221. Synpunkter på organisationen av den regionalpolitiska stödverksam/teten 222 av ledamoten Lennart Holm . . . . . . . . . . . . . . 239

• Sida 9
•  Original

Sammanfattningsvis tyder resultaten av jämförelserna av delperiodernas sysselsättningseffekter på att Stödsystemets förändring från år 1970 kan ha motverkat den ökade prioriteringen av sysselsättningsmålet för de inre och yttre stödområdena. Endast genom en kraftigt ökad stödvolym tycks försämringen av medelarsenal mot ur sysselsättningssynpunkt mindre verkningsfulla medel och försvagningen av de båda stödområdenas relativa fördelar ha kompenserats. Det finns anledning att tro att denna inverkan av omläggningarna i regionalpolitiken var oförutsedda och en konsekvens av den sämre överblick tillskapandet av nya selektiva stödformer innebar.

4.7 Sysselsättningseffekter fördelade på branschgrupper

För utformningen av en effektiv regionalpolitik är det av stor vikt att veta i vilken typ av produktion det är sannolikt att gynnsamma effekter kan erhållas. Lokaliseringsstödets bestämmelser om att stöd skall utgå enbart till sådan produktion som kan anses vara lönsam även utan stöd är ett uttryck för detta. Andra stödformer saknar motsvarande bestämmelser. men utbild- ningsstödet utgår till nyanställd arbetskraft vid kapacitetsutbyggnader eller nyetableringar. vilket skulle kunna ge samma effekt i efterhand.

De metoder som tillämpats ovan för att få mått på sysselsättningseffek- terna. kan inte antas ge rimliga uppgifter för den enskilda branschen. För ett tillräckligt stort antal branscher i tillräckligt stora stödområden samt vid en tillräckligt lång tidsperiod torde dock hållbara resultat kunna erhållas. Här har valts att genomföra beräkningarna för fyra branschgrupper. Den största branschgruppen har vidare uppdelats i fyra undergrupper efter två olika kriterier. Beräkningarna gäller för allmänna stödområdet perioden 1965—75. eftersom det inre stödområdet hade en alltför liten industrisektor för effektberäkningar på branschgruppsnivån för enskilda stödområden.

Beräkningarna genomfördes som ovan nämnts efter en indelning som omfattade 112 branscher samt en restgrupp inbegripande bl. a. reparations- verksamhet m. m. De 112 branscherna kan grupperas på många sätt. Här har

• Sida 84
•  Original

l"Regionernas speciali- sering och internationella beroende". Branschin- delningen redovisas i ERU's Underlagsmaterial nr U:19. L. Ohlsson: "Regionernas specialise- ring och internationella beroende. Val av branschindelning". Stockholm 1977.

vi följt en indelning som framtagits iett av ERU's forskningsprojektl och som skiljer mellan skyddad industri. råvarubaserad (och konkurrensutsatt) indu- stri samt (ej råvarubaserad) konkurrensutsatt industri. Tabell 4.8 visar att antalet anställda stigit snabbast i den konkurrensutsatta industrin(+3_ ”fi för perioden) men att även den skyddade sektorn samt gruppen övriga branscher kunnat påtagligt öka sin sysselsättning (24 resp. 19 %). 1 den råvarubaserade industrin. som är relativt stor i det allmänna stödområdet sjönk däremot sysselsättningen kraftigt (—15 å). Trots den snabba expansionen för konkur- rensutsatt sektor svarade denna för endast 53 % av antalet anställda i tillverkningsindustrin 1975. Motsvarande andel för hela landet var 67 %. 1 tabell 4.8 redovisas även resultaten av beräkningarna av sysselsättningsef- fekter i branschgrupperna. De största effekterna i antal arbeten registreras i den konkurrensutsatta sektorn (mellan 7 000 och 9 800 nya arbeten). Eftersom denna sektor 1965 svarade för 46 % av antalet sysselsatta är detta knappast förvånande. Emellertid uppgick effekten i denna sektor till omkring 75 % av den sammanlagda effekten. Likaledes svarade effekterna inom den skyddade industrin för en påtagligt högre andel av totaleffekten än vad sektorns sysselsättningsandel kunde ge anledning att tro. Det är inom den skyddade sektorn som en stor del av de inducerade effekterna av de direkta och indirekta sysselsättningseffekterna hamnar. En annan del torde ligga i gruppen övriga branscher. som i hög grad består av lokalt inriktade reparationsverkstäder. Som framgår av tabellen är det i den råvarubaserade sektorn som låga. ja t. o. m. negativa effekter registreras.

De negativa sysselsättningseffekterna inom den råvarubaserade industrin är inte större än att de kan ligga inom felmarginalen (med tanke på att antalet branscher är begränsat till 17). Det finns emellertid. som diskuterats i avsnitt 4.3. inga skäl att utesluta att regionalpolitiken kan ha haft negativa verkningar på stödområdets sysselsättning i ett antal branscher. Särskilt lokaliserings- och transportstöden kan i princip ha haft från sysselsättningssynpunkt negativt verkande produktvals- och teknikeffekter. Emellertid visar analy-

Tabell 4.8 Regionalpolitikens relativa sysselsättningseffekter i skyddad. råvaruba- serad och konkurrensutsatt industri inom det allmänna stödområdet 1965—75

Branschgrupper Antal Sysselsätt- Sysselsättningseffekt syssel- ningsför— i % satta ändring i % 1965 1965—75 Mått 1 Mått 2 Skyddad industri 22 746 24.2 13.2 13.2 Råvarubaserad ind. 39 902 —15.1 —2.8 —1.3 Konkurrensutsatt ind. 56 481 34.6 12.4 17.4 Övriga branscher i tillverkningsind. 3 579 18.5 14.0 14.0 Hela tillverknings- industrin 122 708 16.0 7.7 10.4

Anm.: För en utförlig presentation och motivering av branschgrupperingen hänvisas till L. Ohlsson: "Regionernas specialisering och internationella beroende. Val av branschindelning" ERU's Underlagsmaterial nr U:19. Stockholm 1977.

• Sida 85
•  Original

serna i kapitel 7 att lokaliseringsstödet ej systematiskt haft en sådan verkan på tekniken. men att produktvalseffekter av detta slag i den konkurrensutsatta kan föreligga inom extremt kapitalkrävande verksamheter. Även om analy- serna inte pekar på några allmänna sysselsättningshämmande verkningar på produktval och teknik kan inte sådana verkningar uteslutas för enstaka branscher. Likväl torde det dock föreligga större skäl att tro att stödets negativa verkningar uppstår genom att stöd till vissa företag hämmar andra företags utvecklingsmöjligheter om de producerar samma produkter och marknaden inte växer snabbt. Analysen av nedläggningar av lokaliserings- stödföretag i kapitel 8 visar att sysselsättningsminskningen genom nedlägg- ningar varit omfattande i råvarubaserad. konkurrensutsatt industri och i den del av den skyddade industrin som är råvarubaserad. Det finns inget skäl att tro att detta mönster skulle vara annorlunda bland företag som ej hunnit få lokaliseringsstöd.

Det finns emellertid en annan möjlig förklaring till att den råvarubaserade industrin haft obetydliga sysselsättningseffekter. Den är. att sådan industri kan ha fått en obetydlig andel av stödinsatserna. Enbart lokaliseringsstödet har kunnat fördelas på de 112 branscherna i skyddad. råvarubaserad och konkurrensutsatt industri. Av detta gick nära en fjärdedel till den råvaruba- serade industrin. Branschfördelningen av utbildningsstödet pekar på en stödandel för denna industri i storleksordningen 10 % och dess andel av sysselsättningsstödet kan kanske uppgå till ungefär samma nivå. Att andelen blir så liten för dessa stödmedel har givetvis att göra med att sysselsättnings- ökningar är sällsynta i råvarubaserad industri. Däremot torde denna industri ha fått en mycket hög andel av transportstödet (se tabell 12 i kapitel 1). Den råvarubaserade industrins andel av de totala subventionerna kanske ej riktigt når upp till sektorns andel av sysselsättning och produktion. men skillnaden är knappast särskilt markant. Mot den bakgrunden framstår frånvaron av mätbara. positiva sysselsättningseffekter som anmärkningsvärd.

Eftersom den konkurrensutsatta sektorn är mycket stor tillåter materialet troligen en ytterligare uppdelning. Vi har här prövat två slag av kriterier som används i ERU's specialiseringsundersökning. Det ena kriteriet bygger på ett av argumenten bakom lokaliseringsstödets konstruktion. nämligen att en given insats av stödmedel på lång sikt får större effekterju mer konkurrens- kraftig tillverkningen är. En av de viktigaste förutsättningarna därvidlag är att tillverkningen visar sig ha goda konkurrensbetingelser gentemot utländsk tillverkning av samma produkter. Under den analyserade perioden undergick svensk industri stora förändringar i sin internationella konkurrenskraft och specialisering.l Här har därför de 80 branscherna inom den konkurrensutsatta sektorn klassificerats efter hur branschens internationella specialisering (och konkurrenskraft) förändrats under perioden 1960—75. Branscherna har därvid indelats i fyra till antalet branscher lika stora grupper. De betecknas branscher med respektive starkt förbättrad konkurrenskraft. förbättrad konkurren- skraft. svagt förbättrad eller försämrad konkurrenskraft samt starkt försämrad konkurrenskraft. Om de insatta stödmedlen står i proportion till branschgruppernas relativa storlek 1965 bör vi förvänta oss större effekter per sysselsatt i de två förstnämnda än i de två sistnämnda branschgrupperna.

Nu kan emellertid gynnsamma effekter erhållas i en bransch trots oförmånlig specialiseringsutveckling (= långsam export- och/eller snabb

ISe L. Ohlsson: "Svensk verkstadsindustris inter- nationella specialisering". Industriens Utrednings— institut. Stockholm 1976. särskilt kapitel 6 och 10 samt "Hur kan en regio- nal industripolitik utfor— mas för att klara indu- strins strukturomvand- ling”. i ERU”s forskar- rapport: "Att forma re— gional framtid". Publica. Stockholm 1978.

• Sida 86
•  Original

importtillväxt) om branschen har snabbt växande marknader. De 80 bran- scherna har därför också indelats i fyra grupper med vardera 20 branscher efter storlek på tillväxttakten i den svenska förbrukningen. Branscherna betecknas som branscher med respektive kraftig marknadstillväxt. god marknadstillväxt, viss marknadstillväxt samt stagnerande eller tillbakagå- ende marknader.

Tabell 4.9 redovisar uppgifter på sysselsättningstillväxt och sysselsätt- ningseffekt i branschgrupper fördelade efter specialiseringsförändring.

Enligt tabellen hade det allmänna stödområdet 1965 en relativt gynnsam industrisammansättning inom konkurrensutsatt industri med hänsyn till förändringarna av branschernas internationella specialisering och konkurrenskraft. Mer än en fjärdedel av sysselsättningen fanns då i branscher med starkt förbättrad konkurrenskraft och ytterligare nästan hälften i branscher med förbättrad konkurrenskraft. Kapitel 6 visar att denna förmån- liga sammansättning kan hänföras till det yttre stödområdet. medan det inre tvärtom hade en ogynnsam sammansättning. SysselsättningstiIlväxten iden förstnämnda branschgruppen svarade för över 70 % av totalökningen. Ytterligare 16 % av denna ökning kom till stånd i den sistnämnda branschgruppen. Effekterna av försämrad internationell konkurrenskraft för övriga branscher avspeglar sig således i sysselsättningsutvecklingen.

Även sysselsättningseffekterna har en likartad fördelning över bransch- grupperna. Nästan tre nya arbetstillfällen av fyra skapades enligt beräkning- arna i de två branschgrupperna med den gynnsammaste specialiseringsut- vecklingen. Denna andel är lägre än motsvarande andel av sysselsättnings- ökningen. Tabellen visar att stödet inte svarade för huvuddelen av denna ökning. I stället tyder resultaten på att sysselsättningseffekten utgör en mindre andel av sysselsättningsökningen ju bättre konkurrenskraften utvecklats. Med andra ord har gynnsamma sysselsättningseffekter i antal arbeten kombinerats med en god naturlig sysselsättningstillväxt i branscher med förbättrad konkurrenskraft. 1 branscher med försvagad konkurrenskraft kunde sysselsättningen upprätthållas endast tack vare effekten av stödet. Det

Tabell 4.9 Relativa sysselsättningseffekter i olika delar av konkurrensutsatt industri i allmänna stödområdet 1965-75

Branscher med . . . . Antal Sysselsätt- Sysselsättningseffekt internationell syssel- ningsför- i % konkurrenskrafta satta ändring i % 1965 1965—75 Mått ] Mått 2

Starkt förbättrad 15 344 91 _6 22.2 28.0 Förbättrad 26 932 11.8 5.9 10.4 Svagt förbättrad eller

försämrad 7416 30.9 21.6 43.1 Starkt försämrad 6 782 0,5 5.9 11.8

a Definierat som förändringen i procentenheter av kvoten av skillnaden mellan export och import och svensk förbrukning. Anm.: De använda specialiseringsmåtten har mera ingående diskuterats i L. Ohlsson (1976) op. cit. samt i L. Ohlsson (1977) op. cit. Branschgrupperingen ovan har gjorts för ERU”s projekt om den regionala specialiseringen.

• Sida 87
•  Original

förefaller därför tveksamt om sysselsättningseffekterna i de sistnämdna branscherna kan bli varaktiga. Dessa analyser av sysselsättningseffekternas fördelning på branschgrupper skulle behöva kompletteras med beräkningar av de regionalpolitiska insat- sernas fördelning på samma branschgrupper. En sådan beräkning var möjlig enbart för lokaliseringsstödet. l tabell 4.10 visas lokaliseringsbidragens och -lånens branschgruppsfördelning tillsammans med uppgifter på sysselsätt- ningseffekter och sysselsättningsnivå 1965.

Enligt tabellen erhöll den skyddade industrin mer bidrag än vad bran- schens storlek (i sysselsättningstermer) motsvarade. medan det omvända gällde för den råvarubaserade industrin. Jämförelser mellan branschgrup- pernas bidrag till sysselsättningseffekten och deras andel av lokaliseringsbi- draget kan antyda fördelaktiga effekter per stödkrona i samtliga bransch- grupper utom två. nämligen råvarubaserad industri samt konkurrensutsatt industri med starkt försämrad konkurrenskraft. Emellertid haltar denna jämförelse p. g. a. att inte utbildnings-. sysselsättnings— och transportstöden kunnat fördelas på likartat sätt. Det kan emellertid antas att utbildningsstödet har en fördelning som liknar lokaliseringsbidraget. Vidare tyder uppgifter på

Tabell 4.10 Procentuell fördelning av lokaliseringsbidrag, lokaliseringslån och sysselsättningseffekter 1965—75 på branschgrupper

Branschgrupper Bidrag Lån i Sysselsättnings- Sysselsätt- i % % effekt i % enligt ning 1965 i %

Mått 1 Mått 2

Skyddad industri 29.3 19.6 31.9 23.4 18.5 Råvarubaserad industri 22.2 28.1 —11.7 —3.9 32.5 Konkurrensutsatt föräd-

lingsindustri 48.5 52.3 74.5 76.6 46.0 Varav branscher med: Starkt förbättrad konkur-

renskraft 23.3 21.7 36.2 33.6 12.5 Förbättrad konkurrens-

kraft 9.3 19.5 17.0 21.9 21.9 Svagt förbättrad eller för-

sämrad konkurrenskraft 8.2 5.9 17.0 25.0 6.0 Starkt försämrad konkur-

renskraft 7.6 5.2 4.3 6.3 5.5

100.0 100.0 94.7” 96.1” 97.0"

” Skälet till att procenttalen ej summerar till 100 % är att gruppen övrig-branscher ej ingår här. Anm.: Det har inte varit möjligt att fördela lokaliseringsstödet i sin helhet. Det här fördelade bidraget uppgår således till 77 % av det totala bidraget medan lånen ovan uppgår till 61 % av den totala lånesumman. Tre slag av bortfall förklarar diskrepansen. Dels har stöd utgått till företag utanför tillverkningsindustrin eller inom denna industris "Övriggrupp" (se tabell 4.9) dels finns företag som lagts ned och som inte kunnat branschklassas. Slutligen finns några få företag med felaktiga branschnummer. Av bortfallet att döma har nedlagda stödföretag och företag utanför ovanstående branscher fått en större andel lån än bidrag dvs stöd har främst utgått till maskinin-

vesteringar.

• Sida 88
•  Original

vilka företag som fått mest transportstöd på att råvarubaserad industri. råvarunära skyddad industri samt stålindustri(en bransch med förbättrad konkurrenskraft) erhållit en stor del av stödet.

Sammantaget torde därför i varje fall följande slutsats kunna dras: Stöd som lämnats till konkurrensutsatt förädlingsindustri med förbättrad interna- tionell konkurrenskraft har gett stora sysselsättningseffekter per stödkrona. Samtidigt har dessa effekter svarat för en mindre del av sysselsättningsex- pansionen. vilket visar att sådana sysselsättningseffekter kan stödjas av en naturlig expansionskraft hos branscherna. Kapitel 6 visar att de gynnsam- maste strukturomvandlingseffekterna uppnåddes i inre stödområdet som år 1965 hade en ofördelaktig sammansättning inom den konkurrensutsatta industrin. Detta var i sin tur troligen till icke obetydlig del en följd av detta stödområdes attraktionskraft för nyetablerade företag (se kapitel 8).

1 tabell 4.11 redovisas. på samma sätt som i tabell 4.9. uppgifter för branschgrupper med olika marknadsutveckling. Stödområdets industrisam- mansättning var år 1965 oförmånligare med avseende på marknadsutveck- ling än med avseende på förändring av internationell konkurrenskraft. Mindre än hälften av antalet sysselsatta var således anställda i branscher med god eller t. o. m. kraftig marknadstillväxt. Som en följd av en snabb sysselsättningsexpansion i dessa två branschgrupper steg dock denna andel med ca 10 procentenheter under perioden. Tillsammans svarade de för över 75 % av hela sysselsättningsökningen. Motsvarande andel av den samlade sysselsättningseffekten var klan lägre. men likväl högre än 1965 års sysselsättningsandel. Det finns således fog för slutsatsen att det är i de snabbväxande branscherna stora sysselsättningstillskott erhålles. Skillnader i internationell konkurrenskraftsutveckling förefaller emellertid vara mera utslagsgivande för storleken på detta tillskott. Det har inte kunnat avgöras om skillnaderna i effekt i tabell 4.11 har sin motsvarighet i att större stöd utgått till snabbväxande än till stagnerande branscher. Det kan sammanfattningsvis konstateras att skillnader i effekter mellan olika slag av branschgrupper förefaller rimliga. I varje fall är effekten per stödkrona i råvarubaserad industri liten eftersom sektorn trots betydande stöd inte kunnat hävda sina marknadsandelar. Vidare gäller att låga effekter per satsad

Tabell 4.11 Relativa sysselsättningseffekter i olika delar av konkurrensutsatt indu- stri i allmänna stödområdet 1965—75

Branscher med Antal Sysselsätt- Sysselsättningseffekt syssel- ningsför- i % enligt satta ändring i % 1965 1965—75 Mått 1 Mått 2 Kraftig marknadstillväxt 12 720 82.8 22.0 20.4 God marknadstillväxt 12 733 34.8 10.2 17.3 Viss marknadstillväxt 21 528 12.0 6.0 12.1 Stagnerande/tillbaka- gående marknader 9 493 21 .1 17.9 26.3

Anm.: Se anm. till tabell 4.9. Indelningsgrund ovan har varit den procentuella tillväxten i svensk förbrukning mellan 1960 och 1975.

• Sida 89
•  Original

stödkrona torde erhållas i konkurrensutsatta branscher med försämrad internationell konkurrenskraft och långsam marknadstillväxt. Höga effekter per satsad stödkrona hari stället sannolikt erhållits i branscher med förbättrad konkurrenskraft och snabb marknadstillväxt.

4.8 Indirekta och inducerade sysselsättningseffekter

Som nämnts i avsnitt 4.2 kan det regionalpolitiska stödet ha givit upphov till direkta. indirekta och inducerade sysselsättningseffekter. Beräkningarna ovan inkluderar samtliga dessa effekter till den del de hamnat inom tillverkningsindustrin. l detta avsnitt diskuteras storleken på vissa indirekta och inducerade sysselsättningseffekter.

En expansion i ett företags produktion ger upphov till indirekta effekter på andra företag via inköp av råvaror och halvfabrikat. investeringsvaror. transporter och tjänster. För det inre och yttre stödområdet kan av dessa inköp endast belysas varifrån inköpen av råvaror och halvfabrikat levererats. Beräkningarna bygger på bearbetningar av uppgifter om företagens leveranser och inköp år 1972 från arbetsställen med i regel minst 50 anställda' Om inköpens regionala fördelning varierar påtagligt över tiden kan detta materials användbarhet som basmaterial till våra beräkningar ifrågasättas. Risken är dock mindre ju större region som behandlas och åtminstone det yttre stödområdet kan i detta avseende antas vara tillräckligt stort.

1 de överslagsberäkningar som i det följande presenteras antas att leveranserna från vartdera stödområdets tillverkningsindustri ökat med ett visst belopp. Tabell 4.12 visar hur en genomsnittsleverans från dessa stödområden procentuellt sett fördelar sig på inköp från dessa stödområden. Uppgifterna visar att inköpen från det egna stödområdet uppgår till 17 a 18 % av det totala leveransvärdet. För andra regioner i landet är motsvarande andel för inköp inom den egna regionen omkring 11 a 12 %. Följaktligen är stödområdenas tillverkningsindustri regionalt mer välintegrerad bakåt i produktionskedjan. Detta berori sin tur på att stödområdena har höga andelar skyddad och råvarubaserad industri som får omfattande leveranser från jordbruk och skogsbruk i respektive stödområde. De indirekta effekterna på sysselsättningen i de två stödområdena skulle att döma av tabellens siffror vara större än för andra delar av landet. Vid lika

Tabell 4.12 Inköp av råvaror och halvfabrikat från inre och yttre stödområdet i procent av leveransvärdet från vartdera stödområdets tillverkningsindustri

Tillverkningsindustrin i Totala inköp i Varav inköp från % av leverans- värdet Egna stödom- Andra stöd- rådet området lnre stödområdet 51 17 10 Yttre stödområdet 52 18 2

Källa: Bearbetningar av 1972 års leveransundersökning som gjorts inom ERU"s projekt "Regionernas specialisering och internationella beroende".

'Se ERU"s Underlags- material nr U 21: 1972 års leveransundersökning. Stockholm 1977. för en redogörelse av vilka upp- gifter som finns tillgäng- liga och dessas kvalitet. inom ramen för ERU'S projekt "Regionernas specialisering och inter- nationella beroende" kommer det uppräk- ningsförfarande som ovanstående resultat bygger på så småningom att redovisas.

• Sida 90
•  Original

arbetsproduktivitet och förädlingsgrad i tillverkningsindustrins egen föräd- ling och tillverkningen av dess råvaror och halvfabrikat skulle dock de indirekta sysselsättningseffekterna i stödområdet uppgå till föga mer än en sjättedel av de direkta effekterna.l

Denna överslagsberäkning kan jämföras med de uppskattningar av indirekta effekter som gjorts med hjälp av input-output-metoder för dels Lycksele kommun. dels Östergötlands län.2 För icke råvarubaserad konkur- rensutsatt industri uppgick i regel den indirekta sysselsättningseffekten till några få procent av den direkta. Att effekten kan ligga högre för de båda stödområdenas hela tillverkningsindustri kan tillskrivas två orsaker. Den ena orsaken är att båda stödområdena till ytan är betydligt större än Lycksele kommun respektive Östergötlands län och att det yttre stödområdet dessutom är en betydligt större ekonomi än båda dessa regioner. Den andra orsaken är att stödområdena framför allt jämfört med Östergötlands län har proportionsvis större skyddad och råvarubaserad industri. Enligt båda de refererade undersökningarna och enligt de bearbetningar som gjorts för tabell 4.12 är de indirekta effekterna av en expansion inom dessa industrier klart större. Eftersom en hel del av leveranserna av råvaror och halvfabrikat härrör från sektorer utanför tillverkningsindustrin kan detta innebära att de samlade sysselsättningseffekterna varit icke obetydligt större än vad tabellen 4.3 angav.

Denna slutsats vilar emellertid på antagandet att den ökning av leveran- serna stödet givit upphov till fördelar sig över branscher ungefär efter dessas storlek. Analyserna i avsnitt 4.6 visade att detta ej alls var fallet. Inom de råvarubaserade branscherna i allmänna stödområdet registrerades t. o. m. en negativ sysselsättnings- och produktionseffekt. Den övervägande delen av effekten härstammade från icke råvarubaserade. konkurrensutsatta bran- scher. Eftersom högst ett par procent av dessas leveransvärde motsvarades av inköp av råvaror och halvfabrikat från stödområdet bör därför den indirekta sysselsättningseffekten totalt sett ha varit markant mindre än den sjättedel av den direkta effekten som angavs i räkneexemplet ovan. En mera rimlig nivå vore troligen ca 5 %. Från denna siffra bör sedan dras den del av de indirekta effekterna som hamnat inom tillverkningsindustrin innan siffran adderas till de effekter som beräknats i avsnitt 4.4 och som inte inbegriper indirekta och inducerade effekter på industrisektorn. I gengäld bör vi lägga till sådana indirekta effekter utanför denna industri som uppkommit genom ökade inköp av transport-. konsult- och andra tjänster.

Med kännedom om att en procent av de direkta sysselsättningseffekterna

I Dvs. för det inre stödområdet vid en antagen förädlingsgrad på 49 % =kvoten mellan 17 % x 49 % för första leverantörsledets förädlingsvärde och 49 %. Redan i andra leverantörsledet har förädlingsvärdeökningen minskat till en nivå av högst ett par procent. 2 Se Ewa Rabinowicz: "Samspel mellan näringar i en glesbygdsregian. En input-output- s/udie av Lycksele kommun". Delrapport från ERU:s REKO—projekt publicerad som rapport nr 101 från Institutionen för Ekonomi och Statistik. Lantbrukshögskolan. Uppsala 1977 samt Thomas Forsberg och Leif Hedberg: "Undersökning av leverans— strömmarna inom tillverkningsindustrin.särskilt försvarsindustrin.i Östergötlands län 1974—en input-output-studie". Ekonomiska institutionen vid Linköpings universitet. Linköping. Januari 1978 (rapport från ett projekt inom ERU:s arbetsgrupp om "Den regionala arbetsfördelningen inom industrin").

• Sida 91
•  Original

motsvarar 100 a 200 arbeten förändrar inte de indirekta effekterna utanför industrin särskilt mycket på den storleksordning som framräknats i tabell 4.3. Det kan endast i ett osannolikt gynnsamt fall ha rört sig om ett tusental extra arbeten.

Är det troligt att de inducerade effekterna är större? Som tidigare nämnts uppkommer sådana effekter av att den direkta och indirekta sysselsättnings- effekten ökar hushållsinkomsterna vilket leder till ökad efterfrågan på varor och tjänster. En del av denna efterfrågan riktar sig mot tillverkningen i stödområdet och denna sålunda härledda eller inducerade produktionsök- ning ger upphov till inducerade sysselsättningseffekter.

I ovan refererade input-output-studie av Lycksele kommun innebar ett hänsynstagande till inducerade effekter att multiplikatoreffekten endast ökade med ett fåtal procentenheter. Den större regionstorleken för de båda stödområdena bör dock motsvaras av större inducerade effekter. Även om detta gör att de inducerade effekterna ökar multiplikatoreffekterna med ett tiotal procentenheter förändrar detta emellertid inte storleksnivån på effekten särskilt drastiskt. De inducerade effekterna kan totalt sett ha rört sig om högt räknat ett tusental extra arbetstillfällen utanför tillverkningsindustrin.

Att de inducerade effekterna inte blir högre har att göra med tre relationstal. nämligen att a) ett extra arbete inte innebär en ökning av hushållens inkomster med en full arbetslön eftersom en del sociala bidrag samtidigt bortfaller. b) att enbart en del av den faktiska inkomstökningen leder till konsumtion av i regionen tillverkade varor och tjänster samt c)att en stor del av denna regionala tillverkning består av kommunala tjänster som i stödområdet ändå skulle ha producerats till följd av det kommunala skatteutjämningsbidraget.

Sammanfattningsvis torde de indirekta och inducerade sysselsättningseff- ekterna utanför tillverkningsindustrin knappast ha uppgått till mer än allra högst 1 000 år 1 500 arbetstillfällen. Dessa siffror är emellertid behäftade med större osäkerhet än andra effektuppskattningar i kapitlet och får därför betecknas som siffermässigt underbyggda gissningar.

4.9 Sammanfattning och slutsatser

I detta kapitel har regionalpolitikens sysselsättningseffekter analyserats. Inom tillverkningsindustrin torde nettoeffekterna år 1975 uppgå till mellan 10 000 och 20 000 arbeten för allmänna stödområdet och grå zonen. Möjligen kan detta ha lett till indirekta och inducerade effekter utanför industrisektorn till en storleksordning av maximalt mellan 1000 och 1 500 arbeten. De indirekta effekterna blir små därför att de direkta effekterna uppnås inom den del av industrin. som ej är baserad på råvaror som finns i stödområdet. Sysselsättningseffekternas fördelning på stödområdena ger vid handen att de största effekterna hamnat i de högst prioriterade stödområdena. Effekten blev emellertid inte bara relativt störst i inre stödområdet; dessutom uppnåddes en effekt per bidragskrona som troligen var större än i yttre stödom rådet. Bra nschjämförelser av sysselsättningseffekter och stödinsatser kan tyda på att det oförmånliga utfallet för yttre stödområdet främst orsakas av transportstödet. Vidare visar analyser av effekterna före och efter 1970. att

• Sida 92
•  Original

Stödsystemets "verkningsgrad" fallit efter detta år.

Att döma av branschjämförelserna torde en rimlig förklaring vara att de stödmedel som tillkom från 1970 och framåt inte bara hade sämre verkan på den ekonomiska tillväxten utan också på den sysselsättning de var avsedda att prioritera. I själva verket visar undersökningarna att sysselsättningsef- fekterna per stödkrona är störst i sådana konkurrensutsatta branscher. som Sverige förbättrat sin konkurrenskraft på under perioden. Sämsta verkan har erhållits i råvarubaserad. konkurrensutsatt industri där ingen positiv verkan kunnat registreras. I konkurrensutsatt industri med starkt försämrad konkur- renskraft har en konstant sysselsättning kunnat upprätthållas enbart tack vare stödet. Stödeffekterna tenderar också att vara större ju snabbare marknadstillväxten varit.

Eftersom stödpolitiken efter 1970 förändrats för att premiera sysselsätt- ningsmålet på bekostnad av tillväxtmålet (se kapitlen 2 och 3) blir slutsatsen av analysen av sysselsättningseffekterna: Omläggningen av medel försäm— rade graden av måluppfyllelse vad gäller sysselsättningsmålet men av allt att döma också tillväxtmålet. eftersom insatsernas branschfördelning blev från resurshushållningssynpunkt sämre. Undersökningen i detta kapitel såväl som i kapitlen 6—8 visar nämligen att de gynnsammaste sysselsättningsef— fekterna erhålles i verksamheter som torde vara bäst att expandera från resurshushållningssynpunkt till följd av förändringar av Sveriges roll i den internationella arbetsfördelningen. Följaktligen borde den bästa regionalpo- litiken sett från sysselsättningsmålet för stödregionerna vara den. som åstadkommer en strukturomvandling i dessa områden. som ger så positiva bidrag från områdena som möjligt till landets ekonomiska tillväxt. En sådan regionalpolitik blir inte heller särskilt kostsam i reala termer; tvärtom kan den kanske leda till en totalt sett positiv effekt på den ekonomiska tillväxten.

Analyserna visar att lokaliseringsstödet varit ett medel som från både resurshushållnings- och sysselsättningssynpunkt varit väl fördelat. Trans- portstödet torde tvärtom ha haft den i båda avseendena sämsta branschför- delningen följt av sysselsättningsstödet. Skillnaden mellan det sistnämnda stödet och utbildningsstödet ligger i att utbildningsstöd utgår till enbart nyanställda i utbyggda eller nyetablerade företag. Detta torde innebära att utbildningsstödet fördelats på ett bättre sätt än sysselsättningsstödet vad gäller branscher med god konkurrenskraft och marknadstillväxt och därmed god sysselsättningseffekt. "

• Sida 93
•  Original

5. Stödföretagens löne- och produktivitets- utveckling

5.1. Frågeställningar

I föregående kapitel diskuterades i vad mån regionalpolitikens sysselsätt- ningsmål uppfyllts. Nettoeffekterna på sysselsättningen är enligt beräkning- arna så stora att de kan ha givit upphov till verkningar på tex arbetslöshet. utflyttning och förvärvsintensitet. Ett minskande överskottsutbud på arbets- kraft kan i sin tur påverka stödområdets lönenivå så att denna stiger. Tidigare stödundersökningar har rapporterat ett minskat lönegap mellan företag som erhållit lokaliseringsstöd och hela landets industri. En sådan utveckling kan tas som ytterligare en indikation på att stödpolitiken haft gynnsamma verkningar.

Antag att löneförsprånget för andra delar av landet nu helt försvunnit gentemot delar av stödområdet. Antag vidare att dessa delar också har en för landet som helhet normal arbetslöshet och arbetsmarknadssituation. Då skulle deras relativa löneutveckling sedan 1965 också utgöra ett tecken på att de regionalpolitiska insatserna nått målet att utjämna regionala olikheter i arbetstillgång och inkomstnivå. Följaktligen skulle det vara motiverat att för dessa delar av stödområdet avskaffa eller åtminstone trappa ned de regional- politiska insatserna. Denna slutsats förutsätter dock att den goda lönebetal- ningsförmågan i deras industri inte i avgörande grad är avhängig av att subventioneringen under 1970-talet höjts betydligt. Om detta å andra sidan är fallet blir slutsatsen att stödinsatserna till väsentlig del "läcker ut" ur företagen utan att medföra ökad expansion och varaktig sysselsättning i konkurrenskraftiga produktionsgrenar.

Ett hypotetiskt resonemang av ovanstående slag understryker att det är viktigt att studera om stödområdena erhållit konkurrenskraftiga företag och en för framtiden god industrisammansättning.

I detta kapitel genomförs en del av den analys som ligger till grund för bedömningar av om stödområdena nu kan antas ha goda. naturliga expansionsförutsättningar inom tillverkningsindustrin. Analysen kan också sägas belysa i vad mån ett nödvändigt men ej tillräckligt villkor för uppfyllandet av regionalpolitikens tillväxtmål kan ha uppnåtts. Analysen i kapitlet inbegriper nämligen studier av om lokaliserings- och sysselsättnings- stöden utgått till för samhället som helhet lönsam tillverkning.

Lämpliga kriterier på sådan lönsamhet måste således väljas. Vidare måste den tillverkning som fått stöd avgränsas och de valda kriterierna ställas mot lämpliga jämförelsenormer. I ERU"s tidigare stödundersökningar har tre slag

• Sida 94
•  Original

av kriterier på stödföretagens lönsamhet i vid mening ingått. För det första beskrevs lokaliseringsstödföretagens räntabilitet m. m.. för det andra deras arbetsproduktivitet och för det tredje deras lönebetalningsförmåga. De jämförelser som därvid gjordes visade om stödföretagen som grupp var mer eller mindre "lönsamma” än svensk industri i gemen. Stödundersökningarna visade att stödföretagen med tiden minskat försprånget för hela landets industri i dessa avseenden. Jämförelserna kunde emellertid inte avslöja t. ex. om denna utveckling enbart eller till stor del var en följd av att antalet stödföretag ökade och att senare tillkommande företag var mera "lönsamma" än tidigare stödföretagsårgångar.

I betänkandets huvudtext har stödföretagens räntabilitetsförhållanden diskuterats. I detta kapitel tas de två övriga kriterierna på "lönsamhet" upp. nämligen lönebetalningsförmåga och arbetsproduktivitet. En skillnad gentemot tidigare stödundersökningar är att det varit möjligt att påtagligt förbättra dataunderlaget. vilket har möjliggjort tillförlitligare jämförelser mellan stödföretag och icke stödföretag. Denna förbättring har uppnåtts genom att stödföretagen kategoriindelats bl. a. efter stödform. stödperiod och stödområde. Analyserna kan genom denna kategoriindelning visa bl. a. i vad mån den antydda utjämningen mellan stödföretag och andra företag kan tillskrivas skillnader i dessa företagskategoriers sammansättning.

Analyserna har visserligen ej utformats för att mäta stödeffekter men kan möjligen påvisa förekomsten av sådana effekter.

5.2. Metod och undersökta företagsgrupper

Med stödföretag menas hädanefter företag som under åren 1965—75 erhållit lokaliseringsstöd och/eller sysselsättningsstöd. Denna företagspopulatiön kan indelas efter lokalisering. när stöd erhålls första gången. vilken stödform som utnyttjats samt om anläggningen existerade vid stödtillfället eller var nyetablerad respektive har nedlagts efter stödtillfället. Indelningen kan göras på flera olika sätt. men här och i senare kapitel används som regel följande företagsgrupper:

]. Samtliga företag (=anläggningar) som erhållit lokaliserings- eller syssel- sättningsstöd perioden 1965—75 och som redovisas i industristatistiken för respektive år.

2. Samtliga lokaliseringsstödföretag.

3. Lokaliseringsstödföretag som första gången erhöll stöd 1965— 30/6 1970.

4. Lokaliseringsstödföretag som första gången erhöll stöd 1/7 1970 — 1975.

5. Sysselsättningsstödföretag som ej erhållit lokaliseringsstöd.

6. Nyetablerade stödföretag med ytterligare undergrupper.

7. Nedlagda lokaliseringsstödföretag.

Företagskategorierna 1—4 samt i viss mån också 6 och 7 finns vidare fördelade på stödområden medan företagskategori 5 enbart förekommer i inre stödområdet. De första fem företagskategorierna har vidare för vart och ett av åren 1965. 1970 och 1975 definierats i enlighet med industristatistiken. Detta

• Sida 95
•  Original

innebär för 1965 års uppgifter att de inkluderar uppgifter för företag som sedermera erhållit stöd och lagts ned. Uppgifterna fört. ex. 1975 inbegriperav samma skäl sådana företag som nyetablerats efter 1965. Genom förfarings- sättet nåsjämförbarhet med industristatistiken. medan metoden har begräns- ningen att jämförelser över tiden för exakt samma företag ej är möjliga. Som en komplettering görs därför särskilda jämförelser för nyetablerade och nedlagda stödföretag.

Jämförbarheten med industristatiken innebär att stödföretagens nivå och utveckling på lön och arbetsproduktivitet kan ställas mot motsvarande nivå och utveckling i hela landets tillverkningsindustri och stödområdets hela tillverkningsindustri. Skillnader i nivå och utveckling före och efter stöd kan påvisas. Det är på så sätt möjligt att undersöka i vad mån särdrag i stödföretagens relativa nivå år 1975 uppkommit under perioden eller förelegat redan 1965. Om det senare är fallet kan det också fastställas i vad mån särdragen uppkommit som en följd av att regionens industri 1965 avvek från hela rikets eller om de är orsakade av att stödföretagen redan då påtaligt avvek från andra företag i regionen. Slutligen är det möjligt att undersöka om sådana avvikelser beror på vissa olikheter i sammansättningen av stödföre- tag.

5.3. Stödföretagens lönenivå 1965

Tabell 5.1 visar att stödföretagen år 1965 hade en lägre genomsnittlig årslön per anställd än industriföretag i riket som helhet. Lönegapet uppgick till ca 400 kronor. Det motsvarar i storlek den subvention som infördes 1974 för det inre stödområdet genom sänkningen av arbetsgivareavgiften. Enligt tabellen var dock lönegapet i detta stödområde så stort att det motsvarade en fem gånger så kraftig kostnadsreduktion som denna subvention. Även för stödorter utanför det allmänna stödområdet och grå zonen var lönegapets storlek betydande medan lönenivån i yttre stödområdet och grå zonen var lika hög som i hela landet. Den lägre lönenivån i vissa stödområden kan således tillsammans med det regionalpolitiska stödet och dryga kostnader genom hög arbetskraftsomsättning i södra Sverige ha givit ett betydande kostnadstöd för lokalisering där.

Tabell 5.1 Årslön i stödföretag fördelade på stödområden samt i svensk tillverknings- industri 1965

1 kr. 1 "n" Inre stödområdet 16 930 89 Yttre stödområdet 19 000 100 Grå zonen 19 350 102 Ovriga Sverige 18 320 96 Samtliga stödföretag 18 690 98 Tillverkningsindustrin 19 060 100

" Av årslönen för tillverkningsindustrin i landet. Källa: ERU:s bearbetningar av 1965 års industristatistik.

• Sida 96
•  Original

De noterade skillnaderna kan emellertid inte bara bero på ett sämre arbetsmarknadsläge utan även på sammansättningen av företag. Stödföre- tagen kan ha haft en sämre lönebetalningsförmåga än tillverkningsindustrini allmänhet. Om därför regionalpolitiken främst inriktats på att ge stöd till på orten eller i stödområdet redan befintliga företag kan detta i det inre stödområdet ha stridit mot två bärande utgångspunkter för den gångna periodens regionalpolitik: att regionalpolitikens tillväxteffekter skall vara positiva eller obetydligt negativa samt att stöd skall ges som temporärt stöd till långsiktigt konkurrenskraftig tillverkning som kan ge varaktigt trygg sysselsättning. Stödets inriktning på befintliga anläggningar kan i så fall ha tenderat att konservera en redan tidigare ogynnsam produktionsinriktning inom industrisektorn om stödprojekten inte gynnsamt avvek i lönsamhet från den befintliga tillverkningen.

Som en första ansats att undersöka varför lönenivån för stödföretag ej nådde upp till lönenivån i hela industrin har i tabell 5.2 en uppdelning av de anställda gjorts i arbetare och förvaltningspersonal. Eftersom årslönen för tjänstemän är påtagligt högre än den för arbetare kan nämligen lönegapet bero på att andelen tjänstemän är betydligt lägre i stödföretag än i andra företag. Tabell 5.2 visar att tjänstemannaandelen i stödföretagen var mer än 4 procentenheter lägre än hela tillverkningsindustrins 1965. Skillnaden var ännu större för inre och yttre stödområdet. I genomsnitt betalade stödföre- tagen 1965 väl så höga arbetarlöner som andra industriföretag medan tjänstemannalönerna låg klart lägre. Lönenivån för förvaltningspersonal tycks vara högre för regioner med högre andel sådan personal.

Skillnaden i arbetskraftssammansättning förklarar således en del av lönegapet mellan stödföretag och andra industriföretag. Emellertid kvarstår lönegapen för inre stödområdets stödföretag samt för tjänstemän som oförklarade. En skillnad mellan det inre och yttre stödområdet är att det förra praktiskt taget saknar större orter och därför kan kännetecknas av en

Tabell 5.2 Årslön för arbetare och förvaltningspersonal i stödföretag och i hela tillverkningsindustrin 1965

Arbetare Förvaltningspersonal % andel

__ ___—— förvalt-

1 kr. I %" I kr. 1 %(1 ningsper- sonal av antal an- ställda

Inre stödområdet 15 700 94 22 340 86 18.5 Yttre stödområdet 17 410 104 25 530 98 19.6 Grå zonen 16 970 101 26 450 102 25.1 Ovriga Sverige 16 690 100 24 760 95 20.2 Samtliga stödföretag 17 020 102 25220 97 20.4 Tillverkningsindustrin

i hela landet 16 760 100 26 060 100 24.7

(11 procent av hela tillverkningsindustrins årslön. Källa: Se tabell 5.1

• Sida 97
•  Original

jämförelsevis större mängd små och medelstora företag. Följande tablå redovisar för år 1965 den procentuella fördelningen av arbetsställen som fått stöd på storleksgrupper:

Storleksgrupp i antal Inre stödområdet Yttre stödområ— anställda per anläggning det (5)— 19 44 28 20— 49 39 30 50 — 199 15 29 200 — 2 13 Totalt i % 100 100 antal 202 355

Tablån visar att det inre stödområdet hade betydligt högre andelar småföretag. dvs. företag i de två minsta storlekarna. Endast 2 % av anläggningarna dvs. 5 stycken hade minst 200 anställda mot 13 % för yttre stödområdet. Då stora företag vanligen har en högre lönenivå än små kan den genomsnittligt mindre anläggningsstorleken vara en orsak till den lägre lönenivån för arbetare och tjänstemän i det inre stödområdet.

Tabell 5.3 redovisar för de två stödområdena årslönen för arbetare och tjänstemän i stödföretag i olika storleksgrupper. Det finns för båda stödom- rådena en klar tendens till högre lönenivå ju större anläggningsstorleken är. Följaktligen är skillnaden i storleksfördelningen en bidragande orsak till att det inre stödområdet hade en lägre genomsnittlig årslön för arbetare och tjänstemän. Det är inte enbart de högre tjänstemannaandelarna hos stora anläggningar som förklarar lönedifferensen för samtliga anställda. Tabell 5.3 visar att det yttre stödområdets lönenivå i regel är 10 a 20 procent högre än det inre stödområdets för de olika storleksgrupperna. Om företags- storleken inom dessa grupper inte skiljer sig väsentligt kvarstår ett icke obetydligt lönegap som inte sammanhänger vare sig med skillnader i företagsstorlek eller skillnader i tjänstemannaandelar. I det följande avsnittet undersöks i vad mån dessa skillnader kan hänföras till rekryteringen av stödföretag eller till mera regionalt betingade olikheter.

Tabell 5.3 Årslön i kronor för arbetare och tjänstemän i storleksgrupperade stödfö- retag inom inre och yttre stödområdet 1965

Storleksgrupp i antal Inre stödområdet Yttre stödområdet anställda per anlägg- ning Arbetare Förvaltnings- Arbetare Förvalt-

personal ningsper- sonal

(5)— 19 13790 18340 14 740 21730 20 — 49 14 320 21 750 15 550 22 650 50—199 17100 23060 16190 24800 200— 16580 23 580 18180 26140

Källa: Se tabell 5.1.

• Sida 98
•  Original

5.4 1965 års lönenivå för olika stödföretagsgrupper

Stödföretagens sammansättning har således visat sig kunna förklara en del av rådande Iönedifferenser 1965. Stödföretagen i ett område kan skilja sig från den i ett annat av flera skäl. Först och främst gäller givetvis att de företag som redan finns i området då stöd började utgå utgör en viktig restriktion på rekryteringen av stödförtag. En annan anledning kan vara att den skillnad som funnits i regional differentiering med avseende på både tillgängliga stödformer och storleken på subventioner och krediter kan ha givit upphov till snedrekrytering av de befintliga företagen.

Först studeras hur andelen anläggningar som fått stöd varierar mellan stödområden. stödformer och stödårgångar. Enligt tabell 5.4 hade 5 procent av landets industrianläggningar 1965 före slutet av 1975 erhållit lokaliserings- eller sysselsättningsstöd. Motsvarande andel vari det inre stödområdet hela 37 procent och i det yttre 22 procent. Tabellen visar att genomsnittstorleken för samtliga stödda anläggningar var nästan dubbelt så stor som för

Tabell 5.4 Antal och andel anläggningar som fått stöd i olika stödområden samt dessas antal anställda och genomsnittsstorlek 1965

Region Stödform Första Stödda anläggningar Genomsn. Antal anst. stödtill- —————— antal an- i dessa fälle i I antal 1 % av re- ställda anläggning— period gionens per anl. ar

samtl. anl.

Inre stödområdet lokstöd 1965—70 96 18 49 4 680

lokstöd 1970—75 58 11 39 2 275 sysstöd 1970—75 48 9 16 754 samtliga 1965—75 202 37 38 7 709

Yttre stödområdet lokstöd 1965—70 204 13 1 1 1 22 710 lokstöd 1970—75 150 9 113 19 977 sysstöd 1970—75 1 0 9 9 samtliga 1965-75 355 22 120 42 696

Grå zonen lokstöd 1965—70 20 3 183 3 665 lokstöd 1970-75 32 4 206 6 597 samtliga 1965—75 52 7 197 10 262 Övriga Sverige lokstöd 1965—70 25 0 131 3 285 lokstöd 1970—75 70 1 216 15 131 samtliga 1965—75 95 I 194 18 416 Samtliga stödföretag lokstöd 1965—70 345 3 99 34 340 i landet lokstöd 1970—75 310 2 142 43 980 sysstöd 1970—75 49 0 16 763 samtliga 1965—75 704 5 112 79 083

Tillverkningsindustrin i hela landet (14 008)!1 64 901 042

" Siffran visar det totala antalet anläggningar. ej enban de som fått stöd. Anm.: Dessa uppgifter baseras på de anläggningar som fått stöd 1965-75 och dessutom fanns redovisade i 1965 års industristatistik. En del stödföretag etablerades efter detta år. som framgår av avsnitt 5.5. Källa: Se tabell 5.1.

• Sida 99
•  Original

tillverkningsindustrins anläggningar i gemen. En jämförelse mellan anlägg- ningsstorlek för stödföretag och samtliga företag i stödområdena visar att stödföretagen redan innan de erhållit stöd var påtagligt större än genom- snittsföretagen i regionen. Undantaget är de företag som enbart erhållit sysselsättningsstöd.

Slutsatsen att det är genomsnittligt stora företag som fått lokaliseringsstöd behöver emellertid inte gälla generellt eftersom stöd givits till ett betydande antal företag. som nyetablerades under perioden 1965—75. Vidare framgår av tabellen att siffrorna i icke obetydlig omfattning varierar mellan regioner. Att det inre stödområdets stödföretag är mindre än det yttres kan i varje fall delvis tillskrivas det faktum att det förra stödområdets industri då hade en mindre anläggningsstorlek (28 anställda/anläggning mot 66 för det yttre stödområ- det). Samma förklaring ligger bakom att stödföretagen i grå zonen är ännu större. Grå zonens industri hade år 1965 97 anställda per anläggning. Däremot gällde detta inte för övriga Sveriges stödföretag, ty i genomsnitt hade industrin där 64 anställda per anläggning.

Det inre stödområdet skiljer sig från det yttre även i ett annat avseende. Områdets större företag fick redan under den första halvan av perioden (1965—30/6 1975) lokaliseringsstöd medan det omvända var fallet i det yttre stödområdet. Dessa uppgifter antyder att skillnader i rekryteringen av stödföretag i stödområdena kan vara ett skäl till Iöneskillnaderna mellan dessa stödföretag. Tabell 5.5 visar att ett viktigt skäl till den låga lönenivån för det inre stödområdets stödföretag kan vara att lönenivån i denna region var mycket låg 1965 och att nästan 40 procent av 1965 års anläggningar erhållit stöd före 1976. Lönegapet var relativt sett större för förvaltningspersonal än för arbetare.

För övriga stödområden förelåg inga påtagliga löneskillnader gentemot landets hela tillverkningsindustri. Avvikelser i detta hänseende mellan stödföretag och denna industri kan således hänföras till rekryteringen av stödföretag. Undersökningen av denna avvikelse visar att stödföretag. som redan 1965 hade tillverkning på platsen inte gynnsamt avviker från samtliga företag i det stödområde varifrån rekryteringen skett.

För tre av stödområdena är det möjligt att undersöka om Iöneförhållandena skiljer sig påtagligt mellan stödföretag som fått lokaliseringsstöd 1965—70

Tabell 5.5 Årslön i samtliga företag inom tillverkningsindustrin i olika stödområden 1965 Arbetare Förvaltnings- Samtliga personal anställda lnre stödområdet 15 760 22 320 16 890 Yttre stödområdet 16 860 25 410 18 530 Qrå zonen 16 880 25 410 18 830 Ovriga Sverige 16 760 26 240 19 210 Hela landets tillverk— ningsindustri 16 760 26 060 19 060

Källa: Se tabell 5.1.

• Sida 100
•  Original

* Expertgruppen för sam— ordning och uppföljning av företag som har fått statligt stöd (EFSU). lndustridepartementet.

Tabell 5.6 Årslön för vissa stödföretagsgrupper i % av motsvarande årslön för hela tillverkningsindustrin i respektive stödområde 1965

Stödområde Stödform Första Arbetare Förvalt- Samtliga stödtill- ningsper- anställda falle sonal

lnre stödområdet lokstöd 1965—70 101 99 101

lokstöd 1970—75 101 108 103 sysstöd 1970—75 97 96 98 Yttre stödområdet lokstöd 1965—70 97 98 98 lokstöd 1970—75 110 104 108 Grå zonen lokstöd 1965—70 99 102 100 lokstöd 1970—75 101 105 104

Källa: Se tabell 5.1.

jämfört med 1970—75 samt för inre stödområdet också mellan dessa två årgångar och rena sysselsättningsstödföretag. Tabell 5.6 redovisar respektive stödföretagsgrupps löner i procent av hela tillverkningsindustrins löner i respektive stödområde.

År 1965 förelåg i det inre stödområdet en viss skillnad mellan renodlade sysselsättningsstödföretag och lokaliseringsstödföretag. De förra betalade lägre löner till både arbetare och tjänstemän. Tabellen tillåter också jämfö- resler mellan lokaliseringsstödföretag av olika årgångar. Sådana jämförelser är av intresse för att undersöka huruvida det finns grund i sådana påståenden. som att de bästa stödföretagen också är de som tidigt erhöll stöd. Tabell 5.6 motsäger delvis detta påstående. År 1965 var nämligen lönenivån för 1970- talets lokaliseringsstödföretag högre än för 1960-talets i varje stödområde.

En anledning till att den relativa lönenivån för stödföretag inte var högre 1965 kan ha varit att en hel del dåligt konkurrenskraftiga företag faktiskt erhållit stöd. Utvecklingen för dessa kan trots stödet ha varit så ogynnsam att en del anläggningar lagts ned. Av kapitel 8 framgår att av totalt 1447 anläggningar som erhållit lokaliseringsstöd 1965—75 hade 72 nedlagts före utgången av samma period. Nedläggningarna var särskilt många åren 1970—73 då konjunkturläget, bortsett från 1970. var dåligt. Mot bakgrund av den snabbt växande mängden lokaliseringsstödföretag är det anmärknings- värt att inte antalet nedläggningar stigit starkt. Ett skäl kan vara att staten sedan år 1973 tillskapat en enhet] som med särskilda åtgärder biträder stödföretag med problem i syfte att undvika nedläggningar.

Av de sammanlagt 72 nedlagda lokaliseringsstödföretagen återfanns endast 26 stycken i 1965 års industristatistik. Det är sannolikt att nedlagda företag i regel är små och därför ofta ej kommit med i industristatistiken. Ett viktigare skäl är att 43 nedläggningar utgjorts av företag som etablerats efter 1964. Av dessa 43 fick 16 stöd i samband med nyetableringen och 27 först senare.

