SOU 1979:16

Ökad sysselsättning - finansiella effekter i offentliga sektorn : rapport till Sysselsättningsutredningen

Ökad sysselsättning—

finansiella effekter i offentliga sektorn

Ökad sysselsättning—

finansiella effekter i offentliga sektorn

Statens offentliga utredningar , 1979: 16 , får i Arbetsmarknadsdepartementet

Ökad sysselsättning —

finansiella effekter i offentliga sektorn

Rapport till sysselsättningsutredningen Stockholm 1979

Omslag Håkan Lindström Jernström Offsettryck AB

ISBN 91-38-04741-1 ISSN 0375-250X Gotab, Stockholm 1979

SOU l979:16

FÖRORD

För att få underlag för överväganden och förslag i sysselsätt- ningsutredningens betänkande har utredningen tagit initiativ till ett stort antal forsknings— och försöksverksamhetsprojekt. Utvärderingen av dessa projekt har i huvudsak lagts på olika från utredningen fristående institutioner, projektgrupper och forskare. De har fått till uppgift att lämna rapporter till utredningen.

Föreliggande rapport har utarbetats av revisionsdirektör Ove Nilsson, riksrevisionsverket.

I utredningens direktiv betonas att vi ska arbeta med stor öppenhet. Ett sätt att uppfylla detta mål är att offentliggöra de rapporter som utredningen beställt så snart de är färdiga och innan utredningen har diskuterat och dragit slutsatser av dem. Tidigare publicerade rapporter finns förtecknade på om- slagets sista sida.

Det är alltså här frågan om rapporter till utredningen. Därav följer också att författarna helt svarar för analyser, slut- satser och eventuella rekommendationer och förslag. Sysselsätt— ningsutredningen har inte tagit ställning till innehållet i denna rapport på annat sätt än att innehållet bedömts vara av intresse för den offentliga diskussionen om Arbete åt alla.

Stockholm i mars 1979.

Lars Sandberg

'Ö'"! '..',' TF 'a'—www -. ,

I . ': l' " ' f.ll_l'.l_ "". ' ' .» »! :_ -, _. ' .. _ ' ' " ' ---,,, -+| "u- , . "I": —— -. - _ . . | . ' "' | _.—.'_ | , | n' n' "; .H.; ;; I. ':L _- __ _ , _ _ . _ .. .. gl ":|. |; .'-;| ;.” _;|' "';.- |. ;lr_ '.'l .,'.—l ." i |". | ; — ;11 l . _; ' ;_ ;; l ; ';;l __ _ ] 1 :F. ;. _ ,, ,..- ,'ujw ,. ..,'». | .__| I | 'i | |_ |'_ .- -| '.'-| ' '|ll— ' _ _i _ || ' ' ' ' ll _ _ l , ' . .- ,. . .-: | '|- ' . .'1 .'| _ ...?-' I.. _ _

l' . _|."

| '.!" '. |_l '|'|l"i'5' ' ', ' '-|_ . . . . | ,Ej-il" |.n. |L|'|_.'.'.:'HI . | häll; "' I "311” IN!!” ILW'IJ -' ':"

ti,-åh JLL'I-EII'U =" .Ll'1ll.'||

chain! nu .

| ="».

|||-' :*:.--—.z.|i'-| .uz-cr

r .' .

| ip:t-mt- f||"."|i|i_l'-.- -| - 1'1 hu..- .jllrll __l=_u|||..'.' . lill-Ifrå-lf'vf.|'llffl..'.' ' - '-|| 'luq ering] |- " ida” #M'E Elm”

'IHH'JH'M '.l'l .u'l fi'i. .? . h,..."n'li'h- milj;- LI” .

-'";|'-=1 __.._' = cr.-|

. | .-"|._i"|'.'. ] ..u'jl'lzl-gul

..|:.'..5|.l.1u|1!.? Z'Il!

SOU 1979:

INNEHÅ

.2.l .2.2 .2.3

wwwwww . ..

BILAGOR

Bilaga

Bilaga

16

LLSFÖRTECKNING

Samhällsekonomiska utgångspunkter Sammanfattning

Automatiken i offentliga sektorns tillväxt Samband mellan förändringar i sysselsättningen och den offentliga sektorns ekonomi Undersökningsmetod

Genomförande

Staten

Kommunerna

Socialförsäkringssektorn

Resultat

Offentliga sektorns ekonomi och förändringar i den enskilde individens sysselsättnings- situation

Individens alternativa försörjningssituation

Samhällets kostnader för att undanröja för- värvshinder Individens sysselsättning i olika samhälls— sektorer

Några räkneexempel

l Detaljerad redovisning av offentliga sektorns inkomster och utgifter upp- delade efter grad av sysselsättnings beroende

2. Indelning av statsbudgeten i syssel- sättningsberoende komponenter

17

23

23 29 30 35 40 45

59

60 61

62 62

71

79

_.'.l'.|. I | .å-"|||.. Wiih'll' Il".| !

"" fålll'il' .1'l'.'|_._.'r|| ._'

. ' J" 'h'nl' Ill!l".lr'F ..| ':'J "|. '| _l-IIHIJ. 1an- äql'ld'Wlh'll-"l'nwign

I" ...-'en: .1 lin-1|_.|'||..|.r':. .-,;.l|.. ...-|... . " ""Il-Lh."

'l' .

':'-qui!" ”J..-,m- I=E|u hål.-"l

| " .'I '.|||*.. .; |||-||. mm .- |.-I

Ill.-H. l'.l'l|'|.1.' "l'lL1IIJ1' '-'|_.u

_ ”Mulan: ., l"|." 1.||" ' * I'".I|l'i || "man

'|'

S()1J 1979 16

1. SAMHÄLLSEKONOMISKA UTGÅNGSPUNKTER

Sysselsättningsutvecklingen under slutet av l960-talet och hit- tills under 1970-talet har kännetecknats av en snabb tillväxt av antalet anställda i den offentliga sektorn. Antalet sysselsatta i näringslivet har däremot minskat under samma period. Under perioden 1970—1977 ökade totala antalet sysselsatta med 196 000 eller med i genomsnitt 28 000 personer per år. I den statliga sektorn var ökningen i medeltal 8 800 personer per år och i den kommunala var den 40 300 per år. En stor del av ökningen be- står av deltidsarbetande. I näringslivet sjönk sysselsättningen med 147 300 personer under sjuårsperioden eller med i genomsnitt 21 000 personer per år. Utvecklingen har accentuerats under 1970-talet jämfört med under senare hälften av 1960-talet. ök— ningstakten inom den offentliga sektorn har snarast ökat medan minskningen inom näringslivet har påskyndats.

ökningen av antalet sysselsatta i den offentliga sektorn har skett samtidigt som medelarbetstiden har sjunkit. Minskningen av arbetstiden per sysselsatt beror på arbetstidsförkortning, ökad deltid, delpensioner etc. Det totala antalet arbetstimmar har likväl ökat under 1970—talet och den offentliga konsumtionen har vuxit. Sysselsättningsökningen har varit en förutsättning för en ökning av den offentliga produktionen och därmed den totala produktionen i samhället.

En ökning av antalet arbetstimmar, oavsett i vilken sektor den sker, bidrar till att bruttonationalprodukten (BNP) ökar. Under förutsättning att höjningen av sysselsättningsgraden inte kräver mer resurser än den kan bidra till att producera, behöver pro- duktionsökningen inte bidra till oönskade inkomstomfördelningar, dvs att ökningen sker på bekostnad av någon annans välfärd. Sysselsättningsökningen får en allmänt välfärdshöjande effekt

8. Samhällsekonomiska utgångspunkter SOU 1979:16

räknat i BNP—termer. Det gäller således bortsett från det värde det kan medföra för den enskilde att få ett meningsfullt arbete och dänned möjligheter till personlig utveckling och känna arbetsgemenskap etc.

Ser man till de finansiella konsekvenserna av en sådan real till- växt finner man att ökningen av antalet anställda inom den offeni liga sektorn har bidragit till att de offentliga utgifterna har ökat i snabb takt. På den kommunala sidan har detta bidragit till att kommunalskatten har stigit. För statens del har den statliga upplåningen ökat kraftigt, framför allt under senare år. Orsakerna till detta är emellertid många.

Sysselsättningens fördelning på näringsliv och offentlig sek- tor har en avgörande betydelse för den offentliga sektorns eko— nomi. Det kan åskådliggöras genom följande.resonemang.

Låt oss anta att sysselsättningen ökar i den offentliga sektorn. Vi antar att det vuxit fram en stark opinion för en utbyggnad av den offentliga servicen och att de politiska organen beslutar att anställa flera personer inom det efterfrågade området. Där— med ökar den offentliga sektorns utgifter. Eftersom de offent— liga tjänsterna vanligen inte är marknadsprissatta antas utgifts- ökningen inte ge upphov till automatiskt ökade inkomster. Flera tjänster är inte åsatta marknadspriser därför att det är en för— utsättning för att kunna ge alla individer lika rätt till t ex utbildning och sjukvård. Flera offentliga tjänster är dessutom till sin karaktär kollektiva och odelbara, t ex polis- och för- svarsväsendets tjänster. De utnyttjas i varierande grad av olika personer och kan inte konsumeras enskilt. De går därför inte att prissätta.

De som sysselsätts i den offentliga sektorn får ökade inkomster och kan öka sin efterfrågan. Det innebär att efterfrågan ökar på näringslivets varor och tjänster. Om vi utgår från att sam— hällsekonomin var i balans i utgångsläget, att t ex produktionen av varor och tjänster i utgångsläget var avpassade till vad som ansågs lämpligt med hänsyn till återverkningar på prisnivån och

SOU 1979:16 Samhällsekonomiska utgångspunkter 9

arbetskraftsefterfrågan, kan produktionen av dessa varor och tjänster inte ökas. Det uppstår en överefterfrågan som enbart kan mötas med ökad import eller som ger upphov till prishöj— ningar. Eftersom ingen av dessa båda konsekvenser anses önsk- värda återstår alternativet att reducera totala efterfrågan med hjälp av skattehöjningar eller bidragsminskningar. En syssel— sättningsökning i den offentliga sektorn medför således att to— tala inkomsterna måste omfördelas. De som var sysselsatta i utgångsläget måste avstå från inkomster eller inkomsthöjningar mot att i stället få en förbättrad offentlig service.

Det bör i detta sammanhang påpekas att en utbyggnad av den offentliga servicen ofta är en förutsättning för att sysselsätt- ningen skall kunna öka. Det är t ex nödvändigt med en utökad barntillsyn för att underlätta för att personer med små barn som arbetar i hemmet skall kunna gå ut i förvärvslivet. Likaså kan en utökad kollektivtrafik, förbättrade utbildningsmöjlig— heter underlätta för människorna att arbeta.

Avsikten är att i denna rapport närmare belysa och kvantifiera de finansiella strömmar som uppkommer vid en marginell syssel— sättningsökning och som har exemplifierats här. Hur mycket kan den offentliga sektorns inkomster och utgifter väntas öka om sysselsättningen ökar i näringslivet eller i den offentliga sektorn? Hur påverkas offentliga sektorns finansiella sparande? Hur fördelar sig effekterna inom den offentliga sektorn på del— sektorer? Det är exempel på frågor som kommer att behandlas närmare i rapporten.

Det bör dock nämnas att de finansiella aspekter som kan läggas på sysselsättningsutvecklingen utgör endast en del av de konsekvenser som bör tas under beaktande då man diskuterar möjligheterna att ge arbete åt alla. I t ex långtidsutred— ningen (LU78) har framför allt de reala konsekvenserna av en ökad sysselsättning i den offentliga sektorn redovisats utför— ligt.

10. Samhällsekonomiska utgångspunkter SOU 1979:16

1.2. SAMMANFATTNING

Genom att höja sysselsättningen kan man utnyttja den lediga kapa- citet som finns i samhället i form av icke sysselsatta personer eller undersysselsatta personer. Därigenom ökar samhällets sam- lade resurser. Det medför en reell vinst för samhället att sysselsättningen ökar oavsett i vilken sektor det sker. Ser man på konsekvenserna i finansiella termer framgår effekterna på in— komster och utgifter i olika sektorer. Det uppstår utgifter för löner, olika följdkostnader som lokalhyror, maskiner etc. Genom skatter, arbetsgivaravgifter, transfereringar etc påverkas den offentliga sektorns inkomster och utgifter.

Vissa inkomstrelaterade bidrag till enskilda personer kan antas minska i och med att deras inkomster ökar till följd av en ökad sysselsättning. Sker Sysselsättningsökningen i den offentliga sektorn påverkas självfallet lönekostnaderna och vissa andra ut— gifter som berörs avantalet sysselsatta i den offentliga sektorn. Vissa inkomster och utgifter är genom bestämmelser och formella regler direkt beroende av sysselsättningsgraden. Andra poster i den offentliga ekonomin är indirekt beroende av hur sysselsätt— ningen förändras på så sätt att sambandet inte har formellt ur— sprung men är beroende av personligt beteende, allmänt ekonomiskt läge etc. Som exempel kan nämnas utgifter för lokalhyror, viss maskinell utrustning etc. Dessa utgifter har i sin tur vissa sys— selsättningseffekter, som emellertid är svårare att kvantifiera.

I denna rapport har avsikten varit att studera hur inkomsterna och utgifterna i den offentliga sektorn och dess olika delar på— verkas av en marginell sysselsättningsökning. Den undersöknings— metod som använts för denna studie har varit att gå igenom den offentliga sektorns inkomst- och utgiftsposter och studera deras inbördessamband med avseende på hur de påverkas av sysselsätt— ningsläget. Genomgången av offentliga sektorns olika inkomst— och utgiftsposter som har gjorts visar bl a följande.

En mycket stor del av inkomsterna år 1977, närmare två tredjede— lar, var direkt beroende av den totala sysselsättningens föränd— ringar. En stor del eller en femtedel av totala inkomsterna var

SOU 1979: 16 Samhällsekonomiska utgångspunkter

indirekt positivt beroende av om sysselsättningen i näringslivet ökade. Det är framför allt de indirekta skatterna på den privata konsumtionen som påverkas i detta fall. Åtskillnad måste göras på om sysselsättningen ökar i den offentliga sektorn eller i näringslivet. En sysselsättningsökning i den offentliga sektorn ger, som framgått av inledningen, inte något ökat utrymme för privat konsumtion. Följaktligen påverkas inte konsumtionsskat— terna. Den efterfrågeökning som de nyanställda i den offentliga sektorn med sina inkomster ger upphov till, måste neutraliseras genom skattehöjningar eller bidragsnedskärningar. Nettoeffekten blir därmed noll.

Om sysselsättningen ökar i den offentliga sektorn är en tredje— del av offentliga sektorns inkomster opåverkade därav. Om ök— ningen däremot sker i näringslivet är den opåverkade delen en- dast hälften så stor, ca en sjättedel av totala inkomsterna.

Den offentliga sektorns utgifter påverkas i betydligt mindre grad än inkomsterna av förändringar i sysselsättningen. Nästan hälften av utgifterna år 1977 kan anses vara oberoende av syssel— sättningen. Huvuddelen av återstoden, inemot 45 % år 1977 av totala utgifterna, är direkt eller indirekt beroende av syssel- sättningen i den offentliga sektorn. Mindre än 5 % av utgifterna kan väntas sjunka då sysselsättningsgraden stiger, dvs de bidrag som minskar eller bortfaller då sysselsättningen ökar är förhål- landevis små.

Av det redovisade materialet framgår att de tre delsektorerna av den offentliga sektorn - staten, kommunerna och socialförsäk- ringssektorn — påverkas i olika grad av förändringar i syssel- sättningen.

Inom socialförsäkringssektorn förefaller inkomsterna att i myc- ket hög grad vara beroende av totala sysselsättningen, medan ut— gifterna i stor utsträckning tycks vara oberoende av sysselsätt- ningen. Det finns därför anledning att tro att en höjd syssel— sättningsgrad i samhället skulle bidra till att förbättra soci— alförsäkringssektorns finansiella sparande. Dessa slutsatser

12. Samhällsekonomiska utgångspunkter SOU 1979:16

återspeglar naturligtvis det faktum att socialförsäkringen syf- tar till att ge medborgarna ekonomiskt stöd vid arbetsoförmåga. Med ökad sysselsättning minskar behovet av ekonomiskt stöd, vil— ket leder till ett ökat sparande för sektorn.

I den kommunala sektorn är närmare tre fjärdedelar av inkomster— na i större eller mindre grad beroende av den totala sysselsätt- ningen. Det kan nämnas att en stor del av inkomsterna, ca 30 %, utgörs av bidrag från staten. Detta påverkar det offentliga sparandets fördelning på delsektorer, men inte det totala offent- liga sparandet. Av den kommunala sektorns utgifter är ca 70 % beroende av sysselsättningen i den kommunala sektorn. Sker sys— selsättningsökningen utanför den kommunala sektorn torde endast en obetydlig del av utgifterna, nämligen bostadsbidragen och socialhjälpen, påverkas härav. De påverkas dessutom i nedåtgå— ende riktning. Slutsatserna för den kommunala sektorn måste emellertid med hänsyn till svårigheterna att disaggregera det statistiska materialet omgärdas med viss grad av osäkerhet.

Av de statliga inkomsterna är närmare 40 % direkt beroende av totala sysselsättningen. En stor del, drygt 40 %, utgörs av in- direkta skatter. Dessa kan väntas öka om sysselsättningen ökar i näringslivet eftersom utrymmet för privat konsumtion därigenom kan antas öka. Statens utgifter är sysselsättningsberoende i mindre grad än statens inkomster. Drygt 45 % av utgifterna år 1977 var helt oberoende av sysselsättningen. Inemot 10 % av utgifterna kan väntas sjunka om sysselsättningen ökar. Det mot— verkar således det positiva beroendet som i högre eller lägre grad gäller för 45 % av utgifterna.

Utgångspunkten för klassificeringar av offentliga sektorns in— komster och utgifter har varit vad som ibland kallas för "first- order-effects", dvs den mer omedelbara effekten av förändringar i sysselsättningen. De 5 k multiplikatoreffekterna som uppkom— mer via förändringar i produktion, inkomster och efterfrågan kan inte belysas med detta material. För att uppskatta dessa behövs mer omfattande beräkningar t ex med hjälp av en ekonometrisk modell.

SOU 1979:16 Samhällsekonomiska utgångspunkter 13

De nu redovisade resultaten ger information om hur stor del av inkomsterna och utgifternasompåverkas av förändringar i syssel— sättningen i olika samhällssektorer. Däremot säger de ingenting om effekterna på inkomster och utgifter av att sysselsättningen ökar. En viss uppfattning om detta kan man få genom att jämföra utvecklingen av de olika inkomst- och utgiftsposterna under en flerårsperiod med förändringar i sysselsättningen.

Ett annat sätt att kvantifiera effekterna av sysselsättningens förändringar är att åsätta de olika inkomst- och utgiftsgrupperna olika elasticiteter med avseende på sysselsättningsutvecklingen. De inkomster och utgifter som klassificerats som direkt beroende av sysselsättningen kan antas förändras i samma takt som syssel- sättningen påverkar lönesumman. Det innebär att elasticiteten med avseende på lönesumman är ett. Detta antagande överensstäm— mer med de kriterier som legat till grund för klassificeringen av inkomsterna och utgifterna. I den mån sysselsättningsökningen innebär att redan sysselsatta personer ökar sin arbetstid, kan inkomstskatterna genom progressionen i skatteskalan väntas öka i snabbare takt än sysselsättningen. Om å andra sidan sysselsätt- ningsökningen sammanfaller med att flera personer delar på arbe— tet, så sjunker medelarbetstiden. Det innebär att inkomsterna ökar långsammare än antalet sysselsatta. Därigenom kan skatterna antas öka långsammare än antalet sysselsatta.

De inkomster och utgifter i den offentliga sektorn som bedömts vara indirekt beroende av sysselsättningen har antagits öka i långsammare takt än sysselsättningen. Kalkylerna är relativt okänsliga för variationer av antagandena i dessa hänseenden. För att belysa effekterna enligt de nu redovisade förutsätt- ningarna har sysselsättningskomponenten i lönesummani några räkneexempel antagits öka med en procentenhet. Det motsvarar uttryckt i antal personer en något större ökning eftersom del- tidsfrekvensen kan antas vara större bland de nytillkommande än bland de redan sysselsatta. ökningen antas i olika alter— nativ vara fördelad på olika samhällssektorer. I alternativ a är sysselsättningsökningen jämnt fördelad över alla sekto— rer. I alternativ b, c och d sker ökningen i statliga sek—

14. Samhällsekonomiska ulgängspunkzer SOU 1979:16

torn, kommunala sektorn resp näringslivet. I det sista alterna— tivet e antas hälften av ökningen äga rum i den offentliga sek- torn och hälften i näringslivet. Effekterna på de olika sekto— rernas finansiella sparande redovisas i nedanstående tablå. Soc.förs.Hela offent— Staten Kommunerna sektorn liga sekt. a) Ökningen antas jämnt fördelad över alla sektorer + 264 l0l 355 720

b) ökningen sker enbart inom statliga sektorn —2365 563 369 -l433

c) Ökningen sker enbart i den kommunala sek— torn — l68 —l675 369 —l474

d) Ökningen sker enbart

i närings-

livet 660 563 369 l592 e) Hälften av ökningen

sker inom den offent-

liga sektorn och hälf- ten i näringslivet 0 — 254 344 90

Av de olika alternativen framgår att då sysselsättningsökningen på 1 % hänför sig till den närinislivet (alternativ d) för- bättras den offentliga sektorns finansiella sparande med l 592 milj kr. Det är det alternativ som är mest positivt ur den of— fentliga sektorns synvinkel. Det blir likaså ett överskott i den offentliga sektorn om sysselsättningsökningen är jämnt för- delad på alla sektorer (alternativ a). Överskottet beräknas uppgå till 720 milj kr. Äger ökningen däremot rum i den of— fentliga sektorn försämras det finansiella sparandet med mellan l 400 och l 500 milj kr. Det kan jämföras med ökningen av resp delsektors utgifter, som är av storleksordningen 3 000 milj kr. Nettokostnaden är således endast ungefär hälften av bruttokost— naderna som uppstår då sysselsättningen ökar i den offentliga sektorn.

