SOU 1979:37

Aktivt boende

Till statsrådet och chefen för bostadsdepartementet

Genom beslut den 3 april 1975 bemyndigade regeringen dåvarande statsrådet Carlsson att tillkalla en kommitté med högst nio ledamöter med uppdrag att bereda frågor rörande särskilda åtgärder i vissa bostadsområden med uthyrningssvårigheter. Regeringen utökade den 18 maj 1977 antalet leda- möter till högst tio.

Dåvarande statsrådet Carlsson förordnade den 3 april 1975 till ordförande, ledamoten av riksdagen Birgitta Dahl (t. o. m. 1976-12-01), och till ledamöter, dåvarande kommunalrådet sedermera ledamoten av riksdagen Holger Berg- qvist (t. o. m. 1977-06-30), kommunalråden Göran Elgfelt (t. o. m. 1977-05- 19), Eskil Jinnegård, Göran Magnusson, borgarrådet John-Olof Persson, kommunalråden Ingvar Samuelsson, Nils Yngvesson (t.o.m. 1977-01-17) samt dåvarande arkitekten sedermera kanslirådet Ingrid Årlin (t. o. m. 1977- 06-30). Dåvarande statsrådet Olsson förordnade den 2 december 1976 till ny ordförande ledamoten av riksdagen Per Gahrton. Statsrådet Friggebo förordnade till ledamöter sekreteraren Knut Billing (fr.o.m. 1977-05-20), departementssekreteraren Ingrid Dalén (fr. o. m. 1977-07-01), ledamoten av riksdagen Anna Eliasson (fr.o.m. 1977-01-18), kuratorn Gunnel Gålmark (fr. o. m. 1977—07-01) samt ledamoten av riksdagen Göthe Knutson (fr. o. m. 1977-05-20).

Till experter åt utredningen förordnades den 21 maj 1975 skolinspektören Ingmar Eckerdal, Göteborgs allmänna skolstyrelse, ombudsmannen Bengt Hallberg, Hyresgästernas riksförbund, ombudsmannen Sture Hollman, Svenska Riksbyggen, direktören Sven Jansson, SABO, dåvarande social- chefen sedermera sektionschefen John Lovén (t.o.m. 1977-05-31), Hud- dinge kommun, andre förbundsordföranden Bert Ove Pettersson, Fastig- hetsanställdas förbund, och direktören Lennart Ramnek (t.o.m. 1976-02- 19), HSB:s Riksförbund, samt fr. o. m. 1976-02-20 organisationschefen Leif Boberg, HSB:s Riksförbund, och fr. o. m. 1977-06-01 docenten Åke Daun, Tekniska Högskolan i Stockholm.

Till experter för beredning av frågor angående särskilda åtgärder i dele- gationens försöksområden förordnades socionomen Björn Andersson (fr.o.m. 1977-09-01 t.o.m. 1978-05-31), familjeterapeuten Pia Andersson (fr. o. m. 1977-03-01 t. o. m. 1978-05—31), ombudsmannen Sten-Göran Carls- son (fr.o.m. 1976-11-01 t.o.m. 1978-05-31), t.f. forskningssekreteraren Kent Eklind (fr. o. m. 1976-11-01 t. o. m. 1977-12-31), invandrarassistenten

Maija Forsman (fr.o.m. 1978-01-01 t. o. m. 1978-04-30), fritidsledaren Ul- rika Hallqvist (fr.o.m. 1976-09-15 t.o.m. 1978-05-31), ombudsmannen Christer Hedberg (fr. o. m. 1976-12-01 t. o. m. 1977-09-29), assistenten Torn- my Holm (fr.o.m. 1976-11-15 t.o.m. 1978-01-16), utredningssekreteraren Bernt Jakobsson (fr.o.m. 1978-03-15 t.o.m. 1978-05-31), assistenten Bo Jonsson (fr. o. m. 1976-10-01 t.o.m. 1977-12-04), sektionschefen Ulf Jöns- son (fr. o. m. 1976-09-01 t. o. m. 1977-02-28), assistenten Ulf Kanmert (fr.o.m. 1976-11-15 t.o.m. 1978-05-31), fil. kand. Lars Krantz (fr.o.m. 1978-01-01 t. o. m. 1978-05-31), socionomen Marie Lundberg (förordnad för sex månader 1976-07-06), läraren Jan Nordström (fr. o. m. 1976-08-18 1. o. m. 1977-09-30), utredningssekreteraren Karin Rudebeck (fr.o.m. 1976-11-15 t.o.m. 1977-01-15), socialassistenten Lone Wallenius (fr. o. m. 1978-01-16 t. o. m. 1978-05-31), arkitekten Arne Wittstrand (fr. o. m. 1977-08-22 t. o. m. 1978-05-31), socionomen Wolf Zughaft (fr.o.m. 1976-12-01 t. o. m. 1977- 09-23) samt fil. kand. Eva Öresjö (förordnad för tre månader 1976-07-06).

Pol. mag. och fil. kand. Ingvar Lundberg har för utredningens räkning sammanställt erfarenheter av insatser och försöksverksamhet på det bo- stadssociala området.

Till sekreterare förordnades avdelningschefen Sven—Eric Bergman (fr. o. m. 1976-06-02 t. o. m. 1976-10-31) samt sekreteraren Monica Weren- fels-Röttorp (fr.o.m. 1977-01-17 t.o.m. 1978-10-31). Till biträdande sek- reterare förordnades assistenten Bo Jonsson (fr.o.m. 1977-12-05 t.o.m. 1978-05-31) samt sekreteraren Peter Örn (fr.om. 1978-06-01).

Utredningen har antagit benämningen Bostadssociala delegationen. Enligt direktiven skall delegationens centrala uppgift vara ”att sammanfatta och medverka till spridning av resultaten av studierna och erfarenheterna av verksamheten inom försöksområdena på sådant sätt att de kan nyttiggöras vid lösandet av likartade problem i andra bostadsområden”. Delegationen ”fullgör inte egentlig utredningsuppgift”, enligt kategoriseringen i kommit- téberättelsen, vilket innebär att den inte på sedvanligt sätt haft regeringens uppdrag att utreda en viss frågeställning och föreslå lösningar. Uppdraget har i stället varit att initiera en process ute på fältet. Processen har i sig varit målet. Delegationens arbetssätt har därför skilt sig från flertalet andra statliga utredningars. Delegationen har gjort upprepade resor till projektkom- munerna, först för att överlägga om igångsättning av försöksprojekt, därefter för att följa verksamheten och slutligen för att överlägga om formerna för avveckling av delegationens direkta medverkan i försöksverksamheten. En annan arbetsuppgift har varit att agera på grundval av erfarenheterna från fältarbetet. Sålunda har delegationen till regeringen avlåtit skrivelse angående bostadsförrnedling och anvisningsrätt, angående införandet av ett statligt ombyggnadsbidrag samt skrivelse angående inrättandet av ett bostadssocialt råd. Ett bostadssocialt råd har inrättats fr.o.m. den 1 januari 1979.

En tredje arbetsuppgift har varit att under försöksverksamhetens gång redovisa tips och uppslag. Det har bl. a. skett genom skriften Engagerat boende, som kostnadsfritt distribuerats i en upplaga av 8 000 till kommuner, bostadsföretag m. fl. intresserade. Utredningssekretariatet har under huvud- delen av arbetet närmast fungerat som central rådgivnings- och arbetsled- ningsenhet. Först under senare delen av 1978 har sekretariatet övergått till mera traditionella sekretariatsuppgifter, bl. a. författandet av detta betän-

kande. Delegationen har företagit studieresor till ett flertal kommuner utan projekt samt till Danmark och Jugoslavien. Dessutom har en bostadssocial konferens anordnats i Skövde i mars 1977.

Reservationer har lämnats av dels ledamöterna Billing och Knutson ge- mensamt, dels ordföranden Gahrton och ledamoten Gålmark gemensamt samt dels ledamöterna Magnusson, Persson och Samuelsson gemensamt.

Särskilda yttranden har lämnats av dels experterna Boberg, Hallberg, Holl- man, Jansson och Pettersson gemensamt, dels ledamoten Dalén samt dels ordföranden Gahrton och ledamoten Gålmark gemensamt.

Utredningens arbete är härmed slutfört.

Stockholm i maj 1979

Per Gahrton

Knut Billing Ingrid Dalén Anna Eliasson Gunnel Gålmark Eskil Jinnegå'rd Göthe Knutson

Göran Magnusson John-Olof Persson Ingvar Samuelsson

/Peter Örn

1. Upp/äggm'ng av försöksverksamheten 1.1 1.2

1.3 1.4 1.5 1.6

1.7 1.8

1.9

Arbetsprogram och kommunenkät

Försöksprojekt . . . . . .

12.1. Förbättringar av den sociala miljön 1.2.2 Samordning av lokala insatser 1.2.3 Avgränsning

Projektorganisation

Projektbeskrivning .

Projektsekreterarens uppgifter

Utvärdering av försöksprojekten .

1.6.1. Sociala miljön i förgrunden 1.6.2 Helhetssyn och samordning 1.6.3 Oförändrad struktur

1.6.4 Processyn . .

1.6.5. Åtgärdsinriktat arbetssätt

1.6.6 Kort försökstid . . . 1. 6. 7 Delegationens syfte med försöksverksamheten Formerna för utvärdering . . .

Frågeställningar i uppföljningsarbetet . . 1.8.1 Hur uppkom diskussion om behovet av miljöprojekt? 1.8.2 Hur etablerades miljöprojektet? . . . 1.8.3 Vilken var den ursprungliga problembilden? .

1.8.4. Hur gick man i projektets inledningsskede till väga för

att lörfma problembilden? .

1.8.5 Vilka förändringar av problembilden ledde inventering-

arna fram till? . . 1.8.6 Hur växte åtgärdsprogrammet fram? .

1.8.7 Hur fördelas olika åtgärdsområden på kommunala sek- torsorgan, bostadsföretag, folkrörelser etc. ? 1.8.8 Hur iramkom besluten om åtgärder av olika slag? 1.8.9 Hur genomfördes själva åtgärdsprogrammet? 1.8.10 Hur deltog de olika intressenterna i genomförandet? 1.8.11 Vilka iakttagbara konsekvenser har projektet medfört? Tekniker-, redovisning .

21

25 25 25 26 26 27 27 27 28 29 29 29 30 30 30 30 31 31 32 33 33 33

34

34 34

34 35 35 35 35 35

1.10 Planerad verksamhet . . . . . . . . . . . . . . . 36 1.101 Försöksverksamheten . . . . . . . . . . . . . 36 1.11 Rapportemas tillkomst . . . . . . . . . . . . . . . 37 2 Karta omra'desbeskrivningar . . . . . . . . . . . . . . 39 2.1 Botkyrka . . . . . . . 39 2.1.1 Befolkningsutveckling och bostadsbyggande . . . . 39 2.1.2 Storvreten . . . . . . . . . . . . . . . 39 2.1 3 Bostadssociala problem . . . . . . . . . . . . 40 2.2 Borås . . . . . . 40 2.2.1 Befolkningsutveckling och bostadsbyggande . . . . 40 2.2.2 Hässleholmen . . . . . . . . . . . . . . . 40 2. 2. 3 Bostadssociala problem . . . . . . . . . . . . 41 2.3 Göteborg . . . . . . . 41 2.3.1 Befolkningsutveckling och bostadsbyggande . . . . 41 2. 3. 2 Norra Biskopsgården . . . . . . . . . . . . . 41 2. 3. 3 Gårdsten . . . . . . . . . . . . . . . 41 2.3.4 Bostadssociala problem . . . . . . . . . . . . 42 2.4 Hallstahammar . . . . . . 42 2. 4. 1 Befolkningsutveckling och bostadsbyggande . . . . 42 2.4.2 Östra Nibble . . . . . . . . . . . . . . . . 42 2.4.3 Bostadsociala problem . . . . . . . . . . . . 43 2.5 Huddinge . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43 2.5.1 Skogås . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43 2.6 Malmö . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43 2.6.1 Rosengård . . . . . . . . . . . . . . . . . 43 2.7 Norrköping . 44 2. 7. 1 Befolkningsutveckling och bostadsbyggande 44 2. 7. 2 Navestad . . . 44 2. 7. 3 Bostadssociala problem 44 2.8 Sigtuna . . . 44 2. 8.1 Befolkningsutveckling och bostadsbyggande . . . . 44 2. 8. 2 Valsta . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45 2.9 Södertälje . . . . . . . . 45 2.9.1 Befolkningsutveckling och bostadsbyggande . . . . 45 2. 9. 2 Saltskog. . . . . . . . . . . . . . . 46 2. 9. 3 Bostadssociala problem . . . . . . . . . . . . 46 2.10 Jönköping . . . . . . . . . . . . . . . . . . 46 2.101 Råslätts gård . . . . . . . . . . . . . . . . 46 2.11 Köping . . . . . . 46 2.11. 1 Befolkningsutveckling och bostadsbyggande . . . . 46 2.112 Nibblesbacke . . . . . . . . . . . . . . . . 47 2.12 Upplands-Bro . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47 2.121 Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . 47 2.122 Råby och Finnsta . . . . . . . . . . . . . . 47 3 Utvecklingen av outhyrda lägenheter . . . . . . . . . . . 49 3.1 Inledning. . . . . . . . . 49

3.2 Outhyrda lägenheter under åren 1972—1974 . . . . . . 49

3.3 3.4

Outhyrda lägenheter under åren 1975-1978 Utvecklingen av outhyrda lägenheter 1 delegationens försöks-

områden . . . . 3.41 Storvreten, Botkyrka . 3.4.2 Hässleholmen, Borås . . . 3.4.3 Gårdsten och Norra Biskopsgården, Göteborg 3.4.4 Östra Nibble, Hallstahammar 3.4.5 Skogås, Huddinge .

3.4.6 Rosengård, Malmö .

3.4.7 Navestad, Norrköping 3.4.8 Valsta-Tingvalla, Sigtuna 3.4.9 Saltskog, Södertälje . .

3. 4. 10 Råslätts gård, Jönköping 3.,4.11Nygård Köping . .

3. 4. 12 Råby- Finnsta, Upplands- Bro

4. Erfarenheter av försöksverksamheten 4.1 4.2

4.3

Projektens betydelse

Aktiv boendeplanering . . . . 4.2.1 Varierad lägenhetssammansättning 4.2.2 Aktivare bostadsförrnedling

4.2.3 Utökat boendeinilytande Allmänna slutsatser .

Reservationer .

1 Av 2 Av 3 3.1

3.2

3.3

3.4

ledamöterna Billing och Knutson . ordföranden Gahrton och ledamoten Gålmark Projektverksamhetens utformning Allmänt . . . . 3.1.1 Valet av kommunal ”huvudman” Exempel på projektorganisation 3.2.1 Beslutsfattare . 3.2.2 Bred representation . 3.2.3 Ohanterlig projektorganisation 3.2.4 Förenklad projektorganisation 3.2.5 Egen budget i projekten 3.2.6 Projektledarens roll . . 3.2.7 Förankringen hos övriga intressenter Projektsekreterarens arbetssituation och roll 3.3.1 Projektsekreterarens bakgrund 3. 3. 2 Arbetssituation .

3. 3. 3 En projektsekreterares bild av sin arbetssituation . 3.3.4 Flera projektsekreterare i samma projekt 3.3.5 Kontinuerlig process .

3.3.6 Förväntningar Arbetsmetoder

34.1 Allmänt . . .

34.2. Initiativ till aktivitet . 3.4.3 Hyresgästmöten

50

51 52 52 53 54 54 55 55 56 57 57 58 59

61 62 62 62 63 63 64

65 65 67 69 69 69 70 70 70 72 73 73 73 74 75 75 75 76 77 78 78 79 79 79 80

3.44 Resursbrist . . . 80

3. 4. 5 Arbetsuppläggning ett exempel 80

3.5 Fältarbete ett exempel 82 3.5.1 Egen budget . . 82

3. 5. 2 Dörrknackningsaktioner . 83

3. 5. 3 Hyresgästträliar . . . . 83

35.4. Samverkan med Hyresgästföreningen 83 3.5.5 Områdets storlek 84

3.5.6 Initiativens ursprung . 84

3.6 Serviceplanering ett exempel 85 3.6.1 Svagt hyresgästinflytande 85 3.6.2 Stadsdelsarbete 85

3. 6 3 Genomförande 86

36.4 Problem . . . 86

3.6.5. Kommentar av projektets ledningsgrupp 86

3.7 Strukturförändring ett exempel 88 3.7.1 Utgångsläge . 88

3.7.2 Arbetets inriktning . . . . . 88

3.7.3. Förändrad befblkningssammansättning 88

3.7.4 Hyresgästinflytande . 88 3.8 Boendeinflytande — ett exempel . 89 3.8.1 Inriktning . . . . 89

3. 8. 2 Stöd för personalen 89

3.83 Initiativ . . . . 89

3. 8. 4 Områdesgruppens förankring. 90

3.9 Kort projekttid . . 90 3. 9.1 Förlängning av verksamheten 90 3.10 Att starta iörsöksverksamhet . 91 3.11 Svårigheter . . . . . . 93 3. 11. IOrättvisa mellan kommundelar . 96 3112 Frågor som inte åtgärdats . 97 3.12 Måluppfyllelse . 98 3.121 Förbättrat rykte 98 3.122 Föreningsverksamhet 99

3.123 Effektivare samarbete 100 3.12.4Bättre social miljö 103

3.13 Yttre miljöarbete . . . . 108 3. 13.1Ekonomiskt stöd från Boendemiljödelegationen . 108 3.13.2 Miljöarbete 108

3.133. Tidsbrist 108

3.134 Genomförande . . . 108 3.135 Hyresgästmedverkan . 109 3.136 Projektsekreterarens stöd 109 3.14 En projektsekreterares dagbok . . 110 3 Av ledamöterna Magnusson. Persson och Samuelsson 120

Särskilda yttranden .

1 Av experterna Boberg, Hallberg, Hol/man, Jansson och Pettersson 121

2 Av ledamoten Dalén 3 Av ordföranden Gahrton och ledamoten Galmark

121

121 122

Bilagal Botkyrka . . . . 1 Befolkningsutveckling och bostadsbyggande . 2 Storvreten .

3. Bostadssocialt projekt 3.1 3.2

Bostadssociala problem Åtgärder före projektets start .

4 Projektbeskrivning 4.1

4.2 4.3

4.4

4.5

4.6 4.7

Projektets organisation Projektets övergripande mål Genomgripande fysiska förändringar 4.3.1 Gångbro till Tumba centrum 4.3.2 Postanstalt . . . . . 4.3.3 Servicelägenheter för pensionärer 4.3.4 Lokalisering av sociala servicecentralen 4.3.5 Förändrade lägenhetsstorlekar 4.3.6 Minigolfbana .

4.3.7 Odlingslotter . .

4.3.8 Kontor i lägenheter

4.3.9 Tennisbanor .

4.3.10 Parklekstuga . .

Skötsel och driftfrågor 44.1 Belysning

44.2. Renhållning av parkmark och gångvägar . 4.4.3 Trädgallring

4.4.4 Tvättstugor . . 4.4.5 Lägenhetsförråd . Kontaktskapande aktiviteter 4.5.1 Kvartersträffar

4.5.2. Kvarterslokaler

4.5.3 Kvartersgrupper . 4.5.4 Utsmyckning av entré 4.5.5 Valborgsmässofirande Miljöförbättringar Information

5. Projektets konsekvenser för olika problemområden . 5.1 5.2 5.3 5.4 5.5 5.6 Outhyrda lägenheter

Stor omflyttning . Skadegörelse . . Anonymitet — främlingskap Kommersiell service Allmänt .

Bilaga 2 Boras . . . . 1 Befolkningsutveckling och bostadsbyggande . 2 Hässleholmen

2.1 2.2 2.3

Service Kommunikationerna Lekmiljön

123 123 124 125 125 126 126 126 126 127 127 127 128 128 129 129 130 130 130 131 131 131 131 132 132 132 133 133 134 134 135 136 136 137 138 138 138 138 138 139 139

141 141 142 142 143 143

2.4 2.5 2.6 2.7 2. 8 2. 9

Fritidsmiljön Arbetstillfällen Kvarterspolis Fastighetsförvaltning Förråden . Förslitning

2.10. Störningar och sociala problem

2.11. Problem med outhyrda lägenheter . Åtgärder före projektets start Bostadssocialt projekt 4.1 4.2 4.3

4.4

Projektets organisation . . Projektets övergripande målsättning . . . Delmål syftande till ökad boendestabilitet .

4. 3. 1 Ett ökat antal större lägenheter . .

4. 3. 2 Åtgärder för att motverka störningar i lägenheter och i bostadsområdet Delmål syftande till förbättring av området och dess status

4..41. Förbättring av den yttre miljön — Mopedgarage . — Odlingslotter

4. 4. 2 Förbättrade möjligheter till kontakter mellan män-

niskor och grupper — Samarbete för att förbättra miljön för ungdomarna

Torgfest . . — Föreningssamverkan — Öppen förskola . . — Dagbarnvårdärträffar

— Samarbete med socialförvaltningen och skolan .

— Områdestidning . - Hässleholmsveckan . 4.4.3 Ökad boendedemokrati . . . . . 4.4.4 Förbättrad information till nyinflyttade 4.4.5 Utökad invandrarverksamhet . . 4.4.6 Förändring av lägenheter till annat än bostäder 4.4.7 Analys av orsaker till omflyttning 4.4.8 Förbättrad information till bostadssökande

5 Invandrarnas deltagande i hyresgästarbetet

Bilaga 3 Göteborg . . Bostadssociala problem och outhyrda lägenheter 1

2

1.1. Outhyrda lägenheter Vidtagna och planerade åtgärder 2.1 2.2

Några exempel . . . Angeredsgruppen och dess rapport.

Projektets övergripande organisation . 3.1 3.2 3.3 3.4

Projektets genomförande Ledningsgrupper . Områdesgrupper . Projektsekreterarna .

143 144 144 144 145 145 146 146 146 147 147 149 149 149

149 149 150 151 151

151 153 155 155 155 157 157 159 159 159 160 160 161 161 161 162

163 164 165 166 166 167 169 169 169 169 170

4 Projekt Norra Biskopsgården 4.1 4.2 4.3 4.4 4.5 4. 6 4. 7 Bostadsområdets utformning Befolkningssammansättning Delområde A .

Delområde B .

Delområde C .

Delområde D . Sammanfattning .

5 Projektets lokala organisation i Norra Biskopsgården

5.1 5.2 5.3 5.4

Ledningsgruppen Områdesgruppen . Projektsekreteraren . Fältgruppen

6 Svårigheter i arbetet . 7 Handlingsprogram 7.1 7.2 7. 3

Mål för områdesgruppen Problem och begränsningar Prioritering .

8. Verksamheter 8.1 8.2 8.3 8.4 8.5 8.6 8.7 8.8

Aktiviteter för förskolebarn och deras föräldrar . Uppsökande verksamhet .

Verksamhet för skolbarn

Verksamhet för tonåringar .

Aktiviteter för invandrare

Föreningsstöd. . . .

Förändring av den fysiska miljön

Hur medlen har använts

9 Gårdstensprojektet 9.1 9.2 9.3 9.4 9.5 9.6 9.7 9.8 Bostadsområdets utformning Den östra delen av Gårdsten . Den norra delen av Gårdsten Den västra delen av Gårdsten Barnomsorgen i Gårdsten Naturområdet Dalen

Problem . . .

Outhyrda lägenheter

10 Ledningsgrupp .

10.1

Områdesgruppen .

10.2 Projektsekreteraren .

10. 3 Arbetsgrupperna . . .

10.4 Samverkan mellan de olika förvaltningarna 11 Mål- och verksamhetsbeskrivning

11.1

Verksamheter . . . . 11. 1. lArbetet med barn och hemarbetande föräldrar . 11. 1.21nvandrararbetet .

11.1.3Arbetet med Dalen . . .

11.1.4Arbete och Bostad i Gårdsten

11.1. SGårdstensverkstaden .

11. 1.6Barn- och ungdomsgruppen 11. 1. 7Arbete för att få en högstadieskola till Gårdsten .

170 170 171

171

172 173 173 174 174 174 175 175 175 176 177 177 177 178 179 179 179 180 180 182 182 183 184 184 184 184 184 185 185 185 185 186 187 187 190 190 191 191 192 192 193 193 194 194 195 195

Bilaga 4 Hallstahammar . . . 197 1 Befolkningsutveckling och bostadsbyggande . 197 2 Östra Nibble . . 197 3 Bostadssociala problem . . . . 198 3.1 Åtgärder före projektets start . 199 4 Bostadssocialt försöksprojekt . 200 4.1 Projektets organisation 200 4.2 Projektets övergripande mål 201 4.3 Delmål hyresgästmedverkan 202 4.4 Delmål ökad social gemenskap 202

4. 4.1 Föreningsverksamhet . . . . 205

4.5 Delmål ändrade attityder till bostadsområdet . 206 4.6 Delmål förbättring av den fysiska miljön 207 Bilaga 5 Huddinge . 209 1 Allmänt från segregationssynpunkt 209 2 Skogås . . . . 209 2.1 Befolkning 209 2.2 Arbete 210 2.3 Service 210

2. 4 Miljö 211

2. 5 Organisation 211

3 Samordnade insatser för utveckling av den fysiska och sociala miljön i Skogås

3.1 3.2 3.3

3.4

3.5 3.6

3.7 3.8 3.9

3.10 3.11

Projektorganisationen Bostadssociala problem

Projektets mål . . . . .

3.3.1 Preliminär probleminventering

3. 3. 2 Fysisk och social miljöinventering . Delprojekt 1 och 2. Invandrarcentrum och försöksverksam- het för invandrare . .

3.4.1 Öppen förskoleverksamhet

3. 4. 2 Hemspråksfritidsledare

3. 4. 3 Konsultverksamhet . .

3. 44 Informations- och föreningsverksamhet Delprojekt 3. Försöksverksamhet för alkoholproblematiker Delprojekt 4, 5 och 7. Upprustningsåtgärder och odlings- lotter . .

Delprojekt 6. Dramapedagog

Delprojekt 8. Arbetslös ungdom Delprojekt 9. Anordnande av friliggande gårdshus 1 Västra

Skogås . Delprojekt 10. Anordnande av mopedbana i Skogås . Delprojekt 11. Försöksverksamhet med fritidsaktiviteter m.m. för problemungdom i Skogås

4 Bostadsinventering

212 212 213 213 213 214

215 216 216 216 217 217

217 218 218

218 219

219 219

Bilaga 6 Malmö — Rosengård 1 2

3

Bakgrund och förutsättningar . . Utdrag ur den inledande projektbeskrivningen . 2.1 Arbetet t. o. m. augusti 1977 .

2.1.1 Rosengårdsveckan .

2.1.2 Yttre miljöarbete Fortsatt arbete .

Bilaga 7 Norrköping 1 2 3

4

Befolkningsutveckling och bostadsbyggande i kommunen Navestad . . Bostadssociala problem . . . 3.1 Åtgärder före projektets start . Bostadssocialt projekt 4.1 Projektets organisation 4.2 Projektets övergripande mål 4.3 Delmål bostaden . . . . . . . 4.4 Delmål för upprustning av fysisk miljö . 4.4.1 Yttre miljön . 44.2 Odlingslotter . . . 4.4. 3 Mopedövningsbana och mopedverkstad 4.5 Delmål för social och kulturell service 4.5.1 Förskolor 4.5.2 Pensionärsservice . . . . . 4.5.3 Bamavårds- och distriktssköterskemottagning 4.5.4 Bokkafé . . . 4.5.5 Trafikförsörjning 4.5.6 Okynnestrafik 4.5.7 Bostadskurator 4.5.8 Kvarterspolis . 4.5.9 Övrigt . . Systuga . Kontaktcentrum — SIG- -projekt 4.6 Delmål social miljö . . . . 46.1 Utökat samarbete med föreningar . 4.6.2 Grannskapsarbete och information 4..63 Kultur i Navestad . . . 4. 6.4 Sommarverksamhet för barn i Navestad 4.7 Delmål för befolkningssammansättningen

Bilaga 8 Sigtuna 1 2

3 4 U|

Befolkningsutveckling och bostadsbyggande vid projektets start Bostadssociala problem och outhyrda lägenheter

2.1 Vidtagna och planerade åtgärder Tingvalla

Valsta . . .

Projektets organisation .

223 223 224 228 228 228 229

231 231 232 233 233 234 235 236 236 236 236 237 237 238 238 238 238 239 239 239 239 240 240 240 240 240 241 241 241 242 243 243

245 245 247 247 249 250 252

5.1 5.2 5.3 5.4

5.5

5.6 5.7 5.8

Projektets målsättning Kollektivtrafik Boendeinflytande

Den fysiska miljön .

54.1 Odlingslotter . .

5. 4.2 Miljön kring infartsvägarna

54. 3 Utomhusbad .

54.4 Större äventyrslek. . . . .

5. 4. 5 Förändringen av lägenhetsfördelningen .

5. 4.6 Biutrymmen .

5. 4. 7 Övrigt . .

Förbättring av den sociala miljön . . 5.5.1 Fritidslokaler i Tingvallaområdet . 5.5.2 Mer aktivitet i bostadsområdenas närlokaler . 5.5.3 Gemenskap kring utemiljö 5.5.4 Allmänt

Sociala störningar . .

Avflyttning och dess orsaker .

Arbete med invandrare . . .

5.8.1 Syftet med arbetsgruppens arbete och atbetssätt 5.8.2 Skolan . . . 5.8.3 Socialvårdens problem

5.8.4 Invandrarbyråns problem 5.8.5 Bostadsföretagens problem 5.8.6 Slutsatser av probleminventeringen 5.8.7 Förslag till åtgärder 5.8.8 Genomförande av åtgärder

Bilaga 9 Södertälje . . Befolkningsutveckling och bostadsbyggande . 1 2

3

Saltskog 2.1 Outhyrda lägenheter Bostadssocialt projekt 3.1 Projektets mål 3.2 Projektorganisation . 3.2.1 Ledningsgrupp 3. 2. 2 Samrådsgrupp 3. 2. 3 Arbetsgrupp . . 3. 2. 4 Boendemiljöberedning 3.3 Projektarbetet . . 3. 3.1 Kvartersträffar 3.4 Alternativ användning av outhyrda lägenheter

3..41 Fastighetsexpedition . . 3.4.2 Kvarterslokalen Lyktan . 3.4.3 Föreningslokaler 3.4.4 Bastuanläggning 3.4.5 Kvartersskola . 3.4.6 Kvartersförskola

. 253 . 253 . 254 . 254

255 255

: 255

255 255 256 256 256 257 257 257 258 258 258 259 259 259 260 260 261 261 261 262

263 263 264 265 265 265 266 266 266 267 267 267 267 268 268 268 268 269 269 269

3.5 Verdandis verksamhet 3. 5. 1 Verdandiaktiviteter . 3.6 Insatser för kommersiell verksamhet till Saltskog 3.7 Postkontoret i Saltskog 3.8 Sammanläggning av lägenheter 3.9 Yttre miljöarbete . . 3.9.1 Upprustning av entréer . 3.9.2 Upprustning av husens fasader . 3.9.3 Förslag till åtgärdsprogram 3.9.4 Hundrastplats 3. 9. 5 Papperskorgar 3.10 Information . . . 3.10.1”En nypa salt” . 3.10.2Anslagstavla . . . . . 3.10.3Decentralisering av informationsverksamheten . 3.1 1 Gemenskapsaktiviteter 3.11.1Allmän Städdag . 3.11. 2 Utdelning av blomsterjord 3.11. 3 Träffpunkt Saltskog 3.11.4Polisens dag . . . . 3.11. 5 Saltskogs musikfestival . 3.12 Odlingslotter 3.13 Skolan . 3.14 Bokbussen . 4 Sammanfattande synpunkter 4.1 De boende . 4.2 Politikerna 4.3 Polisen . . . . 4.4 Fastighetsbolagets personal . 4.5 Massmedia . 4.6 Föreningslivet . . . 4.7 Projektsekreterarens arbetsuppgifter

3.4.7 Motor- och mopedverkstad 3.4.8 Bordtennisrum

4.7.1 Roll . . . . . 4.7.2 Politisk skolning

Bilaga 10 När/ek Råslätts gård i Jönköping 1 Presentation av Råslätts gård

1.1 1.2

Typiska kännetecken Tomma lägenheter .

2. Bakgrund till försöksverksamhet 2.1 Tillkomst 3 Projektorganisation 3.1

Målsättning

4 Verksamhetens utformning 4.1 4.2

Den öppna verksamheten Ovriga aktiviteter

270 270 270 271 271 271 271 271 272 272 272 272 272 273 273 273 273 273 273 274 274 274 274 274 274 275 275 275 275 275 275 276 276 276 276 276

277 277 277 277 278 278 279 279 279 279 280

SOU 1979:37 4.3 Vädret . 281 4.4 Industrisemestern . . 282 4. 5 Öppettiderna och fasta lekledare 282 5 Information om närleken . . 283 5.1 Vem har nåtts av närleksverksamheten? 283 5.2 Behov av närleken . . 285 5.3 Användande av vanliga lägenheter vid närleksverksamhet 285 Bilaga 11 Köping . . 287 1 Befolkningsutveckling och bostadsbyggande . 287 2 Nibblesbacke . 287 3 Bostadssociala problem och outhyrda lägenheter 288 3.1 Åtgärder före projektets start . 288 3.1. 1 Statens ungdomsråd 288 3.1. 2 Kontaktcentrum . 288 3.1. 3 Förbättring av den fysiska miljön . . 288 3.1.4 Samordning av resurser för barn- och ungdomsverk— samhet . . 288 4 Bostadssociala delegationens medverkan . . . 289 5 Analys av undersökningarna från statens ungdomsråds verksam- het . . . . . 289 5.1 Inledning . 289 5.2 Statens ungdomsråd 289 5.3 Syfte . . . 290 5.4 Projektorganisation . . . . . . 290 5.5 Genomförande av försöksverksamhet i Köping . 290 5.5.1 Delprojekten . . . 291 5.5.2 Verksamhet i bostadsområde Nibblesbacke 291 5.5.3 Nibblegruppen 292 5.5.4 Föreningsverksamhet 292 5.5.5 Kontaktcentrum 292 5.5.6 Ekonomi . . . 292 5.5.7 Slutord från projektledaren 292 6 Samordningsprojekt . . . . 293 6.1 Program» och planeringsgrupper . 293 6.2 Projektets målsättning 293 6.3 Projektets organisation 293 6.3.1 Projektgruppen 294 6.3.2 Planeringsgruppen . 294 6.3.3 Arbetsgrupperna 294 6.3.4 Projektsekreterare 295 6.4 Efter två år 295 Bilaga 12 Upplands-Bro 297 1 Bakgrund . . . . 297 2 Råby och Finnsta . . . . . . 297 3 Ansökan om projektanslag för Bro- samverkan . 298 4 Kontakter med Bostadssociala delegationen . 299

SOU 1979:37 4.1 Vidare kontakter med Bostadssociala delegationen . 4.2 Reviderad projektbeskrivning för Råby-Finnstaområdet 4.3 Bostadssociala delegationens medverkan i Upplands—Bro 4.4 Reviderad projektbeskrivning av Bro-samverkan 4.4.1 Målsättning 4.4.2 Projektorganisation 4.4.3 Den lokala organisationen 4.4.4 Distriktsgruppen 4.4.5 Stadsdelsgrupper . . 4.4.6 Genomförande av projektplanen 4.4.7 Utbildning . 4.5 Vad hände sedan? . Bilaga 13 Bostadssociala delegationens direktiv. Bilaga 14 Skrivelse till regeringen den 16 juni 1977 Bilaga 15 Skrivelse till regeringen den 10 november 1977 Bilaga 16 Skrivelse till regeringen den 30 november 1977 Bilaga 17 Boendedemokrati i Danmark . 1 Inledning 2 Allmännyttan 2.1 Afdelingsmöde 2.2 Afdelingsbestyrelsen . . 2.3 Boksluts- och budgetbehandling. 3 Hyresgästrepresentation i företagens styrelser 3.1 Andelsboligforeningar . 3. 2 Garantiselskaber . . 3. 3 Selvejende boligselskaber . . 4 Boendedemokratin i de privatägda fastigheterna 4.1 Inledning . . . . 4.2 Representanternas rättigheter

Bilaga 18 Sjö/työrvaltningssystemet i Jugoslavien . 1 Kort bakgrundsbeskrivning 2 Den jugoslaviska modellen 3 Basorganisationerna

3.1 3.2 3.3

Självförvaltning i företagen Lokalsamfälligheter . Sociopolitiska organisationer

4 Självstyrande intressesamfälligheter för offentlig konsumtion 5 Kommunens organisation .

5.1 5.2

Intressesamfälligheten för bostadsfrågor Husråd

Bilaga 19 Försöksverksamhet med hyresgästinflytande i Göteborg

299 300 300 301 301 302 302 302 303 304 304 304

305

307

309

311

313 313 313 313 314 314 315 315 316 316 317 317 317

319 319 319 319 320 320 320 321 321 321 322

323

Sammanfattning

Bostadssociala delegationen tillkom 1975 mot bakgrund av de svåra ut- hyrningsproblemen i många av landets bostadsområden. Av direktiven fram- går att delegationen skulle ”ta initiativ till försöksverksamhet som genomförs av intresserade kommuner och fastighetsförvaltare i ett begränsat antal bo- endemiljöer med stora uthyrningssvårigheter”.

Uppläggning

1 kap. 1 redogörs för arbetets uppläggning. Delegationen utarbetade inled- ningsvis ett arbetsprogram. Detta skickades till landets samtliga kommuner. Till de kommuner som under en längre tid haft ett större antal outhyrda lägenheter skickades samtidigt en enkät. I enkäten behandlades frågor rö- rande kommunernas befolkningsutveckling och bostadsbyggande under pe- rioden 1967—1974. Dessutom strävade delegationen efter att få en uppfattning om bostadssociala problem i allmänhet. I enkäten tillfrågades kommunerna också vilket intresse de hade av att i någon form samverka med delegationen.

