SOU 1977:16

Handelsstålsindustrin inför 1980-talet

3 Beräknad förändring i stålförbrukningen 1974—1980 för olika produkter . . 4 Beräknad förbrukning av handelsstål i Sverige 1980

5 Internationella prognoser över stålförbrukningen . . . .

18

1 Marknaderna för svenskt handelsstål under 1960- och 1970-talen

Syftet med denna utredning är att belysa de marknadsmässiga förutsätt- ningarna för svensk handelsstålsindustri under de närmaste tio åren. Det är sålunda endast efterfrågesidan på stålmarknaden som kommer att beröras. De svenska verkens förmåga att i konkurrens med utländska verk tillfreds- ställa denna efterfrågan diskuteras inte.

När det gäller att bestämma vilka geografiska marknader som ärav intresse är det emellertid naturligt att utgå från de marknader till vilka de svenska handelsstålsverken säljer idag. Visserligen kan de i framtiden — liksom ti— digare — söka sig ut på nya marknader. men det förefaller vara en rimlig prognos att dessas betydelse ändå blir relativt begränsad.

Den svenska handelsstålsindustrin har sin huvudsakliga marknad i Sve- rige. Ännu i början av 1960-talet utgjorde exporten endast 15 procent av leveranserna, men den har sedan successivt ökat till omkring en tredjedel. Exporten är emellertid — i motsats till vad som gäller för specialstålet — koncentrerad till ett fåtal produkter och ett fåtal marknader.

De svenska verkens leveranser av handelsstål till hemmamarknaden — som kan approximativt beräknas från 1959 — växte under första hälften av 1960-talet med något sådant som 10 procent om året. Hemmaleveranserna ökade därmed väsentligt snabbare än förbrukningen. Exporten växte ännu snabbare. men var ännu absolut sett av mindre betydelse. Det var framför allt grovplåtsexporten som då kom igång. Från en obetydlighet av 20 kton 1959 hade den ökat till 190 kton 1965. Avsättningsmarknaderna var framför allt Norden och CECA-länderna.

Under andra hälften av 1960-talet blev den svenska lörbrukningsökningen väsentligt lägre än tidigare. De svenska bruken förmådde inte öka sina för— säljningar till hemmamarknaden med mer än 1 procent om året. Importen ökade samtidigt med 4 procent per år. Produktionskapaciteten för handelsstål fortsatte emellertid att växa. och en ökande andel av produktionen kom att avsättas på export. Exporten av handelsstål (0ku. rör) ökade sålunda mellan 1965 och 1970 med 12 procent per år. De stora produkterna var grovplåt. armeringsstång och fartygsprofiler, marknaderna fortfarande Nor— den samt Västtyskland. Storbritannien och Frankrike.

Den första hälften av 1970-talet har skilt sig från den föregående fem- årsperioden framför allt genom starkare konjunkturfluktuationer i produk- tion och leveranser. Om man emellertid för att få någorlunda likhet i kon- junkturhänseende jämför medeltalet 1969/70 med 1974. blir den genom- snittliga årliga leveransökningen till hemmamarknaden 1 procent. Exporten ökade med 8 procent och importen med 5 procent om året. Exporten svarade därmed år 1974 för en tredjedel av handelsstålsverkens leveranser. De största marknaderna för handelsstålsexporten var detta år:

• Sida 19
•  Original

SOU l977:l6 kton Mkr Norge 152 206 Danmark 17] 192 Finland 108 161 Storbritannien 116 157 Västtyskland 132 149 Frankrike 13] l27 Polen 46 74 Övriga länder 177 267 Totalt 1 034 ] 333

De marknader som hittills varit av störst intresse är alltså grannländerna. Som en bakgrund till bedömningen av handelsstålsindustrins framtida av- sättningsmöjligheter är därför marknadsutvecklingen förutom iSverige även i Norden, CECA-6 och Storbritannien väsentlig. Den svenska utvecklingen diskuteras i avsnitt 2 och den i övriga länder i avsnitt 3.

2 Prognoser för Sverige

2. 1 Prognosmerodik

Stålförbrukningen i ett land sammanhänger naturligtvis med den ekonomis- ka aktiviteten där. Detta gäller vidjämförelser både mellan länder och mellan tidsperioder i ett och samma land. Sambandet har rentav betraktats som så fast att det förr inte var alldeles ovanligt att mäta ett lands industriella utvecklingsnivå med hjälp av stålkonsumtionen per capita. Detta mått ger Canada, Japan, Sverige, USA och Västtyskland (i en år från år något va- rierande ordning) de främsta platserna på skalan, kanske något överraskande tillsammans med Tjeckoslovakien.

Vid en jämförelse i tiden kan man observera hur stålförbrukningen i ett land fluktuerar med den allmänna ekonomiska aktiviteten, och att fluk- tuationerna i allmänhet är väsentligt starkare än t.ex. hos BNP.

Stålförbrukningen är naturligtvis också beroende av hur landets samlade resurser används. Så kräver t. ex. en ökad satsning på öppen sjukvård vä— sentligt mindre stål än ett ökat bostadsbyggande. Denna olikhet i "stål- intensitet” mellan olika användningsområden inom ramen för en given BNP är också en av förklaringarna till stålförbrukningens fluktuationer under konjunkturcykeln. Investeringsverksamheten, som är relativt stålintensiv, brukar sålunda vara betydligt mer omfattande under högkonjunkturer än under lågkonjunkturer, vilket medför en större stålkonsumtion i förhållande till BNP. En motsvarande skillnad ha'r' genom tvärsnittsstudier kunnat konstateras mellan länder på olika utvecklingsnivåer. I vissa utvecklings- skeden, speciellt när industrialiseringsprocessen kommit igång på allvar, är stålförbrukningen i förhållande till BNP större än både tidigare och senare. Däremot har man observerat en ganska stor stabilitet i stålintensiteten för högt utvecklade länder, om man bortser från konjunkturvariationerna.

Det finns emellertid vissa skäl till att stålförbrukningen eller snarare stål- intensiteten skall sjunka med tiden. Ett sådant är att stål i vissa använd-

• Sida 20
•  Original

' Forecasting Steel Con- sumption, OECD, Paris 1974.

2 International Iron and Steel Institute.

ningar ersätts av andra material, t.ex. aluminium och plaster, medan det omvända förhållandet anges vara mindre vanligt. Viktigare är dock att stålet får allt bättre egenskaper. varför konstruktionerna kan göras klenare och det sålunda går åt färre ton stål till en viss given användning.

Den prognosmetod som utarbetades inom OECDl och som sedan med vissa modifieringar använts av 11512 bl. a. vid utarbetandet av ”Projection 85" utgår från ovan refererade överväganden. Man fann där vid jämförelse mellan stålintensitetens utveckling i olika länder över en IS—årsperiod. att förloppet sammanhängde med på vilken utvecklingsnivå landet befann sig. Under industrialiseringsskedet var, som nämnts. stålintensiteten som allra högst och avtog sedan. Vid en utvecklingsnivå som kan beskrivas med en BNP per capita av omkring $ I 000 i 1963 års priser och växelkurser planade kurvan ut. Stålintensiteten var sedan för högre inkomstnivåcr, där bl. a. USA och Sverige befinner sig. konstant eller sakta fallande. Detta kan tolkas så att strukturomvandlingen i ekonomin under industrialise- ringsprocessen verkade i riktning mot stålintensivare näringsgrenar. medan i den högre utvecklade ekonomin de stålfattiga tjänstesektorerna får större betydelse. En eventuellt kvarstående positiv strukturförskjutning motverkas alltså mer än väl av den samtidiga minskningen i specifik stålförbrukning.

Den av OECD och 1151 använda prognosmetoden går alltså ut på att graden av strukturomvandling bestäms av landets genomsnittliga levnads- nivå, mätt med BNP per capita. För Sveriges del innebär detta en fallande stålintensitet.

Vid internationella prognoser för ett stort antal länder är det nödvändigt att använda en generell metod av detta slag. För ett enstaka land kan man givetvis gå djupare och försöka klarlägga strukturförändringarna mer explicit. Det är emellertid anledning att utgå från samma grundläggande resonemang och dela upp en förändring i ett lands stålförbrukning i tre komponenter:

(I) förändring i den totala ekonomiska aktiviteten, mätt t. ex. med BNP (2) förskjutningar mellan olika stålintensiva användningsområden för BNP (3) förändring i specifik stålförbrukning inom varje användningsområde.

En prognos av stålförbrukningen i ett land kan lämpligen göras genom att behandla var och en av dessa tre komponenter för sig, varvid behand- lingen av särskilt strukturförskjutningar kan göras mer eller mindre ingå— ende. Genom att ändå utgå från ekonomin i sin helhet kan man någorlunda kontrollera att prognosen blir konsistent. En prognos som endast betraktar olika stålkonsumerande produktionssektorer var för sig kan däremot lätt råka ut för att olika delar av ekonomin förutses utveckla sig på ett helt inkonsistent sätt.

Dessa utgångspunkter för en stålprognos ger emellertid anledning att ställa frågan huruvida utvecklingen av BNP och dess fördelning på användnings- områden verkligen är förutsägbara. Det kan med ett visst fog göras gällande att så inte är fallet. Såväl BNP som dess komponenter är i själva verket politiskt påverkbara. Detta är uppenbart på kort sikt: om statsmakterna i en situation med låg sysselsättning med hjälp av olika åtgärder lyckas öka industriinvesteringarna, påverkar detta BNP och dess fördelning och därmed också stålförbrukningen. På längre sikt kan inriktningen av landets ekonomi påverkas. Därvid beror stålförbrukningens utveckling på om det är stålin-

• Sida 21
•  Original

. ,, . . tenSiv eller stalfattig verksamhet som uppmuntras.

Som exempel på detta beroende kan man ta inverkan på stålkonsumtionen i Sverige av två av de alternativ som den senaste långtidsutredningen (LU) lägger fram för 1980. De utgår från en ökning av den privata konsumtionen med 3 procent per år resp. 2 procent per år. Båda alternativen anses av utredningen möjliga att uppnå, men de kräver olika utformning av den ekonomiska politiken. Med de restriktioner som finns i form av produk- tionskapacitet etc, blir naturligtvis andra användningsområden inom ekono- min beroende av vilket av alternativen som realiseras för den privata kon- sumtionen. Med användning av relativt osäkra uppgifter om stålinnehållet i olika slag av slutlig konsumtion erhålles en genomsnittlig årlig ökning 1975—80 av stålförbrukningen med 1,8 procent för det första alternativet och 12 procent för det andra.

Detta beroende av politiska beslut gör att man måste välja endera av två vägar för att nå fram till prognoser av stålförbrukningen. Ett sätt är att göra prognoserna betingade. dvs. givna under vissa förutsättningar. Man kan då göra flera prognoser. var och en motsvarande en uppsättning för- utsättningar. Det andra sättet är att göra en prognos av hur den politiska styrningen av ekonomin kommer att se ut och anpassa stålprognosen till denna. För den som i stor utsträckning är hänvisad till att utnyttja andras prognoser av BNP föreligger inte någon valmöjlighet. Svårigheten är emel- lertid ofta att förutsättningarna inte redovisas så klart att det säkert framgår vilka utgångspunkter som valts. Detta är i huvudsak den situation vi står i när det gäller andra länder än Sverige. För Sverige förefaller det naturligt att undersöka konsekvenserna av olika alternativ som utarbetats av bl. a. långtidsutredningen.

Den prognosmetod för stålförbrukningen som här beskrivits i allmänna termer är inte oomtvistad. Ofta anses den s. k. sektormetoden vara mest tillförlitlig, i den mån den kan användas. Man utgår där från den förväntade produktionsutvecklingen inom sådana sektoreri näringslivet som är direkta köpare och förbrukare av stål, sålunda främst olika delar av verkstadsin- dustrin. varven och byggnadsverksamheten. Nackdelen med en sådan ansats äratt det är svårt att överblicka sambanden mellan olika sektorer. Om bostads- byggandet ökar, är det ju inte bara byggnadsindustrin som behöver mer stål. utan även tillverkare av kylskåp. diskbänkar, radiatorer osv. Vi har därför ansett det bättre att utgå från användningssidan, där bostadsbyggande är en av posterna, och via erfarenhetsmässiga koefficienter översätta detta till aktiviteter i stålkonsumerande industrier.

Inte heller detta förfaringssätt är invändningsfritt. Sålunda utgör export en post på användningssidan. Användning av fixa koefficienter för om- räkning av denna till krav på verkstadsindustrins produktion innebär ett implicit antagande att exportens branschvisa sammansättning är konstant. I åtminstone ett avseende förefaller ett sådant antagande orealistiskt för de närmaste tio åren. nämligen fartygsexportens andel. Det är därför an- ledning att särbehandla varven i det fortsatta resonemanget. Det kan emel- lertid lämpligen ske genom att betrakta fartygsexport som en särskild an- vändning. skild från övrig export. Eventuellt kan motsvarande uppdelning göras på den svenska marknaden. varvid rederiernas fartygsinvesteringar särskiljes från övriga maskininvesteringar.

• Sida 22
•  Original

2.2 Konjunkrumroblemariken

Konjunkturfluktuationerna utgör ett sedan länge diskuterat problem i sam- band med långtidsprognoser. Även om konjunktursvängningarnas perio- dicitet varit relativt konstant under efterkrigstiden, kan en relativt obetydlig felgissning beträffande längden av ett par framtida konjunkturcyklar göra att ett förmodat högkonjunkturår i själva verket visar sig bli ett lågkon- junkturår.

Prognoser på fem års sikt och längre brukar därför i allmänhet avse trend- utvecklingen. Det innebär att man räknar med att träffa rätt endast under någon viss fas i konjunkturcykeln. vanligen ett medelkonjunkturår. Detta försvårar givetvis en avstämning av prognosen. Den kan göras först flera år efter det år prognosen avser, eftersom man inte förrän då kan dra upp trenden.

Ett på sätt och vis enklare förfaringssätt är att låta prognoserna avse hög- konjunkturår. då resurserna är fullt utnyttjade. De svenska långtidsutred- ningarna har använt denna teknik och har under en lång period haft tur såtillvida att de år prognoserna eller framräkningarna avsåg faktiskt blev år med nära nog fullt kapacitetsutnyttjande. Det gällde 1955, 1960, 1965 och 1970, men däremot inte 1975. Att sålunda utgångsåret för den senaste långtidsutredningen, som i första hand sträcker sig till 1980, inte var ett år med fullt kapacitetsutnyttjande, har också vållat svårigheter. För att kunna beskriva utvecklingen 1975—80 i årliga procentuella förändringar av olika storheter har man måst justera utgångsvärdena till att avse ett år med fullt kapacitetsutnyttjande.

I de allmänna mål för kol och stål inom CECA som tidigare Höga myn- digheten och numera kommissionen utarbetar, har huvudprognoserna i all- mänhet gällt ett medelkonjunkturalternativ. För att ändå markera hur stor efterfrågan skulle bli, om prognosåret skulle bli ett högkonjunkturår, har vanligen också ett maximialternativ presenterats. Vid kommissionens av- vägning av efterfrågan och produktionskapacitet har detta varit det primärt använda. eftersom det angett beräknad maximal påfrestning på produk- tionsapparaten.

Inte heller i denna utredning har det ansetts nödvändigt att försöka göra någon konjunkturprognos. De angivna ökningstakterna avser därför genom- gående trendens förändringar. I de fall absoluta tal presenteras, skall de tolkas som gällande för medelkonjunkturår. För den svenska handelsståls- industrin förefaller det också att vara av större intresse hur stora kvantiteter man kan få avsättning för i genomsnitt under en konjunkturcykel än vilka toppnivåer som kan uppnås under en högkonjunktur.

Att låta prognoserna avse trendvärden medför emellertid också en svå- righet när det gäller att fastställa utgångsläget för den framtida utvecklingen. Trenden beräknas historiskt lämpligen med hjälp av ett glidande medeltal, som sträcker sig över en konjunkturcykel. Naturligt är då att använda ett ovägt glidande femårsmedeltal. Detta kan emellertid idag. när 1975 är det senast observerade helåret, inte räknas längre fram än till och med 1973. Man kan då välja mellan att låta detta år utgöra utgångsåret för prognosen eller att på något sätt extrapolera trendvärdet till 1975. Som nämnts har LU valt ett förfaringssätt som erinrar om det senare, medan IUI i sin lång-

• Sida 23
•  Original

tidsbedömning föredragit att utgå från 1974 års observerade värden. Detta var i Sverige ett högkonjunkturår med fullt kapacitetsutnyttjande i de flesta sektorer. Liksom LU avser IUI att beskriva ekonomins utveckling under fullt kapacitetsutnyttjande. dvs. under förutsättning av högkonjunktur, var- för 1974 är ett bra utgångsår.

För våra ändamål är det emellertid trendvärdena som är de intressanta. Valet står då mellan att utgå från ett "observerat” trendvärde för 1973 eller ett i viss mån extrapolerat för något senare år. Vi har här valt att approximera trendvärdet för 1974 med ett treårsmedeltal 1973/75 och utgå från detta.

2.3 Det statistiska materia/et

För att kunna länka ihop stålförbrukningen med den allmänna ekonomiska utvecklingen krävs uppgifter om i vilka aktiviteter som stålet förbrukats under en historisk period som är tillräckligt lång för att eventuella för- ändringstendenser skall hinna framträda. Tyvärr föreligger endast partiella uppgifter om detta. I den officiella industristatistiken redovisas i princip verkstadsindustrins förbrukning av stål. För byggnadsverksamheten saknas helt motsvarande redovisning. Det är emellertid uppenbart att vissa stål- produkter. t. ex. armeringsstång, förbrukas praktiskt taget uteslutande i bygg- nadsverksamheten. Sedan hänsyn tagits till dessa två möjligheter att konsta- tera vart stålet tar vägen, återstår ändå 15 a 20 procent av ståltillförseln, som måste fördelas mer eller mindre godtyckligt. Hur detta gjorts framgår av kommentarerna till tabell A. 1 (s. 56—57), som ger en uppskattning av stålförbrukningen i olika sektorer årligen 1968—74.

En annan möjlighet till fördelning av stålförbrukningen på sektorer ger de input-output—tabeller, som numera sammanställs av SCB. Detta sker emellertid med flera års mellanrum, och den senaste nu tillgängliga tabellen avser 1968. Den ger—i värde — leveranser från ett antal produktionssektorer dels till andra sektorer, dels till slutlig användning för konsumtion, inves- tering eller export. Järnverken är där sammanslagna med ferrolegeringsver- ken till en sektor. Detta torde inte ha någon större inverkan på resultatet, utan man torde kunna räkna som om siffrorna endast avsåg stålverken. Värre är att verkstadsindustrin exkl. varv endast delas upp i två grupper, elektroindustri och annan.

Med dessa inskränkningar kan emellertid intressanta resultat erhållas be- träffande den slutliga användningen av stålet. Genom vissa antaganden om homogen teknik kan man sålunda härleda exempelvis hur mycket stål som ingår i bilindustrins produkter dels i form av direkt från järnverken levererat stål, dels indirekt i form av komponenter som tillverkats i andra företag men som också innehåller stål. Genom att tillämpa fördelningen av bilindustrins leveranser på export, privat konsumtion etc. på det i bilarna ingående stålet och genom att göra motsvarande beräkningar för alla pro- duktionssektorer erhålles fördelningen av slutanvändningen av stål. Det är uppenbart att beräkningarna vilar på ett stort antal antaganden, som tro- ligen bara är delvis uppfyllda, men resultatet ger ändå en viss uppfattning om vilka de stora slutanvändningarna är för stålet. Tabell 1 ger resultatet. Det bör påpekas, att den tar med allt vad vi normalt inkluderar i begreppet stålförbrukning, alltså användning för vidare förädling inom landet av såväl

• Sida 24
•  Original

SOU 1977:16 Tabell 1 Beräknad stålanvändning 1968 Procent Privat konsumtion 14 Offentlig konsumtion 9 Investeringar i byggnader och anläggningar 25 i fartyg 2 I 40 i övriga maskiner 12 Export av fartyg 7 av övriga verkstadsprodukter 26 ; 37 av övriga varor 4 100

Källa: Input-outputtabeller för Sverige 1968 (SCB:SM N 1972z44) samt egna be- räkningar.

svenskt som importerat stål. Däremot ingår i exporten inte den direkta stålexporten Och i inhemsk förbrukning inte stålinnehållet i importerade bilar, maskiner etc.

Dessa uppgifter är, liksom alla beräkningar inom input-outputmodel- lens ram, uttryckta i värden. Om vi emellertid antar att kvalitetsför- delningen är ungefär densamma i alla användningar. kan vi tillämpa den procentuella fördelningen på den på andra vägar beräknade totala förbrukningen, uttryckt i ton. Exporten av verkstadsprodukter (exkl. far- tyg) skulle då ha ett stålinnehåll av ungefär 850 kton. Det är intressant att ställa denna beräkning mot dem som utförts av 1181 avseende olika länders ”indirekta stålexport", dvs. just stålinnehållet i exporten. Man har där utgått från exporten av verkstadsprodukter och för varje vara bedömt stålinnehållet i förhållande till totalvikten. Tyvärr finns inga sådana beräkningar gjorda för 1968, utan endast för 1962, 1965, 1970 och 1973. Vi kan emellertid jämföra de på olika sätt beräknade stålin- nehållsuppgifterna med värden av verkstadsexporten i 1968 års priser under de olika åren.

År Export av verk- Stålinnehåll, kton enligt Stålinten- stadsprodukter, ——————-— sitet, miljarder kr. 1151 Input- ton/Mkr 1968 års priser output

1962 5,9 456 77 1965 7,2 569 79 1968 9,2 850 92 1970 12,9 1 054 82 1973 16,4 1 376 84

Den volymindexserie över exporten av verkstadsprodukter, som den första serien grundar sig på, är av en smula osäker kvalitet. Därför är den stigande tendensen i stålinnehållet enligt IISI-serien inte helt så- kerställd. Det är dock klart att input-outputberäkningen givit ett högre värde än IISI:s metod. Vilkendera som är riktigast är svårt att säga.

• Sida 25
•  Original

Om emellertid input-outputsiffran är för hög. kommer detta att re- sultera i att den beräknade ökningstakten i stålförbrukningen blir för stor, eftersom exporten genomgående ökat snabbare än andra använd- ningar. Vi kommer då att under perioden fram till 1975. där vi kan stämma av mot totalförbrukningen. notera en stor minskning i den spe- cifika stålförbrukningen. Eftersom vi då använder en relativt stor minsk- ning även i prognosen. torde en eventuell överskattning av exporten 1968 inte ge upphov till några allvarligare fel.

2.4 Den hittillsvarande utvecklingen i Sverige

En beskrivning av den historiska utvecklingen av stålförbrukningen i Sverige över en längre period kan endast ske i termer av total förbrukning. där alltså handelsstål och specialstål slagits ihop. Från 1968 kan förbruk- ningen av handelsstål överblickas separat, om än ofullständigt. Av upp- gifterna för dessa senare år framgår att förbrukningen av handelsstål i vikt räknat uppgår till mer än 90 procent av den totala stålförbrukningen. Den utveckling som registreras för totalförbrukningen är därför praktiskt taget densamma som för handelsstålsförbrukningen. När det gäller absoluta tal torde man komma ganska rätt om man minskar totalförbrukningen med 10 procent. För enskilda produkter kan relationen vara en annan, och vi kommer därför senare att göra en särskild analys produkt för produkt.

Under 1960—talets första hälft ökade den ekonomiska aktiviteten i Sve- rige mycket snabbt, och BNP växte med i genomsnitt 5 procent per år. Samtidigt försköts fördelningen på försörjningsbalansens använd- ningssida så att både investeringar och export ökade sina andelar. Ökade investeringar medför högre produktion i byggnadsindustri och verkstads- industri, och ökad export betyder i Sverige mestadels ökad export av verkstadsprodukter. Eftersom båda de berörda branscherna förbrukar re- lativt mycket stål, steg den totala stålförbrukningen mer än BNP, näm- ligen med 6 procent per år. Detta är ett exempel på den tidigare nämnda strukturförskjutningen mellan olika stålintensiva användningsområden för BNP.

Efter 1965 har aktivitetsökningen inom ekonomin varit långsammare än tidigare. BNP ökade 1965/70 med 4,0 procent per år och 1970/74 med bara 2,8 procent per år.' Exporten av verkstadsprodukter fortsatte att öka betydligt snabbare än BNP, men investeringarna stagnerade, och strukturförskjutningen blev inte lika positiv som tidigare för stålet.

Samtidigt tycks den hela tiden fortgående minskningen i specifik stål- förbrukning ha blivit snabbare än tidigare. Medan man för 10 år sedan bedömde den till ungefär 1/2 procent om året. pekar beräkningarna för perioden efter 1965 snarare på storleksordningen 2 procent om året. En mer detaljerad undersökning av detta fenomen redovisas nedan.

En första uppfattning av hur strukturförskjutningarna i ekonomin in- verkar på stålförbrukningen kan erhållas genom en mycket grov upp- delning av försörjningsbalansens användningssida. På tillgångssidan åter- finns BNP och import, och det är alltså användningen av dessa resurser som redovisas nedan.

' Den sista perioden be- gränsas till fyra år för att start- och slutåren i alla perioder skall ha ungefär samma läge i konjunkturcykeln. näm- ligen högkonjunktur.

• Sida 26
•  Original

1968 Ökningstakt. ___—— procent per år Andel av Andel av —————— fBNP + import) stållöi'btukn. 1965/70 1970/74

Privat konsumtion 46 14 3.2 19 Offentlig konsumtion 17 9 5.7 3.1 Bruttoinvesteringar 19 40 3.7 1.9 Export 18 37 9.0 8.9 100 100

Som synes är stålförbrukningen — vars uppdelning är baserad på input- outputundersökningen — betydligt mer koncentrerad på investeringar och export än vad som motsvarar dessas andelar i den ekonomiska aktiviteten. Eftersom särskilt exporten ökat snabbt, skulle stålförbrukningen vid oför- ändrade åtgångstal inom vart och ett av de fyra användningsområdena varit mer expansiv än ekonomin i sin helhet. Om man väger ihop ök- ningstakterna 1965/70 och 1970/74 med andelarna i hela ekonomin, får man 4,8 resp. 3,4 procent per år. Använder man däremot stålförbruk- ningsandelarna erhålles 5,8 resp. 4,6 procent per år. Strukturkomponenten i stålförbrukningen skulle med detta sätt att mäta ha varit 1.0 resp. 1,2 procent per år. Nu brukar man i själva verket jämföra med ökningen i enbart BNP, som under de här perioderna var 4,0 resp. 2,3 procent per år, varför Strukturkomponenten skulle ha uppgått till 1.7 a 1,8 procent. Nu ökade i själva verket stålförbrukningen bara 3,0 resp. 2.7 procent per år. Den specifika stålförbrukningen skulle alltså. enligt denna grova beräkning, ha minskat med inte mindre än 2,6 resp. 1,8 procent per år.

Vid en så grov uppdelning av stålförbrukningen som denna är det klart att en del av det som registreras som en förändrad specifik stål- förbrukning i själva verket är strukturförändringar inom ett användnings- område. Så är t. ex. inom den offentliga konsumtionen försvaret betydligt stålintensivare än sjukvården och undervisningen. En relativ förskjutning av försvarets andel i den offentliga konsumtionen kommer därför att i de ovan gjorda beräkningarna registreras som en förändrad specifik stålförbrukning inom den offentliga sektorn.

För att studera stålintensitetens utveckling har en uppdelning av för- brukningssidan gjorts i de åtta grupper som redovisas i tab. 1. s. 24.

Man kan nu utgå från den beräknade fördelningen av stålförbrukningen på dessa grupper som erhålles ur Input-outputundersökningen för 1968. Genom att applicera den på utvecklingen av de olika komponenterna kan man beräkna en hypotetisk stålförbrukning för vart och ett av åren 1963—75 under förutsättning av oförändrad specifik förbrukning i varje användning. Genom att jämföra denna med den observerade förbruk- ningen erhålles förändringen i den specifika stålförbrukningen. Resultatet framgår av diagram ]. Den genomsnittliga minskningen uppgår till 2,1 procent per år. Den har dock motvägts av en strukturell förskjutning på + 2,0 procent, varför stålförbrukningen totalt har ökat i takt med BNP, dvs. stålintensiteten har haft en vågrät trend under perioden. Där-

• Sida 27
•  Original

_ : 0) C m

3 5

E 5 C

0 .: _!

x 2 2 5 &: .it—o

.— " u—_*-

% E '62

L m m & ..» ... QH U) U) (Om m lx =? 'x (") lx N [& _ :x 0 rx 0) CD

67

66

65

64

1963

Log skala 120 110 100 90 80

Diagram ! Stålintensite- ten i Svenge 1963—1975 uppdelad på strukturkom- ponent och Speri/ik stål/ör- brukning (i sla/lig använd- nhuy.lndex 1963 = [00

• Sida 28
•  Original

emot har den tydliga konjunkturfluktuationer.

De beräkningar som här gjorts av den specifika stålförbrukningen i termer av den slutliga användningen är av intresse ur prognossynpunkt. För att komma närmare en förklaring av utvecklingen är det dock na- turligt att i stället studera stålförbrukningen i det första förädlingsledet. Man kan då gå till försörjningsbalansens tillgångssida och betrakta den inhemska produktionen, alltså BNP. Stålförbrukningen i olika industri- branscher registreras i industristatistiken, även om kvaliteten på dessa uppgifter inte är de bästa. Genom en specialbearbetning som SCB gjort har stålförbrukningen 1972—74 i 23 delbranscher i verkstadsindustrin kart- lagts med fördelning på 1 1 stålprodukter. Dessa delbranscher kan aggregeras till de fem huvudbranscher som verkstadsindustrin vanligen indelas i och för vilka uppgifter om stålförbrukningen publiceras i SOS Industri. För var och en av de 23 delbranscherna publiceras också produktionsvolymindex i Industri.

Vi beräknar nu genomsnittliga åtgångstal 1973/74 för stål per pro- ducerad enhet i varje delbransch. Dessa multipliceras för varje år 1968—74 med produktionsvolymindex för delbranscherna. Den på detta sätt be- räknade stålåtgången summeras för hela verkstadsindustrin och jämföres med den observerade. Resultatet blir en tidsserie för var och en av de 11 stålprodukterna av kvoten mellan observerad och beräknad förbruk- ning. De återges i tabell 2 i sammanfattning för tre produktgrupper och för stål totalt.

För de stora grupperna plåt och stäng erhålles vid en linjär tretid- beräkning en årlig minskning på nära 2 procent, för rören däremot en viss ökning. Rör är dock en relativt liten produkt, och tillfälliga sväng- ningar gör sig starkt gällande. Totalt observeras en minskning på 1.7 procent per är, alltså något mindre än för ekonomin i sin helhet enligt den ovan beskrivna beräkningen. Det framgår av grundmaterialet, att förskjutningen mellan verkstadsindustrins olika delbranscher inte haft

Tabell 2 Specifik stålförbrukning i verkstäder och varv Index 1973/74 = 100

År Plåt Stång och Rör Stål profilstång totalt 1968 109 107 95 109 1969 108 112 102 106 1970 109 113 105 107 1971 103 104 97 101 1972 97 99 97 96 1973 99 98 100 98 1974 101 103 103 102 Genomsnittlig årlig förändring, procent —1,9 —1.9 +0.4 —1.7 Genomsnittlig förbrukning, Mton 1.5 0.6 0,2 2,6

Källa: SOS Industri. och egna beräkningar.

• Sida 29
•  Original

någon systematisk inverkan på stålförbrukningen under dessa år. Effekten har vissa år varit positiv. andra negativ, men utan någon tendens.

Eftersom stålförbrukningen i byggnadsindustrin inte registreras direkt utan i huvudsak erhålles som en restpost, blir beräkningarna av för- ändringen i den specifika stålförbrukningen där betydligt osäkrare. Där har också under det senaste årtiondet skett en strukturell förändring, så att stålbyggandet har ökat relativt sett. En del av det material som används i byggnadskonstruktioner registreras dock troligen som kon- sumerat i verkstadsindustrin. eftersom konstruktionerna ofta monteras i verkstadsföretag.

Enligt de bristfälliga data som finns tycks den specifika stålförbruk- ningen direkt i byggnadsverksamheten ha gått ner med ungefär 2 procent per år sedan 1968.

Dessutom kan man konstatera, att den specifika förbrukningen av ar— meringsstång i byggnadsverksamheten sjunkit kraftigt efter 1971. i själva verket med närmare en tredjedel på fem år.

I jämförelse med de beräkningar som gjordes via nationalräkenska- pernas användningssida har alltså dessa branschberäkningar givit en något långsammare minskning i stålanvändningen. I själva verket är skillnaden större än de angivna siffrorna antyder. Trenderna är nämligen inte be- räknade för samma tidsperioder. En trend för perioden 1968—74, beräknad från slutlig användning. ger en minskning med 2,9 procent per år.

Denna starka minskning ger anledning till en viss misstro mot det datamaterial på vilket beräkningarna grundas. Som nämndes på sid. 25, kan andelen export vara för hög, vilket medför en överdriven ökningstakt i den beräknade stålförbrukningen. eftersom exporten stiger snabbare än övriga poster. Det förefaller rimligt att ta hänsyn till detta vid prognoserna genom att även i fortsättningen förutsätta en större minskning i den spe- cifika stålförbrukningen vid beräkningar via slutlig användning än via produktionssektorer.

För prognosen fram till 1980 och 1985 är det naturligtvis mycket viktigt att försöka klara ut orsaken till den starka minskningen i specifik stål- förbrukning, som vi har kunnat observera under det senaste decenniet. Rent allmänt kan man säga att minskningen har tre olika komponenter.

Den första har framgått av det tidigare resonemanget. De sektorer för vilka stålförbrukningen beräknas är ju inte helt homogena, varför en förskjutning inom en sektor kan komma att observeras som en för- ändring av specifik stålförbrukning i sektorn. Med tanke på att förskjut— ningen inom hela verkstadsindustrin kunde konstateras ha betytt mycket litet. torde dock inte denna komponent i förändringen av specifik stål- förbrukning ha haft någon större betydelse.

Den andra komponenten sammanhänger med ett effektivare utnytt- jande av stålet och användning av stål med högre hållfasthet. Härigenom kan konstruktionerna göras lättare. Eftersom vi endast observerar stål- vikten och inte tar hänsyn till kvalitetsförändringar, kommer stålåtgången att minska av denna anledning. Det är troligt att värdet av det ingående stålet inte minskar lika snabbt som vikten. eftersom den genomsnittliga kvaliteten ökar. Detta kan observeras när det gäller armeringsstång. Av leveranserna av kamstång har andelen Ks 60, som har högre hållfasthet

• Sida 30
•  Original

lVårt NJA nr 2.1976.

än standardkvaliteten Ks 40, ökat från 9 procent år 1968 till 16 procent år 1975.

Eftersom lättare konstruktioner ger ekonomiska fördelar i andra av- seenden — en lättare bil har lägre bränsleförbrukning, en lättare byggnad klarar sig med en enklare grund — kommer säkert strävan efter att utnyttja klenare dimensioner av stålet att fortsätta. Det torde inte heller stöta på några oöverstigliga tekniska svårigheter att göra detta. Man kan därför räkna med en fortsatt minskning av den specifika stålförbrukningen av detta skäl.

Till bättre utnyttjande av stålet kan också räknas den minskning i stålförbrukning som ibland inträffar när man bygger större enheter. Ett exempel är stålåtgången för fartyg. Enligt en uppgift är stålåtgången i form av plåt och profiler för olika fartygsstorlekar följande:l

Fartygsstorlek Stålåtgång dödviktston _ ton ton stål/dwt 25 000 5 000 0,20 120 000 20 000 0,17 280 000 40 000 0,14 400 000 54 000 0.14

Ju större fartyg, desto mindre stål går det alltså åt per dödviktston. Den ökande fartygsstorleken har därför säkert betytt en del för den ob- serverade sänkningen av den specifika stålkonsumtionen, även om var- vens aktivitet i beräkningarna inte mätts i ton utan i förädlingsvärde. Samma tendens mot större enheter och därmed lägre stålbehov för en given kapacitet hos de färdiga produkterna har förelegat även på andra håll, inte minst i de maskiner och anläggningar som järnverken själva använder. Denna tendens blir kanske i framtiden inte så stark som den varit under 1960-talet och början av 1970-talet, men den torde fortfarande komma att bli fullt märkbar.

Det tredje skälet till att den specifika stålförbrukningen minskar är att stål ersätts med andra material, t. ex. lättmetaller och plaster. Orsaken kan även här vara strävan efter lägre vikt. Så innehåller t. ex. ett flygplan i dag knappast något stål alls. En annan anledning till substitution kan vara önskan att komma ifrån korrosion, som är ett stort problem vid många användningar av stål. Det är dock uppenbart att benägenheten att övergå från stål till andra material — i de fall detta är möjligt på grund av hållfasthetskraven — bl.a. sammanhänger med hur mycket dy- rare de andra materialen är. För att kunna bedöma om den specifika stålförbrukningen kommer att fortsätta att minska på grund av substitution är det därför väsentligt att något diskutera prisrelationer.

Under 1960-talet hade stålet en fallande pristrend. I förhållande till prisnivån i hela ekonomin sjönk stålpriset mellan 1960 och 1968 med 5 procent per år. Från 1968 inträffade emellertid en snabb prisstegring fram till 1970, och efter ett ganska obetydligt fall ökade stålpriserna åter från 1972 i snabb takt. Priset på aluminium steg under samma period.

• Sida 31
•  Original

betydligt långsammare. Medan stålpriset hade mer än fördubblats mellan 1963 och 1974, hade aluminiumpriset stigit med endast en tredjedel. Plastpriserna sjönk ända fram till 1973. men har sedan i oljekrisens spår stigit snabbare än stålpriserna. Stålet har sålunda just under den period vi har observationer av verkstadsindustrins förbrukning blivit dyrare i förhållande till ett par av de viktigaste konkurrentmaterialen. Det är därför möjligt att just denna period karakteriserats av en särskilt intensiv verksamhet för att spara stål, både genom att gå över till andra material och genom att utnyttja stålet bättre. Iden mån man inte väntar en fortsatt relativ fördyring av stålet skulle därför minskningen i specifik stålför- brukning inte bli fullt så snabb under prognosperioden som mellan 1968 och 1974.

Lars Vinell har emellertid i sin studie av stålförbrukningen i Sverige 1954—69 kommit till resultat som liknar de ovan refererade.1 När han utgår från slutlig användning får han en årlig minskning i specifik stål— förbrukning med 1 procent per år, och när han går via produktionssek- torerna med nära 2 procent. Minskningen skulle alltså ha pågått i denna takt över en längre tid.

Samtidigt kan det inte uteslutas att stålet även i fortsättningen kommer att bli dyrare relativt till konkurrentmaterialen. Jag finner det därför motiverat att räkna med en jimsan relativ minskning i den specifika stäl- _/örbrukningen av storleken l ll.7 & 2 procent per år.

Den minskning i specifik stålkonsumtion som har ägt rum under 1960- och 70-talen har hittills uppvägts av den förskjutning av ekonomin i riktning mot större andel exportsysselsättning som ägt rum. Den totala stålintensiteten i BNP har därför, med undantag av cykliska fluktuationer, förhållit sig förvånansvärt konstant sedan början av 1960-talet. Kan vi räkna med en likartad utveckling i framtiden?

En faktor som därvid är av stor betydelse är varvsindustrins väntade tillbakagång. Under 1970-talets första hälft har varven tagit 16—18 procent av hela den svenska stålförbrukningen. En nerdragning av varvens ny- byggnadsverksamhet med en tredjedel eller hälften innebär alltså en minskning av den totala stålförbrukningen med 6 a 9 procent, motsva— rande två a tre års normala ökning.

Varven har på senare år svarat för ungefär 5 procent av Sveriges totala export. Åtminstone på längre sikt måste ett bortfall här kompenseras med annan export. om den utrikes betalningsbalansen skall bibehållas. Givetvis kan man här tänka sig att någon annan typ av verkstadsprodukt som innehåller stål kan komma att öka i exporten. Stålinnehållet i ett fartyg är emellertid så osedvanligt högt att nästan alla tänkbara andra produkter som exporteras innehåller väsentligt färre ton stål per miljoner kr. exportleverans. Oavsett andra eventuella strukturförändringar i ekono- min kommer därför varvsindustrins nedskärning att betyda en väsentlig minskning av den svenska stålförbrukningen.

2 . 5 Prognosunderlag

Den svenska ekonomins framtida utveckling diskuteras i 1975 års lång- tidsutredning. LU 75. Den ger i ganska stor detalj några alternativ för

lVinell, Lars, Business Cycles and Steel Mar— kets. Stockholm 1973,

Part II.

• Sida 32
•  Original

utvecklingen fram till 1980. Med hjälp av en mer översiktlig modell diskuteras sedan den fortsatta utvecklingen till år 2000.

Parallellt med LU har Industriens Utredningsinstitut (IUI) gjort en Lång— tidsbedömning fram till 1980. Den är gjord på ett med LU likanat sätt, men går mer i detalj när det gäller industrin. Det är naturligt att för en prognos avseende förbrukningen av han- delsstål i Sverige utgå från någon av dessa utredningar. När det gäller 1980 kan båda användas, men för 1985 har vi endast LU:s perspektiv- planering att hålla oss till. Det kan vara anledning att i ett första steg, när det gäller prognosen för den totala stålkonsumtionen, räkna med båda för att se om resultaten avviker mycket från varandra. Såväl LU som IUI räknar med flera alternativ för ekonomins utveckling. Bortser vi från LU:s två alternativ med förkortning av arbetsveckan till 37 1/2 tim. före 1980, har utredningarna två alternativ vardera. I båda fallen satsar det ena alternativet mer på privat konsumtion, det andra mer på offentlig konsumtion. Valet mellan två sådana alternativ betyder ganska mycket för efterfrågan på industriprodukter och på behovet av export för att betala för den erforderliga importen.

Nedanstående uppställning ger en sammanfattning av några kompo— nenters utvecklingstakt enligt de olika alternativen, uttryckt som pro— centuell förändring per år.

LU (1975—80)" IUI (1974—80)"

Alt. 1 Alt. ll I—all. O-alt. BNP 3.2 2.9 3.6 2.9 Privat konsumtion 3.0 2.0 3,4 2,0 Offentlig konsumtion 1,5 2.9 1.5 3.0 Investeringar 2,6 2.7 3.7 3.1 Export 7.7 6.7 7.5 6.3 Industriprodukticn 5.2 4.4 5.4 4.1 Byggnadsverksamhet 1.7 2,0 3 1 3.0

" IUI utgår i alla jämförelser från observerade värden 1974, som var ett år med i stort sett fullt kapacitetsutnyttjande i svensk ekonomi. LU utgår i stället från 1975, men har justerat utgångsvärdena för detta år till att gälla ett år med fullt kapacitetsutnyttjande. Ökningstakterna i de båda utredningarna torde därför i stort sett vara jämförbara.

Som synes är alternativen i de här relaterade avseendena parvis ganska lika (alt. 1 och I-alt. resp. alt. II och O-alt.). I båda fallen kräver emellertid IUI större investeringar, vilket återspeglas i en större byggnadsverksam- het. I båda utredningarna kan man utgå från användningssidan och om— vandla de olika posterna där till stålåtgång. Detta kräver emellertid att man kan behandla investeringar i och export av fartyg separat, eftersom varvskrisen innebär en strukturförskjutning som inte har någon direkt motsvarighet i det historiska underlaget. Ingendera utredningen ger direkt underlag för en sådan särbehandling, men genom att slå ihop de båda posterna till totalt fartygsbyggande kan åtminstone goda approximationer erhållas.

• Sida 33
•  Original

För en ansats som går via produktionssektorerna ger LU ett sämre underlag än IUI, eftersom den förra behandlar verkstadsindustri exkl. varv som en enhet, medan IUI delar upp den i dess fyra huvuddelar. Om vi vill gå denna väg, är därför IUI-materialet det enda tänkbara.

För perioden 1980—85 är som nämnts LU:s perspektivplanering det enda tillgängliga underlaget. Den utgår från det läge som uppnås 1980 enligt LU:s alt. 11, men arbetar därifrån med flera alternativ, som primärt skiljer sig åt i fråga om kapitalbildningstakten. De utvecklingsvägar som Skisseras är inte i första hand avsedda som prognoser av den troligaste utvecklingen, utan snarare som hjälpmedel för att kartlägga konsekven- serna på lång sikt av olika inriktningar av den ekonomiska politiken. Detta hindrar inte att de kan utgöra underlag för liknande bedömningar av stålförbrukningen.

I samtliga alternativ är den offentliga konsumtionen låst till en ökning med 3 procent per år. Exporten framkommer — liksom i de medelfristiga prognoserna — som ett exportkrav som måste uppfyllas för att betalnings- balansen skall gå ihop. 1 huvudalternativet är importbenägenheten låg, varför exportkravet blir förhållandevis blygsamt. I ett annat alternativ beräknas konsekvenserna av ett antagande om en högre importbenägen- het för ökningarna i efterfrågan än för medeltalet. Redovisningen av resultaten är emellertid mycket summarisk, varför det är svårt att utnyttja detta alternativ. Märkligt nog ändras inte ökningstakten i metallindu- strins produktionsvolym i denna alternativa beräkning, vilket troligen beror på att det ökade kravet på export av verkstadsprodukter motvägs av en ökad import inom samma sektor. Av dessa skäl har det ansetts försvarbart att endast betrakta de tre alternativ som vad beträffar för- utsättningarna skiljer sig åt bara genom olika kapitalbildningstakt.

Några basdata för de tre alternativen, uttryckta i årlig förändring i procent 1980—90.

Alt. A Alt. B Alt. C

Kapitalstock 3 2 4 BNP 3,3 2,5 4,1 Privat konsumtion 2,3 3,0 1,6 Offentlig konsumtion 3,0 3,0 3,0 Investeringar 5,7 1,0 9,1 Export 3,3 2,7 3,9 Produktion i metallindustri 3,9 Produktion i byggnadsindustri 5,1

Den stora skillnaden mellan alternativen framträder i utvecklingen av investeringarna. Med tanke på historisk erfarenhet är alt. C knappast realistiskt. En så snabb ökning av investeringarna under en hel tioårs- period är knappast möjlig att uppnå. Även alt. A, som är huvudalter- nativet, synes diskutabelt, även om här den privata konsumtionen tillåts öka något mer än enligt de låga alternativen för perioden fram till 1980. Vi kommer här att räkna på alternativen A och B.

• Sida 34
•  Original

2.6 En totalprognos/i'am till 1980

För prognosen fram till 1980 kan, som framgår av redogörelsen för pro- gnosunderlaget, antingen den slutliga användningen eller produktionen i olika sektorer användas som utgångspunkt. Båda vägarna kommer att prövas för att undersöka om resultaten skiljer sig mycket åt.

För att kunna gå vägen via den slutliga användningen måste vi ha en uppdelning av stålkonsumtionen på de olika användningsområdena under basåret. Detta är för IUI 1974, för LU ett till fullt kapacitets- utnyttjande justerat 1975. För att slippa en motsvarande justering av stålförbrukningen har även LU-prognosen antagits utgå från 1974, och de årliga ökningstal som anges för 1975—80 har antagits gälla för hela sexårsperioden 1974—80.

Den för 1968 ur input-outputtabellen beräknade fördelningen av stål- konsumtionen har skrivits fram till 1974 med hjälp av nationalräken- skapsdata. På grund av den sjunkande specifika stålförbrukningen blev totalresultatet 15 procent högre än den observerade totala stålkonsum- tionen. När alla sektorer reducerades proportionellt för att summan skulle överensstämma med den observerade, befanns fartygsbyggandet ha fått mindre stålåtgång än vad industristatistikens uppgifter utvisade. Detta justerades genom en överflyttning dels från offentlig konsumtion, dels från export av annat än verkstadsprodukter. Båda dessa användningar bedömdes subjektivt ha fått för stora andelar.

Utgångsläget år 1974 blev efter dessa manipulationer följande:

Procent

Privat konsumtion 11 Offentlig konsumtion 4 Investeringar i byggnader 18 Investeringar i maskiner 11 Export av verkstadsprodukter 36 Export av övriga produkter I Fartygsbyggande 19

Summa 100

De fyra utvecklingsalternativ som användes för prognosberäkningarna har alla det gemensamt att exporten av verkstadsprodukter ökar mycket starkt, med mellan 8,8 och 11,0 procent om året i medeltal. räknat i fasta priser. För samtliga alternativ kommer därför stålförbrukningen för export av verkstadsprodukter att motsvara ungefär halva den svenska stålförbrukningen 1980. Det är därför viktigt att komma ihåg, att ex- portsiffrorna i både LU och IUI har kommit fram som restposter. To- talexporten bestäms så, att betalningsbalansen skall uppnå ett uppställt mål, och beror därför i hög grad på hur stor importen beräknas bli. För- delningen av exporten på sektorer sker efter vissa mallar och utan någon bedömning av marknadsförutsättningarna. Konjunkturinstitutet gjorde emellertid för LU 75 en separat marknadsbedömning för exporten och kom fram till en årlig ökning på 8,5 procent. Detta är utan tvivel lägre

• Sida 35
•  Original

än de framräknade exportkraven, men ändå högt.

Stålförbrukningen kommer att vara starkt beroende av att verkstads- industrin verkligen lyckas exportera så mycket som den förutsätts göra för att få den svenska ekonomin i balans. Det är troligen här den största osäkerheten i prognosen ligger. Det är i det konjunkturläge som råder då detta skrivs i december 1976 lätt att finna skäl till att det inte kommer att lyckas för verkstadsindustrin (här räknad exkl. varven) att 1980 uppnå en exportvolym som ligger 65—85 procent högre än 1974. Det kan ex- empelvis erinras om att exportvolymen 1976 troligen kommer att vara ungefär 5 procent lägre än 1974. Konjunkturinstitutet förutspår sedan en uppgång med 8 1/2 procent från 1976 till 1977, under förutsättning att lönekostnaderna inte ökar för starkt 1977. Det återstår ändå en genom- snittlig ökning med 17 procent om året 1977—80 för att det lägsta al— ternativets exportprognos skall uppfyllas.'

Även om långtidsbedömningar i allmänhet påverkas alltför mycket av det konjunkturläge i vilket de görs är det svårt att låta bli att ta intryck av en beräkning som den ovanstående. Å andra sidan är det klart att alla långtidsprognoserna måste utgå från att den svenska ekonomin kan undvika den engelska sjukan. Om inte, kommer alla prognoser att slå helt fel. Då kommer inte heller förutsättningarna för konsumtion och investeringar att föreligga i den omfattning som prognoserna förutser.

För att ändå pröva stålprognosens känslighet för exportantagandena har ett alternativ LU I a beräknats. Där har den förutsatta ökningstakten i exporten av verkstadsprodukter på 10,0 procent per år tillämpats bara på perioden 1977—80, medan KI:s prognos fram till 1977 accepterats. Detta betyder en genomsnittlig ökningstakt över hela perioden 1974—80 på 5,4 procent.

Innan resultaten av alla prognoserna presenteras skall dessutom på- pekas att fartygsbyggandet i alla alternativen antas gå tillbaka med en tredjedel mellan 1974 och 1980. Trots att detta betyder en lägre far- tygsproduktion 1980 än enligt såväl LU som IUI, framstår även detta idag som en relativt optimistisk prognos. Om man i stället antar att fartygsbyggandet skärs ned till hälften, betyder detta att den årliga ök- ningstakten i den totala stålförbrukningen minskar med en halv pro- centenhet i förhållande till de nedan angivna.

För alla alternativen antas också den specifika stålförbrukningen fort- sätta att minska med 2,5 procent per år i beräkningarna från använd- ningssidan.

Genomsnittlig årlig ökning i stålförbrukningen, procent

LU alt. I 1,8 alt. Ia —0,2 alt. 11 1,2 IUI I-alt. 2,6 O-alt. 1,6

' Beräkningarna har gjorts med ledning av prognoserna i Konjunk- turläget hösten 1976. I Nationalbudgeten för 1977 har bedömningar- na för såväl 1976 som 1977 sänkts ytterligare.

• Sida 36
•  Original

Diagram 2 Prognosfo'r förändring i stålförbruk— ningen I974—1980 under olika jörulsälrningar om verksmdsexporl och varvs- produktion

VL6L/0861 'uouxnpmdwe/x

Verkstadsexport % per år 0 +5 + 10

0 —10% —20% —30% k 1 I _40% l m —1 0 +1 +2

—50% —i 3

Stålförbrukning % per år

Av denna uppställning framgår hur känsligt resultatet är för olika an- taganden om exportutvecklingen. Diagram 2 åskådliggör detta på ett an— nat sätt. Beräkningarna baserar sig på antagandet att inhemska ekonomiska aktiviteter ökar med i genomsnitt 2,5 procent per år, vilket unge- färligen överensstämmer med långtidsutredningens båda alternativ. Den— na ökning uppvägs av en i samma takt minskande specifik stålförbruk— ning. Den totala stålförbrukningen för inhemsk användning antas alltså stagnera. Diagrammet visar då utvecklingen av hela den svenska stål- förbrukningen under olika antaganden om verkstadsexporten och om varvens produktion. Den förra är uttryckt i procentuell förändring per år, den senare i total förändring 1974—80. De båda tidigare nämnda alter- nativen för varvsindustrin, nämligen en nedskärning med en tredjedel resp. med hälften, har markerats med stödlinjer. Med hänsyn till vad som ovan anförts om verkstadsindustrins ex— portmöjligheter förefaller det ganska klart att trenden i stålförbrukningen kommer att stiga med mindre än 2 procent om året och att en ökningstakt med 1 procent om året troligen är en mer realistisk prognos.

Den andra framkomliga vägen att göra prognoser för 1980 är att gå via de uppgifter om produktionen i olika sektorer som ingår i 1U1:s fram- tidsbedömning. Där uppdelas verkstadsindustrin exkl. varv i fyra del- branscher, motsvarande dem för vilka råvaruförbrukningen redovisas i Industri. Vi utgår nu som förut från 1974 och multiplicerar först förbrukningen

• Sida 37
•  Original

i varje delbransch med den av IUI angivna produktionsökningstakten. De ijärnverkens manufakturavdelningar förbrukade kvantiteterna anses därvid följa produktionen i metallvaruindustrin, medan den till verk- stadsindustrin hänförda restkvantiteten förutsätts följa produktionen i verkstadsindustrin i sin helhet.

Vad gäller byggnadsverksamheten görs ingen uppdelning, eftersom stålförbrukningens fördelning på exempelvis bostadsbyggande och indu- stribyggande är okänd.

Liksom i ansatsen med slutanvändning har varvsindustrin antagits minska med en tredjedel mellan 1974 och 1980.

Det sammanvägda resultatet för den totala stålförbrukningen skall slut- ligen minskas med den beräknade nedgången i specifik stålkonsumtion. Här antas denna vara 1,7 procent per år liksom 1968—74.

Resultatet för de båda prognosalternativ som IUI arbetar med blev:

Genomsnittlig årlig ökning i ståltillförseln (%)

I-alt. 2,1 O—alt. 0,9

Detta är väsentligt lägre än de resultat vi fick genom att gå via slutlig användning. De bekräftar emellertid den slutsats som drogs ovan att ökningstakten skulle bli 1 procent om året snarare än 2.

2.7 Utvecklingen till 1980 för olika produkter

Eftersom förbrukningen i verkstadsindustrins delbranscher har väsentligt olika fördelning på produkter, kommer utvecklingstakten för produkterna att skilja sig åt ganska avsevärt. Detta gäller naturligtvis främst de produkter där varven svarar för en stor del av förbrukningen, nämligen grovplåt och profiler.

Genom att applicera de av IUI beräknade ökningstakterna 1974-80 för verkstadsindustrins delbranscher och för byggnadsverksamheten på deras förbrukning 1974 av varje produkt för sig erhålles en beräknad totalför- brukning 1980 av dessa produkter. Vi måste här alltså nöja oss med den produktindelning som finns i industristatistikens råvaruförbrukning. De så framräknade förbrukningstalen måste sedan reduceras på grund av sjun- kande specifik stålförbrukning. Detta behöver emellertid inte ske likformigt för alla produkter. Den i avsnitt 2.4 relaterade historiska erfarenheten visade ju att ganska avsevärda skillnader kunde föreligga mellan olika produkter. 1 tabell 3 ges för 1U1:s I-alternativ och O-alternativ de framräknade för- ändringstakterna brutto och den från det historiska materialet subjektivt överförda minskningen i specifik förbrukning samt slutligen den resulte- rande nettoförändringen. Det bör påpekas att i siffrorna inkluderas såväl handelsstål som specialstål. Ökningstakterna torde dock för flertalet pro- dukter vara praktiskt taget desamma för handelsstål enbart. Handelsstålet

• Sida 38
•  Original

Tabell 3 Beräknad förändring i stålförbrukningen 1974-1980 för olika produkter. Procent per år

Produkt I-alt. O-alt.

Aktivitet Spec. Netto Aktivitet Spec. Netto hos för- stål— stål- hos för- stål- stål- brukare förbr. förbr. brukare förbr. förbr.

Varmvalsad plåt

Fartygsplåta —6, 5 —1,2 —7,6 —6,5 —l ,2 —7 6 Annan +6 2 —I,7 +4 ,4 +4,5 —1 ,7 +2, 7 Kallvalsad plåt +6,4 -1,7 +4 6 +4 7 —l ,7 +2, 9 Förzinkad plåt +4,8 —0,5 +4,3 +3, 7 —0,5 +3 2 Annan plåt +5,4 —4,0 + 1,2 +3,4 —4,0 —0,7 Band +6,4 —1,7 +4,6 +4,7 —1,7 +2,9 Summa platta produkter +3,6 —1 ,5 +2,0 +2,3 —1 ,5 +0,8 Tråd +5, 0 —1,7 +3, 2 +3,5 —1 ,7 +1,8 Universalstång +0, 6 —l,7 —l, 1 —0,4 —l,7 -2, ] Övrig stång +6, 1 —2,5 +3, 4 +4,3 —2,5 +], 7 Prolilstångo. balkb +1,7 4,0 +0,7 +0,6 -1,0 -0,4 Byggnadsstålf +3,l —3,0 +0,0 +3,0 —3,0 —O,l Summa långa produkter +4,0 -2,l +1,8 +2,8 —2,l +0,6 Rör +5,0 -l,0 +4,0 +3,8 —1 ,0 +2,8 Totalt +3,9 —l,7 +2,1 +2,6 -l,7 +0,9

” All plåt förbrukad i varvsindustrin. b Inkl. från järnverken levererad svetsad balk. ( Armeringsstång och -nät, banmaterial. spontplåtar.

analyseras närmare i nästa avsnitt.

I de fall där andra förändringar i specifik stålförbrukning än den genom- snittliga använts, bygger detta i första hand på den historiska erfarenheten. Förzinkad (och plastöverdragen) plåt har vunnit marknadsandelar på bygg- marknaden, men något kvantitativt mått på detta har inte kunnat erhållas. Nu har en så stor del av marknaden erövrats, att en något sjunkande specifik förbrukning av denna vara synes rimlig. För annan plåt — huvudsakligen tennplåt — är den använda indikatorn på aktiviteten hos förbrukarna, näm- ligen produktion i metallvaruindustrin, inte särskilt relevant. Detta har visat sig i en historiskt mycket stark minskning i specifik konsumtion. Tennplåten används ju huvudsakligen i förpackningar, där troligen känslighet för för- skjutningar i prisrelationer till papper, plast och glas är ganska stor. En tämligen oförändrad totalförbrukning förefaller därför rimlig.

När det gäller stången har tidigare noterats en förskjutning från vanlig stång till profilstång Denna förskjutning antas fortsätta. För rör noterades i verkstadsindustrin en viss ökning i den specifika förbrukningen. Även om det i byggnadsverksamheten kan ha skett en övergång från stålrör till

• Sida 39
•  Original

plaströr när det gäller ledningar, har rör — särskilt fyrkantrör — kommit in som konstruktionselement. Vi räknar med en något minskad specifik förbrukning. För de produkter som helt förbrukas i byggnadsindustrin, främst armeringsstål, har som tidigare nämnts en mycket stark nedgång i specifik förbrukning ägt rum under de senaste åren. Detta kunde i och för sig motivera ett antagande att man nu nått en så låg nivå, att det är lättare att försvara den och kanske rentav återerövra marknadsandelar. Å andra sidan finns det fortfarande användningar där stål kan komma att

ersätta betong. Vi räknar därför med en fortsatt nedgång i specifik för- 1.3/"qgron” ”PKM—ff” brukning av armeringsstål arllg'lbrbrllkmngsmmnd_ ' ring i Sverige 1974—1980

Vad slutligen gäller fartygsplåten är det inte någon historisk trend som få, ojika pmc/uk,” ijär- återspeglas i den lägre än genomsnittliga minskningen i specifik förbrukning. häl/ande lill stål Iota/t

>rocent per är. A = ökning av total stålförbrukning

Ä—1O A—8 A—6 A—4 A—Z A A+2 A+4

Kallvalsad plåt

Förzinkad plåt

Band

Varmvalsad plåt exkl. fartygsplåt

Rör

Annan plåt

Profilstång o. balk

Armeringsstål m.m.

Universalstång

Fartygsplåt

i-alt.

O-alt.

• Sida 40
•  Original

Det är i stället ett antagande att varven nu kommer att bygga båtar som i genomsnitt är mindre än de som byggts under första hälften av 1970-talet. Den komponent i den specifika förbrukningen som sammanhänger med storleksförhållandena kommer därför snarast att verka i ökande riktning. Den osäkerhet som liggeri prognosen av förändringen i specifik förbrukning är emellertid i detta fall helt försumbar i förhållande till osäkerheten om varvens utveckling. En neddragning av produktionen med hälften i stället för en tredjedel betyder en genomsnittlig årlig minskning i aktiviteten med 10,9 procent i stället för 6,5. Det torde idag vara omöjligt att förutsäga Vilkendera av dessa minskningstakter som är mest realistisk.

De båda alternativen i tabellen ger, naturligt nog, ganska likartade bilder av de olika produkternas utvecklingstakt i förhållande till genomsnittet i resp. alternativ. Diagram 3 visar i medeltal för de båda alternativen dessa avvikelser från den för stål totalt beräknade årliga ökningen. Diagrammet kan användas för att på ett ungefär beräkna den ökningstakt för olika pro- dukter som svarar mot en given ökningstakt för totala stålförbrukningen, i diagrammet betecknad med A. För att underlätta läsningen finns skalorna för I- och O-alternativen angivna i diagrammets underkant. Det framgår av diagrammet hur mycket medeltalet dras ned av fartygsplåten. För fiertalet produkter ligger den väntade förbrukningsökningen ett par procent högre än för totalen. De som ligger under medeltalet är i huvudsak annat varvs- material och byggnadsmaterial.

Detta betyder, att hur än totalförbrukningen förändras — inom rimliga gränser — så kommer vissa produkter att utvecklas väsentligt mycket för- månligare än andra. Detta gäller främst de platta produkterna med undantag av fartygsplåten, men också rör.

Liksom när det gäller totalmaterialet avser de här angivna ökningstakterna allt stål, alltså handelsstål och specialstål tillsammans, beroende på att de enda tillgängliga förbrukningsuppgifterna torde inkludera alla kvaliteter. Vi skall i nästa avsnitt försöka tolka vad dessa resultat innebär för handelsstålet separat.

2.8 Handelsstålets andelar

En i stort sett tillförlitlig uppdelning av stålet på handelsstål och Specialstål kan när det gäller produktionen i huvudsak endast göras på råstålsstadiet, men inte i senare bearbetningsled. Däremot är utrikeshandeln kvalitets- uppdelad för varje produkt. Från 1968 finns också inom Jernkontoret en redovisning av järnverkens leveranser med uppdelning på kvaliteter. Det går därför att beräkna den till den svenska marknaden tillförda kvantiteten handelsstål som järnverkens leveranser — export + import. Den enda kvan- titet som då faller bort är den som järnverken själva förbrukar i sina ma- nufakturavdelningar. Troligen är andelen specialstål där högre än i de utanför järnverken förbrukade kvantiteterna.

Tablån nedan ger för 1974 andelen handelsstål i de kvantiteter stål som enligt den ovannämnda definitionen tillförts den svenska marknaden.

• Sida 41
•  Original

Procent Varmvalsad plåt 97 Kallvalsad plåt 94 Förzinkad plåt 100 Annan plåt 100 Band 88 Tråd 76 Universalstång 99 Övrig stång 67 Profilstång och balk 100 Byggnadsstål 100 Handelsrör 100 Övriga rör ?

För rör görs i utrikeshandelsstatistiken en uppdelning endast på rostfria och andra rör, varför någon klar uppfattning av handelsstålets andel i till- förseln till den svenska marknaden inte kan erhållas.

Tabell»! Beräknad förbrukning av handelsstål i Sverige 1980. Tusen ton Produkt Tillfört Beräknad Ökning över en markna- förbrukning 1980 femårsperiod den __ __ 1973/75 l-alt. O-alt. l-alt. O-alt. Varmvalsad plåt Fartygsplåt 510 320 320 —160 -160 Annan 465 600 540 I 10 70 Kallvalsad plåt 550 720 650 140 90 Förzinkad plåt 255 340 320 70 50 Annan plåt 65 70 65 5 O Band” 95 125 115 25 15 Summa platta produkter I 940 2 175 2 010 190 65 Tråd 200 240 220 35 20 Universalstång 90 85 80 — 5 — 10 Ovrig stångb 315 400 360 70 35 Profilstång o. balk 375 390 370 15 — 5 Armeringsstång o. -nät 360 370 370 10 10 Banmaterial o. spontpålar 40 40 40 — — Summa långa produkter I 380 1 525 1 440 125 50 Rö'f 365 490 460 100 75 Totalt” 3 690 4 200 3 910 425 190

a Förbrukning för rörsvetsning ej inräknad. [7 Inkl. ca 15 kton förbrukning i järnverkens manufakturavdelningar. (' Inkl. legerade rör, andra än rostfria. d Överensstämmer ej helt med delsummorna p. g. a. avrundningar.

• Sida 42
•  Original

Det är endast ifråga om stång och träd som andelen specialstål är mera betydande och där följaktligen utvecklingstakten i förbrukningen av han- delsstål kan märkbart avvika från den som avser alla kvaliteter tillsammans. Utan en närmare kännedom om marknaden är det svårt att gissa vilka skillnader som kan komma att uppstå. En väsentlig del av specialstålstråden torde gå till produktion av kullagerkulor.

I det försök som nu skall göras för att kvantifiera handelsstålsförbruk- ningen i Sverige med fördelning på produkter antas, i brist på annan in- formation, att förändringstakterna för handelsstål och specialstål blir de- samma, dvs. att handelsstålets andel förblir oförändrad. För rör har alla rör utom rostfria medtagits, eftersom någon finare uppdelning inte kan göras.

Vid beräkning av förbrukningen i ton måste också bestämmas vilket kon— junkturläge uppgifterna skall avse. Som framgick av avsnitt 2.2 har vi valt att ange förbrukningen på en nivå som motsvarar ett år med medelgod konjunktur. Vi har då antagit att trenden utvecklas i samma takt som en linje mellan två konjunkturtoppar. Trendvärdet 1974 approximeras med tre- årsgenomsnittet 1973/75.

Tabell 4 visar den på detta sätt beräknade förbrukningen av handelsstål 1980 enligt de två IUI-alternativen 1 och O. Ökningen anges här i absoluta tal, omräknade till tusental ton per femårsperiod.

Det framgår av denna tabell hur stor inverkan på totalen som fartygsplåtens väntade minskning har. Totalt för handelsstål erhålles enligt dessa beräk- ningar följande årliga ökningstakter med och utan fartygsplåten:

l-alt. O-alt. Med fartygsplåt +2,2 % +1_ % Utan fartygsplåt +3,4 ”43 +2,0 %

2.9 Den fortsatta utvecklingen fram till 1985

För en prognos för perioden 1980—85 finns som nämnts i avsnitt 2.5 endast LU:s perspektivplaner att utgå ifrån. De är inte avsedda som prognoser, utan anger endast utvecklingsförlöpp, som vart och ett är konsistent enligt den an- vända modellen. Söm nämnts är ett gemensamt drag i alla de redovisade al- ternativen, att exporten ökar väsentligt långsammare än vad som förutsatts gälla för perioden fram till 1980. Dessutom antas sammansättningen av ex- porten vara oförändrad från 1980, varför exporten av verkstadsprodukter en- dast skulle öka i samma takt som tötalexpörten, vilket ju väsentligt avviker från de senaste decenniernas historiska erfarenhet. Vi skulle alltså få en volymökning i exporten av verkstadsprodukter på endast omkring 3 procent i stället för tidigare 10 och däröver. Det är uppenbart att ett sådant antagande slår hårt på prognosen av stålförbrukningen.

Den stora skillnaden i exportökning före och efter 1980 torde främst bero på förutsättningen att full balans i de utrikes betalningarna skulle vara upp- nådd 1980. Fram till denna tidpunkt måste alltså exporten öka snabbt för att hinna upp till erforderlig nivå. Efter 1980 krävs däremot bara en ex-

• Sida 43
•  Original

portökning i takt med ökningen av import och andra valutakrävande ak- tiviteter.

1 avsnitt 2.6 ifrågasattes möjligheterna att uppnå den stora ökning av verkstadsindustrins export som alla LU- och IUI-alternativ kräver fram till 1980. Stålförbrukningen kan därför befaras komma att öka långsammare än vad som motsvarar dessa alternativ.

Spegelbilden av dessa förhållanden gäller då för perioden efter 1980. Sve- rige kan rimligen inte i längden fortsätta att regelbundet ha underskott i betalningsbalansen. Om därför balans inte har uppnåtts 1980, torde den ekonomiska politiken även i fortsättningen komma att inriktas på att öka exporten, och den i perspektivplanen framräknade ökningstakten är då för låg. Stålförbrukningen skulle i så fall komma att växa snabbare än vad som motsvarar de angivna alternativen.

En direkt tillämpning på stålförbrukningen av de ökningstakter för olika slutliga användningar av BNP som refereras i avsnitt 2.5 för alt. A ger en genomsnittlig årlig ökning av stålförbrukande aktiviteter på endast 3,3 procent. Med en minskning i specifik stålförbrukning av samma storlek som använts för den senare hälften av 1970-talet skulle detta resultera i en stålförbrukningsökning på omkring en procent om året.

En något mer positiv bild erhålles genom att utnyttja de i LU framräknade ökningstakterna för byggnadsindustri och metallindustri (dvs. järn- och me- tallverk plus verkstadsindustri inkl. varv). Vid en framskrivning från läget 1980 enligt 1U1:s O-alternativ, som närmast motsvarar LU:s alt. II, erhålles en årlig ökning av stålförbrukande aktiviteter med 4,1 procent, motsvarande en total stålförbrukningsökning på ungefär 2 procent per år.

Två av de förutsättningar som dessa beräkningar grundar sig på kan emel— lertid ifrågasättas. Den ena gäller den fortsatta minskningen i specin stål- förbrukning, den andra verkstadsindustrins förmåga att konkurrera på såväl hemma- som exportmarknaderna.

Förändringarna i specifik stålförbrukning har redan diskuterats något i avsnitt 2.4. Det statistiska material vi har till vårt förfogande tillåter inte några mera djuplodande undersökningar av orsakerna till den observerade minskningen, vilket gör det svårt att förutsäga framtida förändringar. 1 den mån den observerade minskningen sammanhänger med en relativ prisför- ändring som gjorde stålet mer utsatt för konkurrens från andra material, är det rimligt att tro att den hittills inträffade prisförändringen har fått full effekt på efterfrågan 1980. Frågan är då om man kan förvänta sig en fortsatt försämring av stålets konkurrenskraft.

Det förefaller som om stålets konkurrenter, aluminium och plaster, är väl så känsliga som stål for energiprishöjningar. Det kan därför vara rimligt att anta att vidare relativprisförskjutningar till stålets nackdel inte kommer att förekomma eller inte bli så stora som de under 1960-talet och början av 1970-talet observerade. Den fortsatta sänkningen av specifik stålförbruk- ning skulle då bli mindre än den vi förutspått för tiden fram till 1980. En fortsatt årlig minskning med 1 procent, huvudsakligen härrörande från ett effektivare utnyttjande av stål, skulle då kunna vara en realistisk gissning för 1980-talet.

Frågan om verkstadsindustrins konkurrensförmåga är betydligt svårare och betydligt mera kritisk för utvecklingen av stålförbrukningen i Sverige.

• Sida 44
•  Original

Kommer verkstadsindustrin att även i fortsättningen stå för en mycket stor del av de exportinkomster som Sverige behöver för att betala för import, u-landshjälp, turistresor utomlands osv.? Kommer den att samtidigt kunna hålla sin andel av den svenska marknaden? '

Denna fråga har redan ställts i avsnitt 2.6 med avseende på de närmaste åren. Det konstaterades där att en grundförutsättning för prognosen är att svensk ekonomi klarar sig ur de akuta svårigheterna utan att hamna i en situation av engelsk typ. I det något längre tidsperspektiv som denna prognos fram till 1985 avser kan det emellertid vara anledning att diskutera om väsentliga strukturförskjutningar kan inträffa.

Vi uppleverjust nu den svåra omställning som varvskrisen innebär. Tro- ligen kommer varven aldrig mera att få den betydelse för svensk export som de haft under de senaste tio åren. Även om andra strukturförändringar inte behöver bli lika snabba och omfattande, ligger det nära till hands att tro att de kommer att ha en entydig innebörd när det gäller stålförbrukningen: sådana svenska verkstadsprodukter där materialkostnaden är en stor andel av priset får svårare att göra sig gällande på marknaderna än produkter som är mer teknikintensiva och där alltså kostnaden för kvalificerad ar— betskraft är hög. Detta innebär att det för en viss summa intjänad export- inkomst kommer att krävas färre ton stål. Man kan också uttrycka det så att inom verkstadsindustrin får vi en strukturell förskjutning mot mindre stålintensiva delbranscher eller företag.

Det som talar emot en sådan utveckling är att det inte kunde observeras någon förskjutning av detta slag under perioden 1968—74, då rimligen för- utsättningarna också borde ha förelegat. IUI har emellertid i sina prognoser fram till 1980 räknat med lägre tillväxttakt för metallvaruindustrin (med en stålintensitet 1974 av 175 ton stål per Mkr förädlingsvärde) än för ma- skinindustrin (55 ton/Mkr), elektroindustrin (25 ton/Mkr) och transport- medelsindustrin (50 ton/Mkr). Jag tror att man även i fortsättningen måste räkna med en tendens mot en mindre stålintensiv verkstadsindustri.

Tillsammantaget pekar detta mot en årlig ökning av stålförbrukningen på kanske 2 procent. Detta gäller LU:s alt. A, som har en snabbare ka- pitalbildningstakt än alt. B. Tyvärr anges inte för detta alternativ produk- tionsutvecklingen i olika näringsgrenar. Det går därför inte att översätta detta alternativ till stålförbrukning den väg som gav det rimligaste resultatet för alt. A, men stålförbrukningen måste ju bli inte oväsentligt lägre i alt. B än i alt. A.

Vår slutsats måste därför bli, att om LU:s perspektivplaner är realistiska beskrivningar av den svenska ekonomin på 1980-talet, torde stålförbruk- ningen kömma att öka med högst 2 procent om året.

Att försöka göra en differentiering mellan olika produkter ifråga om till- växttakt är knappast meningsfullt. Eftersom osäkerheten om verkstadsin- dustrins framtida inriktning är så stor, blir också förbrukningen av olika stålprodukter mycket osäker.

• Sida 45
•  Original

3 Internationella prognoser

3.1 Västeuropa och världen

Internationella prognoser av stålförbrukningen har med jämna mellanrum gjorts av olika internationella organisationer. EG-kommissionen och dess föregångare Höga myndigheten har sedan mitten på 1950-talet gjort prog- noser för sina medlemsländer vart femte år. Stålkömmittén i ECE (Geneve) publicerade 1959 en väl genomarbetad prognos för världens alla länder 1972/75 och har sedan i olika studier gjort en del ad hoc-prognoser.