Av tabell 5.7 framgår att de 26 nedlagda företag som finns redovisade i industristatistiken år 1965 sysselsatte 1.001 personer. Den genomsnittliga storleken på dessa anläggningar var liten och lönenivån markant lägre än i både hela tillverkningsindustrin och samtliga stödföretag i respektive

• Sida 101
•  Original

Tabell 5.7 Relativ årslön m. m. 1965 för anläggningar som erhållit lokaliseringsstöd 1965—75 men därefter nedlagts

Stödområde Antal an- Relativa årslöner för Antal Antal lägg- __ anst. anst. ningar Arbe- Förv. Samtl. per

tare pers. anst. anl. i % i 96 i %a lnre stödområdet 8 81 91 82 23 184 Yttre stödområdet 14 91 69 84 51 718

Samtliga nedlagda stödföretag 26 89 79 84 39 1 001

a 1 procent av tillverkningsindustrins årslön i respektive område.

stödområde. Med andra ord gav den låga lönenivån 1965 en god indikation på den dåliga konkurrenskraften hos senare nedlagda stödföretag. I den meningen utgör således gruppen nedlagda lokaliseringsstödföretag indika- tioner på att stödpolitiken till en del misslyckats vad gäller målet att enbart stödja konkurrenskraftig produktion. Det kan naturligtvis råda delade meningar om huruvida antalet nedläggningar är stort eller litet. En påtaglig svårighet vid en bedömning av stödpolitiken i detta avseende är att stödprojektet kan avvika gynnsamt från den existerande anläggningen.

5.5. Stödföretagens löneutveckling 1965—75

Stödföretagens löneutveckling jämfört med löneutvecklingen i landets tillverkningsindustri redovisas i tabell 5.8. År 1965 var genomsnittslönen i stödföretagen 2 % lägre än i hela tillverkningsindustrin. År 1975 hade denna eftersläpning försvunnit — en följd av 1970—talets gynnsamma utveckling för stödföretagen.

Tabell 5.8 Årslön per sysselsatt i kr. och % i stödföretag samt i hela tillverknings- industrin 1965, 1970. 1975

Stödområde e. dyl. 1965 1970 1975 1 kr. 1 %" 1 kr. 1 %" lkr. 1 %"

lnre stödområdet 16 930 89 23 590 86 39 190 89 Yttre stödområdet 19 000 100 27 400 100 46 280 105 Grå zonen 19 350 102 26 990 99 45060 102 Övriga Sverige 18 320 96 25 410 93 42 070 95 Samtliga stödföre— tag i landet 18 690 98 26 400 97 44 130 100 Tillverknings-

industrin i landet 19 060 100 27 320 100 44 210 100

” Av årslönen för tillverkningsindustrin i landet respektive år. Källa: Se tabell 5.1.

• Sida 102
•  Original

Tabell 5.9 Årslönen för arbetare och förvaltningspersonal i stödföretag 1965, 1970 och l975i % av motsvarande årslön för hela industrin

Stödområde el. 1965 1970 1975 dyl. ___—— Arbetare Förvaltn.- Arbetare Förvaltn.- Arbetare Förvaltn.- personal personal personal lnre stödområdet 94 86 91 87 93 90 Yttre stödområdet 104 98 105 99 109 104 Grå zonen 101 102 100 98 104 100 Ovriga Sverige 100 95 96 95 98 99 Samtliga stödföre- tag i % 102 97 100 97 103 101 Hela tillverknings— industrin i % 100 100 100 100 100 100 Hela tillverknings- industrin i kr. 16 760 26 060 24 070 36 160 38 720 58 580

Källa: Se tabell 5.1.

Denna utjämningstendens gäller inte vid en uppdelning av stödföretagen efter stödområden. särskilt inte för stödföretagen i det inre stödområdet. Vid slutet av perioden hade i gengäld stödföretagen i två av stödområdena en högre lönenivå än hela tillverkningsindustrin.

Tabell 5.9 redovisar för tre år årslönen för arbetare och förvaltningsperso- nal. För arbetare erhålles inte någon enhetlig utjämning av lönenivån. Tvärtom erhålles enbart för stödföretag i yttre stödområdet en sådan tendens. Under alla tre åren låg arbetarlönen där högre än hela tillverkningsindustrins. Vidare steg för detta stödområde även den relativa lönenivån för förvalt- ningspersonal från 98 % 1965 till 104 % 1975. Följaktligen synes urvalet företag i detta stödområde vara företag som haft en god utveckling av lönebetalningsförmågan mellan 1970 och 1975.

För stödföretagen i det inre stödområdet samt i det övriga Sverige skedde en viss utjämning av relativlönen för förvaltningspersonalen. Den relativt gynnsamma löneökningen för tjänstemännen är en av anledningarna bakom utjämningen av relativlönen för stödföretagens anställda. En annan möjlig förklaring till utjämningen kan vara att tjänstemannaandelen istödföretagen steg snabbare än samma andel gjorde i hela tillverkningsindustrin. Följande tablå visar denna andel åren 1965. 1970 och 1975:

1965 1970 1975 lnre stödområdet 18.5 18.4 18.8 Yttre stödområdet 19.6 20.9 22.1 Grå zonen 25.1 26.0 260 Övriga Sverige 20.2 21.0 21 .1 Samtliga stödföretag 20.4 21.2 21.8 Hela landet 24.7 26.8 27.7

Tablån understryker att stödföretagens tjänstemannaandel visserligen stigit. men stigit långsammare än andelen i hela industrin. Enbart det yttre

• Sida 103
•  Original

stödområdet hade en snabb tillväxt vilket bidrar till att förklara den förmånligare löneutveckling detta stödområde hade enligt tabell 5.9.

Ovan påvisades att olika kategorier stödföretag väsentligt skiljde sig från varandra vad gäller relativ lönenivå år 1965. Den högsta relativa lönenivån registrerades för företag som fått stöd 1/7 1970 — 1975. därnäst följde de som fått stöd 1965 — 30/ 6 1970. medan rena sysselsättningsstödföretag hade den avgjort lägsta relativlönen. Denna mättes därvid i förhållande till den lönenivå som gällde i det enskilda stödområdet. För jämförelser över tiden är detta mindre lämpligt. eftersom stödet mycket väl kan ha påverkat lönenivån i det enskilda stödområdet. När löneutvecklingen studeras för nämnda stödföretagsgrupper används därför som jämförelsenorm motsvarande lön för hela tillverkningsindustrin. Denna torde knappast ha påverkats märkbart av regionalpolitiken.

Tabell 5.10 redovisar stödföretagsgruppernas utveckling av relativlönen för arbetare och förvaltningspersonal. För hela landet gäller att relativlönen steg enbart för arbetare och tjänstemän i lokaliseringsstödföretag 1970—75. Särskilt påtaglig var uppgången för tjänstemännen.

Vidare kan noteras att uppgången är helt hänförlig till utvecklingen 1970—75 dvs. under den period då stöd erhållits. För såväl lokaliseringsstöd- företag 1965—70 som sysselsättningsstödföretag skedde ingen sådan uppgång under de respektive perioder då stöd lämnats.

Betydande skillnader rådde emellertid mellan stödområden vad gäller relativlönens utveckling. I det inre stödområdet steg endast lönen för tjänstemän i lokaliseringsstödföretag 1965—70 påtagligt. I det yttre stödom- rådet ökade relativlönen för båda arbetstagaregrupperna mycket starkt i lokaliseringsstödföretag 1970—75. Det redan år 1965 rådande löneförsprånget i dessa företag gentemot lokaliseringsstödföretag 1965—70 steg därför succes- sivt under perioden. Eftersom denna utveckling påbörjades redan innan stöd

Tabell 5.10 Årslön för arbetare och förvaltningspersonal i vissa stödföretagsgrupper i % av hela tillverkningsindustrins åren 1965, 1970 och 1975

Stödområde Stödform Första- 1965 1970 1975 gångs- _— _ _— stöd Arbe- Förv.- Arbe- Förv.— Arbe- Förv.- tare pers. tare pers tare pers. lnre stödområdet lokstöd 1965—70 95 85 90 88 93 93 lokstöd 1970—75 95 92 96 86 97 91 sysstöd 1970—75 78 73 79 76 78 72 Yttre stödområdet lokstöd 1965—70 98 96 98 95 100 95 lokstöd 1970—75 110 101 112 104 118 114 Grå zonen lokstöd 1965—70 100 100 93 95 102 98 lokstöd 1970—75 102 102 103 100 105 101 Övriga Sverige lokstöd 1065—70 96 99 95 92 91 98 lokstöd 1970—75 100 94 96 96 100 99 Hela landet lokstöd 1965—70 98 95 96 94 98 96 lokstöd 1970—75 105 99 104 99 108 105 sysstöd 1970—75 78 73 79 76 78 72

• Sida 104
•  Original

1 Det kan t. ex. konsta- teras att antalet anlägg— ningar tenderat att stiga som en konsekvens av förbättrad täckningsgrad. Jfr diskussionen i G. Du Rietz: "Etablering. ned- läggning och industriell tillväxt i Sverige 1954—1970”, Industriens Utredningsinstitut. Stockholm 1975.

Tabell 5.11 Procentuell andel branscher i vilka yttre stödområdets lokaliseringsstöd— företag erhållit ökad relativlön

Stödårgång Löneform m. m. Period 1965—70 1970—75 1965—70 Årslön för förvaltnings- personal 57 55 Årslön för arbetarpersonal 57 60 Timlön för arbetarpersonal 60 64 1970—75 Årslön för förvaltnings- personal 54 47 Årslön för arbetarpersonal 63 70 Timlön för arbetarpersonal 55 63

Källa: Se tabell 5:1.

utgått och eftersom båda stödgrupperna fått stöd torde den knappast kunna vara en effekt av detta stöd. En branschuppdelning av materialet gjordes för att söka få ytterligare klarhet i detta. I tabell 5.11 redovisas andelen branscher inom vilka lokaliseringsstödföretagen kunnat öka sin lönenivåjämfört med samtliga industriföretag. För båda årgångarna stödföretag i yttre stödområdet steg relativlönen i flera branscher än den sjönk utom i ett fall. Endast årslönen för arbetare i stödföretag 1970—75 steg dock 1970—75 i signifikant fler än 50 % av branscherna. Det finns med andra ord ingen statistiskt säkerställd grund för påståendet att erhållandet av lokaliseringsstöd sammanhänger med en förmånlig löneutveckling för företagen. Detta hindrar inte att både den genomsnittliga lönenivån och relativlönens fördelning kring värdet 1.0 utvecklades förmånligt för det yttre stödområdets stödföretag. Resultaten kan möjligen tydas så att det förbättrade arbetsmarknadsläget i stödområdet kan ha legat bakom en viss utjämning av lönenivån för stödföretagen.

Bortsett från att 1970-talets lokaliseringsstödföretag haft en gynnsammare löneutveckling än 1960-talets i både grå zonen och övriga Sverige finns inga enhetliga tendenser i utvecklingen för dessa stödområden.

Denjämförelse som här gjorts mellan löneutvecklingen för stödföretag och löneutvecklingen för landets tillverkningsindustri bygger inte på samma antal anläggningar för de olika åren. Populationerna påverkas av nyetable- ringar och nedläggningar liksom av att statistiken i varierande grad medtagit industrianläggningar med minst 5 anställdal. I det följande avsnittet belyses hur antalet nyetableringar utvecklats samt dessas relativlön.

5.6. Lönenivån 1975 för nyetablerade stödföretag

Kapitel 8 ger en fyllig redovisning av hur många nyetableringar som skett med hjälp av lokaliserings- och sysselsättningsstöd. Enligt tabell 5.12 nyetablerades totalt 297 företag på stödorter med hjälp av dessa stödformer. Av 204 nyetablerade lokaliseringsstödföretag var drygt hälften självständiga företag. Flertalet av dessa eller 77 var nyetableringar som ej sammanhängde med en flyttning av produktionen från annan ort i landet. Ungefär två

• Sida 105
•  Original

tredjedelar av de icke självständiga nyetableringarna bestod av filialutlägg- ningar (65 st). Över 80 % av antalet nyetablerade sysselsättningsstödföretag var självständiga företag.

Tabell 5.12 visar att medan överlevnadsprocenten fram till utgången av år 1975 var 92 ”n för de nyetablerade lokaliseringsstödföretagen blev den enbart 72 % för företag som erhållit sysselsättningsstöd. Trots att de senare etablerades enbart under 1970-talet. medan en hel del lokaliseringsstödfö- retag nyetablerades före 1970 lades således en större andel nyetablerade företag som fått sysselsättningsstöd ned.

En svårighet med att belysa förhållandena vid nyetablerade företag är att de genom att de är både nyetablerade och små ofta ej finns redovisade i offentlig statistik. Enligt tabell 5.12 återfanns dock nära 70 % av de nyetablerade lokaliseringsstödföretagen i 1975 års industristatistik. Endast 27 % av nyetablerade sysselsättningsstödföretag fanns redovisade i denna statistik. Enligt tabellen och den genomgång av stödregistren som gjorts torde den främsta förklaringen till denna skillnad vara att de senare nyetableringarna

Tabell 5.12 Antal anläggningar och anställda 1975 i nyetablerade stödföretag enligt 1975 års industristatistik

Kategori nyetablering Faktiskt Faktiskt Antal Antal Antal antal ny- antal ny- anl. i anst. anst. etabl. etabl. ind.— enligt per

som ej stat ind. anl. nedl. före stat. 1976

Loka/iseringsslöd/öretag: Självständiga nyetable-

ringar 77 65 38 1 703 45 Självständiga flyttnings- etableringar 32 28 23 2 132 93 Samtliga självständiga nyetableringar 109 93 61 3 835 63 Filialutläggning till indu- striföretag 52 47 37 4 281 116 Filialutläggningar till icke- industriföretag 13 11 6 595 99 Filial/flyttningsetableringar 30 30 24 1 719 72 Samtliga lilialetableringar 95 88 67 6 595 98 Samtliga nyetablerade lokaliseringsstödföretag 204 188 128 10 430 81

Sysselsätlningsstödförelag: Samtliga självständiga

nyetableringar 77 56 11 210 19 Samtliga filialetableringar 16 13 7 115 16

Samtliga nyetablerade sysselsättningsstödfö- retag 93 69 18 325 18

Källa: ERU-enkät till länsstyrelserna angående nyetablerade och nedlagda stödföretag samt ERU:s bearbetningar av 1975 års industristatistik.

• Sida 106
•  Original

hade få anställda. ofta färre än den nedre gräns på minst 5 anställda som gäller för industristatistiken.

Genom att nyetableringarna i olika grad är representerade i industristatis- tiken är givetvis uppgifter om antal anläggningar, antal anställda och antal anställda/anläggning vanskliga att utnyttja förjämförelser mellan grupperna inbördes. Däremot kan jämförelser med samtliga stödföretag eller samtliga industriföretag lättare göras.

Enligt industristatistiken uppgick antalet anställda i nyetablerade anlägg- ningar som fått lokaliseringsstöd till 10.430 år 1975. Motsvarande uppgift för nyetablerade företag som fått sysselsättningsstöd var 325. Tillsammans svarade dessa nyetablerade företag för 5 % av sysselsättningen i tillverk- ningsindustrin i allmänna stödområdet och grå zonen och 12 % av stödfö- retagens sysselsättning i samma område.

Anläggningarnas storlek år 1975 var för nyetablerade företag som utnyttjat lokaliseringsstöd betydande. även om anläggningarna för samtliga stödfö- retag då var i genomsnitt klart större. De nyetablerade sysselsättningsstöd- företagen var betydligt mindre. men skilde sig inte mycket från samtliga sysselsättningsstödföretag.

Tabell 5.12 antyder således att de nyetablerade företagen både till antal. sysselsättning och storlek var en viktig delgrupp bland stödföretagen. Tabell 5.13 visar deras relativa lönenivå 1975 uttryckt i % av lönenivån för hela tillverkningsindustrin. En mycket markant löneeftersläpning kan noteras för nyetablerade sysselsättningsstödföretag trots att statistiken här torde inne- fatta de största av dessa företag med relativt hög lönenivå. Enjämförelse med tabell 5.10 visar att de nyetablerade sysselsättningsstödföretagen hade en lägre lönenivå än sysselsättningsstödföretag i allmänhet, särskilt vad gäller förvaltningspersonalen. Andelen tjänstemän var också lägre.

bönebilden för nyetablerade lokaliseringsstödföretag är som kontrast ljusare. Att den genomsnittliga relativa lönenivån i dessa förslag var 94 procent jämfört med 100 procent för samtliga stödföretag var främst en konsekvens av att både tjänstemannaandelen och arbetarnas lönenivå var klart lägre i nyetablerade lokaliseringsstödföretag.

Rätt betydande olikheter i relativlönen förelåg 1975 mellan olika grupper nyetablerade lokaliseringsstödföretag. Sålunda hade de självständiga nyeta- bleringarna en markant lägre lönenivå för arbetare medan förvaltningsper- sonalens lönenivå skiljer sig endast obetydligt. Genomgående kännetecknas flyttningsetableringarna av en lägre lönenivå för arbetare än etableringar som ej sammanhänger med en flyttning av tillverkningen.

En annan intressant skillnad kan iakttas för andelen förvaltningspersonal, vilken är högre för självständiga nyetableringar än för filialutläggningar. Andelen för de förra var t. o. ni. en procentenhet högre än genomsnittet för samtliga stödföretag. De självständiga flyttningsetableringarnas andel är nära nog jämförbar med tjänstemannaandelen i hela tillverkningsindustrin i landet (= 27.7 %).

Sammanfattningsvis kan framhållas att stödområdets nyetablerade lokali- seringsstödföretag hävdar sig relativt väl bland stödföretagen vad gäller sysselsättningsnivå. anläggningsstorlek. lönenivå och i viss mån också tjänstemannaandel. Visserligen saknas möjligheter att jämföra dessa nyeta- bleringar med nyetableringarna 1965—75 i landet som helhet. men det tycks

• Sida 107
•  Original

Tabell 5.13 Årslön för arbetare och förvaltningspersonal 1975 i nyetablerade stödfö- retag i % av årslönen i tillverkningsindustrin

Relativ årslön för ”t)- andel Arbetare Förv.- Samt- förv.- pers. liga pers. anst. Lokaliscri/lgsslöd/örclag: Självständiga nyetableringar 90 97 89 20.0 Självständiga flyttnings- etableringar 87 96 89 25.0 Samtliga självständiga ny- etableringar 88 97 89 22.8 Filialetableringar av indu- striföretag 105 102 100 19.8 Filialetableringar av icke- industriföretag 114 79 104 13.5 Filial-/flyttningsetableringar 88 97 86 17.0 Samtliga filialetableringar 101 101 97 18.5

Nyetablerade lokalise- ringsstödföretag. totalt 97 99 94 20.1 S_vssclsäl!nings/örclag: Samtliga självständiga ny- etableringar 74 66 69 18.6 Samtliga filialetableringar 75 63 68 14.8

Nyetablerade sysselsätt- ningsstödföretag. totalt 74 65 68 17.2

Källa: Se tabell 5:12.

enligt jämförelser som här gjorts, inte finnas skäl att tro att dessa stödeta- bleringar haft en särskilt ogynnsam sammansättning. Analysen i kapitel 8 stöder detta påstående. En bjärt kontrast utgör i dessa avseenden nyetable- rade sysselsättningsstödföretag.

5.7. Stödföretagens produktivitet 1965—75

Ett annat tänkbart kriterium på att stödet kan ha haft negativa verkningar på hushållningen med landets resurser vore om det utgått till lågproduktiva verksamheter. Enjämförelse mellan produktiviteten i stödprojekten och den i samtliga samtida investeringsprojekt i andra delar av landet skulle ha kunnat ge svar på den frågan. I brist på sådana data jämförs produktiviteten hos stödföretagen före och efter det att stöd utgått med den i bl.a. hela industrin. Databristen innebär vidare två andra begränsningar. Tidsjämfö- relser försvåras därför att prisindex saknas för stödföretagens tillverkning. I stället får jämförelsen göras mellan produktivitetskvoters utveckling över tiden. t. ex. kvoten mellan stödföretagens produktivitet och hela tillverk- ningsindustrins. Detta kan likväl ge tillförlitlig information om prisutveck- lingen för de båda företagspopulationernas produkter är påtagligt likartad.

• Sida 108
•  Original

' De stödföretag som respektive år ingick i industristatistiken.

Tabell 5.14 Förädlingsvärde per anställd ( i kr och %) i stödföretag samt i hela tillverkningsindustrin 1965, 1970 och 1975

Stödområde e. dyl. 1965 1970 1975 1 kr. 1 %" 1 kr. 1 %” 1 kr. 1 %(1 lnre stödområdet 29 010 80 47 920 92 84 130 89 Yttre stödområdet 37 420 104 57 410 110 91 810 97 Grå zonen 31 210 86 49830 95 97590 103 Ovriga Sverige 31 160 86 47 070 90 80 260 85 Samtliga stöd- _ företag 34 340 95 52 830 101 88 440 93 Tillverkningsindu- strin i landet 36 090 100 52 350 100 94 630 100

"1 % av värdet för landets tillverkningsindustri. Källa: Se tabell 711.

En annan begränsning är att det inte varit möjligt att mäta produktiviteten hos de samlade produktionsresurserna (den s. k. totalproduktiviteten) utan endast arbetsproduktiviteten mätt med förädlingsvärdet per anställd. Det är mot denna bakgrund givet att materialet ej tål några långtgående slutsatser. Genom uppdelningar av populationen stödföretag och genom användande av några jämförelsegrupper kan likväl belysas frågan om stöd givits till företag (i bästa fall projekt) som varit ur landets synpunkt lönsamma i meningen högproduktiva. Materialets begränsningar motiverar en mera översiktlig genomgång än den som gjordes av lönebetalningsförmågan.

Tabell 5.14 redovisar för åren 1965. 1970 och 1975 förädlingsvärdet per anställd för stödföretagenl uppdelade efter stödområde. Vidare framgår motsvarande tal för hela den svenska tillverkningsindustrin. Jämfört med hela landets industri var arbetskraftens produktivitet i genomsnitt lägre hos stödföretagen. Betydande skillnader förelåg dock mellan olika stödområden och år. Stödföretag i grå zonen har således snabbt förbättrat sin relativa produktivitet medan stödföretagen i yttre stödområden 1970-75 genomgick en motsatt utveckling. Genomgående tillhör det inre stödområdets stödfö- retag den del som hade den lägsta relativa produktiviteten. Löneeftersläp- ningen hos dessa stödföretag har således också en motsvarighet i en produktivitetseftersläpning.

5.8. Lokaliseringsstödföretag och sysselsättningsstödföretag

Enligt avsnitt 5.2 kan de skillnader i produktivitetsnivå som förelåg mellan stödföretag i olika stödområden möjligen bero på att förhållandena i stödföretagen endast speglar de skillnader som gällde stödområdets hela industri. Följande tablå belyser om så var fallet. Den visar tillverkningsin- dustrins relativa produktivitet i tre stödområden (index = 100 för hela landets tillverkningsindustri respektive år):

• Sida 109
•  Original

Tablå 1965 1970 1975 lnre stödområdet 81 88 89 Yttre stödområdet 106 113 109 Grå zonen 100 105 107 Hela landet 100 too 100

En jämförelse mellan denna tablå och tabell 5.14 antyder att såväl regionskillnader som utveckling över tiden är relativt lika för samtliga företag och delpopulationer stödföretag. Åter pekar analyserna på att i båda avseendena är det bestämningsfaktorerna till regionernas industrisamman- sättning m. m. som kommit att styra stödföretagens sammansättning och utveckling snarare än tvärtom.

I tabell 5.15 redovisas i indexform hur stödföretagens produktivitet relaterar till produktiviteten hos samtliga företag i tillverkningsindustrin i respektive stödområde. Stödföretagen har därvid också uppdelats med avseende på stödform och stödperiod. Mot bakgrund av ovanstående tablå är det knappast förvånande att den relativa produktiviteten för samtliga stödföretag ligger nära index 100. Två trender bör observeras. Den ena gäller att stödföretagen i yttre stödområdet haft en sjunkande relativ produktivitet. Man kan fråga sig om detta är en följd av stödföretagens utveckling eller av att nytillkommande företag under senare delen av perioden haft en lägre nivå. Uppdelningen av lokaliseringsstödföretagen i årgångarna 1965—70 och 1970—75 kan ge besked på den punkten.

Enligt tabellen skedde för stödårgångarna 1965—70 en viss försämring av den relativa produktiviteten mellan 1965 och 1970. Minskningen var

Tabell 5.15 Index för förädlingsvärdet per anställd i stödföretag av olika kategorier 1965. 1970. 1975. Index = 100 för respektive stödområdens tillverkningsindustri respektive år

Stödföretagskategorier 1965 1970 1975

Samtliga stöd/örelag i: lnre stödområdet 99 104 99 Yttre stödområdet 98 97 89 Grå zonen 87 91 96 Lokaliseringsstödföretag 1965—70 i: lnre stödområdet 102 101 98 Yttre stödområdet 97 95 95 Grå zonen 82 85 107 Lokaliseringsslöd/örerag 1970—75 i: lnre stödområdet 100 118 109 Yttre stödområdet 99 100 82 Grå zonen 89 94 91 Rena s_vsselsätmingssröd/örelag i." lnre stödområdet 78 85 72

Källa: Se tabell 5.1.

• Sida 110
•  Original

emellertid långt kraftigare mellan 1970 och 1975 för stödföretag som för första gången fått stöd mellan samma år. Det förefaller som om dessa senare årgångar inbegriper många företag med ogynnsam utveckling. vilka i varje fall år 1970 hade en relativt hög produktivitetsnivå. Det har inte kunnat avgöras om den lägre nivån år 1975 kan ha orsakats av ett lägre kapacitets- utnyttjande främst hos de större råvaruförädlande företag som blev stödfö- retag efter 1970.

Den andra tendensen för samtliga stödföretag är den gradvisa ökningen av den relativa produktiviteten hos grå zonens stödföretag. Också för dessa gäller att det främst är stödårgångarna 1965—70 som haft den förmånligaste utvecklingen.

Jämfört med industrin i sin helhet i respektive område tycks rekryteringen av produktiva lokaliseringsstödföretag ha varit mest framgångsrik i det inre stödområdet. Däremot gäller för rena sysselsättningsstödföretag det motsatta förhållandet. Såväl med avseende på arbetsproduktivitet som lönebetalnings- förmåga var således denna grupp stödföretag inte särskilt konkurrenskraftiga. Därtill kommer att det inre stödområdets industri jämfört med industrin i andra delar av landet hade låga löne- och produktivitetsnivåer. Sysselsätt- ningsstödföretagens relativa löne- och arbetsproduktivitetsnivåer var således anmärkningsvärt låga.

Lönegapet förklarades delvis av skillnaderi anläggningsstorlek mellan inre och yttre stödområdet. Att döma av tabell 5.16 synes denna delförklaring också kunna gälla för produktivitetsdifferenserna. I regel stiger produktivi-

Tabe115.16 Index för förädlingsvärdet per anställd 1965, 1970. 1975 i storleksgrup- perade stödföretag. Index = 100 för respektive stödområdes tillverkningsindustri respektive år

Stödområde Storleksgrupp i an- 1965 1970 1975 tal anställda per anläggningen

lnre stödområdet (5)— 19 81 85 82 20 —499 97 99 90 50—199 104 111 107 200 — 104 105 99

lnre stödområdet Hela tillverknings- industrin. index 100 100 100

Hela tillverknings— industrin. 1 kr 29 330 46 020 84 630 Yttre stödområdet (5)— 19 64 79 80 20 — 49 77 77 84 50 —199 82 81 81 200 — 107 106 92

Yttre stödområdet Hela tillverknings- industrin. index 100 100 100 Hela tillverknings- industrin. i kr. 38 260 59 080 103 700

Källa: Se tabell 5.1.

• Sida 111
•  Original

teten med storleken på anläggningen. För det yttre stödområdet tycks dessa storleksanknutna skillnader ha sjunkit väsentligt mellan 1965 och 1975.

5.9. Produktiviteten i nyetablerade och nedlagda stödföretag

1 avsnitt 5.3 och 5.4 redovisades hur nedlagda och nyetablerade stödföretags lönenivå relaterade till andra stödföretags samt till industriföretagens löne- nivå i hela landet. Här kompletteras dessa uppgifter med uppgifter om arbetsproduktiviteten för anställda i nedlagda och nyetablerade företag.

Förädlingsvärdet/anställd i de 26 nedlagda lokaliseringsstödföretagen uppgick år 1965 till 33 290 kronor eller till 97 procent av produktivitetsnivåni samtliga stödföretag. Enligt produktivitetskriteriet, men ej enligt lönekrite- riet. var således denna del av de nedlagda stödföretagen relativt konkurrens- kraftiga företag.

De nyetablerade stödföretagens relativa produktivitet år 1975 redovisas i tabell 5.17. Jämförelsen görs med produktiviteten i svensk tillverkningsin- dustri samma år. Av tabellen framgår att de nyetablerade lokaliseringsstöd- företagen hade en arbetsproduktivitet som var väl så hög som den i hela tillverkningsindustrin och således högre än genomsnittet för samtliga stödföretag. Som framgår av tabellen var det två grupper som särskilt gynnsamt avvek från övriga. nämligen de självständiga nyetablerade stödfö- retagen samt filialutläggningar. Flytningsetableringarna hade en sämre produktivitet och särskilt då de flyttade. självständiga företagen. vars produktivitet var endast 74 procent av tillverkningsindustrins. Denna nivå låg dock markant högre än nivån för nyetablerade sysselsättningsstödföretag.

Tabell 5.17 Relativ arbetsproduktivitet i olika kategorier nyetablerade stödföretag

Kategori nyetablering Förädlingsvärde per anställd i % av motsvarande för hela tillverk- ningsindustrin

Lokaliserings/örelag:

Självständiga nyetableringar 105 Självständiga flyttningsetableringar 75 Samtliga självständiga nyetableringar 88 Filialutläggningar till industriföretag 122 Filialutläggningar till icke-industriföretag 92 FiIiaI/flyttningsetableringar 94 Samtliga filialetableringar 112

Samtliga nyetablerade lokaliserings-

stödföretag 103 S_vsse/sälmingss/äd/örelag: Samtliga självständiga nyetableringar 64 Samtliga filialetableringar 37

Samtliga nyetablerade sysselsättnings- företag 54

• Sida 112
•  Original

lAntalet arbetstimmar per arbetare uppgick till 1 469 mot 1 602 för de självständiga nyetable- rade sysselsättningsstöd- företagen. 1 895 för nye- tablerade lokaliserings- stödföretag och 1 630 för hela tillverkningsin- dustrin.

Gruppen filialetablerade sysselsättningsstödföretag hade ett så lågt föräd- lingsvärde/anställd som 37 procent av värdet för hela tillverkningsindustrin. Detta kan endast i liten mån bero på att något enstaka större företag år 1975 ej uppnått full produktionl. Bruttoöverskottet av produktionen var endast 15 procent av hela förädlingsvärdet mot 48 procent för nyetablerade lokalise- ringsstödföretag och 53 procent för hela tillverkningsindustrin.

5.10. Slutsatser av jämförelserna av stödföretagens lönenivå och arbetsproduktivitet

Stödföretagen betalade år 1965 i genomsnitt lägre årslön för sina anställda än tillverkningsindustrin i hela landet. Detta var en följd av att de dels hade en lägre andel tjänstemän bland sina anställda. dels att dessa tjänstemän var lägre betalda än industritjänstemän i gemen. Stödföretagens arbetarpersonal erhöll en väl så hög årslön som motsvarande personal i företag som ej erhållit stöd. Endast i det inre stödområdet var detta inte fallet.

De stödföretag som ingick ijämförelserna var sådana som redan 1965 hade en befintlig anläggning på platsen. Jämförs lönenivån för dessa stödföretag med lönenivån i samma område för samtliga industriföretag erhålls ingen påtaglig genomgående skillnad. Med andra ord tycks inte stödföretagen i varje stödområde avvika positivt från övriga företag vad gäller lönenivån. I synnerhet gällde detta inte för tjänstemän som tvärtom var i genomsnitt lägre betalda.

Detta resultat kan synas än mer förvånande om man vet att stödföretagen var relativt stora företag mätt med antal anställda per anläggning. Eftersom högre årslön betalas för både arbetare och tjänstemän ju större anläggnings- storleken är. borde detta i sig innebära en högre lönenivå för gruppen stödföretag. Slutsatsen blir följaktligen att stödföretagen torde ha betalat lägre lön än andra företag ijämförbar storlek. Om lokaliseringsstöd främst utgått till investeringsprojekt med samma produktionsinriktning som den befintliga anläggningen lämnar detta två möjliga slutsatser. Den ena är att stödföre- tagen råkar ligga på sådana orter inom stödområdet som har en lägre lönenivå än stödområdet i gemen. Den andra alternativa slutsatsen är att stödpolitiken faktiskt och åtminstone delvis kan ha stridit mot delmålet att ge stöd åt enbart konkurrenskraftiga företag för att minska stödets negativa tillväxteffekter.

En annan indikation på att detta senare delmål ej helt uppfyllts är att stöd givits till anläggningar som före 1976 nedlagts. De 26 anläggningar av totalt 72 nedlagda. som 1965 redovisades i industristatistiken. sysselsatte sistnämnda år 1 001 av samtliga stödföretags då 79 083 anställda.

De studier som kunnat göras av olika delgrupper stödföretag tyder på att de företag som först efter den 30/6 1970 erhållit lokaliseringsstöd hade en högre lönenivå än de. som fått stöd före detta datum. Detta förhållande gällde i varje stödområde.

Undersökningarna har vidare påvisat en betydande skillnad i lönenivån hos stödföretag i det inre stödområdet jämfört med andra stödföretag. Den lägre lönenivån hos de förra företagen sammanhänger med att dessa a) har en lägre tjänstemannaandel b) är genomsnittligt betydligt mindre samt c) betalar lägre genomsnittslöner. Detta kan i sin tur hänföras till dels att industrifö- retagen i det inre stödområdet avvek i dessa avseenden från företag i andra

• Sida 113
•  Original

stödområden. dels att stödföretag i det inre stödområdet inbegrep också rena sysselsättningsstödföretag. De senare betalade klart sämre löner än jämför- bara lokaliseringsstödföretag i området. Att det inre stödområdets stödfö- retag betalade en mycket lägre årslön än samtliga stödföretag hade således sin förklaring i stödområdets lägre lönenivå och ogynnsamma industrisamman- sättning såväl som i att urvalet av företag som fått stöd var sämre i den meningen att en större andel lågbetalande. små företag med låg tjänsteman- naandel ingick.

Sammanfattningsvis blir således slutsatsen att det inte från 1965 års lönebetalningsförmåga finns några tecken på att stödföretagen då var särskilt konkurrenskraftiga eller för samhället lönsamma. Det är emellertid möjligt att de projekt som erhållit stöd avviker så fördelaktigt från den 1965 befintliga produktionen att utvecklingen 1965—75 för hela anläggningen bättre uppfyllt dessa krav på stödpolitiken. En annan möjlighet är att stödet till anläggningar som nyetablerats 1965—75 haft en högre grad av måluppfyllelse.

Analyserna av den relativa löneutvecklingen för stödföretagen visade att dessa i genomsnitt förbättrat sin lönenivå till ett värde som år 19751ågi paritet med tillverkningsindustrins samtliga företag. Utvecklingen var särskilt gynnsam för det yttre stödområdet. Lönenivån var för dessa 5 procent högre än i tillverkningsindustrin och för arbetare nära 10 procent högre.

Det inre stödområdets stödföretag hade inte någon lika gynnsam utveck- ling. Där steg endast tjänstemännens relativlön. Genomgående under perioden låg lönenivån för rena sysselsättningsstödföretag markant lägre.

Jämförelserna av stödföretagens arbetsproduktivitet ger i huvudsak samma slutsatser. Stödföretagen rekryterades i huvudsak från respektive stödområdes industriföretag. men utan att genomgående avvika positivt från dessa med avseende på både lönenivå och produktivitet. Produktivitetsut- vecklingen innebar liksom löneutvecklingen i regel en minskning av det negativa gapet gentemot tillverkningsindustrin i stort.

Det yttre stödområdets lokaliseringsstödföretag låg högre än det inre stödområdets också i arbetsproduktivitet. Dessa senare hade i sin turen högre produktivitet än samtliga stödföretag i inre stödområdet. Motsatsen gällde för gruppen rena sysselsättningsstödföretag. vilka inte ens nådde upp till 80 procent av nivån för samtliga företag i området. Ännu värre utföll jämfö- relsen för nyetablerade sysselsättningsstödföretag. Dessa var för samhället sällsynt olönsamma företag att döma av både lönenivå och arbetsprodukti- vitet. Det finns inte heller något skäl att tro att det stora antal sysselsätt- ningsstödföretag. som ej fanns redovisade i industristatistiken. avviker förmånligt från de i tabellerna medtagna företagen. I allmänhet torde motsatsen gälla då företag utanför industristatistiken är synnerligen små.

Nyetablerade lokaliseringsstödföretag var däremot som grupp betydligt mer konkurrenskraftig. Färre nedläggningar samt höga lönenivåer och hög arbetsproduktivitet utgör tecken på detta. Möjligen kan det dock framhållas att flyttningsetableringarna i dessa avseenden varit sämre än andra etable- ringar. Det är möjligt att detta kan sammanhänga med att tillverkning som fått en sämre internationell konkurrenskraft tenderar att ha en hög rörlighet. En del tillverkning som annars skulle ha flyttat utomlands kan således med hjälp av lokaliseringsstödet ha flyttats till stödområdet. I kapitel 8 analyseras denna möjlighet vidare.

• Sida 114
•  Original

||'_ _"'| _,'|._"— |'."|.||| ... .'|_, .. - ||-- |'._ .. .-'||.| |||'||_ ||. ||| ”.| .|- "'$" . jl'I|||||||'|"'||_':'.FH*""|;':"|"1"_'|".'""'"'”-'???" ,?å';|'| .".'.»'.".- " . ||".'1"" i'|-' " . ..||-,|- ' "'.-"'"';. ”" f'Elr ,,',"||'_|',|-..h||"||7""'"|"1"'1'|'i| ' -|'.'-7--,-|| - '- ' . "tl'w -r:||'||'=».". ...g. ||,l'-_.'.,'.;j '."_:'|'..'.'.'.'.., " '" |_5'_""'j|=....| -,-'-" .'.'|l|»»'”.'.' -..... t,; ' ||,||,., JtI'-||_='|a|q|.'||-||,.,.- '||: ["'| __'_'l|-||_||"'»|..w.'|'g___|_'_'||l"i %% ' 3" ._||z'|,'.,.r|||.1||| t'tll- |||-| '|.'.'11_».|rr||,|-|| _.|l :. |- .».tu; ' ”_|'| | | - . | .. .. . '| ' |--. - | '|||'|| ' 1 | ' || ' ' '. ' > ___ 'Ä'JIII'H "- _-|*||_?|_1_l__r__ tl", _'_|.' ""-|. " H ' . . " .- "M_- .|'1|'J'..' |13_ .' .|' '. - ..- ' .' . _ - | __ _ _ ._ (' ."'-|» -."'...|. _ ,. || || .. ___'-'|.|'||;_|.'| || ._,.|| ”|.

.|||| -|

|'|_.||-| -. .||

|. .|- ""' N. 'I ' ._ " -' "

| '. l. HU|-"'|,:-|| |_|!"I' |||;|.._ .» -' ' ||..'.|_,'|. #1? '_||. _ ' ..

.. ... f '. . . '

| .|_.' __|..'_ '|' |_|._'_' .',|||.|... ”'|-ä?;|'._.|_ .|—'| _ . ,1 ' ÄFJTJ_ |'.'|' .':.' . 'yf'|;.'| |'.|"i.|;'|'. .||-|.||1|1 .|' 11?

|.' -'. .- |."'.'

& I _ ||. -.'..|.,.;| __t||._. |..',";':-"'-.'"'|'1.' få.—_il'i'glfdäu ,_ . .'..---_H—E't'hup.'|||'|.'1._||'L"|J'L' "'|-"' ""-a'la . ' " "'"'.|"C|.|..--”.-i—"" -"".F-'-"'."_'..1.»»'l'.'*' " ' ' HUF-'"»Fd "' '='-L" _|_||,_ | _ |_ . |__.-|- ,||. | _ | . ". | ... ' | .. 1.' ..,. ||.. | |,F|- & . _ . _|..; 1.1 G 'L: IIII ll".1I __ ' ' ':' ' '. .erwä't |ååd- - '»» .-..nnwn.

. .»4'1'7. .' ' . |, ' ' .IL .lm1';n'|»|: .! [_.|-||| " I.".' | muut: t',

. .,|.|.|,,- ||||,'||i.!lrl|||,| urin,,» »..|":|"|t»'1|'-tmc-'»-t'r -.»l-

I(all-'_'.l1l—llll " " »- Lr. ||| '-'_' ..- |,1,'|r.'

. ' J' . .|- ._-'." . |.'||'||.|'|'|| .' '_._| .. "'. ',||". ;_"_|'_"|"__" ,J .

||| _ |||-|.-|

'L .'.. 't ."'-'."-";"|'| '||t_3'__'l|'-'|E'. "'|"' __ .|_-'_-|'=_||||-_-"" R;” » || MFF"LHHW'H'" ||r|'|:;e_lglll|"l'r|.'|| -. ' ._||"' .'.'. '_å' ' _ ' "' |||-'||_|__,||__|1|.'|| _'1|.._ MB"-mH"-tit "'Hll'lwll'l! '"'"H't

"|"_'"" .”..."i_ '.!;fll'h fifi-|"? d%£;'||-|'||__ _| ||| || "||'J|.t.'1'1'l|1.1:| |||;|_|||.'_.1||_'||...m .l.|'_"|.".|.|.L|'.t|'

".|1' __.| . | " r.11f1.'.|||"|||1'|." r.'|'||||1|'|

| | | |

_ -' '1' "' || .., | |_ |.. "'|'J"|1'|||' " ||.'5"'.. | .|. . . '|-.'-1._ |f.|_.',1_|.'_||' II).—':': _ _".. |. | '|'__'_.|.|"" _.__|F'|_ |""||.|."| |||; _ _ ||| |||. | ____|_..__|_ _||'| || , , il |'|]|'|_ | ||_||' ||

.|m|||-| .-. -l|-'» "|'"|'1ul|i€|i|l.|'f1 '|| L'--:|,='

__ |||| ('if-. . rl'||'_:-_l|- I'TIII'IW: '. - & | E' .1ållv '|Fu. |, |_|”. ._- || JLI. ""'"1'; "... "" af.; ..'""ll"" ..””le . .' | » JMw-n '.t'..||»»|f.|'.'a1'|.|-'u |» . | |... | -. 1 _ |||'|€|1'|__'i'"|.._||'-»-'-[. 'MMD.*1'H'"!'HM'H'-I'"r"?""1'"1'-1

| _' ' '|||||| |'_""I

. .. . ...|.. . ..|..- ' ... . mill” '. _ . | ." !l'__. ' "|. __.|||| " |'|'|-';|'";_','|"r'll|_ ' rä "":: " - " .| | _|"'|| "' "'| 'El1_lllllålr"lFII-'1| | "1|'| "l'- "1.'1' '.'f|.||l..||u'.1_'|1 - | || || _ | || |||l l'll'f |||F1 " 'lll-II" || " -_-l|'.'|| '.|l- |||". "_'__||||11'.' "u:-|||" |||-_. ||'|_._| _, [|._| _||_|| ||.|||_| .1||:.||.'| |"" "in."! l'l |.'-amg . I "'|'

. . _||.-» -' _|-,|'F,. _. . ,||.|_. . .._ '_'.»r .m— '.|i|||||'l'1|_||_|||;l'.»1|.5:u||||| |-||||||'en

.. '=- .? 'TI'_'*""'_" nh" l-- .._ lll-!.. . .||_||H.|;n.f1 |.rm'tlunl'ily l'|1.'|—l ?: ' In.—|L =._'11".|_'l F.T|'|| .|[1'|||| lid. lm _ _, _ .- _ . .Ell-l -l||h| n|-'-åw.1".r,l,t-11Mk££1£11

- . _ || .| | _ - _. _ u|-||.||.| "Tillit" | '_.1;'| "|.'-| |t|||||NL|F|m

" ' ' ' .? "i'l' i'l" ltt-1H'Ei'l-llnull' nanign-| ||. d' 511” »'-"MTD.5|.|

_ _ _|_ +|”, rall.r|'f|1.|ti||:,|å.|g|.|'||;ll|'l-l||l _| 1'||. :'Jq, »» . » - aut" ".uw aMä ' Huv-r... »| »» |,- ' ' mph-Hi ||.» FBE'T» "...'.udm

_ ” |». » _'åu-ne efter. |||. . r|.ug|q|p|i|r||».:r| ut; " ':i'iu1'1_"'l-:"."_-' ä'lrjl'h' ' ||; .i""- #if:-'l- lill; mim-"Il] [PW

. . . .-.| ||.|

.. . -.. . .nu-.... | .' .'"' ".'|'..' .". .'" '." |." "..'" ' " |||" l..! -."l;'-" v. .-.' .|' " ' . -"'l' P|'-|1 | '|' -=."'":! |"-, " ' " | .|-"' _|

-._-"'- ' - "' _ pau |r.,'|1'.||.lJ[|1T|N rm

,

• Sida 115
•  Original

6. Strukturomvandlingen och resursanvänd- ningen i stödområdena

6.1. Frågeställningar

I kapitel 3 diskuterades hur måluppfyllelsen med avseende på regionalpoli- tikens sysselsättnings- och tillväxtmål sammanhänger med frågan om stödet utgått till tillverkning, som på sikt varit samhällsekonomiskt lönsam eller konkurrenskraftig. Kapitel 4 gav vid handen att sysselsättningseffekterna 1965—1975 i allmänna stödområdet till stor del berodde på att den konkur- rensutsatta. ej råvarubaserade sektorn haft en förmånlig sammansättning med avseende på branscher med snabb hemmamarknadstillväxt och god utveckling av den internationella konkurrenskraften. Trots att denna sektor var liten 1965, bidrog den således med en stor sysselsättningseffekt. Föreliggande kapitel utvecklar analyserna av förändringarna i stödområdets och stödföretagens branschinriktning.

Huvudsyftet med kapitlet blir mot denna bakgrund att ge underlag till en för valet av medel i regionalpolitiken strategisk fråga: Har regionalpolitiken fungerat så att stödområdenas industrisammansättning blivit bättre?

Om denna fråga bejakas för något stödområde kan detta tyda på att regionalpolitiken varit effektiv i den meningen att den både skapat syssel- sättning under den studerade perioden och en grogrund för en god naturlig framtida sysselsättningsutveckling inom industrisektorn. Eftersom regionala problem torde finnas även i framtiden, men kan gälla delvis andra delar av landet än de nuvarande stödområdena, blir en viktig följdfråga att besvara vilka stödformer som kan ha varit i särskilt hög grad måluppfyllande.

Om i stället utvecklingen inom industrisektorn talar för ytterligare stödinsatser i stödområdena måste en naturlig följdfråga bli: Har det regionalpolitiska stödet varit feldimensionerat eller felkonstruerat vad gäller ambitionen för vissa stödformer att stödja enbart långsiktigt konkurren- skraftig produktion? Om nämligen den naturliga industriutvecklingen ursprungligen bedömdes riktigt och insatserna inte ens efter 11 år (1965—75) lett till minskade krav på samhällsinsatser, kan minst en av följande slutsatser dras:

— Det föreligger starka inbördes konflikter mellan huvudmålen för regio- nalpolitiken. — Stödinsatserna har varit för små. — Stödformerna som använts har varit ineffektiva att döma av utfallet för något (några) av målen.

• Sida 116
•  Original

Ambitionen att belysa dessa strategiska frågor för den framtida regionalpo- litiken gör, att intresset i kapitlet har knutits till att dels undersöka den långsiktiga utvecklingen av varje stödområdes industriella specialisering, dels söka avslöja om och hur lokaliserings- och sysselsättningsstödens expansions- och företagsbildningseffekter sammanhängt med stödens s. k. produktvalseffektertjfr diskussionen i kapitel 2 på denna punkt). Med andra ord undersöks om lokaliseringsstödet medfört en vridning av produktions- inriktningen över till mera kapitalintensiva produkter (branscher) och om motsatsen blivit fallet för sysselsättningsstödet.

Genomgången av dessa frågeställningar har disponerats så att industriom- vandlingen i stödområdena först behandlas översiktligt för att belysa skillnader mellan dessa områdens specialiseringsutveckling och övriga Sveriges. Den allmänna svenska industriomvandlingen diskuteras bl. a. mot bakgrund av hur Sveriges roll i den internationella arbetsfördelningen gradvis förändrats under efterkrigstiden. Därefter belyses specialiseringsutveck- lingen inom den konkurrensutsatta förädlingsindustrin. Slutligen redovisas några kännetecken på hur resursanvändningen i stödområdenas industri avvikit från den i tillverkningsindustrin iallmänhet. Stödpolitikens produkt- valseffekter har analyserats för tre stödområden och hela landet. Denna analys presenteras dock inte i kapitlet, främst av utrymmesskäl, utan i en rapport som publiceras i ERU:s serie Underlagsmaterial. Däremot summeras de viktigaste resultaten i det avslutande avsnittet i detta kapitel.

6.2. Några drag i den industriella omvandlingen i hela riket

Med avbrott först under de senaste åren har svensk ekonomi kännetecknats av en osedvanligt kraftig och nästan oavbruten tillväxt sedan det andra världskrigets slut. Denna ekonomiska tillväxt har på många sätt burits upp av en gynnsam tillväxt av industrisektorns produktionsvolym och produktivi- tet. lndustrins utveckling var såtillvida gynnsam som den sedan 1950-talets slut kunde ske utan ökning av antalet sysselsatta under en period som kännetecknades av svår registrerad brist på arbetskraft. Trots detta tappade industrin något av sin attraktionskraft för den inhemska arbetskraften. Den konstanta sysselsättningen kunde endast upprätthållas genom en immigra- tion, som i sin omfattning inte torde stå efter särskilt många andra industriländers.

Industrins produktions- och produktivitetstillväxt styrdes under denna tid i ökad omfattning av Sveriges stigande utlandsberoende. Produktionsinrikt- ningen inom denna sektor hade från världsdepressionen på 1930-talet och med kulmen under andra världskriget mer och mer bestämts av utvecklingen av den inhemska förbrukningen. Från 1940-talets senare del avtog detta nationella beroende alltmer.

I stället har produktionsinriktningen kommit att bero av både den inhemska och den internationella marknadens utveckling samt samspelet mellan dessa. Detta har medfört att industrins andelar av den inhemska förbrukningen allmänt sjunkit samtidigt som exportens andel av produk- tionen allmänt stigit och på så sätt kompenserat industrin i stort för förlorade hemmamarknadsandelar.

• Sida 117
•  Original

Att detta varit en utveckling som isin helhet varit synnerligen gynnsam för Sverige hindrar inte att den för enskilda delar av landet kan ha medfön betydande problem. En anledning till detta förhållande är givetvis att inte varje del av industrisektorn förmått kompensera sin minskande hemma- marknadsandel med en ökande export. Två historiskt betingade orsaker kan anges till de ojämna produktionsbetingelserna inom industrin.

Den ena orsaken är att under en period med öppnare utrikeshandel slås de produktionsgrenar ut som dessförinnan gynnades mest av de skyddande handelsbarriärerna. Goda exempel på detta finns inom textil-, konfektions- och skoindustrierna. Återllyttningen av produktionsresurser till konkurrens- kraftiga exportsektorer har givit upphov till kraftiga produktivitetsvinster och stigande ekonomisk standard i riket som helhet.

Den andra bakomliggande orsaken till skillnaderna i produktionsbeting- elser sammanhänger med att Sverige under den beskrivna perioden kommit att påtagligt förändra sina komparativa fördelar. Från att ha haft gynnsamma betingelser för råvaruframtagning och råvaruförädling samt för produktion av enklare arbetsintensiva standardvaror kom landet att få låga relativa kostnader i tillverkningen av mera teknologiskt och marknadsmässigt sofistikerade produkter. Bakgrunden till denna utveckling har diskuterats i annat sammanhang och skall här inte beröras.l Däremot bör påpekas att omvandlingen av produktionsinriktningen i den riktning, som nämnts. inte tycks ha varit särskilt snabb inom den del av industrin som kunnatjämföras med andra länder, nämligen verkstadsindustrin. Det bedöms som troligt att ett väsentligt skäl till detta varit den långvariga bristen på tekniker, yrkesarbetare samt (finansiellt) kapital till industrin.

Industrisektorn är inte jämnt utspridd över landet efter befolkningens regionala fördelning. Sammansättningen med avseende på industrier med varierande produktionsbetingelser är inte hellerjämn.2 I det följande beskrivs några drag i industrins omvandling. Därvid används en grov sektorindelning av industrin, vilken indelning grundar sig på faktorer av betydelse för tillverkningens lokalisering till och inom Sverige.

I kapitel 4 redovisades regionalpolitikens sysselsättningseffekter fördelade på l)branscher som varit långsiktigt skyddade från utländsk konkurrens, s. k. skyddad industri (S-sektorn), 2) branscher baserade på inhemska eller utländska råvaror, s. k. råvarubaserad industri (R-sektorn), samt 3) branscher

' En populärt hållen beskrivning återfinns i L. Ohlsson: "Svenskt industriarbete i en internationell ekonomi", Sekretariatet för framtidsstudier, Stockholm 1976. Denna skrift bygger på analyser från tre böcker av samma författare publicerade av Industriens Utredningsinstitut: "Utrikeshandeln och den ekonomiska tillväxten i Sverige 1871—1966", Stockholm l969; "Metallmanufakturindustrin- produktionsförutsätt- ningar och specialisering i internationell jämförelse", Stockholm 1973 samt "Svensk verkstadsindustris internationella specialisering", Stockholm 1976.

2 En analys av den regionala specialiseringen på olika slag av industri finns i L. Ohlsson: "Hur kan en regional industripolitik utformas för att klara industrins strukturomvand- ling?" publicerad i ERUls forskarrapport "Att forma regional framtid". Publica, Stockholm 1978. Denna artikel är en delrapport från ERU's projekt: "Regionernas specialisering och internationella beroende", vilket projekt kommer att avrapporteras i rapporten från ERU*s arbetsgrupp kring den regionala arbetsfördelningen inom industrin.

• Sida 118
•  Original

lSe L. Ohlsson: "Regio- nernas specialisering och internationella beroende: Val av branschindel- ning”, ERU'S Underlags- material nr Ul9, Stock— holm 1977, för en redo- visning av kriterier och den faktiska branschklas- sificeringen.

som var konkurrensutsatta och ej råvarubaserade, s.k. konkurrensutsatt (förädlings-)industri(K-sektorn). Uppdelningen har redovisats i annat sammanhang och skall därför inte här upprepas.l Några omständigheter förtjänar dock att understrykas. En är att inga branscher utanför tillverk- ningsindustrin (=SNI 3) ingår. Således ingår t. ex. i råvarubaserad industri inte råvaruframställande industri.