I samband med kommunenkäten besökte delegationen ca 15 kommuner i olika delar av landet. Detta redovisades i promemorian ”Outhyrda lä- genheter bakgrund, utveckling, vidtagna och planerade åtgärder”. Denna följdes senare upp av en promemoria med namnet ”Outhyrda lägenheter — bakgrund, utveckling, vidtagna och planerade åtgärder, sammanfattning, kommentarer”, som var ett försök från delegationens sida att sammanfatta och kommentera den bild av problemet outhyrda lägenheter som kommit fram i arbetet.

Försöksprojekt

Delegationen bestämde sig tidigt för att bedriva sin verksamhet i form av konkreta försöksprojekt i olika kommuner. Delegationen valde således att inte bygga upp något centralt utredningskansli utan att i stället satsa re- surserna på lokalt placerade projektsekreterare. Syftet var att få i gång en försöksprocess ute på fältet, en process som framför allt skulle rikta upp- märksamheten mot förbättringar av den sociala miljön i de nya bostadsom- rådena.

Diskussionerna med de kommuner som i samband med kommunenkäten visat sig intresserade av någon form av samverkan ledde till fullständiga försöksprojekt med kommunerna Botkyrka, Borås, Göteborg, Hallstaham- mar, Huddinge, Malmö, Norrköping, Sigtuna och Södertälje. Delegationen kom överens om samverkan i form av expertmedverkan med kommunerna Jönköping, Köping och Upplands-Bro. De aktuella kommunerna och för- söksområdena beskrivs kortfattat i kap. 2 och mer ingående i bil. 1—12. I dessa bilagor beskrivs samtliga försöksprojekt också avseende organisation, aktiviteter, hyresgästmedverkan etc.

Projektorganisation och projektbeskrivning

En viktig förutsättning för försöksverksamheten var att ansvaret för den skulle ligga på det lokala planet. Respektive kommun skulle i samverkan med bostadsföretag, de boende och olika förvaltningar få ett avgörande in- flytande över utformningen av verksamheten. Delegationens uppgift skulle i korthet bestå i att initiera, samordna och stödja de olika projekten samt att senare också följa upp och utvärdera dem.

Delegationen krävde dock av kommunerna att de skulle upprätta en pro- jektbeskrivning med en allmän målsättning för projektet, projektorganisa- tionen i stort, en översiktlig bedömning av vilka resurser projektet behövde och en beskrivning av hur arbetet i princip skulle gå till. Beskrivningen utformades av kommunens huvudman för projektet och delegationens sek- retariat i samråd med övriga intressenter. Projektbeskrivningen fastställdes av respektive kommunstyrelse som också utsåg ledningsgrupp och projektle- dare.

Projektsekreteraren anställdes formellt av delegationen men valdes av kommunerna. Inga formella krav ställdes på projektsekreterarna. Det vä- sentliga var att få fram en person med god samarbetsförmåga och initia- tivrikedom.

Utvecklingen av outhyrda lägenheter

1 kap. 3 görs en studie av utvecklingen av outhyrda lägenheteri statsbelånade flerfamiljshus byggda åren 1967—1978. Av studier framgår att uthyrnings- problemen nådde sin topp 1975 med 26 628 outhyrda lägenheter. Därefter minskade antalet outhyrda lägenheter kontinuerligt till 12 069 i mars 1978, för att sedan återigen öka till 12 704 i september 1978. 1 kapitlet studeras också utvecklingen av outhyrda lägenheter i delegationens försöksområden. Genomgående har uthyrningsproblemen minskat under den tid projekten pågått.

Erfarenheter från försöksverksamheten

Under försöksverksamhetens gång har delegationen redovisat tips och upp- slag vilket skett bl.a. genom skriften Engagerat boende.

1 kap. 4 belyser delegationen några erfarenheter som är betydelsefulla. De visar att det krävs aktiva insatser för att motverka skev befolknings- sammansättning, segregation, bristande samband mellan servicebehov, ut- bud och felaktig lägenhetssammansättning. Enligt delegationens åsikt kan vissa former av segregation, främst den åldersmässiga, motverkas genom att man redan vid planeringen av nya bostadsområden åstadkommer en fördelning av lägenhetsstorlekar som främjar en blandning av boendeka- tegorier. 1 befintliga områden kan bostadsföretagen tillgripa lägenhetssam- manslagningar och lägenhetsombyggnader.

Delegationen ser en aktiv bostadsförmedling som ett viktigt instrument i strävan mot integration. Delegationen har därför föreslagit att bostadsför- medlingen bör ta i anspråk samtliga lägenheter som den enligt gällande lagstiftning har tillgång till och att fastighetsägaren bör ha skyldighet att ställa lediga lägenheter till kommunens förfogande.

Erfarenheterna från försöksverksamheten visar också nödvändigheten av att de boendes inflytande över bostaden och dess närmiljö vidgas. De boende skulle exempelvis kunna delta i planeringen av nybyggda områden genom att vid nybyggenskap särskilda ekonomiska resurser ställs till deras förfogande för komplettering av miljön.

Lägenheterna bör också förmedlas i god tid före färdigställandet så att de blivande hyresgästerna kan påverka t. ex. färgsättning och tillval till lä- genheterna.

1 Uppläggning av försöksverksamheten

Bostadssociala delegationen tillsattes våren 1975. Det egentliga arbetet på- börjades i augusti 1975. Delegationen utarbetade då ett arbetsprogram. Detta program skickades ut till samtliga kommuner i landet. De kommuner som under en längre tid haft ett större antal outhyrda lägenheter (ca 45 kom- muner) tillställdes samtidigt en enkät. Enkäten var uppdelad i tre frågeblock. I ett första block skulle kommunerna beskriva befolkningsutveckling och bostadsbyggande under perioden 1967—1974 och även redovisa prognoser och bedömningar för utvecklingen under de närmaste åren. 1 ett andra block sökte delegationen en uppfattning om bostadssociala problem i allmänhet och då speciellt problemen med outhyrda lägenheter. Slutligen frågade dele- gationen om vilka åtgärder som vidtagits för att lösa problemen och vilka planer som fanns i detta avseende. 1 enkäten efterhörde delegationen också vilket intresse kommunen hade av att i en eller annan form samverka med delegationen.

Samtidigt som denna kommunenkät genomfördes besökte delegationen omkring 15 kommuner i olika delar av landet. Kommunenkäten och stu- diebesöken redovisades i en promemoria ”Outhyrda lägenheter —— bakgrund, utveckling, vidtagna och planerade åtgärder”. Denna promemoria är be- skrivande och bygger på de uppgifter delegationen på olika sätt fått in från kommunerna. I en särskild promemoria ”Outhyrda lägenheter — bakgrund, utveckling, vidtagna och planerade åtgärder, sammanfattning, kommenta- rer” sökte delegationen sammanfatta och kommentera den bild av problemet outhyrda lägenheter som framkommit i arbetet. Denna senare promemoria kunde ses som ett försök från delegationens sida att genom en enkel lä- gesrapport följa upp och konkretisera arbetsprogrammet.

1.2. Försöksprojekt

Redan i diskussionen kring arbetsprogrammet bestämde sig delegationen för att verksamheten i huvudsak skulle bedrivas genom konkreta försöks- projekt i olika kommuner. I stället för att bygga upp ett centralt sekretariat med experter av olika slag skulle delegationen medverka genom att ställa projektsekreterare till de olika kommunernas förfogande. Projektet skulle

1 övrigt drivas helt i kommunal regi. Redan i kommunenkäten hade, som nämnts, kommunernas intresse av samverkan efterfrågats. Det var nu an- geläget att fortsätta diskussionerna med intresserade kommuner. Som en grundval för dessa diskussioner utarbetade delegationen en promemoria "Principer för försöksprojekten”. Denna tillställdes de kommuner som var intresserade av en samverkan och detta följdes upp av kontakter mellan delegationens sekretariat och respektive kommun. Efter hand under våren 1976 inkom förslag till konkreta försöksprojekt. Vid sin preliminära be- dömning av antalet försöksprojekt hösten 1975 räknade delegationen med ca fem försöksprojekt. Vid kontakterna med kommunerna framkom dock att intresse fanns från betydligt fler kommuner att samverka med dele- gationen. Genom kontakter under hand med bostadsdepartementet fick delegationen därför möjlighet att utöka antalet försöksprojekt. Delegationen fattade beslut om att samverka med nio kommuner med fullständiga för- söksprojekt. Med ytterligare tre kommuner kom delegationen överens om en mer begränsad samverkan i form av expertmedverkan.

1.2.1. Förbättringar av den sociala miljön

Delegationen menade att, mot bakgrund av de utgångspunkter delegationen hade för sitt arbete, det var naturligt att rikta uppmärksamheten framför allt mot förbättringar av den sociala miljön i de nya bostadsområdena.

1.2.2. Samordning av lokala insatser

Det pågick och pågår i många kommuner försöksverksamhet av olika slag. Delegationen ansåg det därför mindre troligt att det i delegationens för- söksprojekt skulle vara möjligt att komma fram till några helt nya typer av åtgärder. Formerna för att samordna olika åtgärder hade emellertid upp- märksammats i mindre utsträckning och här fann delegationen en angelägen uppgift. De enskilda tjänstemännens kunnande om sitt arbete, den lokala kunskapen och den centrala måste samordnas. En väsentlig uppgift var därför att försöka samla kunskaper, alla funderingar och alla resurser och inrikta dessa på att förbättra miljön i vid bemärkelse i det berörda pro- blemområdet. Delegationen skulle framför allt intressera sig för vilka me- toder som användes för att få en samordning av resurserna, vilka svårigheter och förutsättningar som förelåg osv. Mindre intresse skulle riktas mot de konkreta åtgärderna i det enskilda fallet, eftersom dessa krävde lokal an- passning. De konkreta åtgärderna har publicerats i broschyren ”Engagerat boende” som avses fungera som exempelsamling för att ge kommunerna och bostadsföretagen olika uppslag.

Delegationen ville koncentrera de planerade försöksprojekten kring prak- tiskt arbete i samverkan. Man skulle i nya bostadsområden med relativt stora problem — försöka se vad som konkret kunde åstadkommas utan om- fattande förändringar av lagstiftning, organisationsformer, finansieringssy- stem osv. Projekten skulle relateras till den kommunala organisationen och de problem som dennas sektoriella uppdelning medförde. Man fann det mycket viktigt att diskutera och pröva olika former för en mer aktiv sam-

verkan mellan bostadsföretagen och de olika kommunala organen samt de boende och olika folkrörelser.

1.2.3. Avgränsning

Projekten skulle alltså avgränsas till frågan om att förbättra bostadsmiljön och därigenom minska uthyrningssvån'ghetema. Projekten skulle vara öppna i den meningen att man inte från början avgränsade eller preciserade vilka konkreta åtgärder som skulle ingå i respektive projekt. Detta skulle avgöras under arbetets gång mot bakgrund av den inventering som skulle ingå i projektarbetet.

1.3. Projektorganisation

Delegationen skisserade följande principer för projektorganisationen.

Ledningsgrupp Repr för kommunens ledning

Repr för olika kommunala sektorer - skola, fritid, social, kultur etc

äReferensgrupp Projektgrupp Elefemnsgrupp Projektledaren

Fastighetsförvalt En eller flera Hyresgäster Repr med i princip ovan (mer eller Foremngar mindre arbetande) Polis Sjukvård Projektsekreteraren

Affärsintressen _ ,_ etc Konkreta atgarder genom arbetsgrupper,

föreningar, kommunala förvaltningar etc

1.4. Projektbeskrivning

Delegationen menade att arbetet borde inledas med att en projektbeskrivning utarbetades. Där skulle finnas en allmän målsättning för projektet, en be- skrivning av projektorganisationen i stort, en översiktlig bedömning av vilka resurser projektet behövde och en beskrivning av hur arbetet i princip skulle gå till. Beskrivningen skulle utformas av kommunens kontaktman för pro- jektet och Bostadssociala delegationens sekretariat i samråd med övriga in- tressenter. Projektbeskrivningen borde fastställas av kommunstyrelsen som också skulle utse ledningsgrupp och projektledare.

Delegationen fastslog tidigt att de principer som delegationen diskuterade för försöksverksamheten var villkorliga i den meningen att respektive kom- mun i samarbete med berörda bostadsföretag, de boende och olika folk- rörelser måste få ett avgörande inflytande över utformningen. Ansvaret för försöksverksamheten skulle ligga lokalt. Delegationens uppgift skulle vara att initiera, samordna och stödja de olika projekten.

Den lokalt förankrade försöksverksamheten kom att dominera delega- tionens arbete. Man valde att inte bygga upp ett centralt utredningskansli utan att i stället engagera projektsekreterare i de lokala projekten. Dele- gationen utsåg projektsekreterare efter kommunens rekommendation.

1.5. Projektsekreterarens uppgifter

Det ställdes inga krav på formell kompetens för projektsekreteraren. Det väsentliga var att få fram en person som hade god samarbetsförmåga och initiativrikedom. Det var också värdefullt med god kännedom om kom- munen i allmänhet och det berörda bostadsområdet i synnerhet. Försöks- projekten karakteriserades bland annat av att man ansåg att det inte gick att strikt avgränsa och reglera olika verksamheter, utan att dessa skulle växa fram som ett resultat av samarbete inom projektets ram. Det krävdes hela tiden en hög flexibilitet, vilket kom att påverka projektsekreterarens ar- betssituation. Försöksprojekten var olika uppbyggda och de lokala varia- tionerna påverkade arbetsformen på ett avgörande sätt.

Uppdragsgivare och huvudman för varje enskilt projekt var den berörda kommunen. Delegationens medverkan innebar en möjlighet att nära följa projektet för att kunna ge exempel på hur man i en kommun gått till väga för att få i gång en miljöutveckling i ett visst bostadsområde. Projektse- kreteraren ingick som en resurs. Diskussioner och beslut i ledningsgrupp och projektgrupp jämte samarbete med projektledaren kom att konkret in- rikta projektsekreterarens arbete.

Projektsekreterarens arbetsuppgifter skisserades så här:

Projektsekreteraren skulle svara för El den löpande dokumentationen av projektet i form av protokoll, min— nesanteckningar och liknande från ledningsgrupp. projektgrupp, olika re- ferensgrupper etc. El att kartläggningar av olika slag blev genomförda (bearbetning av befintlig statistik, intervjuer med nyckelpersoner i bostadsområdet etc.) 13 att mindre arbetsgrupper som bildades under projektarbetet hölls sam- man El att olika åtgärder lades ut på skilda kommunala fackorgan, bostadsföretag, föreningar etc. Projektsekreteraren skulle också följa upp genomförandet och se till att informationen hela tiden återkopplades till projektet för att möjliggöra en diskussion om ändrad inriktning av åtgärderna, nya insatser etc. Cl att olika intressenter i bostadsområdet fick ge och ta emot information liksom att information om projektet förmedlades till de boende och andra

kommunmedlemmar Cl att delegationen fortlöpande erhöll rapporter och slutrapport.

1.6. Utvärdering av försöksprojekten

Delegationen utarbetade ett program för utvärdering av försöksprojekten. Delegationen skrev. (Avsnitten 1.6.1—1.6.7 är utdrag ur en PM av den 14 maj 1976 angående utvärdering av försöksverksamheten.)

Mot bakgrund av de utgångspunkter delegationen har för sitt arbete är det naturligt att rikta uppmärksamheten framför allt mot förbättringar av den sociala miljön i de nya bostadsområdena. Genom åtgärder av skilda slag kan kommuner och bostadsföretag skapa förutsättningar för utvecklingen av ett socialt kontaktnät genom samverkan mellan de boende och olika folkrörelser. En del av dessa åtgärder kan just vara förbättringar av bostaden, den fysiska miljön samt verksamheterna i bostadsområdet. Att intresset fokuseras mot den sociala miljön innebär alltså inte att förbättringar av övriga miljökomponenter blir mindre viktiga, men att dessa hela tiden bör utgå från en bedömning av vilka positiva konsekvenser för den sociala miljön som kan uppnås.

I försöksprojekten är tanken att så snabbt som möjligt få i gång åtgärder av olika slag. Detta kan t. ex. illustreras med synen på de bostadssociala inventeringarna och deras roll. Tanken är således inte att i projekten ska ingå någon egentlig metodutveckling av dessa inventeringar och inte heller att inventeringarna från början behöver göras fullständiga. I stället bör ett mer praktiskt angrepssätt användas. Med hjälp av enkla metoder kan kun- skaper om området ställas samman och sedan så snabbt som möjligt följas av åtgärder av olika slag. Vid den kontinuerliga uppföljningen av dessa åtgärder kanske det visar sig att behov finns av att förfina inventeringarna på olika avsnitt. Detta ytterligare inventeringsarbete följs sedan av nya eller förändrade åtgärder osv.

1.6.2. Helhetssyn och samordning

Karakteristiskt för förvaltningen i vidaste bemärkelse — av ett bostads- område är att ett stort antal sektorsorgan har ansvaret för olika funktioner. Dessa sektorsorgan driver olika verksamheter och har kunskaper om olika delar av livet i bostadsområdet. 1 vad som skulle kunna betecknas som ett stabilt skede av ett bostadsområdes brukningstid t. ex. karakteriserat av liten omsättning, jämn åldersfördelning, avsaknad av sociala särdrag, begränsad förslitning, liten andel outhyrda lägenheter — är de negativa ef- fekterna av denna sektorisering relativt begränsade. När det däremot är fråga om ett område av mer instabil karaktär, där det gäller att bryta en negativ utveckling och vända denna i en positiv framträder behovet av helhetssyn och samordning starkare. Alla kunskaper, funderingar, idéer och förslag måste kunna utnyttjas i arbetet. De skilda intressenterna/sektorsorganen — olika kommunala organ, bostadsföretag, de boende, folkrörelser av olika slag — måste tillsammans kunna utveckla ett områdestänkande.

Planering för att utveckla miljön bör ses som kontinuerlig verksamhet som är nödvändig under ett bostadsområdes hela brukningstid. I olika skeden är detta krav mer eller mindre accentuerat.

Detta behöver inte innebära ett uppbrytande av sektorsorganisationen, men väl ett sätt att arbeta där områdes- och sektorsfunktionerna kan mötas på ett fruktbart sätt.

1.6.3. Oförändrad struktur

En helhetssyn på förvaltningen av ett bostadsområde i enlighet med vad ovan sagts kan i sin förlängning innebära omfattande förändringar vad gäller lagstiftning, organisation, finansieringssystem och resurser. Sådana föränd- ringar har aktualiserats av t. ex. olika statliga utredningar. Långsiktiga för- ändringar av förvaltningsstrukturen fordrar emellertid ingående övervägan- den och kan endast ske stegvis. De nu aktuella försöksprojekten måste därför utgå från en oförändrad struktur och att inom denna försöka hitta former för den nödvändiga samordningen. Erfarenheter från projekten bör däremot i någon mån kunna peka på behov av mera genomgripande för- ändringar.

1.6.4. Processyn

1 begreppet processyn läggs i detta sammanhang in framför allt två aspekter. För det första är avsikten att med detta begrepp markera den vikt som läggs vid att olika intressenter deltar i projektets olika skeden. Mer om detta följer nedan. Den andra innebörden av processyn är att projekten har en klar utvecklingskaraktär i den mening att det i förväg inte är möjligt att hårt låsa olika åtgärder. Dessa åtgärder skall i stället växa fram som ett resultat av den process som sätts i gång. Detta innebär inte att man går helt tomhänt in i projekten, utan vissa filosofier och åtgärdsområden kan ligga som grund för arbetet.

1.6.6. Kort försökstid

Delegationens preliminära tidsplanering innebär att försöksprojekten skall följas under en period av 1 till 1,5 år. Att sedan dessa projekt eller ett utvecklingsarbete under andra former måste fortsätta i berörda bostadsom- råden efter denna tid är en annan sak. Under den relativt korta period det här är fråga om är det inte att räkna med att några markanta och av- görande förändringar ska kunna ske i bostadsområdena. Utvecklingspro- cessen bör emellertid kunna komma i gång och vissa tendenser avläsas.

1.6.7. Delegationens syfte med försöksverksamheten

På grundval av studiebesöken och kommunenkäten har delegationen över- siktligt kunnat beskriva det åtgärdspanorama, som är aktuellt i samband med de outhyrda lägenheterna. Kunskaperna om detta panorama har redan spritts till kommunerna på olika sätt, vilket i och för sig är en väsentlig uppgift. När delegationen nu går vidare med ett engagemang i ett antal försöksprojekt är det knappast betingat av att det skulle vara troligt att det går att väsentligt utveckla detta panorama. I stället skall försöksprojekten belysa hur man i ett visst bostadsområde

[1 får i gång utvecklingsarbetet Cl skaffar sig tillräcklig kunskap om områdets specifika förhållanden och problem Cl väljer rätt delar av åtgärdspanoramat D får åtgärderna så förankrade i området att de ger åsyftat resultat.

Delegationen kommer i sin rapport att redovisa hur man i ett antal kom- muner gått till väga för att försöka få i gång en utvecklingsprocess i berörda bostadsområden. Det är naturligt att intresset då främst koncentreras till vilka metoder som utnyttjas — förutsättningar, möjligheter, begränsningar mer än på de konkreta åtgärderna eller på iakttagbara konsekvenser av dessa åtgärder. Bl. a. den korta försökstiden (se ovan) gör det svårt att klart utläsa sådana konsekvenser. Själva åtgärderna får mera karaktären av en exempelsamling.

Delegationens arbete är visserligen primärt initierat av problemen i bo- stadsområden med outhyrda lägenheter. Det blir också i sådana bostads- områden som åtminstone huvuddelen av försöksprojekten kommer att genomföras. Detta kan i och för sig vara ändamålsenligt med hänsyn till att det är i dessa områden som de bostadssociala problemen i dag manifesterar sig som tydligast. Samtidigt är det angeläget att vara medveten om att bostadssociala problem inte enbart är förknippade med dessa bostadsom- råden. Det är vidare väsentligt att uppmärksamma att en mycket stor bo- stadspolitisk uppgift under 1980-talet kommer att gälla ett omfattande om- daningsarbete av stora delar av det medelålders bostadsbeståndet. De er- farenheter som kan samlas genom miljöprojekt i nya bostadsområden bör kunna bli av värde även i detta större sammanhang.

1.7. Formerna för utvärdering

Efter den presentation som här lämnats av karakteristiska drag för försöks- projekten och delegationens syfte med dessa är det naturligt att återvända till själva utvärderingen och diskutera vilka krav de här angivna förutsätt- ningarna ställer på denna. Det framgår då klart att den utvärdering det här blir fråga om inte kan bygga på några enkla jämförelser med förhållanden före försökstiden, förhållanden i andra bostadsområden eller normer av olika slag. Det blir heller inte möjligt att genom utvärderingen få några entydiga bevis på om verksamheten ”lyckats eller misslyckats”. Utvärderingen av varje enskilt projekt blir i stället en fråga om att i första hand

13 beskriva hur projektet och olika delar därav vuxit fram, utformats, på- verkats av faktorer inom och utom projektet E] analysera hur olika delar av arbetet i projektet genomförts och vilka slutsatser som härigenom kan dras El bedöma hur projektet påverkat utvecklingen i bostadsområdet och vilka erfarenheter som uppnåtts för det vidare arbetet.

Det är viktigt att utvärderingen sker fortlöpande under hela projektet och att en återkoppling kan göras. På så sätt skapas förutsättningar för att suc- cessivt anpassa projektet till förändrade förutsättningar. En mera samman- fattande analys kan dock inte göras förrän i slutet av projektarbetet.

En utvärderingsuppgift kan antingen utföras av de i projektet direkt enga- gerade eller av utanför projektet stående experter, oftast då forskare med olika inriktning. Det senare alternativet är framför allt ändamålsenligt i de fall försöksverksamheten har ett vetenskapligt värde och skall läggas till grund för metodutveckling inom det aktuella området. I delegationens för- söksprojekt är visserligen ett betydande intresse riktat mot metodaspekterna på miljöutvecklingen. Som emellertid påpekades redan i delegationens ar- betsprogram pågår och planeras mer forskningsinriktade utvecklingsprojekt med anknytning till den samlade miljön i nya bostadsområden. Delega- tionens arbete kan ses som en mer praktiskt präglad ansats att öka kun- skaperna inom detta fält. Det ter sig därför naturligt att uppföljningsarbetet utförs inom projektets ram.

1.8. Frågeställningar i uppföljningsarbetet

De aspekter av försöksverksamheterna som utifrån vad som här sagts fram- står som särskilt viktiga att beakta i utvärderingsarbetet kan förtecknas enligt följande.

|:l samarbete mellan olika intressenter initiativ aktivitet konflikter CI förändringar i projektet, som en följd av interna och externa faktorer |:! förankring hos de boende El förutsättningar, möjligheter och begränsningar i det valda arbetssättet.

Nedan skall ges exempel på ett antal mera konkreta frågeställningar, som det är angeläget att fortlöpande i projektet beskriva och analysera. Det finns anledning att betona att det alltså inte är fråga om någon fullständig och uttömmande uppräkning av alla de faktorer som bör beaktas. Det är nöd- vändigt att i varje försöksprojekt utifrån erfarenheterna från det konkreta arbetet lyfta fram just de aspekter som för detta projekt framstår som vä- sentliga.

I en utvärdering kan det finnas en tendens att framför allt 12 upp det som framstått som positivt i projektet. Lika viktigt är emellerid att på varje punkt söka belysa svårigheter och begränsningar och i möjligaste mån peka på möjligheter att undvika dessa.

De bostadssociala inventeringarna har redan berörts. I försöksprojekten är det naturligt att jobba med flera olika former av inventeringar. En naturlig utgångspunkt är redan befintliga hårddata om befolkningssammansättning, socialhjälp, outhyrda lägenheter etc. Hos de verksamma i området — skola, socialbyrå, barnavårdscentral, förskola, fastighetsförvaltning etc. finns kun- skaper som det gäller att ta till vara. Formerna för detta tillvaratagande kan variera, t. ex. intervjuer och diskussioner i arbetsgrupper. De största kunskaperna finns givetvis hos de boende själva. Även i områden med relativt snabb omsättning av hyresgäster finns en kärngrupp, som har bott kvar under lång tid. Synpunkter och erfarenheter från denna grupp kan vara särskilt angelägna att försöka få fram. Detta kan ske genom intervjuer, mindre enkäter, syneförrättningar i samarbete med olika föreningar etc.

Det är angeläget att i utvärderingen beskriva och analysera de erfarenheter som olika inventeringsmetoder har givit.

1.8.1. Hur uppkom diskussion om behovet av miljöprojekt?

En koncentration av outhyrda lägenheter till vissa kommuner och bostads- områden under en längre tid kan ses som en indikation på störningar på bostadsmarknaden. Olika aktörer på bostadsmarknaden staten, kommu- nerna, bostadsföretagen — har med kortare eller längre tidseftersläpningar reagerat på dessa indikationer. Reaktionerna ligger på olika plan och har t. ex. avsett förändringar av det framtida bostadsbyggandet i kommunerna samt statliga hyresförlustlån. I detta sammanhang är det framför allt de reaktioner som lett till åtgärder för att påverka totalmiljön — såväl den fysiska som den sociala miljön i bostadsområdena som är av intresse.

Efter hand har således punktinsatser av olika slag satts in av olika hu- vudmän, t. ex. bättre marknadsföring, ökad fritidsverksamhet för barn och ungdomar. Vad det här gäller är att belysa behovet av att ett samlat och mera långsiktigt miljöprojekt växt fram ur dessa mer eller mindre isolerade åtgärder. Vilka tryckte på för att driva fram ett sådant projekt och från vilka utgångspunkter? Kommunens ledning (inför perspektivet av eko- nomiska åtaganden för kommunen när det gäller de outhyrda lägenheterna)? Olika kommunala sektorsorgan (med kännedom om de problem som finns i bostadsområdena)? Bostadsföretaget (som direkt och omedelbart ekono- miskt drabbas av de outhyrda lägenheterna)? De boende (som konkret berörs av brister i bostadsområdets totalmiljö)? Organisationer av olika slag (vars verksamhet i berörda områden direkt påverkas av problemen)? Vilka kon- kreta former tog sig initiativen från olika håll?

1.8.2. Hur etablerades miljöprojektet?

För att komma vidare måste ett initiativ följas upp med konstruktiva dis- kussioner mellan olika intressenter. Hur åstadkoms ett gott klimat för dessa diskussioner? Vilka arbetsformer utnyttjades under projektets etablerings- fas?

Försöksprojekten kommer att omfatta avgränsade geografiska områden inom kommunen. En svårighet som därför kan uppkomma redan i eta- bleringsskedet är att olika berörda verksamheter har olika former av geo- grafisk decentralisering, t.ex. rektorsområden, socialdistrikt, kontaktkom— mitteer inom hyresgästförening. 1 vilken utsträckning uppkom problem av detta slag och hur kunde de i så fall lösas?

Redan när projektet etablerades måste — åtminstone interimistiskt — en projektorganisation utarbetas. Projektorganisationens utformning grundas på föreställningar och planer om projektarbetets inriktning och uppläggning. En redovisning av de överväganden som låg bakom den valda projekt- organisationen är därför av intresse.

1.8.3. Vilken var den ursprungliga problembilden?

De intressenter som går in i projektet har var för sig och tillsammans en uppfattning om problembilden i bostadsområdet. I många fall är denna uppfattning dock relativt Väg och opreciserad. Av projektbeskrivningens bakgrund och förslag — eller snarare skisser till åtgärdsområden framgår till viss del problemuppfattningen.

1.8.5. Vilka förändringar av problembilden ledde inventeringarna fram till?

Det valda arbetssättet — den starka åtgärdsinriktningen (se ovan) - innebär i viss mån en avvikelse från den traditionella utredningsmodellen med dess olika faser. Analysen av inventeringarna kommer därför att ske delvis in- tegrerad med att åtgärder av olika slag genomförs. Hur har denna analys skett och hur har de olika intressenterna deltagit i det arbetet? Vilka nya problem har framkommit? På vilka mer betydelsefulla sätt har kunskapen om tidigare kända problemområden fördjupats och breddats?

1.8.6. Hur växte åtgärdsprogrammet fram?

Redan i projektbeskrivningen finns olika åtgärdsområden presenterade. Hur har de ökade kunskaperna genom inventeringen påverkat utvecklingen av dessa åtgärdsområden? Har nya områden tillkommit resp. tidigare upptagna områden försvunnit? Hur har olika intressenter påverkat skilda delar av åtgärdsprogrammet?

1.8.7. Hur fördelades olika åtgärdsområden på kommunala sektorsorgan, bostadsföretag, folkrörelser etc.?

Ett väsentligt inslag i det områdestänkande som försöksprojekten repre- senterar är att problem skall kunna plockas fram av någon av intressenterna, föras samman och analyseras av intressenterna tillsammans och åtgärdas av någon annan intressent. En fastighetsförvaltare i bostadsområdet skall t. ex. kunna ge signal om framväxande sociala problem i området, vilka kanske skall åtgärdas genom speciella insatser från skola, socialvård, PBU etc. Det är därför angeläget att i utvärderingen få belyst hur denna del av arbetet fungerat.

1.8.8. Hur framkom besluten om åtgärder av olika slag?

Den samordning som sker inom ramen för projektet innebär inte att gällande ansvars- och befogenhetsfördelning bryts upp. För att arbetet ska kunna löpa på ett smidigt och effektivt sätt är det alltså nödvändigt att förslag till åtgärder av olika slag som kommer fram inom projektet snabbt kan beslutas av resp. ansvarigt organ. Hur har denna beslutsprocess fungerat? Vilka restriktioner har funnits; t. ex. ekonomiska, personella, institutionella?

1.8.9. Hur genomfördes själva åtgärdsprogrammet?

1 uppföljningen skall givetvis också ingå en konkret beskrivning av hur själva åtgärdsprogrammet genomfördes. Särskild uppmärksamhet bör riktas på förändringar av ursprungliga planer under arbetets gång, påverkan av kompletterade bostadssociala inventeringar, betydelsen av utanför projektet liggande faktorer etc.

1.8.10. Hur deltog de olika intressenterna i genomförandet?

De olika intressenternas deltagande i projektarbetet vid skilda skeden har berörts i nästan samtliga ovanstående punkter. För att markera betydelsen av beskrivning och analys av just detta förhållande finns anledning att här särskilt ta upp det. Det är angeläget att i utvärderingen så långt det är möjligt verkligen försöka beskriva det reella deltagandet — eller kanske bättre formulerat - medagerandet.

Särskilt angeläget är att belysa hur informationen om projektet når ut till den enskilde boende och vilken aktivitet som följer därav. Hur har relationerna mellan de boende påverkats?

1.8.11. Vilka iakttagbara konsekvenser har projektet medfört?

Ovan har berörts vilka svårigheter som finns för att göra en resultatut— värdering av projektet med hjälp av hårddata av olika slag, bl. a. med hänsyn till den korta försöksperioden. Så långt möjligt bör dock belysas hur för- hållanden som outhyrda lägenheter, omflyttning av hyresgäster etc. utveck- lats under perioden. En uppföljning av den bostadssociala inventering som görs i projektarbetets inledningsfas bör ske i slutet av projektarbetet.

1.9. Tekniker, redovisning

Av de valda formerna för uppföljningsarbetet följer att det framför allt är genom observation från och samarbete mellan projektets olika medarbetare som ett underlag för uppföljningsarbetet kommer fram. En del av dessa erfarenheter kan lämpligen tas fram genom ostrukturerade intervjuer med nyckelpersoner i projektet. Endast i begränsad omfattning är det att räkna med att tekniker som standardiserade intervjuer och enkäter kommer att utnyttjas.

Projektbeskrivningen och olika handlingar som denna grundas på utgör ett viktigt utgångsmaterial för utvärderingen. Härtill kommer protokoll från ledningsgrupp, projektgrupp, referensgrupper etc. jämte minnesanteckningar från mera informella sammanträden, intervjuer etc. Speciella undersökningar och kartläggningar av register o. (1. utgör också källor för att kunna besvara de frågeställningar, som tidigare ställts i denna promemoria. Projektsekre- teraren bör vidare föra daganteckningar, varav skall framgå de viktigaste händelserna i projektet.

En enkel redovisning till delegationen bör ges varje månad. Denna re- dovisning bör beskriva vad som konkret skett inom projektet under den senaste månaden samt löpande analysera utvecklingen i de termer som tagits upp i frågeavsnittet.

Slutrapporteringen blir en sammanställning av dessa redovisningar, gi- vetvis kompletterade med hänsyn till den mer samlade kunskap som då finns.

1.10. Planerad verksamhet

Delegationens preliminära tidplanering innebar att försöksprojekten skulle följas under en period av 1—1,5 år. Det innebar alltså att försöksprojekten skulle vara avslutade vid årsskiftet 1977—1978. Att dessa projekt eller ett utvecklingsarbete under andra former måste fortsätta inom berörda bo- stadsområden efter denna tid ansåg delegationen den berörda kommunen ansvarig för. Under den relativt korta period det här var fråga om var det inte att räkna med att några markanta och avgörande förändringar skulle kunna ske i bostadsområdena. Utvecklingsprocessen borde emellenid kunna komma i gång och vissa tendenser avläsas.

På motsvarande sätt kunde man inte räkna med att delegationen i sin slutliga rapport skulle kunna göra någon detaljerad och exakt utfärdering av försöksverksamheterna. Delegationen avsåg att i sin rapport redovisa hur man i ett antal kommuner gått till väga för att försöka få igång en utvecklingsprocess i berörda bostadsområden. Det är naturligt att intresset då främst koncentreras till vilka metoder som utnyttjas förutslttningar, möjligheter, begränsningar mer än på de konkreta åtgärderna eller på iakt— tagbara konsekvenser av dessa åtgärder. Bl. a. den korta försöksiden gör det svårt att klart utläsa sådana konsekvenser. Själva åtgärdernafår mera karaktären av en exempelsamling.

1 . 10. 1 F örsöksverksamheten

Försöksverksamheten startade under hösten 1976 i nio kommmer. Gö- teborgs kommun valde att driva två försöksprojekt med vartdert en pro- jektsekreterare på halvtid. Försöksområdena var Rosengård i Mllmö (18 augusti 1976—31 maj 1978), Navestad i Norrköping (1 september 1976—31 maj 1978), Östra Nibble i Hallstahammar (15 september 1976—31 naj 1978), Valsta i Sigtuna (1 oktober 1976—31 mars 1978), Skogås i Huddinge (1 no- vember 1976—30 april 1978), Storvreten i Botkyrka (1 november 1976—31

maj 1978), Norra Biskopsgården och Gårdsten i Göteborg (15 november 1976—31 maj 1978), Saltskog i Södertälje (1 december 1976—31 maj 1978) samt Hässleholmen i Borås (1 december 1976—31 maj 1978).

Delegationen startade också mer begränsad samverkan i form av expert- medverkan under en kortare tid med tre kommuner, Jönköping, Upplands- Bro och Köping.

1.1 1 Rapportemas tillkomst

Rapporterna från den lokala projektverksamhetens bakgrund, utformning och genomförande beskrivs ingående i bil. 1—12. Vissa projekt är helt na- turligt utförligare beskrivna än andra.

Det bör understrykas att rapporterna är utformade under våren och hösten 1978. De godkändes slutgiltigt och i sin helhet vid delegationens samman- träde den 1 december 1978. På grund av den relativt långa tidsperiod som förflutit sedan insamlandet av data till dess att betänkandet föreligger i tryck kan vissa uppgifter i dag te sig inaktuella. Detta kan förklaras med att det i flera försöksområden pågår en fortgående utvecklingsprocess.

Samtliga rapporter bygger på uppgifter från lokalt ansvariga i projekten främst då projektsekreterarna.