År 1971 startade man en ny större studie om Long Term Prospects fram till 1985 och 1990. Tyvärr blev det första fullständiga utkastet till den del som avsåg förbrukningsprognoser färdigt på hösten 1973, då framtiden fö- reföll mer än vanligt osäker på grund av oljekrisen. Det var då naturligt att man föredrog att inte forcera färdigställandet av rapporten, utan avvakta en tidpunkt då man klarare kunde överblicka oljekrisens konsekvenser. Sedan sekretariatet tappat de kompetenta ekonomer som tidigare funnits där, måste studien avbrytas 1975. Man hade då anpassat BNP-prognoserna regionalt till de ökningstakter som angivits för perioden 1974—90 i en per- spektivstudie som utförts inom ECE. Resultaten har samlats i en skrift som givits begränsad spridning. De torde emellertid inte vara lika väl un- derbyggda som de som refereras i det följande.

Även inom OECD har man vid olika tillfällen gjort prognoser över stål- förbrukningen. Så gjordes bl.,a. 1970 en prognos för stålförbrukningen i medlemsländerna 1975 och 1980. På grund av en allmän rädsla hos dele- gaterna i stålkommittén för att utåt visa "oförmånliga" prognoser publi- cerades aldrig resultatet, utan delgavs endast resp. länders regeringar och stålindustrier i starkt aggregerad form. Ett par år senare publicerade dock OECD en metodstudie utförd av den expertgrupp som också stått för den ursprungliga prognosen. Där refereras flera olika förbrukningsprognoser för 1975 och 1980, ehuru även där i relativt aggregerad form.

De färskaste prognoserna svarar International Iron and Steel Institute (1181) för. År 1972 publicerades den senare mycket citerade "Projection 85" med prognoser för hela världen för 1980 och 1985. Tyvärr är även här aggre- gationsgraden hög. För Västeruropa ges uppgifter endast för CECA-6, Stor- britannien och övriga Västeuropa. Arbete med en ny prognos har börjat, men försvåras av att efter oljekrisen inget internationellt organ ännu pub- licerat några nya BNP-prognoser, som skulle kunna ligga till grund för stålförbrukningsprognosen. I samband med en nyligen framlagd studie av stålindustrins energiproblem har dock vissa provisoriska prognoser gjorts.

Svårigheten att idag göra stålförbrukningsprognoser illustreras väl av det förfaringssätt som tillgripits vid formulerandet av de senaste Allmänna må- len för CECAzs stålindustri, som lades fram vid årsskiftet 1975/76.

Utgångsår för prognoserna är 1972, som var det enda år för vilket man kunde få jämförbara data om stålförbrukningen i olika branscher även för de nya medlemsländerna.

Utgångspunkten för prognosen avsågs vara en BNP-prognos. Denna gjor- des av kommissionen under medverkan av medlemsländerna under vintern 1973/74 innan man kände energikrisens fulla verkan. Prognosen blev en

• Sida 46
•  Original

genomsnittlig årlig ökning i BNP åren 1972—80 av 4,3 procent för gemen- skapen som helhet. Redan under sommaren 1974 kändes emellertid detta vara för högt, och en nedskärning till 4,1 procent per år föreföll då riktig. Arbetet med sektoransatsen baserade sig därför på denna siffra. I slutet av 1975 syntes emellertid även denna vara för hög, eftersom det skulle erfordras en årlig ökning om 5,5 procent 1976—80 för att den skulle realiseras.

Den utifrån dessa förutsättningar beräknade prognosen för stålförbruk- ningen bibehålls döck, men presenteras i rapporten som ett maximialternativ. För att erhålla ett medelalternativ anpassade man för CECA-6 en linjär trend över tiden, som extrapolerades till 1980. För de tre nya medlemmarna tillsammans fann man att konsumtionen stagnerat på 25 Mton sedan 1965. Efter ett dunkelt resonemang härleddes medelprognosen till 31,2 från maximiprögnosen på 32,2 Mton.

Ett lågalternativ tas också fram ur luften. Trenderna skrivs sedan fram till 1985 på ett ospecificerat sätt.

Prognoser som utförs av internationella organisationer har den fördelen att de utförs på ett någorlunda likformigt sätt för alla länder samtidigt. Man kan emellertid inte blunda för att de i viss mån kan karakteriseras som förhandlingsprödukter. Det är fullt rimligt att de preliminära resultaten granskas av respektive länders delegater för att uppenbart orimliga resultat skall rensas bort. Det kan emellertid hända att ett land som har stor import och som avser att bygga ut egen produktionskapacitet har intresse av att utmåla sin egen framtida hemmamarknad så liten som möjligt för att av- skräcka leverantörer i andra länder att bygga ut. Omvänt kan ett exportland vilja motivera sin egen utbyggnad med att den egna hemmamarknaden växer snabbt och vill därför ha en prognos som visar höga värden. Tendenser av båda dessa slag har förekommit i diskussionerna och kan i någon mån ha påverkat siffrorna.

Det förefaller emellertid som om 115115 prognoser skulle vara minst på- verkade på detta sätt. De är också de enda någorlunda färska, allmänt till- gängliga prognoser som omfattar hela världen med uppdelning på olika regioner. För CECA-6 och Storbritannien tycks de överensstämma ganska väl med dem som ges i Allmänna målen.

Tabell 5 ger för några intressanta områden 115115 prognoser för 1980 och 1985, utförda i juni 1976. De har här omräknats till handelsfärdig vikt. Som jämförelse ges också de fyra år gamla prognoser som gavs i Projection 85. De nya prognoserna är som synes genomgående lägre än de gamla, ehuru skillnaderna på de flesta håll är förvånansvärt små. Som jämförelse är inlagt trendvärdet för 1972, dvs. medeltalet 1970/74, som är det senaste hittills publicerade. De med de nya prognoserna beräknade årliga procen- tuella förändringarna visar att man förväntar sig en avtagande ökningstakt i stålförbrukningen i flertalet regioner.

Man kan uttrycka dessa prognoser så att under de närmaste åren kommer stålförbrukningen i valsad vikt genomsnittligt över en konjunktur att öka med 5—6 Mton per år i Västeuropa, varav 2—3 Mton i CECA-6, och 25—30 Mton per år i hela världen.

Anmärkningsvärt är att totalsiffran för hela världenjusterats ner så obetyd- ligt mellan de två prognoser som gjordes 1972 och 1976. Mot sänkta värden för Västeuropa, Sovjetunionen, Östeuropa, Indien och Kina står höjda värden

• Sida 47
•  Original

Tabell 5 Internationella prognoser över stålförbrukningen. Milj. ton _liii'tlito'ik/

Observe- Projection llSl Årlig ök- rat värde 85 mars juni ning i pro- 1972 1976 cent enl. 1151 juni 76 CECA-6 1970/74 73 1980 100 96 3'5 1985 119 111 ” Storbritannien 1970/74 18 8 1980 26 22 2— 1985 28 25 23 Övr. Västeuropa 1970/74 28 5 1980 46 43 2 1985 61 55 " Västeuropa totalt 1970/74 119 3 9 1980 169 161 ' 1985 206 191 3-5 Världen 1970/74 490 1980 730 700 4?) 1985 890 880 *

främst för USA, Latinamerika och Mellersta Östern. Förändringarna är följ- den dels av nya BNP-prognoser, dels av en ändrad uppfattning — delvis base- rad på nya data — om strukturförändringarnas inverkan på de länder som lig- ger på olika nivåer av BNP per capita. Sålunda har för USA en stark sänkning av BNP-prognosen motverkats av en mer optimistisk bedömning av stålin- tensitetens utveckling. Det bör betonas att man för USA — liksom för Sverige — inte kan utnyttja erfarenheter beträffande stålintensitetens utveckling från andra länder som tidigare befunnit sig i samma industriella utvecklingsfas. Prognosen för dessa länder får därför ett större inslag av tyckande än för andra länder. Min åsikt är emellertid att stålprognosen för USA, givet BNP-progno- sen, nu hamnat litet väl högt. Detsamma gäller därmed världsprognosen, men skillnaden där ärinte så stor att den ändrar intrycket att världens stålför- brukning förefaller att fortsätta att öka i relativt snabb takt. Man kan givetvis ha olika åsikter om hur stor ökningstakten kommer att vara. Ett annat sätt att uttrycka samma sak är att fråga sig vilket år den för 1985 angivna konsumtio- nen verkligen kommer att uppnås. Även med rätt mycket mer pessimistiska antaganden kommer emellertid denna nivå att uppnås av trenden senast 1990. Även med hänsyn till det ökande utbytet på grund av stränggjutningen torde därför behovet av metallurgisk kapacitet komma att öka med 3 a 4 pro- cent om året under de närmaste tio åren. Detta betyder en genomsnittlig kapacitetsökning i världen exkl. östblocket och Kina på 20 a 25 Mton om året.

Sedan 1151 gjort sin senaste prognos har OECD publicerat ett "tillväxt- scenario" till 1980.] Det betonas att det inte är avsett att vara en prognos, utan en möjlig utvecklingsväg och ett försök att lokalisera de svårigheter och problem som kan uppstå under perioden. Inte desto mindre representerar siffrorna en konsistent bild av en utveckling som enligt OECD-sekretariatets

IEconomic Outlook, No. 19, July 1976.

• Sida 48
•  Original

mening bör kunna uppnås med hjälp av en lämplig ekonomisk politik.

De BNP-ökningar som OECD-dokumentet ger ligger genomgående högre än de som 1151 använt för sina senaste prognoser. Genom att använda dem och en prognosstruktur som i princip är densamma som 1151 använder, men med något ändrade parametrar, kommer jag för de av OECD helt täckta områdena, CECA—6 och UK 1980, till stålprognoser som ligger något under IlSl:s, nämligen 94 resp. 21 Mton, trots att jag utgått från högre BNP-värden. Detta skulle återigen antyda att IlSl:s prognoser ligger i över- kant.

EG-kommissionen ger i sina allmänna mål också en prognos för hela världen, dock utan någon uppdelning i regioner. Den ligger också under 118125 och ger, omräknat till handelsfärdig vikt 695 Mton för 1980 och 810 Mt för 1985. Ökningstakten är 4,5 procent per år 1972—80 och 3,1 procent per år 1980—85. För den senare perioden är detta avsevärt lägre än 1151. Om samma ökningstakt skulle gälla även efter 1985, skulle emellertid med kommissionens beräkningar den av 1151 för 1985 angivna konsumtionen uppnås 1988.

IlSl:s prognoser avser total stålförbrukning. Detta innebär dels att man inte direkt kan utläsa handelsstålets utveckling, dels att man inte har någon ledning när det gäller fördelningen på olika valsade produkter.

Handelsstålet utgör en så dominerande del av den totala stålproduktionen att man utan vidare kan låta tillväxtsiffrorna för den totala stålförbrukningen också avse handelsstål. När det gäller den absoluta nivån torde man komma tillräckligt nära om man minskar totalsiffran med 10 procent.

Tabell 6 Förändring i stålförbrukningen 1972—1980 inom CECA-9 enligt maximial- ternativet 1 Allmänna målen

Årlig ökning i Andel i totalför- procent 1972/80 brukning i procent 1980 Stål för gjutgods 3,3 1,83 Rörämnen 5,1 2,61 Andra göt och ämnen 2,6 4,31 Bredband för direktanvändning 4,8 7,55 Grovplåt 5,3 13,17 Mediumplåt 2,7 1,61 Tunnplåt 3,5 22,46 Smala band 3,5 7,81 Summa platta produkter 4,1 52,60 Tunga profiler 3,3 10,91 Lätta profiler 3,2 18,90 Valstråd 3.1 8.84 Summa långa produkter 3,2 38,65

Totalt 3,7 100

• Sida 49
•  Original

Prognoser för fördelningen av förbrukningen på olika valsade produkter är ganska sällsynta. Den enda internationella prognos av detta slag som finns synes vara EG-kommissionens i de allmänna målen för 1980. Där ges endast en samlad prognos för CECA-9, och den avser den prognos som kommit att betecknas som maximialternativ. Det bör påpekas att kom- missionen som slutprodukter räknar endast CECA-varor, varför t. ex. smi- desgöt och rörämnen ingår i stället för smidda produkter resp. rör. Likaså betraktas flytande stål för gjutgods som en slutprodukt. Specialstål ingår överallt. Som synes av tabell 6 ligger flertalet produkteri intervallet mellan 2,6 och

3,5 procent per år. Medeltalet dras upp av de tre produkter som beräknas öka med omkring 5 procent per år.

Ökningstakterna för rör och grovplåt är anmärkningsvärt höga. De kan härledas till att man tror på en stark uppgång för rörindustri och maskin- byggnad. Det bör också ånyo påpekas att de prognoser som återgetts här avser kommissionens maximialternativ. För medelalternativet ges ingen nedbrytning av totalsiffrorna.

Med tanke på den relativt homogena utvecklingen bör dock en propor- tionell minskning av alla ökningstakterna till ett lägre genomsnitt ge en relativt god bild även för ett lägre alternativ.

3.2 Norden

I våra nordiska grannländer har stålindustrin länge varit av tämligen obe- tydlig omfattning och antalet företag litet. I Danmark finns ett järnverks- företag, i Finland två och i Norge tre. Det är därför naturligt att den officiella statistiken avseende stålförbrukning inte är särskilt väl utbyggd, och att den analys- och prognosverksamhet som finns äger rum inom företagen. Det är därför svårt att få goda underlag för prognoser av stålförbrukningen i dessa länder.

Eftersom Danmark numera ingår i EG, finns prognoser för detta land i kommissionens Allmänna mål. De särredovisas emellertid endast för maximialternativet. För Finland har vissa beräkningar erhållits från före- tagen, medan det för Norge inte föreligger något liknande material att stäm- ma av prognoserna mot.

De svenska järnverkens marknadsandel är i alla de tre nordiska grann- länderna av storleksordningen 10 procent. Marknadsutvecklingen där är där- för av väsentlig betydelse för den svenska järnhanteringen.

I alla tre länderna har verkstadsindustrin utvecklats starkt under efter- krigstiden, och stålintensiteten har därför stigit, om än i avtagande takt. Varven utgör en betydande del av verkstadsindustrin, speciellt i Norge och Danmark, varför varvskrisen kan komma att drabba alla de nordiska län- derna. ] Norge har emellertid varven i viss utsträckning börjat producera oljeplattformar och kommer därför inte att behöva skära ner sin produktion lika drastiskt som de svenska. Den finska varvsindustrin är till större delen inriktad på andra fartyg än tankfartyg, bl. a. passagerarfärjor och isbrytare, och drabbas därför inte heller så hårt av varvskrisen.

1 de i föregående avsnitt nämnda OECD-kalkylerna för perioden fram till 1980 anger man den möjliga ökningen av BNP 1974—80 till 3 procent

• Sida 50
•  Original

lNaturressurser og oko- nomisk utvikling. St. meld. nr 50 (1974—75).

per år för Danmark och Finland (liksom för Sverige), men till 6 3/4 procent per år för Norge. Den höga ökningstakten för Norge sammanhänger med den starkt expanderande oljeverksamheten. I en norsk rapport om den lång- siktiga ekonomiska utvecklingen, publicerad i mars 1975, anges ökningen under samma period till 6,2 procent per år.' Tar man bort sjöfart, oljeut- vinning och oljeborrning, sjunker emellertid siffran till 3,4 procent per år.

Att strukturförskjutningarna blir mycket stora i den norska ekonomin är alltså fullt klart. Vilken inverkan de kommer att ha på stålintensiteten är svårare att ange. Medan oljeprospekteringen innebär en stålintensiv in- vesteringsverksamhet, medför ju själva oljeutvinningen inte någon stålför- brukning. Verksamheten kommer nu naturligtvis att alltmer förskjutas i riktning mot den senare, varför det förefaller troligt att stålförbrukningen inte kommer att öka i takt med BNP. I samma riktning talar en beräkning av investeringsutvecklingen, som OECD anger i samband med den ovan refererade BNP-beräkningen. Där anges bruttoinvesteringarna i maskiner och anläggningar komma att öka mellan 1975 och 1980 med endast 3 procent om året i Norge mot 6 i Danmark och 4 i Sverige. För Finland anges en ökning med endast 1/2 procent om året.

Liksom för Sverige är exporten av verkstadsprodukter en väsentlig faktor i bedömningen av stålförbrukningen. Det förefaller rimligt att anta att den kommer att öka snabbare än BNP, men att det är de mindre stålintensiva delarna av verkstadsindustrin som får de största exportframgångarna. Ett undantag kan därvid Finland utgöra, där varven genom sin speciella in— riktning kommer att klara sig bättre än i de andra nordiska länderna. Den finska verkstadsindustrin torde även i övrigt komma att fortsätta sin ut- byggnad.

Med ledning av dessa uppgifter kan man anta att aktiviteten i stålför- brukande näringar kommer att öka snabbare än BNP i Danmark och Finland, men långsammare i Norge.

Det resonemang som fördes om specifik stålförbrukning när det gällde Sverige kan i stor utsträckning överföras på de övriga nordiska länderna. Det förefaller alltså rimligt att anta en sjunkande specifik stålförbrukning även för dessa länder. Schablonmässigt uppskattas minskningen till 1 1/2 procent per år. Med de tidigare antagandena innebär detta en stålförbruk- ningsökning 1974—80 med

i Danmark 21/2 per år i Finland 2 procent per år i Norge 2 procent per år.

Liksom tidigare avser dessa förändringar allt stål, alltså handelsstål + specialstål, men kan användas även för handelsstål enbart. När det gäller att omvandla ökningstakterna till absoluta tal, finns det inget underlag för att särskilja handelsstålet, utan även desssa uppgifter måste omfatta allt stål. Specialstålsandelen är troligen lägre än i Sverige. För Finland tycks den ligga vid 6 a 7 procent, och det förefaller troligt att detsamma gäller för Danmark, medan den norska andelen kanske kan ligga någon pro- centenhet högre.

För att få en utgångspunkt för extrapoleringen approximerar vi, liksom för Sverige, trendvärdet 1974 med treårsmedeltaltalet 1973/75. Vi använder

• Sida 51
•  Original

ECE:s beräkning av "apparent consumption". Denna är räknad i råstålsvikt, men vi räknar om det till handelsfärdig vikt genom att multiplicera med ett antaget utbyte på 0,79. Resultatet blir följande, i tusen ton färdigvikt:

1973/ 75 1980

Danmark 1 840” 2 130 Finland 1 560 1 760 Norge 1 720 1 940 Summa 5 120 5 830

" Medeltal för 1973/74, då uppgift saknas för 1975.

För Danmark är detta ett något lägre värde än det som anges i maxi- mialternativet i CECA:s allmänna mål. Det motsvarar i färdigvikt 2200 kton. Den prognosen baserar sig på en väsentligt snabbare BNP—ökning än vad vi här antagit, nämligen med 4,1 procent om året, vilket idag torde bedömas som för högt.

För Finland föreligger en prognos som utförts inom den finska stålin- dustrin. Den slutar för 1980 på 1920 kton, alltså väsentligt högre än ovanstående. Den motsvarar en årlig ökning med 3 1/2 procent. Detta kräver en stark positiv struktureffekt eller en lägre minskningstakt i specifik stål- förbrukning än den jag räknat med här. Särskilt den förra kan givetvis tänkas bli realiserad, men jag har ändå svårt att tro på denna ökningstakt.

Att göra en förbrukningsprognos för olika produkter för de nordiska län- derna är praktiskt taget omöjligt, eftersom det inte, såvitt jag kunnat finna, existerar några historiska uppgifter om förbrukningen i olika användnings- områden. Man kan möjligen med ledning av diskussionen ovan om struk- turförskjutningar i ekonomin dra vissa slutsatser om den relativa utveck- lingen av platta och långa produkter.

För såväl Sverige som CECA har vi funnit att förbrukningen av platta produkter kan väntas öka snabbare än av långa, särskilt om man från de förra undantar fartygsplåten. Med samma undantag torde man kunna räkna med en likartad utveckling även i de övriga nordiska länderna. En skillnad i ökningstakt med två procentenheter förefaller inte orimlig. Frågan är då i vilken mån fartygsplåten rubbar denna olikhet.

För Finlands del torde inte varvens produktionsminskning bli så stor att förhållandet mellan platta och långa produkter i den totala stålförbruk- ningen ändras, särskilt som varvens andel i stålförbrukningen är mindre än i övriga nordiska länder. Danmark kan tänkas bli hårdare drabbat av varvskrisen. Dels är varvens andel i den totala stålförbrukningen betydligt större, dels är den danska varvsindustrin mer inriktad på tanktonnage än den finska. Det är därför troligt att förbrukningsökningen för platta produkter inte kommer att vara nämnvärt större än för långa.

Situationen är likartad för Norge. Om varven där inriktar en större del av sin produktion på oljeplattformar, torde deras stålförbrukning förskjutas mot en större andel långa produkter än tidigare. På grund av varvens stora

• Sida 52
•  Original

andel i norsk stålförbrukning är det troligt att utvecklingen för förbrukningen av platta produkter inte blir snabbare än för långa. Vi räknar här med samma ökningstakt.

Som bas för prognosen har använts de beräkningar som utförs av OECD avseende tillförseln av vissa produkter. De platta produkter som medtagits där torde täcka hela området, men detsamma gäller inte för långa produkter. Vi redovisar här i stället skillnaden mellan totalen och de platta produkterna. vilket sålunda inkluderar smide, stålgjutgods och rör utöver de stång- och trådprodukter som i prognoserna för Sverige sammanfattades under begrep- pet långa produkter. Det bör påpekas att även utgångsvärdet för 1973/75 är en skattning, baserad på tidigare års fördelning, eftersom OECD inte ger senare uppgifter för Danmark och Norge än 1972 och för Finland 1973.

Slutresultatet, som alltså är mycket osäkert, blir följande i tusen ton fär- digvikt:

1973/75 1980

Platta Övriga Platta Övriga

Danmark 860 980 1 000 1 130 Finland 670 890 810 950 Norge 780 940 880 1 060

Summa 2310 2810 2690 3140

Något underlag för en prognos till 1985 existerar inte, såvitt jag kan finna. Man bör väl dock kunna räkna med att varven till 1980 hunnit skära ner far- tygsbyggandet så långt att ingen ytterligare nedskärning skall behövas. Med bortfallet av denna negativa effekt borde stålförbrukningen kunna öka något snabbare efter 1980 än före. För Norge tillkommer emellertid, att oljeutvin- ningen då bör ha kommit igång på allvar. Detta medför ett tryck uppåt på den norska kronan, vilket i sin tur kan inverka negativt på den norska verkstads- industrins internationella konkurrensförmåga. Det finns då heller ingen an- ledning att med ekonomisk-politiska åtgärder underlätta verkstadsexporten. Det torde därför vara anledning att även i fortsättningen räkna med en ök- ningstakt i den norska stålförbrukningen på omkring 2 procent per år.

När det gäller Finland anger den finska stålindustrins egen prognos en fortsatt ökning mellan 1980 och 1985 med 5 procent per år. Detta förefaller mig optimistiskt i överkant, även med tanke på en fortsatt utbyggnad av verkstadsindustrin. En troligare siffra är 3 procent per år.

För Danmark är det kanske ännu svårare att gissa än för de övriga länderna, eftersom utvecklingen av den danska ekonomin på 1980-talet är starlkt be- roende av hur och när det nuvarande svaghetstillståndet övervinnes. Dan- mark har emellertid ännu en lägre stålintensitet än de övriga nordska län- derna. Det är därför möjligt att den stålförbrukande industrin kommer att fortsätta att öka sin andel i BNP längre än i övriga länder. En ökringstakt i den danska stålförbrukningen som är bland de högre i Nordet, säg 3 procent om året, skulle då kunna vara en god gissning.

• Sida 53
•  Original

Appendix

Vad menas med stålförbrukning?

Stål i den form det lämnar järnverken är praktiskt taget alltid en insatsvara i en fortsatt förädlingsverksamhet. Detta gäller självklart sådana produkter som grovplåt för fartygsbygge eller tråd för spiktillverkning, men även ar- meringsstång, som kan betraktas som insatsvara i byggnadsindustrin. Där- emot kan möjligen räls, som läggs av t. ex. SJ:s egen personal, betraktas som direkt förbrukad för investeringsändamål. Vad bör man då avse med stålförbrukning? Från järnverkens synpunkt är givetvis den intressanta frågan hur mycket man får leverera av de produkter som av järnverken betraktas som slutprodukter. Eftersom förändringar i köparens lager av dessa produkter kortsiktigt påverkar försäljningen, men kan bortses från i en mer långsiktig analys, är det naturligt att definiera förbrukning av stål som intagning i en produktionsprocess hos köparen.

Ett sådant resonemang kompliceras emellertid av att det inte är självklart på vilket bearbetningsstadium som en stålprodukt skall betraktas som slut- produkt från järnverkets synpunkt. Anläggningar som klassificeras som järn- verk kan t. ex. leverera såväl varmvalsade och kallvalsade band som färdiga sågar. I en statistisk redovisning överjärnverkens leveranser, liksom i sta- tistiken över verkstadsindustrins inköp av band. medräknas bara de kvan- titeter som levereras från ett arbetsställe till ett annat.

I en prognos för stålförbrukningen över en längre period är det knappast rimligt att definiera stål efter hur produktionen är organiserad rent före- tagsmässigt under den historiska period som tjänar som utgångspunkt för prognosen. Lämpligare är att dra gränsen vid något bestämt bearbetnings- stadium och räkna stålet som förbrukat, när det tas in i nästa förädlings- process, vare sig detta sker inom järnverkets väggar eller någon annanstans.

Även en sådan definition vållar emellertid praktiska svårigheter. Det råder till att börja med olika åsikter om vid vilket stadium gränsen skall dras. Så räknas t. ex. på kontinenten rörtillverkning inte till stålindustrin, varför stålet där räknas som förbrukat när det i form av ett rörämne används i rörverk. 1 Sverige har däremot av tradition rörtillverkning i huvudsak försiggått vid järnverken och därför kommit att räknas till stålindustrin. Här betraktas därför stålet inte som förbrukat förrän röret installeras i ett bostadshus eller i en ångpanna. Denna skillnad i betraktelsesätt har kon- sekvenser inte bara genom att förbrukningen sålunda registreras vid olika tidpunkter och med något olika kvantiteter, beroende på skrotfallet i rör- tillverkningen. Den påverkar också förbrukningens nivå genom att expor- terade rör men däremot inte importerade rör inkluderas i förbrukningssiffran i det förra fallet, medan motsatsen gäller i det senare. Att resultatet kan vara beroende av denna avgränsning visar de beräkningar som görs av EG:s statistiska byrå. De utförs med två olika avgränsningar. I den ena tar man hänsyn till utrikeshandel endast med de produkter som omfattas av CECA- avtalet, i den andra också med rör, dragen tråd, kallvalsade band, dragen stång och smide. För Belgien/Luxemburg och för Västtyskland är för- brukningen av CECA-varor större än enligt den vidare definitionen, i det förra fallet rentav bortåt 25 procent större. För Holland är skillnaden ungefär

• Sida 54
•  Original

15 procent, men går åt andra hållet. För den gamla sexstatsmarknaden i sin helhet utjämnas därför skillnaden, men uppgår dock till ca 5 pro-cent.

Den princip som följts i denna utredning är den som är vanligast i Sverige. Den kan ungefärligen beskrivas så att man drar gränsen för stål efter den sista varmbearbetningen eller efter en kallbearbetning, om denna inte ändrar produktens karaktär av att vara insatsmaterial. Operationellt är definitionen att alla produkter som faller inom Brysselnomenklaturens nr 7309—16 och 73.18 räknas som stål, samt dessutom armeringsnät och svetsade balkar och fartygsprofiler. Detta innebär bl.a. att kallvalsad plåt, dragen tråd och svetsade rör betraktas som stålprodukter, liksom även galvaniserad och plastöverdragen plåt. Tråddrageriernas export av fjädertråd räknas alltså inte som svensk stålförbrukning, men däremot den tråd som används för spik- tillverkning, vare sig den är svensk eller importerad i form av valstråd eller dragen tråd. Anledningen till att även svetsade profiler och armeringsnät inräknats bland stålprodukter är att klassificeringen efter förbrukarkategori underlättas.

Även med denna ganska vida definition av stål kommer, såsom framgår av avsnitt 2.3, en stor del av det stål som registreras som förbrukat i Sverige att så småningom hamna i utlandet exempelvis i form av en del i en ex- porterad maskin. Enligt beräkningar inom 1151 gällde detta 1970 ungefär 25 procent av den registrerade stålförbrukningen. Då är ändå inte exporten av fartyg medräknad. Denna torde ha motsvarat ytterligare närmare 10 pro- cent av den svenska stålförbrukningen. Eftersom vår import av motsvarande produkter inte är så stor som exporten, är vad ECE kallar den slutliga stål- förbrukningen i Sverige mindre än den som registreras enligt vår definition. För järnverkens avsättning är emellertid vårt begrepp mer relevant.

En på detta sätt definierad stålförbrukning är svår att statistiskt mäta med hjälp av uppgifter från förbrukningssidan. Detta har gjort att man i flertalet internationella studier av stålförbrukning mäter denna indirekt. Me- toden bygger på det begrepp som vi på svenska brukar kalla tillförsel. dvs. produktion — export + import. I vissa länder kan man korrigera tillförseln med lagerförändringar hos järnverk och grossister och kommer därvid fram till vad man skulle kunna beteckna som leveranser till marknaden. Om man dessutom känner förändringen i förbrukarnas lager av stål borde man teoretiskt kunna få fram förbrukningen, men det är bara i ett fåtal länder dessa är kända. Det mått där ingen hänsyn tagits till lagerförändringar brukar på engelska kallas "apparent consumption”. Det är uppenbart att över längre perioder, säg 5 år, spelar lagerförändringarna en relativt sett obetydlig roll, och "apparent consumption" blir mycket nära detsamma som verklig för- brukning.

Den första uppgiften är då att mäta produktionen. Denna mätning kommer att ge olika resultat beroende på vilket bearbetningsstadium den avser, efter- som produkterna minskar i vikt vid varje bearbetning på grund av skrotfall i form av ändklipp etc. 1 kedjan göt — ämnen — varmvalsade breda band — kallvalsad plåt — profilerad och plastbelagd byggplåt faller kanske 26 procent av den ursprungliga götvikten bort i form av skrot som sedan åter sätts in i processens början. För att komma ifrån denna svårighet och för att samtidigt klara av en del statistiska mätproblem har stålförbrukningen i nästan alla internationella sammanhang räknats om till att avse det stadium

• Sida 55
•  Original

som all produktion måste passera och som tidigare var enhetligt, nämligen götstadiet. Man mäter alltså förbrukningen i råstålsvikt. Detta innebär också att man som produktionssiffra kan använda landets råstålsproduktion. Upp- gifter om den publiceras överallt (utom i Kina) och kommer i allmänhet fram mycket snabbt. För att den skall motsvara produktionen i det senare led där stålet från järnverkens synpunkt är leveransfärdigt skulle egentligen krävas att man korrigerade för förändringar i göt- och ämneslager. Så sker i vissa beräkningar, men inte i dem som görs av de stora internationella organisationerna. Följden är större fluktuationer mellan åren, medan nivån fortfarande är korrekt.

Till produktionen läggs så importöverskottet eller subtraheras exportöver- skottet. Utrikeshandelsstatistikens uppgifter räknas då om till råstålsvikt, dvs. den kvantitet råstål som erfordrats för att producera dessa kvantiteter färdigvaror.

Förutsättningen för detta sätt att mäta förbrukningen, nämligen produk- ternas enhetlighet på götstadiet, är emellertid inte längre för handen. Genom den kontinuerliga gjutningens frammarsch finns nu två parallella produk- tionsvägar mellan stålugn och färdigvalsverk. Går man vägen via konti- nuerlig gjutning blir utbytet betydligt större, dvs. för ett ton färdig produkt fordras en mindre kvantitet råstål än om man går via göt och götvalsverk. Skillnaden kan uppgå till 10 å 15 procent och blir därmed besvärande för beräkningarna.

Vilken väg man vill gå för att ta hänsyn till de nya förhållandena beror på vilken frågeställning man har. Vill man belysa vilka anspråk på kapacitet för råstålstillverkning som den framtida stålkonsumtionen kommer att ställa, bör man använda okorrigerade uppgifter om råstålsproduktionen och sänka omräkningskoefficienterna för export och import. Om man däremot är mer intresserad av kraven på kapacitet i valsverken eller av stålkonsumenternas verkliga förbrukningsförändringar, måste råstålsproduktionen korrigeras uppåt och omräkningskoefficienterna bibehållas.

1 den senaste upplagan av EG-kommissiönens allmänna mål för stål har man, för att undvika missförstånd, använt sig av båda dessa metoder och ger alltså två serier av prognoser. De skiljer sig åt alltmer ju längre framåt i tiden man går. För 1974 ligger sålunda den nya serien, som tar hänsyn till stränggjutningen, 2 procent under den gamla, men kommer 1980 6 pro- cent under och 1985 8 procent under. Risken för missförstånd när man bara ger endera av siffrorna är ganska stor, och en misstolkning är inte längre betydelselös.

Då intresset i vårt fall delvis är inriktat mot prognoserna för olika pro- dukter, förefaller det lämpligare att mäta stålförbrukningen i handelsfärdig vikt, varvid problemet med den kontinuerliga gjutningens ökande andel bortfaller. Man måste då vara medveten om att en viss ökning av behovet av handelsfärdigt stål inte motsvaras av en proportionellt sett lika stor ökning av råstålsbehovet, om den kontinuerliga gjutningens andel fortsätter att öka. De internationella prognoser som refererats har också omräknats till handelsfärdig vikt.

Användningen av handelsfärdig vikt innebär, liksom vårt behov att belysa förbrukningen av olika produkter, att vi inte kan utgå från råstålsproduk- tionen vid beräkningarna. Ej heller den uppgift som föreligger om produk-

• Sida 56
•  Original

tionen av handelsfärdigt stål är lämplig, eftersom den avser produktion av varmvalsat material. Skrotfallet under bearbetningen fram till det stadium vi önskar betrakta är inte försumbart, särskilt när det gäller kallvalsning av plåt och band. Vi har därför utnyttjat befintliga uppgifter om förbrukning för kallbearbetning etc. och jämfört med motsvarande produktion av kall- bearbetade varor för att komma fram till en nettoproduktion, avseende det av oss beaktade bearbetningsstadiet. Denna har sedan korrigerats dels med kända lagerförändringar, dels med import och export, som nu kan räknas direkt i den vikt tullstatistiken anger. I den mån det förekommer känd import till järnverken av kvantiteter som sedan återkommer som produktion i ett senare bearbetningsled, har den först avdragits från totalimpörten.

För att dela upp den totala stålförbrukningen på produkter har främst Jernkontorets statistik över järnverkens leveranser kommit till användning. Denna beräkning har gjorts i samband med fördelning på användnings- områden.

Tabell A.1 visar förbrukningen av stål i olika näringslivssektorer, hu- vudsakligen verkstadsindustri (inkl. varv) och byggnadsverksamhet. Den baserar sig både på tillgänglig statistik och på bedömningar, som emellertid gjorts på varunivå. Denna tabell är alltså summan av ett antal manuskript- tabeller, var och en omfattande en stålprodukt (varmvalsad plåt, tråd, rör etc.). Dessa har framtagits på följande sätt:

(1) Industristatistikens uppgifter över stålförbrukningen i industrin, hu- vudsakligen verkstadsindustrin, har godtagits med två undantag. För att undvika dubbelräkningar har förbrukningen av band för rörsvetsning dragits bort, liksom en beräknad förbrukning av valstråd för tråddragning. I båda fallen gäller att den vara som är resultatet av den vidare förädlingen också upptas i förbrukningsstatistiken.

(2) Järnverkens egen förbrukning för andra ändamål än förädling till annan vara på förbrukningslistan har beräknats ur Jernkontorets statistik.

(3) Den totala till marknaden levererade kvantiteten av varje vara har beräknats som järnverkens leveranser + import (exkl. till järnverken) — export. För vissa varor har hela denna kvantitet antagits ha förbrukats inom byggnadsindustrin. Det gäller:

Armeringsstång Armeringsnät Banmaterial Handelsrör Spontpålar. (4) För övriga produkter har beräknats skillnaden mellan till marknaden

levererad kvantitet och redovisad förbrukning i industrin. Denna skillnad har antagits vara förbrukad dels i byggnadsindustrin, dels i mindre verk- städer, som inte rapporterar till industristatistiken. Fördelningen mellan des- sa båda grupper har varierat från produkt till produkt:

Varmvalsad plåt Byggnadsverksamhet Kallvalsad plåt Verkstäder Förzinkad plåt (med eller utan plastöverdrag) Byggnadsverksamhet

• Sida 57
•  Original

Plåt överdragen med annan metall Verkstäder Band Verkstäder Tråd Byggnadsverksamhet Universalstång Verkstäder

Profilstång

Valsad balk ] Byggnadsverksamhet

Svetsad balk

Övrig stång Verkstäder

Andra rör än handelsrör Hälften vardera till verkstäder

och byggnadsverksamhet

Tabell A.1 Förbrukning av handelsfärdigt stål, tusen ton

Förbrukning 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974

]. Vid järnverken för tillverkning av

manufakturprodukter 155 173 144 155 125 143 127 2. [ verkstadsindustrin 2 348 2 598 2 859 2 829 2901 3 063 3 316 därav: metallvaruindustri 892 944 976 953 999 1 026 1 078 maskinindustri 471 493 519 497 518 543 573 elektroindustri 98 105 120 124 131 135 148 varv 439 503 620 626 660 673 764 transportmedelsindustri

exkl. varv 242 286 327 330 309 373 393 restpost hänförd till verk— stadsindustri 206 267 297 299 284 313 360 3. Ibyggnadsverksamhet 780 923 839 797 777 7110 679 Summa 3 283 3 694 3 842 3 781 3 798 3 955 4 122

Anm.: Uppgifterna utgör ett resultat av många osäkra beräkningar. Noggrannheten är därför inte så stor som antalet medtagna siffror anger.

• Sida 58
•  Original

• Sida 59
•  Original

Bilaga 2 Den internationella arbets- fördelningen

E 77 jämförelse mellan/örändringar inom stå/industri och textilindustri

Av Märtha J osefsson

1 Inledning

Under det senaste decenniet har den svenska stålindustrins lönsamhet trend— mässigt försämrats. En liknande utveckling har många andra av västvärldens industriländer också erfarit. En förklaring härtill skulle kunna vara att världs- marknadspriserna för stål pressats av en internationell överkapacitet. En annan tänkbar förklaring är att industriländernas internationella konkur- renskraft inom stålindustrin håller på att gå förlorad genom att andra länder kan framställa stål till lägre priser. Därför har vi funnit det av intresse att söka studera stålindustrins internationella arbetsfördelning och dennas be- stämningsfaktorer.'

Den internationella arbetsfördelningens och specialiseringens karaktär kan empiriskt fastställas på olika sätt. Ett alternativ är att jämföra produktions- och konsumtionsstrukturen och därmed också export- och importstrukturen för olika länder. Eftersom den totala produktionen och konsumtionen är lika stora, åtminstone över en längre period, kan man säga att ett land har specialiserat sig på tillverkning av sådana produkter, för vilka landets produktion är större än dess konsumtion, dvs. nettoexport föreligger. Här definierar vi kvoten mellan produktion och konsumtion som självförsörj- ningsgrad. Om landets produktion är mindre än konsumtionen, dvs. själv- försörjningsgraden är mindre än 1, kan detta tas som ett uttryck för att andra länder via den internationella arbetsfördelningen specialiserat sig på dessa produkter.

I en marknadsekonomi med relativt fri internationell handel kan den internationella arbetsfördelningen förklaras av produktionsförutsättningarna i olika länder. Varje land kommer att specialisera sig på den produktion för vilken landets konkurrensförutsättningar är bäst, dvs. på produktion på vilken landet har komparativa fördelar.

I verkligheten förekommer en mängd ingrepp i resursallokeringen, som gör att de komparativa fördelarna aldrig får fullt genomslag i produktions- strukturen. Hit hör olika typer av handelspolitiska hinder — tullar, import- kvoter etc. — och olika typer av statliga åtgärder — subventioner, skatter m.m. Sådana ingrepp påverkar givetvis den internationella arbetsfördel— ningen. Emellertid tror vi att den huvudsakliga förklaringen till den in- ternationella arbetsfördelningen speciellt på längre sikt är olika länders kom- parativa fördelar.

' Det ursprungliga syftet med detta projekt var att analysera enbart handels- stålsindustrins utveckling och produktionsförutsätt- ningar. Eftersom interna- tionella data för denna bransch inte föreligger, blev det nödvändigt att behandla hela stålindu- strin. Vi har emellertid strävat efter att välja så- dana data som är repre- sentativa även för han- delsstålsindustrin.

• Sida 60
•  Original

60

Den arbetsfördelning som vi idag observerar är resultatet av en långvarig utvecklingsprocess. där vi tror att ingrepp av de nämnda typerna haft endast ganska marginella effekter. Till följd av att de komparativa fördelarna (liksom resursallokeringsingreppen) förändras över tiden, när den internationella ar- betsfördelningen aldrig något stabilt jämviktsläge utan undergår en ständig förändring.

Vi vet att industriländerna har förlorat konkurrenskraft inom textilin— dustrin gentemot utvecklingsländerna och att dessa övertagit en allt större del av världens textilindustri. Vi vet också att många utvecklingsländer för närvarande satsar stora resurser på att bygga ut sin stålindustri. Det har därför ansetts intressant för en bedömning av stålindustrins framtida utveckling i industriländerna att söka dra lärdomar av de faktorer som på- verkat den internationella arbetsfördelningen inom textilindustrin.

Syftet med denna studie är för det första att beskriva den internationella arbetsfördelningen inom textil- och stålindustrin i ett längre perspektiv. Vi försöker därvid även klargöra huruvida det föreligger någon parallellitet mel- lan de båda branscherna. Vårt andra syfte är att på basis av en analys av industri- och utvecklingsländernas konkurrensmässiga förutsättningar söka förklara den internationella arbetsfördelningen ide båda branscherna. Härvid söker vi också diskutera vilka implikationer som följer för stålindustrins framtida utveckling.

Studien är indelad i två avsnitt. 1 det första beskrivs hur produktions- och utrikeshandelsstrukturen för textilier och stålvaror förändrats sedan bör- jan av 1900-talet. Detta avsnitt inkluderar även en sammanställning av de planer som i olika länder föreligger rörande stålindustrins utveckling under kommande år. I det andra avsnittet behandlas de komparativa för- delarna och deras inverkan på den internationella arbetsfördelningen. Härvid görs en jämförelse mellan stål- och textilindustrin med avseende på ar- betsfördelningens bestämningsfaktorer. 1 sammanfattningen söker vi så dra slutsatser om stålindustrins framtida utveckling.

2 En beskrivning av textil- och stålindustrins framväxt i ett internationellt perspektiv

I det följande beskrivs textil- och stålindustrins framväxt i ett internationellt perspektiv, Vi särskiljer därvid tre ländergrupper; industriländer, Östeuropa och utvecklingsländer. Till industriländer förs hela VästeurOpa, Nordame- rika, Japan, Australien, Israel och Sydafrika. Till utvecklingsländer räknas Fjärran Östern med undantag av Japan, Mellersta Östern med undantag av Israel, Afrika med undantag av Sydafrika samt hela Latinamerika. Gräns- dragningen mellan industri- och utvecklingsländer är inte helt invändnings- fri. En del av de sydeuropeiska länderna befinner sig nämligen på samma industrialiseringsnivå som vissa relativt högt industrialiserade länder i de regioner som klassats som utvecklingsländer. Vi har trots detta valt denna indelning beroende på att den ofta förekommer, vilket innebär att data- insamlingen underlättas betydligt.

• Sida 61
•  Original

2. l Textilindustrin 2.1.1 Produktionsutveckling

Den industriella tillverkningen av textilier startade i England under 1800- talet. Grunden för textilindustrins framväxt var en mängd engelska upp- finningar såsom "Spinning Jenny" och mulspinnmaskinen. Tillverkningen baserades nästan uteslutande på bomull, som importerades från samväl— desländerna, främst Indien. 1 och med att den industriella revolutionen också nådde den europeiska kontinenten och USA växte en omfattande textilindustri tipp även i dessa länder.

Första fasen i industrialiseringsprocessen har oftast karaktäriserats av att textilindustri och andra lätta konsumtionsvaruindustrier etablerats. Vid bör— jan av 1900—talet var också textilindustrin en av de viktigaste industribran- schema i industriländerna. Av den totala industrisysselsättningen i dessa länder kan uppskattningsvis 25—30 % ha varit syselsatta inom textilbran- schen. De västeuropeiska industriländernas och USA:s betydelse som tex- tilproducenter kulminerade åren omkring första världskriget. År 1913 sva— rade de för över 7 % av världens bomullstextilproduktion, medan de år 1938 svarade för knappt 50 % och vid början av 1970-talet för under 30 % (tab. 1).l Observeras bör att dessa siffror avser de tonnagemässiga andelarna. I värdetermer är industriländernas andel högre beroende på att dessa har specialiserat sig på mer högkvalitativa produkter.

Ett första steg i denna utveckling var att den japanska textilindustrin expanderade mycket kraftigt i början av 1900-talet, bl. a. med hjälp av statliga lån och subventioner. I samband med första världskriget tog utbyggnaden av textilindustrin i de bomullsproducerande länderna fart. Här kan nämnas Kina, Indien, Mexico, Brasilien och Sovjetunionen. Dessa länders andel av världsproduktionen ökade markant, vilket kan utläsas av tabell 1. Ett par faktorer som påskyndade denna utveckling var att industriländernas export till utvecklingsländerna minskade under kriget, bl. a. som en följd av brist på frakttonnage, och att industrin i stor utsträckning fick ställa om sig till en rustningsindustri. Därför steg också priserna på bomullstextilier från industriländerna mer än motsvarande priser från de råvaruproducerande länderna, vilket gjorde den inhemska textilindustrin i de råvaruproduce- rande länderna mer konkurrenskraftig. Icke oväsentliga är också de au- tarkiska strävanden som präglade efterkrigstiden. Råvaruländerna konkur- rerade till att börja med hårdast inom de lägre kvaliteterna. vilket drabbade den engelska bomullsindustrin speciellt hårt. När de relativt låga lönerna inte gav råvaruländerna tillräckliga fördelar tillgrep de tullar på importerade färdigvaror och exportavgifter på råbomull.

Textilindustrins kraftiga expansion i råvaruländerna ledde till att utveck—

' Trots att syntetfibrerna kraftigt ökat i betydelse är bomull än idag världens viktigaste textilfiber. I industriländerna svarar konsumtionen av bomullstextilier för ca 50 "a av den totala textilkonsumtionen mätt i fysiska mått. Motsvarande andel i utveck- lingsländerna är ungefär 8 %. Samtidigt är det också främst inom bomullsindustrin som i-ländernas konkurrenskraft gentemot u-länderna kraftigt försämras. Därför ser vi det inte som någon större nackdel att vi på grund av brist på data i det följande i stor utsträckning behandlar enbart bomullsindustrin.

• Sida 62
•  Original

Tabell ]. Regional fördelning av världsproduktionen" av bomullstextilier.

Procent av tonnaget.

1910— 1938 1950 1960 1970 1973 1913

Inrlus/rilr'imler (78.7) 58,4 57,4 42,8 35,0 31,0 därav Västeuropa 49,0b 25,0 21,9 16,6 12,6 10,6 Nordamerika 22,9 21,9 31,4 19,2 15,3 13,2 Iapan 6,8 11,4 3,7 6,5 6,2 6,2 Ovriga » - 0,1 0,4 05 0,9 1,0 Östeuropa ink/. Sovjetunionen 7,7" 13,4 14,3 17,9 19,9 19,5 Utvecklings/änder _ (1 1,7) 28,2 28,3 39,3 45.1 49,5 därav Fjärran Östern 9.1” 22,7 20,4 30,0 32,9 36,4 Mellersta Östern — - 1.3 1,7 2,9 4,4 4,6 Afrika * - 0,1 0,2 0,4 1,3 15 Latinamerika 2,6? 4,1f 6,0 6,0 6,5 7,0

Totalt 100 100 100 100 100

”Produktionen har mätts som textilindustrins konsumtion av bomullsfibrer i ton. ” Exkl Skandinavien. ” Avser Sovjetunionen som 1938 svarade för knappt 10 % av världsproduktionen. "Avser Kina och Indien. År 1938 svarade dessa länder för ca 18 % av världspro- duktionen. " Förutom Latinamerika är även vissa asiatiska länder samt Egypten inkluderade. År 1938 svarade motsvarande länder för ca S% av världsproduktionen. ] Ca 75 % av produktionen faller på Mexico och Brasilien. Källor: 1910—1913: Maizels, A., Industrial Growth and World Trade. Cambridge. 1965. 1938—: FAO, Per Caput Fibre Consumption; olika årgångar.

lingsländerna 1938 svarade för ca 28 % av världsproduktionen av bomulls- textilier mätt i fysiska mått (tab. 1). Denna andel har sedan fortsatt att öka till uppemot 5 % under 1970-talet, bl. a. genom att en betydande tex- tilindustri växt fram i andra utvecklingsländer, av vilka t.ex. Pakistan, Hongkong, Taiwan och Sydkorea kommit att få en betydande produktion.

2.1.2 Internationell handel och självförsörjningsgrad

Det försprång som England tidigt skaffade sig gjorde att landet länge be- traktades som världens textilcentrum. Av den totala produktionen expor- terade England i början av 1900-talet ca 80 %. Även om produktionen i övriga industriländer främst var inriktad på den inhemska marknaden fö- rekom även en rätt omfattande export. Av tabell 4 framgår att den väst- europeiska produktionen av bomullstextilier översteg konsumtionen med drygt 60 %. Större delen av denna nettoexport svarade naturligtvis England för. Exkluderas England kan nettoexporten beräknas uppgå till ca 11 %. Tabell 2 visar också att de stora importmarknaderna var utvecklingsländerna, av vilka Indien och Kina kan nämnas som speciellt viktiga.

Den kraftiga utbyggnaden av den japanska textilindustrin under början av 1900-talet medförde att dess produktionsapparat blev mycket modern i förhållande till Västeuropas. Framväxten av en stor och konkurrenskraftig

• Sida 63
•  Original

textilindustri i Japan påverkade till en början den europeiska textilindustrin främst indirekt genom att Japan i mycket stor utsträckning erövrade de stora importmarknaderna i Fjärran Östern. Senare uppträdde Japan mycket framgångsrikt på den stora nordamerikanska textilmarknaden och i viss män på marknaderna i Mellaneuropa och Latinamerika. Härigenom växte Japan under mellankrigstiden till världens största textilexportör vid sidan av England. Av tabell 3 framgår att Japan 1938 svarade för ca 28 ”0 av världsexporten av bomullstextilier mätt i fysiska mått. Englands andel var något mindre.

Tabell 2. Regional fördelning av världsimporten av bomullstextilier

Procent av tonnaget.

1938 1950 1960 1970 1973

Industri/änder 24,8 32,9 44,1 55,7 64,3 därav Västeuropa 15,5 22,5 27,5 37,2 41,5 Nordamerika 2,4 3,5 9,2 11,1 11,1 Japan 0,1 0,1 0 1,8 7,6 Övriga 6,8 6,8 7,3 5,3 4,1 Östeuropa inkl. Sotjjeltinionen 3,5 0,2 5,1 6,1 5,2 Utvecklings/änder 71,7 66,9 50,8 38 ,2 30,5 därav Fjärran Östern 38,4 36,1 26,6 18,4 17,6 Mellersta Östern 8,0 7,7 4,9 4,6 3,8 Afrika 13,4 16,0 14,9 11,4 6,4 Latinamerika 11,9 7,1 4,4 3,8 2,7

Totalt 100 100 100 100 100

Källa: FAO, Per Caput Fibre Consumption; olika årgångar.

Tabell 3. Regional fördelning av världsexporten av bomullstextilier

Procent av ton naget.

1938 1950 1960 1970 1973

Industri/änder 85,5 66,0 57,2 43,6 43,3 därav Västeuropa 52,7 42,8 33,8 33,0 33,6 Nordamerika 5,1 9,1 6,0 4,4 5,3 Japan 27,7 14,1 17,1 5,7 3,9 Övriga 0 0 0,3 0,5 0,5 Östeuropa ink/. Sovjetunionen 5,2 3,3 7,5 8,9 7,9 Utvecklings/änden 9,3 30,7 35,3 47,5 48,8 därav Fjärran Östern 8,7 27,2 30,8 38,3 37,1 Mellersta Östern 0 2,2 3,4 5,7 5,9 Afrika 0,6 0.4 0,2 0,7 0,7 Latinamerika 0 0,9 0,8 2,8 5,1

Totalt 100 100 100 100 100

Källa: FAO, Per Caput Fibre Consumption; olika årgångar.

• Sida 64
•  Original

1 lvärdetermer uppgår ut- vecklingsländernas andel av världsexporten av samtliga textilprodukter för närvarande till ca 3

ti ,(t.

Tabell 4 Produktionen av bomullstextilier i procent av konsumtionen i olika regioner (Räknat i fysisk vikt)

Procent 1913 1938 1950 1960 1970 1973

litt/IISII'l/äntll'l' (135) 1 18 109 104 94 88 därav Västeuropa 162” 130 115 105 94 87 Nordamerika 104 100 103 98 94 93 Japan (152)b 153 210 144 ||0 90 Övriga - . 11 29 40 54 56 Östeuropa inkl. Sovjetunionen 100” 102 103 102 102 102 Utvecklings/andet (45) 76 86 96 102 106 därav Fjärran Östern sad 84 89 102 |09 | 19 Mellersta Östern - - 53 71 94 103 107 Afrika - . 5 10 18 44 60 Latinamerika 289 70 88 94 98 106

" Exkl Skandinavien bEnligt Maizels skulle Japans exportöverskott uppgå till 52 ”tr Detta förefallet strida mot annan statistik. Enligt Svennilson, l., Growth and Stagnation in the European Economy Geneva 1954 var Japans exportöverskott av bomullsvävnader obetydligt vid denna tidpunkt. ” Avser Sovjetunionen " Avser Kina och Indien ” Förutom Latinamerika är vissa asiatiska länder samt Egypten inkluderade. Källor: 1913, Maizels, A., Industrial Growth and World Trade. Cambridge. 1965. 1938—, FAO, Per Caput Fibre Consumption; olika årgångar.

Den kraftiga utbyggnaden av produktionen i utvecklingsländerna har in- neburit att den internationella handeln med textilvaror radikalt ändrat ka- raktär. Tidigaregick huvuddelen av världsexporten till utvecklingsländerna från industriländerna, men under början av 1970-talet var förhållandena de omvända. Tabell 2 visar att utvecklingsländernas andel av världsimporten minskat från 72" (i 1938 till 30 % 1973 medan motsvarande andel för in- dustriländerna ökat från 25 % till 64 %. Samtidigt har, som framgår av tabell 3, industriländernas andel av världsexporten sjunkit från 86 % till 43 % medan utvecklingsländernas andel ökat från 9 % till 49 (%;.I

Det förhållandet att produktionen i utvecklingsländerna vuxit betydligt snabbare än konsumtionen har inneburit att dessa länders självförsörjnings- grad ökat, (tab. 4). Fjärran Östern, Mellanöstern och Latinamerika har nu uppnått fullständig sjävlförsörjning och även blivit nettoexportörer. Detta gäller givetvis inte för varje enskilt land inom regionerna. Endast en hand- full länder har nått en position som nettoexportörer. 1 Fjärran Östern nådde Indien och Kina en sådan position under mellankrigstiden. Hongkong, Paki- stan och Taiwan under 1950-talet och Sydkorea under 1960-talet. 1 Latin- amerika blev Mexico och Brasilien nettoexportörer under mellankrigstiden Columbia och Salvador vid en betydligt senare tidpunkt. Även Egypten den stora råvaruproducenten | Mellersta Östern utvecklades under mellankrigs- tiden till ett nettoexportland. Senare har även ett par andra länder nått denna position. De här nämnda länderna svarar också för den övervägande delen

• Sida 65
•  Original

av exporten av bomullstextilier från utvecklingsländerna. De llesta afri- kanska länder är fortfarande nästan uteslutande nettoimportörer.

2.2 Slå/industrin] 2.2.1 Produktionsutveckling

Liksom textilindustrin har stålindustrin sitt ursprungi England. Under 1800- talet var England den dominerade stålproducenten i världen. En stor stål- industri växte snart upp också i andra västeuropeiska länder och USA. 1913 svarade Västeuropa och USA för ungefär 51 respektive 43 % av värl- dens stålproduktion (tab. 5). Återstoden producerades i huvudsak av Sov- jetunionen. Fram till och med 1950-talets början sjönk Västeuropas andel till ungefär 30 %, föratt därefter vara i det närmaste konstant. Nordamerikas andel av världsproduktionen har däremot minskat under efterkrigstiden. I stället har Japan och öststaterna ökat sin andel markant.

Före 1950-talet var det endast ett fåtal av utvecklingsländerna som hade någon stålproduktion. Tidigast kom Indien igång med stålproduktion. Denna var emellertid mycket blygsam och uppgick 1913 till ca 100000 ton. Stål- industrin i Mexico etablerades under 1920-talet medan 1930-talet var start- perioden för Brasilien. Kina och Nordkorea. Den totala produktionen i de här nämnda länderna uppgick 1937 dock till knappt 1,7 miljoner ton, vilket understeg 1 % av världsproduktionen.

Ett utmärkande drag för dessa länder är att industrialiseringen startade relativt tidigt samtidigt som länderna är stora, vilket innebär att den in- hemska marknaden utgör underlag för inhemsk produktion. Vidare karak- täriseras de av god tillgång på inhemsk järnmalm och i viss mån även på kol.

I samband med att andra världskriget försvårade importen och att efter- frågeöverskott på stål uppstod på världsmarknaden under 1950-talet startades produktion i en rad andra utvecklingsländer, oftast i sådana med god tillgång på råvaror. Initiativet togs ofta av staten som också såg till att den inhemska produktionen skyddades mot utländsk konkurrens. I Latinamerika etable- rades en stålindustri i Argentina, Chile, Columbia, Peru och Venezuela, i Fjärran Östern i Thailand, Filippinerna och Taiwan, i Afrika i Algeriet och Tunisien samt i Mellersta Östern i Egypten. Härtill finns även en mindre stålproduktion i en rad andra utvecklingsländer. Produktionen i utveck- lingsländerna har ökat i en mycket snabb takt, vilket inneburit att utveck- lingsländernas andel av världsproduktionen ökat från knappt 1 % 1937 till ca 8 % 1973 (tab. 5).

Av utvecklingsländerna hade 1975 endast nio en inhemsk produktion

| De statistiska data som används i denna utredning avser nästan uteslutande hela stålindustrin (SNI 371), på grund av att data för enbart handelsstålindustrin icke finns. Vi har dock försökt välja sådana data som kan förutsättas spegla även enbart han- delsstålsindustrin.

De statistiska data som presenteras i detta avsnitt avser såväl handelsstål som specialstål i ton. Eftersom specialstålandelen mätt i ton är mycket liten — omkring 5—10 % av världsproduktionen av stål — ger här använda data en mycket bra bild av handelsstålindustrin.

• Sida 66
•  Original

Tabell 5. Regional fördelning av världsproduktionen av stål

Procent av tonnaget mätt i råstålsvikt

1913 1937 1950 1960 1970 1973

Industri/finder 93,5 82,8 79,9 70.8 66.7 66,3 därav Västeuropa 50.5 37.7 27,6 33,2 27.1 25.7 Nordamerika 42,7 39,8 48,7 29,1 21 .9 21,5 Japan 0.3 4.2 2,5 6.7 15.7 17.1 Ovriga — 1,1 1,1 1,8 2,0 2,0 Östeuropa ink/. Sovjetunionen 6,5 16.3 18.6 26.4 26.2 25,6 Utvecklings/änder _ — 0.9 1,5 2,8 7.1 8.1 därav Fjärran Östern — 0.7 0.8 1.3 4.7 5.5 Mellersta Östern — — 0 0.1 0.1 0.1 Afrika — — 0 0 0.1 0.1 Latinamerika _ 0.2 0,7 1.4 2.2 2.4 Totalt 100 100 100 100 100 100 Milj. ton 77 137 191 328 595 697

Anm. Kina har exkluderats t.o.m. 1960 på grund av bristfällig statistik, varför siffrorna i tabellen ger en något felaktig bild över utvecklingen l96&_l970. Exkluderas Kina 1970 minskar utvecklingsländernas andel med ca. 3 procentenheter. vilket mot- svarar Kinas beräknade produktion på 18 milj. ton. Källor: 1913—1960. UN. Long Term Trends and Problems of the European Steel In— dustry. Geneva. 1959. UN, World Trade in Steel and Steel Demand in Developing Countries, N.Y. 1968. 1970—1973, IIS], World Crude Steel Production. Bryssel. 1976.

överstigande 1 miljon ton, nämligen Brasilien, Mexico, Argentina, Vene- zuela, Indien, Syd- och Nordkorea, Taiwan och Kina. Dessa tillhör dem som kommit längst i industrialiseringsprocessen.

I dessa länder producerades under 1975 över 60 miljoner ton råstål. vilket utgjorde över 90 % av utvecklingsländernas totala stålproduktion.

2.2.2 Internationell handel och självförsörjningsgrad

Som framgår av tabellerna 6 och 7 har den internationella stålhandeln under hela 1900-talet dominerats av handel mellan industriländerna. I början av seklet härrörde all export från USA och Västeuropa (främst Tyskland, Eng- land och Belgien-Luxemburg). Större delen av exporten gick till länder med begränsad stålproduktion eller utan egen sådan såsom utvecklingsländerna. Canada, Australien samt europeiska länder utan stålproduktion. I och med att Japan under 1960-talet kom att bli världens största stålexportör minskade Västeuropas och USA:s betydelse markant. Även de östeuropeiska länderna ökade samtidigt sin andel av världsexporten relativt kraftigt. vilket huvud- sakligen beror på en expansion av handeln inom SEV—området. Utvecklingsländerna ökade sin andel av världsimporten från 3 % 1913 till 37 % 1950. I och med att en inhemsk stålproduktion efter andra världs- kriget växte upp mycket snabbt i utvecklingsländerna har dessa länders betydelse som importmarknad minskat. År 1960 gick 26 % av världshandeln

• Sida 67
•  Original

Tabell 6. Regional fördelning av världsimporten av stål

Procent av tonnaget mätt i handelsfärdig vikt

1913 1937 1950 1960 1970 1973

Inr/ustri/c'inrler 66,4 57,9 57,4 59,5 64,8 58,8 därav Västeuropa 39,7 39,8 34,9 47,1 47,8 44,7 Nordamerika 13,0 6,3 13,8 8.7 15.1 12.3 Japan 4,5 6,3 0 0,5 0,1 0 Övriga 9,2 5.5 8.7 3,2 1,8 1,8 Östeuropa ink/. Sovjetunionen 2,6 4,4 4,5 14,1 13,2 13,4 Un'eek/ings/äiit/er _ 29,8 34,0 36,9 26,2 21,0 26,7 därav Fjärran Östern 12,5 13,0 11,8 10,3 9.6 12.4 Mellersta Östern 0,8 3,2 6,1 4,0 3,5 4,8 Afrika 2,5 3,1 5,5 4,2 3.0 3.2 Latinamerika 14,0 14,7 13,5 7,7 4,9 6,3 Totalt 98,8 96,3 98,8 99,8 99,0 98,9 Milj. ton 12 15 16 39 88 107

Anm. Andelarna summerar ej till 100 beroende på att destinationen för en viss del av världsexporten ej är känd. Källor: 1913—50: UN, Long Term Trends and Problems ofthe European Steel Industry, tabell 29, Geneva. 1959. 1960: UN, World Trade in Steel and Steel Demand in Developing Countries, tabell 24, NY. 1968. 1970—1973: UN, Statistics of World Trade in Steel, 1971 och 1974.

Tabell 7. Regional fördelning av världsexporten av stål

Procent av tonnaget mätt i handelsfärdig vikt

1913 1937 1950 1960 1970 1973

Industri/änder 100 94,6 93,3 87,7 80,7 83,3 därav Västeuropa 79,1 73,2 71,9 74,6 51,0 54,9 Nordamerika 20,9 16,8 17,7 9,2 9,0 4,7 Japan — 4,2 3,4 2,4 19,5 22,0 Övriga — 0,4 0,3 1,5 1,2 1,7 Östeuropa inkl. Sovjetunionen — 5,4 6,7 12,3 16,6 14,4 Utvecklings/änder _. — — — - - 2,7 2,3 därav Fjärran Ostern — — — —— 1,3 1,1 Mellersta Ostern — — — — — — .

Afrika — — — -— — — Latinamerika — — — - . 1,4 1,2

Totalt 100 100 100 100 100 100

Milj. ton 12 15 16 39 90 113

Anm:. Totalsiffrorna för 1970 och 1973 stämmer ej med dem i tabell 6 beroende på att olika källor använts. Källor: 1913: UN. Long Term Trends and Problems of the European Steel Industry, Geneva. 1959. 1937—1960: UN, World Trade in Steel and Steel Demand in Developing Countries, N.Y. 1968. 1970—1973: IIS/. World Steel Exports. Bryssel. 1976.

• Sida 68
•  Original

till utvecklingsländerna, 1970 21 %. Mellan 1970 och 1973 har emellertid utvecklingsländernas importandel åter ökat och industriländernas minskat, vilket bl. a. beror på att utvecklingsländernas förbrukning ökat mycket snab- bare under 1970-talet.

Utvecklingsländernas trendmässigt minskande andel av världsimporten sedan 1950 förklaras till stor del av att import ersatts med inhemsk pro- duktion, vilket inneburit att självförsörjningsgraden ökat markant (tabell 8). Mest framgångsrika på denna punkt har Fjärran Östern och Latinamerika varit. Stålkonsumtionen i Afrika och Mellanöstern täcks fortfarande i hu— vudsak via import. Enskilda utvecklingsländer som i det närmaste är själv- försörjande med stål är Brasilien, Mexico, Kina och Indien. Dessa länder har tillsammans med ett fåtal andra utvecklingsländer uppträtt som ex- portörer sedan 1960-talet. Exporten är emellertid relativt blygsam — totalt ca 2,5 miljoner ton 1970 » och går nästan uteslutande till andra utveck— lingsländer på samma kontinent.

För industriländerna som grupp har självförsörjningsgraden varit i det närmaste konstant under efterkrigstiden. Inom gruppen kan emellertid no- teras att Nordamerikas roll förändrats från nettoexportör till nettoimportör. medan det motsatta inträffat för Japan. Trots att självförsörjningsgraden totalt sett inte förändrats nämnvärt har handelsutbytet industriländerna emellan fått ökad betydelse genom att specialiseringen inom varje enskilt land ökat. Detta kan bl. a. avläsas i att exportens andel av produktionen ökat samtidigt som en allt större del av konsumtionen täckts av import. Samtidigt har som tidigare påvisats utvecklingsländerna i allt större utsträck- ning ersatt import med egen produktion. Dessa båda förändringar har in- neburit att den internationella stålhandeln förändrat karaktär. Medan den

Tabell 8. Produktionen av stål i procent av konsumtionen i olika regioner

1913 1938" 1950 1960 1970 1973

Industri/finder 105 120 107 107 106 108 därav Västeuropa 122 117 116 113 104 111 Nordamerika 95 128 103 100 94 92 Japan 24 104 116 114 134 137 Övriga — 64 56 87 93 93 Östeuropa ink/. Sovjetunionen 93b 107 98 99 103 101 Utvecklings/ände? — 16 29 45 67 65 därav Fjärran Östern" — 22 42 52 76 73 Mellersta Östern — — 1 10 11 17

Afrika — — 3 5 15 23 Latinamerika — 12 35 57 70 68

”För industriländerna är 1937 års produktion relaterad till genomsnittlig konsumtion 1936—38. ”Avser endast Rumänien och Sovjetunionen. ”Se anm. tabell 5. Exkluderas Kina blir självförsörjningsgraden 1970 för Fjärran Östern ca 69 % och för samtliga utvecklingsländer ca 60 %. Källor: Se tabell 5.

• Sida 69
•  Original

internationella handeln i början av seklet främst skedde mellan producerande och icke producerande länder sker den numera främst mellan stålprodu- cerande länder.

2.2.3 Stålindustrin i utvecklingsländerna under kommande år

Som ett led i den pågående industrialiseringsprocessen satsar för närvarande många utvecklingsländer stora resurser på en fortsatt snabb utbyggnad av den inhemska stålindustrin. Detta beror delvis på stålets strategiska betydelse såsom en av de viktigaste insatsvarorna i den tunga industrin. Några exempel skall här ges på de planer som föreligger. Gemensamt för de planerade projekten är att utrustning och utbildning tillhandahålls av stora stålföretag i industriländerna. främst Japan. Tyskland, Sovjetunionen, Italien och Eng- land. Ibland är det också fråga om joint—ventures. Ett annat utmärkande drag är att verken mycket ofta baseras på olika gasreduktionsmetoder.

Enligt planer som presenterades vid IlSl:s årliga konferens hösten 1975, beräknas produktionskapaciteten i Latinamerika öka till 55 miljoner ton 1980 och 87 miljoner ton 19851. 1973 var den faktiska produktionen ca 17 miljoner ton. Brasilien intar en ledande ställning, och dess andel av den totala produktionen i regionen förutses vara oförändrat omkring 40 % fram till 1985.

För stålindustrin i Brasilien föreligger en nationell expansionsplan. Målet är att landets råstålsproduktion 1980 skall uppgå till nära 25 miljoner ton. vilket ungefar motsvarar Englands nuvarande kapacitet. och 1985 till om- kring 32 miljoner ton. Som jämförelse kan nämnas att produktionen 1974 var 7,5 miljoner ton. Planen upptar bl. a. en utbyggnad av produktions- kapaciteten för platta produkter vid de tre stora helintegrerade och statsägda stålverken från ca 4 miljoner ton 1974 till 12 miljoner ton 1977—78. Övriga brasilianska stålverk har också stora expansionsplaner och beräknas öka sin produktionskapacitet från omkring 4 miljoner ton 1974 till närmare 10 mil- joner ton 1980 och 13 miljoner ton 1985.

Den brasilianska regeringen har också betonat nödvändigheten att bygga vidare på direktreduktionsprocesser, i vilka kol av lägre kvalitet och/eller olja och naturgas kan användas. Som ett led häri planeras dels ett stålverk på omkring 1 miljon ton, baserat på reduktion med naturgas. dels ett stålverk baserat på kolgasifisering, med en kapacitet på 500 tusen ton i första stadiet. Härutöver beräknas ett konventionellt stålverk i Tubarao kunna tas i bruk omkring 1980 med en kapacitet av 3 miljoner ton, senare avsedd att ökas till 6 miljoner ton. Tubarao—verket är ett samprojekt mellan den brasilianska sta- ten samt det japanska företaget Kawasaki Steel och det italienska FINSI- DER. Ämnena skall i första hand exporteras till Japan och Italjen.

Ett annat stort joint venture som diskuteras är ett stålverk i Itaqui. som i första stadiet beräknas få en årskapacitet på 4 miljoner ton ämnen. och som eventuellt skulle byggas ut till 16 miljoner ton senare. Sedan förhandlingarna med en tilltänkt japansk delägare avbrutits hade dock inga allvarliga för- handlingar med något annat stålföretag påbörjats ännu sommaren 1976.

Liknande stora projekt föreligger också i länder som Mexico. Venezuela och Argentina.

I Mellersta Östern märks speciellt den kapacitetsutbyggnad som planeras i

]Enligt föredrag av A. Go- mez i IlSl:s Report of Pro— ceedings. Mexico 1975.

• Sida 70
•  Original

-'Uppgifterna för lran äri huvudsak hämtade från föredrag av MR. Amini IlSl:s Report af Pro- ceedings, Mänchen 1974.

Iran. där konkreta projekt med en kapacitet på ca 15 miljoner ton föreligger.l Ett konventionellt stålverk i Esfahan, som uppförts med hjälp av Sovjet- unionen, har redan tagits i bruk. Kapaciteten uppgår f. n. till ca 1 miljon ton. men verket är tänkt att byggas ut till 6 miljoner ton inom de närmaste åren. I Esfahan skall också av British Steel uppföras ett verk baserat på gasreduk- tionsteknik med en kapacitet av 1.2 miljoner ton långa produkter.

Härutöver planeras ett gasreduktionsverk i Bandar Abbas på 2.8 miljoner ton och ett i Ahwaz på 2.5 miljoner ton. Samarbetspartner är det italienska FINSIDER respektive det amerikanska Kaiser Industries. Vidare har diskus- sioner inletts med ett västtyskt konsortium (Krupp-Korf—Klöckner) om ett gasreduktionsverk på 3 miljoner ton. Samtliga de här nämnda verken är pla— nerade att stå färdiga i början av 1980-talet.

Vidare kan nämnas att i Saudiarabien planeras ett integrerat stålverk i Ju- bail. för vilket en årskapacitet på uppemot 10 miljoner årston diskuteras.

1 Fjärran Östern förutses stora kapacitetstillskott. främst i Indien. Sydko— rea och Kina.och i Afrika finns konkreta projekt för bl. a. ett stålverk i Nige- ria med en årskapacitet på 1 miljon ton och ett i Algeriet på mellan 2 och 4 miljoner ton. En grov sammanställning av föreliggande planer och prognoser ger vid handen att utvecklingsländernas produktion skulle komma att uppgå till omkring 135 miljoner ton 1980 och till omkring 190 miljoner ton 1985. så- som framgår av tabell 9. Världsproduktionen kan beräknas till ca 950 miljoner ton 1980 och tilll 120 miljoner 1985. De här presenterade uppgifterna är dock osäkra och får inte ses som någon egentlig prognos. Många länder har redan reviderat de planer som samman- ställningen baserats på. Detta är dock av mindre betydelse för oss. eftersom

Tabell 9. Regional fördelning av världsproduktionen av stål 1973-1985 mätt i rå- stålsvikt

1973 1980 1985 Milj. a'. Milj. % Milj. % ton ton ton Industriländer 462 66.3 580 60.9 635 56.6 Östeuropa 178 25,5 240 25.2 300 26.7 Utvecklingsländer 57 8,2 132 13.9 187 16.7- därav Fjärran Östern 38 5.5 65 6.8 81 7.2 Mellersta Ostern och Afrika 2 0.3 17 1.8 28 2,5 Latinamerika 17 2.4 50 5.3 78 70 Totalt 697 100 952 100 1 122 100

Källor: Bank Qf/tmerica: Global Report; Steel 1976. Juni 1976. UNIDO: The Iron and Steel Industry in Developing Countries; Jan. 1976. lD/B/C.35/Rev 1/Add 1. OECD: Joint ad hoc Working Party of the Energy Committee and the Committee for Scientific and Technological Policy on the Re—assessment of the Role of Coal. Juni 1975. IIS/: Report of Proceedings 1975, föredrag av A Gomez. IIS/: Report of Proceedings 1974. föredrag av C B Baker.

• Sida 71
•  Original

vårt syfte enbart är att ge en viss indikation om de mål och ambitioner som finns inom olika länder.

En utveckling enligt dessa planer skulle innebära att produktionen mellan 1973 och 1985 skulle öka med 425 miljoner ton. varav utvecklingsländerna skulle svara för 130 miljoner ton. Utvecklingsländernas andel av världens totala produktion skulle öka från 8 ”a 1973 till 14 % 1980 och 17 % 1985.

Vid ett par konferenser som anordnades i UNIDO:s regi under 1975 i Wien och Lima angående stålindustrin i utvecklingsländerna diskuterades en målsättning innebärande att utvecklingsländerna år 2000 skulle svara för 30 % av världens stålproduktion. Huruvida denna målsättning är realistisk skall vi här lämna öppet. men den ger en indikation om utvecklingsländer- nas ambitioner för stålindustrin.