Den skyddade industrin, som under hela 1960-talet hade synnerligen låga export- och importandelar, inbegriper såväl förädlingsindustri som industri intimt förknippad med inhemska råvaror. Den råvarubaserade industrin omfattar således enbart den del av den totala råvarubaserade industrin som var konkurrensutsatt på sina varumarknader och vars tillverkning bedömts vara tekniskt eller av transportekonomiska skäl intimt beroende av inhemska eller utländska råvaror. Den omfattar således delar av livsmedelsindustrin, träindustrin och papper- och massaindustrin samt petroleumraflinaderierna. Metallindustrin har däremot i sin helhet förts till den konkurrensutsatta förädlingsindustrin, därför att det inte varit möjligt att i statistiken skilja basmetallindustrin från den del av branschen, som tillverkar speciella metallsorter. Gjuterier har dock förts till den skyddade industrin, då de under perioden till skillnad från fallet under senare år var praktiskt taget helt skyddade från import och utan export. Tabell 6.1 visar hur konkurrensut- sattheten utvecklats för dessa tre branschgrupper mellan 1960 och 1975. Sistnämnda år var nära 40 % av produktionen destinerad till andra länder och nära 40 % av den inhemska förbrukningen importerad. Inom den kon- kurrensutsatta förädlingsindustrin var motsvarande andelar så gott som 50 %.

Den regionala utvecklingen av industrin kan mot denna bakgrund återföras på följande faktorer ]) regionens ursprungliga andel av tillverk- ningen inom dessa tre sektorer 2) hur tillverkningen inom dessa sektorer påverkas av olikheter i dels den inhemska förbrukningens tillväxt, dels export- och importtillväxten samt 3) hur regionens andelar av varje sektors tillverkning förändrats. I tabell 6.2 belyses betydelsen av de komponenter som nämnts under punkt 2 för perioden 1960—75. Långsiktigt steg förbruk-

Tabell 6.1 Konkurrensutsattheten i svensk industri 1960 och 1975

Exportens andel av lmportens andel av produktionen i % svensk förbrukningi % 1960 1975 l960 1975 Skyddade branscher 3 6 4 7 Råvarubaserade branscher 31 41 21 35 Konkurrensutsatta branscher 28 47 36 47 Samtliga branscher” 23 38 25 37

" Förutom reparationsverkstäder och några branscher med tvivelaktiga data ingår här hela tillverkningsindustrin (=SNI 3). Dessa uteslutna branscher svarade 1970 för ca 1 % av tillverkningsindustrins salu- och förädlingsvärde. Källa: Tabell 2 i L. Ohlsson. op. cit. 1978.

• Sida 119
•  Original

Tabell6.2 Svensk förbrukning och tillverkning av industrivaror fördelade på skyddade, råvarubaserade och konkurrensutsatta branscher 1960 och 1975

Andel av svensk Andelav svensk till- förbrukning, i % verkning (saluvär- de), i % 1960 1975 1960 1975 Skyddade branscher 23 19 24 19 Råvarubaserade branscher 22 19 26 20 Konkurrensutsatta branscher 55 61 50 61 Samtliga branscher 100 100 100 100

Källa: Tabell 1 i L. Ohlsson, op. cit., 1978.

ningen (i löpande priser) av varor från konkurrensutsatt förädlingsindustri klart snabbare än annan industrivaruförbrukning. Förbrukningsandelarna sjönk enligt tabellen för både skyddade branscher och råvarubaserade.

Den konkurrensutsatta förädlingsindustrin ökade emellertid sin produk— tionsandel starkare än sin förbrukningsandel. År 1960 översteg importen exporten så pass mycket att förbrukningsandelen var 5 procentenheter större än produktionsandelen. År 1975 var andelarna lika stora, vilket visar att exponen från konkurrensutsatt industri i landet vuxit snabbare än importen från samma industri i utlandet. Istället kom det stora exportöverskottet 1960 i råvarubaserad industri att nästan helt försvinna fram till 1975.

Slutsatsen blir att en region som haft en hög andel konkurrensutsatt industri gynnats dels av en snabb förbrukningstillväxt, dels av att Sveriges internationella specialisering förskjutits till förmån för sådan industri. En synnerligen viktig förutsättning för att detta skall gälla är dock att inte regionen haft en oförmånlig sammansättning inom denna stora och hetero- gena sektor.

6.3. Utvecklingen av skyddad, råvarubaserad och konkurrens- utsatt industri i tre stödområden

Tabell 6.3 anger den sektoriella fördelningen av sysselsättning och föräd- lingsvärde 1965 och 1975 i tre stödområden samt i hela riket. Utvecklingen för hela riket 1965—75 avviker påtagligt från den utveckling som ovan tecknades för tillverkningens saluvärde åren 1960—75. Den konkurrensutsatta indu- strins förädlingsvärdeandel sjunker medan den råvarubaserade industrins stiger. Det finns två förklaringar till detta. Den ena är att förädlingsvärdean— delen och saluvärdeandelen förändras i olika riktning för konkurrensutsatt industri till följd av att förädlingsvärdeandelen sjunkit från 51,5 procent till 46,2 procent i konkurrensutsatt industri. Detta kan troligen till icke obetydlig del tillskrivas den utflyttning ur landet av den arbetsintensiva tillverkningen av insatsvaror och halvfabrikat som skett, när handelsbarriärerna sjunkit. I råvarubaserad och skyddad industri steg i stället förädlingsvärdeandelen.

• Sida 120
•  Original

Tabell 6.3 Sysselsättningens och tillverkningsvärdets sektorfördelning 1965 och 1975 i stödområdena samt hela riket (i procent)

Stöd- område

lnre stöd- området

Yttre stöd- området

Grå zonen

Hela riket

År

1965 1975

1965 1975

1965 1975

1965 1975

Andel av sysselsättningen

Skyd- dade bran- scher

29 26

17 19

13 11

19 19

Andel av förädlingsvärdet

Råvaru— Konkur- Hela Skyd- Råvaru- Konkur- Hela basera- rensut- till- dade basera- ensut- till- de bran- satta verk- bran- de bran- satta verk— scher bran- nings- scher scher bran— nings- scher ind. scher ind. 28 34 100 27 32 34 100 21 46 100 25 26 43 100 33 48 100 16 37 46 100 25 55 100 17 34 47 100 20 66 100 13 22 65 100 19 68 100 10 26 62 100 13 66 100 20 15 64 100 12 67 100 20 17 62 100

Källa: Bearbetningar av industristatistiken gjorda inom ERU:s projekt "Regionernas specialisering och internatio- nella beroende".

Den andra delförklaringen torde vara den råvaruboom som följde på energikrisen och som först efter år 1975 förbyttes i sin motsats. Denna spreds in i den råvarubaserade industrin och innebar en relativ prissänkning förstora delar av den konkurrensutsatta industrin. Dessa förhållanden gör att sysselsättningsandelarna är tillförlitligare för jämförelse mellan de tre sektorernas utveckling även om också de kan ha påverkats i samma riktning som övriga andelar.

Tabell 6.3 visar att det inre stödområdets sysselsättning i tillverkningsin- dustrin fördelade sig tämligen jämnt mellan de tre sektorerna 1965. Hela 9 procent av tillverkningsindustrins sysselsättning hamnade där i gruppen uteslutna branscher, sannolikt till följd av att reparationsverkstäderna nästan uteslutande avsätter sina produkter lokalt. Samma beroende av lokala och regionala marknader finns i delar av den skyddade industrin, vilket torde förklara sektorns höga sysselsättningsbidrag i inre stödområdet. Vidare torde gruvindustrin och skogsbruket ha haft lika stor betydelse för sysselsättningen som tillverkningsindustrin.

Som framgår av figur 6:1 steg sysselsättningen i alla tre industrisektorerna. Den helt avgörande delen av ökningen skedde dock i den konkurrensutsatta förädlingsindustrin, som mer än fördubblade sin sysselsättning. Därnäst i till- växttakt (+ 42 %) följer de uteslutna branscherna, vilket kan tas som ett tecken på att sysselsättningsexpansionen inom de bärande sektorerna (industri, delar av offentlig sektor och kanske turism) varit tillräckligt stor för att gynna sysselsättningen också genom en framväxande tillverkning för den lokala marknaden. Det kan tänkas att en bidragande orsak till denna framväxt också varit inflyttningen till de större orterna i det inre stödområdet.

Trots den hastiga expansionen för K-sektorn i det inre stödområdet låg dess sysselsättningsandel ännu år 1975 hela 20 procentenheter lägre än i hela riket. I själva verket hade detta stödområde då knappt nått den nivå som 10 år

• Sida 121
•  Original

Antal Inre stödområdet sysselsatta

K-sektorn 10 000 S k -se tom 5 000 _ _ Fl-sektom 1965 1975 1965 1975 1965 1975 _ Branschgrupp och år Antal sysselsatta Yttre stödområdet i K-sektorn 60 000* 50 0004 40 000- R-sektorn ³⁰ 000' [. S-sektorn 1 20 0001 ' 1 10 000— 1965 1975 1965 1975 1965 1975 Branschgrupp och år

Figur 6.'I Sysselsä/mingsutveck/ingen inom vissa branschgrupper i inre och yttre stödom- rådet mellan 1965 och [975

Källa: Bearbetningar av industristatistiken gjorda inom ERU”s projekt "Regionernas specialise- ring och internationella beroende".

• Sida 122
•  Original

tidigare uppnåtts inom det yttre stödområdet. Det senare stödområdet hade emellertid under samma period ökat K-sektorns sysselsättningsandel med 7 procentenheter. I det yttre stödområdet hade den skyddade sektorn en riksnormal storlek och det är således den stora råvarubaserade sektorn som förklarar K-sektorns relativt låga andel. Den råvarubaserade industrin är i själva verket mer dominerande i det yttre stödområdet än i det inre. Till detta bör läggas att metallindustrin svarar för en relativt stor del av K-sektorns sysselsättning i det yttre stödområdet. Följaktligen kan därför detta stödom— råde sägas ha en känsligare sammansättning sett mot bakgrund av de ovan nämnda utvecklingsdrag i den långsiktiga industriomvandlingen, vilka sammanhänger med försämrad internationell konkurrenskraft och långsam marknadstillväxt. Som framgår av figur 6:1 sjönk också sysselsättningen i det yttre stödområdets råvarubaserade industri med nära 7 000 sysselsatta trots de regionalpolitiska insatserna.

Tabell 6.3 visar tendensen att ju längre söderut stödområdet ligger och ju tätare befolkat det är, desto lägre är sysselsättningsandelen för den skyddade industrin. Grå zonens andel är t. o. m. påtagligt lägre än hela rikets och hela skillnaden förklaras av råvarusektorns större andel. Att sysselsättningen kunnat stiga i den konkurrensutsatta sektorn med 1 300 sysselsatta kompen- serade dock inte helt sysselsättningsförlusterna i S- och R-sektorerna.

Sammanfattningsvis understryker sektorförskjutningarna i de tre stödom- rådena att det är den konkurrensutsatta förädlingsindustrin, som var den espansiva industrisektorn mätt med sysselsättningen. I stödområdena gällde detta dock i betydligt högre grad än i hela riket. Det kan vara en följd av en förhållandevis gynnsammare sammansättning av K-sektorn där och/eller andelsvinster för stödområdena kanske orsakade av de regionalpolitiska insatserna. Kapitel 4 antydde att båda förklaringarna kan ha gällt. I det följande avsnittet diskuteras industrisammansättningen inom de tre stödom- rådenas K-sektor för att närmare belysa denna fråga.

6.4. Utvecklingen inom den konkurrensutsatta förädlingsindustrin

Den konkurrensutsatta förädlingsindustrin kan indelas efter många grunder. Att beskriva utvecklingen i dess 80 branscher låter sig inte enkelt göras. Inte heller skulle en sådan detaljerad indelning ge en systematisk kunskap om strukturomvandlingen i stödområdena. Samma invändning kan resas mot en redogörelse på en grövre aggregationsnivå som följer den branschnumrering industristatistiken numera är uppbyggd efter. Här har i stället valts att gruppera de 80 branscherna efter två kriterier på branschutvecklingen för nationen som helhet under perioden 1960—75. Kriterierna har utarbetats för landets samtliga delar och använts inom ERU:s projekt "Regionernas specialisering och internationella beroende", men här har enbart de tre stödområdena samt hela riket valts ut. Att kriterierna utarbetats för perioden 1960-75 förklaras av att det är de långsiktiga drivkrafterna bakom olikheter i branschomvandlingen som här skall belysas.

Om vi jämför utvecklingen under en lång tidsperiod mellan två högkon- junkturlägen med fullt kapacitetsutnyttjande i industrin (och små lager) kan

• Sida 123
•  Original

produktionens branschomfördelning sägas bero på hur marknadens fördel- ning på samma branscher omvandlats samt hur fördelningen av denna marknad mellan svenska och utländska producenter förändrats. Marknads- tillväxttakten (den relativa) kan för svenska producenter vara svår att på något väsentligt sätt påverka eftersom prisstrukturen för konkurrensutsatta varor i hög grad bestäms på världsmarknaden. Utvecklingen av de svenska mark- nadsandelarna kan däremot både i genomsnitt och vad gäller fördelningen på branscher påverkas av inhemska faktorer.

De två nämnda komponenterna bakom den svenska produktionens branschomvandling har motiverat de två kriterier som här används för att analysera stödområdenas strukturomvandling. Det ena kriteriet visar föränd- ringen av Sveriges internationella specialisering här mätt med förändringen 1960—75 av kvoten mellan nettoexporten (= export minus import) och svensk förbrukning. En ingående beskrivning av detta och andra specialiseringsmått finns i kapitel 1 i L. Ohlsson "Svensk verkstadsindustris internationella specialisering" (Industriens Utredningsinstitut, Stockholm 1976).I Karak- tären på förändringen av Sveriges internationella specialisering samt dess regionala konsekvenser diskuteras i en artikel av samma författare i den av ERU utgivna studien "Att forma regional framtid", Publica, Stockholm 1978.

Det andra använda kriteriet är marknadstillväxttakten i Sverige 1960—75 för de olika branschernas produkter. Varje kriterium har använts så att branscherna först rangordnats från den med förmånligast utveckling(rang 1) till den med oförmånligast (rang 80). Därefter indelades branscherna i fyra grupper om 20 branscher, där således branscherna med rang 1—20 inbegreps i den första gruppen, de med 21—40 i den andra osv.

Tabell 6.4 redovisar hur stor sysselsättningsandelen var 1965 och 1975 inom de fyra branschgrupperna med olika utveckling av den internationella konkurrenskraften. År 1965 var uppenbarligen industrins sammansättning ogynnsam i inre stödområdet inte bara genom den höga andelen råvaruba- serad industri och den låga andelen konkurrensutsatt. Även inom den konkurrensutsatta industrin var inriktningen oförmånlig med avseende på den långsiktiga utvecklingen av landets internationella konkurrenskraft. Vid ett generellt tillämpat stöd skulle således sysselsättningstillväxten ha hämmats av stödområdets specialisering på dessa stagnerande delar av industrin.

Emellertid framgår av tabellen att sysselsättningstillväxten var våldsam i branscher med starkt förbättrad internationell konkurrenskraft. Under en period med allmänna sysselsättningsökningar i inre stödområdets industri praktiskt taget tredubblades dessa branschers sysselsättningsandel så att de år 1975 svarade för ungefär lika stor sysselsättning som den råvarubaserade industrin eller den skyddade industrin. Kan detta ha varit en följd av de regionalpolitiska insatserna?

I kapitel 4 uppskattades sysselsättningseffekten av de regionalpolitiska insatserna uppgå till omkring hälften av nettoökningen av antalet sysselsatta i inre stödområdet. I absoluta och relativa tal var effekten större 1970—75 än 1965—70. Den uppgång som således kunde förmärkas efter 1970 behöver emellertid inte enbart vara en följd av de höjda och annorlunda inriktade stödinsatserna. Redan till år 1970 hade nämligen det inre stödområdets

1Till skillnad från bran- schurvalet i nämnda studie ingår här enbart branscher som under hela perioden var mät- bart och påtagligt kon- kurrensutsatta. Detta gör att måttet Atix-MV C] kan användas i stället för den nettoexportkvot i utrikeshandeln mätt med A[(X—M)/(X+M)] som brukades i den cite- rade studien.

• Sida 124
•  Original

Tabell 6.4 Sysselsättningens fördelning 1965 och 1975 på fyra branschgrupper med olika konkurrenskraftutveckling. I % av total industrisysselsättning i respektive stödområde Stödområde År 80 kon- Varav inom 20 branscher med . . . . kurrens internationell konkurrenskraft utsatta branscher starkt för- svagt starkt för— bättrad för— för- bättrad bättrad sämrad el. för- sämrad Inre stöd- 1965 33,7 7,6 6,8 8,5 10,8 området 1975 45,6 21,4 5,7 6,9 11,6 Yttre stöd— 1965 47,8 13,2 24,1 5,7 4,8 området 1975 55,0 20,5 24,3 6,8 3,4 Grå zonen 1965 65,9 9,6 44,8 7,4 4,1 1975 68,2 12,4 40,9 7,1 7,5 Hela landet 1965 65,7 18,8 21,6 12,3 12,8 1975 66,8 25,5 19,2 10,6 11,2

Källa: Bearbetningar gjorda inom ERUzs projekt "Regionernas specialisering och internationella beroende".

industrisammansättning påtagligt förbättrats genom dels den lägre andelen råvarubaserad och skyddad industri dels en fördubbling av antalet sysselsatta inom branscher med starkt förbättrad internationell konkurrenskraft.

Tabell 614 visar också för det yttre stödområdet samt i viss mån även grå zonen att det är i branscher med starkt förbättrad internationell konkurrens— kraft som den snabbaste sysselsättningsexpansionen ligger. 1 yttre stödom- rådet steg dock sysselsättningsandelen endast med drygt 50 % jämfört med det inre stödområdets nära 300 %. Den förstnämnda ökningen var inte påtagligt förmånligare än hela rikets. I grå zonen var t. o. m. strukturom- vandlingen mätt på detta sätt klart mindre gynnsam än i hela riket. Det mönster som här framträder är att det inre stödområdet som 1965 hade den ofördelaktigaste industrisammansättningen haft en osedvanligt god indu- striell omvandling från sysselsättningssynpunkt. För förståelsen av hur regionalpolitiken verkat är det därför synnerligen viktigt att analysera a) om regionalpolitiken bidragit positivt till denna strukturomvandling samt b) vilka stödformer som i så fall varit särskilt fördelaktiga.

Förutom förändringen av den internationella konkurrenskraften varierar produktionsbetingelserna mellan de 80 branscherna också därigenom att marknadstillväxttakten är olika. Det har inte här varit möjligt att analysera betydelsen av tillväxttakten på världsmarknaden, som ju blivit allt viktigare för svensk industri. Däremot har som ovan nämnts tillväxttakten 1960—75 i den inhemska förbrukningen beräknats och de 80 branscherna fördelats i fyra branschgrupper efter denna tillväxttakt. Därefter har sysselsättningen åren 1965 och 1975 i de tre stödområdena samt landet i sin helhet fördelats på branschgrupperna. Sysselsättningsandelarna presenteras i tabell 6.5.

För hela riket gällde uppenbarligen att sysselsättningsandelarna steg för de

• Sida 125
•  Original

Tabell 6.5 Sysselsättningens fördelning 1965 och 1975 på fyra branscher med olika marknadstillväxttakt. I % av total industrisysselsättning i respektive stödområde

Stödområde År 80 kon- Varav inom 20 branscher med . . . . kurrens- marknadstillväxt utsatta branscher kraftig god viss stagne- rande/ min- skande Inre stöd- 1965 33,7 10,7 13,6 5,7 3,8 området 1975 45,6 16,9 17,0 3,3 8,5 Yttre stöd- 1965 47,8 10,3 9,9 19,2 8,3 området 1975 55,0 16,2 11,0 19,8 8,0 Grå zonen 1965 65,9 9,3 7,8 42,5 6,3 1975 68,2 14,6 9,2 39,3 4,8 Hela landet 1965 65,7 17,5 21,8 14,7 11,5 1975 66,8 19,1 24,2 14,2 9,0

Källa: Se tabell 6.4.

två branschgrupper som hade de högsta marknadstillväxttakterna. Jämfört med skillnaderna mellan samma branscher fördelade efter förändrad inter- nationell konkurrenskraft tycks dock olikheter i denna tillväxttakt ha varit mindre utslagsgivande för sysselsättningsandelarnas utveckling.

Regioner som år 1965 hade höga andelar av de två branschgrupperna med god respektive kraftig marknadstillväxt borde således ha haft en gynnsam naturlig sysselsättningsexpansion. Denna hypotes får också stöd i tabellen. I det inre stödområdet var således sju av tio sysselsatta i konkurrensutsatt industri anställda i företag inom de två nämnda branschgrupperna. Motsva- rande tal för det yttre stödområdet och grå zonen var 4 respektive 2,5 av 10. Det tycks med andra ord finnas skäl till slutsatsen att det inre stödområdet visserligen hade en ogynnsam industrisammansättning med avseende på den internationella konkurrenskraften 1965 men att detta mer än väl kompense- rades av att tillverkningen låg på marknadsområden i snabb tillväxt. Med andra ord tyder detta på att regionalpolitikens sysselsättningseffekter där blev stora p. g. a. kombinationen av kraftiga subventioner och den konkurrens- utsatta industrins goda marknadsbetingelser.

För de båda andra stödområdena gällde i stället att deras inriktning 1965 var fördelaktig med avseende på konkurrenskraft men ej vad gäller marknads- tillväxttakt. Följaktligen kan deras mindre kraftiga sysselsättningstillväxt bero på antingen skillnaden i regionalpolitiska instrument och deras styrka eller att marknadstillväxttakten är en viktigare drivkraft än förändringen av den internationella konkurrenskraften. Mot den senare tolkningen talar resultaten av tabell 6.4 som visade att sysselsättningstillväxten var starkt strukturerad efter konkurrenskraftsvariablen samt resultaten i kapitel 4 avseende sysselsättningseffekternas fördelning på branschgrupper.

• Sida 126
•  Original

6.5. Resursanvändningen i stödområdenas industri

Utvecklingen av stödområdenas sektoriella specialisering kännetecknas enligt föregående avsnitt av att den råvarubaserade industrins relativt stora betydelse för sysselsättningen påtagligt försvagades 1965—1975. I stället ökade specialiseringen på konkurrensutsatt förädlingsindustri främst i branscher med förbättrad internationell konkurrenskraft och gynnsam marknadstill- växt. För det allmänna stödområdets del innebar detta att olikheterna i industriinriktning mellan hela riket och detta område kom att minska kraftigt.

Denna utveckling har till en del teknologiska förtecken. Skyddad, råvarubaserad samt konkurrensutsatt industri skiljer sig åt vad gäller bl. a. transporterbarhet för den färdiga varan eller dess insats- och råvaror. Det är emellertid i detta fall främst kombinationen av egenskaper hos varorna och existerande transportteknologi, som skapar de teknologiska skillnaderna. Därutöver kan sektorernas direkta användning av viktiga produktionsre- surser skilja sig åt. En förändrad sektorinriktning påverkar i så fall också stödområdenas användning av olika produktiva resurser.

Med hjälp av industristatistiken kan sektorernas direkta användning av viss förvaltningspersonal, kapital (och elenergi) påvisas. Här görs detta för inlednings- och slutåren i perioden 1965—1975. Tabell 6.7 presenterar med hjälp av två mått hur kapitalintensiteten varierar mellan skyddad, råvaruba- serad och konkurrensutsatt industri samt hur stödområdenas relativa kapitalintensitet utvecklats.

Det ena måttet är motordrivkraften per sysselsatt medan det andra mäter kapitalintensiteten med elförbrukningen per sysselsatt. Sistnämnda mått påverkas av kapacitetsutnyttjandet. Eftersom kapacitetsutnyttjandet i indu- strin var högre 1965 än 1975 trots högkonjunktur båda åren, tenderar utvecklingen mellan de två åren att underskatta ökningen av kapitalmängden per sysselsatt. Emellertid elektrifierades maskinutrustningen i fabrikerna kraftigt under perioden, vilket torde ha påtagligt motverkat den nämnda tendensen till underskattning av kapitalintensitetens ökning.

Intresset här knyts emellertid inte till utvecklingen av kapitalintensiteten utan till skillnader mellan sektorer och stödområden. Som framgår av tabell 6.6 var för hela landet kapitalintensiteten enligt båda måtten betydligt högre i den råvarubaserade industrin än i skyddad respektive konkurrensutsatt industri. Det är den kapitalkrävande teknologin i massa- och pappersindu- strin samt i petroleumraffinaderierna som orsakar detta. Den högre kapital- intensiteten i konkurrensutsatt förädlingsindustri jämfört med skyddad industri torde i sin tur kunna hänföras till kemi- och metallindustriernas höga kapitalintensiteter. Detta sektorsmönster gäller inte bara hela landet utan även i stödområdena med undantag av det inre stödområdets konkurrens- utsatta industri.

Tabellen ger också vid handen att industrin i yttre stödområdet och grå zonen år 1965 hade en kapitalintensivare produktionsinriktning och/eller använde en kapitalintensivare teknik än motsvarande industrisektor i hela landet. Det inre stödområdet kännetecknades snarast av en mera arbetsin- tensiv produktinriktning eller teknik.

Tabellens fyra kolumner medger totalt 18 jämförelser (9 för vartdera måttet) av hur de tre sektorernas relativa kapitalintensitet utvecklats i de tre

• Sida 127
•  Original

Tabell 6.6 Kapitalintensiteten i tre branschgrupper i tre stödområden i procent av motsvarande branschgrupper i hela landet. År 1965 och 1975

Stödområde Branschgrupp År 1965 År 1975 Motor- Elför- Motor- Elför- drivkr./ brukn./ drivkr./ brukn./ syssel- syssel- syssel- syssel- satt satt satt satt lnre stöd- Skyddad ind. 95 75 80 59 området Råvarubaserad ind. 105 78 75 65 Konkurrensutsatt ind. 75 546 58 239 Yttre stöd- Skyddad ind. 137 171 128 183 området Råvarubaserad ind. 138 165 143 151 Konkurrensutsatt ind. 272 353 205 262 Grå zonen Skyddad ind. 105 116 296 85 Råvarubaserad ind. 136 131 114 128 Konkurrensutsatt ind. 176 167 162 157 Hela landet" Skyddad ind. 5,8 11,3 7,7 17,1 Råvarubaserad ind. 30,6 88.1 43,3 125,2 Konkurrensutsatt ind. 8,4 21,2 8,8 29,3

” OBS! att dessa uppgifter ej är uttryckta i procent utan anger motordrivkraften per sysselsatt ( i kw) och elenergiförbrukningen per sysselsatt (i Mwh) Källa: Bearbetningar av industristatistiken gjorda inom ERU”s projekt "Regionernas specialisering och internationella beroende".

stödområdena. 1 inte mindre än 15 av dessa 18 fall sjönk den relativa kapitalintensiteten. Med andra ord utvecklades industrin enligt tabellen i regel mot en mindre utpräglad kapitalintensiv produktinriktning ellerteknik. Perioden kännetecknades således sannolikt av att specialiseringen även inom respektive sektor utvecklades mot genomsnittet för landets industri. Eftersom tillväxten var särskilt kraftig i stödområdenas skyddade och konkurrensutsatta sektorer innebar också sektorspecialiseringens utveckling att stödområdenas industri drevs mot en mera arbetsintensiv inriktning.

1 tabell 6.7 redovisas hur kapitalintensiteten varierar inom den konkur- rensutsatta förädlingsindustrin mellan sektorer med olika konkurrenskrafts- utveckling. Som framgår av uppgifterna för hela landet var kapitalintensi- teten högst i de 20 branscher som fått en förbättrad konkurrenskraft 1960—1975 enligt det använda måttet. Detta resultat kan emellertid hänföras till vissa metall- och baskemikalieindustrier, medan övriga i gruppen ingående branscher (bl. a. branscher inom verkstadsindustrin) har betydligt lägre kapitalintensitet. Bortses från metallindustrin gäller i stället att konkurrenskraften tycks ha utvecklats sämre för kapitalintensiva än för arbetsintensiva förädlingsindustrier. Jämförelser av succesiva femårspe- rioder mellan 1960 och 1975 visar att metallindustrierna allt mer försämrat sin konkurrenskraft. Utvecklingen sedan 1975 har vidare kraftigt accentuerat att även denna kapitalintensiva industri förlorat kraftigt i komparativa fördelar. Resultatet att kapitalintensiv industri tappat komparativa fördelar står också i överensstämmelse med resultat som tidigare erhållits för svensk verkstads- industri.'

1Se kapitlen 6 och 10 i L. Ohlsson: "Svensk verkstadsindustris inter- nationella specialisering”, Industrins Utrednings- institut, Stockholm 1976, eller en artikel av samme författare publicerad i ERU's forskarrapport: "Att forma regional framtid", Publica, Stock- holm 1978.

• Sida 128
•  Original

Tabell 6.7 Kapitalintensiteten i fyra konkurrensutsatta branschgrupper med olika konkurrenskraftsutveckling i procent av motsvarande branschgruppers kapitalin- tensitet i hela landet 1965 och 1975

Stödområde Branschgrupp inom År 1965 År 1975 konkurrensutsatt ___—— industri med . . . . Motor- Elför- Motor- Elför- internationell drivkr./ brukning/ drivkr./ brukn./ konkurrenskraft syssel- syssel- syssel- syssel- satt satt Satt satt lnre stöd- starkt förbättrad 83 58 71 79 område förbättrad 116 1 280 93 743 svagt förbättrad eller försämrad 78 66 99 109 starkt försämrad 46 21 42 42 Yttre stöd— starkt förbättrad 100 73 111 94 området förbättrad 279 374 207 237 svagt förbättrad eller försämrad 101 111 94 70 starkt försämrad 96 218 85 149 Grå zonen starkt förbättrad 155 95 143 120 förbättrad 131 113 120 101 svagt förbättrad eller försämrad 101 70 106 80 starkt försämrad 88 46 57 88 Hela landet” starkt förbättrad 4,1 5,1 4,4 9,5 förbättrad 14,5 43,4 16,6 66,6 svagt förbättrad eller försämrad 5,1 8,8 5,6 12,0 försämrad 7,5 18,0 8,5 27,4

______—————————

" Se not till tabell 6.6. Källa: Se tabell 6.6.

Den i avsnitt 6.4 redovisade omstruktureringen av den konkurrensutsatta industrin mot branscher med gynnsam konkurrenskraftsutveckling innebar således en tendens i riktning mot minskad kapitalintensitet. Eftersom denna omstrukturering var starkast i inre stödområdet och svagast i grå zonen torde strukturomvandlingen till förmån för arbetsintensiv industri med gynnsam konkurrenskraftsutveckling ha varit kraftigareju mer prioriterat stödområdet varit i regionalpolitiken.

Den relativa kapitalintensitetens förändring mellan 1965 och 1975 kan i tabellen följas i fyra sektorer och tre stödområden med två mått. ] fjorton av dessa tjugofyra fall sjönk denna intensitet. Det förefaller således som om en uppdelning i mera finfördelade branschgrupper kan rucka på den slutsats som ovan drogs på basis av utvecklingen och av de tre sektorerna i tabell 6.6. I en separat publicerad rapport i ERU:s serie Underlagsmaterial redovisas därför en analys av dels hur trenden i stödområdenas specialisering på 80 konkurrensutsatta branscher sammanhängt med branschernas kapitalinten- siteter dels i vad mån denna trend kan ha drivits fram av lokaliserings- och sysselsättningsstöden.

Kapitalet per sysselsatt visar enbart en aspekt på hur resursanvändningen

• Sida 129
•  Original

tett sig i stödområdenas industri. De använda måtten speglar den del av det samlade kapital som behövs i tillverkningen, nämligen den del som investerats i maskiner och byggnader eller vad som benämnts det fysiska kapitalet. För att kunna framställa produkter behövs också kunskap. Kunskapskapitalet (det icke-fysiska eller mänskliga kapitalet) har med tiden blivit en allt viktigare produktionsresurs. Det byggs upp av två komponenter nämligen utbildning och träning i arbetet.

1 ovan nämnda bok av L. Ohlsson (1976) erhölls resultatet att kunskaps- kapitalet per sysselsatt var en viktig bestämningsfaktor till hur verkstadsin- dustrins internationella specialisering förändrades. Mera specifikt gällde att denna förändring bland över 30-talet branscher var gynnsammare ju högre andelen tekniker och andelen yrkesarbetare var i arbetskraften. Det finns därför skäl att undersöka hur stödområdenas användning av sådan arbets- kraft med stort kunskapskapital förändrats under perioden 1965—75 jämfört med landet i sin helhet. Av dataskäl kan dock jämförelserna i detta avsnitt enbart inbegripa vissa kategorier högutbildade tjänstemän.

Tabell 6.8 presenterar hur andelarna förvaltningspersonal varierar mellan sektorer och stödområden 1965 och 1975 samt också motsvarande andelar för

Tabell 6.8 Tjänstemannaandelar i tre branschgrupper i tre stödomården och hela riket 1965 och 1975 i procent av antal sysselsatta

__'—M

Stödområde Branschgrupp År 1965 År 1975 Förvalt- Teknisk Företags- Förvalt- Teknisk Företags- nings- personal ledare o. nings- personal ledare o. personal försälj- personal försälj- nings- nings- personal personal ___—ä— Inre stöd- Skyddad ind. 21 2 5 21 3 5 området Råvarubase- rad ind. 12 1 2 15 2 3 Konkurrens- utsatt ind. 19 3 5 18 4 3 Yttre stöd- Skyddad ind. 23 2 4 25 3 5 området Råvarubase- rad ind. 14 3 1 18 4 1 Konkurrens- utsatt ind. 22 6 2 23 8 2 Grå zonen Skyddad ind. 23 2 4 25 2 6 Råvarubase- rad ind. 17 3 1 20 3 2 Konkurrens- utsatt ind. 25 9 1 27 10 1 Hela landet Skyddad ind. 25 3 4 27 4 5 Råvarubase- rad ind. 18 3 2 21 5 3 Konkurrens- utsatt ind. 26 8 2 29 10 2

Källa: Se tabell 6.6.

• Sida 130
•  Original

delgrupperna teknisk personal samt summan av företagsledare och försälj- ningspersonal. lndustritjänstemän har i genomsnitt en längre utbildning än industriarbetare. Detta gäller emellertid inte självklart i alla industrier. Den andelsmässigt största gruppen tjänstemän dvs. kontorspersonal, är nämligen lågutbildade medan yrkesarbetare i en del industrier har både lång utbildning (och arbetsträning) samt utgör en stor grupp bland arbetarna. Andelen förvaltningspersonal (= tjänstemän) är därför inte ett tillförlitligt mått på hur det samlade kunskapskapitalet per sysselsatt varierar.

Tre observationer förtjänar dock att nämnas vad gäller hur tjänstemanna- andelen varierar i tabellen. För det första är andelen tjänstemän lägst i den råvarubaserade industrin. Eftersom denna var klart större i stödområdena än i hela landet, torde stödområdenas (och stödföretagens) lägre andel förvalt- ningspersonal till en del bero på industrisammansättningen. Förändringen bort från råvarubaserad produktion medförde i detta avseende en tendens till utjämning av skillnaderna gentemot södra Sverige.

För det andra var andelen tjänstemän högre i södra Sverige än i stödområdena. De lägsta andelarna hade det inre stödområdet. För det tredje steg tjänstemannaandelarna allmänt utom i inre stödområdet där detta skedde enbart i den råvarubaserade industrin.

För tjänstemän torde variationerna i kunskapskapitalet per sysselsatt

. fångas upp väl av andelarna teknisk personal, företagsledare och försäljnings- personal. I tabell 6.8 redovisas andelen teknisk personal för sig samt de två sistnämnda kategoriernas sammanlagda andel. I hela rikets industri var andelen tekniker störst inom den konkurrensutsatta sektorn både 1965 och 1975. Andelen tekniker steg mellan dessa år i de tre sektorerna. 1 två av sektorerna steg också andelen företagsledare och försäljningspersonal. Sist- nämnda andel var lägst inom den konkurrensutsatta sektorn. Detta torde dock till viss del bero på att denna sektors försäljning delvis organiseras utanför industrin i egna försäljningsbolag eller av andra ägare.

År 1965 var teknikerintensiteten lägre i både inre och yttre stödområdet än i södra Sverige. I särskilt hög grad gällde detta inom den konkurrensutsatta industrin. För det inre stödområdet låg då i stället andelen företagsledare och försäljningspersonal högre än riksgenomsnittet, men detta förhållande upphörde att gälla under tioårs-perioden. I både inre och yttre stödområdet steg teknikerandelen i likhet med fallet för övriga Sverige.

1 kapitlets inledning visades att omfördelningen av såväl industrivaruför- brukningen som export och import skedde till fördel för tillverkningen inom den konkurrensutsatta sektorn. Med andra ord medförde detta en tendens till stigande teknikerandel och sjunkande andel företagsledare och försäljnings- personal i industrisektorn. Eftersom sektoromfördelningen i denna riktning var mera markant i inre och yttre stödområdet än i hela landet borde andelsförändringarna för dessa områden vara starkare.

[ tabell 6.9 presenteras de tre tjänstemannaandelarna för fyra bransch- grupper inom konkurrensutsatt industri med varierande konkurrenskrafts- utveckling. Såväl andelen förvaltningspersonal som andelen tekniker var större för de två branschgrupper som hade de gynnsammaste förändringarna av konkurrenskraften 1960—75. För verkstadsindustrin har också tidigare påvisats att specialiseringen ökade på teknikerintensiva branscher under 1960-talet (se L. Ohlsson, op.cit. kapitel 6). Varken intensiteten försäljnings—

• Sida 131
•  Original

Tabell 6.9 Tjänstemannaandelar i fyra konkurrensutsatta branschgrupper i stödomårdena och hela riket 1965 och ' 1975 i procent av antalet sysselsatta

Stödområde Branschgrupp År 1965 År 1975 inom konkur- rensutsatt Förvalt— Teknisk Företags- Förvalt- Teknisk Företags- ind. med . . . . nings- personal ledare o. nings- personal ledare o. intern. kon- personal försälj- personal försälj- kurrenskraft nings- nings- personal personal 1nre stöd- starkt för- området förbättrad 19 3 4 19 5 3 förbättrad 21 7 3 17 6 2 svagt förbätt- rad el. för- sämrad 20 l 5 15 3 3 starkt för- sämrad 17 1 6 19 2 4 Yttre stöd— starkt för- området bättrad 22 6 2 24 8 2 förbättrad 24 8 1 24 9 1 svagt förbätt- rad el. för- sämrad 18 3 3 21 5 3 starkt för- sämrad 16 2 3 19 3 4 Grå zonen starkt för- bättrad 27 10 2 25 9 2 förbättrad 25 9 1 29 1 l l svagt förbätt- rad el. för- sämrad 26 7 2 27 10 2 starkt för— sämrad 15 2 2 21 7 2 Hela landet starkt för- bättrad 29 10 2 30 11 2 förbättrad 28 9 2 31 1 1 2 svagt förbätt- rad el. för- sämrad 22 4 4 25 6 4 starkt för— sämrad 22 6 2 25 8 2

Källa: Se tabell 6.6.

personal (i verkstadsindustrin) eller andelen företagsledare och försäljnings- personal (i konkurrensutsatt förädlingsindustri) synes dock vara positivt korrelerad med utvecklingen av den svenska internationella konkurrenskraf- ten.

Även i stödområdena varierade branschgruppernas teknikerandelar på sätt som här angivits. För både inre och yttre stödområdet uppnådde inte teknikerintensiteterna nivån för landet som helhet. Eftersom dessa båda områden haft en osedvanligt snabb tillväxt i branschgrupperna med förbättrad konkurrenskraft torde denna omvandling ligga bakom den ökning

• Sida 132
•  Original

av teknikerandelen i hela den konkurrensutsatta sektorn som ovan note- rats.

6.6. Sammanfattning och slutsatser

Både det inre och det yttre stödområdet hade vid tiden för regionalpolitikens genombrott år 1965 en ogynnsam industrisammansättning genom att en stor del av arbetskraften sysselsattes i råvarubaserad industri. Denna konkurrens- utsatta industri hade under perioden 1960—75 en långsammare tillväxt i den inhemska förbrukningen och en ofördelaktigare utveckling av utrikeshan- deln än den konkurrensutsatta förädlingsindustrin. Det inre stödområdet hade dessutom en hög andel sysselsatta inom den skyddade industrin - en följd av regionens geografiska avlägsenhet från producenter i södra Sverige.

Inom den konkurrensutsatta förädlingsindustrin hade det inre stödom- rådet en ogynnsam sammansättning med avseende på branscher med god utveckling av den internationella konkurrenskraften, men i gengäld en bättre sammansättning vad gäller branscher med hög marknadstillväxt. 1 det yttre stödområdet var förhållandena de rakt motsatta.

Strukturomvandlingen var snabb i båda stödområdena. Den uppvisade dessutom utvecklingsdrag som måste bedömas som gynnsamma för deras framtida industritillväxt. Således steg andelen sysselsatta i konkurrensutsatt förädlingsindustri med 12 procentenheter i inre stödområdet och med 7 i det yttre. Det innebar att deras industrisammansättning i snabb takt närmat sig genomsnittet för hela landet. Ännu år 1975 låg dock i inre stödområdet andelen sysselsatta i konkurrensutsatt förädlingsindustri 20 procentenheter under andelen i hela landet. Det främsta skälet till detta stödområdes förbättrade industrisammansättning var att sysselsättningstillväxten var så våldsam i branscher med starkt förbättrad internationell konkurrenskraft att deras andel av den samlade industrisysselsättningen steg från 8 till 21 procent. Vidare steg sysselsättningen kraftigt i branscher med snabb hemmamarknadstillväxt.

Även i det yttre stödområdet drevs industriomvandlingen fram av branscher med starkt förbättrad internationell konkurrenskraft och snabb marknadstillväxt. Enligt resultaten av kapitel 4 hade främst lokaliserings- stödet men sannolikt också utbildningsstödet en sammansättning som stimulerade industriell utbyggnad och etablering inom sådana branscher. Sannolikt torde dessa stödformer därför ha fungerat väl också med avseende på resurshushållningen inom den konkurrensutsatta förädlingsindustrin.

Den bild av förändringarna av stödområdenas resursanvändning som erhållits i kapitlet kan sammanfattas i två huvudtendenser. Utvecklingen av branschsammansättningen har tenderat att a) minska kapitalintensiteten i deras industri och b) ökat andelen tekniker. men i viss mån också andelen andra tjänstemän, dock ej företagsledare och försäljningspersonal. Denna utveckling torde ha stimulerat efterfrågan på högutbildad arbetskraft i stödområdena men relativt sett minskat efterfrågan på kapital. Båda slagen av produktionsresurser var under den undersökta perioden knappa resurser i dessa delar av landet och för kapital, dessutom i landet som helhet.

• Sida 133
•  Original

Den antydda strukturomvandlingen följde samma mönster som i landet som helhet, men var särskilt i inre stödområdet starkare. För landet i sin helhet var det omfördelningen i landets förbrukning av industrivaror samt den förändrade internationella varuspecialiseringen som drev på denna omvandling. Att dennas styrka var större i stödområdena kan möjligen hypotetiskt kunna tillskrivas de regionalpolitiska insatserna. Men varför minskar i så fall inriktningen på kapitalintensiv industri, när ett av de främsta medlen varit just kapitalsubventioner och krediter? Hur kommer det sig att specialiseringen samtidigt ökat på teknikerintensiv produktion trots att inga regionalpolitiska insatser riktats in för att minska bristen på högutbildade tjänstemän inom stödområdena?

För att kunna bedöma hur stödinsatserna bidragit till strukturomvand- lingen i stödområdena har en analys genomförts av specialiseringsutveck- lingen hos företag som erhållit lokaliseringsstöd respektive sysselsättnings- stöd. Dessa analyser, som enbart omfattade den konkurrensutsatta föräd- lingsindustrin, redovisas i en kommande rapport i ERU's serie av Under- lagsmaterial. Här skall bara resultaten i korthet antydas.

Specialiseringsanalyserna syftade till att påvisa om stödets effekter på produktionstillväxt (i existerande företag) och företagsbildning samman- hängt med bl. a. branschernas/produkternas teknologi och marknadstillväxt- takt. Mera specifikt avsåg analyserna att ge svar på följande frågor: Har användningen av investeringssubventioner medfört en ökad specialisering på kapitalintensiva produkter? Ledde sysselsättningsstödet till en motsatt specialiseringsutveckling? Hur påverkades produktionsomvandlingen hos stödföretagen i dessa avseenden av tillkomsten av nya produktionsenheter och av nedläggningar?

Det finns inte något generellt stöd för påståendet att investeringssubven- tionerna påverkat stödföretagens produktval och specialisering i kapitalin- tensiv riktning. Däremot tyder analyserna för grå zonen och yttre stödom- rådet på att det kan finnas en risk för att sådant stöd givet till mycket kapitalkrävande företag kan ha haft sådana effekter. 1 så fall blir slutsatsen för den framtida regonalpolitiken att lokaliseringsstöd till sådan kapitalkrävande tillverkning bör ges med stor försiktighet eftersom landet som helhet försvagat eller (. o. m. kan ha förlorat sina komparativa fördelar i en stor del av sådan tillverkning. Risken är stor för att sådant stöd endast ger kortvariga effekter på sysselsättningen till mycket höga kostnader mätt med subven- tionen per manår sysselsatt.

Resultaten för det inre stödområdet visar att lokaliseringsstödföretag och sysselsättningsstödföretag båda minskat sin specialisering på kapitalintensiv tillverkning. Det finns således inget stöd för påståendet att valet mellan kapital- och lönesubventioner på något avgörande sätt påverkar företagen att välja produkter efter deras kapitalintensitet.

Sammanfattningsvis torde resultaten i stället kunna tydas så att det är urvalet av stödprojekt tillsammans med förändringen av landets komparativa fördelar som styrt stödföretagens specialiseringsutveckling. Urvalet av stödprojekt påverkas i sin tur av dels industrins sammansättning i utgångs- läget dels om stödet är vad som i kapitel 2 betecknats som selektivt prövat och selektivt verkande på marginalen. I båda dessa avseenden är lokaliserings- stödet bra utformat liksom den del av lokaliseringsstödet till utbildning som

• Sida 134
•  Original

kallas utbildningsstöd.

Inga resultat tyder emellertid på att utbildningsstöden och åtgärder inom ramen för arbetsmarknadsutbildning eller vanlig skolutbildning kunnat undanröja eller ens påtagligt minska den svåra bristen på yrkesarbetare i stödområdena. Till skillnad från utvecklingen för landet som helhet förelåg det ingen tendens hos stödföretagen att öka sin inriktning på yrkesarbetar- intensiv tillverkning. Tvärtom minskade denna inriktning i ett fall. Slut- satsen blir att den framtida regionalpolitiken bör utformas så att bristen på yrkesutbildade arbetare undanröjs om även industrin i norra Sverige skall kunna utnyttja landets komparativa fördelar på yrkesarbetarintensiv tillverk- ning.

En genomgående tendens för företag som erhållit lokaliseringsstöd är att de starkt ökat sin specialisering på teknikerintensiv produktion. Denna utveck- ling överensstämmer väl med att Sverige under perioden vunnit i kompara- tiva fördelar på sådan produktion. Däremot finns ingen stödform inriktad på att främja sådan utveckling. Det behövs uppenbarligen inte heller under en period som sett bristen på ingenjörer förvandlas till en relativt riklig tillgång på ingenjörer. Det finns emellertid anledning att uppmärksamma att stödområdena även i slutet av perioden hade klart lägre teknikerintensiteter än hela riket ijämförbara tillverkningsgrenar. En fortsatt gynnsam struktur- omvandling kan således vara avhängig av en i framtiden fortsatt god tillgång på ingenjörsutbildad arbetskraft. I annat fall kan en nödvändig ökning av teknikertätheten och specialiseringen på teknikerintensiv industri utebli.

Specialiseringsanalyserna visar att det var den första femårskullen stödfö- retag i inre och yttre stödområdet som hade den gynnsammaste samman- sättningen med avseende på förändringen av den internationella konkurren- skraften. Detta är viktigt att understryka från två skilda utgångspunkter:

1)I avsnitt 6.4 påvisades att den kraftiga sysselsättningsexpansionen i branscher med starkt förbättrad konkurrenskraft 1965—75 börjat redan under delperioden 1965—70. Att det är lokaliseringsstödföretag från denna delperiod som hade en gynnsam sammansättning understryker därför slutsatsen i kapitel 4 att sysselsättningseffekterna för inre stödområdet 1970—75 var långt mindre än vad de kraftigt ökade insatserna borde ha givit upphov till. Det kan t. o. m. ifrågasättas om inte en del av de effekter som registrerats för perioden 1970—75 egentligen borde tillskrivas de insatser som gjorts fram till 1970 med hjälp av lokaliseringsstödet.

2) För såväl inre som yttre stödområdet har slutsatsen blivit att de företag som för första gången erhöll stöd före den 1/7 1970 hade en fördelaktigare sammansättning än de som fick stöd efter detta datum fram till år 1976. Denna bedömning görs med utgångspunkt från två viktiga mål i regional- politiken, nämligen sysselsättningsmålet och målet om låg uppgiven ekono- misk tillväxt (ellert. o. m. ökad sådan tillväxt). Lokaliseringsstödet fungerade således bäst under den första delperioden. Eftersom detta medel varit regionalpolitikens främsta medel och enligt denna undersökning också det som givit den bästa graden av måluppfyllelse inställer sig frågan om detta medel från 1970 tillämpats på ett mindre effektivt sätt. Två förklaringar kan finnas. Det ena är helt enkelt att redan de investeringsprojekt som inlämnats för prövning under andra delperioden varit sämre. Ett stöd för denna hypotes finns i det förhållandet att större kapitalkrävande, ofta råvarubaserade företag

• Sida 135
•  Original

med vikande konkurrenskraft sökt och erhållit stöd under främst denna period. Den andra, kanske kompletterande förklaringen är att bestämmelsen om att stöd skall utgå endast till projekt som bedöms ha en god framtida lönsamhet (utan stöd) kommit att bli mera eftersatt under den andra delperioden. Ett stöd för denna tolkning finns i den ändring i lokaliserings- stödets bestämmelser, som skedde från 1970 i och med att stöd därefter kunde utgå också till (rena) rationaliseringsinvesteringar.

Resultaten på denna punkt liksom för övrigt den under 1970-talet ökade inriktningen på stödformer som utgår utan särskild bedömning av tillverk- ningens allmänna, framtida produktionsförutsättningar tyder på att regional- politikens subventionsdel fått en mindre effektiv inriktning under 1970-talet vad gäller både sysselsättningsmålet och målet om låga kostnader i form av uppgiven ekonomisk tillväxt.

• Sida 136
•  Original

|||..,_.'_ ... ,|;,, .. .",',|. J. .; .: ".,—. |'l '|',"7|'.'|.'||' || .| ||... . ' ':-'|.'..||..".|'|':"|""|"| ' " .||"|||="..

|., |z|: .|',.|_||'|;l-'

""|-l'. . ' , ål.-155,55

'i" gift-"|- r- .'. ' h.,” FWJ'="""'II'1""'"*":":' "l' - |-".|I||||'.r".;'| ||5'.|'|'-.| . 'un'-""'"u'r. | * |..'|||.- - . ;F*'|||'_'|".-'-|"L:;|å;'|€|'1"||1|Näää?" '1'1'| !. HFI ”""'h|' |.'-..")" '|-'."|' " ...a, .'.' "."" .. '”'- 1' ' _l":,""

'. ' ';';-' | .. - "' ' . ' .|".-",'..'-.'.."3?' -F51""",'..|.1'.",1'F hff—ä' ., ,, || | . --|-,||||'|"',||'||-.|,.'|*||;. ,||

|r ' ' " "- ." "1'|'ll-||-'::'|:"||f':'1-',_l . ""P'i'glu'"l-"|.||:l .||-",," ”:| -|-.||.'-|_ ||,,|| ”tr.-_"

'||..I|..||..- |' '||:|._':||||||, -_ "'

||_ "| %'J'J'i'å' ' "f; ,. t,. .|....| ' ,|.',||.| , . ||||||||,.| url-i.u " IWF:

-|p|a

-_ | .- ..' . "| " |.-' "W”.» 1.'” '..| .||. ._..."5' _| .. , . .|| ”P"" 1

- ' ||.|, . --,||'.|'|:'|'-__" " '|';.f_" ...,;.|"

.||- ||,” |.|..

'|'-tr, , _—':'.".|'

.'.. ., "|||'l| . ' "...:rt |-,.-..-.- '|' '...» . _. ._ ' * : |;._. "" | "r|""|| . || _| - L|| | | , |. |__-. || |||'.I'.. . .., .,. '||.-rJ'|..'.F.1'-'_.".'- || ||,

.- . ..-"|.|-.'| |||, . .. .. | . . _ | ' |-'3r""i :. |” | | ['|'—'|'” "'.""""ä"'n'115|'—|-ul."'.""'1:':" '; 'F' In | . | | |, ' ”|:-INF _|'|-| " |||;::'—|L': || |,-I1"|'|"" - |; .. r-||||'|. '|'... |_f|;:.||'||.|' . .. |"" |'-""'..-"'4 |? . '.' ||.. "' -|| " ;""|||!'| |. .. .3,|||_|| .| .|.'|| aln—HEL ..||||| F"|r'|_|| ...' :"". . '.'-|| .. "' """ ' ' 4"""'|. ..'i Hg.

";-"E' -5'|'" -.|-'”" ,_ . u '||||..|,||=.|,.|-||.|1'|||." |'|i|.- .. | .

in -.| i' '||1-l. "" "I: '|'???- '-||- |'5|":"|| ""|||'|||||:_.,| ||.|||||||| "åh" |_|||,"[L'.| (Jig

'i!||. ||, . 575333 || .||,|'|-|"||'_'. E,," "F.-id. |'|||"" '| Ali-F.:

-|'.,|| '|| '-||. |

. . .|| .. -'.- ., . ',|-" Hf.-LE" "jf'Tq'l'. | ||.| |_|"'|"|-|'_

• Sida 137
•  Original

7. Stödets inverkan på företagens val av teknik

7.1. Frågeställningar

Enligt kapitel 4 kan vissa regionalpolitiska medel ha påverkat företagens val av produktionsteknik. Om företagen har stora möjligheter att välja mellan olika kombinationer av kapitalutrustning och arbetskraft och låter sig påverkas av stödets utformning kan nämligen sysselsättningsstödet ha stimulerat fram en arbetsintensiv teknik medan lokaliseringsstödet i stället främjat användningen av en kapitalintensiv teknik. Sysselsättningsstödet tenderar i så fall att ge större sysselsättningseffekter under förutsättning att båda subventionsformerna ger lika god (eller dålig) måluppfyllelse med avseende på expansions-, produktvals- och företagsbildningseffekterna. Som framgått av tidigare kapitel torde de hittills brukade stödformerna dock ej ha verkat lika, varken på produktionens tillväxt och sammansättning eller på företagsetableringen. I föreliggande kapitel bortses från detta. Syftet är att påvisa eventuella teknikeffekter av de två stödformerna samt att bedöma i vad mån dessa effekter varit betydande mätta i sysselsättningstermer.