SOU 1979:16 Samhällsekonomiska utgångspunkter

Då hälften av ökningen sker i den offentliga sektorn och hälften i näringslivet tycks den offentliga sektorns finansiella sparan- de bli i stort sett oförändrat. Trots detta är skillnaderna mellan delsektorerna stora. Kommunerna skulle få ett underskott på 254 milj kr och socialförsäkringssektorn ett överskott på

344 milj kr. Det är således uppenbart att det finns institutio- nella hinder inom den offentliga sektorn som försvårar eller förhindrar en sysselsättningsökning trots att de finansiella nettokostnaderna för hela den offentliga sektorn är obetydliga. Om dessa hinder inte undanröjs genom att t ex bidragen mellan sektorerna anpassas till sysselsättningsutvecklingen är risken stor att sysselsättningsökningen leder till onödiga skatte- och avgiftshöjningar eller att sysselsättningsökningen inte alls äger rum. Det förefaller som om det främst är genom att över- föra medel från socialförsäkringssektorn till kommunerna och i någon mån till staten som skillnaderna i det finansiella sparan- det skulle kunna utjämnas. Detta skulle kunna ske genom att större delar av socialförsäkringssektorn än för närvarande in— kluderas i den statliga budgeten. Staten skulle därigenom

kunna ta på sig en del av kommunernas utgifter för att öka och stimulera sysselsättningen. Det skulle t ex kunna ske genom att staten övertog en större del av kostnaderna för barnomsorgen.

När det gäller möjligheterna för den kommunala sektorn att ta på sig ansvaret för att öka sysselsättningen måste man också hålla i minnet att flertalet kommuner i landet får skatteutjämnings- bidrag. Det innebär att i den enskilda kommunen motverkas den ökning av skatteunderlaget,som blir följden av en höjd syssel- sättningsgrad i kommunen, av att skatteutjämningsbidraget min- skar. De kalkyler som redovisas i rapporten avser effekterna för hela den kommunala sektorn, dvs samtliga borgerliga primär- kommuner, landsting och kyrkoförsamlingar. Effekterna för de enskilda kommunerna kan således avvika i betydande utsträckning från den bild man får av den totala kommunala sektorn. Likaså kan effekterna fördelade på primärkommuner och landsting skilja sig betydligt. Med det material som legat till grund för be— räkningarna har det emellertid inte varit möjligt att göra en sådan uppdelning.

16. Samhällsekonomiska utgångspunkter SOU l979:16

Den sysselsättningsökning vars effekter har beskrivits här kan karaktäriseras som en allmän sysselsättningsökning dvs en ökning som åstadkommes genom den ekonomiska tillväxten och ökning i ar— betskraftsutbudet. Några särskilda åtgärder förutom de som redan ingår i den sysselsättningspolitiska arsenalen förutsätts således inte behövas. Skulle sysselsättningsökningen i stället ha kommit till stånd genom en minskning av antalet arbetslösa skulle sanno- likt särskilda insatser krävas. Det innebär att utgifterna skulle ha ökat mer än som förutsatts i exemplen. Å andra sidan kan ock- så bortfallet av transfereringar, främst arbetslöshetsersättning- ar, antas vara betydligt större än i genomsnittsfallet som exemp- lifierats ovan. Nettoeffekterna för den offentliga sektorn i detta fall blir beroende på vilka insatser som görs och de sys- selsattas försörjningsalternativ.

Om de ovan beskrivna sysselsättningsökningarna motsvaras av minskningar i andra sektorer blir självfallet effekterna annor— lunda. Om en ökning i offentliga sektorn kommer till stånd genom en överflyttning av sysselsatta från näringslivet blir nettout- gifterna för den offentliga sektorn betydligt större än som be- skrivits här. En stor del av offentliga sektorns "plus-poster" bortfaller i så fall dvs ökningen av inkomsterna uteblir liksom minskningen av vissa transfereringar.

SOU 1979:16

2 AUTOMATIKEN 1 DEN OFFENTLIGA SEKTORNS TILL— VÄXT

I sysselsättningsutredningens principbetänkande ”Arbete åt alla" diskuterades de ekonomiska och finansiella förutsättningarna i ett särskilt kapitel. Utredningen redovisade där hur en syssel- sättningsökning inom den offentliga sektorn skulle kunna finansi- eras. Framför allt behandlades i vilken utsträckning behovet av inkomstförstärkningar i form av skatte- och avgiftshöjningar kunde reduceras genom 5 k automatiska inkomstökningar och ut- giftsminskningar. Utredningen konstaterade emellertid att ”det tycks vara rimligt att utgå ifrån att de automatiska inkomstök- ningarna till den offentliga ekonomin inte på långt när är till- räckliga för att finansiera en ökning av den offentliga syssel- sättningen". Det bör emellertid uppmärksammas att begreppet automatik i betänkandet användes som beteckning på en inkomstök- ning för det offentliga som är proportionell mot en stigande BNP, dvs att inkomsterna ökar i samma takt som BNP.

I andra sammanhang, t ex i långtidsbudgetarna som brukar presen- teras i den reviderade finansplanen, används begreppet automatik på ett annat sätt. Där kartläggs de statsfinansiella konsekven- serna på längre sikt av redan fattade beslut och gjorda åtagan- den. Man anger de inteckningar i det framtida resursutrymmet som gjorts genom fattade beslut.

För sysselsättningsutredningens del är det framför allt en tred- je form av s k automatik i den offentliga sektorns finanser som

är intressant, nämligen den som inträffar då sysselsättningen i samhället ökar. På vilket sätt påverkas den offentliga sektorns inkomster och utgifter då sysselsättningsgraden ökar?

18. Automatiken i offentliga sektorns tillväxt SOU 1979:16

De enskilda individerna i samhället är garanterade en viss mate- riell minimistandard oavsett om de arbetar eller inte. Denna garanti kommer till uttryck i t ex sjukförsäkringen, arbetslös- hetsunderstöd, folkpensionerna, ATP-pensioner etc. I och med detta utjämnas skillnaderna i den enskildes försörjningssitua- tion vid förändringar i sysselsättningsgrad. Genom att den en- skildes ekonomiska grundtrygghet är uppbyggd av olika komponen- ter som t ex frivilliga försäkringar, avtalsmässiga överenskom- melser mellan arbetsmarknadens parter och lagstadgade bestämmel- ser, är det inte självklart att den utjämning som den enskilde får del av har sin motsvarighet för den offentliga sektorn dvs den enskildes inkomstbortfall kompenseras inte enbart från den offentliga sektorn. Av den offentliga sektorn är det främst socialförsäkringssektorn som svarar för denna del.

Vid en sysselsättningsökning ökar den offentliga sektorns inkoms- ter. En stor del av denna ökning består av arbetsgivaravgifter som går till socialförsäkringssektorn. Där binds de i varierande grad till socialförsäkringens utgifter. En stor del av pengarna är öronmärkta för vissa ändamål. I den mån avgifterna inte ome- delbart används fonderas de enligt särskilda villkor. Medlen kan således inte utan vidare användas för utvidgningar eller för— bättringar av den offentliga verksamheten och på så sätt finan- siera sysselsättningsökningar. När det gäller avgifterna för exempelvis folkpensioneringen kan friheten sägas vara något större. Det finns inte någon budgetteknisk bindning mellan av— gifter och utbetalade folkpensioner.

I delbetänkandet "Arbete åt alla" presenterades ett räkneexempel. Där antogs den genomsnittliga årslönen i offentlig tjänst vara 45 000 kr år 1975. Med en medelarbetstid på 80 % av full arbets- tid var genomsnittslönen 36 000 kr. De sociala avgifterna be- räknades uppgå till 33 %, dvs i genomsnitt 12 000 kr per person. De totala lönekostnaderna per anställd skulle därmed uppgå till 48 000 kr per år. I delbetänkandet antogs vidare att följdkost- naderna i form av konsumtion och investeringar skulle uppgå till ca l6 000 kr per anställd. En total sysselsättningsökning på

260 000 personer skulle således innebära utgifter på drygt l6

;OU 1979zl6 Automatiken i offentliga sektorns tillväxt 19

miljarder kr (260 000 x (48 000 + 16 000)). Allt beräknat i l975 års löne— och prisnivå.

I delbetänkandet utgick man ifrån att offentliga sektorns inkoms- ter skulle växa i samma takt som BNP. Denna ökning benämndes den automatiska inkomstökningen. Den beräknades till l6 miljarder kr. På grund av den offentliga ekonomins löneintensiva karaktär går en stor del av denna ökning till att ge de offentligt an- ställda en reallöneutveckling i takt med den allmänna utveckling- en. Likaså är det rimligt att anta att de olika transfereringar- na måste följa den allmänna reallöneutvecklingen. Det återstå— ende utrymmet av inkomstökningen används för ökade utgifter för nya transfereringar och för att finansiera en ytterligare ökad offentlig sysselsättning. Den slutsats man drog i delbetänkan- det var att man inte kunde göra några utfästelser om den offent- liga sektorns expansion på grundval av den automatiska tillväx— ten i ekonomin även om det sannolikt är lättare för den enskilde att avsätta en del av den ekonomiska tillväxten för offentlig konsumtion ju större tillväxten är.

Studerar man automatiken i statsinkomsterna som de uttrycks i långtidsbudgetarna ser bilden ut på följande sätt.

Med utgångspunkt från de av statsmakterna fattade besluten om skatte- och avgiftsuttag tenderar statsinkomsterna att öka snab- bare än tillväxten i ekonomin i övrigt. Detta var i särskilt hög grad fallet före det att indexregleringen av inkomstskatteskalan infördes. Dessförinnan tenderade de nominella inkomstökningarna att överföra resurser till den offentliga sektorn oavsett den reala tillväxten. Indexregleringen har påtagligt minskat den automatiska tillväxten av statsinkomsterna. Indexregleringen innebär i princip att endast den reala tillväxten av inkomsterna drabbas av progressiviteten i skattesystemet. Det innebär att då inkomsterna i samhället växer i reala termer ökar statens in- komster i snabbare takt än inkomsterna.

Inkomstskatterna svarar för ca 30 % av statens inkomster. Övriga skatter och avgifter växer i huvudsak proportionellt med den all—

20. Automatiken i offentliga sektorns tillväxt SOU 1979:1

männa tillväxten i ekonomin. Den större delen av statsinkomstern är baserad på ett beskattningsunderlag uttryckt i nominella ter mer. Vissa mindre skatter och avgifter beräknas på ett beskatt— ningsunderlag i volymtermer.

Automatiken i nu senast använd betydelse är föremål för närmare studier både vad avser inkomst- och utgiftssidan av den pågående förvaltningsutredningen.

Genom att använda det räkneexempel som presenterades i delbetänk andet ”Arbete åt alla" och som refererades i föregående avsnitt kan man belysa några av de strömmar som uppstår inom den offent- liga sektorn vid en sysselsättningsökning. Kalkylerna är en slags tillämpning av de tankegångar som tidigare redovisats av Gösta Rehn. Av de 36 000 kr som utbetalas i direkt lön kan

7 500 kr resp 4 500 kr antas utgöra komnunal resp statlig in— komstskatt. Av de sociala lönekostnaderna på 12 000 kr kan ca

3 000 kr antas vara ATP-avgifter, 4 000 kr avsättningar till framtida pensioner, ca 3 000 kr allmän arbetsgivaravgift och folkpensionsavgift. De sistnämnda avgifterna tillförs den stat- liga budgeten. Återstoden, 2 000 kr, utgörs av avgifter avsedda för särskilda ändamål som t ex sjukförsäkring, yrkesskadeförsäk— ring etc. Sammanfattningsvis kan alltså antas att av de 12 000 kr i sociala lönekostnader behåller kommunerna i genomsnitt

4 000 kr, staten får 3 000 kr och 5 000 kr mer eller mindre öron märks för olika delar av socialförsäkringssystemet. Dessa senar medel fonderas till stor del liksom ATP-avgifterna och kan såle- des lånas ut till t ex kommunerna. Exemplet kan också komplet- teras med antagande om att med den ökande sysselsättningsgraden minskar behovet av t ex bostadsbidrag, socialhjälp, arbetslös- hetsersättning, pensioner etc. Antag att bortfallet av dessa transfereringar uppgår till mellan en och två tusenlappar per person. Vidare kan följdkostnaderna på i genomsnitt 16 000 kr per nyanställd som den ökande sysselsättningen medför antas ge upphov till indirekta sysselsättningseffekter med ökade löner, skatter och arbetsgivaravgifter som följd. Överslagsmässigt skulle nettoutgiften för staten och kommunerna av en bruttolöne— kostnad på 48 000 kr (36 000 + 12 000) per nyanställd stanna vid

;OU 1979116 Automatiken i offentliga sektorns tillväxt 21

ca 27 000 kr (48 000 — 7 500 - 4 500 - 2 000 - 5 000 - 2 000). Dessutom har olika socialförsäkringsfonder tillförts ca 5 000 kr per anställd som kan lånas ut till staten eller kommunerna. Av de tillskott i disponibel inkomst som den nyanställde får an- vänds sannolikt en stor del för kon5umtion som är beskattad. Inräknat även dessa indirekta effekter blir nettokostnaden för den offentliga sektorn ännu lägre. Huruvida detta är något re— ellt tillskott är beroende av hur utgifterna finansieras. Efter- som något realt utrymme för privat konsumtion inte har skapats måste åtgärder vidtas för att neutralisera den inkomstökning som de nyanställda får. Det kan t ex vara att höja inkomstskatten. Därigenom minskar efterfrågan och utrymmet för totala privata konsumtionen kan hållas oförändrat. Det innebär att konsumtions- skatterna blir oförändrade totalt sett.

Det här redovisade exemplet kan självfallet modifieras och ut- vecklas ytterligare. Liknande individuella exempel kommer att presenteras i kapitel 4. Om den sysselsatte tidigare fått ar— betslöshetsersättning blir exempelvis de bortfallande transfe- reringarna betydligt större än i ovanstående exempel.

Vi skall nu på ett mer generellt sätt närmare kartlägga de strömmar som uppstår inom den offentliga sektorn när sysselsätt— ningsgraden ökar.

' ...-; . . www. in .|'_ "

"' . "'.' ||='l."*k|.-' IIIHÖ' 11 '.'-l' 1 ' '_i'.i ri- mig.-f 'N'-'I m lir"...:.... ' '

':. -l- ---l Ful 'n.- ... ”H.-inn- .

=. - 'un'-im ut' I".) "d'-5.1...- .

__|]! HLH'” ..l- lukt-l'hic'rJHF-nt'l'l'l |".'..|-i--|.

*- | "'. | " i'a Ijiulqnlurii |.'_' JJJ!._'.'|I. '.

. -'-...: ..',.......11.".- alltm- H'r'm' tal

' i' -..:.1 '.'-1." fail HFI! ru "ut'L-f .l.

- ' ' '- ". '.u'. Iiul .'13T,L'1'f'1-i-Lll'1'."

. . ' ("' FI.-EPH'WFJT' UHI-'.' hfl—:| , . |""' bru-sdan _r-iwtlrw mna-"hmm-

' qul'l' _..- '. .'L.' f|.'dl.'._"'|j'|v'1*1|lu'.;ll -',- .

IIJ' ' .lll. 141,qu llblliJleIf-hlpål r-Iml1 _ 5- 'l'- .- t,". nu...-uu ._-..--tr_|.r|..tr.rlv e.g.,

: : '! |ill ".:. II.? ". I__j_|'g!.xi | aj.-115).._|.n. " '_' ' 71--rIJ”'""'.J-'--l'-'C-?U_||c-I-'| .|.'-.'.'I'l".'. ..I |". I.MI: J|_|._'I'._.I_J'r|il__'.rh'..l;.. --|. _ .' . u '

..ll 4" '

jl- '.' . ."'|""'l'l'!ll 'um ”5.3. y-"ll 'h'l- -

_.l ||= ..-|||| u. |||". 11.7.11té,|1|5 _me-l . . . __ ,'lhllllnll1__!1;|| l'fpgulu. .

| . | '__| |I' lr" I..1 ' .'l : -_-_| " i .. .'.r|'. ' 'I" .

. TI . ., t'... "i law-."!»

.. "_ . |"r|r."| .r.'._

'.'|' :;". -. 1-.---|-'"|- =|' |'.'.|" " " . ' _:ul u' _ull ' ' |" '...'.. |" U. V', "& :..-uu!- . irl.- 1' r.: I.r||' |_. | _

' FM|."1.|.|||"J -P__l ” |

SOU 1979:16

3. SAMBAND MELLAN FÖRÄNDRINGAR 1 SYSSELSÄTTNING- EN ocn DEN OFFENTLIGA SEKTORNS EKONOMI

3.1. UNDERSÖKNINGSMETOD

En sysselsättningsökning i samhället ger upphov till finansiella strömmar mellan hushållssektorn och den offentliga sektorn som helhet. Som framgått av räkneexemplet ovan påverkas också de olika delarna av den offentliga sektorn i varierande grad av en marginell sysselsättningsökning.

I detta avsnitt kommer en metod för att belysa effekterna av olika alternativ för ett tillskott i sysselsättningen att disku- teras. Aterverkningarna på den offentliga sektorn av en margi- nell sysselsättningsökning sker med varierande genomslagskraft och fördröjningar i tiden beroende på var förändringen sker och vilken typ av förändring som sker. Effekterna blir olika bero- ende på om de sysselsatta exempelvis tidigare har haft någon form av ersättning, varit under utbildning eller sysselsatta på annat sätt. Det är vidare så att nettokostnaderna för att höja syssel- sättningsgraden varierar kraftigt beroende på i vilken sektor det sker. Det kan vara i näringslivet, i kommunerna eller i sta- ten. Det är framför allt den sistnämnda uppdelningen som varit avgörande för val av undersökningsmetod och som ligger till grund för diskussionen i detta avsnitt. De övriga nämnda faktorerna komner att behandlas i senare avsnitt.

Den offentliga sektorns inkomst— och utgiftsposter är i olika grad beroende av det allmänna sysselsättningsläget. Vissa pos- ter är direkt beroende av sysselsättningen medan andra påverkas indirekt av arbetsmarknadsläget. En metod för att undersöka vad som händer i den offentliga ekonomin vid förändringar i syssel-

24 Samband mellan förändringar isysselsättningen. . . SOU 1979116

sättningen är därför att gå igenom den offentliga sektorns olika inkomst- och utgiftsposter samt deras inbördes samband med avse— ende på hur de påverkas av sysselsättningsläget.

Sambanden inom den offentliga sektorn är av särskilt intresse eftersom vissa inkomster och utgifter är direkt beroende av var- andra. En matris för denna klassificering av den offentliga sek- torns inkomst- och utgiftsposter finns på sid 26 I matrisen an— vänds plus och minustecken för att markera ett positivt eller negativt samband. En post som äroberoende av sysselsättning mar— keras med 0. En parantes kring tecknet anger att posten i fråga endast till en mindre del är beroende av den angivna orsaken.

Men direkt beroende avses att det finns ett direkt formellt el—

ler reellt samband mellan inkomst/utgiftsposten och individernas sysselsättningsstatus (heltid, deltid, ej sysselsatt) eller lön. Som exempel kan nämnas arbetsgivaravgifter och skatter som uttas på lön. Elasticiteten mellan sysselsättning/lön och inkomst/ut- giftsposten är nära ett, dvs en förändring i sysselsättningen uttryckt i procent ger en lika stor procentuell förändring av inkomst/utgiftsposten.

Med indirekt beroende avses att det finns ett samband men att detta samband inte har formellt ursprung utan är beroende av andra faktorer som personligt beteende, allmänt ekonomiskt läge, förväntningar etc. Som exempel kan nämnas att om sysselsättning- en i näringslivet och lönerna ökar så ökar sannolikt också den privata konsumtionen, vilket i sin tur påverkar bl a mervärdes- skatten och ev punktskatter.

Det bör observeras att beroendet kan varaantingenpositivt eller negativt. Med en sysselsättningsökning följer att vissa utgifts- poster sannolikt ökar och att andra minskar. En ökad invester- ingsverksamhet i en kommun kan bidra till att sysselsättningen ökar i kommunen. Detta kan medföra att t ex vissa inkomstprövade bidrag till de som får arbete minskar.

Vissa inkomst- och utgiftsposter påverkas både direkt och indi-

;OU 1979:]6 Samband mellan/örändringar i sysselsättningen . . . 25

rekt av sysselsättningsförändringar. Några poster påverkas av sysselsättningsförändringar både inom den egna sektorn och för totala ekonomin. Det betyder således att vissa poster kan inte definieras entydligt till en av cellerna i matrisen (på sid 26 Som exempel kan nämnas att om en sysselsättningsökning på t ex 1 % fördelar sig jämnt över hela samhällsekonomin så ökar offent- liga sektorns inkomster till följd av sysselsättningsförändringar både inom den offentliga sektorn och i näringslivet. Det under- lättar emellertid analysen av materialet om posterna inte ingår i flera celler samtidigt. Kriteriet för att klassificera en post har därför varit att inkomst— och utgiftsposter som påver- kas på likadant sätt oavsett om sysselsättningsförändringen upp- står inom eller utanför den offentliga sektorn har klassificerats som beroende av totala sysselsättningsläget. Poster som påver— kas enbart av sysselsättningsförändringar enbart inom den egna sektorn har däremot klassificerats som beroende av förändringar inom sektorn.

En stor del av statens inkomster utgörs av skatter på privat kon- sumtion. Det gäller mervärdeskatt och olika punktskatter som t ex skatt på sprit, vin och bilar. Om totala sysselsättningen i näringslivet ökar kan de indirekta skatterna också väntas öka i och med att hushållens inkomster ökar. Konsumtionsskatterna kan således klassificeras som indirekt beroende av sysselsätt- ningen.

Om sysselsättningsökningarna hänför sig till den offentliga sek- torn ökar främs: den offentliga tjänsteproduktionen. Därigenom skapas således inte något utrymme för ökad privat konsumtion.