Även om konsumtionen av stål ökar snabbt i utvecklingsländerna. skulle konsekvensen av den planerade produktionsökningen bli att dessa länders självförsörjningsgrad ökade till ca 80 % 1980. Latinamerika skulle i stort sett bli självförsörjande. bl. a. skulle Mexico och Venezuela få relativt stora ex- portöverskott.

En så hög självförsörjningsgrad som 80 % skulle med största sannolikhet innebära att utvecklingsländerna skulle öka sin andel av den totala världsex- porten. Många av dessa länder har också uttalat ambitioner att i framtiden ta upp konkurrensen med industriländerna på den internationella stålmarkna— den. Vid de tidigare nämnda UNIDO-konferenserna uppsattes vidare som mål att produktionen i utvecklingsländerna år 2000 skulle överstiga kon- sumtionen med 16 %. dvs. att utvecklingsländerna skulle bli nettoexportö- rer.

En sådan utveckling som här beskrivits skulle innebära att de trender vi hittills observerat för olika regioners produktions-, export- och importande- lar samt självförsörjningsgrad för stål skulle tendera att fortsätta på ett sätt som liknar utvecklingen för textilvaror.

2.3 Jämförelse mel/an textil- och stålindustrinsframväxt i ett internationellt perspektiv

Det finns ett klart samband mellan välstånd och industrialisering. 1 länder med en låg välståndsnivå svarar industrin för en betydligt mindre andel av den totala produktionen än i högt utvecklade länder. Vidare ökar industriva- ruförbrukningen snabbare än bruttonationalprodukten i länder med lågt väl- stånd än i länder med högt. dvs. industrivaruförbrukningens inkomstelasti- citet är högre i utvecklingsländer än i industriländer. Detta reflekterar också att industriproduktionen tenderar att öka snabbare relativt till bruttonatio- nalprodukten i utvecklingsländer än i industriländer. Enligt tillgänglig sta- tistik har också utvecklingsländerna ökat sin andel av världens industri- produktion något under efterkrigstiden. vilket. allt annat lika. tenderar att också öka utvecklingsländernas andel av textil- och stålindustrin. Empiriska undersökningar har också visat att de strukturella förskjutning- ar av industrivaruförbrukningen som sker vid stigande välstånd i ett land följer ett relativt enhetligt mönster. De mest framträdande dragen i detta mönster är att i tidigare stadier av den ekonomiska utvecklingen ökar för- brukningen av vissa konsumtionsvaror. t. ex. mat och kläder. relativt snabbt

• Sida 72
•  Original

för att sedan en viss nivå uppnåtts visa en betydligt långsammre ök- ningstakt. Allt eftersom den ekonomiska utvecklingen fortgår ökar bety- delsen av tyngre industriprodukter som bl. a. behövs för att bygga ut in- frastrukturen. Hit hör bl. a. järn- och stålprodukter. För denna typ av pro- dukter har. liksom för vissa konsumtionsvaror. kunnat konstateras en av- tagande inkomstelasticitet. medan det motsatta tycks gälla för exempelvis kemiska produkter. I stora drag anpassas också industriproduktionsstruk- turen till detta mönster.

För hela gruppen utvecklingsländer har dessa strukturella förskjutningar i efterfrågemönstret bl. a. betytt att efter andra världskriget har den tyngre in— dustrin. däribland järn- och stålindustrin samt verkstadsindustrin. ökat sin andel av industrins totala förädlingsvärde på bekostnad av den lättare indust- rin. däribland textilindustrin. För vissa enskilda utvecklingsländer kan man dock fortfarande konstatera en viss ökning av textilindustrins andel. För in— dustriländerna har förskjutningama mellan tyngre och lättare industri gått i samma riktning men inte varit lika stora. Av den tyngre industrin är det främst den kemiska industrin och i viss mån verkstadsindustrin som ökat i betydelse. medanjärn— och stålindustrin minskat sin andel av industrins för- ädlingsvärde. Liksom i utvecklingsländerna har textilindustrin också gått till— baka i industriländerna. t. o. m. i något snabbare takt.

Det är bl. a. mot bakgrund härav som man får se de interregionala förskjut- ningar som inträffat för världens textil- och stålindustri. vilket vi beskrev helt kort i föregående avsnitt. I dessa förskjutningar kan man identifiera vissa för de båda branscherna gemensamma drag. dock med en viss eftersläpning för järn- och stålindustrin. För det första är såväl textilindustrins som järn- och stålindustrins ursprung England. För det andra växte snart en omfattande textil- och stålindustri upp på den västeuropeiska kontinenten och i USA. I början av 1900-talet var också dessa regioner de klart dominerande textil- och stålproducenterna. En betydande del av produktionen exporterades främst till länder med liten eller ingen inhemsk produktion. däribland utvecklings— länderna.

Västeuropas och USA:s dominans har sedan dess kontinuerligt minskat. vilket bl. a. resulterat i att kvoten mellan produktion och konsumtion i dessa regioner visat en nedåtgående trend för såväl bomullstextilier som stålpro- dukter. Vad gäller bomullstextilier har nettoexporten förändrats till nettoim- port. Detta inträffade för Nordamerika under 1950-talet och för Västeuropa under 1960-talet. Under 1960-talet har Nordamerika också blivit nettoimpor- tör av stål. medan Västeuropa däremot fortfarande är nettoexportör.

Ett tredje gemensamt drag är att den sedan slutet av 1800-talet snabbt ex— panderande japanska ekonomin gjorde att Japan framträdde som världens kanske mest betydande textilproducent under mellankrigstiden och den mest betydande stålproducenten under efterkrigstiden. Under mellankrigstiden växte Japan till den största textilexportören i världen genom att landet myc- ket effektivt kunde konkurrera med den västeuropeiska textilindustrin på de stora importmarknaderna i utvecklingsländerna. På samma sätt har Japan erövrat stora andelar av den internationella Stålmark naden under efterkrigsti- den. Under de senaste åren har Japan dock förlorat i betydelse vad gäller textilindustrin och importerar nu mer än vad som exporteras. Istället har ut- vecklingsländerna visat framfötterna.

• Sida 73
•  Original

En fjärde likhet är textil- och stålindustrins framväxt i öststaterna. Den snabbt stigande produktionen har under den här betraktade perioden i stort sett också förbrukats inom regionen. En viss nettoexport finns dock.

Utvecklingen inom utvecklingsländerna utgör en femte likhet mellan de båda branscherna. Den industriella tillverkningen av textilier och stål kom igång först i Fjärran Östern och Latinamerika, främst Indien och Kina re- spektive Mexico och Brasilien. Karaktäristiskt för dessa länder var god till- gång på råvaror och en i förhållande till andra utvecklingsländer hög in- komstnivå. Senare har också en betydande textilindustri vuxit fram i länder utan inhemska råvaror.

Utbyggnaden av textilindustrin sköt fart vid tiden omkring första världs— kriget medan järn- och stålindustrin började expandera efter andra världskri- get. De data som presenterats tidigare visar att de trendmässiga förskjutning- ar från industri— till utvecklingsländer. som ägt rum. gått betydligt snabbare för textilindustrin än förjärn- och stålindustrin. Denna skillnad kan förmod— ligen delvis förklaras med att de data som använts för textilindustrin avser enbart produktionens. exportens och importens innehåll av råbomull. Efter- som industriländerna är betydligt mer specialiserade på högre kvaliteter och på produktion baserad på konstftber, skulle användande av ett värdemått klart modifiera bilden.|

Den snabbt växande inhemska produktionen har inneburit att utvecklings- ländernas relativa betydelse som importmarknad minskat (se fig 1). Dessa länders andel av bomullsimporten följde en nedåtgående trend under hela den här betraktade perioden medan deras import av stål ökade snabbare än världs- handeln fram till andra världskriget för att därefter öka långsammare utom under de tre första åren på 1970-talet. Detta fick bl. a. till följd att en allt mind— re del av den totala konsumtionen i dessa länder täcktes av import. dvs. själv- försörjningsgraden ökade. vilket visas i figur 2. Utvecklingsländerna blev un- der l970-talet totalt sett nettoexportörer av bomullstextilier. medan ungefär 2/3 av deras stålkonsumtion för närvarande täcks av egen produktion.

De enskilda länder som snabbast lyckats bli självförsörjande är i stort sett desamma vad gäller både bomullstextilier och stålprodukter. Bland dem kan nämnas Indien, Kina. Mexico och Brasilien. där den inhemska produktionen av bomullstextilier under mellankrigstiden växte i kapp den inhemska kon- sumtionen. För stålprodukter skedde detta i det närmaste under början av 1970-talet.

Enligt de planer och mål som föreligger för stålindustrin kommer de tren- der som gällt historiskt att också göra sig gällande i framtiden. Planerna inne- bär en kapacitetsökning i utvecklingsländerna som klart överstiger den i in- dustriländerna. Utvecklingsländernas andel av världsproduktionen skulle så— ledes fortsätta att öka. De mycket stora planerade produktionsökningarna är i första hand avsedda att ersätta import med inhemsk produktion. dvs. ambi- tionen är att öka självförsörjningsgraden. vilket också kan utläsas av figur 2. Många länder har också uttalat ambitioner om en ökad export till industrilän- derna.

1 nästa kapitel kommer vi att behandla några av de faktorer som bestämt den hittillsvarande utvecklingen och som samtidigt kommer att vara avgö— rande för om de här beskrivna stålplanerna kan förväntas inträffa.

lUtvecklingsländernas andel av världsproduktio- nen av textilier mätt i förädlingsvärde kan för 1970 uppskattas till knappt 20 % jämfört med 50 ”0 av tonnage— mässiga bomullsproduk- tionen.

• Sida 74
•  Original

% 100

90

80

70

60

Bomullstextilier

50

40

30

Stålprodukter 20

1 0 Figur ] Utvecklings/änder- nas andel av världsimpor- ten av bomullstextilier och 0 stå/produkter 1913—1973 1910 1930 1950 1970 / / / % / / 100 , / Bomullstextilier // / / 80 / stålprodukter

40

20 Faktisk utveckling

_____ Planer

Figur 2 Utvecklings/änder— nas självförsörjningsgrad för bomullstextilier och 0 stålprodukter 1913—2000 1910 1930 1950 1970 1980 2000

• Sida 75
•  Original

3 Den internationella arbetsfördelningens bestämningsfaktorer

3.1 Den internationella arbetsfördelningen och komparativajördelar

Att utvecklingsländerna under de senaste decennierna mycket framgångs- rikt har kunnat konkurrera med industriländerna på den internationella tex- tilmarknaden förklaras av att dessa länder har kunnat framställa textilvaror till en lägre kostnad än industriländerna. Därmed är inte sagt att utveck- lingsländerna också har en gentemot industriländerna överlägsen produk— tionseffektivitet. I verkligheten förhåller det sig snarare tvärtom. dvs. den re- sursinsats som krävs för att framställa en viss mängd tyg är mindre i indust- riländerna än i utvecklingsländerna. Däremot kompenserar dessa effektivi- tetsskillnader inte de skillnader som finns mellan den absoluta nivån på vis- sa faktorersättningar. t. ex. lönenivån. Detta kan bl. a. bero på att indust- riländerna är ännu mer överlägsna utvecklingsländerna vid annan produk- tion. i vilken man trots den höga lönenivån kan konkurrera med utveck- lingsländerna.

Att industriländerna är ännu mer överlägsna i annan produktion har lett till att det pris textilproducenterna måste betala för insatsfaktorer som inte har ett världsmarknadspris. exempelvis arbetskraft. är väsentligt högre i in- dustriländerna än i utvecklingsländerna. Detta beror bl. a. på att textilprodu- centerna i industriländerna också måste konkurrera med relativt till utveck- lingsländerna ännu mer effektiva branscher om den inom varje land begrän- sade tillgången på produktionsresurser.

För att textilindustrin exempelvis skall få tillgång till erforderlig arbets- kraft måste lönerna vara så pass höga att arbetskraften inte väljer andra branscher i stället. Samtidigt gäller att avkastningen måste vara minst lika stor som i annan produktion för att investeringar skall komma till stånd. Detta innebär att textilindustrin i industriländerna behövt konkurrera inte bara med textilindustrin i utvecklingsländerna, utan också med andra bran- scher inom industriländerna.

Detta är i korthet förklaringen till den internationella arbetsfördelningen enligt teorin för komparativa fördelar. Teorin innebär bl.a. att i en mark— nadsekonomi med förhållandevis fri internationell handel. där varor är rela- tivt rörliga över gränserna. kommer ett lands produktion och handel att präglas av landets komparativa fördelar.

Den internationella arbetsfördelning som vi idag kan observera är resulta- tet av en långvarig utvecklingsprocess. ] denna process har t. ex. den svenska industrin ökat produktionen av vissa varor. t. ex. verkstadsprodukter. i snab— bare takt än den inhemska förbrukningen har ökat. dvs. självförsörjningsgra- den har stigit. När det gäller andra varor. exempelvis textilier. har det där- emot förelegat incitament att minska självförsörjningsgraden. Denna ut- veckling kan förklaras med att den svenska industriproduktionen hela tiden strävat efter att anpassa sig till en struktur som är förenlig med Sveriges komparativa fördelar. Någon fullständig anpassning inträffar dock aldrig, till stor del beroende på att de komparativa fördelarna förändras över tiden. En sådan utvecklingsprocess tar sig uttryck i att i varje ögonblick blir det lön- samt att satsa ytterligare resurser på att producera sådana varor som kan

• Sida 76
•  Original

framställas till en kostnad som i förhållande till andra varor är låg vid en in— ternationell jämförelse. medan det motsatta gäller när dessa kostnader är höga internationellt.

Vad som är avgörande för allokeringen av resurserna är de relativa margi- nalkostnadernal. inte de genomsnittliga kostnaderna. Visserligen föreligger oftast ett klart samband mellan genomsnittliga och marginella relativkostna— der. De relativa marginalkostnaderna (MC) för vara i kan skrivas MCi/MCj. därj är den relevantajämförelsenormen. exempelvis hela industriproduktio— nen. Då kan ovan formulerade beslutskritcrium uttryckas så att landet k strävar efter att öka produktionen av varor som har låga värden på kvoten

MCi MC,

MCJ- k MCJ- ärlden

Detta kan också uttryckas så att varje land kommer att öka sin produktion av sådana varor som det vid givna växelkurser har möjlighet att framställa till en kostnad som täcks av världsmarknadspriset. Detta tenderar nämligen att avspegla kostnaden i de länder som har komparativa fördelar på varan ifråga. dvs. i stort sett på sådana varor där ovannämnda kvot är mindre än 1 .

3.2 Bestämnings/aktorer/örkomparativa_/ördelar

En varas framställningskostnad vid en given tidpunkt bestäms av priset på och åtgången av de olika insatsfaktorerna. Utrikeshandelsteorin implicerar därför att — allt annat lika — ett land tenderar att ha komparativa fördelar på sådan produktion som intensivt utnyttjar insatsfaktorer som inom landet är relativt billiga vid en internationell jämförelse. emedan de relativa kostna— derna då tenderar att bli låga.

Om ett land har relativt stor tillgång på arbetskraft i förhållande till kapital tenderar arbetskraften att vara relativt billig i förhållande till kapitalet. Då kommer, allt annat lika, de relativa priserna på arbetskraltsintensiva varor att vara förhållandevis låga. Innebörden är att ett sådant land har komparati- va fördelar på arbetskraftsintensiv produktion. Motsatsen gäller för relativt kapitalrika länder.

För priset på produktionsfaktorer som inte är rörliga mellan länderna kommer den relativa tillgången inom varje land att spela en avgörande roll. För insatsfaktorer. som är rörliga mellan länder och förekommeri internatio- nell handel. tenderar priserna att i stort vara desamma i samtliga länder. De skillnader som förekommer beror exempelvis på transport- och hanterings— kostnader. vilka kan ge vissa länder speciella konkurrensfördelar.

Emellertid är det inte bara faktorpriserna som är avgörande för de relativa framställningskostnaderna. Kanske viktigare är. som vi redan berört. den to- talproduktivitet som olika producenter lyckas uppnå. Med totalproduktivitet avses förhållandet mellan produktionen och en Vägd summa av insatsfakto-

lI marginalkostnader in- rerna. dvs. går kapitalkostnader i de fall då investeringar krävs. Q Vid kapacitetsavveckling q = ingår enbart rörliga kost— nader. aA+bB. . .

• Sida 77
•  Original

därq = totalproduktivitet Q : produktion A.B. . . = insatsfaktorer a,b. . . = vikter. Skillnaderna i den genomsnittliga totalproduktiviteten beror på att olika producenter tillämpar olika teknologier vid givna faktorpriser.

Skillnaderna i den marginella totalproduktiviteten och därmed också i marginalkostnader kan däremot sägas bero dels på att olika producenter i olika utsträckning känner till den bästa teknologin, dels har olika förmåga att tillämpa den.

I det följande kommer vi att försöka karakterisera stålindustrin med avse- ende på dessa bestämningsfaktorer. varvid enjämförelse med textilindustrin görs. Till att börja med behandlas kapitalintensiteten inom de båda bran— scherna. därefter behandlas den teknologiska nivån. slutligen råvarukostna— derna och i samband därmed också transportkostnaderna.

Sådana bestämningsfaktorer kan givetvis peka åt olika håll, dvs. en del tenderar att ge ett visst land en komparativ fördel, medan andra tenderar att ge landet en komparativ nackdel. Avgörande blir då styrkan på dessa för- och nackdelar.

3.3 K apira/inrensireren inom stå/- och textilindustrin

Stålindustrin är utan tvivel en mycket kapitalkrävande industribransch. Detta talar emot att stålindustrin förläggs till utvecklingsländerna. eftersom utvecklingsländernas främsta konkurrensmedel. den låga lönenivån. inte kan utnyttjas i lika stor utsträckning som i annan produktion.

Att textilindustrin i utvecklingsländerna kunnat konkurrera så fram- gångsrikt med textilindustrin i de industrialiserade länderna har ofta förkla— rats med att textilproduktionen kräver en liten insats av kapital i förhållande till insatsen av arbetskraft, dvs. med att en förhållandevis stor del av tillverk- ningskostnaden består av löner. Emellertid måste textilindustrin. och då kanske speciellt bomullsindustrin. åtminstone för närvarande betraktas som en relativt kapitalintensiv bransch.

I tabell 10 har den tillgängliga realkapitalstocken relaterats till antalet arbe- tade timmar inom textil- och järn- och stålindustrin och denna relation har jämförts med motsvarande för hela industrin i Sverige och Tyskland. För- hållandet i dessa båda länder antas ge en bra bild av de båda branscherna även i andra i-länder. Vidare kan förhållandena inom helajärn— och stålindu- strin anses ge en bra bild över handelsstålindustrin. Som framgår av tabellen har för Sveriges del den tillgängliga kapitalstocken per arbetad timme alltse— dan 1955 varit något större i textilindustrin än inom industrin i genomsnitt. Järn- och stålindustrin har i sin tur ungefär 70 % större kapitalstock per arbe- tad timme än textilindustrin. Det sistnämnda förhållandet är ungefär det- samma i Tyskland. Däremot är kapitalstocken per arbetad timme i båda branscherna lägre i förhållande till den i industrin i genomsnitt i Tyskland än i Sverige.

Den faktiska insatsen av kapitalresurser och därmed kapitalkostnaden (= avkastningskrav på investerat kapital + avskrivning med hänsyn till kapital- föremålens ekonomiska livslängd) inom två branscher behöver emellertid

• Sida 78
•  Original

'De deprecieringsfaktorer som kan beräknas utifrån

de svenska nationalräken- skaperna visar att så är fal- let.

2OECD 1965. Modern Cotton Industry; a Capital Intensive Industry.

Tabell 10. Kapitalstock per arbetad timme i textil- och järn- och stålindustrin i Sve- rige och Tyskland

Index. Hela industrin = 100

1955 1960 1970

Sverige Textilindustrin 108 115 119 Järn- och stålindustrin 191 184 203 Tyskland Textilindustrin 78 93 Järn- och stålindustrin 144 150

Källor: Sverige; Kapitalstocksberäkningarna har hämtats från SCB:s kumulcrade in- vesteringar. Textilindustrins kapitalstock har beräknats genom att hela textil- och kon- fektionsindustrins kapitalstock fördelats på respektive delbransch med hjälp av brand- försäkringsvärdena. Tyskland; Produktionsvolumen und Produktionsfaktoren der Industrie im Gebiet der Bundesrepublik Deutschland; Deutsches Institut för Wirtschaftsforschung. Berlin 1971.

inte vara proportionell mot de båda branschernas kapitalstock. Hänsyn mås- te också tas till att kapitalföremålens livslängd inte behöver vara densamma. Om exempelvis ett kapitalföremål har en livslängd på 10 år i en viss produk- tion och kapitalföremålets produktionskapacitet är densamma under alla dessa år, så kan, om man bortser från ränteeffekter och prisstegringar. 1/10 av kapitalstockens anskaffningsvärde sägas representera kapitalinsatsen un- der ett år. Ju kortare kapitalutrustningens livslängd är. desto större är den andel av kapitalstocken som utgör kapitalinsatsen under ett år.

Det torde inte råda något tvivel om att kapitalutrustningen i dag har en kortare livslängd inom textilindustrin än inom järn- och stålindustrin och även än inom industrin i genomsnitt.1 Ett klart stöd härför ges av en OECD- utredningz. som uppskattat att kapitalutrustning som installerades under början av 1960-talet inom bomullsindustrin skulle vara obsolet på 10 år. Denna siffra bekräftas också helt av företag inom branschen som vi varit i kontakt med. Samma företag omtalade också att livslängden idag är ännu kortare. Själva har de krav på att pay-off-perioden för investeringar inte får överstiga 2—3 år. vilket innebär att den förväntade ekonomiska livslängden ligger mellan 3 och 5 år givet en kalkylränta på 10—15 %.

Det föreligger emellertid inget underlag för att exakt ange hur lång livs- längden är i de båda branscherna. Därför har vi gjort fyra alternativa beräk- ningar för skillnaden i kapitalintensitet mellan de båda branscherna under olika antaganden om kapitalföremålens livslängd. Resultaten visas i tabell 11.

Den faktiska kapitalinsatsen har beräknats enligt formeln

C = PK(i+ ö ), där C = faktisk kapitalinsats PK = kapitalstockens värde i = avkastningskrav

6 = deprecieringsfaktor

• Sida 79
•  Original

Tabell 1]. Hypotetisk beräkning av kapitalinsatsen per arbetad timme

index: Textilindustri = 100

Stålindustri Textilindustri Kapitalstock per arbetad timme(PK/I—I) 170 100 Avkastningskrav(i) 10 % 10 % All. I Deprecieringsfaktor ( ö ) 0.05 0.1 Kapitalinsats per arbetad timme(C/H) 127 100 All. 2 Deprecieringsfaktor (5) 0.02 0.1 Kapitalinsats perarbetad timme (C/H) 100 100 All. 3 Deprecicringsfaktor (ö ) 0.1 0.2 Kapitalinsats per arbetad timme (C/H) 113 100 allt. 4 Dcprecieringsfaktor (5) 0.07 0.2 Kapitalinsats per arbetad timme (C/H) 100 100

I samtliga alternativ har vi antagit att realkapitalstocken per arbetad tim- me är 7 % större i stålindustrin än i textilindustrin samt att avkastningskra- vet är 10 %.

1 alternativ I har livslängden i textilindustrin antagits vara 10 år och i stålindustrin 20 år. vilket ger att kapitalintensiteten är 27 % högre i stålindu- strin än i textilindustrin. För att kapitalintensiteten skulle vara densamma inom de båda branscherna. givet en livslängd på 10 år i textilindustrin. skulle den ekonomiska livslängden för stålindustrins kapitalutrustning behöva vara ungefär 50 år (alt 2). Om däremot livslängden skulle vara 5 år i textilin- dustrin och 15 år alternativt 10 år i stålindustrin (alt. 3 resp. 4), skulle ka- pitalintensiteten i stålindustrin vara lika hög som i textilindustrin respektive 13 % högre.

Även om vi inte behöver gå så långt som att säga att kapitalintensiteten är densamma inom de båda branscherna. ger ändock denna typ av hypotetiska beräkningar en viss indikation på att textilindustrin måste betraktas som för- hållandevis kapitalintensiv. vilket också tidigare nämnda OECD-utredning hävdar. Utredningen har bl.a. beräknat att i en europeisk bomullsfabrik skulle 1963 med då optimal teknik och uppfyllda avkastningskrav endast ca 1/3 av det totala förädlingsvärdet utgöras av lönekostnader.

Emellertid hävdar en del utredningarl att textilindustrin i förhållande till andra industribranscher var betydligt mer arbetsintensiv i branschens tidiga- re historia. Detta underlättade givetvis att utvecklingsländerna kom igång med textilproduktionen. En av förklaringarna är att den teknologiska ut- vecklingen inorn textilindustrin har alltsedan andra världskriget gått mycket snabbt. vilket bl. a. resulterat i att kapitalutrustningens ekonomiska livs- längd förkortats avsevärt. Detta har resulterat i att kapitalintensiteten ökat kraftigt. vilket omvandlat textilindustrin till en förhållandevis kapitalinten-

'Se exempelvis OECD. Modern Cotton Industry;

a Capital Intensive Indus- try. Paris 1965.

• Sida 80
•  Original

1UNIDO: Industrializa- tion ofDeveloping Coun- tries. Problems and Pros- pects; Textile Industry. New York 1969.

2OECD: Modern Cotton Industry; a Capital Inten- sive Industry. Paris 1965.

siv bransch. Detta har emellertid inte utgjort ett tillräckligt hinder för en fortsatt expansion av textilindustrin i utvecklingsländerna. I stället har dessa länder fortsatt att vinna andelar av den internationella textilmarknaden.

Kapitalinsatsen per arbetad timme för en viss produktion behöver inte vara densamma i utvecklingsländerna som i industriländerna. Generellt borde ut- vecklingsländerna försöka välja en produktionsteknik som använder mer ar- betskraft i förhållande till kapital med tanke på deras faktorkostnadsrelatio- ner. Möjligheterna härtill skall emellertid inte överskattas. Kapitalutrust- ningen har utvecklats i industriländerna och har därför anpassats till dessa länders relativa kostnadsläge. och utvecklingsländerna är i stor utsträckning hänvisade till att välja samma kapitalutrustning som industriländerna. Möj- ligheterna att välja en annan faktorkombination framstår dock som något större vad gäller textiltillverkning än ståltillverkning. Det finns olika sätt på vilket detta kan göras. Ett alternativ är att välja en äldre teknik som oftast är mer arbetsintensiv. Emellertid visar sig detta oftast icke vara ekonomiskt för- svarbart. eftersom produktivitetsskillnaden mellan den modernaste och en äldre teknik oftast överväger fördelarna med en större arbetsinsats och mind- re kapitalinsats. Som ett exempel kan nämnas att man med hjälp av en FN- studiel kan beräkna vilka kostnadsdifferenser som i slutet av 1960-talet skul- le uppstå i en integrerad bomullsfabrik i Latinamerika under förutsättning att den bästa tekniken från 1950(A). 1960(B) respektive 1965 (C) valdes. Resul- tatet framgår av tabell 12.

Den senaste teknologin framstår som optimal trots att kapitalinsatsen per sysselsatt är tre gånger så stor som med en 15 år gammal teknologi. Vi vet också att i praktiken tillämpas modern teknologi i textilindustrin i många av utvecklingsländerna. Speciellt de länder som uppträtt som framgångsrika ex- portörer. Även vad gäller ståltillverkning tillämpas ungefär samma teknologi i utvecklings- som i industriländerna.

Ett annat alternativ som står till buds för att minska kapitalinsatsen per ar— betare är att utnyttja kapitalet hårdare genom skiftgång. Detta minskar kapi- talinsatsen bara om deprecieringsfaktorn i första hand bestäms av den tek- niska utvecklingen. dvs. åldrande. och inte av förslitning. Detta har också vissa utvecklingsländer tillämpat i textilindustrin. exempelvis Hongkong och Pakistan. Medan en vävstol i den europeiska bomullsindustrin år 1962 utnyttjades i genomsnitt 3 500 timmar per år. utnyttjades en vävstol i Hong- kong drygt 6 300 timmar per år.2 Någon möjlighet att på motsvarande sätt sänka kapitalkostnaden per producerad enhet relativt till industriländerna torde knappast föreligga vad gäller ståltillverkning. eftersom industriländer- na redan tillämpar kontinuerlig skiftgång i ståltillverkningen.

Tabell 12 Kostnadsdifferenser per enhet bomullstyg vid varierande teknologinivåer Index = 100

A B C Kapital per sysselsatt 100 190 310 Tillverkningskostnad per enhet (inkl. ränta 12 (i; samt beräknad avskrivning 10 %) 100 94 92

Anni. Beteckningarna A. B och C förklaras i texten.

• Sida 81
•  Original

Kapitalintensiteten i utvecklingsländerna kan också skilja sig från den i in- dustriländerna på grund av att i de förra kan det vara nödvändigt att använda en större arbetsstyrka för skötseln av en given maskin än i de senare på grund av att arbetskraften är mindre effektiv i utvecklingsländerna än i in- dustriländerna. En annan faktor som kan ge upphov till skillnader i kapital- intensitet mellan utvecklingsländer och industriländer är skillnader i inves- teringskostnader. Generellt tenderar kapitalutrustningen att bli något dyrare i utvecklingsländerna. bl. a. som en följd av att utrustningen måste transpor- teras dit från industriländerna. Samtidigt är det oftast nödvändigt att anlita utländska experter för installationen. Som ett exempel kan nämnas att en FN-studie' anger att investeringskostnaden för en bomullsfabrik i Nigeria ligger nära 50 % över motsvarande kostnad i Europa. Denna kostnadsdiffe- rens är naturligtvis inte generellt giltig. utan varierar avsevärt mellan olika typer av kapitalutrustning och mellan olika länder. Några detaljerade beräk- ningar över hur skillnader i investeringskostnader påverkar kapitalintensite- ten i de här berörda branscherna finns emellertid inte. En faktor som i viss utsträckning minskar denna typ av kostnadsdifferenser. speciellt vad gäller stålindustrin. är att utvecklingsländerna inte har lika långtgående miljö- skyddskrav som industriländerna. vilket innebär att kostnaderna för mil- jöskyddsinvesteringar blir lägre i utvecklingsländerna än i industriländerna.

Till sist skall inte glömmas att anläggningarna är betydligt större i stålin- dustrin än i textilindustrin. vilket innebär att investeringskostnaderna för ett stålverk vida överstiger investeringskostnaderna för en textilfabrik. Härtill kommer att stålindustrin ställer större krav på infrastrukturella investering- ar. Ofta åläggs sådana kostnaderi viss utsträckning också stålföretagen. Det- ta påverkar i och för sig inte kapitalintensiteten. men det tenderar bl. a. att göra finansieringsfrågan mer svårlöst för investeringar inom stålindustrin än inom textilindustrin. Om man bortser från de utvecklingsländer som har stora inkomster från oljeexport kan detta tala mer mot stål i utvecklingslän- derna än mot textil. eftersom de resurser som är tillgängliga för investeringar ofta är mindre i utvecklingsländerna än i industriländerna. Många av ut- vecklingsländerna är därför beroende av utländskt stöd för att kunna linan- siera en utbyggnad av stålindustrin. Emellertid förefaller detta problem inte vara lika svårlöst i dag som det varit tidigare. bl. a. beroende på att de stålfö- retag som tillhandahåller kapitalutrustningen också oftast ger finansiellt stöd i någon form.

3.4 Tora/produktivitet

Kostnaden att framställa en vara beror inte enbart på priset på de olika in- satsfaktorerna. utan också på åtgången av dessa. Även om de relativa fak- torkombinationerna och faktorpriserna skulle vara desamma inom samtliga länder. skulle det uppstå skillnader i den relativa tillverkningskostnaden. be- roende på skillnader i totalproduktiviteten. dvs. på effektivitetsskillnader. En jämförelsevis hög totalproduktivitet skulle reflekteras i en jämförelsevis låg relativ tillverkningskostnad och vice versa. Varje land tenderar därför att få komparativa fördelar på sådan produktion i vilken den relativa totalpro- duktiviteten vid givna faktorpriser är förhållandevis hög i en internationell jämförelse.2

'UNIDO: The Textile In- dustry l971.s 23.

• Sida 82
•  Original

2 För att enbart belysa konsekvenserna av totalproduktivitetsskillnader mellan länder- na A och B i produktionen av vara 1 och 2 för skillnader i relativkostnader. antas att en- dast två insatsfaktorer finns — arbetskraft och kapital — samt att såväl faktorkombina- tionen som relativa faktorpriserna är exakt desamma i land A och land B. Vidare antas land A vara mer effektivt än land B i produktionen av båda varorna. För vara ] antas land A vara dubbelt så effektivt och för vara 2 antas totalproduktivitetsdifferensen vara 50 ”o. Förutsättningarna sammanfattas i nedanstående tabell. Relativkostnaden för vara 1 är lägre i land A än i land B. beroende på att land A är mer överlägset i denna vara. Detta kommer att utgöra en drivkraft för land A att specialisera sig på vara 1 och exportera denna till land B i utbyte mot vara 2 från land B. eftersom man för 1 st vara 2 måste uppge 2 st vara 1 när produktionen sker i hemlandet. men om man exporterar dessa 2 st vara I till land Bär det senare landet villigt att skicka tillbaka uppemot 1 1/3 vara 2. Analogt resonemang gäller för land B. Eftersom detta land är minst underlägset i produktionen av vara 2 är det lönsamt att specialisera sig på denna vara och exportera den till land A och importera vara l.eftersom man vid hemmapre— duktion är tvungen att uppge 2/3 vara 2 för 1 st vara 1. medan land A kan framställa vara 1 till en "kostnad" som endast uppgår till l/2 vara 2. Givet att valutakursen är jämviktsbestämd. kommer det också för varje enskilt företag att vara mer lönsamt att satsa på produktion som landet har komparativa fördelar på.

Vara ] Vara 2 Land A Kapital Åtgång 1 2 Pris i land A:s valuta 2 2 Arbetskraft Åtgång l 2 Pris i land A:s valuta 4 4 Tillverkningskostnader 6 12 Relativ tillverkningskostnad 6/ 12 Land B Kapital Åtgång 2 3 Pris i land B:s valuta l l Arbetskraft Åtgång 2 3 Pris i land B:s valuta 2 2 Tillverkningskostnader 6 9 Relativ tillverkningskostnad 6/9 Totalproduktivitet i land Ai förhållande till land B” 2/l 1.5/l ”Vara 1: Vara 2: l l a—1+b-l a-2+b'2 ] = 2/ l:. 1 = 3/2

a-2+b-2 a'3+b-3

• Sida 83
•  Original

Den totalproduktivitet olika producenter uppnår kan sägas bero på den tek- nologi de tillämpar. Teknologi är ett relativt diffust och svårdefinierat be- grepp. Vad som oftast sammankopplas med teknologi är de produktionsme- toder som används. Förutom detta, som vi kan benämna processteknologi, föreligger också produktteknologi, varmed vi avser specifika egenskaper hos den framställda varan. Vidare kan man t. ex. tala om marknadsförings- och organisationsteknologi. Emellertid föreligger inga klara gränser mellan dessa olika typer av teknologi, utan i praktiken är de intimt förknippade med varandra.

Totalproduktivitetsskillnader mellan olika länder beror således på skillna- der i den tillämpade teknologin. Att teknologiska skillnader uppstår hänger bl. a. samman med att teknologin inte är fullständigt rörlig. Teknologins in- ternationella rörlighet kan sägas bero dels av huruvida den bäst tillämpade teknologin vid varje tidpunkt är allmänt känd och tillgänglig, dels av om oli- ka länder förmår tillämpa denna teknologi. Kunskap kan ofta åtminstone temporärt skyddas från internationell spridning, t. ex. genom patent. Till- lämpningsförmågan hänger i hög grad samman med specifika egenskaper hos företagsledning och arbetskraft.

Generellt sett är industriländerna teknologiskt överlägsna utvecklingslän- derna. beroende på arbetskraftens högre utbildningsnivå, den större erfaren- heten från så gott som all typ av produktion etc, Eftersom industriländernas teknologiska överlägsenhet varierar mellan olika typer av produktion, tende- rar utvecklingsländerna att få komparativa fördelar gentemot industriländer- na på produktion i vilken det teknologiska gapet är förhållandevis litet. In- dustriländerna tenderar däremot att ha komparativa fördelar på teknologi- intensiv produktion. Även om det är förenat med stora svårigheter att empi- riskt fastställa huruvida det teknologiska gapet i produktionen av textilvaror och stål är förhållandevis stort eller litet, skall vi dock göra ett försök.

3.4.1 Teknologins bundenhet till kapitalutrustningen

Produktionsteknologin är i hög grad bunden till kapitalutrustningen. När ka- pitalutrustningen utformas bestäms också till stor del vilka insatsvaror som krävs samt i viss mån vilken produkt som kan framställas. Detta torde fram- för allt gälla för kapitalintensiv processindustri, till vilken de båda här berör- da branscherna kan hänföras. Om kapitalutrustningen förekommer i inter- nationell handel, innebär det samtidigt att den teknologi som finns bunden här också är internationellt känd. För såväl textilindustrins som stålindu- strins kapitalutrustning är detta fallet. I tabell 13 visas att den internationella handeln med textilmaskiner 1970 uppgick till totalt $ 2 miljarder. Det är så gott som uteslutande de stora industriländerna som svarar för exporten, sär- skilt Västtyskland. Närmare 30 % går till utvecklingsländer.

Det kan också tilläggas att det endast är ett fåtal utvecklingsländer som har egen produktion av textilmaskiner. Flertalet utvecklingsländer är i stället hänvisade till import av textilmaskiner.

Även om man inte i den internationella handelsstatistiken kan finna nå- gon varugrupp med benämningen "stålverk”, vet vi att ”stålverk” är en in- ternationell handelsvara. Härigenom har utvecklingsländerna tillgång till den modernaste teknologin. Även här är det industriländerna som förser ut-

• Sida 84
•  Original

Tabell 13 Regional fördelning av världshandeln med textilmaskiner 1970

Procent Export Import lndustriländer 95 70 varav Tyskland 40 Schweiz 17 __ England 16 Osteuropa 4 2 Utvecklingsländer ] 28 Totalt 100 lOO Miljoner $ 2 000 2 000

Källa: UN: Yearbook oflnternational Trade Statistics 1970—71,N.Y. 1973.

vecklingsländerna med kapitalutrustningen. De som främst märks som ex- portörer av stålverk är de stora stålproducenterna, framför allt Japan, Väst- tyskland, Italien. Sovjetunionen och England.

Att kapitalutrustningen tillverkas nästan uteslutande av industriländer ligger helt i linje med de komparativa fördelarnas teori, eftersom utveckling och produktion av denna utan tvivel kräver mycket teknologiskt kunnande.

Flertalet utvecklingsländer har hittills haft svårt att framställa stål till kostnader som varit i paritet med industriländernas. Till en del förklaras detta av att utvecklingsländerna tillämpat en underlägsen teknologi. Emellertid beror detta inte främst på att den modernaste kapitalutrustningen inte varit känd för utvecklingsländerna utan till stor del i stället på att den inhemska marknadens relativa litenhet gjort det svårt att utnyttja de skalekonomier som finns inom ståltillverkningen, eftersom man i så fall skulle ha varit tvungen att producera för export, vilket bl. a. skulle ha inneburit ett större risktagande. Därtill kommer att dessa länders förhållandevis sämre kontakt med den internationella marknaden utgjort ett ytterligare hinder för en så- dan produktionsinriktning. Som en följd av den mycket snabba tillväxten av den inhemska stålmarknaden i utvecklingsländerna har möjligheterna att utnyttja skalfördelar i produktionen emellertid ökat. Detta reflekteras också av att de stålverk som byggts under de allra senaste åren och som planeras är av en även i internationell jämförelse relativt stor skala.

Vi kan sammanfattningsvis konstatera att den teknologi som finns bun- den i själva kapitalutrustningen äri mycket stor utsträckning tillgänglig för utvecklingsländerna via den internationella handeln. Detta gäller för både textil- och stålindustrin. Härvid uppstår då frågan huruvida utvecklingslän- derna också har tillräckligt kunnande, s. k. mänskligt kapital, för att kunna tillämpa denna teknologi.

3.4.2 Immateriellt kapital 3.4.2.1 Kunskapsintensitet

En förutsättning för att en given teknologi skall kunna betraktas som inter- nationellt rörlig är att olika länder de facto kan tillämpa den. Varje teknologi

• Sida 85
•  Original

ställer vissa krav på den tillgängliga arbetskraftens kunskapsnivå. Ju större kraven är, desto större tenderar det teknologiska gapet att vara mellan in- dustri— och utvecklingsländer, eftersom arbetskraftens kunskapsnivå är högre i industriländerna. Som tidigare hävdats har utvecklingsländerna större kon- kurrensmässiga förutsättningar ju mindre detta gap är.

Att mäta arbetskraftens skicklighet är förenat med stora såväl teoretiska som praktiska svårigheter. En metod som ofta används utgår från arbetskraf- tens faktiska utbildning. Med denna metod uppstår vissa problem genom att det blir nödvändigt att jämföra exempelvis tekniskt utbildad personal, eko- nomiskt utbildad personal, yrkesutbildad personal etc. Vid internationella jämförelser tillstöter dessutom svårigheter att jämföra olika länders utbild- ningssystem.

En annan metod är att använda lönenivån som ett mått för arbetskraftens kunskapsnivå. Även detta mått lider av en del svagheter, eftersom lönen vid en given tidpunkt inte enbart bestäms utifrån den inneboende kunskapsni- vån hos arbetskraften, utan även av sådana faktorer som bristande mark— nadsjämvikt, förhållanden under vilka arbetsuppgifterna måste utföras etc. Det är ändå troligt att ett visst samband föreligger, även om det inte är pro- portionellt. Empiriska undersökningar har visat att båda typerna av mått ger en god förklaring till olika länders handelsstruktur. Här har båda dessa mått använts. Vi har härvid begränsat oss till vissa högt industrialiserade länder, beroende på att sådana länder kan förutsättas i större utsträckning än andra tillämpa den bästa teknologin.

Som framgår av tabell 14 är kunskapsintensiteten mätt med hjälp av lö- nedifferenser lägre i textilindustrin och högre i stålindustrin än i industrin i genomsnitt. Detta gäller för både arbetarpersonal och tjänstemän. Dock är skillnaden större för arbetarpersonal än för tjänstemän. Eftersom kontinuer- lig skiftgång tillämpas i större utsträckning inom stålindustrin än inom fler- talet andra branscher samtidigt som arbetsmiljön är sämre än i annan pro- duktion, kan det innebära att lönedifferenserna för arbetarpersonalen ger en

Tabell 14 Kunskapsintensitet” inom stål- och textilindustrin inom olika länder 1970

Index. Hela industrin = 100

Textilindustri Stålindustri

Arbetare Tjänstemän Arbetare Tjänstemän Belgien 85 94 130 I 14 England 83 89 113 98 Canada 73 95 125 124 USA 72 82 1 19 109 Västtyskland 85 84 117 105 Sverige 85 100 1 18 106 Genomsnitt 81 91 120 109

”Kunskapsintensiteten för arbetarpersonal mätt med genomsnittlig lön per arbetad timme. För tjänstemän har den genomsnittliga lönen per anställd använts. Källor: SAF: Wages and Total Labour Costs for Workers International Survey 1963—1973, 1975. UN: The Growth ofWorld Industry, 1973.

• Sida 86
•  Original

* Även om måttet base- ras på relativt föråldrade data, anser vi dock att de ger en relativt god bild av förhållandena i dag.

2 Hufbauer, G.G., The Impact of National Char— acteristics & Technology on Commodity Composi- tion ofTrade in Manufac- tured Goods. Publicerad i Vernon, R. (ed.), The Technology Factor in Inter- national Trade, NBER, NY., 1970.

Tabell 15 Antalet tekniker. ingenjörer och vetenskapligt anställd personal i förhål- lande tiII totala antalet anställda inom textil- och stålindustrin i olika länder 1960-1961 Index. Motsvarande relation i hela industrin = 100

Textilindustri Stålindustri Belgien 36 1 1 I England 17 87 Canada 44 133 USA 20 74 Västtyskland 37 71 Sverige 27 96 Genomsnitt 30 95

Källa: Keesing, D.B.: ”Different Countries Labor Skill Coefficient and the Skill Inten— sity ofInternational Trade Flows.” Journal oj'ln/ernalionalEconomics. Nov 1971.

något överdriven bild av den relativa kunskapsintensiteten, eftersom skiftar- bete kompenseras med högre löner.

Den bild som erhålls när antalet tekniker, ingenjörer och vetenskapligt an- ställd personal relateras till totala antalet anställda (tabell 15) är fortfarande att textilindustrin är mindre kunskapsintensiv än stålindustrin. ] Däremot är enligt detta kriterium även stålindustrin i genomsnitt för de olika länderna något mindre kunskapsintensiv än industrin i genomsnitt.

Inkluderas även administrativ personal ger måttet vid handen att stålin- dustrin blir än mindre kunskapsintensiv i förhållande till industrin i genom- snitt. Dessa resultat stämmer väl med en undersökning avseende den ame- rikanska industrins specialisering som gjorts av Huibauer.2Även om data avseende den amerikanska industrins specialisering även här avsåg början av 1960-talet, kan de i stor utsträckning betraktas som giltiga än i dag. Kun- skapsintensiteten mättes med hjälp av dels genomsnittslönen, dels antalet ”kvalificerade” anställda i förhållande till totala antalet. Det visade sig att med båda måtten tillhörde textilindustrin de minst kunskapsintensiva bran- scherna. Med lönedifferensmåttet hamnade stålindustrin bland de mest kunskapsintensiva. Med det andra måttet skulle stålindustrin däremot be- traktas som förhållandevis litet kunskapsintensiv bransch. Av 28 undersökta branscher fick endast nio en lägre kunskapsintensitet, nämligen branscher som kan hänföras till beklädnads-, skogs- samt jord och stenvaruin- dustrierna.

Anledningen till att de båda måtten på arbetskraftens kunskapsintensitet pekar åt olika håll hänger till stor del samman med att inte något fångar upp hela sanningen. Det fysiska måttet fångar inte upp det förhållandet att stålin- dustrin är förhållandevis yrkesarbetarintensiv, medan lönedifferensmåttet kanske i viss mån överdriver arbetskraftens skicklighet, bl. a. på grund av skiftarbetets inverkan på lönenivån.

3.422 Forskningsintensitet

Ett annat slag av immateriellt kapital som brukar tillmätas viss betydelse som förklaring till olika länders komparativa fördelar är forsknings- och utveck-

• Sida 87
•  Original

lingsinsatserna. Industriländerna tenderar att ha komparativa fördelar på forskningsintensiv produktion, eftersom de har relativt större forskningsre- surser än utvecklingsländerna. Oavsett om forskningsarbetet inriktas på att förbättra produktionsmetoderna eller produkterna, tenderar förhållandevis stora forskningsinsatser att ge upphov till ett teknologiskt försprångl och där- med också en konkurrensfördel. Teknologiska förbättringar vinner med tiden oftast internationell spridning, men en producent kan bevara en eventuell konkurrensfördel, som baseras på ett sådant teknologiskt försprång, genom att kontinuerligt ligga steget före sina konkurrenter vad gäller den teknolo- giska utvecklingen.

Även om de teknologiska försprången endast till en mycket begränsad del kan anses förklaras av forskningsinsatserna, kan det vara av intresse attjäm- föra forskningsintensiteten inom de här aktuella branscherna. Till en viss del torde de i tabell 16 redovisade siffrorna för forskningsintensiteten år 19692 emellertid överskatta forskningsintensiteten inom handelsstålindustrin. Spe- cialstålindustrin är nämligen inkluderad, och den förefaller åtminstone i Sve- rige ha en högre forskningsintensitet än handelsstålindustrin. Detta förhållan- de torde till viss del också förklara varför Sverige uppvisar en internationellt sett mycket hög forskningsintensitet i stålindustrin, eftersom specialstålindu- strin i Sverige utgör en internationellt sett mycket stor del av stålindustrin. Emellertid är denna överskattningstendens förmodligen inte större än att vi kan fastslå, även om tabellen inte är fullständig entydig, att forskningsinten- siteten är högre inom handelsstålindustrin än inom textilindustrin. Samtidigt är båda branscherna mindre forskningsintensiva än industrin i genomsnitt.

Slutsatsen av våra analyser är att textilindustrin tillhör de branscher i vilka det s.k. mänskliga kapitalet betyder förhållandevis litet. För stålindustrin ger våra mått ett något mindre entydigt besked på denna punkt, men det rå- der knappast något tvivel om att mänskligt kapital spelar en större roll vid stålproduktion än vid textilproduktion. Detta tenderar i sin tur att göra det

Tabell 16 Forskningsintensitet inom textil- och stålindustrin i olika länder är 1969

FoU-kostnader i procent av förädlingsvärde

Textilindustrin Stålindustrin Hela industrin

Belgien 0,4 3,0 2,3 Canada 1,0 0,8 1,7 England 1,4 1 3,7 Frankrike 0,9 0,8 2,8 Västtyskland 0.1 1,1 2,6 Italien 0,2 0,4 1,8 Japan 0,6 1,8 2.6 Sverige 1 4,3 2,8 USA” 0.5 0.9 5.8 Genomsnitt 0.7 1.217 2,9

" Löpande utgifter + depreciering. b Sverige har exkluderats på grund av den höga Specialstålsandelen Källor: Forskningskostnader; OECD International Survey ofthe Resources Devoted to R& Din 1969.Vol l. Förädlingsvärde: UN The Growth ofWorId Industry, 1973.

I Vi antar att det förelig- ger ett samband mellan insatsen av forskningsre— surser och output här— ifrån. Skulle icke så vara fallet borde en omalloke- ring av forskningsresur- serna ske på sikt.

2 Ett enstaka år ger en god bild över forskningsinten- siteten också över tiden, eftersom en relativt stor stabilitet föreligger.

• Sida 88
•  Original

teknologiska gapet mellan i-länder och u-länder större när det gäller stål än textil. Svårigheterna för utvecklingsländerna att uppnå ett med industrilän- derna likvärdigt kapacitetsutnyttjande kan exempelvis vara större i stål- tillverkningen. Vidare kan kvalitetskraven vara svårare att uppfylla. Vissa utvecklingsländer, såsom Brasilien, kan emellertid sägas ha tecknat en viss ”försäkring” mot att så inte skall bli fallet, åtminstone för ett par planerade verk. Genom att låta utländska stålproducenter med avancerad teknologi ingå som delägare i stålverken kan man förvänta att dessa kommer att se till att dessa stålverk också fungerar mycket effektivt. Samtidigt skall man inte förringa utvecklingsländernas erfarenhet av ståltillverkning. och den kunskap de härigenom redan har skaffat sig. Åtminstone sett med svenska ögon har redan nu en del utvecklingsländer en relativt stor stål- produktion. Redan i dag är produktionen av stål i Brasilien, Mexico och Indien större än i Sverige.

3.4.3 Produktdifferentiering

En mycket viktig förklaring till den internationella arbetsfördelningen och därmed också den internationella handeln är att kvaliteten på en viss vara kan skifta beroende på i vilket land den framställs. Samtidigt förekommer ständigt ett flöde av nya produkter till marknaden. Det land, eller kanske snarare det företag som tillverkar en viss vara till en högre kvalitet än andra har också möjlighet att få ut ett högre pris på varan än andra. Om tillverk- ningskostnaden samtidigt är ungefär densamma för de olika kvaliteterna får tillverkaren av den från kvalitetssynpunkt överlägsna produkten en konkur— rensfördel. Denna kan sägas vara baserad på en överlägsen produktteknolo— gi. En sådan konkurrensfördel skulle vara bestående över tiden. om den spe- cifika produktteknologin inte blev allmänt känd. Emellertid vinner ofta en given produktteknologi med tiden internationell spridning, varför den kon— kurrensfördel som en tillverkare härigenom har blir temporär.

För att en konkurrensfördel som baseras på ett produtkteknologiskt för— språng skall vara bestående över tiden måste tillverkaren i fråga alltid ligga ett steg före sina konkurrenter vad gäller produktutveckling och produktin— novationer. Förutsättningarna härför varierar starkt mellan olika produkter. Vissa produkter genomgår ständiga förändringar, vilket borde ta sig uttryck i att det vid en given tidpunkt finns stora kvalitetsskillnader och därmed ock- så prisskillnader mellan olika länder. Andra varor är däremot predestinerade att bli standardiserade, vilket i sin tur innebär att kvalitetsskillnaderna på dessa mellan olika producenter är förhållandevis små. 1 det första fallet. då produktomvandlingstakten är mycket hög, kommer produktteknologiska skillnader hela tiden att vara en viktig källa till olika länders konkurrensför- måga. I det senaste fallet, dvs. då produktomvandlingstakten är låg, kommer andra faktorer att avgöra olika länders konkurrensförmåga. Den konkurrens- fördel som något land eventuellt skaffat sig genom att vara först på markna- den kommer så småningom att försvinna när andra startar tillverkning av exakt samma produkt, förutsatt att det första landet inte kan förvärva andra konkurrensfördelar. Ju högre inkomstnivå ett land har. desto mer sofistikerad är dess mark-

• Sida 89
•  Original

nad. Därför tenderar länder på en hög industrialiseringsnivå att ligga före länder på en lägre inkomstnivå vad gäller produktinnovationer och pro- duktutveckling i och med att tillverkare i sådana länder haren bättre kontakt med den potentiella marknaden. Härtill kommer att kunskapsnivån och där— med också omfattningen av forsknings- och utvecklingsarbete. som ofta är en förutsättning för produktomvandling och produktdifferentiering. också samvarierar med industrialiseringsnivån. Generellt sett kan man därför säga att industriländerna befinner sig på en högre nivå än utvecklingsländerna vad gäller produktteknologi. Därför kommer industriländerna att ha en kon- kurrensfördel gentemot utvecklingsländerna baserad på ett produktteknolo— giskt försprång på sådan produktion där specifik produktteknologi är ett vik— tigt konkurrensinstrument. Utvecklingsländerna har i stället betydligt större möjligheter att konkurrera på relativt standardiserade produkter, för vilka produktteknologin är internationellt känd.

En metod att mäta en varas innehåll av produktteknologiskt kunnande. som vi använt här. är att jämföra priset per kvantitet av en viss vara mellan olika länder. En liten skillnad mellan länderna skulle tyda på att kvalitets- differenserna är små. vilket i sin tur skulle tyda på att produktteknologin är densamma, dvs. att den är internationellt känd. Om skillnaden är förhållan- devis stor skulle detta tyda på att kvaliteten är ett viktigt konkurrensmedel. vilket i sin tur kan bero på att olika länder inte har samma möjlighet att till- lämpa en viss produktteknologi.

I tabell 17 har vi beräknat ett mått på produktdifferentieringen i världsex- porten för textilier och stålprodukter pä 3- och,där det har varit möjligt. på 4-ställig SITC-nivå. Som en jämförelsenorm redovisas också det aritmetiska genomsnittet av motsvarande mått på 4-ställig SITC-nivå för olika OECD- länders verkstadsexport (SITC 69—73). Produktdifferentieringsgraden har be- räknats som kvoten mellan standardavvikelsen och medelvärdet för tonpri- set i exporten 1970 från olika länder. Man kan finna en rad invändningar mot detta mått. men vi tror att det finns ett samband mellan spridningen i tonpri- set och spridningen av det produktteknologiska innehållet i en vara.

När det var möjligt medtogs tio länder för varje produktgrupp. Samtidigt försökte vi för varje grupp få en blandning av industri- och utvecklingslän- der. Vilka länder som ingår framgår av anm. till tabellen. Ett problem är att i den internationella handelsstatistiken redovisas handelsstål— och specialstål- produkter tillsammans. Emellertid är specialstålets andel av den totala ex- porten mycket liten för de flesta länderna, med undantag av Sverige. som dock inte inkluderats i våra beräkningar. I volym räknat uppgår specialståls— andelen för exporten till ungefär 5 % för de stora stålnationerna. I värde kan. Specialstålsandelen beräknas till ca 15 %. Den bias som vi erhållit genom att våra data i viss mån inkluderar specialstålsprodukter torde därför vara obe- tydlig.

Ett lågt värde på produktdifferentieringsgraden innebär att priset per kvantitet varierar förhållandevis litet mellan länderna, dvs. produkten är re- lativt standardiserad. Motsatsen gäller för ett högt värde. Som framgår av ta- bellen är produktdifferentieringsgraden mycket låg för stålindustrins pro- dukter, vilket enligt vårt tidigare resonemang skulle tyda på att produkttek- nologin är allmänt känd. Produktdifferentieringsgraden för textilvarorna är högre än för stålprodukterna, genomsnittet för 4-ställig SITC-nivå är 0,26

• Sida 90
•  Original

SOU 1977:16 Tabell 17 Produktdifferentieringsgrad för textil- och stålindustrin Varugrupp Antal Produktdifferen- SlTC länder tieringsgrad” Ganomsnill Textil (4-ställig SITC) 0,26 651 Garn och träd 10 0,37 6512 Garn av ull 9 0,14 651 .3 Garn av bomull, obehandlat 10 0,30 651 .4 Garn av bomull, behandlat 6 0.35 6516 Garn av syntetfiber 10 0.12 652 Vävnader av bomull 10 0,48 652.1 Vävnader av bomull, obehandlade 10 0.30 6522 Vävnader av bomull. behandlade 10 0,37 653 Andra vävnader än bomullsvävnader 10 0.36 6532 Vävnader av ull 9 0,22 6535 Vävnader av syntetfiber 9 0,22 6536 Vävnader av konstgjord fiber 8 0,28 653.7 Trikåväv 10 0,29 Ganmnsni/t Slå! (4—ställig SITC) 0,13 672 Göt och gjutna ämnen 10 0.16 6725 Ämnen 10 0,12 6727 Rörplåtämnen 7 0,16 673 Stäng 10 0,12 6732 Stång utom profilstång och valstråd 10 0.17 6734 Profilstång, 80 mm och högre 7 0,04 674 Universaljärn och plåt 10 0,14 674.l Universaljärn och grovplåt 10 0,20 6743 Tunnplåt 10 0,14 674.7 Plåt överdragen med tenn 5 0.07 675 Band 5 0,23 678 Rör 10 0.21 Genomsnitt l"()rkslMIS/irmlzik/ar (4 -s!ä/Iig SI TC ) (6911—7334) 0,46

”Standardavvikelsen för exportenhetsvärden för olika länder/medelvärdet för expor- tenhetsvärden för olika länder. Anm.: De länder som medtagits vid beräkningarna i varierande omfattning är Hong- Kong, Korea. lndien, Mexico, Brasilien, Spanien. Japan, Tyskland, Belgien, England, Frankrike, Egypten. Italien, Jugoslavien. Österrike, Grekland, Argentina, Nederlän- derna, Finland, Filippinerna, Schweiz, Sverige. Kii/la: UN Yearbook of lnternational Trade Statistics 1970—71. Genomsnittet för verk- stadsprodukterna har beräknats utifrån Ohlsson, L.. Svensk verkstadsindustris inter- nationella specialisering. Uppsala 1976.

mm 0.13. Detta skulle kunna förklaras av att den internationella textilmark- naden är utsatt för mycket starka modeväxlingar år från år. Produktutform- ningen skulle därför vara ett mer betydande konkurrensinstrument i textil- industrin än i stålindustrin. Vidare framgår att produktdifferentieringen är av mindre omfattning i båda dessa branscher än i verkstadsindustrin.

Även andra studier visar att produkterna i textil- och stålindustrin måste betraktas som förhållandevis standardiserade. [ tidigare nämnda studie av Hufbauer har produktdifferentieringsgraden för olika produktgrupper i den amerikanska exporten 1965 till olika länder beräknats enligt samma metod

• Sida 91
•  Original

som vi använt här. Naturligtvis behöver produktdifferentieringen i USA inte överensstämma till fullo med den internationella. Ett klart samband torde dock föreligga varför det kan vara av intresse att betrakta de resultat som där erhölls. Enligt denna studie var produktdifferentieringsgraden något högre förjärn- och stålprodukter än för textilprodukter. Båda dessa produktgrupper tillhörde samtidigt dem med den lägsta produktdifferentieringsgraden. Av 28 undersökta produktgrupper på 2-ställig SlTC-nivå var det endast 7 som er— höll en produktdifferentieringsgrad som var lika låg eller lägre än de här ak- tuella. Dessa var konfektion, skor, handväskor och liknande artiklar, möb- ler, metaller — utomjärn och stål —, lädervaror samt gödselmedel. Karakteris- tiskt för dessa produkter är att de inte intar någon särskilt ledande ställning i exporten från vare sig USA, Sverige eller något annat högt industrialiserat land.

Vår slutsats av ovanstående skulle vara att från produktteknologisk syn- punkt skulle utvecklingsländerna ha en viss komparativ fördel gentemot in- dustriländerna på produktion av både textilier och stål.

3.4.4 Slutsatser

[ detta avsnitt hävdades inledningsvis att utvecklingsländerna tenderar att ha komparativa fördelar gentemot industriländerna på produktion, där det teknologiska gapet är förhållandevis litet. Vi hävdade vidare att storleken av det teknologiska gapet för det första hänger samman med i vilken ut- sträckning den "bästa-tillämpade-teknolgin” är internationellt känd. För det andra beror det teknologiska gapet på vilka krav denna teknologi ställer på insatsen av mänskligt kapital. En stor del av förklaringen till att ut- vecklingsländerna så framgångsrikt kunnat konkurrera med industriländerna på textilproduktion ligger i att textilindustrin uppfyller dessa krav. Utveck- lingsländerna har nämligen tillgång till samma kapitalutrustning som in- dustriländerna och produkterna är förhållandevis standardiserade. Vidare ställs lägre krav på arbetskraftens kunskapsnivå än i andra branscher. Vilka slutsatser kan vi då dra för stålindustrin? Låt oss först försöka avgöra huruvida den "bästa-tillämpade—teknologin" är internationellt känd. Att så är fallet vad gäller produktteknologin fick vi klara belägg för. Vi visade nämligen att prisskillnaderna mellan olika länder för branschens produkter var mycket små, vilket är ett tecken på att länder- na kan framställa ungefär samma produkt kvalitetsmässigt, vilket förklaras av en internationellt standardiserad teknologi. Jämfört med textilindustrin var standardiseringen snarast större.

Utan att empiriskt kunna visa det vill vi också påstå att ett starkt samband föreligger mellan standardiserade produkter och standardiserade produk- tionsmetoder. Kopplat med det förhållandet att industriländerna exporterar ”stålverk" till utvecklingsländerna och därmed också den teknologi som finns bunden i kapitalutrustningen, blir slutsatsen därför att den ”bästa-till- lämpade-teknologin" i stålindustrin i stor utsträckning är tillgänglig för ut- vecklingsländerna. Detta gäller också för textilindustrin. Vi vet också att någon teknologisk skillnad inte föreligger mellan de stålverk som för närva- rande uppförs i utvecklingsländerna och industriländerna.

För textilindustrin visade vi att insatsen av "mänskligt kapital" är förhål-

• Sida 92
•  Original

' Hufbauer, G. G., The Impact of National Char- acteristics & Technology on Commodity Composi- tion of Trade in Manu- factured Goods. Publice- rad i Vernon (ed.). The Technology F actor in Imer- national Trade. NBER. New York 1970.

landevis liten, vilket bidrar till att förklara varför branschen är speciellt lämp- lig för utvecklingsländerna. Det "mänskliga kapitalet" betyder däremot mer i stålindustrin. ljämförelse med hela industrin var emellertid våra resultat inte entydiga. Det finns emellertid goda skäl att anta att det finns ett nega- tivt samband mellan teknologins standardisering och insatsen av mänskligt kapital, vilket också har styrkts empiriskt.] Anledningen till att man satsar på exempelvis forsknings- och utvecklingsarbete ärju att man hoppas kunna förbättra såväl produkterna som produktionsmetoderna. Det faktum att teknologin inte heller förändras särskilt snabbt, vilket är en indikation på standardiserad teknologi, gör att även outbildad s. k. rå arbetskraft har möj- lighet att lära sig den specifika teknologin innan den hunnit bli obsolet.

Även om det från denna synpunkt inte kommer att vara lika lätt för ut- vecklingsländerna att bygga upp en konkurrenskraftig stålindustri som det varit att bygga upp textilindustrin, finns det ett par faktorer som underlättar. Exempelvis utgör industriländernas i många fall starka engagemang i stålin- dustrins utbyggnad i utvecklingsländerna en viss garanti för att det nödvän- diga tekniska kunnandet kommer att tillhandahållas. Medvetna om de pro- blem som bristen på utbildad personal kan skapa försöker utvecklingsländer- na, som ett led i den ambitiösa satsningen på stålindustrin, också att satsa in- tensivt på utbildning och träning av arbetskraften.

3.5 K osmadei'_ för insatsvaror

Olika länders konkurrenskraft inom en viss bransch kan påverkas av det pris som de måste betala för olika insatsvaror. Om en viktig insatsvara för en gi- ven produktion kan tillhandahållas till ett lägre pris i ett land än i övriga län-' der, får landet ifråga en viss konkurrensfördel på den givna produktionen. Prisskillnader mellan länder för insatsvaror förklaras av handelshinder, som kan vara artificiella eller naturliga. Till de förra hör tullar, exportavgifter, subventioner etc. Till de senare hör transportkostnadens storlek.

Här är vi främst intresserade av prisskillnader som förklaras av naturliga hinder, eftersom dessa påverkar olika länders underliggande komparativa fördelar. Artificiella hinder kan i och för sig också påverka de komparativa fördelarna. En exportavgift på en råvara kan exempelvis leda till att en in- hemsk produktion kan växa fram, och med tiden kanske den inhemska in— dustrin kan förvärva komparativa fördelar på denna produktion.

Huruvida det finns inhemsk produktion av de viktiga insatsvarorna för en viss produktion påverkar sålunda landets internationella konkurrenskraft genom att transportkostnader tenderar att bli förhållandevis låga. Ju högre transportkostnaderna är i förhållande till priset på insatsvaran och priset på den färdiga produkten, desto större betydelse får en inhemsk tillgång på in- satsvaran. Det bör emellertid tilläggas att i en fullständig analys av transport- kostnadernas betydelse bör kostnader för intransporter av råvaror ställas i re— lation till kostnader för uttransporter av den färdiga produkten. Dessa ut— transportkostnader beror på var marknaden är belägen.

Vid sidan av transportkostnaderna finns andra fördelar av att ha en in- hemsk produktion av viktiga insatsvaror. En inhemsk produktion minskar t. ex. risktagandet i och med att insatsvaruförsörjningen är tryggad. Man lö- per exempelvis inte risken att behöva avbryta produktionen på grund av in-

• Sida 93
•  Original

ternationell avspärrning eller internationell råvarubrist. Risken att råka i be- talningsbalansproblem på grund av kraftiga råvaruprisstegringar minskar också. Det är bl. a. sådana aspekter som gjort att det framför allt i utveck- lingsländerna är en medveten politik att försöka bygga upp en förädlingsin- dustri på basis av egna råvaror.

3.5.1 Textilindustrins kostnader förinsatsvaror

Av tabell 18 framgår att kostnaderna för insatsvarori textilindustrin 1970 ut- gjorde omkring 60 F'n i genomsnitt av produktionens saluvärde 1970. llu- vuddelen av insatsvarukostnaderna utgörs av kostnader för textilfibrer. vil- ket innebär att branschen ligger nära råvarustadiet. Den viktigaste textilfi— bern är än i dag bomull trots syntetfibrernas kraftiga framväxt sedan 1960-ta- lets början. Ungefär hälften av världens totala fiberförbrukning utgörs av bomull, drygt 40 % av konst- och syntetfibrer och resten av ull. I utveck- lingsländerna baseras produktionen för närvarande till ungefär 2/3 på bomull och till ungefär 1/3 på konst- och syntetfibrer (mätt i fysisk vikt), medan ungefär det omvända förhållandet gäller i de industrialiserade länderna.

Av tabell 19 framgår hur fiberproduktionen fördelar sig på olika regioner. Av naturliga skäl har utvecklingsländerna alltid svarat för merparten av värl- dens bomullsproduktion. Deras export till industriländerna har alltid varit re- lativt omfattande, även om exportkvoten visat en starkt nedåtgående trend. Trots att produktionen av konst- och syntetfibrer ökat relativt snabbt i ut-

(i/

vecklingsländerna, svarar de för endast knappt 1 nu av världsproduktionen,

T abell 18 Kostnader för insatsvaror i procent av produktionens saluvärde 1970 i tex- til- och järn- och stålindustrin i olika länder

Textilindustrin Järn- och stålindustrin SNI 321 SNI 371 Brasilien" 50 47" England 63 60 Finland 62 69 Indien” 72 60 Italien 54 62 Japan 63 60 Mexico 60 63 Nederländerna 70 71 Pakistan 48 60 USA 63 60 Tyskland , 50 53 Sverige 49 47

”Avser år 1969. bAvser SNI 37+381. Anni: Beräkningen av saluvärdet kan skilja sig något mellan olika länder beroende på hur indirekta skatter och indirekta subventioner har behandlats. För Finland, Italien. Nederländerna och USA har lönebikostnader inkluderats i de totala lönekostnaderna. För övriga länder redovisas inte någon sådan post. Det är osannolikt att detta helt beror på att sådana kostnader icke existerar. Källa: UN. The Growth ofWorld Industry 1973.

• Sida 94
•  Original

Tabell 19 Olika regioners procentuella andel av fiberproduktionen

Bomull Konst- och syntetfibrcr 1937 1973 1973

Industriländer 39 23 77 Osteuropa inkl. Sovjet 11 20 13 Utvecklingsländer 50 57 10 100 100 100

Källa: F4O Per Caput Fibre Consumption ESCR: FC 75/1 FAO Quarterly Bulletin oflnternational Cotton Advisory Committee, april 1963.

vilket utgör ca 1/3 av deras egen förbrukning. Återstoden importeras från in- dustriländerna. Totalt sett har utvecklingsländerna alltid varit nettoexportö- rer av textilfibrer (räknat i fysisk vikt), medan industriländerna och de östeu- ropeiska länderna varit nettoimportörer.

Den goda tillgången på råvaror är också en av förklaringarna till att tex- tilindustrin etablerades i utvecklingsländerna. Emellertid var det inte kost- nadsargument som främst användes utan framförallt säkrad tillförsel till den inhemska marknaden samt betalningsbalansargument.

Till en början var produktionen uteslutande avsedd för hemmamarkna- den. I detta skede erhöll de inhemska producenterna givetvis en viss kost- nadsfördel gentemot utländska producenter, eftersom importerade textilva- ror måste bära transportkostnader för både bomullsfibrerna och den färdiga textilvaran. Denna kostnadsfördel var emellertid ofta inte tillräcklig utan ex- portavgifter på råbomull tillgreps i stor utsträckning, likaså tullar på importe- rade textilier. Med tiden kunde utvecklingsländerna förvärva komparativa fördelar på produktion av textilier, också i den utsträckningen att de blev kon- kurrenskraftiga på den västeuropeiska och amerikanska marknaden. Detta torde inte bero på att råvarutillgången gett utvecklingsländerna några trans— portkostnadsfördelar gentemot industriländerna, eftersom besparingar i in- frakter för råmaterialet då skall vägas mot utfrakterna för de färdiga produk- terna. Snarare gäller det motsatta, eftersom färdiga textilvaror är mer svår- transporterade än råbomullen till följd av att de färdiga produkterna är mer skrymmande och ställer större krav på paketering, lastning och lossning. En- ligt bedömningar från branschen utgör transportkostnaden också en mycket liten andel av de totala kostnaderna. Kostnaderna för oceantransport av rå- bomull till Europa utgör omkring 5 % av råbomullspriset, vilket maximalt ut- gör omkring 3 % av den färdiga textilvarans pris. Transportkostnaden för tex- tilvaror samma sträcka kan uppskattas till omkring 4—5 % av priset. Härtill kommer att utvecklingsländerna importerar icke oansenliga mängder syntet- fibrer. Slutsatsen är därför att utvecklingsländernas kostnadsfördelar på tex- tilproduktion främst finns att söka i de faktorer som diskuterades ovan och inte i den förhållandevis goda tillgången på råvaror.

3.5.2 Stålindustrins kostnader för insatsvaror

Som framgår av tabell 18 uppgick kostnaderna för insatsvaror 1970 till unge- fär 60 % av stålindustrins saluvärde, dvs. ungefär samma andel som för

• Sida 95
•  Original

textilindustrin. Liksom textilindustrin ligger stålindustrin nära råvarustadiet och ett mycket begränsat antal råvaror svarar för huvudparten av dess kost- nader. De helt dominerande insatsvarorna är järnmalm och energi, som med dagens priser svarar för ungefär lika stora kostnadsandelar, dock med en viss övervikt för energikostnaden. Som ett alternativ till järnmalm an- vänds ofta skrot. Vad beträffar insatsvaran energi domineras den av kök- sande kol. Andra energislag är olja, gas och elenergi.

Den energimix som förekommer varierar givetvis mellan olika länder bero- ende på deras inhemska tillgångar av olika energislag.

Idet följande behandlas insatsvarornajärnmalm och koksande kol mer ut- förligt beroende på deras stora vikt i stålframställningen. Övriga insatsvaror behandlas mera summariskt.

3.521 Järnmalm

Järnmalm är en råvara med vilken en omfattande världshandel förekommer. I motsats till många andra råvaror är tillgången påjärnmalm mycket god. De reserver som för närvarande betraktas som ekonomiskt brytbara kan med nu- varande konsumtionsnivå beräknas räcka i över 250 år. Därutöver finns ytter- ligare mycket stora potentiella resurser. Den rikliga tillgången på järnmalm har lett till att några råvarukriser inte förekommer, utan det finns snarare ett visst inslag av köparens marknad. Huruvida ett land eller en stålproducent har egen järnmalm eller inte spelar därför mindre roll från trygghetssynpunkt. Däremot kan den kostnad ett stålverk får betala i viss mån påverkas via trans— portkostnadsdifferenser.

Vi bortser här från kostnadsdifferenser som beror på avvikelser mellan in- terna avräkningspriser och världsmarknadspriser, vilka enbart är en form av subventionering. Detsamma gäller olika former av statlig priskontroll. Då en järnmalmsgruva förser ett eget eller inhemskt stålverk med malm till ett pris som är lägre än konkurrenternas går malmgruvan miste om en del av sina po— tentiella intäkter. Denna subvention hade lika gärna kunnat ske med direkta transfereringar, dvs. utan att påverka malmpriset direkt.

Tillgång på, järnmalm i olika länder

Även om världens järnmalmstillgångar uppvisar en viss koncentration till vissa delarav världen fmnsjärnmalm på alla kontinenter. Helt naturligt har de högkvalitativajärnmalmstillgångarna i närheten av de stora stålcentra blivit hårdare exploaterade än tillgångarna i övriga regioner. Detta har resulterat i att de högkvalitativa reserverna har blivit uttömda i stora delar av Europa och USA. Man har där tvingats ner på en allt lägre brytningsnivå med åtföljande högre kostnader. Detta har bl. a. resulterat i att produktionen avtagit i Europa och under de senaste åren också i USA.