7.2. Metoder och antaganden

Den metod som används i detta kapitel för att avslöja eventuella teknikeffek- ter är inte den enda tänkbara metoden. I en rapport i ERU's serie Underlagsmaterial diskuteras de metoder som kunnat komma ifråga samt skälen till metodvalet i undersökningarna. Kortfattat har valet träffats på grundval av övertygelsen att effekter på företagens teknikval måste under- sökas på en mycket finfördelad nivå för att kunna avslöjas. I annat fall är risken stor för aggregeringsfel till följd av den stora produkt- och teknologi- blandning som gäller på aggregerad branschnivå. Vidare har önskan att kunna undersöka effekterna av både lokaliseringsstödet och sysselsättnings- stödet haft stor betydelse för metodvalet.

För att kunna uppskatta eventuella teknikeffekter har stödföretagen indelats i följande fem grupper:

I . Företag som erhållit lokaliseringsstöd första gången 1965—30/6 1970 i yttre stödområdet.

2. Företag som erhållit lokaliseringsstöd första gången l/7 1970—1975 i yttre stödområdet.

• Sida 138
•  Original

3. Företag som erhållit lokaliseringsstöd första gången 1965—30/6 19701 inre stödområdet.

4. Företag som erhållit lokaliseringsstöd första gången 1/7 1970—1975 i inre stödområdet.

5. Företag som enbart erhållit sysselsättningsstöd 1970—1975 i inre stödom- rådet.

Gemensamt för kategorierna 1 och 2 är att företagen inte har fått något sysselsättningsstöd. Företagskategori ] kan studeras före det att stöd utgått (1965) samt mellan 5 och 10 år efter det att stöd utgått och investeringen genomförtstdvs år 1970 och 1975). Detsamma gäller för kategori 3 som i varje fall inte hunnit få sysselsättningsstöd år 1970, då första möjligheten att undersöka teknikeffekten finns. För företagskategorin 2 kan utvecklingen av kapitalintensiteten studeras l965—70, dvs. innan stöd utgått. Sinsemellan skiljer sig kategorierna också därigenom att företagssammansättningen är olika med avseende på kapitalintensiteten, Företagskategori 4 och 5 har båda erhållit sysselsättningsstöd. men till företag i kategori 5 har inget lokalise- ringsstöd (eller investeringsfondsmedel) utgått.

Uppdelningen av stödföretagen ger goda möjligheter till att analysera teknikeffekter av de båda stödformerna. Analysen genomförs på en nivå med totalt 112 branscher. Denna detaljerade nivå utesluter inte att skillnader i produktsammansättningen kan finnas inom branscherna mellan stödföretag och industriföretagen i hela landet. Det kan därför vara svårt att särskilja eventuella teknikeffekter från de produktvalseffekter, som hamnar inom givna branscher. Det har inte heller varit möjligt att göra jämförelserna mellan stödföretag och andra företag på så sätt att enbart genomgående företags teknikutveckling studerats. Om således lokaliseringsbidraget medfört en större än normal kapitalintensitet kan detta vara en följd av endera av följande effekter:

a. Stödföretagen har valt en mer kapitalintensiv teknik än genomsnittsföre- taget i branschen. b. Stödföretagen har valt att producera mera kapitalintensiva produkter än genomsnittsföretaget i branschen. c. Nyetablerade stödföretag är mera kapitalintensiva än andra nyetable- ringar i branschen. d. Nedlagda stödföretag var mindre kapitalintensiva än andra nedlagda företag i branschen.

Det är också möjligt att samma förhållande åstadkommits av att företags- bildningen (nyetableringar och nedläggningar) påverkar sammansättningen av företag med olika kapitalintensitet på ett sätt som höjer stödföretagens kapitalintensitet mer än branschgenomsnittets.

] Ds A 1975112 påvisades att lokaliseringsstödföretagens kapitalintensitet 1973 i regel översteg samtliga industriföretags. Detta gällde vid en jämförelse på mycket aggregerad branschnivå. Att så var fallet behöver, som framgår av här nämnda omständigheter inte alls vara en följd av stödets effekter. För att så långt möjligt eliminera inverkan av företagens varuspecialisering inom givna branscher, har analyserna i det följande genomförts på en mycket detaljerad branschnivå (= maximalt 112 branscher) och normaliserats för

• Sida 139
•  Original

effekterna av den ”inombranschspecialisering" som rådde innan stöd utgått. Normaliseringen har gjorts genom att för varje bransch och år ( 1965, 1970 och 1975) bilda kvoten mellan stödföretagens och hela branschens (i riket) kapitalintensitet (= kapital per sysselsatt). De så erhållna kvoterna för kapitalintensiteten jämförs över tiden för att utröna en eventuell "teknikef- fekt" av stödet.

Eftersom kvoten för enstaka branscher kan bli större eller mindre av helt andra skäl än att stöd erhållits, används en statistisk metod som tar hänsyn till sådana förändringar om dessa sammantagna kan antas ha varit slumpmässigt fördelade. För stödbranscherna undersöks helt enkelt andelen branscher som ökat (minskat) sin kapitalintensitet efter det att lokaliseringsstöd (sysselsätt- ningsstöd) utgått. Enligt kapitel 2 bör effekten av lokaliseringsstödet på teknik- och produktval hos existerande och nybildade företag bli starkare för det inre stödområdet än för det yttre, om det är subventionsgraden snarare än den ökade kapitaltillgången, som är utslagsgivande. Detta bör yttra sig i att frekvensen branscher med ökad kapitalintensitet är högre i inre stödområdet eller i att den genomsnittliga ökningen där är större.

Det är emellertid fullt möjligt att sådana effekter till den del de är teknikeffekter inte blir bestående. Under mycket lång tid har nämligen den tekniska utvecklingen varit arbetskraftsbesparande i den meningen att en senare utvecklad kapitalutrustning kännetecknas av en större mängd kapital per sysselsatt vid lika stor produktionsvolym. Ett företag som nyinvesterar (tex till följd av lokaliseringsstödet) tenderar normalt att bli mera kapitalin- tensivt än gåendeföretag genom två "föryngringseffekter". Den ena är att företaget får en större andel av sitt kapital i form av nya, mer kapitalintensiva årgångar. Den andra tänkbara föryngringseffekten består i att nyinvesteringar ofta kombineras med en utrangering av gammalt kapital.

Följaktligen kan teknikeffekter av lokaliseringsstödet helt eller delvis utgöras av en tämligen ordinär föryngringseffekt. Denna blir temporär för såvitt inte stödet också ger en påtaglig bestående expansionseffekt dvs. medför att stödföretaget förmår att svinga sig upp mot en högre tillväxttakt under en följd av år. Då kan föryngringseffekten upprepas och denna del av teknikeffekten mera långsiktigt hämma sysselsättningstillväxten. Om det således kan påvisas att kapitalintensiteten markant stigit efter det att stöd utgått bör således två analyser genomföras. Den ena gäller att om möjligt studera kapitalintensiteten efter ytterligare ett antal år för att få ett begrepp om ökningen blivit långvarig. Den andra analysen bör ta sikte på att utröna om stödföretagen har ett påtagligt yngre kapital än konkurrerande företag.

Undersökningarna av teknikeffekter kan av dataskäl ej göras för enbart de delar av anläggningarna, som direkt berörs av lokaliserings- och sysselsätt- ningsstöden. De investeringar som stödföretagen ansökte om medel för att genomföra i allmänna stödområdet l970—75 uppgick till i grova tal 7 procent av rikets samlade investeringar inom tillverkningsindustrin. Den totala investeringen i stödområdet kan under samma period antas ha utgjort mellan lO och 20 procent av den totala investeringen i landet. Detta torde i sin tur innebära att i företag som fått stöd torde praktiskt taget hela investeringsvo- lymen vara direkt berörd.

Av det samlade värdet av anläggningarna inom industrin ett visst år torde enligt industristatistiken grovt sett och i genomsnitt 7 procent härröra från det

• Sida 140
•  Original

senaste årets investeringar. Under en tidsperiod av fem år hinner således en betydande del av kapitalmängden att förnyas, särskilt vad gäller maskinka- pitalet. Indirekt eller direkt torde således stödet kunna påverka kapital- mängden så kraftigt under en femårsperiod att påtagliga teknikeffekter bör kunna avslöjas.

Som framgått av kapitlen ] och 2 finns emellertid en skillnad i lokalise- ringsstödets konstruktion för byggnads- och maskininvesteringar. Byggnads- investeringarna subventioneras betydligt mer än maskininvesteringarna. Detta bereder vissa svårigheter för analysen om enbart subventionsdelen av stödet ger teknikeffekter och om byggnadssubventionerna ej får någon överströmningseffekt också på andra investeringar. Det borde emellertid vara självklart att de ökade resurser som företaget får, när bidrag utgår till byggnadsinvesteringarna, också påverkar dess investeringar i maskiner. De mått som används i kalkylerna bygger på förutsättningen att detta är fallet.

Två tänkbara kapitalmått finns att tillgå från industristatistiken. Det ena är den sammanlagda effekten hos motorer i fabriksdrift (i kW), medan det andra utgörs av elenergiförbrukningen (i Mwh). Motoreffekten kan sägas utgöra ett kapacitetsmått som visar företagets maskinkapital, medan elenergiförbruk- ningen i stort sett svarar mot utnyttjandet av detta kapital. Under de tre högkonjunkturåren 1965, 1970 och 1975 var kapacitetsutnyttjandet i indu- strin allmänt högt. Detta utesluter emellertid inte att skillnaderi kapacitets— utnyttjande kan ha förelegat mellan stödföretag och andra industriföretag. Vidare var kapacitetsutnyttjandet 1975 troligen lägre än både 1965 och 1970. Därför bedöms drivkraften hos motorerna vara ett tillförlitligare mått av de två använda. Att båda måtten används har att göra med att måtten inte är goda mått på kapitalutrustningen i enstaka industrier, men att de komplet— terar varandra bra.

Var och en av de fem ovan nämnda kategoriernas stödföretag har branschfördelats. Genomgående branscher för åren 1965, 1970 och 1975 valdes ut och stödföretagens relativa kapitalintensitet bildades för dessa som kvoten mellan stödbranschens kapitalintensitet och motsvarande kapitalin- tensitet för branschen i hela riket. Värden större än 1,0 på denna kvot innebär att stödföretagen var mer än genomsnittligt kapitalintensiva till följd av produktsammansättning eller teknik.

7.3. Stödföretagens teknik 1965

1 figur 7:l redovisas för de fem stödkategorierna branscherna fördelade efter intervall på deras relativa kapitalintensitet år 1965 mätt med motordrivkraft/ sysselsatt. Figuren visar om kapitalintensiteten hos stödföretagen, vid given branschinriktning och innan stöd erhållits, var större eller mindre än hos andra industriföretag. Enligt föregående kapitel hade stödföretagen en kapitalintensiv branschinriktning i särskilt det yttre stödområdet. Figur 7:l visar emellertid att stödföretagen var relativt arbetsintensiva företag inom de givna branscherna. [ särskilt hög grad gällde detta stödföretag som fått lokaliseringsstöd 1965—70 i det yttre stödområdet. Fyra av fem branscher hade där en lägre kapitalintensitet än branschgenomsnittet i riket. För

• Sida 141
•  Original

Antal branscher 1. Lokaliseringsstödföretag 1965—70 i yttre stödområdet

21,51 drivkrafter per sysselsatt

(0,50 050—0,74 075—099 100—1,24 125—1,49

Antal branscher

2. Lokaliseringsstödföretag 1970—75 i yttre stödområdet 15

10

1,49 /1,50 drivkrafter per sysselsatt

(0,50 050—0,74 0,75——0,9:) 1,00—1,241,45

Antal branscher

3. Lokaliseringsstödföretag 1965—70 i inre stödområdet

>

(0,50 O,50--O,740,75—0,991,00—-1,241,25—1,49 21,50 drivkrafter per sysselsatt

Antal branscher 4. Lokaliseringstödföretag 1970—1975 i inre stödområdet

, 4 0,75—O,991,00—1,241,25—1,49 ? 1,50 drivkrafter

0,50 0,5 Antal per sySSelsatt branscher T 5. Sysselsättningsstödföretag 1970—75 i inre stödområdet

10

(0,50 0,50—0,74 0,75—0,991,00—1,241,25—1,49 21,50 drivkrafter per sysselsatt

Figur 7:I Antal branscher med olika relativ kapital— intensitet fo'rfem katego- rier stöd/öretag ! 965 .

Källa: Bearbetningar av industristatistiken.

• Sida 142
•  Original

sysselsättningsstödföretagen gällde detta i stort sett bara i tre av fem branscher.

Enligt dessa resultat hade företag som erhållit sysselsättningsstöd en lika kapitalintensiv teknik som lokaliseringsstödföretag 1970—75 i yttre stödom- rådet samt lokaliseringsstödföretag 1965—70 i det inre stödområdet. Det bör emellertid påpekas att sysselsättningsstödföretagen i högre grad än andra ej finns representerade i industristatistiken då relativt många företag har endast ett fåtal anställda.

Dessa slutsatser gäller ograverade enbart om motordrivkraften, som ovan hävdats, verkligen är det mest tillförlitliga kapitalmåttet (för jämförelser mellan företag i samma bransch). Tabell 7.1 visar nämligen att sysselsätt- ningsstödföretagen mätt med elenergiförbrukningen/sysselsatt hade den lägsta kapitalintensiteten bland de fem stödkategorierna. Däremot förefaller det enligt båda måtten som om företag som erhållit lokaliseringsstöd 1965—70 i inte stödområdet ofta hade en relativt hög kapitalintensitet bland stödka- tegorierna.

7.4. Utvecklingen 1965—75 av stödföretagens kapitalintensitet

Först betraktas de företag som erhöll lokaliseringsstöd för första gången 1965—30/6 1970 (se tabell 7.2). Mindre än hälften av branscherna i yttre stödområdet hade en ökning av sin relativa drivkraft/sysselsatt 1965—70. Enligt detta mått finns därför ingen statistiskt säkerställd märkbar generell teknikeffekt av lokaliseringsstödet. Inte heller i inre stödområdet, där

Tabell7.1 Andel branscher med lägre kapitalintensitet än genomsnittet för hela rikets branschvärde för olika stödkategorier år 1965

Stödkategori Kapitalmått Antal Andel branschera branscher med en lägre kapi- talintensitet än branschens riks- genomsnitt Lokaliseringsstödföretag Drivkrafter 56 079 1965—70 i yttre stödområdet Elenergi 0,77 Lokaliseringsstödföretag Drivkrafter 51 0,63 1970—75 i yttre stödområdet Elenergi 0,75 Lokaliseringsstödföretag Drivkrafter 28 0,6] 1965—70 i inre stödområdet Elenergi 0,64 Lokaliseringsstödföretag Drivkrafter 26 069 1970—75 i inre stödområdet Elenergi 0,77 Sysselsättningsstödföretag Drivkrafter 19 0,63 i inre stödområdet Elenergi 0,89

" Detta är antalet branscher där något stödföretag fanns redovisat under alla tre åren 1965, 1970, 1975, Till följd av nyetableringar och företagstillväxt, var antalet branscher i vilka stödföretag fanns redovisade klart större 1975 än 1965. Källa: Bearbetningar av industristatistik för år 1965.

• Sida 143
•  Original

Tabell7.2 Utvecklingen 1965—75 av den branschvisa relativa kapitalintensiteten i lokaliseringsstödföretag 1965—70 Stödområde Kapital- År Andel bran- Median— Medel- mått scher (i % värde värde med relativ kapitalin- tensitet lägre än 1,0 Yttre stöd- Drivkrafter 1965 79 0,73 0,77 området 1970 73 0,74 0,86 1975 75 0,74 0,85 Elenergi 1965 77 0,72 0,77 1970 57 0,86 1,02 1975 48 1,04' 1,02 lnre stöd- Drivkrafter 1965 61 0,91 0,96 området 1970 68 0,76 0,99 1975 57 0,94 1,06 Elenergi 1965 64 0,79 0,99 1970 64 0,81 0,91 1975 54 0,97 0,98

Sprid- ning

0,37 0,56 0,56

0,56 0,72 0,71

0,63 0,77 0,80

0,81 0,45 0,47

Andel kapital- intensitets- kvoter som ökat (i ”(i resp. period 45 45 54 71 54 71 46 57 50 61 50 57

Anm.: Antal branscher framgår av tabell 7.1 Källa: Se tabell 7.1

subventionsgraden av lokaliseringsbidraget enligt kapitel 2 är rejält större erhölls under perioden någon systematisk teknikeffekt.

Betraktas i stället den relativa elenergiförbrukningen per sysselsatt hade 71 procent av branscherna i yttre stödområdet en större relativ kapitalintensitet 1970 än 1965. Denna andel är så hög att den är statistiskt säkerställd. Även för det inre stödområdet hade mer än hälften av branscherna ökat sin relativa energiförbrukning per sysselsatt, men andelen var inte tillräckligt stor för att vara signifikant.

Inte ens det förhållandet att den relativa elenergiförbrukningen per sysselsatt stigit i mer än hälften av branscherna i yttre stödområdet behöver emellertid tyda på en systematisk teknikeffekt. Som nämnts i avsnitt 7.2 fångar detta mått inte enbart upp skillnader i kapitalmängden/sysselsatt utan också i kapacitetsutnyttjandet. När därför den relativa energiförbrukningen per sysselsatt stigit mer och i flera branscher än den relativa motordrivkraften per sysselsatt kan detta synas tyda på att det just är kapacitetsutnyttjandet som kunnat höjas i stödföretagen relativt samtliga industriföretag. En sådan tolkning är för övrigt väl förenlig med att stödpolitiken givit märkbara expansionseffekter (jfr kapitel 4). Sådana effekter kan ha uppnåtts om stödföretagen genom stödet t. ex. blivit prismässigt mera konkurrenskraftiga och därmed kunnat få större marknadsandelar. Expansionseffekten (i existerande företag) skulle i så fall kunna bestå av dels en kapacitetsutbygg- nadseffekt utan systematiska teknikeffekter dels en möjligen temporär positiv verkan på kapacitetsutnyttjandet. En tredje expansionseffekt utgörs

• Sida 144
•  Original

av en ökad företagsetablering (se kapitlen 5 0. 8)

Undersökningen av den relativa kapitalintensitetens ökning 1965—70 tyder således knappast på några systematiska teknikeffekter. Inte ens för måttet elenergiförbrukning per sysselsatt var ökningarna annat än små (jfr median- och medelvärdena i tabellen). Detta resultat utesluter dock inte att det kan finnas märkbara negativa teknikeffekter på sysselsättningen i enstaka branscher.

Lokaliseringsstödföretag som erhållit stöd 1/7 1970—1975 kan studeras också för en femårsperiod innan stöd utgått. Tabell 73 ger underlag för jämförelserna av utvecklingen före och efter stöd. 1 yttre stödområdet steg kapitalintensitetskvoten i f1er branscher 1965—70 än under perioden 1970—75. Om i stället elenergiförbrukningen används som kapitalmått blir det omvända fallet. Inte ens med detta mått steg dock kapitalintensitetskvoten i fler än 55 procent av de 51 branscherna mellan 1970 och 1975. Följaktligen kan en systematisk, påtaglig teknikeffekt av lokaliseringsstödet uteslutas även för lokaliseringsstödföretag 1970—75 i det yttre stödområdet.

Det inre stödområdets lokaliseringsstödföretag 1970—75 hade enligt tabell 7.3 en ökande kapitalintensitetskvot i fler fall sedan stöd erhållits än före och enligt båda kapitalmåtten. Av de 26 branscherna hade sålunda 15 respektive 17 ökat sin relativa drivkraft per sysselsatt och elenergiförbrukning per sysselsatt. Andelarna är dock inte signifikant större än 0,5. Slutsatsen blir därför, att det inte heller i detta fjärde fall av lokaliseringsstödföretag kunnat påvisas någon systematisk, märkbar teknikeffekt. I samtliga fyra kategorier

Tabell 7.3 Utvecklingen 1965—75 av den branschvisa, relativa kapitalintensiteten i lokaliseringsstödföretag 1970-75 Stödområde Kapital- År Andel bran- Median- Medel- Sprid- Andel kapital- mått scher (i ”ri) värde värde ning intensitets- med relativ kvoter som kapitalinten— ökat (i %) sitet längre resp. period än 1,0 ' Yttre stöd- Drivkrafter 1965 63 0,82 0,90 0,57 55 området 1970 55 0,98 0,95 0,44 45 49 1975 59 0,86 0,99 0,63 Elenergi 1965 75 0,58 0,77 0,65 47 1970 71 0,58 0,79 0,56 55 61 1975 73 0,78 0,81 0,42 lnre stöd- Drivkrafter 1965 69 0,72 0,96 0,87 42 området 1970 81 0,65 0,82 0,57 58 46 1975 73 0,84 0,90 0,52 Elenergi 1965 77 0,57 1,04 1,38 46 1970 77 0,63 0.93 1.05 65 73 1975 58 0,90 1,05 1,04

Anm.: Antal branscher framgår av tabell 7.1. Källa: Se tabell 7.1.

• Sida 145
•  Original

framkommer dock att fler branscher haft en uppgång i sin relativa elenergi- förbrukning per sysselsatt än i sin relativa motordrivkraft per sysselsatt. Som nämnts ovan torde detta kunna antyda en expansionseffekt av stödet som sammanhänger med en gentemot riksgenomsnittet gynnsammare ökning av stödföretagens kapacitetsutnyttjande.

Om tekniken är anpassningsbar borde lönesubventioner till skillnad från kapitalsubventioner öka sysselsättningen. Sysselsättningsstödet borde i så fall ha tenderat att sänka kapitalintensiteten i stödföretagen jämfört med motsvarande intensitet för samtliga företag. 1 tabell 7.4 påvisas i vad mån detta varit fallet i de 19 branscher som haft genomgående produktion. Enligt tabellen steg emellertid den relativa motordrivkraften per sysselsatt för sysselsättningsstödföretagen i fler branscher 1970—75 än 1965—70. Andelen stigande kapitalintensiteter 1970—75 var ej signifikant större än 50 procent. Det kan således hävdas att ingen på sysselsättningen positivt verkande teknikeffekt kan registreras.

Däremot visar den relativa elenergiförbrukningen per sysselsatt en fallande tendens mellan de två perioderna. Inte heller för detta mått erhålles dock någon signifikant säkerställd teknikeffekt. Till skillnad från lokaliserings- stödföretagen har således sysselsättningsstödföretagen en rakt motsatt relation mellan utvecklingen av de två kapitalintensitetskvoterna. Enligt tidigare tolkningar av måttens inbördes olikheter skulle således inte en lika påtaglig positiv effekt på kapacitetsutnyttjandet i sysselsättningsstödföre- tagen ha uppnåtts. Tvärtom tycks i stället dessas relativa kapacitetsutnytt- jande ha undergått en försämring i en del branscher. Nedläggningar har också varit vanligare bland sysselsättningsstödföretagen än bland lokaliserings- stödföretagen.

Det kan slutligen tilläggas att inte heller studier av enbart skyddade branscher och råvarubaserade branscher visar några generella, märkbara teknikeffekter.

Tabell 7.4 Utvecklingen 1965—75 av den branschvisa, relativa kapitalintensiteten i sysselsättningsstödföretag 1970—75 ___—___— Stödområde Kapital— År Andel bran- Median- Medel- Sprid- Andel kapital- mått scher( i %) värde värde ning intensitets— med relativ kvoter som kapitalinten- ökat (i %) sitet längre resp. period än 1,0 lnre stöd- Drivkrafter 1965 63 0,75 0,90 0,44 42 området 1970 68 0,93 0,91 0,52 58 63 1975 58 0,96 1,22 0,99 Elenergi 1965 89 0,52 0,54 0,33 47 1970 89 0,51 0,49 0,30 37 37 1975 95 0,49 0,50 0.25

Anm.: Antal branscher var varje år 19. Källa: Se tabell 7.1.

• Sida 146
•  Original

lSe bilaga 1 i ERU”s Underlagsmaterial nr U 21: "1972 års Lever- ansundersökning, En utvärdering av insam- lingsarbete, kvalitet och resultat", Stockholm 1977.

7.5. Har stödområdets industri ett föråldrat industrikapital?

Eftersom inga teknikeffekter på kapitalintensiteten kunnat påvisas av lokaliseringsstödet har det inte varit aktuellt att undersöka om effekten i huvudsak kunnat hänföras till rena föryngringseffekter. Till frågan om lokaliseringsstödets för- och nackdelar hör emellertid också att det från skilda utgångspunkter rentav kan vara ur sysselsättningssynpunkt lämpligt att få sådana effekter. Enligt avsnitt 7.3 låg nämligen kapitalintensiteten i mer än hälften av branscherna och varje Stödkategori lägre än hela riket. Det kan naturligtvis tänkas att detta beror på att stödföretagen och kanske också stödområdenas företag haft en mera arbetsintensiv produktionsinriktning inom många branscher. Andra tänkbara förklaringar är emellertid att dessa företag var relativt små eller hade en föråldrad kapitalstruktur.

] det fall företagen var små är det sant att det främst är en stark expansionseffekt stödpolitiken bort medföra. Då skulle på samma gång sysselsättning och kapitalintensitet växa. Om i stället företagens kapital- struktur var ogynnsamt gammal kan emellertid samma slags stöd ha medfört en stigande kapitalintensitet genom ovan nämnda föryngringseffekter och samtidigt över tiden sjunkande antal sysselsatta. Även i det sistnämnda fallet kan likväl sysselsättningseffekter: vara påtaglig. Detta beror givetvis på att ett företag med föråldrad kapitalutrustning oftast har dålig konkurrenskraft. Utan stöd skulle i många fall neddragningen av sysselsättningen ha blivit ännu kraftigare.

Om kapitalstrukturen i stödområdena var föråldrad 1965 kan stora registrerade sysselsättningseffekter uppstå samtidigt med betydande teknik- effekter av lokaliseringsstödet. Teknikeffekterna skulle rentav kunna tas som ett tecken på att politiken varit framgångsrik också ur långsiktig synvin- kel.

Det har här inte varit möjligt att belysa kapitalets åldersstruktur hos stödföretagen 1965. Däremot kan denna belysas för det allmänna stödområ- dets industri år 1972 för företag med minst 50 anställda. 1 den leveransun- dersökning ERU genomförde för år 1972 finns nämligen uppgifter om realkapitalets anläggningsvärde och åldersfördelning.'

För de industriföretag som lämnat uppgifter på samtliga variabler har ett jämförelsematerial (på 4-ställig branschnivå) sammanställts för det allmänna stödområdets industri och industri i övriga Sverige. Tabell 7.5 redovisar

Tabell 7.5 Genomsnittsvärden 1 mkr per anläggninga på industriföretagens anlägg- ningskapital och maskinkapital 1972 i allmänna stödområdet samt övriga Sverige

Region Anläggningskapital/ Maskinkapital/ anläggning anläggning

Allmänna stödområdet

"(489 anläggningar) 12,5 29,0 Ovriga Sverige (1839 anläggningar) 17.8 25.4

" Brandförsäkringsvärden. Det vägda medelvärdet har beräknats så att kapitalvärdet i branschen multipliceras med antal anläggningar i branschen. Källa: Bearbetningar av basmaterial till 1972 års leveransundersökning.

• Sida 147
•  Original

realkapitalets anläggningsvärden för byggnader och maskiner. Mätt med brandförsäkringsvärdet per anläggning var anläggningsvärdet i genomsnitt lägre, men maskinvärdet högre än i övriga Sverige. Enligt resultaten av kapitel 6 dras sannolikt kapitalvärdena upp av att främst yttre stödområdet haft en specialisering på kapitalintensiva branscher. Enligt materialet från leveransu ndersökningen vari själva verket byggnadskapitalet per anläggning i stödområdet större än motsvarande värde i övriga Sverige i endast 19 av 58 branscher. För maskinkapitalet per anläggning är motsvarande relation 15 av 58 branscher. Resultaten visar således att det allmänna stödområdets industri har ett lågt realkapitalvärde per anläggning i genomsnittsbranschen, men att industrin samtidigt har en klar koncentration till kapitalintensiva bran- scher. För de 58 branscherna beräknades kvoten mellan genomsnittsåldern på kapitalet i stödområdets industri och motsvarande ålder för övriga Sveriges industri. Värden över 1,0 erhålles således om stödområdets industri hade en relativt gammal kapitalutrustning år 1972. Vad gäller byggnadskapitalet blev detta fallet i endast 20 av 58 branscher. Medelvärdet (ovägt genomsnitt över branscherna) på denna ålderskvot blev 0,86 (spridning = 0,40). Stödområdet hade vidare i 25 av 58 branscher en äldre maskinkapitalutrustning än övriga Sverige. Medelvärdet på ålderskvoten var för maskinkapitalet 0,98 (spridning = 0,38).

Figur 7:2 visar hur realkapitalets relativa ålder mätt med ålderskvoten

Antal branscher Relativ byggnadsålder

(0,25 0,50—0,74 LOD—1,24 > 1 ,50 Relativ O,25—0,49 0,75—0,99 1,25—1 ,49 ålder Antal branscher Relativ maskinålder l

Figur 7:2 Relativ bygg- nads- ach maskinålder' i företag med minst 50

anställda inom det all- männa stödomra'det (58 branscher).

lMed relativ ålder menas här kvoten mel- lan branschens genom- snittliga ålder i stödom- rådet och motsvarande ålder i branschen i övriga Sverige. En låg kvot visar således att stödom- rådet har ett relativt nytt realkapital.

• Sida 148
•  Original

varierar mellan branscherna. Där framgår att byggnadskapitalet i stödom— rådet var förhållandevis yngre än maskinkapitalet. Särskilt för maskinkapi- talet var ännu år 1972 genomsnittsåldern på kapitalutrustningen i många branscher högjämfört med den iövriga Sverige. Det kan inte uteslutas att den tydliga skillnaden i relativ ålder mellan byggnads- och maskinkapitalet kan vara en följd av att lokaliseringsstödet enbart subventionerar investeringar i byggnader. En annan tänkbar förklaring är emellertid att Norrland industria- liserades betydligt senare än övriga Sverige och därför harett yngre bestånd av industribyggnader.

Slutsatsen av dessajämförelser blir likväl att stödområdets industri i varje fall år 1972 inte synes ha haft en föråldrad kapitalstruktur. Åtminstone var detta inte fallet för de 489 företag med minst 50 anställda, som här kunnat undersökas. Detta resultat utesluter inte att kapitalstrukturen år 1965 kan ha varit föråldrad. Ännu år 1972 var också främst maskinkapitalutrustningen relativt gammal i många branscher.

7.6. Slutsatser om tänkbara teknikeffekter

Varken lokaliseringsstödet eller sysselsättningsstödet har givit upphov till märkbara, systematiska förändringar av stödföretagens kapitalintensitet. Förändringarna av denna kapitalintensitet följer tvärtom slumpmässiga lagar, dvs. i stort sett har intensiteten stigit respektive sjunkit relativt till rikets värden i hälften av de branscher som erhållit stöd. Eftersom de använda kapitalmåtten främst mäter maskinkapitalet, utesluter detta inte helt andra slag av teknikeffekter. Det kan således tänkas att lokaliseringsbidraget till byggnadskostnaderna medfört ett onormalt stort byggnadskapital per syssel— satt. Om så är fallet tycks i varje fall inte bidraget ha använts till att systematiskt också höja maskinkapitalet/sysselsatt till onormala värden. Tvärtom förefaller denna senare kapitalintensitet ännu år 1975 i fler än hälften av branscherna ligga lägre än riksgenomsnittet.

Det har vidare kunnat visas att stödområdets medelstora och stora företag inte hade en gammal byggnads- eller maskinkapitalstruktur år 1972. Visserligen var den relativa maskinåldern äldre än i övriga Sverige i ett icke obetydligt antal branscher, men detta kan inte tas till intäkt för att det då förelåg ett allmänt behov av kapitalförnyelse. I slutet av perioden torde det kvarstående behovet i enskilda branschen ha reducerats ytterligare.

Dessa resultat ger två slag av slutsatser vad gäller regionalpolitikens effekter på sysselsättningen. Det ena avser de effekter som uppnåtts under den gångna perioden 1965—75 medan det andra gäller den framtida regional— politiken.

I kapitel 4 uppskattades sysselsättningseffekterna netto för det allmänna stödområdet uppgå till mellan 10 000 och 20 000 sysselsatta räknat i 1975 års produktivitetsnivå.

Eftersom analyserna i föreliggande kapitel ger vid handen att stödföreta- gens kapitalintensitet förändrades på ett för hela riket normalt sätt, finns det ej skäl att tro, att dessa sysselsättningseffekter skulle ha blivit mätbart högre om lokaliseringsstödet bytts ut mot t. ex. ett sysselsättningsstöd. De teknikeffekter som kan ha förekommit i enskilda branscher torde för

• Sida 149
•  Original

branscherna sammantagna inte vara större än att de ligger inom ramen för de mätfcl som vidlåder metoderna för beräkning av sysselsättningseffekter.

Avgörande för hur valet mellan kapital- och sysselsättningsstöd påverkat sysselsättningsutvecklingen inom stödområdet 1965—75 är således inte teknikef'fekterna utan medlens effekter på dels företagens expansionskraft och produktval, dels företagsbildningen (etableringar och nedläggningar). Dessa frågor har behandlats i andra kapitel (se kapitlen 6 och 8). Några slutord bör dock lämnas vad gäller hur resultaten i detta kapitel kan användas för konstruktionen av stödsystemet i framtiden.

Den främsta frågan därvidlag är om stöd i huvudsak skall vara av initialkaraktär eller tvärtom utgå som en kontinuerlig subvention. Om man väljer att bygga stödsystemet på initialstöd blir slutsatsen den följande. Det finns inga skäl att tro att sysselsättningsstöd skulle vara att föredra framför kapitalstöd. Visserligen kan det hävdas att storleken och konstruktionen av det hittillsvarande sysselsättningsstödet varit sådan att inga påtagliga teknik- effekter bort förväntas. Detta gäller dock uppenbarligen inte lokaliseringsbi- draget. lnte heller för denna stödform kunde emellertid några systematiska mätbara teknikeffekter påvisas. Följaktligen bör valet mellan de två stödfor- merna göras efter deras inbördes olika förmåga att skapa för stödområdet gynnsamma expansions-, produktspecialiserings- och företagsbildningsef- fekter.

Resultaten visar emellertid på att lokaliseringsstödet i ett avseende bör ändras. 1 regionalpolitikens initialskede kunde möjligen ett antal arbeten räddas i enskilda företag genom att medel ställdes till förfogande även för rena rationaliseringsinvesteringar. Denna möjlighet tillkom först efter 1970 då det av resultaten ovan att döma inte förelåg något allmänt kapitalförnyelsebehov i stödområdet. Numera torde ett sådant behov föreligga främst i stagnerande företag eller företag med stagnerande marknader och ogynnsam utveckling av den internationella konkurrenskraften. Lokaliseringsstöd till sådana investeringar kan därför ifrågasättas på flera grunder. För det första är det sannolikt att samma mängd resurser satsade på expansion av andra verksamheter ger ett större antal arbeten. För det andra kommer det för produktion med ogynnsamma utvecklingsbetingelser i Sverige ofta in avvägningsproblem gentemot anläggningar i andra delar av landet. För det tredje kan hävdas att mera normala ersättningsinvesteringar i konkurrens- kraftig tillverkning borde kunna finansieras på den reguljära kreditmarkna- den. Om lokaliseringsstödet liksom på 1960-talet begränsades till att gälla utvidgning och nyetablering begränsas vidare ytterligare den lilla risk som föreligger för negativt verkande teknikeffekter.

• Sida 150
•  Original

' ' ' ' ' . . ' ' ' ,|| ', ' "_1 |'.'-_ " .." ,, "." .. | ""| '...'.._.,. " ""i'v. ii' "'.. "'l'f| 'n'lL' " ' '_'-'"W'.__|'|'_ '|.'"'|, " ||.' "...".."-'-.:|.".. .|'. ”'i.."'.'|'|- |"”.” .lL.|7l"'.'.'|.' "" '"l".|i|1.r'--' . || '||.||||||-F.,|||i|.-|||| |.'..|.| -

.. .|_ |,r .." ._.' 3H|43|||3||L| '| '-".|1"' . .. | ||

' f:,J||;'-, . |'||____,||_ -.||_ ,,|||_,|.| .'. .. ååå-||| ||__||||,| _.|

.||;|J' ' ||.|:

. _ ., | - . " ' :l". -'|'|*"'-"'|'i "|"""""| """" ||_|_,, |_| , | .. ||| _ _, ', Hål T'.

i. ', .. " ' - ' ; ' ||.. |. : ,' |'l.'-|j '- .- '. " . ”WW"

:iÄF-iuu |'|||'1'|||| '. '|".-|"'-|:|'-"

(1. .i . _. .'.F .|_; |." ' _'-'|.'..|""||'. |. | '.|"|:_.; ' ""' "-|_|| ._'||" m'.||”|:_u|| _|'|. ”_._f'flilr. _|,_ & |+'|'|_14|_|'|_! . . |||| |:r|'.| |'_||.1+|.- _. |" '|.- ' "' |;_" " 'l...' ' 'll' |.'-l_||______.*_ .|"I'"""11" "M"" ||- ..'|. || F. "|. _l'l'rn'F _l--'r

| .

|' | fur] ||

.,. , ||.'-"'" _'|,' 'l'.. "|'.': "'#'? "3|||_l| | |l-' _||_|:__ .,.(l:"|ji'i|:|.| _|_ ". .. '.' . .'-' ' ' .._ .|' "5|""-|'- | '1||||'_'|._| ' * ._2' |.'—.. .,,'-,',ll.. .. l"'"'.'-|,'.',' __'-||.'..."||.'..| ama . |

.- _, .. "g..-";? ._. .. *" ' ' "("Vi-" ' _lirl'u: '_|_1||.'_"|"" '"'..'|'-?.5.".". ..'f. " .|'” | |,_.._ .. .,, _ .,|... ||.|||_[..':|',|Täfm_ |-|. '" du |' I|-1|I_ | TIII'I' |. |-

||!|- | '|1'|] | _ | __ . ..., .|.||||||.-. | |. .. | ' ' a_||_ "|" ,"_"._._u_'|._'f_'-|j'_'. ||'|"','.f" '+'-'id', MÄEIM' .. r" 'l-lilnlj'mr'"; " ' l."- '|M-_a.&mw”w.a|v ||.mä| ”+| ' " 'l.'||. TH.-ni:" "_a " _11.'i.|_"_'-"-|-| ' " - '-| 'll'll'lfl -'Jl.'"'l""r|'lf.|'ll""'i'|l-- "I" ' " ”' |_H'|r "" |': ..'__pr11|||1|||.|' ".l.' ..i F.. 'W . ' .|'|_..-- ,. ""'-' | "r| ' _p.ww.nageggf.w

_ _ '||. ...||_|||||.|||!_|__|||

.. . r'li

"'||"-1' ||'|'i| -| '-|....|..

. . '| , _|L'||||tl!:|-_.|._ |:".' .5 .111

". '|"+;|_'?=:|._|-'|'||'|_|"_T|f* |_| d'.!l".'l"..ri|:= E,. H1q|d||_|l_|_ nånn 'r||. . . ' .. _ "'|-ti,. .. ..._|.|""'|-| ' |, ||.

" " | '.. . ' ., ';. . '. . '|1.' |l' ||.'! "| -_|" .|-- --| .. -.-1""'_'-,'.":. ,,".'_""'.,_'|",".",'E". "1£.'-1'.'_"'..1.' |." ' - _ '|'" ; . . ._ri.._"|__||_'l.|_|_|_-l||_

' ' I""I .: II"" ' I-"r"-' IIIII 1 II __I '» |"|".""""|f—__J._|_||"'.',:r',1”|'_l_'_i|4|_|||l"|_||_|_|,_lI _ ' "" " " ” '||-"'if, "Ell- | .i'"T""' :'(; , '. ". '...'-' |||.-| ,_-|'_'-.|' '=l_ ";'||. .||_ |.' "E.G. . | |__| .|_, __ __ .|_ ||||f.|__.|. . _ _51|_l'| _, 1 | _ r-Ilg|_t__||:|_|__|_|||

.,| .....

" ||+. '_.'...||.|,.1;..

. ,', "||| "" _"_' "||.' ._'_ .."'_."'i'.|'|'._|'_- ... __ ||||.r| |||_|||_':"' |__-. ä;"? ' |.' lll'llu'I '|'||' '.r " 1.'-|.|; .J, |";|f.'J'l""|.|. .,|;_ .||-..: .||-

|||_||J || .|| .|'-

| ||r. |

, : Cité? [U| lir."| |i'u'_1_ |.| |.', ._-|||||.__._|"'k_|,i,1||... i'm? "" | . .. -.. . har...-".||. ||.' | ||-|.;'.' - _. .. . '#'-|”. ..'.|.' - - ' ||'_ | llld | _'_'|'| ' " ' |__| | '129* .. :.I' - | .|' -|.-.'|.-.|.:

..|.._ _ ||.|,” __J|.|||. .. ff... . .. . |||. ..r-

. _ |.| ...i.;. l.. ... ' 5.'|":"

. _.| 41. - - .'.—||

. ||.'-'"'.—.;|| | | - *|. I-lllJll. |._- ._.,,||..,,_, _ |-|'||1||-|||.|_|_

' I' '., . ||; ._ |_ "'-'1'.'

'.., ' ||'||J ,: -"'|' | |||-_|1l|...|||| ||” law.. | . " ' " " "" " "'.1 ' -"" l.. , l'|.';".'|_ _".' . "'.'||'|.".- [1.1 . |. .

|| — -""|.' .' E'n' -"..'.'.7. 'if-alk

_. | "| | : - l _|___|_ _||_|||,,;l:|,.||..|.'_||_ __ |__| ||_||--_|_|||J |__| Li51||__|1|l:|_'_||l_'_ . _| | . ' ' —. |||||||.|'|!|. ."'.."' |LI|_|""'_ '#':

" .. |. ."' 'l ' '|”"- . .I . u _ | || _|| || | ||- __| ..|_. |_| _l.| ”'#'HLL _. .. .._ ||' '__ " .'.Jl'i' ' ""...J'”. -. ...'” .'" ..E_'...J"T._.'-J.i .. '. "'||.'.'. ||""."-'|||".'|-" " -'-'.| -||....'.,_. "" 'l"..'. 'i' .|', ' ' " ' .|.|- - ,. . ' |'| .. |||” ' ."--_ " ' ' ||| - . VI,-”'.'U... _|". '||-|__| "- ""-".'1 .|| |"

• Sida 151
•  Original

8. Nyetablerade och nedlagda stödföretag inom industrin

i detta kapitel diskuteras de effekter som stödet haft på företagsbildningen inom främst det allmänna stödområdet. De nyetablerade och nedlagda stödföretagen beskrivs i termer av sysselsättning, branschtillhörighet, geografisk fördelning etc. Ytterligare analyser av dessa företagsgrupper redovisas i kapitel 5 och 6.

Undersökningen omfattar både sådana nyetablerade stödföretag som erhållit lokaliseringsstöd och sådana som fått sysselsättningsstöd samt nedlagda lokaliseringsstödföretag, under perioden 1965—1975. I gruppen lokaliseringsstödföretag ingår även företag som erhållit sysselsättningsstöd, medan gruppen sysselsättningsstödföretag har definierats som de stödföretag som endast erhållit sysselsättningsstöd.

insamlingen av grundmaterialet har skett i samarbete med länsstyrelserna. Dessa har tillsammans med länsarbetsnämnder och företagarföreningar besvarat ett frågeformulär rörande företag som valts ut ur stödregistren därför att de i någon mening har ansetts nyetablerade eller nedlagda. Företagen själva har endast tillfrågats i undantagsfall. Samarbetet med länen har medfört att ERU kunnat bygga upp ett grundmaterial av hög kvalité.

8.1. Definition av nyetablerade och nedlagda företag

I den officiella statistiken benämns många företag som nyetablerade eller nedlagda, på grund av förändringar som inträffat. Ett företag benämns som nyetablerat/nedlagt på grund av att det bytt namn. ändrat ägandeförhållande, ändrat företagsform, ändrat produktionsinriktning (branschbyte), övertagits av annat företag m. m. Sådana företag har strukits ur grundmaterialet liksom de företag som inte haft industriell produktion. I undersökningen har tre huvudvillkor satts upp, för att ett företag som öppnat ny (eller lagt ner sin) industritillverkning i en annan anläggning skall anses nyetablerat eller nedlagt.

]. Företaget skall ha erhållit stöd i samband med etableringen.

2. Produktion med liknande produktinriktning och användning av samma maskiner får ej ha bedrivits under den närmast föregående 2-årsperioden,i den nuvarande anläggningen.

3. Flyttning inom en kommun medför inte att företag räknas som ett nyetablerat flyttningsföretag.

• Sida 152
•  Original

Undersökningen utgår således från en anläggningsbaserad definition av nyetableringar och nedläggningar.

Av bland annat ovan nämnda skäl har vid en första granskning 100 företag strukits ur undersökningen. Det slutliga grundmaterialet består av 369 företag, 204 nyetablerade lokaliseringsstödföretag, 72 nedlagda lokaliserings- stödföretag och 93 nyetablerade sysselsättningsstödföretag. Det finns emel- lertid en fundamental skillnad mellan nyetablerade företag som erhållit lokaliseringsstöd och de som fått sysselsättningsstöd. De senare företagen har först i efterhand fått en kompensation för redan tagna kostnader.

För att särskilja olika typer av nyetablerade företag, har dessa delats in i två huvudgrupper och fem undergrupper i fortsättningen kallat etableringskate- gorier.

] . Självständiga jöretagsetableringar l.1 Självständiga nyetableringar Definition: Företag som ej flyttat eller flyttat mindre än hälften av sin produktion och som ägs av enskilda personer. 1.2 Självständiga flyttningsetableringar. Definition: Företag som flyttat hela eller mer än hälften av sin produktion och som ägs av enskilda personer.

2. F Nia/utläggningar 2.1 Filialutläggningar till industriföretag Definition: Företag som ej flyttat produktion och som ägs av ett annat industriföretag 2.2 Filialutläggningar till icke industriföretag Definition: Företag som ej flyttat produktion och som ägs av ett icke industriföretag 2.3 Filial/flyttningsetablering Definition: Företag som helt eller delvis flyttat sin produktion och som ägs av ett annat industriföretag eller ett icke industriföretag.

8.2. Nyetablerade lokaliserings— och sysselsättningsstödföretag under åren 1965—1975

8.2.1. Antalet nyetableringar under perioden 1965—1975

Totalt under perioden har 297 företag etablerats och i samband med detta erhållit lokaliserings- och/eller sysselsättningsstöd. Av dessa var 204 lokali- seringsstödföretag, och 93 sysselsättningsstödföretag, vilket motsvarar 14 procent av antalet lokaliseringsstödföretag respektive 16 procent av antalet sysselsättningsstödföretag. Vidare har 52 procent av lokaliseringsstödföre- tagen inom det inre stödområdet erhållit sysselsättningsstöd. Det bör observeras att den senare gruppen etablerats under periodens fem sista år. eftersom sysselsättningsstödet infördes först 1970.

I tabell 8.1 har dessa företagsgrupper indelats efter etableringskategori enligt den i föregående avsnitt presenterade indelningen.

Drygt hälften av lokaliseringsstödföretagen var vid etableringstillfället s. k. självständiga företag. Motsvarande värde för sysselsättningsstödföretagen är

• Sida 153
•  Original

Tabe118.1 Antalet nyetablerade lokaliserings- och sysselsättningsstödföretag 1965—1975

Lokaliseringsstöd- Sysselsättningsstöd- företag företag

Kvarva- Nedlagda Totalt Kvarva- Nedlagda Totalt rande företag rande företag företag företag 1975 1975 Samtliga själv- ständiga företag 93 16 109 56 21 77 Självständiga ny- etableringar 65 12 7 7 46 16 62 Självständiga . flytt- ningsetableringar 28 4 32 10 5 I 5 Filialutläggningar 88 7 95 13 3 16 Filialutläggningar till industriföretag 4 7 5 52 5 0 5 Filialutläggningar till icke industri- _företag l l 2 13 3 1 4 F i/ial /_ flyttnings- etableringar 30 () 30 5 2 7 Summa 181 23 204 69 24 93

Källa: ERU:s enkät till länsstyrelserna angående nyetablerade och nedlagda företag.

hela 80 procent. De senare företagen är ofta små med endast ett fåtal anställda, och har etablerats av enskilda personer. Under perioden 1965-1975 har 32 företag flyttat hela eller större delen av sin produktion med hjälp av stödet. Av dessa har produktion från 25 företag startats i det allmänna stödområdet.

Betydligt fler företag (65), har valt att etablera en filial. och 30 företag har flyttat en mindre del av produktionen och expanderat. Sammanfattningsvis har 2/3 av de nyetablerade lokaliseringsstödföretagen antingen flyttat produktion eller startat en filial, medan motsvarande andel för sysselsätt- ningsstödföretagen är 1/3. Helt ny produktion (icke flyttad) har stanats i 142 lokaliseringsstödföretag och i 71 sysselsättningsstödföretag. Med andra ord har 72 procent av de företag vilka i samband med etableringen erhållit någon av dessa stödformer startat ny produktion.

8.2.2. Anta/et etableringar uppdelat efter etableringsdr

Sedan lokaliseringsstödet infördes år 1965, har antalet företag som erhållit stöd årligen ökat. En bidragande orsak till detta har varit en förbättring av låne- och bidragsvillkoren, samt en ökad kunskap om dessa hos företagen. Denna utveckling återspeglas även i fråga om de nyetablerade lokaliserings- stödföretagen. Under perioden 1965—30/6 1970 har 67 företag etablerats eller 1/3 av det totala antalet etableringar.

Under perioden 1/7 1970—1975 uppgick antalet etablerade företaget till 137.

• Sida 154
•  Original

' Du Rietz, Etablering. nedläggning och indu- striell tillväxt i Sverige 1954—70. Uppsala 1975 Statens lndustriverk. lndustriutvecklingen i Sverige (SIND 1976z7).

Figur 8:l Nyetablerade lakaliseringsstädfäretag 1965—1975, uppdelade efler etableringsår.

Figur 8:2 Nyetablerade s_vsseIsärtningsstädföretag 1969—1975 Uppdelade efter etableringsår.

” 1969 är etableringsår för de företag som erhål- lit stöd 1970, då stödet utgår retroaktivt för den genomförda sysselsätt- ningsökningen.

30

20

10.

En orsak till denna ökning torde vara att företagen fått bättre information om möjligheterna att erhålla lokaliseringsstöd. Två undersökningar' har visat på en från senare delen av 1960-talet sjunkande nyetableringsfrekvens för hela landet medan det motsatta gäller för nyetablerade lokaliseringsstödföretag. 1 figur &I har ovanstående värden fördelats efter etableringsår. Trenden pekar på en stadig ökning av etableringar under perioden, med en kraftig ökning under 70-talets första år. En årsvis fördelning enligt gruppindelningen på etableringskategorier, visar i stort sett liknande etableringsmönster över tiden. Samtidigt som majoriteten av företagen etablerats under 70-talet. har också de flesta nedläggningar inom denna grupp skett under periodens sista 5 år. Totalt har 23 företag eller 11 procent lagts ned. Detta kanjämföras med den totala populationen lokaliseringsstödföretag av vilka endast 5 procent lagts ned. De nyetablerade stödföretagen löper således en klart större risk att läggas ned än övriga stödföretag. (Se vidare avsnittet om nedlagda stödföretag.) De 93 sysselsättningsstödföretagen har alla etablerats under 1970-talet, då stödformen som tidigare nämnts infördes 1970. Företagen har enligt figUr 822 etablerats relativt jämnt under perioden. En viss topp kan dock noteras för högkonjunkturåret 1974, då ungefär 1/4 av dessa företag etablerades.

Procent av antal nyetablerade lokaliseringsstödföretag 1965—1975

% 30

20

10

1965 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 Etableringsår

Procent av antal nyetablerade sysselsättningsstödföretag 1969—1975

%

___

Etableringsår

19693) 70 71 72 73 74 75

• Sida 155
•  Original

Notabelt är vidare att dessa företag uppvisat en sämre förmåga att överleva än lokaliseringsstödföretagen. Hela 24 företag. eller 26 procent. har lagts ned under perioden. Nedläggningsprocenten var således mer än dubbelt så hög som för nyetablerade lokaliseringsstödföretag trots att de senare betraktats för en dubbelt så lång period.

8.2.3. Sysselsättningen [ de nyetablerade stödföretagen

År 1975 arbetade knappt 11 0001 personer i företag som erhållit lokaliserings- stöd i samband med etableringen, vilket kan jämföras med över 138 000 anställda i den totala populationen lokaliseringsstödföretag. Per nyetablerat företag innebär detta 77 anställda i genomsnitt. Genomsnittsvärdet är emellertid något missvisande i detta sammanhang, då de större men få företagen drar upp genomsnittet påtagligt.

Detta framgår av grupperingen i företagsstorlekar i tabell 8.2, som visar att 2/3 av företagen hade mindre än 50 anställda år 1975. De företag som med hjälp av lokaliseringsstödet etablerat en filial, hade 1975 det största antalet anställda av de nyetablerade företagen.

Filialetableringarna hade således nära nog dubbelt så många anställda i genomsnitt, som de självständigt etablerade företagen, se tabell 8.3. Det är i första hand större industriföretag som lägger ut jämförelsevis stora anlägg- ningar.

Tabell 8.2 Nyetablerade lokaliseringsstödföretag fördelade på storleksgrupper efter antalet anställda 1975

Antal anställda Antal företag

0 — 25 52 26 — 50 40 51 —100 29

>100 29

Källa: ERU-enkät till länsstyrelserna angående nyetablerade och nedlagda stödföretag samt ERU:s bearbetningar av 1975 års industristatistik.

Tabell 8.3 Antalet anställda i nyetablerade lokaliseringsstödföretag uppdelade efter etableringskategori 1975

____—__________.

Antal anställda Antal anställda per företag

Självständiga företag 3 951 56

Självständiga nyetableringar ] 973 42 Självständiga ,flvttningsetableringar ] 978 82 Filialutläggningar 6 705 91

F ilialutläggningarti/l industriföretag 3 609 95 Filialutläggningar till icke industrifö- retag 622 69 F ilial/_ flyttningsetablering 2 474 92

Källa: Se tabell 8.2.

] Uppgiften gäller för de 80 procent av företagen för vilka sysselsättnings- tal kunnat hämtats från industristatistiken och ERU:s enkät.

• Sida 156
•  Original

' lnbegriper i huvudsak reparationsverkstäder i verkstadsindustrin.

När det gäller de nyetablerade sysselsättningsstödföretagen har industri- statistikens uppgifter om antalet anställda en låg täckningsgrad. Det beror i första hand på att ett stort antal företag har färre än 5 anställda och inte finns med i industristatistiken. För att beskriva sysselsättningen i dessa företag har därför istället använts uppgifter från ERU:s enkät till länsstyrelserna. Uppgiften gäller antalet anställda det år då företaget hade full produktion under ett helt år.