Den efterfrågeö(ning som de nyanställda i den offentliga sektorn svarar för genon sina ökade inkomster måste således motverkas genom skattehöjiingar eller bidragsminskningar. I annat fall uppstår ett efterfrågetryck som kan driva upp priserna eller öka importen. Det innebär att om sysselsättningsökningen begränsas till den offentliga sektorn så kommer inte konsumtionsskatterna att kunna öka, vilket däremot kan tänkas bli fallet om syssel- sättningsökningen sker i näringslivet.

Matris för klassificering av den offentliga sektorns inkomst- och utgiftsposter efter grad av sysselsättningsberoende

Inkomster Direkta skatter Indirekta skatter Avgifter Bidrag Övrigt Utgifter Transfereringar Hushåll Företag Övrigt Offentlig konsumtion Offentliga investeringar Övrigt

Beroende av syssel- sättning inom sektorn

___—MW

Direkt Grupp I

Indirekt GmppII

Beroende av totala sysselsättningen

Direkt

Grupp III Grupp IV

+ + + +

Indirekt

Oberoende av syssel- sättning

Grupp V

00000 000006

26. Samband mellan/bränd ängar! 'sysselsätt

rungen... SOLJ1979Ji

SOU 1979:16 Samband mellan förändringar i sysselsättningen. . .

En sysselsättningsökning i den offentliga sektorn kan tänkas tillkomma på i princip tre olika sätt. Ökningen kan ske som en del av den allmänna sysselsättningsökning till följd av den all- männa ekonomiska tillväxten och att arbetskraftsutbudet växer. Det är utifrån detta alternativ som resonemanget i denna

rapport förs. Utgångsläget är att det finns begränsade lediga arbetskraftsresurser att utnyttja i den offentliga sektorn. I och med att ökningen i den offentliga sektorn kommer till stånd antas totala arbetskraftsutnyttjandet vara fullt eller i varje fall så högt som man från statsmakternas sida ansett vara lämpligt med hänsyn till eventuella andra restriktioner som finns. Därav följer att de inkomster sont de sysselsatta får inte får bidra till att öka privata konsumtionen eftersom näringslivets produktion inte har ökat genom att sysselsättning- en ökat i offentliga sektorn. Den ökade efterfrågan som de se- nast sysselsatta ger upphov till måste således neutraliseras ge- nom skattehöjningar eller minskningar av offentliga sektorns ut- gifter. På motsvarande sätt måste andra ökade offentliga utgift- er till följd av antalet sysselsatta ökar kompenseras genom att andra utgifter skärs ned eller genom att skatterna höjs. Det gäller t ex de följdkostnader dvs ersättningar till andra sektor- er i form av hyror, förbrukningsmateriel etc som en ökad syssel- sättning för med sig.

Om istället utgångsläget antas vara ett läge där resurserna inte är fullt utnyttjade kan en sysselsättningsökning i den offentli- ga sektorn ske genom att arbetslösa sysselsätts. I detta läge krävs inte att de utgifter som sysselsättningsökningen medför finansieras med ökade inkomster/minskade utgifter. Underbalanse- ringen av den offentliga sektorns budget ger tvärtom en möjlig- het att höja kapacitetsutnyttjandet i ekonomin, men det finns självfallet begränsningar för en sådan politik t ex i form av krav på den externa och regionala balansen.

Det tredje alternativet för att höja sysselsättningen i den offentliga sektorn utgår från att man har fullt resursutnyttjan- de. Det innebär att man bara kan höja sysselsättningen i den offentliga sektorn genom att göra överflyttningar av arbetskraft från näringslivet. De som flyttar till offentliga sektorn förut—

28 Samband mellan förändringar i sysselsättningen . . . SOU 1979:16

sätts här få samma löner som i näringslivet. Det innebär att produktionen i näringslivet kan antas minska samtidigt som efter— frågan på näringslivets produktion blir oförändrad. För att an- passa efterfrågan till näringslivets produktion måste antingen offentliga sektorns efterfrågan minskas genom att utgifterna skärs ned eller övriga sektorns efterfrågan hållas tillbaka ge- nom att skatten höjs eller bidrag minskas.

Den offentliga sektorns ekonomi påverkas i det tredje alterna— tivet på så sätt att utgifterna för personalkostnader och vissa följdkostnader ökar utan att intäkterna i form av inkomstskatten arbetsgivaravgifter ökar, i motsvarande grad. I det ekonomiska läge som förutsätts i detta alternativ måste de ökade utgifterna finansieras för att den samhällsekonomiska balansen skall kunna upprätthållas. Behovet av finansiering i detta alternativ blir betydligt större än i de övriga alternativen.

Begreppet sysselsättningsökning har hittills använts med en all— män betydelse utan att någon närmare precisering har gjorts. För— ändringar i sysselsättningen mäts vanligen i antal arbetstimmar eller antal sysselsatta. Om medelarbetstiden är oförändrad kommer dessa båda variabler att utvecklas i samma takt. De resonemang som förts hittills har varit allmängiltiga såtillvida att de gällt om endera antalet timmar eller antalet individer föränd— rats. Sambandet mellan sysselsättningsförändringar och föränd- ringar i offentliga sektorns inkomster och utgifter har emeller— tid studerats via förändringar i inkomsterna. Förändringar i sys- selsättningen som påverkar totala lönesumman återspeglar i huvud— sak förändringar i antalet arbetstimmar. Lönesumman påverkas dessutom av förskjutningar i sysselsättningen mellan olika branscher. I den fortsatta diskussionen kan det ibland finnas anledning att särskilja effekten p g a dessa olika sätt att mäta sysselsättningens förändringar. Det gäller som framgått ovan sys— selsättningens effekter på inkomstskatterna. Om inget annat nämns avses med förändringar i sysselsättningen sådana förändringar som sammantaget återverkar på hushållens inkomster.

SOU 1979:16 Samband mellan förändringar i sysselsättningen . . ,

3.2 GENOMFÖRANDE

För att kunna klassificera den offentliga sektorns inkomster och utgifter enligt de intentioner som presenterats ovan är det nöd- vändigt att ha en detaljerad uppdelning av dessa som underlag. Det är deSSutom önskvärt att materialet är jämförbart för de olika delsektorerna samt att det kan aggregeras till en total offentlig sektor. Statistiska centralbyråns (SCB) nationalrä- kenskaper (NR) innehåller ett material som både är aggregerbart och jämförbart sinsemellan. Det är tyvärr inte tillräckligt detaljerat för att kunna ligga till grund för den klassificering av inkomster och utgifter som nämnts här. Försök har därför gjorts att gå tillbaka till det primärmaterial som ligger till grund för NR—materialet. För den statliga sektorn utgörs det av riksrevisionsverkets(RRV) finansstatistik och för landstingen och de borgerliga primärkommunernas del är det de räkenskapssam- mandrag som SCB (örebro) samlar in. Tyvärr är inte heller de tillräckligt detaljerade för detta syfte. Uppdelningen på sys- selsättningsberoende komponenter har därför för kommunernas del inte kunnat genomföras enligt de ursprungliga tankegångarna. På utgiftssidan är det egentligen bara lönerna , bostadsbidragen och socialhjälpen som kunnat brytas ut och klassificeras som beroende av sysselsättningen inom kommunerna resp indirekt bero- ende av den totala sysselsättningen. En del av kommunernas ut- gifter kan emellertid antas vara indirekt beroende av sysselsätt- ningen inom den kommunala sektorn. Det gäller t ex utgifter för hyror, viss löpande förbrukning och investeringar i kontorsut- rustning. Att pga bristfällig kommunal statistik bortse från detta beroende kan naturligtvis leda till att felaktiga slutsat- ser kan dras av materialet. För att försöka undvika detta har storleken av dessa utgifter beräknats på annat sätt. Som under- lag har använts kommunal sysselsättningsstatistik och motsvaran- de statistik för den statliga sektorn. De följdkostnader utöver lönekostnader som uppkommer i den kommunala sektorn har antagits vara av samma storleksordning som i den statliga sektorn.

Avgränsningen av den offentliga sektorn har gjorts på samma sätt som i SCBs nationalräkenskaper. Det innebär t ex att statliga affärsverk, statliga och kommunala bolag inte räknas till den offentliga sektorn. Komnunala affärsverk däremot räknas dit.

30 Samband mellan förändringar i sysselsättningen . . . SOU l979:16

Den offentliga sektorn omfattar följande delsektorer; staten, kommunerna och socialförsäkringssektorn. Med kommuner avses förutom borgerliga primärkommuner även landsting och statskyr- kans församlingar. Socialförsäkringssektorn är en statistisk konstruktion som delvis innefattas i den statliga budgeten. De allmänna försäkringskassorna och allmänna pensionsfonden är exempel på institutioner som räknas till socialförsäkringssek- torn.

Eftersom det är angeläget att belysa delsektorernas inbördes samband samt att kunna ange effekterna för hela den offentliga sektorn uttrycks här i detta sammanhang den statliga sektorns inkomster och utgifter i nationalräkenskapstermer. I den all- männa debatten tilldrar sig återverkningar på statsbudgeten och budgetsaldot emellertid ett mycket stort intresse. Det har där- för ansetts värdefullt att också belysa resonemanget isolerat för den statliga budgeten. Detta redovisas i en särskild bilaga (se bilaga 2).

3.2.1 STATEN

Av statens inkomster har inkomstskatterna, allmän arbetsgivarav— gift och andra mindre arbetsgivaravgifter som ingår i statens in— komster klassificerats som direkt beroende av totala sysselsätt— ningen. De utgjorde knappt 40 % år 1977 av statens totala inkomst— er (se tabell 1).

En post bland de statliga inkomsterna påverkas direkt av syssel- sättningen inom den statliga sektorn (grupp I), nämligen de av— sättningar som görs för framtida pensioner. Dessa avsättningar beräknas som ett procentuellt påslag på lönesumma och ingår i det 5 k lönekostnadspålägget (lkp). Dessa inkomster utgjorde emeller— tid endast en dryg procentenhet av totala inkomsterna år 1977.

Flertalet indirekta skatter exklusive tobaksskatt har grupperats som indirekt beroende av sysselsättningen i näringslivet. Enligt särskilda undersökningar som har gjorts har tobaksskatten visat sig vara oberoende av inkomstutvecklingen. De poster som klassi- ficerats som indirekt beroende utgjorde drygt 43 % av inkomsterna år 1977.

Tabell 1. Statens inkomster fördelade efter grad av sysselsättningsberoende

___—M

Grad av sysselsätt- 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 ningsberoende

1975 1976 1977

Andel Årlig för- 1976 ändring 1968-77

I Direkt beroende av sys- selsättning inom staten 607 696 708 758 804 821 1148

III Direkt beroende av tota-

la sysselsättningen 9569 11619 15221 15678 15476 17047 24368

IV Indirekt beroende av to-

tala sysselsättningenJ) 16449 16216 19509 23293 24144 25616 25966

V Oberoende av syssel- sättningen 5895 7036 7244 7620 8134 9169 10792

Summa inkomster 32520 35567 41682 47349 48558 52633 62274

därav bidrag från so-

cialförsäkringssektion 5 5 8 8 8 12 l2

1078

33315

32101

11775 78269

12

1178

40455 37443 13496 92512

17

1104

37550 41907 16224 96785 1) Dessa inkomster har, som framgår av sid 25, l räkneexempeln antagits vara beroende endast av

förändringar l näringslivet.

1,1 6,9

38,8 16,4 43,3 11,0 16,8 11,9

100,0 12,9

sysselsättnings—

SOU l979:16 Samband mellan förändringar i sysselsättningen . . . 31

32 Samband mellan förändringar i sysselsättningen . . . SOU 1979:1(

Övriga direkta skatter (förutom inkomstskatten) som t ex arvs— och gåvoskatt, lotterivinstskatt och stämpelskatt har bedömts vara helt oberoende av sysselsättningsutvecklingen. Det gäller även inkomster från affärsverk, erhållna räntor, driftöverskott, aktieutdelningar m m. En detaljerad beskrivning av hur de stat— liga inkomstposterna har klassificerats framgår av bilaga 1.1. Av statens totala inkomster år 1977 beräknas knappt 17 % vara oberoende av sysselsättningen.

Vad gäller statens inkomster kan man således sammanfattningsvis konstatera att inkomsterna i mycket stor utsträckning är beroen— de av förändringar i sysselsättningen i näringslivet. Det är endast en sjättedel av inkomsterna som kan antas vara oberoende av sysselsättningen. Om ökningen av sysselsättningen enbart sker i den offentliga sektorn blir den del av inkomsterna som är oberoende något större. En ökning i totala sysselsättningen väntas emellertid bidra till att en stor del av inkomsterna på- verkas i stigande riktning. I den mån sysselsättningsökningen innebär att redan sysselsatta personer ökar sin arbetstid, kan inkomstskatterna genom progressionen i skatteskalan väntas öka i snabbare takt än sysselsättningen. Å andra sidan kan sysselsätt- ningsökningen medföra att medelarbetstiden sjunker. Det innebär att totala inkomsterna ökar långsammare än antalet sysselsatta. Därmed kan skatterna väntas öka i något långsammare takt än sysselsättningsökningen.

Av de statliga utgifterna har de poster som innehåller löner el- ler därtill direkt knutna poster, t ex arbetsgivaravgifter, klas— sificerats som direkt beroende av sysselsättningen inom den stat— liga sektorn. Förutom de lönekostnader som redovisas i national— räkenskaperna som en del av den statliga konsumtionen har även med hjälp av RRVs artsindelning löner och lönekostnadspålägg till egen arbetskraft för reparationer och investeringar särre- dovisats. Den del av de totala statliga utgifterna som däri- genom kan klassificeras som direkt beroende av sysselsättningen inom staten uppgick år 1977 till knappt en femtedel. Dessa ut— gifters andel av de totala utgifterna har sjunkit från ungefär

en fjärdedel år 1968. De har ökat med i genomsnitt 12,6 % per år mellan 1968 och 1977 (se tabell 2).

Tabell 2 Statens utgifter fördelade efter grad av sysselsättningsberoende

Andel Årlig fördelning

Grad av syssel— 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1977 1968-1977

sättningsberoende

I Direkt beroende av sysselsättning inom staten 6544 7100 7950 8875 9953 10862 12079 14018 16427 18977 18,4 12,6

II Indirekt beroende av sysselsättning inom staten 2715 2839 3015 3081 3370 3808 4443 4822 5119 5492 5,3 8,1

III Direkt (positivt)

a beroende av totala sysselsättningen 5204 5669 6335 6210 6929 7020 8281 9834 11225 15606 15,1 13,0

III Direkt negativt be-

b roende av totala sysselsättningen 227 324 365 427 531 1873 1827 1733 2181 2506 2,4 30,6

IV Indirekt (positivt) a beroende av totala sysselsättningen 661 553 847 981 697 992 4203 5461 4662 5058 4,9 25,4

IV Indirekt negativt

b beroende av totala sysselsättningen 3945 4567 5174 5906 6654 7497 10293 10249 8602 8240- 8,0 8,5

V Oberoende av sysselsättningen 12803 13733 14770 17627 20448 22165 26703 32827 40292 47167 45,8 15,6

Summa utgifter 32099 34785 38456 43107 48582 54217 67829 78944 88458 103046 100,0 13,8 därav bidrag till övriga sektorer 12074 13128 15066 16956 20036 22458 30545 34305 34770 39151 39,1 14,3

SOU 1979:16 Samband mellan förandringar i sysselsattningen . . .

34 Samband mellan förändringar i sysselsättningen. . . SOU 1979:16

Av övriga konsumtionsutgifter har hyror, livsmedel och militär beklädnad liksom investeringar i maskiner och byggnader bedömts vara indirekt beroende av sysselsättningen inom den statliga sektorn, dvs ingå i utgiftsgrupp II. Dessa utgifter svarade för knappt 6 % av totala utgifterna år 1977.

Av de statliga transfereringarna är vissa positivt korrelerade med sysselsättningen medan andra är negativt korrelerade. Av transfereringarna till hushållen är ersättningar för beredskaps— arbeten och arbetsmarknadsutbildning direkt negativt beroende av sysselsättningen. Dessa utgifter svarade för endast ca 2 % av utgifterna år 1977. Bostadsbidragen kan sägas vara indirekt ne— gativt korrelerade med totala sysselsättningen. När inkomsterna ökar på grund av att sysselsättningsgraden stiger kan de inkomst- relaterade bostadsbidragen väntas sjunka.

En ökning av antalet lärare i gymnasie- och grundskolor innebär att de statliga bidragen till kommunerna ökar. Likaså kan en allmän sysselsättningsökning väntas bidra till att det kommunala skatteunderlaget växer. Det gör att vissa allmänna bidrag, som skatteutjämningsbidraget och skattekompensationen för 1975 års skattereform också kommer att öka. De är alla beräknade med ut- gångspunkt från skatteunderlaget. De utgifter som kan bedömas vara direkt beroende av totala sysselsättningens förändringar svarade år 1977 för drygt 15 % av totala utgifterna.

Vissa transfereringar till socialförsäkringssektorn som bidrag till arbetslöshetsförsäkringen och till folkpensioneringen är indirekt negativt korrelerade med totala sysselsättningens för- ändringar. Dessa bidrag är beroende av hur motsvarande utgifter inom socialförsäkringssektorn klassificeras. Motiven för klas- sificeringen av bidragen kommer därför att behandlas i avsnitt 3.2.3 socialförsäkringssektorn.

Det kan i detta sammanhang nämnas att transfereringen inom den offentliga sektorn naturligtvis måste klassificeras på samma säti i de båda berörda delsektorerna. I annat fall kommer de interna transaktionerna inte att gå jämnt ut vid aggregering till en to— tal offentlig sektor.

SOU l979:16 Samband mellan förändringar i sysselsättningen . . . 35

lissa bidrag till enskilda företag för täckande av förluster har ICkSå bedömts vara indirekt negativt korrelerade med totala sys- ;elsättningen dvs tillhöra utgiftsgrupp IV b. De totala utgif- Lerna i denna grupp svarade för knappt en tolftedel av totala ;tatliga utgifterna.

itatens bidrag till sjukförsäkringen behandlas under avsnittet iör socialförsäkringssektorn. Bidraget är indirekt positivt kor- 'elerat med totala sysselsättningen. Det uppgick år 1977 till en :jugondel av totala utgifterna. Bidraget flerdubblades mellan iren 1973 och 1974 i och med att sjukförsäkringen förändrades.

11 a blev sjukpenningen skattepliktig.

ivriga transfereringar till hushåll, kommuner, socialförsäkrings- ;ektorn och privata företag har liksom bidrag till utlandet, or— ;anisationer, statliga bolag och affärsverk antagits vara obero- ende av sysselsättningen. Detsamma gäller poster som statsskuld- räntor och avskrivningar.

Sammanfattningsvis kan konstateras att utgifterna är sysselsätt- iingsberoende i mindre grad än inkomsterna. Drygt 45 % av ut- ;ifterna är helt oberoende av sysselsättningen. Dessutom är in- emot 10 % omvänt beroende av sysselsättningen, vilket motverkar let positiva beroendet som i mer eller mindre grad gäller för

15 % av utgifterna.

En detaljerad redovisning av hur olika statliga utgiftsposter iar klassificerats framgår av bilaga 1.2.

3.2.2 KOMMUNERNA 1) Av kommunernas inkomster har de tillräknade pensionsavgifterna

1) Med tillräknade pensionsavgifter enligt NR avses saldot mellan personalkostnader (del av kommunal konsumtion) och de faktiska personalförsäkringsavgifterna. Det motsvarar i huvudsak de av kommunerna beräknade KP-avgifterna som redovisas bland inter- na intäkter i finansstatistiken.

36 Samband mellanförändringar i sysselsättningen. . . SOU 1979:16

och statsbidragen till grundskolor och gymnasieskolor ansetts vara direkt beroende av sysselsättningsläget i den kommunala sektorn (grupp 1). Dessa inkomster svarade för drygt 16 % av totala inkomsterna år 1977 (se tabell 3).

Flera av de allmänna bidrag som betalas av staten till kommuner- na är, som framgått av avsnittet om statens utgifter, formellt knutna till taxeringsutfallet. De har därmed tillsammans med kom- munalskatterna ansetts vara direkt beroende av sysselsättnings— graden i samhället. De positivt korrelerade inkomsterna har un- der hela perioden 1968-1977 svarat för drygt 57 % av konmunernas totala inkomster.

Skattebortfallsbidraget som tillkom med anledning av 1970 års skattereform utbetalas fr o m år 1973. Det minskar med växande skattekraft och kommer inom några år att vara helt avvecklat. Skattebortfallsbidraget har klassificerats som direkt negativt beroende av sysselsättningen (Grupp III b).

Det bör emellertid uppmärksammas att såväl kommunalskatterna som de nu nämnda allmänna bidragen utbetalas med betydande eftersläp— ning i förhållande till förändringar i sysselsättningsläget. Staten svarar för totala uppbörden av inkomstskatt. Utbetal— ningarna till kommunerna påverkas emellertid av sysselsättning— ens förändringar med två års eftersläpning. Vissa kommuner med särskilt snabb befolkningstillväxt har fått tillväxtbidrag för att mildra effekterna av eftersläpningen, men generellt kan sägas att sambandet mellan kommunalskatter och sysselsättning endast gäller på lång sikt. Det bör också i detta sammanhang nämnas att för flertalet av landets kommuner är inte heller de kommunala inkomstskatterna direkt beroende av sysselsättnings- läget. Dessa kommuner är genom skatteutjämningsbidraget garan- terade en viss miniminivå på sina kommunalskatter. En ökning av totala sysselsättningen kan bidra till att skatteutjämningsbi- draget växer under förutsättning att skillnaden kommunerna emel- lan inte minskar därigenom. I en kommun där sysselsättningen ökar snabbare än i riket totalt, kan däremot skatteutjämnings-

bidraget sjunka.