2 Korta områdesbeskrivningar

2.10.1. Råslätts gård

Bostadsområdet Råslätts gård byggdes under åren 1968-1972 söder om Jön- köpings centrum. Antalet lägenheter är ca 2 600.

Området består av stora och enhetligt byggda bostadshus. Det är ålders- och social gruppssegregerat. Samtidigt bär det en tydlig prägel av näringslivets strukturomvandling. En intervjuundersökning från 1975 visar att över hälf- ten av dem som bor i Råslätt kom till området direkt från annan bostadsort utanför Jönköping. Endast 10 % hade alltid bott i regionen.

2.11.1. Befolkningsutveckling och bostadsbyggande

Befolkningen i Köping ökade snabbt under 1960-talet. Från 25 900 invånare 1960 ökade folkmängden till 29 500 år 1970. Därefter har emellertid be- folkningen minskat. Bostadsbyggandet steg i mitten av 1960-talet till en hög nivå, 400—500 lägenheter om året. Under åren 1972—1974 sjönk bostadsbyggandet till i genomsnitt 100 lägenheter per år.

Bostadsbyggnadsprogrammet för perioden 1975—1979 upptar endast små- hus, ca 100 per år.

2.1 1.2 Nibblesbacke

Bostadsområdet Nibblesbacke började uppföras under slutet av senare delen av 1960-talet. Området består i dag av ca 1400 lägenheter. Till området flyttade framför allt människor från andra delar av landet och från utlandet. Det uppstod vidare en koncentration av unga barnfamiljer i området.

2.1. Botkyrka

2.1.1. Befolkningsutveckling och bostadsbyggande

Botkyrka kommun har expanderat mycket kraftigt under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet. Invånarantalet uppgår till ca 73 000 invånare. Den snabba inflyttningen har lett till en särpräglad befolkningsstruktur i kom- munen med många barn, stora grupper i de familjebildande åldrarna och få äldre människor. Till bilden hör också ett betydande inslag av invandrare, ca 15 %.

Under perioden 1968—1974 färdigställdes drygt 19 000 lägenheter i kom- munen. Efter 1974 har byggandet minskat markant.

2.1.2. S torvreten

Bostadsområdet Storveten byggdes under åren 1966—1972. Bebyggelsen består huvudsakligen av flerfamiljshus men med småhus i områdets yttre delar. Huskropparna är förlagda till de högst belägna delarna av området vilket medför att det är mycket stora nivåskillnader vid förflyttning mellan olika kvarter och till serviceinrättningar både inom och utom området.

I Storvreten finns fyra barnstugor vilket innebär att det finns heltidstillsyn för 300 barn i åldrarna 0—6 år. Det sammanlagda antalet barn i området är ca 900. I området finns också en deltidsförskola.

I området finns en skola med låg-, mellan- och högstadium för sammanlagt 1 400 elever. I anslutning till skolan finns ett sportfält, sporthall med simhall, idrottsplats och lekpark.

I butikscentrum finns en föreningsdriven fritidsgård. Allmänheten och föreningar kan på icke-skoltid utnyttja skolans lokaler inklusive sporthallen. Ute i bostadsområdet finns ett antal förenings- och klubblokaler. Flera kvar- terslokaler har tillkommit under projekttiden.

I västra delen av Storvreten finns ett butikscentrum och i östra delen en närbutik. För övrig kommersiell service är Storvretenborna hänvisade till Tumba centrum. Därifrån finns också pendeltågsförbindelse till Stock- holms city.

2.1.3. Bostadssociala problem

År 1976 upprättades en projektbeskrivning som pekade på några av de bostadssociala problemen i Storvreten. Det gällde t. ex. många outhyrda lägenheter, stor omflyttning, skadegörelse, dåligt rykte, främlingskap, dålig kommersiell service, dåliga kommunikationer etc.

2.2. Borås

2.2.1. Befolkningsutveckling och bostadsbyggande

Folkmängden i Borås ökade i slutet av 1960-talet till ca 107 500 invånare 1970. Därefter har emellertid en minskning skett med ca 2000 personer under perioden 1971—1974. Till stor del beror detta på den speciella nä- ringslivssituationen i Borås. Den karakteriseras av en mycket stor andel sysselsatta inom speciellt tekoindustrin. Under perioden 1965—1976 sjönk dock antalet tekoanställda med 8 500 personer. Detta bortfall kunde kom- penseras endast till hälften av tillväxten inom övriga branscher.

Under åren 1967—1974 har i genomsnitt närmare 1200 lägenheter far- digställts i Borås. 60 % av bostadsproduktionen har avsett flerfamiljshus.

2.2.2. H äss/eholmen

Bostadsområdet Hässleholmen färdigställdes 1967—1974. Inom området finns totalt ca 2 690 lägenheter. I förhållande till centralorten är befolkningen mycket ung. Andelen invandrare är också högre än för centralorten.

Från början var servicen i Hässleholmen mycket begränsad men har efter hand förbättrats och bl. a. finns livsmedelsbutik, post och bank. Kommunal service finns i form av barnavårdscentral, servicecenter för pensionärer, för- skolor samt låg-, mellan- och högstadieskola. Området har också en fri- tidsgård och en kyrkolokal samt ett stort antal lokaler som disponeras av föreningar för klubbverksamhet. Hyresgästföreningen har lokaler för mer allmän fritidsverksamhet.

Hässleholmen ligger ganska centralt. Det finns tre olika busslinjer in till Borås centrum. En del servicefunktioner t. ex. lasarettet ligger några minuters promenad från området.

Barnen i Hässleholmen har god tillgång till naturområden. [området finns en idrottshall med plats för de flesta förekommande boll- spel och gymnastik. I anslutning till sporthallen finns en uppvärmd gräsplan för fotboll, flera grusplaner och handbollsplan m. m. I områdets södra del finns också ett motionsspår samt inom gångavstånd ett friluftsområde med fritidsstuga, flera motionsspår, skidspår och badsjö. Hässleholmen är således välförsett med möjligheter till rekreation och idrott. Dock är det troligt att anläggningarna till stor del används av människor som inte bor i Häss- leholmen och att de därför inte är så stor tillgång för de boende som de borde vara.

I området finns ca 900 arbetsplatser företrädesvis inom skola, barnomsorg och åldringsvård. Inom tillverkningsindustrin finns ca 300 arbetstillfällen.

På gångavstånd ligger som tidigare nämnts lasarettet. 1 övrigt arbetar den övervägande delen av de boende i Hässleholmen inom industrin, framför allt inom teko.

2.2.3. Bostadssociala problem

Som en indikator på att det fanns bostadssociala problem av olika slag i Hässleholmen sägs det faktum att området innehöll ett stort antal outhyrda lägenheter. Orsaken till problemen sammanfattas i projektbeskrivningen bl. a. som hög omflyttningsfrekvens, ålderssegregerad befolkning, hög andel invandrare, dåligt rykte, förslumningstendenser, felaktig lägenhetssamman- sättning och dålig yttre miljö.

2.3. Göteborg

2.3.1. Befolkningsutveckling och bostadsbyggande

Befolkningen i Göteborgsregionen expanderade snabbt under 1960-talet och uppgick 1970 till ca 670 000 personer. Efter 1970 har befolkningen i Göteborg minskat medan den i övriga delen av regionen ökat i väsentligt långsammare takt än tidigare. Utvecklingen synes f. n. vara att hela regionen ökar med 2 000 personer per år medan Göteborgs kommuns folkmängd minskar med ungefär lika mycket.

Bostadsbyggandet i regionen ökade kraftigt från ca 7 000 lägenheter per år i mitten av 1960-talet till 13000 lägenheter i slutet av 1960-talet och i början av 1970-talet. Bostadsbyggandet är nu nere på en nivå av ca 3 500 lgh/ år.

2.3.2. Norra Biskopsgården

Norra Biskopsgården byggdes i slutet av 1950-talet och stod klart år 1960. Antalet lägenheter i området är ca 3 500. Området planerades och byggdes under en period av högkonjunktur och stark expansion av Göteborg samt en stor efterfrågan på bostäder och speciellt på stora bostäder. Sammanfattningsvis består området av fyra delområden och som helhet kan sägas att den fysiska miljön i Norra Biskopsgården 'är genomgående hårdexploaterad. En trafikled med motorled och spårväg delar området i en östlig och en västlig del. Mitt i den västra delen ligger en centrumdel bestående av ett tolvvånings bostadshus med affärer i bottenvåningen samt en fristående butikslänga. I denna del är de sociala problemen tydligast vilket bl.a. har visat sig i att andelen tomma lägenheter är relativt hög.

2.3.3. Gårdsten

Gårdsten byggdes under åren 1969—1972 och inflyttningen skedde under åren 1970—1974. Trots ett vackert läge kännetecknas Gårdsten liksom de flesta andra av projektets försöksområden av en trist yttre miljö och bristande

sociala kontakter mellan områdets invånare. Antalet lägenheter i området uppgår till ca 3 200. Bostäderna är grupperade kring ett naturområde som populärt kallas för Dalen.

Området består av tre delar. I dess östra del ligger ett centrum med bl. a. post och livsmedelsbutik. I västra delen finns en mindre affärsanläggning.

I Gårdsten finns fyra daghem, därav ett lägenhetsdaghem med sammanlagt ca 170 platser. Dessutom planeras en utbyggnad fram till 1982 med ca 72 platser. Behovet av en utbyggd barnomsorg är mycket stort. Vidare finns två fritidshem i området.

I den s. k. Dalen finns två parkleksanläggningar, fotbollsplaner och ten- nisbanor.

2.3.4. Bostadssociala problem

Den 5. k. områdesgruppen har skisserat Gårdstens problem enligt följande: Avsaknad av arbetsplatser i området, bristfälliga kommunikationer, avsak- nad av högstadieskola och sporthall samt social friktion i området har med- fört att andelen outhyrda lägenheter hela tiden har legat omkring 40 %.

2.4. Hallstahammar

2.4.1. Befolkningsutveckling och bostadsbyggande

Hallstahammars befolkning har ökat snabbt under efterkrigstiden från 13 000 invånare i början av 1950-talet till 19000 i slutet av l960-talet. Därefter har en minskning skett med ca 500 personer.

Mot bakgrund av denna utveckling färdigställdes under perioden 1967—1974 drygt 1400 lägenheter.

2.4.2. Östra Nibble

Bostadsområdet Östra Nibble byggdes åren 1968—1972. Antalet lägenheter är ca 890.

Den kommersiella servicen begränsas i stort sett till en livsmedelsbutik. I Hallstahammars centrum, ca 2 km från området, är det kommersiella serviceutbudet däremot rikt. Dock saknas i det närmaste allmänna kom- munikationer till kommunens centrum.

Kommunal service finns i form av hel- och deltidsförskola och låg-, mellan- och högstadieskola. Dessutom finns ett speciellt fritidshem för de assyriska barnen i området. I området finns också en fritidsgård, och dessutom kan skolans lokaler användas för föreningsmöten av olika slag. I närheten av fritidsgården finns en hockeyrink och en tennisbana som vintertid spolas till en isbana.

1 Östra Nibble finns ca 200 arbetsplatser främst inom kommunal verk- samhet.

2.4.3. Bostadssociala problem

Bostadsområdet innehöll ett stort antal tomma lägenheter. Projektbeskriv- ningen angav att det bl. a. berodde på att området är för stort och ocentralt beläget, kollektivtrafiken är för dålig, lägenheterna för stora och dyra och den yttre fysiska miljön dålig, närservicen låg, andelen invandrare och sociala problemfamiljer hög.

2.5. Huddinge

2.5.1. Skogås

Västra Skogås byggdes i mitten av 1950-talet som ett utpräglat flerfamiljs- husområde. Antalet lägenheter är drygt 3 000. Antalet outhyrda lägenheter har hela tiden varit mycket begränsat. I detta avseende har Huddingepro- jektet inte liknat övriga projekt. Projektets tyngdpunkt har därför varit att åstadkomma förebyggande insatser.

I Skogås finns fem daghem, fem deltidsförskolor, sju fritidshem, en öppen lekskola samt familjedaghem. Servicenivån för daghem/familjedaghem är högre än genomsnittet för kommunen. Trots detta finns en brist som väntas kvarstå fram till 1981.

Det kulturella utbudet begränsas i princip till biblioteksverksamhet samt allmänkulturell verksamhet på fritidsgårdar.

Förutsättningarna för den kommersiella servicen har försämrats genom ett successivt kundbortfall.

2.6. Malmö

2.6.1. Rosengård

Rosengård ligger drygt 3 km från Malmös stadskärna. I stadsdelen finns ca 7 000 lägenheter och en befolkning som uppgår till ca 20 000 personer. Rosengård är uppdelat i olika bostadsområden.

Den första delen av Rosengård blev klar redan 1964—1965 men huvuddelen färdigställdes i slutet av 1960-talet. Under en ganska begränsad tidsperiod flyttade ett stort antal människor till området. Området betjänas av en enda centrumanläggning vilket innebär långa gångavstånd. Den trafikseparering som genomförts inom området medför att också gångavstånd till kollektiva kommunikationsmedel blir lång.

Omsättningen av hyresgäster är snabb i Rosengård. En undersökning ut- förd av fastighetskontoret uppskattade att 4000 människor flyttade från Rosengård under 1973. Då nettoförlusten var 1900 personer innebär det att 2100 personer samtidigt flyttade till området.

2.7. Norrköping

2.7.1. Befolkningsutveckling och bostadsbyggande

Befolkningen i Norrköping ökade från 117 500 invånare 1967 till nära 121 000 invånare år 1970. Därefter skedde en förändring och från 1972 har kom- munen haft flyttningsförluster.

Utvecklingen är relaterad till förändringar av näringslivet i kommunen. Exempelvis har textilindustrins tillbakagång medfört en kraftig omstruk- turering av sysselsättningen. Stora sysselsättningsproblem finns fortfarande i kommunen.

Under perioden 1967—1974 har drygt 12 500 lägenheter färdigställts, dvs. i genomsnitt över 1 500 lägenheter per år. Därefter har bostadsbyggandet sjunkit. I framtiden beräknas det ligga på en nivå av 400—500 lägenheter per år.

2.7.2. Navestad

Bostadsområdet Navestad byggdes åren 1967—1972. Området är beläget ca 4 km från Norrköpings centrum. Navestad är bebyggt med två skilda typer av hus. Det ena delområdet är bebyggt med småhus. Det andra delområdet utgör projektområdet och inrymmer ca 1 700 lägenheter. Huskropparna bil- dar två nästan helt slutna ringar.

Den kommersiella servicen i området är förlagd till en särskild byggnad mellan de två ringarna. Byggnaden innehåller även kyrkliga samlingslokaler, simhall och motionslokaler. Ute i ringarna finns ett antal föreningslokaler samt andra närlokaler. Dessutom finns lokaler för olika kommunala verk- samheter såsom förskola och lågstadium samt andra serviceanläggningar.

I Navestad finns ett antal arbetsplatser främst inom serviceyrken. Totalt finns ca 350 arbetstillfällen i området.

2.7.3. Bostadssociala problem

Projektbeskrivningen angav följande problem som orsaker till det stora an- talet outhyrda lägenheter i området. Hög omflyttningsfrekvens, åldersse- gregerad befolkning, hög andel invandrare, dåligt rykte och felaktig lägen- hetssammansättning.

2.8. Sigtuna

2.8.1. Befolkningsutveckling och bostadsbyggande

Sigtuna kommun expanderade under hela 1960-talet och i början av 1970- talet. Från ca 10000 invånare år 1960 fördubblades befolkningen till över 20000 personer år 1968. 1972 uppgick invånarantalet till 27 600.

I kommunen färdigställdes under åren 1967—1974 drygt 47 000 lägenheter, dvs. närmare 600 per år. Under de senaste åren har produktionen långsamt gått ned.

I kommunens planering räknas med en befolkningsutveckling som skulle innebära ca 30000 invånare år 1980. Bostadsbyggnadsprogrammet för pe- rioden 1975—1979 upptar drygt 100 lägenheter per är helt och hållet i småhus.

Tingvallaområdet byggdes under första hälften av 1960-talet. Södra delen av området består av 800 lägenheter och färdigställdes i början av 1960-talet. Detta område har varit hårdast drabbat av sociala problem och outhyrda lägenheter. Husen är till övervägande del i tre våningar.

Delområdet ligger ca 500 m från Märsta centrum som har ett rikt utbud av kommersiell service. Vidare ligger det ca 1 500 m från Märsta station, varifrån pendeltågstrafiken till Stockholm avgår. I området finns bl.a. en livsmedelsbutik.

Bredvid detta delområde ligger ett område som heter Lyckostigen. Det byggdes i mitten av 1960-talet och består av 200 lägenheter. Trots att området ligger längre bort från centrum och saknar service har det aldrig haft några outhyrda lägenheter utan i stället kö.

Norr om Lyckostigen ligger ännu ett delområde som innehåller ca 150 lägenheter. I detta delområde finns en närlokal och en låg- och mellan- stadieskola.

Det sista delområdet består av 200 lägenheter och stod klart 1973 men har inte förrän 1977 varit helt uthyrt. I delområdet finns en närbutik och Odlingslotter som de boende själva sköter och administrerar.

2.8.2. Valsta

Valstaområdet uppfördes i slutet av 1960-talet och i början av 1970-talet. Antalet lägenheter i området som helhet 'är ca 1900.

Genom hela Valsta går ett grön- och fritidsområde med fotbollsplaner, tennisplaner och naturmark. Hela området präglas av stora grönytor och nivåskillnader.

Valsta centrum är rikt försett med kommersiell och offentlig service. Där finns bl.a. två stora livsmedelsbutiker, apotek, post och bank. Här finns dessutom folktandvård, distriktsläkare samt mödra- och barnavårds- central.

I Valsta finns vidare låg-, mellan- och högstadieskola samt en fritidsgård och bibliotek.

2.9. Södertälje

2.9.1. Befolkningsutveckling och bostadsbyggande

Befolkningen i Södertälje ökade snabbt under 1960-talet som en följd av den stora inflyttningen. Befolkningsökningen fortsatte ett par år in på 1970- talet, men en stagnation har därefter inträtt. Antalet invånare uppgick i slutet av 1973 till knappt 78000.

Bostadsbyggandet i Södertälje har legat på en hög nivå under slutet av 1960-talet och i början av 1970-talet. Under perioden 1967—1974 har ca 11 400 lägenheter färdigställts, dvs. drygt 1400 lägenheter per år.

Problemen med de outhyrda lägenheterna började sent i Södertälje. Vissa

tecken kunde iakttas under 1972 för att sedan öka och nå en topp 1975 på omkring 1 500 lägenheter.

Kommunen räknar med att invånarantalet kommer att öka till 82000 personer 1979. Man planerar att framöver bygga nära 300 lägenheter per år.

2.9.2. Saltskog

Saltskog ligger ca 2 km från Södertälje centrum. Området färdigställdes under åren 1968—1970. 1 Saltskog finns ca 1700 lägenheter.

Inom Saltskogsområdet finns en låg- och mellanstadieskola, tre barnstu- gor, en fritidsgård samt ett centrum med bl. a. livsmedelshall och postkontor. Här finns också ett ungkarlshotell för de anställda på SAAB-Scania. Under år 1978 har tillkommit en kvartersskola och en kvanersförskola.

2.9.3. Bostadssociala problem

Projektet formulerade problemen i området enligt följande:

Området är i hög grad åldersmässigt, socialt och etiskt segregerat. ln- vandrarkoncentrationen i ett delområde är så hög som 70 %. Föreningslivet och hyresgästkontakterna är mycket dåligt utvecklade. Vissa delar av fas- tighetsbeståndet och grönytorna är starkt nedslitna.

Hela området har fått ett dåligt rykte i massmedia och folkmun. Om- flyttningen i och från området är hög.

2.12. Upplands-Bro

2.12.1. Bakgrund

Upplands-Bro kommun består av två tätorter, Bro och Kungsängen. Kungs- ängen har ca 8 500 invånare i blandad villa- och flerfamiljshusbebyggelse. Bro har ca 5 000 invånare och består av dels ett gammalt stationssamhälle, dels två nya bostadsområden, Råby och Finnsta. Dessa är grupperade kring ett kommersiellt och socialt centrum.

2.12.2. Råby och Finnsta

I Råby och Finnsta finns knappt 2000 lägenheter. De uppfördes i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet. Kommunens outhyrda lägenheter är koncentrerade till dessa områden. 1 kommunens andra tätort Kungs- ängen — som delvis byggts upp samtidigt finns däremot inga outhyrda lä- genheter. Enjämförelse mellan de båda kommundelarna visar bl. a. följande. Den fysiska utformningen samt hustyper och disposition av områdena i Bro förefaller något mera enformiga och stela än i områdena i Kungsängen. 1 Kungsängen är landskapet mer kuperat och där finns mindre områden med olika hustyper och upplåtelseformer. Bostadskomplementens standard och den omkringliggande servicen är däremot snarare bättre i Bro än i Kungs- ängen.

3 Utvecklingen av outhyrda lägenheter

3.1. Inledning

Direktiven för delegationens arbete utgick delvis ifrån de uthymingssvå- righeter som uppstått i många av landets bostadsområden i början av 1970- talet. Flera av dessa områden valdes senare ut till försöksområden för vår verksamhet.

I det följande ska delegationen belysa utvecklingen av outhyrda lägenheter under den tid den har arbetat. Delegationen ska också redovisa utvecklingen i försöksområdena under den tid projekten pågått. Några slutsatser om or- sakssamband eller om den bostadssociala situationen i stort kan inte dras på grundval av dessa statistiska uppgifter.

Uppgifterna bygger på den statistik om outhyrda lägenheter i statsbelånade flerbostadshus, som bostadsstyrelsen sedan 1972 halvårsvis samlar in. Sta- tistiken gäller fastigheter färdigställda 1967 och senare. Vad gäller utveck- lingen i försöksområdena bygger den på uppgifter från bostadsföretagens ledning.

3.2. Outhyrda lägenheter under åren 1972—1974

Utvecklingen av outhyrda lägenheter under åren 1972-1974?'

Undersök-Allmännyttig Kooperativ Enskild Hela riket

nings- ___— —— _— _

tidpunkt Antal Andel Antal Andel Antal Andel Antal Andel lägen- % lägen- % lägen- % lägen- % heter heter heter heter

1972 03—01 5 359 2,9 1 759 2,0 1 083 2,3 8 201 2,5 09—01 8 162 3,9 3 008 3,2 1 299 2,5 12 469 3,5

1973 03-01 11 064 4,8 3 432 3,5 1 880 3,4 16 376 4,3 09—01 14 869 6,0 4 062 3,9 2 378 4,1 21 309 5,2

1974 03—01 16 945 6,4 3 786 3,5 2 245 3,7 22 976 5,3 09—01 21 068 7,6 3 502 3,1 2 058 3,3 26 628 5,9

” Källa: Bostadsstyrelsen.

Under denna period ökade antalet outhyrda lägenheter enligt dessa uppgifter mycket kraftigt. De uppgick till drygt 8000 lägenheter i mars 1972. Två år senare i september 1974 nådde uthyrningsproblemen sin topp med 26 628 outhyrda lägenheter. Andelen outhyrda lägenheter hade då stigit från 2,5 % till närmare 6 %.

Som framgår av tabellen varierade uthymingssvårigheterna mellan fö- retagsformerna. Värst drabbade var redan från början de allmännyttzga fö- retagen. Andelen outhyrda lägenheter var där som högst hösten 1974 då andelen outhyrda lägenheter utgjorde 7,6 %. Den högsta siffran för de ko- operativa respektive enskilda företagen nåddes redan hösten 1973 vilket var tidigare än i de allmännyttiga bostadsföretagen. För de kooperatzva fö- retagen var 3,9 % den högsta andelen, för de enskilda 4,1 %.

3.3. Outhyrda lägenheter under åren 1975-1978

Utvecklingen av outhyrda lägenheter under åren 1975—1978”

Undersök-Allmännyttig Kooperativ Enskild Hela riket

nings- -——— _— ————-— _—

tidpunkt Antal % Antal 96 Antal % Antal % lgh lgh lgh lgh

1975 03—01 19 424 6,7 2 594 2,3 1 438 2,3 23 456 5,0 09—01 19 400 6,5 2 260 2,0 1 382 2,1 23 042 4.8

1976 03—01 17 641 5,7 1 753 1,5 1059 1,5 20 453 4,1 09—01 16 525 5,2 1481 1,2 855 1,2 18 861 3,7

1977 03—01 14 542 4,4 942 0,8 583 0,8 16 067 3,1 09—01 13 234 4,0 723 0,6 478 0,7 14 435 2,7

1978 03—01 11 222 3,3 477 0,4 370 0,5 12 069 2,3 09—01 11 825 3,5 473 0,4 406 0,6 12 704 2,3

" Källa: Bostadsstyrelsen.

Under denna period minskar uthyrningsproblemen markant. Vid bo- stadsstyrelsens undersökningstillfälle våren 1978 är antalet outhyria lägen- heter 12 069 vilket utgör 2,3 % av lägenhetsbeståndet. Dock sker en ökning med 5 % av outhyrda lägenheter under perioden mars—september 1978. An- delen av det totala lägenhetsbeståndet är oförändrad. Ökningen återfinns främst i de allmännyttiga företagen, i de kooperativa och enskilda töretagen är den endast obetydlig.

1 allmännyttiga företag noteras en nedgång under perioden frin 6,7 % till 3,5 % av det totala lägenhetsbeståndet vid senaste undersökiingen. 1 de kooperativa företagen har andelen gått ner från 2,3 % till 0,4%. Mot- svarande siffror för enskilda företag är 2,3 % respektive 0,6 % vit septem-

berundersökningen 1978. Situationen vid bostadsstyrelsens senaste undersökningstillfälle i septem- ber 1978 framgår av nedanstående tabell.

Outhyrda lägenheter den 1 september 1978 i hus färdigställda under åren 1967-juni 1978. Kommungrupper och företagsformer”

Företagsform Stor- Stor- Stor- Kommuner Övriga Hela Stock- Göte- Malmö med över kommu- riket holm borg 75 000 inv. ner

Antal färdigställda lägen- heter 117 100 62 300 36 900 115 700 209 600 541 600

Antal outhyrda lägenheter

Allmännyttig 1 802 2 397 1 305 1 959 4 362 11 825 Kooperativ 74 1 33 365 473 Enskild 117 127 29 133 406 Samtliga 1 876 2 514 1 433 2 021 4 860 12 704

I % av antaletjärdigställda

lägenheter Allmännyttig 2,3 7,5 9,1 2,8 2,9 3,5

Kooperativ 0,3 0,0 0,1 0,9 0,4 Enskild 0,7 1,8 0,2 0,7 0,6 Samtliga 1,6 4,0 3,9 1,7 2,3 2,3

” Källa: Bostadsstyrelsen.

Som framgår av tabellen dominerar uthymingssvårigheterna i storstads- områdena. Andelen outhyrda lägenheter var dubbelt så hög i Stor-Malmö och Stor-Göteborg, 4 %, som i de övriga kommungrupperna. Dock fortsätter antalet tomma lägenheter att sjunka i storstadsområdena, medan det ökar i kommuner med mindre än 75000 invånare.

Andelen tomma lägenheter är nu liksom tidigare störst i de allmännyttiga bostadsföretagen. För de allmännyttiga företagen var andelen hög 1 Stor- Malmö, 9 %, och i Stor-Göteborg, nära 8 %, mot mellan 2 a 3 % i övriga kommungrupper. Av tabellen framgår att uthyrningsproblemen i regel är relativt små i kooperativa och privata företagsformer. I det följande kommer utvecklingen av tomma lägenheter i delegationens försöksområden att re- dovisas.

3.4. Utvecklingen av outhyrda lägenheter i delegationens försöksområden

Nedan redovisas utvecklingen av outhyrda lägenheter i delegationens för- söksområden.

Redovisningen bygger dels på bostadsstyrelsens statistik i vad avser ut- vecklingen i kommunerna, dels på uppgifter från bostadsföretagen i de ak- tuella försöksområdena.

3.4.1. Storvreten, Botkyrka

Utvecklingen av outhyrda lägenheter i Botkyrka illustreras av nedanstående uppställning. (Källa: Bostadsstyrelsen.)

1 september 1976 1 450 1 september 1977 890 1 september 1978 830

Motsvarande utveckling för bostadsområdet Storvreten framgår av föl- jande siffror. (Källa: AB Botkyrkabyggen.)

Oktober 1976 41 1 Oktober 1977 242 Oktober 1978 208 Januari 1979 201

Som framgår nådde uthyrningsproblemen sin topp 1976. Sedan dess har trenden varit nedåtgående för såväl kommunen som helhet som bostadsom- rådet, men ligger fortfarande kvar på relativt hög nivå.

Enligt bostadsföretaget har den minskade tillgången på bostäder i Stock- holmsregionen påverkat uthyrningssituationen i Storvreten. Projektet har enligt bostadsföretaget inverkat positivt på förhållandena i bostadsområdet och bidragit till att ett flertal olika åtgärder för förbättring av området kunnat genomföras.

3.4.2. Hässleholmen, Borås

Utvecklingen av outhyrda lägenheter i Borås kommun framgår av nedan- stående uppställning. (Källa: Bostadsstyrelsen.)

1 september 1975 736 1 september 1976 600 1 september 1977 570 1 september 1978 518

Motsvarande utveckling för bostadsområdet Hässleholmen framgår av följande siffror. (Källa: AB Bostäder.)

1 maj 1976 736 1 oktober 1976 531 1 oktober 1977 479 1 oktober 1978 440 1 januari 1979 424

Trots att utvecklingen av outhyrda lägenheter är nedåtgående är uthyr- ningsproblemen fortfarande stora såväl i kommunen som helhet som i bo- stadsområdet.

Vad gäller området beror detta enligt bostadsföretaget på att Hässleholmen har ett dåligt rykte och att människor känner ett motstånd mot att flytta dit. Man har dock iakttagit en viss stabilisering. Den innebär både en minskad utflyttning från och en minskad inflyttning till området.

Enligt bostadsföretaget har projekt Hässleholmen inneburit mycket po— sitivt för området. Främst har en större ”vi-känsla” kommit att prägla bo- endet i området. Hyresgästerna har också i stor omfattning deltagit i olika arrangemang i området. Bostadsföretaget följer nu upp projektet med en informationskampanj för att ytterligare försöka stimulera en positiv för- ändring av attityderna till Hässleholmen.

3.4.3. Gårdsten och Norra Biskopsgården, Göteborg

Utvecklingen av outhyrda lägenheter i Göteborgs kommun framgår av ne- danstående uppställning. (Källa: Bostadsstyrelsen.)

1 september 1976 3 710 1 september 1977 2 920 1 september 1978 2 448

I Gårdsten har de allmännyttiga bostadsföretagen AB Göteborgshem och Göteborgs Stads Bostadsaktiebolag varit en del av försöksverksamheten. De redovisar nedanstående utveckling av outhyrda lägenheter i Gårdsten.

AB Göteborgshem Göteborgs Stads Sum-

Bostadsaktiebolag ma 1 oktober 1976 1215 641 1856 1 oktober 1977 965 521 1486 1 oktober 1978 719 426 1 145

Som framgår av uppställningen har Gårdsten under hela perioden svarat för en stor andel av de outhyrda lägenheterna i Göteborg. Även om trenden är nedåtgående får uthyrningsproblemen anses vara mycket stora såväl i Gårdsten som i Göteborg som helhet.

Enligt AB Göteborgshem kan de stora uthyrningsproblemen i Gårdsten till viss del förklaras av befolkningsminskningen i Göteborg under 1970-talet. Andra faktorer är, enligt bostadsföretaget, kommunikationsproblem och bristfällig social och kommersiell service. Man hoppas dock att tillkomsten av Angereds centrum och Angeredsbron under 1978 ska innebära en av- sevärd förbättring.

Bostadsföretaget anser att det är svårt att konkret ange hur Bostadssociala delegationens verksamhet påverkat utvecklingen. Man anser dock att de miljöförbättrande åtgärder som genomförts varit positiva för området.

Göteborgs Stads Bostadsaktiebolag anger som förklaring till den nedåt- gående trenden att bostadsbyggandet minskat i kommunen samt splittringen av hushåll.

Vad gäller betydelsen av delegationens verksamhet pekar företaget på de positiva erfarenheter man har av samordningen av information i frågor som varit gemensamma för stadsdelen.

1 Norra Biskopsgården, det andra av delegationens försöksområden, har aldrig funnits några egentliga problem med outhyrda lägenheter. Dock redovisar AB Göteborgshem ca 50 outhyrda lägenheter i detta område, vilket

varit konstant under en längre period. Dessa lägenheter ligger i stort sett koncentrerade kring Friskväderstorget (se bil. 3).

3.4.4. Östra Nibble, Hallstahammar

Utvecklingen av outhyrda lägenheter framgår av nedanstående uppställning. (Källa: Bostadsstyrelsen.)

] september 1975 260 1 september 1976 180 1 september 1977 140 1 september 1978 132

Motsvarande utveckling för bostadsområdet Östra Nibble framgår av ne- danstående uppställning. (Källa: Hallstahammars Fastighets AB.)

1 december 1975 232 1 december 1976 142 1 december 1977 122 1 december 1978 121

Som framgår av uppställningarna är uthyrningsproblemen i Hallstaham- mar koncentrerade till Östra Nibble. Antalet outhyrda lägenheter fortsätter långsamt att sjunka.

Enligt bostadsföretaget har uthyrningssituationen påverkats av den ne- gativa befolkningsutvecklingen. Området har enligt företaget haft svårt att vinna gehör hos ortens befolkning. Detta beror till viss del på den torftiga miljön i området. På grund av dåliga kommunikationer har pensionärer och t. ex. rörelsehindrade svårt att bosätta sig i Östra Nibble. Det medför att den stadga som ett inslag av äldre personer ger saknas helt. Enligt fö- retaget avspeglas detta förhållande också i den höga omflyttningsfrekvensen.

Ca 100 lägenheter uthyrs till AMS, invandrarverket och omsorgsstyrelsen. Hälften av dessa lägenheter hyrdes ut under åren 1972—1974 och resterande under 1978. Utan denna uthyrning skulle utvecklingen varit negativ.

Enligt företaget har projektets stöd och aktiviteter på skilda områden i hög grad bidragit till den positiva attitydförändring som skett i området.

3.4.5. Skogås, Huddinge

Utvecklingen av outhyrda lägenheter i Huddinge kommun framgår av ne- danstående uppställning. (Källa: Bostadsstyrelsen.)

1 september 1976 640 1 september 1977 400 1 september 1978 201

Nedanstående uppställning visar motsvarande utveckling i bostadsom- rådet Skogås. (Källa: Bostadsstiftelsen Huge.)

Oktober 1976 3 Oktober 1977 3 Oktober 1978 8

Som framgår har uthyrningsproblemen varit stora i Huddinge kommun men under perioden minskat markant.

Däremot är Skogås det enda av delegationens försöksområden vid sidan om Norra Biskopsgården som saknar uthyrningsproblem. Orsaken till att områ- det har ingått i försöksverksamheten var att kommunen befarade uthyrnings- problem i samband med utbyggnaden av radhus för uthyrning och för- säljning. Försäljningen av radhus pågår och inom kort inleds också uthyr- ningen. De siffror som redovisas av bostadsföretaget utgör endast en efter- släpning i uthyrningsarbetet vid angivna tidpunkter.

Enligt bostadsföretaget har delegationens verksamhet påverkat boende- miljön i området och kommer att ha en positiv effekt på möjligheterna att få lägenheter efterfrågade. Eftersom det inte förelegat något överskott av lägenheter har verksamheten enligt bostadsföretaget inte påverkat ut- vecklingen.

3.4.6. Rosengård, Malmö

Utvecklingen av outhyrda lägenheter i Malmö framgår av nedanstående uppställning. (Källa: Bostadsstyrelsen.)

1 september 1976 2 120 1 september 1977 1 880 1 september 1978 1 229

Som framgår av uppställningen har antalet outhyrda lägenheter i Malmö minskat markant, men ligger fortfarande kvar på en hög nivå.

Delegationens verksamhet har varit begränsad till en liten del av bostadsområdet Rosengård. Den har gällt fastigheterna vid Hårds väg 26—34, 38—42. Där kan man iaktta nedanstående utveckling av antalet outhyrda lägenheter. (Källa: Malmö Kommunala Bostadsaktiebolag.)

1 oktober 1976 83 1 oktober 1977 41 1 oktober 1978 26

Enligt bostadsföretaget är orsaken till den positiva utvecklingen de åt- gärder som vidtagits i fastigheterna. Det gäller inte enbart i den yttre miljön utan även inne i byggnaderna såsom allmän uppsnyggning av trappupp- gångar och källare. Dessutom har uthyrarna utövat en styrning av bostadssö- kande till dessa hus för att få dem uthyrda.

3.4.7. Navestad, Norrköping

Utvecklingen av outhyrda lägenheter i Norrköpings kommun framgår av nedanstående uppställning. (Källa: Bostadsstyrelsen.)

1 september 1976 500 1 september 1977 250 1 september 1978 90

Motsvarande utveckling för bostadsområdet Navestad visas av följande siffror. (Källa: Norrköpings Kommuns Stiftelse Hyresbostäder.)

Oktober 1976 437 Oktober 1977 204 Oktober 1978 80

Som framgår av uppställningarna svarar Navestad för huvuddelen av de outhyrda lägenheterna i Norrköping.

Som exempel på lokala faktorer i Navestad som påverkat utvecklingen av outhyrda lägenheter anger bostadsföretaget bl. a. ombyggnad av lägen- heter för att få en bättre lägenhetssammansättning, miljöförbättrande åt- gärder som vidtagits med utemiljön, bostadskurator har anstälts i bostadsfö— retaget med uppgift att handlägga problemfall och störningar i boendet.

Dessutom förekommer verksamheter under ledning av Hyresgästför- eningen och föreningslivet, som har ett stort utbud av aktiviteter i Navestad. Det bostadssociala projektet fortsätter med kommunen som huvudman.