Järnmalm av mycket hög kvalitet finns i stora mängder i utvecklingslän- derna. Tillsammans med det förhållandet att kostnaderna för sjötransporter visat en nedåtgående trend har detta resulterat i att malm från exempelvis Australien, Sydamerika och Afrika, där brytningen kan ske i dagbrott till låga kostnader, blivit ett alltmer konkurrenskraftigt alternativ till malm från närmre gruvor. Konsekvensen härav har blivit att produktionsstrukturen för-

• Sida 96
•  Original

]Föredrag av M R Amini IlSl:s Report of Proceed- ings 1974

Tabell 20. Olika regioners procentuella andel av världsproduktionen av järnmalm

Faktisk vikt Järninnehäll

1937 1960" 1973 1960" 1973

lndus/ri/änt/er 77.5 57.4 42.3 51,8 40 därav Västeuropa 41.4 31 .4 15 23.1 11.2 Nordamerika 35.2 23.9 16.1 26.1 17.5 Japan 0.4 0.1 0.4 0.1 Australien och Sydafrika 0.9" 1.7 11.1 2.2 11.2 Östeuropa inkl. Sov/el 14.2 25.3 27.1 27.1 25.6 Uli'et'klingslämlel'_ 8.3 17.3 30.6 21 .1 34.4 därav Fjärran Östern 4.4 5.3 1 1.3 6.4 11.8 Afrika 2.817 2.7 7.2 3.2 8.3 Latinamerika 1.1 9.3 12.1 11.5 14.3

Totalt 100 100 100 100 100 Milj. ton 216 455 851 222 481

"Enbart Australien ”Inkl. Sydafrika. ”Exkl. socialistiska länderi Asien. vilka 1960 uppskattningsvis hade en produktion på 20 milj. ton (faktisk vikt). Köl/nr: ECE: The Steel Market. 1973. Metal Bulletin. sept. 1976. UNC'TAD: Problems ofthe Iron Ore Market. 1970.

ändrats. vilket framgår av tabell 20. Ännu 1960 svarade Västeuropa och Nordamerika för över 50 % av världsproduktionen (faktisk vikt). Som en följd av att produktionen i Västeuropa visat en nedåtgående trend, vilket ock— så gällt för USA under de senaste åren. var dessa länders andel av världspro- duktionen 1973 nere i ungefär 30 %. 1 stället har produktionen alltmer kom- mit att koncentreras till utvecklingsländerna och Australien. som 1973 till- sammans svarade för över 40 % av världsproduktionen. Eftersom järninne- hållet i den malm som bryts i dessa länder är förhållandevis högt. är deras an- del ca 5 procentenheter högre när produktionen beräknas efterjärninnehåll.

Järnmalmsproduktionen i utvecklingsländerna kan också i den närmaste framtiden väntas öka mycket kraftigt. Detta gäller framför allt Brasilien som enligt egna planer förutses öka produktionen med ungefar150 %mellan 1973 och 1980. Även i övriga latinamerikanska länder finns betydande tillgångar.

Även om det inte framgår av tabell 20 finns dock en viss tillgång på järn- malm i Mellersta Östern. [Iran har t. ex. framgångsrika ansträngningar gjorts för att hitta järnmalmsfyndigheter. De mest betydande fyndigheterna finns i Kerman-området. Enligt uppgifter från Iran uppskattas dessa reserver uppgå till omkring 600 milj. ton malm med en järnhalt på i genomsnitt 60 %.I Emellertid nämns inget om malmens tillgänglighet. Brytningen av malm är dock fortfarande liten. omkring 600 tusen ton 1973. Även om den snabbt väx- ande stålindustrins råvarubehov i första hand är tänkt att tillgodoses inom landet. kommer dock stora mängder att importeras. Långtidskontrakt har re- dan slutits med Indien.

• Sida 97
•  Original

Tabell 21. Regional fördelning av världsexporten av järnmalm” Procent

1950 1973 Inrluslrilc'inrlcr 59.3 43.3 därav Västeuropa 45.1 10.5 varav Sverige 38.6 9.2 Nordamerika 14.2 1 1.4 varav Canada 6.1 10.6 Australien 0 21.4 Öslm/mpa inkl. Snr/"eliminnwz 9.5 1 1.6 U!vet'k/ings/ii/nlwl'. 31 .2 44.8 därav Fjärran Ostern 4.3 7.6 varav Indien 1.7 6.6 Afrikab 15.8 14.3 varav Liberia 0 7.2 Latinamerika 11.1 22.9 varav Brasilien 2.6 12.0 Totalt 100 99.7 Milj. ton 33 358

”Exkl. lntra ECSC-handel. blnkl Sydafrika. Källa: Malmexport.

Den internationella handeln med järnmalm

Den förändring av produktionens geografiska fördelning som inträffat har helt naturligt åtföljts av förändrade handelsströmmar. De stora stålprodu- centerna har blivit alltmer hänvisade till importerad järnmalm. Västeuropa importerar över 40 % av sin totala malmförbrukning. Exkluderas Sverige stiger andelen till 60 %. USA importerar över 30 % och Japan nära nog 100 %. Det ökade importbehovet till dessa länder har tillgodosetts genom en kraftig ökad export från länder som Australien. Brasilien. Liberia och Indi- en. vilket kan utläsas av tabell 21. Utvecklingsländerna och Australien har också övertagit den dominerande roll som Sverige tidigare hade på världs- marknaden förjärnmalm. Denna trend väntas också fortsätta i framtiden. Det kan också nämnas att många av utvecklingsländerna satsar hårt på export av pellets. Exempelvis uppförs i Brasilien i samarbete med utländska intressen — Italien. Japan och Spanien — stora sintringsverk. vars produktion nästan uteslutande är avsedd för export.

Transporrkosmader för järnmalm

Även om järnmalmspriset vid gruvan varierar mellan olika gruvor spelar transportkostnadens storlek en avgörande roll för stålverkens totala råvaru- kostnad i motsats till vad som gäller för textilindustrin. Av tabell 22 framgår att transportkostnaden utgör omkring 20—30 % av den totala malmkostna- den cif .

• Sida 98
•  Original

1Källa: Malmexpon.

Tabell 22. Fraktkostnaden i procentav cif—priset för importerad järnmalm till Japan. Tyskland och England från olika länder

1968 1969 1970

Till Japan från

Australien 20.7 19.8 19.6 Brasilien 41.8 41.0 42.8 Indien 36.6 37.1 42.5 Till Tyskland från

Brasilien 27.9 21.5 21.4 Liberia 25.2 20.9 Sverige 14.4 13.0 12.4 Till England från

Brasilien 38.2 38.1 Liberia 43.3 40.0 Sverige 20 20

Källa." UN. The Maritime Transportation of Iron Ore. 1974.

Det förhållandet att utvecklingsländerna har mycket stora tillgångar på högprocentig järnmalm. samtidigt som de stora stålländerna alltmer hänvi- sas till att importera sitt malmbehov just från dessa länder gcr utvecklings- länderna en viss konkurrensfördel gentemot industriländerna. Hur stor den— na fördel är kan inte besvaras entydigt. utan det varierar mellan olika länder. beroende på var respektive stålverk är beläget i förhållande till närmaste gru— va samt på vilken kapacitet närmaste hamn har.

Vissa utvecklingsländer, såsom Saudiarabien. är också hänvisade till im- porterad järnmalm. Däremot kan man som ett exempel jämföra det stålverk som skall uppföras i Tubarao i Brasilien med ett västeuropeiskt stålverk som importerar sin malm från Brasilien.

Järnmalmsfrakten från Brasilien (Tubarao) till Europa (Rotterdam) kan för 1976 uppskattas till ca $ 3.50/ton.l Förutsatt att malmförbrukningen per ton råstål är densamma i båda verken och uppgår till ca 1.8 ton skulle Tubarao- verket få en kostnadsfördel på $ 6.30 per ton råstål. Av den totala tillverk- ningskostnaden (som antagits vara $ 150/ton) skulle kostnadsbesparingen vara i storleksordningen 4—- %. Den totala kostnadsbesparingen för ett verk på 6 milj. ton. som Tubarao-verket har planerats till. skulle uppgå till 40 milj dollar. Avgörande för den framtida storleksordningen på denna kostnadsför- del är hur fraktsatserna kommer att utvecklas i förhållande till stålpriserna. Historiskt har denna relation minskat bl. a. som en följd av den växande storleken på malmfartygen. Fortsätter denna trend kommer en del av ut— vecklingsländernas kostnadsfördel på stålproduktion att urholkas. inträffar det motsatta förstärks fördelen. Observeras bör att vi här enbart betraktat kostnadsdifferenser för infrakter av malm. För att analysen skall vara full- ständig måste även hänsyn tas till utfrakterna av det färdiga stålet. Dessa be- ror då på var det färdiga stålet skulle avsättas. Givet att marknaden för de båda verken skulle vara Latinamerika. skulle Tubarao-verkets konkurrens- fördel ytterligare öka. beroende på utfrakten från Europa till Tubarao. Om däremot marknaden skulle vara Europa. minskar Tubarao-verkets fördel med transportkostnaden för det färdiga stålet.

• Sida 99
•  Original

3.522 Koksande kol

Inom stålindustrin görs stora ansträngningar att minska branschens beroen- de av koksande kol. Koksåtgången i masugnarna har kunnat sänkas dels genom teknologisk utveckling både i själva masugnsprocessen och i anslu- tande processled genom att man vid uppvärmningen alltmer använder andra energikällor än köks. Vidare försöker man t. ex. fmna metoder som gör det möjligt att framställa metallurgiskt kol även från icke koksande kol. ex- exempelvis via briketteringsförfarande. Ett annat exempel är den ökade upp- märksamhet man ägnat direktreduktionsprocesser. i vilkajärnmalm reduce- ras utan tillsats av koksande kol.

Trots sådana ansträngningar pekar allt på att några radikala förändringar i stålindustrins beroende av koksande kol inte kommer att inträffa under den närmaste tiden. I ett längre perspektiv förefaller det däremot som om nya teknologier kommer att minska betydelsen av koksande kol.

Världens tillgångar på koksande kol är relativt ojämnt fördelade. Flertalet av de stora stålproducerande länderna är nettoimportörer av koksande kol. De kända reserverna finns i huvudsak i en handfull länder. vilket framgår av tabell 23. I stort sett ger fördelningen av kokskolreserverna också en bra bild av olika länders andel av den nuvarande världsproduktionen. USA och Sov- jetunionen svarar vardera för ca 1/3 av världens totala reserver. I Västeuropa finns ungefär 17 %. av vilket huvudparten faller på Västtyskland. Reserver- na i Kina kan uppskattas vara av ungefär samma storleksordning som de i Västeuropa. Uppskattningen är emellertid mycket osäker och har därför inte inkluderats i tabellen.

Som också kan utläsas av tabellen har utvecklingsländerna. med undantag av Kina och Indien. mycket små tillgångar på koksande kol. Stora ansträng- ningar görs emellertid i många av utvecklingsländerna för att finna koltill- gångar av bättre kvalitet. Bristen på kokskol är också en förklaring till att 1974 hela 26 % av den totala tackjärnsproduktionen i Latinamerika fram- ställdes i träkolsbaserade masugnar (huvudsakligen i Brasilien) och ca 9 % med direktreduktionsprocesser. Bristen på koksande kol präglar också den planerade ökningen av masugnskapaciteten. För år 1980 planeras en produk- tion av järnsvamp i direktreduktionsprocesser som utgör 25 % av den totala tackjärnsproduktionen. Andelen tackjärn som framställs i träkolsbaserade

Tabell 23 Regional fördelning av världens kokskolreserver"

Procent USA 33.8 Sovjet 31.4 Västeuropa 17.4 Australien 7.3 Polen 4.6 Indien 3.8 Övriga länder 1.7 Totalt 1000 a Exkl. Kina. Källa: Föredrag av Dezra i 1151 Report of Proceedings Mexico 1975.

• Sida 100
•  Original

masugnar kommer däremot att sjunka markant. Även i andra utvecklings- länder med god tillgång på naturgas uppförs och planeras stora stålverk base- rade på gasreduktionsmetoder. Exempelvis planeras i Iran olika direktreduk— tionsanläggningar med en sammanlagd årskapacitet på ungefär 10 milj. ton fram till 1983.

Även om gasreduktionsmetoden får allt större betydelse. speciellt i ut- vecklingsländerna. kommer koksmasugnarna under de närmaste 10—15 åren att svara för huvuddelen av tackjärnSproduktionen. Detta innebär att ut- vecklingsländerna kommer att vara hänvisade till att importera stora mäng- der kol. En OECD-studie har uppskattat att utvecklingsländernas samman— lagda importbehov av koksande kol skulle uppgå till omkring 24—29 milj. ton 1985.jämfört med 4 milj. ton 1972. Detta framgår av tabell 24 som visar oli- ka länders importbehov 1972 och 1985. Även industriländerna måste impor— tera stora mängder kol. I tabell 25 visas samma OECD-studies exportpro- gnos. Emellertid framhålls i utredningen att det mer är spekulationer än en verklig prognos. De potentiella leverantörerna är för utvecklingsländerna desamma som för industriländerna.

Förutsatt att brytningen av kol ökar i en sådan omfattning att världsmark- nadsefterfrågan kan tillgodoses förefaller utvecklingsländerna inte ha några speciella nackdelar gentemot industriländerna vad gäller kostnaderna för koksande kol. eftersom flertalet av industriländerna också i viss utsträckning är hänvisade till import. Under förutsättning att någon diskriminering inte förekommer på världs- marknaden utan samtliga köpare får betala samma pris är det enbart trans- portkostnadernas storlek som kan ge vissa för- och nackdelar. Generellt sett torde man kunna säga att några större transportkostnadsdifferenser mellan kolimport till industriländerna och till utvecklingsländerna inte förekom- mer. eftersom transportavstånden är ungefär desamma från de stora kolex- portörerna. Variationer förekommer givetvis mellan enskilda länder. beroen- de t.ex. på hamnkapacitet och avstånd mellan hamn och stålverk. Som ett

Tabell 24. Världsimporten av koksande kol 1972—1985

Milj. ton

Importör 1972 1985 Ökning 1972—85

EG (9) 15.7 29.0 13.3

Övriga europeiska

OECD-länder 5.8 14.0 8.2 Hela OECDEuropa 21.5 43.0 21.5 Canada 6.6 8.0 1.4 Japan 46.5 78.0 31.5 Hela OECD 74.6 129.0 54.4 Ovriga länder 4.2 240—29.0 198—24.8 Hela världen 78.8 1530—1581) 74.2—79.2

Anm. Prognoserna baseras på de expansionsplaner för stålindustrin som förelåg 1973. Källor: OECD Joint ad hoc working party ofthe energy committee and the committee for scientific and technological policy on the reassessment of the role of coal. Juni 1975.

• Sida 101
•  Original

Tabell 25. Världsexporten av koksande kol 1972—1985

Milj. ton Exportör 1972 1985 Ökning 1972—85 EG (9) 0.5 0.5 0 Hela OECD-Europa 0.5 0.5 0 USA 34.8 SOD—55.0 15.2—20.2 Canada 7.6 20.0 12.4 Australien 23.0 50.0 27.0 Hela OECD 65.9 120.5—125.5 54.6—59.6 Polen 6.9 12.0 5.1 Sovjet 5.0 13.0 8.0 Sydafrika — 2.5 2.5 Övriga länder 1.0 5.0 4.0 Hela världen 78.8 153.0—158.0 74.2—79.2

Källa: Se tabell 24.

Tabell 26. Skillnad mellan fob— och cif-priser för USA:s export av kol till Japan. Bra- silien och Europa

S/ton

Japan Brasilien Europa 1970 8.4 5.6 3,7 1971 8.2 3.3 4.2 1972 7,1 4.0 4.1 1973 7.7 4.2 4.5

Källor: Se tabell 23 samt OECD: Trade by commodities. UN: Yearbook of international trade statistics.

exempel på transportkostnadsdifferenser har vi i tabell 26 beräknat skillna- den mellan exportpriset fob och importpriset cif för kolcxport från USA till Europa. Brasilien och Japan åren 1970—73. Skillnaden kan ses som en ap- proximation för transport- och försäkringskostnaderna. Som framgår förelig- ger inte några större skillnader mellan transportkostnaderna till Brasilien och till Västeuropa. medan de till Japan är högre. Emellertid har den japanska importen från USA visat en nedåtgående trend under 1970-talet. och i stället har den australiska exporten till Japan ökat kraftigt. vilket för Japans del innebär lägre transportkostnader.

Balansproblem på den internationella kalmar/(naden

Som en följd av oljekrisen har kolet blivit attraktivare även för andra kon— sumenter än stålindustrin. Trots att priset på kol stigit kraftigt har det uppstått en viss knapphet på koksande kol under senare år. Som en följd härav har politiken angående kolbrytning förändrats. I Europa och Japan. som under lång tid minskat sin kolproduktion. är målet att bryta denna ned- åtgående trend och kvarhålla produktionen på nuvarande nivå.

• Sida 102
•  Original

1Enligt föredrag av I Cor- coran i IlSl:s Report of Proceedings Mexico 1975.

I övriga länder. där brytningsförhållandena är lättare. förutses en pro- duktionsökning. Stora produktions- och exportökningar väntas t. ex. i Aus- tralien och Canada. Emellertid är det inte självklart att världsproduktionen kommer att öka i tillräcklig omfattning för att världsmarknadsefterfrågan under den närmaste framtiden skall kunna tillgodoses. De prognoser som gjorts pekar på att det inte är enbart inom stålindustrin. utan även inom andra användningsområden som förbrukningen av koksande kol förutses öka. vilket icke gällde före oljekrisen.

För att balans skall uppstå på världsmarknaden måste t. ex. den ame- rikanska kolindustrin även i framtiden tillgodose en stor del av den växande kolefterfrågan på världsmarknaden. Det finns viss anledning att ifrågasätta i vilken utsträckning så kommer att ske. Trots att de ökade energipriserna ökat lönsamhetsförutsättningarna för kolbrytning och trots att den officiella målsättningen är att kolbrytningen skall fördubblas fram till 1985 som ett led i USA:s strävan att bli självförsörjande på energi kan man inte notera någon markant ökad investeringsaktivitet. Detta torde delvis vara en kon— sekvens av de allt större miljöskyddskrav som ställs på den amerikanska kolindustrin.

Även om produktiviteten i den amerikanska kolbrytningen är hög jämfört med den europeiska upplever kolindustrin i USA en del problem som är gemensamma med den europeiska kolindustrin. som t. ex. minskad arbets- produktivitet. ökad motvilja mot underjordsarbete. kolets ökade svårtill- gänglighet etc. I den amerikanska debatten har det ibland framförts tankar om en begränsning av den amerikanska kolexporten. Om självförsörjnings- graden för energi inte ökar i tillfredsställande utsträckning är det möjligt att krav på exportbegränsning ånyo framförs.

Om det i framtiden skulle uppstå en viss knapphet på den internationella marknaden för koksande kol kan det tänkas att stålindustrin i utvecklings- länderna skulle få svårare att få sitt behov av koksande kol tillgodosett än de stora industriländernas stålproducenter. Det kan nämnas som ett ex- empel härpå att i den knapphetssituation som uppstod på den internationella kolmarknaden under 1974 fick de brasilianska stålverken vissa svårigheter att få sitt behov av koksande kol tillgodosett. Detta resulterade i att på den svarta marknaden betalades upp till 130 US dollar för ett ton kol mot ett officiellt pris på 42 US dollar per ton.

Industriländerna har en större trygghet i försörjningen med koksande kol. Långtidskontrakt förekommer idag i betydande omfattning. Exempelvis är redan en stor del av den framtida kapacitetsökningen i den kanadensiska och australiska kolindustrin intecknad av den japanska stålindustrin. Dock har det visat sig att långtidskontrakt inte alltid innebär en garanti för att kolet verkligen kommer att tillhandahållas.

De stora stålproducenterna har under senare tid ökat sitt engagemang i såväl inhemska som utländska kolgruvor genom att finansiella medel ställts till kolindustrins förfogande. 1 USA har man t. ex. kunnat notera en ökning av de utländska investeringarna i kolgruvorna] I de australiska kolgruvorna ärjapanska intressen väl företrädda. Möjligheterna för utvecklingsländernas stålindustri att engagera sig i utländska kolgruvor torde vara mycket små på grund av knappheten på finansiella resurser. En möjlighet som utveck- lingsländerna har är att försöka träffa bilaterala överenskommelser om att

• Sida 103
•  Original

i utbyte mot järnmalm erhålla kol. Den brasilianska staten har också träffat ett sådant avtal med Polen. I utbyte mot 11 miljoner ton kol har Brasilien förbundit sig att exportera 5 miljoner ton järnmalm under perioden fram till 1980.

3.523 Övriga energiråvaror

Vad gäller andra energiråvaror. främst olja och naturgas. har utvecklingslän- derna vissa kostnadsfördelar framför industriländerna. Båda dessa energirå- varor finns i betydande omfattning i utvecklingsländerna. Det är kanske framför allt deras rikliga tillgångar på naturgas som förefaller kunna komma att få en stor betydelse för stålindustrins utveckling i dessa länder. Dennna naturgas har för närvarande ett mycket lågt alternativvärde. vilket hänger samman med att den i dag ställer sig alltför dyr för många potentiella import— länder. Detta beror i sin tur på dels att import av gas fordrar ett väl utbyggt distributionsnät. dels att sjötransporter av gas ställer sig relativt dyra. In- landstransporter via pipe-lines är däremot förhållandevis billiga.

Som tidigare berörts. planeras en hel del mycket stora stålverk. baserade på reduktion med naturgas. framför allt i utvecklingsländerna. ] Mellersta Östern. i första hand i Iran och Saudiarabien. håller för närvarande en myc- ket stor stålindustri. nästan helt baserad på olika gasreduktionsteknologier. på att växa fram. Även i Latinamerika förutses denna typ av teknolgi få myc- ket stor betydelse. Förutsättningen för att dessa gasreduktionsmetoder skall vara lönsamma är att man har tillgång till relativt billig naturgas. vilket ut- vecklingsländerna också har för närvarande. Hur pass billig naturgasen be- höver vara i relation till kolet råder emellertid ingen fullständig enighet om. bl. a. beroende på att det för närvarande finns endast ett fåtal gasreduktions- anläggningar som har startat produktion. Dessa anläggningar befinner sig dessutom i olika utvecklingsstadier. om man bortser från Hyl-processen som tillämpats under en längre tid. De kostnadsberäkningar som gjorts är därför ganska ofullständiga. och några säkra slutsatser angående gasreduktionsme- todernas ekonomiska förutsättningar kan inte dras. Som ett exempel kan dock en artikel av Bonthron-Björklund nämnas.1 i vilken man beräknat kostnaden per ton råstål som framställs dels via en koksmasugn kombinerad med en LD-ugn. dels via Midrex-processen.2 kombinerad med en elektro- stålugn. Med utgångspunkt i deras kalkyler kan man beräkna att en Midrex- elugn skulle vara konkurrenskraftig med en masugn-LD-ugn. om förhål- landet mellan priserna per Gcal för naturgas och kol är högst ungefär 2/3. Det relativpris som för närvarande råder i utvecklingsländerna ligger inom detta intervall. Emellertid får en kalkyl av detta slag ses endast som ett räkneexem pel under en mängd antaganden om andra kostnadskomponenter.

Klart är emellertid att det i hög grad beror på den framtida prisutveckling- en för naturgas och koksande kol om gasreduktionsmetoderna skall bli ett konkurrenskraftigt alternativ till de konventionella stålprocesserna. och där- med också om de utvecklingsländer som satsar på dessa processer skall kun- na bli konkurrenskraftiga gentemot industriländerna. Om priset på koksande kol stiger i förhållande till priset på naturgas är förutsättningarna relativt gynnsamma.

lJernkontorets Annaler. nr 3. 1974. 2Åtgångstalen baseras på ett befintligt verk i Ham— burg.

• Sida 104
•  Original

3.5.3 Slutsatser

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att både textil- och stålindustrin lig- ger nära råvarustadiet. Vidare har utvecklingsländerna en bättre tillgång på såväl textilråvaror som stålråvaror än industriländerna. Tillgången på hög- kvalitativ järnmalm och energiråvaror förutom koksande kol är mycket god i flertalet av utvecklingsländerna. som också i allt större utsträckning förser industriländerna med dessa råvaror. Vad gäller koksande kol är tillgången i de allra flesta utvecklingsländer däremot mycket dålig och impon måste till- gripas. Detsamma gäller dock i allt större utsträckning även för många indu- striländer.

Den förhållandevis goda tillgången på råvaror har också använts av ut- vecklingsländerna själva som ett starkt argument för en kraftig utbyggnad av stålindustrin. Samma argument användes också när textilindustrin eta- blerades.

De aktuella råvarorna är mycket internationella i den meningen att en om- fattande världshandel förekommer och deras priser tenderar att vara desam- ma för samtliga köpare. De konkurrensfördelar som eventuellt kan uppstå på grund av inhemska råvaror beror på om fraktkostnadsbesparingar kan ske. Härvid skall då infrakterna för råvarorjämföras med utfrakterna för den får- diga produkten. Infrakterna för stålråvaror förefaller åtminstone på margina- len generellt sett vara lägre för utvecklingsländerna än för industriländerna. eftersom de förra kan hämta sin malm på närmare håll. Infrakterna för kok- sande kol tenderar dock att vara av ungefär samma storleksordning för de båda länderkategorierna. eftersom även många industriländer tillgriper im- port i stor utsträckning.

Utfrakterna för det färdiga stålet beror då på för vilken marknad det är av- sett. För åtminstone den närmaste tioårsperioden är utvecklingsländernas planerade kapacitetsökning främst avsedd för den mycket snabbt växande inhemska marknaden. Denna förutses liksom under den senaste tioårsperio— den växa med i grova tal ca 10 % per år. När det gäller denna alltmer bety- dande marknad förstärks utvecklingsländernas kostnadsfördel framför indu- striländerna i och med att transportkostnadsbesparingar även sker då det gäl— ler utfrakterna för det färdiga stålet.

Som tidigare nämnts har utvecklingsländerna också uttalat ambitioner att kontinuerligt öka sin stålexport till industriländerna. De lägre fraktkostna- derna för råvarorna tenderar emellertid under sådana omständigheter att helt ätas upp av högre kostnader för uttransporter. Även om det går åt betydligt mer än ett ton råvaror för att producera ett ton stål är fraktkostnaderna för ett ton stål betydligt högre än kostnaden att transportera den nödvändiga kvan- titeten råvaror samma sträcka. Detta beror på att råvarorna kan skeppas i betydligt större kvantiteter och till betydligt lägre hanteringskostnader.

Vad gäller textilindustrin kan man tillgripa i stort sett samma resone- mang. Vid produktion för hemmamarknaden erhåller utvecklingsländerna vissa transportkostnadsfördelar. däremot inte vad gäller produktion för marknader i industriländerna. Emellertid spelar transportkostnaderna en mycket liten roll för textilindustrin. Däremot är de av större betydelse för stålindustrin. För att belysa storleksordningen på de för- eller nackdelar som kan uppstå via transportkostnadsdifferenser kan följande grovt förenklade

• Sida 105
•  Original

räkneexempel göras. i vilket vi jämför två hypotetiska kustlokaliserade stål- verk. ett i Brasilien och ett i Västeuropa. Vi förutsätter att båda baserar sin produktion på malm från Brasilien och kol från USA. Övriga råvaror bortses ifrån. Jämfört med det eur0peiska verket skulle det brasilianska verket med dagens priser få en kostnadsbesparing på infrakterna för råvaror på ungefär $ 6.30 per ton färdigt stål. vilket motsvarar frakten för 1.8 ton järnmalm från Brasilien till Rotterdam Transportkostnaderna för kol är av ungefär samma storleksordning. varför ingen fördel uppstår här. Om båda verken produce- rade för den latinamerikanska marknaden skulle det brasilianska verkets kostnadsfördel öka med uppskattningsvis $ 14 per ton stål.] Totalt skulle transportkostnadsfördelen för det brasilianska verket uppgå till i runt tal $ 20 per ton stål. eller ca 13 % av tillverkningskostnaden för de enklaste typer- na av handelsstål.

Ett alternativt sätt att belysa storleksordningen av en sådan transportkost- nadsfördel är att ställa den i relation till kapitalkostnaderna. Givet att kapi- talkostnaderna i ett modernt stålverk uppgår till 20 % av tillverkningskost- naden när kapaciteten utnyttjas fullt2 ger en enkel kalkyl vid handen att den kostnadsbesparing som det brasilianska stålverket i detta fall skulle erhålla gentemot det europeiska är tillräcklig för att uppväga ett kapacitetsutnyttjan- de. som är ungefär 40 % lägre än det som uppnås i det europeiska. Denna kalkyl förutsätter att åtgången av övriga insatsfaktorer reduceras i motsva- rande mån. samt att investeringskostnaden varit densamma för båda verken. Om marknaden däremot skulle vara Västeuropa skulle det europeiska ver- ket få en kostnadsfördel på ungefär $ 8 per ton (—6.30 + 14). motsvarande ungefär 5 % av tillverkningskostnaden. Även om dessa siffror är mycket grova och kan variera avsevärt torde utvecklingsländernas maximala trans- portkostnadsfördel uppgå till omkring 13 % av tillverkningskostnaden vid produktion för hemmamarknaden. Om produktionen däremot skulle vara avsedd för den internationella stålmarknaden förefaller det som om någon transportkostnadsfördel på grund av inhemska råvaror knappast skulle upp- stå. snarare det motsatta.

Dessa enkla räkneexempel ger en viss antydan om att närhet till både rå- varumarknaden och marknaden för de färdiga produkterna är ett relativt be- tydande konkurrensinstrument i stålindustrin. De transportkostnader vi här räknat med kan också i många fall överskridas väsentligt. beroende på om man måste tillgripajärnvägstransporter eller flera omlastningar.

En egen tillgång på råvaror kan givetvis utnyttjas att subventionera den inhemska industrin genom lägre råvarupriser. men denna aspekt bortser vi här ifrån. eftersom de komparativa fördelarna inte påverkas. I detta sam- manhang kan det vara värt att komma ihåg Japan. som nästan helt saknar inhemska råvaror för textilindustrin och stålindustrin och därtill är beläget förhållandevis långt ifrån de stora marknaderna i de industrialiserade länder- na. Trots detta utvecklades Japan till världens mest betydande textilnation under mellankrigstiden och till den mest betydande stålnationen under efterkrigstiden.

lFraktkostnaden Brasilien (Tubarao)—Västeuropa (Rotterdam)exkl. last- nings— och lossningskost- nader kan uppskattas till S 10. förutsatt att poster på 5000—10000 ton stål skeppas. Lastnings- och lossningskostnader kan grovt uppskattas till $ 4 per ton. (Uppskattningar- na är gjorda av Oxelö- sunds Järnverk.)

2 Denna kapitalkostnads- andel överensstämmer med vad som antagits av Bonthron—Björklund (op.cit) samt av Ruist- Ståhl-Wohlin i Stålverk 8011975].

• Sida 106
•  Original

4 Sammanfattning och slutsatser

Syftet med denna undersökning har varit att beskriva den internationella ar- betsfördelningen inom textil- och stålindustrin i ett längre perspektiv. Vi har härvid försökt belysa huruvida det föreligger någon parallellitet mellan de båda branscherna. Vidare har vi sökt finna bestämningsfaktorer till de båda branschernas hittillsvarande internationella lokalisering. Med ledning härav har vi också sökt finna faktorer som kommer att påverka stålindustrins framtida utveckling.

4.1 Den internationella utvecklingen av textil- och grå/industrin

Den långsiktiga industriella utvecklingen kan indelas i olika faser. Den förs- ta fasen karakteriseras av att det främst är den lätta industrin som expande- rar. En viktig förklaring härtill är att efterfrågan på dess produkter ökar för- hållandevis snabbt i de tidiga skedena av den industriella utvecklingen. Textilindustrin intar i denna fas en viktig roll. bl. a. beroende på att textilier utgör basen för konfektionsindustrin.

Allteftersom den ekonomiska utvecklingen och därmed också industria- liseringen fortgår. ökar betydelsen av tyngre industriprodukter som bl. a. be- hövs för att förbättra infrastrukturen. ] denna fas intar stålet en mycket stra- tegisk roll. Liksom textilier utgör en bas för den lätta industrin utgör stål en bas för den tyngre industrin. Stål är emellertid en ännu viktigare insatsvara för den tyngre industrin än vad textilvaror år för den lätta industrin. ] ett se- nare stadium av den ekonomiska utvecklingen minskar stålförbrukningens andel av den totala efterfrågan.

Det är bl. a. mot denna bakgrund man får se den långsiktiga utvecklingen av världens textil- och stålindustri som beskrevs i det första avsnittet. Där kunde vissa likheter mellan de båda branschernas internationella specialise- ringsmönster identifieras med en eftersläpning på omkring 30—40 år för stålindustrin.

Både textil- och stålindustrin hade sitt ursprung i England. En omfattande textil- och stålproduktion växte efter hand snabbt upp på den västeuropeiska kontinenten och i USA. Nettoexporten från dessa länder var i de båda bran- schernas tidiga historia mycket stor. En stor del av deras export gick till ut- vecklingsländerna.

I takt med att industrialiseringsnivån höjdes i andra länder ökade produk- tionen av textilier och senare även stål i dessa länder. Snabbast gick utveck- lingen i Japan. Detta land befann sig i början av seklet på en låg industrialise- ringsnivå. med bl. a. en mycket stor nettoimport av stål. Den mycket snabba industriella tillväxten i Japan resulterade i en snabbt stigande självförsörj- ningsgrad för de båda här behandlade produkterna. Från tiden omkring and- ra världskriget har dock självförsörjningsgraden för bomullstextilier avtagit så kraftigt att Japan blivit nettoimportör efter att under mellankrigstiden va- rit den mest betydande nettoexportören. Självförsörjningsgraden för stål har däremot hela tiden ökat.

I öststaterna etablerades också snart textil- och stålindustri. Produktionen har under den här betraktade perioden i stort sett förbrukats inom regionen. En mindre nettoexport finns dock.

• Sida 107
•  Original

Helt naturligt dröjde det längst innan utvecklingsländerna startade någon egen produktion. Den egentliga starttidpunkten var första världskriget för deras textilindustri och andra världskriget för deras stålindustri. I stort sett var det samma utvecklingsländer som först kom igång med en industriell tillverkning inom båda dessa branscher. Till dem hörde främst Indien och Kina i Fjärran Östern och Mexico och Brasilien i Latinamerika. Senare spred sig också de båda branscherna till andra utvecklingsländer.

Textil- och stålindustrins framväxt i utvecklingsländerna har inneburit att den egna konsumtionen i allt högre grad täckts av egen produktion. dvs. självförsörjningsgraden för såväl textilier som stålprodukter har stigit. För textilier har även en betydande nettoexport uppstått. Fjärran Östern och La- tinamerika. som hela tiden varit något mer industrialiserade än Mellanöstern och Afrika. har också under hela den här betraktade perioden haft en högre självförsörjningsgrad än de två andra regionerna. För stålvaror har hittills en- dast ett fåtal länder närmat sig en självförsörjningsgrad på 1. Exporten av stål är också av ringa omfattning.

Som en konsekvens av utvecklingsländernas ökade självförsörjningsgrad har självförsörjningsgraden för Västeuropa och Nordamerika visat en nedåt- gående trend. Nordamerika. som hela den här betraktade perioden haft en högre industrialiseringsgrad än Västeuropa. har sedan 1950-talet varit netto- importör av bomullstextilier och sedan 1960-talet även av stål. Västeuropa blev nettoimportör av bomullstextilier ett decennium senare men är fortfa— rande nettoexportör av stål.

Enligt de planer som nu föreligger kommer utvecklingsländerna att fort- sätta att öka sin andel av världens stålindustri. Expansionen kommer att bli tillräckligt snabb för att också deras självförsörjningsgrad skall komma att öka i ungefär samma takt som tidigare. Många av utvecklingsländerna äm- nar också försöka tränga in på den internationella marknaden. De ambitioner som utvecklingsländerna har fram till sekelskiftet. såsom de framkommit vid ett par tidigare nämnda UNlDO-konferenser, är att länderna är 2000 totalt sett skall ha en betydande nettoexport. dvs. deras självförsörjningsgrad kommer att överstiga 1. En sådan utveckling skulle innebära att industri- länderna blev nettoimportörer. dvs. att stålindustrin skulle vandra samma väg som textilindustrin.

4.2 Utvecklingsländernas framtida konkurrensmöjligheter

Hur ter sig då möjligheterna för utvecklingsländerna att uppfylla sina am- bitioner rörande stålindustrin? Svaret beror på vilka förutsättningar utveck- lingsländerna har att konkurrera med industriländerna på denna typ av pro- dukter. Uppenbarligen har konkurrensförutsättningarna för textilproduktion varit mycket goda i utvecklingsländerna.

[ det andra avsnittet i denna studie jämfördes de båda branscherna med avseende på karakteristika som har ett avgörande inflytande på olika länders konkurrensförutsättningar inom de båda branscherna. Vi utgick här ifrån teorin för komparativa fördelar. Denna teori säger att utvecklingsländerna har de största förutsättningarna att konkurrera med industriländerna på så- dan produktion som intensivt använder produktionsresurser som är billiga i utvecklingsländerna. dvs. främst arbetskraft. och/eller på sådan produktion.

• Sida 108
•  Original

där industriländerna är förhållandevis lite överlägsna utvecklingsländerna i produktionseffektivitet. dvs. där det 5. k. teknologiska gapet är förhål- landevis litet.

Båda branscherna kan karakteriseras som förhållandevis kapitalintensiva. 1 första hand gäller det stålindustrin. Att också textilindustrin för närvarande framstår som en kapitalintensiv bransch kunde vi konstatera först sedan hänsyn tagits till att den ekonomiska livslängden på kapitalutrustningen är förhållandevis kort inom denna bransch. En hög kapitalintensitet talar i sig mot såväl textilindustri som stålindustri i utvecklingsländerna. eftersom dessa länders främsta konkurrensmedel. som är den låga lönenivån. inte kan utnyttjas i lika stor utsträckning i sådan produktion som i mer ar- betsintensiv produktion.

Förklaringen till att utvecklingsländerna. trots den höga kapitalintensi- teten. har komparativa fördelar gentemot industriländerna på textilpro- duktion förefaller i stor utsträckning vara att det teknologiska gapet mellan de båda länderkategorierna är förhållandevis litet för denna produktion. Detta har inneburit att industriländerna inte haft en tillräckligt överlägsen ef- fektivitet i produktionen av textilier för att uppväga utvecklingsländernas låga löner.

Vilka slutsatser kan man då dra beträffande det teknologiska gapet i pro- duktionen av stål? Vi hävdade att detta gap beror dels på i vilken utsträckning den tillämpade teknologin är känd och tillgänglig för utvecklingsländerna. dels på om dessa länder förmår tillämpa denna teknologi.

Vad gäller den första punkten förefaller den teknologi som industrilän— derna tillämpar i de båda branscherna också vara tillgänglig för utveck- lingsländerna. För det första visade vi att de varor som framställs i de båda branscherna är mycket standardiserade. kanske allra mest i stålindustrin. Karakteristiskt för en standardiserad vara är att produktteknologin är allmänt känd. Den större produktstandardiseringen i stålindustrin. främst handels- stålindustrin. innebär i sig att industriländerna inte har samma möjligheter att specialisera sig på mer högkvalitativa produkter som dessa länder haft i textilindustrin. I just detta avseende synes industriländernas stålindustri således vara mer sårbar än deras textilindustri i konkurrensen med låg- löneländerna.

För det andra arbetar textilindustrin och i allt större utsträckning även stålindustrin med samma kapitalutrustning i utvecklingsländerna som i in- dustriländerna. eftersom kapitalutrustningen så gott som uteslutande till- verkas i de stora industriländerna. En stor del av produktionsteknologin är alltid bunden till kapitalutrustningen. vilket också förefaller gälla i större utsträckningju mer kapitalintensiv produktionen är. Slutsatsen blir att den bästa-tillämpade-teknologin i förhållandevis stor utsträckning är tillgänglig för utvecklingsländerna. Detta talar för att utvecklingsländerna har stora möjligheter att bygga upp en konkurrenskraftig stålindustri.

Den andra förutsättningen för att en given teknologi skall kunna betraktas som internationellt rörlig är att olika länder också kan tillämpa den. Härför ställs alltid vissa krav på insatser av s. k. immateriellt kapital. som utvecklingsländerna i jämförelse med industriländerna har liten tillgång på. Med utgångspunkt i de båda mått med vilka vi försökte uppskatta insatsen av mänskligt kapital i de båda branscherna. nämligen arbetskraftens kun-

• Sida 109
•  Original

skapsintensitet och forskningsintensiteten. kunde vi dra slutsatsen att det immateriella kapitalet betyder förhållandevis litet i textilindustrin. Det im- materiella kapitalet är också viktigare i stålindustrin än i textilindustrin. Huruvida stålindustrin skall betraktas som en ijämförelse med hela industrin intensiv användare av immateriellt kapital gav emellertid våra mått inte något entydigt svar på. Forskningsintensiteten var lägre än i industrin i genomsnitt, medan arbetskraftens kunskapsintensitet föreföll vara högre när lönedifferenser användes som mått men något lägre när måttet utgjordes av antalet "kvalificerade anställda”.

Anledningen till att vi inte erhöll ett helt entydigt resultat vad beträffar arbetskraftens kunskapsintensitet torde vara att inte något av våra mått fångar upp hela sanningen. Lönedifferensen kan ge en överdriven bild av stålindustrins kunskapsintensitet. bl. a. därför att kontinuerlig skiftgång till— lämpas, vilket tenderar att driva upp de relativa lönerna. Det fysiska måttet fångar däremot inte upp det förhållandet att stålindustrin är förhållandevis yrkesarbetarintensiv.

Den slutsats vi trots allt drar är att betydelsen av det immateriella kapitalet kan utgöra ett visst hinder för framväxten av en konkurrenskraftig stål- industri i utvecklingsländerna. vilket inte varit fallet för textilindustrin. Emellertid förefaller det som om detta hinder inte är oöverkomligt. Stål- projekten i utvecklingsländerna är ju oftast samarbetsprojekt. i vilka de stora stålföretagen i industriländerna deltar. Samarbetet innebär att inte bara kapitalutrustning tillhandahålls utan också mänskligt kunnande. bl. a. be- roende på att industriländernas företag också engagerar sig finansiellt. t. ex. genom att gå in som delägare. Detta utgör en viss garanti för att stålverken i utvecklingsländerna kommer att fungera tillfredsställande. Vidare ingår också utbildning och träning av arbetskraften i utvecklingsländernas mycket medvetna satsning på stålindustrin.

Härtill kommer att utvecklingsländerna synes vara fast beslutna att ut- veckla en egen stålindustri. även om denna måste skyddas från utländsk konkurrens. Detta förhållande i kombination med att teknologin i branschen inte förändras särskilt snabbt. gör att arbetskraften har stora möjligheter att förvärva ett stort kunnande på ståltillverkning.

En annan faktor som i sig talar mer mot stålindustri än mot textilindustri i utvecklingsländerna är förekomsten av skalekonomi. Visserligen förekom- mer skalfördelar inom båda branscherna men skaloptimum ligger på en betydligt högre nivå i stålindustrin. Detta tillsammans med att stålindustrin ställer betydligt större krav på infrastrukturella investeringar gör finansie- ringsfrågan mer svårlöst för investeringar i stålindustrin än i textilindustrin. I viss utsträckning bidrar de stora statliga engagemangen. men också in- dustriländernas engagemang. till att underlätta detta problem.

En annan likhet mellan de båda branscherna är att de ligger förhållandevis nära råvarustadiet. Vidare är utvecklingsländerna något bättre utrustade med såväl textilråvaror som stålråvaror än industriländerna. Den förhållandevis goda tillgången på råvaror har också använts av utvecklingsländerna själva som ett argument för en utbyggnad av de båda branscherna. En god inhemsk råvarutillgång erbjuder dock i sig inga nämnvärda konkurrensfördelar. De konkurrensfördelar som kan uppstå beror främst på om 'fraktkostnadsbe- sparingar kan göras. Härvid skall då infrakterna för råvaror jämföras med

• Sida 110
•  Original

utfrakterna för de färdiga produkterna. vilka beror på var marknaden är belägen.

[ vår analys visade vi att transportkostnaderna spelar en relativt obetydlig roll för textilindustrin och därför inte ger något större bidrag till en förklaring av den internationella arbetsfördelningen inom denna bransch. Däremot kan betydande konkurrensfördelar. baserade på lägre transportkostnader. uppstå i stålindustrin. eftersom transportkostnaderna utgör en förhållandevis stor del av priset på både stålråvaror och de färdiga produkterna. Loka- liseringen av stålverken utgör därför ett viktigt konkurrensinstrument.

Utvecklingsländernas planerade kapacitetsökning är åtminstone för den närmaste tioårsperioden främst avsedd för deras mycket snabbt expande- rande inhemska marknader. På dessa marknader erhåller utvecklingslän- derna en konkurrensfördel framför industriländerna. Anledningen är dels att kostnaderna för transporter av råvarorna generellt sett torde vara lägre för utvecklingsländerna än för industriländerna. dels att en eventuell import från industriländerna också måste bära transportkostnaderna för de färdiga produkterna. Den förhållandevis goda tillgången på stålråvaror erbjuder (lär- emot inte utvecklingsländerna någon konkurrensfördel på produktion av- sedd för den internationella marknaden. I detta fall tenderar nämligen de lägre fraktkostnaderna för råvaror att helt ätas upp av högre kostnader för uttransporten.

Lokaliseringsortens betydelse som konkurrensmedel kan eventuellt för— ändras i framtiden. beroende på hur priserna på tranSporttjänster utvecklas i förhållande till stålpriserna. Om den historiska tendensen till sjunkande relativpriser på transporttjänster fortsätter. kommer lokaliseringsorten att spela en allt mindre roll. Vid stigande relativpriser inträffar däremot det motsatta.

Enligt vår analys framstår utsikterna för en snabbt växande stålindustri i utvecklingsländerna som förhållandevis goda. Dessa länders möjligheter att konkurrera med de stora stålproducenterna i industriländerna är klart gynnsammast vid försäljning på deras snabbt expanderande hemmamark- nader. Vi håller det också för troligt att en allt större del av utvecklings- ländernas inhemska stålkonsumtion kommer att tillgodoses av egen pro- duktion. Detta skulle få återverkningar för industriländerna genom att deras export till utvecklingsländerna skulle öka förhållandevis långsamt. alter- nativt minska.

På något längre sikt har utvecklingsländerna uttryckt ambitioner att för— söka producera stål även för export till industriländerna. 1 en jämförelse med textilindustrin finns det vissa faktorer som vi behandlat här. som talar för att detta skulle vara möjligt. För det första är produktstandardiseringen förhållandevis stor i stålindustrin. För det andra är kapitalutrustningen en internationell handelsvara. Båda dessa faktorer bidrar till att teknologigapet mellan industri- och utvecklingsländer är förhållandevis litet inom ståltill- verkning. För det tredje kommer det mycket stora statliga engagemanget i utvecklingsländernas stålindustri att underlätta framväxandet av en för- hållandevis konkurrenskraftig stålindustri i dessa länder. Även om det fö- rekom ett visst statligt engagemang när textilindustrin utvecklades. var det dock inte lika omfattande.

Som motvikt till dessa faktorer står emellertid ett flertal andra faktorer

• Sida 111
•  Original

som talar för att utvecklingsländerna får det svårare att konkurrera med industriländerna på de senares egen stålmarknad än vad utvecklingsländerna haft vad gäller textilvaror. Här kan för det första nämnas den något högre kapitalintensiteten i stålindustrin än i textilindustrin. För det andra är också kunskapsintensiteten högre. För det tredje utgör stålindustrins absoluta skal- fördelar ett större hinder. Transportkostnadernas större betydelse i stålin- dustrin. och därmed marknadsnärhetens betydelse. är en fjärde faktor som talar för att så är fallet. Härtill kommer. för det femte. att stålindustrin är alltför strategisk för att industriländerna skall vara villiga att avhända sig några stora delar av branschen.

Vilka faktorer som väger tyngst är svårt att avgöra. men vår bedömning är att konkurrensmotståndet från industriländerna kommer att vara hårdare vad gäller stålindustrin än vad det varit vad beträffade textilindustrin. Risken att förändringar i den internationella arbetsfördelningen skall komma att innebära en lika omfattande strukturomvandling inom stålindustrin som vi upplevt i textilindustrin bedömer vi som förhållandevis liten. även om en viss import av stål från utvecklingsländerna till industriländerna på längre sikt kan komma till stånd.

• Sida 112
•  Original

• Sida 113
•  Original

Bilaga 3 De mellansvenska gruvorna och stålindustrins råvaruförsörjning i framtiden

Av Boris Serning

1 Nulägesbeskrivning

1.1 Åre/blick på den senaste lO—årsperioden

Vid mitten av öO—talct var ca 35 järnmalmsgruvor i drift i Mellansverige med en samlad produktion av ca 6.5 milj. ton malmprodukter (1965). Av denna produktion förbrukades ca 5 % på den inhemska mellansvenska marknaden och ca 50 få; exporterades. Den allmänna prisnivån på järnmalm medgav således en betydande export av speciellt styckemalmer. Under se- nare hälften av 60—talet försämrades prisnivån på den internationella järn- malmsmarknaden och de mellansvenska gruvorna fick allt större svårigheter att med lönsamhet avsätta sina produkter på export. Detta gällde även den tidigare mycket lönsamma exporten av fosforrik järnmalm från Grängesberg.

Främst på grund av avsättningssvårigheter och bristande lönsamhet har under lO-årsperioden 16 gruvor nedlagts. Endast i ett fåtal fall rör det sig om sinande malmtillgångar. Den samlade produktionen har även minskat och uppgick 1974 till ganska exakt 6 milj. ton. Andelen exportmalm uppgick till ca 35 %. På den inhemska marknaden hade malmbehovet ökat till ca 3.8 milj. ton malmprodukter.

Av utomordentlig betydelse är den under perioden pågående förändringen av malmsortimentet. De alltmer accentuerade svårigheterna att få lönsam avsättning av fosformalmen från Grängesberg har nämligen medfört att denna delvis defosforiserats. en utveckling som fr.o.m. 1977 innebär att praktiskt taget all malm från Grängesberg har karaktären lågfosformalm. Denna ut- veckling har även medfört att konkurrensförhållandena inom den mellan- svenska gruvindustrin har förändrats. Det bör här påpekas att beslutet om total defosforisering av Grängesbergsmalmen fattades innan planerna på Stålverk 80 offentliggjordes och då man fortfarande hade avancerade planer att expandera den metallurgiska kapaciteten vid Oxelösunds Järnverk.

Sammanfattningsvis kan den senaste lO-årsperioden karakteriseras som en period av kraftig gruvdöd. som i första hand drabbat mindre gruvor. Exportmöjligheterna av malm från Mellansverige har vidare drastiskt för- sämrats och kvalitetsmässigt har det fosforlåga sortimentet kraftigt ökat. Prisutvecklingen på malm har ej kunnat kompensera den mycket ogynn- samma kostnadsutvecklingen. varför de flesta gruvorna brottas med be— svärliga lönsamhetsproblem.

• Sida 114
•  Original

1 14

1.2 Ägaiförhällanden

[ tabell 1 har i drift varande järnmalmsgruvor 1976-07-01 redovisats. Av uppställningen framgår att samtliga gruvor utom de under Ställbergs Gruve AB har företag med egen metallurgisk kapacitet som ägare. Av Ställbergs Gruve AB:s gruvor kommer inom det närmaste året ldkerberget att ned- läggas på grund av avsättningssvårigheter för den där framställda mellan— fosformalmen. Stripa nedlägges på grund av sinande malmtillgång och Ställ- berg på grund av avsättnings- och lönsamhetsproblem. Under 1977 skulle således 14 gruvor vara i drift. varav samtliga utom en (Värmlandsberg) ägs av företag med egna järnverk.

Denna ägarstruktur har i många fall uppenbara fördelar. Järnverken kan stimulera sina gruvor till tillverkning av för verken väl anpassade produkter. Även produktionens storlek och uttagen från de egna gruvorna kan har- moniseras med de behov som i olika lägen uppträder hos verken. Det har också etablerats samarbete mellan olika järnverk i syfte att få det totala malmförsörjningsmönstret med hänsyn till kvalité och ekonomi så optimalt som möjligt. Här skall endast hänvisas till det malmbytesavtal som föreligger mellan Gränges och Stora Kopparberg. Inom ramen för detta avtal har årligen under den senaste lO-årsperioden ca 800 000 ton malmprodukter blivit fö- remål för byte till stor ekonomisk vinst för såväl Domnarvet som Oxelösund.

Ägarstrukturen kan dock medföra vissa nackdelar. Främst kan olön- samma gruvor konserveras. då man icke vill släppa möjligheterna till egen malmförsörjning. Det kan även tänkas att ett intimare samgående mellan vissa gruvor skulle kunna medföra rationaliseringsvinster.

Tabell ] ] drift varande järnmalmsgruvor 1976-07-01 Bedömd produktionskapacitet per år

Gruva Ägare Uppfordrat Styckemalm Slig Pellets (huvud) kton kton kton kton Basttjärn Fagersta 220 45 80 — Blötberget 400 — 1 70 — Håksberg Stora 750 — 250 — Risberg K * . b 800 — 350 — Vintjärn Opp" erg 300 _ 110 _ Dannemora 1 250 350 350 — ldkerberget 100 75 _ — Stripa Ställbergs 150 70 — _ Ställberg Gtuve AB 250 120 _ _ Värmlandsberg (Kinnevik) 110 100 — — Grängesberg _, 4 500 1 600 250 700 Stråssa % Granges I 500 _ 150 450 Riddarhyttan Fagersta 500 — 150 — Smältarmosserl ( 150 — 70 — Mimerfa'lten "Surahammar 200 —— 70 — Persberg Uddeholm 120 — 40 —

Vingesbacke SKF Hofors 250 — 80 —

• Sida 115
•  Original

1.3 Produktions- och Ava/irets/örhå/Ianden

l tabell 1 har angetts de bedömda normalkapaciteterna för nu existerande järnmalmsgruvor. Den verkliga produktionen kan beroende på avsättnings- möjligheter och driftsproblem svänga något kring dessa kapacitetsantagan- den. Tar man hänsyn till att Stråssa för sin kulsinterframställning utnyttjar ca 150000 ton främmande slig och att visst sligtillskott kommer från sul- fidmalmsgruvan Stollberg ligger produktionsmöjligheterna vid ca 5.5 milj. ton per år. Av denna produktion kommer ca 45 % från den största gruvan. Grängesberg. Kapacitetsmiissigt fördelar sig gruvorna sålunda:

Kton 760701 770701 > 1000 1 l 500—1000 2 2 200— 500 2 2 100— 200 S 4 ( l00 7 5

Av särskilt intresse är malmprodukternas kvalité vid de olika gruvorna. Handelsstålverken kommer under 1977 att helt basera sin råjärnproduktion på lågfosformalm. Kraven på P-halt är dock relativt måttliga. 0.1 %. försåvitt icke tackjärn för avsalu kräver speciella specifikationer. Under senare år har halten alkali (KZNAZO) i malmen blivit av stor betydelse. Vid Oxelösunds Järnverk eftersträvar man t. ex en beskickning som ligger under 0.2 % alkali. Vissa av våra malmer har en besvärande hög alkalihalt och ansträngningar att nedbringa denna i anrikningsprocesserna pågår. En av orsakerna till att GP. den i Grängesberg producerade kallbundna pelletsen. ej fungerar bra i masugnarna är att alkalihalten hittills varit hög (0.35 %). En modifierad process kommer att introduceras under 1977. som medför tolerabla halter av alkali.

De råjärnstillverkande specialstålverken — Fagersta. Hofors. Suraham- mar—Spännarhyttan och Sandviken—Guldsmedshyttan — har betydligt strängare krav på främst låg fosforhalt. Denna bör ligga under 0.01 % men är delvis beroende av kvalitén på det bränslereduktionsmedel som används i den metallurgiska processen. Ju högre P—halt i koksen. desto strängare krav på P-halt i den använda malmen. Man kan även uttrycka det så. att tillgången till malm med extremt låg P-halt ger verken möjligheteratt utnyttja en prisbilligare koks. Även andra oarter än fosfor kan vara till skada för processen. Koppar- och zink-halterna bör därför vara låga och när det gäller styckiga malmprodukter även svavelhalten. För ett verk som Guldsmeds- hyttan. som bl. a producerar sfärolitiskt gjutgods. är kraven på låg vana- dinhalt stränga. vilket bl. a medför svårigheter att utnyttja malmprodukter. som baseras på råmaterial från Grängesberg.

Fördelningen på malmer med olika fosforhalt är i ungefärliga siffror föl- jande:

• Sida 116
•  Original

P-halt Kton Kton 1976 1977

(0.010 2 100 3600 0010—01 1400 1400 0.1—0.3 200 200 >0.3 ] 800 300

Från kemisk synpunkt torde den i Mellansverige produceradejärnmalmen knappast skapa några problem förjärnverken i framtiden. För att ncdbringa halterna av fosfor och alkali måste dock vissa malmer nedmalas till relativt finkorniga sliger. vilket kan medföra vissa problem vid sintringcn vid järn- verken. Den bandsinterslig som kommer att framställas vid Grängesberg är t. ex. betydligt finkorningare än de normala mellansvenska sligerna. De provsintringar som gjorts av denna slig visar dock att sinterverken väl kan bemästra dessa problem. En fördel är nämligen att den mycket finkorniga delen helt avskilts och utnyttjas som ingångsmaterial för pelletsframställ- ning. Bandsintersligen får härigenom en mer homogen sammansättning som medför att sintringsegenskaperna trots den långt drivna nedmalningen blir acceptabla.

Utöver sligerna framtages styckiga produkter för direkt användning i mas- ugnarna. Av dessa är fr. o. m. 1977 ca 600 000 ton extremt fosforlåg kulsinter (varav ca 450000 ton från Stråssa). ca 800000 ton s. k. kallbundna pellets från Grängesberg (GP) och ca 350000 ton styckemalm med relativt hög halt av mangan (främst Dannemoramalm). Det är osäkert om GP och Dannemorastyck i sin helhet kan få avsättning på den inhemska marknaden. För GP:s del är detta delvis beroende på om vissa kvalitetsnackdelar kan övervinnas. De metallurgiska egenskaperna torde dock avsevärt kunna för— bättras under 1977. då möjligheter till en omläggning av processen föreligger.

Det kan således hävdas att gruvorna är väl beredda att möta de kva- litetskrav som järnverken kan komma att ställa. Detta gäller vid leveranser till såväl handelsstålverk som specialstålverk.

1.4 Pris- och kostnadsutveckling

Under den senaste intensiva högkonjunkturen lyckades malmleverantörcrna på den internationella marknaden höja prisnivån högst väsentligt. De svens— ka malmexportörerna fick upp till 45 % höjning av priset för leveranser under 1975. Detta förefaller vara tillfredsställande men måste ses mot bak— grunden av en tidigare djupt pressad prisnivå. I själva verket innebär det att vi nu för vissa fosformalmer ligger på en nivå som motsvarar den som rådde 1962 — i oförändrat penningvärde. Priserna för kulsinter har däremot haft en gynnsammare utveckling.

Som bekant har priserna 1976 dessutom på nytt sjunkit med 8—1 % och räknat över en treårsperiod ger prishöjningen från 1974 ej full kom— pensation för kostnadsstegringarna.

Situationen på järnmalmsmarknaden är ej alltför olik den på oljemark- naden, Dagens priser ger järnmalmsgruvor med mycket gynnsamma för-

• Sida 117
•  Original

utsättningar — Brasilien. vissa större gruvor i Australien — goda vinster. medan huvudparten av världens järnmalmsproducenter brottas med lönsamhetsproblem. Det är inte bara i Mellansverige som gruvor måste ned— läggas på grund av dålig lönsamhet.

Alla järnmalmsproducenter världen över synes även vara överens om att utbyggnad av helt nya fyndigheter knappast kan baseras på dagens järn- malmspriser. Från olika håll kommer rapporter om tveksamhet inför nya stora projekt. Det finns således risker för att en alltför pressad prisnivå. som icke någorlunda följer den inflationistiska utvecklingen. medför en upp- bromsning av tillväxten ijärnmalmsproduktionen. Vid en plötslig kraftig efterfrågeökning på järnmalm — liknande den vi hade 1974 — kan globala malmförsörjningsproblem uppstå.

Leveranserna av mellansvensk malm till inhemska järnverk är endast indirekt beroende av det internationellajärnmalmspriset. Då praktiskt taget alla gruvor ägs av järnverksdrivande företag blir i realiteten kostnaden för framtagandet av malmen en del av kostnaden för det framställda råjärnet. Allvarliga problem uppstår om malmkostnaderna blir så höga att dessa även- tyra lönsamheten vid råjärnsframställningen eller om alternativet importerad malm ställer sig fördelaktigare än malm från Mellansverige.

För gruvorna har dock — och detta är väsentligt — praktiskt taget all export av malm på grund av det låga malmpriset blivit olönsam. I nära nog full utsträckning blir därför de mellansvenska gruvorna beroende av avsättning på en inhemsk marknad. vilket självfallet även innebär en ny konkurrens- situation mellan gruvorna och ökade valmöjligheter förjärnverken. Till den- na fråga åtcrkommes senare i utredningen.

Kostnadsutvecklingen har för de mellansvenska gruvorna drastiskt för- sämrats under de senaste åren. Utöver den kraftiga stegringen av löne-. material- och energikostnader tillkommer andra faktorer av kostnadsdri- vande slag. Rekryteringssituationen har under en längre tid varit bekym- mersam. Kvalitén på nyrekryterad personal har många gånger ej varit den bästa. speciellt för underjordsarbete. Omsättningen har därför blivit stor. utbildningskostnaderna höga och produktivitetsutvecklingen ogynnsam. De starkt ökande kraven på arbetsmiljön har även medfört nyinvesteringar. omläggning av brytningsprocesser och förändringar av maskinpark. I vissa fall har de ökade kostnaderna delvis kunnat kompenseras av en stegrad produktivitet. På samma sätt har kraven på den yttre miljön medfört höga kostnader speciellt i anslutning till förändringar i malmbehandlingsproces- serna.

De totala kostnaderna per ton framtagen slig torde därför år 1976 ligga snarare över än under 90 kr vid en normal mindre och medelstor mel- lansvensk gruva. Även vid de större gruvorna. såsom Grängesberg och Strås- sa. har kostnadsökningarna gått snabbare än kostnadsindex. Järnmalms- gruvornas fortsatta existens är i hög grad beroende av om denna dystra kostnadsutveckling kan brytas.

1.5 K onkurrensläget [förhållande till importerad malm

Det har ibland talats om import av översjöisk malm till svenskt kustverk till förhållandevis mycket låga priser. Det är uppenbarligen möjligt att till-

• Sida 118
•  Original

Figur! Den mellansven- ska ma/mens konkurrens- situation

Mellansverige

Konkurrens kustverk

A+B=A. +B. +c,

Konkurrens inlandsverk

A+D=A.+a.+c.+e2

fälligt få in sådana laster. som av en eller annan anledning av exportören kan försäljas till ett pris som ligger under marknadens allmänna prisnivå. För ett verk som långfristigt räknar med importmalm bör dock förutsättas att ett längre kontrakt — såg på fem år — upprättas. Man får då räkna med att ett sådant kontrakt väl ansluter sig till den allmänna prisnivån på malm och sjöfrakter som gäller.

I figur 1 illustreras hur konkurrenssituationen på vår inhemska marknad ställer sig. Det kan antagas. att kustverket Oxelösunds Järnverk på ett lång- kontrakt kunnat erhålla översjöisk slig med ca 6 ”'n Fe under 1975 och 1976 till en kostnad av ca kr 100:- per ton fritt lager vid verket.

I den uppställda formeln skulle således AI+BI+Cl i nuläget ge kr 100:- Om järnvägsfrakterna prissättes till kr 25:-. skulle kostnaderna för en med importslig jämbördig slig från mellansvensk gruva få uppgå till kr 75:- per ton. en kostnad som ytterst få gruvor kunde prestera under 1976. Man torde kunna hävda. att när det gäller sliger kan i nuläget endast Grängesberg tänkas konkurrera med importslig vid mellansvenskt kustverk. För kulsinter torde konkurrenssituationen vara gynnsammare.

Vid inlandsverk får importsligen en kostnadsbelastning genom den till- kommande järnvägsfrakten. Om även denna kalkyleras till 25 kr/ton och samtidigt kostnaden för transport från mellansvensk gruva till verk antages

Transocean gruva

A = Gruvans kostnad B = Järnvägsfrakt C = Sjöfrakt D = Frakt inom landet

• Sida 119
•  Original

vara 15 kr/ton erhålles en högsta kostnad för slig från mellansvensk gruva av 110 kr/ton, vilket torde ge flertalet av våra gruvor god konkurrenskraft. Den tidigare mycket skyddade konkurrenssituationen har dock gradvis för- sämrats genom den tröga internationella prisutvecklingen på malm och våra gruvors extremt dystra kostnadsutveckling. Till denna fråga återkommes i lO—årsperspektivet.

Figur 2 M a/mfdrsör/nings- möns/er ] 975

1 Oxelösunds Järnverk

1 597

2 Domnarvets Jernverk

/ 932 Totalt 1129 &

Direktmalm ___...

x

3 Fagersta Bruk

Totalt /

Direktmalm

4 Surahammars Bruk

Totalt / ca 290 & Direktmalm

5 Hofors Bruk

Totalt

Totalt 93

Sliger

/ 1 257 X Totalt

Direktmalm /

340

Sliger / _| x 1

197

Sliger

Slig

”(i

Sliger 216

241 / x

6 Guldsmedshytte Bruk

Direktmalm

Direktmalm

Grängesberg Stråssa

Risberg Blötberget Håksberg Dannemora Ställberg mull lmportslig

Grängesberg Stråssa STP

Dannemora Basttjärn Import

Risberg Blötberget Grängesberg ldkerberget

Dannemora Falu kulsinter ldkerberget

Smältarmossen Riddarhyttan Basttjärn

Dannemora Stråssa

Mimer

Dannemora Grängesberg GP Stråssa STP

Vingesbacke

Ramhäll Riddarhyttan Vintj'arn Basttjärn

Stripa Ställberg Värmlandsberg Stråssa STP

Kton 207 152 E egen 359 281 201

76 91 25 x lVl—Sverige 674

224

176 33 2 egen 209

15 28 ): M—Sverige 43 88

76 99 23 egen 175

717 40 23 lVl-Sverige 757

102 56 2 egen 158 39

72 70 30 x egen 172

34 116 23 Nl-Sverige 150

ca 100 E egen 100

20 73 95 23 M-Sverige 168

95 E egen 95 38 5 78 ); M-Sverige 121

25 E NI-Sverige

3 7 18 65 E M-Sverige 93

• Sida 120
•  Original

Det bör även nämnas att malmprodukter från LKAB över Luleå i dagens läge kan likställas med importmalmer. De starkt pressade internationella sjöfrakterna medför att LKAB ej får några fraktfördelar. Skulle de längre sjöfrakterna starkt gå upp i pris kan dock LKAB få ett gynnsammare kon- kurrensläge på Mellansverige än översjöisk malm.

1 .6 M alm/örsöi'jningsmönsrer rill mellansvenska verk 1 975

I figur 2 har malmförsörjningen till de råjärnsproducerande mellansvenska verken sammanställts. Medräknas även behovet av finsliger för kulsinter tilljärnsvampverken i Bodås och Persberg samt intaget av främmande malm till Stråssa låg det samlade behovet mycket nära 4 milj ton. Det gängse mönstret, att verken i första hand förbrukade produkter från egna gruvor. gällde även under 1975. Det s.k. malmbytet mellan Stora och Gränges omfattade ca 700 000 ton. Genom att Grängesberg till största delen producerade P-malm. varav huvudparten på export, uppstod en brist på fosforlåga produkter till Oxelösund — en brist som ej kunde täckas från övriga mellansvenska gruvor. Oxelösund importerade därför ca 300 000 ton malmprodukter utifrån. varav ca 220 000 ton sliger. Den helt dominerande importen kom från Lamco, där Gränges har stora intressen. Det är troligt att denna import kunde ske till priser som var konkurrenskraftiga gentemot små mellansvenska gruvor.

2 Utvecklingen i ett lO-årsperspektiv

2.1 M almprisernas utveckling

Som tidigare nämnts betraktas den nu rådande internationella prisnivån på järnmalm som i hög grad otillfredsställande. Den lockar knappast till investeringar i nya fyndigheter, speciellt icke i sådana som ligger långt från utskeppningshamnar och som dessutom belastas av långa sjötransporter till avnämarna. Å andra sidan medför den låga prisnivån att befintliga gruvor genom marginalinvesteringar söker ekonomisera sin brytning genom en ök— ning av produktionskapaciteten. Möjligheterna härtill är dock i allmänhet tämligen små, då de flesta gruvor under den senaste lO-årsperioden utnyttjat sina möjligheter till att tänja ut produktionskapaciteten.

En mängd prognoser över världens kommande malmbehov har uppställts. prognoser som ibland andas djup pessimism men som för det mesta har en optimistisk grundton. Ett rimligt antagande synes vara att det nuvarande behovet av importmalm. 400 milj. ton, växer till ca 500 milj. ton 1980 och kanske med ytterligare 100 milj. ton under den därpå kommande fem— årsperioden. Jag har här valt att illustrera den prognos som Malmexport publicerade för ett par år sedan och som närmast får karakteriseras som försiktig (tabell 2). Malmexportörerna har i tabellen inplacerats i grupper efter avståndet mellan utskeppningshamnarna och Rotterdam som mot- tagningshamn. Som synes är expansionskraften störst hos de leverantörer som ligger på långa sjöfraktsavstånd från Europa.

• Sida 121
•  Original

Tabell 2 Export av järnmalm”

Milj. ton 1970 Prognos Avstånd _ Rotterdam 1977 1983 nautiska-

mil

Sverige. Norge. Spanien. Nordafrika 35,5 39 43 1000 Sovjetunionen 3.7 7 10 Västafrika, Canada. USA 79.9 100 117 3000 Venezuela. Brasilien. Angola 54,1 111 140 5000 Sydafrika. Swaziland 5.5 10 27 6000 Chile, Peru 20.7 21 25 7000 Indien, Övriga Asien. Australien.

Nya Zeeland 69,1 127 153 11000

Totalt 2685 415 515

"Exklusive handel i Sovjetunionen—Östeuropa. Frankrike—grannländerna.

Med andra ord. det genomsnittliga sjötransportavståndet tenderar att öka. och med det till synes rimliga antagandet att dagens ruinerande sjöfrakts- priser kommer att öka. skulle detta ge högre kostnader för järnmalm hos de europeiska konsumenterna. Ser man på den andra betydelsefulla faktorn. landtransporterna. kan man konstatera att utbyggnader av ny kapacitet i första hand gäller fyndigheter med långa avstånd — över 400 km — från gruva till hamn. Investeringarna blir höga och även transportkostnaderna förskjuts mer och mer mot ett högre kostnadsläge.

Sammanfattningsvis är tendensen obönhörligen klar — ökade exportvo- lymer ger genomsnittligt avsevärda kostnadsstegringar. Man kan förvänta sig ett prismönster. som ger fördelaktigt belägna gruvor med goda brytnings- och malmbehandlingsförutsättningar hög lönsamhet. medan andra med sämre förutsättningar knappt går ihop.

Det bör dock beaktas att i de flesta nu aktuella objekten ingår stora järn- och stålproducenter som partners i utbyggnaderna. Detta gället främst stål- producenter i Japan. USA och Västtyskland. Den globala ägarstrukturen förskjuts således mer och mer till en struktur. där konsumenterna av malm kan påverka malmuttag och priser. Speciellt i lågkonjunkturer kan detta förhållande spela en stor roll. 1 första hand söker man säkerställa produk— tionsmöjligheterna i hel- eller delägda malmfyndigheter. Svängningarna i exportvolymer och priser kan därför bli betydande. speciellt för de gruvor som står fria från stålverken. Situationen globalt börjar således likna den bild av ägarstrukturen som vi redan har i Mellansverige.

Det är självfallet mycket svårt att väga ihop alla faktorer som påverkar prismönstret. Inflationen kommer säkerligen att utvecklas olika i olika län- der. valutakriser och andra externa effekter kan påverka förutsättningarna för vissa exportörer osv. En viktig faktor är även att malmsäljarna kan hålla en sådan disciplin att oöverlagda prisfluktuationer undviks. Det fö- refaller dock rimligt att antaga att kostnaderna för import till Rotterdam kommer att stiga med en takt som ej i alltför hög grad avviker från den globala inflationen. Temporära avvikelser från en sådan utveckling främst beroende på konjunkturcyklar måste självklart räknas med. 1976 års pris- sänkningar är enligt min mening just en sådan temporär avvikelse.

• Sida 122
•  Original

Figur ] Beräknad prisul— veck/ing _ lör importerad slig lill Oxelösund

SOU 1977:16 kr/ton 160 / / / / / // 140 / 7% per år

120

100

80

60 1971 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81

1 figur 3 har en priskurva konstruerats. som illustrerar priset på importslig vid Oxelösund. som ju är den hamn som närmast kommer ifråga vid import av malm till Sverige. Priset gäller en 63-procentig slig med goda metallurgiska egenskaper. Det antages även att priset är av långsiktskaraktär och bundet till världsmarknadsprisets utveckling. Som synes har jag från 1975 års nivå räknat med en genomsnittlig stegring av 7 % per år. Min tro är att fobpriserna kommer att stiga något mindre och sjöfrakterna något mer.

Prognoser av detta slag är naturligtvis utomordentligt vanskliga. Förut- sättningen är i första hand att tillväxten i malmbehov någorlunda följer de prognoser som gjorts. Järn- och stålindustrin har upplevt den djupaste våg- dalen under efterkrigstiden. vilket troligen hämmat optimism och inves- teringsvilja. Priskurvan över järn och stål bör förmodligen peka brantare uppåt än den här redovisade prognosen över malmpriset.

2.2 De mellansvenska gruvornas kostnadsutveckling

[ figur 4 visas den bedömda kostnadsutvecklingen under perioden 1971—75 för de mellansvenska gruvorna. För vissa gruvor kan utvecklingen ha varit något gynnsammare. för andra något sämre. Då kostnadsrelationerna avser per ton färdig produkt spelar produktionsvolymen stor roll. Med företagens respekt för trygghetslagarna blir praktiskt taget alla kostnadsslag av fast karaktär. åtminstone på kort sikt. Produktionsvolymerna. som av skilda slag utvecklats ogynnsamt vid vissa gruvor under de senaste åren, kan delvis förklara den uppseendeväckande kostnadsstegringen under 1974 och 1975. Det är alldeles klart att en kostnadstrend i samma takt skulle bli helt förödande för gruvorna. Mycket talar också för att betydande rationalise- ringsmarginaler byggts upp. som kan medverka till en kommande dämpning av kostnadsstegringarna. Vid många gruvor har investeringar i ny maskin—

• Sida 123
•  Original

lndex + ,8%

260 + / 240 —— / / / / / / / 220 / / // /

/ / .. / / 200 /

180 / //

160

_+_

140

l

120

100 Figur 4 K osmadsurveck- lingen _/ör mellansvenska 1971 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 gruvor

park medfört ökade kapitalkostnader. Sänkningen i direkta produktions- kostnader har dock ej blivit de beräknade. I många fall beror detta på att gruvan ej hunnit omställas för den nya produktionstekniken. Störnings- frekvensen har därför blivit hög och optimal effekt har långt ifrån uppnåtts. Det är i hög grad troligt att dessa initialsvårigheter övervinnes och att en gradvis ökning av produktiviteten sker.

Man kan ej heller komma ifrån att den onormala störningsfrekvensen, som försvårat bl. a. planeringsarbetet. har haft en demoraliserande effekt på arbetskraften. som medfört dålig arbetsdisciplin. hög sjukfrånvaro och hög personalomsättning. Man vill gärna tro att ett direkt samband finns mellan väl planerat arbete och arbetsdisciplin och att således svårigheterna med arbetskraften skall minska.

Man borde således kunna förvänta sig en bättre anpassad arbetsplanering. ett bättre utnyttjande av befintlig maskinpark och en effektivare arbetskraft. Då möjligheterna att något avsevärt höja produktionskapaciteten i befintliga ' anläggningar är relativt små skulle den förväntade utvecklingen innebära en reducering av arbetsstyrkan.