Tabell 3 Kommunernas inkomster fördelade efter grad av sysselsättningsberoende

________________—_—__—_____———————————————————

Grad av syssel-

sättnin sberoende '968

I Direkt beroende av sysselsättning inom sektor 5108

II Indirekt beroende av sysselsättning inom sektor - III Direkt (positivt) a beroende av totala sysselsättningen 16236

111. Direkt negativt b beroende av totala sysselsättningen —

V Oberoende av sysselsättningen 7210

Summa inkomster 28554 därav från staten

och Socialför- säkringssektor 7770

1969 5634

17676

8122 31432 8741

1970 6519

19068

9397 34984

9941

1971

6370

22035 10862 39267 10837

1972 7164

26686 13078 46928 13234

1973 7279

27852

1272

14169 50572 14954

1974 8287

31336

1211

15897 56731 17112

1975

10490

35541

1161

18259 65451 19473

1976

12082 41746

1052

21073 75953 22850

1977

15913 54873

841

23199 94826 28234

Andel 1976

16,8 57,9

0,9

24,5 100,0 29,8

Årlig förändring % 1968-1977

13,5 14,5

9,8

13,9 14,3 15,4

SOU 1979:16

Samband mellan förändringar i sysselsättningen . . .

38 Samband mellan förändringar i sysselsättningen . . . SOU 1979:16

Övriga skatter, de indirekta skatterna, som utgörs av fastighets skatt samt förrättnings- och granskningsavgifter har ansetts vara oberoende av sysselsättningen. Detsamma gäller för flertalet av de speciella bidragen liksom driftsöverskotten från affärsverken och hyresverksamheten, de nominella avgifterna och ränteinkomst- erna. Dessa utgjorde tillsammans närmare 25 % av totala inkomst- erna år 1977. Det tycks ha ökat i samma takt som totala inkomst- erna under perioden 1968-1977, med ca 14 % per år.

Liksom för den statliga sektorn kan man konstatera att en mycket stor del av inkomsterna, närmare tre fjärdedelar, är i större eller mindre utsträckning beroende av sysselsättningen i och utanför den kommunala sektorn. Man bör emellertid hålla i minnet att en stor del av inkomsterna, ca 30 %, härrör från den statliga sektorn.

En detaljerad beskrivning av hur olika kommunala inkomstposter har klassificerats framgår av bilaga 1.3.

På samma sätt som för staten har lönerna, liksom de avgifter som beräknas med löner som grund, klassificerats som utgifter direkt beroende av sysselsättningen inom den kommunala sektorn. Dessa utgifter svarade för drygt hälften, eller 56 %, av totala ut- gifterna (se tabell 4). Som framgått ovan har begränsningarna

i det statistiska materialet på den kommunala sidan varit stora. Någon egentlig uppdelning av kommunernas utgifter i sysselsätt- ningsberoende termer har därför inte varit möjlig. För att inte resultaten skall bli alltför vilseledande och leda till felaktiga slutsatser har de utgifter som kan antas vara indirekt beroende av sysselsättningen i den kommunala sektorn beräknats med hjälp av sysselsättningstal och relationer från den statliga sektorn. De på så sätt beräknade utgifterna uppgick år 1977 till 16 % av totala utgifterna. De kommunala bostadsbidragen särredovisas i statistiken och har bedömts vara direkt negativt beroende av sysselsättningen i hela samhället. Utbetalningar av socialhjälp har enligt undersökningar som gjorts visat stor känslighet för variationer i sysselsättningen. De har därför klassificerats som indirekt negativt beroende av sysselsättningen. På grund av otillräcklig detaljeringsgrad på den kommunala statistiken har

Tabell 4 Kommunernas utgifter fördelade efter grad av sysselsättningsberoende

____________________________-—————-————————

Grad av syssel- 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 Andel Årlig förändning sättningsberoende 1977 1968-1977

___»- ._—________________________________________________.——

SOlJl979J6

I Direkt beroende av sysselsättning inom sektorn 12861 14547 17241 20323 23027 25649 30042 36911 44382 54212 55,8 17,3

II Indirekt beroende av sysselsättning inom sektorn 5144 5818 6534 7052 7806 9003 11055 12697 13803 15667 16,1 13,2

III Direkt negativt b beroende av totala sysselsättningen 100 111 159 240 441 564 933 1348 1411 1847 1,9 38,3

IV Indirekt negativt b beroende av totala sysselsättningen 247 282 357 479 515 542 552 597 677 771 0,8 13,5

V Oberoende av 1) sysselsättningen 10939 11454 13095 13366 14987 14327 14862 16754 19019 24663 25,4 9,5

Summa 29291 32213 37386 41460 46776 50085 57444 68307 79292 97160 100,0 14,3 därav bidrag till

socialförsäkrings-

sektorn 575 650 742 833 986 1069 1162 1356 1547 1741 1,8 13,1

1) Inkl utgifter för bruttoinvesteringar och netto av mark- och fastighetsköp Källa: Räkenskapssammandrag för kommunerna, SCB nationalräkenskaper

Samband mellan förändringar i sysselsättningen . . .

40 Samband mellan förändringar isysselsättningen. . . SOU 1979:16

övriga kommunala utgifter klassificerats som oberoende av sys- selsättningen. De uppgick till 25 % av totala utgifterna år 1977.

På den kommunala sidan påverkas ungefär 70 % av utgifterna av en sysselsättningsökning inom den kommunala sektorn. Ligger ök- ningen utanför den kommunala sektorn torde endast en obetydlig del av utgifterna, nämligen bostadsbidragen och socialhjälpen påverkas härav. De kan dessutom väntas påverkas i minskande riktning. Slutsatserna för den kommunala sektorn måste emeller- tid med hänsyn till svårigheterna att disaggregera det statis- tiska materialet omgärdas med viss grad av osäkerhet.

3.2.3 SOCIALFÖRSÄKRINGSSEKTORN

Socialförsäkringssektorn omfattar enligt nationalräkenskaperna följande sju delar:

a) ATP

b) Folkpensioneringen

c) Delpension

d) Frivillig pensionsförsäkring e) Sjukförsäkringen

f) Yrkesskadeförsäkringen

g) Arbetslöshetsförsäkringen

Samtliga delar finansieras med arbetsgivaravgifter och i några fall dessutom med egenavgifter. Folkpensioneringen, sjukförsäk— ringen och arbetslöshetsförsäkringen är knutna till särskilda fonder med fondavkastning som en del av finansieringen.

Arbetsgivaravgifterna och egenavgifterna har liksom i den stat- liga sektorn klassificerats som direkt beroende av sysselsätt- ningen (grupp III). De utgjorde år 1977 drygt två tredjedelar av socialförsäkringssektorns inkomster (se tabell 5).

Bidragen till sjukförsäkringen har bedömts vara indirekt posi- tivt korrelerade med sysselsättningen. Detta kan kanske tyckas

SOU 1979:16 Samband mellan förändringar i sysselsättningen . . .

vara märkligt med tanke på att själva sjukfrånvaron innebär ett sysselsättningsbortfall. Med en sysselsättningsökning följer att inkomsterna ökar. Därav följer att inplaceringen i sjukpenning- klass förändras och eventuellt ökar antalet inskrivna i sjukför- säkringssystemet. Detta innebär att sjukförsäkringens utgifter, främst i form av sjukpenning, ökar. Statsbidraget till sjukför- säkringen påverkas i samma riktning eftersom, enligt de finansi- eringsregler som gäller för närvarande, bidraget skall utgöra

15 % av de totala utgifterna. De inkomster som således kan klas- sificeras som indirekt positivt korrelerade med sysselsättning- en utgjorde år 1977 ca 7 % av socialförsäkringens inkomster (se tabell 5).

Inom vissa andra delar av socialförsäkringssektorn som t ex folk- pensioneringen kan utgifterna för förtidspensioner antas vara negativt korrelerade mot sysselsättningsläget. Statsbidraget är enligt beräkningarna inom nationalräkenskapssystemet residualt bestämt av å ena sidan arbetsgivaravgifterna och å andra sidan ut- gifterna för folkpensionen. Antag att sysselsättningen minskar

p g a att allt flera individer förtidspensioneras. Det medför att arbetsgivaravgifterna sjunker samtidigt som utgifterna ökar. Mellanskillnaden, "statsbidraget", måste således öka då detta inträffar. Av denna anledning har statsbidraget till folkpen- sioneringen klassificerats som indirekt negativt beroende av sysselsättningen (grupp IV b).

Statsbidraget till arbetslöshetsförsäkringen omfattar följande delar:

a) Statsbidrag till arbetslöshetskassor minus arbetsgivarav- gifter

b) Omställningsbidrag

c) Kontant arbetsmarknadsstöd minus arbetsgivaravgifter.

Dessa har ansetts vara indirekt negativt beroende av det allmän- na sysselsättningsläget. Tillsammans svarar dessa inkomster (grupp IV b) för drygt 9 % av socialförsäkringens inkomster.

Tabell 5. Socialförsäkringssektorns inkomster fördelade efter grad av sysselsättningsberoende

____________________________________________________________________________________________________________________ Grad av sysselsätt- 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 Andel Årlig för- ningsberoende 1977 ändring

1968-77

___________________________________________________________________________________________________________________________

III Direkt beroende av 10862 11984 13059 15164 17381 18637 21308 25729 38433 47645 68,1 17,9 sysselsättning

IVa Indirekt positivt

beroende av syssel- 661 553 847 981 697 992 4203 5461 4662 5058 7,2 25,4 sättning

IVb Indirekt negativt

beroende av sys— 3775 4115 4672 5405 6080 6946 9758 9709 7793 6726 9,6 6,6 selsättning V Oberoende av sysselsättning

Summa inkomster 17390 19238 21773 25389 28790 31986 41576 48349 59718 69943 100,0 16,7 därav bidrag från stat och kommun 5011 5318 6264 7222 7763 9007 15123 16526 14002 13542 19,4 11,7

2092 2586 3195 3839 4632 5411 6308 7450 7803 10514 15,0 19,7

Källa: SCB, nationalräkenskaper

42 Samband mellan förändringar isysselsättningen. . . SOIJI979J€

SOU l979:16 Samband mellan förändringar i sysselsättningen . . .

De återstående inkomstposterna till socialförsäkringssektorn, nämligen bidrag till kommunala bostadstillägg från kommunerna samt ränteinkomster och aktieutdelningar, bedöms vara oberoende av sysselsättningsläget. De uppgick till drygt 15 % av totala inkomsterna.

Socialförsäkringssektorns inkomster är i högre grad än i övriga delsektorer beroende av sysselsättningen. Å andra sidan är när- mare en tiondel av inkomsterna omvänt beroende av sysselsättning- en. Nästan en femtedel av inkomsterna är bidrag från staten och kommunerna.

Liksom för staten och kommunerna har utbetalade löner och därtill knutna arbetsgivaravgifter ansetts vara direkt beroende av sys- selsättningen inom socialförsäkringssektorn d v s främst vid försäkringskassorna. De svarade år 1977 för endast 2 % av soci-

alförsäkringssektorns utgifter (se tabell 6). Övriga administra- tionskostnader liksom investeringsutgifter är indirekt beroende av antalet anställda inom sektorn. De uppgick till 1 % av totala utgifterna år 1977.

Som framgått vid genomgången av socialförsäkringssektorns inkoms- ter har utbetalning av sjukpenning ansetts vara direkt och posi- tivt beroende av det allmänna sysselsättningsläget, medan utbe- talningarna till arbetslöshetsförsäkringen har ansetts vara di- rekt negativt beroende av sysselsättningen. De utgifter som är direkt och positivt beroende av sysselsättningen (grupp III a) svarade år 1977 för en fjärdedel av utgifterna, medan de nega- tivt beroende (grupp III b) uppgick till ca 2 % av totala utgif-

terna.

Inom socialförsäkringssektorn förefaller inkomsterna att i myc- ket hög grad vara beroende av sysselsättningen medan utgifterna i stor utsträckning tycks vara oberoende av sysselsättningen. Det finns därför anledning att tro att en höjd sysselsättnings- grad skulle bidra till att förbättra socialförsäkringssektorns finansiella sparande d v s inkomsterna skulle öka mer än utgif- terna. Dessa slutsatser återspeglar det självklara faktum att

Tabell 6 Socialförsäkringsektorns inkomster fördelade efter grad av sysselsättningsberoende

%

Grad av syssel- Andel Årlig för- sättningsberoende 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1977 ändring

1968-1977 ______.__________________________________________________________________.__________________________________________

I Direkt beroende av sysselsättning inom sektorn 251 272 302 358 391 453 571 710 925 1135 2,1 18,3

II Indirekt beroende av sysselsättning inom sektorn 137 126 173 174 222 273 327 390 463 549 1,0 16,7

III Direkt positivt a beroende av totala sysselsättningen 2583 2828 3053 3307 3468 3676 7626 9377 11408 12564 22,9 19,2

III Direkt negativt b beroende av totala sysselsättningen 281 345 322 427 604 561 758 732 872 1193 2,2 17,4

IV Indirekt negativt b beroende av totala sysselsättningen 807 876 959 1172 1439 1622 1939 2343 2624 2887 5,3 15,2

V Oberoende av sysselsättning 7416 8218 9716 11515 12976 15302 19422 22973 29040 36601 66,6 19,4

Summa utgifter 11475 12675 14525 16953 19100 21887 30643 36525 45382 54929 100,0 19,0

därav ersättning till stat och kommun 105 109 229 246 251 364 477 462 881 901 1,6 27,0

Källa: SCB, nationalräkenskaper

44. Samband mellan förändringar i sysselsättningen SOU l979:16

SOU l979:16 Samband mellan förändringar i sysselsättningen. . . 45

socialförsäkringen syftar till att ge medborgarna ekonomiskt stöd Ild arbetsoförmåga. Med ökad sysselsättning minskar behovet av ekonomiskt stöd, vilket leder till ett ökat sparande för sektorn.

Det statistiska materialet avseende socialförsäkringssektorn är nycket detaljerat och såvitt kan bedömas av bra kvalitet. Det iar därför varit möjligt att redovisa även mindre poster, som sannolikt är indirekt negativt beroende av sysselsättningen, näm- ligen arbetslöshetsförsäkringens administrationskostnader. Ut- Jetalningarna av förtidspension kan likaså antas vara indirekt )ch negativt beroende av sysselsättningen. Dessa utgifter sva- rade för 5 % år 1977.

Socialförsäkringens övriga utgifter har, som framgår av bilaga 1.6 klassificerats som oberoende av sysselsättningen. Dessa ut- gjorde huvuddelen av utgifterna eller närmare två tredjedelar år 1977.

3.3 RESULTAT

Resultatet av klassificeringen av inkomster och utgifter inom den offentliga sektorns olika delsektorer efter grad av syssel— sättningsberoende framgår av tabellerna 1 - 6. I tabellerna 7 och 8 summeras de olika delsektorerna till en konsoliderad of- fentlig sektor, varvid de interna transaktionerna har exklude- rats. Därvid har ungefär en femtedel av totala inkomsterna och utgifterna räknats bort. En förteckning över de interna trans- aktionerna och hur de klassificerats framgår av bilaga 1.7.

Av hela den offentliga sektorns inkomster var 62 % direkt bero- ende av den totala sysselsättningen. Ca 19 % av inkomsterna var indirekt beroende av sysselsättningen i näringslivet. En mindre del, drygt 2 %, var direkt beroende av sysselsättningen i den offentliga sektorn (se tabell 9).

Den offentliga sektorns utgifter är okänsligare än inkomsterna för förändringar i sysselsättningen. Nära hälften av utgifterna anses vara oberoende av sysselsättningen. Huvuddelen av åter—

46 Samband mellan förändringar isysselsättningen. . . SOU l979:16

Tabell 7 Summering av delsektorer

Kommuner

Inkomster _ , intern brutto inter

I Direkt beroende av sysselsättn inom sektorn 1104 0 1104 15913 11122

II Indirekt beroende av sysselsättn inom sektorn

III a

Direkt positivt

beroende av totala sysselsättn 37550 0 37550 54873 4484

III b Direkt negativt beroende av totala sysselsättn 841 841

IV a Indirekt positivt beroende av totala ] ] sysselsättn 41907 ) 0 41907 )

IV b

Indirekt negativt beroende av totala sysselsättn

V Oberoende av sysselsättn 16224 17 16207 23199 11787

Summa 96785 17 96768 94826 28234

')Dessa inkomster har, som framgår av sid 25, antagits vara beroende endast av sysselsättningsförändringar i närings— livet.

;OU l979:16 Samband mellan förändringar i sysselsättningen . . . 47

till konsoliderad offentlig sektor år 1977

Soc1alförs.sektor Totalt Andel brutto intern netto brutto intern netto %

140068 135584 61,7

49937 261554

48 Samband mellan förändringar i sysselsättningen . . . SOU l979:16

Tabell 8 Summering av delsektorer

Staten Kommuner

Utgifter

I Direkt beroende av sysselsättn inom sektorn 18977 0 18977 54212 0

II Indirekt beroende av sysselsättn inom sektorn 5492 0 5492 15667 0

III a

Direkt positivt beroende av totala sysselsättn 15606 15606 0

III b Direkt negativt beroende av totala sysselsättn 2506 841 1665 1847 0

IV a

Indirekt positivt beroende av totala sysselsättn 5058 5058 0 771 0

IV b Indirekt negativt beroende av totala sysselsättn 8240 6726 1514

V Oberoende av sysselsättn 47167 10920 36247 24663 1741

Summa 103046 39151 63895 97160 1741

SOU l979:16 Samband mellan förändringar i sysselsättningen. . .

till konsoliderad offentlig sektor år 1977

Socialförs.sektor

brutto intern netto

54212 1135 0 1135

15667 549 0 549

12564 0 12564

1847 1193 0 1193 771

2887 0 2887

22922 36601 901 35700

95419 54929 901 54028

Andel %

34,8

10,2

5,9

2,2

2,4

108431 94869 44,4

255135 213342 100,0

Tabell 9 Inkomsternas och utgifternas fördelning år 1977 efter grad av sysselsättningsberoende inom olika sektorer, procentuell andel

___—__h—

Grad av sysselsättnings- Inkomster Ut ifter beroende Stat Kommun Socialf. Totalt Stat Kommun Socialf. Totalt _____________________________________________________________________________________________________________

1 Direkt beroende av syssel- sättning inom sektorn 1,1 16,8 2,7 18,4 55,8 2,1 34,8 II Indirekt beroende av sys- selsättning inom sektorn - - 0 5,3 16,1 1,0 10,2

IIIa Direkt positivt beroende

av totala syssel— sättningen 38,8 57,9 68,1 61,7 15,1 - 22,9 5,9

IIIb Direkt negativt beroende

av totala syssel- sättningen O,9 0 2,4 1,9 2,2 2,2

IVa Indirekt positivt beroen-

de av totala syssel- ]

sättningen 43,3 ) — 7,2 19,1 4,9 - — o IVb Indirekt negativt beroen-

de av totala syssel- sättningen 9,6 0 8,0 0,8 5,3 2,4

V Oberoende av syssel- sättning 16,8 24,5 15,0 16,5 45,8 25,4 66,6 44,4 Summa 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

1) Dessa inkomster har, som framgår av sig 25, antagits vara beroende endast av sysselsättningen i näringslivet.

50 Samband mellan förändringar isysselsättningen. . .

SOIJl979J6

SOU l979:16 Samband mellan förändringar i sysselsättningen . . .

stoden motsvarande inemot 45 % av totala utgifterna är på något sätt beroende av sysselsättningen i den offentliga sektorn. De poster som på utgiftssidan är omvänt beroende av sysselsättning- en svarar för tillsammans mindre än 5 %. Det innebär att de bidrag etc som minskar eller bortfaller då sysselsättningsgraden stiger är förhållandevis små.

De redovisade resultaten ger information om hur stor del av in- komsterna och utgifterna som påverkas av förändringar i syssel— sättningsläget. Däremot säger de litet om själva effekten av förändringarna. En viss uppfattning om detta kan man få genom att studera förändringarna över tiden och jämföra med sysselsätt- ningsutvecklingen. Vidare har resonemanget begränsats till vad som ibland brukar kallas för ”first-order effect", dvs den mer omedelbara effekten av förändringar i sysselsättningen. De 5 k multiplikatoreffekterna som uppkommer via förändringar i produk- tion, inkomster och efterfrågan kan inte belysas med detta mate- rial. Detta kräver mer omfattande beräkningar med hjälp av t ex en ekonometrisk modell.

Ett sätt att kvantifiera resultaten är att åsätta de olika in- komst- och utgiftsgrupperna olika elasticiteter med avseende på sysselsättningsutvecklingen. De inkomster och utgifter som klassificerats som direkt beroende av sysselsättningen kan antas förändras i samma takt som sysselsättningen påverkar lönesumman. Elasticiteten med avseende på lönesunman är ett. Detta är ett antagande som överensstämmer med de kriterier som legat till grund för klassificeringen (jämför avsnitt 3.1 Undersökningsme- toder). Som nämnts i anslutning till klassificeringen av de statliga inkomstskatterna kan emellertid denna elasticitet vari- era både uppåt och nedåt. Det beror på hur förändringar i sys- selsättningen påverkar lönesummans tillväxt.

När det gäller de indirekt beroende komponenterna är det betyd- ligt vanskligare att tillämpa något elasticitetsantagande. För att därför antyda känsligheten i beräkningarna har olika elasti- citetsantaganden tillämpats. Huvudalternativet har emellertid varit att om lönesumman ökar l % till följd av att sysselsätt-

52 Samband mellan förändringar i sysselsättningen . . . SOU 1979:1(

ningen stiger så antas de indirekt beroende inkomsterna och ut— gifterna växa något långsammare med 0,5 %. Elasticiteten är 0,5 I andra alternativ har de indirekt beroende posterna antagits öka med 0,75 % resp 0,25 %.

Vi skall nu studera effekterna av några räkneexempel där syssel— sättningskomponenten i lönesumman antas öka med en procentenhet. ökningen kan t ex antas vara jämnt fördelad över alla samhälls— sektorer, dvs fördelningen på olika sektorer blir oförändrad av ökningen. Det innebär att statens inkomster ökar med 596 milj kr uttryckt i l977 års pris- och lönenivå (se tabell lO). Till följd av bl a ökad sysselsättning i den statliga sektorn ökar utgifterna med 332 milj kr. Dvs det finansiella nettot förbätt— ras med 264 milj kr. På liknande sätt förbättras det finansiel- la sparandet i den kommunala sektorn med lOl milj kr och i soci— alförsäkringssektorn med 355 milj kr. Hela offentliga sektorns finansiella sparande förbättras med 720 milj kr. De totala in— komsterna ökar med l 624 milj kr och utgifterna ökar med 904 milj kr.