3.4.8. Valsta-Tingvalla, Sigtuna

Utvecklingen av outhyrda lägenheter i Sigtuna framgår av nedanstående uppställning. (Källa: Bostadsstyrelsen.)

1 september 1976 760 1 september 1977 260 1 september 1978 83

Motsvarande utveckling för bostadsområdena Valsta—Tingvalla illustreras av nedanstående uppställning. (Källa: AB Sigtunahem.)

Tingvalla Valsta Oktober 1976 134 598 Oktober 1977 115 195 Oktober 1978 13 58

Som framgår har uthyrningsproblemen minskat markant i Sigtuna. Under hela perioden har de varit koncentrerade till Valsta-Tingvalla.

Som förklaring till uthyrningsproblemen pekar bostadsföretaget främst på den minskade nyproduktionen av bostäder lokalt såväl som regionalt i Stor-Stockholm. Den positiva utvecklingen i Tingvalla och Valsta tillskriver man till stor del de förändringar som gjorts i närmiljön under den tid projektet pågått. En annan viktig faktori sammanhanget är den anpassning till efterfrå- gan som har gjorts i området genom att 3-rumslägenheter har byggts om till 4- och 2-rumslägenheter.

Enligt bostadsföretaget har också den informationssatsning som gjorts för att underlätta för bostadssökande haft stor betydelse. Som exempel kan nämnas visningar, bättre öppettider, reklam och annonser.

Bostadsföretaget anser att projektgruppen fungerat som idékläckare och påskyndare och i många fall varit delaktig i dessa förbättringar och aktiviteter.

3.4.9. Saltskog, Södertälje

Utvecklingen av outhyrda lägenheter i Södertälje framgår av nedanstående uppställning. (Källa: Bostadsstyrelsen.)

1 september 1976 1 120 1 september 1977 1 290 1 september 1978 1 008

Motsvarande utveckling för Saltskog illustreras av följande siffror. (Källa: Stiftelsen Telgebostäder.)

1 oktober 1976 195 1 oktober 1977 229 1 oktober 1978 231 1 december 1978 232

Uthyrningsproblemen i såväl Södertälje som helhet som Saltskog är fort- farande mycket stora. Som framgår av uppställningarna ovan svarar Saltskog endast för en del av de outhyrda lägenheterna i kommunen.

Bostadsföretaget har iakttagit en viss stabilisering när det gäller omflytt- ningen i Saltskog. Man anser att det tyder på att området börjat finna sin speciella stil och form, vilket i sin tur kan leda till att antalet tomma lä- genheter minskar.

Bostadsföretaget anser att projektet i hög grad bidragit till en minskning av skadegörelse och yttre åverkan i Saltskog. Man anser vidare att projektet har stimulerat en ökad förståelse mellan fastighetsskötare och hyresgäster och en bättre kontakt mellan hyresgäst och hyresvärd. En fortsatt satsning på Saltskog kan enligt bostadsföretaget innebära att Saltskog i framtiden blir ett mönsterområde.

3.4.10. Råslätts gård, Jönköping

Utvecklingen av outhyrda lägenheter i Jönköpings kommun framgår av nedanstående uppställning. (Källa: Bostadsstyrelsen.)

1 september 1976 260 1 september 1977 230 1 september 1978 251

Motsvarande utveckling i Råslätts gård framgår av följande uppställning. (Källa: Stiftelsen Bostadshus.)

Oktober 1976 228 Oktober 1977 195 Oktober 1978 228 Januari 1979 169

Som framgår av uppställningarna har uthyrningsproblemen i stort sett varit koncentrerade till Råslätts gård. Under hela perioden har antalet tomma lägenheter legat på en hög nivå. Vid senaste undersökningstillfället ijanuari 1979 iakttas en fortsatt nedgång.

Förklaringen till detta är enligt bostadsföretaget att en mindre del av Råslätt från början fick ett dåligt rykte beroende på sämre ordning än i övriga delar av området. Under senare år har bostadsföretaget arbetat för en bättre avvägd hyresgästsammansättning. Numera anses området vara re- lativt lugnt men tyvärr finns det dåliga ryktet kvar.

Ca 60 lägenheter i området har byggts om till studentlägenheter med samlingslokaler. Bostadsföretaget räknar med att samtliga dessa lägenheter ska vara uthyrda höstterminen 1979.

1 samverkan med Bostadssociala delegationen tillkom den verksamhet som kallas för Närlek. Bostadsföretaget anser, genom kontakter med små- barnsföräldrar i området, att verksamheten uppfattas positivt. Den har bl. a. bidragit till att vuxenkontakter har skapats. Genom den ökade trivseln i området anser bostadsföretaget att utflyttningen motverkas.

3.4.11. Nygård, Köping

Utvecklingen av outhyrda lägenheter i Köpings kommun framgår av ne- danstående uppställning. (Källa: Bostadsstyrelsen.)

1 september 1976 270 1 september 1977 250 1 september 1978 236

Motsvarande utveckling i bostadsområdet Nygård illustreras av nedan- stående uppställning. (Källa: Köpings Bostads AB.)

1 september 1977 226 1 september 1978 236 1 mars 1979 154

De outhyrda lägenheterna i Köping har till största delen varit koncen- trerade till Nygård. Endast en obetydlig förändring kan noteras. Vid senaste undersökningstillfället den 1 mars 1979 iakttas dock en relativt kraftig ned- gång.

Från bostadsföretagets sida pekar man på att antalet outhyrda lägenheter i stort sett är oförändrat trots en produktion av ca 100—150 småhus varje år och trots en fortsatt minskning av folkmängden. Förklaringen anser man ligga i att det skett en minskning av antalet boende per lägenhet.

68 lägenheter har byggts om till servicebostäder och dagcentral för pen— sionärer.

Enligt bostadsföretaget har Nygård haft problem med ordningen och ut- satts för ett onormalt slitage och skadegörelse, vilket gett området ett dåligt rykte. Även om förhållandena enligt bostadsföretaget förbättrats under de senaste åren lever det dåliga ryktet kvar.

Enligt bostadsföretaget har en positiv följd av det projekt som delegationen medverkat i varit att kontakter skapats mellan olika institutioner och or- ganisationer såsom skola, kvarterspolis, socialförvaltning, hyresgästförening, bostadsrättsförening, bostadsföretag etc. Verksamheten har också resulterat i fritidsaktiviteter för både unga och gamla.

3.4.12. Råby-Finnsta, Upplands-Bro

Utvecklingen av outhyrda lägenheter i Upplands-Bro kommun framgår av nedanstående uppställning. (Källa: Bostadsstyrelsen.)

1 september 1976 650 1 september 1977 410 1 september 1978 146

Motsvarande utveckling i bostadsområdena Råby-Finnsta framgår av ne- danstående uppställning. (Källa: Stiftelsen Upplands-Brohus.)

1 oktober 1976 594 1 oktober 1977 365 1 oktober 1978 128

Råby-Finnsta har som framgår svarat för en huvudsaklig del av antalet outhyrda lägenheter i Upplands-Bro kommun.

Den avgörande orsaken till utvecklingen anser bostadsföretaget vara att det har byggts färre lägenheter i den egna kommunen samt i närliggande kommuner. Företaget pekar dessutom på lokala åtgärder som t. ex. mil- jöförbättringar i form av målningar och planteringar i bostadsområdena, ombyggnad av fem lägenheter för åldringsvård samt vissa förändringar av uteplatser i anslutning till balkonger.

4 Erfarenheter av försöksverksamheten

Bostadssociala delegationen tillkom mot bakgrund av de stora uthymings- problemen i flera av landets bostadsområden i början av 1970-talet.

Enligt sina direktiv skulle delegationen dels studera de förhållanden som ligger bakom uthymingssvårigheterna, dels de möjligheter som föreligger att förbättra boendeförhållandena och göra miljön mer attraktiv. Det för- utsattes att delegationen skulle kunna ta initiativ till viss försöksverksamhet i samarbete med intresserade kommuner.

Genom den försöksverksamhet som delegationen har bedrivit har den sökt visa på vägar att starta en förändringsprocess i områden där det funnits olika typer av problem. Ett gemensamt drag i alla områden har varit att det sociala kontaktnätet har varit dåligt utvecklat. Den process som inletts genom försöksverksamheten har bidragit till att knyta ett sådant. Därigenom har processen blivit ett mål i sig.

En annan arbetsuppgift har varit att agera på grundval av erfarenheterna från fältarbetet. Sålunda har delegationen till regeringen avlåtit skrivelser angående bostadsförmedling och anvisningsrätt, införandet av ett statligt ombyggnadsbidrag samt inrättandet av ett bostadssocialt råd. En tredje ar- betsuppgift slutligen har varit att under försöksverksamhetens gång redovisa tips och uppslag. Det har skett bl. a. genom skriften Engagerat boende.

De bostadsområden som har utvalts för försöksverksamheten har samtliga varit områden med flerfamiljshus upplåtna med hyresrätt. Således har dele- gationens arbete berört bostadssociala problem i dessa områden och inte bostadssociala problem i stort.

De bostadsområden som omfattas av försöksverksamheten uppvisar oav- sett skillnader i övrigt gemensamma drag såsom skev befolkningssamman- sättning, sociala problem och dåligt rykte. De är segregerade i den meningen att de har en kraftig överrepresentation av unga barnfamiljer, invandrare och boende med sociala svårigheter.

Förutsättningarna i delegationens arbete har inte varit så gynnsamma att en samlad redovisning av resultat och slutsatser varit möjlig att göra. Delegationen anser dock att de erfarenheter som vunnits av verksamheten i försöksområdena och som finns närmare beskrivna i bilagor bör kunna utnyttjas för det bostadssociala arbetet ute i kommunerna och centralt.

I det följande avser delegationen att belysa några avsnitt i dess arbete som varit betydelsefulla.

4.1. Projektens betydelse

Förändringar av den sociala miljön och insatser för att skapa ett socialt kontaktnät kom tidigt i förgrunden för delegationens arbete. Det innebar inte att förbättringar av den fysiska miljön ansågs mindre viktiga, men att de skulle utgå från en bedömning av vilka positiva konsekvenser de har för den sociala miljön. Denna inriktning har också präglat de olika försöksprojekten.

Försöksverksamheten har medverkat till att rikta uppmärksamheten på behovet av bostadssociala insatser och bidragit till att de nödvändiga in- satserna i de berörda bostadsområdena samordnats och utgått från en hel- hetssyn på områdenas behov. I flera av projekten har verksamheten medfört ett fördjupat samarbete mellan bostadsföretaget, olika kommunala förvalt- ningar, organisationer och de boende.

Hyresgästaktiviteterna har varit en viktig del i de flesta projekten. De har i hög grad bidragit till att öka trivseln i området.

Projektsekreterarna har fungerat som stöd, rådgivare och verkställare för de boende. Deras medverkan i försöksverksamheten har varit värdefull och visar att resurser och insatser också fortsättningsvis måste knytas till bo- stadsområden med bostadssociala problem.

Enligt delegationens uppfattning har projektverksamheten i de flesta fallen bemötts positivt av de boende, en bredare allmänhet och massmedia.

Verksamheten har visat att många moderna bostadsområden saknar tra- ditionella kontaktpunkter där människor spontant kan träffas och umgås. 1 flera projekt har kvarterslokaler eller samlingslokaler inrättats. De har ofta utvecklats till värdefulla träffpunkter för de boende.

4.2. Aktiv boendeplanering

Erfarenheterna från delegationens försöksområden visar att det krävs aktiva insatser från kommunernas sida för att motverka ensidig befolkningssam- mansättning, segregation, bristande samband mellan servicebehov och ut- bud, felaktig lägenhetssammansättning i förhållande till befolkningens be- hov och önskemål m.m.

4.2.1. Varierad lägenhetssammansättning

Delegationens erfarenheter visar att vissa former av segregation, framför allt den åldersmässiga, kan motverkas genom att man redan vid planeringen av nya bostadsområden åstadkommer en fördelning av lägenhetsstorlekar som främjar en blandning av boendekategorier. 1 befintliga områden kan bostadsföretagen tillgripa lägenhetssammanslagningar och lägenhetsom- byggnader.

Sammanslagning av lägenheter kan bidra till att skapa en allsidig sam- mansättning av de boende, större valfrihet och bättre stabilitet i området.

Delegationens försöksområden har till övervägande del bestått av lägen- heter mindre än fyra rum och kök.

I flera försöksområden har bostadsföretaget slagit samman mindre, out- hyrda lägenheter till större eller slagit samman två 3:or till en 4:a och en 2:a. Dessa lägenheter har oftast blivit uthyrda omedelbart. Det har dock varit svårt för bostadsföretagen att utnyttja de avsedda lånemöjligheterna därför att kapitalkostnaderna varit svåra att finansiera. Detta kan leda till att företag avstår från ombyggnad och i stället uppbär hyresförlustlån.

Mot bakgrund av detta har vi i en särskild skrivelse (se bil. 15) föreslagit att ett särskilt ombyggnadsbidrag införs.

4.2.2. Aktivare bostadsförmedling

Kommunerna har ansvar för bostadsförmedlingen. En mer aktiv bostadsför- medling, som medverkar till att olika boendekategorier blandas, är ett viktigt instrument i strävan mot integration. Delegationen har i skrivelse till re- geringen (se bil. 14) bl. a. föreslagit att bostadsförmedlingen bör ta i anspråk samtliga lägenheter som den enligt gällande lagstiftning har tillgång till och att fastighetsägaren bör ha skyldighet att ställa lediga lägenheter till kommunens förfogande. Mot denna skrivelse avgav moderatledamöterna reservation.

4.2.3. Utökat boendeinflytande

Delegationens erfarenheter av försöksverksamheten visar nödvändigheten av att de boendes inflytande över bostaden och dess närmiljö vidgas ytter- ligare. Boendeinflytande kan härvid ses som både mål och medel. Män- niskors inflytande över sin livssituation är en grundläggande demokratisk rättighet och ett mål i sig. Dessutom är boendeinflytandet ett medel att nå gemenskap och sociala kontakter mellan de boende delaktigheten skapar intresse och ansvarsmedvetande hos de boende samtidigt som det frigör kunnande och fantasi.

Boendeinflytandet kan uppdelas i två skeden av medverkan. Dels är det en fråga om de boendes möjligheter att påverka programskedet, dvs. bo- stadsområdenas planering och utformning. Dels är det fråga om konsu- mentinflytande i brukar- eller förvaltningsskedet.

De boendes möjligheter att påverka planering och utformning av ett bo- stadsområde är förhållandevis begränsat i programskedet.

I dag står de nybyggda bostadsområdena ofta helt färdiga när de boende flyttar in. Det är viktigt att öppna vägar för de boende att delta i planeringen och därmed bidra till att gestalta den yttre miljön, bl. a. lekplatsernas ut- formning. En åtgärd som kan bidra till detta kan vara att vid nybyggnationen särskilda ekonomiska resurser avsätts till de boendes förfogande för kom- plettering av miljön.

Lägenheter bör också förmedlas i god tid före färdigställandet. Då skapas möjligheter för de blivande hyresgästerna att påverka t. ex. färgsättning och tillval till lägenheterna. Med förhandsteckning i god tid före inflyttningen är det lättare att uppnå ett verkligt inflytande under själva byggskedet.

På flera håll i landet pågår i dag ett praktiskt arbete i olika former med fördjupat boendeinflytande. Ett av de mest avancerade försöken omfattande

hela den s.k. driftsdelen av förvaltningen har påbörjats i några områden inom AB Göteborgshems förvaltning. Hyresgästernas Riksförbund och SABO har under våren 1979 utfärdat en gemensam central rekommendation till sina respektive medlemmar. Den innehållerriktlinjerförett utbyggt förvalt- ningsinflytande för de boende samt anvisningar för utformande av lokala avtal.

Delegationen finner det angeläget med fortsatta insatser av detta slag och undersökningar kring dessa frågor till grund för kommande ställnings- taganden om fördjupad boendedemokrati.

4.3. Allmänna slutsatser

Delegationen konstaterar sammanfattningsvis att den verksamhet som har bedrivits har visat att det går att åstadkomma förbättringar i boendemiljön. Delegationen vill understryka att arbetet i de bostadsområden som omfattas av verksamheten och andra liknande områden inte kan avslutas en gång för alla. För att åstadkomma varaktiga förbättringar krävs det stora och fortlöpande insatser.

Det är många faktorer som ligger bakom att vissa bostadsområden blir problemområden. Delegationens verksamhet har bara berört en handfull av många liknande områden i olika delar av landet. De bostadssociala pro- blemen i områden av det slag delegationen arbetat i har under de senaste åren delvis ändrat karaktär, men problemen har inte försvunnit. De ställer i dag liksom tidigare stora krav på uppmärksamhet och insatser. Det finns skäl att anta att också andra typer av områden har bostadssociala problem även om de inte är av samma art och uppträder på samma sätt.

Den verksamhet som bedrivits och de erfarenheter som vunnits och som återfinns i beskrivningarna av de olika försöksområdena — bör vara av värde såväl för det fortsatta bostadssociala arbetet som för åtgärder för att undvika en felaktig planering av nya bostadsområden.

Reservationer

1 Av ledamöterna Billing och Knutson

Bostadssociala delegationen har i en skrivelse till regeringen den 16 juni 1977 hemställt om förslag betr. bl. a. ”en aktiv bostadsförmedling”. Un- dertecknade, ledamöter i Bostadssociala delegationen, reserverade oss mot skrivelsen när beslutet om densamma togs i delegationen.

De tankar och förslag som förs fram i skrivelsen är i stort sett ingenting nytt. Förslag om en obligatorisk bostadsförmedling eller anvisningsrätt har varit föremål för riksdagsbehandling redan på 50-talet och 60-talet. Kravet på en anvisningsrätt motiverades då av den svåra bostadsbristen och tanken var att de bostadssökande skulle tilldelas lägenhet efter behov.

Förslaget genomfördes inte. Skälen synes främst ha varit två. Några ytter- ligare lägenheter skulle ej komma att tillföras marknaden. Det skulle vidare medföra ytterligare krångel och byråkratisering.

Senare års krav på anvisningsrätt har inte kunnat motiveras med bo- stadsbrist. Det är i stället förekomsten av segregation som blivit huvud- argument. I motioner till 1970 och 1971 års riksdagar krävdes införande av anvisningsrätt. Förslagen avslogs med hänvisning till att de skulle kräva lagstiftning med omfattande kontrollapparat för att bli effektiv.

Boende- och bostadsfinansieringsutredningarna konstaterade i sitt slut- betänkande att kommun genom tillämpning av bestämmelser i bostadsfr- nansieringsförordningen kan anvisa bostadshyresgäst till lägenhet i hus som uppförts med stöd av statligt bostadslån. Utredningarna ansåg möjligheten otillräcklig och föreslog ( SOU 1975:5 ) särskild lagstiftning, som skulle ge kommun möjlighet att anvisa hyres- och bostadsrättslägenhet till hushåll. Förslaget föranledde ej någon lagstiftning.

Bostadssociala delegationens argumentering för en anvisningsrätt är i kort- het följande: Vissa typer av människor, såsom invandrare, barnfamiljer osv., har hänvisats till vissa områden. Befolkningssammansättningen har därmed blivit onaturlig, med därmed åtföljande särskilda påfrestningar på myndig- heternas sociala service. Familjer med olika sociala problem har också an- visats vissa områden. De enskilda hyresvärdarna påstås välja och vraka bland nya hyresgäster. De nämnda grupperna har därför hänvisats till de allmännyttiga företagens fastigheter. Segregationen har därmed förstärkts, anser delegationen i skrivelsen!

Skrivelsen från Bostadssociala delegationen är dock något oklar. Det är

tveksamt om delegationen vill ha en total anvisningsrätt eller om den skall vara begränsad.

Den gängse avsikten med anvisningsrätt synes vara att man därmed skall försöka uppnå en jämnare fördelning av de 5. k. boendehandikappade mellan olika områden och ägarkategorier. De ”boendehandikappade” indelas i all- mänhet i grupperna invandrare, barnfamiljer, ekonomiskt svaga samt socialt avvikande.

En total anvisningsrätt skulle innebära att vem som helst av de boen- dehandikappade av myndighet (bostadsförmedling) skulle kunna placeras i lediga lägenheter utan att vederbörande värd skulle ha rätt att vägra in- flyttning.

Några som helst preciserade uppgifter om hur många de ”boendehandi- kappade” är och var de bor finns inte. Vad som anförs är påståendet att det endast är de allmännyttiga företagen som är drabbade av problemet. ”Allmännyttans” företrädare hävdar också att detta medför stora extra kost- nader. Störande och vandaliserande hyresgäster medför ökat arbete för fas- tighetsskötare: skadegörelse, tätare flyttningar, processer, hyresförluster samt eventuella krav på nedsättning i hyra och skadestånd från störda hyresgäster, vilket allt i sin tur innebär ökade förvaltningskostnader.

Påståendet att det endast, eller i stort sett endast, är de allmännyttiga bostadsföretagen som får ta sig an de nämnda kategorierna tillbakavisas emellertid av de enskilda fastighetsägarna och deras organisationer. De hän- visar bl. a. till det faktum att deras reparations- och underhållskostnader är större än allmännyttans. Eftersom allmännyttan framförjust sådana kost- nader som ett skäl för ökad integrering — och ett ”bevis” för att de drabbas av segregationen kan det på goda grunder antas att de enskilda fastig- hetsägarna har rätt i sina uppgifter om att de ”boendehandikappade” är spridda även i deras bostadsbestånd.

Problematiken med störande hyresgäster som synes vara det främsta ar- gumentet för en anvisningsrätt är emellertid inte enbart en fråga för hy- resvärden. Till stor del är det också en angelägenhet för befintliga hyresgäster. Det skulle därför kunna vara på sin plats att även hyresgästerna tillfrågas innan en ny hyresgäst får tillträda.

Det är förvånande att anvisningsrättens förslagsställare inte är beredda att ta mer hänsyn till de skötsamma hyresgästernas krav på att få bo ostört.

Införandet av en anvisningsrätt skulle få en rad negativa följder och vålla många problem. Det blir genast en kö i varje kommun för fördelning av lediga lägenheter. De hyressökande kommer att lämnas helt i händerna på den kommunala byråkratin. De kanske anvisas lägenheter i områden där de ej vill bo, men där den anvisande myndigheten påstår att de skall bo. Därmed ökar mängden av medborgare som redan vantrivs i sina bo- endemiljöer.

Skälen mot en anvisningsrätt är som nämnts många. Vi skall här ange ytterligare några:

Byråkratin ökar ytterligare. En stor administrativ apparat med ty åtföljande kostnader måste byggas upp. Trots detta kommer inte fler lägenheter att bli lediga. Systemet skapar inga nya lägenheter. Antalet lediga lägenheter i det enskilt ägda beståndet är trots allt ganska begränsat. Den enskilda

sektorns produktion av bostäder i flerfamiljshus har pressats tillbaka alltmer och har nu nästan helt upphört. Det är därför nästan självklart att de all- männyttiga företagen som har de lediga lägenheterna får ta emot nya hy- resgäster, vilka de nu kan vara.

Att kontrollera efterlevnaden av en lag om anvisningsrätt torde bli utom- ordentligt svårt. Om bytesrätten med dess nuvarande innehåll skall bibe- hållas måste det vara tämligen enkelt för parter i samförstånd att konstruera bytessituationer som inte kan vederläggas.

Detta torde då leda till motåtgärder från myndigheters sida och risken för ingripanden mot bytesrätten föreligger. Uppenbart är att en anvisningsrätt kan komma i konflikt med den gällande bytesrätten. Det ligger således i farans riktning att inskränkningar då kommer att påyrkas mot bytesrätten. Sådana åtgärder skulle förvisso inte ligga i allmänhetens, bostadskonsu- menternas, intresse.

Ett införande av en anvisningsrätt skulle — liksom införandet av en ob- ligatorisk bostadsförmedling dels innebära en rad nya problem och kost- nader, dels strida mot äganderättens vedertagna principer. Vidare skulle tryggheten för den enskilde bostadskonsumenten äventyras och valfriheten gå förlorad på hyresmarknaden. Detta skulle i sin tur få negativa verkningar på hela bostadsmarknaden. Myndigheterna skulle bestämma över boendet över vem som skall bo var och tillsammans med dem som myndigheterna bestämmer.

Vi reservanter motsätter oss följaktligen den ”aktivare bostadsförmedling” som Bostadssociala delegationens majoritet pläderar för i sin skrivelse — och som av allt att döma skulle innebära en anvisningsrätt — och kanske leda till en obligatorisk bostadsförmedling. En anvisningsrätt löser inte de angivna problemen på ett acceptabelt sätt. Däremot skulle det skapa en rad nya och helt onödiga problem.

2 Av ordföranden Gahrton och ledamoten Gålmark

Bostadssociala delegationen har enligt sina direktiv bl. a. haft att "sam- manfatta och medverka till spridning av resultaten av studierna och er- farenheterna av verksamheten inom försöksområdena på sådant sätt att de kan nyttiggöras vid lösandet av likartade problem i andra bostadsområden”.

Mot bakgrund bl. a. av detta avsnitt i direktiven utarbetade delegationen på ett tidigt stadium (före de personskiften som inträffade i samband med regeringsskiftet 1976) vissa riktlinjer för utvärdering av verksamheten. Så- som refereras i det av majoriteten godkända kapitel 1 Uppläggning av för- söksverksamheten, avvisade delegationen möjligheten att låta utomstående forskare genomföra en vetenskapligt betonad utvärdering. I stället fastslog man att delegationens arbete kan ses ”som en praktiskt präglad” verksamhet som naturligen följs upp och utvärderas inom projektets ram (1.7). En slut- rapportering i form av en sammanställning av redovisningen från de olika projekten aviserades (1.9).

Mot denna bakgrund har delegationens sekretariat arbetat med att få fram en sammanfattande beskrivning och utvärdering av projektverksamheten

som ett komplement till de olika specialrapporterna från projekten. Såvitt vi har förstått har det under lång tid rått enighet om att en sådan samman- fattande utvärdering skulle ingå i delegationens betänkande. Vid samman- trädet 1978-10-26 genomgicks således avsnittet Projektverksamhetens ut- formning (sammanträdesprotokollet 54). Vid sammanträdet 1978-12-01 ”godkändes slutförslag till kapitel 3 om projektverksamhetens utformning. Dock återremitterades avsnittet om tomma lägenheter till sekretariatet”. Mot bakgrund av beslutet skickades avsnittet till tryckeri för sättning.

Vid sammanträde 1979-01-12 rapporterade sekreteraren att kapitel 3 nu förelåg i spaltkorrektur. Kapitlets innehållsförteckning diskuterades och dele- gationen uppdrog åt sekretariatet att se över rubriksättningen till nästkom- mande sammanträde (ä 6 i sammanträdesprotokollet). Vid sammanträde 1979-02-16 beslöt delegationens majoritet plötsligt att hela kapitel 3, med undantag av avsnittet om tomma lägenheter, skulle utgå ur betänkandet. Vi kan självfallet inte acceptera detta.

För det första har vi svårt att förstå varför delegationens majoritet fattar beslut om ett avsnitt, låter det sättas upp för tryckning, och därefter två sammanträden och 2 1/2 månad senare plötsligt beslutar lyfta ut hela av- snittet ur betänkandet. De sammanlagda tryck- och sekretariatkostnaderna för det på detta sätt förslösade arbetet torde uppgå till tiotusentals kronor.

För det andra menar vi att delegationens direktiv och arbetsplanering gör det nödvändigt att de berörda kommunerna, projektorganisationerna och andra intresserade får en samlad bedömning av projektverksamheten från delegationens sida.

Vi kan således inte dela majoritetens uppfattning att ”förutsättningarna i delegationens arbete har inte varit så gynnsamma att en samlad redovisning av resultat och slutsatser varit möjlig att göra”. Inom ramen för de för- utsättningar för delegationens arbete som fastlades redan av den social- demokratiska regeringen finner vi det möjligt att göra den mera samlade redovisning som utarbetats inom sekretariatet och som delegationen tidigare varit enig om att presentera, liksom vi anser att man kan dra vissa slutsatser som vi presenterar i ett särskilt yttrande.

Vi menar därför att den sammanfattande beskrivning och utvärdering av projektverksamheten som delegationen vid sammanträde 1978-12-01 ställde sig bakom bör göras tillgänglig för berörda kommuner, projektor- ganisationer och andra intresserade. För vår del ställer vi oss fortfarande bakom de resonemang, beskrivningar och värderingar som där görs. Vi tvingas därför att såsom reservation till betänkandet foga hela det aktuella avsnittet.

Det avsnitt som här följer överensstämmer vad beträffar texter. helt och hållet med den version delegationen beslöt ställa sig bakom 1978-12-01. Rubriksättningen har dock ändrats i enlighet med ett förslag som förelades delegationen 1979-02-16.

3 Projektverksamhetens utformning

I det följande redovisas den mer omfattande försöksverksamhet som fö- rekommit i tio bostadsområden. Redovisningen bygger i huvudsak på pro- jektsekreterarnas rapporter och synpunkter från andra inblandade.

Enligt de ursprungliga intentionerna hade kommunerna hela inflytandet över försöksverksamhetens utformning. Det utarbetades i resp. kommun projektbeskrivningar, vilka diskuterades och godkändes av Bostadssociala delegationen. I samtliga fall kan man i efterhand konstatera att det har skett förändringar i de uppgjorda planerna. Detta är naturligt eftersom en försöksverksamhet är beroende av en mängd faktorer som utvecklas under arbetets gång. Arbetet har i stor utsträckning styrts av valet av projektledning och projektsekreterare. De boendes intresse och benägenhet att engagera sig har varit av avgörande betydelse. Även utgångsläget i försöksområdena i form av etablerat föreningsliv, områdets geografiska läge och fysiska ut- formning har spelat stor roll. Resultatet, om man t. ex. mäter det i förbättrad service, blir i stor utsträckning också beroende av kommunens ekonomiska situation och villighet att satsa på projektverksamheten. Med något undantag kan man dock klart se en vilja hos de agerande kommunerna att under den här försöksperioden satsa på det område som valts till försöksområde.

I en kommun var attityden från början att ”några förväntningar får vi inte väcka”. Man bistod knappast projektet ekonomiskt på något sätt och förslag som väcktes under diskussioner ledde aldrig till åtgärder eller ens utförligare utredningsförslag. Det förefaller som om projektet uppfattats po- sitivt, men kommunledningen har inte ansett sig klara några ekonomiska åtaganden i samband med projektet.

Överlag har det dock hänt mycket i de aktuella bostadsområdena. Det har i många fall tillkommit förskolor, öppna förskolor, miljöförbättrings- åtgärder, Odlingslotter osv. Vissa projekt har kostat kommunerna relativt stora summor.

3.1.1. Valet av kommunal "huvudman”

Genom valet av projektledare har man oftast i kommunerna markerat pro- jektets inriktning och kommunens syn på projektarbetet. 1 Hallstahammar har projektet sålunda fått en nära knytning till fritidskontoret, i Sigtuna, Södertälje, Huddinge och Botkyrka utsågs projektledaren från planeringskon- toren, i Borås från kommunstyrelsens kansli, i Göteborg från skolstyrelsen, i Malmö från fastighetskontoret och i Norrköping från bostadsföretaget Stif- telsen Hyresbostäder.

Över lag har projektsekreterarna bedömt det som fördelaktigt att vara placerade ”så oberoende som möjligt”. Sekreteraren i Huddinge var placerad under planeringskontoret och skriver:

Att projektet legat på planeringskontoret har inneburit flera fördelar. Den största fördelen enligt mitt förmenande har varit att planeringskontoret uppfattas som en objektiv förvaltning i samarbete mellan främst social-, fritids— och skolförvaltningama. Genom att inte knyta projektet till någon av dessa förvaltningar har man undkommit mycket av de klassiska motsättningar som förekommer mellan de förvaltningarna. Genom planeringskontorets starka band med kommunstyrelsen har det också un— derlättat att föra fram olika ärenden till beslut.

3.2.1. Beslutsfattare

Den projektorganisation som byggts upp och som i flertalet fall följer de riktlinjer delegationen skisserade — har i många fall känts klumpig och byråkratisk. Här finns flera problem. Dels vill man ha med beslutsfattare i organisationen för att lättare nå konkreta resultat, dels vill man kunna arbeta smidigt och helst med täta sammanträden och många ideer. Detta synes emellertid vara oförenliga önskemål. Höga tjänstemän och politiker med vittomfattande arbetsfält har svårt att få tid till någon idékläckning, snarare tenderar de att stå för spärrarna dvs. de lägger ekonomiska, politiska och praktiska invändningar mot väckta förslag. Å andra sidan kan man vara tämligen säker på att åtgärden genomförs om just dessa har nappat på ett förslag. Men höga tjänstemän och politiker har många järn i elden och tenderar att, om något viktigare sammanträde kommer att kollidera med projektets ledningsgrupp, välja det där andra. Sammanträden ställs m.

3.2.2. Bred representation

Man vill gärna från början ha med representanter från så många organ som möjligt redan i projektorganisationen. Dels är syftet att få olika myndigheter och organisationer att samarbeta och detta förutsätts ske lättare om alla finns med på ett så tidigt stadium som möjligt. Dels underlättar det arbetet, anses det, om alla får säga sin mening från början. Man slipper ändringar i ett senare skede och ingen känner sig förbigången. Resultatet har emellertid i vissa fall blivit att de olika grupperna, projektgrupper, ledningsgrupper osv. varit ohanterligt stora och diskussionerna blev lätt programdeklarationer i stället för konstruktiv diskussion.

1 Gårdsten har man valt modellen att ha lokalt förankrade tjänstemän i den s. k. områdesgruppen. Det är värt att notera att man där på basplanet anser sig ha uppnått bra samverkan. Detta har dock inte haft önskvärd effekt högre upp i förvaltningarna. Det ligger en fara i detta, nämligen risken för motsättningar mellan dem som är aktiva i området och dem som har en övergripande beslutsfunktion. Den tidigare projektsekreteraren i Gårdsten har konstaterat att arbetet delvis förlamats av att man inte från början gjort klart vilken målsättning och arbetsinriktning som skulle gälla för dels ledningsgruppen och dels om- rådesgruppen. Detta är till stor del fråga om svårigheter i inledningsskedet

som uppträder i de flesta projekt av den här typen. Men det visar ändå på behovet av att redan från starten göra klart för sig vem som ska göra vad och vilken funktion i projektet de olika grupperna ska ha.

Den motsättning som fanns från början mellan ledningsgrupp och om- rådesgrupp löstes sannolikt genom att ledningsgruppen blev mer passiv: få initiativ kan spåras därifrån. Den fick karaktären av att vara en refe- rensgrupp som uppåt i förvaltningsapparaten kunde stötta områdesgruppens arbete och initiativ. Områdesgruppen fick inte heller några pengar till sitt förfogande. Detta kan leda till att deltagarna i ledningsgruppen blir oin- tresserade och därigenom inte fyller någon egentlig funktion alls.

Det är troligen så att organisationsformen måste varieras efter vilken ar- betsmetod som väljs. 1 Huddinge där projektet haft en annorlunda karaktär skriver projektsekreteraren:

Projektorganisationen har varit ganska enkelt uppbyggd. Den består formellt sett bara av en ledningsgrupp och en projektgrupp. Ledningsgruppen är projektets "be- slutande” organ. 1 ledningsgruppen ingår både politiker och tjänstemän. Sekreterare är projektsekreteraren. Sammanträden hålls minst en gång i månaden.

Projektgruppen har haft i huvudsak en beredande funktion i projektorganisationen. Den består av både högre tjänstemän och tjänstemän på lokal nivå. Ordförande är kommunens planeringschef och tillika projektledare. Projektgruppen sammanträder ca en vecka före varje ledningsgruppssammanträde.

Projektorganisationen har fungerat bra som helhet sett. Den är inte onödigt tungrodd och det finns heller ingen del som kan plockas bort. P. g. a. dess byråkratiska arbetssätt har aldrig någon tvekan funnits hur de olika frågorna skall behandlas. Vad som har varit negativt är svårigheten att få ut informationen i området om projektets arbete samt det svaga boendeinflytandet.

Ledningsgruppen

1 ledningsgruppen ingår ca 20 medlemmar. Förvaltningschefer men även lägre tjäns- temän finns med. Åtta politiker ingår i ledningsgruppen. Förutom dessa ledamöter brukar sekretariatet också adjungera andra tjänstemän, beroende på frågornas art. Närvarof'rekvensen har varit 50—75 %. Det är oftast samma personer som återkommer. Politikernas närvarofrekvens har hela tiden varit god. Även tjänstemännen på lokal nivå har ställt upp så ofta som möjligt. De frågor som förs upp i ledningsgruppen får oftast ett positivt mottagande. Förmodligen beror det till stor del på att förankringen på tjänstemannanivå redan klarats av. Ledningsgruppen har inte under min tid själv initierat någon större fråga som kräver utredningsinsatser. Diskussioner som för- anleder vissa åtgärder förekommer dock. Det har aldrig förekommit några politiska diskussioner i ledningsgruppen. Alla politiker har, när frågan kommit så långt (t. ex. Rickardsvik), förklarat sig vara villiga att övertala sina partigrupper att ställa upp. Allt detta kan ju synas väldigt positivt men vissa detaljer finns som inte fungerat. Hyresgästinflytandet i ledningsgruppen har under den senare delen av projektperioden varit svagt. Representanterna från hyresgästföreningen kommer mycket sällan. Vissa förvaltningar ställer upp endast om frågor behandlas som rör deras område. Exempel på detta är främst skolförvaltningen och kulturförvaltningen.

Ibland tycker jag att det är svårt att få igång en principdiskussion i ledningsgruppen. Hellre än att tala om tankarna i ett PM t. ex. så slår man ner på formuleringar och tekniska fel. 1 ledningsgruppen är också förvaltningarna ytterst vaksamma att de inte blir trampade på tårna i något avseende. Något som kan tydas som kritik mot någon förvaltning får absolut inte förekomma.