Av tabell 8.4 framgår att en klar majoritet av företagen, hade under 5 anställda. Det är här ofta fråga om små familjeföretag och enmansföretag. Genomsnittligt blir antalet anställda endast något högre,eller 8 anställda. Det fåtal av företagen som återfinns i industristatistiken 1975, tyder på att företagen inte expanderat åren efter etableringen.

8.2.4. De nyetablerade stödföretagens branschstruktur

I kapitel 4 diskuteras i vilken utsträckning det regionalpolitiska stödet gått till konkurrenskraftig industri. 112 branscher har delats in i fyra grupper — skyddad, råvarubaserad ej konkurrensutsatt, konkurrensutsatt ej råvaruba- serad. samt övrig industri.I De nyetablerade lokaliseringsstödföretagen fördelar sig med 41 företag inom den skyddade delen av industrin, 29 inom den råvarubaserade ej konkurrensutsatta industrin, 131 inom den konkur- rensutsatta ej råvarubaserade industrin samt 3 i övriga industrin. Således ligger huvuddelen av nyetableringarna i branscher med kraftig utländsk konkurrens. Den konkurrensutsatta ej råvarubaserade industrin, som inne- håller totalt 80 branscher har vidare delats in efter branschernas förändring i konkurrenskraft och marknadstillväxt under perioden 1960—1975 på riksnivå. Enligt tabell 8.5 har två av tre nyetablerade lokaliseringsstödföretag i konkurrensutsatt ej råvarubaserad industri en produktionsinriktning med relativt goda framtidsutsikter. Denna relation gäller i alla etableringskatego- rier utom en nämligen filialutläggningar till icke industriföretag.

Fördelningen av företagen efter förändring i marknadstillväxt uppvisar ett liknande mönster. De nyetablerade lokaliseringsstödföretagen ligger även enligt detta mått i branscher med relativt goda framtidsutsikter. [särskilt hög grad gäller detta de självständiga flyttningsetableringarna.

En liknande uppdelning av nyetablerade sysselsättningsstödföretag visar

Tabell 8.4 Antal anställda i nyetablerade sysselsättningsstödföretag. under det första hela är då företaget hade full produktion. fördelade på storleksgrupper 1970—1975

Antal anställda Antal företag 0 — 5 41 6 —25 28 26 —50 3 >50 ]

Källa: Se tabell 8.2. Anm.: För 20 av företagen saknas uppgift om antalet anställda. Bortfallet uppgår således till 21 procent, och det torde praktiskt taget helt falla inom den lägsta storleksklas- sen.

• Sida 157
•  Original

Tabell 8.5 Antalet nyetablerade lokaliseringsstödföretag i konkurrensutsatt ej råva- rubaserad industri uppdelade efter etableringskategori och förändring i konkurren- skraft 1965—1975

Konkurrenskraft Starkt Förbätt— Svagt för- Starkt förbätt- rad bättrad el. försäm- rad försämrad rad Självständiga företaget 27 20 17 6 Självständiga nyetableringar 18 12 9 5 Självständiga flyttnings- etableringar 9 8 8 ] Filialutläggningar 26 14 5 16 Filialutläggningar till industriföretag 16 9 2 8 F illa/utläggningar till icke industriföretag ] l 2 2 Filial/_flyttningsetableringar 9 5 l 6 Summa 53 34 22 22

Källa: Se tabell 8.1.

Tabell 8.6 Antalet nyetablerade lokaliseringsstödföretag uppdelade efter etable- ringskategori och förändring i marknadstillväxt

Marknadstillväxt'

Kraftig God * Viss Stagnerande/ tillbakagående marknader

Självständiga företag 25 21 10 14 Självständiga nyetable- ringar 13 l l 9 l ] Självständiga _ flyttnings » etableringar 12 10 l 3 Filialutläggningar 17 19 8 17 Filialutläggningar till industriföretag 1 I 12 3 l l Filialutläggningar till icke industriföretag 0 3 1 2 Filial/flyttningsetab/eringar 6 4 4 4 Summa 42 40 18 31

Källa: Se tabell 8.1.

att 52 av 93 företag ingick i konkurrensutsatta ej råvarubaserade branscher, vilket är en lika stor andel som för lokaliseringsstödföretagen. Av dessa 52 företag tillhörde 34 företag branscher med starkt förbättrade eller förbättrad konkurrenskraft, och 43 företag branscher med kraftig eller god marknads— tillväxt. I denna delen av industrin hade således de nyetablerade sysselsätt-

• Sida 158
•  Original

ningsstödföretagen en lika förmånlig sammansättning som motsvarande lokaliseringsstödföretag vad gäller kriteriet konkurrenskraftsutveckling och en förmånligare sammansättning med avseende på kriteriet marknadstill- växttakt.

Vidare var 1975 8 142 personer anställda i nyetablerade lokaliseringsstöd- företag inom den konkurrensutsatta ej råvarubaserade industrin, varav hälften inom det allmänna stödområdet. Av det totala antalet anställda i den konkurrensutsatta ej råvarubaserade industrin var 70 procent anställda i nyetablerade företag inom branscher med starkt förbättrad eller förbättrad konkurrenskraft. 61 procent var anställda i företag med kraftig eller god marknadstillväxt, vilket är något högre än motsvarande andel av antalet företag. 1 tabell 8.7 har antalet anställda i ovan nämnda branscher delats upp efter etableringskategori.

Enligt dessa beräkningar är andelen anställda störst i filialutläggningarna och då främst i industrifilialutläggningar. Vidare har industrifilialutläggning- arna en större andel anställda i branscher med förmånlig marknadstillväxt, medan filial/flyttningsetableringarna har en dubbelt så stor andel anställda i branscher med förbättrad konkurrenskraft.

8.2.5. De nyetablerade stödföretagens geografiska förde/ning

En uppdelning av de nyetablerade företagen på de enskilda stödområdena visar att 80 procent av nyetableringarna har skett i det allmänna stödområdet. Fördelningen mellan inre och yttre stödområdet skiljer sig markant från mönstret för samtliga lokaliseringsstödföretag till fördel för det inre stödom- rådet. Figur 813 visar den mera detaljerade lokaliseringen av nyetablerade lokaliseringsstödföretag.

En mer detaljerad uppdelning ger vid handen att filialutläggningar relativt ofta sker utanför det allmänna stödområdet. Detta i jämförelse med de självständiga etableringarna.

Vad gäller de självständiga företagsetableringarna återfinns 83 procent av

Tabell 8.7 Antalet anställda i nyetablerade lokaliseringsstödföretag inom konkur- rensutsatta (ej råvarubaserade) branscher med starkt förbättrad- eller förbättrad konkurrenskraft samt i branscher med kraftig eller god marknadstillväxt

Konkurrenskraft Marknadstillväxt Andel i procent Andel i procent Samtliga självständiga företag 39 42 Självständiga nyetableringar 10 11 Självständiga flyttningsetableringar 29 32 Filialutläggningar 61 58 Filialutläggningar till industriföretag 32 42 Filialutläggningar till icke industri- företag 1 2 Filial/flyttningsetableringar 28 14 Summa 100 100

Källa: Se tabell 8.3.

• Sida 159
•  Original

= Företag

0 Företag i inflyttnings- kommun

0 Företagets tidigare kommuntillhörighet

Fig. 8.3 Nyetablerade Fig. 8.4 Nyetablerade lokaliseringsstöd/öretag självständiga _ fivttningseta - ] 965—l 975. bleringar 1965—[975 loka-

liseringsstädföretag. Källa: Se tabell 8.1 Källa: Se tabell 8.1

• Sida 160
•  Original

Fig. 8.5 Filialutläggningar inom det allmänna släd— området och grå :onen till industriföretag i Stor— stock/tolmsonuädet 1965—1975. Lokaliserings- stödföretag.

Fig. 8.6 Filialutläggningar

inom det allmänna städ— området och grå zonen till industriföretag i övriga riket 1965—1975. Lokali- seringsstödföretag.

• Sida 161
•  Original

Tabell 8.8 Uppdelning av de nyetablerade lokaliseringsstödföretagen och samtliga lokaliseringsstödföretag på stödområden 1965—1975

Stödområde Nyetablerade Iokaliserings- Samtliga

stödföretag lokaliserings- stödföretag Antal företag Procentuell procentandel andel

lnre 75 37 27 Yttre 88 43 53 Grå zonen 12 6 8 Övriga Sverige 29 14 12

Totalt 204 100 100

Källa: Se tabell 8.1.

dessa inom det allmänna stödområdet. De inom denna grupp ingående självständiga flyttningsetableringarna kommer huvudsakligen från Stor- stockholm. Se figur 824. Flyttning av företag sker främst till de södra och mellersta delarna av det allmänna stödområdet. Problemet att locka företag till främst Norrbottens län men också Västerbottens län är påtagliga. Filialutläggningarna har koncentrerats till yttre stödområdet eller till gräns- kommunerna inom det inre stödområdet, men de båda nordligaste länen har dock fått en del viktiga filialutläggningar. Se figur 8:5. Intressant är i detta sammanhang det relativt stora antal filialer, som har moderföretaget på ett mycket stort avstånd från etableringsorten. Det är vidare främst från Storstockholmsregionen som filialutläggningarna skett.

År 1975 var totalt 5 431 personer anställda i de nyetablerade lokaliserings- stödföretagen i det allmänna stödområdet, varav 3 363 i yttre och 2 068 i det inre stödområdet.

Av det totala antalet nyetablerade lokaliseringsstödföretag var drygt hälften anställda i företag inom det allmänna stödområdet. Detta kan jämföras med det faktum att 80 procent av de nyetablerade lokaliserings- stödföretagen var belägna i det allmänna stödområdet. De, i antal sysselsatta, största företagen har således etablerats i grå zonen och övriga i landet.

Företag som etablerats i det yttre stödområdet är genomsnittligt större än de inom det inre. Se tabell 8.9. Den största skillnaden mellan de bägge stödzonerna, gäller emellertid de inflyttade företagens storlek. Inom denna grupp har de, i termer av genomsnittligt antal anställda per företag, större företagen således valt att flytta till det yttre stödområdet. 1 sysselsättnings- termer var fördelningen av självständiga flyttningsetableringar ogynnsam till skillnad från motsvarande fördelning för antalet företag.

En förutsättning för att ett företag skall kunna få sysselsättningsstöd är, som tidigare nämnts, att det är beläget i det inre stödområdet. Ett begrepp om den regionala fördelningen av de nyetablerade sysselsättningsstödföretagen kan erhållas genom figur 8:7. Etableringarna följer i stort mönstret för lokaliseringsstödföretagen, med en etableringskoncentration till kommuner i de södra och mellersta delarna av området.

• Sida 162
•  Original

. Ett företag

ik, [ATW Källa: Se tabell 8.1

Fig. 8:7 Sysselsättnings- stödkiretag uppdelade efter etableringskommun.

• Sida 163
•  Original

Tabell 8.9 Anställda ide nyetablerade lokaliseringsstödföretagen inom det allmänna stödom rådet 1975, uppdelat på vissa etableringskategorier

Yttre stödområdet lnre stödområdet Antal anst. Antal anst. Antal anst. Antal anst. per företag per företag Självständiga etableringar 692 33 579 32 Självständiga flyttningar 1 186 109 158 18 Filialutlägg- ningar 1 485 65 1 331 49 Totalt 3 363 61 2 068 32

Källa: Se tabell 8.2.

8.3. Nedlagda industriföretag vilka erhållit lokaliseringsstöd 1965—1975

En kritik mot den regionalpolitiska stödverksamheten är att stödet i flera fall gått till företag som har haft dåliga framtidsutsikter. Detta avsnitt ger några fakta om dessa företag.

Som framgår av avsnitt 8.1 är definitionen av nedlagda företag anlägg- ningsbaserad. Om produktionen lagts ned i en anläggning får inte ny produktion med samma produktionsinriktning och samma maskiner ha startats inom en tvåårsperiod. Om detta är fallet räknas inte företaget som nedlagt.

8.3.1. Antal nedläggningar bland Iokaliseringsstädföretagen ] 965 —1 975

Under perioden har 72 industriföretag lagts ned, av vilka 52 gått i konkurs. 70 procent av företagen har tvingats till nedläggelse av produktionen under 1970-talet. Av figur 8:8 framgår utvecklingen av antalet nedlagda lokalise-

Antal nedlagda företag

²⁰ ]

10 i l ' Figur 8:8 Antal nedlagda

lokaliseringsstöd/öretag

__ . . per år under perioden 1965 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 Nedläggningsår 1965—1975.

i

• Sida 164
•  Original

' Uppgiften gäller för 66 av de 72 företagen. Det har inte varit möjligt att få sysselsättningsupp- gifter för samma år för de nedlagda företagen, då hela 41 stycken nye- tablerats under perioden.

ringsstödföretag över tiden. Nedläggningarna följer relativt väl svängning- arna i ekonomin. Toppen nås under lågkonjunkturåren i början av 1970-talet, för att sedan minska under högkonjunkturåren i slutet av perioden. Av de nedlagda företagen, har 41 etablerats under perioden 1965—1975. 1 denna grupp ingår som vi tidigare nämnt, 23 företag som i samband med etableringen erhållit lokaliseringsstöd. Återstoden erhöll stöd först vid ett senare tillfälle.

Tabell 8.10 och 8.11 visar hur nedläggningarna, främst under 1970-talet, följt redan under första åren efter etableringen. Endast drygt en tredjedel av dessa företag överlevde de tre första åren, trots ekonomiskt stöd vid etableringen eller senare under treårsperioden.

8.3.2. Sysselsättningen i de nedlagda lokaliseringsstöd/öretagen

1 de nedlagda stödföretagen var antalet anställda under det sista hela produktionsåret totalt 2 626.' Eftersom nedläggningarna ofta utgör kulmen på en kontraktionsprocess blir detta mått på de nedlagda stödföretagens

Tabell 8.10 Antal nedlagda lokaliseringsstödföretag 1965—1975 som etablerats under perioden

____________—_——————

Nedläggningsår 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 Totalt Etableringsår

___/___—

1965 — 1 — 1 1966 — - 2 — 1 1967 — 1968

1969 — 1970 1971 — 1972 — 1973

1974

1975 -

l INI—NI

1 1 4 3

IN—Nl iN—wi—Ni

OONNAWOONJÅONÅ

Summa 0104059695241

___—_________——_—————

Källa: Se tabell 8.1.

Tabell 8.11 Antalet nedlagda lokaliseringsstödföretag 1965—1975 som etablerats under perioden. och som lagts ned under de tre första åren efter etableringen

Överlevnadsår Andelen överlevande,

senare nedlagda företag procent ___—___,— 1 år 88 2 år 58 3 år 36

Källa: Se tabell 8.1.

• Sida 165
•  Original

betydelse för sysselsättningen snarast ett minimimått. Det kanjämföras med olika slag av sysselsättningsuppgifter. Varje förlorat sysselsättningstillfälle i ett nedlagt lokaliseringsstödföretag har ersatts av 4 nya jobb i ett nyetablerat lokaliseringsstödföretag. Jämfört med den totala sysselsättningen 1975 i lokaliseringsstödföretagen utgjorde sysselsättningen i de nedlagda företagen 2 procent. En jämförelse mellan sysselsättningen i nedlagda företag och det nettotillskott i sysselsättningstermer för samtliga stödformer givit enligt kapitel 4 ger ett betydligt högre tal.

Av sysselsättningen i de nedlagda företagen härstammade 1415 från företag i det yttre stödområdet och 634 från företag i det inre. I genomsnitt hade de nedlagda företagen 40 anställda under det sista produktionsåret. Det var således i genomsnitt inga obetydliga enheter som lades ned, även om de framstår som relativt små i jämförelse med den totala populationen stödföretag, vilka 1975 i genomsnitt hade 100 anställda. En regional uppdelning visar att företagen var något större i det yttre stödområdet (46 anställda) än i det inre (26 anställda i genomsnitt). Fördelningen på storleksgrupper i tabell 8.12 visar att 83 procent av företagen hade mindre än 51 anställda året före nedläggningen, och att endast 7 företag hade över 100 anställda.

8.3.3. Branschstrukturen hos de nedlagda lokaliseringsstödföretagen

De nedlagda stödföretagens branschtillhörighet kan studeras efter motsva- rande uppdelning som ovan redovisats för de nyetablerade stödföretagen. Antalet företag och antal anställda fördelat enligt denna indelning framgår av tabell 8.13.

Anmärkningsvärt är att en så stor andel av de nedlagda företagen ligger i branscher med skyddad tillverkning. En närmare granskning visar att det är främst två branscher som drabbats. Det gäller främst träförädlingsindustrin (12 företag), vilken haft svårigheter under perioden. Vidare industrin för metallkonstruktioner (8 företag) vilket kan förklaras av att det i branschen ingår många produktionsinriktningar och därigenom ett stort antal företag. En orsak till att så många företag lagts ned i dessa branscher kan vara att nyetableringsfrekvensen är hög. En jämförelse med de nyetablerade lokali- seringsstödföretagen visar också att nära hälften av de nyetablerade företagen

Tabell 8.12 Nedlagda lokaliseringsstödföretag uppdelade i storleksgrupper efter antal anställda året före nedläggningen

Antal anställda Antal företag Procent O— 5 3 5 6— 25 29 47 26— 50 19 31 51—100 4 6 )100 7 11 Summa 62 100

Källa: Se tabell 8.2.

• Sida 166
•  Original

1 Se kriterium 2 b i kapi- tel 5.

Tabell 8.13 Antalet företag och anställda” i de nedlagda lokaliseringsstödföretagen fördelade på skyddad, råvarubaserad och konkurrensutsatt industri

Antal Antal Anställda företag anställda per företag Skyddad industri 29 1 118 40 Råvarubaserad industri 8 632 90 Konkurrensutsatt industri 34 876 29 Ovriga branscher ] — — Summa 72 2 626 —

” Uppgifterna på antalet anställda bygger på 66 företag, och för det sista året med full

produktion. Källa: Se tabell 8.2.

inom den skyddade industrin tillhör dessa två branscher. Som tidigare nämnts har ett nyetablerat företag ofta problem att överleva de närmaste åren efter etableringen. De relativt stora enheterna inom den råvarubaserade industrin kan förklaras av den i gruppen ingående trä- och massaindustrin. Detta senare faktum är en av förklaringarna till de negativa nettoeffekter vad gäller sysselsättningen inom råvarubaserad industri som redovisats i kapitel 4.

De i den konkurrensutsatta industrin ingående branscherna har vidare indelats efter hur branschens internationella konkurrenskraft förändrats.

Hälften av de nedlagda företagen inom den konkurrensutsatta industrin återfinns i branscher som starkt förbättrat eller förbättrat sin konkurrens- kraft. En uppdelning enligt det kriteriumJ som visar branschernas mark- nadsutveckling, redovisar ett liknande resultat. Ungefär 2/ 3 av de nedlagda företagen hade en produktion som under perioden hade en kraftig eller god marknadstillväxt.

Även i detta fall kan en hög nyetableringsfrekvens vara en förklarande orsak. Av de 26 företag inom konkurrensutsatt industri som etablerats under perioden och nedlagts, fanns 17 företag i branscher med starkt förbättrad eller förbättrad konkurrenskraft och 14 företag i branscher med kraftig eller god marknadstillväxt.

8.3.4. Den geografiska fördelningen av de nedlagda loka”seringsstödföretagen

De nedlagda företagen var tidigare belägna främst inom det allmänna stödområdet. Nedläggningsmönstret skiljer sig dock på en punkt från mönstret för de nyetablerade lokaliseringsstödföretagen. Det yttre stödom- rådet har en större andel nedlagda företag än nyetablerade, medan motsatsen gäller för övriga Sverige.

1 figur 819 har de nedlagda företagen fördelats efter kommuntillhörighet. Figuren visar nedläggningarnas fördelning i det allmänna stödområdet och grå zonen. Det är främst de södra delarna av det allmänna stödområdet som råkat ut för många nedläggningar. I första hand gäller detta Kopparbergs och

• Sida 167
•  Original

. Företag

Källa: se tabell 8.1

Fig. 8.9 Nedlagda loka- liseringsstödföretag i all- männa städomra'det och grå zonen l965—l975.

• Sida 168
•  Original

Tabell8.l4 De nedlagda lokaliseringsstödföretagen fördelade på stödområden, 1965—1975 Antal Procent Nyetablerade företag lokaliseringsstöd— företag i procent lnre stödområdet 27 37 37 Yttre stödområdet 35 49 43 Grå zonen 4 6 6 Övriga Sverige 6 8 14 Summa 72 100 100

Värmlands län. Detta bör dock ses mot bakgrund av att 1/3 av alla Företag som erhållit lokaliseringsstöd varit lokaliserade i de två länen. Vidare framgår att Gotland drabbats förhållandevis hårt.

• Sida 169
•  Original

9. Välfärdseffekter av lokaliseringsstödet

Hela stödundersökningen syftar till att analysera och utvärdera effekterna av olika regionalpolitiska stödformer. dels var för sig. och dels i olika tänkbara kombinationer. Det empiriska materialet i föreliggande studier är hämtat från företag som samtliga erhållit lokaliseringsstöd med ökning av antalet anställda som följd. Hur dessa sysselsättningsförändringar berör olika grupper inom befolkningen. och hur de varierar under olika yttre förutsätt- ningar kommer att belysas. De flesta slutsatser är dock av sådan natur att de kan generaliseras till andra politiska åtgärder.

Att det är välfärdseffekter som skall belysas motiverar inte en uppdelning efter dimensionerna ekonomiska kontra sociala effekter. De ekonomiska effekterna har definitivt välfärdsrelevans. Den arbetstekniska uppdelning. som gjorts i de empiriska avsnitten, har därför snarare utgått från en uppdelning i effekter för näringsliv gentemot effekter för berörda människor. Denna uppdelning följs dock inte strikt. De tidigare presenterade huvudsak- ligen ekonomiska avsnitten ger till stor del omlott/ringen på ett antal sociala effekter, t. ex. uttryckt i antalet nyskapade arbetstillfällen genom det regionalpolitiska stödet. Föreliggande avsnitt avser att peka på inriktningen av dessa effekter. Detta innebär att fördelningen av arbetstillfällen belyses. såväl som andra sociala effekter. vilka är kopplade till den förändringssituation. som uppstår när nya arbetstillfällen uppträder på marknaden.

9.1. Social förändring

Vid diskussion av sociala och ekonomiska aspekter på utveckling finns ibland en tendens att övervärdera de ekonomiska effekternas betydelse för olika beslut. p g a att det är lättare att kalkylera dessa. Mera förrädiskt är det dock, när man i olika sammanhang säger sig ha vägt ekonomiska och sociala faktorer inför olika beslut. Man får lätt intrycket att dessa två aspekter på något sätt skulle ha lika vikt. Så behöver naturligtvis inte vara fallet. De ekonomiska effekterna utgör endast en liten del av ett mycket stort spektrum av konsekvenser för berörda individer av olika beslut. Samtliga aspekter är relevanta för människorna. Någon enkel modell för vägning av dem finns knappast.

Utifrån ekonomisk teori är det möjligt att göra endimensionella utvärde- ringar, t. ex. i kronor och ören. Under preciserade förutsättningar (som ofta innebär att man konstanthåller sociala faktorer. vilket är ett analytiskt

• Sida 170
•  Original

konstgrepp som får dessa att framstå som mindre intressanta eller relevanta) kan man avgöra vilket alternativ som är bäst av flera presenterade efter en endimensionell värdeskala. Ekonomiska analyser är dock i praktiken sällan endimensionella utan tangerar på olika sätt den sociala värderingsproblemati- ken, t.ex. genom att diskutera förutsättningarna i form av arbets- kontra kapitalintensiva produktionsformer. Värden i att tillskapa arbetstillfällen kan då uppmärksammas, vilket också gäller fördelningsaspekter mellan befolk- ningsgrupper.

Den sociala verklighet som all planering ytterst avser att påverka i gynnsam riktning är naturligtvis inte endimensionell, utan ytterligt mångfacetterad. Ibland har detta lett till att denna verklighet inte betraktats som planerings- relevant. Här åsyftas inte endast den diskussion som förts om sektoriserade planeringsansatser. Oförmågan att samtidigt beakta både orsaker av åtgärder inom andra sektorer. samt den verkan som inomsektoriella åtgärder får, har kritiserats. Problemet ligger i att enkla rekommendationer av typen att ett projekt är mera lönsamt än ett annat i princip aldrig är möjliga. Man kan nämligen inte vänta sig att alla sociala konsekvenser samvarierar. vare sig inom eller mellan olika sektorer. I praktisk planering har man ibland löst dilemmat genom att göra sanna eller falska antaganden om de sociala konsekvenserna. Oftast är dessa antaganden intuitiva. ("Om bara företagen lönar sig skall nog bygden blomstra.") Ibland bortser man från de sociala konsekvenserna så länge negativa förhållanden kan bemästras på ett "tillfredsställande" sätt. ("En hög sysselsättning kan bibehållas i farliga arbetsmiljöeri kombination med förtidspensionering, när enskilda individer ej klarar förhållandena.") ] princip skulle man kunna vända på resone- mangen, fast det sällan sker. (”Fick vi bara en vettig produktionsinriktning och bra arbetsmiljöer skulle nog företagen klara sig bra.")

Utvärdering i sociala termer innebär att problemet med mångdimensiona- Iiteten måste tacklas. Fortfarande utgör enkelhet och överskådlighet viktiga principer, eftersom det är människor som planerar. Detta får dock inte innebära att man bortser från den sociala komplexitet, som t. ex. ligger i den existerande konflikten mellan olika målsättningar, såsom tillväxt och jämn fördelning. En utvärdering behöver inte leda till en enhetlig rekommendation i termer av gynnsamt/ogynnsamt, utan kan sluta i en komplex bild. Åtgärder kan t. ex. leda till förbättringar för vissa individer. med samtidigt försämrade förhållanden för andra, med följande ogynnsamma framtidsutsikter fast med möjlighet för vissa individer att lämna denna situation etc. Ett sådant resultat är alltså i princip inte mindre planeringsrelevant än om man svarar ett enkelt ja på frågan om det regionalpolitiska stödet varit gynnsamt för välfärdens utveckling.

Problemet är att finna ett rimligt beskrivningssystem för sociala konse- kvenser, uttryckta i välfärdstermer, av den regionalpolitiska stödverksamhe- ten.

9.2. Om effektmätning

Undersökningar av Levnadsnivåundersökningens karaktär är intressanta när det gäller att jämföra två tidpunkter för samma område. varvid man kan

• Sida 171
•  Original

uttala sig om förändring har skett eller ej. Däremot är det mera problematiskt vad man egentligen mäter. De valda indikatorernas betydelse för välfärden varierar sannolikt mycket kraftigt regionalt, vilket gör det något tveksamt. om man skall använda denna typ av mätningar till regionala jämförelser.I Jämförelserav förändringstakt kan dock ge en indikation på hur utvecklingen sker i olika delar av landet.

Att göra översiktliga välfärdsmätningar på en mycket allmän nivå och redovisa för stora områden kan dock vara meningsfullt. Att i dessa sammanhang redovisa vad i effekterna som förklaras av det regionalpolitiska stödet torde vara synnerligen svårt eller omöjligt. Mot denna bakgrund har en undersökningsuppläggning valts, som inhämtar nya data, om stödets effekter. De direkta avläsbara effekterna i ett antal begränsade avseenden relateras sedan till andra (lika direkta) effekter. De senare effekterna har dock skattats på indirekt väg, genom jämförelse med resultaten från annan forskning. Denna ansats beskrivs i nästa avsnitt.

Effektmätning av politiska åtgärder är en relativt sen företeelse i Sverige. [ internationella sammanhang har metodiken genomgått utveckling sedan lång tid, tex i Kanada. Detta gäller dock i huvudsak endast ekonomiska utvärderingstekniker av typen kostnads- intäktskalkyler eller kostnads- effektivitetskalkyler. ] Sverige har ett viktigt utvecklingsarbete kring dessa frågor bl a bedrivits av expertgruppen för arbetsmarknadsfrågor (EFA) vid arbetsmarknadsdepartementet. De mera sociologiskt orienterade utvärde- ringsinstrument som börjat utvecklas under senaste l0-årsperioden, har sällan varit inriktade på att utvärdera effekter av enskilda åtgärder, utan snarast utarbetats för att beskriva samhällsutveckling, utan att relatera densamma till de faktorer som påverkat denna utveckling. (EFA har dock bedrivit studier där bla privatekonomiska kalkyler över effekterna av flyttbidrag bedömts även utifrån olika sociala kostnader vid flyttningar eller icke-flyttningar.)

Bristen på en allmänt accepterad teknik eller teori för beskrivning och utvärdering av social förändring i samband med introduktion av olika politiska åtgärder innebär att välfärdsfrågorna får behandlas med en viss försiktighet. Är det verkligen viktiga aspekter av välfärden som beskrivs,eller är det marginella förhållanden i människans livssituation som behandlas? Den teoretiska referensram som tillfogas den empiriska undersökningen utgör ett försök att ta ett steg framåt på ett relativt outvecklat. men definitivt mycket viktigt, område.

9.3. Undersökningens uppläggning

Undersökningen görs i två steg. I det första presenteras i princip en "indikatormodell", även om det är en relativt ovanlig sådan. Den förändring som sker i samband med att nya arbetstillfällen tillskapas genom lokalise- ringsstödet beskrivs huvudsakligen med hjälp av sex variabler.

Dessa är

— förändring av sysselsättningsstatus (dvs att bli sysselsatt när man tidigare var arbetslös. genomgick arbetsmarknadsutbildning etc.)

IEtt utvecklingsarbete pågår dock inom ramen för levnadsnivåprojektet vid SOFI, med försök till regional social rappor- tering.

• Sida 172
•  Original

— byte av anställning — geografisk Hyllning — yrkesbyten — förändring av arbetsresor (pendling) — förändring av bostadsstandard.

Dessa "indikatorer" kan tillsammans uppfattas som en "partiell" välfärds- modell. De utgör ett försök att med en rimlig ansträngning vid insamlandet av empiriska material fånga ett antal centrala och samtidigt lättillgängliga aspekter av förändringen. (Rimlighetssynpunkten är viktig, eftersom det inte råder några principiella svårigheter att fråga individer om deras inkomster, sociala kontakter, psykiska sjukdomar etc. Ett omfattande frågeformulär. som inkluderar känsliga frågor, vore dock knappast möjligt att använda i en enkät idag på det urval av befolkningen som stödundersökningen behand- lar.)

En välfärdsmodell bör dock inte vara partiell. När välfärdsforskningen gick mot en ny era mot slutet av 60- och början av 70-talet kunde man skönja en tydlig tendens till att kalla all forskning för välfärdsforskning. Många traditionella projekt, t ex om produktionsorganisation och arbetsupplevelse, definierades plötsligt som tillhörande "en central aspekt av välfärden". Med dessa utgångspunkter skulle all forskning kunna betecknas som välfärds- forskning, eftersom all kunskapsutveckling i princip syftar till att förbättra människans villkor. Om välfärdsforskning skall vara helhetsorienterad, skall den i stället försöka tackla samtliga relevanta faktorer i människornas livssituation med betydelse för den faktiska välfärden. eller möjligheterna till uppnåendet av densamma.

Forskningens krav på förenkling av verkligheten i beskrivningarna och generaliserbarheten av resultaten har drivit fram många angreppssätt. Några centrala sådana redovisas i sista avsnittet, där en referensram för utvärdering av rekryteringsstudiens resultat preciseras. Det sätt att angripa helhetspro- blematiken som tas som utgångspunkt i studien, kan betecknas som ett försök att utgå från relationerna mellan delarna i ett heltäckande system. Mera konkret inebär detta att lokaliseringsstödets effekter på en enskild variabel, t ex flyttning,ej utgör en tillräcklig presentation av resultaten i sig. 1 ett välfärdsperspektiv måste man också tala om vad flyttningen betyder för övriga variabler i den helhetsmodell för välfärden som studien valt som beskrivningssystem.

Därigenom kommer motiven för det andra steget fram. I kapitel 12 görs ett försök att på ett systematiskt sätt relatera de konsekvenser som beskrivits i kapitel 10 och 11 till forskningsresultat från andra undersökningar. Avsikten är att de tillsammans skall kunna ge en fruktbar beskrivning av hur välfärden påverkas av stödet. Helheten beskrivs med den välfärdsmodell som vidareu- tvecklats utifrån tidigare forskning inom området. Den välfärdsmodell som används kommer att utgå från tre aspekter som bättre än andra lika förenklade modeller hävdas kunna beskriva helheten iden sociala förändring som sker. Helhetsansatsen ligger i den samtidiga beskrivningen av de tre dimensionerna. Någon sammanvägning av dem är ej på teoretisk grund möjlig.

En annan viktig skillnad mellan resultatredovisningen i kapitel 10 och 11

• Sida 173
•  Original

och det avslutande kapitlet, ligger i den analytiska ansatsen. De två första kapitlen avser att visa konsekvensernas variation mellan olika grupper och under olika förutsättningar, med en huvudvikt vid att söka de bästa förklaringarna till denna variation. Det sista kapitlet avser att skapa en vidare och värderingsrelevant ram för konsekvensbeskrivningar, oavsett vad som förklarar dessa konsekvensers variation.

• Sida 174
•  Original

"" . .|' '|| ,.l'.,,'F,__A'_,1 ' "'-. ."'"'-"| " ' .'|,|"'i !. '.' "."A, |, ""|. 'i..|.|'l. '” '.",-.".,., ,||--

.,|”

;” '.'-.||"- -,"|'.- ",,-.. ,,'I'._,, .||.._'."|- '" "—*'a:|"|'"|'|-

' '_'r ||.|-- - , .,, .H.-'N, '||—:l (.

'.'-| , _ ,är-"|'.' ulf" . ' ' >, ' "? ' —' l'l HWAHII'DHTDFHWF -"'|."'"""'"-'.""" ,. '. ' |"|'..'|'lllll'.'>_|l.r.l'.|,rl|'||.|uu.. H'i ' ' :- Munn-||. m»! gran. 17.15! -,'.|"' ' "" ""

--.... ..nr

,' l', lli.” "

.'431' |?

" . 1 """-: ',':'|l" "'" hk.-" .,,'-.' ,.'"I **

|'_|"-" Ma,, | '||| '_"i1'.||| I-I':'|-*-:" ..'-..'3"' |. .'." -l|' -| '.|. | .-7..""|"" _ || '|' '-

, .,,', .,.....,_ , ,',,,-|| ..» ,.-. -* '||-g,; -.-||.'.'.'|"'-' " ||...

_,. . .' ,. .. F' | --._. r...-"|'

, .|| ' -'.., . ..d.,.,-,.,,__.,_':. ,, -_". N'." '," ',""'-.. - '|', |,- _1 :'_l.-| ' '.' .,1' - " || _,H'. ,'_||: | 4" " - ' ' ' ' .'..rsl'li'n |'.""'-""_, ' "' "|" fi'"""'|_|"5i'-" . . . ".||:l' . .. | "l"||"l||'|'.,,.',';_,' - ',| '- "-' ' ,,,;. ' | |, , ,,,-,|,,, '|. |.

||;|.-|',. . . . ' ' ' F-'.'.|,.|' |.,_ ' |.' ' ' '

. | » -' ' » | ' "Hu.- . |.|. --|_,. *:,idJ ',1,._' ,|.|| . .. ...,. .||— |'. "" 4' . .'.' -- - —..—. . ||.'.J-..., | . ,j.,,_. ,, ”,!',i ..,"',.,..|- , ,_.-'-if ' | »' '_,' .”. ,,'|' |'

| . _ ..,, ._.,|.|.|.||

, .. ,'_ Hi.-" "l,-"'-1L'I ? _ . |..' ,' " ",,'".'",'- ._._. ','|'7','=,|-:-|, ....','|';',.|| ,, __.|"; , 39,3. . |.' (||. ' " " ." ' |, . '

| '. r

_ .'.-'|' . ' '. '. ,|' ' _. '. '|||,, . ||| __|,,.- | -| r,,,, .. ',lu' ' . .- .. _ Lr.' ... J.,-, ",,, .. .. .:,- "'||", ,.- , .,, _:|., .'-'|'-' .-||

_-",|:',,|-||_||,|||

_ . 1|,.,|,.,.! .

ll II I. '. |_| ,, "'|-| |_| . , " "' ä' ' | ' ' ' ' -", ',,'._,,_' _, "".|.' '-"'"" ","E,,i,"-,|- '.,'11': ,"- . .."_.,, —. ,',"|" EM?-"..; '|,-'." ' |.' ... ... , '_ ,, ' . ,_',,' ' '. l"' .' . '.l" | ' "- """ "._'1'. . '|","",,',-.."'"'|.,','| . |' '|'. ;';' .' ,'.,'..'.',,, " ,,'.'.| '

. ','_"-1 ., '.. ,, ., ___: ,,|,,, ,| _|,,_ ,|_,|,|,|_ , ,_t,',-|,',,|,, Il| Il|._| ', ...'. Jld'j't'qt, .,F # iwl'.._|1h'! i*', ' . _, '.'j'i'l'.” ,,,-J'J' ,- .. |,.',.i.- ..—" |"" . . ""-i'll]- |,,-'L..' =I 1

1,,"'| 'l||-

" ' " "- |.-.' -. .|' . '|'-..' 'å' ;T',:'..7' ',||—. '.,'5 '|' ,,:|','|, -' . ,.-":|..||.

,_ __ ',._ ',|| . .| 5- .| . .'..||'. .'l,,-',-.'||I,'i.,'.-|:'.;."

|" ,. .; , , ._ . |. | ' ' | .'. -'_l:'" ...Em ”',|

- "- '-| |',..' ,. ,_|"',.', '-'_ '.,'l. 'TV""? | l"-'.— '. '. - ”in,-"JIE " ""ll'i' .'_.|*'." "=”..' |'.."| '#',j'h' ,, ,. .., ",._.|,|.. ", |' ,,,'. ,.,,'_,_ . , : ,_, .,,_,_ ,,.,|,,, ,. _, ,,'.1 .,. ,.',., _ ,: , , .,,_. __-._._",,'..:..,.._, , 'T."_' . ._' , .: |',lT-',,".,.,'__'|,,|.-,,'-:|.,.'1.",,.,,',l. ..., ' ' . '.','_,,' ", | "' ' |"..,',, '.... ,f ' " " , ,. 'r. ., ||,,,,.,,,,,,.,__

• Sida 175
•  Original

10. Stödföretagens rekrytering av arbetskraft

10.1. Några utgångspunkter för studier av företagens rekryteringsmönster

Företagens rekryteringsmönster påverkas vid varje enskilt rekryteringstill- falle av den tillgängliga arbetskraftens storlek, sammansättning och geogra- fiska belägenhet. Detta gäller såväl redan sysselsatt arbetskraft som andra personer, som på olika sätt uttrycker sin vilja att söka arbete. Vid god tillgång på arbetskraft, t ex vid en lågkonjunktur eller vid regionalt svaga arbetsmark- nader, kan man anta att företagen i högre grad ställer krav på erforderliga yrkeskunskaper, och hellre söker personer som bor relativt nära arbetsplat- serna tex för att undvika kompenserande belöningar för kostsamma resor. När marknaden blir hårdare, sett ur företagens perspektiv, tenderar företagen att påta sig högre kostnader för rekryteringen, acceptera en mera allmän yrkeserfarenhet och rekrytera arbetskraften från områden som ligger längre från arbetsplatsen.

Vilken typ av arbetsmarknader stödföretagen arbetar inom kan vara svårt att avgöra. I princip varierar förhållandena för olika delmarknader, tex för olika typer a v yrkesgrupper eller olika kvalifikationsnivåer hos arbetskraften. Att generellt förutsätta relativt god tillgång på arbetskraft p g a det relativt dåliga sysselsättningsläget är sannolikt falskt, åtminstone på kort sikt, p g a de omfattande flyttningar som ägt och äger rum.

Företagens rekryteringsmönster kan studeras dels utifrån rekryteringsba- sen, dvs varifrån arbetskraften hämtas, dels utifrån rörlighetsmönster som blir följden i den lokala befolkningen. Arbetskraftens rörlighet har tidigare studerats mycket ingående i en mängd studier, men att se problemet som en följd av företagens rekryteringspolicy och att resa frågan, vad som påverkar denna rekrytering är en relativt ovanlig utgångspunkt.

I rörlighetsforskningen har man skiljt mellan intern och extern rörlighet, där många tendenser i tiden anses ha medfört att den interna rörligheten ökat på den externas bekostnad. Den nya arbetsrättslagstiftningen främst i form av den s. k. främjandelagen och trygghetslagarna har bidragit till ett ”företags- beteende" där arbetskraften närmast börjat betraktas som en fast kostnad och där olika mekanismer för intern rörlighet börjat utvecklas. Medbestämman- delagen har ytterligare accentuerat förhållandet, fast från andra utgångspunk- ter. De här nämnda lagarna jämte några andra regler för att genom företagssubventioner behålla arbetskraften under svåra perioder är relativt nya till sin formella grund. men kan beskrivas som uttryck för tendenser som

• Sida 176
•  Original

llPF 1976:7, Den inrikes omflyttningen.

2 [PF 197617, Den inrikes omflyttningen. Dessa uppgifter är dock inte helt konsistenta med uppgiften t. ex. i AMS, Utredningen om den geografiska rörligheten, 1976, och bör alltså an- vändas med försiktighet.

redan tidigare förekommit i arbetslivet. Rekryteringsstudien går ej in och försöker fastlägga betydelsen av den interna rörligheten eller dess utveckling, och försöker ej heller ställa denna i relation till den externa. Rekryterings- studiens siffror för den externa rörligheten kommer dock att redovisas beträffande variation mellan de olika undersökningsorterna. Vid tolkning av variationen kan hänsyn tas till om företagen agerar huvudsakligen utifrån en intern relativt sluten marknad, där redan anställda favoriseras vid tillsätt- ningsärenden eller om rekryteringen sker relativt öppet, så att nyrekryte- ringen till varje vakans kan ske utifrån.

Studier av anställningsbyten har visat att mycket stora andelar av arbetskraften byterjobb varje år. Amerikanska och engelska studier har visat att ungefär en tredjedel till en fjärdedel byter jobb varje år. I Sverige är bytesfrekvensen sannolikt något lägre.

Arbetsbyten är som regel endast en aspekt av en mycket komplex förändring. Yrke, arbetsuppgifter, samhällssektorstillhörighet etc. förändras ofta samtidigt, såväl som arbetstagarnas boende- och arbetsorter. Geografisk flyttning av hushållet, dvs. byte av bostadsort, är jämfört med andra här nämnda typer av förändring egentligen en ganska ovanlig företeelse i samband med anställningsbyte. Den ligger sannolikt kring 5 %? Anställ- ningsbytena förklarar dock mycket av flyttningarna totalt i landet. SCB räknar med att ca 40 % av alla flyttningar över en kommungräns under ett år sker i samband med byte av förvärvsarbete.2

Medan geografisk rörlighet brukar uppfattas som en relativt ovanlig effekt av anställningsbyten är yrkesbyten eller förändringar i branschtillhörighet inom industrin som regel mycket omfattande. Det är dock svårt att finna systematiska mönster i tidigare forskningsresultat. Klara trender föreligger dock när man betraktar förändringarna mellan olika sektoreri samhället, från primärnäringar till sekundär och tertiär.

Yrkestillhörighet eller benägenheten att byta yrke avtar med yrkeserfaren- hetens längd, längden på den formella utbildningen eller den formella utlbildningen som ligger till grund för yrkesutövningen. Benägenheten till geografisk rörlighet kan dock i många fall i stället öka. Denna typ av resonemang finns relativt väl genomgången i tidigare forskning, och kan användas till att göra förutsägelser om vilka kategorier som har stor sannolikhet för yrkes- respektive geografisk rörlighet. De förutsägelser eller hypoteser som kan formuleras måste dock modifieras allt efter de speciella förhållanden som råder på de lokala arbetsmarknader som stödföretagen opererar inom.

Mot denna bakgrund avser föreliggande kapitel att redovisa en studie av hur ett antal företag som erhållit regionalpolitiskt stöd rekryterar sin personal. Det empiriska material som insamlats utgöres av en enkät till samtliga anställda på företagen. Avsikten är att med utgångspunkt från stödföretagens personalsammansättning dra slutsatser om hur det regionalpolitiska stödets sysselsättningshöjande effekter verkar för de personer som beröres av förändringarna. Efter två metodinriktade avsnitt kommer förändringarnas fördelning mellan olika grupper att diskuteras. I ett inledande avsnitt om förändring av arbetskraftsstatus och anställningsbyten belyses de två kanske viktigaste förändringarna. Anställningsbytena berör flest personer, och är ofta förenat med samtidig förändring i andra dimensioner. Bland dem som

• Sida 177
•  Original

byter arbeskraftsstatus upplever personer som anställs och tidigare ej hade någon sysselsättning sannolikt den största förändringen. Efter detta avsnitt följer i tur och ordning analyser av flyttningar, yrkesbyten, förändringar av arbetsresor (pendling) och bostadsförändringar i samband med nyanställ- ningen.

10.2. Antaganden bakom effektstudierna

Vid studium av de förändringar som uppstår i samband med de sysselsätt- ningsökningar som det regionalpolitiska stödet ger upphov till kunde det förefalla som en idealisk utgångspunkt att gå direkt på de personer som fått de nya jobben och kartlägga deras bakgrund, upplevelser av förändringen etc. Med de valda utgångspunkterna för hela stödundersökningen är det dock inte möjligt att identifiera vilka individer som fått jobben eller genomgått andra förändringar. Detta beror dels på att effektbegreppet uttryckt i antal nya arbetstillfällen är svårt att relatera till personer, eftersom en ökning på 3 personer i ett företag som leder till minskning med 1 person i ett annat betraktas som en sysselsättningseffekt på 2 personer. Vilka är dessa av de 3 nyanställda? Ofta är dessutom en nyrekrytering av arbetskraft kombinerad med intetnrörlighet, vilket innebär att ett nytt arbetstillfälle besätts av personal som redan är anställd på företaget. Dennes position i tjänstestruk- turen besätts sedan av den nytillträdande. Vem har fått det nya jobbet?

Den ekonomiska studie som presenterats i tidigare kapitel har gjort kvantitativa bestämningar av det regionalpolitiska stödets sysselsättningseff- ekter uttrjckt i antal nya arbetstillfällen utifrån följande modell för beräkning av nettoeffekter för en region:

+ Samtliga positiva (”brutto”-)effekter på sysselsättningen i enskilda företag — Samtliga negativa (”brutto”-)effekter i andra enskilda företag som uppstår som konsekvenser av de positiva — Samtliga negativa ("brutto”-)effekter på sysselsättningen i enskilda företag som uppstår som följd av stöd till företag i andra regioner.

Givet dessa effekter på sysselsättningens omfattning avser föreliggande studie att analysera inriktningen, dvs. att med mer kvalitativa data beskriva vad som hänt vid sysselsättningsökningen.

Den rimligaste utgångspunkten i sammanhanget har befunnits vara att studera vad som händer vid företagens nyrekrytering, alldeles oavsett om denna förklaras av det regionalpolitiska stödet, en ny produkt som går att sälja på en större marknad eller något helt annat. Ett första antagande är alltså att sysselsättningsökningar p. g. a. regionalpolitiskt stöd såsom det hittills varit utformat ej får fundamentalt annorlunda effekter för arbetskraften än sysselsättningsökningar av andra skäl.

Den ny'ekryterade personalen har sannolikt en annorlunda sammansätt- ning t. ex. vad gäller kön och ålderssammansättning, än vad hela personalen har i snitt.P. g. a. ovan nämnda svårigheter att identifiera de personer som får sin sysselsättningssituation förändrad som effekt av stödet, kommer denna sysselsättr.ingsförändring i marginalen ej att studeras. I stället kommer

• Sida 178
•  Original

intresset att inriktas mot de mera långsiktiga effekterna. Vid successiva sysselsättningsförändringar i ett företag över tiden kommer vid varje tidpunkt en viss proportion nyanställda och relativt rörliga personer sannolikt att befinna sig i arbetsstyrkan, liksom en mindre mängd långtidsanställd och mycket stabil personal. Genom tidigare antagande att ökningar orsakade av stödet ser likadana ut som varje annan ökning vågar man utgå från att den personal som blir resultatet av rekryteringen över lång tid fram till mättillfallet i princip endast skall förstoras genom stödet. Den relativa sammansättningen har alltså ej påverkats. Det empiriska materialet, som kommer att presenteras, visar att ett mycket litet fåtal ”trotjänare" rekryte- rades fångt innan det regionalpolitiska stödet började utdelas. Dessa personer bör alltså ej strykas ur undersökningspopulationen, eftersom dagens rekry- tering kan antagas leda till samma mycket lilla andel långtidsanställda personal. Ytterligare ett antagande har dock tillkommit för att möjliggöra detta resonemang, nämligen att rekryteringsmönstret ej på något fundamen- talt sätt förändras över tiden. Antagandet kan verka orealistiskt, men med tanke på att medianvärdet för anställningsåret hos arbetskraften i de flesta företag ligger på 1970-talet och att spridningen är liten bör det uppfattas som rimligt.

Av betydelse för tolkning av resultaten är vidare att stödföretagen antages rekrytera sin arbetskraft på ett sätt som ej skiljer sig på något fundamentalt sätt från rekryteringen till andra arbetsplatser, varifrån stödföretagen rekry- terar en del av sin personal, vare sig dessa fått stöd eller ej. Om ett stödföretag rekryterar viss andel redan sysselsatta från andra företag på orten och viss andel inflyttare, så antages det andra företaget rekrytera samma andel från nästa företag på orten och samma andel utifrån. Detta antagande kan förefalla väl grovt om man t. ex. avser att analysera strömmar mellan olika typer av företag eller liknande. Med tanke på föreliggande studies syfte att visa ett antal kvalitativa ”mekanismer" som uppstår vid företags rekrytering kommer dock antagandet ej att förrycka resultaten. En viss försiktighet vid tolkning av de angivna andelarnas relativa storlek kan dock vara befogad.

Det sista grundläggande antagandet är något mera problematiskt. Om ett antal nya arbetstillfällen tillskapas antages samma antal personer som ej tidigare var sysselsatta få jobb, om än efter stora omställningar på arbets- marknaden. Någon strukturomvandlingseffekt, dvs. att ettjobb besätts av en redan anställd person som ej efterlämnar någon vakans, antages ej föreligga. Inte heller denna typ av antagande innebär dock att de demonstrerade mekanismerna på arbetsmarknaden skulle vara ogiltiga, jämfört med mera realistiska utgångspunkter. Ju större strukturomvandlingseffekter man i ett alternativ skulle antagit, ju större bruttoökning av antalet arbetstillfällen skulle förutsättas. De långa vakanskedjor som kommer att beskrivas kommer dock fortfarande att existera, fast i något mera komplicerad form. eftersom vissa slutar i ”dead end" i stället för att ytterligare en person sysselsättes i arbetskraften.

Innebörden av flera av dessa antaganden kommer att preciseras i samband med de analyser som utvecklas vid datapresentationen.

• Sida 179
•  Original

10.3. Den undersökta arbetskraften

Studien utgör en totalundersökning av samtliga företag i nedanstående kommuner som erhållit regionalpolitiskt stöd i form av lokaliseringsbidrag eller lån. Om andra stödformer också utgått har inte undersökts. Orterna har ej valts slumpmässigt. De har valts på grund av att sysselsättningsutred- ningen genomfört försöksverksamhet i dessa orter. I samtliga fall har därför också sysselsättningsutredningens lokala arbetskraftsstudier genomförts. De tecknar en dagslägesbild av den lokala arbetsmarknaden.

Svarsfrekvensen i tabell 10.1 anger andelen av samtliga anställda vid stödföretagen inom respektive ort som besvarat enkäten.

10.4. Förändringar i arbetskraftens sammansättning vid sysselsättningsexpansion

Vid diskussion av förändringar avses inte endast resultatet i form av en ny sammansättning av olika gruppers relativa storlekar, utan intresset riktas även mot processen i sig, som leder till dessa förändringar. Det första avsnittet kommer att behandla förändring av arbetskraftsstatus, där rekryteringsprö- cessen sätts i fokus. I praktiken utgörs den av en komplicerad process som resulterar bl.a. i anställningsbyten och nyanställningar av tidigare icke sysselsatta. Därefter kommer under olika avsnitt sammansättningen av de grupper som förändrat sin arbetskraftsstatus från tidigare icke sysselsatta till anställda, de som flyttat, bytt yrke, förändrat arbetsresor och förändrat sin boendesituation att analyseras.

10.4. ] Rekryteringsprocessen

När ett företag rekryterar arbetskraft uppstår flera typer av förändringar för den befolkning som berörs, vilket diskuterats inledningsvis idetta kapitel. En fundamental förändring är den som sker i befolkningens arbetskraftstatus (AK-status). Följande tabell visar ett sätt att beskriva AK-statusförändringar, som i stort sett ansluter till de beskrivningssystem som används i SCB:s

Tabell 10.1 Undersökningskommuner och personer

Kommuner Antal Antal an- Svars- företag ställda frekvens % Lessebo 2 409 85 Borlänge 25 1 439 83 Mora 26 1 459 78 Ragunda 6 196 77 Biteå 18 2 048 71 Alvsbyn 5 316 67 Luleå 33 1 345 73 Boden 1 1 283 72

• Sida 180
•  Original

periodiska arbetskraftsundersökningar. Befolkningen indelas här i grad av deltagande på arbetsmarknaden. Personer som är sysselsatta eller som på olika sätt dokumenterar att de vill ha arbete på marknaden, räknas till arbetskraften, medan andra aktiviteter medför klassificering som ej tillhö- rande arbetskraften.

Tabell lO.2 demonstrerar att företagen inte visar någon enkel rekryterings- bild vad gäller tidigare AK-status hos de personer som anställes. Personer från flera kategorier kan uppenbarligen bli prövade, även om utfallet visar på att vissa kategorier föredras. Liksom tidigare forskning pekar också detta resultat på att man har större utsikter att få nytt jobb som anställd än som arbetslös. Detta belägger i och för sig inget orsakssamband eftersom någon bakomliggande variabel, t. ex. yrkeserfarenhet, kan förklara sambandet.

Avsiktligt har endast absoluta tal presenterats i tabell 10.2 för att ge ett visuellt intryck av den stora variation av förändringar som förekommer.