1 diagrammet över kostnadsutvecklingen har tre olika alternativ för fram-

• Sida 124
•  Original

Figur 5 Prisutvecklingen för importslig ovh kosi— nazlsu/vrak/ingen jär mel — lansvenska gruvor

Index

S% / / 260 , / // S% 240 , //, importslis / // / 4% // //C/ 220 / // // / / '” / /// // //// 200 I //// / xz/ // // 180 // , f /

Kostnads- ——> / utveckling

160

140

lmportslig

4— vid kustverk

120

100

80 1971 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81

tiden skisserats. En utveckling enligt 8 %-alternativet — kostnadsstegring- arna följer den beräknade inflationstakten — skulle som framgår av figur 5 försämra vår konkurrenssituation gentemot importerad malm och tämligen snabbt få en förödande effekt. För att förbättra vår konkurrenssituation bör kostnadsstegringarna per producerat ton färdigprodukt följa en utveck— ling som är ungefär hälften av inflationsökningen. med de antagna för- utsättningarna således ca 4 %.

Med de motiveringar som tidigare anförts torde en sådan utveckling vara tänkbar för flera av de mellansvenska gruvorna. Man skulle därför kunna basera ett huvudalternativ på antagandet att även under den kommande lO-årsperioden har de mellansvenska gruvorna sådan konkurrenskraft att råjärnstillverkande verk försörjes genom malm från dessa. Ett mer pes- simistiskt alternativ. som innebär att viss del av Oxelösunds malmbehov härrör från importerad malm. bör också uppställas.

• Sida 125
•  Original

2.3 U ii'eeklingsa/iernariv - marknaden

Som tidigare nämnts kan man med stor säkerhet antaga att export av malm från Mellansverige blir av marginell karaktär. Det kan röra sig om ca 300 000 ton manganhaltigjärnmalm från Dannemora till Finland och kanske 400 000 ton pellets från Grängesberg-Stråssa. allt räknat per år. Malmbehovet vid de mellansvenska järnverken blir därför av avgörande betydelse för gru- vornas framtid. 1 det följande kommer sex olika alternativ att behandlas. nämligen:

A Endast mellansvensk malm till verken

A.I Metallurgisk kapacitet oförändrad Malmbehov ca 4.2 m ton/år

A.2 Kapacitetsökning råjärn 0.5 m ton/år Malmbehov ca 5.0 m ton/år

A.3 Kapacitetsminskning råjärn 0.5 m ton/år Malmbehov ca 3.4 m ton/år

B 0.5 m ton importslig till Oxelösund

B.] Metallurgisk kapacitet oförändrad Behov av mellansvensk malm ca 3.7 m ton/år

B.2 Kapacitetsökning råjärn 0.5 m ton/år Behov av mellansvensk malm 4.5 m ton/år

8.3 Kapacitetsminskning råjärn 0.5 m ton/år Behov av mellansvensk malm 3.0 m ton/år

De olika alternativen räknar med ett fullständigt utnyttjande av den me- tallurgiska kapaciteten. Lågkonjtinkturcr och avställning av hyttor för om— murning kan sänka malmbehovet. 1 A.2 och 8.2 antas utbyggnad ske i första hand vid Oxelösund. 1 A.3 och 13.3 antas kapacitetsminskning vid Domnarvet.

De olika gruvorna antas ha i stort sett samma produktionskapacitet som i nuläget. Kapaciteten bestäms huvudsakligen av uppfordringsanläggning- arna och malmbehandlingsverken.

2.4 K onsekvenserför gruvorna vid olika urveeklingsaliernaiiv

[ tabell 3 har gruvorna rangordnats efter "värde för verken”. Bedömda pro- duktionskostnader. avstånd till verk. kvalitetssynpunkter och tillgångarnas storlek och ihärdighet har sammanvägts. Man kan ej komma ifrån att en sådan sammanställning blir subjektiv. Ägarna till en gruva kan ha även andra skäl — mer eller mindre rationella — till fortsatt drift. Likaså kan sam- hällsintressen komma in. som kan påverka bilden. För att belysa antalet anställda som berörs vid eventuell nedläggning redovisas i tabell 4 gruvornas personal.

För alternativ A.] har en malmfördelningsplan genomarbetats (figur 6) Den bygger i princip på befintliga sinterverks och hyttors kapacitet. En viss nedjustering av vissa sinterverks kapacitet har gjorts med anledning av finkornigare beskickningar. För triumviratet Fagersta-Spånnarhyttan-

• Sida 126
•  Original

Tabell 3 Mellansvenska gruvor rangordnade efter överlevnadsförmåga

Gruva Produkter kton Anmärkning Styckemalm Slig Pellets

Grängesberg — 1 500 800 +l30 kton apatitslig ... 400 kton GP på export Dannemora 350-400 300—400 — __ 300 kton på export Främmande slig —- 250 Stråssa — 100 450 kton

Risberg — 350 * Riddarhyttan — 150 — Blötberget — 200 — Vintjärn — 100 — Mimerfälten — 80 —

Persberg — 50 _ Smältarmossen — 70 —

Basttjärn 50 35 — Håksberg — 250 — Därav ca 50 kton till kul- sinter Falun

Värmlandsberg 110 — — Vingesbacke — 80 —

Tabell 4 Antal anställda vid de mellansvenska gruvorna 1976-01-01

Gruva Ägare Arbetare Tjänstemän Totalt Basttjärn Fagersta 47 8 55 Blötberget 107 15 122 Håksberg 132 13 145 Risbergsfaltet Stora 117 16 133 Vintjärn 67 9 76 Dannemora 257 34 291 ldkerberget Stripa Ställbergs Ställberg Gruve AB 178 53 231 Värmlandsberg Grängesberg .. 949 221 I 170 Stråssa i Granges 241 49 290 Riddarhyttan ; Fagersta 158 9 167 Smaltarmossen Mimerfälten Surahammar 76 5 81 Persberg Uddeholm 92 15 107 Vingesbacke SKF Hofors 57 8 65 Summa 2478 455 2 933

Hofors kan olika vägar väljas för råjärnsförsörjningen. varför dessa behand— lats under en rubrik. Ijärnsvampverken ingår även Höganäs, som beräknas helt försörjas av högförädlad slig från Grängesberg.

Alternativet visar mycket god balans mellan tillgång och efterfrågan. En- dast den sist rangordnade gruvan. Vingesbacke-Långnäs. faller bort. Det kan förefalla något underligt att produktionskapaciteten från 1974 sjunkit

• Sida 127
•  Original

1 Oxelösunds Järnverk För sintring Kton Grängesberg 750 Sliger Stråssa 100 / 1 000 Dannemora 80 Itälä; Övriga 70 X Direktmalm Grängesbergs GP 250 400 _ Strassa STP 100 Basttjärn 50 t_ Je" e k F" s'ntrin 2 Domnarve s inv r or | 9 1 Grängesberg 250 Sliger ' Riåbefg 350 950 ] Blotberget 200 Totalt Håksberg 150 ¹ 450 ( D 300 . annemora gäläktmalm ————4' Grängesberg GP 100 Falun kulsinter 60 ! Stråssa STP 40 3 Fagersta SPH — Hofors För sintring | Grängesberg 115 Riddarhyttan- Säger __ Smältarmossen 200 / b Dannemora 70 Basttjärn 35 | ägget X Mimerfälten 80 ! Grängesbergs GP 100 ggäk'ma'm »--—1 Stråssa 220 l Dannemora 30 4 Gudsmedshytte Bruk Totalt . Stråssa STP 70 100 kton D'rektmalm Värmlandsberg 30 5 Strassa Totalt Grängesberg slig 185 265 kton Värmlandsberg 80 6 Järnsvampsverk Totalt Grängesberg slig 200 350 kton Sliger Vintjärn 100 , Persberg 50 SAMMANSTÄLLNING GRUVOR Gruva Prod. Mellan— Anmärkning Svenge Grängesberg 2 300 1 950 Export GP 350 Dannemora 750 480 Export 270 Stråssa 550 440 Export Risberg 350 350 Riddarhyttan 150 150 Blötberget 200 200 Vintjärn 100 100 Mimer 80 80 Persberg 50 50 Smältarmossen 70 50 Basttjärn 85 85 Håksberg 250 200 Värmlandsberg 1 10 1 10 Vingesbacke (Långnäs) — — Summa 5 045 4 245 Export 640

085! 265 kton främmande sliger till Stråssa

Figur 6 Malmförsörjnings- plan (AII. A. I)

• Sida 128
•  Original

Figur 7 Malmförsörjnings— plan (A/r. B.!)

SOU 1977:16 1 Oxelösunds Järnverk Kton För sintring ImPOTtSIiQ 500 Grängesberg 350 Sliger __ Stråssa 100 Totalt / 1 000 kton Dannemora 50 1 400 kton . Grängesberg GP 250 X gotlälligmalm .. _! Stråssa STP 100 0" l Dannemora 50 2 Domnarvets Jernverk För sintring Grängesberg 400 31" Risberg 350 mer B|"tb t 20 / 950 kton O erge 0 Totalt , Dannemora 300 1 450 kton Grän . . gesbeig GP 100 x— göäkkttfåjlm '_'—_ *I Falun kulsinter 60 " Stråssa STP 40 3 Fagersta — SPH — Hofors Totalt För sintring 4 Grängesberg 250 500 kton ; Riddarhyttan 150 S' ger Dannemora 100 Totalt _] Grängesberg GP 100 350 kton Direktmalm ! Stråssa STP 220 , Dannemora 30 4 Guldsmedshyttan Totalt . ' Stråssa STP 80 100 kton - Direktmalm Dannemora 20 5 Stråssa Totalt 250 kton Grängesberg slig 250 6 Järnsvampsverk Grängesberg 250 Totalt Vintjärn 50 350 kton Persberg 50 *' Vintjärn 50 SAMMANSTÄLLNING GRUVOR Prod. Mellan- Anmärkning Sverige Grängesberg 2 300 1950 Export GP 350 kton Dannemora 750 550 Export 200 " Stråssa 550 540 Export 10 " Risberg 350 350 Riddarhyttan 150 150 Blötberget 200 200 Vintjärn 100 100 Mimer — -— Persberg 50 50 Smältarmossen — — Basttjärn — — Håksberg — — Värmlandsberg — — Vingesbacke (Långnäs) — — Summa 4 450 3 890 Export 560 kton

• Sida 129
•  Original

från ca 5,8 milj. ton till ca 50 under den aktuella 10-årsperioden. Anled- ningen är att några gruvor faller bort under 1975-76 samt att Grängesberg i anslutning till förädlingsprogrammet övergår till produkter med betydligt högre järnhalt.

Vid alt A.2 uppstår svårigheter för gruvorna att helt klara försörjningen. Malmbehovet kommer vid fullt utnyttjande av den metallurgiska kapa- citeten att ligga vid drygt 5 milj. ton, dvs. vid gruvornas produktionska- pacitet. Det samlade sortimentet passar dock ej riktigt in, varför viss export måste ske samtidigt som ca 500000 ton måste importeras. Alt. A.2 och 82 blir därför i det närmaste identiska. Vid dessa alternativ kan i princip nuvarande gruvor existera om malmen ej sinar eller kostnaderna blir så höga att importmalm med fördel ersätter viss malm inom landet.

1 alt. A.3 minskar råjärnskapaciteten med 1/2 milj. ton per år. Domnarvet kan t. ex. dra ned sin kapacitet och mer och mer övergå till ämnen från Luleå. Malmbehovet skulle då sjunka till 3.2-3,4 milj. ton/år. I princip skulle då försörjningen kunna klaras av de fem först rangordnade gruvorna. Detta skulle dock medföra en brist på P-låga sliger för specialstålverken och järn- svampverken, varför Vintjärn och t. ex. Mimerfa'lten har en chans att leva vidare. [ alt. A.3 skulle dock följande gruvor riskera nedläggning:

Blötberget Smältarmossen Basttjärn Håksberg Värmlandsberg Vingesbacke

B-alternativen bygger på förutsättningen att lönsamhetsfördelar uppstår för verken om 0,5 milj. ton malmprodukter importeras. Det har antagits att importen utgöres av sliger med relativt låg P-halt passande för Oxelösund. 8.1-alternativet har i figur 7 genomräknats. Det visar sig att en kvalitets- mässigt gynnsam försörjning via de sju främsta rangordnade gruvorna kan ordnas. Dessutom har Persberg bibehållits som fmsligsleverantör. Danne- mora-exporten går ned, då malmen ersätter Basttjärn.

Alt B.2 överensstämmer väl med alt A.2 och har redan kommenterats. Alt B.3 ger ett malmbehov från mellansvenska gruvor på drygt 3 milj. ton/år. Det är uppenbart att detta behov skulle kunna täckas av de fyra främst rangordnade gruvorna, då importsligen friställer stora kvantiteter Gräng- esbergsslig, som bör såväl kemiskt som mekaniskt kunna anpassas för specialstålverkens behov.

2.5 Diskussion kring de olika utvecklingsalternariven

Som flera gånger påtalats i denna utredning blir de mellansvenska järn- malmsgruvornas utveckling i högsta grad beroende av råjärnskapacitetens förändringar vid de mellansvenska järnverken. Här föreligger idag utom- ordentligt vaga uppfattningar om denna utveckling. Vad som i denna ut- redning framhållits är att om råjärnskapaciteten håller sig ungefär oförändrad och om kostnadsutvecklingen i gruvorna kan hållas i paritet med prisut-

• Sida 130
•  Original

Figur 8 Malmförsörjnings- plan (AII. C)

vecklingen för importerad slig, finns det goda möjligheter för gruvorna att överleva den närmast kommande lO-årsperioden.

Det ligger dock nära till hands att i dagens läge tro på en successiv ned- dragning av råjärnskapaciteten. Ett överskott av stålämnen vid NJA i Luleå — ett överskott som kanske svårligen skulle kunna exporteras — kan onekligen innebära risker för att ämnen konkurrerar ut en del av råjärnsproduktionen. En sådan substitution får tämligen omedelbart en effekt för gruvorna. Alt. A.3. som bygger på en neddragning av råjärnsproduktionen med 1/2 milj. ton per år, ställer sex gruvor inför risken av nedläggning med alla de kon- sekvenser för anställda och samhälle som detta medför. Ca 450 personer skulle direkt beröras av en sådan nedläggning.

Förutsättningen ”oförändrad råjärnskapacitet" ter sig således i dagens kris- betonade situation för svensk stålindustri som sangvinisk. Hur skulle läget för mellansvenska gruvor te sig. om ett av de större verken helt lade ned

1 Oxelösunds Järnverk Kton Sliger ., Grängesberg 600 1 000 Risberg 300

Totalt / Dannemora 100

1 400 kton X Direktmalm Grängesberg GP 250 400 Stråssa STP 50 Dannemora 100 2 Fagersta — SPH — Hofors . Grängesberg 250 Säger 4! Dannemora 100 Totalt / Riddarhyttan 150 850 km" X G " b GP 100 . | ranges erg gälarna '" — I Stråssa STP 200 Dannemora 50 3 Guldsmedshyttan Totalt - Stråssa STP 80 100 kton Direktmalm I Dannemora 2 4 Stråssa 250 kton _ Slig Grängesberg 250 5 Järnsvampsverk 350 kton __ Slig Grängesberg 350 SAMMANSTÄLLNING GRUVOR Prod. Mellan- Anmärkning Sverige Grängesberg 2 150 1 800 Export GP 350 Dannemora 600 370 " 230 Stråssa 450 330 " 120 Risberg 300 300 Riddarhyttan 150 150

• Sida 131
•  Original

sin malmbaserade metallurgi? I ett alternativ C (figur 8) har ett försörj- ningsmönster skisserats, som räknar med ett bortfall av Domnarvets malm— baserade metallurgi och oförändrat läge för övriga verk. Malmbehovet skulle då ligga vid ca 3 milj. ton, dvs. en volym som nära ansluter till alt. B. 3.

Med hänsyn till bedömda exportmöjligheter och verkens krav på produkter leder detta alternativ fram till en försörjningsplan, som väl klaras av fem gruvor. Som framgår av sammanställningen skulle i detta läge dock fyra av gruvorna arbeta något under sin optimala kapacitet, vilket kan leda till någon försämring av kostnadsläget. Det kan ej heller uteslutas att t. ex. Oxelösund prefererar intag av vissa volymer importmalm, som ytterligare skulle försvåra situationen för de kvarvarande gruvorna.

Import av malmprodukter sker idag, som framgår av malmförsörjnings— mönstret 1975 (figur 2). Denna import har varit nödvändig, då lämpliga fosforlåga produkter ej kunnat ställas till förfogande i full utsträckning från den mellansvenska marknaden. Då Grängesberg fr.o.m. 1977 förändrar sitt sortiment, ställs ca 1,5 milj. ton nya fosforlåga produkter till marknadens förfogande. Domnarvet övergår i anslutning härtill till fosforlåg beskickning. malmbytet upphöri princip och Oxelösund kan erhålla tillräckliga produkter från Mellansverige. Importbehovet bortfaller således under förutsättning att ej import ger kustverket lönsamhetsfördelar. Som tidigare nämnts kan detta ej alls uteslutas.

En svag internationell malmprisutveckling parad med en kraftigare kost- nadsutveckling vid de svenska gruvorna kan snabbt medföra ökade im- portvolymer. Den gamla tesen om att svensk malm gav det svenska stålet utomordentliga kvalitetsegenskaper — "body" — var kanske riktig under en epok, då anrikningsprocesserna var primitiva och man i hög grad var be- roende av direktmalm vid förhyttningen. Idag framställs högklassiga sliger för bandsintring och lika högklassig pellets för direktbeskickning över hela världen och frågan är väl närmast om icke många av våra mellansvenska malmprodukter har svårt att kvalitetsmässigt konkurrera med dessa.

Huvudalternativet i denna utredning — oförändrad råjärnsproduktion och försörjning helt från mellansvenska gruvor — framstår närmast som opti- mistiskt. Man måste vara medveten om att relativt små förändringar i mark- nadsbilden kan slå kraftigt på gruvorna. Från branschens synpunkt vore det ytterst värdefullt om förutsättningarna inför framtiden kunde stabiliseras.

Det är också tämligen klart att frågan om exploatering av slumrande eller helt nyajärnmalmsfyndigheter i Mellansverige är vilande med hänsyn till de osäkra framtidsperspektiven. På längre sikt är dock denna fråga bed tydelsefull. Alla våra järnmalmsgruvor har en begränsad livslängd och ut- sträcker vi våra perspektiv 20 år framåt i tiden kommer vi säkerligen att finna att många av våra gruvor är utbrutna eller befinner sig i ett läge, där en begränsning av produktionen blivit nödvändig på grund av krympande malmarea och tilltagande djup. Den globala malmsituationen kan även ha skapat helt nya lönsamhetsförutsättningar för svensk malm. Fortsatta prospekteringsarbeten och utvecklingsarbeten för ny teknik framstår därför som meningsfyllda och angelägna.

En utveckling inför framtiden som bygger på redan existerande malm-

• Sida 132
•  Original

behandlingsverk kan förutses. Kraven från miljösidan kommer att medföra att nya verk blir dyrbara från anläggningssynpunkt. Vid existerande verk. där de yttre miljöproblemen lösts på ett tillfredsställande sätt, kan främ— mande malm komplettera egna sinande tillgångar — som nu redan sker i Stråssa — eller eventuellt kapacitetsutbyggnader öka möjligheter till intag av främmande malm.

Idet längre perspektivet blir även frågan om direktreduktion avjärnmalm intressant. Direktreduktionsprocesserna tilldrar sig f.n. ett utomordentligt intresse i vår omvärld. Dels har en rad nya intressanta processer introducerats och dels har den mer allmänna naturgasutvinningen ökat möjligheterna. Den globala produktionen av direktreducerat material är därför i ständigt stigande och medför även en motsvarande anpassning av stålproduktionen. Värt land är något av ett föregångsland. när det gällerjärnsvamptillverkning. Vibergsmetoden och Höganäsmetoden är exempel på de första framgångsrika metoderna inom direktreduktionsområdet. Avsaknaden av naturgas har dock på senare tid betraktats som en så allvarlig brist. att lönsam produktion av järnsvamp från nya produktionsställen ej skulle vara möjlig.

Detta är säkerligen riktigt och desto mer beklagligt, som vi inom landet har malmprodukter som är "outstanding" som råvaror för direktreduktion. Grängesbergsmalmen kan t. ex. utan större ansträngningar uppanrikas till en praktiskt taget ren järnoxid. Om en import av naturgas via pipelines skulle bli verklighet — och mycket talar enligt experterna för detta — borde allvarligt övervägas om icke en större direktreduktionsanläggning skulle byggas i Mellansverige. Våra skrotbaserade verk skulle då få en säkrare och bättre balanserad råvaruförsörjning. samtidigt som t. ex. den totala mil- jöstörningen skulle minimeras. Utrymme skulle även skapas för en mer expansiv utveckling av de mellansvenska järnmalmsgruvorna.

3 Sammanfattning

Möjligheterna till lönsam export av mellansvenska järnmalmsprodukter är i nuläget obetydliga. Gruvorna måste därför inriktas mot leveranser till mel- lansvenska järnverk. På grund av en ogynnsam global prisutveckling på järnmalm och sjöfrakter samt en bekymmersam kostnadsutveckling för de svenska gruvorna har även översjöiska malmer ökat sin konkurrenskraft främst på kustverk. I nuläget föreligger risker för att mellansvenska gruvor slås ut i denna konkurrenssituation.

Sett i ett lO-årsperspektiv bör prisutvecklingen på malm internationellt nära följa den allmänna intlationsutvecklingen. Inom den mellansvenska gruvindustrien måste man eftersträva en kostnadsutveckling som är något mer dämpad än denna förväntade prisutveckling för att betryggande sä- kerställa vår konkurrenskraft. Kan våra inbyggda rationaliseringsmarginaler utnyttjas, finns onekligen möjligheter till en sådan utveckling vid flertalet av de mellansvenska gruvorna.

En avgörande fråga för gruvorna är dock hur råjärnsproduktionen kommer att utvecklas vid de mellansvenska järnverken. Som ett huvudalternativ har i denna utredning antagits en oförändrad produktion av råjärn. Skulle

• Sida 133
•  Original

gruvorna klara konkurrensen från importmalm. kan man i ett sådant al- ternativ räkna med fortsatt drift i praktiskt taget alla de gruvor som existerar under 1977. Då mycket talar för att en viss import av malm ändock kommer att ske har ett alternativ skisserats som bygger på import av 500000 ton malm. Försörjningen kan då klaras genom åtta mellansvenska gruvor i drift.

Konsekvenserna för gruvorna vid en råjärnsproduktion som över- och understiger den nuvarande med l/2 milj. ton har även berörts. Skulle en större produktion av stålämnen i Luleå förverkligas. änns onekligen stora risker för en krympning av råjärnskapaciteten i Mellansverige, som då ome- delbart skulle slå hårt på de mellansvenska gruvorna. [ ett alternativ med 1/2 milj. ton i importmalm och 1/2 milj. ton lägre råjärnsproduktion klaras försörjningen till verken av fyra mellansvenska gruvor.

Ett alternativ som räknar med nedläggning av Domnarvets malmbaserade metallurgi men oförändrad kapacitet vid övriga verk ger en bild som nära överensstämmer med alternativet 1/2 milj. ton importmalm och l/2 milj. ton lägre råjärnsproduktion. Detta dock under förutsättning att försörjningen helt klaras genom mellansvenska gruvor.

• Sida 134
•  Original

• Sida 135
•  Original

Bilaga 4 Skrotförbrukning och skrottillförsel

Av Sven Verne/= Carlsson

Inledning

Med utgångspunkt i en av handelsstålsutredningen angiven produktion av råstål år 1985 görs här en beräkning av den framtida förbrukningen av stål- skrot samt hur behovet kan tänkas bli tillgodosett genom järnverkens eget skrotfall och köp på öppna marknaden.

För fullgörandet av denna studie, som i första hand avser att belysa de svenska handelsstålverkens situation, har det varit nödvändigt att även stu- dera den förbrukning och tillförsel som hör samman med övrig svensk stålindustri — specialstålverken samt de svenska järngjuterierna.

Som underlag för den del av studien, som behandlar situationen under gångna år. har legat i första hand den statistik som ställts till förfogande av AB Järnbruksförnödenheter — de svenska järnverkens samarbetsorgan i vad avser inköp och disposition av skrot — samt härutöver siffermaterial från Jernkontoret och Statistiska centralbyrån. På grund av brister i det statistiska materialet före år 1972 har jag tyvärr tvingats begränsa referens- perioden till åren 1972—1975. Å andra sidan har först då nya processer och metoder — stränggjutning, syrgasblåsning — fått full genomslagskraft, vilket ger den valda perioden bättre representativitet.

Till denna PM hör ett antal tabeller. vilka i det följande blir föremål för kortfattade kommentarer. Promemorian är sålunda inte avsedd att vara en fullständig analys av stålskrotet och dess marknadsbetingelser utan syftar främst till att siffermässigt belysa skrotbalansen under de av utredningen givna förutsättningarna. Så t. ex. har inte behandlats den viktiga frågan om priset på svenskt köpskrot och prissättningens inverkan på insamlingsvo- lymen.

Produktion av råstål

Till gruppen handelsstålverk har här hänförts dels de integrerade verken i Domnarvet, Oxelösund och Luleå (grupp I). dels de icke integrerade verken i Boxholm, Hallstahammar. Halmstad, Horndal, Kallinge, Smedjebacken samt Qvarnshammar/Gullspång (grupp II). Övriga verk. de s.k. special- stålverken, betecknas i det följande grupp III.

I tabell 1 redovisas förbrukningen av stålskrot och andra järnråvaror för vart och ett av referensåren med fördelning på ungstyper, varvid dock in- duktions- och ljusbågsugnar sammanförts under begreppet elektrostålugnar.

• Sida 136
•  Original

136

Tabell 1. Produktion av råstål 1972—1975

Ugnstyp 1972 1973 1974 1975 Genom- Därav i snitt 1972/75 1 11 111 lntegre- Övriga Övriga rade handels- stål- handels- stålverk verk stålverk Martinugnar, sura Produktion, kran 425 420 450 390 421 — — 421 Förbrukning, rota/i, kton Järnsvamp 40 37 31 31 35 — — 35 Råjärn 217 219 232 199 217 — — 217 Skrot 236 248 268 233 246 — — 246 Därav: stålskrot 210 218 242 213 220 — — 220 gjutskrot 26 30 26 20 26 — — 26 Förbrukning, kg/ron sra'l Skrot 555 590 596 597 584 — — 584 Därav: stålskrot 494 519 538 546 522 — — 522 gjutskrot 61 71 58 51 62 — — 62 Martinugnar, basiska Produktion, kran 675 732 710 489 652 152 362 138 Förbrukning, rota/r. klan Järnsvamp — — — — — — — — Råjärn 182 203 193 136 179 67 78 34 Skrot 566 612 591 407 544 101 320 123 Därav: stålskrot 481 538 521 353 473 99 270 104 gjutskrot 85 74 70 54 71 2 50 19 Förbrukning, kg/lon Slål skrot 839 836 832 832 834 664 884 891 Därav: stålskrot 713 735 734 722 725 651 746 754 gjutskrot 126 101 99 110 109 13 138 137 Elektrostålugnar Produktion, kran 2 198 2 365 2 521 2 296 2 345 640 543 1 162 Förbrukning, rota/1, kton Järnsvamp 51 49 45 35 45 - — 45 Råjärn 147 133 137 103 130 39 26 65 Skrot 2 200 2 351 2 495 2 360 2 352 684 562 1 106 Därav: stålskrot 2 093 2 236 2 384 2 245 2 239 633 532 1 074 gjutskrot 107 115 111 115 113 51 30 32 Förbrukning. kg/ton stål Skrot ] 001 994 990 1 028 1 003 1 069 1 035 952 Därav: stålskrot 952 945 946 978 955 989 980 924

gjutskrot 49 49 44 50 48 80 55 28

• Sida 137
•  Original

Jgnstyp 1972 1973 1974 1975 Genom- Därav i snitt 1972/ 75 1 11 111 lntegre— Övriga Övriga rade handels- stål handels- stålverk verk stålverk Konverterugnar Produktion, kton ] 822 2 148 2 308 2436 2 178 2 005 — 173 Förbrukning, total/. kton lärnsvamp — — — — — — — — Råjärn 1 780 2 056 2 264 2 426 2 132 1 994 — 138 Skrot 215 349 351 362 319 292 — 27 Därav: stålskrot 213 340 324 337 303 279 — 24 gjutskrot 2 9 27 25 16 13 — 3 L"('irbrulming. kg/ton sta'l Skrot 118 162 152 149 146 146 — 156 Därav: stålskrot 117 158 140 138 139 139 — 139 gjutskrot ] 4 12 10 7 7 — 17 Samtliga ugnar Droduktion, totalt. kton 5 2570 5 664 5 989 5 611 5 6300 2 831 905 1 894 förbrukning, totalt, kton 'ärnsvamp 92 86 76 67 80 — — 80 Råjärn 2 480 2 608 2 826 2 864 2 694 2 139 104 451 ikrot 3 219 3562 3 706 3 361 3 462 1 077 883 1 502 )ärav: stålskrot 2999 3 333 3 473 3 147 3238 1 011 803 1 424 gjutskrot 220 229 233 214 224 66 80 78 Tri/brukning. kg/lon stål ikrot 612 629 619 599 615 380 975 793 )ärav: stålskrot 570 588 580 561 575 357 887 752 gjutskrot 42 41 39 38 40 23 88 41

' Differens på grund av viss produktion i Thomasugnar år 1972.

Vidare har konverterugnarna LD, Kaldo och OBM samlats under en rubrik. Av tabellen framgår även att genomsnittsförbrukningen för perioden re- dovisas på de tre grupperna integrerade och icke integrerade handelsstålverk samt övriga verk.

1 tabell 2 redovisas de produktions- och förbrukningsdata för råstål. som lagts till grund för de följande beräkningarna av förbrukningen av järnråvaror år 1985 samt tillförseln av cirkulations- och annat eget stålskrot.

Vid beräkningen av råstålsvolymen för handelsstålverken har jag utgått från den av utredningssekretariatet angivna kvantiteten handelsfärdigt stål. Med utbytestal. som angivits av stålverken. har sekretariatet räknat fram råstålsbehovet samt fördelat detta liksom råstålsproduktionen på de berörda företagen. Om man emellertid vid kalkyleringen av råstålsbehovet vid en given produktion av handelsfärdigt stål går ut ifrån den relation mellan

• Sida 138
•  Original

Tabell 2 Produktion och förbrukning av råstål 1985

Produktion. totalt, kton Därav: Thomasugnar Martinugnar. sura basiska Elektrostålugnar Konverterugnar Därav: Göt Stränggjutna ämnen Stålgjutgods

Förbrukning. kton Göt Stränggjutna ämnen

I II III Summa 1972/75 1985 1972/75 1985 1972/75 1985 1972/75 1985 2831 3715 905 715 1894 2490 5630 6920 34 — — — — — 34 — - — — — 421 347 421 347 152 — 362 80 138 90 652 170 640 570 .543 635 1 162 I 673 2 345 2 878 2 005 3 145 — — 173 380 2 178 3 525 2 030 560 683 90 1 786 2 005 4 499 2 655 801 3 155 206 625 63 425 1 070 4 205 — — 16 - 45 60 61 60 2 004 560 656 90 1 772 2 005 4 432 2 655 860 3 065 196 895 56 465 l I 12 4 425

råstålsbehov och handelsfärdigt stål som den redovisats för åren 1972—1975 och vid beräkningen tar vederbörlig hänsyn till förskjutningen mot en större andel stränggjutet råstål. finner man att behovet av råstål blir 7,5 % större än den av sekretariatet angivna volymen. Det faktiska utbytet under re- ferensperioden har sålunda varit lägre än det av stålverken till sekretariatet uppgivna. Efter samråd med sekretariatet har det ökade behovet av råstål täckts genom en ökning av konverterstålproduktionen vid ett av de in- tegrerade verken samt genom en annan dirigering mellan verken av sträng- gjutna ämnen. Den utvalsade kvantiteten vid de olika verken förändras sålunda icke.

Syftet med denna PM är att redovisa en prognos i avseende på förbrukning och tillförsel av stålskrot år 1985 för landet som helhet. På samma sätt som för handelsstålverken måste man alltså göra vissa antaganden i avseende på specialstålverken. Jag har därvid varit hänvisad till det siffermaterial. som sammanställts av Jernkontorets råvaruutredning. De där angivna prog- noserna för resp. verk har efter kontakt med några av företagen och under beaktande av redan kända förändringar reviderats såväl i avseende på rå- stålsvolymen som dennas fördelning på olika ugnsprocesser.

I balansen av råstål mellan produktion och förbrukning har förutsatts dels att 40 kton stränggjutna ämnen levereras från handelsstålverken till de övriga. dels att handelsstålverken importerar stränggjutna ämnen till en kvantitet av 220 kton.

I tabell 3 redovisas resp. ugnars procentuella andel i råstålsproduktionen samt vidare relationen mellan göt. stränggjutna ämnen och stålgjutgods. Av den sistnämnda tabelldelen framgår bland annat att vid handelsstål- verken stränggjutningen år 1985 beräknas omfatta cirka 85 % av råståls- produktionen mot cirka 25 % under perioden 1972—1975.

Förbrukning av järnråvaror år 1985

Med utgångspunkt i den i tabell 3 angivna råstålsproduktionen har för var och en av de tre företagsgrupperna och för varje process för sig gjorts en

• Sida 139
•  Original

Tabell 3 Produktion av råstål 1985. Procentuell fördelning på olika ugnstyper.

I 11 111 Summa 1972/75 1985 1972/75 1985 1972/75 1985 1972/75 1985 Thomasugnar 1.2 — — — — — 0.6 — Martinugnar. sura - — — — 22.2 13.9 7.5 5.0 Martinugnar, basiska 5.4 — 40.0 11.2 7.3 3.6 11.6 2.5 Elektrostålugnar 22.6 15.3 60.0 88.8 61.4 67.2 41 .6 41.6 Konverterugnar 70.8 84.7 — — 9.1 15.3 38.7 50.9 Summa 100.0 100.0 100.0 100.0 100.0 100.0 100.0 100.0 Därav: Göt 71.7 15.1 75.5 12.6 94.3 80.5 79.9 38.4 Stränggjutna ämnen 28.3 84.9 22.8 87.4 3.3 17.1 19.0 60.7 Stålgiutgods — — 1.7 — 2.4 2.4 1.1 0.9 Summa 100.0 100.0 1000 1000 100.0 100.0 100.0 100.0

beräkning över råvaruförbrukningen. Härvid har förutsatts att chargeringen av ugnarna i stort sett kommer att ske på samma sätt som under refe- rensperioden 1972—1975. I avseende på de integrerade handelsstålverkens stålskrotförbrukning i konverterugnar har dock räknats med de siffror som angivits av Jernkontorets råvaruutredning. dvs. cirka 21 %. vilket innebär en höjning från genomsnittet under perioden 1972—1975 med cirka 6 pro- centenheter.

I tabell 4 har råvaruförbrukningen för samtliga ugnar sammanställts samt i tabell 5 några relationstal. Av speciellt intresse är att de integrerade han- delsstålverkens stålskrotförbrukning kommer att bibehålla sin andel av den totala stålskrotförbrukningen, medan de icke integrerades andel sjunker från 24,8 % under perioden 1972—1975 till 18.6 % för 1985.

Tabell 4 Förbrukning av järnråvaror år 1985

I II 11] Summa 1972/75 1985 1972/75 1985 1972/75 1985 1972/75 1985 Samtliga ugnar Förbrukning. lata/t, kton Järnsvamp — — — — 80 52 80 52 Råjärn 2 139 2 654 104 39 45] 648 2 694 3 341 Skrot 1 077 1 268 883 744 I 502 1 924 3 462 3 936 Därav: stålskrot ] 011 I 236 803 707 1 424 ] 856 3 238 3 799 gjutskrot 66 32 80 37 78 68 224 137 Förbrukning kg/ Ion sta"! Skrot 380 341 975 1 041 793 773 615 569 Därav: stålskrot 357 333 887 989 752 745 575 549 gjutskrot 23 8 88 52 41 28 40 20

• Sida 140
•  Original

Tabell 5 Förbrukning av stålskrot 1985

I 11 111 Summa

1972/75 1985 1972/75 1985 1972/75 1985 1972/75 1985

Produktion. kton 1985 i % av 1972/75

Stålskrotförbrukning, kton 1985 i % av 1972/75

Skrotförbrukning i % av

produktion

Procentuell fördelning av: Produktion

Stålskrotförbrukning

2 831 3 715 905 715 1 884 2 490 5630 6 920 131 79 132 123

1 011 1 236 803 707 I 424 1 856 3 238 3 799 122 88 130 117

35.7 33.3 88.7 98.9 75.6 74.5 57.5 54.9

50.3 53.7 16.1 10.3 33.6 36.0 100.0 100.0 31.2 32.5 24.8 18.6 44.0 48.9 100.0 100.0

Tillförsel av eget stålskrot '

Stålskrottillförsel kan hänföras till tre kategorier: C it'kulationsskrot, dvs. det skrot som faller i stålverkens varmvalsverk och i stålgjuterier vid tillverkning av handelsfärdigt stål resp. stålgjutgods. annat eget skrot som faller inom verkens område vid kallvalsning och manufakturering. genom kassation i göt-. ämnes- och färdiglager. vid rensning av gamla tippar och i samband med rivningar av egna anläggningar. och slutligen köpskrot dvs. skrot som faller inom verkstadsindustrin och hos andra stålförbrukare eller skrot från utrangering av gamla stålbärande produkter. det 5. k. uppsamlingsskrotet.

Som antytts i kommentarerna till tabell 2 har beräkningen av kvantiteten cirkulationsskrot liksom kvantiteten annat eget skrot baserats på de erfa- renhetssiffror som sammanställts för åren 1972—1975 med vederbörlig hän- syn tagen till den starka förskjutningen mot strånggjutna ämnen.

I tabell 6 finner man kvantiteterna cirkulationsskrot och annat eget skrot för år 1985 med fördelningen på de tre grupperna ställd mot behovet av

Tabell 6 Tillförsel av eget stålskrot 1985 1 000 ton

I II 111 Summa

1972/75 1985 1972/75 1985 1972/75 1985 1972/75 1985

Förbrukning slå/skrot (enl. tabell 5) DZO för produktion av råjärn

Summa förbrukning

Tillförsel slå/skrot Cirkulationsskrot Annat eget skrot

Summa tillförsel Underskott att täckas med

köpskrot

1 011 1 236 803 707 1 424 1 856 3 238 3 799 13 14 — — 1 1 14 15

1 024 I 250 803 707 1 425 1 857 3 252 3 814 882 927 178 156 706 925 1 766 2008 99 95 39 37 223 238 361 370 981 1022 217 193 929 1 163 2127 2378 43 228 586 514 496 694 1 125 1 436

• Sida 141
•  Original

Tabell 7 Tillförsel av stålskrot 1985

I 11 111 Summa 1972/75 1985 1972/75 1985 1972/75 1985 1972/75 1985 Tillförsel i procent av för- brukning Tillförsel eget skrot 95.8 81.8 27.0 27.3 65.2 62.6 65.4 62.3 Dzo köpt skrot 4.2 18.2 73.0 72.7 34.8 37.4 34.6 37.7 Summa 100.0 100.0 100.0 100.0 100.0 100.0 100.0 100.0 Procentuell fördelning på kategori." Tillförsel eget skrot 46.1 43.0 10.2 8.1 43.7 48.9 100.0 100.0 Dzo köpt skrot 3.8 ' 15.9 52.1 35.8 44.1 48.3 100.0 100.0

stålskrot. Den skillnad som därvid uppkommer antages bli täckt genom tillförsel av köpt stålskrot. I tabell 7 redovisas några relationstal som kan vara av intresse vid bedömning av förskjutningen mellan 1972/1975 och 1985 i avseende på förbrukningen ställd mot tillförseln av skrot.

Tillförsel av köpt stålskrot

Grundvillkoret för att i ett litet längre perspektiv göra en bedömning av det externa skrotfallet är att till förfogande står ett referensmaterial. som återspeglar skrotfallets ursprung. 1 första hand måste klarläggas hur stor del av detsamma som utgöres av nytt skrot. dvs. skrot som fallit inom byggnads-. verkstads- och varvsindustrin vid förbrukning av handelsfärdigt stål. Järnbruksförnödenheters statistik ger icke svar på hela denna fråga men den skönsmässiga bedömning. som gjorts på en restkvantitet skrot om vilken man sålunda ej med säkerhet vet hur mycket som är av nytt resp. gammalt ursprung. torde i detta sammanhang ge ett tillräckligt säkert underlag. Enligt Järnbruksförnödenheters beräkningar uppgick det genom- snittliga skrotfallet under år 1973/1975 till sammanlagt 1026 kton. varav 421 kton utgjordes av nytt skrot och 605 kton av gammalt. Dessa siffror omfattar landet som helhet dvs. tillförseln till såväl järnverk som järngju- terier. i vars siffror även är inkluderade de 2 a 3 kton som tillförts fer- rolegeringsindustrin.

Om man bortser från lagerförändringar av stål hos stålförbrukarna kan man påstå att tillförseln/förbrukningen av stål ger upphov till ett skrotfall av nytt verkstadsskrot inom ett år. Om man vidare bortser från de för- skjutningar i stålförbrukningen. som kan tänkas inträffa fram till år 1985. och utgår från att skrotfallet det året står i samma relation till stålförbruk- ningen som under perioden 1973/1975. skulle man sålunda få ett mått på 1985 års nya skrotfall genom att göra en prognos i avseende på stålför- brukningen 1985. I denna beräkning har jag utgått från en av professor Ruist angiven ökningstakt mellan 1973/1975 och 1985 av 2 % per år. Från den utgångspunkten beräknas skrotfallet nytt skrot öka från 421 kton till 523 kton. Skulle ökningen stanna vid 1.5 % per år eller uppgå till 2.5 %

• Sida 142
•  Original

per år. innebär detta ett minus resp. plus i skrotkvantiteten av 25—30 kton år 1985. en differens som saknar betydelse i den slutliga bedömningen av relationen mellan tillgång och behov av köpskrot.

Medan kvantiteten nytt skrot är relaterad till den aktuella stålförbruk- ningen. bestäms skrotfallet av gammalt skrot av stålförbrukningen i det förgångna. Man brukar tala om den skrotalstrande stålkonsumtionen. var- med förstås produktion av handelsfärdigt stål plus stålimport och minus stålexport. Till denna nettotillförsel av stål lägges sedan stålinnehållet i im- porterade stålbärande produkter och dras ifrån motsvarande kvantitet i vår export. För att sedan erhålla den del av den skrotalstrande konsumtionen. som framdeles skall ge upphov till återvinning av gammalt skrot. reduceras slutligen den framräknade kvantiteten för resp. år med den kvantitet nytt skrot som fallit under ifrågavarande år. När man nu överför de Sålunda framräknade kvantiteterna till en kurva. finner man att under perioden 1950—1964 ökade den skrotalstrande konsumtionen i en takt av 5.5 % per år för att under den därpå följande IO-årsperioden öka med endast 2.5 % per år.

Om man nu ställer den återvunna kvantiteten gammalt skrot mot den skrotalstrande konsumtionen kan man dra den slutsatsen. att den genom- snittliga livslängden på stålbärande produkter i vårt land hittills icke un- derstigit 20 år. Vid oförändrad genomsnittslängd fram till år 1985 och likaså oförändrad effektivitet på insamlingen kan man utgå från att även det gamla uppsamlingsskrotet fram till 1985 ökar med 5.5 %. Många faktorer påverkar emellertid återvinningen av skrot. Tyvärr saknas metoder och statistiskt underlag för att siffermässigt belysa verkningarna och genomslagskraften vid olika slag av förändringar. Mot den bakgrunden anser jag att man som huvudalternativ i beräkningen av skrottillförseln år 1985 väl kan utgå från att positiva och negativa verkningar tar ut varandra.

Som framgår av tabell 8 innebär en förändring av ökningstakten med 0.5 % per år en kvantitetsskillnad av cirka 50 kton år 1985. vilket liksom variationer med 0.5 % i ökningstakten för nytt skrot knappast påverkar bedömningen av strukturförändringen. I det följande räknarjag därför med ett skrotfall av externt skrot enligt alt. II. dvs. år 1985 en kvantitet av 1 613 kton. Denna kvantitet erhålles sålunda genom att i princip följa trend- kurvorna. Det bör emellertid noteras att skrotfallet är relativt elastiskt med

Tabell 8 Tillförsel av köpt stålskrot 1985 I 000 ton 1973/75 Ökningstakt %/år till 1985 1.5 2.0 2.5 5.0 5.5 6.0 3.7 4.2 4.7 Nytt skrot 421 496 523 552 Gammalt skrot 605 1 035 1 090 1 148 Summa 1 026 Alt 1 496 1 035 1 531 Alt 11 523 1090 1 613 Alt 111 552 1 148 1 700

• Sida 143
•  Original

konjunkturen. Under högkonjunkturer ökar mängden nytt skrot men då sjunker i regel uppsamlingsskrotet. medan tillförseln av externt nytt skrot sjunker i lågkonjunkturer och uppsamlingsskrotet ökar. Plus/minus-varia— tionerna är därför stora och bör beaktas i den mera långsiktiga lägerpla- neringen.

Sammanställning av tillförsel och behov av köpt stålskrot

I tabell 9 ställes den beräknade tillförseln av köpt stålskrot mot det i tabell 6 redovisade behovet för tillverkning av råstål. Härtill har fogats ett beräknat behov för tillverkning av järngjutgods. vilket erhållits genom en ökning av den genomsnittliga förbrukningen under perioden 1972/1975 med 2 % per år. dvs. samma ökningstakt som för stålkonsumtionen. Det här re- dovisade slutresultatet. som tyder på att tillförsel och behov är 1985 skulle vara i balans. får självfallet bedömas mot bakgrund av alla de reservationer som redovisats i avseende på beräkningarna.

Enligt en allmänt uttalad uppfattning kommer tillgången på importskrot att bli allt mindre. De länder. som under den senaste tioårsperioden ex- porterat ett skrotöverskott. undergår successivt en strukturell omvandling i avseende på stålindustrin så att hela skrotfallet tas i anspråk inom landet. Huvudmotivet härför ären strävan att så långt som detär möjligt tillgodogöra sig det energiinnehåll som finns lagrat i skrot.

Mot denna bakgrund bör uppenbarligen målsättningen vara att skrot- smältningskapaciteten anpassas till det egna landets skrotfall. varigenom behovet av importskrot bortfaller. Tillfälliga svängningar i tillförseln. som i sig skulle ge upphov till ett behov av importskrot. kan då tänkas bli över- bryggade genom en lägre insmältning av skrot i konverterugnarna. En för— utsättning härför är emellertid att tackjärnskapacitet står till förfogande för att kompensera den differens. som uppstår vid övergång från kylning med skrot till kylning med malm som det närmast liggande alternativet.

Köpskrotbehov och köpskrottillförsel — geografisk förde/ning

Om man med utgångspunkt i orterna Halmstad. Ludvika och Luleå delar vårt land i tre delar och skiljelinjen drages på halva transportavståndet mellan Halmstad/Ludvika resp. Luleå/Ludvika. finner man att skrotfallet i den

Tabell 9 Sammanställning av tillförsel och behov av köpskrot 1985

1 000 ton 1972/75 1985 Tillförsel 1014 1613 Behov för tillverkning av råstål 1 125 1436 Behov för tillverkning av järngjutgods 144 180 Summa behov 1 269 1 616

Importbehov 255 3

• Sida 144
•  Original

Tabell 10 Geografisk fördelning av stålskrot 1985

I 000 ton Södra Mellersta Norra Totalt 1975 1985 1975 1985 1975 1985 1975 1985 Förbrukning 414 378 2 441 2 950 309 486 3 164 3 814 Eget skrotfall 87 102 1 784 2013 329 263 2 200 2 378 Behov av köpskrot 327 276 657 937 —20 223 964 1436 Externt skrotfall 497 781 410 540 71 112 978 1 433 Överskott/underskott + 1 70 +405 —247 —397 +91 —1 11 +14 —3

södra delen. inom vilken ligger stålproduktionsorterna Halmstad. Kallinge och Boxholm. för år 1985 får ett beräknat köpskrotöverskott av 405 kton (tabell 10). Behovet beräknas sålunda uppgå till 35 % av skrotfallet inom detta distrikt. Motsvarande tal för norra distriktet. som omfattar Norrbottens Järnverk. är ett underskott av 111 kton och att behovet täckes till 50 % med skrot från det egna området. Det mellersta distriktet. inom vilket be- räknas ligga 66 % av köpskrotbehovet. får enligt dessa beräkningar sitt behov täckt till 58 %. då underskottet är beräknat till 397 kton.

Köpt stålskrot — kvalitativ förde/ning

I tabell 11 redovisas skrotfallet med fördelning på huvudkvaliteter. Vid beräkningen av 1985 års fördelning har jag utgått från att den procentuella relationen mellan kvaliteterna blir oförändrad från 1975 till 1985. Detta an- tagande haltar givetvis men förskjutningar torde sakna betydelse. Så t. ex. har man anledning räkna med att fragmenterat skrot. som till övervägande del kommer från skrotning av gamla bilar. ökar mer än vad som här anges. Den ökningen föranleder emellertid en i stort sett lika stor minskning av kvantiteten för sekunda styckeskrot och tertia plåtskrot. Som redovisats tidigare ger denna utredning till resultat att behov och tillförsel av stålskrot väger någorlundajämnt. Uteslutet är emellertid inte att obalans kan inträffa

Tabell ll Köpt stålskrot — kvalitativ fördelning 1 000 ton

1975 1985

Nytt Gammalt Totalt Nytt Gammalt Totalt Prima styckeskrot 94 414 508 118 650 768 Sekunda styckeskrot 65 65 102 102 Prima plåtskrot 96 96 120 120 Sekunda plåtskrot 46 46 72 72 Tertia plåtskrot 88 88 138 138 Fragmenterat skrot 41 41 65 65 Spånskrot 134 168 168

Summa 324 654 978 406 1 027 1 433

• Sida 145
•  Original

i avseende på kvaliteterna. Huvuddelen av de lägre kvaliteterna förbrukas nu av de icke integrerade handelsstålverken. som i sin charge utnyttjar upp till 50 % s.k. undersorter. För att hela kvantiteten undersorter skall kunna finna avsättning inom landet synes det emellertid nödvändigt att även de integrerade verken i så stor utsträckning som möjligt använder sig av dessa för den ur analyssynpunkt mindre känsliga delen av sortimentet.

En kvalitativ analys av skrotfallet borde också omfatta frågor om behov och tillförsel av legerat skrot. Ett studium av det ämneskomplexet berör de s.k. specialstålverken och faller därigenom utanför ramen för denna promemoria.

• Sida 146
•  Original

• Sida 147
•  Original

Bilaga 5 Utvidgad ämnesmarknad och metallurgisk kapacitet inom den svenska handelsstålsindustrin 1976—1986

Av K .-G. Bergh och Birgitta Lindblad

148

jande verks bedömning av utvecklingen fram till 1986: Boxholm/Horndal. Bulten-Kanthal. Domnarvet. Halmstad. Hallstahammar. Qvarnshammar och Smedjebacken. Det bör påpekas att undersökningsperioden infallit under en utpräglad lågkonjunktur för branschen. En utredning belysande järn— råvaruförsörjningen utförd av Jernkontoret och baserad på prognossiffror av samma art som här presenteras visade sålunda högre värden för dessa.

Förutsättningar

Eftersom NJA haren betydande leveranskapacitet förämnen harav företaget uppgivna data använts i det följande. _

Av betydelse för det siffermässiga underlagets kvalitet är att den tekniska aspekten renodlas och icke är störd av presumtiva prisantaganden. Ett nöd- vändigt villkor för affär är att tekniska förutsättningar föreligger. Sedan är det parternas sak att i vanlig ordning i förhandling utröna och med priset som verktyg väga in möjligheterna till en uppgörelse.

Mot denna bakgrund har överläggningar förts med berörda företagsled- ningar och med följande förutsättningar:

Ämnesdimensioner (stränggjutna): — Kvadratisk sektion 100. 110. 140 och 200 mm. — Variabel bredd 200—430 mm med tjocklek 150. 175. 200 och 225 mm. — Rektangulär sektion 250 x 200 och 310 x 175 mm.

Poststorlekar: — 500 ton. Mindre poststorlekar tänkbara. dock min. 100 ton.

Avropstid: — 2—3 veckor (inom avtalat dimensions- och ståltypsregister).

Ståltyper:

— Samtliga SIS-standardiserade konstruktions- och tryckkärlsstål av kol- och kolmanganstålstyp.

— SIS-standardiserade maskinstål.

— Samtliga armeringsstålstyper. — Icke standardiserade enkla kolstål med kol max. 0.20 % C. ex. spiktråd. mjukt bandstål.

Ämnesleveranser kan ske till "rätt" pris. dvs. understigande självkostnad vid eget verk.

Motiv för bibehållande av egen råstålstillverkning

Undersökningen har visat att fortsatt egen råstålstillverkning motiveras av tre skäl. nämligen skrottillgången. kundkraven samt utnyttjande av befint- liga anläggningar.

• Sida 149
•  Original

] Skrottillgången

En princip som måste gälla generellt är att stålverken skall kunna ta hand om det skrot som faller inom landet. Om möjligt bör dessutom import av skrot undvikas. Importen har under senare år varierat mellan 200000 ton och 350000 ton beroende på stålkonjunkturen.

För att få minsta möjliga transportkostnad bör omsmältningen av skrotet ske i områden med stort skrotfall. Detta är ett viktigt motiv för tillkomsten av s.k. ministålverk i skilda länder. I södra och mellersta Sverige faller ca 90 % av den totala skrotkvantiteten i landet. Andelen prima skrot utgör ca 50 (ki.

Förutom att närheten till skrotmarknaden är ett skäl för bibehållande av egen råstålstillverkning har behovet av omsmältningskapacitet för eget fallande skrot i valsverken understrukits. Det interna skrotet kan i detta fall beräknas uppgå till ca 15—20 % av färdigproduktionen.

En viss uppdelning av skrotsortimentet mellan verken har redan skett. så att några verk genom sin utrustning och sitt tillverkningsprogram kan tolerera sämre skrot än övriga. De verk som tar emot de sämre skrotsorterna måste ha kvar en viss kvantitet av de enklare ståltyperna. exempelvis stål SIS 1311 och 1411 för att kunna klassa om Charger med för hög förore- ningshalt.

Det har framhållits att skrot med höga föroreningshalter lämpligen an- vänds till stålsorter som normalt ej kommer tillbaka till stålugnarna. Som exempel nämndes armeringsstål. Stål med kort omloppstid. exempelvis stål för verkstadsindustrin. bör tillverkas från malm eller prima skrot.

2 Kundkrav

Stålproduktionen hos de mindre handelsstålverken kan delas upp i dels ett fåtal SIS-normerade stål som utgör huvuddelen av tillverkningsprogram- met. dels specialtyper. De förra kan utan större svårighet tillverkas av köpta ämnen.

Specialtyperna kan antingen bestå av egna ej standardiserade stål eller kundanpassade snävare analysintervall inom SIS-standardiserad stålspeci- fikation. Dessa ståltyper önskar man tillverka i egna stålugnar för att kunna säkerställa analyskraven som i extremfall kan innebära att exempelvis kol- halten endast får variera med någon hundradels procent.

I vissa fall kräver kunden att stålet skall vara otätat. Sådana material måste kokillgjutas idag. Presumtiva ämnesleverantörer är alltså tvungna att ha viss kokillgjutningskapacitet liksom förvalsningskapacitet i götvals- verk för att detta ämnesbehov skall kunna tillgodoses.

De mindre stålverken kan med sina måttliga ugnsstorlekar och organi- sationer tillmötesgå kundönskemål om snabba leveranstider eller små poster. Leveranstider på ett par dagar och poststorlekar på 500 kg har nämnts i diskussionerna.

3 Anläggningar

Ugnsutrustningen hos de mindre handelsstålverken varierar avsevärt från 60-åriga martinugnar till moderna högeffektsljusbågsugnar. Samtliga berörda

• Sida 150
•  Original

martinugnar utom en saknar rökgasrening. Ljusbågsugnarna har utsug från själva ugnen. Naturvårdsverkets allt hårdare krav på renare utsläpp kommer att innebära att under den betraktade tidsperioden måste även de moderna stålverken kompletteras med en andra rökgasrening med utsug genom lan- terninerna. Man har icke i något fall angivit kommande miljöskyddsfö- reskrifter som utslagsgivande skäl för nedläggning av metallurgisk kapacitet. Genomgående förklarar man sig beredd att överväga installation av ut- rustning för säkerställande av fortsatt drift.

Frågan om vilken stålprocess som ger billigaste tillverkningskostnad har ej utretts. Företag. som har kunnat göra direktjämförelse mellan ljusbågsugn och martinugn. har dock angivit att kostnaderna idag är av samma stor- leksordning. Kompletterad med rökgasrening är martinugnen miljövänligare än ljusbågsugnen. Under det första nedsmältningsskedet kan bullernivån kring en högeffektsljusbågsugn ligga kring 110—1 15 dB(A). vilket är avsevärt över rekommenderade gränsvärden.

Under den senaste tioårsperioden har man alltmer börjat anse att stål- ugnen. och då framför allt den moderna ljusbågsugnen. endast skall an- vändas som skrotsmältnings- och (ev.) färskningsenhet. Färdigställningen av stålet sker i en efterbehandlingsenhet. Ett flertal sådana. avpassade för olika behov. har utvecklats. Dessa metoder möjliggör att ett bredare kva- litetsprogram än tidigare kan tillverkas även i ett martinverk.

Undersökningen har visat en stark önskan att utnyttja befintliga anlägg- ningar i optimal omfattning. Hur detta skall ske varierar från verk till verk beroende på ugnsutrustningen. [ verk med två ugnar av samma slag är det mest ekonomiskt att samköra dessa. För ugnarna gemensam personal i bl. a. ugnshall och underhållsavdelning kan då sysselsättas effektivt. Om verket har ugnar av olika typ. kan deras olika rytm försvåra arbetsplaneringen i så stor utsträckning att alternativet att slå igen en ugn och köra den andra för fullt blir attraktivt.

På grund av den höga arbetstemperaturen och den eldfasta infodringens känslighet för temperaturväxlingar bör en stålugn köras så kontinuerligt som möjligt. En ljusbågsugn kan dock utan större nackdelar köras måndag till fredag med stillestånd lördag—söndag (3-skift). Martinugnens regenerativa värmesystem tillåter inga regelbundna 2-dygnsstillestånd. om god värme- ekonomi skall uppnås. varför minimigränsen är 4-skift. dvs. kontinuerlig drift med avbrott för större helger och semester.

Man kan förutskicka att produktiviteten hos befintliga ugnar kommer att öka i viss mån. om ämnesbehovet delvis täcks av köpta ämnen. Detta beror på att andelen eget fallande skrot från valsverken då blir större i be- skickningen än när råstålskapaciteten motsvarar ämnesbehovet. Valsverks- klipp förbättrar ugnens nedsmältningsförmåga ijämförelse med köpskrot. Med hög andel eget skrot i beskickningen blir även träffsäkerheten i ana- lyshänseende större.

Ämnesbehov och ämnesköp

Undersökningen har visat att sex verk i Mellan- och Sydsverige under de av oss givna betingelserna kan under perioden överväga successivt ökande

• Sida 151
•  Original

köp av ämnen för stång och träd fram till 785000 ton ämnen under år 1986. Det totala ämnesbehovet detta år har angivits till 1 475 000 ton. Äm- nesköpen uppgår alltså till 53 % av behovet. Detta procenttal varierar kraftigt från verk till verk.

Motsvarande siffror lämnade till Jernkontorets järnråvaruutredning våren 1975 visar ett ämnesbehov på 2 125 000 ton och ämnesköp på 965 000 ton. Skillnaden mellan de till oss och de till järnråvaruutredningen lämnade upp- gifterna är sålunda betydande. Detta är i och för sig inte märkligt. Företagens långsiktsplanering syftarju inte till att förutsäga verkligheten och att utifrån denna förutsägelse upprätta en infiexibel utvecklingsplan. Tvärtom kan pla- neringens syfte sägas vara att öka den framtida flexibiliteten och hand- lingsfriheten. så att företagens anpassning till nya förhållanden kan ske snab- bare och effektivare än eljest.

Uppgifterna i vår rapport är baserade på att valsverkskapaciteten enligt planerna väntas öka under perioden genom fullföljande av pågående ny- byggnader samt kompletteringar i äldre verk. Råstålsproduktionen kan vid köp av ämnen reduceras beroende på dels att ugnskapaciteten minskar. dels att ugnarna ej utnyttjas i full utsträckning. Bl. a. föreslås tre- eller fyr- skiftsgång istället för femskift.

Inget verk avser att upphöra med egen råstålsproduktion. Tvärtom pla- neras vissa investeringar vid samtliga stålverk.

Om ovan angivna ämnesköp kan komma till stånd, innebär detta att behovet av importerat skrot sannolikt försvinner.

Tekniska villkor och diskussion

Undersökningen visar att ämnesköp i uppgiven omfattning kan genomföras i full utsträckning endast om följande tekniska villkor tillgodoses:

I Analysspektrum

Den bearbetning där stålet får sin slutliga form påverkar slutproduktens egenskaper. Reduktionen i godstjocklek ämne — färdig formvara har störst betydelse men även valsverkskonstruktion och spårserie inverkar. En viss ståltyp. exempelvis SIS 1412. levereras i en mängd utföranden — plåt. rund stång. profil etc. Gemensamt för alla dessa formvaror är att mekaniska egen- skaper såsom hållfasthet m.m. är fastlagda i 1412-specifikationen. Enda påverkbara tillverkningsvariabel är analysen. Innebörden i allt detta är därför att stålets sammansättning måste anpassas till slutproduktens form och den bearbetningsmetod man använder. Följaktligen måste ämnesleverantören vara beredd att stå till tjänst med ett ofta ansenligt antal analysvarianter för att hos kunderna täcka in dimensionsspektrum för en enda ståltyp. Här har antalet bedömts vara 5 st.

Undersökningen anvisar följande ståltyper som möjliga: — SIS 1312, 1412. 2172, 1450 och 1550 — Armeringsstål Ks40 och Ks60 — Spiktråd och mjuka band

• Sida 152
•  Original

Den sista gruppen levereras ofta som s. k. otätat stål. Den har i vårt fall därför en materialtekniskt betingad begränsning genom det faktum att otätat stål icke kan levereras som stränggjutna ämnen. Man måste därför utgå från göt. som valsas till ämnen.

Dessa 8 ståltyper återfinns enligt ovan som 8 x 5 = 40 st. beställningsana- lyser. Man kan sannolikt inte förlita sig på spridningen av utfallet inom stålspecifikationens tämligen breda ramanalys för täckning av behovet.

Ca 40 st. analystyper måste därför kunna levereras och följaktligen återfi nnas i leverantörens egna tillverkningsföreskrifter.

2 Ämnesdimensioner

De kvadratiska sektionerna 100. 110 och 140 mm är synbarligen möjliga för samtliga verk. Man har då i flera fall förutsatt vissa engångsinvesteringar för anpassning i förefintliga anläggningar. I något fall räknar man med viss produktionsminskning. eftersom ingångsdimensionen minskar. Genom- gångstiden i ett visst valsverk är ju i stort densamma oavsett ämnesdi- mension inom ramen för de ingångsdimensioner för vilka verket är kon- struerat.

3 Ämneslängd — ämnesvikt

Relationerna ämnesvikt — färdigdimension bestämmer den utvalsade pro— duktens längd. De vid beställning av färdigvara överenskomna produkt- Iängderna påverkar sålunda ingående ämnesvikt. som måste avstämmas på sådant sätt att kvantiteten för korta längder minimeras. Dessa har vanligen endast skrotvärde. Problemet ökar med slutproduktens vikt per längdenhet dvs. med färdigdimensionen.

Vid given sektion bestämmes vikten av ämnets längd. Kapning måste ske i varmt tillstånd i samband med ämnesframställningen. Som en rand- anmärkning kan påpekas att vi här har ett betydelsefullt motiv för egen ämnesproduktion. då man har ett brett leveransprogram.

Undersökningen visar att en ämneslängd av 6 ni kan tillämpas för ca 50 % av tonnaget. För övrig kvantitet erfordras varierande längd. 2.6—4.8 m. om mottagande verk icke skall belastas med onormalt skrotfall.

Sammanfattningsvis måste sålunda ca hälften av uppgivet ämnesbehov beställas i varierande längder.

4 Poststorlek och avropstider

Det bör observeras att det tidigare under 1. behandlade kravet på analys- varianter inte på något sätt samvarierar med kravet på ämnesvikter utan överlagras detta.

Uppgiven minimikvantitet 500 ton passar endast ca 45 % av möjliga le- veranser. För resterande kvantitet måste avropen av marknadsskäl vara mindre. I varje post ingående delmängd är ca 100 ton. dvs. chargevikten. I åtskilliga fall är köpvillkor delad charge. vilket givetvis sammanhänger med det bl.a. av dimensionsskäl breda analysspektrumet.

Frågan om poststorlek hänger samman även med avropstiden. Den an-

• Sida 153
•  Original

givna minimitiden 2 veckor synes vara tillräcklig för mer än två tredjedelar av kvantiteten. Återstoden bör levereras på kortare tid än en vecka för att köparen skall kunna tillgodose marknadsönskemålen.

Här aktuella företag har i flera fall som bärande affärsidé att tillhandahålla "skräddarsydda" stålposter av ofta måttlig storlek med korta leveranstider. Programmen passar därför dåligt ihop med förhållandena i ett stålverk med 100 tons chargevikter beläget på stort geografiskt avstånd. Det är därför närmast förvånande att praktiska möjligheter att finna avsättning för en så stor ämneskvantitet som den tidigare uppgivna synes föreligga — under förutsättning att villkoren under l.—3. är uppfyllda.

Icke oväntat kommer önskemålen om poststorlekar kombinerade med kraven på leveranstider att erbjuda betydande problem mot bakgrund av önskad analysflora och ämnesvikter. En lösning förutsätter därför att en välutrustad planeringsorganisation står till förfogande. I och för sig är si- tuationen analog med den som föreligger i varje stålverk med blandad till- verkning.

Förhållandet skulle underlättas väsentligt om ett mellanlager upprättades på lämplig plats i Bergslagen. Problemen med avropstider och poststorlekar inklusive delade charger skulle därmed förenklas.

Slutord

I undersökningens förutsättningar ingick att ämnen levereras till ett pris understigande kostnaden för egen produktion vid mottagande verk. De ovan angivna villkoren representerar på olika sätt kostnader för säljaren. Hur dessa påverkar ev. avtal är en förhandlingsfråga.

• Sida 154
•  Original

• Sida 155
•  Original

Bilaga 6 Scale Advantages of Equipment in the Iron and Steel Industry

By Battelle-Institut e.V.. Frankfurt am Main

1 Problem and Method of Investigation

ln mid-1976 the Swedish Ministry of Industry together with Sveriges In- dustriförbund commissioned Battelle-Institut e.V.. Frankfurt (Main). to in- vestigate the scale advantages of the main units of equipment in the iron and steel industry. The scale advantages were to be demonstrated as a func- tion ofequipment capacity on operating costs. Moreover. some representative figures on production costs of selected rolling mill products were to be given. The latest state of technology was to be considered. and the largest production units in the world were to be pointed out. The equipment dealt with includes:

(A) Sinter plants (B) Blast furnace (C) Basic oxygen furnace (LD and OBM) (D) Electric arc furnace (E) Continuous casting machine

and rolling mills for the following products:

(F) Heavy and medium plate (G) Hot-rolled sheet (H) Cold-rolled sheet (I) Wire rods Reinforcing bars Other bars (K) Section profiles

Investment costs for a brownfield plant were to be compared with the in- vestment cost for a greenfield plant. A general determination ofinvestment costs for ministeel plants was also to be presented.

The investigation was to be a contribution'to a comprehensive study on the present and future situation of the Swedish iron and steel industry.

For the investigation Battelle surveyed the latest and relevant literature and held discussions with the most important equipment manufacturers in Germany. Austria and Switzerland. With Prof. Dr. Schenck at the Tech- nical University in Aachen — editor of the most relevant literature of tech- noeconomic character — we were able to discuss present and future aspects of the iron and steel industry.

• Sida 156
•  Original

1 56

Operating cost curves for different capacities were elaborated on the as- sumption that the equipment is erected by using the latest technology with the investment costs of mid-1976 and immediate production at 100 percent of rated capacity.

Because of an increase in the prices ofindustrial goods of about 30 percent over the last 3 to 4 years. the operating costs used in this investigation may be higher than best results ofequipment already existing. On the other hand. operating costs of existing plants are relatively high at present because the equipment ofthe iron and steel industry is not operating at full capacity.

In order to improve the comparability of the operating cost curves ela- borated in this report with those of already existing plants. Battelle calculated a range ofcurves based on two alternative capital cost rates of 1 1.83 percent and 15.5 percent of specific investment cost. and different levels of use of capacity.

The levels of use of capacity are expressed by different machine times. e. g. 7.000 hours. 6.000 hours or 5.000 hours per year. These different ma- chine times may also indicate unfavorable product mixes. small lot sizes or unfavorable employment pictures.

The operating and production cost ranges calculated by Battelle are com- pared with cost prices of economically working plants. if available. All con- sumption data are presented. and costs are calculated in German marks.

At the time of finishing this report. no sufficient information about the operating costs of section profile mills were available. Therefore. for this item. only the present — but not representative — operating costs of German mills and a few consumption data can be given. The reasons for the non- representative and insufficient nature of these data are: the different mills used for the production of section profiles cannot be compared directly because of the different production techniques used. Moreover. the wide variety of production programs and the low productivity during the present slump in the iron and steel industry do not permit any evaluation of re- presentative cost curves in this area.

The general results of the survey can be summarized as follows: In general it may be said that the scaling up of equipment in the iron and steel industry has a more or less significant effect on specific investment costs and thus on operating costs. The only equipment where cost degression is already levelling out is the blast furnace with capacities like those presently being built in Japan.

Technology in the iron and steel industry has reached a state where no dramatic changes or innovations can be expected in the medium term.

In many cases operating parameters have already reached physical limits. A strong inflationary tendency in investment costs could be observed during the last four years. In some cases the share of capital costs in operating costs has already reached a level of 60 percent with an average of about 30 to 40 percent.

Therefore. it can be expected that future capacity expansion programs will mainly concentrate on already existing brownfield plants rather than installing new facilities on the greenfield site.

• Sida 157
•  Original

2 Summary of Results

Compilation of ('haractcristic Cost Figures for Different Equipment and Capacities

Investment Specific Operating Share of capital costs investment costs costs in operating Million DM costs DM/t DM/t costs % ( A) Siri/er plan! Size of the suction side 175 m? 65 38.25 17.82 25 277 m2 83 33.20 14.13 28 360 m2 100 25.60 10.71 28 (B) Blast _lirrriar'e llearth diameter 3.9 m 64 12" 5.5 m 80 16'I 6.5 m 60 13" 9.3 m 55 20" 14.0 ni 350 100 35 43'” (C) LD converter Tap weight 60 t 117 180 67.73 39 150 t 186 195 49.98 35 (D) Electric are I/itrnaee Capacity 50.000 tpy 50 1.000 234 53 100.000 tpy 60 600 202 46 500.000 tpy 150 300 148 31 1.000.000 tpy 180 180 137 30 (E) Continuous casting Capacity 0.35 Mtpy 20.8 59.50 32.87 ' 27 1.5 Mtpy 113 75.27 27.01 43 5.0 Mtpy 304 60.80 21.55 42 (F) Plate mills Capacity 0.36 Mtpy 372 1.033 295 54 0.66 Mtpy 446 675 188 55 1.2 Mtpy 593 494 118 65 (G) Hot wide strip mills Capacity 2.5 Mtpy 509 204 101 24 3.5 Mtpy 637 182 83 26 5.5 Mtpy 797 145 69 25 ( l—I) Co/(I rolling mil/s Capacity 1.2 Mtpy 359 299 127.50 36 1.4 Mtpy 410 292 12227 37 1.7 Mtpy 452 266 112.49 36

• Sida 158
•  Original

(I) Rod mil/s Capacity 0.24 Mtpy 0.87 Mtpy

Bar mil/s

Capacity 0.235 Mtpy 0.680 Mtpy

(K) Section mills Capacity

0.5 Mtpy 1.2 Mtpy

lntcxtnicnl Specific Operating Share ul'ctipital (nxlx inxcstmcnt t'ttxlx t'nxlx in operating Million DM costs DM/l DNI/1 ((MIN '

60 250 120.38 30 180 207 84.26 28

70 298 110,69 32 160 235 77.33 30 300 600 140 60 720 600 140 60

” Data from existing furnaces (real data). " Data calculated for new equipment.

3 Present and Future Technology of Equipment in the Iron and Steel Industry and Influence of Capacity on Operating Costs

3.1 Definition Q/"Expressions in the C 05! Calculation

In this report the expressions operating costs and production costs will be used. Operating costs are those costs which are incurred for the transfor- mation of raw material into a final or intermediate product; production costs correspond to the cost price of a final or intermediate product. Pro— duction costs thus cover the operating cost. the cost of the raw materials and the overheads. Besides this. the yield of a production process is being considered. The operating costs are used to demonstrate the scale advantage of the equipment. The production costs are used to demonstrate the total cost of a product.

The operating costs are broken down in the same way as usual in the German steel industry and according to the terms of reference ofthe Verein Deutscher Eisenhiittenleute e. V. (VDEh), Diisseldorf:

labor costs

fuel

energy other operating material other operating costs maintenance capital costs

The following paragraphs give detailed explanations of the content of each item.

• Sida 159
•  Original

3.1.1 Labor Costs

Labor costs are subdivided into salaries and wages. The average cost per man-month for the labor force in the production of the German iron and steel industry amounts to DM 2.900. Fringe benefits amount to about 50 percent of the basic salary. The average monthly costs per employee thus amount to DM 5.640. corresponding to DM 55.680 per year.

The average wage in the German steel industry is DM 11.60 per hour. With 50 percent fringe benefits the average expenditure for labor is DM 18.55 per hour anti laborer.

3.1.2 Fuel

Fuels may be liquid or gaseous. Liquid fuels are oil fuels. gaseous fuels include blast furnace, coke-oven and natural gas. Costs per gcal range be- tween DM 20 and 23 depending on the quantity of gas consumed.

3.1.3 Energy

Energy means secondary energy like electricity. Operating materials which contain energy (steam, vapor. compressed air, water. oxygen) are also in- cluded under this item. The cost of these operating materials has been valued differently depending on the quantity consumed. In the case of water consumption only the loss of water has been considered. ] m3 of water is calculated with max. DM 1.30.

3.1.4 Other Operating Materials

Other operating materials used depend on the process and can be, e.g. refractories. electrodes. lubricants. detergents. spare parts like rolls. etc. If operating material costs make up an important share in the total operating costs. consumption data and prices are indicated separately.

3.1.5 Other Operating Costs

Other operating costs may be transport costs. when they are not indicated separately. expenditure for administrative buildings. changing rooms for the staff. special equipment and divisions which are being used also by other departments, e.g. quality control or research.

3.1.6 Maintenance

The costs for maintenance depend on the process. For example, a sintering plant has much more abrasion than a cold rolling mill. The cost for main- tenance is given as a percentage of the specific investment cost of the equip- ment.

• Sida 160
•  Original

3.1.7 Capital Costs

Capital costs cover calculatory depreciation and interest. Battelle has chosen a 10- and a 12-year depreciation period. which means that 10 percent and 8.33 percent annually are written down for depreciation. A lZ-year depre- ciation period is reasonable because some parts of the equipment which may account for a high share in investment costs. e. g. halls and foundations. have a longer life than the mechanical equipment.