1 projektgruppen ingår 12—15 ledamöter. Förvaltningschefer och andra tjänstemän. Närvaron är mycket skiftande. Sista sammanträdet var tre närvarande av tolv kallade. Det kan bero på att ledningsgruppssammanträdet låg endast två dagar senare och att det var en olämplig tidpunkt men det är ändå betänkligt.

1 projektgruppen diskuteras arbetsgruppemas förslag och slipas av för presentation i ledningsgruppen. Det kan vara svårt ibland när vissa förvaltningar inte är repre- senterade och därför kan diskussionerna i ledningsgruppen bli sådana som borde ha klarats av redan i projektgruppen. I allmänhet är dock frågorna förankrade på tjänstemannaplanet när diskussionerna i projektgruppen är avklarade. Även i pro- jektgruppen finns samma tendenser som i ledningsgruppen. Vissa kommer inte, t. ex. skolan, kulturförvaltningen, hyresgästerna och Huge. Man deltar inte gärna i frågor som inte rör den egna förvaltningen. Man är också rädd att den egna förvaltningen får kritik och är noga med att inga ”fel” finns i skrivning och presentation. Det är dock sällan det uppstår svåra motsättningar i projektgruppen.

Arbetsgrupperna

Till varje delprojekt brukar det efterhand bildas en informell arbetsgrupp. Samman- sättningen varierar med hänsyn till frågans art. Det faktum att den är informell innebär att i gruppen finns endast personer som är intresserade av frågan och beredda att lägga ner tid och arbete på att utveckla och förverkliga den. Projektsekreteraren får givetvis göra merparten av arbetet: materialinsamling, bearbetning och utveckling av gruppens åsikter och resonemang. Erfarenheten och kunskaperna hos gruppen är dock av ovärderlig vikt vid arbetet. Grupperna visar vid arbetet oftast en oerhörd entusiasm och illusionerna saknas sannerligen inte. Det verkar som man nu ser till- fället att förverkliga sådant som man tidigare endast punktvis kunnat åtgärda p. g. a. bristande resurser. Goda erfarenheter som tidigare framkommit vid sådana åtgärder arbetar man vidare på. Närvarofrekvensen vid dessa sammankomster brukar vara mycket hög. En gång i veckan är det normalt sammanträde, Gruppen brukar vara starkt lokalt förvaltningsförankrad men även ”experter” från central nivå har med- verkat. Vid projekt som kräver stark samordning är det svårt att få förvaltningarna att dra jämnt. Många gånger uppstår meningsskiljaktigheter som är ytterst bagatell- artade vilka en arbetsgrupp kan sitta och diskutera i timtal. Om man ändå lyckas få företrädarna i arbetsgruppen att enas så är det inte slut därvid. När sedan tjäns- temännen lägger fram förslagen för sina respektive förvaltningschefer slår dessa bakut, vilket man sedan får höra på nästa sammanträde. Vad man bråkar om är ofta att i ett projekt som kräver samarbete vill förvaltningarna ha lika stort ansvar för projektet och helst en avgränsad bit både ekonomiskt och arbetsmässigt. Man är rädd att andra förvaltningar skall tränga in på det egna reviret. Det är givetvis prestige som ligger bakom och speciellt två förvaltningar är de som brukar vara kitsliga mot varandra i detta avseende. Som avslutning vill jag ändå säga att arbetet i dessa smågrupper varit ett av de mest positiva momenten i mitt arbete.

3.2.3. Ohanterlig projektorganisation

Projektorganisationen har av de flesta projektsekreterarna ansetts som myc- ket ohanterlig. Några har betraktat den som en ointressant spärr som måste passeras. Andra har sett den mer och då åsyftas särskilt ledningsgruppen — som ett registerorgan, dvs. där förs inga debatter men om ledningsgruppen ger sitt bifall är frågan förankrad. Projektsekreterare har fällt många beska kommentarer om enskilda ledamöter som lågprioriterat sitt deltagande i

projektorganisationen, men har flera gånger också fått uppfattningen att enskilda ledamöter inte funnit sin roll i arbetet. De har inte vetat vilken funktion projektet haft och inte sett sin egen roll i det hela.

3.2.4. Förenklad projektorganisation

Detta medför att det finns anledning att diskutera om det verkligen är nödvändigt att ha så pass stora och byråkratiska organisationer. En modell kunde vara en ledningsgrupp bestående av högre tjänstemän och politiker och därunder ett arbetsutskott. Arbetsutskottet kan utveckla sig i under- grupper av olika slag om behov uppstår. Det är dock troligen i många sam- manhang enklare att behålla arbetet i arbetsutskottet och vid behov inkalla olika intresserepresentanter. Fickpengarna, projektets egna medel, bör kunna handhas av arbetsutskottet. Ledamöterna i arbetsutskottet ska vara lokalt förankrade tjänstemän och olika intresserepresentanter. ] Norrköping har man, som framgår av bil. 7, förenklat organisationen ungefär som skisserats ovan. Man har en ledningsgrupp, en projektgrupp och en mängd arbets- grupper med begränsade uppgifter.

3.2.5. Egen budget i projekten

Kommunerna har använt sig av olika ekonomiska system. Några projekt har haft en budget inom vars ramar de har kunnat vidta eller föreslå åtgärder som de funnit angelägna. Andra projekt har tvingats vandra via sedvanlig kommunal beslutsprocess inför varje förslag om åtgärd. Från projektsekre- terarna har framförts åsikten att människor inte alltid tycker det är me- ningsfullt med grupper som saknar beslutsfunktion och egna resurser.

Ett projekt skapar lätt förväntningar hos människor som också rätt hastigt lätt förvandlas till besvikelse och misstro. Det händer ingenting tillräckligt fort och människor upplever att deras åsikter och insatser inte spelar någon roll. Politikerna bestämmer ju i alla fall. Samtidigt måste de ansvariga i kommunen ha möjlighet till långsiktig planering och kunna behålla ett sta- digt grepp över ekonomin. För att dämpa denna konflikt borde vid ett pro- jektarbete särskilda medel anvisas som man gjort t. ex. i Östra Nibble och Hässleholmen och de projektansvariga få disponera dessa medel. Det ska finnas utrymme för ekonomiskt stöd till en gårdsfest, eller stöd till nybildad förening. Det bör alltså finnas plats för snabba beslut och resultat. Projektet ska kunna utvidga fritidsverksamhet och utforma verksamheter som av- passats för det aktuella bostadsområdet. Att hyresgästerna bör ha möjligheter att påverka borde vara självklart. Budgetansvar kan också bättre motivera deltagande från projektgruppens sida.

3.2.6. Projektledarens roll

Projektledaren har i alla kommuner utom Norrköping varit en kommunal tjänsteman. 1 Norrköping valdes verkställande direktören i fastighetsbolaget till projektledare. Någon minskning av övriga arbetsuppgifter har inte skett i något fall för dessa kommunala tjänstemän, de har förutsatts vara pro-

jektledare under ordinarie arbetstid och har därmed fått en påspädning av arbetsuppgifterna utan någon kompensation.

Erfarenheterna under projektarbetet har varit att det är betydelsefullt att projektledaren är en person med pondus, en person som kan tala med myn- digheter uppåt och som allmänt kan sägas vara stark. Projektledaren får inte vara en okänd lägre tjänsteman som måste börja med att presentera sig själv när diskussionen skall gälla krav från projektet. Projektledaren måste regelbundet kunna samarbeta med projektsekreteraren.

Projektsekreterarna har i flertalet fall sagt sig ha ett gott samarbete och stöd från projektledaren. Men det har funnits problem av praktisk art, främst tidsbrist. Det faktum att ingen särskild tid avsatts för projektledarskapet har gjort det svårt för vissa projektledare att ägna mer tid åt försöksverk- samheten än som varit absolut nödvändigt. Få projektledare har tagit egna initiativ till aktiviteter. En slutsats måste bli att projektledaren måste få tid som ska avsättas enbart för projektarbetet, särskilt om projektsekreteraren är en utpräglad fältarbetare.

Projektledaren ska aktivt kunna formulera krav och önskemål från pro- jektet och som arbetsledare se till att diskussionen förs vidare. En aktiv roll i detta avseende har endast några av projektledarna haft under pro- jektverksamheten.

3.2.7. Förankringen hos övriga intressenter

Även övriga tjänstemän som utsetts att delta i projektarbetet har lidit av tidsbrist. De har fått uppgiften utöver sina vanliga arbetsbördor och pro- jektarbetet har i många fall kommit att spela en undanskymd roll. Detta är mycket olyckligt då experimentverksamheten inte kan ge verkningar som är rättvisande på grund av ovanstående förhållande (som knappast är mät- bara).

En projektsekreterare skriver om sina erfarenheter som följer:

Det är svårt det där med frågan om tid, det är ju i de flesta fall inte absoluta uppdelningar av tid det är tal om utan effektivitet, prioritering, arbetsmetodik, vilja och intresse t.ex. Och olika uppfattningar om vad som ska göras av vem.

Det är ett stort och viktigt arbete, som består i att göra och skicka ut dagordningar och mötesreferat, följa upp intentioner och beslut, samordna, informera och bevaka. Om det inte fungerar är det en allvarlig belastning. Det kan vara ett intressant arbete, men kan också uppfattas som tråkigt eller okvalificerat (vilket det rakt inte är). I projektorganisationen finns det teoretiskt personella resurser att klara det jobbet, ändå har man ”inte tid". därför att annan typ av arbete anses viktigare eller intressantare. Jag har upplevt detta som betungande och olyckligt, men här är det fråga om vär- deringar och uppfattningar och frågan hade inte kunnat lösas enbart genom att avsätta mer tid åt dom som nu är involverade.

Sen anser jag, utifrån mina erfarenheter, att flertalet av dom man möter bland tjänstemän alla kategorier har en total brist på förståelse för fältarbetets villkor, vilket möjligen kan bero på att de flesta avskärmar sig från just det. Det där att dom boende ska ställa upp på varandra och varandras sociala problem, det betraktas som självklart, men att tjänstemännen är en del av samma process, det kniper det med att förstå. Men det är ju precis det alltsammans går ut på, nämligen att ge av sig själv och inte vältra över sådana obehag och besvär som alltid uppstår i sådana sammanhang på andra.

Ett sånt här arbete är inget pappersarbete enbart. Det är många triviala och jobbiga inslag som är viktiga. Om man ska kunna få en ändring på det nuvarande, som väl just ofta är en följd av att man försöker lasta över obehagligheterna på underhuggare hela tiden, så måste man ju i rimlighetens namn ställa upp själv. Annars genomskådar dom boende snart att dom blir manipulerade, att dom blir Svarte Petter i spelet med samhällets sociala solidariska ansvar och de begrepp som vissa politiker och tjänstemän tar som "sesam, öppna dig" för att lösa sociala snedheter, och hyra ut tomma lägenheter, nämligen medinflytande, boendegemenskap osv., blir snart kom- prometterande.

En allmän erfarenhet har varit att det har varit svårt att finna former för arbetet som har gett gehör i de inblandade parternas organisationer. Många har haft svårt att krypa ur rollen som partsrepresentanter och har deltagit med ringa eller inget intresse då diskussionsämnet inte nära berört deras bit. Detta har skapat en stor ojämnhet i arbetet. Det har varit ryckigt med närvaron och det har varit svårt att förändra en helhetssyn hos projektorganisationen och därmed också beslutsfattarna. Enskilda personers käpphästar är lättare att föra fram till konkreta resultat än det är att gemensamt driva en linje som blir välbekant hos alla och som man i sitt dagliga arbete försöker följa. Kort, förankringen har hos vissa varit dålig.

3.3.1. Projektsekreterarens bakgrund

Projektsekreterarna i delegationens försöksverksamhet har en mycket skif— tande bakgrund. Flertalet har akademisk utbildning i botten (med social inriktning) och arbetslivserfarenhet. Nära hälften har varit politiskt aktiva och ytterligare några har varit föreningsaktiva. Av de sammanlagt 19 pro- jektsekreterare som varit anställda, var 13 män och 6 kvinnor. I samtliga fall utom ett var projektsekreteraren, i de tio projekt som var mer omfattande, före anställningen välbekant med området.

3.3.2. Arbetssituation

Projektsekreterarens arbetssituation har varit besvärlig i flera avseenden. Planeringsarbetet har i stor utsträckning skett utan att sekreteraren varit inblandad, på grund av att anställningsfrågan inte varit klar. Detta är ett hinder för projektsekreteraren då denna ska sätta sig in i sina arbetsuppgifter. Anställningen bör alltså vara avklarad så tidigt att projektsekreteraren kan deltaga i detaljplaneringen av arbetet. Å andra sidan bör idén vara så pass klar, att man anställer ”rätt” sekreterare.

l något fall kan man misstänka att kommunen inte helt hade klan vilken roll projektsekreteraren skulle spela. Därmed kom kanske arbetets inriktning att bli något annorlunda, än vad man från början avsett.

Att vara anställd på en viss tid utgör en stor osäkerhet for projektsek- reteraren. Några kanske helt saknar anställning efter projekttiden vilket naturligtvis skapar en benägenhet att leta efter ett säkrare arbete. Andra har tagit steget ut i något nytt, vill inte tillbaka till sin gamla anställning och börjar också se sig om efter nya möjligheter. Endast tre av delegationens tio mer omfattande försöksprojekt har sålunda behållit samma projektsek-

reterare under hela arbetsperioden. Om man bortser från de byten som skedde på grund av att projekttiden förlängdes ett halvår, så blev det ändå under den från början fastställda projekttiden byte i fyra projekt. Detta är mycket negativt för en försöksverksamhet. Dels blir det ett glapp då det tar tid för efterträdaren att sätta sig in i arbetet, dels går ohjälpligt viss information och analys förlorad via bytet.

Erfarenheterna visar att projektsekreterarna har spelat mycket olika roller i sitt arbete. Medan några projektsekreterare huvudsakligen ägnat sig åt att göra utredningar, övertyga politiker och tjänstemän om värdet i sina förslag, har en annan projektsekreterare i mycket stor utsträckning ägnat sig åt praktiskt arbete såsom att ordna gårdsfester, arrangera debatter osv. Inriktningen av arbetet styrs i stor utsträckning av projektgrupp och pro- jektledaren, men avgjort stor betydelse har projektsekreteraren själv. En av de viktigaste punkterna i ett försöksprojekt av den här karaktären blir därför vilken projektsekreterare man anställer. Man måste från kommunens sida vara klar över hur man ska arbeta och anställa rätt person därefter.

3.3.3. En projektsekreterares bild av sin arbetssituation

Om osäkerheten och uteblivna anvisningar angående arbetsmetoder vittnar följande kommentar från en projektsekreterare:

Man kan ställa sig frågan varför det gick bra att få igång verksamhet kring den här frågan och varför inget direkt påtagligt hände med övriga förslag. Några tänkbara förklaringar finns.

Det första är att den här frågan hade blivit så politiskt brännande att kommunen inte längre vare sig ville eller kunde negligera den. Det finns troligen ett stort för- klaringsvärde i detta påstående.

Men det andra skälet som troligen har det största förklaringsvärdet är att politikerna här hade ett relativt konkret beslutsunderlag som gjorde att man i en som det upplevdes svår och stor fråga hade en uppslagsända att ta fatt i när man ville göra något. Att det nu vidtogs konkreta åtgärder med ett skrivet beslutsunderlag visar kanske också att arbetet i övrigt bedrivits fel i projektet. Det övriga arbetet hade skötts informellt varför inget underlag för beslut i konkreta frågor kom fram. Det kan också uttryckas så att ingen förvaltning eller nämnd tog några initiativ trots att det från projektets sida framfördes propåer om att det och det borde göras. Inte heller från projektgruppens sida lades det fram särskilt många skrivna förslag. 1 de fall detta hände vidtogs också vissa åtgärder.

Det troliga är att om det inte i ledningsgruppen finns någon som driver frågor så skall tjänstemännen för att få något att hända gå den byråkratiska vägen och komma med skrivna förslag som också innehåller beslutsformuleringar.

Lärdomen från vad som hände i projektet måste bli att om projekt med liknande inriktning startas utan att vara tilldelade resurser från början måste man för att få till stånd åtgärder arbeta med utredningar och skrivna förslag konkretiserade i att- satser. Men det går inte att förklara de uteblivna åtgärderna med handlingsförlamning eller ointresse. Det troliga är också att den korta tiden som projektet pågick, ca 1,5 år, var för kort för att man skulle hinna gå över från inledningsfasen till en verk- samhetsfas. Å andra sidan kan man ju anse att 1,5 år som inledningsfas är mycket länge. Om det fanns möjlighet att följa utvecklingen i området, säg ett år till, kanske det skulle visa sig att de förslag som fördes fram inom projektet är under genomförande eller är genomförda. Vissa tecken i slutet av projekttiden tyder på detta.

3.3.4. Flera projektsekreterare i samma projekt

Det är också tveksamt om något projekt kan bli riktigt framgångsrikt då man nöjer sig med enbart en projektsekreterare. Det är ett arbete som kräver mycken takt, förmåga att ta stötar och förmåga att entusiasmera. För att kunna fungera så måste de flesta människor ha kolleger att tala med, beklaga sig för och ”spåna” med. ] Hässleholmen i Borås där projektsekreterarna har varit tre anser dessa entydigt att detta varit till stort stöd i arbetet. De andra sekreterama som har arbetat ensamma har känt sig isolerade, missförstådda och ofta osäkra i sin arbetsroll. De har många alltför olika förväntningar på sig från kommunen, hyresgästerna och delegationen. En projektsekreterare beskriver sin arbetssituation på följande sätt:

Projektsekreteraren kom i många sammanhang att få fungera som ”ensamvarg”. En som ingen frågade efter. Han fick själv påkalla uppmärksamhet från dem han ville ha med i arbetet eller ha synpunkter från. Detta berodde till stor del på att ingen tjänsteman från vare sig kommun eller bostadsföretag var speciellt avdelad för att hjälpa till i projektarbetet mer än projektledaren. En sådan roll som projektsek- reterarens klaras troligen bäst om han ingår i en grupp personer med likartade ar- betsuppgifter. Utan att ha någon annan, som själv kan och upplever problematiken är det svårt att få stöd och stimulans. Resultatet kan då bli handlingsförlamning och att man bara sysslar med saker som inte är så viktiga eller kontroversiella. Detta har ett mycket stort förklaringsvärde för utvecklingen i vårt projekt.

Det är angeläget att projektsekreterarna är flera också därför att få män- niskor har alla de egenskaper som krävs. Det är viktigt att sekreteraren har kunskap om hur samhället fungerar konkret kunskap om vem man talar med i olika ärenden, vilken gång ett ärende har — och att sekreteraren kan driva frågorna. Det är därför i viss mån en styrka med en projektsek- reterare som har erfarenhet av politiskt arbete. En tungt politiskt ”belastad” sekreterare kan å andra sidan få problem just på grund av det politiska engagemanget. Det är viktigt att projektsekreteraren kan skriva rapporter, formulera förslag osv. så att ett bra och övertygande material når besluts- fattarna.

Det är också mycket viktigt att projektsekreteraren kan den andra stora uppgiften nämligen att kontakta människor och entusiasmera dem. Pro- jektsekreterarna ska få människorna att starta egna aktiviteter och stödja de boende då de är missmodiga.

Det är få människor som är duktiga på och vill göra — bägge de här bitarna av arbetet. De som försöker upptäcker snart att det praktiska arbetet, fixandet, tar överhanden över det mer byråkratiska. Därför är det gynnsamt om det finns flera sekreterare med en överenskommen arbetsfördelning sinsemellan. Det finns då anledning att också ta hänsyn så att det blir en rimlig könsfördelning. I områden med en stor invandrarandel bör som skett i Borås också två-språkiga sekreterare anställas.

Det kan vara svårt för projektsekreteraren att förklara sin roll för de boende. Samtidigt kan det vara svårt för sekreteraren själv att dra gränser för sina arbetsuppgifter. Det är trögt att få i gång verksamheter då de boende helt enkelt har ont om tid för att ta itu med förberedelser och praktiskt arbete. Mycket måste ordnas på dagtid och många kan inte ringa under sin arbetstid. Det är då lätt att projektsekreteraren fixar en massa saker och det är därmed

lätt att denne också får huvudansvaret. De flesta projektsekreterare har ansett detta vara ett stort problem inte minst därför att den dag projektet upphör är kanske inte de boende beredda att ta över.

3.3.5. Kontinuerlig process

Några projektsekreterare har hävdat att den här verksamheten egentligen aldrig får sluta. De frivilliga insatser som utförts av olika organisationer fyller en ovärderlig uppgift. Dessa organisationer måste självklart ständigt stimuleras i sitt arbete. Men många av de erfarenheter våra projektsekreterare har gjort visar att det inte går att helt förlita sig på frivilliga insatser. Det måste alltid finnas någon "som håller i trådarna”. Några resurspersoner i ett område kanske flyttar och den uppbyggda verksamheten förfaller snabbt. Arbetet i ett bostadsområde är en kontinuerlig process. Det behövs hela tiden förändringar och förbättringar, det finns alltid nya grupper barn och ungdomar som behöver stöd, det kommer hela tiden nya hyresgäster. Få människor orkar på sin fritid få grepp om alla dessa arbetsuppgifter och samtidigt hålla kontakt med berörda myndigheter. Det sista är inte minst viktigt.

Låt oss ta ett konkret exempel från ett av projekten som visar att man behöver hjälp från någon annan, i detta fall projektsekreteraren. En verk- samhet som helt byggde på fem är sex aktiva boendes engagemang fortlöpte framgångsrikt. Plötsligt flyttade en av dessa aktiva, och den för var och en redan tunga arbetsbördan blev därmed alltför stor. Någon måste finna en ny hyresgäst som var villig att hjälpa till. Vid de första tillfällena kunde man klara detta själva. Men så småningom blev det alltmer problematiskt och man behövde hjälp från någon annan, projektsekreteraren. Denne ryckte in som stöd och kunde med sitt utvecklade kontaktnät betydligt lättare finna en lämplig ersättare.

3.3.6. Förväntningar

En försöksverksamhet väcker stora förväntningar hos de berörda, både bo- ende och myndigheter. Dessa förväntningar blir ibland en tung börda för projektsekreteraren, som är den som ska möta de boende (och förklara varför det inte blev som de önskat) och hävda åsikter inför beslutsfattarna. Sam- tidigt finns det en tendens hos myndigheterna att tycka att nu har de gjort sitt, det finns ett projekt. I stället borde ett projekt innebära att man satsar på och uppmärksammar verksamheten i stor utsträckning. Projekt som inte leder någonstans i konkreta åtgärder skapar negativa stämningar hos de boende och får sålunda rakt motsatt effekt.

Projekten har sinsemellan valt mycket olika arbetsmetoder. Som exempel på ”ytterligheterna" kan visas Borås och Huddinge. I Borås har i huvudsak alla åtgärder växt fram som resultat av fältarbete och de boendes egna ak- tiviteter och önskemål. 1 Huddinge har man arbetat på det mer traditionella sättet. Man har utarbetat ett program och genomfört detta. Häremellan har övriga projekt legat. Hallstahammar utgör ett undantag så till vida att för- söksverksamheten i Östra Nibble helt har inriktats på fritidsverksamhet.

Flertalet projekt har sålunda syftat till att få de boende engagerade. I Hallstahammar var utgångsläget bra med tre nybildade gårdsråd som under försöksperioden stabiliserats och varit mycket aktiva. I Borås har det bildats en form av gårdsråd utifrån kontaktkommittéernas verksamhet och i Botkyrka har man arbetat i stor omfattning genom trappuppgångsträffar och dylika möten och har fått i gång kvartersgrupper. Projektet i Södertälje har arbetat på liknande sätt. I Norrköping har de boende deltagit i de särskilda ar- betsgrupper som bildats för varje aktualiserad fråga. I flertalet försökskom- muner har man kunnat entusiasmera befintliga föreningar att delta i lokal verksamhet.

Erfarenheterna under projektarbetet visar att det inte är möjligt att ensidigt driva linjen att de boende ska ta alla initiativ. Det mest angelägna måste vara att det verkligen börjar hända olika saker i ett bostadsområde och att det som händer är i överensstämmelse med hyresgästernas önskemål. Om den kommunala myndigheten har initierat en verksamhet, t. ex. od- lingslotter, så kan man förmodligen uppnå mycket stort intresse och positivt bemötande från blivande odlare. Det är emellertid viktigt att man vid iord- ningställandet av lotterna diskuterar olika problem med de köande såsom lotternas storlek, avfallsproblem, bevattning osv. Det måste på motsvarande sätt vara positivt att ställa lokal till förfogande för att sedan diskutera med de boende hur denna ska inredas, vilka ändamål den ska användas till, vilka personalresurser som är nödvändiga för att lokalen ska bli en tillgång för de boende osv.

Det är få projekt som har arbetat efter den mer mödosamma metoden att först få förslag från de boende och sedan börja arbetet med att förverkliga dessa. I Borås och Botkyrka har man mer systematiskt försökt följa den linjen. I övriga projekt förefaller initiativen huvudsakligen komma från pro- jektorganisationen, tjänstemän och aktiva föreningar i kommunen eller om- rådet. Två projekt, i Norrköping och Huddinge, har i stort helt initierat all verksamhet från projektorganisationen. I Huddinge föreföll man vara inriktad på detta från början. Man utarbetade en plan och fullföljde denna. I Norrköping startade man på detta sätt med en mängd initiativ som kom från projektorganisationen, aktiva föreningar såsom Röda korset, Hemgården osv. i området. Dessa initiativ har också förverkligats. Efter en relativt kort tid anställdes en ny projektsekreterare och arbetets inriktning ändrades. Me-

dan de planerade förändringarna genomfördes arbetade den nya projektse- kreteraren huvudsakligen med fältarbete. Arbetet kan således sägas ha ändrat karaktär.

Flera projekt har dragit sig för att arbeta med gårdsträffar och hyresgäst- möten. Det har visat sig vara en ytterligt arbetsam metod och det har i flertalet fall varit projektsekreteraren som ensam dragit lasset. I några projekt har aktiva boende medverkat, t. ex. i Hallstahammar och Södertälje. Rap- porten från boendemiljöarbetet i Rosengård visar på ett tidsödande arbete som tar främst mycket kvällstid. I Storvreten i Botkyrka tog det flera månader för projektsekreteraren att arrangera kvartersträffar i området.

Ett allvarligt problem under hela försöksverksamheten har naturligtvis varit den resursbrist som kännetecknat flertalet kommuner. Angelägna åtgärder har inte kunnat genomföras på grund av kommunens dåliga ekonomi. En viss slagsida har därför skett till åtgärder som kräver små ekonomiska in- satser. Detta behöver inte nödvändigtvis vara negativt, då hyresgästarbetet ändå varit betydelsefullt. Projektet har dessutom för de flesta förvaltningar legat vid sidan av den ordinarie verksamheten, vilket har försvårat genom- förande av förslag.

I åtskilliga fall, menar projektsekreterarna, har vissa förslag genomförts genom att de särskilt engagerat någon enstaka person, tjänsteman eller po- litiker som varit stark nog att driva igenom frågan. Detta har naturligtvis fördelar, men verkar onödigt slumpmässigt. Risken med detta är naturligtvis större om de enskilda representanterna i projektorganisationen enbart tar del av de spörsmål som helt ligger inom deras egen förvaltnings kompe- tensområde. Helhetssynen måste alla stå för.

Nedan ges exempel och kommentarer kring arbetsmetoder i några enskilda försöksområden.

Projektsekreteraren beskriver arbetsmetoden allmänt på följande sätt.

Storvretenprojektet har inte som ovan redovisats kunnat få det ekonomiska stöd från kommunen som projektet önskat. På grund av kommunens hårt ansträngda ekonomi har inga extra resurser kunnat avdelas för projektet utan alla åtgärder från kommunens sida har skett inom ordinarie budgetramar. Detta har inneburit att de olika förvaltningarna trots god vilja inte kunnat genomföra åtgärder som vore önsk- värda. En omprioritering av resurserna från andra bostadsområden till Storvreten har man inte ansett sig kunna göra då Storvreten inte är det enda problemområdet i Botkyrka. Det är mot den bakgrunden man bör se projektets uppläggning och genom- förande. Stora dyra investeringar typ gångbro till Tumba centrum, ny fritidsgård m. m. som de boende framfört önskemål om, finns det helt enkelt inga pengar till utan projektet har fått inrikta sig på åtgärder av mindre kostnadskrävande slag. Projektet har därför blivit mycket beroende av frivilliga insatser från de boende.

Kvartersträffar, kvarterslokaler och kvartersgrupper hade troligen, även om ekono- miska resurser funnits, utgjort en stor och viktig del av projektet, men har nu blivit ryggraden i projektet. Genom välvillig inställning från Hyresgästföreningen och från AB Botkyrkabyggen har tillskapats möjlighet för kvartersgruppema att verka inom relativt vida ramar. Detta i sin tur har medfön att flera boende varit beredda att aktivt jobba inom kvarteren för bättre gemenskap och miljö.

Att så många boende varit beredda att ställa upp för att förbättra gemenskapen i kvarteren var en överraskning då tidigare erfarenheter från bl. a. Hyresgästföreningens möten inte visat på något större intresse. Bl. a. har det varit svårt att rekrytera folk till kontaktkommittéerna, vilket gjort att endast ca tio personer aktivt "slagits” för hyresgästernas bästa.

Varför så många nu är beredda att arbeta kan inte sägas med säkerhet, men två skäl torde betyda mycket. Dessa två skäl är att området brutits ner till kvarter, vilket är mera gripbart än hela området och att många nu bott så länge i området att de anser det lönt att satsa på boendemiljön. Dvs. många är inte från början klara på att de ska bo kvar, men när man rotat sig, barnen börjat i skolan osv. inser man att man troligtvis kommer att bo kvar även i fortsättningen.

Att så många kvartersgrupper "överlevt” torde bero på att de kunnat jobba i ett gynnsamt klimat, då AB Botkyrkabyggen, projektet och Hyresgästföreningen stöttat deras krav inom rimliga gränser.

Kontaktkommittéema har tidigare år mött betydligt hårdare motstånd från AB Botkyrkabyggen när det gällt att få lokaler, verktyg, tillåtelse att göra eget arbete osv. än vad arbetsgrupperna nu fått. Det har i sin tur lett till att några kvartersgrupper tyckt att kontaktkommittéema inte gjort något vilket mot denna bakgrund framstår som orättvist. Trots detta har alltså kontaktkommittéema varit beredda att stötta kvartersgruppema i deras arbete.

De mest aktiva i kvartersgruppema tycks ha många grannkontakter och stor be- tydelse som opinionsbildare. Så länge som de sett positivt på arbetet har de alltså spritt en positiv attityd i områdena vilket betytt mycket, men risken finns att om de ser negativt på möjligheterna att påverka sitt boende så kommer de även att sprida sin negativa attityd till flera boende.

Den positiva attityden hos de boende motsvaras av en liknande attitydförändring hos AB Botkyrkabyggen som intagit en mycket positiv attityd till kvartersgruppemas arbete. Detta har lett till att samarbete hyresgäster-bostadsföretag förbättrats avsevärt.

Tidigare har bostadsföretaget varit skeptiskt inställt till att delegera ansvar till hy- resgästerna, nu är det nästan pådrivande för att ett försök med att överflytta ännu mer ansvar på hyresgästerna ska ske.

Projektet kan därför sägas ha öppnat vägen för medinflytande för hyresgästerna. Hur långt detta kommer att gå är svårt att förutsäga då inga beslut eller avtal finns.

Projektet torde ha haft en stor betydelse för att minigolfbanan, kolonilotterna och boendemiljöförbättringsarbetet kommit till stånd, även om t. ex. boendemiljöarbetet initierades av AB Botkyrkabyggen.

Bland det mest positiva som hänt med Storvretenprojektet är att så många människor engagerat sig i kvartersgrupper. Minst 200 personer är nu med i någon grupp. Upp- skattningsvis har ca 500 personer deltagit i någon verksamhet som kvartersgruppema anordnat.

Samtliga grupper har som övergripande mål att skapa gemenskap inom sitt kvarter. Då det inte finns någon patentlösning på hur man skapar sådan gemenskap har de olika grupperna sökt sig fram på olika vägar.

För att kunna fortsätta att ge positiv information borde konkreta åtgärder typ an- läggande av lokaler och dylikt komma till stånd snart, eftersom risken annars finns att den positiva informationen annars kan upplevas som bara prat utan verklighets- förankring.

Trots att det är svårt att mäta attitydförändringar torde just den förändrade attityden ha betytt mycket mer än vad många andra åtgärder skulle kunna göra för att uppnå målet att öka tn'vseln i området. Dvs. en i och för sig bra satsning på t. ex. fri- tidsverksamhet torde ge lite utbyte om inte den följs upp av information som gör att folk upplever den som positiv. En mindre satsning som genom informationen upplevs som mycket positiv kan däremot öka trivseln mycket.

3.5. Fältarbete — ett exempel

Projektet i Hässleholmen är det av delegationens projekt som mest utpräglat arbetat med direkt fältarbete. Projektledaren och projektsekretariatet har fått mycket fria händer att utforma verksamheten och har bemötts med respekt från myndigheter och bostadsföretag. Projektet har till synes frigjort sig från myndighetsstämpeln. Det har dock förekommit svårigheter för pro- jektsekretariatet att klargöra sin position för de boende. Det har bland annat blivit sammanblandning mellan hyresgästorganisationen och projektet.

Projektet har överlag uppfattat myndighetskontaktema som lätta och po- sitiva. Kommunen har hörsammat önskemål, (t. ex. har man startat öppen förskola, mopedgarage osv.) och bostadsföretaget har ställt upp med personal, föreningslokal, miljöarbete osv. Projektet kommer att fortsätta med samma omfattning under hela år 1979.

Projektsekretariatet har medvetet strävat efter att undvika att driva egna verksamheter. Man har hjälpt till att starta verksamheten men snabbt över- låtit det hela till föreningar och studieförbund. Ofta har dock projektet enga- gerat sig i verksamheten långt efter det att den startat. Projektet har sällan deltagit i konkreta aktiviteter men har hela tiden haft kontakt och samarbete med föreningar, fritidsgård osv.

3.5.1. Egen budget

1 Borås har projektet haft en egen budget. Kommunen har avsatt medel som projektgruppen har fördelat för aktiviteter i Hässleholmen. Avsikten har inte varit att projektet ska fördela något extra föreningsstöd, utan att man ska fåi gång nya aktiviteter, ge starthjälp. Detta har vållat missförstånd och missnöje bland föreningarna i Hässleholmen vid några tillfällen. De har ansökt om pengar och reagerat negativt då de uppfattat projektet som ointresserat av föreningsverksamheten. Detta har varit en allvarlig svårighet. Den har dock kunnat undanröjas genom information om avsikten med medlen. Under första året anslog kommunen 100 000 kr. för projektet att fördela. Det visade sig att förhoppningarna på nya aktiviteter var alltför optimistiska och för andra året har man anslagit 50000 kr. Det gick under första året åt ca 35000 kr. De användes huvudsakligen till upprustning av lokaler, till Hässlebladet och till startstöd till föreningar (bl. a. de finska föreningarna som behandlas i bil. 2). Fördelen med de egna pengarna har för Hässleholmen varit att man snabbt kunnat nå resultat, om det framkommit önskemål i någon riktning. Upp-

rustningen av lokalerna har gått betydligt fortare än om varje ansökan skulle ha behandlats i ett kommunalt organ. Verksamheten i mopedgaraget hade sannolikt försenats ytterligare om inte projektet kunnat bistå med medel till verktyg.

Nackdelen blir de överdrivna förväntningar som uppkommer genom bi- dragsmöjligheten. De uppkomna problemen med Finska föreningen1 kunde fått negativa effekter på relativt lång sikt. Besvikelsen var stor hos föreningen, händelsen uppmärksammades i lokalpress och finskspråkiga tidningar och projektet fick för en tid en dålig image hos de finska invandrarna i området. Numera är problemen undanröjda.

3.5.2. Dörrknackningsaktioner

I Hässleholmen har mycken tid ägnats åt uppsökande verksamhet, dörr- knackningsaktioner och arbete med tidningen Hässlebladet. Man har hyllat filosofin att alla initiativ ska komma från hyresgästerna.

Projektet har sett som sin uppgift att skapa förutsättningar för ett hy- resgästinflytande. Detta kan ske genom att förmedla kunskap och erfarenhet om hur området fungerar och därmed ge hyresgästerna möjlighet att avgöra inriktningen av de åtgärder som vidtas. Detta förutsätter också att rela- tionerna mellan de boende förändras. Projektsekretariatet har sålunda tagit initiativ till att hyresgästerna träffas för att utbyta åsikter och erfarenheter.

3.5.3. H yresgästtrajfar

Träffarna har hållits för ett helt eller halvt kvarter åt gången. Mötena har föregåtts av dörrknackning till samtliga hushåll samt affischering. På mötet hålls diskussionen i smågrupper. Därefter sammanställs de viktigaste frå- gorna och de boende har fattat beslut om hur de ska arbeta vidare. Som regel har man valt en tillfällig arbetsgrupp som hjälpt till med att arrangera fler möten med olika föreningsrepresentanter och bostadsföretagsrepresen- tanter. Så småningom har verksamheten fått en mer fast och regelbunden form och de boende utgjort en mer permanent organisation. Projektet har deltagit i denna utveckling och de boende har fått hjälp med lokal, utskrifter, kopiering osv.

3.5.4. Samverkan med Hyresgästföreningen

Hyresgästkontakterna har skett i samverkan med Hyresgästföreningen, dels genom den representation föreningen haft i projektledningen, dels genom samarbete med föreningens ombudsman för fritidsfrågor. Anställda i Hy- resgästföreningen har inte deltagit i dörrknackningsaktionerna och inte heller på det första mötet. Föreningen har kommit med då arbetet tagit fastare former och då på begäran av hyresgästerna. Man har alltså bevakat att den organisering som skett har helt överensstämt med de boendes avsikter och möjligheter till arbetsinsats. Projektet har varit helt neutralt till den or- ganisationsform som bildats.