Den komplicerade bilden av rekryteringsmönstret som visas är naturligtvis en följd av att ett relativt detaljerat beskrivningssystem använts. Trots detta är tabellen konstruerad endast utifrån ett fåtal dimensioner, nämligen arbetstid, sökbeteende efter arbete, utbildning och arbete i eget hushåll. Hade man samtidigt lagt in andra fundamentala dimensioner av typen yrkestill- hörighet, hade bilden blivit oerhört mycket mer komplicerad. Allt för

Tabell 10.2 Arbetskraftsstatus hos stödföretagens personal före och efter nuvarande anställning (antal personer)

Tidigare AK—status Nuvarande AK—status 1-34 tim. 35— tim. Anställd 1. 1—19 tim./vecka 23 52 2 20—34 tim./vecka 59 62 3. 35— tim./vecka 128 2 632 4. Tjänstledig 7 44 5 Vpl. med annan anställning 2 96 6 Vpl. utan anställning 4 149 7 Egen företagare 12 114 Medhjälpare i familjeföretag 8. 1—15 tim./vecka 4 3 9. 16— tim./vecka 6 38 Arbetslös 10. Med understöd (t. ex. KAS) 23 208 11. Utan understöd 43 254 12. Beredska psa rbete 2 16 13. Arbetsmarknadsutbildning (AMU) 13 158 14. Annan obligatorisk eller frivillig ut- bildning t.ex. YRK-kurs, univetsi- tetsstudier 29 656 15. Sysselsatt med vård av barn eller äldre anhöriga 25 35 16. Hushållsarbete 62 68

17. Annat _ 14 52

• Sida 181
•  Original

Tabell 10.3 Tidigare arbetskraftsstatus för dem som nu är anställda vid stödföre-

tagen Sysselsatt (exkl. beredskapsarbete) 3 112 61,1 Egen företagare 170 3,3 Arbetslös 528 10,4 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

(beredskapsarbete, AMU) 189 3,7 Annan obligatorisk eller frivillig ut-

bildning 838 16,5 Hushållsarbete, vård av anhöriga 190 3,7 Övriga 66 1,3

Summa 5 093 100

verklighetstrogna beskrivningar tappar dock den generalitet, som ibland kallas för överförenkling, men som kan vara mycket viktig att ha i planeringssammanhang. Det gäller att fånga de fundamentala tendenserna, som kan innehålla en form av allmängiltig kunskap av sådan generalitetsnivå att den kan användas i andra sammanhang, där detaljvariationen kan se ut på ett annat sätt. Följande tabell utgör en förenkling av föregående.

Tabell 10.3 visar att stödföretagens rekrytering huvudsakligen sker av personer som kommer direkt från andra anställningar. Dessa förhåller sig till de som rekryterats från grupper som tidigare ej var sysselsatta ungefär som 65:35.

Omfattningen av det nettotillskott av arbetstillfällen som beräknats i de ekonomiska studierna visar alltså inte på hur många personer som berörts av förändringar i sin arbetssituation p. g. a. sysselsättningsexpansionen. Om antalet skulle varit lika hade ju detta inneburit att företagen enbart anställt tidigare icke sysselsatta personer. Om dessa i verkligheten endast utgör drygt en tredjedel av den rekryterade arbetskraften, innebär detta i praktiken att en viss nivå på sysselsättningsökningen först uppnås sedan ca dubbelt så många personer anställts ytterligare, dvs. de som kommer från andra anställ- ningar.

Ett antal nya jobb i stödföretagen kommer enligt de antagande som presenterats inledningsvis att leda till att lika många personer som tidigare ej var sysselsatta på marknaden får jobb. Samtliga dessa personer kommer dock inte att fåjobb inom stödföretagen, eftersom dessa huvudsakligen rekryterar från andra företag. Större delen kommer att besätta de vakanser, som den personal lämnat, som endast bytt anställning till ett stödföretag.

Tabell 10.4 visar en sådan rekryteringsprocess, där 100 nya arbetstillfällen, som kommit till stånd p. g. a. det regionalpolitiska stödet, besätts inom ett stödföretag av tidigare ej sysselsatta och tidigare sysselsatta. De senare vakanser antages alla uppstå i företag 2, som rekryterar i samma proportioner. Intern företagsrörlighet uppstår sannolikt också i stödföretaget, vilket ej innefattas i analysen. I verkligheten uppstår sannolikt inte heller samtliga vakanser : ”nästa” företag i turordningen, utan från ett system av företag med olika samband. Vakanskedjan kan därför också gå tillbaka till det ursprung- liga stödföretaget.

• Sida 182
•  Original

' AMS Meddelande nr 1974222.

Tabell 10.4 Rekryteringsprocess vid tillsättning av 100 nya arbetstillfällen

Tidigare Ej tidigare sysselsatta sysselsatta Stödföretag 65 35 Företag 2 42 23 Företag 3 27 15 Företag 4 18 9 Företag 5 12 6 Företag 6 8 4 Företag 7 5 3 Företag 8 3 2 Företag 9 2 1 Företag 10 l 1 Företag 1] 1 Företag 12 1 Företag 13 1

185 100

Anm.: Redan sysselsatta som byter anställning antas ge upphov till vakanser i företag 2, som rekryterar sysselsatta och icke sysselsatta i samma proportioner etc.

Rekryteringsmönstret är till stor del beroende av hur attraktiva arbetsplat- serna uppfattas vara av befolkningen. Eftersom stödet går till företag med relativt gynnsamma marknadsbetingelser, med syftet att erhålla långsiktiga effekter, skulle man kunna anta att dessa också betraktades som bra arbetsplatser, jämfört med övriga tillgängliga. Förhållandet är i och för sig inte självklart, men företagens lönebetalningsförmåga (se kap. 5) kan utgöra en indikator på förhållandet.

Företag med mindre attraktiva arbetsplatser har sannolikt ett annat rekryteringsmönster med färre ombytessökande, vilket innebär att en större andel personer som tidigare ej hade sysselsättning anställes. Detta resulterar då i mindre vakanskedjor, eller att färre personer berörs av förändringar. Studier av Algots Nord lokalisering i Skellefteå' uppvisar ett rekryterings- mönster som är det omvända mot stödföretagens: Ombytessökande utgör endast en femtedel av den totala arbetsstyrkan. Detta -bör dock inte endast förklaras med att arbetstillfällena uppfattas som sämre utan framför allt att de betraktas som typiskt kvinnliga. Av 415 personer anställda 1973 var 403 kvinnor.

Det mest iögonfallande i stödföretagens totala rekryteringsbild såsom den ser ut i tabell 10.3 är alltså att en så stor andel kommer från andra anställningar. Denna typ av kunskap är viktig att ha i minnet när förändringar planeras på en lokal arbetsmarknad, eftersom dessa som regel avser nettoeffekter. De åstadkommes alltså som regel endast med omfattande bruttoförändringar, vilket kan ha både positiva och negativa konsekvenser. Avser man att infria en speciell målsättning, t.ex. att få ut ett antal hemarbetande personer på marknaden med nuvarande regionalpolitiska stödformer, måste man alltså enligt tabell 2 åstadkomma en åtta gånger så stor satsning som de arbetstillfällen som avsetts för gruppen i fråga. Med stor

• Sida 183
•  Original

sannolikhet kommer dessutom mindre än hälften av dessa personer att hamna i stödföretagen. Resonemanget förutsätter att företagen rekryterar på liknande sätt vid den genomförda expansionen, och att de nya arbetstillfäl- lena ej "öronmärkes" för särskilda grupper.

Om det regionalpolitiska stödet avser att lösa speciella gruppers problem på olika lokala marknader fordras någon form av möjligheter att rikta effekterna, om medlen skall vara effektiva. Tillskapande av icke attraktiva eller könsrollsbundna arbetstillfällen kan uppenbarligen utgöra ett sätt att styra effekterna, men knappast på ett politiskt acceptabelt sätt. 40 % regeln för kvinnor är en annan styrmekanism. Sannolikt skulle även andra kvoterings- metoder ha effekt i samma riktning. Fältet är öppet för att pröva nya metoder, om de här antydda socialpolitiska målen i högre grad än hittills också skall realiseras med regionalpolitikens hjälp, och inte helt åvila arbetsmarknads- och socialpolitik.

Sammanfattande kommentarer

Den viktigaste effekten av de nytillkomna arbetstillfällena i stödföretagen är att ett motsvarande antal personer som ej tidigare haft sysselsättning på marknaden kommer att få det. Vad som inte alltid är uppenbart är att stödet leder till omfattande omflyttningar av arbetskraft mellan företag, eftersom stödföretagen huvudsakligen rekryterar arbetskraft som redan är anställd vid andra företag. Detta innebär att de personer som nyrekryterats till arbets- kraften ej med nödvändighet kommer att hamna inom de relativt sett gynnsamma stödföretagen. Sannolikheten är dubbelt så stor att de hamnar utanför, genom att de skall besätta en vakans efter en annan person, som fått anställning i stödföretagen. Arbetskraften kommer därför inte heller att enbart rekryteras från orten, vilket belyses i senare avsnitt.

Enkla översiktstabeller över förändringar på arbetsmarknaden som uppstår när nya arbetsplatser skall tillsättas döljer ofta en mycket komplicerad förändringsprocess. Några grundläggande drag i denna har skisserats, och den fortsatta framställningen skall utveckla ett antal delaspekter.

10.4.2. Nyanställda som tidigare varit arbetslösa eller ej tillhört arbetskraften

Av de anställda i de undersökta stödföretagen utgör kvinnorna endast 18 %, vilket kan synas oväntat lågt med tanke på 40 %-regeln. Personalsamman- sättningen i dag utgör dock ett resultat av mångårig rekrytering. Den nya regeln har sannolikt ej hunnit slå igenom ännu. Vid jämförelse mellan personal som rekryterats från tidigare anställningar och dem som tidigare ej varit sysselsatta, visar det sig dock att kvinnorna utgör en väsentligt större andel av den senare, 28 % mot 13 % av de redan tidigare anställda. Detta bör dock inte förklaras enbart eller kanske inte ens huvudsakligen med 40 %- regeln, utan beror sannolikt i hög grad på att kvinnorna i lägre grad än männen är benägna att byta anställning, och att förhållandevis fler kvinnor finns tillgängliga som "ej sysselsatta men till marknadens förfogande", se tabell 10.5.

• Sida 184
•  Original

Tabell 10.5 Könsproportioner i stödföretagen

Ej tidigare Tidigare Samtliga i sysselsatta sysselsatta stödföretagen Kvinnor 27,5 12,9 180 Mån 72,5 87,1 82,0 100,0 100,0 100,0

Tabell 10.6 visar motsvarande förhållande för olika åldersgrupper, där ungdomar under 25 år utgör ca 20 % av stödföretagens arbetskraft, medan de uppgår till nästan 40 % av de rekryterade som ej tidigare varit sysselsatta.

Både tabell 10.5 och 10.6 visar att arbetskraftens sammansättning bland de tidigare ej sysselsatta jämfört med de tidigare sysselsatta är mindre attraktiv för företagen när det gäller köns- och ålderstruktur. Sannolikt spelar det mycket stor roll att vara sysselsatt,jämfört med att inte vara det när det gäller möjligheter att bli anställd. Detta behöver i princip inte innebära att yrkeserfarenhetens längd är avgörande i rekryteringssituationen. Flera av de ej sysselsatta har lång yrkeserfarenhet, även om omfattningen tenderar att samvariera med sannolikheten för att vara redan sysselsatt. Det finns anledning att tro att det är värdefullt också att visa att man både fått och behållit en anställning.

Hittillsvarande framställning har visat att arbetsgivare föredrar redan anställda framför arbetslösa eller andra personer som ej är sysselsatta på marknaden. Även bland de senare grupperna finns någon form av preferens- ordning, som är grundad på mer eller mindre sakliga föreställningar om olika arbetstagargruppers lämlplighet. Rosengren och Svensson har t.ex. i en studie visat att arbetsgivares preferenser, som bl. a. grundat sig på föreställ- ningar om arbetskraftens produktivitet, frånvaro och rörlighet, tagit sig uttryck i ett antal turordningar, i vilka de skulle vilja rekrytera arbetskraft. Vad arbetarna beträffar önskade arbetsgivarna anställa dem i följande ordning:

1. Svenska män, 25—54 år 2. Svenska män under 24 år 3. Svenska gifta kvinnor, 25—54 år

Tabell 10.6 Ålderssammansättning i stödföretagen

Ej tidigare Tidigare Samtliga

År sysselsatta sysselsatta anställda —19 9,5 1,5 4,2 20—24 27,4 9,2 15,0 25—44 4,2 59,4 50,5 45—59 16,5 31,1 24,5 60—w 4.3 7,1 5,8

100 100 100

• Sida 185
•  Original

Tabell 10.7 Könsproportion för olika grupper, redovisade efter tidigare AK-status

Arbetslösa Arbetsmark— Annan ut- Hushållsarb. nads- bildning vård hemma politiska åtg.

Män 69,0 72,4 90 7,4 Kvinnor 31,0 27,6 9,8 82,6 100 % 100 % 100 % 100 %

4. Svenska ogifta kvinnor, 25—54 år 5. Svenska kvinnor under 24 år

Bland tjänstemannakategorierna hade kvinnorna lite högre preferensord- ning. De äldsta ålderskategorierna var mera accepterade som arbetare än som tjänstemän.

På grundval av enkla grupperingar av här framfört slag kan man visa på skillnader i förutsättningar mellan olika grupper att få anställning. Dessa skillnader är sannolikt större på marknader med god tillgång på arbetskraft jämfört med marknader med knapphet. God tillgång karaktäriserar stödom- rådet, med undantag för mera specialiserade tjänster både på arbetar- och tjänstemannasidan.

Intresset kommer i den följande framställningen att riktas mot de fyra grupper som före anställningen på stödföretaget ej var marknadssysselsatta, och som tillsammans svarar för ungefär 35 % (se tabell 10.3) av personalen. Gruppen "övriga" lämnas utanför analysen, och kvar blir alltså tidigare arbetslösa, tidigare föremål för arbetsmarknadspolitiska åtgärder, personer från annan obligatorisk eller frivillig utbildning, och slutligen tidigare sysselsatta med hushållsarbete, vård av barn eller andra anhöriga i hemmet. Framställningen avser att belysa hur just dessa grupper, som i olika grad hävdat sig i konkurrensen om arbetstillfällena, är sammansatta i fråga om kön, civilstånd etc. Analysen avser ej att visa hur olika köns- eller civilståndsgrupper etc. rekryterats till företagen.

Vid jämförelser mellan grupper som förändrat AK-status finner man inga fundmentala skillnader i rangordningen av gruppernas relativa andelar vid anställning på heltid jämfört med deltidsarbete. Till viss del kan detta bero på att antalet observationer är otillräckligt, när det gäller att bryta ner de grupper

Tabell 10.8 Civilstånd för personer med olika tidigare AG—status

Arbetslösa Arbetsmark- Annan ut- Hushållsarb. nads- bildning vård hemma politiska åtg.

Ogift 35.5 29.3 49.8 15.3 Gift/sammanb. 64,5 70,7 50,2 84,7

10096 10096 10096 10096

• Sida 186
•  Original

som förändrat till deltid för fortsatt analys. Den följande framställningen kommer därför ej att särredovisa förändringarna till mellan hel- och deltidsarbeten.

Det är slående hur stor andel männen utgör av samtliga nyanställda inom samtliga redovisade grupper. Undantag utgör endast de tidigare hushållsar- betande. Särskilt anmärkningsvärd sned könsfördelning föreligger från gruppen som tidigare varit sysselsatt med "annan frivillig eller obligatorisk utbildning".

Tabell 10.8 visar att de grupper som tidigare varit arbetslösa och som kommer från någon form av frivillig eller obligatorisk utbildning visar upp större andel ogifta än övriga. Den närmast till hands liggande förklaringen borde utgöras av dessa grupper har flest ungdomar. Vid granskning av tabell 10.9 visar sig detta stämma.

Flest ungdomar finns bland de arbetslösa och bland personer som varit i utbildning. Den senare gruppen utgörs sannolikt till stor del av sådana som gått direkt från skolväsendet till stödföretaget. Både personer från arbets- marknadspolitiskt betingade sysselsättningar och tidigare hushållsarbete har sin största andel personer i den ålderskategori som brukar betraktas som mest attraktiv. Den breda ålderskategorin kan dock maskera en snedfördelning inom intervallet. Åtminstone bland tidigare hushållsarbetande finns en tendens till förskjutning uppåt mot mindre efterfrågade åldrar på arbetsmark- naden.

Tabell 10.9 Åldersfördelningen inom olika grupper som förändrat AK—status

År Arbetslösa Arbetsmark- Annan ut- Hushålls- nads- bildning arbete politiska åtg.

—19 5,4 1,1 15,3 0,0 20—24 21,5 13,2 35,8 5,9 25—44 47,3 51,9 41,4 51 ,7 45—59 19,1 28,6 6,2 34,8 60— w 6,7 5,3 1,4 7,5

100% 100 % 100 % 100 %

Tabell 10.10 Sammansättningen av olika socio-ekonomiska grupper inom olika grupper som förändrat sin AK-status

Arbetslösa Arbetsmark— Annan ut- Hushålls— nads- bildning arbete politiska åtg.

1 0,6 l ,1 5,7 1 ,5 11 16,0 13,0 13,2 28,1 111 83,4 85,9 81,1 70,4

100% 10096 100% 100%

• Sida 187
•  Original

Vid granskning av sammansättningen av de olika grupperna när det gäller socioekonomisk status visar det sig att högstatuskategorin är markant överrepresenterad i utbildningsgruppen, liksom "medelklasskategorin" för tidigare hushållsarbetande.

Den socioekonomiska gruppering som använts utgår från klassificeringar av nuvarande yrke, och ansluter sig mycket nära till den som använts inom 1954 års valstatistik, senare reviderad av levnadsnivåundersökningen. Att nuvarande yrke använts för gruppering innebär inte att nuvarande högsta- tusgrupper måste varit det före rekryteringen. Det finns dock anledning att anta att grupper som i högre grad lyckats få högstatustjänster hade en högre status även som icke anställd, jämfört med dem som tenderar att lyckas sämre. Vid jämförelser mellan tidigare och nuvarande anställning visar den socioekonomiska grupperingen en nästan fullständig överensstämmelse. Rörlighetsbenägenheten, arbetsbyte och ortsbyte har mätts med s.k. projektiva frågor som utprovats i andra sammanhang.1 Den högsta benägen- heten för förändring uppvisar personer från "annan utbildning" i bägge fallen följda av de arbetslösa. Att man samtidigt uppvisar hög benägenhet för att byta arbete och ort, om än i olika grad, strider ej emot den typ av resultat som tidigare forskning kommit fram till och som mycket kort refererades inledningsvis. "Arbete” kan här uppfattas som arbetsplats, och måste inte innebära yrke.

Sammanfattande kommentarer

Högt efterfrågade personer på arbetsmarknaden uppvisar under normala marknadsförhållanden relativt höga sysselsättningsgrader. Högt marknads- värde innebär att personen ifråga är man, är yngre medelålders, har hög socioekonomisk status etc. Denna typ av värderingsdimensioner i rekryte- ringssituation slår sannolikt hårdareju bättre tillgången är på arbetskraft. De är emellertid allt för allmänna för att man skall kunna göra detaljerade förutsägelser om hur rekryteringen kommer att tillgå i olika situationer. Många andra faktorer inverkar samtidigt, och de olika dimensionerna kan skära på tvären av varandra, på olika sätt inom olika företag och beroende på

Tabell 10.11 Andel av respektive grupp som visar hög benägenhet för arbetsbyte inom olika grupper som förändrat sin AK—status

Arbetslösa 50,6 % Arbetsmarknadspolitiska åtgärder 48,1 % Annan utbildning 56,5 % Hushållsarbete 46,5 %

Tabell 10.12 Andel som visar hög benägenhet för ortsbyte inom olika grupper som förändrat sin AK—status Se t.ex. Grahm, Sjö- Arbetslösa 12,4 % strand & Wingårdh i Arbetsmarknadspolitiska åtgärder 10,4 % Rörlighet På arbetsmark- Annan utbildning 14.3 % naden för personer med Hushållsarbete 11,5 % längre utbildning, SOU

1971162.

• Sida 188
•  Original

vilken typ av arbetsuppgifter man söker arbetskraft till. De kan dock vara mycket användbara när det gäller att förklara varför en grupp lyckats så mycket bättre än övriga när det gäller att tillgodogöra sig effekterna av de regionalpolitiska stödet.

Vid jämförelse mellan personer som ej tidigare varit sysselsatta och de som bytt anställning när de rekryterades till stödföretagen visar det sig att kvinnorna utgör en mindre andel bland de senare. Den senare gruppens uppenbart högre marknadsvärde förklaras dock sannolikt endast till en liten del av den manliga dominansen. Faktorn ”att vara anställd" betyder förmodligen mera.

När man gör jämförelser mellan olika grupper bland dem som vid anställningstillfället ej hade någon annan sysselsättning på marknaden visar det sig att av de fyra grupperna arbetslösa, personer som är engagerade i arbetsmarknadspolitiska verksamheter, gruppen från annan obligatorisk eller frivillig sysselsättning och personer som tidigare varit engagerade i olika typer av sysselsättning i hemmet, har två av grupperna uppenbarligen lyckats bättre än andra. Gruppen som kommer direkt från utbildningsväsendet står för nästan halva antalet som tidigare ej varit sysselsatta,och tillsammans med dem som tidigare varit registrerade som arbetslösa utgör de 75 %. Dessa grupper visar sig ha större andel män än övriga m. fl. gynnsamma marknads- kriterier. De visar också en högre benägenhet att byta både anställning och boendeort. Den enda faktor som ej stämmer utgör åldern, där medelålders brukar anses ha det högsta marknadsvärdet. Detta är dock sannolikt av underordnad betydelse när man bedömer folk som kommer från utbildnings- väsendet.

10.4.3 Den rekryterade arbetskraftens geografiska ursprung

Arbetskraften rekryteras inte endast från den lokala marknaden eller befolkningen, utan på olika sätt lyckas man nå även andra personer. De i framför allt geografisk teori använda gravitationsteorierna, men även mera sociologiskt förankrade rörlighetsteorier förutsäger att rekryteringsunder- laget är mycket kraftigt avtagande med avståndet från arbetsplatsen. För stödområdet, som har varit och är utsatt för en kraftig flyttning till kusttrakterna och södra Sverige tillkommer en komplicerad faktor, nämligen återflyttningen. Personer bosatta mycket långt bort från rekryteringsorten kan ha särskilt intresse av att hålla sig informerade om vad som händer på en viss ort, vilket har stor betydelse för sannolikheten till återflyttning.

De flyttströmmar som rekryteringen ger upphov till kan betraktas ur flera synvinklar. En inflyttad person, som tar i anspråk ett nytillkommet arbetstillfälle kan anses därigenom ha förhindrat att en arbetslös från orten fick jobbet. Den arbetslöse på orten kommer sannolikt inte att fylla den vakans den andre lämnar på en annan ort. Arbetslösa är som regel mindre benägna att byta ort än andra sysselsatta kategorier på arbetsmarknaden, vilket också rekryteringsstudien belägger. Det är naturligtvis angeläget att lösa arbetslösas problem var de än förekommer, men flyttningen får till följd att stödets riktverkan, dvs. att lösa speciella områdens eller gruppers problem, minskar.

Ur den lokala befolkningens perspektiv är det dock mindre intressant om

• Sida 189
•  Original

Tabell 10.13 Flyttning i samband med anställning

Flyttat från grannkommuner 325 5,8 lnflyttat från övriga stödområdet 93 1,6 lnflyttat från övriga landet 158 2,8 Flyttat ut 10 0.2 Flyttat mellan utomliggande kommuner 34 0,6 Ej flyttat 4 982 88,9 Totalt 5 602 100 %

arbetstillfällena uppstår inom vissa administrativa gränser eller ej, utan om de uppstår inom det område, som man är relativt bekant med, så tillvida att man känner den lokala marknaden. Detta innebärt ex att man känner till ägar- och näringsstrukturen, vet vilka arbetstagarkategorier man konkurrerar eller samarbetar med, håller sig någorlunda regelbundet informerad om föränd- ringar i antalet och inriktningen på antalet lediga platser etc.

Någon mera exakt definition av de lokala arbetsmarknaderna finns ej anledning att göra här, eftersom det empiriska materialet i så fall ej kommer att vara anpassat för att svara på de problem som kan resas. 1 föreliggande undersökning kommer undersökningskommunerna och dessas angränsande kommuner att betraktas som lokala arbetsmarknader. Följande avsnitt om pendling visar att ett sådant betraktelsesätt kan uppfattas som förankrat i de lokala befolkningarnas attityder.

Med nämnda utgångspunkt finns det anledning att skilja på personer som flyttat inom och mellan närliggande kommuner å ena sidan och personer som flyttat längre å andra sidan. Flyttningarna inom kommunen kommer dock att behandlas i samband med bostadsbyten i ett senare avsnitt. Till flyttningar mellan närliggande kommuner redovisas också personer som flyttar ut vid ingåendet av den nya anställningen och personer som flyttar mellan utanförliggande kommuner. Tabell 10.12 redovisar flyttningar enligt nämnda

kategorier. Enligt tabell 10.13 kommer samtliga inflyttare att uppgå till ungefär 10 procent. Om man antar att denna proportion gäller vid varje rekryteringstill- fälle, på motsvarande sätt som proportioner mellan sysselsatta och ej sysselsatta antagits gälla, som kommer detta att resultera i att en knapp tredjedel (29 %) av alla nya arbetstillfällen kommer att besättas av personer som kommer utifrån.' 100 nya arbetstillfällen besätts då i en process av den typ som skisserats i tabell 10.4, med det tillägget att ca 10 procent vid varje anställningstillfälle kommer att rekryteras från annan ort. Siffran kan bli något lägre, p. g. a. att vakanskedjorna naturligtvis kan komma tillbaka till ursprungsorten.

Vid en ytlig betraktelse drar man lätt slutsatsen att antalet inflyttade i förhållande till antalet nya jobb är detsamma som andelen inflyttade bland stödföretagens personal. Utifrån analys av rekryteringsprocessen visar det sig alltså att antalet inflyttare blir ca tre gånger så stort. Detta hänger samman med att två personer sannolikt bytt anställning innan en tidigare icke sysselsatt fått anställning. Till samtliga tre vakanser i kedjan föreligger en sannolik inflyttning som är densamma som hos företaget där de nya

' Sture Öberg pekar i ett modellresonemang av liknande slag som an- vänts i rekryteringsstu— dien på att än fler perso- ner beröres av flyttning- ar, om man även beaktar de övriga hushållsmed- lemmar som ofta flyttar med. "En modell för kvantifiering av flöden på arbetsmarknader vid expansion av den offent- liga sektorn på en lokal arbetsmarknad." ERU, 1976.

• Sida 190
•  Original

arbetstillfällena tillskapats.

Om man utgår från att flyttare från grannkommuner i princip flyttar inom lokala arbetsmarknader enligt tidigare diskussion blir andelen av de nya arbetstillfällena som tas i anspråk av den ursprungliga lokalbefolkningen väsentligt större. Med en proportion på 4,4 procent som flyttat långväga till orten (ej från grannkommuner) blir andelen inflyttade till den lokala arbetsmarknaden endast drygt en tiondel (12 %).

Närflyttare, dvs personer som flyttat från närliggande kommuner (5,8 %) utgör ungefär den andel som brukar betraktas som normalt för flyttningar över kommungräns vid ett företags externa rekrytering. Om man adderar utflyttningar och flyttningar mellan utomstående kommuner till de kortdis- tanta flyttningarna blir summan alltså anmärkningsvärt stor. Den siffra man normalt finner kring 5 procent inkluderar nämligen samtliga flyttningar över kommungräns, vilket innebär att även långflyttare ingår.

Hur relationen mellan långdistanta och kortdistanta flyttare i allmänhet ser ut i landet redovisas ej i offentlig statistik. Med tanke på de inledningsvis antydda resonemangen kring avstånd och flyttningars relativa frekvenser finns det dock anledning att hävda att 4 % långdistansflyttare utgör en mycket hög siffra jämfört med 6 % från grannkommunerna. En återflytt- ningshypotes utgår från att tidigare omfattande utflyttningar från stödkom- muner lett till att en stor potential återflyttare finns runt om i landet, vilka håller sig kontinuerligt informerade om de marknader de tidigare lämnat. En annan typ av tentativ förklaring som ofta lyfts fram i arbetsmarknadsdiskus- sioner utgår från att lokaliseringsstödet som riktats till relativt gynnsamma företag skapat snabba karriärmöjligheter för en mellansvensk högre tjänste- mannagrupp. Bägge dessa hypoteser bör om möjligt prövas.

Endast en mindre del av långdistansflyttarna kommer från stödområdet. Det noterade medelvärdet måste tolkas med försiktighet, eftersom det i hög grad är beroende på de orter som valts för den empiriska undersökningen. Människor har sannolikt inte lättare eller svårare att flytta inom eller över stödområdesgränser. Det är kunskapen och uppfattningen om miljön och livschanserna som har betydelse, och denna är med stor sannolikhet beroende av avstånden.

Utflyttningar och flyttningar mellan utomliggande kommuner i samband med den nya anställningen bör till stor del kunna förklaras av andra förhållanden som på olika sätt hänger ihop med anställningen, t. ex. höjd social status eller förbättrade ekonomiska villkor vilket ger möjlighet att realisera en förbättrad bosättning i en eftertraktad miljö. De bättre boende- miljöerna är sannolikt ofta mera lättillgängliga i kranskommuner kring centralorten.

I den fortsatta framställningen kommer flyttare från grannkommuner att betraktas som "närflyttare" och personer som flyttat ut och mellan utomlig- gande kommuner får bilda en egen kategori. Samtliga flyttarkategorier uppvisar en högre andel tidigare sysselsatta än de personer som ej flyttat över kommungräns. Andelen ökari turordningen från flyttare från närliggande kommuner, till mera långväga flyttare till personer som flyttar ut eller utom. Detta tyder på att långväga flyttningar mera sällan uppfattas som ett sätt att lösa sysselsättningsproblem, snarare får karriär- och återflyttningshypoteserna visst stöd. Arbetslösa uppvisar dock en något

• Sida 191
•  Original

Tabell 10.14 Sammansättningen av olika flyttargrupper vad giiller tidigare AK-

status lnflyttning Långllyt- Ut/utom Ej flyt- från när- tare in flyttare tat liggande kommun Tidigare sysselsatta 65,7 79,1 85,4 60,4 Egen företagare 3,3 3,3 — 3.4 Arbetslösa 13,4 4,9 7,3 10,6 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder 3,9 2,0 2.4 3.8 Annan utbildning 12,1 7,0 2,4 17,4 Hushållsarbete 0,3 2,0 — 4,4 100 % 100 % 100 % 100 %

större andel bland personerna som flyttat in från närliggande kommuner än bland övriga kategorier inklusive de ej flyttande. Detta kan tyda på att kortdistanta flyttningar däremot kan ses som ett sätt att lösa sysselsättnings- problem.

Nyanställda personer från frivilliga och obligatoriska utbildningssystem visar liksom personer som tidigare varit sysselsatta med arbete inom hemmet en särskilt hög bundenhet vid orten. Det finns anledning att tro att många som kommer direkt från utbildning på samma ort som de senare anställts på endast var beredda att arbetajust där. Hemarbete kan, trots att man önskar ett arbete på marknaden, uppfattas som ett uttryck för ortsbundenhet, t. ex. p. g. a. övriga familjemedlemmars situation. Medflyttningtill annan ort ses ej som ett sätt att förbättra förhållandet.

Flyttningar ut från kommunen eller mellan utomliggande kommuner förklaras sannolikt inte alls av arbetsmarknadsskäl. Genom förbättrade ekonomiska villkor genom nya anställningen, eller p.g.a. helt andra förutsättningar söker dessa grupper en förbättrad bostad eller boendemiljö. Tabell 10.15 styrker förhållandet, och pekar på att den förbättrade bosätt- ningen också skulle kunna utgöra en del av motiven för dem som flyttat långväga till kommunen. Förändringarna som endast är uppmätta i bostads- typ, ej storlek och standard etc., markerar sannolikt en del förbättringar. En

Tabell 10.15 Andel av respektive flyttargrupp som förbättrar eller försämrar sin boendesituation i samband med anställningen

Närflytt. in Långflytt. Ut/utom Ej flytt. in Förbättrar 3,4 9,4 7,2 0,6 Oförändrad 93,9 85,5 88,0 98,9 Försämrad 2,7 5,1 4,8 0,5

100 % 100 % 100 %" 100 %

• Sida 192
•  Original

Tabell 10.16 Könsfördelning inom olika flyttargrupper

Närflytt. in Långflytt. Ut/utom Ej flytt. in Män 85,4 90,0 93,2 81,3 Kvinnor 14,6 10,0 6,8 18,7 100 % 100 % 100 % 100 %

oförändrad bostadsstandard kan vid ett byte dessutom innebära förbättrad boendemiljö, vilket ej kontrollerats. (I avsnittet om boendestandard nedan framgår hur förändringen uppmätts.)

Att männen dominerar över kvinnorna i stödföretagens arbetskraft har visats tidigare. Dominansen är större när det gäller personer som bytt bostadsort p. g. a. anställningen än för övriga. Ju längre flyttning desto större dominans.

Åldersfördelningen inom flyttargrupperna varierar på ett sätt som tyder på likartade förklaringar som könsvariationen. Tabell 10.17 visar att den marknadsmässigt mest attraktiva åldersklassen, 25—44 år, utgör större andel bland flyttarna än bland icke flyttare, och störst andel bland långflyttarna. Den äldsta ålderskategorin förekommer endast bland icke-flyttare och närflyttare.

Tabell 10.18 och 10.19 stryker ytterligare under ett mönster som pekar på att relativt starka grupper på arbetsmarknaden fått en kanske oväntat stor

Tabell 10.17 Åldersfördelning inom flyttargrupper

År Närflytt. in Långflytt. Ut/utom Ej flytt. in

—19 4,6 4,5 2,3 6,8 20—24 22,9 14,6 11,4 25,9 25—44 ' 56,3 74,8 75,0 48,3 45—59 13,9 6,1 6,8 14,5 60—W 2,2 — — 4,6 100 % 100 % 100 % 100 %

Tabell 10.18 Socioekonomisk status bland flyttargrupper

Närflytt. in Långflytt. Ut/utom Ej flytt. in 1 12,2 30,5 16,3 4,3 11 22,4 23,9 18,6 18,3 111 65,3 45,7 65,1 77,3

100% 10096 10096 100%

• Sida 193
•  Original

Tabell 10.19 Andel med hög benägenhet för ortsbyte bland olika flyttarkategorier

Närflytt. in Långflytt. Ut/utom Ej flytt. in Hög 18,2 28,2 13,6 12,9 Låg 81,8 71,7 86,4 87,3 100 % 100 % 100 % 100 %

andel av de nya arbetstillfällena. En oväntat hög andel har flyttat långt före nyanställningen och en förhållandevis stor grupp har dessutom flyttat från närliggande kommuner.

Flyttarkategorierna utgör en starkare grupp på marknaden än ickeflyttarna, mätt med samma mått som i föregående avsnitt: Medelålders, högstatusmän. Den socioekonomiska grupperingen, som utgör en avläsning av innevarande anställnings nivå, antyder att flyttarna genom de omflyttningar som äger rum fått en större andel av eftertraktansvärdajobb än andra. Speciellt gäller detta långflyttarna, som har en markant större andel högstatuspersoner än övriga grupper. Detta kan till viss del anses verifiera karriärhypotesen.

Sammanfattande kommentarer

En stor del av flyttningarna kan förklaras med arbetsmarknadsskäl. Andra skäl, t. ex. förbättring av boendemiljö, eller återflyttning till en tidigare lämnad hemtrakt kan också föreligga.

Ju längre man flyttar desto bättre ställning hade man tidigare på arbetsmarknaden, och ju bättre ställning får man på den nya orten. En förvånansvärt hög andel flyttar till de kommuner där stödföretagen är lokaliserade.

Genom inflyttningar kommer endast en del av nylokaliseringar den lokala ursprungliga befolkningen tillgodo. En knapp tredjedel av arbetstillfällena kommer att besättas av personer som kommer från andra kommuneri landet, men om man betraktar närliggande kommuner som tillhörande den lokala arbetsmarknaden blir '”svinnet” endast ca 10 %. En mindre del av dessa 10 % kommer dessutom från andra lokala arbetsmarknader inom stödområdet.

10.4.4 Yrkesutbyte i samband med nyanställningar

Samtliga personer med tidigare yrkeserfarenhet (alltså även personer som ej tidigare var sysselsatta, om de haft någon) har undersökts med avseende på deras tidigare yrkestillhörighet och deras nuvarande. Yrkena har klassifice- rats utifrån nordisk yrkesklassificering (NYK 1974) på enställig nivå, vilket kan benämnas yrkesområden. Av de 9 yrkesområdena har dock några grupper uppdelats ytterligare, för att underlätta meningsfulla analyser av den personal som ingår i undersökningen. Ur den mycket stora kategorin ”tekniskt, naturvetenskapligt, samhällsvetenskapligt, humanistiskt och konstnärligt arbete har "hälso- och sjukvårdsarbete , pedagogiskt arbete" och ”kemiskt, fysikaliskt, biologiskt och medicinskt arbete" särredovisats

• Sida 194
•  Original

från "övrigt natur- och socialvetenskapligt eller militärt arbete”. Ur gruppen ”tillverkningsarbete" har "byggnadsarbete" dessutom särredovisats. Byten mellan de resulterande 13 kategorierna demonstrerats i tabell 10.20. Diago- nalen visar anställningsbyten inom oförändrat yrkesområde.

Om administrativa kamerala och kommersiella yrken betraktas som varandra likartade liksom byggnads- och annat tillverkningsarbete sinsemel- lan, kan man beskriva byten mellan olikartade yrken (stor förändring) och byten mellan likartade yrken. (Fler kombinationer skulle kunna betraktas som likartade, t. ex. om man växlat från pedagogiska till annat humanistiskt arbete etc., men eftersom de ej finns företrädda i det empiriska materialet behöver de ej definieras.) Vid jämförelser mellan stora förändringar och förändringar mellan likartade områden skall man dock vara mycket försiktig, eftersom det kan finnas mycket likartade yrken inom mycket olikartade yrkesområden. Skillnaden mellan bytare och ickebytare bör dock uppfattas som betydligt säkrare, eftersom icke-bytarna domineras av personer som ej bytt yrke (observera att personer som byter yrke inom yrkesfamiljen räknas som icke-bytare).

Tabell 10.20 Förändring av yrkesområde vid anställningsbyte

Tidigare Nuvarande yrkesområde yrkes-

område l 2 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 1 4,9 0,2 0,3 0,3 2,3 8,0 2 0,1 0,3 0,8 0,3 1,6 3 0,2 0,2 0,1 0,2 0,8 4 0,1 0,1 0,3 5 0,3 0,3 0,4 0,2 0,2 l ,4 6 0,1 0,2 4,8 0,1 0,2 0,5 6,1 7 0,3 0,1 0,8 1,1 0,3 2,7 0,2 5,6 8 0,5 0,3 0,1 0,5 0,2 8,1 0,3 10,2 9 0,1 0,9 1,1 10 0,3 0,1 0,1 1,0 3,1 4,9 11 0,7 0,1 0,1 0,2 0,3 7,0 0,1 8,6 12 3,1 0,2 0,6 0,4 0,8 0,4 35,8 0,9 42,3 13 0,1 0,5 0,1 0,2 0,1 3,9 1,2 6.2

11,0 0,1 1,2 8,7 2,6 0,3 0,1 3,3 1,2 67,9 3.4 100 %

l. Tekniskt, kemiskt fysikaliskt biologiskt medicinskt Hälso- och sjukvårdsarbete

11. 12. 13. _ pcwseweww

Pedagogiskt arbete Annat natur- och socialvetenskapligt humanistiskt eller militärt arbete Administrativt arbete Kameralt och kontorstekniskt arbete Kommersiellt arbete Lantbruks- skogs- och fiskearbete

. Gruv- och stenbrytningsarbete

Transport- och kommunikationsarbete Byggnadsarbete Annat tillverkningsarbete Servicearbete

• Sida 195
•  Original

Med dessa utgångspunkter kan informationen i tabell 10.20 koncentreras i följande tabell.

Halva undersökningspopulationen har inte bara bytt anställning, utan även yrkesområde. Med tanke på att yrkesbyten även kan förekomma inom ett och samma yrkesområde är siffran anmärkningsvärt hög. Det finns anledning att undersöka vad som skiljer dem som har bytt yrkesområde från övriga.

Kvinnorna utgör en något större andel av gruppen som genomgått stora förändringar av yrkesområden, vilket kan förefalla oväntat. Att störst andel ungdomar finns i gruppen som ej förändrat yrkesområde och att de äldre finns oftast representerade i gruppen med störst förändringar kan också verka förvånande.

Även vid kontroll av yrkeserfarenheten visar detsig attgruppen genomgått stora förändringar och har förhållandevis störst andel med stor yrkeserfaren- het.

De här observerade förhållandena kan synas strida mot de inom den

Tabell 10.21 Förändring av yrkesområde

Ej bytt 2 143 49.7 % Liten förändring 397 9,2 % Stor förändring 1 776 41,1 %

100 %

Tabell 10.22 Könsproportionerna bland grupper som bytt yrkesområde

Ej bytt Liten Stor förändring förändring Män 83,5 91 ,4 80,3 Kvinnor 16,5 8,6 19,7 100 % 100 % 100 %

Tabell 10.23 Ålder och yrkesbyten

Ej bytt Liten Stor förändring förändring — 19 4,1 2,3 3,1 20—24 ' 13,8 10,1 11,4 25 — 44 55,4 54,3 49,3 45 — 49 22,2 26,8 28,8 60 — w 4,4 6,6 7,4

100% 100% 10096

• Sida 196
•  Original

* Grahm, L. Potentiell arbetskraft, omfattning och utveckling. Arbets— livet i framtiden 1978.

ZGrahm, a. a.

mycket omfattande litteraturen kring rörlighet allmänt vedertagna uppfatt— ningarna, som säger att män som regel är mer rörlighetsbenägna än kvinnor, yngre mer än äldre. Denna allt för snabba slutsats är baserad på två missuppfattningar. Den första,som är mycket vanlig i rörlighetsdiskussioner, utgår från att rörlighetsbenägenheten direkt avspeglas i den faktiska rörlig- heten. Den psykologiska disposition, som benägenheten utgör, är givetvis beroende av individens uppfattning om de faktiska möjligheterna till förändring, men en absolut korrelation kan aldrig garanteras beroende på att de faktiska möjligheterna till rörlighet varierar. Det andra misstaget beror på att man ej skiljer på rörlighetsbenägenheten i sig och det område (tex yrkesområde) som benägenheten är tillämpbar inom.l Följande tabell visar hur rörlighetsbenägenheten. när det gäller arbetsbyten, varierar med de faktiska bytena av yrkesområden.

Gruppen som uppvisar stor förändring har en större andel med låg rörlighetsbenägenhet och omvänt. Andra studier2 har funnit att rörlighets- benägenheten och det område denna är tillämpbar inom, inte endast är oberoende av varandra, utan vissa tendenser finns till att en hög benägenhet är bundna till ett begränsat område. En låg benägenhet till förändring kan vara korrelerat med ett stort område som man är beredd att byta inom. Tabellerna 10.22—10.25 bygger ytterligare under dessa hypoteser.

Vid undersökning av hur olika grupper av flyttare fördelas mellan grupperna av yrkesbytare är de mest slående dragen att långflyttarna finns mest företrädda bland dem som icke bytt yrkesområde, och närflyttarna mest bland dem som genomgått stor förändring av yrkesområde. (Om jämförelsen skulle gjorts av de olika flyttargrupperna i stället, vilket hör hemma i tidigare avsnitt, så skulle man funnit att långflyttarna uppvisar dubbelt så stor andel

Tabell 10.24 Yrkeserfarenhet och yrkesbyten

Ej bytt Liten Stor förändring förändring 1— 4år 14.9 8.0 129 3— 14 år 32,5 26,2 29,0 lS—w år 52,6 65,8 58,1 100 % 100 % 100 %

Tabell 10.25 Rörlighetsbenägenhet och byten av yrkesområde

______________—_—

Ej bytt Liten Stor förändring förändring Hög 54.6 56.8 51.0 Låg 45.4 43,2 490 100 % 100 % 100 %

_______________——

• Sida 197
•  Original

Tabell 10.26 Flyttning och byte av yrkesområde

Ej bytt Liten Stor förändring förändring Ej flyttat 87,8 86,5 87,8 närflyttat — in 5,0 8,5 7,2 långllyttat — in 6,3 3,8 4,0 ut/utom 0,9 1,3 1,0 100 % 100 % 100 %

Tabell 10.27 Socioekonomisk status och byte

Ej bytt Liten Stor förändring förändring 1 8,1 5,5 5,6 11 15,8 17,5 23,1 111 76,1 76,9 71,1 100 % 100 % 100 %

som ej bytt yrkesområde jämfört med stora byten. Övriga kategorier uppvisar endast ett fåtal procentenheters skillnad.)

Fördelningen av de socioekonomiska grupperna visar att personer med högst social status finns mest företrädda bland dem som ej förändrat yrkesområde, medan de stora yrkesområdesförändringarna är en typisk mellangruppsföreteelse. En kombination av tabell 10.26 och 10.27 ger stöd för att en viss karriärrörlighet förekommer, men anställningsbyten är då sannolikt inte korrelerade med byten av yrkesområden.

Sammanfattande kommentarer

Anställningsbytena är sammankopplade med en mycket omfattande yrkes- rörlighet. Att genomgå stora yrkesförändringar är dock inte korrelerat med kriterier på högt marknadsvärde på liknande sätt som t. ex. långdistansflytt- ning är. Vissa tecken tyder på det motsatta. Kanske utgör stora förändringar av yrkestillhörigheten en indikator som skall kunna urskilja de grupper som flyttar av nödvändighetsskäl, dvs. för att upprätthålla en tillfredsställande sysselsättning, från den mera karriärorienterade grupp som går att urskilja med långnyttning som kriterium.

10.4.5 Pendlingsmönstretsförändring

I undersökningen har insamlats uppgifter om arbetsresornas längd, tidsåt- gången för resorna och färdsätt. Dessa förhållanden påverkas naturligtvis

• Sida 198
•  Original

genom de förändringar som uppstår på de lokala arbetsmarknaderna genom det regionalpolitiska stödets inverkan. Uppmätt över den långa period som undersökningen täcker kan förändringar i dessa variabler hänföras till så många andra samtidigt verkande faktorer att det blir allt för svårt att uppfatta förändringarna som effekter av stödet. Undersökningen har därför hittills endast koncentrerats på arbetsresors längd, uttryckt i om man pendlar eller inte pendlar över kommungräns, där pendlarna antages ha längre resväg än icke-pendlarna.

Pendlingen bör i princip uppfattas som en kostnadsaspekt i välfärdsbe- dömningen. Ofta är denna kostnad dock fritt vald och kompenserad t. ex. med högre miljövärden (om man valt att börja pendla). Alternativen till pendlingen kan dessutom uppfattas som kostsammare genom t. ex. minskade sociala kontakter eller på grund av att annan person i hushållet i stället skulle behövt börja pendla till den ort man lämnat.

Pendlingen som indikator på individens välfärd kan användas som kostnadspost, men med stor försiktighet. Den viktigaste användningen i välfärdssammanhang är i stället vid bedömningen av välfärdens geografiska fördelning. Lokalisering av arbetstillfällen som inte kräver pendling eller omflyttning är ur välfärdssynpunkt bättre än om den kräver det under i övrigt lika förhållanden.

[ avsnittet om flyttning i samband med nyanställningen redogjordes för antalet personer som flyttat till anställningskommunen, med det sannolika motivet att reducera en annars för lång arbetsresa. Ett fåtal personer flyttade ur kommunen eller mellan utanförliggande kommuner. Dessa utgör pend- larna tillsammans med personer redan tidigare bosatta utanför kommunen som fått nytt jobb i stödföretagen. Föreliggande avsnitt avser att visa hur pendlingsmönstret förändrats genom anställningen och vilka grupper som dominerar pendlingen. Drygt var 10:e anställd i de undersökta stödföretagen pendlar, vilket inte är särskilt hög siffra t. ex. jämfört med arbetskraften i snitt i norrlandslänen.

Tabell 10.28 Arbetskraften i stödföretagen. Pendlingsmönstret och dess föränd-

ring Ortsbor (ej pendlare idag) 885 Ej pendlare (ej slutat pendla) 4 092 73,0 Börjat pendla och slutat senare 340 6,2 Slutat pendla i samband med anställning 255 4,6 Fortsatt pendla och slutat senare 263 4,7 Bor utanför orten (pendlare idag) 11.5 Börjat pendla i samband med anställning 410 7,3 Börjat pendla senare 73 1,3 Fortsatt pendla 163 2.9

n=5602 100% 100%

• Sida 199
•  Original

Tabell 10.29 Pendlingsmönstrets förändring i samband med anställningen. — Förenklad bild

"Aldrig pendlat" 4 092 73,0 Slutat pendla 8640 15,0 Börjat pendla 483 8,6 Fortsatt pendla 163 2,9

5 602 100 %

a Varav 346 också börjat pendla.

Vad som kanske är mera anmärkningsvärt är att betydligt fler än hälften av dessa börjat pendla vid nyanställningen, endast 1/4 fortsatte att pendla som tidigare. Ungefär lika många personer som börjat pendla i samband med anställningen slutade pendla i samband med densamma (8.6 % respektive 0,3 %.)

Genom att arbetstillfällena lokaliserats till bostadsorten för tidigare pendlare har ett antal personer löst pendlarfrågan. Det är dock dubbelt så många som slutar pendla p.g.a. att de flyttat till den nya anställningsorten, vilket framgår av, att de först pendlat en tid och senare slutat. Slutsatsen blir att även om de nya arbetstillfällena ej skapar större andel pendlare i arbetskraften än vad som fanns tidigare, så beror detta mindre på arbetsplat- sernas lokalisering än på att de anställda varit beredda att flytta till anställningsorten.

Tabell 10.28 kan ge upphov till några associationer om hur anställnings-, flyttnings- och bostadsbytesfrågor är hopkopplade. Eftersläpningen i tid för bosättningsfrågorna förklarar mycket av processernas utseende. I följande avsnitt utvecklas dessa frågeställningar vidare.

1 den fortsatta analysen har den grupp som ej pendlar och ej heller slutat pendla av pedagogiska skäl benämnts "aldrig pendlat” även om flera av dessa personer någon gång under sin tidigare arbetshistoria kan ha varit pendlare. Med avsikt att förenkla framställningen har också samtliga kategorier som slutat pendla efter anställningen sammanförts, vare sig detta skett i samband med anställningen eller senare._Den grupp som börjat pendla och slutat senare har också förts dit, vilket innebär att det ser ut som om fler slutat än börjat pendla. Om balansräkning av effekterna skall göras måste alltså tabell 10.28 användas i stället för 10.29. Bägge grupperna som börjat pendla samredovisas av samma skäl. Den fortsatta presentationen avser att visa

Tabell 10.30 Könsproportioner i gruppen som förändrat sin pendlingssituation

Aldrig Slutat Börjat Fortsatt pendlat Män 80,4 84,6 88,7 87,9 Kvinnor 19,6 15,4 11,3 12,1

100 % 100 % 100 % 100 %

• Sida 200
•  Original

Tabell 10.31 Åldersfördelning inom olika grupper som förändrat sin pendlingssitua- tion

År Aldrig Slutat Börjat Fortsatt pendlat

—19 4,1 4,1 6,3 1,9 20—14 13,6 13,0 19,3 12,5 25—44 49,3 52,2 48,2 66,2 45—59 26,9 25,1 21 ,2 14,4 60—w 6,9 5,6 5,0 5,0 100 % 100 % 100 % 100 %

skillnader i dessa gruppers sammansättning.

Tabell 10.30 visar att männen utgör större andel bland pendlarna än bland dem som är bosatta på arbetsorten. Bland ortsborna utgör tidigare pendlare en grupp med större andel män än hos gruppen som aldrig pendlat. Detta är sannolikt ett utslag av könsrollsförväntningar. Männen har prioritet i hushållet när det gäller bilanvändning och har dessutom av tradition tagit på sig längre arbetsresor (vilket kompenserats med mindre arbete i hushållet). Tabell 10.31 visar att den ”attraktiva" medelåldersgruppen visar en anmärk- ningsvärt stor andel i gruppen som fortsatt pendla, medan äldre i högsta grad förekommer bland grupper som aldrig pendlat eller som slutat pendla och yngre bland dem som börjat. Mönstret är förväntat och har mer med traditionella förhållningssätt till pendling att göra än de tidigare använda förklaringarna att medelålders män skulle ha ett särskilt högt marknads- värde.

Tabell 10.32 understryker förhållandet. Att ha slutat pendla har samband med hög socioekonomisk status och att ha börjat med låg. Pendling som högstatus eller lågstatusföreteelse kan förklaras på olika sätt, beroende på vilken roll bostaden och boendemiljön spelar. Grupper med stora resurser som möjliggör ett exklusivt boende kan inte alltid realisera detta på arbetsplatsen, varför de varit tvungna att flytta ut. Andra grupper med brist på resurser förmår ej flytta till arbetsorten från annan ort. Bägge grupperna är alltså pendlare, men av olika skäl. Förhållandet arbete/boende är dock betydligt mer komplicerat än så, och måste förklaras utifrån ingående

Tabell 10.32 Socioekonomisk gruppering inom olika kategorier som förändrat sin

pendlingssituation Aldrig Slutat Börjat Fortsatt pendlat [ 5.6 7,6 5,8 3,9 11 19,9 17,7 11,8 19,0 111 74,2 74,8 82,5 76,5

100 % 100 % 100 % 100 %

• Sida 201
•  Original

kännedom om lokala förhållanden, där kunskap om bostadsbeståndets kvalitet och tillgång, social ställning i boendet etc. spelar stor roll. Följande avsnitt kommer att belysa en liten del av problematiken.

Sammanfattande kommentarer

De nya arbetstillfällena har åstadkommit ungefär lika många nya pendlare som de har möjliggjort för tidigare pendlare att sluta pendla. Den balansen har dock inte åstadkommits genom företagens lokalisering, utan snarare genom olika gruppers vilja och förmåga att flytta till anställningsorten.

Pendlingen är en typiskt manlig medelålders företeelse, men trots detta inte kopplad till grupper som är särskilt attraktiva på marknaden. En hög omfattning av pendling kan alltså uppfattas som en företeelse, som är bunden till personer som byter anställning av nödvändighetsskäl, snarare än till mera karriärorienterade byten.

10.4.6 Förändring av bostadsstandard

De nya arbetstillfällenas fördelning och omfördelning av samtliga arbetstill- fällen utgör välfärdsrelevanta effekter av det regionalpolitiska stödet. En annan typ av välfärdseffekt som är direkt eller indirekt relaterad till de nya arbetstillfällena utgörs av förändringen i bostadsstandard. Den kan utgöra en direkt effekt iden mån bosättning ordnas av företaget eller ingår som ett av de belöningssystem företaget använder sig av. En indirekt effekt blir det om förändrade anställningsförhållanden leder till ökad disponibel inkomst, vilket möjliggör en förbättring i boendet. Förbättringar kan naturligtvis även komma till stånd utan att den disponibla inkomsten ändrats.