Om hela ökningen av lönesumman, som motsvarar 1 % år l977, skulle äga rum enbart i den statliga sektorn, skulle den statliga löne- summan öka med l3,3 %. Eftersom en större del av statens inkoms- ter skulle påverkas av detta kan de väntas öka något mer än i det första exemplet. Det är avsättningarna till framtida komplet teringspensioner som ökar. Dessa inkomster motsvaras emellertid av ökade utgifter. Totalt beräknas inkomsterna öka med 520 milj kr. Utgifterna växer kraftigt till följd av sysselsättningsex- pansionen. De beräknas öka med 2886 milj kr. Det skulle såle— des innebära en försämring av det finansiella sparandet i den statliga sektorn med 2366 milj kr. För kommunernas och social- försäkringssektorns del har sparandet beräknats öka mer än i det första exemplet eftersom utgifterna påverkas i mindre grad. I dessa sektorer sker ingen sysselsättningsförändring. Sparandet ökar med 563 resp 369 milj kr. Totalt för offentliga sektorn blir sparandet emellertid försämrat med l433 milj kr. Beräkning— arna förutsätter naturligtvis att det inte sker några föränd— ringar i skattesatserna.

Tabell lO Effekter på den offentliga sektorns inkomster och utgifter av en sysselsättningsökning motsvarande l % av totala lönesumman. Förändringar i miljoner kronor på l977 års nivå. Alternativ A: ökningen antas vara jämnt fördelad över alla samhällssektorer.

Staten Kommunerna Soc1a försä rings— ota of ent ig se tor sektorn (exkl interna

transaktioner

Inkomster 596 699 468

därav bidrag 1624

från övriga sektorer - 148 -9

W

Utgifter 332 598 ll3

därav bidrag 904

till övriga sektorer l39 - -

Netto = finansiellt sparande 264 lOl 355 720

SOU 1979: 16

Samband mellan förändringar i sysselsättningen . . .

54 Samband mellanförändringar i sysselsättningen. . . SOU 1979:]4

På motsvarande sätt kan ökningen antas äga rum enbart i den kom- munala sektorn eller endast i näringslivet.

blir l474 milj kr (se tabell ll). Staten får en försämring med l68 milj kr och kommunernas sparande sjunker med l675 milj kr. Komnunernas totala utgifter beräkna kr. Genom ökade kommunalskatter och statliga bidrag stannar så— ledes nettoutgifterna för kommunernas del vid

nästan hälften av totala utgifterna.

Om sysselsättningsökningen i stället fördelas med hälften i den offentliga sektorn och andra hälften i näringslivet (alternative) förbättrat.

ger upphov till motverkas alltså av den försämring som ökningen i den offentliga sektorn svarar för.

En sammanställning av re— sultaten i de fy

ra exemplen ovan redovisas i tabell l2.

teter. Det finns därför anledning studera vad som inträffar då dessa antaganden ändras något. Om istället de indirekt beroende posterna antas vara i större grad beroende av sysselsättningen än i huvudalternativet, t ex att elasticiteten är 0,75 såväl inkomster som utgifter snabbare. Med de förutsättningar som gällde i alternativ a ökar offentliga sektorns finansiella sparande med ytterligare 60 milj kr till 780 milj kr. Enligt

omnunala sektorn, skulle det finansiella sparandet försämras med ytter- ligare 70 milj kr till 1544 milj kr. alternativ c, dvs en ökning av sysselsättningen i den k

Tabell ll Effekter på den offentliga sektorns inkomster och utgifter av en sysselsättningsökning

motsvarande l % av totala lönesumman. Förändringar i miljoner kronor. Alternativ C:

Inkomster

därav bidrag från övriga sektorer

Utgifter därav bidrag

till övriga sektorer

Netto = finansiellt sparande

ökningen antas ske enbart i den kommunala sektorn.

Staten

376 543 567

—l68

ommunerna

l312

576

2987

-1675

oc1a örsa rings- sektorn

99

369

ota o ent ig se tor (exkl interna transaktioner

l588 3062

4474

SOU 1979: 16 Samband mellan förändringar i sysselsattningen . . . 55

56 Samband mellan förändringar i sysselsättningen. . . SOU l979:16

Det förefaller således som om förändringen i de mycket grova an— tagandena har liten inverkan på de totala resultaten. Bilden blir i allt väsentligt densamma, vilket hänger samman med att de poster som klassificerats som indirekt beroende inte utgör en dominerande del av inkomsterna och utgifterna. Osäkerheten i elasticitetsantaganden kan således inte påverka slutsatserna sär- skilt mycket.

Tabell l2 Räkneexempel. Förändringar av det finansiella sparan— det i stat, kommuner och socialförsäkringssektor till följd av en sysselsättningsökning motsvarande l % av lönesumman. Milj kr år l977.

Stat Komnuner Soc.förs Total a) ökningen antas jämnt för- delad över alla sektorer 264 lOl 355 720

b) ökningen sker enbart in- om statliga sektorn —2365 563 369 -l433

c) ökningen sker enbart i den kommunala sektorn - l68 -l675 369 —l474

d) ökningen sker enbart i näringslivet 660 563 369 l592

e) Hälften av ökningen sker inom den offentliga sek- torn och hälften i

näringslivet 0 254 344 90

Av de redovisade exemplen framgår att skillnaderna i det finan- siella sparandet mellan de olika delsektorerna är förhållande- vis stora. Socialförsäkringssektorn visar i alla exempel ett överskott som varierar mellan 344 och 369 milj kr beroende på var sysselsättningsförändringarna äger rum. Socialförsäkrings— sektorn svarar för en obetydlig del av sysselsättningen. Det finansiella sparandet påverkas därför mycket litet av om syssel— sättningsförändringar sker i eller utanför sektorn. För staten och konmunerna däremot blir kostnaderna förhållandevis stora om sysselsättningsgraden ökar inom dessa sektorer. I exempel e

SOU l979:16 Samband mellan jörändringar i sysselsättningen. . . 57

ovan gav kalkylerna vid handen att offentliga sektorns finansi- ella sparande skulle öka med 90 milj kr. För kommunerna skulle emellertid nettokostnaderna bli 254 milj kr medan statens finan— siella sparande blir oförändrat.

Det är således uppenbart att det finns institutionella hinder inom den offentligasektornsom försvårar eller förhindrar en sysselsättningsökning trots att de finansiella kostnaderna för hela offentliga sektorn är obetydliga. Om dessa hinder inte un- danröjs genom att t ex bidragen mellan sektorerna kan anpassas till sysselsättningsutvecklingen är risken stor att sysselsätt— ningsökningen leder till onödiga skatte— och avgiftshöjningar eller att sysselsättningsökningen inte äger rum.

Det förefaller som om det främst är genom att överföra medel från socialförsäkringssektorn till kommunerna och i någon mån till staten som skillnaderna i det finansiella sparandet skulle kunna utjämnas. Detta skulle kunna ske genom att större delar av socialförsäkringssektorn än för närvarande inkluderas i den statliga budgeten. Staten skulle därigenom kunna ta på sig en del av komnunernas utgifter för att öka och stimulera syssel— sättningen. Det skulle t ex kunna ske genom att staten övertog en större del av kostnaderna för barnomsorgen.

När det gäller möjligheterna för den kommunala sektorn att ta på sig ansvaret för att öka sysselsättningen måste man också hålla i minnet att flertalet kommuner i landet får skatteutjäm— ningsbidrag. Det innebär att i den enskilda kommunen motverkas den ökning av skatteunderlaget,som blir följden av en höjd sys— selsättningsgrad i konmunen, av att skatteutjämningsbidraget min— skar. De kalkyler som redovisas i rapporten avser effekterna för hela den kommunala sektorn, dvs samtliga borgerliga primär— kommuner, landsting och kyrkoförsamlingar. Effekterna för de enskilda kommunerna kan således avvika i betydande utsträckning från den bild man får av den totala kommunala sektorn. Likaså kan effekterna fördelade på primärkomnuner och landsting skilja sig betydligt. Med det material som legat till grund för beräk— ningarna har det emellertid inte varit möjligt att göra en sådan uppdelning.

58 Samband mellan förändringar isysselsättningen . . . SOU l979:16

De nu redovisade exemplen och känslighetskalkylerna i anslut— ning till dessa bygger alla på erfarenhetsmässiga bedömningar av sambandet mellan förändringen i sysselsättningen och den offentliga sektorns inkomster och utgifter. I utgångsläget för— utsätts vidare att det finns en begränsad marginell arbets— kraftsresurs som kan sysselsättas. I och med att den resursen utnyttjas antas resursutnyttjandet bli fullt.

Om det krävs en markant förändring av sysselsättningspolitiken för att höja sysselsättningen, på så sätt att de tidigare kon- staterade sambanden mellan sysselsättning och offentlig ekonomi inte kan antas gälla, måste självfallet de nu redovisade exemp- len modifieras. Beräkningarna bygger också på antaganden för genomsnittet och på en aggregerad nivå. Det innebär att beräk- ningarna bör justeras i den utsträckning åtgärderna riktar sig mot särskilda grupper av arbetskraft och där sysselsättningen sker inom vissa begränsade områden. Som exempel kan nämnas att om alla de som sysselsätts, tidigare har varit arbetslösa och uppburit arbetslöshets ersättning, kan det antas att bl a minskningen av statsbidragen till arbetslöshetskassor blir be- tydligt större än som antagits i de redovisade exemplen. Be- räkningsmetoden kan således tillämpas även i detta fall, men antagandena beträffande känsligheten i vissa variabler med hänsyn till sysselsättningsförändringarna måste således juste- ras från fall till fall.

S()l) l979:16

4. OFFENTLIGA SEKTORNS EKONOMI OCH FCRÄNDRINGAR 1 DEN ENSKILDE INDIVIDENS SYSSELSÄTTNINGS- SITUATION

Den typ av generella beräkningar som har presenterats tidigare ger en uppfattning om vilka poster och hur stora de poster är i den offentliga sektorns ekonomi som påverkas av en förändrad sysselsättning. Beräkningarna kan självfallet förfinas i en rad avseenden. Det gäller i synnerhet möjligheterna att anpassa kalkylerna efter de anställdas alternativa försörjningssituation. Det är givetvis så att transfereringsutgifterna påverkas i skif- tande grad beroende på om de nyanställda ursprungligen var hem- mafruar, arbetslösa med ersättning från en erkänd arbetslöshets- kassa, eller sysselsatta i beredskapsarbete eller arbetsmark- nadsutbildning. Vidare är naturligtvis kostnaderna för att undanröja förvärvshinder mycket varierande för olika individer. Likaså är investeringskostnaderna för att skapa arbetstillfällen mycket olika inom de skilda sektorerna. Den maskinella och tekniska utrustningen kan vara mycket omfattande vid vissa arbetsplatser.

Det har emellertid inte varit möjligt att utveckla de nu redo— visade makrobetonade beräkningarna i den här skisserade rikt— ningen. Kalkylerna har i stället kompletterats med olika indi- viduella exempel där specifika antaganden gjorts om de indivi— duella förhållandena i framför allt tre avseenden, nämligen

— alternativ försörjningssituation - samhällets kostnader för att undanröja förvärvshinder

— individuella sysselsättningskostnader i olika samhälls— sektorer.

Beroende på vilka antaganden som görs i dessa tre avseenden på- verkas i olika grad statens, kommunernas och socialförsäkrings-

60 Offentliga sektorns ekonomi och förändringar i den enskilde . . . SOU l979:16

sektorns inkomster och utgifter.

4.1 lndiuidena aZtennaiiua öönaöajningaaiiuation

Som konstaterades tidigare är de enskilda individerna i samhället genom socialförsäkringssystemet, statliga och kommunala bidrag garanterade en viss ekonomisk minimistandard. Syftet med detta är bl a att utjämna de ekonomiska återverkningar som en för— ändrad sysselsättningsgrad kan innebära, antingen den beror på individen själv, t ex skada och sjukdom eller på arbetsmarknads- läget. Det innebär att den inkomstökning som individen får då sysselsättningsgraden ökar motsvaras av en minskning av olika ekonomiska bidrag. Som exempel kan nämnas arbetslöshetsersätt—

ningar.

Till medlemmar i de erkända arbetslöshetskassorna betalas ersätt- ningar på mellan 80 och l80 kr per dag. Ersättningen är skatte- pliktig och fås under en begränsad tid. För personer som inte är medlemmar i arbetslöshetskassor, finns kontant arbetsmark- nadsstöd (KAS). För att få detta stöd måste vissa villkor vara uppfyllda. Man skall ha arbetat minst 4 månader under den senas- te l2—månadersperioden eller varit hemma och vårdat barn under 2 år. Bidraget uppgår till 65 kr per dag. Även det är skatte— pliktigt och fås under högst 180 dagar. Det är därför inte ovanligt att många, främst ungdomar med begränsad yrkeslivser- farenhet, måste komplettera stödet med socialhjälp. För äldre personer som är arbetslösa eller riskerar att bli arbetslösa finns numera möjligheter att bli förtidspensionerade.

En stor del av det arbetskraftstillskott som skett under l970— talet har bestått av hemmafruar. Dessa har vanligen inte haft någon annan försörjning än makens inkomst. Det innebär att de inkomstökningar som sysselsättningen medfört inte har motverkats av några bidragsminskningar, om vi bortser från det 5 k hemma- makeavdraget från skatten på l 800 kr per år som medges vid in— komsttaxeringen. För den enskilde individen går det naturligt— vis inte att bortse från att inkomsttillskottet är förknippat med vissa kostnader. Det gäller t ex barnomsorgskostnader och kostnader för resor till och från arbetet. Detta kommer att

SOU 1979:16 Offentliga sektorns ekonomi och förändringar i den enskilde . . . 61

behandlas i avsnittet om samhällets kostnader för att undanröja förvärvshinder.

1 de fall sysselsättningsökningen sker genom att deltidsarbetande ökar sin arbetsinsats kan man inte heller tala om att det finns något försörjningsalternativ.

4.2. Samhätteia hoatnaden (än att undannöja 5önvänuahinden

Samhällets åtgärder för att främja sysselsättning och undanröja förvärvshinder är många. Bland de statliga insatser som är rik- tade mot enskilda individer kan nämnas beredskapsarbeten med hjälp vid flyttning, arbetsmarknadsutbildning, arbetsförmedling, särskilda åtgärder för handikappade och invandrare och vissa regionalpolitiska insatser. På den kommunala sidan torde den främsta insatsen vara utbyggnaden av daghem.

Möjligheterna att göra individuella exemplifieringar på sam- hälleliga åtgärder med syfte att främja sysselsättning och undan— röja förvärvshinder för den enskilde är mycket stora. Kostnaderna för de olika insatserna varierar betydligt. Eftersom syftet i detta sammanhang främst är att belysa finansiella konsekvenserna av olika åtgärder finns det ingen anledning att närmare gå in på vilka typer av åtgärder som är nödvändiga att vidta. Det kan alltså vara tillräckligt att konstatera att detta är en utgifts- post i kalkylerna som kan variera mycket.

I de fall de redovisade räkneexemplen redovisar ett överskott då en person sysselsätts, dvs inkomsterna för den offentliga sektorn är större än utgifterna, kan alltså detta överskott ställas i relation till vilka sysselsättningsfrämjande åtgärder som man vill vidta. Man måste emellertid hålla i minnet att för att nå just den person för vilken åtgärden är betydelsefull måste man ofta även sprida åtgärderna påandra som kanske ändå skulle ha sysselsatts. De medel som står till buds är i allmänhet tämligen trubbiga.

I många fall är utbyggnaden av barnomsorgen en förutsättning för att hemmafruar skall kunna gå ut på arbetsmarknaden. 1 de räkne-

62 Offentliga sektorns ekonomi och förändringar i den enskilde . . . SOU l979:16

exempel som redovisas nedan har totalkostnaden för en daghems— plats antagits uppgå till 30 000 kr. Kommunerna får statsbidrag på 14 000 kr per plats. En del av kostnaderna täcks också av daghemsavgifter. Hur stor den delen är beror bl a på föräldrar— nas gemensamma inkomst.

Man bör vidare vid en bedömning av olika sysselsättningsfrämjan— de åtgärders effekter beakta i vilken utsträckning åtgärder måste tillämpas generellt eller kan användas individuellt. Dvs vilka åtgärder leder till att just den individ som behöver stöd nås av det och inte andra som ändå skulle ha sysselsatts. Gene— rella åtgärder tenderar att leda till att även de som inte på— verkas av åtgärden också får del av åtgärden.

4.3. Indévtden/s ayaaeaättning »; cum aamhc'LiLthaeizicna/z

Som framgått tidigare blir skillnaderna i den offentliga sek- torns finansiella sparande betydande beroende på i vilken sektor sysselsättningsökningen sker. I de individuella räkneexempel som redovisas nedan har olika alternativ beräknats. Personen antas bli sysselsatt antingen i den statliga sektorn, kommunala sektorn eller näringslivet. När det gäller staten och kommuner- na blir kalkylerna mycket likartade. Det s k arbetsgivarin- trädet på den statliga sidan gör att sjuklönen från försäkrings- kassan redovisas olika. Vidare gör bidragen från staten till kommunerna att fördelningen av kostnaderna mellan staten och kommunerna påverkas. Sett för hela den offentliga sektorn blir effekterna emellertid i stort sett desamma.

4.4. Någna nähneexempct

Med utgångspunkt från de förutsättningar som nu redovisats, pre— senteras här ett antal individuella exempel. Förhållandena av— ser, liksom i makrokalkylerna, inkomståret l977. Förutsättning— arna för varje exempel redovisas separat.

Det första exemplet utgår från en hemmafru som börjar arbeta i den statliga sektorn. Det antas att några åtgärder inte krävs för att undanröja förvärvshinder. Nettokostnader beräknas för

SOU l979:16 Offentliga sektorns ekonomi och förändringar i den enskilde . . .

hela den offentliga sektorn uppgår till ca 42 000 kr att jämföra med en bruttokostnad på drygt 77 000 kr för den statliga sektorn. I jämförelse med makrokalkylerna i kapitel 3 kan nettokostnaden förefalla hög, ställd i relation till bruttokostnaderna. Det sam- manhänger med att endast bostadsbidraget har antagits falla bort

eller minska.

Det andra exemplet avser en hemmafru med KAS och som behöver en daghemsplats för att kunna arbeta utanför hemmet. Hon antas bli anställd i den kommunala sektorn. Hon har samma lön som i det första exemplet. Bruttolönekostnaden antas vara drygt 66 000 kr. Nettokostnaden för offentliga sektorn blir i detta fall drygt 59 000 kr, varav ungefär hälften ligger i kostnader för daghems— plats. Detta är emellertid inte kostnaden för att sysselsätta en person utan 1 l/4 - l 1/2 person eftersom här har medräknats kostnaden för daghemsplats. Om man antar att en person anställd på ett daghem kan göra det möjligt för tre personer att komma ut i arbete blir kostnaden per sysselsatt person i stället ca

45 000 kr.

Det tredje exemplet visar en person som är medlem i en erkänd arbetslöshetskassa. Bruttolönen har antagits vara 6 000 kr per månad. Personen antas bli anställd i näringslivet. Det ger ett finansiellt överskott för den offentliga sektorn på drygt 62 000 kr. Eftersom några kostnader för att undanröja förvärvshinder inte medräknats bör överskottet eller en del av det kunna an— vändas för sådana åtgärder.

Det fjärde exemplet visar de finansiella effekterna av att an— ställa en person i den kommunala sektorn i stället för att ge personen förtidspension, lönenivån är densamma som i det tredje exemplet. Bruttoutgiften för den kommunala sektorn blir i detta fall av storleksordningen 115 000 kr. Sammantaget för den offent— liga sektorn stannar det finansiella underskottet vid ca 31 000 kr.

De nu redovisade individuella exemplen ger anledning att dra följande slutsatser. Som framgått både av resonemangen inled— ningsvis och av makrokalkylerna i kapitel 3 är det endast då

64 Offentliga sektorns ekonomi och förändringar i den enskilde . . . SOU l979:16

sysselsättningsökningen sker i den privata sektorn som kalkyler— na ger ett finansiellt överskott i den offentliga sektorn. Detta överskott växer om det i den sysselsattes alternativa försörj— ning ingår statliga eller kommunala bidrag, t ex arbetslöshets— ersättning, förtidspension. Å andra sidan minskar överskottet av de insatser som måste göras från samhällets sida för att skapa arbetstillfällen eller undanröja förvärvshinder. Dessa in— satser kan i sig bidra till att ge ytterligare arbetstillfällen. En utbyggnad av barnomsorgen är ett exempel på sådana åtgärder. Den kommunala sektorn får svara för en stor del av dessa kost— nader. För hela offentliga sektorn uppstår emellertid ett finan- siellt överskott, även om man antar att en barndaghemsplats måste skapas för att ge möjlighet för en person att arbeta i den privata sektorn. Dessutom har man därigenom bidragit till en stor del av kostnaderna för att sysselsätta en person ytter— ligare i den offentliga sektorn. Det statliga bidraget för barn- stugeplatser är större än den genomsnittliga inkomstökning staten får av att en person börjar arbeta. Det är endast då den sysselsattes inkomst ligger klart över genomsnittet som bidraget är av samma storleksordning som den statliga inkomstförstärk—

ningen.

I de fall den sysselsatte anställs i den offentliga sektorn varierar nettokostnaden mellan 30 000 och 45 000 kr beroende på alternativ försörjning och kostnaden för att undanröja för— värvshinder. Denna kostnad kan jämföras med motsvarande brutto- kostnader som ligger mellan 80 000 och 115 000 kr beroende på löneläge. I samtliga exempel uppstår överskott i socialförsäk- ringssektorn på mellan 8 000 och 17 000 kr.