I ett kvarter har det bildats två arbetsgrupper av vilka den ena arbetar

* Händelsen beskrivs i bil. 2. Föreningen reagerade mycket negativt då den inte kunde få full kost- nadstäckning.

med ändringar av den yttre miljön. Dessutom har de boende valt en kon- taktkommitté under Hyresgästföreningen. I kommittén ingår medlemmar från arbetsgrupperna, och kommittén samordnar deras arbete.

Arbetet med ovanstående grupper har resulterat i att hyresgästerna har rustat upp tre lokaler där de kommer att ha barn- och vuxenverksamhet samt att de tagit fram olika förbättringsförslag beträffande utemiljön. Lik- nande arbete pågår i ytterligare tre kvarter.

3.5.5. Områdets storlek

En avgörande svårighet för projektet har varit områdets storlek (ca 2 700 lägenheter). Dessutom är området så byggt att det av geografiska skäl är svårt att skapa en vi-känsla för hela området. Därmed blir det svårt med ett fältarbetsprojekt. Däremot ligger kvarteren med ett undantag så att det bör vara relativt lätt att skapa en kvarterskänsla, vilket har prioriterats. Un- derlaget är dock i Hässleholmen så stort att det väl försvarar en ordentlig satsning på service till området.

Projektet har av metod- och resursskäl koncentrerat arbetet till ett be- gränsat antal kvarter i taget. Möjligen kan man här spåra en skillnad i mål- sättningen från projektstart till projektarbete. Medan man från början i pro- jektplaneringen huvudsakligen diskuterade hela bostadsområdet som arbets- fält, har arbetsmetoden, fältarbetet, begränsat området till några kvarter.

3.5.6. Initiativens ursprung

Det har under arbetet i Hässleholmen diskuterats i vilken utsträckning tjäns- temän, myndigheten, ska ta initiativ till aktiviteter. Projektet har försökt renodla principen att alla initiativ ska komma från hyresgästerna. I fråga om mopedgaraget valde man emellertid den andra linjen. Mari byggde ett garage, då man visste att det dels fanns ett visst behov hos ungdomarna, dels fanns ett stort och klart uttalat behov hos de boende att få bort mo- pederna från närmiljön. Även i fråga om Odlingslotter valde man att besluta först och meddela sedan. Man tror, från projektsekretariatets sida, att starten därför blev trögare än den eljest skulle ha blivit. Projektsekreteraren skriver som följer om arbetsmetoden:

Man skulle kunna säga att projektet under startskedet representerade ett slags allmän möjlighet att göra något inom ett visst område. Det man stod för var mycket brett tilltaget. Allt eftersom man börjar komma igång med speciella aktiviteter, så att säga ”smalnar” definitionen av projektet. Man genomför ett visst konkret arbete och knyter därigenom upp en stor del av resurserna. På det här sättet får projektet en bestämd karaktär och för folk framstår projektet som lika med det arbete man utför. Det här är en rimlig utveckling när man startar som man gjorde i Hässleholmen. En risk med det är emellenid att en del tycker att det arbete som så småningom kommer igång inte står i paritet med de idéer och löften som fördes ut under startskedet. Undet det allmänna kontaktarbetet har det framförts förslag och samarbetsidéer, som det sedan inte finns utrymme för. Det leder naturligtvis till en viss besvikelse och vi har också mött lite av detta i efterhand. Ett alternativt sätt att komma igång hade varit att man redan från början arbetat med en liten avgränsad uppgift och sedan byggt vidare på denna. Risken med ett sådant tillvägagångssätt är emellertid att man missar bra uppslag och gör arbete som andra skulle ha gjort bättre.

3.6. Serviceplanering — ett exempel

Det fanns i Skogås en mycket blygsam start till grannskapsarbete men i övrigt ingen verksamhet i kommunen som var särskilt inriktad på Skogås. Antalet tomma lägenheter har hela tiden varit helt obetydligt. Att det ändå startades försöksverksamhet berodde på att man såg allvarliga förslumnings- tendenser, och man ville arbeta förebyggande, inte minst inför inflyttningen till det planerade östra Skogås.

Ledningsgruppen har inför avslutningen av projektet i Skogås gjort följande kommentar: (nedan redovisas delar av rapporten).

Allmänna synpunkter på miljöprojektet Västra Skogås. En bedömning av projektarbetet och projektorganisationen i detta skede är na- turligtvis vansklig att göra.

Då ändå någon form av utvärdering är på sin plats i en slutrapport vill lednings- gruppen utlfrån de erfarenheter som vunnits under den alltför korta projekttiden försöka lämna en bedömning av projektverksamheten. Enligt vår åsikt har projektor- ganisationen fungerat tillfredsställande. Gången i varje ärende: arbetsgrupp - pro- jektgrupp ledningsgrupp — har aldrig känts lång med något onödigt steg eller brom- sande krafter. Var grupp har utgjort en nödvändig del i projektarbetet som inte utan olägenheter kunnat uteslutas.

Arbetsgruppen har arbetat fram förslagen successivt under påverkan av både projekt- och ledningsgrupp. Genom arbetsgruppemas spontana framväxande, oftast starkt lo- kalt förankrade, har alla medlemmar deltagit aktivt och arbetat för ett bestämt mål.

Noteras bör det avsevärda merarbete som härvidlag lagts ner på förvaltningarna och det entusiastiska klimat vilket rått i arbetsgruppema. I projektgruppen har sedan förslagen kunnat förankras på central nivå i förvaltningarna dels genom presentation av förslagen i projektgruppen och dels genom de enskilda arbetsgruppsmedlemmarnas kontinuerliga information till förvaltningschefer och andra berörda tjänstemän.

När sedan förslagen slutligen har kunnat läggas fram till ledningsgruppen, vilken under arbetets gång kunnat påverka inriktningen, har endast smärre ändringar och tillägg behövt göras innan man har beslutat om vidare behandling i andra instanser.

Andra faktorer som har bidragit till att arbetet kunnat påvisa avsevärda resultat och flutit bra är det faktum att flera av ledningsgruppens representanter själva är boende i området, projektets knytning till planeringskontoret och ett okonventionellt arbetssätt. Att projektet lagts på planeringskontoret har inneburit fördelar i flera av- seenden. För det första har ärendeberedningen skett på ett enkelt och smidigt sätt på grund av att planeringskontoret är direkt underställt kommunförvaltningen och för det andra har planeringskontoret betraktats som ”objektivt” i samarbete med övriga förvaltningar och därigenom kunnat "medla” då det uppstått menings- skiljaktigheter i olika frågor.

Vad som varit negativt i projektarbetet är i första hand det svaga boendeinflytandet i grupperna och därvid sammanhängande svårigheter med att nå ut i området med infomiation om projektets arbete. Från vissa håll i projekt- och ledningsgrupp har det visats ett relativt svalt intresse för projektarbetet vilket bidragit till understundom låg närvarofrekvens på sammanträden. En tendens från vissa förvaltningar att bara intressera sig för frågor som direkt berör deras eget område kan också urskiljas.

Projektsekreterarens preliminära jämförelse med de övriga projekten ger vid handen att Skogåsprojektet är ett av de projekt som kan peka på flest konkreta resultat av sitt arbete. En starkt bidragande orsak till detta är själva projektorganisationen och arbetsformerna. Medan många av de övriga projekten bara haft en mer formell an- knytning till respektive kommun och dess förvaltningar har Skogåsprojektet arbetat på ett mer traditionellt sätt inom kommunen. Vägarna fram till beslut har därvid varit etablerade och arbetsformema beprövade sedan förut.

I Skogås har vi arbetat på ett litet annorlunda sätt. Vi har inriktat arbetet på mer omfattande projekt där vi genom att lägga ut dem på förvaltningar och andra varaktiga institutioner gett projekten karaktären av mer bestående verksamheter vilkas syfte är att öka förutsättningarna fo'r skapandet av ett rikare kontaktnät och en ökad vi-känsla bland de boende i området. Naturligtvis hade det varit önskvärt att använda även ett an- greppssätt där man arbetar mer direkt med de boende men vi menar att den biten ligger inbakad i de projekt vi föreslagit. Handläggningstiden för dessa projekt har ofta tagit hela projekttiden i anspråk med många och långa sammanträden vilka svår- ligen kunde förlagts på sådana tider att det passat en större grupp. En sådan lång handläggningstid hade kunnat ha en motverkande effekt för projekten då man hade skapat en känsla av missmod och resignation hos de boende därför att det aldrig ”händer något”.

3.6.1. Svagt hyresgästinfiytande

Vid genomgången av projektarbetet i Skogås infinner sig först tanken att detta projekt inte alls är något projekt som Bostadssociala delegationen först formulerade uppgiften. Man har inte ägnat sig åt direkt hyresgästarbete i egen regi utan nöjt sig med att fritidsförvaltningen i samarbete med Hy- resgästföreningen arrangerat bostadsmöten där projektets planer har dis- kuterats. Om man som hyresgäst tar avstånd från föreningen har det inte funnits någon kanal att framföra eventuella åsikter genom eller ens någon kanal som förmedlat information om planer och pågående verksamhet. Man har från projektet ansett att grannskapsarbete är fritids- och socialförvalt- ningarnas uppgift.

Det svaga hyresgästinflytandet är en brist enligt de ursprungliga inten- tionerna. Det har delvis berott på en målmedveten inriktning av arbetet. Den enda verksamhet som engagerat de boende är anordnandet av od- lingslotter. Man har arbetat mycket entusiastiskt och medvetet och pro- jektsekreterarens arbetsinsats har därmed blivit relativt liten.

3.6.2. Stadsdelsarbete

Arbetet i Huddinge har huvudsakligen varit koncentrerat kring en stadsdel. Skogåsprojektet fastlade från början ett omfattande program, som man sedan arbetade med och i huvudsak fullföljde. Man utarbetade en ”bruttolista”, en förteckning över åtgärder som bedömdes som angelägna (av boende, förvaltningar osv.). Ur denna lista prioriterade man sedan. Man har från kommunens sida visat intresse och satsat avsevärda belopp för att förverkliga projektets programpunkter. Nackdelen med arbetsmetoden har varit att eventuellt nya uppslag till åtgärder som framkommit under arbetet haft svårt att få förankring. Det har varken funnits tid eller pengar. Eventuella idéer från de boende, vare sig de framkommit vid enskilda kontakter eller på de arrangerade bostadsmötena, har egentligen aldrig kunnat förverkligas inom pågående projektarbete.

Arbetet skiljer sig även från vanligt utredningsarbete i så mån att man för varje delprojekt har bildat en arbetsgrupp, bestående av olika intressenter som penetrerat frågan. Projektsekreteraren har dock utfört huvudparten av arbetet.

3.6.3. Genomförande

Samtliga tio programpunkter utom en som tagits fram inom projektet har man färdigbehandlat och tillstyrkt i kommunen vid försöksverksamhetens avslutande. Några av punkterna klarade man genom att östra kommun- delsrådet anslog 25 000 kr. ur sin budget (i strid med gällande regler) för projektarbetet. Projektledningen beslöt att använda medlen dels för ersätt- ning för en hemspråksfritidsledare, dels för medhjälpare vid arbetet med alkoholproblematiker. Det senare delprojektet har medfört att socialstyrelsen beslutat satsa 220000 kr. i försöket med bostadsanpassad alkoholvård.

Samarbetet mellan projektledare och projektsekreterare har fungerat bra och det betraktas som en fördel att projektets bas har varit planeringskon- toret. Detta har underlättat samordningen i arbetet. Samtidigt anser pro- jektsekreteraren det vara en klar fördel att den formella arbetsgivaren har varit bostadsdepartementet. Det har givit ett bättre "förhandlingsläge” för projektet.

3.6.4. Problem

Arbetet har dock inte varit helt problemfritt. Projektsekreteraren skriver bl.a. i sin slutrapport angående organisationen.

Att projektorganisationen fungerat bra innebär inte att projektarbetet alltid fungerat bra. Främst gäller detta ifråga om arbetet i den arbetsgrupp som utan att finnas med i den formella organisationsbeskrivningen utgjort forum för ”grovarbetet” vid utarbetandet av de olika delprojekten. En klar tendens har varit att arbetsinsatsema i huvudsak riktats mot delprojekt/förslag som berört den egna verksamheten. Del- projekt som inte berört den egna verksamheten har ofta ansetts ankomma på "andra”. Exempel utgör åtgärdsprogrammet, ett utkast till disposition har inte kunnat samla full arbetsgrupp. Självfallet kan skäl för detta åberopas med hänsyn till arbetsbelastning och konferenser, sammanträden osv. Samtidigt måste då konstateras att projektarbetet vid en rad tillfällen (slump?) haft den lägsta prioriteten. Samarbetet har vittnat om större intresse för sam än för arbetet.

En positiv följd av projektet anses vara att de lokala förvaltningstjäns- temännen har fått stora förväntningar och därmed kraft att ställa krav. Dessa har tidigare känt sig undanskuffade.

Huddinge har inte tagit några beslut om fortsättning av projektverksam- heten utan arbetet avslutades i juni 1978. Det kan anses som en naturlig konsekvens av projektets karaktär. Handlingsprogrammet har i stort genom- förts, nu kan erfarenheterna överföras till andra stadsdelar. Det har för- modligen inte skapats några orealistiska förväntningar hos de boende på fortsatt verksamhet och projektavslutningen kan passera obemärkt.

3.7. Strukturförändring — ett exempel

Navestadsprojektet har mer än något annat projekt satsat på en förändrad befolkningssammansättning. Man har ändrat lägenhetssammansättningen, man har inrättat servicelägenheter för äldre och handikappade, man har aktivt försökt omfördela hyresgäster mellan kommunens olika bostadsom- råden. På sikt kan detta få stora effekter på befolkningsstrukturen i ett bostadsområde. Det kan dock knappast bedömas efter ett och ett halvt års projekt.

3.7.1. Utgångsläge

När projektet startade i Navestad var utgångsläget mycket fördelaktigt. Det fanns redan ett aktivt intresse i kommunen riktat mot Navestad, vilket gav projektet en flygande start. Många åtgärder var förberedda bl. a. genom att socialförvaltningen redan tidigare decentraliserat verksamheten och för- lagt ett kontor till Navestad. Det fanns en aktiv hyresgästförening och ett brett föreningsliv i övrigt. Kommunen hade redan gjort vissa satsningar på fritids-, skol- och kultursidan.

Kommunen satsade ordentligt liksom bostadsföretaget. Till projektledare hade man utsett direktören för bostadsföretaget och till ordförande i led- ningsgruppen valdes ordföranden i företagets styrelse. Detta bidrog kraftigt till företagets stora intresse för projektet. Försöksprojektet i Navestad är sannolikt den försöksverksamhet där bostadsföretaget har varit mest nära knutet till det löpande arbetet.

3.7.2. Arbetets inriktning

Förutom satsningar på den yttre miljön och föreningslivet kan arbetet sägas ha inriktats på två områden nämligen förbättrad service och förändrad be- folkningssammansättning. Man utvecklade pensionärsservicen och man byggde lägenhetsdaghem.

3.7.4. Hyresgästinflytande

Hur stort har då hyresgästinflytandet varit? Det finns anledning att miss- tänka att hyresgästarbetet kommit i skymundan. Organisationen som har använts tillåter i sig boendeinflytande. Man har bildat arbetsgrupper för de olika frågor som kommit upp under arbetets gång. Denna metod har visat sig så framgångsrik att man nu lagt ett förslag om omorganisation av projektet, en förändring som förefaller vara mer lättillgänglig för den enskilde Navestadsbon. I arbetsgrupperna har de boende fått representation.

Det har t. ex. gått till så här: På ett hyresgästmöte kring trafikfrågor under våren 1978 väcktes intresset att bilda en arbetsgrupp kring frågorna i garagen. 13 kontaktpersoner valdes som numera träffas en gång i månaden. De har dessutom regelbundna träffar med kontaktkommittén som för vidare ären- den om praktiska detaljer till Hyresgästföreningen och Hyresbostäder. Man

diskuterar t. ex. utformning av utrymmen, grindar m. m., varmvatten- och ordningsfrågor. Gruppen arbetar självständigt och diskuterar även andra frå- gor gällande området såsom mopedtrafiken.

Den skriftliga information som har gått ut har i allmänhet lämnats också på finska och i vissa fall även på andra vanliga invandrarspråk. Men trots att i princip goda möjligheter har funnits för de boende att ta del av arbetet, så har inga uppgifter lämnats som tyder på ett engagemang hos en mindre eller större grupp boende (med undantag för dem som redan varit aktiva i kontaktkommitté, studieförbund eller liknande). Däremot har idéer som förverkligats mötts av stort intresse, inte minst från vissa invandrargrupper. Systugan och kontaktcentrum har regelbundet en mängd besök och man har efter hand utvidgat verksamheten.

3.8. Boendeinflytande — ett exempel

3.8.1. Inriktning

I Gårdsten har arbetet främst koncentrerats kring områdesgruppen, ett råd- givande organ som skulle svara för den övergripande samordningen i bo- stadsområdet. Den skulle bl. a. stimulera kontakter mellan de boende. Re- presentanterna i områdesgruppen var verksamma inom bostadsområdet och utsågs av respektive förvaltning, företag och organisation.

Ett annat syfte med områdesgruppen var att lokalt få i gång ett samarbete över de strikta förvaltningsgränserna. Samarbetet skulle ge en ökad kän- nedom hos de arbetande i området om hur området fungerar och om män- niskorna där. Samtidigt skulle det ge impulser till förbättringar som kan vidtas av den fysiska och sociala miljön.

3.8.2. Stöd för personalen

Av områdesgruppens arbete i Gårdsten kan man dra slutsatsen att gruppens viktigaste funktion har varit att utgöra ett stöd för personalen i området: man har haft en grupp där man kunnat diskutera problem på sin arbetsplats och man har kunnat vara förvissad om att mötas av förståelse. Detta ter sig naturligtvis mycket viktigt i ett problemområde av Gårdstens typ och verkar att ha spelat en viktig roll. Det har dels motiverat människorna att komma till områdesgruppens sammanträden och ta del av dess arbete, dels har de på ett naturligt sätt bidragit till en samlad kunskap och helhetsbild av förhållandena i Gårdsten.

3.8.3. Initiativ

Områdesgruppen har inte bara utgjort ett stöd för personalen. Den har också helt klart varit en grund för aktivitet och engagemang. Det visar den rad av initiativ som vuxit fram ur områdesgruppens arbete t. ex. invandrar- verksamheten och Dalenprojektet. I det senare projektet har man ju också på ett mycket värdefullt sätt fått de boende att engagera sig i arbetet.

3.8.4. Områdesgruppens förankring

Det finns en uppenbar risk att arbetet i områdesgruppen isoleras där och att hyresgästerna inte märker någonting av det. Områdesgruppen kan lätt fastna i förlamande diskussioner om sin egen roll och funktion. I Gårdsten har man varit medveten om detta problem. Man anser själv att samman- trädena inte får bli för långa, att det inte får vara alltför många punkter på dagordningen etc.

Områdesgruppen har enligt egen åsikt inte heller ansett sig som tillräckligt förankrad hos beslutsfattarna. Ett tecken på detta är att man inte fungerat som remissinstans i den utsträckning som det var tänkt från början. Som avlämnad rapport visar är det trots projektet så att varje förvaltning planerar sin verksamhet för sig själv. Det är sällsynt att områdesgruppen tillfrågas när det gäller förvaltningens planerade insatser.

Detta är anmärkningsvärt. Samverkan fungerar utmärkt på basplanet men når inte högre upp i förvaltningen. Det är tydligt att här har inte lednings- gruppen tillräckligt kunnat fylla sin funktion att kanalisera områdesgruppens arbete vidare uppåt. Det ligger nära till hands att misstänka att intresset inte varit tillräckligt stort från förvaltningens sida.

3.9. Kort projekttid

Bostadssociala delegationen skrev i PM 1976—05-14 dvs. innan projektverk- samheten kommit i gång följande:

Kort försökstid

Delegationens preliminära tidsplanering innebär att försöksprojekten ska följas under en period av 1 till 1,5 år. Att sedan dessa projekt eller ett utvecklingsarbete under andra former måste fortsätta i berörda bostadsområden efter denna tid är en annan sak. Under den relativt korta period det här är fråga om är det inte att räkna med att några markanta och avgörande förändringar ska kunna ske i bostadsområdena. Utvecklingsprocessen bör emellertid kunna komma igång och vissa tendenser avläsas.

Enligt de ursprungliga planerna skulle således delegationens engagemang i de enskilda försöksområdena avslutas vid årsskiftet 1977/ 78. Sekretariatet och delegationen hade hela tiden arbetat med detta tidsschema för ögonen och detta hade också klart framgått vid olika kontakter med projektsekre- terare och projektledare. Då delegationen vid en rundresa hösten 1977 överlade med kommunerna framkom det att ingen kommun ville avsluta försöksverksamheten så snart. Man hade emellertid inte vidtagit några åt- gärder för att möjliggöra en fortsättning och flera kommuner sade sig vara i en sådan ekonomisk situation att det var omöjligt för dem att själva bekosta verksamheten.

3.9.1. Förlängning av verksamheten

Delegationen beslöt att förlänga verksamheten för samtliga projekt till minst ett och ett halvt år. Detta innebar att flera projekt avslutades först genom maj månads utgång 1978. Det riktades i detta sammanhang kritik från några

kommuner mot delegationens snabba avslutande. Detta bygger dock enligt delegationens uppfattning på missförstånd. I den ursprungliga överens- kommelsen låg att kommunen själv skulle överta och fortsätta verksam- heten.

3.10. Att starta försöksverksamhet

Att försöksverksamheten har utfallit så olika och nått så olika långt har i stor utsträckning sin grund i kommunens beredskap vid projektets början. I några fall hade problemen uppmärksammats innan projektet startade och åtgärder vidtagits. Projektet kom att bli en naturlig kanal för något redan diskuterat och överenskommet.

Projektet i Hässleholmen var ett sådant väl förberett projekt. Detta har enligt vår mening nått mycket långt med sitt arbete. Dels har man åstad— kommit hyresgästarbete/samverkan i hyggligt stabila former, dels har man åstadkommit konkreta miljöförbättringar.

Det finns flera orsaker till framgångarna. En var att kommunen tidigare hade uppmärksammat problemen i Hässleholmen och arbetat med olika frågor i avsikt att förbättra situationen. Projektet tillkom alltså inte på statligt initiativ utan kom att bli en självklar fortsättning av ett påbörjat arbete.

Till detta kom att kommunen satsade rejält på projektet från början. Man tillsatte ett sekretariat som förutom den statligt avlönade projektsekreteraren bestod av två finsktalande sekreterare på halvtid. Man har dessutom hela tiden använt sig av praktikanter med lämpliga studier bakom sig.

Någon direkt detaljerad arbetsbeskrivning för fältarbetet utarbetades inte i förväg. Kommunen angav en allmän inriktning för projektet samt ett antal exempel på vad som skulle kunna göras. Enligt projektsekreteraren innebar detta en styrka. Det gav en frihet för projektsekreterarna att arbeta självständigt samtidigt som de hade arbetsexempel att gå till när idéerna tröt.

Projektledaren har haft ett mycket gott förhållande till projektsekretariatet. Regelbundna träffar har hållits där alla typer av problem har diskuterats. Värdet av detta stöd har projektsekreterarna betonat vid många tillfällen.

Projektsekreteraren förklarar den lyckade projektstarten och den närmast följande tiden så här:

Det är troligen ganska ovanligt att både politiker och fältpersonal har uppmärksammat problemen och kommit fram till samma uppfattningar. Det medförde emellertid att det var enkelt att få igenom förslaget. Det var också bra förankrat eftersom det ut- arbetats av tjänstemän från flera olika förvaltningar och företag. Representanterna från socialkontoret, ungdomskontoret och Bostäder hade dessutom erfarenheter från ett par liknande projekt i andra stadsdelar, vilket var viktigt när förslaget arbetades fram. Det innebär också att det finns kontinuitet mellan de olika sociala försöks- verksamheter, som funnits i Borås de senaste åren.

Varför valdes då Hässleholmen som försöksområde? Ett ganska avgörande skäl var att det var det enda nyproducerade område där man inte tidigare prövat något slag av intensifierade insatser. Dessutom hade de tomma lägenheterna kommit att alltmer koncentreras till Hässleholmen, vilket naturligtvis hade betydelse för poli- tikernas ställningstagande.

Intressant är att Hässleholmen då inte ansågs som något verkligt allvarligt pro- blemområde. Snarare menade man att det var en negativ utveckling på gång och att den skulle hejdas genom förebyggande insatser. Man ansåg att det fanns risk för att många familjer med sociala problem skulle flytta in i de tomma lägenheterna vilket skulle kunna medföra att mer ”stabila” familjer efterhand flyttade iväg. Så småningom skulle man få ett starkt segregerat område med klart uttalade problem. Avsikten med projektet var alltså att hindra att en sådan negativ utveckling ägde rum. I PM-en uttrycktes klart att ett arbete av det tänkta slaget måste fortgå en längre tid, tre år angavs som rimligt. Här avspeglas ovan nämnda erfarenheter från liknande projekt. Trots detta har beslut om ekonomiska medel aldrig fattats för längre period än ett år.

I projektorganisationen togs de som varit inblandade i projektets tillblivelse med på olika nivåer. Bostadssociala kommittén blev ledningsgrupp. Arbetsgruppen ut- ökades med en representant för skolan och gjordes till projektgrupp med uppgift att följa och leda arbetet efter kommitténs intentioner. Kommunkansliets representant blev projektledare och som fältarbetare i projektsekretariatet började bl. a. fältassi- stenten i området. Genom detta uppnåddes en mjuk övergång mellan planering och praktiskt arbete. De flesta som skulle arbeta inom projektet var från början insatta i vad det handlade om.

Projektstart

Det var alltså ett ganska väl förankrat projekt som gick av stapeln i dec. 76, dock med en viktig reservation; det var förankrat bakåt/uppåt mot myndigheter o.dyl., däremot inte hos de boende i området. Den första uppgiften vid starten var därför att göra projektet känt och skapa kontaktvägar i området. Något underlättades detta av att alla tre i sekretariatet sedan tidigare arbetade i Hässleholmen och därigenom hade en del kontakter. Dessutom behövde man inom sekretariatet lära känna varandra och ”jobba ihop sig”. Lägenheten behövde också utrustas, vilket var en konkret sysselsättning som i sammanhanget nog var bra.

För att nå ut med information kontaktades lokalpressen och man distribuerade ett särskilt flygblad till alla hushåll. Man började göra dörrknackningar och samla till träffar. Vidare kontaktades föreningar och myndigheter i området.

Man kan säga att det här första tiden karaktäriserades av ett slags ”öppna famnens" strategi. Det gällde att få kontakt med folk och hitta uppslagsändar att spinna vidare på.

Det fanns också i PM-en en del konkreta arbetsuppgifter fastlagda, vilka var lämpliga att ta itu med på det här stadiet. En sådan var att besöka nyinflyttade hyresgäster, vilket gjordes i viss utsträckning.

Det gällde också att få de olika grupperna i projektorganisationen att träffas. Detta blev ett naturligt led i kontaktarbetet och man sammankallade således både den all- männa referensgrupper och föreningsgruppen i början av 77. Metodgruppen sam- mankallades också och man träffades till en början så ofta som en gång i veckan. 1 projektgruppen hade man regelbundna, månatliga sammanträden.

Två andra arbetsuppgifter, nämnda i PM-en, var byggande av ett mopedgarage samt iordningställande av kolonilottområde. Båda dessa saker tog man snart upp och jobbade med.

Vidare hade familjekontoret planer på att starta s. k. öppna förskolor i Hässleholmen. Detta hade diskuterats innan projektet startade, men nu kunde sekretariatet delta i planeringen.

Det viktigaste var emellertid kontaktarbetet med de boende och detta började också ge resultat. Det var över förväntan många som hörde av sig till sekretariatet den första tiden. Det mesta gällde klagomål, men det ledde ändå till mer konstruktiva

kontakter och gav sekretariatet en uppfattning om hur de boende såg på sin situation. Kontakterna användes bl. a. till att ordna trappuppgångsträffar och eftersom de flesta som hörde av sig bodde på två gator, Kapplandsgatan och Distansgatan, beslutade sekretariatet att göra fullständiga genomgångar av dessa kvarter. Man knackade dörr i samtliga hushåll och sammankallade till möten.

Det här igångsättningsskedet får anses lyckat; man har nått ut. Folk hör av sig och kommer som regel också till de möten projektet ordnar. Kontakt har tagits med olika institutioner och föreningar i området, och de skissade grupperna i projektor- ganisationen har träffats. Nu kommer den verkliga prövostenen: man måste göra någonting av alla kontakter och idéer.

3.11. Svårigheter

Det har i några fall varit svårt för delegationen att erhålla de uppgifter från projektsekreterarna som den efterfrågat. Det finns flera naturliga orsaker till detta. Den viktigaste är svårigheten att förena de två roller som ligger i projektsekreterarens arbete. Dels ska han/hon arbeta med det tidskrävande fältarbetet, dels utvärdera verksamheten. Detta har medfört att fältarbetet ofta kommit i första hand och rapporteringen i andra hand.

Trots dessa svårigheter konstaterar vi att projektsekreterarna jämsides med det väsentliga fältarbetet har levererat ett omfattande material som underlag för en övergripande utvärdering.

Projektsekreterarens dubbla lojalitet dels gentemot kommunen, dels gent- emot delegationen har dock ibland gjort det svårt att lämna vissa uppgifter. En projektsekreterare har skrivit ner en personlig utvärdering av sitt projekt. Då vi menar att den har ett visst allmängiltigt intresse återges den nedan.

Utvärdering

Efter Bostadssociala delegationens studiebesök i bostadsområdet våren 1976 inledde tjänstemän från kommunkansliet och fastighetskontoret en programbeskrivning för ett bostadssocialt projekt. [ förberedelsearbetet för projektet deltog även tjänstemän från bostadsföretagen. Kommunstyrelsen antog förslaget till projektbeskrivning och hemställde hos Bostadssociala delegationen om att få bli en av försökskommunerna. Sedan delegationen beslutat att kommunen skulle antas som en av försökskommu- nerna informerade de tjänstemän från kommunkansliet och fastighetskontoret som utarbetat projektbeskrivningen bland annat social- och fritidskontoren om att ett bo- stadssocialt projekt skulle startas under hösten 1976.

Projektet, kan man alltså påstå, kom till på initiativ från tjänstemän i kommunen som i sitt dagliga arbete sysslar med bostadsplaneringsfrågor och bostadsförsörjning. Andra intressenter som bostadsföretag, boende och föreningar fick information om att kommunen ville bli en av försökskommunerna när de deltog i det sammanträde som hölls i samband med delegationens besök.

Kommunen och bostadsföretagen hade under lång tid brottats med problemet out- hyrda lägenheter, vilket hade förorsakat stora ekonomiska problem. Båda parter hade på olika sätt försökt komma till rätta med problemet. Många icke genomförda idéer fanns men då problemet är så komplext hade ingen orkat eller haft tid att försöka samordna alla förslag. Att kommunen var intresserad av att gå in i projektet berodde på att man där ansåg att de tomma lägenheterna inte var förorsakade av sociala problem men mycket väl kunde orsaka sådana. Som en konsekvens av detta ansåg

man det som mycket väsentligt att arbeta för att fylla lägenheterna. När så skedde skulle även de ekonomiska förutsättningarna för att göra konkreta insatser av den typ som föreslogs i delmålsättningarna också förbättras.

Detta är viktiga förutsättningar för att förstå varför projektet fick den inriktning det fick. Arbetet i projektet kom att mer inrikta sig på att få till stånd samarbete mellan berörda parter än att få till stånd de konkreta åtgärder i bostadsområdet till- sammans med boende och föreningar som enligt direktiven var förutsättningen för delegationens arbete.

Sammanfattningsvis kan sägas om planeringsfasen att projektet inte direkt för- ankrades hos de boende och föreningar i bostadsområdet, som förutsattes vara de som aktivt skulle deltaga i utformningen av åtgärderna i projektet. Det är vidare att märka att inga resurser från kommunen varken personella eller ekonomiska fanns med i diskussionerna vid planeringen av projektet. Men här skall också konsta- teras att kommunen vid planeringsarbetet med delegationen betonade att en för- utsättning var att statliga medel måste ställas till förfogande för att positiva resultat av projektarbetet skulle erhållas. Det utlovades hjälp från delegationen, något som senare inte fullföljts. Intresset från ledande kommunalpolitiker kan ifrågasättas. Men både kommunen och bostadsföretagen hade levt med problemen under flera år och trots att man på olika sätt försökt förbättra bostadsområdena och serviceutbud och öka antalet arbetsplatser har inget hjälpt. Dessa förbättringar och de tomma lägen- heterna har kostat kommun och bostadsföretagen mycket pengar. I ett sådant läge är det kanske svårt att uppamma någon entusiasm för bostadssociala experiment med tvivelaktigt värde. Därför är det kanske inte heller så märkligt att man från kommunen och bostadsföretagen som försökt påverka situationen mötte dem som jobbade i projektet med en viss skepsis och misstroende.

Inledningsfasen

Denna fas i ett projekt bör i tiden nära sammanfalla med planeringsfasen. Det är under inledningsfasen som kontakter skall tas, information om projektets syfte skall ges och problemsituationen analyseras och definieras. Detta hände nu inte i det här projektet då planeringsfasen var genomgången långt innan inledningsfasen tog vid. Detta berodde på att det av naturliga skäl uppstod ett långt uppehåll mellan planering och igångsättning genom att det tog tid att anställa projektsekreterare.

Inledningsfasen var tänkt att omfatta ca två månader. Denna period användes av projektsekreteraren att lära sig bostadsområdet och dess problem samt att presentera projektet för berörda intressenter. Inledningsfasen var tänkt att avslutas med ett led- ningsgruppssammanträde. Ledningsgruppen bestod av ledande kommunala politiker och förtroendevalda i bostadsföretagens styrelse och Hyresgästföreningen. Det första ledningsgruppssammanträdet kom att utmynna i en bred bostadspolitisk debatt i stället för beslut till ledning för projektets inriktning. Inte heller fattades vare sig nu eller senare under projektet några beslut som innebar rekommendationer till kommunala organ, bostadsföretagens styrelser eller hyresgäster att aktivt gå in och ekonomiskt och personellt satsa på arbetet i projektet. Det kan dock sägas att det fanns ett allmänt positivt intresse av information om problem.

Efter denna första tid skulle hela projektet övergått i verksamhetsfasen och arbetet på att nå de uppsatta delmålen skulle ha kommit in i etableringsfasen. Förslag till konkreta åtgärder lades fram och diskuterades men förverkligades aldrig. Att så inte skedde berodde för det mesta på att kommunen inte ansåg sig ha några pengar. Detta är sant vad gäller det korta perspektivet. Men de resultat som dessa diskussioner har på lång sikt är när detta skrives omöjligt att ha någon uppfattning om. Vissa tendenser tyder dock på att resultatet av projektet leder till resultat långt efter det att arbetet i projektet avslutades. Några händelseförlopp som visar på denna tendens skall här redovisas.

Ett av delmålen för projekten var att söka ge hyresgästerna ett ökat ansvar och delaktighet i boendet t. ex. genom att utveckla former för samverkan i förvaltnings- frågor mellan boende och bostadsföretag. Genom beslut i projektets ledningsgrupp rekommenderade parterna fastighetsägarna och Hyresgästföreningen, som företrädare för hyresgästerna, att verka för att försöksverksamhet med boendeinflytande skulle komma till stånd. Ledningsgruppen ansåg alltså att detta var något som parterna själva måste komma fram till en lösning på utan inblandning från projektet. Detta var också en linje som majoriteten i styrelsen för det allmännyttiga bostadsföretaget drev.

Vid hyresförhandlingar några år tidigare mellan Hyresgästföreningen och det all- männyttiga bostadsföretaget hade frågan om större inflytande över förvaltningen för hyresgästerna väckts av Hyresgästföreningen. Något avgörande i samband med för- handlingarna blev det inte, men bostadsföretaget lovade ta upp frågan senare. Inget hände emellertid förrän projektet startade. Överläggningar då ledde fram till att par- terna var överens om ett tidsschema för hur försök med hyresgästinflytande skulle göras i två bostadsområden. Bostadsföretagets politiskt valda styrelse var till en början positiv till en organisationsmodell för inflytandet som redogjorde för representation i olika beslutande organ och hur tvister skulle lösas. Emellertid blev frågan politiskt het och det har ännu inte fattats något beslut om att inleda något försök med hyres- gästinflytande.

Initiativet till denna förbättring av boendeförhållandena kom från Hyresgästför- eningen. Bostadsföretaget var till en början med på ett samarbete men arbetet avbröts genom att frågan blev politiskt het och därför att ledande politiker inte ville att försöken skulle komma till stånd på de sätt de skisserats i förslaget till organisationsmodell.

Detta exempel visar att trots att de parter som är direkt inblandade i ett problems lösning är positiva kan ändå hinder uppstå på grund av faktorer som parterna inte råder över. Så är fallet i många fall där man försöker förbättra eller förändra bo- endemiljön. Detta innebär att man i ett förändringsarbete måste vara beredd på bakslag förorsakade av både relevanta och irrelevanta faktorer.

I bostadsområdet är lägenhetsfördelningen sned med alltför många treor. I vissa delområden, enstaka hus eller husgrupper är fördelningen extremt sned med antingen bara små lägenheter, ettor och tvåor, eller fyror. Att fördelningen totalt är sned i förhållande till efterfrågan gör att lägenheterna blir svåra att hyra ut. Att fördelningen är sned på delområden gör att befolkningssammansättningen där kan bli sned.

Bostadsföretagen hade innan projektet började gjort en del begränsade ombyggnader av treor till tvåor och fyror. För ett av delområdena med den snedaste fördelningen fanns också utarbetat förslag om att förändra från enbart små lägenheter till större som fyror och femmor. .