Att förändring av bostadsstandard förklarar en del av de flyttningar som upstår efter anställningen har visats i föregående avsnitt. Förutom de personer som bytt bostadsort finns ett antal som har bytt inom de orter de redan tidigare varit bosatta. På en direkt fråga om de bytt bostad i samband med nuvarande anställning svarar 16 % ja. 4 % besvarar ej frågan, vilket bör tolkas som om de hade svårt att ange om eventuella senare byten har möjligtgjorts genom t. ex. den ekonomiska situation som förutsätter nuva- rande anställning. Vid kontroll av när bostadsbytena faktiskt har skett, visar det sig att 13 % har bytt bostad under samma år som de tillträtt den nya anställningen och 70 % har gjort det senare. Om det direkta svaret på frågan eller tidpunkten för bytet skall anses vara den bästa indikatorn på sambandet mellan ny bostad och anställning spelar mindre roll. Det är intressant att oavsett vilket mått man väljer så är andelen som byter ort och bostad i samband med anställningsbytet större än den som enbart byter bostad, dvs. att det är vanligare att byta över kommungräns än inom kommunen.

Något försök att göra en kausalanalys, dvs. att fastställa om den nya anställningen verkligen orsakat omflyttningen eller förändringen i bosätt- ning, görs ej här. Tills vidare konstateras endast sambandet. Materialet presenteras i grupper, vars senaste bostadsbyte ägt rum före nuvarande anställning,samtidigt eller inom 2 år efter och senare. Endast 7 % uppger att de aldrig bytt bostad. Byten som ägt rum före anställningen anses inte ha något samband med densamma och icke-bytare förs därför till denna grupp.

• Sida 202
•  Original

Tabell 10.33 Förändring av bostadsstandard i samband med byte av anställning

Bostadsbyte Före I samband Senare

med Försämrat 505 11,8 47 23,7 78 12,9 Oförändrat 1 685 39,5 102 51 ,5 228 37,7 Förbättrad 2 081 38,7 49 24,7 299 49,4

4271 100 % 198 100 % 605 100 %

Med längre tid efter anställningen antas mindre del av bostadsbytena förklaras av arbetsbytena.

Om bosättning i radhus, villa eller kedjehus anses vara bättre än att bo i jordbruksfastighet, som i sin tur anses vara bättre än att bo i lägenhet i flerfamiljshus så kan förändringarna i bostadsstandard för de olika grupperna beskrivas enligt följande tabell.

Den omedelbara reflektion som infinner sig är att förbättringar som sker senare sker efter ”moget övervägande”, vilket t. ex. kan innebära planerat sparande efter anställningens ingående eller något annat. Att de som bytt före också fått i lika hög grad förbättrad standard kan förklaras med att de har gjort sina överväganden efter någon annan händelse än den senaste anställ- ningen.

Den följande redovisningen särskiljer de grupper som förbättrat sin standard och jämför dem med grupper som försämrat standarden för att se om det finns någon faktor bakom sambandet.

I bägge grupperna som uppvisar förbättring är andelen män större än när det gäller gruppen som försämrat sin standard. Skillnaden är särskilt stor mellan grupper som förbättrat och försämrat sin bostadsstandard vid flyttning i samband med anställningsbytet, där alltså endast en relativt liten grupp lyckas förbättra sin standard enligt tabell 10.33. På motsvarande sätt visar sig de grupper som förbättrat sin standard ha en särskilt hög andel av medelålders personer och skillnaden mellan förbättrade och försämrade förhållanden är något större för dem som bytt i samband med anställ- ningen.

Den grupp som förbättrar sin bostadsstandard innehåller högre andel med den högsta socioekonomiska statusen, vare sig bostadsbytet sker i samband

Tabell 10.34 Könsproportioner i gruppen som förbättrat och försämrat sin boende- standard vid bostadsbyten efter den nya anställningen

Bytt i samband Bytt senare

Försämrat Förbättrat Försämrat Förbättrat

Män 68,1 83,1 90,9 94,3 Kvinnor 31,9 16,9 9,1 5,7

100 % 100 % 100 % 100 %

• Sida 203
•  Original

Tabell 10.35 Åldersfördelning inom grupper som förändrat sin bostadsstandard

År Bytt i samband Bytt senare

Försämrat Förbättrat Försämrat Förbättrat

—1 9 2,1 l ,7 — 0,3 20—24 44,7 13,8 5,3 0,9 25-44 42,6 74,1 38,2 67,9 45-59 6,4 10,3 44,7 26,7 60—w 4,3 — 1 1 ,8 4,4

Tabell 10.36 Fördelning av socioekonomisk status inom respektive grupp av föränd- ring av bostadsstandard

Försämrat Bytt i samband Bytt senare

Förbättrat Försämrat Förbättrat

1 8,7 22,4 6,5 17,9 11 19,6 22,4 22,1 28,6 111 76,7 55,2 71,4 53,5

100 % 100 % 100 % 100 %

med anställningsbytet eller efter. Andelen dominerar mest i den grupp som visar förbättring i samband med anställningsbytet. Andelen från den lägsta socioekonomiska gruppen dominerar mest i grupperna som försämrar sin bostadsstandard, vare sig detta sker i samband med anställningsbytet eller efter.

Uppenbarligen lyckas de 5. k. starka kategorierna på marknaden genom- gående förbättra sin bostadssituation och detta i särskilt hög grad i den situation då andra inte lyckas. Det skulle vara mycket intressant att undersöka hur förhållandet skulle te sig för pendlare och flyttarkategorier. Sannolikt skulle långflyttarna utgöra en kategori som särskilt väl lyckats förbättra sin bostadssituation i samband med anställningsbytet. Observatio- nerna i undersökningen är dock för få för att en meningsfull analys skall kunna göras.

Sammanfattande kommentarer

De flesta personerna förändrar sin bostadsstandard till det bättre, men som regel sker detta under en relativt lång period efter den nya anställningen. Detta innebär att sambandet mellan anställningsbyte och bostadsstandard- förändring är relativt svagt. Det finns dock grupper som förändrar sin bostadsstandard i direkt samband med anställningsbytet. De personer av dessa som förbättrar sin standard är något fler än de som försämrar. I gruppen som förbättrar sin standard som effekt av anställningsbytet finns de s.k. högstatusgrupperna i större andelar än i övriga grupper. I gruppen som försämrar gäller motsvarande för lågstatusgrupper. De här framtagna tenden—

• Sida 204
•  Original

serna stryker ytterligare under de tendenser till ojämn fördelning som visats i andra avsnitt.

10.4.7 Sammanfattande slutsatser

En sysselsättningsexpansion som äger rum i stödföretagen ger ej endast upphov till den för befolkningen avsedda effekten, att ett antal arbetslösa och andra som tidigare ej var sysselsatta får jobb.

Genom att analysera hur nyanställningen sker i en rekryteringsprocess framkommer att arbetslösa personer ofta anställs efter en lång kedja av vakanser, som uppstår p. g. a. att stödföretagen i första hand anställer arbetskraft som redan är anställda i andra företag.

Mot denna bakgrund framkommer som särskilt anmärkningsvärda resultat att den mest omfattande effekten, i betydelsen flest berörda personer, utgöres av de anställningsbyten som blir en följd av expansionen. För varje nyanställd person har ungefär dubbelt så många personer ytterligare bytt arbete.

Bland stödföretagens personal har en viss andel flyttat in från andra kommuner. Av den totala sysselsättningsexpansionen har en väsentligt större andel tagits i anspråk av arbetslösa utanför orten, vilket också upptäckes genom processperspektivet. Den förlorade riktverkan, som uppstår genom att sysselsättningsexpansionen i stället sker där en inflyttad person efterlämnar en vakans, utgör en dubbelt så stor andel ytterligare, som andelen inflyttande till stödföretagen. Detta beror på vakanskedjornas längd, innan de besätts med en person som tidigare ej var sysselsatt. Varje given vakans har samma sannolikhet att bli besatt av en inflyttad person. En knapp tredjedel av sysselsättningsexpansionen kommer sålunda att äga rum utanför de kommuner där stödet utdelas. Om man bortser från inflyttning från kringliggande kommuner kommer en dryg tiondel att utgöra motsvarande andeL

Om anställningsbytena är den mest omfattande effekten så är flyttningarna sannolikt de mest genomgripande, p. g. a. att de oftast är kopplade till samtidiga förändringar i andra av de dimensioner som undersökts, dvs. yrkesbyten, bostadsbyten etc.

Yrkesbytenas omfattning är anmärkningsvärd, och de kvalitativt sett stora förändringar som äger rum i stor utsträckning antyder att en stor mängd personer ej bytt anställning i termer av karriärbyten, utan snarare av nödvändighetsskäl. En stor del av rekryteringen sker sannolikt av personer från tillbakagående näringar, vilket antyder att det strukturförändringsanta- gande som presenterades inledningsvis bör modifieras.

Genomgående i hela materialet kan man se att de komplexa förändringar som äger rum uppvisar olika mönster för olika grupper av individer. De som av olika skäl kan betraktas som särskilt attraktiva ur marknadssynpunkt har uppenbarligen gynnats mest vid de flesta typer av förändringar. Att vara t. ex. medelålders man innebär alltså att man sannolikt har större nytta av stödet än andra kategorier. Man kan också se tecken på att förändringarna är av olika karaktär genomgående för arbetar— än för tjänstemannakollektivet. En eftertraktad grupp av specialutbildade arbetare har ej kunnat urskiljas vid analysen, vilket kanske fått skillnaderna att framstå som något mindre än vad de faktiskt är.

• Sida 205
•  Original

11. Effekter på lokala arbetsmarknader

Detta avsnitt avser att pröva generaliteten i de allmänna resultat som erhållits i den aggregerade prestation som genomförts ovan. Uppgifter om den variation som förekommer mellan olika orter, bör också kunna ligga till grund för utvärderingsavsnittets analyser om betydelsen av det regionalpolitiska stödet i olika sammanhang.

Undersökningen avföretagens rekryteringsmönster utgör en totalunder- sökning vad gäller företagen som erhållit stöd och dessas personal inom ett urval av orter. Resultaten kan alltså betraktas som sanna för de undersökta orterna (fast precisionsgraden naturligtvis kan diskuteras, liksom problemet om man verkligen mäter vad man avser att mäta). De kan ej med tillämpning av statistiska tekniker generaliseras till att gälla andra orter som också erhållit regionalpolitiskt stöd. Statistisk generalisering, som har som huvudsyfte att utvärdera slumpens inverkan på svarsmönstren, är dock endast en av flera viktiga metoder när det gäller att klargöra resultatens generalitet. Om stabilitet eller variation av olika förhållanden kan förklaras utifrån tidigare etablerad kunskap, t. ex. genom andra undersökningar eller teoretiskt utvecklingsarbete, finns det anledning att tro att resultaten har större generalitet än om det inte är möjligt.

Undersökningsorterna har mycket varierande förutsättningar, vilket innebär att de olika företag som erhållit regionalpolitiskt stöd rekryterat sin arbetskraft från lokala arbetsmarknader med stora variationer i egenskaper. Storleksordningen varierar från Ragundas knappt 8 000 invånare till Luleå med knappt 70 000. De flesta orterna har genomgått en långsam expansion den senaste tioårsperioden. Det finns emellertid också exempel på snabb kontraktion, Ragunda har minskat med ca 20 % , vilket kan ställas mot Luleås ökning med ca 25 % under samma tidsperiod. Orterna har vidare olika status enligt planen för den regionala strukturen. Luleå, Boden, Piteå och Älvsbyn utgör tillsammans ett s. k. primärt centrum1 i Norrbottens län, vilket också gäller för Falun tillsammans med Borlänge i Kopparbergs län. Mora har dessutom klassificerats som regionalt centrum i samma län, medan Lessebo endast utgör kommuncentrum i Kronobergs län och Ragunda i Jämtlands län. Luleå, Boden, Piteå, Älvsbyn och Borlänge hör till yttre stödområdet, medan Mora och Ragunda hör till inre. Lessebo ingår ej i stödområdet.

Rekryteringsstudien avser att belysa stödets effekter i sex avseenden. Dessa utgörs av förändringar i den berörda personalens sysselsättningssitua- tion i form av inträde bland de anställda eller byte av anställningen, flyttningens omfattning i samband med nyanställningen, yrkesbyten, pend-

' En gemensam administration förekom- mer under beteckningen 4-kanten.

• Sida 206
•  Original

Tabell 11.1 Tidigare arbetskraftsstatus hos personer som rekryterats till stödföretagen inom 8 orter

Lessebo Borlänge Mora Ragunda Piteå Älvsbyn Boden Luleå

Tidigare sysselsatta 62,9 62,9 60,2 68,4 62,2 63,7 65,5 71,6 (varav egna företagare) (1 ,4) (2,6) (3,5) (7,2) (3,5) (2,5) (7,0) (3,5) Arbetslösa 6,3 5,5 12 ,0 14,4 14,0 15,9 9,9 9,8 AMU 1,0 2,1 5,9 5,0 4.4 5,5 1,4 3,2 Annan utbildning 17,4 25,4 15,2 6,5 15,9 10,9 15,5 9,8 Hushållsarbete 3,8 1,3 2,2 0,7 0,6 1,5 0,7 1,2 Ovrigt 3,1 0,1 1,4 0,7 1,6 1,0 1,4 2,0

100 % 100 % 100 % 100 % 100 % 100 % 100 % 100 %

lingsmönstrets förändring och hur boendestandarden förändrats vid byten som ägt rum i anslutning till den nya anställningen. 1 den tidigare framställningen har fördelningseffekter mellan olika grupper i befolkningen belysts.

Den följande framställningen kommer ej lika detaljerat att redovisa denna typ av effekters variationer mellan orter. Det empiriska materialets storlek medger ej detta. 1 den mån de grova tendenserna inom de fem valda områdena sammantagna visar sig hålla för var och en av orterna finns det anledning att tro att även den mera finfördelade analysens resultat kan äga viss tillämplighet.

Det mest iögonfallande resultatet vid presentationen av hela materialet ovan var den stora andel av stödföretagens arbetskraft som rekryterats från andra företag, vilket får som följd att en mycket stor omsättning kommer att äga rum på arbetsmarknaden, innan man fått lika många inträdande personer på arbetsmarknaden som företaget nyrekryterat p. g. a. stödet. De företag som merparten av den nya arbetskraften rekryteras ifrån antas rekrytera efter ungefär samma mönster. Tabell 11.1 visar hur detta rekryteringsmönster varierar mellan olika orter i undersökningen. Huvuddragen av rekryteringsmönstret visar sig vara mycket stabilt över orterna, som alltså uppvisar stora strukturolikheter. Den helt dominerande kategorin av de nyanställda utgörs genomgående av personer som rekryterats från anställningar i andra förtag. Storleksordningen 2/3 av hela personal- styrkan varierar mellan orterna endast inom en 10 %-intervall. Även rangordningarna mellan de övriga kategoriernas andel av personalen är relativt stabila, på så sätt att personer från utbildningssystemet, frivilligt eller obligatoriskt, tillsammans med arbetslösa, rekryteras i större andel än personer från arbetsmarknadsutbildning eller som tidigare varit sysselsatta inom hushållsarbete.

Även om huvuddragen i rekryteringsmönstret således kan sägas vara hållbart oavsett ortstyp, så finns det anledning att söka förklaringar till den variation som trots allt föreligger, för att man skall kunna få en uppfattning om hur Stödeffekterna varierar mellan orter med olika förutsättningar. Några djuplodande specialstudier av arbetsmarknads- och näringslivsförutsätt— ningar inom de olika orterna har inte genomförts inom denna studies ram, men eftersom ERU i samarbete med sysselsättningsutredningen har genom-

• Sida 207
•  Original

Kommuner där rekryteringsstudier genomförts

• Sida 208
•  Original

Tabell 11.2 Befolkningens storlek och förändring mellan två tidpunkter för under- sökningsorterna 1965 1977 Relativ för- ändring, % Lessebo 8 348 8 918 + 7 Borlänge 41 099 46 059 + 12 Mora 17 157 18 239 + 6 Ragunda 9 744 7 767 — 20 Piteå 31 033 36 463 + 17 Alvsbyn 9 292 9 272 x 0 Boden 28 002 28 178 + 1 Luleå 53 181 67 190 +26

Anm. 1965 års befolkning är beräknad enligt 1976 års kommunindelning. (Källa: FoB, SOS Folkmängd 1970—75, 1976.)

fört lokala arbetskraftsstudier på alla undersökningsorter utom Mora, kan dessa användas som referensdata. Detta gäller även allmänna strukturbe- skrivningar av respektive orter, som genomförts av personer som är engagerade i kommunens planering. Dessa strukturbeskrivningar är ett led i sysselsättningsutredningens försöksverksamhet med lokal sysselsättnings- planering.

lnom regionalpolitiska diskussioner har ofta ortens storlek implicit eller explicit antagits förklara mycket av variationen av utfallet av olika välfärds- inriktade åtgärder. Tabell 11.2 visar befolkningens storlek och förändring inom de undersökta orterna. Rangordningen vad gäller befolkningsstorlek mellan de olika orterna överensstämmer i stort sett med rangordningen vad gäller förvärvsarbetande nattbefolkning (dvs. samtliga förvärvsarbetande som bor på orten, vare sig de arbetar där eller ej), vilket framgår av tabell 42 som presenteras nedan.

Andelen tidigare sysselsatta bland de nyrekryterade i stödföretagen visar sig inte på något systematiskt sätt variera med ortsstorleken. Den största orten, Luleå, visar sig nämligen tillsammans med den minsta, Ragunda, ha högst andel. Förklaringar av typen att den lokala arbetsmarknadens storlek (nattbefolkning — utpendling + inpendling) skall vara relaterat till omsätt- ningshastighet på arbetstillfällen, vilket i sin tur möjliggör inträde för udda kategorier på arbetsmarknaden i högre grad, får alltså inte stöd av presente- rade data.

1 tabell 11.3 används ett mått som kan sägas vara en direkt indikator på omsättningen i stödföretagen. 1 rekryteringsstudiens material har gjorts en kontroll av anställningstidens variation vid företagen mellan de olika orterna. I tabellen presenteras anställningsåret för den person i förhållande till vilken lika många personer anställts före som efter bland den personal som finns i dag. Denna median—anställningstid ger en bild av hur länge personalen arbetar i företagen, som inte blir skev genom att ett fåtal trotjänare med ytterligt lång anställningstid tillåtes påverka värdet. Ett medelvärde, som skulle kunna utgöra en annan beskrivningsgrund har den olägenheten. Ett högt värde (sent anställningsår) på medianen innebär hög omsättning eller mycket unga företag (andelen nyetableringar bland de undersökta företagen

• Sida 209
•  Original

Tabell 11.3 Median för anställningsår hos personalen inom stödföretagen vid respektive ort

Lessebo 1969 Borlänge 1971 Mora 1971 Ragunda 1973 Piteå 1970 Älvsbyn 1974 Boden 1969 Luleå 1973

är dock så liten att de bortses från).

Omsättningshastigheten (eller egentligen medianåldern) på företagens arbetskraft visar ett betydligt bättre samband med rekryteringsmönstret. En hög omsättningshastighet hos Luleå och Ragunda visar sig korrelerat med stor andel tidigare sysselsatta bland de nyrekryterade. Det bör observeras att detta resutat strider mot ofta formulerade hypoteser som förutsagt att hög omsättning på lokala arbetsmarknaden underlättar för ej sysselsatta personer att lösa sina problem. Orter med relativt stabil arbetskraft på stödföretagen visar mincre andel rekryterade från kategorin tidigare sysselsatta. Mönstret verkari stort sett hållbart, utom för Älvsbyn,som visar relativt låg andel, trots hög omsättning på arbetskraften (kanske beroende på att stödföretagen inom denna ort är relativt unga, i stället för högomsättande).

Hur påverkar tillgången av icke sysselsatt arbetskraft, dvs. arbetslösa, pensionärer, studerande och hushållsarbetande och eventuellt övriga ej sysselsatta på rekryteringsmönstret? Ofta antar man i olika planeringssam- manhang att just dessa kategoriers omfattning på ett avgörande sätt påverkar företagensrekryteringsbild. Sysselsättningsutredningens lokala arbetskrafts— studier visar sammansättningen på befolkningen mellan 16—64 år inom de undersökti orterna (utom Mora). Denna redovisas i tabell 11.4. Den icke sysselsatta andelen av respektive ortsbefolkning visar sig inte variera på samma sätt som den tidigare icke sysselsatta andelen bland personalen vid

Tabell 11.4 Sammansättning av befolkningen i undersökningsorterna (utom Mora) mellan 16-64 år

Lessebo Borlänge Ragunda Piteå Älvsbyn Boden Luleå

Sysselsatta

heltid 60,7 57,9 50,7 56,7 48,6 59,9 58,7 deltid 18,0 16,7 15,7 14,3 12,0 17,0 16,7 Arbetslösa 1,2 0,5 3,0 4,0 5,2 2,9 3,3 Pensionärei 5,5 5,0 9,6 4,9 6,7 5,7 3,5 Studerande 4,2 5,9 6,5 6,6 9,0 5,2 7,0 Hushållsartetande 9,1 11,7 11,9 12,1 14,9 8,0 9,6 Övriga 1,2 2,0 2,6 1,4 3,6 1,2 1,1

100% 100% 100% 100% 100% 100% 100%

Källa: ERU/ Sysselsättniigsutredningen

• Sida 210
•  Original

stödföretagen. Det är dags att formulera en ny hypotes, som utgår från att rekryteringsmönstret är beroende av tillgången på redan anställd arbetskraft, snarare än icke anställd. Hypotesen behöver utvecklas vad tillgänglighetsbe- greppet beträffar. Redan anställda personer ärinte tillgängliga enbart genom att de erbjudes en högre lön eller bättre arbetsförhållanden. Den arbetsve- tenskapliga forskningen har visat på en mängd faktorer som påverkar individers benägenhet att stanna på arbetsplatser respektive lämna dem (det är inte samma faktorer med olika värden som får individer att stanna eller flytta). P. g. a. begränsningar i tillgängliga data kan rekryteringsstudien endast relatera tillgänglighet till sådana företeelser som strukturomvandling, omsättning inom företagen på orten och befolkningsförändring. Detta tillåter endast indirekta slutsatser.

Strukturomvandlingen har gått snabbast i Luleå och Ragunda, om man avser omvandlingen huvudsakligen från primära näringar till sekundära,dvs. frånjord- och skogsbruk till industri (omvandlingen till den tertiära sektorn, tjänsteproduktion, ger ej lika entydiga variationer). Denna omvandling, som också är korrelerad med personalomsättningen i stödföretagen är alltså direkt relaterat till rekryteringsmönstret på sätt som beskrivits ovan. Orternas expansion är på intet sätt samvarierande med denna strukturomvandling. Luleå uppvisar den största expansionen och Ragunda den största kontrak- tionen (se tab. 11.2). Borlänge, som är en kraftigt expansiv ort har genomgått liten strukturomvandling, främst p. g. a. att skogen aldrig spelat någon större roll i ekonomin, uppvisar sålunda också en relativt hög andel rekryterade som tidigare ej var sysselsatta.

Borlänges relativt sett höga andel som tidigare kom från obligatoriskt eller frivilligt utbildningssystem förklaras sannolikt med den höga expansionstak- ten. Den låga andelen hos Älvsbyn och Ragunda kan hänföras till det motsatta förhållandet. lnom Lessebo och Borlänge råder mycket liten arbetslöshet, vilket också kan förklara den särskilt låga andelen nyrekryterade från denna kategori. För Lessebos del kan detta vara en av anledningarna till att man lyckats så väl med att rekrytera kvinnor (se tab. 11.7 nedan), vilket också återspeglas i den höga andel som rekryterats från kategorin tidigare hushållsarbetande.

Den andra huvudfrågeställning som beröres i undersökningen gäller företagens geografiska rekryteringsbild, dvs. flyttningens omfattning i samband med nyanställningen. Tabell 11.5 redovisar förhållandet.

Även i detta sammanhang visar sig det övergripande mönster som

Tabell 11.5 Flyttningens omfattning i samband med nyanställningar

Lessebo Borlänge Mora Ragunda Piteå Älvsbyn Boden Luleå

Närflyttar in 5.4 1.5 6,5 6,8 6,9 7,6 7.3 8,8 Långflyttare in 5,1 — 9,5 8,8 1,2 2,9 5,3 9,3 Ut/utom 1,2 1,0 1,3 — 0,4 1,0 — 0.8 Ej flyttat 88,3 97,4 82,7 84,5 91,5 88,6 87,4 81,1

100 % 100 ”n 100 % 100 % 100 % 100 % 100 % 100 %

• Sida 211
•  Original

redovisats i undersökningen som helhet gälla i stort sett för samtliga kommuner. Företagen rekryterar alltså till absolut största delen sin arbets- kraft inom kommunen. Därefter följer med långt mindre andel kortdistanta och sedan långdistanta flyttare. Rangordningarna mellan de senare katego- rierna varierar dock.

Andelen som inte flyttat i samband med nyanställningen varierar dock i ganska stor utsträckning mellan de olika orterna. Borlänge uppvisar en extremt hög andel icke-flyttare, beroende på att orten ingår i en ganska enhetlig arbetsmarknadsregion med Säter, Gagnef, Ludvika och Smedje- backen, som "är sig själv nog”. Inom detta område finns mycket stora möjligheter att nå arbetsplatserna oavsett boendeorten. Tabell 11.7 nedan, visar också att de anställda i Borlänges stödföretag uppvisar den i särklass högsta andelen pendlare. Pendlingsområdet utgör givetvis också ett omland för inflyttare, varför närflyttare dominerar över långflyttare. Långflyttarna till området består i hög grad av invandrare från Finland. En snedvridning av bortfallet från denna grupp i undersökningen kan ha gjort att andelen långflyttare underskattats något.

Den andra extrempunkten utgöres av Luleå, som uppvisar lägst andel som ej flyttat till orten. Detta är förväntat med tanke på Luleås funktion som uppsamlingsort för stora arbetskraftsströmmar, varav en del fortsätter vidare till södra Sverige. Luleås extremt snabba expansion förklarar nog vidare att långdistansflyttarna dominerar över dem som kommer från närliggande kommuner. En del av denna rekrytering har sannolikt samband med den antagna rekryteringen av mellansvenska tjänstemän i samband med stora näringslivssatsningar.

Andelen kvinnor i den totala rekryteringsbilden kan även ha med flyttningarnas omfattning att göra. Om kvinnorna antas vara mera orts-

Tabell 11.6 Arbetskraftsstatus för samtliga män och kvinnor mellan 16-64 år i undersökningsorter

Lessebo Ragunda Luleå Piteå Älvsbyn Boden Borlänge

Män Heltid syss 44,3 38,1 40,6 42,1 37,0 40,3 41,4 Deltid syss 2,3 2,6 4,2 1,4 2,8 3,1 3,6 Arb.lös 0,7 1,5 1,6 1,6 2,1 0,7 0,4 Pension 2,2 5 ,9 1,9 1,9 3,3 3,2 9,6 Stud 1,9 3,6 3,5 2,8 4,8 2,0 2,6 Hush 0,1 0,3 0 0.1 0 O 0 Ovriga 0,4 1,4 0,6 0,7 1,8 0,7 1,0 Kvinnor Heltid syss 16,4 12,6 18,1 14,6 11,6 19,6 16,5 Deltid syss 15,7 , 12,6 12,9 9,2 14,2 13,1 Arb.lös 0,6 , 1,7 2,4 3,1 2,1 0,2 Pension 3,3 3,7 1,7 3,0 3,4 2,5 2,4 Stud 2,4 , 3,5 3,8 4,2 3,2 3,4 Hush 9,0 11,6 9,6 12,0 14,9 8,0 11,7 Ovriga 0,8 1,2 0,5 0,8 1,8 0,5 1,1

100% 100% 100% 100% 100% 100% 100%

• Sida 212
•  Original

Tabell 11.7 Pendlingsmönstrets förändring inom undersökningsorterna

Lessebo Borlänge Mora Ragunda Piteå Älvsbyn Boden Luleå

E /' pendlande Ej pendlande, ej slutat Börjat, slutat senare Slutat i samband med anställning Fortsatt och slutat senare Petit/lande Börjat i samband med anställning Börjat senare Fortsatt

75,3 78,2 70,2 62,4 72,0 67.8 75.7 69.9 2,7 0,4 6.2 7,1 10,0 9,3 11,1 6,0 6,5 1,3 4,6 11.3 7.1 9.8 3.5 4.0 4,5 1,5 4,6 7,1 6,6 5,9 4.9 6,7 5,5 12,7 11,0 9,9 2,6 5.4 2,8 5,8 2,4 0,9 1,3 — 0,7 1,5 1.4 3.0 3,1 5,0 2,3 2,1 1,1 0,5 0,7 4,7

100 % 100 % 100 % 100 % 100 % 10 % 10 % 10 'å')

bundna än männen kan en del av Borlänges höga andel icke flyttare och Luleås låga förklaras med att Borlänge lyckats väl med att rekrytera kvinnor, i motsats till Luleå, (se tabell 11.6).

Mora följer tätt på Luleå vad gäller hög andel flyttare. Detta bör också förklaras mot bakgrund av en relativt snabb expansion, vilken förutsatt hög grad av flyttning till orten. Ragunda saknar dessutom större pendlingsom- land, om man bortser från Östersund. Det är dock föga sannolikt att mer omfattande flyttningar kommer till stånd från Östersund till Ragunda, eftersom Östersund knappast har uppnått den storstadssituation där man söker "gröna" förorter. Stor andel långflyttare dominerar alltså flyttbilden.

Det är intressant att notera att de två största orterna utgör de två extrempunkterna på skalan av rekryteringsmönster, vad gäller flyttningarna. Ortsstorlek har alltså knappast heller i denna fråga något förklaringsvärde. Inte heller omsättningshastighet på personal visar sig dock samvariera med

Tabell 11.8 Förvärvsarbetande nattbefolkning samt in— och utpendling för undersök- ningsorterna

l—w tim l—w tim l—w tim Förvärvsarb. Utpend— lnpend- bef.natt.bef ling ling Lessebo 4 094 754 377 Ragunda 2991 651 177 Borlänge 21 417 2 390 3 733 Mora 8008 835 1 167 Piteå 15 330 2 127 623 Boden 12 950 1 804 1 035 Älvsbyn 3 714 919 292 Luleå 31 246 1 664 4 683

Källa: FOB 1975.

• Sida 213
•  Original

flyttmönstret, vilket den gjorde med tidigare arbetskraftsstatus. Som visats i kommentarerna ovan måste dock flyttningen ställas i relation till pendlings- mönstrets förändring, för att man skall få en fullständigare bild av föränd- ringarna. Tabell 11.7 visar detta.

Vid analys av pendlingsmönstret och dess förändring hos stödföretagens personals kall man observera att det är dagbefolkningen man studerar, dvs. de bosatta på orten minus de utpendlande plus de inpendlande. När man beskriver välfärd för en viss befolkningsgrupp brukar man sällan ha dagbefolkningen som utgångspunkt. Nattbefolkningen, dvs. de på orten bosatta, brukar avses som en naturligare enhet. Förhållandet mellan dag och nattbefolkning framgår av tabell 118.

Vid jämförelser mellan andelen pendlare inom stödföretagen dvs. de tre sista kategorierna i tabell 11.7 och inpendlingen i samhället i stort, visas god överensstämmelse, dvs. att Borlänge, Mora och Luleå uppvisar stor andel pendlare i arbetskraften. Detta betyder att arbetskraftens rekryteringsmön- ster i stort vad gäller geografiskt ursprung tenderar att upprätthållas. Stödföretagen rekryterar ej på något markant sätt större eller mindre andel av sin personal från orten (något mindre andel, vilket dock kompenseras med flyttning).

Det viktigaste resultatet av analysen av det totala materialet angavs vara att pendlingen ej ökat genom nyanställningarna på stödföretagen, men att detta berodde mindre på arbetstillfällenas lokalisering än på att de arbetande accepterade att flytta. Resultatet visar sig ej gälla för samtliga orter. Vissa ökar och andra minskar pendlingsintensiteten. Variationen är stor mellan de olika orterna.

[Borlänge, Luleå och Mora har pendlingen ökat genom nyanställningarna. Medan den för övriga undersökningsorter minskat. (Ur tabell 11.7 får man fram förändringen genom att lägga ihop antalet i de två kategorier som börjat pendla och dra ifrån antalet i de två kategorier som slutat.)

Variationen låter sig inte förklaras av befolkningens storlek eller expansion (tabell 11.2). Ej heller genom dess sammansättning vad gäller olika typ av arbetskraftsstatus (tabell 11.4). Ett visst samband kan spåras med personal- omsättningshastigheten inom företagen på de olika stödorterna. Låg omsätt- ning samvarierar med minskning av andelen pendlare (vilket dock inte stämmer för Älvsbyn).

Förklaringarna bör ganska naturligt sökas i de lokala arbetsmarknadernas geografiska struktur, och det är viktigt att i sammanhanget samtidigt titta på flyttning och pendling. Borlänge visar sig då vara en ort där pendling förekommer i stället,/iir flyttning, som dominerande mönster, medan Luleå och Mora uppvisar samtidig flyttning och pendling. Borlänges relativt slutna lokala arbetsmarknad (inkluderande pendlingsomlandet) får uppenbarligen andra konsekvenser av de nya arbetstillfällena än de öppna system som representeras av Luleå och Mora. De senare orternas större genomgångska- raktär i flyttprocesser har uppenbarligen välfärdsimplikationer.

Piteå och Älvsbyn uppvisar ett mönster där man varken pendlar eller flyttar dvs. att pendlingen har minskat och andelen inflyttade bland de nyanställda är extremt låg (särskilt gäller detta för Piteå). Dessa orter har den lägsta inpendlingen av samtliga och en relativt stor utpendling. En geografiskt homogen befolkning utgör uppenbarligen rekryteringsgrunden, och effek-

• Sida 214
•  Original

Tabell 11.9 Byte av yrkesområde i samband med nyanställning i stödföretagen i undersökningsorterna

Lessebo Borlänge Mora Ragunda Piteå Älvsbyn Boden Luleå

Ej bytt 26,7 71 ,7 48,5 36,3 37,9 43,1 43,1 32,3 Bytt från när— liggande yrke 18,2 6,0 6,1 15,0 12,4 16,8 16,8 12,1 Övriga byten 55,1 22,3 45,4 48,7 49,6 40,1 40,1 55,6 100% 100% 100 % 100% 100% 100% 100% 100%

terna kommer alltså den ursprungliga lokalbefolkningen till del i ovanligt stor utsträckning. Orterna förefaller ej att vara av genomgångskaraktär, t. ex. som ett steg på vägen till centralorten vid kusten eller södra Sverige.

Ragunda representerar en sista typ med stor bruttoomsättning på pendlare, dvs. många har slutat och många har börjat pendla i samband med anställningen. Att nettoeffekten blir en minskning får ej dölja det faktum att många människor berörts av förändringar. Förhållandet förklaras av den snabba strukturomvandlingen i Ragunda, liksom den snabba befolknings- minskningen.

Tabell 11.9 visar utfallet mellan de olika orterna för den fjärde huvudfrå- geställningen, nämligen byte av yrkesområde i samband med nyanställ- ningen.

Variationen mellan orterna visar sig vara mycket stor, och medelvärdena i presentationen av det totala materialet får alltså tolkas med stor försiktighet. Ett medelvärde på ca 50 % som ej bytt yrkesområde i samband med anställningen visar sig för de olika orterna variera mellan 27 och 72 %. Om man bortser från Borlänge, som visar en kraftigt avvikande siffra genom en mycket hög andel som ej har bytt ligger dock variationen inom ett betydligt snävare intervall.

Den stora omvandling som uppenbarligen ägt rum domineras inom

Tabell 11.10 Förändring av bostadsstandard i samband med byte av anställning. Variation mellan undersöknings- orterna

Lessebo Borlänge Mora Ragunda Piteå Älvsbyn Boden Luleå

Byte i samband

försämrat 0,6 0,3 0,9 — 0,3 — 2,4 0,8 oförändrat 0,9 1,0 1,1 — 0.8 2,0 0,8 1,2 förbättrat - 0,1 0,5 — 0,2 0,5 0,8 0,8 Bytt senare

försämrat 1,6 0,9 2,3 4,2 2 ,2 1,0 1,6 2 ,4 oförändrat 6,0 4,7 4,9 2,5 5,8 5,5 3,2 7,5 förbättrat 5,3 3,2 7,2 4,2 9,2 17,1 4,8 6,3 Ej bytt i samband

eller senare 85,6 89,8 83,1 89,1 81 ,5 73,9 86,5 80,9

100% 100% 100% 100% 100% 100% 100% 100%

• Sida 215
•  Original

samtliga orter av byten som ej är från närliggande områden. Detta förklaras sannolikt av att stödföretagen i hög utsträckning absorberat personal vid övergång frånjord- och skogsbruk. Borlänge med omnejd saknar som tidigare nämnts praktiskt taget skogsbruk och har mycket lite jordbruk. Om stödföretagen i högre eller lägre grad än andra företag dragit till sig personal som i högre eller mindre grad känt sig tvingade till byten p. g. a. struktur- omvandlingen går ej att uttala sig om enbart utifrån rekryteringsstudiens material.

En snabb omvandlingstakt verkar ha samband med stor andel byten från områden som ej bör betraktas som närliggande.

Den sista huvudfrågeställningen gäller hur personalen på stödföretagen förändrat sin bostadsstandard i samband med anställningen. Tabell 11.10 visar variationen mellan orterna.

Förändringen i boendestandard visar sig i det sammantagna materialet variera i nära samband med socioekonomisk tillhörighet. De medelvärdes- baserade sammanställningarna döljer alltså stora variationer mellan grupper, vilket gör den översiktliga redovisningen för variationen mellan orter allt för ytlig. Några tendenser går dock att notera.

Ragunda och Borlänge visar den största andelen som ej bytt bostad i samband med nyanställningen, vilket kan förklaras av de relativt slutna lokala arbetsmarknaderna, där de flesta arbetstillfällena kan nås med rimlig tidsåtgång från de flesta bostadsområden. Genomflyttning i området exis- terar endast i ringa grad. En relativ knapphet på bostäder gör dessutom speciellt för Borlänges del, att standardförbättringarna är mindre vanliga än för övriga orter.

Luleå har liksom Piteå medelhög nivå på andelen bostadsbytare, och förbättringar i samband med bytena är vanliga. [bägge dessa orter förklaras de sannolikt delvis av tillgången på sent producerade villor i Piteå, som alltså är en tillgång för piteborna, vare sig dejobbari Piteå eller Luleå. 1 Luleå rådde en relativ knapphet på bostadsmarknaden. Den extremt höga bytesfrekvensen av bostäder i Älvsbyn kan hänga samman med den särskilt höga omsätt- ningen av personal i stödföretagen. Älvsbyborna förbättrar sin boendestan- dard i större utsträckning än någon annan ort.

Sammanfattande slutsatser: De huvudresultat som presenterats vid redovisningen av det totala materialet visar sig hålla för en mycket vid variation av ortstyper. Detta innebär att stödföretagen inom samtliga orter till allra största del rekryterar redan anställda personer från andra företag. En mycket stor rörlighet mellan arbetsplatser är en dominerande konsekvens av det regionalpolitiska stödet. En relativt stor flyttning, jämfört med vad som är vanligt, åstadkommes också. Pendlingens totala omfattning är i stort sett oförändrad fast förhål- landet varierar något mellan orterna. En mycket stor yrkesrörlighet har åstadkommits, sannolikt större än vad som angivits i det totala materialet, vars medelvärde drogs ned av en ort med relativt ensidig rekrytering. Förändringen i boendestandard är svårtolkad p. g. a. att materialet ej medger nedbrytning i de sociala grupper, som i den sammantagna presentationen visat sig förklara mycket.

Ett antal intressanta upptäckter kan också noteras vid genomgången av den variation som förekommer mellan de olika undersökningsorterna.

• Sida 216
•  Original

Viktigast är att ortsstorleken inte i något fall visar sig förklara variationen mellan orterna, i motsats till vad många antagit. Sålunda kan de vanliga föreställningarna om stora marknaders förmåga att lösa problem för udda kategorier på lokala arbetsmarknader inte bekräftas. Materialet tyder möjligen på motsatsen. I stället visar sig sådana faktorer som hög personal- omsättning på företagen vara relaterat till andelen rekryterade från andra sysselsättningar. Dock inte heller här på det förväntade sättet att hög omsättning relateras till hög andel tidigare icke sysselsatta, utan snarare omvänt. Tillgången på de icke sysselsatta befolkningskategorierna påverkar dock rekryteringen något vid begränsad tillgång av redan sysselsatt arbets- kraft. Prioriteten i företagens val är uppenbara och rangordningarna är relativt stabila. Denna typ av kunskap är viktig för att man skall veta på vilket sätt det regionalpolitiska stödet löser problem på lokala arbetsmarknaden.

Avsnitten om flyttning och pendling visar hur förändringen behöver förklaras med karaktäristika kring lokala arbetsmarknader, t. ex. i termer av slutna eller öppna system, arbetskraftens flyttmönster, geografiskt beroende mellan orter, individers handlingsramar etc.

Rekryteringsbilden påverkas i hög grad av dagbefolkningens sammansätt- ning, dvs. att man inte rekryterar den bosatta befolkningen i någon högre grad till stödföretagen än till övriga arbetsplatser på orten. En liten tendens finns till motsatsen, men denna kompenseras genom flyttning.

Ortstorleken visar sig inte heller när det gäller den geografiska rekryte- ringen uttryckt i personalens kvarboende, flyttning och pendling. ha något fundamentalt förklaringsvärde. Större sådant värde har då t. ex. strukturom- vandlingen, vilken visar sig också på ett genomgripande sätt höra samman med den stora andelen yrkesbyten från icke närliggande yrkesområden. Det skulle gå att formulera en hypotes om att stödföretagen i särskilt hög utsträckning är beredda att acceptera personer i en omställningsprocess på arbetsmarknaden. Jämförande empiriskt material som skulle krävas som underlag presenteras dock ej i avsnittet.

• Sida 217
•  Original

12. Betydelsen av omställningen i arbetslivet för andra centrala förhållanden för välfärden

All politisk verksamhet syftar i princip till att höja välfärden för individer, eller åtminstone vissa grupper av individer. Politiska mål t. ex. om närings- livsförutsättningar eller produktionsinriktning har alltid i sin förlängning en avsikt att höja individuell behovstillfredsställelse, t. ex. genom att möjliggöra ökad konsumtion. Detta gäller vare sig de övergripande sociala målen finns preciserade eller inte.

Några viktiga dimensioner i den sociala välfärden finns uttryckta i de regionalpolitiska målen kring arbete, boende och service. För rekryterings- studien har det dock inte varit möjligt att operationalisera dessa för att sedan med kvantitativa mått redogöra för graden av måluppfyllelse. I stället har en utgångspunkt valts i att söka formulera några fundamentala bakomliggande dimensioner, som går att hänföra till sociala mål, som kan anses gälla för regionalpolitik såväl som annan politik. Regionalpolitiken arbetar dock till skillnad från övriga politikgrenar tvärsektoriellt och avvägningar görs alltså mellan regioner i stället för sektorer. En allmän välfärdspolitisk målsättning hör alltså naturligt hemma i denna politik. (Socialpolitiken antages då arbeta defensivt över sektorerna, ett arbetssätt som man idag gör stora ansträng- ningar att få mera offensivt.) De aspekter som kommer att användas i utvärderingen kommer att benämnas välfärdsdimensioner.

Den typ av välfärdsforskning som på olika sätt anknutits till existerande samhällsinstitutioner har tillvuxit i accelererat tempo under de senaste 10 åren. 1 utvecklingsarbetet har man kunnat urskilja ett antal fundamentala synpunkter bakom angreppssätten, till vilka man bör ta ställning. Begrepps- paret "behov/resurser" anses visa på två fundamentala utgångspunkter för beskrivning av välfärden. Psykologiskt orienterade undersökningar har valt behovsperspektivet, medan t. ex. den svenska Levnadsnivåundersökningen valt att beskriva de resurser, med vilka individen anses ha möjligheter att efter egna önskemål tillfredsställa behov. Subjektiva eller objektiva data är nästa fråga som måste tas ställning till. De som valt angreppsätt utifrån subjektiva data har ibland kritiserats för att ge sig in på politikernas eller opinionsbildarnas område. Försvararna har pekat på fruktbarheten vid andra typer av forskning, t. ex. från arbetsvetenskapen, när det gällt att upptäcka nya typer av problem. De flesta undersökningar har valt att beskriva tills/(indi stället för processer, som leder till välfärd. Några undersökningar har dock betonat den senare aspekten, och har t. o. m. pekat på aktiviteter som de yttersta formerna av välfärden i sig.

Erik Allardt har i sin välkända begreppstriologi "having — loving — being”

lAllard. E, Att ha, Att älska. Att vara. Om väl- färd i Norden 1975.

• Sida 218
•  Original

'Ortsbundna Levnads- villkor, SOU 19742.

2Se t. ex. Dahlström, E., Klasser och samhäl- len, l97l.

försökt att förena samtliga här nämnda utgångspunkter. Den första dimen- sionen "att ha” hänför sig till resurser som ett medel att skaffa sig behovstillfredsställelse. Medan tillfredsställelsen av materiella behov kan anses definierad av förekomsten av resurser är andra behov definierade genom förhållande till andra människor (”att älska”) eller mellan individen och samhället ("att vara”). Den senaste dimensionen kan ses som motpolen till alienationen, och inkludera aspekter av typen personlig utveckling eller självförverkligande. Behovs- och resursangreppssätten integreras, både till- stånd och processer används för analysen. Objektiva och subjektiva utgångs- punkter använder Allardt utifrån begreppen välfärd och lycka.

Nästa begreppspar att ta ställning till utgörs av individuella ellerstruktureI/a utgångspunkter. En mycket viktig kritik som riktats mot de sociala indikatorssystem som byggts upp i början av 70-talet har just pekat på svårigheten att beskriva de resurser som inte direkt är knutna till individer utan i olika grad för olika grupper finns tillgängliga som allmänna resurser i samhället, t. ex. daghem eller kvalificerad sjukvård. ERU har i en rapport om ”Hushållens levnadsvillkor" inlett ett utvecklingsarbete kring frågan och benämnt de strukturella resurserna ”omgivningstillgångar".'

Ett angreppssätt utifrån människornas levnadsvillkor sedda som valmöj- ligheter eller Iivschanser snarare än faktiska förhållanden kan också utgå från den typ av samhällsbeskrivningar som finns väldokumenterade framför allt inom statsvetenskapen och sociologin. Inom 5. k. stratifikationsteori har man valt att beskriva samhällen utifrån skillnader mellan grupper av människor. Inom denna forskningsinriktning kan man urskilja tre fundamentala aspek- ter.2 Den första avser samhällets "sociala differentiering", vilket behandlar arbets- och rollfördelningen i samhället. Arbetsdelningsprocesser hör nära samman med modernisering i samhället och leder till funktionsspecialise- ring, oftast med ökat produktionsutbyte som följd. Samtidigt med denna typ av fördelar uppstår tendenser till att arbetstillfällena blir allt mer standardise- rade och arbetarna utbytbara, arbetets meningsfullhet minskas, den komplexa yrkesskickligheten efterfrågas hos allt färre individer etc.

Den andra aspekten rör ”segregationen”. Olika samhällen karaktäriseras av olika grad av sammanhållning och uppspaltning mellan grupper i samhället. Graden av öppenhet eller konflikter mellan olika skikt i ett samhälle är en viktig aspekt, såväl som frågor om kulturell homogenitet. Segrationsbegreppet brukar associeras främst med etniska eller invandrarpro- blem. När man betraktar samtliga invånares levnadsvillkor bör man dock observera vikten av att också analysera t. ex. den kollektiva segregationen, som kan utgöra grunden för facklig styrka, och t. ex. graden av öppenhet mellan olika skikt, som pekar på strukturella möjligheter för social mobilitet. Den tredje aspekten rör ”värdefördelningen" i samhället, dvs. fördelningen av det som ter sig eftersträvansvärt i samhället, t. ex. konsumtionsresurser, ägodelar, prestige och makt. Jämlighetsfrågan är central i sammanhanget.

12.1. Val av välfärdsmodell för rekryteringsstudien

Regionalpolitiken har lett till en ökning av antalet arbetstillfällen i stödom- rådena. Rekryteringsstudien har visat hur uppgången i sysselsättningen skett

• Sida 219
•  Original

samtidigt med andra förändringar, som berört väsentligt fler personer än de som fått nya jobb. Vad betyder dessa förändringar för berörda individer och samhällen, vars struktur påverkats? För att besvara denna fråga behövs en teori eller modell, som kan användas för att ge en sammanfattande beskrivning av de tendenser till förändring av välfärden, som det regional- politiska stödet resulterar i.

Den mycket korta välfärdsteoretiska exkurs som gjorts i föregående avsnitt avser att utgöra ett underlag för nedanstående modell, som försöker peka ut tre fundamentala dimensioner, som tillsammans bättre än andra bör anses beskriva välfärden.

Modellen som kommer att användas utgör en kombination av stratifika- tions- och den allardtska välfärdsmodellen ovan. Den ena axeln poängterar de strukturella utgånspunkterna och den andra de individuella. Diagonalen visar på en begreppslig släktskap, varför man kan hävda att det i princip endast är tre fundamentala begrepp som används. De tomma boxarna representerar dock meningsfulla storheter.

Värdeför- Segegra- Social diffe— delning tion rentiering Having a. Loving b. Being c.

a. i figuren anknyter till individuella och strukturella resurser, med betoning på hur dessa fördelats vid analys på lokalsamhällsnivå. I rekryteringsstu- dien är det främst tillgången på arbete och den inkomst som detta medför, som är centralt, men även boendesituationen utgör exempel på en indikator. Konsekvenser av dessa slag beskrivs under rubriken ”föränd- ringar i resurser" b. avser de sociala relationerna och är mest relevant vid tolkning av de konsekvenser för individ och samhälle som kan uppstå vid förändringar, t. ex. vid den omfattande arbetsplatsrörlighet och den geografiska rörlig- het, som är en direkt effekt av stödet. Resultaten kommer att presenteras under "relationer mellan individer och grupper”. c. gäller den effekt som uppstår genom förändrad näringsstruktur med förändrad typ av efterfrågan av arbetskraft. På samhällsnivå kan man beröra frågor om specialiserat eller differentierat näringsliv, på individnivå är det frågan om alienation kontra meningsfullt engagemang i arbetslivet. "Social differentiering och personlig utveckling” benämns det avsnitt som behandlar dessa problem.

En typ av förändring, som uppmätts genom rekryteringsstudien, kan ha flera typer av konsekvenser enligt det här presenterade synsättet. Ibland kan det vara svårt att renodla de olika aspekterna, vilket innebär att referensramen ej kan följas strikt. En tydlig tendens finns också till att utrymmesmässigt låta konsekvenser i form av ekonomiska resurser få dominera. Detta får inte tolkas som ett utslag av deras betydelse (eller omvänt).

I princip kan man betrakta den här föreslagna välfärdsteoretiska referens-

• Sida 220
•  Original

lS. Johansson, Om lev- nadsnivåundersökning— en, 1970.

2 L Sundbom, De ex- tremt lågavlönade. 1970.

3 Det svenska folkets inkomster, SOU 1970234.

ramen som ett försök att utveckla konsekvensbeskrivningar av rörlighet i största allmänhet. I förhållande till de ekonomiska konsekvenserna har de sociala ägnats förvånansvärt lite intresse inom rörlighetsforskningen. Refe- rensramen, som tar sikte just på att fånga sociala konsekvenser. bör vara tillämpbar för fler aspekter av rörligheten än de sex som utgjort rekryterings- studiens beroendevariabler.

12.2. Förändring av resurser

12.2.1. Individuella resurser

Resursperspektivet är det mest väletablerade synsättet utifrån vilket man beskrivit välfärden och dess fördelning i samhället. Så har t. ex. den tidigare nämnda Levnadsnivåundersökningen huvudsakligen utgått från detta (även om man i denna undersökning också tagit med t. ex. familjerelationer och fritidsförhållanden) i form av hälsa, kost, bostad, utbildning, ekonomiska resurser etc. Regelbunden statistik produceras inom statistiska centralbyråns undersökning om levnadsförhållanden (ULF-), med liknande utgångspunk- ter. Resursperspektivet brukar anses utgå från individer som handlande varelser, snarare än passiva konsumenter, som ibland ansetts karaktärisera behovsteoretiska ansatser.1 Sällan har man dock studerat individens hand— lingar. Man har snarare inriktat sig på förutsättningarna för dem eller resultaten av dem.

Den typ av individuella resurser som i samtliga undersökningar framhållits som viktigast att studera, utgörs av de ekonomiska. Fördelningen av dessa visar sig ha mycket stor samvariation med de flesta andra. Personer som är extremt lågavlönade har också sämst bostadsförhållanden, kostvanor, syssel- sättningsförhållanden etc.2 Mot denna bakgrund är det särskilt intressant att söka få en uppfattning av de privatekonomiska effekterna av de omställ- ningsprocesser som blir en följd av att stödföretagen rekryterar ny arbets- kraft.

I låginkomstutredningen3 visas resultat av samma slag som i rapporten om de extremt lågavlönade, nämligen att låginkomstproblemet omfattar fler personer än låglöneproblemet. Detta beror på att frågan om sysselsättning eller ej har större betydelse för privatekonomin än lönenivån. Med dessa utgångspunkter är det självklart att samtliga de grupper som kommer in i arbetskraften, eller som blir sysselsatta av de arbetslösa, tjänat ekonomiskt på detta. Vid bedömning av storleksordningen, måste man dock även observera att ett antal transfereringar genom det sociala försäkringssystemet faller bort. Den relativt lilla grupp som utgör nykomlingar bland de sysselsatta,jämfört med det totala antalet personer som på olika sätt berörs av stödets effekter, utgörs alltså till största delen av personer som kommer direkt från skolvä- sendet, frivilligt eller obligatoriskt. De arbetslösa kommer näst i tur, och med långt mindre andel kommer personer från beredskapsarbete eller arbetsmark- nadsutbildning, eller personer från hushållsarbete. De nytillträdande som tillgodogjort sig effekterna domineras dessutom av män ] attraktiva åldrar, sett ur marknadssynpunkt. De totala effekterna av nytillträdande i arbets- kraften skall reduceras något för det förhållandet att gifta kvinnor som flyttar

• Sida 221
•  Original

med sina män, som fått anställning p.g.a. stödet, minskar sina förvärvsfre— kvenser. Frågan kommer att illustreras ytterligare under diskussion av jämlikhetsfrågor i avsnittet om värdefördelning nedan.

Bland andra typer av förändring som ägt rum i samband med nyrekryte- ringen av arbetskraft bör särskilt nämnas flyttningen,som nått en relativt stor omfattning. Om 10 procent av alla arbetare rekryteras från andra ställen än den ort arbetsplatsen är belägen på och varje nytt arbetstillfälle ger upphov till att ca 3 personer byter arbete, innebär detta att ca 30 procent av tillskottet av arbetstillfällen besätts av personer som kommer från andra kommuner. Större delen av dessa kommer dock från närliggande kommuner.