I kostnaderna för att anställa en person i den offentliga sek— torn ingår ett antaget belopp, vanligtvis ca 15 000 kr, för vissa följdkostnader. Därmed avses vissa inköp från övriga sek- torer för t ex hyrestjänster och löpande förbrukning. Det margi— nella importinnehållet i dessa följdkostnader kan antas vara re— lativt litet. Det innebär att dessa inköp indirekt kan bidra till att öka sysselsättningen i det inhemska näringslivet. Efter— som det i dessa räkneexempel liksom i de exempel som redovisades

SOU 1979:16 Offentliga sektorns ekonomi och förändringar i den enskilde . . . 65

i kapitel 3, förutsätts att resursutnyttnadet är fullt då sys— selsättningen ökat i offentliga sektorn kan inte efterfrågan på näringslivets produktion tillåtas öka. Det innebär att de kostnader som exemplen redovisar måste finansieras t ex genom att andra offentliga utgifter minskas. Därmed tar den offent— liga sektorn tillbaka den efterfrågeökning som följdkostnader- na och de nyanställda med sina inkomster ger upphov till. Den indirekta sysselsättningseffekten uteblir således.

I vissa fall (se exempel 2) har samhället kostnader för att undanröja förvärvshinder. De kan innebära att offentliga kon- sumtionen (löner till anställda vid barndaghem) ökar utan att därmed efterfrågan på näringslivets produktion behöver öka annat än marginellt. I det fallet blir sysselsättningseffekten annorlunda beroende på att de beräknade nettokostnaderna, som de framräknats i exemplen, egentligen täcker en sysselsättnings— ökning i den offentliga sektorn med mer än en person.

'.'.Nf" ul .|._:

' -li * I:! i'll-'Iåljk'Ä'Ea I-t' r'n'l " ""I

. '- | ' ' hi. 'F-1.nl:*_'.f.'::!,|'5. . .; _ __ samliv-ru r . J..: - !WQFGJ'Ä'G I"..'.l"4"' ...,... .'-.t

.. EJ! II:-:Tl 'n'-J 'fJ "livl In. '#Äl' .'..d...1l|.1 ..'1r.'.1I _. ' | . . E'. åt!-h.; :tn'l'il'. r.

. .-=.- I'll-'b'ffl'rimt'f"Htö'lt' . __ _lll-'l.r. H'li " "'n—:'i liiitnlf

7 "Fil.”? I: "h '.:I IM" 'i. le'I'F: |:|I"I*'Tl'.'_— _ l.. . . _". älg.-'å' 'J'IJ, F .jaLl'r-C. |j,..1'| nu .l'|1||_ IIHJIL :"I I.": ene-sond nliJ'F--r..1.-. '.IJUl-IFI'H! l I'll—lmi'l'l' - I":;|!'"."""'l"!'-ll'.'-'l'-n -':.|- r n:.ln .- ' ' |. ' '|'-|

SOU l979:16 Offentliga sektorns ekonomi och förändringar i den enskilde . . . 67

Finansiella strömmar i offentlig sektor till följd av en enskild individs förändrade sysselsättningssituation.

EXEMPEL l

Förutsättningar:

Alternativ försörjning:

Arbete i hemmet Sysselsatt inom statlig verksamhet

Samhällets kostnader för att undanröja förvärvshinder: 0 kr

Staten

Inkomster 12 900 statlig skatt 2 800 arbetsgivaravgifter 6 300 sjuklön (arbetsgivarinträde) 3 800

Utgifter 77 290+x Löner 48 000 Arbetsgivaravgifter 18 720 övriga kostnader 10 000 Bidrag till sjukförsäkring 570 Kommunala bidrag x Netto —64 390—x

Kommuner

Inkomster 11 600+x Kommunalskatt 11 600 Statsbidrag x

Utgifter —3 000 minskade bostadsbidrag —3 000

Netto 14 600+x

Socialförsäkringssektorn:

Inkomster 12 010 Arbetsgivaravgifter 11 440 Bidrag till sjukförsäkring 570

Utgifter 3 800 Sjukpenning 3 800

Netto 8 210

Offentlig sektor,netto —41 580

68 Offentliga sektorns ekonomi och förändringar i den enskilde. . . SOU l979:16

EXEMPEL 2

Förutsättningar

Alternativ försörjning: arbetslös med KAS—bidrag Sysselsatt i den kommunala sektorn

Samhällets kostnader för att undanröja förvärvshinden: 30 000 kr (daghemsplats)

Staten, netto

Inkomster 4 800 Statlig skatt 2 800 Arbetsgivaravgifter 2 000

Utgifter 14 570+x Statsbidrag för daghem 14 000 Statsbidrag för sjukförs 500 Statsbidrag till kommunerna x

Netto -9 770—x

Kommuner

Inkomster 34 880+x Arbetsgivaravgifter 5 280 Kommunalskatt 11 600 Allmänna statsbidrag x Bidrag för daghem 14 000 Kommunala avgifter 4 000 Utgifter 101 720 Daghemsplats 30 000 Löner 48 000 Arbetsgivaravgifter 18 720 övriga kostnader 10 000 Minskade bidrag 5 000 Netto —66 840+x

Socialförsäkringssektorn

Inkomster 12 010 Arbetsgivaravgifter 11 440 Statsbidrag 570 Utgifter —5 200 Sjukpenning 3 800 KAS (65—15 = 50 kr/dag) -9 000

Netto 17 210

Offentlig sektor, netto -59 400

SOU 1979:16 Offentliga sektorns ekonomi och förändringar i den enskilde . . . 69

EXEMPEL 3 Förutsättningar Alternativ försörjningssituation: Arbetslös med kassabidrag 150 kr/dag Sysselsatt inom privat sektor Samhällskostnad för att undanröja förvärvshinder: 0

Kalkyler Sysselsättningskostnad 100 080 Löner (6 000 kr/mån) 72 000 lönebikostnader (39 %) 28 080

Staten Inkomster 14 500 Statlig skatt 11 500 Arbetsgivaravgifter 3 000

Utgifter —17 200 Statsbidrag till kassa —18 000 Bidrag till sjukförs. 800

Netto 31 700

Kommuner Inkomster 18 750 Kommunalskatt (28 kr) 18 750

Utgifter 0 0

Netto 18 750

Socialförsäkringssektorn

Inkomster 40 Arbetsgivaravgifter 17 160 Bidrag till sjukförs. 800 Bidrag till kassa -18 000

Utgifter —11 700 Arbetslöshetsersättn (./. skatt) —18 000 Sjukpenning 6 300

Netto 11 740

Offentliga sektorn, netto 62 110

70 Offentliga sektorns ekonomi och förändringar i den enskilde. . . SOU l979:16

EXEMPEL 4 Förutsättningar Alternativ försörjning: Förtidspension 19 000 (i praktiken skattefritt) + bostadsbidrag Anställd i den kommunala sektorn

Samhällets kostnader för att undanröja för— värvshinder eller ge arbete antas vara 0 kr

Kalkyler

Sysselsättningskostnader 115 080 Löner (6 000 kr/mån) 72 000 Lönekostnadspålägg (39 %) 28 080 övriga kostnader 15 000

Staten

Inkomster 14 500 Statlig inkomstskatt 11 500 Arbetsgivaravgifter 3 000

Utgifter 800+x Bidrag till sjukförs. 800 Bidrag till kommuner x

Netto 13 700+x

Kommuner

Inkomster 26 670+x Kommunalskatt 18 750 Tillräknade pensionsavg 7 920 Statsbidrag x

Utgifter 102 000 Sysselsättningskostnad (./. sjuklön) 108 000 Bostadstillägg -6 000

Netto —75 330—x

Socialförsäkringssektorn

Inkomster 17 960 Arbetsgivaravgifter 17 160 Bidrag till sjukförs. 800

Utgifter —12 700 Sjukpenning 6 300 Pension —19 000 Netto 30 660

Offentliga sektorn, netto -30 970

SOU l979:16

DETALJERAD REDOVISNING AV OFFENTLIGA SEKTORNS INKOMSTER OCH UTGIFTER UPPDELADE EFTER GRAD AV

SYSSELSÄTTNINGSBEROENDE

Innehåll:

1.1 Statens inkomster uppdelade efter grad av sysselsättningsberoende

1.2 Statens utgifter uppdelade efter grad av sysselsättningsberoende

1.3 Kommunernas inkomster uppdelade efter grad av sysselsättningsberoende

1.4 Kommunernas utgifter uppdelade efter grad av sysselsättningsberoende

1.5 Socialförsäkringssektorns inkomster upp- delade efter grad av sysselsättningsberoende

1.6 Socialförsäkringssektorns utgifter uppdelade efter grad av sysselsättningsberoende

1.7 Transaktioner inom den offentliga sektorn

BILAGA 1

72

73

74

75

76

77

78

Statens inkomster uppdelade efter grad av sysselsättningsberoende

Inkomster I Direkt beroende av

sysselsättningen

II Indirekt beroende av sysselsättningen

III Direkt beroende av

IV Indirekt beroende av totala sysselsättningen totala sysselsättningen

V Oberoende av sysselsättningen

inom staten inom staten Direkta Statlig inkomstskatt. Kupongskatt

skatter

Indirekta skatter

Avgifter Tillräknade pensionsavgifter

Total inkomstskatteupp-

börd ./. kommunalskatt ./. folkpensionsavgift ./. sjukförsäkr.avgift ./. egenavgift t ATP

Allm arb.giv.avgift Barnomsorgsavgift Arbetsm.utb.avgift Vuxenutb.avgift Lönegarantiavgift

1) Motsvaras av utgifter inom andra delsektorer av den offentliga sektorn. 2) Dessa skatter har, som framgår av sid 25,

selsättningsförändringar

1 näringsliver.

1 räkneexemplen antagits vara beroende endast av sys—

Bilskatter Mervärdesskatt Särskild varuskatt Skatt på sprit. vin, Malt och läskedrycker Energiskatt

Tullar

Utskiftningsskatt Skogsvårdsavgift Bevillningsavgift Arvs- och gåvoskatt Lotterivinstskatt Stämpelskatt

Driftsöverskott Erhållna räntor Aktieutdelning Inkomster från affärsverk

Arrenden, patent Ersättning från ]) soc.försäkr.sektorn övriga trans- fereringar

72 Bäaga ]

SOU l979:16

Statens utgifter uppdelade efter grad av sysselsättningsberoende

_________________________________________________——__———_————

IV Indirekt beroende av V Oberoende av totala sysselsättningen totala sysselsättningen sysselsättningen

Utgifter

I Direkt beroende av sysselsättningen inom staten

II Indirekt beroende av sysselsättningen

inom staten

III Direkt beroende av Bilaga 1.2

________________________________________._________—_———————————

Transfere— ringar till hushåll

till social— försäkrings- sektornl)

till kommuner

1)

till företag till utlandet

Konsumtion

Inves- teringar

Löner Arbetsgivaravg Indirekta skatter Hyror

Militär beklädnad. Livs-

Beredskapsarbeten Arbetsmarkn.utb. (neg korrelerad)

Bidrag till drift av grundskolor och gymnasieskolorl) Skatteutjämnings— bidragl) Skattebortfalls- bidragl) (neg korr.) Skattekompensationl

medel.Reparationer(exk1 löner)

Bruttoinvesteringar

l) Motsvaras av inkomster inom andra delsektorer av den offentliga sektorn

Bostadsbidrag (neg korrelerad)

Bidrag till sjuk- försäkringenl

Bidrag till arbetålös—

hetsförsäkringen1 (neg korrelerad) Bidrag till folkpen- sioneringen l)

(neg korrelerad)

Bidrag för förlust- täckning (neg korr)

övriga transfe— reringar till hushåll. Utbe- talda pensioner

övriga bidrag till socialför— säkr.sektorn l)

övriga bidrag]) till kommuner

övriga bidrag till företag

Transf.t.ut1andet

övrig konsumtion

Investeringar i mark och anläggn.

Bilaga ] 73

Kommunernas inkomster uppdelade efter grad av sysselsättningsberoende Bilaga 1.3

%

Inkomster

1 Direkt beroende av

sysselsättningen

II Indirekt beroende av III Direkt beroende av IV Indirekt beroende av V Oberoende av

sysselsättningen l totala sysselsättningen totala sysselsättningen sysselsättningen

i kommunerna kommunerna —————————————————————————————————————-—————————————————————————————————————————————————————-————————————————————————————— Direkta skatter

Indirekta skatter

Stats- bidrag

Avgifter

övriga inkomster

Bidrag till drift av grund- och gymnasieskolor

Tillräknade pensionsavgifter

Kommunal inkomstskatt

Indirekta skatter

Skatteutjämningsbidrag övriga allmänna Skattebortfallsbidrag bidrag (negativt) övriga speciella Skattekompensation bidrag

Nominella avgifter

Driftsöverskott Erhållna räntor Aktieutdelning Arrenden, patent Ersättning från socialförsäkrings- sektorn

74 Bilaga 1

S()IJ 1979 H

Kommunernas utgifter uppdelade efter grad av sysselsättningsberoende Bilaga 1.4

_______________________________________——————-—————————————

Utgifter I Direkt beroende II Indirekt beroende III Direkt beroende IV Indirekt beroende V Oberoende av av sysselsattningen av sysselsättningen av totala sysselsätt— av totala sysselsätt- sysselsätt—

inom sektorn inom sektorn ningen ningen ningen

Konsumtion Löner Hyror övriga konsum- Arbetsgivaravgifter tionsutgifter Indirekta skatter

Investe— Förvaltnings— Investeringar ringar byggnader Transfe— Bostadsbidrag Socialhjälp Subventioner

reringar (neg korrelerade) (neg korrelerade) Erlagda räntor övriga transfereringar Arrenden, patent utbetalda pen- sioner Bidrag till socialförsäk— ringssektorn

SOU l979:16

BHaga ] 75

Socialförsäkringssektorns inkomster uppdelade efter grad av sysselsättningsberoende Bilaga 1.5

____.____.________.________.________________________._______________________________________________________________

Inkomster III Direkt beroende av IV Indirekt beroende av V Oberoende av sysselsättning sysselsättning sysselsättning

_______________________________________________________________________________________________________________.____

Avgifter Samtliga arbets- givaravgifter och egenavgifter

Bidrag från stat Bidrag till sjukförs. Bidrag till KBT från och kommun (positivt korrelerad) kommuner

Bidrag till folk— pensioner

Bidrag till arbetslöshets— försäkring (negativt korrelerade)

Ränteinkomster Ränteinkomster Aktieutdelning

76 löhaga 1

SOU 1979: 16

Socialförsäkringssektorns utgifter uppdelade efter grad av sysselsättningsberoende

___________________________________________________________________________________________________________________________

IV Indirekt beroende av

Utgifter III Direkt beroende av sysselsättning utanför

sektorn

II Indirekt beroende av sysselsättningen inom sektorn

I Direkt beroende av sysselsättningen inom sektorn

sysselsättning utan- för sektorn

__.______________________________________________.____________________________________________________________________________

Transfere— ringar till hushåll

Utbetalning av sjuk- penning (positivt korrelerad)

Utbetalning till arbetslöshetskassor (negativt korrelerad)

Ersättning från socialför- Säkrings— sektorn till övriga sektorer

Administrationskostnad för arbetslöshetsför-

säkringen

(negativt korrelerad)

Löner Arbetsgivar- avgifter

Konsumtion övriga komsumtions- utgifter

Investeringar

Investering

Bilaga 1.6

V Oberoende av sysselsättningen

Folkpensioner ATP Delpensioner Frivillig pen- sionsförsäkr Läkarvårdsers, tandvård, handikapphjälp- medel, Läkemedel Yrkesskadeförs.

Ersättning för utbetalning av folkpensioner Ersättning för sjukhusvård

Investeringar

iOU l979:16

BHaga ] 77

78 [klaga 1 SOU l979:16

Bilaga 1.7

Transaktioner inom den offentliga sektorn som är direkt eller indirekt beroende av sysselsättningen

______._______________________________________________ Motsvaras av inkomster

åtatligé_sektgrn_utgifter

Grupp III a. Direkt positivt be— roende av totala sysselsättningen

Bidrag till kommuner för drift av gymnasie- och grundskolor, lönekostnader (11 122)

Skatteutjämningsbidrag (3166)

Kompensation till kommuner för 1974 års skattereform (1318)

Grupp III b. Direkt negativt be— roende av totala sysselsättningen

Skattebortfallsbidrag till kom- muner med anledning av 1970 års skattereform (841)

Grupp IV a. Indirekt postivt be- roende av totala sysselsättningen

Bidrag till sjukförsäkringen (5058)

Grupp IV b. Indirekt negativt be- roende av totala sysselsättningen

Bidrag till folkpensioneringen (6095)

Bidrag till arbetslöshetsför— säkringen a) statsbidrag till arbetslös-

hetskassor minus arbets— givaravgifter

b) omställningsbidrag

c) kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) minus arbetsgivarav— gifter

kommuner (grupp 1)

kommuner (grupp III a)

kommuner (grupp III a)

kommuner (grupp III b)

Socialförsäkrings- sektorn (grupp IV

Socialförsäkrings— sektorn (grupp IV

Socialförsäkrings- sektorn (grupp IV

6)

b)

SOU l979:16 SYSSELSÄTTNINGSUTREDNINGEN PM Ove Nilsson 1977 05 03

BILAGA 2

INDELNING AV STATSBUDGETEN I SYSSELSÄTTNINGSBEROENDE

KOMPONENTER

Innehåll:

1. Inledning

2. Olika indelningar av den statliga

.3.1 .3.2 .3.3

wwwwwwww

.b

Bilaga 2.1

Bilaga 2.2

Bilaga 2.3

budgetens inkomster Uppställning enligt statsbudgeten Realekonomisk klassificering

Den statliga budgetens syssel- sättningsberoende inkomstposter Inkomstskattetiteln Inkomstskatter Socialförsäkringsavgifter Folkpensioneringsavgifter m m Sjukförsäkringsavgifter övriga arbetsgivaravgifter övriga statsinkomster Sammanfattning

Hur påverkas statsinkomsterna av förändringar i sysselsättningen Effekter på lång sikt Effekter på kort sikt

Statsbudgetens utgifter

Sammanställning av arbethivaravgifter och avgiftsuttag i % för åren 1974-1979

Den statliga budgetens inkomster upp- delade efter grad av sysselsättnings- beroende (tabell 1)

Den statliga budgetens utgifter upp— delade efter grad av sysselsättnings- beroende (tabell 2)

80

80 80 81 83

33

86 88

90 91 92 92 93

94

94 95

96

98

99

100

80. Bäbga 2

SOU l979:16

1 INLEDNING

Flera poster i den statliga budgeten är direkt beroende av det allmänna sysselsättningsläget i samhällsekonomin. Som exempel kan nämnas att vissa skatter och avgifter uttas direkt på löne— summan. Vissa bidrag och statliga åtgärder avpassas i storlek och omfattning till arbetsmarknadsläget.

För att kunna belysa samspelet mellan den statliga budgeten och det allmänna sysselsättningsläget kommer i denna PM de kompo— nenter att beskrivas och diskuteras som i den statliga budgeten, främst på inkomstsidan, är direkt beroende av sysselsättningen. Med detta material som grund är det möjligt att åtminstone an- tyda de följdverkningar, som uppstår på inkomstsidan i den stat- liga budgeten då man vidtar åtgärder för att stödja sysselsätt— ningen. Denna beskrivning kan därmed utgöra ett underlag för att t ex bedöma olika arbetsmarknadspolitiska åtgärders samhälls- ekonomiska effekter.

2 OLIKA INDELNINGAR AV DEN STATLIGA BUDGETENS INKOMSTER 2.1 UPPSTÄLLNING ENLIGT STATSBUDGETEN

Den statliga budgetens inkomster kan indelas på olika sätt. I statsbudgeten redovisas huvudgrupperna Skatter (89 % av totala inkomsterna enligt statsbudgeten för budgetåret 1976/77), Uppbörd i statens verksamhet (2 %), Diverse inkomster (1 %) och Inkomster av statens kapitalfonder (5 %) samt Inkomster på kapitalbudgeten (3 %) (se tabell 1). I den sistnämnda posten ingår avskrivningar. Denna uppställning av inkomsterna fast— slogs i samband med 1937 års budgetreform. Riksdagen beslutade hösten 1977 om riktlinjer för en modernisering av det statliga budgetsystemet som skall gälla fr o m budgetåret 1980/81. Bl a kommer drift— och kapitalbudgeten att slås ihop vilket får vissa konsekvenser på uppställningen av inkomsterna.

SOU l979:16

2.2. Reatehonomiah htaaaijieentng

I den realekonomiska klassificeringen (se tabell 2), som används för att bl a analysera statsinkomsternas samhällsekonomiska effekter, uppdelas inkomsterna i direkta och indirekta skatter, avgifter, inkomster av kapital och rörelse samt övriga statsin- komster. Denna indelning används t ex i nationalbudgetarna för att analysera de finanspolitiska effekterna av förändringar i den offentliga sektorns inkomster och utgifter på övriga sam— hällssektorer.

De direkta skatterna utgår direkt vid inkomstkällan. De svarade budgetåret 1975/76 för 36 % av de totala statsinkomsterna. I de direkta skatterna ingår inkomstskatt, bolagsskatt, förmögenhets- skatt, lotterivinstskatt, samt arvs- och gåvoskatt. De indirekta skatterna är skatt på vissa slag av förbrukning. Som exempel kan nämnas mervärdesskatt, skatt på sprit, vin och tobak. Även vissa inkomster som benämns avgifter, t ex allmän arbetsgivar- avgift, ingår i de indirekta skatterna. De indirekta skatterna svarade budgetåret 1975/76 för 53 % av de totala statsinkomsterna. Avgifter som erläggs av enskilda personer eller företag för sär— skilda tjänster som staten tillhandahåller svarade budgetåret 1975/76 för drygt 2 % av statsinkomsterna. Som exempel på sådana avgifter kan nämnas passavgifter och avgifter för läkemedels- kontroll.

I statens inkomster av kapital och rörelse ingår bl a räntein- komster av statlig kreditgivning. Av dessa är inkomsterna från lån för bostadsbyggande de största. Vidare ingår de inlevererade överskotten från de statliga affärsverken liksom utdelningen på aktierna i de statliga bolagen. Inkomsterna av kapital och rörelse svarade budgetåret 1975/76 för drygt 5 % av statsin- komsterna.