Using the straight line method ofdepreciation and disregarding compound interest. the capital cost is calculated with the interest on half the specific investment cost. or half the interest is multiplied by the total specific in- vestment cost. The general terms of interest depend on the percentage of prime rate or the discount rate. As the interest has an important influence on the capital costs and may vary from one country to the other. Battelle has chosen two interest rates. 7 percent and 11 percent; the total capital costs account for 11.83 percent and 15.5 percent. respectively. ofthe specific investment costs. ln Germany. the capital costs are in the lower part of this range. in Sweden in the upper part. ln Japan capital costs should be below this range because of the economic interdependence of banks and steel industry.

3.2 Equipment 3.2.1 Sinter Plant (A)

Presently an average of 68 percent of the burden of blast furnaces in the world consists of sinter. This means a quantity of about 550 million tons. The United States of America fall out of this range because of the pre- dominant use oftaconites which are being beneficiated and thus pelletized.

It is a known fact that blast furnaces fed with a burden ofuniform physical size have a higher productivity. and production costs (less coke and/or oil) are lower. Therefore. it may be assumed that in future more agglomerates will be consumed in the blast furnace.

The average specific production rate of a sinter plant is about 40 tons of sinter per day and square meter of the suction side for non-magnetite ores and 33 t/mzd for magnetites. The largest sinter plants in Europe have suction sides of about 400 m2. The plants are installed at Thyssen-Rhein- hausen and Thyssen-Hamborn. Mannesmann. Dunkirk. Fos-sur—Mer and Taranto. The largest sinter plant in the USA at Bethlehem Steel in Sparrows Point has a suction side as small as 352 m2. In Japan there are two 600-m2 sinter plants at Nippon Steel in Wakamatsu and Oita. The width of the pallets mostly ranges between 4 and 5 m. Larger widths would increase the investment costs significantly. Nevertheless, it is technically feasible to build sinter plants with a suction side of about 1.000 1112. The annual sinter production of one unit would thus increase to more than 13 million tons.

To demonstrate the scale advantage of sinter plants. Battelle calculated three magnetite-processing model plants with 175 mz. 277 in2 and 360 m2 suction side. The operating costs for these plants range between DM 19.62 and DM 12.51 per ton of sinter. Capital costs are the most important cost

• Sida 161
•  Original

factor accounting for about 30 percent of the operating costs. The cost price of sinter ranges between DM 97 and DM 90 per ton. depending on the size of the equipment. The sinter cost price per ton Fe (64 percent Fe) ranges between DM 151 and DM 140. The average German net burden cost price is about DM 140 per ton.

Source of information: Lurgi. Frankfurt.

3.2.2 Blast Furnace (B)

The size of a blast furnace is defined by Battelle by its hearth diameter. It should be noted, however. that only furnaces using the same technology can be compared. The technological development of blast furnaces can be divided into four generations. The daily production L of a blast furnace can be expressed by

L = y - D2 (t/d)

where D is the hearth diameter and y is a factor characterizing the ”specific operational efficiency” of the individual furnace. This factor ;» can be used to classify blast furnaces as follows:

Generation I. elliciencyfactor y = 15

Simple ore stockyards. transport and burdening by muscular power. steam blowers. tube cowpers. dust catchers.

Generation Il. efficiency/actor y = 25

Burden bins. mechanical charging. double bell system. taphole gun. gas blower. secondary Cleaning equipment.

Generation Ill, efficiency,/actor y = 35

Charging of sinter and pellets. screening and classifying of the charge. con- veyor belt charging system. steel jacket. carbon lining. sealed water cooling systems. turbo-blower. hot blast up to 1.1000C. wet Cleaning. submarine ladles.

Generation I V. efficiency factor y = 50

Conveyor belt charging system. top pressure up to 3 bars. 2-chamber locks. top closing device without bells, semi-graphite lining. separate cooling systems: circulation and evaporation cooling. up to four tap-holes. cowper with separate combution chamber (t = 13500C). oxygen-enriched blast. pol- lution control. computer process control.

The blast furnaces ofthe fourth generation have a hearth diameter between about 8 m and more than 14 m. The largest furnace with 148 m has been erected at the Oita works of Nippon Steel. Another four l4-m furnaces are installed in Japan. ln Europe there are four l4-m furnaces: one in the USSR. one in France at Usinor. one in Italy at Italsider and one in Germany at Thyssen in Schwelgern. Only the Japanese works are satisfied with their

• Sida 162
•  Original

large furnaces. European works have so far had many troubles. Arguments against these large blast furnaces include:

1) The whole steel plant suffers from the lack of pig iron if the furnaces are out of operation. 2) The supply of blast furnaces with large quantities of raw materials creates traffic problems. 3) In order to achieve a high productivity. only agglomerates and ore of one type should be used. Especially in Europe too many different types of ore are being used. Smaller furnaces are more easy to adapt to these European conditions. 4) Furnaces with more than 12 m hearth diameter can hardly be expected to have any scale advantages. This mainly results from the unpro— portionately rising investment costs. A 14—m furnace is reported to cost about DM 300 million. But. for instance. the furnace of Thyssen in Schwelgern had sequential costs due to environmental problems and other reasons of more than DM 400 million. Japanese technicians seem to be able to control environmental problems better and they plan furnaces of up to 16 m hearth diameter. European furnaces are hardly expected to have hearth diameters larger than 12 to 13 m because of the above reasons and because space here is more readily available than in Japan. Japanese blast furnaces are mostly situated at the ex— pensive and scarce seaside locations. whereas European furnaces are mostly located up-country. 5) While Japanese blast furnace technicians are of the opinion that even larger furnaces will still yield some cost advantages. Europeans do not agree with this. Estel. for instance. thoroughly compared the operating costs of a 9-m furnace with those of an 11.15-m-furnace, both of the fourth generation. and stated that the smaller furnace operates at a lower cost.

Generally it can be stated that furnaces with a hearth diameter below 9 m incur higher operating costs than furnaces with a larger diameter. Because of this fact. Battelle only considered the operating costs of four existing German furnaces from 3.8 m up to 9.3 in in hearth diameter. The operating costs of these furnaces range between DM 63 and DM 89 per ton of pig iron. the average German operating costs being about DM 50. The Operating costs of the best performing furnaces may be as low as DM 35 per ton of pig iron. These are the same costs as for Japanese l4—m furnaces of the fourth generation.

Average German cost prices for liquid pig iron are about DM 313 per ton. Japanese cost prices for large furnaces of the fourth generation are generally estimated to be below DM 300 per ton.

Sources ofinformation: Voest-Alpine'. Demag'. Tomohiro Hasegava. Dev- elopments in Blast Furnace Practice and Design. Symposium of Iron and Steel Industry. Brasilia. 1973; Institut Schenck: HJ. Zimmermann. Tech- nische Bauprinzipien moderner Hochofenanlagen und ihr Einfluf3 auf die baulichen Aufwendungen (1974).

• Sida 163
•  Original

3.2.3 Basic Oxygen Furnace (LD and OBM) (C) LD

Battelles calculations with a 60-t and 150-t converter demonstrate operating cost advantages of about 25 percent for the large unit. Comparing facilities in the range of 300 t and 400 t tap weight. the cost advantages seem to be marginal. The decision to erect a somewhat smaller or larger unit in this range of capacity depends not only on the cost advantage but also on the size of the steel plant concerned and its production program. The largest LD converter with a tap weight of400t is installed at Thyssen in Hamborn. Today it would be technologically feasible to achieve tap weights up to about 500 I. but the furnaces recently built usually have a tap of 150 to 250 t. and those planned are of about the same size. The present size of American LD converters averages 200 t. and that of Japanese converters 240 t. The Japanese have longer furnace campaigns because of the higher refractory-lining quality. Bricks and ramming mixes. on the other hand. are more expensive. It is not known whether and/or to what extent this fact influences the operating costs. In this case we estimated the ope- rating costs at DM 68 to DM 45 per ton. depending on the size of the equipment. These operating costs correspond to those of existing plants.

OBM

According to the present definition. the OBM process is used to process phosphoric pig iron and the Q-BOP process is used to process basic pig iron.

Some 10 plants using the OBM process have been erected until now. especially in the western part of Europe. Only a few of these are greenfield plants. The others are Thomas converters which have been modified to OBM converters.

Battelle made calculations for two models — a 60-t and a 150-( converter — in order to demonstrate the cost advantage oflarger units. Battelle discussed the operating costs with process owners and equipment manufacturers. The operating costs for the OBM process supplied by the process owners are about 4 percent below those for the LD process. whereas equipment man- ufacturers stated that the costs are about 6 percent above those for the LD process.

Battelle was not able definitely to substantiate one of the two opinions. because representative data are scarce and hardly available. Therefore. both statements are presented in this report without further comment.

Some plants with Q-BOP converters exist mainly in the United States. lt should be noted. however. that Q-BOP converters have so far not been installed in greenfield plants. Therefore. relevant operating data for this process are not available. The first greenfield plant with Q-BOP converters which will go on stream early in 1977 will be established by Nippon Kokan and built by Kawasaki. This plant will comprise 300-t converters.

Main sources of information: Demag, Duisburg; Maxhiitte. Sulzbach-Ro— senberg; Voest Alpine, Linz.

• Sida 164
•  Original

3.2.4 Electric Arc Furnace (D)

The production of electric steel increased to the present 20 percent of the total world steel production. This share of electric steel. however. varies from country to country. While. for instance. in West Germany and France this share is about 12 to 14 percent. Italy produces more than 50 percent of its steel electrically. There are estimates which say that within about 10 years 30 percent of the world steel production will be electric steel.

The largest electric arc furnaces producing 2x 360 t are installed in the United States. In all other countries much smaller units are or will be in- stalled. The largest units installed in Great Britain. for instance. are 180-t furnaces. in Belgium 160-t furnaces and in Germany 130—t furnaces.

In central Europe the average tap weight of electric arc furnaces is 80 t. Today”s technology permits the construction of furnaces of up to 500 t tap weight. It is a known fact that large EAFs still offer the advantages of lower operating costs. The main reason why larger furnaces are only being built in exceptional cases is that electric grids are not sufficiently high in capacity for these heavy loads. Less important arguments in favor of smaller furnaces include:

a) sufficiency of scrap supply b) smaller lot sizes as are usually required in the case of special steels c) higher flexibility in the case of malfunctions.

In order to demonstrate the scale advantages. Battelle calculated four model furnaces of different capacities. UHP furnaces with tap weights from 25 t up to 100 t were selected for the calculation. The investment costs were estimated on the basis of the assumption that the furnaces will be erected in highly industrialized countries with severe restrictions with respect to pollution control. The costs for pollution control roughly account for 20 percent of the investment costs.

The specific investment costs for small furnaces amount to about DM 1.000 per ton. They decrease for furnaces with 100 t tap weight to about DM 300 per ton.

This sharp decline in specific investment costs has a significant influence on the operating costs. The operating costs for small furnaces are in the range of DM 200 per ton. whereas the operating costs for 100-t furnaces range between DM 130 and 150 per ton. The cost advantage oflarger furnaces over 100-t furnaces is not as significant as that of 100-t furnaces over 25-t furnaces.

Source of information: Demag, Duisburg; Union Carbide. Geneva.

3.2.5 Continuous Casting (E)

In 1965 continuous casting had a share of 1 percent of the crude steel production. with a capacity ofabout 4 million tpy. In 1975 this share increased to 12.4 percent with a capacity of about 81 million tpy. For the mid-eighties a share of about 50 percent is being expected. This steep increase is easy to understand if the operating costs of continuous casting are compared with the operating costs of roughing mills. Depending on the product (billets.

• Sida 165
•  Original

blooms. Slabs). the operating costs for continuous casting are 70 to 30 percent lower. This is illustrated in Fig. E5a.

A further advantage of the continuous casting process is its higher yield compared with that of roughing mills. The largest units today are able to cast slabs with dimensions of 3.000 x 300 mm. The largest unit so far cast from one single ladle had a weight of about 350 tons. The casting speed depends on the size and the shape of the product cast and ranges between 1 and 4 m/s. The scale advantages are demonstrated in Figs. E. It is clearly obvious that the cost advantages increase with rising capacity, e.g. from about 0.5 Mtpy for billets to about ] Mtpy for blooms or Slabs. The capacity is determined by

(1) the dimensions of the product. (2) the number of Strands and (3) the time of permanent continuous casting.

The operating costs for billets range between DM 42 and 25 per ton, those for blooms are between DM 38 and DM 24 per ton. and those for Slabs range between DM 30 and DM 20 per ton.

Source of information:

Concast. Zilrich

Demag. Duisburg

Institut Schenck. Aachen: WolfGieseking. Baukosten und betriebliche Verarbeitungskosten der Stahlstrang-GieBanlagen. 1976 Sack. Dtisseldorf Voest. Linz

3.2.6 Rolling Mills

The last 10 to 15 years were characterized by a rapid development in the design and construction of rolling mills. especially for hot wide strip and rods.

This development will probably slow down in the future. The rolling speed can hardly be increased any further. For instance. the final speed of rod mills of about 75 m/s has reached a limit due to the excessively hig rotational speed of the rolls and because of difficulties in controlling the operational parameters at these speeds. Another example is that the final speed of bar mills of 24 m/s can hardly be increased. because this would involve an excessive increase in the length of the cooling beds. In Japan the first hot wide strip mill has been installed which is capable of rolling coils ofsheet 25 mm in thickness. But there is at present no equipment in the world to decoil the product.

Higher productivity will be achieved by

— increased utilization of the production plant by reducing interruptions. — better yield and higher productivity by higher weights ofinput material. — higher reliability. — increased application of quick-change attachments.

• Sida 166
•  Original

— development, refinement and wider application of computerized equip- ment.

The highest productivity ofall rolling mills today is achieved by one-purpose heavy-duty rolling mills. This general statement applies to all types of rolling mills:

— hot wide strip mills with about 55 millions tpy. — tandem cold rolling mills with about 2.5 million tpy. — merchant mills with about 0.8 million tpy, — rod mills with about 0.8 million tpy. — section mills with about 1.2 million tpy.

These capacities have been calculated on the basis of the assumption that a total machine time of 18 shifts per week is required.

3.2.6.1 Heavy and Medium Plate Mills (F)

The range of products produced in heavy and medium plate mills was in- creased in the last few years by the plates used for welded large-diameter tubes. In order to be able to roll these wide plates. the barrel length of the rolls in the mills which are presently being built usually is between 5 and 5.5 rn. Therefore. back—up rolls with a diameter of2 to 2.2 m have to be installed.

The rolling speed recently has been increased to 5 to 8 m/s. A further increase in production can be achieved by adding a second reversing mill (see Fig. F3b). The largest plate mills with a barrel length of about 5 m are installed in those countries where Shipbuilding and/or the production oflarge-diameter tubes is concentrated: e. g. Japan. the USA. West Germany and Italy.

ln Japan there are about 14 important mills having a very high total capacity in the range of 18 million tpy. Three companies have rolling mills with barrel lengths of 5.5 m:

Nippon Steel in Oita. Kawasaki in Mizushima. Nippon Kokan in Ogishima.

According to information we received. two of the large mills and some smaller ones were closed because of the bad situation in the iron and steel industry.

In the USA there are also about 14 mills with a total capacity of about 8 million tpy. The most important plants are:

Bethlehem Steel in Chesterton. Bethlehem Steel in Sparrows Point. United States Steel Corp. in Cedar Point-Baytown, United States Steel Corp. in Gary.

In West Germany there are ll plants with a combined capacity of about 6 million tpy. The most important plants are:

• Sida 167
•  Original

Dillinger H'Littenwerke in Dillingen. Hoesch Hiittenwerke in Dortmund-Hörde. Mannesmann Röhrenwerke AB in Miilheim.

The most important mills in Italy are in Taranto (Italsider S.p.A.).

The specific investment costs for plate mills are very high. The capital costs may reach a share of 50 to 70 percent of the operating costs. The operating costs differ significantly between mills with a barrel length of 2.8 and 5.5 m. They may range between DM 300 and about DM 100 per ton. respectively. Because of the high specific costs smaller mills. those with barrel lengths below 4 m are uneconomical today.

Summarizing. it may be stated that plates with a thickness of less than 20 mm and a width of less than 2.4 m should preferably be rolled on a hot wide strip mill. If plates of less than 4 m width are to be produced. it is more economical to cut the large plates into the desired size.

It is questionable whether larger mills will be built in future. A comparison of the operating costs suggest that the construction of new mills of this type will decrease further. The roll housings for the largest mills can reach weights of more than 400 t. There are only a few plants in the world where single parts up to 500 and 600 t can be cast. These large parts are not only difficult but also very expensive to transport. The Deutsche Bundes- bahn. for instance. allows transports of items above 300 t in weight only by railway—owned cars. Only the supply of such cars costs DM 70.000. trans— port costs excluded.

On the other hand. it is very difficult to transport large sheets and plates. For these reasons. Battelle assumes that larger mills will hardly be built in the foreseeable future.

Source ofinformation: Demag. Duisburg; Institut Schenck, Aachen: E.T. Sack und H. Gattinger. Herstellung von Grobblech; Sack. Diisseldorf; Schloemann-Siemag. D'tisseldorf.

3.262 Hot Wide Strip Mills (G)

A total of some 140 hot wide strip mills exists in the world. They differ in type (semi—continuous. 3/4-continuous or continuous trains) and barrel length (from 1.090 to 2.490 mm). which both affect the capacity. The world average barrel length is approximately 1.850 mm.

Modern hot wide strip mills have a capacity of5.5 Mtpy on the assumption that the production program includes widths from 1.200 to 2.300 mm and the thicknesses from 0.8 to 20 mm. If hot wide strip mills only produce wide and thick material like it is projected in the USSR. the capacity can increase to more than 10 Mtpy.

Owing to the very high investment costs for hot wide strip mills. it is very important to select the proper type of mill to meet the specific market requirements. Very often companies prefer to start a HWS mill first as a semi- or 3/4-continuous mill which is later being modified into a continuous mill. The width ofthe rolls should also be determined after a comprehensive market investigation. Usually. only less than 5 percent of the production of those hot wide strip mills which produce only for the general market

• Sida 168
•  Original

and not for special purchasers is sheet more than 1.850 mm in width. It should be noted that the operating costs increase overproportionately as a function of the barrel length.

Main characteristics of the last generation of hot wide strip mills are:

Final rolling speed: about 30 m/s Specific coil weight: up to 40 kg/mm Total coil weight: up to 50 t Installed driving power of the main driving elements: up to 150.000 kw Length of the Slabs: up to 15 m

An increase in the final speed is not expected to be feasible in the near future. because the physical limit of steel deformation has already been reached.

The largest HWS mills in the world are installed in the following countries:

Country Company Location Year of Mill Barrel Capacity startup type length (106 tpy) France Sol mer Fos—sur—Mer 1974 cont. 2.285 6 Usinor Dunkerque 1960 cont. 2.030 4.5 lndia Bokaro Steel Bokaro 1975 cont 2.000 6 Italy Italsider Taranto 1973 cont. 2.285 5.4 Japan Kawasaki Mizushima 1970 cont. 2.300 5 Kobe Steel Kakogawa 1972 cont. 2.185 48 Nippon Kokan Fukuyama 1971 cont. 1.780 5 Nippon Steel Oita 1971 cont. 2.250 6 Sumitomo Kashima 1969 cont. 1.780 4.2 Netherlands Hoogovens ljmuiden 1969 cont. 2.230 4.5 USSR Cherepovets Cherepovets 1975 cont. 2.000 6 Novo-Lipetsk Novo-Lipetsk 1969 cont. 2.000 6 West Ger- many Klöckner Bremen 1973 cont. 2.300 5.4

For the model calculation Battelle has selected three different mill types:

(1) 56" — 3/4 continuous train. Depending on different capital costs and different utilization of the production plant capacity. the operating costs range between DM 100 och DM 145 per ton. (2) 66" — continuous train. For this mill size. the operating costs range between DM 83 and DM 112 per ton. (3) 90" — continuous train. For this mill size. the operating costs range between DM 70 and DM 100 per ton.

Source ofinformation: Demag. Duisburg; Institut Schenk. Aachen: H. Win- terkamp und H Fritz. Herstellung von Warmbreitband; Sack. Dijsseldorf; Schloemann-Siemag. Diisseldorf.

• Sida 169
•  Original

3.263 Cold Rolling Mills (H)

Cold rolling is an integrated process with the following main processing steps:

(1) Pickling (2) Annealing (3) Cold rolling (4) Skin pass rolling (5) Splitting.

Pick/ing

For a long time sulphuric acid was used for pickling. Today hydrochloric acid is preferably used. The pickling times — including descaling — are shorter and the continuous pickling speed has increased from 60 m/min to 300 m/min. The pickling times today are

45—60 5 with'l—IZSO4 25—35 5 with HCl.

The end products of HZSO4 can hardly be re-used. whereas the chloride from HCl pickling can be reprocessed and recycled. The average operating costs for pickling lines are calculated at about DM 20 per ton if a line with a capacity of 1.5 Mtpy is used.

A mma/ing

Cold rolled material mostly has to be annealed in order to recrystallize the strain-hardened steel. The present trend is to install continuous annealing and processing lines. The annealing time can vary between days and minutes.

The first continuous annealing and processing line was installed at Nippon Steel”s Kimitsu works in 1972. The average operating costs of annealing lines are calculated to be about DM 20 per ton at a capacity of 1.5 Mtpy.

Cold Rolling

By cold rolling the thickness of a hot rolled sheet is reduced to the final thickness of the finished product. The most economic process is to use a tandem cold rolling mill combined with a reversing mill.

The average operating costs of cold rolling were calculated to be about DM 30 per ton at a capacity of 1.5 Mtpy. Some technical features of cold rolling mills of the latest state of technology are:

— Coil weight has been increased to about 46 t. — Adjusting speed has increased to about 60 mm/min. adjusting acce- leration increased to 300 mm/sz. — Time for changing rolls has decreased to about 4 minutes.

The rolling speeds today seem to have reached a technological limit.

• Sida 170
•  Original

Skin pass rolling

In order to obtain a better surface. cold rolled sheets are skin pass rolled. As the productivity of cold rolling mills increased significantly. the pro— duction speed ofthe skin pass rolling mills increased accordingly from 1.000 to 1.800 m/min in the last ten years. Because cold rolling mills are also used for skin pass rolling. an increase in rolling speed cannot be expected in the near future.

At present. there are plans or ideas to connect the skin pass rolling with

strip processing lines. Battelle estimates present average operating costs to be about DM 12

per ton.

Split/ing

Battelle calculated the operating cost of splitting to be about DM 20 per ton.

Total Cold Rolling Process

For the total cold rolling process. the operating costs per ton may range between DM 100 and DM 150. depending on the capacity ofthe equipment. Average operating costs of German works are said to be about DM 140 per ton.

Sources of information: Demag. Duisburg; Fröhling. Olpe; Institut Schenck. Aachen: H. Winterkamp und M. Bauer. Herstellung von Feinblech'. Sack. Diisseldorf; Schloemann-Siemag. Dijsseldorf.

3.264 Wire Rods. Reinforcing Bars. Other Bars (I)

Rod mi/ls

Rod mills have drastically developed toward higher rolling speeds. higher coil weights and increased productivity. Controlled rod cooling was one of the major developments to obtain higher-quality rods. Today. a rod mill without controlled rod cooling could no longer work competitively. Coil weight has increased to 2.500 kg and final rolling speeds reach 75 m/s.

Until today. one-purpose 4—strand rolling mills have been built. Because of high final speeds most modern equipment only comprises two strands. The step to one-strand mills is only a question of cost.

Modern rod mills are combined with high-deformation machines. In this way. the input weight can be increased to 5—10 t. Battelle calculated operating costs for different systems of rod mills. The operating costs range from DM 80 to DM 130 per ton. depending on the size of the equipment.

Bar mil/s

The productivity of small section mills could be increased by raising rolling speeds up to 20 m/s and by improving the equipment behind the rolling mill. The rolling speed of 20 m/s seems to be an absolute limit. because cooling beds would otherwise reach uneconomic lengths.

• Sida 171
•  Original

The coil weights for wire rod have increased to 2.500 kg. The productivity can again be increased by using high-deformation machines. The operating costs range from DM 70 to DM 110. The operating costs of combined mills which are able to roll rods and bars range between DM 80 and DM 120.

Source ofinformation: Institut Schenck. Aachen: CD. Wuppermann und Franz Kösters. Verfahrenswege zur Herstellung von Stabstahl und Walz- draht: Kocks. Dusseldorf; Sack. Dijsseldorf; Schloemann—Siemag. Dijssel- dorf.

3.2.65 Sections (K)

Lig/ir sections

An important step in the development of rolling medium-Sized sections was the introduction of the universal duo stand. which made it possible to roll parallel—Hanged heavy- and light-weight beams in one mill.

In recent years the input weight has increased to 5 tons and the rolling speed to 12 m/s.

In order to improve economics in this steel plant sector. it is important to concentrate the production program on only a few product types. Only then it is possible to apply the concept of. for instance. "two-purpose trains”. which proved to be more economic than multi-purpose trains. Peine-Salz- gitter. for instance. has concentrated on rolling only beams and U-profiles.

Battelle was unable to obtain representative consumption data from the industry for light-section rolling. because modern mills are scarce and existing mills are presently working at extremely low capacity.

The operating costs of light sections in a plant with good use of capacity should range between DM 80 and DM 120 per ton. The corresponding production costs should range between DM 600 and DM 700 per ton. But present operating costs range between DM 90 and DM 140 and production costs including dressing-shop costs range between DM 640 and DM 780 per ton.

Heavy sections

For heavy sections the most economic way of production is also the use of a one-purpose high-duty rolling mill. The only plant in the world with a capacity of 1.5 Mtpy was erected by Nippons Steel in Kimitsu in 1972. Plants of such capacities should only be built by large companies or state- owned concerns. because. for instance. such productions are as high as the total demand of West Germany. and only a few plants should be built in the whole world. Sack. Diisseldorf. presently is building another large heavy-section plant in Poland with a capacity of 1 .2 Mtpy designed to produce the whole range of heavy sections. The investement costs are about DM 720 million and can be broken down as follows:

• Sida 172
•  Original

Million DM

Mechanical equipment 220 Electrical equipment 180 Construction work 60 Foundations 120 Halls and cranes 100 Workshop and service department 20 Miscellaneous 20

Total 720

The specific investment costs amount to DM 600 per ton. Capital costs range between DM 70 and DM 93 per ton. Operating costs are between DM 140 and DM 160 per ton.

Investment costs for heavy-section rolling mills with a capacity of 0.5 Mtpy amount to DM 300 million. Operating costs for these smaller units should be in the same range as those of plants with larger capacities.

The production costs at the present low level of production are between DM 640 and DM 800 per ton. Source ofinformation: Sack. Diisseldorf; Schloemann-Siemag. DLisseldorf.

4 Production Costs of Some Representative Semi-Finished Steel Products

The cost prices presented vary over a certain range. the lower prices sug- gesting good utilization of equipment of high capacity. lf possible. the cost prices are compared with actual plant data.

The calculation is based on different cost prices for one ton of liquid pig iron. The low price applies to efficiently working Japanese furnaces. and the average price applies to German furnaces (see appendix 82).

The cost price of one ton of liquid pig iron is:

295 DM/t 313 DM/t (good Japanese result) (average German result)

Calculation of the cost price of one fon raw steel (LD process)

Unit Price per unit Consumption Good resulta Moderate

per 1 result” Pig iron DM/t 295/313 1.100 325 344 Fluxes DM/t 8.60 70 6 6 Operating cost DM/t 45 58 Overhead DM/t 6 8 Cost price of raw steel DM/t 382 416

”Good results = high capacities at high use of capacity. Moderate results = smaller capacities at high use of capacity or high capacities at low use of capacity.

• Sida 173
•  Original

Calculation of' the cost price of one ton of billets. one ton of blooms and one ton of' slabs (continuous casting)

Unit Price per unit Consumption Billets Blooms Slabs 1 per Good Moderate Good Moderate Good Moderate result result result result result result

Raw steel DM/t 382/416 1.080/1.070/ 412 449 408 445 401 436

1.050 Operating cost DM/t 26 32 25 30 28 22 Overhead DM/t 5 6 5 6 3 4 Cost price of castings DM/t 443 487 438 481 432 462 Calculation for one ton of heavy and medium plates

Unit Price per unit Consumption Good result Moderate

per 1 result Slabs DM/t 432/462 1.150 497 531 Operating cost DM/t 100 200 Overhead DM/t 10 12 Cost price of . plates DM/t 607 743

(Present cost prices of existing plants range between DM 650 and 800 per ton.)

Calculation for one ton of hot wide strip

Unit Price per unit Consumption Good result Moderate per t result Slabs DM/t 432/462 1.080 467 500 Operating cost DM/t 70 130 Overhead DM/t 10 10 Cost price of wide strip DM/t 547 640 (The results correspond to cost prices of German works.) Calculation for one ton of cold rolled material Unit Price per unit Consumption Good result Moderate per t result Wide strip DM/t 547/640 1080 591 691 Operating cost DM/t 130 150 Overhead DM/t 10 10 Cost price of cold rolled material DM/t 731 851

(Corresponds to cost prices of German works.)

• Sida 174
•  Original

Calculation for one ton of rod, bars and small sections

Unit Price per unit Consumption Good result Moderate

per t result Billets DM/t 443/487 1.100 487 536 Operating cost DM/t 80 125 Overhead DM/t 10 10 Cost price of rods. bars and small sections DM/t 577 671

(Average German production costs of rods are about DM 700 per ton.)

Calculation for one ton of heavy sections (100—500 mm)

Unit Price per unit Consumption Good result Moderate

per 1 result Blooms DM/t 438/481 1.080 473 520 Operating cost DM/t 100 130 Overhead DM/t 10 10 Cost price of heavy sections DM/t 583 660

(German average cost prices of heavy sections at present are about DM 650 per ton.)

Calculation for one ton of heavy sections (over 500 mm)

Unit Price per unit Consumption Good result Moderate

per t result Blooms DM/t 438/481 1060 464 498 Operating cost DM/t 35 40 Overhead DM/t 10 12 Cost price of heavy sections DM/t 509 550

(German average cost prices of heavy sections range from DM 620 to 650 per ton.)

For all long products DM 20 to DM 30 have to be added per ton for

dressing. The reason for possible differences between the calculated and real cost

prices is the present low use of capacity due to the economic situation. It should also be noted that minor cost items were not calculated as. for instance. flame scarfing of castings or in-plant transport.

• Sida 175
•  Original

5 General Remarks About Investment Costs for Steel Plants

5.1 General Remarks About Investment Costs for Construction ofa Green/felt! and Extension ofa Brown/ie/d Plant

It is not possible to directly compare investment costs for a greenfield and a brownfield plant. In the case of a greenfield plant the costs include all equipment and infrastructure. In a brownlield plant the capacity can be increased only by modifying one or two parts of equipment. Therefore, costs depend largely on what parts of equipment are to be modified. A capacity extension in the flat-rolling mill section, for instance, is a much more capital-intensive enterprise than an extension in the rod and/or bar mill or in the liquid—steel-making section. Battelle collected some data relating to these problems:

Gi'eenfie/(l Plant

The 3.5 Mtpy integrated steel plant of Klöckner in Bremen was built in the sixties at a capital expenditure of about DM 2.500 million. The cor- responding specific investment costs can be calculated at about DM 700 per ton.

The integrated steel plant of Solmer in Fos-sur-Mer built in the seventies with a capacity and an infrastructure about comparable to Klöckner cost about DM 5,000 million or DM 1,400 per ton of installed annual capacity. Recently US Steel announced the erection of a 4 Mtpy greenfield plant. investment costs are estimated at a total of about DM 10.000 million or DM 2.500 per ton of annual capacity.

Extensions of Bro wn/ie/d Plants

Krupp H'Littenwerke AB in Rheinhausen is increasing its capacity from 3 Mtpy in 1970 to 5.5 Mtpy in 1977. Krupp has installed a new sintering plant with suction side of 400 mZ, replaced two smaller blast furnaces by two larger units. and installed a new melting shop with two 300-t LD con- verters and a continuous slab-casting machine. ln November 1976. Krupp said that it had so far invested DM 350 per ton for increasing the capacity of the Rheinhausen works by 1.5 Mtpy. If the equipment listed had been installed on a greenfield site, the specific investment costs would have in- creased to about DM 500 per ton. said Krupp.

In this context, Dr. Gienow, chairman of Klöckner Werke, gave the fol- lowing comment on the future potential of the European steel industry:

"Even a large concern has to strain its linancial capabilities to raise some 10 billion DM fora new investment. The capital investment. however. is not the biggest problem today. lf a new steel plant costs twice as much in investment cost today as some years before. the capital cost per ton of steel produced is also twice as high and the competitiveness becomes questionable."

""The extraordinarily high increase in costs makes it necessary to think about com— pletely new location criteria. The extremely high capital costs in new greenlield plants do more than compensate very favorable raw material and energy costs as well as lower freight rates as compared to the classical locations of steel plants. The best

• Sida 176
•  Original

future possibilities to increase steel production capacities in the medium term are the elimination of boltlenecks in existing modern steel plants. whereby the capacities can be enlarged by relatively low capital expenditures. It sounds grotesque. but the possibilities of a steel plant are the better the greater the imbalance between raw steel and rolling capacity."

5.2 General Remarks about Investment C osts jar Mini Steel Plants

Mini steel plants in highly developed industrial countries will be erected only in specific locations where relatively cheap and sufficient raw materials (scrap and/or sponge iron) are available and where at the same time a market for small-dimensioned long products like rods. wire-reinforced bars, other bars. billets or small sections is located close by.

The capacity of a mini steel plant should depend on possible size of the potential market and should range between 100.000 and 600.000 tpy.

The decisive advantages of a mini steel plant are the low transportation costs of raw materials and products. Because of the strong dependency of most mini mills on scrap. the costs of steel products are more often subject to fluctuations than costs in large integrated steel mills. Nevertheless, mini- steel plants mostly can compensate high raw material costs by lower capital and transportation costs.

Depending on the site and kind of equipment. the investment costs for a 600.000 tpy mini steel plant can range between DM 400 and 700 million. This corresponds to specific investment costs of about 700 to 1.200 DM per ton.

• Sida 177
•  Original

Appendix

Table A ]. Investment Costs for Sinter Plants

Ore: Magnetite (Sweden) Rate of Production: 33 t/mzd Availability of Equipment: 90 % (330 Days)

hearth diameter Of bl ast furnaces devoted annual ”PW” 1.7 lillion i 2.5 uilliont 3.5 million of blast furnace

annual amount of sinter charged (701 sinter; 30 1 luups and/or pellets)

resulting production of sinter 5,784 t/d 9,132 t/d 11,372 t/d size of the suction sida 175 ||2 277 l2 m 65 lillton Oil 83 million DH 100 million DH

351 11.1

16%

1.9 nilliont 3.0 lillion t 3.9 lillion t

investment costs in Ger-any

uachi nes

dust exhaust

electrical equipment and couputerization total 100 1

151

construction work 20 1

”””” ”vid?" ”"$ 38.25 on 33.20 nn 25.60 en per ton of pig tron

foundation and structure

• Sida 178
•  Original

investment costs

o s eCIfic investment costs D

too 9 % 5 ?>- a so _, ut & 8 å % e & åå % i 30 Fig. A la: Influence ofSize % of Suction Side an Total and Specific Investment 0

Costs for Sinter Plants in Germany

xx;

| 175 277 m? 350 360

srze of suction stde

Table A 2. Operating Costs for Sinter Plants

A _ 1.9 'llllo" tpy

cost breakdown unit

labour costs salary

wages

fuel gas

other energy and material costs

other operating costs

laintenance as 1 of specific invest-ent cost

capital costs

operating costs

average Ger-an overheads

total operating costs

B 3 million tpy

con— costs sumption per t

C 3.9 million tpy con— costs sumption per t per t

con- costs sulptlon per t

price per unit

Remarks: German operating prices range between DM/t 10.— and 25.—; average ope- rating price is about DM/t l3.—. lt has to be noted that non-magnetites will sinter faster: magnetite: 33 t/m2 x 24 h non-magnetite: 40 t/m2 x 24 h

• Sida 179
•  Original

capital costs 11.83'l.

capital costs 15. .

20

DM/t

16

operating costs R?

O

- -itel costs

_ ___— Flg. A 2a: Influence of m Size afSuction Side an

labor t . . Ope'a'mszs'sfor—i'me-

175 277 m2 350 350 ring Magnetites (without size of suction side overheads)

Table A 3. Cost Price of Sinter

1.150 kg

aduixtures, fluxes 65 kg

sinter coke 60 kg

as 0.35 Gcal ost price per t sinter

sinter cost price per t Fo (64 1 Fel

average Geroan net -urden cost price par i Fe

Remark: Note that in Germany hardly any magnetites are being sintered.

• Sida 180
•  Original

Table B [. Breakdown of Investment Costs for Blast Furnaces

%

[) Burden Preparation 4,1 2) Charging Equipment 2.2 3) Blast Furnace 14.4 4) Casting Bay 3.4 5) Blower 4.8 6) Cowper 5.4 7) Dust Extraction 2.2 8) Assembly (1—7) 10.5 9) Fine Dust Extraction and Assembly 2.5 10) Refractories for the Cowper 7.4 11) Bricking up 2.0 12) Refractories for the Blast Furnace 2.0 13) Bricking up 0.7 14) Slag Granulation and Assembly 6.6 l5) Water Fittings and Assembly 5.5 16) Electrical Equipment incl. Computer 5.5 17) Submarine Ladies 6.2 18) Construction Work 13.4

Total about 100.0

investment costsilOGDW) specnic investment costslw Itl

Fig. B la: Influence of Size qf'Hearth Diameter an Total and Specific In- vestment Costs/or Blast Furnaces of3'd to 4'” Ge- neratian

investment

8 10 15 20 rn hearth diameter

• Sida 181
•  Original

Table B 2. Operating Costs plus Fuel Costs for Blast Furnaces

bossar—th dianther equipeent 93

cost breakdown unit price con- con- con- con- cost per sulption su-ption suuption suuption per t unit per t per t per t

1,200,000 t/year ') ldour costs salary 6.19 vegas 3.24

0.25 2.20 8.92

refractorie and other nterials 'i 2.64

") transportation ii.72 ') henicai analyses 0.56 . other operating costs 7.67 . laintenance 8.014 ') capital costs 10. 86 .)

overheads) .

____ .. _ .. H- .. _ ..

average Ger-an _perating costs 50. - to 53. -

fuel cost coke ():/t 128. 72 1141. 66 124.52 ! DH/t 145. 62 135. 93 147. 39

i _____ ..... _ .. _ .....

average cost price in Germany, July 1975, DN 313.73 ')

individual cost ite-s in DN per ton have been taken fron figures released by Stehleisen

• Sida 182
•  Original

o German iurnaces

DM It o 50 ——- German iutnaoes _ Japanese turnaces oi X iourih generation

70

operating OOSlS

Fig. B 2a: Influence of 20 Size of Hearth Diameter on Operating Costs (wit- 10

hout overheads) of Blast 2 L 6 s 10 12 m 11. 15 Furnaces hearth diameter

Table C 1. Total and Specific Investment Costs for LD and OBM Melt shop with halls for continuous casting (no stripping facilities):

Melt shop includes: second converter installed, tlue gas cooling, no complete combustion of tlue gas, waste water treatment, cranes. scrap preparation, equipment for scrap packing, equipment for auxiliaries, slag treatment. mixer. no scrap yard

Process LD (basic pig iron) OBM (phosphoric pig iron)

Size of equipment 60 1 150 t 60 ( 150 t Capacity per year 648.000 t 1,620_000 t 648.000 t 1,620.000 t Time of operation per ton 0.67 min 0.27 min 0.67 min 0.27 min Investment costs 105—120 million DM 172—193 million DM 104—1 19 million DM 167—188 million DM Specific investment costs 162—185 DM/t 106—119 DM/t 160—183 DM/t 103—116 DMt

• Sida 183
•  Original

Table C 2. Operating Costs for LD and OBM __

ize of

QUlDIeM --- -—- 150 l i con- con— costs . price con- con- costs suuption sunption per t sumption sumption

per t per t ' per t per t

abour costs

salary

wages

.nergy

electricity

uther operating

aintenance

apital costs

Remark: For the case the productivity of the OBM process is higher — as often cited in literature — operating costs would decrease correspondingly.

• Sida 184
•  Original

Table C 3. Operating Costs for OBM

(Information obtained from process owner)

__ __ ___— ___— ___—___

labour costs

salary wages energy electricity oxygen water refractories other materials transport tools storage other operating maintenance

capital costs

at 15.5 % at 11.831

total operating costs

• Sida 185
•  Original

Table D 1. Specific Operating and Specific Investment Costs for Electric Steel Plants with Halls for Continuous

Casting

cost breakdown unit DH per con- con- con- con— unit sulption sumption souption sumption per t per t per t per t

labour costs

fuels

energy

electricity

electrodes

oxygen

refractories

other operating eaterial

other operating costs

eaintenance as 1 of specific invest-ent costs capital costs

total operating costs

specific invest-ent costs 700.- to 1,100.- OH 440.- to 700.- OH 290.- to 380.- BN 150.- in 300.- DM

• Sida 186
•  Original

examples for furnaces tx 25t IX25t 1x60t 2x100t LxlOOt tooo Ouelau'ng costs ? ' ' |

addltlonal exueuses lm m environmental COHHOI

600

& cost lange tm basuc ernnpmem

Ivuwslmmu (*usls

specific operating costs ( DNI/tl N O O

:

specific operating costs (broken (Iownl

cup | tu! costs

o electricnz 2 '———_O————_

electrodes

0 Fig. D I a: In/Iuence Q/"Size of Electric F urnaces on

Specific Investment C 0515 and Speci/ic Operating 0.05 0.1 02 (fa 04 lOGt/yeur 10 Costs capacity

O

specific investment costs (DM/tl

malntencnce *

• Sida 187
•  Original

Table E ]. Continuous Casting — Model for Billets

(0.35 million tons/year)

Strand thickness (mm) Strand width (mm) Share of annual production (%) Weight of ladle (t) Withdrawal speed (m/min) Weight (kg/m) Casting rate/strand (kg/min) Total casting time (min) Admissible casting time (min) Number of Strands Casting time/strand (min) Capacity/strand (kg/min) Number of equipment

100 100 30 60

76 228 33 60

265 1.824

1 10 120 1 10 120 30 40 60 60 2.7 2.5 92 109 248 274 30 27 60 60 8 8 240 220 1984 2.189

2 billet casting machines ] in stand-by

DM/t

1.0

Products

I dtmensuons'

Il dimensions. III dimensions:

!, 2, 3, 4, 6, 8: number of stvands

lOOX 100 mm up to lGOX 160 mm 150X210 mm ZOOX 260 mm

qoemting costs

(11 0.2 0.3 capacity

0,4 106 t lyear 0.6

Fig. E Ia: ln/iuence of the Number of Strands on Operating Costs at Various Production Programs (Bi/- let Production) (8 500 ha- urs/ year)

• Sida 188
•  Original

TableEZ. Continuous Casting — Model for Blooms

(1,5 million tons/year)

share of annual production (1)

u n ll nm

number of equipment

300 300 350

_; o

1, 026 1,140 1, 026 1,1k0

1, 251i 1, 596 1, 729 1, 826

2 bloom casting machines 1 in stand-by

1 ,254

183

40 111 _— _|

X 2 Products 0 110 | dlmenslon51250X370 mm DM/t 1 H (llmenslons. 2sz 350 mm 03 soox 500 mm ||| tiimensuony ZSOX 350 mm JOCIX 700 mm 1,2,3,4,G'numbei ol strands .": 8 30 U Ul g e 0 O. 0 Fig. E 2a: Influence of the Numbers of'Strands on , 20 operating Costs (Bloom Production) (8 300 ltours 4 0.2 0.3 0.4 0 5 0.6 0.7 08 10 ”Yeo, , 0 [VBG/') copamty

• Sida 189
•  Original

Table E 3. Continuous Casting — Model for Slabs

(5 million tons/year)

S ran lC ”ESS

strand width (nin)

weight of ladle (1)

vi thdraval speed (rn/min)

veight1kg/m) ?, casting rate/strand (kg/min) 2,279 2,

total casting time( min)

41 slab casting machines

number of equipment 1 in stand-by

LO Products I tlimenstons 200/(700 mm up to 300X1250rnm DM/l || dimensions ZOOX 300 mm

70071650 mm Ill (lumens-nns 20071000 mm

300/2250 mm lV dlmensions. 200X1300 mm

350X 2650 mm I,? numher ol strands

operatirg costs

cupcctty

:..: ;— cn N ut N L..: M ut t.. oo :x) u't N c.: w _: D

1.— _l M

7,028

Fig. E Ja." Influence of tlte Number of Strands on Operating Costs at Vario- us Production Programs (Slab Production) (8 500 hours/year)

• Sida 190
•  Original

Table E 4. Investment Costs for Continuous Casting Machines

(Million DM) Equipment for Billets (3) Blooms (3) Slabs 5) Supporting steel structure 0.5 2.21 4.10 Casting machines 5.6 28.14 44.48 Ladle, ladle turn table 0.47 2.1 2.64 Investment cost for one unit 6.07 32.45 51.22 Investment cost for several units 17.3 91.41 2388 Foundation 3.5 21.5 65 Total investment costs 20.8 112.91 3038 Specific investment costs (DM/t) 59.5 75.27 60.8

Table E 5. Operating Costs for Continuous Casting

quipnent for billets for blooms

ost breakdown unit DH con- costs con- con- per sumption per sumption sumption unit per t t per t per t

abour costs

for slabs

salary

0.98 0.21 Electricity 1.08 water (loss) 0.03 egetable oil _ 0.56 1.20 ? other material costs 3.80 & other operating costs 2.80 ] maintenance 2.50

capital costs

total operating costs

operating costs of comparable roughing lill:

• Sida 191
•  Original

billets blooms stabs 100 0

114/t

rough ing mi ll costs

sx O

continuous casting costs

operating costs

Fig. E Sa: Influence of Capacity on Operating Costs for Continuous Cas- ting Machines. Compari- son of Operating Cost of

105 t/yeur Roughing Mills and Con- capacity tinuous Casting

• Sida 192
•  Original

Table F 1. Program for Three Different Plate Mill

2.8 » train 3.6 ! train E_n train

1) operating period 1) operating period 1) operating period 300 days ä 3 shifts - 900 shifts ; 7.200 h 300 days ä 3 shifts - 900 shifts = 7.200 h 300 days ä 3 shifts - 900 shifts : 7.200 h machine time 6.750 h machine time 6.750 h machine linie 6.750 h

2) slab input 2) slab input 2) slab input 360.000 tpy : 30.000 t/monlh ; 53.3 t/eachine hour 660.000 tpy = 55,000 t/oonth * 97.8 t/machine hour 1.2 million tpy ; 100.000 t/nonth : 180 t/nachine hour

dimensions dimensions dimensions

800 x 120 43.000 tpy 12 1 1.000 x 150 99.000 tpy 15 1 2.500 )( 300 nm 300.000 tpy 25 1 1.000 )( 120 [07.000 lpy 13 1 1.1000 )( 200 231.000 tpy 35 1 2.000 :( 250 mm l180.000 tpy #0 1 1.200 )( 120 72.000 tpy 20 1 1.600 )( 200 99.000 tpy 15 1 1.600 x 200 ll 300.000 tpy 25 1 1.500 x 150 90.000 tpy 251 2.000 x 250 231.000 tpy 35 1 1,000 )( 200 en 120.000 tpy 10 1 1.800 )( 180 50.000 tpy 15,1.

2.000 :( 200 mm 54.000 tpy 151 length: 1.000 - 2.600 mm length: 1.800 - 3.250 in 2.000 x 1050 m

3) plate dimensions plate dimensions 3) plate dimensions length: max. 50 m length: max. 50 m length: lax. 50 || width: 1.000 width: 1.000 width: 2.500

1.000 - 1.500 1.000 - 1.500 2.500 - 3.000 1.500 - 2.000 1.500 - 2.000 3.000 - 3.500 2.000 - 2.500 2.000 - 2.500 3.500 - [0.000

2.500 2.500 - 3.000 [9.000 thickness: 5 thickness: 6 10 thicknes ' 10 10 10 15 10 15 15 15 20 15 20

20 20 25 20 25 25 25 30 25 30 30 30 4.0 30 AO 30 1.0 1.0

• Sida 193
•  Original

Table F 2. Investment Costs for One Strand Plate Mills

Costs million DM

2.8 m 3.6 m 5 m ] Fointlution und below grade construc- tion 42.5 47.9 63.8 2 Mechanical equipment 109.6 1327 1904 3 Electrical equipment 55.5 66.6 77.7 4 Hziils untl cranes 102.6 125.4 176.7 5 Construction work ol' (I) through (4) 33.6 39.2 50.4 6 Water Supply 11.2 16.8 16.8 7 Miscellaneous 17 17 17 Total 1—7 3720 4456 5928 Gowdnnual ton i 675 DNI/annual t 08 500 4 | 9 400 0/0 AQADM/unnuul ton_i 8 300 .

_ /_£

100

hN

investment costs (lOSDMl , specific investment costs (CM/t) U! 0 Ul U ex 0 (Il (.n & (» N

1 foundations and below 0/3. grade constructions mechanical equipment electrical equipment halls and cranes construction work of (1) through (4) water system miscellaneous investment cost speCiiic investment cost

(» O &

ex 0 . L

w

N

(Dmxlo')

10

Fig. F 2a: Influence of Capacity an Total and

350.000 600000 1.2mill. 51766ch Investment Costs

annual ton of Plate Mills (7 000 ha— 2 Bm-mlll 3.6m—mlll SOm—mill urs/year)

• Sida 194
•  Original

Table F 3. Operating Costs for Plate Mills

Train 2.8 m 3.6 m M_________360_000 tpy 660.000 tpy ion tpy

Cost breakdown Unit DM per Consumption Costs per t Consumption Costs per t Consumption Costs per t unit per t DM per t DM per t DM

Labor costs salaries Bl)” DM/year 55.680— 4.77 2.60 1.43 wages (294, 316. 308)b DM/hour 18.55 1.7 31.54 0.73 13.54 0.53 9.83 Fuels Gcal 21.— to 19.— 0.85 17.85 0.68 13.60 0.5 9.—

Energy electri ity kWh 007—009 90 8.10 70 5.60 50 3.50

oxygen. water. compressed air 5.40 3.73 2.33 Other materials 12.65 6.60 3.— Other operating costs 32.50 19.50 13.—

Maintenance 23.— 18.40 13.80

Capital costs 15 % 160.12 104.63 76.57 (11.83 %) (122.20) (79.85) (58.44)

Total operating costs DM/t 295.93 188.20 118.66 (258.01) (163.42) (100.53)

"31 men b294 men for 2.8 m train 316 men for 3.6 m train 308 men lor 5.0 m train

• Sida 195
•  Original

200

100

80

operoti ng costs

average production

t.om—-

om

_* XT, operating cost os

capital cost (116 cost lor auxiliary

material; 4 labour cost

luels and other sources ol energy maintenance repair

capacity 1105t lyearl

average weight of stabs

Fig. F Ja: In/luence of Capacity an Operating Costs of Plate Mills (7 000 hours/ year)

Fig. F 3b: Influence of the Weight of Slabs on the Capacity of One and Two Stand Plate Mills per Year and per Hour (5 000 hours/ year)

• Sida 196
•  Original

Table G [. Programs for Wide Strip Mills

cold rolled strip tin strip tube steel hot rolled strip

slitting strip

special steel ferritic special steel austeni tic

channel ed plate

thickness

(mm)

strip width (- ]

strip width (nm)

101 351 301

90' mill

strip width (n)

1,520 1,620

• Sida 197
•  Original

Table (; 2. Investment Costs for Wide Strip Mills

Costs (million DM) 56": 1372 66”: 1,676 90"=2,286

LO

mm mm mm ] Foundation und below grade construc- tion 3] 37 48 2 Mechanical equipment 130 160 223 3 Electrical equipment and computer 109 146 169 4 Halls and cranes 102 114 131 5 Construction Work (1) to (4) 35 46 58 6 Ovens and construction work 43 52 69 7 Energy supply, traffic constructions 38 43 50 8 Miscellaneous 2l 39 49 Total 509 637 797 Trains 3/4 konti 3/4 konti kemi 2000 ¹⁵⁰⁰ 4 1 I —l With? S(Hp rolling mills With a 9000 Wide strip rolling mills wrlh lair DM/t rate ol uroductlon and & program Wllh me ot moducmn and less man 15% widths over 1.800 mm 591, Wldlh over 1300 mm mot) ——l—— ⁸⁰⁰ /09 ⁶⁰⁰ / So ' 1.00 ! 100X 0 X010 200 z) g 1 foundation and below grade .. construction = 2 mechanical equipment || 3 electrical equipment and computer & 100 4 hallsand cranes & 5 construction work 1 to 4 E 6 ovens .- 80 7 energysupplv,traftic ,'2 & miscellaneous '.: 9 investmantcost & 60 10 specific mvestmentcost VI ? U 5 9

20

Fig. G 2a: Influence of Capacity on Total and Speci/ic Investment Costs s QI'Hot Wide Strip Mil/s capacity (lOGt/yeurl (7 000 hours/year)

lO

• Sida 198
•  Original

TableG 3. Operating Costs for Wide Strip Mills

rolling nill 56'-train 90' train

capacity 3.5 million tpy 5.5 I'llion tpy

cost breakdown unit DH per con- con- unit sumption sumption per '( per t con- sumption per t

production

labour costs salary (15 IB") wages (321, 369, 389 men) 0.27/0.k5

0.6 /0.7

0.26/0.37 0.45/0.65 o.15/0.23 0.37/o.5

fuels

En orgy

100/110 2.5/2.5

electricity 80/90

1.9/2.z

60/70 1.5/1.65

w ter other laterial costs transport costs other operating costs laintenance overheads

capital costs [11.83 1) (15.5 1)

total operating at various capital costs

) )

69.25 89.03 (vt.se) (97.te

• Sida 199
•  Original

DM/t

100

LO

20 & lh 8 1 production cost få 2 capital cost % 10 3 cost for auxiliary materials o 4 IabOur cost 5 utility cost Fig. G Ja: Influence of 1.5 2.5 35 55 Capacity on Operating lost/Year Costs of Wide Strip Mills

Table H ]. Programme for Cold Rolling Mills

Average thickness in mrn 0.7 0.9 1.1 1.6 2.5 Total in %

Average width in mm

700 — — — 5 1 6 1,100 2 34 11 20 1.5 68.5 1500 1.5 15 — — — 16.5 1,750 1 8 — — — 9 Total in % 4.5 57 11 25 2.5 100

52 % rimmed steel, 48 % killed steel. 35 % commercial grade, 45 % drawing quality, 20 % deep-drawing grade.

• Sida 200
•  Original

Table H 2. Production Possibilities of Cold Rolled Sheets

cold rolling mill barrel length of production

five strand tandem mill tour strand tandem mill reversing mill five strand tandem mill

reversing mill

four strand tandem mill

reversing I'll reversing mill reversing mill

four strand tandem mill reversing I'll

reversing lill reversing lill

five strand tandem lill four strand tanden mill four strand tanden mill

working roll

1,000 t

• Sida 201
•  Original

Table H 3. Investment Costs for Cold Rolling Mills

Reversing mills

Tandem mills

four Strands

live Strands

Barrel length of working rolls in mm 1.450 1.830

2.030 1.450 1.830

Unit 1.000 DM 1.000 DM

Group ol equipment 1. rolling mill equipment 13.368 14.312 2. electrical equipment and control devices 11.743 13.373

1.000 DM

14.786 14.240

1.000 DM 1.000 DM

2.030

¹ .000 DM

1.830

1.000 DM

2.030

1.000 DM

29.100 31.694 37.407 40.000 33.705

42 .050

36.890 48.615 39.275 51.335

Total 25.111 27.685

29.026 66.507 71.694 75.755 85.505 90.610

• Sida 202
•  Original

Table H 4. Investment Costs (in million DM) for Cold Rolling Mills by Type of Equipment

Million tons/year 1.3 1.2 1.4 1.7 1.6 1.4 1.6 1.4 1.3 1.2 1.2 Equipment AT BT CR DM EM FR GM HR IT KT LT Pickling equipment 45 45 45 45 45 45 45 45 45 45 45 Rolling equipment 906 75.8 105 112.5 1006 102 95.5 99 85.5 71.7 66.5 Annealing equipment 45 42 48 57 53.5 48 53.5 48 45 42 42 Skin pass rolling equipment 40 40 40 ' 57 57 40 40 40 40 37 34 Cutting equipment 29 29 29 29 29 29 26 26 26 26 24 Slitting equipment 22 22 22 22 21 21 20 20 20 20 18 Cranes 18 16.5 19 18 18 18 18 18 18 18 18 Halls 85.8 80 92 100 96.5 90.5 96.4 887 85.7 80 78.5 Miscellaneous 9.6 8.7 10.6 11.5 10.6 14.5 10.6 11.3 10.8 9.3 8.0 Total 385 359 4106 452 425 408 405 396 376 349 334

Table H 5. Average Operating Costs for a Pickling Line (Max. Capacity 1.5 million tons/year: Machine time: 7.000 hours/year)

Cost breakdown Unit DM per unit Consumption Price Labor costs

salaries (3) DM/year (55.680.— DM/a) — 0.11 wages (21) DM/h 18.55 0.1 1.85 Fuels

natural gas Gcal 23.— 0.2 0.46 Energy

electricity kWh 0.09 14 1.26 water m3 1.30 0.5 0.65 Appliances DM/t 0.40 Operating material

inert gas m3 0.3 10 ' 3.— Transport costs DM/t Z.— Other operating costs 3.— Maintenance 3 01) 0.90 Overheads DM /t 1.50 Capital costs

15.5 % 4.65 (11.83 %) (3.65)

Total operating costs 19.78

(18.78)

• Sida 203
•  Original

Table H 6. Average Operating Co'sts for an Annealing Line

(Max. Capacity 1.5 million tons/year)

Cost breakdown Unit DM per unit Consumption Price Labor costs

salaries (4) DM/year (55.680— DM) 0.15 wages (40) DM/h 18.55 0.19 3.46 Energy

electricity kWh 0.09 10 0.90

steam t 19.— 0.08 1.52

compressed air m3 0.03 5.5 0.17 water m3 1.30 0.9 1.17 Applianccs DM/t 0.50 Operating material DM/t 3.— Transport costs DM/t l.— ()ther operating costs DM/t 1.30 Maintenance ”& 1.20 Overheads 1.— Capital costs

15.5 ”u 4.65 (11.83 ”n) (3.65)

Total operating costs 20.02

(19.02)

Table H 7. Average Operating Costs for a Cold Rolling Mill

(1 .5 million tons/year)

Cost breakdown Unit Price per unit Consumption Price Labor costs

salaries (5) DM/year 55.680— 0.19 wages (35) DM/h 18.55 0.164 3.06 Energy

electricity kWh 0.09 55 4.95 compressed air m3 0.03 12 0.36 water "13 1.30 0.6 0.78 Appliances

consumption DM/t 1.80 labor DM/t 0.50 Operating material DM/t 0.80 Transport costs DM/t 0.50 Other operating costs DM/t 0.65 Maintenance DM/t 5.5 % 3.70 Overheads DM/t l.— Capital costs DM/t 15.5 % 10.33

(11.83 %) (7.89) Total operating costs 28.62

(26.18)

• Sida 204
•  Original

Table H 8. Average Operating Costs for a Skin Pass Rolling Mill

(Max. capacity: 1.5 million tons/year)

Cost Breakdown Unit Cost per unit Consumption Price Labor costs

salaries (3) DM/year 55,680.— 0.11 wages (24) DM/h 18.55 0.11 2.10 Energy

electricity kWh 0.09 5 0.45 compressed air m3 003 2 0.06 Appliances

consumption DM/t 0.80 labor DM/t 0.13 Operating material DM/t 0.12 Transport costs DM/t 1.20 Other operating costs DM/l 1.00 Maintenance DM/t 1.50 Overheads DM/t 15.5 % 4.13 Capital costs DM/t (11.83 % (3.15)

Total operating costs 12—

(10102)

• Sida 205
•  Original

Table H 9. Operating Costs for Cold Rolling Mill (7.000 machine hours)

production tpy cost breakdown

'abour cost salaries (20) uaqes

tuels natural qas

energy electricity water compressed air sleau

anoliances consumption labour

ooeratinq nterial

transport costs other operating costs

maintenance

capital costs

1.3 l'llion

con— su-p ti on ner t

man: 176

11.18

113

? 214

1.2 .nim 1.4 million 1.6 lilltonf 1.6lllllnn1.

sumption sulntion sulptinn sulptinn sulotion sumption sumption

Lt)

1.3 milligram”

con-

sumotion

pur l

sulation ner (

1 0 0.86

.? million

con- price

per t

5.50 0.85 7__

5. 70 4.50 11.63 5. 1.5 HO

m,m]

"1,2-illum

con- suuoti nn ner t

n:

0.19

118

zu 0.1

total oaerzlinq costs

6.000 nchine hours 5.000 machine hours

_]

124.05 (112.55)

135. 143.-

57

0 m m t.:

(32.93) _! 125.71.

(11537)

• Sida 206
•  Original

Fig. H Oa: Influence of Total and Specific Invest- ment C 0515 on C apaciry ol' Cold Rolling Mil/$

LSO

MO

specific investing! costs (DM/t)

” 31.0

32'

300

investment costs (10 t/DM)

26'

capacity

SOU 1977:16 I !- T )( T investment costs ”___—HH ! 1 tantletn m|ll reversing mill )” mixed ol lllllllln..- ' i .. n t t t _ " "mm,” [ål Meet lag:? men 'uuwmmlllllunlmm .: ;( 5' _Ä . 4 WW: ! * x x 1'2 1'3 U' 15 15 1-7 lost/year 1.9

• Sida 207
•  Original

1) range of spemiic operating costs 21 range ut specific investment costs 3) costs ol auxiliary materials

4) labour costs 5) costs tor luels and other sources oi energy 6) maintenence and repair

160 om lc———l-——— —— _j— moderctto rote of utilization with capital costs x x ot 15. S']. 140 & x ____________ X X Nl__! wourablo role of utilization WW. 12l & | -itul costs ot15.5'l.o - I_ N.... 100 L . . . . _ " tuvouroble rate ot utilization With copttal costs of 11.83'1. % 8 90 l— &” 'a' & O

.. 1 _| _) |I|||||||||ttttt|t||||||||||||||.|............ ......... |s s'f-ouutul cost _ zl lellllllllllllllllllllllllallllllllllll

LO __ X 2' I— —5_ T_o— ?. O 0 0.8 0.9 1.0 1.1 1.2 1.3 1.1. capacity

Tablel ]. Characteristics of Rod Mills, Bar Mills and Combined Mills

1) Program Rod mill program a) single purpose mills input output 110 x 110 mm 5.5 mm 125 x 125 mm 5.6— 7 mm 7.1— 9 mm 9.1—12 mm b) all purpose mills input output 110 x 110 mm 5.5 mm 125 x 125 mm 5.6— 9.0 mm 9.1— 13 mm 13.1—22 mm Bar mill program a) single purpose mills input 80 x 80 mm 100 x 100 mm

110 x 110 mm 125 x 125 mm

output 8, 10, 12, 14 mm 8—28 mm

1.5

40% 20% 25% 15%

35% 40% 15% 10%

50% 50%

.i—E'i

lost/year

Fig. H %: Influence of Capacity on the Operating 1.7 Costs of Cold Rolling

Mills

• Sida 208
•  Original

208 Bilaga 6 SOU 1977:16 b) itll purpose mills input output 100 x 100 mm 12—40 mm rounds 4 ”|| 110 x 110 mm wide flats: 125 x 125 mm 100 mm width 20 mm width 30 "|| anglcs: 50 x 50 x 7 mm 20 % angles: 60 x 40 x 7 mm 10 ”|| Combined ini/Is program &) single purpose mills input output 100 x 100 mm rods: 110 x 110 mm 5.5—22.0 mm 40 ”|| 125 x 125 mm bars: 8.0—30.0 mm 60 ”|| b) all purpose mills input output 100 x 100 mm rods: 110 x 110 mm 5.5—22.0 mm 4 ”|| 125 x 125 mm bars: 8.0—40.0 mm 4 ”t. wide llats and angles: 51.500 mm2 cross sectio- nal area 2 %

2) Input

Length oi input material rod mills:

1 = 12, 14 and 22 m bar mills and combined mills: 1 = 9. 12 and 14 mm

3) Theoretical end S/JCPIIS ofro/led material

rod mill: 70 m/sec. average 40—66 m/sec bar mill: 24 m/sec. average 16—20 m/sec

4) Theoretical rolling capacity por strand _lor above programs

(a) one purpose rod mill c = 41 t/h

(b) all purpose mill c = 48 t/h

(c) one purpose bar mill c = 45.7 t/h

(d) all purpose bar mill c = 67.1 t/h

(e) one purpose combined mill c = 43.6 t/h

all purpose combined mill c : 56.1 I""

• Sida 209
•  Original

Table 1 2. Models for Rod Mills. One and All Purpose

Number of A() = 110 x 110 mm A = 125x 125 mm

0

Strands % t/strand t/year % t/strand t/year 100 41 — 100 48 — 1 71 .9 30 210.000 72.8 35 245000 2 69.7 286 400000 69.9 33.6 470000 3 66.9 27.4 575.000 67.5 32.4 680000 4 64.5 26.4 740.000 64.7 31.1 870.000

Table [ 3. Models for Bar Mills. One and All Purpose

Number of A0 = 110 x 110 mm Strands

One purpose % t/strand 100 45.7

1 73.5 33.6 2 72.5 33.2

t/ year

235 .000 465 ,000

All purpose

% t/stmnd t/year

100 67,1 — 73.4 49.3 345.000

72.3 48.6 680.000

Tableld. Models for combined Mills, One and All Purpose

Number of A() = 110 x 110 mm Strands One purpose % t/strand 100 43.6 1 72.1 31.4 2 71 ,3 31.1

t/year

220000 435 .000

All purpose

% t/strand t/year

100 56.4 — 72.2 40.7 285.000 71.5 40.6 565.000

Table 15. Distribution of Investment Costs for Rod and Bar Mills

1) Mechanical equipment 28—32 % 12—16 % 3— 5 % 32—36 % 3— 5 % 2) Electrical equipment 3) Ovens 4) Halls. foundations 5) Cranes

Total

100 %

• Sida 210
•  Original

Table l6. Operating Costs for Rod Mills. Ba (7.000 machine hours)

rolling aills capacity cost breakdown

labour costs salary

vaqes fuel

energy electricity

water

miscellaneous other material costs other operating costs maintenance

capital costs

total operating costs (7,000 machine hours)

6,000 machine hours 5,000 machine hours

price nar unit

rod lills

240.000 tpy

sulption

costs DH/t

r Mills and Combined Mills

con- sulption per t

costs nu/t

b

235,000 tpy

con- sulption per t

costs DH/t 680,000 tpy

colbinad lllls

220.000 tpy 565.000 tpy

con—

suaotlon par i

• Sida 211
•  Original

106 rod mills

investment costs

2 I. 6 810 2 L 8 810

capacity (105 t/yeat)

Investment Costs ol Vanous Types ol Rn | iii.l Bar Mills

l i | l

. ,T, combired mills

_ ___ billet input 110X110mm

billet input 1208120 mm

investment costs

Fig. [8a: Investment C ost 2 | 10 ”year 10 of Various Types o/"Com- capacity bined Mil/S

spec inc inves

capacity (105tlyear)

Specific Investment Costs lor Various Types ol Rod and Bar Mills

_ , ___— billet input llOXllO mm combined mills

billet input 12051120 mm

Fig. [ 86: Specific Invest- ii t/year to ment Costs/ar Various capacity Types of Combined Mil/S

specific investment cess

• Sida 212
•  Original

DMIt T rod mills bar mills 150

100 80

operating costs

L.: 0

N O

2 I. 6 8 10 2 l. 6 8 10 capacity (105tlyeatl

operating costs, lavourable rate ol utlization With 11.83 % capital costs operating costs, lavaurable rate ol utlization With 15.5 % capital costs operating costs, 6000 machine hours (moderate utilization) operating costs, 5000 machine hours ltair utilization) labour costs luel and energy costs maintenance capital costs

Fig. I &: Influence of Capacities of Rod and Bar Mills on Operating Costs

ang:»

Utnarm—......

20 combined DMI ! 150

100 80

01 O

operating costs #* 0

m 0

2 1.0 105t/year io

capacity

operating costs, lavourable rate ol utilization With 11.83 % capital costs operating costs, lavourable rate ol utilization With 15.5 % capital costs operating costs, 6000 machine hours (moderate utilization) operating costs, 5000 masihne hours (lair utilization) labour costs fuel and energy costs maintenancy capital Costs

a.cati-

Fig. I 8d: Influence of Capacities of Combined Mills on Operating Costs

maan—......

• Sida 213
•  Original

Bilaga 7 Den tekniska utvecklingen inom järnhanteringen fram till 1985

Av Birgitta Lindblad

214

Stora ansträngningar har gjorts för att få fram en dynamisk processtyr- ningsmodell för masugnsprocessen. Även om arbetet på detta fortsätter har man alltmer insett att samma mål, dvs. goda driftsförhållanden utan stör- ningar, kan uppnås genom konstanthållning av yttre faktorer. Stor betydelse har förbehandlingen av malmen och andra beskickningsmaterial samt till- sättningstekniken.

Bränslebehovet i masugnen täckes av koks samt olja eller gasformiga kolväten. Bränsleförbrukningen har sänkts markant under de senaste åren beroende på förbättringar av olika slag, exempelvis högre blästertemperatur, förhöjt arbetstryck i masugnen, tillsats av olja i blästerluften. Denna sänkning av bränsleåtgången kommer troligen att fortsätta om än i betydligt lång- sammare takt.

Jordens tillgångar av koksande kol som lämpar sig för masugnen är be- gränsade varför på sikt efterfrågan ej kommer att kunna tillgodoses.

Masugnskoksen kännetecknas av viss styckestorlek, hållfasthet och re- ducibilitet. För tillverkning av framtida ersättningsmaterial från icke-kok- sande kol har ett tiotal processer för s.k. formkoks föreslagits. För några av dessa har försöksanläggningar byggts och produkten provats i masugn. Resultaten har varit lovande. För närvarande är dock tillverkningskostnaden för formkoks avsevärt högre än för vanlig koks. Denna kostnadsbild kommer på sikt att förändras till formkoksens fördel allteftersom knappheten på goda koksande kol gör sig gällande.

Många försök har under tidernas lopp gjorts för att finna en ersättning för masugnen. Två olika linjer kan särskiljas, dels direktreduktion vid vilken reduktionen sker i fast fas och slutprodukten är s. k. järnsvamp, dels smält- reduktion där produkten är i flytande form. Årskapaciteten för direktre- duktionsanläggningarna utgör ca 0,5 % av världens råstålsproduktion. Fram till 1985 beräknas årskapaciteten ha fördubblats. De processer som idag finns är baserade på fast eller gasformigt bränsle, dvs. kol eller naturgas. Metoderna tillåter ekonomisk produktion i liten skala. sällan överstigande 500 000 ton per år och ugnsenhet. Järnsvampen har ett högtjärninnehåll och ringa slagg— halt och används därför huvudsakligen som substitut för skrot i ljusbågs- ugnar. De mest spridda direktreduktionsprocessernas behov av gas innebär, att man förutser att framtida anläggningar i första hand kommer att lo- kaliseras till områden med riklig tillgång på naturgas.

Framför allt i Japan men även i Europa är intresset stort för användning av nukleär energi för framställning av reduktionsgas till direktreduktions- anläggningar och masugnar. De tekniska problem som man kan förutse och ofördelaktig processekonomi bör medverka till att metoden får större betydelse först i ett mycket långt tidsperspektiv.

Smältreduktionsprocesserna finns för närvarande endast på försöksstadiet. Dessa processer är vanligen utformade så att billigt bränsle, ofta kolstybb, kan användas. Rimlig kapacitet hos varje ugnsenhet är av samma stor- leksordning som hos en direktreduktionsanläggning. I Sverige har forsk- ningsaktiviteten varit ovanligt hög. Ett par processer har nått försöksan- läggningsstadiet. En första fullstor anläggning kan tidigast vara driftklar i mitten på 1980-talet.

• Sida 215
•  Original

Sfåiframstä/lning

Stålframställningen domineras idag av syrgaskonverterprocesserna, LD och OBM. 1975 tillverkades 52 % av världsproduktionen i dessa processer. Denna andel beräknas stiga ytterligare allteftersom äldre ugnstyper ersätts med konvertrar. Kombinationen masugn-syrgaskonverter har visat sig ytterst konkurrenskraftig och anses allmänt komma att bibehålla sin do- minerande ställning under överskådlig tid.

Syrgaskonvertrarna chargeras huvudsakligen med flytande råjärn. Den moderna metoden för smältning av skrot och järnsvamp är elektrostålpro- cessen. 17 % av världsproduktionen tillverkades 1975 i ljusbågs- och in- duktionsugnar. Om den tidigare mycket starka ökningstakten kommer att fortsätta är mycket svårt att säga. Syrgaskonvertrar kan med lämpliga efter- behandlingsenheter producera specialstål som tidigare endast tillverkades i ljusbågsugn.

l motsatt riktning verkar det allt större antalet miniverk. Sådana byggs i områden med stort skrotfall och stor efterfrågan på armeringsstål och enk- lare konstruktionsstål. Utrustningen i dessa verk består av ljusbågsugn, stränggjutningsanläggning samt valsverk för tillverkning av stång och tråd.

Ljusbågsugnarnas transformatorkapacitet har ökat markant under senare år. För att dessa UHF-ugnar (Ultra High-Power) skall utnyttjas maximalt bör de endast användas för nedsmältning av skrot, medan färdigställningen (analysjustering etc.) sker i en efterbehandlingenhet. Sådana enheter är även av intresse för konverterverk. Beroende på efterbehandlingens art har olika metoder och utrustningar utvecklats. Utvecklingen går mycket raskt framåt på detta område. Exempel på etablerade metoder är vakuumbehandling, gasspolning, syrgaskonverter (AOD, CLU) för framställning av rostfritt stål. Den metod som tilldrar sig största intresset för närvarande är pulverinjicering under badytan i skänk eller stålugn. Pulverinjektion betyder en avsevärd förkortning av behandlingstiden samt ett gentemot gängse metoder högt och reproducerbart materialutbyte. Metoden liksom utrustningen är relativt enkel varför man kan förutse att den bör få stor spridning.

Stora ansträngningar har gjorts på skilda håll i världen att få fram kon- tinuerliga stålframställningsmetoder. I några fall har de provats i försöks- anläggningar. Fram till 1985 kan möjligen någon enstaka driftsanläggning beslutas.

Pulvermetallurgiska förfaranden innebär en viss förkortning av bearbet- ningsledet eftersom man vid pulverpressningen kan åstadkomma format som närmar sig det slutliga. De vid konventionell tillverkning uppkomna ojämnheterna i strukturen minskas eller upphör helt vid pulvermetallurgisk framställning. Kostnaderna för pulverståltillverkningen är emellertid så höga att endast speciella kvaliteter kan komma ifråga.

Bearbetning

Utvecklingen på bearbetningsområdet går mot alltmer mekaniserade kon- tinuerligt arbetande, högproduktiva och datorstyrda valsverk. Framtida vals- verk kommer att byggas så att ämnen med en standarddimension kan valsas till en slutprodukt med varierande format. Utgångsmaterialet kommer i

• Sida 216
•  Original

allt större utsträckning att vara stränggjutna ämnen varför götvalsningen minskar tonnagemässigt. Stränggjutningskapaciteten beräknas bli mer än fördubblad under femårsperioden 1975—1980 och i början av 1980-talet uppgå till en tredjedel av stålproduktionen. Utvecklingsarbetet siktar mot mer flex- ibla anläggningar, utrustningar för gjutning av format nära det slutliga, ex- empelvis rör, samt gjutning av stålsorter som idag av kvalitetsskäl ej kan stränggjutas.

Underlaget till denna PM har huvudsakligen hämtats från

]. Stålindustrins framtida utveckling SOU 1974178.