En inventering av lägenhetsfördelningen med hus som undersökningsbas gjordes men blev aldrig använd som underlag för en fortsatt ombyggnadsverksamhet beroende på att intresset för ombyggnaden svalnade i takt med att antalet lediga lägenheter minskade.

Emellertid genomförs både ombyggnader och tekniska och ekonomiska undersök- ningar i mindre skala till möjligheter att bygga om. Detta görs för att på kort sikt möta en ökande akut efterfrågan på både större och mindre lägenheter. Förändringen syftar inte till en bättre befolkningssammansättning som på lite längre sikt är positiv för det sociala klimatet i området utan först och främst till att lösa ett uthyrnings- problem.

Det kan tyckas att även här inget gjordes och detta är sant på kort sikt. Problemet har emellertid genom projektet aktualiserats och finns nu med i bostadsbyggnads- program och andra långsiktiga planeringsunderlag för kommunen.

Dessa två exempel på hur föreslagna åtgärder inte kom till genomförande är symto- matiskt för vad som hände inom projektet. Initiativen kom från projektet och de

som skulle haft resurser att genomföra förändringarna kom aldrig fram till något beslut om att verkställa åtgärderna. Alltid beroende på bristande ekonomiska resurser inte i brist på intresse och vilja.

Ett annat exempel visar också att även hyresgästerna genom avoghet eller i försök att få mer än som förutsattes i förslaget omintetgjorde försök att tillföra bostadsområdet verksamheter som önskades av hyresgästerna.

På initiativ från barntillsynsavdelningen inom kommunen skulle en daghemsav- delning placeras i lägenheter i ett bostadsområde. Samtidigt fördes diskussioner mellan projekt och barntillsynspersonal om hur någon form av ledarledd barnverksamhet skulle kunna komma igång i området. Förslaget som diskuterades var att en lokal i området skulle utrustas med dyrare och mer utrymmeskrävande lekanordningar än vad ett enskilt hem kan hålla sig med. Lokalen skulle sedan till en början hållas öppen av i området boende kommunalt anställda dagbarnvårdare. Efter en inkör- ningsperiod skulle även ”vanliga" mammor och deras barn kunna använda lokalen. Den lokal som skulle vara möjlig att disponera, då kommunen inte hade medel för att hyra någon lokal, var den av Hyresgästföreningen disponerade kontaktkommit- télokalen. Alla berörda parter ville få till stånd både daghem och leklokalen men ändå kom ingen till stånd. Hyresgästerna ville inte att daghemsavdelningen skulle inrymmas i lägenheter med mindre än att kommunen betalade hyra för kontakt- kommittélokalen och såg till att det fanns ledare i den. Kommunen hade inga resurser varför hela förslaget föll. Det här är bara ett exempel på där hyresgästerna sa nej till att försöka få igång mer verksamhet i de närlokaler som finns i området. Man ansåg att kommunen skulle gå in och betala kostnaden för lokalen för att ny verk- samhet skulle få startas där. Detta är något märklig inställning då lokalen antingen den står oanvänd eller inte bekostas av hyresgästerna.

En förklaring från hyresgästerna till beteendet var att man ansåg att kommunen gjorde för lite för hyresgästerna. Kommunen använde i sin tur de outnyttjade när- lokalerna som skäl till att inte satsa mer på fritidsverksamhet i bostadsområdena. De dåligt använda närlokalerna togs som ursäkt för att inget intresse fanns för någon verksamhet hos hyresgästerna.

De här uppräknade exemplen visar på en de] av de åtgärder som diskuterades och utreddes inom projektet men som inte under projekttiden genomfördes.

Det troliga är emellertid att alla kontakter som togs och sammanträden som hölls ändå bidrog till att medvetandegöra olika intressenter om att problem finns och att otillfredsställda behov existerar.

1

3.11.l Orättvisa mellan kommundelar

Ett allvarligt hinder i arbetet i några områden har varit att de kommunala beslutsfattarna har varit rädda för missnöje i andra kommundelar, om de medvetet gynnar ett särskilt område. Det har satt spår vid flera diskussioner i projekten. En sådan inställning är en betänklig utgångspunkt för arbetet på att förbättra ett område. En viss fråga kan ju, även om det förekommer likartade problem i andra kommundelar, ha särskild vikt i ett område och brist på en viss funktion t. ex. fritidsverksamhet ha större negativ effekt än i andra områden. En bostadssocial inventering skulle sannolikt utvisa en mängd olika behov för områden, som till det yttre förefaller lika. Det måste då vara mer angeläget att tillfredsställa dessa olika behov, även om reformerna inte blir helt enhetliga och totalomfattande.

3.11.2. Frågor som inte åtgärdats

I början av försöksverksamheten diskuterades ett flertal problem som man avsåg att försöka åtgärda. Det har emellertid av flera skäl inte blivit så. Vissa av frågorna har visat sig vara så komplicerade att man lämnat dem därhän, andra har försvunnit i mängden av uppgifter som uppstått under arbetets gång. Nedan redogörs för några av dessa problem som förblivit olösta.

Det saknas arbetsplatser i området. I några försöksområden har man arbetat aktivt på att få fler arbetsplatser till området t. ex. Gårdsten i Göteborg. I flertalet kommuner har man inte tagit itu med frågan eftersom man inte ansett det meningsfullt att försöka ställa krav på arbetsgivarnas lokalisering till projektområdena.

Befolkningssammansättningen. Endast i Norrköping har man mer sys- tematiskt arbetat med att förändra befolkningssammansättningen. Där har ett dagcenter för äldre och handikappade inrättats, det har inretts pensio- närslägenheter och det finns ett etablerat samarbete mellan bostadsföretaget, bostadsförmedlingen och socialförvaltningen med syftet att bättre fördela kända sociala problemfamiljer mellan kommunens bostadsområden. Bo- stadsföretaget har även inlett samarbete med de stora företagen i kommunen för att ha en god beredskap vid större arbetsplatsrekryteringar.

Flera av kommunerna har dock uttalat önskemål om anvisningsrätt för att i framtiden kunna undvika boendesegregation.

Sociala problemfamiljer. Det har på några håll förts diskussion om stöd till de sociala problemfamiljer, som finns i försöksområdet. I ett område fördes diskussionerna relativt långt. Man planerade att skapa en eller flera stödfamiljer till varje problemfamilj. Idén stupade emellertid på att det hela ansågs alltför känsligt med hänsyn till den enskilda familjens integritet.

Fastighetsförvaltningen. Fastighetsförvaltning tycks vara ett irritations- moment i många bostadsområden. Det har i flera av försöksområdena fram- kommit en klart uttalad vilja från boende att få en mer decentraliserad fastighetsförvaltning och en tätare och bättre kontakt med företaget. Detta har emellertid inte föranlett företagen att förändra organisationen. Det har knappast ens rapporterats om några diskussioner. I Saltskog i Södertälje har man dock anställt en finsktalande person, som är kontaktman mellan bostadsföretaget och hyresgästerna. Kontaktmannen har under projektets gång varit en mycket stor tillgång. Genom honom har många konkreta förslag och idéer från hyresgästerna förts vidare direkt till bostadsföretagens ledning och ofta lett till snabba åtgärder.

Förråden. Samtliga försöksområden har besvärligheter med förrådsutrym- mena. Det förstörs i förrådsutrymmena och stölder drabbar ideligen de bo- ende. I många fastigheter vågar de boende över huvud inte förvara något i förråden, i andra har man endast mindre värdefulla föremål. Problemen har diskuterats och förslag till lösningar har skisserats, men ingenstans har man vidtagit några omfattande åtgärder under den tid delegationens för- söksverksamhet pågått.

Diskussionerna om åtgärder har rört sig om att antingen göra det omöjligt för obehöriga att ta sig in i förråden eller att flytta förrådsutrymmena till en annan plats i fastigheten. Då skulle t. ex. källarna kunna användas som gemenskapslokaler.

Olika faktorer hindrar dock en sådan lösning. Det rör sig om dels eko- nomiska hinder, dels t. ex. att källaren också är skyddsrum och ofta inte får byggas om.

3.12. Måluppfyllelse

De mål som sattes upp i de flesta projekt var kortfattat:

att minska antalet tomma lägenheter att förbättra områdets rykte att stimulera föreningsaktivitet i området att få till stånd samverkan mellan olika förvaltningar och mellan myn- digheter och andra i avsikt att nå bättre resultat och effektivare re- sursanvändning att skapa bättre social miljö.

3.12.1. Förbättrat rykte

Samtliga bostadsområden som ingått i Bostadssociala delegationens försöks- verksamhet har utsatts för en mycket negativ ryktesspridning. De har ett eller mindre oförtjänt rykte om undermålig service, dåliga kommunikationer, alltför många invandrargrupper och många problemfamil jer. Tyvärr har pres- sens samhällskritiska roll föranlett lokalpressen och i flera fall rikspressen att publicera den ena artikeln efter den andra om de enligt deras mening bedrövliga förhållandena i vissa områden. Det har skrivits om elände, fat- tigdom, våld, nedbusning och vandalisering. Vid varje otrevlig händelse har man i tidningsrubriken alltid angett bostadsområdets namn. Detta har skapat motvilja hos övriga kommuninvånare mot att bosätta sig i området. Det har i många fall visat sig att flertalet inflyttade har kommit från orter utanför kommunen och egna kommuninvånare med ”bättre” informations- underlag har valt andra bostäder. Det dåliga ryktet kan därmed kraftigt ha bidragit till den segregation som finns inom kommunen.

Det har även inom bostadsområdet förekommit rykten om nedbusning och andra otrevligheter. Man kan inom områdena i vissa fall se klara sta- tusskillnader mellan kvarteren. Men samtal med de boende visar att även sådana som bor i området påstår att ”visst är det mycket busliv här, men inte i mitt hus”. Många hyresgäster påverkas sålunda av pressen, men då de inte ser problemen med egna ögon drar de slutsatsen att allt det där måste hända i något annat kvarter i området. I det där andra kvarteret säger de boende i sin tur likadant: ”Där borta är det bråkigt.”

Många boende har i försöksområdena menat att det är genant att berätta var de bor på grund av arbetskamraters och andras omedelbara negativa reaktioner. Trots att den boende själv anser området hyggligt, skäms han/hon för att tala om adressen.

Inom försöksverksamheten har man ansett det vara mycket angeläget att en mer nyanserad och rättvisande bild kommer fram om de olika bo- stadsområdena. Man har dock varit relativt avvaktande och skeptisk i

sitt förhållande till pressen, med undantag av i Hallstahammar. Där har man aktivt arbetat för publicitet kring arrangemang och inte varit rädd för att väcka förväntningar hos människorna. I vissa projekt varnar man för att väcka förväntningar. Å andra sidan har uppgiften inom projektet formulerats mer begränsat än inom övriga projekt. Det har i Östra Nibble i Hallsta- hammar varit lättare att uppfylla givna löften om fritidsverksamhet än det har varit i övriga projekt med mer vittomfattande målsättningar.

Över lag anser vi att arbetet på att förbättra bostadsområdets rykte har varit framgångsrikt. Projektverksamheten i sig har gett välvillig eller åt- minstone neutral publicitet, både i lokala massmedia och i riksomfattande press. Enskilda aktiviteter såsom trappmålningen i Storvreten, Hässleholms- veckan och Rosengårdsveckan har beskrivits och bidragit till att en betydligt mer positiv bild har förmedlats om bostadsområdet. Många klagar dock fortfarande på att lokalpressen sällan försummar att i rubrikerna nämna områdets namn då nyheten är tråkig, en vana som inte alltid upprätthålls då motsvarande incidenter i andra bostadsområden beskrivs.

Projektsekreteraren i Botkyrka förmedlar en stämning som kan sägas vara typisk för flertalet projekt. Värt att notera är att Storvreten i pressen knappast framställts särskilt negativt. Det finns i kommunen andra bostadsområden (Norra Botkyrka) som ”drabbats” av både lokal- och rikspress. Projektsekreteraren skriver:

Området hade som många andra områden byggda i slutet av 1960-talet ett dåligt rykte. Massmedia har inte skrivit speciellt negativt om området men många människor (ofta ej boende i Storvreten) har varit negativa. För att ändra den negativa inställningen har positiv information spritts bl. a. genom lokaltidningarna, men även genom direkt kontakt med många människor. Det dåliga ryktet har därför successivt förbättrats och många har, tror man från projektets sida, ändrat sin negativa inställning till en betydligt positivare. Det negativa ryktet har även påverkat många boende i Stor- vreten, vilket inneburit att de haft mindre möjlighet att känna att de trivs i området. För vem kan väl trivas i ett dåligt område?

Genom att visa på områdets alla positiva sidor har attityden ändrats och många "vågar" tala om att de trivs, vilket i sig kan skapa trivsel för flera. Orken och intresset för att förbättra området torde vara större när man inte alltid får höra hur dåligt området är. Genom att många fått en positiv attityd till området har också bl. a. samarbetet med bostadsföretaget kunnat förbättras, eftersom många kontakter nu tas inte bara för att klaga utan även för att föreslå förbättringar.

Projektet har enligt projektsekreterarens mening haft stor betydelse för att ändringen från en negativ till en positiv attityd ägt rum. Problemet med dåligt rykte är för tillfället därför begränsat, men risk finns att det kommer tillbaka om man inte aktivit arbetar för att de positiva sidorna uppmärksammas. Massmedia har en tendens att alltid framhäva de negativa sidorna.

3.12.2. F öreningsverksamhet

Det har visat sig mycket svårt att stimulera föreningsverksamhet i ett ”för- eningssvagt” bostadsområde och resultatet av försöksverksamheten är blan- dat med slagsida åt det negativa hållet.

] några områden såsom Storvreten och Navestad har man haft ett ut-

omordentligt utgångsläge. Där har det funnits ett rikt föreningsliv från bör- jan. Dessa föreningar har aktivt deltagit i arrangemang som planerats och genomförts gemensamt med projektsekreteraren. Många av föreningarna har stimulerats till bra, egna verksamheter. Dessa föreningar har hela tiden medverkat i projektarbetet och verkat stabiliserande. I Norrköping har för- eningarna Hemgården och Röda korset satsat stora summor och mycken personal på Kontaktcentret resp. Systugan.

I Hässleholmen har föreningsverksamheten hela tiden varit svag. Sek- retariatet har inte kunnat fullfölja projektbeskrivningens intentioner om ut- ökad föreningssamverkan då föreningarnas intresse varit svalt. Vid projekt- start genomfördes en föreningsinventering. Föreningarna inbjöds till några gemensamma träffar för att diskutera ett utvidgat samarbete. Men flera av föreningarna samarbetar redan kring fritidsgården i området och ansåg detta tillräckligt.

Genom de egna medel som projektet förfogat över har man dock ändå stöttat föreningsverksamheten. Projektet har inte fördelat något extra för- eningsstöd men kunnat ge startstöd och stöd till nya aktiviteter. Med pro- jektets bistånd har två finska föreningar startat lokal verksamhet i Häss- leholmen.

Genomgående har någon ny lokal föreningsverksamhet inte etablerats. De föreningar som funnits sedan tidigare har aktivt deltagit, men det har inte lett till några nybildningar. Det har under projekttiden tillkommit några kontaktkommitteer. Inget projekt eller kommun har rapporterat någon dis- kussion om eventuell ny utformning av föreningsbidragen för att förening- arna ska lockas att bilda mindre, lokalt bundna grupper.

Ett av problemen har varit att kunna erbjuda föreningarna egna lokaler i försöksområdet. Saltskogsprojektet i Södertälje har erbjudit vissa organi- sationer och föreningar en egen lokal i området. Till detta utnyttjades out- hyrda lägenheter i fastighetemas bottenplan. Projektet såg detta som en väg att skapa en levande användning av dessa ofta svåruthyrda lägenheter.

3.12.3. Effektivare samarbete

Det har varit mycket svårt att få till stånd något reellt samarbete mellan förvaltningarna. Flertalet projektsekreterare har rapporterat om samarbets- svårigheter mellan förvaltningar och kanske främst enskilda tjänstemän i förvaltningarna. I några fall, t. ex. Gårdsten, har man lyckats mycket väl med samverkan i själva bostadsområdet. Högre upp har emellertid projektet haft mindre genomslagskraft. Inget enda projekt har uppgett att de tillfrågats som remissinstans inför förvaltningarnas planering. Åtskilligt har ändå genomförts under projekttiden i samverkan mellan förvaltningarna. Detta garanterar självfallet inget framtida samarbete.

Ett projekts svårigheter att få genomslagskraft även i en positiv kommun visar följande exempel. I ett av försöksområdena har man ianspråktagit och ställt i ordning mark för hyresgästaktiviteter. Samtidigt utarbetades av delvis samma personer ett förslag som förvandlade marken till villatomter. För- slaget är tills vidare stoppat. I ett annat försöksområde har väckts förslag om att minska naturmarken runt en barnstuga för ny bostadsbebyggelse.

De försök som gjorts att samverka mellan sociala myndigheter och pro- jektet, t. ex. i Borås och Botkyrka, har strandat på att man har svårt att finna gemensamma arbetsmetoder. Utöver diskussion och information har man inget att bjuda varann.

Det kan vara så att samverkan varit svår att uppnå på grund av att för- valtningarna varit osäkra om sin roll i samarbetet. Om man misstänker att kraven kommer att ställas högt på den egna förvaltningens insatser, framstår det som enklare att inte blanda sig i. Vissa förvaltningar, t. ex. socialförvaltningen, möts ständigt av förväntningar på samarbete och insatser och orkar kanske inte ställa upp.

I några fall har det visat sig att tidigare inblandade intressenter har känt sig förbigångna. Föreningar, fritidsgårdar och liknande har en öppen verk- samhet som i princip kan växa i det oändliga, dvs. så länge man får pengar för verksamheten. Ett projekt slukar en del av de resurser som de annars kunde ha fått. Det har då uppstått missnöje och misstänksamhet. Men även en kommunal förvaltning med planer och hopp om utvidgad verk- samhet kan känna irritation över att de knappa utvidgningar som kommunen gör tilldelas ett projekt. När sådana problem uppstått har man oftast klarat dem genom samarbete och klargöranden från projektet.

Det finns problem, även om dessa inte finns klart utsagda i rapporterna. Det kan t. ex. utläsas ur följande svar från en projektsekreterare på frågan om enskilda tjänstemän försökt bromsa förslag från projektet.

Jag har inte hört någon, som har varit missnöjd, snarare skryter man med hur mycket extra arbete man lägger ned. Men få är pigga på att ställa upp på kvällarna. Missnöje är däremot märkbart från alla slags pampar och småpåvar och även andra, som upplever att det inte är dom som bestämmer själva längre över sådant som dom är vana att göra. Man har också mött en avvisande eller fientlig hållning bland lägre tjänstemän, som inte omedelbart accepterar att folk utanför den egna hierarkin får vara med och leka, i synnerhet inte sådana där gårdsprojekt garanterat styrs av kommunister och omstörtande element.

Det har naturligtvis också uppstått en mängd irritationsmoment mellan olika intressenter under arbetet. Det är naturliga problem som alltid fö- rekommer, men det kan under ett projekt, då de boende är åskådare, få dålig efterklang. På många platser har underhållsfrågan av omgivningarna visat sig vara ett konfliktämne som dessutom fått ett lätt löjets skimmer över sig. När städning har diskuterats har det framkommit att bostads- företaget eller kommunen inte är helt klar över vem som ska städa var. Den ena gräsmattan är prydlig och den andra kvarstår ostädad. En av de vanliga kommentarerna vid besök i bostadsområdena är ”det här är företagets mark och det ostädade området där borta tillhör kommunen”. Eller tvärtom.

I någon utsträckning har ett samarbete tvingats fram. Det gäller i de fall då föreningar gått samman för att bekosta en verksamhet eller tjänst. Föreningar kan även samarbeta på detta sätt med en myndighet. I Navestad har t. ex. två idrottsföreningar tillsammans med skolan bekostat en tjänst.

Samverkan har i flera fall förhindrats av "krångel i byråkratin”. De by- råkratiska vägarna innan ett beslut är fattat har en avskräckande effekt. Många ger upp en bit på väg och detta föder missnöje. Krångel, missförstånd

osv. finns i nedanstående exempel. Liknande erfarenheter torde de flesta projektsekreterarna kunna beskriva.

Utgångspunkten var att man inom projektgruppen uttalat önskemål om fler papperskorgar i området. Projektsekreteraren skriver:

Vid ett sammanträde nämndes att 25 000 kr. fanns för att sätta upp papperskorgar, varför den delen kunde ske inom befintliga resurser. Vid direktkontakt med för- valtningen visade det sig att de 25 000 kr. var avsatta för att tillmötesgå pensionärernas krav på flera parksoffor utefter gångvägarna. Kontoret menade på att om soffor sätts upp, sätter man också alltid upp papperskorgar varför en del av de 25 000 kr. skulle kunna komma det här området tillgodo. Vid genomgång av var pensionärerna fö- reslagit att sofforna skulle placeras visade det sig att inga soffor föreslogs i området. Efter kontakter med pensionärsorganisationen framkom att ett missförstånd gjort att ingen hade fått i uppgift att föreslå var sofforna skulle placeras trots att de tyckte att behov fanns.

Efter att ha beräknat vad pensionärernas förslag för övriga kommunen innebar framkom att pengar fanns kvar till soffor och papperskorgar även i det här området. Projektsekreteraren utarbetade ett förslag på var papperskorgarna skulle placeras. För- slaget upptog 50 st. korgar trots att det inte var fullständigt. Kontoret beslutade sedan om betydligt färre korgar utan större hänsyn till förslaget. På två ställen ställdes soffor upp utan att papperskorgar sattes upp. Papperskorgarna var av en typ som var lätt att lyfta av vilket medfört att några illvilliga personer ofta lyfter av pap- perskorgarna så skräpet hamnar på marken.

Kontentan av detta är att trots att mycket energi används för att minska ned- skräpningen har resultatet bara blivit några papperskorgar av dålig kvalitet och två parksoffor.

I stort sett ett misslyckande.

Ett annat exempel på besvärligheter när det gäller att få fram beslut ger

följande. I ett av försöksområdena hade man efter långdragna diskussioner och

många problem lyckats finna en lösning som innebar att två kommunala förvaltningar delade på ansvaret och driften för en nystartad verksamhet. När öppnandet skulle ske visade det sig att man vid planeringen glömt vissa redskap som måste användas i verksamheten. Ingen ville stå för ut- giften och det hela låstes till dess projektet på egna vägar kunde få fram pengar. Exemplet visar att det är nödvändigt att skapa former som gör det möjligt att lokalt, snabbt kunna fatta mindre men angelägna beslut.

En projektsekreterare skriver

Över huvud taget har detta varit ett av projektets främsta problem att få förvaltningarna att inse nödvändigheten av att intejämt bara se till sina egna problem. Förvaltningarnas arbetsområden griper ändå in i varandra och samhällets problem är aldrig så isolerade att de kan lösas inom en bestämd förvaltning.

3.12.4. Bättre social miljö

I vilken utsträckning försöksverksamheten har bidragit till en förbättrad social miljö är svårt att värdera efter en kort försökstid. Vi gör inte heller anspråk på att kunna vetenskapligt bevisa framgångar - kommunerna kom- mer senare att kunna bedöma om det sociala klimatet har blivit bättre eller inte. De resultat som redovisats ger dock underlag för uppfattningen att försöksverksamheten i flertalet fall givit ett gott underlag för ett fortsatt arbete och haft en gynnsam inverkan för vissa boende.

Försöksverksamheten i sig har varit positiv. Det faktum att kommunen, pressen, bostadsföretaget osv. riktar sitt intresse mot ett bostadsområde in- nebär något positivt för den boende. Det väcks ett hopp, någon bryr sig om, lyssnar, och eventuellt kan något hända. Den första tiden har flera av projektsekreterarna ägnat åt att lyssna på klagomål och kritik mot området. Detta kan vara en nödvändig och viktig del av arbetet. Ur kritiken föds idéer och förslag till åtgärder, dels hos projektledningen, dels, vilket är vik- tigare, hos de boende själva. De boende börjar fundera över utformningen av sin miljö, diskutera och utarbeta förslag.

Det finns dock en annan sida av försöksverksamheten. Det uppstår för- sökströtthet i vissa områden. En del människor deltar aldrig i försöksverk- samhet, andra upplever att de drabbas av sådan ideligen. Gång på gång uppmärksammas det egna bostadsområdet i olika sammanhang, det kommer intervjuare och ställer frågor - men det händer aldrig något. Detta skapar naturligt nog misstro till projekt hos de boende. Under Bostadssociala dele- gationens arbete har flera exempel visats på önskemål som, av ofta naturliga orsaker, tar så lång tid att genomföra att risken är mycket stor att de boende tröttnar. Det gäller t. ex. postens förläggning till Storvreten och busslinjens sträckningar i Navestad.

Även för dem som arbetar med projekten finns liknande upplevelser. Projektsekreteraren i Råslätt i Jönköping skriver i sin slutrapport sålunda:

Att arbeta med försöksverksamhet

Den hittillsvarande Närleksverksamheten har, som tidigare nämnts, drivits som ett försöksprojekt inom Råslätt. Som sådant är Närleken inte den första försöks- verksamheten i området och troligen heller inte den sista. Därför har vi, som arbetar inom projektet, upplevt det som viktigt att en diskussion omkring detta med för- söksverksamhet kommer igång. Denna önskan har inte fötts ur något principiellt, teoretiskt resonemang utan utifrån personliga upplevelser hos de personer. som gång på gång involveras i olika typer av försöksverksamheter. Lite pessimistiskt uttryckt upplever de många gånger en försöksverksamhet som något som planeras (ofta under tidsnöd), genomförs och avvecklas (hur bra det än går). Det bestående resultatet blir i bästa fall en "snygg rapport”. Den frustration som detta föder har inte enbart be- tydelse för själva försöket utan kan även utvecklas till ett hinder i det ordinarie arbetet. Där arbetar man ju med att finna mer långsiktiga lösningar på problemen. Samtidigt bör man vara medveten om, att igångsatta försöksprojekt även föder för- väntningar hos de "vanliga" människor projekten berör. Förväntningar som ofta inte kan infrias.

Försöksverksamheten kan också vara till besvikelse för de boende, när de inte ser några resultat eller anser att man inte försöker tillmötesgå deras önskemål. En av de angelägna uppgifterna är därför att undvika detta genom att från början klart redogöra för de villkor under vilka försöksverksamheten arbetar.

Det är till stor fördel för dem som är pådrivande om de förfogar över en mindre kassa. Vissa önskemål kan därmed tillfredsställas omedelbart och dämpa känslan av att ingenting händer. Det blir enklare att genomföra jippon av olika slag om projektet kan bjuda på något. Även för gårdsråd, kvartersgrupper och andra fasta grupper är det mer tillfredsställande att arbeta om de har medel att genomföra någon angelägen aktion.

Men en förutsättning för att man ska engagera människorna är att de ändå bemöts med intresse och får rimliga krav tillgodosedda. Det är olyckligt för alla parter att gå in i ett arbete om man samtidigt vet att det inte finns några pengar disponibla. Den projektsekreterare och ledningsgrupp som i fråga efter fråga möts av argumentet att kommunens ekonomiska situation inte tillåter någon satsning får snart svårigheter att förmedla någon entu- siasm.

Men det är arbetsamt med försöksverksamhet och demokrati, även om de boende vet att en hel del av deras önskemål kommer att förverkligas. Det är svårt att ställa upp vecka efter vecka av tidsskäl, men det kan också vara tråkigt helt enkelt att tvingas diskutera gång på gång med grannar som har avvikande åsikter. Om det dessutom kommer nya deltagare på mötena, tenderar debatten att bli densamma varje gång.

En av huvuduppgifterna för projekten har varit att skapa naturliga kon- taktpunkter för de boende. Därför har flertalet projekt ägnat relativt mycken tid åt punktinsatser i form av tillställningar inom området. Man har anordnat valborgsmässofrrande, midsommarfest, gårdsfester, städdagar m. m. Dessa arrangemang har över lag lockat många deltagare. Erfarenheterna är att det är enkelt att ordna välbesökta traditionella fester, dvs. fester som hängs upp kring helgdagar och gamla vanor. Det har varit lite svårare skapa samma entusiasm kring ”udda” tillställningar såsom Musikens dag eller annat lik- nande. Till flera arrangemang har det visat sig lätt att aktivera barnen i området medan föräldrarna varit mer svårtillgängliga. I stort anser dock projektsekreterarna att dessa punktinsatser varit viktiga bitar i arbetet på att skapa kontakt mellan de boende. Man tror att varje sådan enskild insats ger några nya kontakter för den enskilde, den ger i några fall närmare kontakt, i andra ögonbekantskap. Men även att känna igen sina grannar ger viss hemkänsla. Det kommer emellertid att bli svårt att fortsätta dessa tillställ- ningar när försöksverksamheten avslutats.

Det finns många metoder att få människorna att börja tala med varandra. Åtskilliga enskilda arrangemang är beskrivna i bilagorna som beskriver varje projekt. Här ska endast nämnas några.

I Saltskog i Södertälje köpte bostadsföretaget en hög blomjord. Den las- tades av mitt i området och de boende fick hämta den jord de ansåg sig behöva till balkonglådor o.d. Samtidigt anordnades plantförsäljning. En mängd människor utnyttjade tillfället till att både hämta jord och prata med sina grannar.

I samma bostadsområde ställde bostadsföretaget material till ett bastu- bygge till de boendes förfogande. En stor grupp, huvudsakligen finska, hy- resgäster uppförde gemensamt bastun och förvaltar den numera. Dessutom pågår byggandet av ännu en bastuanläggning i en annan del av området.

I Storvreten i Botkyrka anordnades en studiecirkel för de boende i en trappuppgång. Gemensamt planerade och målade man om entrén.

Man har i flera områden haft hyresgästgrupper, som har fungerat hela tiden och verkat utvecklande för försöksverksamheten. ] Borås och Hall- stahammar har gårdsråden funnits och svarat för en oumbärlig del av arbetet. I Botkyrka, Göteborg och Norrköping har grupperna inte samma permanenta karaktär, men de har varit betydelsefulla för de konkreta frågor som tagits upp och bör vara möjliga att bygga upp en mer fast organisation omkring. I Södertälje har hyresgästinflytandet i huvudsak kanaliserats genom Hy- resgästföreningens kontaktkommitté.

De olika angelägenheterna har främst för enskilda vuxna gett nya ge- mensamma intressen. Att gemensamt slåss för en bättre utemiljö skapar en gemenskapskänsla som kan utvecklas vidare. I Storvreten bedömer pro- jektsekreteraren att ca 200 personer har deltagit i mötesverksamhet och många av dem har åtagit sig olika arbetsuppgifter. Sekreteraren skriver:

Ett stort problem i stora nybyggda områden är anonymiteten och främlingskapet boende emellan. Projektet har inriktat en stor del av resurserna på att minska ano- nymiteten. De kvarterslokaler och kvartersgrupper som tillkommit har i hög grad medverkat till att minska anonymiteten. Genom att ge boende ansvar för viss ge- mensam utrustning har intresset för kvarteret och de boende där ökat, vilket har medfört bättre grannkontakter enligt projektet. Den bättre grannkontakten plus det ökade ansvaret har också, anser man, medverkat till att förstörelsen minskat.

Många har därför fått en hemkänsla i sitt kvarter och därmed börjat trivas bättre. Projektet har naturligtvis inte nått alla hushåll, varför anonymitet och främlingskap fortfarande finns i området. Med den begränsade tid och de begränsade resurser som funnits kan dock anses att ett bra resultat nåtts inom detta problemområde. För- hoppningen är att den grannskapskänsla som uppstått hos de aktiva i kvartersgrup— perna skall sprida sig till allt fler.

Östra Nibble i Hallstahammar och Hässleholmen i Borås har de mest etablerade gårdsråden. Gårdsråden i Östra Nibble och Hässlehol men beskrivs nedan.

Inriktningen på arbetet i Hallstahammar har från början varit betydligt mer begränsat än i övriga försöksområden. Projektet har knutits till fritidsför- valtningen, projektledaren var kommunens fritidschef, projektsekreteraren kom från fritidsgården. Projektsekreteraren har arbetat nästan enbart med fältarbete. Verksamheten har gett de boende i Östra Nibble ett brett utbud av aktiviteter, främst för barn och ungdom.

Intrycket är att i stort alla initiativ till aktiviteter tagits av projektet. Detta hindrar dock inte att inblandade föreningar, gårdsråd osv. genom sitt prak- tiska arbete haft en sådan insyn och sådana påverkansmöjligheter, att oftast stor enighet har förelegat om de olika insatserna. Hallstahammar kommun avsatte från början en summa (105000 kr. för budgetåret 1977, 113000 kr. för 1978) som fick disponeras av projektet. Därmed har eventuella kon- flikter undvikits. Man har inte behövt gå in på olika förvaltningars områden för att ställa krav.

Tre gårdsråd bildades 1976. Råden utrustades med egna lokaler i lägen- heter.

När gårdsråden bildades kom dessa att bestå av många ledamöter som även var medlemmar i hyresgäströrelsen. Man föredrog då en friare or- ganisationsform i avsikt att engagera och bedriva aktiviteter för alla boende i Östra Nibble. Gårdsrådens ledamöter kom att bli mycket aktiva och har samarbetat med projektet. De har tillsammans med projektsekreteraren prak- tiskt genomfört arrangemang och genomfört dörrknackningskampanjer.

Gårdsråden har inte haft något inflytande över förvaltningen eller driften av bostadsområdet. Gårdsrådens medverkan i projektet har dock medfört att de börjat ställa krav på bl. a. bostadsföretaget. Det var bl. a. gårdsråden som när projektet startade började kräva att det en gång skisserade förslaget till upprustning av den fysiska miljön också skulle genomföras.

Så småningom väcktes på några håll frågan om gårdsråden verkligen skulle kunna överleva projektets upphörande. Man började ifrågasätta om man inte borde ändra inriktningen på projektet och försöka hjälpa föreningarna att etablera sig i området. Arbetet inriktades i första hand på att försöka att fastare förankra hyresgäströrelsen. Gårdsrådsorganisationen skulle uppgå i eller nära samarbeta med en kontaktkommitté i området. En sådan kom- mitté bildades i februari 1978.

Konflikten mellan de boendes önskemål om dels kontaktkommittéer, dels fristående gårdsråd har vållat svårigheter på flera håll. I några områden har man undvikit problemet genom att antingen över huvud inte arbeta med fristående grupper eller genom att hela tiden parallellt samarbeta med kon- taktkommittéer och boendegrupper. Ingenstans har problemen ställts på sin spets som i Hallstahammar.

Projektsekretariatet har använt miljöarbetet som medel för att försöka öka människors kontaktnät. Man har inbjudit till möte kring problem och på mötet har man bildat arbetsgrupper bestående av hyresgäster som själva med hjälp av projektsekretariatet har att försöka lösa problemet. Därigenom har de boende lärt känna nya människor och lärt sig att det går att påverka sin egen situation.

Inom ett kvarter kom hyresgästarbetet i gång på följande sätt. (Ur bil. 2). I samband med projektstarten fick man i projektet kontakt med missnöjda hyresgäster inom kvarteret som hotade med flyttning. De ansåg att kvarteret hade förslummats och att de inte längre trivdes med sin bostadsmiljö.

Projektet anordnade en träff med de boende, därefter ytterligare en träff mellan boende, fastighetsskötare och Hyresgästföreningen. Via dörrknack- ningskampanjer sammankallade man boende till halvkvartersträffar. Dessa blev framgångsrika så till vida att uppslutningen var stor och det kom fram en mängd åsikter om bostadsområdet.

Man delade in sig i arbetsgrupper med olika ämnesområden (innergårds- ombyggnad, trafrkmiljö, gårdsfest, tvättstugor, Städdag, utnyttjande av 10- kaler, källarna, fritidsaktiviteter).

Hyresgästföreningen bildade en kontaktkommitté vars medlemmar sam- tidigt var med i arbetsgrupperna. Då kommittén bildades uppstod en del intressekonflikter då flera i arbetsgrupperna som inte var medlemmar i Hy- resgästföreningen inte alls ville ha med föreningen att göra.

Arbetsmetoden som valdes har alltså varit arbete i smågrupper för dis- kussion kring givna teman rörande boendemiljön i kvarteret. Det är utifrån

det som frågeställningarna har kommit fram. Åtgärderna som har föreslagits har kommit helt och hållet i samband med dessa träffar och sedan har olika intressenter såsom Hyresgästföreningen och fastighetsskötarna intres- serats.

Intresset för arbetet har växt hos de boende. Arbetsgrupperna represente- rar en stor del av de boende och när man märker att saker som man klagar på blir åtgärdade så växer intresset. En mycket stor procent av boende på området har deltagit i något möte. Projektsekretariatet räknar med ungefär 30 % av de boende. Den största begränsningen med arbetssättet är att det kräver en stor personell insats, som det inte förefaller realistiskt att människor kan göra på sin fritid. Det gäller främst dörrknackningen som tar lång tid och medför långa samtal hos de flesta hyresgästerna.

Detta arbete hör till projektsekretariatets mest tidskrävande insatser. Man anser i projektet att framgångarna till viss del beror på det stöd de boende fått från bostadsföretaget och institutionerna i området.

I ett annat kvarter har arbetet inte varit lika framgångsrikt. Det hela började med att irriterade hyresgäster kontaktade projektet och beklagade sig över störningar i en ungdomslokal. Projektet förmedlade kontakter mel- lan parterna och man lyckades bilägga tvisten. Projektet fann detta vara en möjlig öppning till ett bredare hyresgästarbete och försökte via dörr- knackning bjuda in till tre träffar. Det var emellertid svårt att få med de boende. När konflikten med ungdomarna var avklarad, svalnade engage- manget. Man lyckades dock bilda en mindre arbetsgrupp.