övriga statsinkomster, bestående främst av avskrivningar och andra bokföringsmässiga poster, svarade för knappt 3 % av stats- inkomsterna budgetåret 1975/76.

82 Bilaga 2

Tabell 1 Totalbudgeten 1975/76 milj.kr

A Skatten, augiéten, m m Skatt på inkomst och förmögenhet samt socialförsäkringsavgifter m m övriga skatter på ink., förm. och rörelse Automobilskattemedel: Bensinskatt Vägtrafikskatt Allmän arbetsgivaravgift Tullar och acciser: Tullmedel Mervärdeskatt Särskilda varuskatter Omsättningsskatt på motorfordon Tobaksskatt Skatt på sprit Skatt på vin Skatt på malt— och läskedrycker Energiskatt Särskild vägtrafikskatt övriga tullar och acciser Uppbörd i statens verksamhet Diverse inkomster:

Bötesmedel Totalisatormedel Tipsmedel Lotterimedel övriga diverse inkomster Summa 8 Inhamaten au Atatena kapitatéondea Statens affärsverksfonder: Postverket Televerket Statens järnvägar Statens vattenfallsverk övriga affärsverk Riksbanksfonden Statens allmänna fastighetsfond Försvarets fastighetsfond Statens utlåningsfonder: Lånefonden för bostadsbyggande övriga utlåningsfonder Fonden för låneunderstöd Fonden för statens aktier Fonden för beredskapslagring Statens pensionsfonder Diverse kapitalfonder Summa C Kapitaåbudgetena tnhomatea Avskrivningsmedel och övriga kapital— medel inom fonderna: Statens affärsverksfonder övriga kapitalfonder övrig kapitalåterbetalning Summa

Totalbudgetens inkomster

SOLJl979J6

Begeyiåa9e_be1999

(JJ & m—OOWN—lwdo __|

(».)N

NN

mm

631 185 891 890 001 647 826 059 200 408 828 168 190 532 865 070 193 312 162 929 108 129 346 227 118

099 1 150 139 685 124 450 540 125 410 282 128 147 56 92 98 79

554 075 479

566 934

SOU l979:16

Tabell 2 Utfallet av statens totala inkomster budgetåren

'7 1971/72 — 1975/76. Milj. kr.

,________________________________________________________________.____

1971/ 7 1972/ 7 1973/ 7 1974/ 7 1975/ W 72 0 73 ” 74 ” 75 ” 76 ”

Direkta skatter 20520 39,6 19053 35,0 20331 33,1 24916 34,4 34170 36,4

Indirekta skatter 25834 49,8 28882 53,0 33521 54,5 39349 54,3 49713 52,9

Inkomst av

kapital och

rörelse 2703 5,2 3249 6,0 3777 6,1 4151 5,7 5096 5,4

Avgifter

och bidrag 1190 2,3 1382 2,5 1417 2,3 1515 2,1 2270 2,4 övriga inkomster 1582 3,1 1948 3,5 2443 4,0 2559 3,5 2684 2,9 Summa 51830 lO0,0 54513 100,0 61489 100,0 72490 100,0 93934 100,0

_______________________________________________________________________

3 DEN STATLIGA BUDGETENS SYSSELSÄTTNINGSBEROENDE

INKOMSTPOSTER

Statsbudgetens inkomster skulle också, som nämndes inledningsvis, kunna indelas efter i vilken mån de olika inkomstposterna är be- roende av sysselsättningsläget. Innan ett sådant försök att in- dela inkomsterna presenteras här, finns det anledning att närmare studera inkomsterna som redovisas på den s k inkomstskattetiteln eller Skatt på inkomst och förmögenhet samt socialförsäkrings- avgifter m m som titeln benämns i statsbudgeten.

5.1 Inbomaiahaitetiteån

På denna titel redovisas både inkomster och utgifter. Bruttoinkomst— erna på titeln överstiger de totala statsinkomsterna i statsbud— geten. Detta sammanhänger med att staten förutom uppbörden av statlig skatt även svarar för uppbörden av kommunal skatt och socialförsäkringsavgifter som i sin tur omförs från inkomst- skattetiteln till kommuner resp olika delar av socialförsäkrings— systemet. Det återstående nettot, efter det att omföringarna har gjorts, redovisas som inkomstpost i statsbudgeten. Det svarade

Bilaga 2 83

84 Bilaga 2 SOU l979:16

budgetåret 1975/76 för drygt 43 % av totala statsinkomsterna. Nettot på titeln utgjorde samma budgetår ca 41 % av totala in— komsterna på titeln.

Den alldeles övervägande delen av de skatter och avgifter som redovisas över inkomstskattetiteln beräknas med lönesumman (helt eller delvis) som underlag. Detta gäller även ATP—avgift— erna som, trots att de debiteras och uppbärs på samma sätt som övriga socialförsäkringsavgifter, inte redovisas över den stat- liga budgeten. De sammanlagda skatterna och avgifterna som be- räknas med lönerna som grund överstiger således de totala in— komsterna som redovisas i den statliga budgeten.

De skatter och avgifter som omförs från inkomstskattetiteln till kommuner och olika delar av socialförsäkringssystemet omförs enligt olika principer. Vissa socialförsäkringsavgifter omförs direkt med samma belopp som de influtit på titeln. Andra poster omförs med betydande eftersläpning. Kommunalskatterna utbetalas med ett preliminärt förskott samma år men slutregleras först efter två år. Detta medför att de kortsiktiga effekter som upp- står av marginella löneökningar, antingen dessa beror på en sysselsättningsökning eller en förtjänstökning, vanligtvis blir väsentligt annorlunda än effekterna sedda över en längre period.

Av tabell 3 framgår att totala bruttouppbörden på inkomstskatte— titeln budgetåret 1975/76 var 99 157 milj kr. Av dessa var 78 071 milj kr eller närmare 80 % hänförliga till inkomst- (statlig och kommunal) och förmögenhetsskatt. Samma budgetår återbetalades 5 017 milj kr till de skattskyldiga i form av överskjutande skatt och övriga restitutioner varför inkomst— skatteuppbörden kan beräknas till 73 054 milj kr. Närmare 83 % (76,5) av dessa avsåg skall från löntagarhushåll, 10 % (13,8 %) hänför sig från enskilda företagare och resterande 7 % (9,7 %) inbetalades av juridiska personer. (Siffror inom parentes anger motsvarande fördelning för tio år sedan, budgetåret 1965/66.)

Denresterande bruttouppbörden på inkomstskattetiteln, ca 20 % eller 20 474 milj kr, består av olika typer av socialförsäkrings— avgifter som framgår av tabell 3.

SOU 1979:16 Bilaga 2 85

Tabell 3. Redovisning av uppbörd och skatter samt avgifter på titeln Skatt på inkomst och förmögenhet samt Social- försäkringsavgifter m m. Budgetåret 1975/76.

Skatt på Folkpen- Sjukför- övriga Summa inkomst sionsav- säkr soc.förs. och för- gifter avg.

mögenhet Prel A-skatt 60 294 60 294 Prel B-skatt 8 258 8 258 Fyllnadsskatt 5 935 5 935 Kvarstående skatt 2 486 2 486 Tillkommande skatt 1 098 1 098 Socialförsäkrings- avgifter fr staten 717 1 196 89 2 002 Direktdeb avg 6 292 9 921 1 573 16 306 Fyllnadsbet av soc.avg 1 363 Kvarst soc.avg 754 Ersättn fr sjuk— försäkr o APfond 49 49 Egenavgifter 248 364 6121)

Summa inkomster 78 071 7 894 11 530 1 662 99 157

Kommunalskatte— medel 37 340 37 340 överskjutande sk 4 504 4 504 övriga restitutioner 513 513 Omföringar av soc.försäkr.avg 1 315 1 315 Förskott till försäkr.kassor 13 305 13 305 Utbet till AP-fonden 567 567 Omföringen till andra titlar 369 369 Omföringen av 1) egenavg 612 612 Summa utgifter 43 905 13 305 1 315 58 525 Netto 34 166 7 894 -1 775 347 40 632

l) ingår med samma belopp under både inkomster och utgifter

86 Bilaga 2

SOU l979:16

Av tabell 3 framgår vidare att bland utgifterna dominerar utbe— talningar av kommunalskattemedel (37 340 milj kr budgetåret 1975/76) och utbetalningar av förskott till de allmänna för- säkringskassorna (13 305 milj kr). De sistnämnda utbetalas till de allmänna försäkringskassorna i den takt de behöver för sina utgifter i form av t ex sjukpenning, läkemedels- och sjukvårds- ersättningar. Utbetalningarna sker oberoende av inbetalningarna av sjukförsäkringsavgifter. Detta gör att sjukförsäkringen periodvis kan uppvisa kassamässiga över- eller underskott som påverkar utfallet på inkomstskattetiteln.

Förutom att beskriva inkomstskattetiteln utifrån inkomster och utgifter på titeln kan titeln redovisas genom att nettot upp— delas efter olika komponenter. Av tabellen framgår även hur de olika skatterna och avgifterna bidrar till nettot på inkomst— skattetiteln.

5.2 Inkomaiahattea

Inkomståret 1976 beräknas den statliga inkomstskatten uppgå till 26 823 milj kr och den kommunala inkomstskatten till 42 6631) milj kr. Den ”kommunala" skatten på beskattade sociala förmåner vid sjukdom, arbetslöshet m m som tillgodoförs staten skattas för samma år till 2 898 milj kr. Den statliga inkomstskatten reduceras av den s k skattereduktionen (hemmamakeavdraget). Ett avdrag som görs direkt frånden påförda skatten för individer vars make/maka har inkomster understigande 4 500 kr. Skatte- reduktionen beräknas inkomståret 1976 ha uppgått till 1 466 milj kr. De nu uppräknade inkomstskatterna svarade för totalt 70 918 milj kr. (26823 + 42 663 + 2 898 — 1466). Den statliga skatten utgjorde l3,3 % av den statligt taxerade inkomsten och 37,8% av totala slutliga skatten. Den kommunala skatten inkl skatt på beskattade sociala förmåner uppgick till 26,15 % (= kommunala medelutdebiteringen) av den kommunalt beskattningsbara inkomsten, d v s den taxerade inkomsten minus medgivna extra avdrag och grundavdrag (generellt 4 500 kr). I relation till den kommunalt taxerade inkomsten svarade kommunalskatten för 22,29 %. Den sam—

1) Enligt RRV:s beräkning av statsinkomsterna till kompletteringspropositionen 1976/77

iou l979:16

imanlagda skatten uttryckt som andel av den taxerade inkomsten uppgick således till 35,28 % 1976. Här bortses från att de statliga och kommunala beskattningsunderlagen skiljer sig åt i

vissa förvärvskällor.

I de nu nämnda beloppen ingår skatt på inkomster från samtliga förvärvskällor och hänsyn har också tagits till de avdrag och

underskott som uppkommer i andra förvärvskällor. Lönerna ut—

gjorde år 1976 ca 80 % av de statliga taxerade inkomsterna.

Det finns anledning att studera hur inkomstskatterna återspeglas i uppbörden av skatt för att belysa hur skatteuttaget påverkar det kassamässiga inflödet av inkomstskatt.

Den preliminära A—skatten avser huvudsakligen skatt på löner. Den uppgick till 65 550 milj kr år 1976. Med antagande om samma andel statlig och kommunal skatt som i den slutliga skatten kan den statliga skatten beräknas till 24 792 milj kr. Det bör dock påpekas att preliminär A—skatt beräknas utan hänsyn till andra inkomster eller till avdrag, bortsett från jämkningar som med- getts för t ex underskott i andra förvärvskällor vilket reducerar preliminärskatteinbetalningarna. Å andra sidan ingår i prelimi- när A-skatt också skatt på vissa pensioner och skatt på sjuk- penning. En stor del av inkomstskatterna flyter inte in i form av preliminär A-skatt samma år utan betalas i form av fyllnads- betalningar eller kvarskatt under senare år.

Som framgick ovan, vid beskrivningen av inkomstskattetiteln, upp- bär staten hela inkomstskatten. Den kommunala delen av inkomst- skatten omförs med viss eftersläpning till kommunerna. På kort sikt (ett till två år) tillgodoförs staten hela inkomstskatten.

Efter två år utbetalas inkomstskatten till kommunerna. Dessa ut— betalningar består av både förskott och slutreglering av kommu- nalskattemedel, som bestäms av inkomsterna två år tidigare. Först på längre sikt (5 år och längre) överensstämmer de beräk- nade inkomsteffekterna någorlunda med de kassamässiga effekterna.

Bilaga 2 87

88 Bilaga 2

SOU 1979:16

3.3 Sociakäönaähaingaavglätea

Det finns f n (1977) 13 lagstadgade arbetsgivaravgifter (se sär- skild sammanställning, bilaga 2.1. Avgifterna erläggs av arbets— givare och av egna företagare (endast vissa avgifter). Avgifts- underlaget för egna företagare är inkomster av jordbruk och rörelse. Viss avgiftsbefrielse gäller för allmän arbetsgivar— avgift. Avgiftsunderlaget för arbetsgivare är fr o m 1976 i huvudsak av två slag. Avgiftsunderlaget för slutlig debitering av ATP—avgift är den del av den utbetalade lönesumman till den anställde som överstiger ett basbelopp upp till 7 1/2 basbelopp. (Basbelopp april 1977 är 10 400.) Avgiftsunderlaget för den allmänna arbetsgivaravgiften är de utbetalade löner till an— ställda som överstiger 500 kr. I princip gäller fr o m 1976 motsvarande avgiftsunderlag även för sjukförsäkringsavgifter och flertalet övriga socialförsäkringsavgifter. De olika avgifts- underlagen beräknade för 1976 framgår av sammanställningen nedan (milj kr).

Avgiftsunderlag Direktdebiterade Statliga Statliga Summa till arbetsgivare affärs- myndig-

verk heter ATP 104 500 6 080 9 540 120 120 Allmän arbets- ]) 1) givaravgift 143 400 7 700 11 910 163 010 Sjukförsäkring m fl 143 400 7 850 12 150 163 400

1)därav 4 400 milj kr i det inre stödområdet

De sammanlagda slutliga arbetsgivaravgifterna för 1976 kan så- ledes beräknas till följande belopp:

ATP—avgiften 11,70 % av 120 120 = 14 054 milj kr Allmän arbets- givaravgift 4 % av 158 610 och

2 % av 4 400 = 6 432 " " övriga avgifter 16,375% av 163 400 = 26 757 " "

Summa arbetsgivaravgifter 47 243 milj kr

lsou l979:16

De sammanlagda arbetsgivaravgifterna för år 1976 kan således upp- skattas till 47 243 milj kr, vilket är 28,9 % av avgiftsunder— laget till sjukförsäkringen.

Samtliga avgifter uppbärs och debiteras av riksförsäkringsverket utom avgifter från mindre arbetsgivare och egna företagare som debiteras på skattsedeln. Avgifter från statliga affärsverk och myndigheter debiteras i särskild ordning. övriga arbetsgivare direktdebiteras dels preliminära avgifter, dels kvarstående av- gifter. De preliminära avgifterna beräknas genom en uppräkning av avgiftsunderlaget två år tillbaka. En uppräkningsfaktor fast- ställs för varje år med hänsyn till den beräknade löneutveckling— en under tvåårsperioden. Avgiften för år 1976 beräknades så— lunda som om avgiftsunderlaget för år 1974 höjts med 24 %. Den kvarstående avgiften debiteras med eftersläpning av två år. Den fastställs när det definitiva avgiftsunderlaget föreligger. Kvarstående avgifter beräknas som skillnaden mellan å ena sidan den slutliga avgiften beräknad på det definitiva avgiftsunder- laget och å andra sidan de preliminära avgifter som inbetalats och eventuellt frivilliga fyllnadsbetalningar av preliminära av- gifter som gjorts. Storleken på kvarstående avgifter och fyll- nadsinbetalningar av avgifter är beroende av hur stor uppräk— ningsfaktorn är i förhållande till den faktiska löneökningen under tvåårsperioden. För år 1976 beräknas omkring 88 % av de slutliga avgifterna till direktdebiterade arbetsgivare ha influ— tit i form av preliminäravgifter. Av de återstående 12 procent— enheterna beräknas enligt RFVs prognoser ca två tredjedelar in- flyta i form av fyllnadsbetalningar och resterande tredjedel som kvarstående avgifter under våren 1978.

De statliga avgifterna från myndigheter och affärsverk debiteras och inbetalas i en post utan föregående preliminärdebitering. Det sker i juni året efter inkomståret. Endast affärsverkens ATP-avgifter preliminärdebiteras.

Redovisningen av arbetsgivaravgifterna i den statliga budgeten varierar från avgift till avgift. ATP-avgifterna från direkt- debiterade arbetsgivare redovisas över huvudtaget inte över den

Bilaga 2 89

90 Bäbga 2

SOU l979:16

statliga budgeten. övriga arbetsgivaravgifter redovisas över den statliga budgeten på olika sätt med varierande konsekvenser för budgetens inkomster, utgifter och saldo. Avgifterna kan antingenvaraavsedda för verksamheter som finansieras med anslag på budgetens utgiftssida (t ex barnomsorgen), verksamhet som finansieras från fristående fonder vid sidan av budgeten med eller utan statsbidrag (t ex arbetsmarknadsutbildningen), verk— samheter som finansieras direkt från inkomstskattetiteln (t ex sjukförsäkringen) eller de kan vara en allmän inkomstpost utan specialdestination (t ex den allmänna arbetsgivaravgiften).

Det förekommer även kombinationer av de nämnda alternativen

(t ex för arbetslöshetsförsäkringen).

De sammanlagda inkomsterna av arbetsgivaravgiften på inkomst— skattetiteln uppgick till 21 086 milj kr budgetåret 1975/76 (se tabell 3, 7 894 + 11 530 + 1 662). De beräknade slutliga avgifterna för kalenderåret 1976 uppgick till 26 757 milj kr som framgår av sammanställningen på sid 86.

3.3.1 FOLKPENSIONERINGSAVGIFTER M M

Avgiften till folkpensioneringen och den fr o m 1977 införda barnomsorgsavgiften redovisas som inkomster på inkomstskatte- titeln utan att motsvaras av några utgifter på titeln. En för- ändring av avgifterna med ett visst belopp återverkar alltså di- rekt på statsinkomsterna med samma belopp. År 1976 uppgick av— giftssatsen för folkpensioneringsavgiften till 6,2 %. Den beräk- nas ge en slutlig avgift på 10 131 milj kr för samma år. Det kassamässiga inflödet av avgifter samma år stannade vid 9 800 milj kr. Uppbörden av avgifter släpar efter till följd av att slutreglering inte kan ske förrän efter två år.

Avgifterna till folkpensioneringen är inte budgettekniskt eller på annat sätt uttalat kopplade till anslagen för folkpensione— ringen. Utgifterna för folkpensioner uppgick budgetåret 1975/76 till 15 217 milj kr medan folkpensioneringsavgifterna uppgick till drygt hälften av utgifterna eller 7 894 milj kr. Det har emellertid förekommit att marginella förbättringar av folkpen- sionsförmånerna har fått utgöra motiv för höjningar av avgifts-

K3L11979J6

Ittaget. Däremot har aldrig motsatsen hävdats, d v s att om av- gifterna skulle öka, t ex till följd av att lönerna ökar, så skulle också folkpensionsförmånerna utökas.

Barnomsorgsavgiften tillkom för att finansiera en kraftig ut- byggnad av barnomsorgen. Någon budgetteknisk koppling finns emellertid inte mellan avgifter och bidrag för byggande av dag- hem och fritidshem. I rent teknisk mening är alltså inkomsterna av barnomsorgsavgiften inkomstförstärkande utan att de medför åtaganden på budgetens utgiftssida.

3.3.2 SJUKFORSÄKRINGSAVGIFTER

Avgifterna till sjukförsäkringen redovisas som inkomster på in— komstskattetiteln. Avgifterna används för att finansiera 85 % av sjukförsäkringens och föräldraförsäkringens utgifter. De re— sterande 15 % finansieras med statsbidrag. De inflytande av- gifterna omförs från inkomstskattetiteln i form av förskott till försäkringskassorna för att finansiera utbetalningar av sjuk— penning, läkemedelsersättningar, ersättningar till sjukvårds— huvudmän etc. Utbetalningarna av förskott sker inte i den takt som avgifterna flyter in utan sker beroende på hur utgifterna utvecklar sig. Det förefaller som om de årliga utgifterna hit— tills regelmässigt överstigit de avgifter som influtit samma år. Det har medfört att sjukförsäkringen belastat inkomstskatte— titelns övriga inkomster och reducerat överskottet på titeln. På lång sikt och under förutsättning att avgiftsuttaget är rik- tigt beräknat bör emellertid inkomster och utgifter motsvara varandra. Något över— eller underskott behöver inte uppkomma. Avgiftsuttaget på 8,0 % för år 1976 beräknas ge slutliga avgifter på 13 072 milj kr (8 % av 163 400 milj kr). Uppbörden under samma år var (12 615) milj kr. Den del av sjukförsäkringens och för- äldraförsäkringens utgifter som avgifterna avsåg att täcka upp— gick samma år till 14 318 milj kr. Det kassamässiga underskottet för år 1976 uppgick således till drygt 1 700 milj kr. Det bok— föringsmässiga underskottet, beräknat med periodiserade inkomster och utgifter, var något mindre, eller drygt 1 200 milj kr.

Bilaga 2 91

92 Bilaga 2

SOU 197921

3.3.3 öVRIGA ARBETSGIVARAVGIFTER

De övriga arbetsgivaravgifterna som redovisas över inkomstskatte titeln är yrkesskadeförsäkringsavgifter, byggnadsforskningsav— gifter, lönegarantiavgifter, arbetsskyddsavgifter, redaravgiftei arbetsmarknadsutbildningsavgifter, delpensionsavgifter, den sär- skilda vuxenutbildningsavgiften och arbetslöshetsförsäkringsav— giften. Det sammanlagda avgiftsuttaget år 1976 för dessa av- gifter var 2,175 %. Detnwtsvaradeca 3 550 milj kr i slutliga av- gifter. Dessa avgifter omförs emellertid direkt till fonder utanför budgeten eller används direkt för avsedda ändamål och påverkar således inte inkomstskattetitelns eller den statliga budgetens netto. På grund av vissa bokföringsmässiga förskjut- ningar har emellertid netton uppstått enstaka år.