2. Investment in the iron and steel industry. Problems and prospects. OECD-rapport 1975.

3. Industrial and structural adaptation ofthe iron and steel industry, OECD- rapport 1976.

• Sida 217
•  Original

Bilaga 8 Stålindustrins kostnader för miljövården

Av Ulf Notini

Sedan miljövårdslagen trädde i kraftden ljuni 1969 harjärnverken investerat sammanlagt ca 600 Mkr för miljövårdande åtgärder. Av denna summa har staten bidragit med ungefär 140 Mkr. Om även de åtgärder inräknas som genomförts före denna tidpunkt i samma syfte, torde den totala kostnaden uppgå till ca 1000 Mkr. Detta innebär en investering per årston färdiga produkter av ca 200 kr — det statliga bidraget frånräknat. Drifts- och un- derhållskostnaderna kan grovt uppskattas till 100 Mkr per år, dvs. 20 kr. per årston. Om härtill lägges kapitalkostnaderna — 15 % av 200 kr. — kommer man fram till en sammanlagd kostnad av ca 50 kr per ton färdiga produkter.

Genom de vidtagna åtgärderna kan i stort sett de maximivärden för emis- sionerna som koncessionsnämnden fastställt i varje enskilt fall innehållas. Därmed har också huvudparten av föroreningsutsläppen kunnat elimineras. vilket kan exemplifieras genom nedanstående sifferuppgifter gällande för- ändringen vid Domnarvets Jernverk 1970—76.

Stoftutsläpp: minskning från 10000 till 1800 ton/år. Utsläpp av fasta suspenderade partiklar i vatten: minskning från 4000 till 800 ton/år. Utsläpp av olja: minskning från 750 till ca 70 ton/år.

De naturvårdande myndigheterna har efter hand skärpt kraven. vilket även kommit till uttryck i senare koncessionsförhandlingar. Ytterligare dras- tiska skärpningar har signalerats. Eftersom det vill synas som att de "stan- dards" som Environmental Protection Agency (EPA), Washington, strävar att få införda i USA kommer att vara vägledande även för Statens Na- turvårdsverk (SNV), finns det anledning att närmare studera förhållandena i USA och vilka konsekvenser en tillämpning av de amerikanska reglerna hos oss skulle få.

EPA försöker etappvis införa nya standards. I en första etapp, som enligt planerna skulle vara genomförd 1977, skall därvid användas "best practical control technology (BPT)". I en senare etapp som innebär en ytterligare höjd ambitionsnivå skall "best available technology tBAT)" tillämpas. Tid- punkten för denna etapps genomförande var ursprungligen angiven till 1983 men kommer sannolikt att framskjutas minst fem år.

Flera ingående studier har utförts i syfte att klarlägga behovet av in- vesteringar, kostnaderna för drift och underhåll av reningsanläggningarna samt effekten på energiförbrukningen. De mest ambitiösa utredningarna har utförts av konsultfirman Arthur D. Little på uppdrag av American Iron

• Sida 218
•  Original

218

and Steel Institute, av konsultfirman McKee för The National Commission on Water Quality (ordf. förre vice presidenten Nelson A. Rockefeller), av OECD och slutligen av EPA själv. Resultaten uppvisar en hygglig överens- stämmelse på flertalet punkter. I ett avseende ligger dock ADL:s uppskatt- ningar markant högre; detta gäller den s. k. diffusa dammningen. men detta kan förklaras av att ADL:s beräkningar bygger på EPA:s ursprungliga krav som EPA senare mildrat. Om man korrigerar härför, kommer man till föl- jande värden för investeringskostnaderna.

Etapp I tBPT-nivån): 220 kr/ton färdig produkt Etapp 2 (BAT-nivån): 380 kr/ton färdig produkt

Det bör understrykas att skillnaden i mängden emissioner mellan dessa två etapper uttryckt i absoluta tal oftast är mycket liten. Från stålindustrins sida synes man i stort sett beredd att acceptera investeringar för att uppnå BPT-nivån, medan man däremot anser att kostnaderna för att uppnå BAT- nivån är orimligt höga med hänsyn till de förbättringar som skulle kunna uppnås. Vidare framhåller man att de tekniska svårigheterna även är utomordentligt stora och att dessutom en praktiskt fungerande teknik i många fall ännu icke finns tillgänglig.

De årliga drifts- och underhållskostnaderna beräknas komma att belöpa sig till 30 a 40 kr/ton (exkl. kapitalkostnader).

Det kan vara av intresse att nämna att investeringskostnaderna för att uppnå BAT-nivån beräknas uppgå till 20 a 25 % av vad som totalt investeras i stålindustrin i USA under perioden 1975—1983.

Med tidigare nämnda åtgärder vid järnverken i Sverige har uppnåtts en reningsstandard som synes ligga något under den som motsvarar EPA:s första etappmål dvs. BFT-nivån. Om de svenska naturvårdande myndig— heterna skulle kräva en längre gående rening, säg motsvarande BAT-nivån — något som har framskymtat — skulle stålindustrin således få vidkännas ytterligare mycket betydande kostnader, vilkas storlek indikeras av re- sultatet av de relaterade studierna. Det bör därvid observeras att skaleffekten måste beaktas, när värdena skall överföras till svenska förhållanden. Detta innebär att för våra relativt små produktionsenheter de amerikanska siffrorna torde behöva räknas upp med minst 30 %. Om man vidare besinnar att vårt utgångsläge förefaller vara något lägre än BFT-nivån, kan erforderliga tillkommande investeringar uppskattas till lägst 250 kr/årston färdig pro- dukt. På analogt sätt synes det vara korrekt att förutsätta att dr:fts- och underhållskostnaderna måste räknas upp. Kapital- och driftskostnaderna för att höja reningsgraden från nuvarande nivå till en som motsvarar BAT skulle därför komma att uppgå till ca 75 a 100 kr/ton. Om till detta lägges dagens miljövårdskostnader — ca 50 kr enligt ovan — skulle sammanlagda kostnaderna således komma att belöpa sig till ca 125 a 150 kr/ton.

Av de totala investerings- resp. driftskostnaderna hänför sig så mycket som 40 a 50 % till råmaterialhantering, koksverk, sintringsverk och masugn, dvs. sådana produktionsenheter som ingår i ett integrerat stålverk. För ett skrotbaserat verk bortfaller dessa kostnader. Detta innebär att mijövårds- kostnaderna skulle vara 70—100 % högre för ett integrerat verk med samma ståltillverkningskapacitet och med likartad produktmix. Normalt är dock det skrotbaserade verket avsevärt mindre och då gör skaleffekten sig starkt

• Sida 219
•  Original

gällande. Med tillämpning av de genomsnittliga exponenter för storleks- beroende som framkommit vid ADL-studien, dvs. 0,65 för investeringarna resp. 0,75 för driftskostnaderna får man som resultat att kostnaderna per ton stål vid ett sådant verk med en årskapacitet av 1 Mton skulle vara ca 55 % högre och vid en årskapacitet av 0,5 Mton ca 90 % högre än vid ett verk med en årskapacitet av 4 Mton för motsvarande slag av miljö- vårdsåtgärder. Då emellertid ett verk av denna storleksklass alltid torde vara av integrerad typ och då enligt ovan för ett dylikt tillkommer kostnader på 70—1 % utjämnas skillnaderna i kostnader till största delen. Kontentan blir således att miljövårdskostnaderna per ton stål kan förväntas vara i stort sett lika höga vid ett större integrerat verk som vid ett mindre skrotbaserat.

Enligt de amerikanska uppskattningarna kommer energibehovet för mil- jövården att öka med 4 % för att uppnå BPT-nivån och med icke mindre än 9 a 10 % för BAT-nivån av totalt inom stålindustrin förbrukad energi. Det framhålls att kostnaden och energiförbrukningen i vissa fall är orimligt stor med hänsyn till den endast marginella minskningen av utsläppen. Emis- sionerna från ett oljeeldat värmekraftverk skulle t.o.m. kunna bli större än den reningseffekt vid järnverket som man avser att uppnå. Detta för- hållande kan illustreras av följande exempel från ett svenskt järnverk.

För att sålunda minska stoftutsläppet i ett kaldo-stålverk från nuvarande 0,5 kg/ton råstål till gällande riktvärde av 0,3 kg skulle kostnaden per ton minskat utsläpp uppgå till 44000 kr. Om erforderlig elenergi genererades i ett oljeeldat kraftverk, skulle per ton avskilt stoft i stålverket förbrukas 29 ton olja, som skulle ge upphov till en 502-emission vid kraftverket av 1,4 ton vid 2,5 % S-halt i eldningsoljan.

Det bör noteras att i många industriländer naturvårdsmyndigheterna har förhållandevis hög ambitionsnivå, i varje fall på papperet. Detta är förhål- landet, förutom i USA enligt ovan, i EG-länderna, Canada och Japan. Hur efterlevnaden av myndighetsföreskrifterna är resp. kommer att bli är emel- lertid ytterst ovisst, liksom även vid vilken tidpunkt de uppställda målen kommer att realiseras. Och detta gäller i än högre grad övriga mer eller mindre högt industrialiserade länder — även rena u-länder— som nu etablerar sig som producenter och exportörer av stål. Eftersom kostnaderna för mil- jövården tenderar att bli så höga, är det nödvändigt att en harmonisering sker såväl i vad gäller omfattningen som tidpunkten för införandet av en stegvis utbyggnad av miljövärden i de olika länderna för att en snedvridning av konkurrensförhållanden skall undvikas.

• Sida 220
•  Original

• Sida 221
•  Original

Bilaga 9 Distribution av handelsstål

Av Lars-Erik Gadde

1 Allmänt om distribution

1 . 1 Några begrepp

Begreppet distribution har ingen entydig tolkning. Inom företagsekonomin har ordet fått en vid betydelse. Vanligen menar man med distribution

"alla de uppgifter som utförs för att konsumenten och producenten skall få kontakt med de varor och tjänster. . (Henell. 1969)

Konkreta definitioner är svåra att påvisa. Lewis har karaktäriserat syftet med distribution såsom varande att

"bridge the gap between the producer of a product and the user of it" (Lewis. 1068)

De "uppgifter som utförs" för att "överbrygga gapet mellan producent och användare" brukar vanligen benämnas distributionens/imkrimiw'. Dessa indelas ibland i bytesfunktioner och fysiska funktioner. Med bytesfunktioner avses sådana aktiviteter, som har att göra med själva affärstransaktionen. De fysiska funktionerna omfattar bland annat lagerhållning och transport av varan från producent till konsument.

Dessa funktioner kan utövas genom direkta kontakter mellan producent och konsument. Ofta föreligger dock förutsättningar för uppkomsten av ett fristående mellanled mellan de två parterna. Detta mellanled uppstår om det är möjligt för ett fristående företag att utföra någon eller några av dessa funktioner på ett. i någon mening. effektivare sätt.

En klassisk bild av den rationalisering som ett mellanled kan innebära utgörs av figur 1.1 som åskådliggör den s.k. sortimentsfunktionen.

Detta innebär att en produkt kommer att följa olika disrriburionsvägar beroende på om en mellanhand förekommer eller ej. Trolle (1969) menar att begreppet distributionsväg kan tolkas på fyra sätt:

— Vägar som avser äganderättens överföring — Vägar som avser förflyttning av själva varan — Vägar för bearbetning av kunden — Vägar för återföring av information från marknaden

• Sida 222
•  Original

222

Figur [. [: Gross/iamIa/ns sorti/1ienfslfmkrion

Källa: Svensk grosshan- del i dynamisk utveck- ling, 1962.

Utan sortimentsgrossist

100 säljare

1000 köpare

lOOX 1000 = 100 000 kontaktlinjer

Med sortimentsgrossist

100 säljare

1000 köpare

100 +1000 = 1100 kontaktllnjer

I detta arbete menas med distributionsväg de vägar som avser äganderättens överföring.

1.2 Distributionensfimktioner

De alternativa tolkningarna av begreppet distributionsväg kan dock inte lämnas utanför en analys, eftersom de är intimt förknippade med över- förandet av äganderätten. Bearbetning av kunden är en förutsättning för att denna skall komma till stånd. (Marknadsföring används fortsättningsvis som en synonym till kundbearbetning.) Förflyttning av varan kommer att bli en följd av äganderättens överföring. Att försäkra sig om återföring av information från marknaden är en nödvändighet för den säljande parten i varje affärstransaktion. Dessa åtgärder utgör tre av distributionens funk- tioner.

Förflyttning av varan benämns i den distributionsekonomiska litteraturen fysisk distribution. I ett grundläggande arbete inom detta område (Bo- wersox et al., 1968) anges följande delfunktioner inom den fysiska distri-

butionen:

— sortimentsfunktion — transport — lagerhållning — hantering

• Sida 223
•  Original

Trolle (1969) anger två ytterligare funktioner inom distributionen som vä— sentliga, nämligen:

— kreditgivning — riskbärande

Nellbeck (1966) konstaterar att den vedertagna bilden av distributionens funktioner behöver kompletteras. I en studie av den svenska trävaruexporten till Storbritannien lanseras begreppet ”produktionstjänst”. I detta läggs för det första den rent producerande funktion som de svenska sågverken utför. Dessutom tillkommer åtgärder som vidtas av olika mellanhänder på vägen till den slutliga konsumenten. Exempelvis konstateras att ”importörernas sågverk främst användes till omsågning och klyvning av importerade såg- varor".

Vid en studie av distributionssystem för handelsstål förefaller det vä- sentligt att inkludera en sådan "produktionstjänst" eftersom vidarebear- betning av olika slag är en typ av aktiviteter som under de senaste tio åren expanderat kraftigt. Denna funktion benämns fortsättningsvis för pro- duktbearbetning.

1.3 Distributionssystem

Ett i distributionslitteraturen ofta förekommande begrepp är VMS, vertical marketing system. Med ett VMS avser Bucklin (1970):

"the set of forces, conditions and institutions associated with the sequential passage of a product or a service through two or more markets."

Orsaken till att man infört en sådan begreppsapparat är den komplexitet som kännetecknar distributionen och dess funktioner. Distributionsarbetet utmärks av att det kräver utförandet av en mångfald åtgärder. I dessa åtgärder är olika typer av företag engagerade vilket ställer krav på samordning såväl i tid som rum. Med en strukturering av antytt slag med hjälp av systemteorin vinner man en ökad överblick.

Distributionssystem kommer i fortsättningen att användas som beteckning på ett sådant VMS. Ett distributionssystem definieras dels genom sina ak- tiviteter, de tidigare nämnda funktionerna, dels genom sina komponenter, de företag som utför aktiviteterna. Företagen i systemet kan härvid grupperas på olika nivåer. Dessa nivåer är tre till antalet:

— producent — mellanhand _ konsument

Med begreppet mellanhand förstås företag som ingår i varans distributions— väg. dvs. företag som kan inneha äganderätten till varan. Företag som deltar i distributionsarbetet utan att fylla en sådan uppgift, exempelvis fristående serviceföretag av olika slag, tillhör inte systemet. Tillsammans med andra faktorer som påverkar distributionens utformning utgör dessa distributions- systemets omgivning.

Figur 1.2 åskådliggör ett distributionssystem i matrisform. Funktionerna

• Sida 224
•  Original

Figur 1.2: Strukturen i ett (listribulionssvsreni

FUNKTION NIVÅ

Producent Mellanhand Konsument

Kundbearbetning

:. 't avi trnain Återfortnde nf) 1 to

Sortimentsfunktionen

Transport ; l i

Lagring

Hantering

Kreditgivning

Riskbärande

Produktbearbetning

kan utföras av företag som befinner sig på olika nivåer i distributionssys- temet.

1 .4 Faktorer som påverkar distributionssystemets utformning

Utförandet av de nödvändiga funktionerna i distributionssystemet kommer att organiseras genom en arbetsfördelning mellan de olika nivåerna i sys- temet. Förutsättningarna för denna arbetsfördelning kommer att variera. Under vissa omständigheter är direktkontakt mellan producent och kon- sument det effektivaste sättet att överföra äganderätten. I andra situationer kan användningen av en eller flera mellanhänder vara det mest rationella.

Figur 1.3 är ett försök att systematisera dessa påverkande faktorer i tre grupper.

Den ena huvudgruppen är produkten (nr 1 i figur) och dess egenskaper. Handelsstål är en producentvara, vilket innebär att ”den köps föratt an- vändas i samband med framställning av andra varor och tjänster". (Ericsson, 1969). För producentvaror anses i allmänhet förutsättningarna för en di- rektkontakt mellan producent och konsument vara större än för konsu- mentvaror. Detta beror delvis på att marknadsstritkturen (2) är koncentrerad. Antalet tillverkare och köpare är ofta begränsat. Ett litet antal kunder kan svara för en betydande del av en producents försäljningsvolym.

Å andra sidan finns det också faktorer som talar för mellanhänder även inom detta område. Verkstadsindustrin är en typisk köpare av producent- varor. Antalet tillverkare av de produkter som ett verkstadsföretag efter- frågar kan vara begränsat. Med tanke på att verkstadsföretaget behöver många olika typer av insatsvaror och att de tillverkande företagen ofta är specialiserade, innebär det ett mycket stort antal kontaktvägar för att efter- frågan skall kunna tillgodoses via direktkontakter. Ett ytterligare skäl kan, ur de producerande företagens synvinkel, vara att kundkretsens geografiska

• Sida 225
•  Original

1. PRODUKTEN Producent/Konsumentvara Värde

Fysiska egenskaper Samband med andra produkter Specialprodukt

3. EFTERFRÅGAN Direkt/härledd Absolut storlek Storlek per inköp Produktion mot order eller marknad

DISTRIBUTIONSSYSTEMET

2. MARKNADSSTRUKTUR Producenter — antal, storlek och försäljningspolitik Konsumenter — antal och storlek Geografiskt avstånd lmportandel

fördelning gör att man ser behov av ett mellanled. Vidare har naturligtvis den eventuella förekomsten av ett i branschen fungerande mellanled, med ett sortiment i vilket den aktuella produkten passar in, en utomordentligt stor betydelse.

Producentens försäljningspolitik är en annan viktig faktor. För vissa pro- dukter hnns förutsättningar för s. k. selektiv distribution. Med detta avses att producenten begränsar antalet distributionskanaler. I ytterlighetsfallet svarar han själv för hela marknadsföringen. En sådan försäljningspolitik förutsätter någon form av unika egenskaper hos varan som kan framhållas i marknadsföringen.

Den tredje aspekten avser efterfrågan (3) och dess kännetecken. Om en stor del av produktionen sker mot order ökar förutsättningarna för direkt- kontakt. Om inköpen sker med hög frekvens och i små poster ökar för- utsättningarna för att en mellanhand skall behövas. Att producentvaror kän- netecknas av en härledd efterfrågan anses vara den kanske mest särskiljande egenskapen gentemot konsumentvarudistribution, (Brandes, 1976).

Arbetsfördelningen i ett distributionssystem är inte statisk. På grund av förändringar i omgivningen kommer förutsättningarna för arbetsfördelning- en att påverkas. I ett distributionssystem med en mellanhand kan produ- centen få ett ökat intresse av att själv ombesörja kontakterna med kon- sumenten. Detta kan åstadkommas genom att producenten övertar mel- lanhandens funktioner, vilket kallas för integration framåt. Med integration bakåt avses t_. ex. det förhållandet att köparen övertar mellanhandens funk- tioner. Vidare kan mellanhanden genom köp av producentföretaget överta

Figur 1.3: Faktorer som påverkar utförmningen av ett distributionssystem

• Sida 226
•  Original

I En detaljerad framställ- ning av faktorer som på— verkar utformningen av ett distributionssystem och konsekvenserna för arbetsfördelningen ges i Distribution (1972). Inte— gration av olika slag dis- kuteras i Mattsson (1969) och Ericsson (1976).

dettas funktion. Dessa exempel på integration kallas gemensamt för vertikal integration. Med horisontell integration avses ett samgående mellan företag på samma nivå i distributionssystemet.1

2 Syfte och avgränsningar

2.1 Undersökningens syfte

Syftet med undersökningen är att kartlägga distributionen av handelsstål. Denna kartläggning omfattar två huvudpunkter:

— en kvantitativ beskrivning av distributionsvägarna och deras förändring över tiden — en redogörelse för arbetsfördelningen i distributionssystemet

2.2 Undersökningens avgränsningar

Undersökningen avser det ham/els/Zi/rliga handelsstålet. De produktavgräns- ningar som förekommer har inte kunnat genomföras konsekvent på grund av bristande överensstämmelse mellan olika statistiska källor.

Avgränsningarna i tiden är av två slag. När det gäller analysen av distribu— tionsvägarna omfattar undersökningen situationen under 1970—talet. I vissa fall har det varit omöjligt att täcka hela denna period på grund av förändrad statistikproduktion. I några sammanhang har det bedömts väsentligt att täcka in ett längre historiskt förlopp. Uppgifterna om arbetsfördelningen i distributionssystemet avser förhållandet 1975. Vidare har för detta år under— sökts distributionsvägarna mellan enskilda företag.

Studien har begränsats till företag som tidigare definierats tillhöra distribu- tionssystemet. Någon mätning av effektiviteten i det nuvarande distribu— tionssystemet görs inte. Däremot presenteras som jämförelse distributions- systemen för stål i några andra länder. Någon utvärdering sker inte.

Avslutningsvis bör påpekas att analysen sker från de enskilda företagens synpunkt. Något försök till samhällsekonomisk analys görs inte.

3 Undersökningens genomförande

3. 1 Undersökningsansats

Den genomförda undersökningen kan närmast karaktäriseras som en be- skrivande undersökning. Enligt Bergström (1973) kännetecknas en sådan av att "frågeställningen anses vara förhållandevis klar, men det råder brist på kända och för utredningen relevanta fakta om den verklighet som modellen avbildar". Författaren påpekar också att man söker kunskap på ett "sys— tematiskt sätt, vilket en väl genomtänkt modell gör möjligt, modellen preci— serar informationsbehovet". Modeller i denna bemärkelse är figur 1.2 "dis— tributionssystemets struktur” och figur 1.3 "faktorer som påverkar utform- ningen av distributionssystemet".

• Sida 227
•  Original

3.2 Källmaterial 3.2.1 Sekundärdata

Källmaterial brukar indelas i primärdata och sekundärdata. Med primärdata avses information som undersökaren själv samlar in. Sekundärdata är upp- gifter som finns tillgängliga på annat håll, exempelvis i form av branschsta- tistik.

Inom stålindustrin finns en ovanlig rikedom på sekundärdata. Förutom statistiska centralbyrån bidrar intresseorganisationerna Jernkontoret och Svenska Järn- och Balkgrossisters förening (JBG) till detta. Uppgifter från så- dana institutioner har legat till grund för analysen av distributionsvägarna och deras förändring över tiden. Uppgifter om lagerhållningen, en av distri- butionens funktioner, finns också dokumenterade på detta sätt. Den beskriv- ning av distributionssystem i andra länder som avslutar rapporten är också baserad på redan publicerat källmaterial.

3.2.2 Primärdata

Eget källmaterial har insamlats dels genom enkäter. dels genom personliga intervjuer. Enkäter har tillställts såväl verk som grossister. Verksenkäten tillställdes åtta handelsstålverk, medan grossistenkäten ställdes till de tio JBG-företagen. I enkäterna har insamlats information om arbetsfördelning- en i distributionssystemet.

Vidare har gjorts en komplettering av analysen av distributionsvägarna. I den offentliga statistiken redovisas de totala leveranserna mellan de olika ni- våerna i systemet. Aggregerade uppgifter kan ha den egenskapen att de redo- visar medelvärden som inte är representativa för dess beståndsdelar. Det skulle kunna vara så att stora grossistföretag följer ett mönster, små ett an- nat, varvid den sammanlagda bilden kan antyda ett mönster som inte är re- presentativt för någon av dessa kategorier. För att undersöka detta har en analys av flödena mellan enskilda företag genomförts.

Personliga intervjuer har också använts för att komplettera källmaterialet. Det bedömdes vara nödvändigt med en belysning av distributionssystemet som var baserad på kvalitativa data. Urvalet av företag har närmast karaktä- ren av bedömningsurval, där kriteriet varit att respektive företag i något av- seende, som ansetts väsentligt, bedömts ha information av intresse.

De intervjuer som genomförts framgår av följande sammanställning:

— Verken 8 personer i 5 företag — Grossisterna 11 personer i 9 företag — Övriga branschföreträdare 3 personer — Intresseorganisationerna 5 personer — Utländska verk 2 personeri 1 företag — Agenter 1 person — Förbrukare 3 personer i 3 företag — Myndigheter 3 personer

Det bör påpekas att personliga intervjuer i grossistledet har utförts även med företag utanför JBG. De befattningshavare i verks- och grossistleden som intervjuats har med

• Sida 228
•  Original

ett undantag varit de för marknadsfunktionen ansvariga. I något fall har in— tervjuer gjorts även med andra företrädare för respektive företag. Den genomsnittliga tiden för en intervju ligger mellan ] l/2 och 2 timmar. En uppföljning per telefon har i vissa fall förekommit, föratt förtydliga data från de personliga intervjuerna och enkäterna.

3 . 3 Resa/farms rill/örlif/igher

En diskussion om tillförlitligheten i en undersökning kretsar vanligen kring begreppen validitet och reliabilitet. Med validitet avses huruvida undersök- ningen uppnått sitt syfte, medan reliabiliteten avser en mätmetods förmåga att vid upprepade mätningar ge samma resultat (Swedner, l969).

Uppenbart är att informationen från de personliga intervjuerna kan vara kritisk ur reliabilitetssynvinkel. Enbart urvalet av företag ärju betingat av vissa förhandsuppfattningar. Tänkbart är naturligtvis att andra företag och andra frågor (till följd av annorlunda förhandsuppfattningar) skulle ha gett intervjuerna en annan vinkling. Det förefaller dock inte troligt att informa- tionsutbytet från de olika intervjuerna skulle ha kunnat bli väsentligt annor- lunda i ett sådant fall, för så vitt syftet fortfarande varit att få fram inställ- ningen till olika förhållanden i distributionssystemet.

Vidare har de genomförda intervjuerna följt olika mönster. Detta beror på att företagen valts ut för att belysa olika aspekter. Styrkan hos den per- sonliga intervjumetoden är att man på detta sätt har möjlighet att fokusera olika frågeställningar beroende på vad den intervjuade representerar. Detta är en styrka hos metoden, men kan också vara en svaghet. I sin mest lössläppta form kan den urarta till en diskussion helt utan struktur, vars informationsvärde kan vara synnerligen tvivelaktigt. För att respondenten, när sådan fara föreligger. skall kunna styras mot de problemställningar som på förhand bedömts vara väsentliga. krävs att intervjuaren är försedd med en intervjuguide. som tar upp dessa faktorer.

Bearbetningen av de ostrukturerade data som blir resultatet av dessa dis- kussioner är också komplicerad. Ett krav vid användandet av denna metodik är att intervjuaren omedelbart efter respektive samtal bearbetar de min- nesanteckningar som kan göras under intervjuns förlopp. Bandspelare har inte bedömts lämpligt att använda eftersom intervjuerna även innefattar s. k. känsliga områden.

Tillförlitligheten i de lämnade enkätsvaren kan också diskuteras. Vissa svar bygger på uppskattningar av respondenten, skrivfel kan uppkomma etc. En stark ambition vid bearbetningen har varit att i största möjliga ut- sträckning kontrollera de lämnade uppgifterna. Detta kan göras genom jäm- förelser mellan företag som förväntats uppvisa ungefar likartade siffror i något avseende. Man har också möjlighet att göra en jämförelse med officiellt publicerade sammanställningar. Vid tvivelaktiga värden (dessa måste dock vara ganska uppenbara för att uppmärksammas) har man möjlighet att kon- trollera oklarheter med det aktuella företaget. I ett fall medförde denna kontroll att ett företag vid förfrågan kunde ändra en felaktig uppgift som orsakats av ett skrivfel.

] detta sammanhang bör också påpekas att två företag inte återsänt enkäten trots påstötning. I det ena fallet kunde uppgifterna överföras via telefon

• Sida 229
•  Original

INFORMATIONSBEHOV RESULTATREDOVISNING KAPITEL 4—11

Nödvändiga kunskaper om distributionssystemet för den fortsatta framställningen

Analys av förändringen av distributionsvägarna

Distributionens funktioner vem utför ? hur?

(figur 1.2)

4 Basfakta om distri- butionssystemet

5 Distributionsvägar under 70-talet

6 Funktioner

6. 1 Sort/men t

6. 2 Transport mm 6.3 Krediter mm 6.4 Produk tbearbe tn ing

7 Marknadskommunikation

8 Lagerhållning

9 Distributionsvägar 1975

10 Förbrukningen

11

Faktorer som påverkar (figur 1.3l

Internationell jämförelse

Distributionssystem i utlandet

(företaget har bara en produkt), medan det andra företaget har lämnats utan- för analysen. Det aktuella grossistföretaget är från volymsynpunkt ointres- sant och när det gäller småföretagens profil jämfört med de större finns andra företag som möjliggör denna jämförelse.

3.4 Rapportensjbrrsatra uppläggning

KALLMATERIAL

Sekundär, Enkät Personlig data intervju )! X X

X X X X X X X X X X X X X

Figur 3 . I: K opp/ingar mel- lan resul/a/rerlavisning. in/"ormarionsb'e/wv och (la- Iainsamlingsmeloder

[ figur 3.1 ges en översikt av hur rapportens fortsättning, resultatdelen, är disponerad. Kopplingen till det informationsbehov som problemanalysen i kapitel 1 gett upphov till visas också, liksom vilken den huvudsakliga datakällan (markerad med x) varit vid tillkomsten av respektive avsnitt.

4 Basfakta om distributionssystemet

I detta kapitel presenteras uppgifter om faktorer i distributionssystemet som bedöms vara väsentliga för den fortsatta framställningen. Exempel på sådana faktorer är konkurrenssituationen och prisbildningen. I det sammanhanget är det också nödvändigt med en beskrivning av företagsstrukturen i till- verknings- och grossistleden. Vidare görs en kort karaktäristik av förbruk-

ningen.

• Sida 230
•  Original

4. 1 V arken

De svenska handelsstålverken är tio till antalet. Av dessa tillxerkar åtta handelsfärdigt stål. Samtliga dessa har ingått i undersökningen. Företagen och deras produktion av handelsfärdigt stål 1975 framgår av följande:

Domnarvets Jernverk I 030 kton Norrbottens Järnverk 530 Gränges Oxelösunds Järnverk 630 Smedjebackens Valsverks AB 150 Halmstads Järnverk AB 175 Boxholms AB 130 Hallstahammars AB 65 AB Qvarnshammars Jernbruk 23

Företagens storlek varierar avsevärt. De tre stora verken är helintegrerade och svarar själva för sin råjärnsförsörjning. De övriga verken är beroende av en extern försörjning med tackjärn och/eller skrot.

Historiskt sett har verksledet kännetecknats av en utpräglad horisontell integration. Till följd av en allt hårdare konkurrens från utlandet visade sig också dessa åtgärder med tiden otillräckliga. För att komma till rätta med dessa problem har verken träffat överenskommelser om produkt— och marknadsuppdelningar av olika slag. Antalet karteller inom stålindustrin har varit avsevärt. Fortfarande finns åtskilliga kvar, men tendensen förefaller vara att en successiv avveckling pågår.

Kartellernas förhållande till lagen om konkurrensbegränsning har tidvis varit föremål för utredningar. Allra längst har kartelliseringen drivits för produkten armeringsstål. De svenska tillverkarna äger gemensamt ett dis- tributionsbolag, BASTA, som fördelar inkommande order från grossistlager mellan verken i proportion till deras aktieinnehav i BASTA.

Den viktigaste kartellen vid sidan av BASTA är Svenska järnverkens plåtgrupp. [ denna ingår de stora handelsstålverken och ett specialstålverk. Avtalet innefattar överenskommelser om gemensamma åtgärder i fråga om prissättning, kvotering av marknaden och olika slag av specialisering inom sortimentet. För produktgrupperna stångstål och balk har nio svenska till- verkare, varav sex handelsstålverk, överenskommit om gemensamma grundpriser och försäljningsvillkor. I övrigt förekommer ett. i tiden begrän— sat, avtal om marknadsuppdelning för fartygsplåt.

4.2 G rossisrerna

Även när det gäller grossistföretagen kan det vara på sin plats med en uppdelning efter storleksordning. I detta fall är det svårare att ange ett stor— leksmått. Grossisterna driver en mångsidig verksamhet, där handel med stål är en del. Eftersom denna andel varierar kan omsättningssiffror vara vilseledande. Ett sätt att ange storleken är att istället skilja mellan riks- täckande och lokala grossister. Medlemsföretagen i IBG kan inordnas under dessa rubriker enligt följande:

• Sida 231
•  Original

Rikstäckande grossister Lokala grossister

Söderberg & Haak AB. Stockholm Cervin & Co AB, Stockholm AB Odelberg & Olson. Stockholm Hald & Tesch Stål AB, Stockholm Ahlsell & Ågren AB. Stockholm Dickson & Sjöstedt. KB. Göteborg Bröderna Edstrand AB. Malmö Larsson. Seaton & Co AB. Göteborg

AB I H Dieden Jr. Malmö AB Ernst Thestrup, Malmö

Förutom dessa finns också andra företag som sysslar med distribution av stålprodukter, och som i och för sig tillhör grossistledet. På grund av deras heterogenitet ingår de endast i begränsad del i undersökningen. JBG- företagen svarar för den helt dominerande andelen av verksamheten.

De rikstäckande grossisterna är stora företag. som har ett mycket brett sortiment. Övriga produkter i detta är exempelvis andra metaller. VVS och andra byggvaror. Omsättningen för det största företaget (Söderberg & Haak) uppgick 1975 till 2 300 mkr. Den mindre av de rikstäckande grossisterna (Bröderna Edstrand) omsatte 750 mkr. De båda övriga hade en totalom— sättning av vardera 1500 mkr.

Dessa storleksskillnader utjämnas på ett påtagligt sätt om man betraktar företagens roll som distributörer av stål. eftersom Bröderna Edstrand är den mest utpräglade stålgrossisten.

De lokala grossisterna är i flera fall små företag. De båda göteborgsgros- sisterna är betydligt större än sina kolleger. Omsättningen när det gäller handelsstål översteg 1975 för dessa 100 mkr.

Även grossistnivån kännetecknas av en långtgående horisontell integra- tion. 1949 hade JBG 18 medlemsföretag. medan antalet 1975 var 10. Av dessa har Söderberg & Haak och Larsson. Seaton & Co sedan länge båda ingått i Ratoskoncernen. l976 skedde en fusion mellan Ratos— och Tib- norkoncernerna. Detta samgående innebär att de båda Ratosföretagen och Odelberg & Olson har inordnats i ett företag, Tibnor.

De stora grossistföretagen har skapat sin rikstäckning på två sätt. Dels har man expanderat genom att upprätta egna avdelningskontor som med sina försäljningsdistrikt skulle täcka in landet. Från mitten av 60-talet har några av de största företagen i stället gått in för att köpa upp lokala grossister och större detaljister som stora järnhandlare. Marknadens krav på lokal la- gerhållning nära efterfrågan har medfört att dessa operationer inte kommit att nedbringa antalet lagerpunkter.

I grossistledet har också tidvis betydande karteller förekommit.' Efter hand har betydelsen av dessa avtal minskat. Orsakerna till detta är att pris- överenskommelser mellan företagen efter Sveriges avtal med EG inte längre har någon reell betydelse.

4.3 Vertikala relationer

De exempel på integration som hittills konstaterats har varit av horisontell natur och kunnat iakttas på såväl verksnivå som grossistnivå. Några kom- mentarer till de vertikala relationerna kan också vara på sin plats. Först och främst kan då konstateras att Ratoskoncernen är engagerad även i verksledet. Ratos äger Smedjebackens Valsverk. som därmed är ett

1 Se Konkurrensbegrän— sande samverkan inom handeln med varmvalsat stål åren 1933—53. Pris- och kartellfrågor 1957z4.

• Sida 232
•  Original

systerföretag till Söderberg & Haak och Larsson. Seaton & Co. Vidare för- värvade Stora Kopparberg under 1976 IBG-företaget Dickson & Sjöstedt. Detta innebär att det senare företaget ingår i samma koncern som Dom- narvets Jernverk. Tibnorkoncernen. vars största företag Odelberg & Olson har varit, har även engagerat sig inom tillverkningsområdet. Man har köpt ett antal företag med byggmaterialprodukter såsom industriportar, byggplåt m. m. på programmet. Dessa företag tillhör dock verkstadsindustrin varför de inte har något direkt intresse i detta sammanhang.

Något exempel på fullständig integration, från producent till förbrukare, finns inte i handelsstålindustrin. Däremot förekommer detta i specialstål- branschen.

4.4 Förbrukningen

Tillförseln av handelsfärdigt stål till den svenska marknaden har under 1970- talet uppgått till drygt 4 miljoner ton årligen. 1974 uppgick tillförseln till 4,6 miljoner ton. Denna fördelades på olika produkter enligt följande:

Grovplåt 25 procent Tunnplåt 26 " Profilstång 10 ” Armeringsstång 7 ” Övrig stång 16 " Tråd, band och rör 16 ”

Den stora avnämaren är verkstadsindustrin. Under 1970-talet har regelbun- det mellan 60 och 70 procent av tillförseln fått sin avsättning där. 1974 sva- rade verkstadsindustrin för inköp av 3,1 miljoner ton vilket motsvarar en an- del av 67 procent. Dessa 67 procent fördelade sig på följande sätt mellan oli- ka kategorier av verkstadsindustrin:

Metallvaruindustri 26 procent Maskinindustri 12 " Elektroindustri 3 " Varv 17 ” Transportmedels-

industri exkl varv 9 ”

Den största förbrukningen faller inom metallvaruindustrin. Denna känne- tecknas av ett stort antal företag med varierande tillverkning. Varvsindu- strin är den störste avnämaren med en enhetlig tillverkning. 1974 förbru- kade varven knappt 800 tusen ton. medan bilindustrins förbrukning var ungefär hälften så stor.

Utanför verkstadsindustrin avsattes 1.5 miljoner ton. För merptrten av denna förbrukning svarar byggsektorn där exempelvis armeringsstä har sin huvudsakliga avsättning.

4.5 Direktaffärer och lage/affärer

Försäljningen av handelsstål till den svenska marknaden ombesörjs dels av verkens egna försäljningsorganisationer. dels av grossisterna. Detta gäller så-

• Sida 233
•  Original

väl svenskt som utländskt material. Det utländska materialet säljs också i viss utsträckning av andra agenter än grossisterna och dessutom i liten om- fattning av de utländska verken i egen regi.

När det gäller grossisterna måste man i båda fallen skilja mellan direktaf— lärer och lageraffärer. Den senare affärstypen är den man förknippar med tra- ditionell grosshandelsrörelse. En betydande del av grossisternas försålda vo- lym utgörs emellertid av s. k. direktaffärer. I dessa fall sker leveransen direkt från verket till förbrukaren och är därmed helt jämställd med verkens egna affärer med undantag av att grossisten har förmedlat affären och för detta uppbär provision. För att en direktaffär skall vara aktuell ställs krav på leve- ransens storlek, eller att kunden totalt skall svara för en tillräcklig inköpsvo— lym. En annan viktig faktor är leveranstidens längd. Om behovet är akut är man hänvisad till att köpa från grossistens lager, även om kvantiteten är stor, eftersom verkens leveranstider för direktaffärer är längre. Förbrukare med en regelbunden serietillverkning, som har möjlighet att väl förutse sitt framtida behov, använder sig med fördel av direktaffärer eftersom dessa pris- mässigt är att föredra. Även sådana företag har dock behov av ett buffertlä- ger. Detta kan då antingen förbrukaren välja att själv ombesörja eller också utnyttjas grossisten för lageraffärer om snabb leverans erfordras.

Att order— och leveransvägarna stundtals kan bli komplicerade framgår av figur 4.1 som illustrerar hur situationen kan vara vid olika affärer med arme- ringsstål.

SÄLJARE FAKTURERING

Grossist

LEVE RANSAVTAL

B E LEVERANS. 5 X Q X Ev. tageraffärer BESKED T x x avrop och leve- A Xx ranser |. xxx FAKTU- L x x RERING N x x | X X N X X G X x

TILLVERKARE AVROP

Verk LEVE RANS

Figur 4 . 1 : ln/ii/"inaiinns— ach material/löden vid af"- ,/äre/' mer] armeringssläl

BYGGHERRE

KÖPARE

Entreprenörens inköpsfunktion

BYGGNADSPLATS

• Sida 234
•  Original

' I Armeringsstålmarkna- den. 1969, konstateras dock att den svenska pris- nivån på armeringsstål sannolikt hade varit lägre utan BASTA. De interna- tionella prisernas sprid- ningseffekter diskuteras i Fridén. 1972.

? Förkortning av Kol— och stålunionen, dvs. det nu— varande EG.

Figur 4 .2: Prissättningen i C E C A -systemei

Källa: Nordell, 1972

4.6 Prisbildningen

Efterfrågan på stål kännetecknas av ett kraftigt konjunkturberoende. Varia- tioner i efterfrågan medför i sin tur att prisnivån kommer att vara utsatt för kraftiga fluktuationer. Prisbildningen kännetecknas också av ett utpräglat internationellt beroende. De svenska verkens möjligheter att hålla en prisni- vå som avviker från den kontinentala är små.[

I lågkonjunktur uppstår problemet att utbudet är större än efterfrågan, be- roende på att tillverkaren har ett intresse av en konstant produktion. För ett utländskt verk innebär detta att man måste söka sig ut på andra marknader för att undvika alltför kraftig lagerökning. De 5. k. CECA-länderna2 har se- dan början av 1950-talet ett avtal vars innebörd är att man vid sådana till- fällen inte får använda ett annat CECA-land som dumpingmarknad. Följ- den har blivit att man i lågkonjunktur sökt sig utanför CECA (till s.k. tredje land) för att få avsättning för sitt material. Dessa affärer har gjorts till priser som tidvis kraftigt understigit den i sig otillfredsställande konti- nentala prisnivån.

Den 1 januari 1974 ingick Sverige ett frihandelsavtal med CECA. vilket innebär att Sverige inte längre betraktas som tredje land. Detta skulle i sin tur innebära att den svenska prisnivån fortsättningsvis borde vara beroende av de inhemska priserna i CECA-länderna. De kontinentala exportpriserna som tidigare varit bestämmande kännetecknas av att de i lågkonjunktur på grund av det ovan sagda, sjunker särskilt djupt. Å andra sidan stiger de myc- ket högt i högkonjunkturen beroende på att de kontinentala verken då till goda priser kan få avsättning för sitt material på hemmamarknaden.

De förväntade effekterna av den nya prisbildningsformen (se Croneborg 1974) kan sammanfattas i två punkter:

— I genomsnitt en något högre prisnivå än förut — Väsentligt mindre skillnader mellan högsta och lägsta pris

CECA-systemet förutsätter en offentlighet beträffande verkens priser. Skyl- dighet föreligger att till en övervakande myndighet (i Sverige kommerskol- legium) insända aktuella prislistor. Denna prislista skall ange verkets pris i den s. k. baspunkten (basorten). Basortsystemet är också en viktig bestånds- del i CECA-avtalet varför en diskussion om denna princip är på sin plats. Utgångspunkten för denna är figur 4.2.

Verksort Leveransort KÖPARENS PRIS: 100-+ 15 = 115 (20) 15 100 Basort

• Sida 235
•  Original

I detta fall överensstämmer inte verksorten med basorten. Detta är ett vanligt förhållande vars orsaker kommer att beröras senare. Priset noteras alltså till 100 på basorten. Till detta kommer att köparen skall betala frakt. Den frakt som debiteras är dock inte den verkliga fraktkostnaden från verks- ort till leveransort (i detta fall = 25) utan den fraktkostnad som gäller mel- lan basorten och leveransorten (i detta fall = 15). Köparens pris blir alltså 115. Orsaken till detta är att det ansetts nödvändigt att varje verk tvingas precise— ra sin materialkostnad för att man inte skall kunna använda sig av prisdiskri- minering gentemot olika förbrukare. Fraktkostnaden svarar i allmänhet för en inte oväsentlig del av totalkostnaden för dessa tunga produkter.

En producent får inte använda mer än en basort för varje produkt. Där- emot är det tillåtet att ha olika basorter för olika produkter. Verksort och bas— punkt överensstämmer endast i undantagsfall. De andra basorter som an- vänds är i samtliga fall importhamnar med grossistlager. En annan faktor som är väsentlig vid valet av baspunkt är naturligtvis förbrukarnas geogra- fiska läge. Om avståndet mellan verksort och basort är stort uppstår betydan- de effekter med avseende på den fraktkostnad som förbrukaren debiteras. Förbrukare nära verksorten kommerju i ett sådant fall att missgynnas om man ser till den verkliga fraktkostnad som en leverans till dessa innebär. En förbrukare nära basorten däremot gynnas i motsvarande utsträckning.l

Ett annat utmärkande drag i CECA-systemet är alinjeringsprincipen. Med alinjering avses att man alltid har möjlighet att anpassa sina listpriser till en konkurrents. Sådan anpassning får dock inte ske uppåt, och alinjeringsmöj- ligheten nedåt är begränsad till den nivå som konkurrenten håller, som inte får underskridas.

Grundtanken bakom CECA-systemet var från början att skydda konsu- menten mot prisdiskriminering. Vid tiden för upprättandet av det svenska handelsavtalet var det närmast CECA som ett skydd mot illojal konkurrens från utlandet som diskuterades. För att söka undvika de tillfälliga lågpriser— bjudanden som allvarligt stört marknadsbilden valde man att sätta sin lit till ett system som stadfäster bruttopriser.2

Även om den dominerande andelen av den svenska importen kommer från C EC A—länderna är skyddet begränsat eftersom stora stålexportörer som Japan och östblocket står utanför CECA-avtalet. Grossisternas lageraffarer omfattas heller inte av CECA-avtalet. Däremot kan det påpekas att JBG har en gemensam prislista för lagermaterial. Trots detta är konkurrensen mellan grossistföretagen hård. Detta beror på att priset enbart är ett av flera mark— nadsinstrument. En diskussion av konkurrensmedelsanvändningen i gros- sistledet ges i Leijonhielm, 1972. I detta arbete framhålls speciellt grossistens roll som informationsgivare. dels i prisfrågor. dels när det gäller tekniska spörsmål.

5 Distributionsvägar under 70-talet

5. I Inledning

I detta kapitel kommer att redogöras för hur tillförseln till den svenska marknaden fördelas på olika distributionsvägar.

l Konsekvenserna för den regionala prigstrukturen diskuteras i Overgången till ett med den europeis- ka kol- och stålgemenska- pen (CECA) gemensamt prissättningssystem ( 1973).

2 En redogörelse för pris- bildningen på den ameri- kanska marknaden, som delvis har andra känne— tecken. ges i "A study of Steel Prices". 1975.

• Sida 236
•  Original

236 Bilaga 9 sou l977:16 lmporterat Svenskt material material

Utländska verk Svenska verk. och agenter Egen försäljnings' organisation

Grossister

Lageraff.

Slutförhrukare

Utl. verk Sv. verk direkt direkt

F igar 5.1 .' Distributionsvä— gar till den svenska nia/'k- nar/('n Figur 51 utgör ett exempel på hur dessa distributionsvägar kan åskådlig-

göras.

En fullständig analys av distributionsvägarna borde omfatta en kartlägg— ning av alla de vägar som markerats i figuren. En sådan framställning låter sig tyvärr inte göras. Huvudorsaken till detta är att ingen enskild datakälla kan redovisa uppgifter om samtliga flöden i figuren. På grund av att varje källa har sitt eget syfte med statistikproduktionen råder en bristande över- ensstämmelse med avseende på klassificeringsgrunder och produktgruppe- ringar.

I stället för en analys av flödet genom hela distributionssystemet redovisas därför tillförselns fördelning på olika beståndsdelar vid speciellt intressanta förgreningar av distributionsvägarna. Dessa är:

[1 Redovisning av materialets ursprung, fördelning på svenskt respektive importerat (Källa: Jernkontoret) El Importens fördelning på ursprungsländer (Källa: Kommerskollegium) El De svenska verkens hemmamarknadsleveranser fördelade på egna affä- rer och grossistaffarer(Källa: Stålmarknadsinstitutet) El Grossisternas totala affärer. (Källa: JGB) fördelade på — lageraffårer — direktaffärer med svenska verk — direktaffarer med utländska verk

Genomgående görs dessutom en uppdelning med avseende på olika pro-

duktgrupper. Redovisningen kommer att kopplas till den aktuella konjunktursituatio-

nen och vilka effekter denna kan ha på fördelningen mellan olika distribu— tionsvägar. Det är därför motiverat att först ge en översikt över konjunktur- utvecklingen inom stålindustrin.

• Sida 237
•  Original

140

130 120

110

100 ., r 80 70

60

50

40 Figur 5 .2: Kim/"unklurul- veck/ingen för _iärn- och slå/verken 1962—75. 1965 1967 1969 1971 1973 1975 963 1964 1966 1968 1970 1972 1974 1976 (Källa."Götabanken.1976)

1 1962

Ett sätt att beskriva konjunktursituationen visas i figur 5.2. Utvecklingen från 1962 beskrivs av ett index som konstruerats genom sammanvägning av ett flertal faktorer såsom orderingång. sysselsättning och kapacitetsutnyttjande. Indexet varierar kring sitt medelvärde 100. Förenklat kan man säga att värden över 100 motsvarar högkonjunktur och värden un- der 100 motsvarar lågkonjunktur. För att underlätta diskussionen i de kom— mande avsnitten kommer följande klassificering av de olika åren med avse- ende på konjunktursituation att göras.

Period Konjunktursituation 1962—63 Låg 1964—65 Hög 1966—67 Låg 1969—70 Hög 1971—72 Låg 1973—74 Hög 1975— Låg

I och med detta har alla år tilldelats ett konjunkturläge med undantag av 1968. Situationen under detta år bedöms inte ha varit så entydig att man kan göra något sådant uttalande.

• Sida 238
•  Original

Figur 5.3: Tillförseln av handelsfärdigt handelsstål (fördelad på svensk! och utländsk! material

Tabell 5.1: Tillförseln av handelsfärdigt handelsstål (exkl. rör. ämnen och smide) till den svenska marknaden 1968—75 och andelen svenskt material

1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975

Tillförsel (kton) 2748 3246 3212 3023 3127 3277 3473 3089 Procentandel för svenskt material 61.2 58,0 56.1 59.5 55.0 52.7 52.7 49.5

5.2 Fördelningen mellan svensk! och utländsk! material

Den totala tillförseln under åren 1968—75 och det svenska materialets pro- centandel av denna tillförsel framgår av tabell 5.1.

Tillförselns storlek varierar givetvis med konjunkturläget. 1969—70 och 1973—74 vilka klassats som högkonjunkturår uppvisar de högsta tillförsel- värdena. Vid en diskussion av fördelningen mellan svenskt och importerat material tjänar följande citat lämpligen som inledning:

"När efterfrågan på hemmamarknaden minskat. har de svenska handelsstålverken under tidigare lågkonjunkturer övertagit en större del av marknaden på importens bekostnad. l uppgångsskedena har däremot importen åter vunnit terräng eftersom de svenska verken inte tillräckligt snabbt kunnat öka sina leveranser för att tillgodose efterfrågan." (Omberg. 1973)

Denna beskrivning stämmer som synes väl in på åren 1968—71. dvs. en högre importandel under högkonjunkturen 1969—70. 1972 bryts detta möns- ter och de svenska verkens marknadsandel minskar till en procentsats som är lägre än under båda de tidigare högkonjunkturåren. Omberg konstaterar i anslutning till detta:

Kton

2000

Svenska verk

1500 Import

500

0 1968 69 70 71 72 "73 74 75

• Sida 239
•  Original

"Det är såvitt jag har kunnat finna. första gången under efterkrigsåren som något sådant har inträffat."

De siffror som redovisas för åren efter 1972 tyder dock på att detta inte var någon enstaka händelse. Att den svenska andelen under högkonjunk- turen l973—74 minskat är visserligen i överensstämmelse med den citerade iakttagelsen. Man måste dock observera att andelen under dessa år ligger uppemot 7 procentenheter lägre än under den tidigare högkonjunkturen. Ett tecken på att en annan tingens ordning nu är rådande kan man tyckas få av 1975 års värden. I den kraftiga konjunkturnedgången minskade den svenska andelen ytterligare. för att för första gången sjunka under hälften av volymen. l tonnage minskade de svenska verkens leveranser till hem- mamarknaden med 300 kton. (se figur 5.3).

5.2.1 Importens andel av olika produkters tillförsel

Utvecklingen i sin helhet när det gäller relationerna mellan svenskt och utländskt material har som visats varit att den svenska andelen minskat. l detta avsnitt redogörs för hur situationen är för olika produkter i detta avseende.

Tendensen förefaller vara att produkter med en hög andel svenskt material har klarat sig bättre än de andra. Ett undantag från detta förhållande är dock grovplåt. Utvecklingen redovisas i figurerna 5.4—5.6 För att öka över- skådligheten har redovisningen delats upp i tre figurer. i vilka produkterna samlats allt efter importandelens utveckling under perioden. I figur 5.4 pre- senteras först produkter där det svenska materialet i stort sett bibehållit en konstant andel.

Armeringsstång har som synes genomgående en andel som ligger över 90 procent. Annan stång (inkl. universalstång) varierar mellan 70 och 80

Procent

100 Armerings— stång

Annan stång

Övrig profil- stång

50

0 1968 69 70 71 72 73 74 75

Figur 5.4: De! svenska materia/ers andel av till/ör- seln för sidngprodukierna

• Sida 240
•  Original

Figur 5.5: Det svenska nta/erialets andel av till/ör- sel/i jär varmvalsad plåt. balk och smala band.

Figur 5 .6: Det svenska materialets andel av lill/ör- se/njär tråd och kal/valsad plåt.

Procent

100

50"

0 1968 69 70 71 72 73 74 75

procent. Tendensen för de två senaste redovisningsåren är visserligen ned- åtgående. men i övrigt kännetecknas perioden 1969—75 av en god stabilitet. Samma förhållande gäller för övrig profilstång. som till yttermera visso noterats för en liten ökning mellan l973 och 1975.

Figur 5.5 redovisar produkter vars utveckling kännetecknas av en minskad svensk andel av tillförseln. Både varmvalsad plåt och smala band har en svensk marknadsandel som låg 20—25 procentenheter lägre år 1975 än vid periodens början. Balk uppvisar ett mera oregelbundet mönster men att trenden är nedåtriktad är uppenbart.

] figur 5.6 har sammanförts två produkter för vilka situationen är mera oklar. Tråd ökade sin svenska andel markant under åren 1969—73. Efter 1973 har utvecklingen däremot gått åt andra hållet. och träd var tillsammans med balk den produkt som i procentenheter förlorade mest andel under 1975. Kallvalsad plåt uppvisar ett förlopp som under periodens början över- ensstämmer med tråd. Uppgången 1970—73 är dock inte lika kraftig. Å andra sidan blir heller inte nedgången lika markant som för tråd. Mellan 1974 och 1975 kan till och med en ökning. om än liten. konstateras.

Procent

50

0 1968 69 70 71 72 73 74 75

• Sida 241
•  Original

Tabell 5.2: Importens fördelning på olika produktgrupper 1975 (tonnage)

Produkt Andel av importen i % Varmvalsad plåt 29.2 Kallvalsad plåt 27.6 Tråd 10.8 Balk och spontpålar 9.6 Övrig profilstång 6.1 Smala band 7.1 Armeringsstång 1.6 Annan stång 7.9

5.2.2 Importens fördelning på olika produktgrupper

För att importutvecklingen skall få en fullständig belysning behövs också en redovisning av de olika produkternas betydelse för den totala importen. Att andelen svenskt material är betydligt högre för en produkt än för en annan. betyder ju inte automatiskt att importen i ton är mindre för den första. Av tabell 5.2 framgår de olika produktgruppernas andel av den totala importen under år 1975.

Plåtprodukterna dominerar som synes importen. Den sammanlagda an- delen var år 1975 närmare 57 procent.

Detta ger en ny tolkning även åt figurerna 5.4—5.6. De produkter som därvidlag (med en välvillig tolkning) bedömdes ha hållit sina andelar av tillförseln var armeringsstång. annan stång och övrig profilstång. Dessa pro- dukter svarade tillsammans för endast 15 procent av den totala importen. Produkter med en ökad importandel svarade däremot tillsammans för 45 procent av den totala importen (varmvalsad plåt. balk och smala band). En ljusning i denna bild kan möjligen skönjas i att produkterna med en oklar tendens svarade för 38 procent av totalimporten. Av dessa har den kallvalsade plåten. om man räknar från 1970. en positiv trend när det gäller den svenska andelen.

Orsakerna till den konstaterade utvecklingen när det gäller andelen svenskt material är naturligtvis flera. En viktig faktor är den befintliga pro- duktionskapaciteten i Sverige. För stångprodukterna. som hållit sin andel. finns tillräcklig svensk leveranskapacitet. För flera av de produkter som noterats för en minskande svensk andel saknas tillräcklig kapacitet för att efterfrågan skall kunna tillgodoses med endast svenskt material.

5.2.3 Importens fördelning på ursprungsländer

Den svenska importen av handelsstål har under 1970-talet utvecklats på följande sätt:

1971 1972 1973 1974 1975

Import (tusen ton) 1303 1485 1631 1742 1639

• Sida 242
•  Original

Figur 5.7: Den svenska importen fördelad på ur- sprungsländer.

Procent

CECA

EFTA Japan

Östblocket Övrigt

1971 1972 1973 1974 1975

Man kan notera att importen i ton var större 1975 än under högkon- junkturåret 1973. Annars föreligger som väntat den tendensen att importen i absoluta tal är större i högkonjunkturen. Importens fördelning på urspru ngs- länder visas i figur 5.7 För överskådlighetens skull presenteras för respektive år den procentuella andel som fallit på de olika exportörerna.

Två saker förtjänar att uppmärksammas:

— CECA:s dominerande ställning — De små variationerna i blockens andelar av den svenska importen. T. ex. varierarCECAzs andel inte med mer än 2.2 procentenheter mellan

högsta och lägsta värde.

Vidare kan påpekas att Japans andel kontinuerligt har ökat. från 4.8 % vid periodens början till 10.9 år 1975. I tonnage har volymen nära nog tredubblats. från 63 kton till 178. Importen från EFTA-länderna uppgick 1973—75 till 180 kton per år. Öststatsimporten har varierat betydligt mera. mellan 148 kton (1973) och 85 kton (1975). I gruppen "övriga”. vilken som synes har en liten andel, har USA varit dominerande t. o. m. 1974. Under 1975 ökade importen från Spanien betydligt. Efter att tidigare ha legat kring 1 år 1,5 kton per år ökade volymen till 6 kton. Den spanska exporten omfattar huvud- sakligen armeringsstål.

• Sida 243
•  Original

Procent

40

Västtyskland 30

Belgien — Luxemburg

20

Frankrike

Holland 10 Danmark

Storbritannien

Italien

1971 72 73 74 75

Eftersom importen från CECA varit så dominerande kan det vara befogat att dela upp denna ytterligare (se figur 5.8).

Några kommentarer till figuren:

— Belgien—Luxemburg och Västtyskland dominerar med en sammanlagd andel mellan 50 och 60 procent. Båda dessa har ökat sin andel under perioden. — Frankrike och, framför allt, Storbritannien har tappat marknadsandelar. — Italien har ökat kontinuerligt från en mycket blygsam andel. — Danmark ökade under 1975 sin export till Sverige. Baserad på tonna- ge var ökningen drygt 35 procent.

För att få en jämförelse i absoluta tal mellan figurerna 5.7 och 5.8 kan det påpekas att Frankrike 1975 exporterade 158 kton till Sverige. Detta kan jämföras med EFTA:s 182 och Japans 178 kton.

Figur 5 .8: Importen från CECA länder/ärde/ad.

• Sida 244
•  Original

Figur 5 :9 De svenska hemmamarknadsleveran- serna av stäng och grossis- ternas andel av dessa 1962—1975

5 .3 De svenska verkens hemmamarknads/everanser

Grossisternas andel av de svenska verkens hemmamarknadsleveranser re- dovisas för tre produkter, stångstål, balk och armeringsstål. ] grossisternas andel ingår både leveranser från grossistlager och direktleveranser från verk till förbrukare där affären förmedlats av grossist.

5.3.1 Stångstål

Den totala tillförseln av stångstål har varit påfallande konstant från 1962 till 1975 (se figur 5.9). Högst betydande variationer mellan olika år före- kommer dock som synes. Toppar och dalar i tillförseln överensstämmer väl med hög- respektive lågkonjunktur. Grossisternas andel av tillförseln varierar kraftigt. Den största andelen uppnåddes 1968 och utgjorde 53 procent medan det lägsta värdet. 27 procent.

Kton

250

200

T—+—i——l———+——+——+——+——i——+——+—t——+——l—>

1962 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75

Procent

50

40

20

10

1962 63 64 65 66 67 & & 70 71 72 73 74 75

• Sida 245
•  Original

uppmättes 1975. Trenden är att grossisternas andel av de svenska leve- ranserna har minskat något. Ett genomgående drag är att grossisternas andel ökat i lågkonjunktur. Detta gäller alla år utom 1975. Grossisternas andel har minskat i samtliga högkonjunkturer sedan 1963. Speciellt märkbar var de svenska verkens ökade marknadsandel åren 1969 och 1970.

5.3.2 Balk

[ figur 5.10 kan man konstatera att den totala volymen är avsevärt mindre än för stångstål. Å andra sidan är variationerna relativt sett betydligt kraf- tigare. Högsta värdet uppgår till 58 kton medan det lägsta är mindre än hälften av detta (21 kton). Här kan man heller inte se något påtagligt samband med konjunkturläget. I stället har som synes tillförseln varit som störst under perioden 1966—69 för att därefter minska. Detta sammanhänger med att produkten balk till stor del finner sin avsättning i byggsektorn. Byggandet har som bekant en konjunkturutveckling som inte överensstämmer med

Kton

50

40

20

10

0 1562 63 64 65 66 67 58 69 70 71 72 73 74 75

Procent

80

70

Figur 5.10: De svenska hemmamarknadsleveran—

serna av balk och grossis- L—Ö—H—i—4—4—1l—H—4—t—HH ternas andel därav 1962 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 1962—75.

• Sida 246
•  Original

Figur 5:11 De svenska hemmamarknadsleveran- serna av armeringsstång och grossisternas andel av dessa 1 962—1 975

den allmänna ekonomin. Orsaken till detta är att framför allt bostadsbyg- gandet använts som en konjunkturregulator. Till detta kommer det stora bostadsbyggnadsprogrammet som kulminerade under 1960-talets senare del.

Grossisternas andel av tillförseln är betydligt högre på balk än på stång. Variationerna i denna andel har inte varit särskilt stora. Andelen har genom- gående legat mellan 70 och 80 procent. Någon tendens är svårt att uttala sig om trots att andelen de två senaste åren varit lägre än något tidigare år.

Vad beträffar grossistandelens variationer mot bakgrund av konjunktur- läget finns inte alls samma entydiga mönster som kunde konstateras för stång. En tänkbar förklaring till andelarnas stabilitet kan vara att de kunder som köper balk, i högre grad än stångkunderna, även i övrigt har mera omfattande affärer med grossisterna. De senare ärju i allmänhet leverantörer även av andra produkter för byggsektorn. Detta kan ha gjort det svårare för verken att i högkonjunktur kapa åt sig marknadsandelar.

Påbörjade lägenheter

Kton (1000)

380

360

340

320

300

280

260

240

220

T—l—l—l—l—t—+—+——t—l—l—l——l——+>

1962 63 64 65 68 67 68 69 70 71 72 73 74 75

Procent

90 80

70

L—+—i——i—i—+—i—i—+——i—+—o—i—+>

1962 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75

100

80

• Sida 247
•  Original

5.3.3 Armeringsstål

Tillförseln av armeringsstål har toppari samband med högkonjunkturerna 1965 och 1970. Att armeringsstålproducenterna huvudsakligen är beroende av avsättningsmöjlighetema i byggsektorn framgår klart av utvecklingen under 1970—talet. I likhet med utvecklingen för balk kan konstateras en kraftig minskning som dessutom varit accelererande. I figuren redovisas även ett mått på utvecklingen i byggsektorn, antalet producerade lägenheter, åren 1968—75. Som synes är överensstämmelsen mellan utvecklingen av dessa variabler mycket god.

Som tidigare påpekats är distributionen av armeringsstål speciell till sin karaktär. Grossistandelen är till följd av de marknadsförhållanden som råder mycket hög. Några samband med konjunkturutvecklingen är svåra att på- visa. En genomgående tendens under 60-talet var att grossistandelen ökade. Detta kan förklaras av BASTA:s tillkomst 1966. I den kraftigt vikande mark- naden under 70—talet (38 procents minskning mellan 1970 och 1975) förefaller grossisterna vara på väg att förlora andel. Från ett högsta värde på 90 procent minskade andelen till 78 procent under 1975.

5.4 Grossisterna 5.4.1 Totala affärer

Grossistafiärernas utveckling har studerats under perioden 1969—75. Den använda statistikkällan visar inte grossisternas totala verksamhet eftersom vissa produkter inte alls omfattas av statistiken. Vissa produkter har inte funnits med under hela perioden varför de inte kunnat ingå i analysen. Detta gäller exempelvis kallvalsad plåt som inte särredovisades före 1975. Genomsnittsvolymen för de produkter som redovisats uppgår till ungefär 1 miljon ton. För vissa år kan detta vara ett värde som ligger 1/3 under den sammanlagda volymen för grossisternas samtliga produkter.

De produkter som ingår och deras genomsnittliga andel av den redovi- sade volymen under perioden ser ut som följer:

Procent Bal k [5 Armeringsstål 28 Stångstål 20 Bandstål 5 Grovplåt 24 Mediumplåt 8

5.4.2 Fördelning på lager- och direktaffarer

Figur 5.12 visar utvecklingen av de totala affärerna och deras fördelning på lageraffärer och direktaffarer under perioden.

Grossisternas totala affärer pendlar kring 1 miljon ton med en skillnad mellan högsta och lägsta värde på 140 kton. Naturligt nog är grossisternas totala volym högre ihögkonjunkturen då efterfrågan varit störst. Lager-

• Sida 248
•  Original

Figur 5 .12: Grossisternas totala allärer 1969—75 fördelade på lager- och (Iirektat'lärer.

Figur 5 . 13: Grossisternas direktaf/ärerförde/ade på svenskt och utländsk! material.

Kton

1000 Totalt

500

0 1969 70 71 72 73 74 75

affärerna svarar regelbundet för mellan 45 och 50 procent av de totala. Några större variationer kännetecknas andelarna inte av. Man kan dock notera att direktaffärerna verkar vara mindre konjunkturkänsliga än lageraffärerna. Stabiliteten över perioden för direktaffarerna är förvånansvärt stor. skillnaden mellan högsta och lägsta volym är bara 50 tusen ton.

Direktaffårerna kan i sin tur uppdelas i direktaffarer med svenska re- spektive utländska verk (se figur 5.13).

Kton 600 Totala 500 direktaffärer 400 Svenska 300 200 Utländska 100 0

1969 70 71 72 73 74 75

• Sida 249
•  Original

Den regelbundenhet som de totala direktaffärerna kännetecknas av gäller även fördelningen mellan svenskt och utländskt material fram t. o. m. 1974. Under 1975 skedde en drastisk förändring. Det utländska tonnaget ökade med 73 procentjämfört med året innan. De svenska direktaffarerna däremot minskade med 36 procent. Som framgår av figuren var de utländska di- rektaffärerna under detta är större än de svenska.

5.4.3 Fördelning på produktgrupper

Motsvarande analys som i 5.4.2 har också gjorts för de redovisade pro— duktgrupperna. Denna analys redovisas inte i sin helhet men några kom- mentarer är på sin plats.

Fördelningen mellan lageraffärer och direktaffiirer varierar avsevärt mellan olika produkter. Balk och stång har en hög andel lageraffärer. Grovt räknat utgör den genomsnittliga andelen för stång 2/3 och för balk 3/4. För ar- meringsstång ligger lageraflärernas andel under perioden vid ca 35 procent. När det gäller grov- och mediumplåt har lageraffärerna svarat för ungefär 1/3 av volymen. För produkten band är lageraffärernas andel försumbar.

Direktaffärernas fördelning på svenskt och utländskt material har också undersökts. För produkterna balk och band dominerar det utländska mate- rialet. andelen överstiger 3/4. För stång ligger andelen omkring 50 procent. När det gäller grovplåt dominerar det svenska materialet med en genom- snittlig andel av ungefär 3/4 under den studerade perioden. För armeringsstål är den svenska andelen ännu högre.

Det bör påpekas att det utländska materialets andel för balk och stång ökat varje år under perioden, med undantag för lågkonjunkturåret 1971. Något märkbart utslag på den totala andelsförändringen (figur 5.13) kunde inte konstateras förrän 1975. Detta beror på att den svenska andelen för grovplåt från 1969 till 1971 ökade från 55 procent till drygt 80 och sedan låg kvar på denna nivå till 1974.

1 en diskussion om den andel svenskt respektive utländskt material som grossisterna svarar för är naturligtvis den i avsnitt 5.2.2 för vissa produkter påtalade bristande produktionskapaciteten hos svenska verk en viktig faktor.

6 Distributionssystemets funktioner

I kapitel 1 preciserades nio funktioneri distributionssystemet. Dessa kommer nu att analyseras med början i detta kapitel. Av praktiska skäl har vissa funktioner sammanslagits eftersom de har ett nära samband med varandra. Således presenteras i avsnitt 6.1 sortimentsfunktionen. i avsnitt 6.2 transport och hantering, i avsnitt 6.3 kreditgivning och riskbärande och slutligen i avsnitt 6.4 produktbearbetningen.

Kundbearbetning och återföring av information redovisas tillsammans i kapitel 7 under den gemensamma benämningen marknadskommunikation, medan lagerhållningsfunktionen. också p. g. a. sin omfattning. redovisas för sig i kapitel 8.

• Sida 250
•  Original

Tabell 6.1: Produkter som tillverkas vid olika verk

Produkt . Företag

1 2 3 4 5 6 7 8

Grovplåt x

Tunnplåt

Balk Armeringsstång x x Övrig stång och profilstång Smala band

Tråd x

XXXXXXX XXXXX

6.1 Sortimentsfunktionen

Sortimentsfunktionen är den uppgift som traditionellt tillskrivs grossisten. Någon utförlig diskussion om 'sortimentets betydelse skall inte föras men i anslutning till tabell 6.1, som visar vilka produkter som ingått i enkäten skall några refiektioner göras. ] tabellen visas Också vilka verk som tillverkar och säljer de olika produkterna.

Som framgår av sammanställningen finns bara ett verk som täcker in alla produktgrupper i studien. De tre första verken är utpräglat specialiserade på var sin produkt medan de tre sista delvis är verksamma inom samma produktgrupper. Några produktionsekonomiska analysförsök skall inte göras här eftersom det faller utom ramen för detta arbete. Dock kan man konstatera att i landet finns sju producenter av armeringsstång, ett förhållandevis stort antal. Att det tidigare nämnda. BASTA-avtalet är en av orsakerna till detta är ställt utom allt tvivel.

Grossistens sortimentsfunktion är dock inte begränsad till de slutsatser som denna tabell i och för sig kan ge upphov till. Inom exempelvis den vida produktgruppen "övrig stång och profilstång" förekommer en mångfald varianter med avseende på dimensioner och kvaliteter. Inget av de svenska verken har någon som helst möjlighet att täcka in hela sortimentet inom denna produktgrupp. Av tillverkningsekonomiska skäl har verken tvärtom i vissa fall gjort en uppdelning i dessa avseenden. Exempelvis kan ett verk tillverka en sorts balk, medan det överlåter en annan typ till ett annat verk. mot att man själv ensam tillverkar sin variant. I viss utsträckning före- kommer det att verken utökar sitt sortiment genom egna kompletteringsköp och legovalsningsavtal.

Uppenbart är att grossisten inom detta område har en mycket stor be- tydelse. speciellt eftersom vissa varianter inte går att köpa från svenska verk. De flesta enskilda svenska förbrukare skulle vara ointressanta för ett utländskt verk. Grossisten däremot har med sin marknadskännedom möj- lighet att samordna efterfrågan från flera småförbrukare till rabattgrundande kvantiteter. Man bör också påpeka i detta sammahang att grossisten genom sitt engagemang som byggmaterialdistributör för många kunder kommer att representera ytterligare en dimension av sortimentsfunktionen.

• Sida 251
•  Original

Tabell 6.2: Grossisternas kunder fördelade med avseende på försäljning

Försäljning 1975 Procentandel kunder

] 000 kr , Rikstäckande Lokala grossister grossister

— 25.0 51 58

25.1 — 50,0 13 13 50.1 — 1000 10 9 l00.l — 5000 19 13 500,1 — 7 7

6.2 Transport och hantering

Denna fråga har inte särskilt belysts i enkäten eftersom den ansågs alltför komplicerad att standardisera. Indirekt kan dock några av frågorna ge upp— lysningar om förhållandena inom detta område.

Antalet kunder som betjänas har besvarats såväl av grossister som av verk. En rikstäckande grossists kundregister omfattar åtminstone 3 500 fö- retag. Även de lokala grossisterna kan ha mer än 1 000 kunder. De minsta JBG-företagen har 500 kunder. Verken har i allmänhet betydligt färre kun- der. Tre av företagen har dock mer än 500 kunder. varav det största väsentligt fler. Tre av företagen har å andra sidan mindre än 100 kunder.

Kundernas antal och storlek ger också en uppfattning om det hanterings- arbete som erfordras innan förbrukaren mottagit sin vara. Om antalet kunder är stort och den genomsnittliga inköpsvolymen liten ökar resurskraven. Hur andelen kunder fördelar sig på olika volymer framgår av tabell 6.2

Av tabellen framgår att mer än hälften av grossisternas kunder hade en inköpsvolym understigande 25 tusen kr per år. Strukturen är relativt likartad för båda grupperna av grossister, med undantag för att de rikstäckande har en högre andel i klassen 100—500 tkr, medan de mindre grossisterna har en något större koncentration i den klass som anger den lägsta försäljnings- volymen. Tendensen är dock inte entydig. En av de rikstäckande grossisterna har en högre andel i den lägsta klassen än ett av de minsta grossistföretagen. Den minsta andel som något företag uppvisat i denna klass är 45 procent.

Antalet personer i grossistföretagen som är sysselsatta med hantering i någon form uppgick 1975 till omkring 1 100. Transporter in till grossistens lager sker huvudsakligen per tåg och båt. De grossister som ingår i JBG är alla lokaliserade till hamnstäder. Transporterna ut från grossistlager sker nästan uteslutande med bil. Allt vanligare blir systemet med s. k. turbilar. Grossisten lägger då upp en rutt som han trafikerar på bestämda tider. Trans— porterna sker dels i egen regi, dels genom att man köper dessa tjänster.

6.3 K reditgivning och riskbärande

Dessa båda funktioner kommer att behandlas i ett sammanhang eftersom de i stor utsträckning hör ihop. Att kreditgivning inte vid alla typer av affärer behöver vara förenat med riskbärande bortses härvid ifrån.

• Sida 252
•  Original

Tabell 6.3: Kundfordringar i procent av (tillsättning för några verk och grossister.

Företag Kundfordringar i procent av omsättn. 1974 1975 Ahlsell & Ågren 21.1 19.7 Söderberg & Haak 18.3 20.4 Odelberg & Olson . . 16.8 Larsson. Seaton & Co 19.2 15.8 Gustafsson & Görtza . . 21.1 Smedjebackens Valsverk 20.9 19.3 NJA 19,7 14,9

” Lokal. mindre grossist i Tibnorkoncernen 1975.

Källa: Företagens årsredovisningar.

l tabell 6:3 redovisas utestående kundfordringar vid bokslutstillfället i procent av omsättningen under året för några företag.