Flyttning har i flera studier relaterats till inkomstförändringar, vilket kommer att redogöras närmare för nedan. Få studier har studerat hur de andra förändringsvariablerna i rekryteringsstudien förhåller sig till inkomst- förändringar. Det kan dock finnas anledning att tro att framför allt yrkesbyten men också anställningsbyten i någon grad har liknande effekter. Förändrade reskostnader i samband med ökad eller minskad pendling har en självklar kostnadsrelation, som ej kommer att vidare preciseras här, främst av den anledningen att den totala omfattningen av pendlingen ej ökat eller minskat. Flyttning visade sig kompensera en förväntad ökning av pendlingen p. g. a. arbetstillfällenas lokalisering. (Variationen mellan olika lokala arbetsmark- nader visade sig dock vara ganska stor.)

Löneförändring är den mest synliga konsekvensen av arbetsbyten. Lönen är en av de faktorer, som man brukar ha störst klarhet i, innan arbetsbyten kommer till stånd. Detta innebär att man kan förvänta att lönen bör förbättras något vid varje arbetsbyte, åtminstone om bytena sker frivilligt. Studier har visat att högrörliga individer tenderar att lägga större vikt vid hög lön än andra' Detta innebär dock inte att man får uppfatta löneförändring som en viktig förklaring till varför folk byter arbete. Flera studier har visat på att lönen, om än viktig för tillfredsställelsen, ej utgör något motiv för flyttning.2

! anslutning till ERU's verksamhet har Sture Öberg, Peter Springfeldt och Björn Tegsjö genomfört en större studie av flyttning och inkomstförändringar i Sverige, som finns publicerad i ett antal preliminära utkast. På grund av problemställningens centrala roll i välfärdsmodellen skall en liten exkurs därförgöras till denna undersökning, vars material också specialbearbetats för stödundersökningens räkning.

"Flyttstudien" är en rikstäckande totalundersökning som utgår från olika officiella datamängder, huvudsakligen folk- och bostadsräkningsmaterial (FoB) och registret över totalbefolkningen (RTB). Samtliga personer som flyttat mer än 50 km år 1971 och är i åldern mellan 20—59 år, har registrerats med avseende på inkomstförändringar mellan 1970 och 1971. Detta har också gjorts för motsvarande kategorier i den totala befolkningen. Möjlighet finns att i populationen särskilja gifta par 1971.

I likhet med vad som framkommit i många andra studier om geografisk mobilitet. visar det sig att ju högre socio-ekonomisk status (i detta fall endast utbildning), ju mer överrepresenterad är gruppen bland flyttarna. Personer med eftergymnasial utbildning utgör dubbelt så stor andel av flyttarna som av befolkningen, och bland personer med gymnasial utbildning är överrepre- sentationen ca en tredjedel. Inflyttningsmönstret i undersökningen använda

1]. Haagaard m. fl., Ar- bejdskraftens mobilitet 5: konsekvenser, 1976.

2B. G. Rundblad, Ar— betskraftens rörlighet, 1964 eller B. Andressen Reisz. Flyttemotivunder- sökelsen l972, 1976.

• Sida 222
•  Original

regionerna visar dock ingen nämnvärd variation mellan de olika utbildnings- grupperna. En mycket svag överrepresentation av lågutbildade kan skönjas bland dem som flyttar in till stödområdet, och på liknande sätt en svag överrepresentation för högutbildade till det som betecknats med övriga landet (tabell 12.1)

Vid jämförelse med rekryteringsstudiens material visar det sig att de som betecknats som långflyttare är mera exklusivt rekryterade (30 % från socialgrupp I), vilket skall jämföras med 16 procent med eftergymnasial utbildning bland flyttstudiens samtliga flyttare. Kortdistansflyttare i rekry- teringsstudien har en lägre andel högstatuspersoner (jämför tabell 10.18).

"Flyttstudien" finner oväntat stora skillnader mellan olika befolknings- gruppers inkomster. Under 1970 var den sammanräknade inkomsten vid taxeringen (som alltså är beräknad före skatt men med avdragen gjorda) mer än dubbelt så stor bland män med eftergymnasial —jämfört med förgymnasial utbildning. Resultatet gäller för den åldersgrupp som brukar betraktas som

Tabell 12.] Antal som 1971 flyttade längre än 50 km i åldersgruppen 20—50 är, fördelade efter utbildning

Flyttare till Samtliga Flyttare + __'—__— flyttare icke flyt- Storstad Ovriga Stöd- tare (alla)

landet område

Förgym nasial 10 432 9 465 10 703 29 600 2 632 7107 35 % 29 % 36 % 100 %

42 % 63 %

Gymnasial 11 153 8 781 9138 29 072 1 245 619 38 % 30 % 31 % 100 %

42 % 30 %

Eftergymnasial 3 834 3 901 3 504 11 239 310 588 34 % 35 % 3/ % 100 ".»

16 % 7 %

Samtliga 25 419 21 147 23 345 69911 4 188 9114 36 % 30 % 33 % 100 %

100 % 100 '%

Tabell 12.2 Genomsnittsinkomst 1970 samt inkomstutveckling 1970-1973 för män i åldern 30—39 är fördelade på utbildningsnivå samt flyttare bland dessa

Män 30—39 år Inkomst Inkomst- 1970 utveckling 1970—1973 i % Förgymnasial Alla 26 000 + 13 utbildning Flyttare 22 000 + 17 Gymnasial Alla 33 000 + 15 utbildning Flyttare 32 000 + 21 Eftergymnasial Alla 53 000 + 18

utbildning Flyttare 51 000 + 26

• Sida 223
•  Original

den mest attraktiva ur företagens synpunkt vid rekrytering av arbetskraft, nämligen 30—39-åringar. Inkomstskillnaderna vidgas absolut och relativt under den period som undersökningen täcker (se tabell 12.2). Personer som flyttar har som regel sämre inkomster än de som inte flyttar, men efter flyttningen ökar inkomsten snabbare än för övriga. Detta är ett generellt resultat i undersökningen, vad gäller männen.

I flyttstudien visas att fundamentala skillnader föreligger mellan olika befolkningskategoriers inkomstförändringar efter flyttningen. Män förbättrar inkomsten snabbare än kvinnor. Personer med högre socioekonomisk status (kontrollerat genom utbildning) förbättrar snabbare än lägre. Vilka områden man flyttar från eller till visar sig också ha stor betydelse, speciellt när man särgranskar olika utbildningsgrupper: För Stockholms del får flyttande män med eftergymnasial utbildning ungefär samma inkomstökning vare sig de flyttar ut från eller in till staden. För samma grupp män, som flyttar från eller flyttar till norra glesbygden råder däremot ett helt annat förhållande. Infiyttarna till detta låginkomstområde ökar sin inkomst flera gånger snabbare än utflyttarna, i motsats till vad som gäller för män med kort utbildning.1

Flyttstudiens data bearbetade för de regioner som använts vid stödområ- desindelningen presenteras i tabell 12.3. En mycket påtaglig skillnad föreligger mellan inkomstförändringarnas struktur för låg- och högutbildade män. Högutbildade ökar sin inkomst mest om de flyttar till stödområdet, oavsett var de kommer ifrån. Snabbast ökar inkomsten om de kommer från storstadsområden. Lågutbildade ökar sin inkomst extremt dåligt om de kommer från storstadsområde till stödområde. De förändrar dessutom sin inkomst bättre om de flyttar till det som betecknats övriga landet och bäst till storstadsområdet. Samma förhållande gäller för mellangruppen, dvs. gymnasialt utbildade, fast värdena är mindre extrema.

Tabell 12.3 Relativ inkomstökning i % mellan 1970-73 för män och kvinnor som flyttat mellan eller inom olika områden i landet

Från Till Män Kvinnor Stor- Övriga Stöd - Stor- Övriga Stöd- stad landet område stad landet område

Förgymnasial

storstad 22 13 1 30 7 0 övr. landet 42 29 16 55 37 6 stödområde 56 46 31 89 73 59 Gymnasial storstad 43 34 25 32 19 8 övr. landet 58 41 34 73 46 33 stödområde 80 62 45 101 67 49 Eftergymnasial storstad 37 40 47 36 32 35 ' lnkomstutveckling i övr. landet 37 33 44 39 29 37 samband med flyttning. stödområde 25 23 37 44 33 29 Springfeldt m- fl. ERU/

F6, 1977.

• Sida 224
•  Original

Tabell 12.4 Relativ inkomstförändring i % för samtliga (flyttare och icke-flyttare) mellan 1970—73. uppdelat på kön och utbildning och hostadsregion

Män Kvinnor

Förgymnasial utbildning

storstad 5 28 övriga landet 15 32 stödområde 18 38 Gymnasial utbildning

storstad 18 26 övriga landet 21 31 stödområde 24 34 Eftergymnasial utbildning

storstad 18 23 övriga landet 18 23 stödområde 18 21

För kvinnor från förgymnasial och gymnasial utbildning gäller liknande förhållanden som för männen, fast förbättringsgraden för flyttande till stödområdet är ännu sämre. Samtliga grupper kvinnor, även de högutbildade, tjänar liksom de medel- och lågutbildade männen mest i samband med flyttning till storstadsområden.

De ovan angivna tendenserna att män förbättrar sin ekonomi snabbare än kvinnor vid flyttning, visar sig alltså hålla även vid flyttning till stödområdet. På motsvarande sätt gäller att högutbildade förbättrar sin inkomst snabbare än lågutbildade. Dessutom framkommer att vare sig lågutbildade män eller kvinnor förbättrar sin situation lika snabbt som lågutbildade i allmänhet, vid flyttning till stödområdet. Denna relativa inkomstförlust gäller alltså för den största utbildningsgruppen, som totalt berör drygt 40 procent av flyttarna (se tabell 12.1). Vidare visar det sig att flyttare från storstäder förbättrar sin inkomst, flyttare från övriga landet utom stödområdet, förbättrar mer och flyttare utom stödområdet mest.

Analys av de gifta kvinnornas inkomster kommer att göras nedan i detta avsnitt, vid genomgång av den s. k. medflyttningsproblematiken som ett jämlikhetsfenomen. Därvid kommer det att visa sig att förutom att kvinnorna i gemen förbättrar sin inkomst långsammare än männen, så förbättrar de gifta kvinnorna sin situation särskilt långsamt. Högutbildade gifta kvinnor utgör dock ett undantag.

Huvuddragen i inkomstförändringsmönstret kan sammanfattas sålunda: Utfallet av inkomstförbättringen för flyttarna varierar kraftigt med utbild- ningen till de högutbildades fördel. För gifta par förstärks skillnaderna genom att gifta kvinnor i den högsta inkomstklassen ej har långsammare inkomstut- veckling än motsvarande kvinnor som ej flyttat, vilket kvinnor i övriga klasser har. Högstatusflyttarna är överrepresenterade bland samtliga flyttar- grupper, men ej särskilt överrepresenterade vid inflyttning till stödområdet även om de vid just denna flyttning får särskilt gynnsamt utfall. Vad har denna typ av resultat för relevans för rekryteringsstudien?

Stödföretagen har en högre lönebetalningsförmåga än motsvarande bran- scher för riket i snitt, både vad gäller arbetare och tjänstemän, vilket visats i

• Sida 225
•  Original

kapitlen om ekonomiska effekter. Detta behöver ej innebära att hela företagens lönestruktur ligger över medelvärdena i riket. En snedare fördelning av lönenivåerna är möjlig, både för tjänstemän och arbetare (med relativt stor andel specialarbetare). Andelen långflyttare med mycket exklusiv social rekrytering skulle kunna tyda på förhållandet. Utrymme för den ganska stora grupp som relativt sett även försämrar sin situation, dvs. lågutbildade, finns också. De flesta som flyttat in till stödområdet som en effekt av stödet har dock inte anställts inom stödföretagen, utan fyller ut vakanserna efter de personer som bytt anställning till stödföretaget. Om lönenivån i dessa företag vet vi föga. Det är alltså inte orimligt att hävda att den typ av effekter som spåras i flyttstudien allmänt sett är giltiga även för den totala mängd personer som berörts av förändringen genom de nyanställ- ningar som skett i stödföretagen, sannolikt dock med reservation att fördelningen sker något mera ojämnt. De gynnade grupperna får det en aning bättre och de missgynnade en tendens till försämring, jämfört med det ”normala” mönster som presenteras i flyttstudien.

Den hittills förda diskussionen om individuella resurser har i stort sett endast utgått från intäktssidan (och i och för sig också behandlat uteblivna intäkter). Det är väsentligt att komplettera denna med de direkta kostnader som ofta uppträder.

Rena flyttkostnader i ekonomiska termer visar sig ofta vara mycket stora. EFA har vid undersökning av s. k. starthjälpsflyttare funnit att flyttbidragen som regel endast täcker ca hälften av de direkta kostnaderna? Till detta skall läggas de 5. k. indirekta kostnaderna t. ex. i form av ökade boendekostnader. Rekryteringsstudien visar att en stor andel personer förbättrar sin boende- standard i samband med nyanställningen i stödföretaget. Speciellt gäller detta långväga flyttande. Variationen är dessutom stor mellan olika sociala grupper. Flera undersökningar, t. ex. den danska studien av arbetskraftens mobilitet utförd vid Socialforskningsinstitutet i Köpenhamn,2 visar dock att så gott som samtliga bostadsbyten sker till ökade kostnader och inte alltid med följande standardförbättring. Bostadsmarknader fungerar sällan som marknader med ett reellt utbud att välja mellan olika alternativ på t. ex. standard och kostnad. En ökad boendekostnad kan vidare leda till ökade krav på att hustrun skall förvärvsarbeta för att familjen skall klara försörjnings- bördan. Barntillsynskostnader kan i sammanhanget tillkomma, speciellt om man flyttat till en ort där man saknar nära vänkontakter, som på ett informellt sätt kan utföra annars kostsamma tjänster. (Problematiken med sociala kontakter som resurser för individer att lösa vardagsproblem kommer att beröras i senare avsnitt. Detta gäller även politiska resurser.)

12.2.2. Strukturella resurser

Med strukturella resurser avses förutsättningar i samhällsstrukturen, som inte är privat ägda eller som individen enskilt kan påverka på ett enkelt sätt. Begreppet utgår från att förhållandena inom och mellan olika sociala system såsom t. ex. bostadsmarknader, sjukvårdsinstitutioner, skattesystem etc., erbjuder möjligheter, stöd, restriktioner eller tvång. Man kan illustrera med debatten om strukturellt våld, som i samhället inte uttrycks genom en hårdhänt ordningsmakt. Våldet har snarare sin grund i brist på beslut, vilket i

2Haagard. 1976 a. a.

• Sida 226
•  Original

' SOU 1974:2, Ortsbund- na levnadsvillkor.

2se T. Häggstrand i ”Att forma regional framtid", ERU/Publica 1978.

3Se t. ex. "Att utvärdera

arbetsmarknadspolitik", SOU 1974:29.

sin tur möjliggör socialt oacceptabla miljöers fortsatta nedbrytande inverkan på de individer som innefattas i denna miljö. Förhållandet kan uttryckas så att välfärdshöjande strukturella förutsättningar ej skapats i önskvärd utsträck- ning.

Inom ERU"s hittillsvarande arbeten med välfärdsteoretisk utveckling har bl. a. begreppet ”omgivningstillgångar” använts för att tackla denna proble- matik.' Med omgivningstillgångar har avsetts t.ex. inkomstmöjligheter, miljö, utbildningsmöjligheter och kommunikationssystem.

Att presentera ett antal strukturella tillgångar innebär ur välfärdssynpunkt ett ofullständigt angreppssätt, huvudsakligen eftersom tillgänglighets- aspekten inte är oproblematisk. Under vilka förutsättningar råder tillgäng- lighet,och vilka befolkningsgrupper kan uppfylla dessa förutsättningar?2 Hur varierar den faktiska användningen av resurserna? ERU har börjat ett utvecklingsarbete, bl. a. utifrån tidsaspekten. Man har ställt frågan, vilken restid det åtgår för att man skall nå t. ex. sjukvårdsinstitutioner eller daghemsplatser. Det har också bedrivits utvecklingsarbete kring lokala arbetsmarknaders förutsättningar att skapa gynnsamma villkor för befolk- ningen inom området, bostadsmarknadens funktionssätt och servicetill- gångens variation.

Ytterligare ett steg i utvecklingsarbetet från att beskriva strukturella tillgångar och tillgängligheten av dessa är att också analysera den faktiska användningen av dessa, eller åtminstone utfallet av densamma. Detta innebär att man ger sig in på värdefördelningsaspekter och betraktar dessa som strukturella egenskaper. En relativt jämlik struktur i något avseende, t. ex. regionalt, betraktas som en kvalitativ egenskap av värde för välfärden. Politiska ställningstaganden t. ex. i fråga om jämlikhet mellan könen, som regel uttryckta i honnörsordetjämställdhet, eller mellan befolkningsgrupper försiktigt uttryckta som ”ökad” jämlikhet, utgör tecken på att dessa strukturella egenskaper ingår som en del av den samhälleliga välfärden.

Med dessa utgångspunkter bör man söka klargöra hur de omställningspro- cesser som orsakas av stödföretagens rekrytering bidrar både till de allmänna strukturella tillgångarna och fördelningen av såväl individuella som struk- turella resurser.

De samhällsekonomiska motiven för arbetskraftens rörlighe'. i en mängd avseenden är uppenbara och har diskuterats i många sammanhang.3 Ur välfärdssynpunkt utgår man från att ett effektivt näringsliv skall finnas. I den samhällsdebatt som förekommer kring frågorna har ofta framhållits problemen med de många opreciserade antagandena som ligger bakom om samvariation mellan sociala mål och näringslivets mål.

Utgångspunkter i analysen av det effektiva näringslivet har som regel valts med rörlighet som den mekanism, som fyller "gap” mellan utbud och efterfrågan vid olika typer av obalanser. Regionala eller andra geografiska obalanser är som bekant väsentliga former, liksom sektoriella Vild arbets- kraftens övergång mellan sektorer brukar man tala om struktunmwandling. Man bör dock observera att även inomsektoriell omvandling ställer krav på omställning hos arbetskraften. Konjunkturell anpassning eller effektivt utnyttjande av tillgänglig arbetskraft är också viktiga, samhällsekonomiska motiv för arbetskraftens rörlighet, som också inkluderar frågorna om hur man på bäSta sätt skall möjliggöra den omställning som är betingtad av att

• Sida 227
•  Original

arbetskraftens önskemål varierar över tiden.

Samtliga dessa utgångspunkter brukar formuleras i termer av arbetskraf- tens anpassning genom rörlighetsprocesser. "Anpassning” betyder här naturligtvis inte individuell anpassning. Effekterna kan i många fall vara den motsatta för berörda individer, vilket kommer att beröras nedan. Uppenbart är dock att de samhällsekonomiska förutsättningarna betraktas som nödvän- diga för en regionalt fungerande arbetsmarknad.

Utifrån centralortsteoretiska tankegångar har ofta hävdats att tillgång till service av olika slag är av vital betydelse för människors välfärd och att den ökar med storleken på orten. Att tillgången ökari termer av större variation av serviceutbudet behöver dock inte innebära att närheten till de fundamentala typerna av service behöver öka. Avståndsproblem såväl som köproblem etc. är välkända storstadsproblem. Oavsett hur det tillgängliga serviceutbudet förändras genom flyttning till större ort, kan man inte dra generella slutsatser om geografisk flyttning och förändring av välfärden i dessa avseenden. Det som kännetecknar de stora flyttströmmarna i Sverige idag är deras ”brutto- balans", vilket innebär att det främsta kännetecknet på hög inflyttning hos en ort är hög utflyttning. De små nettoförändringarna i förhållande till bruttoomflyttningen skall inte framhållas som viktiga välfärdsskapande förutsättningar.

Även vid diskussion om lokala arbetsmarknader har man ofta utgått från föreställningen att stora marknader generellt sett är bättre än mindre för den befolkning som bor i anslutning till dem. Undersökningsresultat i rekryte- ringsstudien visar på att detta inte är självklart. Storleken förklarar praktiskt taget inget av variationen av utfallet av stödet. Andra bakomliggande faktorer, som ibland men inte alltid samvarierar med ortsstorleken, förklarar mer. Strukturomvandlingstakt i regionen, omsättningshastighet på arbets- marknaden m. fl. faktorer har en klarare relation till rekryteringsmönstret, men inte på det ofta antagna sättet att större omsättning på en lokal arbetsmarknad löser fler sociala problem. Snarare gäller det omvända, att större andel tidigare sysselsatta anställes, vilket i sin tur ger större andel inflyttare i förhållande till de nya arbetstillfällena etc. En annan fundamental fråga, som diskuterats av ERU bl. a. i samband med s.k. robusta arbets- marknader, är frågan om marknadernas differentiering och därmed tålighet mot allt för snabba omsvängningar. Låg differentieringsgrad är ofta kopplad till liten ortsstorlek, även om det inte nödvändigtvis måste vara så. En hög differentieringsgrad på arbetstillfällena har ofta antagits vara en indikator på stora valmängder för de inom området bosatta individerna. Detta resone- mang förutsätter att differentieringen av önskemålen om arbete inte tillväxer snabbare hos befolkningen än hos näringslivet, utan långsammare. Under- sökningen saknar empiriskt material att belysa frågan med.

När det gäller värdefördelningsfrågor kan man anknyta till resonemangen kring de lokala arbetsmarknaderna genom att peka på problemen kring hur välfärden fördelats mellan områdena. Rekryteringsstudien har visat på att en stor andel av de nya arbetstillfällen som uppstår genom stödet, ej kommer de ortsbefolkningar till del, där stödet utdelats. Etthundra nya arbetstillfällen leder, enligt de modellresonemang som tillämpats i studien, till att arbets- marknaden expanderar med motsvarande siffra. Att marknaden blir större har alltså inte i sig någon klar välfärdsimplikation enligt ovan förda

• Sida 228
•  Original

[Björn Andresen Reisz har funnit denna typ av effekter i Flyttning och levevilkår, NIBR 31/ 1976, Oslo.

resonemang. Att sjuttio personer från orten hck jobb, har dock självklar välfärdsbetydelse. Att kommunen expanderade med trettio personer, har vissa välfärdsimplikationer enligtjust förda resonemang. Att trettio personer fick arbete i andra delar av landet främjade inte just den valda ortens välfärd, men väl någon annans. Ur geografisk fördelningssynpunkt kan denna typ av effekt vara diskutabel, men ur samhällelig synpunkt tämligen oproblematisk (om man bortser från kostnaderna i själva flyttprocessen). (Om vi betraktar stödkommunernas randkommuner som ingående i samma lokala arbets- marknader blir förhållandet mindre problematiskt, eftersom inflyttnings- siffran då sjunker från ca 30 till 10 procent.)

En annan aspekt av värdefördelningen gäller hur olika befolkningsgrupper lyckats tillgodogöra sig effekterna av stödet. Problemet som reses är alltså om stödet har lett till ökad eller minskad jämlikhet i samhället, eller möjligtvis endast mellan olika grupper inom stödområdet.

De nya arbetstillfällena tas i högre grad än väntat (jämfört med proportio- nerna mellan de befolkningsgrupper som söker) i anspråk av kategorier med relativt gynnsamt marknadsvärde, dvs. medelålders män. Stödföretagen, som erbjuder mera gynnsamma arbets- eller åtminstone löneförhållanden än industrin i övrigt, rekryterar särskilt stor andel män och personer i marknadsmässigt attraktiv ålder samt högre andel personer från de högre sociala skikten i samhället än deras proportion i samhället i stort.

Yrkesbyte, särskilt mellan områden som ligger långt från varandra, är kopplat till låg social status, och vanligt förekommande. Detta tyder på att inte endast personer i gynnsamma sociala positioner lyckas förbättra sin situation genom anställning i stödföretagen, utan även att personer från mindre lönsamma lägen lyckas rädda sig undan icke önskvärda konsekvenser t. ex. av strukturomvandlingen. Långdistansflyttarna haren mycket exklusiv social rekrytering, vilket de som flyttar kort distans ej har i samma grad. Förbättringar i löner vid flyttningar har från andra material visat sig ske mycket varierande i olika sociala skikt (utbildningsgrupper). Högstatus- grupper förbättrar snabbt sin situation, vilket ej gäller lågstatusgrupperna.

Data om högstatusgruppernas förbättring av sin bosättningssituation utgör ytterligare en indikator på skillnader i gruppernas situation. Med denna typ av data vågar man dra slutsatsen, att stödföretagen har möjliggjort en förbättring av redan starka gruppers position på arbetsmarknaden i högre grad än vad som är betingat av dessa gruppers relativa storlek i befolkningen. Det finns anledning att tro att dessa har gynnats särskilt med högre löner och bättre arbetsförhållanden, även om direkta data från rekryteringsstudien ej styrker detta.

En speciell fråga gäller jämlikhet mellan könen. Stödföretagen rekryterar en relativt låg andelkvinnor, vilket knappast medverkat till utjämning. Effekten av den s.k. 40-procentsregeln är svår att avgöra, eftersom inga ansträngningar gjorts att beräkna den andel, som sannolikt skulle rekryteras annars. En speciell aspekt av jämlikhetsfrågan ligger dessutom i problemen kring medflyttningen, dvs. om kvinnor vid de relativt omfattande flyttningar som uppstår p. g. a. stödet flyttar med sina män på dessas villkor. Detta skulle i så fall ta sig uttryck i försämrade inkomster eller minskade förvärvsfre- kvenser?

Den 5. k. medflyttningshypotesen har presenterats i många rörlighetsstu-

• Sida 229
•  Original

Tabell 12.5 Flyttande gifta kvinnors inkomstförändring mellan l970-73 i procent, uppdelade efter in- och utflyttningsområde

Gifta kvinnor från Stor- Övriga Stöd- städer landet område Storstäder 28 10 7 Ovriga landet 33 23 15 Stödområde 43 27 29

dier. Till skillnad från de flesta andra studier på området innehåller flyttstudien material, som kan pröva denna hypotes, genom att flyttande gifta pars förändringar samtidigt registrerats. I presentationen av "flyttning och inkomstförändringar",' visas data som skulle kunna anses styrka hypotesen. För kvinnor gifta med män mellan 30—39 år och med en inkomstöver4 500:—/ år, visar samtliga kvinnoren negativ inkomstutveckling, som ej kompenseras av mannens ökade inkomst.

För att pröva hur förhållandet ser ut vid inflyttning till stödområdet har bearbetning av samma datamaterial gjorts i stödregionerna. Vid undersök- ning av de gifta kvinnorna fördelade på regioner de flyttat från och till återfinns inga grupper som försämrat inkomsten (se tabell 12.5). Eventuella åldersgrupper som försämrat sin inkomst utjämnas uppenbarligen mot vinster i andra. Förbättringarna är dock långsammare än för samtliga kvinnor (gifta och ogifta). Eftersom stor variation av inkomsten följer med skillnader i utbildning redovisas också inflyttare till olika regioner för gifta kvinnor från olika utbildningsgrupper(tab. 12.6), vilket kanjämföras med inkomstutvecklingen för samtliga (flyttande och icke flyttande) gifta kvinnor (tab 12.7). Samtliga redovisade grupper av flyttande gifta kvinnor förbättrar sin inkomst,

Tabell 12.6 Flyttande gifta kvinnors relativa inkomstförändring mellan 1970—73 i procent efter utbildning och inflyttningsområde

Gifta kvinnliga Stor- Övriga Stöd— flyttare till städer landet område Förgymnasial utbildning 27 31 24 Gymnasial utbildning 12 18 16 Eftergymnasial utbildning 23 23 19

Tabell 12.7 Samtliga gifta kvinnors inkomstförändring mellan 1970—73, i procent

Samtliga gifta kvinnor(fiytt. Stor- Övriga Stöd—

+ icke flyttare) inom städer landet område Förgymnasial utbildning 33 37 45 Gymnasial utbildning 26 28 30 Eftergymnasial utbildning 23 23 19

'ERU/F6

• Sida 230
•  Original

* Livsformer i en region, Ulla Björnberg m. fl., Sociologiska institutio- nen i Göteborg.

2 Ett exempel utgörs av Åke Dauns studie, Upp till kamp i Båtskärsnäs.

3 William Alonso, City Sizes and Quality of Life: Some Observations. In- stitute of Urban and Regional Development, University of Columbia Berkeley.

Tabell 12.8 Förändring av andelen yrkesarbetande gifta kvinnor mellan 1970—73 i procent, uppdelade efter utbildning och flyttning/boende

Förgym- Gymnasial Eftergym- nasial ut- utbild— nasial bildning ning utbildning Inflyttade till Storstäder —4 —4 7 Övriga landet 3 —4 —4 Stödområde 2 —5 0 Personer som bor i Storstäder 8 5 6 Övriga landet 8 6 5 Stödområde 10 7 3

men förgymnasiala och gymnasialt utbildade endast hälften så snabbt som motsvarande kategorier som bor i stödområdet. Högutbildade kvinnor förbättrar i samma takt. Ett svagt stöd för medflyttningshypotesen kan alltså anses föreligga vid inflyttning till stödområdet, när det gäller kvinnor med relativt låg utbildning.

Vid granskning av gifta kvinnors yrkesverksamhet före och efter flytt- ningen framkommer ytterligare belägg föratt medflyttning till viss del sker på mannens villkor. Samtliga redovisade grupper förlorar relativt motsvarande gifta kvinnor, som inte flyttar inom respektive område. De flesta grupperna förlorar t. o. m. i absoluta tal. Högutbildade kvinnor förlorar minst (se tabell 12.8).

12.3. Relationer mellan individer och grupper

Den omställningsprocess som blir resultatet av att stödföretagen rekryterar arbetskraft får omfattande följder, när det gäller förhållanden mellan människor eller grupper av människor. Byten av arbetsplatser innebär att arbetstagaren behöver anpassa sig till en ny miljö med nya arbetskamrater, byte av bostadsområde påverkar hela familjen. Om detta sker samtidigt med flyttning till annan ort kan tidigare kontakter dessutom vara svåra att upprätthålla. Sociala relationer, som påverkas, kan vara av många slag. Allt från kärleks— och solidaritetsförhållanden till mera kontraktsmässigt slutna kompanjonskap omfattas.

För människan som social varelse är förhållanden till andra individer fundamentala både utifrån en direkt behovstillfredsställelsesynpunkt och utifrån synpunkten att människor utgör resurser för varandra. Ett forsknings- projekt, som bedrives i anknytning till ERU”s verksamhet,' har på olika sätt visat hur sociala nätverk fungerar som "skyddsnät” vid samhälleliga kriser och kriser inom hushåll. Andra funktioner av täta sociala kontakter har framhållits främst av socialantropologer, när de visat på betydelsen av olika former av utbyten av varor och tjänster utanför den egentliga marknads- ekonomin, som förekommer också i moderna samhällen.2

Man har ofta ställt frågan varför folk inte flyttar trots att vinsterna med flyttningen vore uppenbara. Alonso har i en uppsats3 rest frågan om man

• Sida 231
•  Original

utifrån ekonomisk teori om olika regioners relativa fördelar kan förklara individers flyttningsrörelser mellan olika typer av städer.

Svaret blir nej. Inkomst! och miljövärdesmaximeringar borde leda till enkelriktade flyttströmmar, men verkligheten har visat att nettoeffekterna som regel endast är en liten restpost av den stora bruttoomsättningen. Andra författare inom ekonomisk och annan vetenskap har försökt förklara de icke systematiska strömmarna med bristande information eller kunskap om alternativa situationer. Det är bl. a. detta som kommer till uttryck i de ofta antagna psykologiska spärrarna mot förändringar utifrån föreställningar om att ”man vet vad man har men inte vad man får”.

De som f1yttat"vet vad de fick”. EFA”s studier av personer som flyttat med fiyttbidrag' visar att 29 procent flyttat åter inom två år. Återinflyttningen har också studerats av geografiska institutionen i Umeå, där man i anslutning till ERU:s studier av Luleåregionen och effekterna av det planerade Stålverk 80 visat att återflyttningen till Norrbotten är intensivast under de 3—4 första åren med en topp året efter utflyttningen. Efter 3 år har 22 procent av 1968 års utflyttare återvänt.2 Liknande studier har gjorts av SCB,3 som visar att andelen återflyttade till Norrbotten efter tre år av 1970 års utflyttare uppgår till 34 procent. Kronobergs län uppvisar den högsta andelen med 48 procent.

Flyttstudier har som regel inte kunnat visa vad de sociala kontakterna betyder för att förhindra eller underlätta flyttningar. Att de förändrats som en följd av flyttningarna har däremot framgått klart i många undersökningar. Att det ibland betraktas som förvånansvärt att människor inte alltid flyttar till regioner med gynnsamma förutsättningar eller från regioner med ogynn- samma, kan sannolikt till stor del förklaras av att den mycket väsentliga sociala och kulturella förankringen sällan eller aldrig kalkylerats bland de 5. k. fördelarna.

Den sociala förankringens förändring har bl. a. visats i en uppföljningsun- dersökning till en större studie av inflyttad arbetskraft till Göteborgsregionen. Det visar sig att återflyttare som regel har väsentligt större bekantskapskrets än övriga.4

Hur påverkas då de sociala relationerna av den förändrade situationen, huvudsakligen genom flyttning? I stort sett alla forskare på området är överens om att flyttning leder till en tydlig tendens till minskade sociala kontakter. Denna bild har nyanserats av olika undersökningar. EFA*s flyttstudie visar att äldre flyttande personer visar större skillnader jämfört med motsvarande icke flyttande personer än vad förhållandet är för yngre. På samma sätt gäller att ogifta personer blir mer socialt isolerade än gifta.5

EFA-studien utgörs av en uppföljning efter ca två år. Göteborgsstudien under Bengt Rundblads (vid uppföljningen Sven-Ove Johanssons) ledning har noggrannare följt ett antal flyttare genom uppföljning efter 1 månad, 7 månader och 5 år. Bland resultaten bör nämnas att kontakterna har minskat för över hälften av de flyttande och ökat för en femtedel. Andelen som efter flyttningen totalt saknade umgänge, var 25 procent. Vid senaste mättillfället har denna grupp reducerats till endast 2 procent. En hög grad av isolering visar sig samvariera med att vara ogift, vara man, och befinna sig i en hög ålderskategori. Anmärkningsvärt är dessutom att socioekonomiska variabler, såsom exempelvis utbildning, ej visar något samband med graden av isolering, varken på kort eller lång sikt.6

2Gerum 025, 1977, Fred Hedkvist och Nils Sundberg, Stålverk i Luleå.

3SCB IPF 197419.

4 Bengt—Ove Gustavsson m.fl., Flyttning och välfärd, sammanfattning av data. Sociologiska institutionen i Karlstad, 1975.

Se även Sven-Ove Jo— hansson m. fl., Kvarva- rande och avflyttade, Sociologiska institutio- nen i Göteborg. 1969.

6 Gustavsson m. fl. 1975 a.a.

• Sida 232
•  Original

' Arbejdskraftens mobi- litet 5: Konsekvenser, Haagaard m. fl., 1976.

2Joseph Schaller, The Relation Between Geo- graphic Mobility and School Behaviour, Psy- kologiska institutionen, Göteborg nr 22, 1974.

3 Walter Korpi, Fattig— dom i välfärden. Om människor och social- hjälp, 1971.

4 Hans Berglind: rappor- ter i psykosociala frågor, SOU 1976:3 och Förtids- pensionering, SOU 1977:88.

Den danska studien av konsekvenser av arbetskraftens mobilitet i en mängd avseenden pekar på liknande förhållanden, men nyanserar bilden ytterligare så tillvida att medelålders personer rent upplevelsemässigt har de största negativa konsekvenserna av geografisk rörlighet. I dessa åldrar anser man det fortfarande nödvändigt att skapa en ny vänkrets, vilket kanske inte alltid är lika angeläget för de mera isolerade personerna i högre åldrar. Den danska studien har också särskilt framhållit medflyttande fruars problem och barnens anpassningssvårigheter.' Systematiska anpassningssvårigheter för barn, framför allt i skolsituationer har dessutom visats av Schaller.2

Den ökade isolering som ovan nämnda och många andra studier visat tendenser till, utgör alltså en negativ välfärdsföljd i sig av flyttning. Med isoleringen följer dessutom ofta ytterligare problem. Så har t. ex. Korpi visat att det som utmärker låginkomsttagare inte i första hand är deras låga inkomster, utan deras sociala isolering.3 Berglind har också visat på följdproblem i samband med utslagning från arbetsmarknaden/*

Avslutningsvis bör ytterligare understrykas det som tidigare nämnts att den genomgångna typen av konsekvenser ej endast är relaterad till geografisk flyttning, även om den ofta är kraftigast företrädd där, p.g.a. att den geografiska flyttningen som regel medför förändring samtidigt i andra avseenden. En ny arbetsplats medför förändrade kamratrelationer, yrkes- byten kan göra att en person förlorar sin speciella kompetens och uppskatt- ning för densamma etc. Det finns anledning att poängtera att inte heller den speciella typ av rörlighet som sammanfattande brukar betecknas som ”karriärism” får betraktas som något ensidigt positivt i termer av att individer realiserar enskilda målsättningar.

Mot den här tecknade bakgrunden finns det anledning att framhålla minskade sociala kontakter som en kostnadspost till den stora omställning och framför allt omflyttning som stödföretagens rekrytering resulterar i. Det är dock viktigt att i sammanhanget påpeka, att en kanske inte oväsentlig del av den flyttning som orsakats, möjliggjort återflyttning, som kan antas leda till ökade kontakter och på annat sätten förbättrad kulturell förankring. Iden totala mängden flyttare som rekryteringsstudien visar, finns antydningar både till en kraftigt förbättrande högstatuskategori, som kan antas represen- tera karriärflyttarna, och en större andel i mindre grad förbättrande flyttare, som kan antas bestå av personer, som flyttar av arbetsmarknadsskäl och andra skäl. Bland dessa andra skäl bör motiven bakom återflyttning kunna finnas.

Till denna bild som huvudsakligen koncentreras på hur individer och i viss mån hushåll förändrat sina sociala kontakter bör fogas uppgifter om de strukturella förhållandena, dvs. hur relationer mellan grupper förändrats. En viktig del av dessa frågor berörs av den invandring som orsakats genom rekryteringen. Frågorna har ej belysts med data, och eventuella frågor kring t. ex. etnisk och kulturell segregation kommer därför ej att tas upp här. En annan viktig aspekt utgörs av den kollektiva segregationen.

Denna fråga gäller i vilken grad solidaritet och lojalitet mellan olika medlemmar i en grupp råder, och t. ex. graden av beredskap att engagera sig för kollektiva uppgifter. Sammanhållning utgör en nödvändig förttsättning för att gruppen skall kunna hävda sina intressen gentemot andra kollektiv eller grupper.

• Sida 233
•  Original

I samband med geografisk rörlighet och i lika hög grad även arbetsplats- rörlighet har man ofta framhållit att grunden för facklig sammanhållning försämrats. Lysgaard har i en klassisk studieI visat på vikten av ett antal faktorer för kollektivets förmåga till att hävda sig gentemot andra system. Den första faktorn, närhet till andra medlemmar, kräver interaktion med dem. Den andra, likhet, kräver identifikation, och den tredje, problemsitua- tionen, kräver en gemensam problemuppfattning. Samtliga dessa förhål- landen försvåras med hög omsättning av arbetare inom ett företag.

Politiska resurser, facklig aktivitet och engagemang undersöktes i den tidigare nämnda Göteborgsstudien. Dessa data är dock inte av samma förändringskaraktär som de tidigare demonstrerade, eftersom förhållandena inte uppmätts vid de två första mättillfällena. Undersökningen finner att flyttande fackföreningsmedlemmars mötesaktivitet ej understiger vad som är snittet för riket. Knappt hälften har bevistat minst ett möte under året, vilket motsvarar den nivå som Levnadsnivåundersökningen funnit för riket. I fråga om politiskt medlemskap och mötesaktivitet tycks dock flyttarna vara något passivare. Skillnaderna är dock inte stora. Tiden på orten visar sig ha stor betydelse för den politiska aktiviteten, men spelar något mindre roll för den fackliga anslutningen. Det senare förklaras sannolikt av att påverkan från arbetskamrater till facklig anslutning är relativt omedelbar, medan det övriga politiska engagemanget sker via många andra grupper, där kontaktfre- kvensen successivt ökar.

12.4. Social differentiering och personlig utveckling

Denna sista fundamentala dimension av välfärden försöker att fånga in effekter som påverkar människan i sin relation till samhället. Allardt utgår i sin komparativa nordiska välfärdsstudie2 från att detta innebär att man söker se i vilken grad individernas behov av utveckling eller självförverkligande tillgodoses. Utgångspunkten är motsatsen till alienationen som uttrycker människors relationer till samhället i olika aspekter såsom meningslöshet, maktlöshet, isolering, främlingsskap. Motpolerna är alltså meningsfullhet i tillvaron, upplevt inflytande och makt, känsla av att vara med i ett samhälle och dela dess normativa system samt självförverkligande.

Dessa aspekter, liksom de strukturella förutsättningarna för dem är de mest svårgripbara, när det gäller att beskriva konsekvenserna av den förändring som uppstår p. g. a. stödföretagens rekrytering. Det finns dock ingen anledning att tro att effekterna är mindre betydelsefulla p. g. a. att de ofta består av subjektiva upplevelser eller är svårmätbara med traditionella ”hårda” tekniker. Många studier, framför allt arbetsvetenskapliga, har poängterat trygghetens betydelse för människor. Denna fråga utgör ett bra exempel på en mycket svårfångad aspekt av konsekvenser av förändring, där de flesta torde vara överens om att den inte får förbises som oväsentlig.

Bland de konsekvenser som uppstår genom att stödföretagen rekryterar mer arbetskraft, bör innebörden av att fler personer som ej tidigare varit sysselsatta nu fått anställning tolkas. Förutom de tidigare diskuterade konsekvenserna i termer av ekonomiska resurser är det också viktigt att framhålla det positiva i att ett antal arbetssökande beredes anställning,

! Sverre Lysgaard, Arbej- derkollektivet, Oslo 1967. Zenk Allardt, Att ha, Att älska, Att vara, 1975.

• Sida 234
•  Original

'Se t.ex. Dalton M., Informal Factors in Ca- reer Achievement, 1951.

alldeles oavsett om de dessutom gör någon ekonomisk vinst på detta eller ej. En stor delav den moderna människans identitet, framför allt gäller detta än så länge männen, ligger i hur man blir värderad i sin yrkesroll. En icke förvärvsarbetande medelålders man har mycket svårt att bli defnierad av sin omgivning, vilket lätt leder till att hans självvärdering blir låg även om de alternativa aktiviteter han valt kan vara väl så väsentligt. Barn- och hushållsarbete kan vara väl så meningsfullt, som att stå vid ei svarv, men uppenbarligen kan identitetsproblem bli följden så länge rollen är svår- eller feldefinierad av omgivningen.

De typer av förändring som äger rum i samband med stödföretagens rekrytering av arbetskraft är på olika sätt relaterade till identitets- eller självupplevelseförändringar. Yrkesbyten, som visar sig vasa en relativ lågstatusföreteelse, innebär sannolikt en relativt stor kostnad för många arbetstagare, åtminstone om förändringarna är så stora att tidigtre yrkeskun- skap i praktiken blir obsolet. Tendenser finns uppenbarligen irekryterings- studiens material, som pekar på att sådana förändringar är vailiga.

Flyttningar och anställningsbyten kan infria karriärmål, iilka kan ha positiva och negativa effekter, vilket tidigare har berörts. Inorr socialpsyko- login såsom den tillämpats i olika organisationsteoretiska samnanhang har man ofta skiljt mellan trygghetsorienterade personer och kärriärister.' Ett högt rörligt samhälle innebär en relativt stor ”möjlighetsstrukur”, som kan tillvaratas av personer som är karriärbetonande. För trygghetsorienterade personer kan förändringen innebära något "nödvändigt ont”. Trygghets- orienteringen utgår som regel från social förankring och kontroll, vilket inte innebär att man nödvändigtvis är motståndare till all förändrirg. Att kunna förutse en förändring och vara medveten om att man behärska den, liksom att den leder till önskvärda förhållanden t. ex. vad gäller kantatrelationer eller arbetsledning, är några förutsättningar för att förändriigen ej skall uppfattas som kostsam. Det finns inget material i rekryteringtstudien, som tyder på att dessa förutsättningar är särskilt väl uppfylldt genom de förändringar som uppstår p. g. a. stödföretagens rekrytering.

Förändringarna har också betydelse för andra aktiviteter, son har relevans för de olika personernas självutveckling. Politiska och fackliga aktiviteter har diskuterats i föregående avsnitt. Den då refererade göteborgsu nlersökningen visar också, att man generellt kan skönja en nedgång i fritidsakiviteter bland flyttare. Denna nedgång var speciellt påtaglig för vissa grupperSocialgrupp 1 visar mycket små förändringar i fritidsvanor. Övriga var mer utsatta för förändringar. Det ”försprång” som den högsta socioekonomska gruppen hade, visade sig dock inte ha tidsmässiga resurser som bakgrund. Denna grupp har snarare den ofördelaktigaste utvecklingen av de tidsmässiga resurserna.

När man betraktar välfärdskonsekvenserna ur strukturell utgångspunkt är den mest slående förändringen, som äger rum i samband med den omfattande omställningen, en institutionell förändring i samiället. Det är svårt att med kvantitativa data belägga hur förändringen ske', men det är uppenbart att en mängd olika funktioner i samhället, som traditonellt lösts på olika informella sätt efter flyttning och andra förändringar son påverkar de etablerade relationerna mellan olika människor tenderar at tas över av formella institutioner. Mycket av hushållsarbetet och barnprssningen har

• Sida 235
•  Original

kommit att lösas på ett formellt sätt. ”Man äter ute och passar varandras barn" (som förvärvsarbete).1 Vårdfrågor, speciellt när det gäller äldre anhöriga, har också kommit att lösas genom en institutionaliserad vårdap- parat. Givetvis finns det en mängd fördelar med utvecklingen av typen att man erbjuder kvinnor större valfrihet på arbetsmarknaden etc. Man får dock inte ta för givet, att vården samtidigt har blivit bättre. Genom att ta bort en problemlösningsfunktion från hushållen minskas grunden för den sociala samvaron, om inget annat kommer i dess ställe.'

Med en annan utgångspunkt kan det generellt konstateras att det i lokala samhällens tillväxt finns en tendens till övergång från primärgrupps- till sekundärgruppskontroll. Detta innebär t. ex. att uppfostran och andra förhållanden, som avser att göra samhällsvarelser av samtliga individer tenderar att överflyttas från individen närstående grupper till myndigheter och institutioner. Detta kan ha många ofördelaktiga konsekvenser, vilka bör framhållas tillsammans med de fördelar som centralteorin anger i samband med tilltagande ortsstorlek (se 12.2.2). Christie,2 har bl. a. diskuterat konse- kvenser i form av kriminalitet.

En annan och kanske mera spännande aspekt av den sociala differentie- ringen gäller frågan om arbetsdelningsprocessema, som pågår allmänt i samhället, har påskyndats eller ej av introduktionen av det regionalpolitiska stödet. Med arbetsdelningen avses den process som tenderar att specialisera och utveckla en del arbetsmoment att utföras av en liten skara specialister, och förenkla samt standardisera övriga arbetsuppgifter, så att de blir oberoende av vilken befattningshavare som utför dem. Den yttersta konse- kvensen är att allt mentalt arbete avskiljes från de motoriska inslagen. Avlägsnade från arbetsuppgifterna blir ledningsfunktionerna vilka utföres av en liten specialiserad grupp, och kvar blir standardiserade arbetsmoment, som utförs lika av varje arbetare och som helst ej heller kräver vana eller större skolning. Denna typ av processer kan få speciellt stora konsekvenser i ett regionalt perspektiv, då odifferentierade arbetsmarknader i större utsträckning än tidigare kan få erfara språngartade förändringar, till skillnad från urbaniseringsprocessens mera successiva centraliseringseffekter. Arbetsdelningen har också en klar relation till den individuella arbetsupple- velsen.3

De data som presenteras i värdefördelningsavsnittet motsäger inte att en sådan förändring äger rum. Fördelningen av för- och nackdelar i samband med vad arbetsmarknaderna har att erbjuda skulle också kunna vara större inom stödområdet än i övriga landet. Att dra slutsatsen att arbetslednings- processen i verkligheten också går snabbare låter sig dock knappast göras på de vaga indikationer som presenterats. De data som presenterats om teknisk förändring i det ekonomiska avsnittet motsäger också förhållandet, även om dessa naturligtvis också är för grova för att kunna fånga tendenserna. Christies ovan refererade arbete visar att tillväxt i samhällen som regel medför ökad arbetsdelning.

1 I NordREFO pågår f. n. forskning kring dessa frågor i en grupp kring "hushållens miljöprefe- renser”, vilken bl. a. pekar på risken med att förutsättningarna för- mänsklig gemenskap minskas, när människor specialiseras i olika rol- ler. Genom försämrad kännedom om arbets— kamraters eller grannars egenskaper som "hela människor” kommer allt färre vardagsproblem att lösas gemensamt, eftersom man endast umgås i specifika roller. Privatiseringen och spe- cialiseringen fortsätter.

2 Niels Christie, Hvor tett ett samfunn? Oslo 1975.

3Se t. ex. Bertil Gardell, Produktionsteknik och arbetsglädje, 1971.

• Sida 236
•  Original

' Se t. ex. Billerudsun- dersökningen, PA-rådet, Bengt Rundblad m. fl.

12.5. Sammanfattning och kommentarer

Det övergripande resultatet av utvärderingen bör uppfattas om att stödföre- tagens rekrytering ger upphov till en mycket komplicerad förändringsprocess. Denna kan inte ensidigt utvärderas i termer av positiva eller negativa effekter.

Utvärderingen har inte endast tagit upp de individuella konsekvenserna, vilket ibland kan uppfattas som en bestickande ansats. Det vore då nämligen enklare att lokalisera de individer som direkt berörts av förändringen och mera sannolikt skulle förändringarna i de flesta fall betraktas som gynn- samma. Genom att också ta 5. k. strukturella utgångspunkter fångar man också andra problem; Vilka gruppers förhållanden förbättras? Tidigare forskning främst från nedläggningar av företag' har t. ex. visat att mer än var fjärde arbetare som regel inte har anställning ännu efter ett par år efter en nedläggning. Nylokaliseringar, som anställer samma antal arbetare som friställts, löser alltså inte med nödvändighet de friställdas problem. Stödfö- retagens rekryteringsmönster stryker ytterligare under, att strukturellt gynn- samma effekter ej får tas för givna, även om de individer som direkt berörs av förändringen ofta förbättrar sin situation.

I mycket grova drag kan resultaten sammanfattas enligt de tre valda dimensionerna för utvärderingen. Ur ett resursperspektiv har de flesta fått förbättringar, fast förbättringarna är ojämnt fördelade. De som tidigare hade det bäst har gynnats mest. När det gäller det sociala kontaktperspektivet har alla grupper, som utsatts för förändringar, sannolikt fått en tendens till försämrad situation. Hög social status är alltså inte undantagen. Att tendensen finns genomgående innebär dock inte, att det helt saknas personer som förbättrat sina sociala kontakter. Ett antal återflyttare har sannolikt gjort det. Ur det tredje perspektivet, som benämnts social differentiering och personlig utveckling, är slutsatserna svårare att dra, om det ska ske på grundval av data från forskning, som nära anknyter till rekryteringsstudiens resultatbild. Att aktiviteter, som försiggår vid sidan om arbetslivet försämrats som en följd av förändringen i arbetslivet, synes dock vara ett faktum, åtminstone för grupper med lägre social status. Hur arbetssituationen förändrats och hur den institutionella förändring som är en följd av omställningama som uppstått i samband med stödföretagens rekrytering är ett viktigt område för fortsatt forskning.

• Sida 237
•  Original

Justitiedepartementet

Hyresrätt 2. Lokalhyra. [8] Barnets rätt. 1. Om förbud mot aga. [101 Ordningsvakter. [331 Förstärkt skydd för fri- och rättigheter. [34] Arrenderätt 1. [36]

Socialdepartementet Föräldrautbildning. [5]

Hälso- och sjukvårdspersonalen. [261 Föräldraförsäkring. [391 Kommunalt hälsoskydd. [441

Kommunikationsdepartementet

1975 års danska och svenska öresundsdelegationer. 1. Öresunds- förbindelser. [18] 2. Öresundsförbindelser. Bilaga A. Ritningar. [ 19] 3. Öresundsförbindelser Bilaga 8. Konsekvenser för företag och hushåll. [201 Bemanning av fartyg. [21l Fortsatt körkortsreform. [27] Trafikpolitik-kostnadsansvar och avgifter. [31]

Ekonomidepartementet

Kapitalmarknadsutredningen. 1. Kapitalmarknaden i svensk eko- nomi. [1 1] 2. Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. Bilaga 1. [ 12] 3. Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. Bilaga 2—4. [131

Budgetdepartementet Statlig personalutbildning. [41].

Utbildningsdepartementet

Skolplanering och skolstorlek. Faktaredovisning och bedömnings- underlag. [4I Praktikträgor—åtgärder i ett kort perspektiv. [15]

Jordbruksdepartementet

1973 års skogsutredning. 1. Ny skogspolitik. [6] 2. Skog för fram- tid. [71 Växtförädling. [231 Ny renhällningslagstiftning. [24l Miljökostnader. [43]

Handelsdepartementet

Ny konkurrensbegränsningslag. [9] Regional konsumentpolitlsk verksamhet. [16] Hotell- och restaurangbranschen. [37] Tvistlösning på konsumentomrädet. [40]

Arbetsmarknadsdepartementet

Sysselsättningsutredningen. 1. Arbete åt handikappade. [14] 2. Energi, strukturomvandling och sysselsättning. [22] 3. Kvinnors förvärvsarbete och förvärvshinder. [28] 4. Kommunernas medver- kan i sysselsättningsplanering. [42] Arbete i jordbruk och trädgård. [291 Jämställdhet i arbetslivet. [38] Allmän arbetslöshetsförsäkring. [45]

Bostadsdepartementet

Etablering av miljöstörande industri. [25] Brand inomhus. [30].

lndustridepartementet

Energi. [17] Expertgruppen för regional utredningsverksamhet. 1. Att främja regional utveckling. [46] 2. Att främja regional utveckling. Bilagedel. [47]

Kommundepartementet

Kyrkoministerns stat—kyrka grupp. 1. Stat—kyrka. Ändrade relationer mellan staten och svenska kyrkan. [1] 2. Stat-kyrka. Bilaga 1. Kyrkans framtida organisation. [2] 3. Stat—kyrka. Bilaga 2—12. Utredningar i delfrågor. [3] Ny indelningslag för kommuner, Iandstingskommuner och försam- lingar.[32[ Regional utvecklingsplanering, länsplanering, vidgad länsdemokrati. [35]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas ummer i den kronolpgiaa fö teckningen.

• Sida 249
•  Original

titlar—igt?! ,

• Sida 250
•  Original

'I .. .»-

E ?"":

. ... u.. .