Den allmänna arbetsgivaravgiften redovisas under en egen inkomst titel i statsbudgeten. Avgiften är 4 % av avgiftsunderlaget utom i det inre stödområdet där den är 2 %. För inkomståret 1976 beräknas avgiften uppgå till 6 432 miljoner kronor. Som kassamässig inkomst i den statliga budgeten redovisades sam- tidigt 6 000 miljoner kronor.

3.4 övniga ataiainkomåtea

Av övriga inkomster på statsbudgeten finns inga skatter eller avgifter som uttas direkt på lönerna. (Bortsett från bötesmedel i form av dagsböter som budgetåret 1975/76 uppgick till mindre än 50 milj kr.)

Inkomsterna på uppbördstiteln Pensionsmedel m m utgörs av löne- kostnadspålägg på de statliga lönerna. Lönekostnadspålägget er- läggs av alla statliga myndigheter och avser att täcka utgift- erna för de lagstadgade arbetsgivaravgifterna samt kostnaderna för de statliga pensionsförmånerna och gruppolycksfallsförsäk- ringen. En förändring av lönerna och sysselsättningen i den statliga sektorn påverkar således inkomsterna på titeln pensions medel. Från denna titel omförs emellertid en gång om året de debiterade arbetsgivaravgifterna till respektive inkomsttitel.

OU l979:16

»ett över ett helt år eller på längre sikt, motsvaras således 'örändringar i inkomsterna av lika stora förändringar av utgift— erna, varför totaleffekten blir noll.

)et finns emellertid andra inkomster som påverkas indirekt av iörändringar i sysselsättningsläget. Förändringar i sysselsätt- iingen återverkar på hushållens inkomster och därmed deras köp- :raft och efterfrågan. Förändringar i den privata konsumtionen )åverkar inbetalningen av mervärdesskatt, tullar och av vissa andra punktskatter beroende på vilka varugrupper som påverkas. återverkningarna av förändringar i sysselsättningen på dessa ;katter är dock mycket svåra att kvantifiera.För att kunna göra jet är det nödvändigt att göra antaganden om den marginella kon— sumtionsbenägenheten, konsumtionsförskjutningar, marginella im— aortbenägenheten etc. Dessa påverkas också och kanske mer av andra faktorer än sysselsättningen. Flertalet av dessa inkomst- poster är sannolikt indirekt beroende av sysselsättningen i näringslivet. En detaljerad redovisning hur inkomsterna har klassificerats med avseende på beroendet av sysselsättningen

framgår av bilaga 2.2.

3.5 Sammanéattning

Av den hittills gjorda genomgången av statsbudgetens inkomster framgår att endast inkomstskatterna, arbetsgivaravgifterna till folkpensioneringen och barnomsorgen (fr o m 1977) samt den all- männa arbetsgivaravgiften påverkar statsinkomsterna vid föränd- ringar i sysselsättningen. Dessa skatter och avgifter svarade uppskattningsvis för 73 297 miljoner kronor (inkl kommunal in- komstskatt) år 1976 och 39 167 miljoner kronor exkl kommunal in- komstskatt. Inkomstskatten svarade för 35,28 % av beskattnings- underlaget 1976 och arbetsgivaravgifterna för 8,12 % av lönerna. Av det kassamässiga budgetutfallet 1975/76 svarade dessa poster för 39 333 miljoner kronor (24 792 + 7 894 + 6 647) eller 41,9 % av totalbudgetens inkomster.

Bäaga 2 93

94 Bilaga 2

SOU 1979:1(

4. HUR PÅVERKAS STATSINKOMSTERNA AV FÖRÄNDRINGAF I SYSSELSÄTTNINGEN

I detta avsnitt kommer de effekter att diskuteras om uppkommer då sysselsättningsläget förändras. Antalet sysselsatta antas öka med 1 %. Till att börja med antas de nytillkommande arbeta med samma medelarbetstid som de redan sysselsatta. Fördelningen på heltid och deltid antas t ex vara densamma som för de redan sysselsatta. Vidare antas medelförtjänsten vara densamma som för de redan sysselsatta. Härav följer att en ökning av syssel- sättningen med 1 % också ökar lönesumman med 1 %, d v 5 den s k sysselsättningskomponenten i lönesumman ökar med 1 procentenhet.

Såsom framgått av föregående avsnitt kommer vissa poster i stats- inkomsterna att påverkas av detta. Det är inkomstskatterna, arbetsgivaravgifterna till folkpensioneringen, barnomsorgsavgift- en (fr o m 1977) och den allmänna arbetsgivaravgiften som för— ändras och som bidrar till att statsinkomsterna ökar. Även andra poster - olika arbetsgivaravgifter och eventuella inkomster på uppbördstiteln Pensionsmedel - förändras men på längre sikt torde nettoeffekten av poster på statsinkomsterna att bli negligerbar. På kort sikt (1-2 år) kan emellertid nettoeffekterna av sådana förändringar vara betydande. Detta kommer att belysas avslut-

ningsvis.

4.l Ejjehtea på tång sikt

För att fullfölja beräkningarna från föregående avsnitt kommer utgångspunkten för resonemanget att vara förhållandena och ut- fallet för år 1976.

En ökning av lönesumman 1976 med 1 % motsvarar 1 617 milj kr. Den genomsnittliga statliga skatten på denna ökning kan beräknas till 215 milj kr (13,3 % av 1 617 milj kr) och den kommunala skatten beräknas till 360 milj kr (22,29 % av 1 617 milj kr). I den mån sysselsättningsökningen avser personer som tidigare varit hemmamake/maka minskar också skattereduktionen. Eftersom denna ökning av lönesumman avser personer som inte tidigare varit sysselsatta är deras marginalskatt lika med deras genomsnittliga

5()lJ 1979 16

skatt. Hela inkomsten är inkomstökningen jämfört med när de inte hade någon inkomst.

Löneunderlaget för beräkning av folkpensioneringsavgifter ökar med 1 % vilket motsvarar 1 634 miljoner kronor. Folkpensionerings- avgiften uppgick 1976 till 6,2 %. ökningen av avgifterna kan så- ledes beräknas till 101 miljoner kronor. På motsvarande sätt kan ökningen av allmänna arbetsgivaravgiften beräknas till 65 miljon— er kronor. Den totala ökningen av statsinkomsten kan således beräknas till 381 miljoner kronor (215 + 101 + 65). Vidare ökar kommunalskatterna med 360 miljoner kronor.

ökningen i antal sysselsatta (med 1 %) kan istället antas med- föra att andelen deltidsarbetande ökar. Antag att t ex hela sysselsättningsökningen i antal personer inte resulterar i någon ökning av antalet arbetade timmar, d v s medelarbetstiden minskar med 1 %. Det innebär att totala lönesumman blir oförändrad.

Det kan dock innebära att inkomstskatten sjunker eftersom av- dragen vid taxeringen ökar. Avdragen för resor till och från arbetet, vissa allmänna avdrag och grundavdraget kan väntas öka. Hur stor ökningen blir är beroende av hur stora inkomster indi- viden har i utgångsläget innan sysselsättningsgraden ökar. Det kan konstateras att skatteuttaget har sjunkit eller att öknings- takten har avtagit under perioder då sysselsättningen har ökat. Förändringar i sysselsättningsgraden utgör bl a därför ett väsentligt inslag vid bedömning av den framtida skatteutveck- lingen.

4.Z Eäjehtea på kant bikt

De statsfinansiella effekterna under samma år som sysselsätt— ningsförändringen inträffar skiljer sig väsentligt från de vän- tade långsiktiga effekterna. Inflödet av skatter första året blir, som nämnts ovan, större än vad enbart ökningen av den stat- liga skatten kan väntas ge upphov till i och med att den kommu- nala uppbörden ingår i uppbörden av preliminär A-skatt. Kommuner— nas inkomster påverkas däremot inte samma år som sysselsättningen ökar. Uppbörden av arbetsgivaravgifter påverkas inte under det första året eftersom debiteringen av preliminäravgifter bestäms

Bilaga 2 95

96 Bilaga 2

SOU 1979: 16

av avgiftsunderlaget två år tidigare. Däremot påverkas med stor sannolikhet fyllnadsbetalningarna som görs på våren året efter avgiftsåret. Statsinkomsterna påverkas då av uppbörden av folk— pensioneringsavgift, barnomsorgsavgift och allmän arbetsgivarav- gift. Likaså kan sjukförsäkringsavgifterna väntas ge ett bidrag till inkomstökningen. Hur stor ökningen blir är beroende av hur sjukförsäkringens utgifter utvecklar sig. Med ett ökat antal sysselsatta kan också utgifterna för utbetald sjukpenning väntas öka.

Om sysselsättningskomponenten i lönesumman ökar med 1 procent- enhet kan inflödet av preliminär A-skatt väntas öka med 655 milj kr räknat på 1976 års nivå. Året därpå kan fyllnadsbetalningarna av arbetsgivaravgiften (folkpensioneringsavgift och allmän arbets- givaravgift) beräknas öka med ca 100 miljoner kronor. Avgifterna för sjukförsäkringen beräknas också öka men kan antas motsvaras av ökade utgifter för sjukförsäkringen andra året.

Sammanfattningsvis skulle således statsinkomsterna öka med i storleksordningen 0,7 %förstaåret och med ytterligare 0,1 % andra året till följd av en 1 % ökning av sysselsättningen.

5 DEN STATLIGA BUDGETENS UTGIFTER

Av de statliga utgifterna har de poster som innehåller löner eller därtill direkt knutna poster klassificerats som direkt be- roende av sysselsättningen inom den statliga sektorn. RRV:s artsindelning av utgifterna möjliggör även en särredovisning av löner och lönekostnadspålägg till egen arbetskraft för repara- tioner och investeringar. övriga konsumtionsutgifter (främst hyror och reparationer) liksom investeringar i maskiner och byggnader har bedömts vara indirekt beroende av sysselsättningen inom den statliga sektorn. Av de statliga transfereringarna är viSSa positivt korrelerade med sysselsättningen medan andra är negativt korrelerade. En ökning av antalet lärare i gymnasier och grundskolor innebär att statens bidrag till kommunerna ökar. Å andra sidan innebär en höjning av den allmänna sysselsättnings— graden att vissa bidrag till enskilda kommer att minska. Likaså har vissa bidrag till enskilda företag för täökande av förluster

011197916

edömts vara negativt korrelerade med sysselsättningsgraden. etta samband har emellertid antagits vara av indirekt karaktär.

ransfereringar till privata företag, statliga bolag och affärs- erk liksom bidrag till organisationer inom olika sektorer kan ntas vara oberoende av sysselsättningen. Det gäller även poster om statsskuldräntor och avskrivningar.

n detaljerad redovisning av hur olika statliga utgiftsposter har lassificerats framgår av bilaga 2.3.

Bilaga 2 97

98 lhhzga 2

Bilaga 2.1

Av iftstyp 1975 1976

1979 Anmärknin

Arbetsgivaravgift för tilläggspensioneringen (ATP) 10 5 sjukförsäkringen 3,8 folkpensioneringen 3 3 delpensionsförsäkringen - lönegarantin 0 0 arbetslöshetsförsäkringen m m 0,4 arbetsmarknadsutbildningen — - vuxenutbildningen - — yrkesskadeförsäkringen 0,25 2 arbetarskyddet 0,10 0,10 byggnadsforskningen 0,5 0,6 barnomsorgen — -

Allmän arbetsgivaravgift 4 4 se Not 2

_____________________________________________________________________________________________________________________

Not 1. Höjningen av arbetarskyddsavgiften för åren 1976 och 1977 med 0,03 %

från 0,10 % till 0,13 %, den s k arbetsmiljöavgiften, skall ej erläggas av kommuner eller landstingskommuner.

LD Lh :— LD

& n n

INC n

n o

._r—

a r-Ooooooooooo—

n n

MON .. ON?

.. o— n n '.

n n n n

..no LDIN LDIX » LO NN u n ..

Od" :. OO

& n

n

'. n .. &

Förvaltning 1/16 se Not 1

mulm

LOLfio

muita

LOLOO') n

n .. o.

lkaMNOQ'Q'l—Nr—lxmo . _moooooooooo—r—

u

OONr—OQ'Q'F—Nr—lx . r—kaOOOOOOOO

.. .. o. n

nxomwstr-NNr—rxko ..

n a

MNOQ'Q'F-Nl—IXC) . _oooooooooooor—qr

Q'

:-

Not 2. År 1976 nedsatt till 2 % för det inre stödområdet. Motsvarande har förutsatts för 1977.

Källa: Riksförsäkringsverket

S()IJ 1979

Den statliga budgetens inkomster uppdelade efter grad av sysselsättnin sberoende Bilaga 2.2

Inkomster Direkt beroende av Indirekt beroende av Direkt beroende av Indirekt beroende Oberoende av sysselsättning sysselsättning inom sysselsättning av sysselsättning sysselsättning inom sektorn sektorn utanför sektorn utanför sektorn

Direkta Inkomstskatter Kupongskatt

skatter Utskiftningsskatt Skogsvårdsavgift Bevillningsav— gifter Arvs- och gåvoskatt Lotterivinstskatt Stämpelskatt

Arbetsgivar- Allmän arbets—

avgifter givaravgift (Folkpensions- avgifter)

Indirekta Bilskatter Tobaksskatt skatter Tullmedel Mervärdesskatt Särskild varuskatt Skatt på sprit, vin, malt och läskedrycker Energiskatt Avgifter Pensionsmedel m m

övrigt Uppbörd i statens verksamhet (50-

talet titlar) Diverse inkomster Inkomster av kapi- talfonder Beräknad övrig finansiering

SOU 1979:16

Bilaga 2 99

Den statliga budgetens utgifter fördelade enligt RRVs arter uppdelade efter grad av Bilaga 2.3 sysselsättningsberoende

_____________.______________________.________________________________________________ ___________________________.______.__________________________________________________________________________________

Utgift, art Direkt beroende av Indirekt beroende av Direkt beroende av Indirekt beroende Oberoende av sysselsättning sysselsättning inom sysselsättning av sysselsättning sysselsättning inom sektorn sektorn utanför sektorn utanför sektorn

Komsumtionsut- (10) Löner (ll) Hyror

gifter (16) Lönekostnads— ( ) Rep av byggn pålägg (lkp) ( ) Rep av maskin

(17) Löner till egen ( ) övriga utgifter

arbetskraft för för kons.

rep

Lkp för dito

Löner för rep

maskiner

Lkp för dito

Löner för ( ) Byggn inv försvarsändamål byggn inv (04) Maskin inv avs köpta och 3) Lkp för dito producerade 5) Löner för kapitalobjekt maskininv

(06) Lkp för dito

Investerings- (25) Löner för (22) Lagerökning (21) Investering- utgifter byggn inv (23) Byggn inv ar i mark (26) Lkp för dito (24) Maskin inv och anläggn. (20) Löner för maskin inv (27) Lkp för dito

AA com 03 N |—|—- VV

r—C) ( Utgifter för ( ( ( OO

100 Bilaga 2

SOU l979:16

forts Bilaga 2.3

________________________________________________———————————

Utgift, art

Direkt beroende av sysselsättning inom sektorn

Indirekt beroende av sysselsättning inom sektorn

Direkt beroende av sysselsättnin utanför sektorn

Indirekt beroende av sysselsättning

utanför sektorn

Oberoende av sysselsättning

___________________________________._____——————————-——————

Bidrag till in- ternationell verksamhet

Transfereringar för konsumtion

Löner av art 43 (47) Lkp i bidrag till kommuner (49) Lkp i bidrag till övriga Del av anslag

XI BZ

Bidrag till arbets—

marknadsutb

Del av anslag

XI Bl

Arbetsmarknadsser—

vice

Del av anslag

XI 83

Sysselsättnings—

skapande åtgärder

Anslag: läckande av förluster vid Eriksberg

Anslag: Bidrag stats företag för NJA

(30) Bidrag till int.verksamhet

(40) Till statl bolag Till statl affärsverk Bidrag till kommuner (exkl löner) Till privata företag Till organisa— tioner Till statl organisationer Till kommunala organisationer Bidrag till privata sektorn (exkl vissa anslag)

(41) (43) (44) (45) (42) (48) (46)

FOU l979:16

Bilaga 2 101

102 Bilaga 2

forts Bilaga 2.3

. Indirekt beroende Oberoende av

Utgift, art Direkt beroende av Indirekt beroende av Direkt beroende av sysselsättning sysselsättning inom sysselsättning av sysselsättning sysselsättning inom sektorn sektorn utanför sektorn utanför sektorn

forts

"__""—_—*7 Transfereringar Del av anslag

i för konsumtion XI BS Kontantstöd vid

arbetslöshet

Del av anslag

XI CS

Särskilda åtgärder för arbetsanpassning

1979 —04— " STOCKHOLM KUNGL. BIBL. 2

Transfereringar (50) Transfereringar för investeringar för investering

Statsskult (51-57) Statsskuld

räntor m m

Avskrivningar (70) Avskrivningar för realkapital

(71) övriga avskriv- ningar Artci lla 01484

övriga utgifter

SOU 1979:

Statens offentliga utredningar 1979

) Kronologisk förteckning

Ulbyggt skydd mot höga vård- och läkemedelskoslnader. S. Naturmedel för injektion. S. Regional Iaboralorieverksamhel. Jo. Avskildhet och gemenskap inom kriminalvården. Ju. Konsumentinflylande genom insyn? H. Polisen. Ju. Tandvården i början av BO-talet. S. Löntagarna och kapitaltillväxlen 1. Löntagarfonder — bakgrund och problemanalys. E. Löntagarna och kapitaltillväxten 2. Den svenska förmögenhets— fördelnlngens utveckling. Löntagarfonder och aktiemarknaden- en introduktion. internationella koncerner och löntagarfonder. E.

10. Löntagarna och kapitaltillväxten 3. Löner, lönsamhet och soliditet i svenska industriföretag. Vinst- och Iönsamhelsunder- sökningar. Vinslbegreppel. Den lokala lönebildningen och före- tagets vinster — en preliminär analys. E. 1 1. Löntagarna och kapilaltillväxten 4. Lantbrukskooperalionen — ideologi och verklighet. E. 12. Svenska kyrkans gudstjänst. Band 4. Evangelieboken. Kn. 13. Konkurs och rätten att idka näring. Ju. 14. Naturvård och täktverksamhet. Jo. 15. Nalurvärd och laklverksamhel. Bilagor. Jo, 16. Okad sysselsattning. Finansuella effekter ! offentliga sektorn. A.

PUFF-179.395)?”

SD

Statens offentliga utredningar 1979

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Avskildhet och gemenskap inom kriminalvården. l4| Polisen, l6] Konkurs och rätten att idka näring. I 13I

Socia ldepartementet

Utbyggl skydd mot höga värde och läkemedelskostnader. [ ll Naturmedel för injektion. l2| Tandvården I början av 80—talet. |7l

Ekonomidepartementet

Utredningen om löntagarna och kapitaltillväxten. 1, Löntagarna och kapitaltillvaxten l. Löntagarfonder—bakgrund och problemanalys.l8| 2. Löntagarna och kapitaltillväxten 2. Den svenska förmögenhets- fördelningens utveckling. Löntagarfonder och aktiemarknaden» en introduktion. Internationella koncerner och löntagarfonder. l9| 3. Löntagarna och kapitaltillväxten 3. Löner, lönsamhet och soliditet i svenska industriföretag. Vinst— och lönsamhetsundersökningar. Vinstbegreppet. Den lokala lönebildningen och företagets vinster - en preliminär analys. [10] 4. Löiitagarna och kapitaltillväxten 4. Lantbrukskooperationen — ideologi och verklighet. ! 1 H

Jordbruksdepartementet

Regional laboratorieverksamhet. |3l Naturvärdskommittén. 1. Naturvård och täktverksamhet. [14] 2. Naturvård och täktverksamhet. Bilagor. l15!

Handelsdepartementet Konsumentinflytande genom insyn715|

Arbetsmarknadsdepartementet Ökad sysselsättning. FinanSiella effekter i offentliga sektorn. |16|

Kommundepartementet Svenska kyrkans gudstjänst. Band 4. Evangelieboken.[12l

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

KUNGL. BlBL.

1979-Ub ' 2 ! sjijHOLM

mesmwwmwme.

Miranda:

Mim är aila; SGU 1975588

Atifete åt hiridll'täppadc sou 18:78:14 Regiauslppftiska Wimmer och åtgärder 560 11878: 62

Sänmahfttirnirigg; Arbeta åt alla Arbets åti handikappade

mammutarna

sky—assa mm _ remi: musarmar SOU tar? 44 mdmeneoneri 5901117'588 %&'mhaååudlmi ...-..... .... seu raw-so om om 11 5231 (I 590 Energi nråtturatitmdli Mhisyssaftättm ”säs 111878? & its/inträffa WWbÖtQQG fäwäwstimdsx limmat : Boråzoohämdbvbu ascii mrsa "' Kmmumrrasmdmkanl lmtn'i trimm sou 7873542 misiimmsouts 'å'" ”' ' Ökad wuslätming == fit-immun stakar: : offeMlihä sektorn SOU teve.-15

mmm ] duell Praktik 633 av tithltiiiii

Redovisning av försökss%hat tar att Mäki andeleiffåföm il" mhatsmark nads— utbllldufngeni simmig; län 'I: Glitnirs-15763; 30 s pri! tm . Mmm - 535083thle och BMW att en enkåtundersökmng &; ymlsåstningi och www-arab maritima 14le & 'Finiir'tisfélié kalkyler för mhalfilit'er mer förra umdomu reagerar. 'n' _ De Mmmm faktiska och ömma arbetstakt är 7978 tittentilt—tina alv förtidapmrmrhgi mama? det ansatta-rättsliga Ätämilfö 333881 —- en.wtmiuir Småfi &!th ramadan” "på. Simi: m.

'Llheffdniukdom * eri undersökning vrd'thm Mummy, W ' _ ' .

[insamlas-447481 "MNZOGWDX ?