Det mått som här har valts för att mäta kreditfunktionen kan naturligtvis diskuteras. De redovisade siffrorna tyder hur som helst på att några påtagliga skillnader inte föreligger vare sig mellan verk och grossister eller mellan små och stora företag. Andelen av omsättningen som är utestående kund- fordringar förefaller vara lika stor varför likviditetspåfrestningarna bör vara likvärdiga. Dock måste man i detta sammanhang komma i håg att verk och grossister har olika kundstruktur.

Verken har ett mindre antal kunder. Oftast är dessa företag större och den risk man löper till följd av kreditgivningen måste sägas vara mindre än motsvarande för grossistföretagen som bland sin mångfald av kunder säkerligen har en större kategori potentiella ickebetalare. Speciellt i samband med sina utlandsaffärer fullgör grossisten en kreditfunktion som ett ut- ländskt verk med all säkerhet skulle ha ett mycket litet intresse av att äta sig.

Under 1976 skedde en viss omfördelning av finansieringsåtagandet. Till- verkningsledet skärpte sina betalningsvillkor gentemot grossisterna. Dessa valde att inte genomföra samma åtgärd mot sina kunder varför det nya för- hållandet innebär en ökad finansieringsbörda för grossisterna. (Ahlsell & Ågren. årsredovisning 1976.)

6.4 Produktbearbetning

I detta avsnitt redovisas uppgifter om grossisternas förbehandling (FB) av stål. Efter förebilder från USA och Storbritannien togs de första anläggning— arna i bruk i slutet på 1960-talet. År 1975 fanns 25 FB-anläggningar i drift. De arbetsuppgifter som grossisterna kunde utföra åt sina kunder framgår av följande:

Anlägg- ningar — Precisionskapning 22 — Gradsaxklippning 9

— Figurskärning 10

• Sida 253
•  Original

— Formatklippning 9 — Blästring/målning 13 — Profilering 1 — Bandspaltning 6

Flera av anläggningarna kan enbart utföra enstaka uppgifter, men nio styc- ken har fyra eller llera av de ovannämnda funktionerna. FB-verksamheten innebär att grossistföretagen har tagit över en del av de arbetsuppgifter som verkstadsindustrin svarat för. Till en början såg verkstä— derna detta som en konkurrerande verksamhet. Med tiden har den dock bli- vit helt accepterad eftersom den innebär påtagliga fördelar för dessa företag.

— Produktionen blir rationellare genom att materialet är helt klart för an— vändning när det anländer. Mindre spill uppstår. — Bättre arbetsmiljö genom att man slipper målning m. m. — Man behöver inte investera i de många gånger kapitalkrävande anlägg— ningar som erfordras och som tidvis har en låg utnyttjandegrad. Volymen förbehandlat material har ökat för varje år. Någon redovisning av de absoluta beloppen görs inte här men i tabell 6.4 framgår andelen av det av grossisterna totalt utlastade materialet som undergått någon form av förbe-

handling.

Till följd av de stora framgångarna i början gjordes stora investeringar på de orter där efterfrågan på material är stor. ] Stockholm. Göteborg och Mal- mö fanns 1975 sammanlagt 13 anläggningar. medan Köping och Norrköping hade vardera 2. Av konkurrensskäl ansåg man sig tvingad att etablera sig även på de orter vars behov redan var täckt av andra grossister. Följden blev en överkapacitet som medförde en försämrad lönsamhet. Önskemålet om att få den befintliga kapaciteten utnyttjad har pressat prisnivån.

De företag som ännu inte har investerat i egna FB-anläggningar står idag tveks.tmma. Överetableringen gör att man kanske helst vill avstå. Å andra sidan anses det nödvändigt att man själv kan klara av de elementäraste FB- uppgifterna. I nuläget ombesörjer man detta på legobasis vilket är ett svårad- ministrerat förfaringssätt. För de små företagen kommer finansieringen av anläggningarna. som är kapitalkrävande. att vara ett problem.

Framtidsutsikterna för verksamheten bedöms dock som ljusa. Det är san- nolikt att den utvecklingstakt för andelen förbehandlat material som hittills varit rådande kommer att fortsätta. [ USA är den förbehandlade andelen vä-

Tabe116.4: Det förbehandlade materialets andel av den totala utlastningen hos gros- sisterna 1971—75. (Procent)

Rikstäckande Lokala grossister grossister 1971 11 13 1972 15 16 1973 22 18 1974 25 19 1975 30 21

• Sida 254
•  Original

sentligt mycket högre. Efter hand räknar man också med att nya. mera avan- cerade typer av förbehandling kommer att kunna utföras av grossisten.

7 Marknadskommunikation

Marknadskommunikation används som sammanfattande benämning på det informationsllöde som förekommer i systemet. informationen från till- verkare till förbrukare har kallats kundbearbetning medan flödet i andra rikt- ningen benämnts återföring av information. Informationsbytet sker anting- en genom direktkontakt mellan tillverkare och förbrukare eller via mellan- hand.

7.1 K undbearbeming

1 avsnitt 1.4 konstaterades att en av de faktorer som påverkar arbetsfördel- ningen i distributionssystemet är möjligheten att differentiera produkten från konkurrenternas. I de fall där sådana förutsättningar föreligger ökar för- utsättningarna för producentens egen marknadsföring. Kännetecknas pro- dukterna av obetydliga kvalitetsskillnader. där det inte är avgörande för för- brukaren vem som tillverkat varan, förändras situationen. Produkten kan då få karaktären av stapelvara, vilket ökar förutsättningarna för ett mellanled.

Inom handelsstålsortimentet finns hela denna skala representerad. Balk och armeringsstång uppfyller i många fall de kriterier som ovan lämnades som gällande för en stapelvara. Det motsatta förhållandet gäller t. ex. för pro- dukten byggplåt. Produktutvecklingen för den plastbelagda och profilerade plåten har i Sverige kommit långt. De olika tillverkarna har utnyttjat detta. På olika sätt har företagen försökt särskilja sin produkt från konkurrenternas och tillskriva den speciella egenskaper i olika avseenden. inom detta pro- duktområde förekommer något inom handelsstålindustrin så unikt som va- rumärken (Plannja. Dobel). Detta förhållande har också satt sin prägel på marknadsföringen av produkterna. Den ene tillverkaren har en egen för- säljningsorganisation för denna produkt, medan den andre upprättat ett ex- klusivavtal med en rikstäckande grossist. I sammanhanget förtjänar också påpekas att två av de andra riksgrossisterna varit exklusivförsäljare för var sin byggplåttillverkare. Dessa tillverkare räknas dock till verkstadsindustrin. I båda dessa fall har exklusivförhållandena slutat med att grossisten köpt upp tillverkaren. Man har sett påtagliga fördelar med en arbetsfördelning som innebär att grossisten svarar för marknadsföringen i dess helhet, medan tillverkaren kan koncentrera sig på de tekniska aspekterna.

En annan faktor som är viktig för arbetsfördelningen när det gäller kund- bearbetningen är förbrukarnas storlek. Stora kunder med en ensartad för- brukning köper direkt från verket. Sådana kunder vill förhandla direkt med tillverkaren och denne har också en ambition att komma undan grossistpro- visionen. 1 verkens intresse ligger också det skalekonomiska i att åstad- komma långa tillverkningsserier. För att uppnå detta syfte har kvantitetsra- batterna konstruerats på ett sådant sätt att småförbrukare i princip har av- skurits från möjligheten att köpa direkt från verk. Dessa hänvisas till grossis-

• Sida 255
•  Original

ten som genom sin rikstäckning har större förutsättningar att tillgodose efterfrågan på små poster.

1 de båda ytterlighetsfallen uppstår sällan intressekonflikter. Många pro- dukter ligger dock någonstans mellan dessa'ändpunkter på skalan. Verken och grossisterna blir därför i många fall varandras konkurrenter. Grossister- nas direktaffarer ärju i princip av samma karaktär som verkens egna affärer. Stundtals uppstår besvärliga konflikter. särskilt då grossisternas import av olika orsaker ökar. En annan källa till motsättningar kan vara en kund vars förbrukning ökar. Från att ha varit en typisk grossistkund kan företaget bli intressant för verket. Oftast kommer man dock tillrätta med den typen av problem. Verket kan bedöma grossisten vara en så viktig lagerkund att han även bör få behålla direktaffåren. Förbrukaren själv kan tänkas ha höga pre- ferenser för ett av alternativen. vilket naturligtvis har stor betydelse. Vidare kan påpekas att förlusten av en enstaka direktkund från lönsamhetssynpunkt inte har så stor betydelse för grossisten. Totalt sett finns dock en påtaglig ambition hos grossisterna att inte släppa sina direktaffarer.

7.1.1 Verkens försäljningsorganisation

Verkens försäljning är i mycket hög grad knuten till en central avdelning vid huvudkontoret. Tre av företagen har ingen representation utanför verksor— ten. Totalt har de 8 företagen 14 försäljningskontor på annan ort enligt föl- jande fördelning:

Kontor Göteborg 4 Malmö 3 Stockholm 2 Övriga orter 5

Försäljningskontoren är som synes koncentrerade till storstäderna. Konto— ren på andra orter är vanligen förenade med manufakturering.

1 utlandet hade de svenska handelsstålverken 16 egna försäljningskontor. Dessa var belägna i följande länder:

Norden 6 Storbritannien 5 Västtyskland 2 Frankrike 2 Holland 1

Ett av verken hade 5 kontor. ett hade 3 och två hade 4. De övriga hade ingen representation i utlandet.

Att handelsstålverken i detta avseende på ett markant sätt skiljer sig från specialstålverken är helt klart. Sålunda hade 1975 ett företag i specialstål— branschen. Sandvik AB. verksamhet i egen regi i 35 länder representerande samtliga världsdelar. Totalt hade detta företag egna bolag på inte mindre än 75 orter utanför Sverige.

• Sida 256
•  Original

1 Se Nilsson(1972)eller Järnimporten (1949).

» 7.1.2 Grossisternas försäljningsorganisation

Den marknadstäckning som är nödvändig för all försäljning och som Special— stålverken oftast själva ombesörjer handhas inom handelsstålområdet av grossistföretagen. JBG-grossisterna fanns 1975 representerade på 30 orter med ett sammanlagt antal av 56 försäljningskontor. Kontorens storlek varie- rar avsevärt. Vissa utgör mycket stora organisationer. medan de minsta kan- ske inte består av mer än två personer. Även om grossisternas uppgift är att täcka marknaden i sin helhet är det naturligt att en koncentration av verk- samheten har ägt rum till storstadsområdena vilket framgår av följande sam- manställning:

Grossister Stockholm 7 Malmö 6 Göteborg 6 10 st orter 2 17 st orter ]

Det är sannolikt att antalet försäljningskontor kommer att minska till följd av den stora grossistfusion som inträffade under 1976. De nuvarande Tib- norföretagen fanns under 1975 representerade med 3 företag på 2 orter och med 2 företag på 8 orter.

Grossisternas höga marknadstäckning i jämförelse med verken är delvis historiskt betingad. Redan på ett tidigt stadium svarade grossisterna för en betydande del av importen.l För att avsätta dessa produkter byggde man upp ett distributionsnät där marknadstäckning var en av de viktigaste faktorerna. När verken efter hand kände behov av en liknande organisation valde man att utnyttja den befintliga distributionsapparaten i stället för att bygga en i egen regi i uppenbar konkurrens med de starka organisationer som gros- sisterna hade etablerat.

Användningen av återförsäljare varierar mellan företagen. Den andel av de totala affärerna som går till återförsäljare redovisas för 7 grossister:

Proccntandeltillåterförsäljare 4 13 19 17 2 17 5

Intressant i sammanhanget är att ett av de mindre företagen svarar för den största andelen till återförsäljare, medan ett av de stora företagen har en av de lägsta andelarna till återförsäljare. Detta företag är identiskt med det som tidigare konstaterades ha en högre andel av sina kunder i den lägsta klassen för kundstruktur.

7.2 Åre/_"föl'ing av information

Informationen från förbrukare till tillverkare har påpekats vara speciellt vik- tig vid utvecklingen av nya produkter. Utvecklingskostnaderna för en ny produkt (eller en ny kund) är betydande. Ofta kan ett konkurrerande företag efter en tid tillgodogöra sig sådant utvecklingsarbete eftersom de flesta lös- ningar kan imiteras. Detta betyder att de vinster som ett produktutvecklan-

• Sida 257
•  Original

de företag kan göra blir störst i början av produktens livscykel. Carlsson & Johansson (1964) diskuterar dessa förhållanden i specialstålbranschen och konstaterar därvid att man för att överleva ”alltid måste vara beredd att ge upp just de produkter och förbrukningsområden som varit mest framgångs- rika, för att ideligen gå över på nya produkter och användningsområden som man ännu ej vet så mycket om”. Om detta gäller även för handelsstålverken är det otvivelaktigt mycket viktigt att verken har möjlighet att tillförsäkra sig denna information. Att byggplåt säljs genom exklusivavtal beror inte bara på fördelar ur kundbearbetningens synvinkel. Minst lika viktigt är nog att returinformationen på detta sätt kan kanaliseras till den aktuella till- verkaren.

Skiljelinjen mellan de situationer som kännetecknas av ett krav på inför- mationsåterföring eller inte bör följa samma mönster som kunde konstateras i fråga om kundbearbetning. Produkter av utpräglad stapelvarukaraktär bör i mindre utsträckning kräva en sådan återkoppling. För andra produkter där förutsättningar för en vidaremanufakturering i verkets regi föreligger kan re- turinformationen vara av stor vikt.

En synpunkt som framförts är att ett fristående grossistled mellan till- verkare och förbrukare försvårar detta informationsutbyte (Berggren 1976). Andra menar å sin sida att det faktum att fakturering. och kanske även bear- betning. utförs av grossisten inte behöver medföra att verket ställs utan möj- lighet att föra en dialog med förbrukaren i dessa avseenden.

8 Lagerhållning

Lagerhållning av det handelsfärdiga stålet förekommer på samtliga tre nivåer i distributionssystemet. 1 Vinell (1973) görs en analys av utvecklingen av la- gerstocken under perioden 1954—70. Jämförelsen görs för hela sortimentet. någon kvalitetsuppdelning sker inte. I anslutning till figur 8.1 konstaterar författaren följande:

— Stålverkens lager har ökat väsentligt — Lägren hos grossister och förbrukare har stabiliserats på enjämn nivå — Förbrukarnas lagernivå fiuktuerar mera än stålverkens och grossister- nas — Grossisternas bidrag till den totala lagernivåns variationer är förvå- nansvärt litet.

Vinells analys ger en bild av de långsiktiga lagerförändringarna på olika nivå- er. För att följa upp denna undersökning med nuvarande förhållanden redo— visas i detta kapitel en analys av perioden 1972—1976. Undersökningen om- fattar stålsortimentet exklusive rostfritt och baseras på fyra mätningar av la- gernivån per år. Vidare görs en nedbrytning på olika produktgrupper.

8.1 Total lagerhållning och fördelning på nivåer

Den totala lagerhållningen framgår av figur 8.2 Den genomsnittliga lagervolymen uppgår under perioden till 1 520 kton. Under åren 1972 till 1974 var den lagerhållna volymen förhållandevis konst-

• Sida 258
•  Original

1.000 tons

800

600

400

200

Figur 8.1: Lager av han- delsfärdigt stå! på olika nivåer 1954-1970.

Källa: Vinell. 1973.

1956

Miljoner ton

2,0 1,5 Figur 8.2: Den rolala lager- hållningen 1972—76l ' Figurerna i detta kapitel 1 0 är baserade på uppgifter i Statistiska Meddelanden Serie Iv (Statistiska cen- tralbyrån) 1972

58

1973

60 62

1974

64

1975

66

L_———l———*——4—_i——>

1976

Consumers

Steelworks

Merchants

68 70

• Sida 259
•  Original

ant. Skillnaden mellan högsta och lägsta värde uppgick till 100 kton. En mindre lagerökning kan man iaktta 1973. Från årsskiftet 1974-75 kan en drastisk förändring konstateras. På ett år ökade lagervolymen med 23 pro- cent. Figur 8.3 redovisar den totala lagerhållningens fördelning på de olika nivå- erna i distributionssystemet. För det första kan man konstatera att perioden 1972—74, som totalt sett kännetecknades av en viss stabilitet, uppvisar betydande variationer när det gäller de olika nivåernas bidrag till totalvolymen. Från mitten av 1973. då högkonjunkturen fått fart. skedde en kraftig lagertillväxt i verkstadsindu-

Kton

900

BOD / —— : —g

600 500 —0-

Järn- och stålverken 400 '+'

/N * x 300 / Xx

/ xx / x /— —/ /x x X, / / ' X //

200 , I / X ” "— _'_. _- Järn- och rörgrossisterna

100

1972 1973 1974 1975 1976

Figur 8.3: Lagerhållning— ens fördelning på distribu— tionssystemets nivåer.

• Sida 260
•  Original

Figur 8.4 : Lagerhållning- ens procentuella _ fördelning på olika nivåer.

strin, volymen ökade med i runt tal 150 kton. Järn- och stålverkens lager minskade i stort sett lika mycket under samma period. Grossisternas lager ökade under andra halvåret 1974, med nästan 50 procent. 1 övrigt var gros- sisternas lagervolym 1972—74 inte utsatt för några större förändringar.

Den kraftiga lageruppbyggnaden under 1975 föll som synes helt på ver- ken. Ökningen uppgick till 43 procent. Under första kvartalet 1976 var lager— volymen för första gången större än verkstadsindustrins totala lagerhållning. Detta är onekligen en enorm förändring jämfört med situationen under 1950-talet. Enligt figur 8.1 var verkstadsindustrins lagervolym 1957 fyra gånger så stor som stålverkens.

Man bör dock observera att lagerökningen under 1975 hos stålverken inte hänför sig till någon stor lagerneddragning på de övriga nivåerna. Verkstads- industrins lager undergick inga större förändringar under året. Grossisternas lager minskade däremot under 1975. Jämfört med den genomsnittliga lager- situationen under 1972—74, har dock grossisterna under 1975 legat på en hög lagernivå. Grossisternas lagerminskning under 1975 kan sannolikt karaktäri- seras som en anpassning till en för dessa mera normal lagervolym. Situatio- nen vid årsskiftet 1974—75 var exceptionell även i ett långsiktigt historiskt perspektiv (jämför figur 8.1). Om orsakerna till den uppkomna situationen kan naturligtvis tvistas. Mycket tyder dock på att den uppstod till följd av en felbedömning av den framtida efterfrågan. I likhet med stålverken och andra bedömare kunde man inte i tid förutse det hastiga konjunkturomslaget. I stort sett har grossisterna under den kraftiga lageruppbyggnaden 1975 bibe- hållit den andel av den totala lagerhållningen man hade åren 1972—73. vilket framgår av figur 8.4.

Det kan också i detta sammanhang vara på sin plats att erinra om det statli- ga lagerstödet, vilket bör ha ökat benägenheten att producera på lager.

Procent

60 50 40 30 Jam- och stålverken 20 //x x / x ————————— x / xxx _____ x_ _ x

Järn- och rörgrossisterna 10

0

1972 1973 1974 1975 1976

• Sida 261
•  Original

Kton Grovplåt 400 Stäng 300 Tunnplåt, obelagd 200 _______ Xx __ Rör _/_ __ ——— Armeringsstång _,A * / Trad 100 _______ » X // ,» Tunnplåt, belagd X/ ,/ Band lx / // FNF * — // / Balk / // / / / / // 0 1972 1973 1974 1975 1976

Figur 8.5." Lagerhållning- ens utveckling för olika produktgrupper.

• Sida 262
•  Original

8.2 Lagerhållningensjörde/ning på produktgrupper

Den totala lagerhållningen av handelsstålprodukter har som nämnts uppgått till ungefär 1,5 miljoner ton i genomsnitt. Lagerhållningens fördelning på pro- duktgrupper ser ut som följer:

Tusen ton Grovplåt 320 Tunnplåt, obelagd 230 Tunnplåt. belagd 85 Balk 82 Armeringsstång 110 Övrig stång o profilst. 295 Smala band 95 Tråd 110 Rör 112

Utvecklingen över tiden framgår av figur 8.5 som visar lagerställningen den 1/1 reSpektive år för dessa produktgrupper. Av figuren framgår, liksom av den redovisade sammanställningen, att det är plåtprodukterna och övrig stång och prolilstång som svarar för den dominerande delen av lagerhållningen. Övriga produkter ligger som synes relativt nära varandra runt 90—100 tusen ton. En annan intressant iaktta- gelse, är att den lagerökning som inträffade under 1975 helt och hållet av- såg produkterna grovplåt och stång. På två år ökade grovplåtslagren med 115 kton och lagren av stång med 125 kton.

Övriga produkter har som synes legat på en relativt stabil nivå. Lagren av belagd plåt har (liksom under hela perioden) ökat. Detta är dock närmast be- roende av en efterfrågeökning, vilket kräver en större lagervolym. Lagren av obelagd tunnplåt minskade under 1975. vilket bör hänga samman med att detta är en importvara.

8.3 Lagerhållningenförde/ad på produkter och nivåer 8.3.1 Järn- och stålverken

Figur 8.6 visar förjärn- och stålverken den procentandel av den totala lager- hållningen som man svarat för av respektive produkt. Av figuren framgår att verkens lagerhållning relativt sett är mest betydan- de för armeringsstång där man svarar för c:a 90 procent av den totala lager- hållningen. Även belagd plåt kan i detta fall sägas vara en typisk verkspro- dukt. Observera att av figuren inte kan utläsas något om förhållandet mellan de olika produkterna inom verken. den ger endast situationen relativt grossis- terna och verkstadsindustrin. Sålunda är den lagerhållna volymen av stång betydligt större än volymen armeringsstång.

• Sida 263
•  Original

100

90

80

70

60

50

40 _

30 .. i 10 0 1972 1973

xx I, xx Xx / x x/ & x x x x X X X X X X X I/ N x// 1974 1975

Armeringsstång

Tunnplåt, belagd

,, Stång

Grovplåt

Band

Tunnplåt, obelagd

Tråd

Rör

/ Balk

1976

Figur 8.6: Järn- och stål- verkens andel av lagerhåll- ningen för olika produkt- grupper.

• Sida 264
•  Original

Procent 70 60 Balk 50 40 30 Rör 20 Stf= AN & ////xxx ang .N & // N && Xx / _______ ' m —— _ Armeringsstång 10 //::/*'/l xx Tunnplåt,obe|agd ,” x Grovplåt Tunnplåt, belagd _ Tråd Figur 8. 7: Grossisternas Band andel av lagerhållningen 0 för olika produktgrupper. 1972 1973 1974 1975 1976

8.3.2 Grossisterna

Av figur 8.7 framgår grossisternas andel av den totala lagervolymen för olika produkter. Jämförelsevis har grossisterna sin största betydelse för lagerhåll- ningen av balk där man genomgående svarar för 50—60 procent av totalvoly- men. På ungefar hälften av denna andel följer sedan stång och rör. Andels- utvecklingen för dessa produkter är relativt likartad för den redovisade perio- den. Man kan konstatera att grossisternas ökade lagerhållning under andra

• Sida 265
•  Original

Procent

90

80

70

60

50

40

30

20

10

X

1972 1973 1974

1975

Tråd

Band

Tunnplåt, obelagd

, Rör

Grovplåt

Stäng

Balk

Belagd plåt

Armerings- stång

1976

Figur 8.8: Verkstadsindu- strins andel av lagerhåll- ningen _fär olika produkt— grupper.

• Sida 266
•  Original

halvåret 1974 nästan helt har sin orsak i en andelsökning för dessa produkter. Observera också att minskningen under 1975 var av den omfattningen att dessa produkter i dag har en andel som är något lägre än 1973.

Övriga produkters andelar kännetecknas inte av några större förändringar. Gemensamt för dessa är också en minskning av andelen för 1975. När det gäl- ler tråd och smala band svarar grossisterna som synes för en obetydlig del av den totala lagerhållningen.

8.3.3 Verkstadsindustrin

Verkstadsindustrins andelar uppvisar en större stabilitet än vad som kunnat konstateras för de övriga nivåerna (se figur 8.8).

Den relativt sett största betydelsen som lagerhållare har verkstadsindustrin för produktgruppen tråd. 1 absoluta tal däremot är lagervolymen den minsta. näst efter balk. En kontinuerlig andelsminskning över hela perioden kan konstateras för belagd plåt medan motsatsen gäller för rör. För produkten stång kan bilden vara missvisande. Under 1975 minskade verkstadsindu- strins andel av lagerhållningen av denna produkt. I absoluta tal ökade vo- lymen med 25 tusen ton.

8.4 Lage/punkter i distributionssystemet

Lagerhållning i JBG-grossisternas regi förekommer på 25 orter i landet. 1 de tre storstäderna finns vardera sex lagerhållande grossister. Dessa orter svarar tillsammans för ungefär 3/4 av den totala lagervolymen. Övrigt stora import- hamnar såsom Västerås. Sundsvall och Köping svarar för merparten av åter- stöden.

Verkens lagerhållning är något annorlunda till sin natur. De lager som finns på verksorten är oftast ett uttryck för att skalekonomiska fördelar i till- verkningen gör att en lagerproduktion är rationell. [ olika utsträckning har verken dragit nytta av denna sin lagerhållning ur marknadsföringssynvin- kel. Det finns företag för vilka denna lagerhållning är en viktig kompo- nent i försäljningspolitiken. Till och med en så grossistbetonad företeelse som lagerlösa köp förekommer på verksnivå.

Lagerhållning utanför verksorten förekommer bara i fem fall. varav ett fö- retag ensamt svarar för fyra. ] det senare fallet är lagerhållningen direkt kopp- lad till verkets manufakturering. Övriga verk har lagerhållning enbart på verksorten. Att upprätta lager ute i landet har bedömts vara en alltför kraftig utmaning mot grossisternas verksamhet. När verken började med försäljning från eget lager bedömdes detta mycket allvarligt av grossisterna och långdrag- na konflikter blev resultatet. Det förekommer också att vissa verk lagerför produkter från andra tillverkare. Detta sker för att komplettera det egna sorti- mentet. Å den andra motpolen förekommer det också verk som säger sig producera enbart mot order.

• Sida 267
•  Original

9 Distributionsvägar 1975

9.1 De totala leveranserna från svenska verk

För att komplettera framställningen i kapitel 5 om distributionsvägar insam- lades för 1975 även uppgifter om affärer mellan enskilda verk och grossister. Data redovisas för grupper av företag. Huvudsakligen sker härvid en uppdel- ning efter storlek. De helintegrerade verken kallas därvid för stora verk. de övriga små. De rikstäckande grossisterna benämns ibland stora grossister. de övriga små. Uppgifterna avser kalenderåret 1975. Två företag har ett räken- skapsår som avviker från kalenderåret. Från detta bortses i fortsättningen.

Från verken har insamlats uppgifter om leveranserna under 1975 och deras fördelning på förbrukarkategorier. Verkens totala leveranser under 1975 som de kommer att redovisas fortsättningsvis uppgick till 2 100 kton. Jernkonto- rets leveransstatistik för 1975 slutar på 2 460 kton. Orsaken till skillnaden är att uppgifter om vissa mindre produktgrupper inte medtagits i enkäten. Vida- re har produktgruppen belagd plåt ej redovisats. eftersom uppgifter från samt- liga tillverkare ej kan insamlas genom enkäten till stålverken.

Exporten kommer inte att diskuteras närmare eftersom det huvudsakliga intresset är knutet till den svenska marknaden. Exporten uppgick totalt till närmare 1 miljon ton vilket motsvarar drygt 40 procent av verkens totala le— veranser. Den dominerande produkten är grovplåt som svarar för halva den- na volym. Av de totala grovplåtleveranserna gick omkring 45 procent på ex- port. Andra betydande exportprodukter är armeringsstång och ”övrig stång och profilstång". för vilka båda mer än en tredjedel av materialet exporteras. 1 tonnage uppgår armeringsexporten till mer än hundra tusen ton och stångex- porten till det dubbla. De tre nämnda produktgrupperna svarar tillsammans för 85 procent av totalexporten.

9.2 Svenska verks leveranser till svensk marknad

I detta avsnitt kommer att belysas det svenska materialets vägar ut till den svenska marknaden. Situationen totalt framgår av figur 9.1 Grossisterna svarade 1975 för drygt 1/3 av de totala leveranserna av svenskt material. Merparten av detta. i det närmaste 70 procent. utgjordes av

Svenska verk till svenska marknaden 100%

Till grossist 36,5 %

Egen för- säljning 63,5 %

Figur 9.1 : Dis/ribu/ionsvä— gar får det svenska mare— rialel och deras andel av leveranserna.

• Sida 268
•  Original

direktleveranser. Eftersom distributionen av armeringsstål i Sverige är sär- präglad har beräkningarna gjorts även för de totala leveranserna exklusive ar- meringsstång Idet fallet uppgår grossisternas andel till 30 % av de totala leve— ranserna. Andelen direktaffarer minskari det fallet till 61 W 6 av grossistensto- tala verksamhet. De procentsatser som redovisats a'r genomsnittet för samtli- ga verk baserat på samtliga produkter. Skillnader föreligger såväl mellan olika verk som mellan olika produkter. Detta skall utredas närmare i det följande. Att andelen grossistaffarer varierar påtagligt framgår av följande sam man- ställning för fem verk.

Andel grossistaffäreri” 'n 46 20 30 70 29 varav direkt 61 75 70 97 28 varav lager 39 25 30 3 72

Av de redovisade företagen är tre helintegrerade. ett specialiserat på arme- ringsstål och ett företräder de mindre verken med ett bredare sortiment. Före— taget med den höga andelen direktaffärer med grossist är armeringsstålspe- cialisten. Även om man bortser från detta företag är som synes skillnaderna påtagliga. De totala grossistaffärernas andel varierar mellan 20 och 46 procent. Förhållandet mellan direktaffärer och lageraffärer är relativt likartat för tre av företagen trots detta. Det fjärde däremot uppvisar en låg andel direktaffarer.

] tabell 9.1 följer en sammanställning av den genomsnittliga grossistande- len för olika produktgrupper.

Tabell 9.1: Andelen grossistaffärer för olika produkter med fördelning på lager- och direktaffärer

Produkt Grossist- Varav Varav andel i % lager direkt Grov— och mediumplåt 26 30 70 Tunnplåt. obelagd 52 22 78 Tunnplåt. belagd 64 35 65 Balk och spontplåtar 52 64 36 Armeringsstång 64 15 85 Övrig stång och profilstång 15 64 36 Smala band 14 32 68

Verkens grossistaffärer redovisade på olika slag av grossister redovisas i föl- jande sammanställning (procent):

Grossistkategori Alla verk Stora Små Rikstäckande grossister 78 78 78 Ovriga JBG—grossister 13 10 22 Andra grossister 9 12 0

• Sida 269
•  Original

En uppdelning av verkens grossistaffärer med avseende på direktaffärer och lageraffärer får följande utseende (procent)

Typ av affär Alla verk Stora Små Direktafliirer 70 66 85 Lageraleirer 30 34 15

Verkens grossistaffärer fördelade både på grossistkategori och affärstyp framgår av följande:

Grossistkategöri Stora verk Små verk

Direkt” Lager Direkt Lager

Rikstäckande grossister 67 33 85 15 Ovriga JBG—grossister 71 29 84 16

"Eftersom de stora verkens totala andel direktaffa'rer uppgår till 66 % är detta skenbart orimligt. Förklaringen är att i totalberäkningen även ingått leveranser till "andra gros- sister".

Skillnader mellan små och stora verk kan alltså konstateras när det gäller fördelningen mellan lageraffärer och direktaffärer. De små verken har en hög- re andel direktaffärer. En förklaring till detta är att armeringsstål som känne- tecknas av en hög andel direktaffårer väger tyngre i de små verkens leveran- ser.

9.3 Grossisternas verksamhet 9.3.1 De totala affärerna

Av avsnitt 9.2 framgår grossisternas roll som distributörer av det svenska materialet. ] detta avsnitt redogörs för deras totala verksamhet dvs. även affä- rer med utländskt material har inkluderats. l enkäten har uppgifter insamlats om grossisternas affärer fördelade dels på direktaffärer och lageraffärer. dels på svenskt och utländskt material. Alla företag har inte denna statistikupp- delning varför bara fyra grossister har kunnat lämna fullständiga uppgifter i detta avseende. Speciellt har redovisningen av lagermaterialets fördelning på ursprung varit besvärlig.

Direktaffärernas andel av verksamheten för sex av grossistföretagen ser ut som följer:

3 rikstäckande : 65. 62 resp. 53 procent 3 lokala grossister: 62. 49 resp. 47 procent

Direktaffärerna svarar som synes i regel för mer än hälften av den totala verk- samheten. Någon klar uppfattning om skillnader mellan riksgrossister och 10- kala grossister är svår att bilda sig eftersom de två högsta andelarna för direkt- affärer har noterats för det största respektive det minsta företaget.

Materialets fördelning på ursprungsland har endast kunnat redovisas av fyra företag. enligt följande:

• Sida 270
•  Original

% Direkt Balk Stång

SOU 1977: 16 Grov- Tunn- Balk Stång Grov- Tunn. plåt plåt plåt plåt

1GOT—_l—TF—l—_f_—l__l—_l—

a) Rikstäckande

Figur 9. 2 : G rossistern as andel direktalläre/j/ör oli— ka produkter.

bl Lokala

_l_J_J_J__l__l__l_J_

2 rikstäckande :47 resp. 36 % svenskt 2 lokala grossister: 70 resp. 39 % svenskt

Inte heller dessa andelar kan bilda underlag för några allmänna slutsatser.

9.3.2 Fördelning på produkter

En nedbrytning på produkter av totalsiffrorna i 9.3.1 har gjorts för balk. stång, grovplåt och tunnplåt. En sådan nedbrytning redovisas såväl med avseende på fördelningen direktaffarer och lageraffärer som med avseende på materia- lets ursprung. Den förra uppdelningen har kunnat göras för 7 grossistföretag.

Av figur 9.2 framgår andelen direktaffärer för de nämnda produkterna. För överskådlighetens skull redovisas rikstäckande och lokala grossister var för sig.

Av figur a framgår att riksgrossisterna inte uppvisar någon större skillnad vad avser benägenheten att göra direktaffarer. Mönstret är påtagligt likartat för de fyra företagen. Vidare framgår att balk och stång är typiska lagervaror för grossisterna. Grov- och tunnplåt är däremot direktvaror med en andel genomgående över 60 procent. För tunnplåt uppgår direktaffarerna t. o. m. till 80 procent för två företag.

För de tre lokalgrossisterna (figur b) är bilden mera splittrad. Med undantag av balk är variationerna i andel stora. Man bör också observera att dessa rela- tioner är behäftade med större osäkerhet. eftersom de i några fall är baserade på relativt små volymer.

• Sida 271
•  Original

Balk Stäng Grov— Tunn- % Svenskt plåt plåt

lOOT—l—T—l—

90 Företag 2

80 Företag 3

70 60 50 40

30

Företag 1 20 Företag 4

10

0_L__l__l__l_

En fördelning av de totala affärerna på svenskt respektive utländskt mate- rial har kunnat göras bara för fyra av företagen. Två av dessa är rikstäckande. l figur 9.3 visas andelen svenskt material för dessa företag.

Variationen i materialets ursprung är betydligt större än när det gäller ande- len direktaffärer. För grovplåt uppger ett företag en svensk andel av 12 pro- cent. medan ett annat redovisar 82.

För tunnplåt uppvisar två företag en mycket hög andel svenskt material. medan de två andra har en mycket låg andel. De minsta variationerna kan konstateras för stång. där spännvidden ändå sträcker sig från 11 till 42 pro— cent.

Beträffande enskilda företag finns den tendensen att företag nr 3 genomgå— ende har en hög andel svenskt material.jämfört med sina konkurrenter. Fö- retag nr 4 är starkt inriktat på utländskt material och har inte för någon pro- dukt en svensk andel överstigande 30 procent. Företag 2 har som synes en mycket hög andel svenskt på tunnplåt. medan det motsatta förhållandet kän— netecknar företagets affärer med balk och grovplåt.

Figur 9. 3 .' Grossisternas andel svenskt material för olika produkter.

• Sida 272
•  Original

10 Förbrukningen

10.1 F örbrukningen av svenskt material

] figur 9.1 redovisades distributionsvägarna för det svenska materialet. I detta avsnitt redogörs för avsättningen av produkterna. Leveranserna till grossist- lager har dock inte kunnat härledas till avnämare. Följande sammanställning visar den andel av tillförseln som faller på olika förbrukare:

Köpare Andel (procent) Grossistlager 10.8 Varvsindustri 30.3 Bilindustri 3.6 Övrig verkstadsindustri 31 .2 Byggsektorn 18.2 Annat 6.0

[ posten "Annat” ingår leveranser mellan verken. De redovisade genom- snittsvärdena varierar med avseende på olika produkter. 1 figur 10.1 visas motsvarande fördelning för produktgrupper:

Av figuren framgår att "övrig verkstadsindustri” genomgående är den störste förbrukaren. Undantagen är grovplåt. där varvssektorn tar 50 procent

Figur 10.1." Verkens leve— ranser till olika,/'o'rbrukare. produktgrupps/ördelade.

GFOV- Tunn- Balk Armer Övr. stång Band Tråd Totalt Procent plåt plat stäng 0 profil

Grossist

Övrig 60 verkst.

50 Övrig verkstad 40

Ovrig 30 verkst.

• Sida 273
•  Original

av materialet och armeringsstång där byggsektorn givetvis är den domineran- de förbrukaren.

Leveranserna till grossistlager ligger genomgående mellan 7 procent (grov- plåt) och 14 procent (armeringsstång). med tre undantag. Leveranserna av balk går till 50 procent till grossistlager. medan grossistlager som köpare av tråd är en försumbar faktor.

Leveranserna från grossistlager kan sedan fångas upp med hjälp av grossistenkäten. Någon uppdelning av lageraffärerna i svenskt och ut- ländskt material till olika avnämare har dock inte gått att åstadkomma. De sammanlagda lageraffärernas procentandel av grossisternas totala för- säljning utgjorde 1975 för 7 av grossisterna:

1 2 3 4 5 6 7 Från lager till verkstäder 24 26 22 29 25 13 80 Från laget till byggsektorn 18 6 9 2 7 5 11

Lageraffärer med verkstadsföretag svarar som synes i de flesta fall för unge- fär 1/4 av grossisternas totala försäljning. Ett av de lokala grossistföretagen är dock nästan helt inriktat på denna affärstyp.

10.2 F (")"/"brukarens val av leverantörer

I detta avsnitt redovisas förbrukarens syn på distributionssystemet och de faktorer som denna bedömer som väsentliga vid valet av leverantör. I en un- dersökning från 1973 har Larsson & la Fleur konstaterat att de viktigaste kri- terierna för valet av leverantör vid köp av en produkt inom stålsortimentet. i tur och ordning är:

— Leveranspunktlighet — Leveranstid

— Snabb hjälp vid hastigt påkomna behov

— Kvalitet

— Reklamationsbehandling — Sortimentsbredd

Denna rangordning baseras på en sammanvägning av olika synpunkter. För att få en så representativ undersökning som möjligt fanns både större och små företag med. En annan distrinktion var att företagen uppdelades i serietill- verkare och stycktillverkare. Storföretagen var samtliga serieproducenter. medan relationen mellan de mindre företagen i detta avseende var 50/50. De undersökta företagen klassades sedan som verkskunder eller grossistkunder beroende på sina huvudsakliga inköpsvanor. Följande fördelning kunde där— vid konstateras:

Stycktillverkare Serietillverkare Summa Verkskunder 1 17 18 Grossistkunder 8 3 11

Summa 9 20 29

• Sida 274
•  Original

Serietillverkarna var som synes verkskunder och grossistkunderna utgjor- des huvudsakligen av stycktillverkare. Utredarna anser sig härvid ha fått be- kräftad en hypotes om att serietillverkarna har en bättre planering vilket skul— le möjliggöra verksköp. (Man bör nog i detta sammanhang också komma ihåg att serietillverkarna var de större företagen.)

Författarnas egna kommentarer till den tidigare redovisade rangordningen följer nedan:

Leveransptmkt/igheten är den utan tvekan mest avgörande faktorn. Detta framgår dels av att hur man än kategoriserar materialet så rangordnas denna faktor först och dels av att standardavvikelsen är lägst.

Leverans/idens längd är den näst mest betydelsefulla faktorn. Här skall man dock märka att storförbrukare inte värderar denna faktor så högt utan ger den endast rang fem.

Snabb hjälp vid hastigt påkomna behov. Företagen är ganska eniga även om denna rang. Man kan dock. som kommentar till föregående faktor. säga att storförbrukarna generellt sett inte ser så allvarligt på leveranstiden. men de vill ha snabb hjälp när det någon gång behövs.

Kvalitet har sannolikt en betydligt lägre rang men p. g. a. att skillnaderna mellan olika leverantörer anses som mycket små är denna faktor inte så avgörande. Serietillverkare och storförbrukare betonar denna faktor mer än andra. Detta beror troligen på att dessa är känsligare för störningar orsakade av dåligt material.

Reklatna!iansbehand/ing. Om man betraktar totalrangen har denna faktor rang fem. Betraktar man däremot styck-/serieproducenterna var för sig så får den rang sju för båda. De faktorer som serieproducenter rangordnar högre är priset och leverantörens tekniska resurser medan stycktillverkarna sätter leverantörens utvecklingsresurser före.

Sortintentsbredd. Här kan man konstatera en klar skillnad mellan styck- och serietill- verkare. Stycktillverkarna vill tydligen tillgodose en stor del av sina behov hos en leverantör med stort sortiment medan serietillverkarna accepterar att handla hos flera leverantörer med skilda sortiment. En förklaring kan vara att styckproducenterna generellt sett arbetar med ett bredare sortiment medan serieproducenterna har möj- lighet att standardisera sitt materialsortiment.

De 29 undersökta företagen uppgav också upplevda fördelar och nackdelar med att köpa från grossist respektive verk. vilket framgår av följande sam- manställning. Antalet företag med respektive åsikt framgår av siffran inom parentes.

Fördelar med att köpa från verk

Verken har lägre pris (20) Levererar större kvantitet (8)

Fördelar med att köpa från grossist

Kortare leveranstid (19) Bekvämare. smidigare (7) Mindre poster (7) Minskar eget lagerbehov (4) Grossisternas sortimentsfunktion framgår av att i undersökningen har inta- gits information om respektive förbrukares totala antal leverantörer. Av den-

• Sida 275
•  Original

na framgår att de kunder som är typiska grossistkunder har ett avsevärt lägre antal leverantörer än övriga. Kunder med en andel av inköpen via grossist uppgående till 75 procent eller mer, hade i genomsnitt 3.7 leverantörer. Om andelen via grossist var mindre klassades man som verkskund. Dessa hade i genomsnitt 7,4 leverantörer.

För att komplettera den undersökning som i sammanfattande form nu har presenterats genomfördes personliga intervjuer med företrädare för tre stor- förbrukare avjärn- och stålprodukter.

Ett av dessa företag är divisionaliserat. Varje division har sin egen inköps— avdelning. Ett intressant förhållande är att trots detta sköts inköp av råvaror av ett centralt organ. Som orsak till detta uppger man att de betydande pris— lluktuationerna är lättare att överblicka centralt. Vidare har man behov av en central funktion för kontakten med underleverantörerna. Detta företag har som policy att sträva efter direktkontakt med tillverkaren och undviker helst mellanhänder som man anser fördyrande. När det gäller små poster och be- hov av artiklar med många dimensioner utnyttjar man dock grossist. För en specialprodukt anlitar man också grossist trots att inköpskvantiteten i och för sig berättigar företaget att vara verkskund. Orsakerna till detta förhållande är;

— grossisten får bättre pris — grossisten ordnar samtransporter (leverantören är utländsk) — reklamationer underlättas

[ detta fall mister man direktkontakten med tillverkaren. Detta bedömer man dock inte som allvarligt eftersom det i detta fall är fråga om en specialiserad grossist. med ett smalt sortiment och en hög teknisk kompetens.

En genomgående tendens hos de intervjuade företagen är en hög leveran- törstrohet. Principen är att man har en eller två huvudleverantörer som svarar för merparten av behovet. Relationerna med dessa företag har byggts upp un- der lång tid och i dessa förhållanden kommer mindre prisvariationer att vara av en underordnad betydelse. Försämrad service. exempelvis i form av ett ökat antal reklamationer. har nämnts som orsaker till leverantörsbyte. Dras- tiska prisförändringar spelar också in i det sammanhanget. Motsvarande syn- punkter framkommer 1 Larsson & la Fleur, 1973. Systemet med flera leve- rantörer bedöms även ur leverantörens synvinkel vara fördelaktigt. Det kan i vissa fall vara besvärande att stå som ensamförsäljare till en kund.

Ett av de intervjuade företagen arbetar inom byggsektorn. och är köpare av armeringsstål. medan ett annat företag vid sina importaffärer använder ett grossistföretag som agent. Båda dessa företag ser sig för sin information vara i behov av två kanaler:

— en kanal med verket för tekniska diskussioner — en kanal med grossisten för leveransbevakning, prisinformation m. m. En sammanfattning av diskussionen kring de faktorer som bedömts vara vä— sentligast vid leverantörsvalet ser ut på följande sätt:

— rätt kvalitet

— rätt pris — rätt tid

Faktorerna har angetts i bokstavsordning. Någon rangordning har man inte ansett sig kunna göra eftersom de anses vara mycket beroende av varandra.

• Sida 276
•  Original

Byggföretaget påpekar att prisvariationerna endast sällan slår igenom som lönsamhetsförändringar. Detta beror på att branschen kännetecknas av ett anbudsförfarande vid prissättningen. Eventuella prissänkningar kommer p. g. a. konkurrenssituationen att slå igenom i den avlevererade anbudssum- man.

En faktor för vilken det ansetts vara särskilt värdefullt med långvariga le- verantörskontakter är om det uppstår fel i godset efter viss tid. Om det skulle råda oklarheter i ansvarsförhållandet kan det vara viktigt att ha en etablerad relation till tillverkaren. I de fall kassation måste ske på helfabrikatnivå är kanske verkstadsföretagets förlorade intäkt tre gånger så stor som material- kostnaden.

Även om leverantörstroheten tidigare konstaterades vara hög är det så att för en del av sin inköpsvolym försöker förbrukarna ”uppnå så bra pris som möjligt". Ett sådant beteende av en grossist kallar man för prisspekulation. Möjligheterna till sådana affärer ansågs dock som begränsade på grund av fi- nansieringssvårigheter.

10.3 Grossistens roll

Grossisternas allt överskuggande policy har varit att förse sina kunder med material till en så låg kostnad som möjligt. Man menar att den svenska verk— stadsindustrins konkurrensförmåga annars skulle komma i allvarlig fara. Dock anser man själv att man i begreppet lägsta kostnad i högre utsträckning än tidigare beaktar andra faktorer än priset. Man har vidare strävat efter att bygga upp stadigvarande förhållanden med kundkretsen. Ofta vill kunden ha materialet från en speciell tillverkare även när han köper av grossist. Kravet på teknisk rådgivning från grossistens sida har på detta sätt kommit att öka. Dessa faktorer tillsammans bör alltså tala för att den hårda prisfixering som historiskt kännetecknat grossistledet på sikt kan tänkas minska. Observera dock att grossisten med en del av sin volym naturligtvis ägnar sig åt spekula- tionsaffärer. Lagerprisvinster har traditionellt utgjort en viktig del av hans to- tala vinstmarginal.—

En informationsgivning av något annat slag är den som uppträder mellan företag med mera stadigvarande relationer. Grossisten kan då hjälpa till att planera kundens inköp. och därvid vara denne behjälplig med råd beträffande lämpliga inköpstidpunkter. förväntningar om framtiden m. m.

Direktaffärerna har med tiden kommit att svara för mer än hälften av gros- sistens tonnage. En orsak till detta är att många verkstäders förbrukning har ökat så mycket att deras kvantiteter kvalificerar för direktaffarer. Till detta kommer det faktum att stålverkens leveranskapacitet långsiktigt har ökat mycket kraftigt till följd av den förändrade lagerhållningsstrukturen. Man kan också peka på att för grossisten spelar den absoluta prisnivån mindre roll vid direktaffarer. med undantag naturligtvis för att den även återspeglar la- gerpriserna. Även om direktaffärerna är större än lageraffärerna är de senare ändå på något sätt ryggraden i deras verksamhet. Här har ju grossisten sin unika kompetens i att från ett stort antal tillverkare föra samman material som passar en bestämd kundstruktur. FB—anläggningarna och deras förvän- tade framtida expansion borde innebära att detta förhållande kommer att vara bestående. Möjligheterna till snabb leverans torde dock vara lageraffärernas

• Sida 277
•  Original

främsta konkurrensmedel. En av de rikstäckande grossisterna påpekar att 75 procent av alla inkommande order expedieras inom två dagar. En annan fak- tor som framhållits är att många kunder vill avropa sina order i takt med för- brukningen. Detta har grossisterna större möjligheter att tillgodose än ver- ken. Även stora kunder upplever problem hos verken i detta avseende.

Enstaka förbrukare kan svara för en betydande del av en grossists totala af- färer. En rikstäckande grossists tio största direktkunder svarar för i genom- snitt en fjärdedel av grossistens totala försäljning. För de lokala grossisterna kan denna andel vara ännu högre. Två av dessa uppger motsvarande andel till 40 respektive 45 procent. De tio största lagerkunderna svarar för c:a 10 pro- cent av de totala affärerna. För två av de rikstäckande grossisterna uppgår an- delen inte till mer än 3 procent.

11 Distributionssystem i andra länder

I detta kapitel redogörs för hur distributionen av stål är organiserad i andra länder. Framställningen disponeras så att först presenteras några sifferuppgif- ter om grossisternas andel av tillförseln i olika länder. Därefter görs en närma- re beskrivning av situationen i några enskilda länder. varefter kapitlet avslu- tas med en kort jämförelse med svenska förhållanden.

Framställningen i kapitlet bygger framför allt på två källor. Den ena är en utredning gjord inom ECE år 1973 Distribution and Marketing ofSteel Pro— ducts. Den andra huvudkällan är Metal Bulletin Monthly åren 1972—1976 Källhänvisning till dessa görs inte. [ de fall en annan källa använts är detta an- givet.

] 1.1 Grossisternas andel av tillförseln

i den nämnda utredningen från ECE undersöktes hur verkens inhemska |e- veranser distribuerades i de i undersökningen medverkande länderna. [ utredningen anges för 1960 respektive 1970 den andel av de inhemska le-

Tabell 11.1: Grossisternas andel av de inhemska leveranserna av handelsstål 1970 och 1974.

LAND 1970 1974 Västtyskland 30,7 36,1 Belgien 61 _5 63.1 Frankrike 37.6 39.6 Österrike 30.0 27.5 ltalien 22.9 29.5 Spanien 40,0 ? Storbritannien 31.2 24.7 Canada 17,1 15,6 Japan ? 34,6

Källa." Bearbetning av L'industrie siderurgique (OECD).

• Sida 278
•  Original

Figur 11.1: Distributions- systemet i Västtyskland.

Exports

veranserna som ombesörjdes av verkens egna försäljningsorganisationer. Man kan där konstatera att andelen mellan dessa år ökat för 2 av de 13 under- sökta länderna. 16 länder hade verkens andel av hemmamarknadsleveranser- na minskat till förmån för grossister. I de återstående 5 länderna var skillna- den i andel mycket liten. Något skall också nämnas om utvecklingen efter 1970. Tabell 11.1 visar grossisternas andel av de inhemska leveranserna år 1970 och 1974 för vissa länder.

Dessa andelar omfattar sannolikt enbart inköpen till grossistens lager. Grossisterna bedriver naturligtvis även här direktaffärer. I detta samman- hang förtjänar det påpekas att renodlade handelsföretag. som förmedlar affä- rer utan att vara lagerhållare. har ett större utrymme utomlands än i Sverige.

11.2 Distributionssystem i enskilda länder

11.2.1 Västtyskland

Distributionssystemet i Västtyskland kan schematiskt framställas som i figur 11.1 hämtad. liksom kommande figurer i detta kapitel, ur ECE. 1970.

Det karaktäristiska är att grossistföretagen indelas i två kategorier. De 5. k. "Direkthändler" (A-händler) har direkt kontakt med verken. Antalet företag i denna ställning beräknas i dag uppgå till knappt 100. (Continentaler Stahl- markt 6/76). Antalet varierar dock eftersom rollen som A-händler är förenad med vissa villkor. Dels måste man själv binda sig för en viss minimikvantitet till eget lager, dels måste man åta sig en viss försäljning till "Streckenge- schäft”. Dessa affärer innebär direktleveranser från verk till de kunder som inkluderas i Streckengeschäft dvs. större konsumenter med en regelbunden

Domestic works Foreign works

6ug>|901s

.,eaoaus”

"Direkthändler” (Direct merchantsl

Other merchants

• Sida 279
•  Original

förbrukning och andra grossister (B-händler). Totalt beräknas den västtyska stålhandeln omfatta ] 300 företag med 1 600 lagerpunkter. ECEzs bedömning av volymer genom olika kanaler 1970 såg ut som följer:

— verkens egenförsäljning 27 % — leveransertill grossistlager 23 % — till Streckengeschäft 50 %

Totalt beräknas alltså grossistföretagen ha stått för förmedlingen av merän 70 procent av de totala affärerna. 1975 bedöms grossistlagrens andel av leveran- serna ha ökat till 30 procent (Continentaler Stahlmarkt 6/ 76). Liksom i Sveri- ge är skillnaden i detta avseende betydande beroende på vilken produkt det gäller. De stora förbrukarna i exempelvis bil- och varvsindustrierna köper säl- lan från lager.

Vid den strukturomvandling som tillverkningsledet genomgått var ver- kens försäljning samordnad i de 5. k. valsstålkontoren.l Dessa var fyra till an- talet och organiserade försäljningen från samtliga verk genom olika kvote- ringsförfaranden. När rationaliseringsprocessen, som på verksnivå utmyn- nade i fusioner och produktbyten, var genomförd återgick försäljningen så småningom till de nya verksenheterna. I dag beräknas 40 procent av de lager- hållande grossisterna ha en anknytning till något företag i verksledet. På detta sätt har samtliga verk tillgång till egen lagerhållning utanför det egna fabriks- området.

Utrikeshandeln domineras av verkens egna exportaffärer. Mer än 95 pro- cent av volymen går via denna kanal. Mellanhänder av olika slag exporterade 1970 inte mer än 100 kton. Dessa affärer handhas av ett dussintal företag. som utgörs dels av lagerhållande grossister, dels av renodlade s. k. traders.

1 Västtyskland är förbehandlingsfunktionen inte lika väl utvecklad som i Sverige. Verken fullgör där en del av dessa uppgifter. Beroende på koppling- en mellan tillverkare och grossister har också tendenserna till diversifiering mot andra områden. såsom VVS, inte varit lika påtaglig som i en del andra länder.

11.2.2 Storbritannien

Även i Storbritannien har utvecklingen gått mot större enheter i grossist- ledet. En betydande orsak till detta är att Storbritannien varit föregångslan- det i Europa när det gäller utveckling av FB-anläggningar. Denna verksam- het är kapitalkrävande och har nödvändiggjort tillskapandet av större enhe- ter.

Två händelser har haft stor betydelse för utformningen av distributions- systemet i Storbritannien:

— Tillskapandet av British Steel (BS) — Storbritanniens inträde i EG

Den första av dessa händelser kom att innebära en uppdelning i en statlig och en privat del av stålindustrin. Den statliga to'rde svara för 90 procent av den producerade volymen. Den privata delen omfattade 1970 ett antal av 1 10 st företag. Dessa är i allmänhet mera inriktade på specialstål än BS. Detta

1 Se Svensk stålindustri inför 1970-talet. Bilaga 11.

• Sida 280
•  Original

Exports

Own sales organisations

Figur ] l .*2 : Distributions- systemet i Storbritannien.

Private sector steel makers, rerollers

Major consumers

Consuming industries

Imports

BSC Stock- holding flat prod.,tubes

British Steel Corporation's Works

Major consumers

Stockholding merchants

Stockholding merchants

Stockholding Private sector British Steel merchants steel makers Corporation

innebär också större förutsättningar för en egen försäljningsorganisation. vil- ket främst avspeglar sig i exportaffärerna.

Av figur 11.2 framgår att de privata verken genom ”rerollers" är kunder hos BS. Detta är naturligtvis ett mindre tillfredsställande förhållande att vara beroende av råmaterialleveranser från ett konkurrerande företag.

Mellan 1960 och 1970 minskade verkens egen andel av försäljningen med drygt 10 procentenheter. Orsaken till detta var att grossisterna i ökad ut- sträckning gick in på plåtmarknaden. I Storbritannien är andelen grossister med ett begränsat stålsortiment större än i många andra länder. Detta är en kvarleva från den tid i mitten av 50-talet då bilden helt dominerades av ett stort antal småföretag.

Det brittiska inträdet i EG har fått flera konsekvenser. Före anslutningen var grossisternas importaffärer synnerligen obetydliga. Det utländska mate- rialets andel av grossisternas affärer uppgick inte till mer än 2 procent. Im- porten. liksom direktaffårer utanför verkens egna, ombesörjdes av agenter och traders. Direktaffarerna har dock alltid utgjort en liten andel i Storbritan- nien. Med tiden har företag utan lagerhållning noterats för en minskande an- del av affärerna. En tendens efter EG-anslutningen är nämligen att de konti- nentala verken ökat sin egen verksamhet på bekostnad av agenturföretagen. Således finns Klöckner representerat genom en egen plåtgrossist. USINOR har en egen försäljningsorganisation och ett belgiskt verk har tillsammans med en inhemsk tillverkare etablerat sig i landet.

Denna internationalisering är dock inte ensidig utan processen går även åt andra hållet. BS stod i början inför svårigheter när det gällde att samordna ut- landsverksamheten. De företag som ingick i det nya BS hade förut ofta varit verksamma i samma länder. Rationaliseringen gick till en början ut på att nedbringa antalet agenter i varje land till en per varje väsentlig produkt-

• Sida 281
•  Original

grupp. Med tiden övergick man till att bilda egna försäljningsbolag. Ofta skedde detta på så sätt att man köpte upp den tidigare agenten. Så är fallet exempelvis med BS svenska kontor i Göteborg. Under 1975 köpte BS en västtysk grossist och avslöjade planer på liknande operationer i Frankrike och Nederländerna.

1 den privata stålsektorn finns ett distributionsnät som delvis är gemen- samt. Det stora verkstadsföretaget GKN inrymmer inom koncernen ett an- tal stålverk med anknytning främst till produkter för bilindustrin och smi- desindustrin. Försäljningen här har samordnats genom GKN Steelstock. Denna organisation har efter vissa konflikter med kartellagstiftningen kun- nat lägga under sig den störste fristående grossisten. GKN har också etable- rat sig i Belgien under1975.

Under den senaste lågkonjunkturen har kunnat förmärkas en klar tendens att tidigare oberoende grossister inkluderas i sammanslutningar som inne- håller producenter. antingen av statlig eller privat natur. Under 1975 köpte BS tre inhemska grossister. förutom de tidigare nämnda internationella affä- rerna. Dessa företag ingår i det nybildade British Steel Service Centres. Orsa- ken till att man vidtar dessa åtgärder är enligt BS att i nuläget går 40 procent av BS inhemska leveranser till grossisterna. BS upplever som allvarlig ”the loss ofcontact with customers due to the fact that such a large part ofits out- put was ehannelled via independent stockists”.

Andra åtgärder för att minska detta beroendeförhållande har också skisse- rats. Planer föreligger på att organisera distributionen utgående från de 4—5 större verksenheter som håller på att tillskapas. I de större förbrukningsom- råden som finns inrättas ”distribution centres” med strategisk lagerhållning. Man varnar i samband med detta den fristående grosshandeln för ökad kon- kurrens och därmed följande försämrad lönsamhet.

11.2.3 Distributionssystem i övriga Europa

1 Frankrike har situationen liksom i övriga länder kännetecknats av integra- tion av såväl tillverknings- som grossistled. Grossisternas andel av affärer- na har varit i ökande. De grossistföretag som i en eller annan form kontrolle- ras av de franska verken svarar för nästan hälften av grosshandelns omsätt— ning. Totalt har dessa företag 120 lagercentraler. Grossistföretag som kon- trolleras av utländska verk beräknas svara för 10 procent av den totala vo- lymen. Det största franska grossistföretaget (PUM i Cockerillkoncernen) sålde 1973 ungefär 1 miljon ton. Detta företags expansion har samma kännetecken som de svenska storgrossisterna:

— uppköp av lokala grossister — satsning på FB-anläggningar

I likhet med övriga franska verksanslutna grossister har PUM en betydan- de handlingsfrihet. 1 FB-anläggningarna behandlas material även från andra tillverkare. Den största skillnaden mellan anslutna och fristående grossister är att den förstnämnda gruppen kan få finansieringshjälp. Med en så hög an- del verksanslutna grossister som Frankrike har är det naturligt att direktaffä- rerna har stor betydelse.

• Sida 282
•  Original

1 Halland är det karaktäristiska att det största stålverket Hoogovens har en egen stark försäljningsorganisation. År 1960 svarade denna för 95 % av hemmamarknadsleveranserna. Fram till 1970 hade denna andel minskat till 80 procent. Detta beror till stor del på en ökad förbrukning av armeringsstål. som i Holland är en typisk grossistvara. Totalt finns i Holland ett sextiotal grossistföretag. varav tre är verksanslutna. Trots att grossisterna har liten an— del av de inhemska leveranserna är deras ställning totalt sett ändå stark. Det- ta beror på att Holland är en stor nettoimportör och att grossisterna organise- rat dessa affärer. 1960 beräknas grossisterna ha svarat för 75 procent av den totala tillförseln. Denna andel hade i början av 70-talet minskat till 50 pro- cent speciellt beroende på att de utländska verken i ökad utsträckning satsar på direktkontakt med slutförbrukaren. ] Österrike påverkas naturligtvis distributionssystemets utformning av det förhållandet att stålindustrin nästan är helt förstatligad. Genom grossistledet går 80 % av de hemmaproducerade långa produkterna och 60 % av de platta. Volymen som passerar grossistledet fördelas på följande sätt:

— 50 % faller på verksanslutna grossister — 15 % faller på grossister som kontrolleras av västtyska verksintressen — 35 % faller på oberoende grossister

De verksanslutna grossisterna är ett 30-tal till antalet. Hälften av dessa hand- lar med det traditionella fullsortimentsprogrammet, medan den andra hälf- ten som en konsekvens av sin verksanslutning specialiserat sig i ett eller an- nat avseende och verkar mer eller mindre som verkets försåljningsavdel- ning.

11.2.4 Distributionssystemet i USA

Grossistföretagen döljer sig i denna bild under benämningen "Steel Ser- vice Centres" (SSC). Förbehandlingen utvecklades först i USA och FB-an- läggningarna har på ett påtagligt sätt satt sin prägel på grossisternas verk- samhet. och även som synes bidragit till att ge den sitt namn.

Antalet verk uppgår till 150 stycken. De största företagen har mycket be- tydande egna försäljningsorganisationer. 1970 svarade dessa för 80 procent av leveranserna till hemmamarknaden. SSC köper och säljer i eget namn. men kan i vissa fall vara ensamförsäljare för något verks produkter. Sorti- mentet hos ett SSC beräknas genomsnittligt innefatta 10 000—12 000 artiklar. Företagen kan som framgår av figuren indelas i tre kategorier.

— Industrial Steel Products (kunderna utgörs av verkstadsindustrin) — Merchant Products (kunderna utgörs av byggsektorn och lantbruk) _ Oil Country Products (kunderna utgörs av oljeproducenter)

De inhemska leveransernas fördelning på olika kunder år 1970 framgår av tabell 1112.

Man kan konstatera att SSG:s volym 1970 var störst för den dominerande kategorin Industrial Products. Volymen uppgick här till drygt 11 miljoner ton. För övriga kategorier är den absoluta volymen betydligt mindre. men re- lativt sett var man ändå betydande speciellt för oil country goods. Procentan- delen av totala leveranser via SSC beräknas fortfarande ligga vid 20 procent.

• Sida 283
•  Original

Steel Service Centres Oil Country Goods Merchant products IndustriaISteeIProd Service Centres Service Centres Service Centres

Retailers

Foreign producers'l Steel Service Centres

Sales Agencies

Consumers

Figur 11.3: Distributions- systemet i USA.

Exports Major consumers

(The Journal of Commerce, 1976). Importen och dess fördelning på olika kanaler finns inte dokumenterad på samma sätt. Ett rimligt antagande är att SSC svarade för ungefär samma an- del som för de inhemska leveranserna. Särskilt vissa specialstålsprodukter som verktyg och rostfrittstål har traditionellt haft en stark ställning hos SSC. Till mitten av 60-talet svarade agenter för en betydande del av importen. Des- sa hade ingen lagerhållande funktion utan var enbart handelsföretag. Efter denna tidpunkt har tendensen varit att de utländska verken upprättat egna försäljningsbolag i USA. Tidvis har detta kombinerats med lagerhållning och i några fall har detta skett via uppköp av mindre SSC.

Ett problem för SSC och dess försörjning av sina kunder har varit att det ut-

Tabell 11.2: Andelen för SSC av de inhemska leveranserna till olika förbrukarkate-

gorier.

Förbrukare Leveranser Varav SSC milj ton (Procent)

Industrial Products 56.0 20.0 Merchant Products 89 23.3 Oil Country Products 1.2 88.2 Ovrigt 16,3 10,0

___ Totalt 82,4 19,3

• Sida 284
•  Original

Figur 11.4: Distributions- systemet i Japan.

ländska materialet inte levererats med den kontinuitet som är önskvärt. För- slag har därför väckts om långsiktiga avtal mellan verk och SSC för att undvi- ka sådana situationer.

Exporten från USA är inte stor. Till största delen handhas denna av ver- kens egna försäljningsorganisationer.

11.2.5 Distributionssystemet i Japan

Enligt ECE:s utredning utgjorde verkens egenförsäljning 1970 endast 20 procent av de totala inhemska leveranserna. Denna andel framstår vid en jämförelse med andra länder som ovanligt låg. Kawahito. 1972, anger två huvudorsaker till att de japanska verken i så stor utsträckning har förlitat sig på mellanhänder:

— De japanska verken har importerat sitt råmaterial och exporterat sina färdigvaror genom de stora handelshusen. Detta innebär att nära rela- tioner med tiden etablerats mellan verk och grossister. - De japanska grossisterna är mycket stora företag med betydande resur—

ser inte minst fmansiellt. Dessutom har de sådant marknadsföringskun- nande att verken funnit det rationellt att överlåta ansvaret för dessa an— gelägenheter på grossisten medan man själv koncentrerat sig på pro- duktionsförhållanden.

Till detta kan också läggas att verk och grossister ofta ingår i gemensamma koncerner. I vissa fall sker hela förhandlingsfasen inklusive avslut i verkets egen regi, medan faktureringen kan gå över grossist.

Distributionssystemet i Japan framgår av figur 11.4. Av figuren framgår att det finns tre typer av grossister:

— major wholesalers — i denna klass finns två grupper av företag. Dels finns sådana som representerar speciella tillverkare. Dessa fungerar i princip som försäljningsavdelningar åt respektive verk. Antalet sådana grossis- ter uppgick 1970 till åttio stycken. Förutom denna grupp finns tio gros-

| _______ 1 Medium and I

| smallproducers !

Exports Major Major consumers wholesalers

Transformation and servicing centres

lmports Secondary Commercial wholesalers companies

' Consumers Consumers

• Sida 285
•  Original

sister som saknar bindning till speciell leverantör utan kan representera många verk. Dessa har i allmänhet även andra produkter än stål i sorti- mentet och svarar totalt sett för en större andel av verksamheten än den verksanslutna gruppen.

— secondary wholesalers — antalet företag uppskattades 1970 till mer än 3 000. Dessa grossister köper antingen från major wholesalers eller från små och medelstora verk direkt. Deras kunder finns ofta inom en be— gränsad region och utgörs av små företag. Dessa grossister gör också af- färer sinsemellan. De allra största av dessa grossister kan när det gäller distribuerad volym mäta sig med major wholesalers. — distribution and service centres — detta är en kanal som liksom i många andra länder fått en ökad betydelse beroende på att den förbehandling som dessa företag svarar för rönt en allt större efterfrågan.

1 1.3 A vs/utning

Vid enjämförelse mellan svenska förhållanden och situationen i utlandet, är det främst två saker som fönjänar att påpekas. Den största skillnaden är att i flertalet länder finns en starkare koppling mellan verk och grossister än vad som är fallet i Sverige. I de dåvarande sex EEC—länderna fanns 1972 43 gros— sistföretag som ansågs vara de dominerande i storlek. Av dessa hade inte mindre än 26 direkta anknytningar av ett eller annat slag till olika verk. Ännu flera hade genom koncernförhållanden (ofta via banker) finansiellt samröre med något företag i verksledet.

Man bör dock i detta sammanhang observera att dessa relationer sällan tar sig det uttrycket att grossisten enbart säljer material från det verk han är lierad med. Av sortimentsskäl förekommer naturligtvis kompletteringsköp från andra verk. men det är heller inte alltför ovanligt att grossisten saluför även direkt konkurrerande material. Grossisterna är även i utlandet i allmänhet engagerade i importaffärer vilket innebär att de också kommer att vara en ka- nal för lågprisimport.

En annan skillnad är att den starka koncentration som utmärker grossistle- det i Sverige inte förekommer i andra länder. I allmänhet är de geografiska förhållandena i utlandet sådana att man har möjlighet att uppnå en tillräcklig avsättningsvolym utan rikstäckning.

Ett mått på koncentrationsgraden ges av följande sammanställning som re- dovisar marknadsandelar för de fem respektive tio största grossistföretagen i några europeiska länder.

Sammanlagd marknadsandel

De fem största De tio största Västtyskland 1/3 1/2 Nederländerna 1/2 2/3 Frankrike — l / 2

I Sverige hade de fyra största företagen mer än 3/4 av den totala grossist- marknaden.

• Sida 286
•  Original

Avslutningsvis kan påpekas att i likhet med situationen i Sverige har gros- sistledet utomlands kännetecknats av strukturförändringar. Detta beror till stor del på hård konkurrens till följd av överkapacitet. vilket har pressat lön- samheten. En annan faktor av betydelse är de fusioner som ägt rum i tillverk- ningsledet. Beroende på den nämnda kopplingen mellan producenter och grossister har strukturomvandlingen fått effekter även i handelsledet. I till- verkningsledet har en strävan varit att ta tillvara de fördelar som produktion i långa serier medför. En åtgärd att uppnå sådana effekter har varit att kon- struera rabattsatser på ett sådant sätt att stora kvantiteter per ordertillfalle pre- mieras. De små handelsföretagen har inte kunnat uppnå dessa volymer. Lösningen för dessa har varit att samarbeta, antingen med varandra eller med en större grossist. Detta samarbete har med tiden ofta medfört för- ändrade ägarförhållanden. På dessa sätt försvann i Frankrike under en tio- årsperiod inte mindre än 300 lagerförhällande handelsföretag.

Källförteckning

Armeringsstålmarknaden. 1969. Statens Pris- och Kartellnämnd. Stockholm. A Study of Steel Prices. 1975. Executive Office ofthe President Council on Wage and Price Stability. Washington. Berggren, B. 1976. Den svenska stålindustrins kostnads- och konkurrenspro- blem. Jernkontorets Annaler vol 160. 1976. Bergström. S. 1973. Metodproblem. Stockholm. Bowersox. D.. Smykay E. & LaLonde B. 1968. Physical Distribution Manage- ment. New York. Brandes. 0. 1975. Företagsanpassad konjunkturbedömning, Lund. Bucklin. L (ed) 1970. Vertical Marketing Systems. Glenview. Illinois. Carlsson. S. & Johansson. ]. 1964. Framtida marknader och handelsvägar för svenskt kvalitetsstål. Jernkontorets Annaler vol 148. 1964. Continentaler Stahlmarkt. 1976. Stahlhandel im Spannungsfeld veränderter Marktbedingungen. nr 6 1976. Croneborg. R. 1974. Reflexioner kring Sveriges avtal med CECA. Jernkonto- rets Annaler vol 158. 1974. Distribution and Marketing of Steel Products. 1973. ECE. Geneve. Distribution. Struktur.teknik. planeringmkonomi 1972. Danmarks Erhvervs- förbund. Köpenhamn. Dodge. H. 1970. Industrial Marketing. New York. Ericsson. D. 1969. Marknadsföring av producentvaror. Stockholm. Ericsson. D. 1976. Vertical Marketing Systems. Design and Development. Göteborg. Fridén. L. 1973. Fluctuations in the international steel market 1953—68 Stock- holm. Götabanken. 1976. Konjunkturöversikt 197613. Henell. 0. 1969. Distribution. marknadsföring och marknadsplanering. Lund.

L'industrie siderurgique en . . . .et tendences en. . . . Diverse år. OECD.

Journal of Commerce. 1976. Steel Producers Fear Upturn Will Be Delayed.

24 september 1976.

• Sida 287
•  Original

Järnimporten. 1949. Svenska Järn- och Balkgrossisters Förening upa. Stock- holm. Kawahito. K. 1972. The Japanese Steel Industry. New York. Konkurrensbegränsande samverkan inom handeln med varmvalsat stål åren 1933—53. Pris- och kartellfrågor 195714. Larsson. H. & laFlerur L. l973,1nköpsförfarandet vid köp av en stålprodukt. Stencil. Ekonomiska Institutionen vid Linköpings Högskola. Leijonhielm. C.H. 1973. Utvecklingstendenser på den svenska handelsstål- marknaden samt deras betydelse för stålgrossisten. Stencil. Lunds Univer- sitet. företagsekonomiska institutionen. Lewis. E. 1968. Marketing Channels: Structure and Strategy. New York. Mattsson. L. G. 1969. Integration and Efficiency in Marketing Systems. Stockholm. Metal Bulletin Monthly. 1972—1976. London.

Nellbeck. L. 1966. Trävaruexportens distributionsled — en modell. Uppsala. Nilsson. C. A. 1972. Järn och stål i svensk ekonomi 1885—1912. Lund. Nordell. B. 1972. CECA — Prisregler i Sverige. Stockholm.

Omberg. T. 1973. Stålmarknaden. Jernkontorets Annaler vol 157. 1973. Svensk grosshandel i dynamisk utveckling. 1962. Sveriges Grossistförbund Stockholm. Svensk stålindustri inför 1970-talet. 1969. Jernkontoret. Stockholm. Swedish Steel Manual 1976. Jernkontoret. Stockholm. Swedner. H. 1969. Sociologisk metod. Lund. afTrolle. U. 1969. Distributionsekonomi. Malmö. Vinell. L. 1973, Business Cycles and Steel Markets. Stockholm. Övergången till ett med den europeiska kol- och stålgemenskapen (CECA) gemensamt prissättningssystem. 1973. Rapport från utredningen av vissa frågor inom järn- och stålområdet. lndustridepartementet. Stockholm.

• Sida 288
•  Original

Kronologisk förteckning

Totalförsvaret 1977—82. Fö. Bilarbetstid. K Utbyggd regional näringspolitik A. Sjukvårdsavfall. Jo. Kvinnlig tronföljd. Ju. Översyn av det skatteadministrativa sanktionssvstemet 1. B. Rätten till vapenfri tjänst." Fö. Folkhögskolan 2. U. Betygen i skolan. U.

10. Utrikeshandelsstatistiken. E. 11. Forskning om massmedier. U. 12. Kommunal och enskild väghållning. K. 13. Sveriges samarbete med u-länderna. Ud. 14. Sveriges samarbete med u-länderna. Bilagor; Ud. 15. Handelsstålsindustrin inför 1980-talet. I. 16. Handelsstålsindustrin inför 1980—talet. Bilagor. l.

SDPSPWPPNf

ll

Kortet. mat:—j;

• Sida 289
•  Original

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Kvinnlig tronföljd. [51