Vid de träffar som genomförts gjorde de boende upp listor med synpunkter på miljöförbättringar. Dessa listor har styrt det fortsatta arbetet och vissa åtgärder har vidtagits.

Det har inte varit möjligt att få med en majoritet av hyresgästerna i arbetet. Det är en liten grupp intresserade hyresgäster som agerar. Detta medför att ett stort ansvar vilar på det fåtal som är aktivt.

En intressekonflikt har uppstått mellan en liten grupp hyresgäster som vill agera självständigt och dem som vill verka genom Hyresgästföreningen. Konflikten bilades då man bildade arbetsgrupper som senare kan utvecklas till kontaktkommittéer om intresse finns. I detta skede uppfattades arbets- grupperna som en för ändamålet bättre lämpad organisationsform.

Denna intressekonflikt har varit aktuell i flera projekt. Problemet synes ha varit att hyresgäströrelsens medlemmar i bostadsområdena ofta under lång tid genom sina kontaktkommitteer velat förändra miljön men upplevt att de fått ringa gehör för sina krav från bostadsföretag och kommun.

När då projekten startas, ofta med ambitionen att skapa hyresgästkontakter och en ny organisationsuppbyggnad, uppstår ett slags motsättning. Förmod- ligen kunde hyresgästkontakterna blivit snabbare utvecklade om man redan från början etablerat samarbete mellan kontaktkommittéer och projekten.

3.13. Yttre miljöarbete

3.13.1. Ekonomiskt stöd från Boendemiljödelegationen

I alla bostadsområden som ingått i Bostadssociala delegationens försöks- verksamhet har yttre miljöarbete med ekonomiskt stöd från Boendemil- jödelegationen förekommit. I några bostadsområden har projektsekreteraren inte alls haft närmare kontakt med det arbetet, främst av tidsskäl. [ fler- talet områden har dock projektsekreteraren varit engagerad av mil- jöarbetet. I Huddinge har denne genomfört de utredningar som legat till grund för ansökningarna till Boendemiljödelegationen. I övriga områden har projektsekreteraren huvudsakligen varit sysselsatt med att arrangera mö- ten kring olika förslag och att stimulera de boende till större aktivitet. Arbetet i Rosengård, som varit mycket omfattande, beskrivs särskilt nedan.

3.132. Miljöarbete

Projekten har betraktat miljöarbetet som ett verksamt instrument i arbetet på att förbättra den sociala miljön. Att träffas för att diskutera gårdsmiljön har varit attraktivt för många hyresgäster och har gett dem nya kontakter. Det har startats hyresgästgrupper som arbetat intensivt med olika förslag och det har utarbetats utställningar på flera ställen.

Flera av projektsekreterarna har dock pekat på svårigheten för de boende att göra genomgripande förändringar i framlagda förslag. Det beror dels på ovanan att läsa förslagen, dels på att man alltför lätt uppfattar förslag som definitiva. Då kommer diskussionerna att koncentreras kring lekredskap och liknande i stället för kring den totala miljön.

3.13.3. Tidsbrist

Ett annat problem är tidsbristen. Det har i många fall blivit alltför få sam- mankomster mellan de boende och tjänstemän eller arkitekter som utarbetat förslagen. Det innebär att de boende inte alltid fått förslagen tillräckligt beskrivna, vilket skapar missförstånd och missnöje. Det innebär också att de produkter som så småningom accepteras inte är tillräckligt genomdis- kuterade. Det har även inträffat att förslag som utlovats inte har kommit av olika skäl, främst tidsbrist. Detta har skapat misströstan och oro att miljöförbättringarna aldrig ska komma till stånd.

3.13.4. Genomförande

En svaghet i boendemiljöarbetet har varit att hyresgästerna lämnats utanför genomförandestadiet. Reglerna för bidrag förutsätter boendes medverkan. Sådan krävs dock inte vid genomförandet och det förefaller som om flera projekt glömt att engagera de boende i detta. Medverkan fördröjer troligen arbetet, men torde leda till större omsorg från de boende och därmed längre varaktighet.

3.13.5. H yresgästmedverkan

Det är särskilt angeläget med hyresgästmedverkan i områden med hög om- flyttning. Boende som deltagit i planering hinner flytta vid genomförandet. De nya kommer då aldrig in i någon gemenskap. Ett framgångsrikt för- ändringsarbete kräver sålunda hyresgästmedverkan till dess alla arbeten är avslutade. Det kräver också att nyinflyttade bearbetas och informeras spe- ciellt.

3.136. Projektsekreterarens stöd

Många projektsekreterare har menat att utan deras egna insatser hade det varit svårt att genomföra miljöförbättringsdiskussioner. Detta arbete kräver så mycken tid att det är omöjligt för de boende att på ledig tid klara det. Det material från Rosengård som presenteras nedan styrker den tesen. I flertalet projekt har man klagat över det detaljerade utredningsarbete som måste presenteras för Boendemiljödelegationen innan beslut kan tas. Man anser att det inte finns resurser för sådant arbete. En projektsekreterare menar att det varit önskvärt att reglerna för boendemiljöbidrag varit an- norlunda för att de boendes önskemål snabbare ska kunna tillfredsställas. Ett ärende beskriver han på följande sätt:

Kontoret fick i uppdrag att kostnadsberäkna det hela och göra ansökan till boen- demiljödelegationen. Projektsekreteraren gjorde själva ifyllandet av blanketterna och skaffade intyg från hyresgästföreningen. Kontorets kostnadsberäkningar var inte tillräckligt detaljerade varför ansökan måste kompletteras innan boendemil- jödelegationen kunde ta ställning. Att få fram ett mera komplett material krävde projektering som drog kostnader som inte kontoret fått några pengar till, varför en låsning uppstod. Projektsekreteraren kontaktade kontoret och kommunstyrelsens ord- förande och så småningom åtog man sig på kontoret att utföra projekteringen. På grund av att inte ansökan kunde behandlas direkt togs beslutet så sent att förverk- ligandet fick skjutas upp ett år.

Problem av flera slag beskriver en projektsekreterare nedan:

Handläggningen av ärendet har varit ganska seg. Boendemiljödelegationen drog ut på tiden innan man bestämde sig. Från början sa man att det skulle ta ca 14 dar att svara, det tog tre månader. Det dröjsmålet är främsta anledningen till att man kommer igång så pass sent. Även kontoret har varit besvärligt. Tjänstemännen som handlagt ärendet har saknat intresse för frågan och har varit mycket svår att komma till tals med. Ett litet misstag har också begåtts på grund av kommunikationsbrist mellan projektet och kontoret. Samtidigt som projektet hemställde till kommunsty- relsen att besluta om att upplåta marken och ge kontoret i uppdrag att sköta hand- läggningen av ärendet, kom kontoret in med en begäran om medel för iordning- ställande av området. Kommunstyrelsen biföll båda hemställandena och kontoret satte igång med arbetet. Detta skedde visserligen efter det att boendemiljödelegationen svarat på den partiella ansökan, men reglerna tillåter inte att man påbörjar arbetena innan de svarat. Nu har vi fått dispens för igångsättande och lämnat in en ansökan om bidrag men huruvida det var tillåtet att ”tjuvstarta” på det viset som gjordes vet vi inte och tänker heller inte fråga! ”Tjuvstarten" förde det goda med sig att trots boendemiljödelegationens dröjsmål så kan man komma igång redan i år med visst arbete.

3.14. En projektsekreterares dagbok

Ett mycket omfattande miljöarbete har genomförts i Rosengård 11. Det har varit ett delprojekt i Malmö kommuns stora satsning Bättre bostadsmiljö och har genomförts med stöd av Bostadssociala delegationen i form av en projektsekreterare. Under nästan ett års tid har sekreteraren haft som sin huvudsakliga uppgift att engagera de boende i miljöarbetet.

Området är indelat i sex kvarter och nio fastigheter. Drygt 2 700 personer var bosatta i Rosengård II då arbetet påbörjades. Miljöförbättringar var genomförda på en gård och upprustning av en stor central lekplats hade skett.

Problemen beskrivs i projektbeskrivningen på följande sätt:

Den stora andelen outhyrda lägenheter har varit ett symtom på att området inte upplevts som ”ett attraktivt bostadsområde". En stor del av den utflyttning som ägt rum torde hänga samman med att man inte trivts och sökt sig från området till andra boendealternativ som upplevts mer attraktiva. Bl. a. följande förhållanden av "trivselkaraktär" har haft betydelse för hyresgästernas bedömning:

[] Sociala störningar till följd av olika normer bland invånarna samt en koncentration av olika nationaliteter med skilda kulturmönster. Det svåraste problemet är en stor grupp utomnordiska zigenare, koncentrerade till den östra delen av Rosengård 11. Den sociala snedrekryteringen och den stora andelen boende med olika slag av sociala problem är ett av områdets huvudproblem El Stölder, bränder, missbruk av alkohol och narkotika med åtföljande polis-, am-

bulans- och brandkårsutryckningar har periodvis upplevts besvärande Gårdsmiljöerna är torftiga, hårt nedslitna och vandaliserade

El Entrépartier, trapphus 0 dyl utrymmen är också slitna och utsatta för vandalisering

Brist på lämpliga lokaler för gemensamt bruk har påtalats. (Även om det finns ett relativt stort antal kållarlokaler för fritidsföreningar m. m. i låghusen samt "träffpunkter” i form av vanliga lägenheter i höghusen.)

El Svårigheter för MKB att av organisatoriska skäl och under trycket av övriga faktorer ovan upprätthålla en god förvaltning. EI Cl

Projektet avsåg att arbeta med många olika åtgärder samt att vara lyhört för nya behov och förslag. Man menade att det var meningslöst att förändra den fysiska miljön utan att engagera de boende i både planering och genom- förande.

Arbetet inleddes med boendemöten kring den egna gårdens yttre och inre miljö. Man ville ha de boendes egna önskemål att arbeta med. Man ville börja med något konkret att diskutera, och gårdsmiljöerna var nedslitna och behövde åtgärdas.

På fem olika gårdar diskuterade de boende miljöförbättringar tillsammans med projektsekreteraren, tjänstemän vid bostadsföretaget MKB, represen- tanter för kommunen och Hyresgästföreningen. Man har hållit gårdsmöten varje vecka. Man har diskuterat yttre miljö, inre miljö (gemensamhetslokaler) samt garageproblem. En utställning som presenterade gruppernas förslag anordnades. Fyra konsulterengagerades för detaljprojektering av miljön. Des- sa har även deltagit i hyresgästmöten. Förändringarna berör 511 lägenheter i detta skede. Man avser att senare gå vidare med resterande gårdar.

Projektet betonar att huvuduppgiften är av social natur, inte fysiska för- ändringar i ett område. Man hoppas att de gemensamma träffarna ska inverka

positivt på det sociala klimatet. De nya lokalerna ska ge de boende möjlighet att träffas. Man avser att utarbeta ett program för att kunna angripa olika sociala problem.

Följande material ger en god bild av arbetets förlopp i Rosengård. Ut- gångsläget var bra. Det fanns tillgång till pengar för omfattande miljöarbeten (kostnadsfördelningen visade sig ändå senare vålla vissa problem). Man hade erfarenhet från tidigare miljöarbeten på en av höghusgårdarna. Kontakt- kommittéerna och Sofiaverksamheten har frambringat aktiva hyresgäster med vana att diskutera och samarbeta.

Projektsekreteraren var utbildad arkitekt, vilket visade sig vara en fördel. Han hade utbildning för att kunna ge de boende sakkunniga råd och al- ternativ och han kunde förse de boende med lämpligt övningsmaterial då man utarbetade egna skisser och modeller.

Det hela har varit ett experiment i inflytande av stora mått. Man kan i det efterlämnade materialet, t.ex. rapporterna från de olika samman- komsterna, se hur arbetet har utvecklats. Förslagen blir alltmer detaljerade. Först talar man om hobbyrum och växter, senare om vem som ska ha hand om nyckeln till hobbyrummet, vilka växter som ska planteras, hur de ska märkas och kylförvaras för att möjliggöra hyresgästmedverkan osv.

Materialet ger därmed en bild av hur komplicerat detta arbete är. Det uppstår hela tiden en mängd svårigheter och oklarheter som kräver om- fattande diskussioner för klarläggande och ibland experthjälp. Dagboken ger exempel på flera svårigheter, t. ex. konsulternas arvodering, projektsek- reterarens egen roll, lokalen som försvann på grund av bristande infor- mation osv. Dagboken visar också tydligt att det är angeläget med expert- hjälp. Många av de förslag som väcks kräver för att diskussionen ska bli meningsfull medverkan av fastighetsförvaltare och specialkunniga. l Ro- sengård har man haft besök från polisen, Folksam osv.

En undersökning av de boendes erfarenheter av miljöarbetet har genom- förts i Rosengård under hösten 1978.

På följande sidor återges några klipp ur dagboken:

21 september

B.P. från fastighetskontoret kom och satte upp sex begagnade taklampor och två ritbordslampor från sitt överskottslager.

Ringde Bostadssociala delegationen angående Invandrarverkets tilltänkta projekt i Rosengård. Vi tar eventuellt direkt kontakt med verket. Ringde P.P. MKB angående demontering av en balkongbröstning för att få direkt ingång i lokalen. Han var kallsinnig men lovade att komma ut i morgon. Efterlyste beställning av kontorsmaterial på Gleerups.

Var uppe och talade med fritidsledaren på Fritidsnämnden. Han tyckte det skulle vara en bra idé med en samlad anläggning med hobbyrum etc. i Rosengård ll.

Diskuterade möjligheten av att använda AMS-arbetskraft för miljöför- bättringsarbetena med L.S. MKB. Fick reda på att MKB lutade åt att försöka använda egen personal. Enades om att jag kontaktar G.N. på AMS i Växjö

och sonderar. Fick reda på, att den planerade utdelningen av informations- lappar om miljöförbättringen i denna vecka troligen måste uppskjutas efter önskemål från Hyresgästföreningen och B.M. MKB till efter ledningsgrup- pens sammanträde den 27. Etrades om att höra med Börje Johansson, min projektledare, om vi inte kunde göra det ändå.

Studerade Malmö kommunfullmäktiges handlingar nr 127. ”Om åtgärder för en förbättrad bostadsmiljö i Malmö, ett ökat hyresgästinflytande och utbyggd kommunal service.” Synnerligen matnyttig läsning, som gav många uppslag.

Två smågrabbar busade vid entrédörren. Ungarna börjar upptäcka att något är på gång här inne. Ryktet har väl spritt sig inte minst efter fotograferingen i går. Jag snackade med dom lite. Så småningom vågar dom väl komma in. Jag har köpt ett pussel, som ligger på köksbordet. Två småflickor har varit inne och tittat på eget initiativ.

Köpte Kvällsposten och läste reportaget, som var bättre än jag hade hop- pats. Han hade skrivit samvetsfullt om att initiativet låg hos hyresgästerna osv., som jag hade bett om, även om artikeln var centrerad kring min person. När jag ringde honom berättade han, att någon från kontaktkom- mittén hade ringt och tyckt att det bodde minsann andra än arkitekter där ute. Ringde A.S. i kontaktkommittén men han tyckte att artikeln var OK. Föreslog honom att kontaktkommittén ringde Arbetet och försökte få dom att göra ett reportage centrerat kring dom själva och det skulle han göra.

Dom två små grabbarna knackade på i dag och bad att få komma in och titta. Typiskt nog var inte pusslet intressant men praktiskt taget allt annat.

Trädgårdsmästaren P. MKB kom på visit. Balkongbröstningens vara eller inte vara är fortfarande en öppen fråga. Vi åkte i stället och tittade på Gull- viksbord där han själv vill dra i gång ett miljöförbättringsprojekt. Han be- rättade entusiastiskt om kv. ”Vänligheten”, där han själv har varit med om att initiera ett miljöförbättringsprojekt tillsammans med de boende. Han berättade en del intressanta upplevelser han hade varit med om genom åren bl. a. i skolorna runt omkring och om zigenarna.

Skrev dagbok. Jag märker att det går åt mycket tid till det. Sammanträde i arbetsgruppen ”Bättre bostadsmiljö”. Börje Johansson pej- lade S.S. om Hyresgästföreningens hållning till befintliga gårdsföreningar.

Jag återkom flera gånger under mötet med min egen fråga: Varför upp- skjuts utsändandet av informationslappar och mötesinbjudandet till efter ledningsgruppens möte? Vi var ju eniga förut om att det borde ske snarast.

5 oktober

Ringde och efterlyste en beställd T-linjal som jag inte fått. Kommunens rekvisitionsapparat är verkligen tungrodd. Allt kontorsmaterial började jag rycka efter redan första veckan.

Ringde L.S. och frågade efter det försök med decentraliserad fastighets- förvaltning som MKB enligt sitt åtgärdsprogram skulle ha varit i gång med sedan två månader. Det hade emellertid inte blivit någonting, och ingen visste om och i så fall när det skulle komma igång.

Föreslog att MKB skulle göra plåtmärken till rockuppslag med LS:s slogan ”Tyck om din gård”. Han hade emellertid redan beställt dekaler till bilrutor och det var väl lika bra. Jag tänkte mest, att man skulle ha något att dela ut till ungarna. Ringde Länsarbetsnämnden och påminde om ansöknings- blanketter till AMS-arbete dom lovade att skicka i förra veckan.

Fick 10 exemplar av skriften Bostadsbestämmelser, som jag hade beställt från Planverket. Dom kanske kan användas i arbetsgrupperna.

Var nere på fastighetskontoret och snackade med Börje Johansson. Han berättade lite om vad som hade avhandlats på förmiddagens möte i ar- betsgruppen för Bättre bostadsmiljö. Konsultfrågan är på tapeten och Börje verkar vara med på förslaget att bjuda in några stycken efter hand till kvällsmöten oförpliktigande för alla parter. Även han har inställningen att satsa på att vissa arbeten kommer i gång på vårkanten, medan man nog får räkna med att andra återigen kräver längre förberedelsetid att döma av Stockholmserfarenheter.

Ringde och intervjuade VD i Sigtunahem om ombyggnad av lägenheter till kontor enligt några planer han på begäran har skickat.

Ringde Arbetet och Sydsvenskan och hörde om dom ville komma ut och fotografera kvällens dörrknackning, men dom hade inga fotografer le- diga. Arbetet fick en massa uppgifter och tar kanske en artikel i morgon och ville gärna komma ut en annan dag. Dom kanske kan komma på mötet på måndag. Det var förresten A.S:s idé.

A.S. och fyra andra från kontaktkommittén och jag samlades klockan sex för att knacka dörr. Vi tog en uppgång i stöten alla sex och det fungerade väldigt bra. Jag tror det gjorde ett visst intryck på folk att hela trappan var full med människor. Dessutom är det lättare och roligare när man är tillsammans. Många verkade intresserade, får se hur många som kommer på måndag.

] 7 oktober

Besök av delegationen på förmiddagen. Plockade i ordning efteråt. Skickade mötesprotokoll till Arbetet och Sydsvenskan. Ungarna kom in och fick päron och saft men dom bar sig dumt åt, så jag föste ut dom. Dom är väl för små för att ha inne, om man inte sysselsätter dom hela tiden. Det var naturligtvis dumt att låta dom hållas och vänja dom vid att ränna ut och in men det var rart i början. Gjorde en inventarieförteckning. Ringde S.N. på Solidar och efterlyste det material om kooperativa grupper som han lovade att skicka. Ringde SK. och frågade om hon inte ville vara med och sätta i gång någon arbetsgrupp på höghusgården och det ville hon. Ringde G.L. och hörde om hon hade talat med folk på sin gård om deras första möte på onsdag, dvs. låghusgården som ingår i J .N:s kontaktkommitté. Hon hade inte fått någon möteskallelse.

Ringde J.N. och frågade om han hade delat ut kallelserna och det hade han, men dom hade inte räckt till sista uppgången.

Ringde I.A. på samma gård och bad henne dela ut dom lappar hon hade fått i den uppgång som var kvar. Hon hade också pratat med folk så det bör komma nog med folk för ett första möte i alla fall. Ringde U.L. i

mitt hus och hörde mig för om mötet i morgon. Dom hade inte hunnit knacka dörr men lovade att prata med en till i sin uppgång i alla fall. Ringde L.0. i mitt hus, som V.S. hade lovat prata med, men han hade inte hört något. Han skulle i alla fall komma i morgon sa han. Hade läst lappen i trappan. Ringde på hos en familj på första höghusgården, som S.K. nämnt som tänkbart intresserade. Dom hade varken sett möteskallelser eller mö- tesreferatet i trappan. Dom skulle tänka på saken och lovade att prata med hans bror som bor i samma hus.

Ringde på hos en annan familj, som S.K. också hade nämnt. Dom var invandrare och hade bott här i 13 år. Dom var öppna men var svåra att övertyga. Efter två timmar, dom bjöd på kaffe och whisky under tiden, gav dom sig och lovade att ställa upp, om det blev någon arbetsgrupp för höghusgården.

S.K. lovade att tala med några själv också. Var borta med nycklar till lokalen hos kontaktpersonerna på låghusgården. Garagegruppen skall träffas i denna vecka, dom två andra hade inte bestämt någon kväll att träffas på, utan skulle först försöka få sin cirkel uppskjuten. Den är på måndagar och det var den enda kväll alla kunde på. A.S. var också inställd på att uppskjuta cirkeln när jag talade med honom. Han tänkte bjuda in någon från Folksam och diskutera garage med garagegruppen.

Garage, vindar och källare är för övrigt det som intresserar alla, om det överhuvudtaget är något som intresserar. Det hade varit skönt om fler hade jobbat i området.

22 oktober

Helgen hade tydligen varit lång och tråkig. 1 går brann det i källaren i grannhuset och i dag på morgonen var det alldeles nedsotat vid ingången här till lokalen och hissen. Någon hade satt eld på plastarmaturen som sitter där. Dörren var oskadad, men fodret var lite medtaget. Tvättade av sotet. J.N. kom in med sin nyckel till lokalen.

Åkte ned till stan och hämtade klister och pärmar. Gick in till kom- muninformation och hämtade broschyrer om cykelvägar, utflyktsmål och annat nyttigt för att ha liggande i lokalen. Postade brev och talade med Börje på fastighetskontoret.

Plockade i ordning grejor för kvällens modellbygge. Tre ungar kom in varav en hade varit med om förödelsen i fredags. Han skulle aldrig göra så mer sa han och målade ett litet fult hus utan att stänka. Sen fick dom saft och busade i klädkammaren. Rena idyllen.

Knackade på hos tre familjer, som hade sagt dom var intresserade och frågade om dom tänkte komma på kvällen. Två var bortbjudna men den tredje kom. Förutom dom kom ytterligare fem personer från höghuset, en tittade in som hastigast och SK. och ytterligare en kom senare. Låghusgården mötte upp mangrant. Tre olika grupper diskuterade i var sitt rum så det stod härliga till faktiskt. Äntligen börjar det lossna, tack och lov. Själv byggde jag modell med två ungar, som hade kommit med sina föräldrar.

Ungarna målade också och fick saft när dom vuxna drack sitt medhavda kaffe. Det fungerade väldigt bra, alla tycktes vara glada och entusiastiska.

A.S. kom och hjälpte till med modellen på slutet och förde kniven med van golvläggar—hand.

I övrigt följde jag inte gruppernas diskussioner, men säkrade mej bara om att dom skrev referat och kompletterade namnlistorna med dom nya.

Det var stor efterfrågan på ritningar över garage, källare och bottenvå- ningar, men det hade jag till hands. Det börjar bli så många ritningar att hålla reda på nu, så jag får försöka systematisera dom för att kunna hitta. Ett ritningsställ hade varit modellen, får försöka hitta ett sådant.

22 november

Ägnade en timme åt att ta av det värsta i målningsrummet. Det går åt mycket färg, får köpa ny igen.

Ändrade lite på Borggårdens skiss efter synpunkter från sista mötet. En manstark delegation från Televerket anlände. Lämnade in skisser till kopiering och referat till renskrivning. Första konsultintervjun hos S.A. med PM. och en till från Orrje & Co. Referatet var inte skrivet när jag kom för att hämta det. Fick tag på K.B., som skrev medan jag väntade. Kopierade referaten. Hämtade kopiorna från kopieringen.

P.P. och S.A., som skulle vara med på möte även denna kväll, gick först med bort till samlingslokalen där första garagegruppen höll möte. Där var nya karlar nu. Här är bara karlar i garagegruppen och fruntimmer i de andra grupperna. Dom andra gårdarna har blandat.

Sedan möte i min gård där P.P. koncipierade en trädgård.

23 november

Deltog i Fastighetskontorets seminarium ”Konsulten i närmiljö” hela dagen och kvällen.

24 november

Hämtade en fickbandspelare, som Börje lånat, och ett blädderblock U. skaf- fat. Fick blanketter till bilersättning.

Letade fram 12200 över Låghusgården och fick kopierat dom. Köpte kartong till kvällens möte. Åkte ut till B. med ritningarna, som jag hade lovat honom senast i dag. Städerskorna hade låst sjutillhållarlåset i lokalen efter sig. Fick fatt i en nyckel på distriktskontoret.

Modellbygge med två kämpar i inomhusgruppen på Sofia 2:s gård. Vi fick bägge husen färdiga.

Märker att jag börjar tackla av, får försöka finna arbetsbesparande åtgärder.

5 december

Möte med arbetsgruppen Bb. Påminde P. om att ringa A. till kvällens möte på Sofiagården, vilket han lovade. Bad att han skulle kontakta T. till Borggården på onsdag och det lovade han. Budgetfrågan var uppe. Det

börjar tydligen uppstå tveksamhet om hur kommunens del i åtagandet skall kunna klaras. U.J. skulle börja utreda frågan närmare, sent omsider.

Körde och tittade på cykelboxar i en fastighet på Nobelvägen. Dom var säkert minst 10 år gamla. Fick tag på vicevärdens namn, men inte honom själv.

Körde till Kontorssystem efter ett tips och handlade en ny sorts halvfast plakatfärg, ungarna har varit inne flera gånger på sista tiden och velat måla, men färgen var alltså slut. Dom här färgerna verkar bra, man slipper slabba med att blanda i glasburkar.

Hittade ett referat i brevlådan från Borggården som jag skrev rent själv. Skrev ihop ett utkast till anslag efter skrivhjälp. Skrev ett brev till I.P. på Värner Rydénskolan och plockade ihop referat till honom.

Ungarna kom in och provade dom nya färgerna som verkligen var prak- tiska och åt upp en hel halv plastspann med pepparkakor.

Mötet på Sofia 2-gården där frågan om en inköpsförening kom upp via bagarkort (som Sofian haft förr) till lussekatter och rabattinköp av bildelar. A. var med. P. hade ringt. Bra. Kilade över till A.st grupp. Kvarterspoli- sen hade inte kommit, tyvärr, p. g. a. ett missförstånd men skulle tydligen komma nästa vecka. Då skulle S. fråga Socialstyrelsen om dom kunde kom- ma samtidigt.

G. på Sofia 2 hade varit i kontakt med samme socialassistent som S.K. Dom börjar bli intresserade och vill komma med på ett möte.

6 december

Åkte till I.P. På Värner Rydénskolan med hans brev. Vi blev eniga om att jag skulle kontakta Kryddgårdsskolan i samma ärende.

Åkte ner till stadsbyggnadskontoret och letade fram fasadritningar till Borggården och 11200 till Sofia 2-gården. Fick veta att vi har rekvirerat kopior för 1300 kronor därifrån till dags dato. Men det skall ju till och dom går åt.

Åkte till MKB och kopierade Borggårdens referat, som jag inte hade hunnit få med internposten i tid. Lämnade samtidigt referat till K.B. för utskrift. Hon var stressad men lovade att göra det till i morgon.

Pratade med L.S. som har kommit tillbaka från sin semester och som ville höra vad som hänt och inte hänt under tiden. Han skulle träffa BM. på eftermiddagen för att försöka få MKB att ta ställning till konsultfrågan. Jag bad att dom skulle ta upp frågan om eventuell hyra for gårdslokalerna och Borggårdens konstverk.

Sökte G.J . på stadsbyggnadskontoret för att diskutera stadsplanerevisionen för Rosengård men han var inte inne.

Hämtade kopiorna på stadsbyggnadskontoret. Synd att dom inte har bud- skickning, det skulle spara en massa tid.

Var inne på fastighetskontorets arkitektsektion och lånade en uppsättning spritfärger till Borggårdens fasadmålning i morgon.

Var uppe hos Börje och lämnade ett par kopior på Malmös första och enda kollektivhus från femtiotalet. Ämnet är aktuellt i arbetsgruppen för Bättre bostadsmiljö. Jag passade på att plocka fram arkivhandlingarna på

förmiddagen på stadsbyggnadskontoret. Hörde med Börjes flickor om dom hade tid före jul att skriva rent dagboken och lämnade första bandkassetten. Dom skulle ge besked i veckan.

På kvällen modellbygge i mitt hus.

7 december

Lämnade referat till Borggården, lite sent, det är möte i kväll.

Åkte till stadsbyggnadskontoret och träffade G.J. Vi kom överens om att träffas nästa dag i Rosengård och börja så försiktigt att försöka hitta utgångspunkter för en revision av Rosengårds stadsplan. Det gäller att gå vackert fram, stadsbyggnadskontoret har en ny tjänst på gång för sådant här arbete. Å andra sidan hinner tåget gå innan den blir tillsatt.

Åkte till MKB, fick renskrivna referat och kopierade dom. Lånade L:s klippbok till Borggården, som ville studera pergolor i olika utföranden. Talade rätt länge med P.P. och S.A. Framförde en rad frågor, som jag lovat förmedla från grupperna. Fick reda på att T. kommer i kväll, vilket är utmärkt.

Hämtade kopior på lokalkontoret. Ringde C. från televerket och ryckte efter deras garageförslag. Insåg att jag borde ha skickat referatet om mötet genast. Skrev ett brev till dom med våra önskemål och bifogade referat. C. lovade att han skulle lägga på ett kol.

Sökte A.F. på Kryddgårdsskolan. Ordnade papper och ringde Börje och talade om utskriften och delrap— porten. Två ungar var inne och målade och åt pepparkakor. Dom varar inte länge.

Möte på Borggården. T. kom och vi fick gjort både ett skissförslag till gården och ett färgsättningsförslag till huset.

] februari

Solen skiner i dag och vädret är torrt, så jag satte upp skissen på höghusgården på anslagstavlan.

Talade med LB. om avtalet med MKB, som bekymrar honom, speciellt de höga böter, som satts för överskridande av den begärda tidpunkten för handlingarnas färdigställande. Han tycker att mycket av arbetsglädjen har gått förlorad genom det här mycket opersonliga och stela avtal som MKB lägger fram. Och det är klart att från och med nu är marginalerna små och det är inte utrymme för några större utvikningar. Som tur var hade T. kurage nog att innan avtalet var tecknat bestämma tre möten med dem på Borggården under projekteringstiden och det tror jag banade vägen för att samma sak nu avtalas med samtliga konsulter. En annan sak, som både L.B. och M. har oroats av, är var ansvaret ligger. Enligt det föreslagna avtalet skall konsulterna svara för erforderliga kontakter bl. a. med ”arbets- och ledningsgruppen”, men MKB framställs som den avtalsslutande parten. Projekteringsmöten med den sammansättning och kompetens som blev överenskommen i arbetsgruppen, nämns såvitt jag har hört inte. Kravet om att konsulterna skall ge ett fast pris emanerar f. ö. inte från MKB, utan från fastighetskontoret. En av samtliga konsulter hyllad konstruktion hade

varit fast pris på ansöknings- och entreprenadhandlingar och löpande räkning på ev. resterande skissarbete med grupperna. Som det nu är, är det stopp för all vidare utveckling av förslagen. Det gör kanske inte så stor skillnad just nu och här, men det hade ju mycket väl räckt med tidspressen för att ha en tumme i ögat på konsulten. Den gesten hade man ju kunnat kosta på sig; konsulten är ju också en part i detta och hans inställning till jobbet och hans stämning är inte oviktig för resultatet. En annan in- tressant erfarenhet av löpande räkning-förfarande är att byggherren sköter sig mycket bättre då. Vid fast pris har det varit ändringar i sista minuten och söl med underlag etc. Priset blir naturligtvis oförändrat, men inte kva- liteten på jobbet, och konsulten far illa.

15 februari

Ringde PM. och hörde om han hade fått ritningsunderlag från MKB, men det hade han inte.

Ringde L.S. och efterlyste ritningarna. Han sade att han skulle kontakta P.M. Diskuterade med L.S. i vilka former kontakten mellan MKB och gårds- grupperna kunde ske för att undvika sådana missförstånd och dubbelbesked, som oundvikligen blir följden av att MKB:s enskilda tjänstemän agerar var för sig och i muntlig form. Det måste bli en uppstramning med klar ansvarsfördelning och mer arbete med skriftliga referat av alla beslut. Det är i och för sig självklart, men det fungerar inte.

16 februari

Ringde runt och spikade tiden för konsultmötet.

A.S. kom och tyckte att garagegruppen hade blivit överkörd. Ringde S.A., som var av den uppfattningen att garagegruppen inte hade haft något att invända mot de åtgärder MKB hade föreslagit. S.A. var alltså inte av den uppfattningen att MKB bara hade bestämt att så skulle det vara. Jag påpekade att vi nog alla måste börja skriva mer brev när det gäller vad som är bestämt och hur och varför. Problemet med garagegruppen är att jag har prioriterat de andra mötena och de har i stort sett hållit sina möten själva och har i och för sig trivts storartat med det, det är bara ingen som vet om de har kommit fram till något och i så fall vad och varför, eftersom de bara har producerat ett referat trots påstötningar, och det var från första mötet.

Ringde I.F. på Örta- och Kryddgårdsskolorna och de hade räknat med att starta ett skolprogram tillsammans med fritidsgårdarna i mitten av april.

Ringde Börje och talade om att jag var bekymrad över den riktning ut- vecklingen hade tagit på Borggården och A.st gård, där vi nu har blivit låsta för ett visst utförande, utan att någon form av kostnadsbedömning har gjorts, trots ideliga påstötningar. Det är nu risk för att det inte blir pengar över till gemensamma lokaler, om man inte gör som man brukar, dvs. ”sparar” i den yttre miljön, dvs. tar bort vitala detaljer i en färdig- projekterad helhet, vilket därefter effektivt hindrar ev. inneboende kvaliteter att någonsin utvecklas. Detta begriper nästan aldrig någon av de verkstäl-

lande tjänstemän som alltid är länken mellan projekt och verklighet. Det är en av anledningarna till torftigheten i bl. a. Rosengård. En annan anledning är att arkitekter ofta i vanmakt tycks förtränga den faktiska verklighet de inte mäktar forma till precis efter sitt eget huvud. En sund bedömning av möjligheterna i varje enskilt fall och en satsning på att få ut det optimala därur, är ett arbetssätt som tycks inge fasa hos alla som är angelägna att för sina kolleger visa sin lyhördhet för sista skriket, och därmed framstå som oförvitligt seriösa. Dessutom är det ett svårt och krävande arbetssätt, som kostar pengar omedele i stället för efteråt. Det är alltid lättare att fiffla till det som omedelbart syns, det uppskattar även de flesta beställare och opinionen mest, för de kan inte se längre.

6 mars

Det flyttade in en turkisk förening i helgen i den källarlokal, som de på Borggården nu hellre ville haft i stället för de ursprungligen föreslagna, som fritidsföreningen disponerar och ogärna vill släppa. Den lokalen har stått tom hur länge som helst (liksom lägenheten intill Sofia 2) och så kan man ge sig fasen på att de går och hyr ut den också just nu precis framför näsan på oss. Ringde och hörde med S.A. som hänvisade till G.W.

Var nere hos M.S. på fastighetskontoret och fick blanketter till bidrags- ansökan för Borggården. Det blev en lång diskussion även med Börje om huruvida ansökningen lämpligen bör utformas att avse hela Rosengård 11 eller enbart de första fem gårdarna.

Var ute och kopierade referat på MKB och fick fatt på G.W., som hade bytt ut lokalen till turkarna. Han hade inte vetat att det var något på gång och menade, att han inte kunde gå och fråga än den ene och än den andre så fort han skulle hyra ut en lokal, det var besvärligt nog som det var. Han hade lovat turkarna en annan lokal innan, men den skulle MKB:s snickare ha, visade det sig, så det hade han fått ändra på och nu kunde man inte ändra på det igen, utan nu fick de vara där.

Åkte hem och ringde kuratorn på distriktskontoret B.A. och frågade om han inte ville komma och titta på utställningen, som fortfarande hänger här. De hade minsann tänkt komma hit flera stycken, men hade trott att det var för sent. De skulle komma i morgon.

Frågade frun i familjen ovanför lokalen om hon kom på mötet i kväll och det hade hon tänkt. Ringde S.K. men hon skulle arbeta, K. skulle däremot komma.

Sorterade referat. U.L. hade varit här och skrivit i morse. Möte på Höghusgården på kvällen med P.M. och E.G. från Orrje. A.S. går med på att fritidsföreningen släpper en lokal på Borggården, men inte två, såvida inte MKB kan ställa en annan likvärdig till förfogande för fri- tidsföreningen. Det är ju rimligt.

3 Av ledamöterna Magnusson, Persson och Samuelsson

Bostadssociala delegationens arbete har syftat till att ge underlag för praktiskt förändringsarbete i bostadsområden med bostadssociala problem. Delega- tionens engagemang i ett antal olika försöksprojekt har utgjort den viktigaste delen av arbetet. Avsikten har varit att sprida erfarenheter av dessa till en vidare krets. Respektive kommun —- i samarbete med berörda bostadsfö- retag, de boende och olika folkrörelser har haft ett avgörande inflytande över den konkreta utformningen av de enskilda försöksprojekten. Det tyngs- ta ansvaret har alltså burits lokalt. Men även centralt har legat ett väsentligt ansvar. Delegationens uppgift har varit att initiera, samordna och praktiskt stödja de olika projekten.

Det var med dessa utgångspunkter som direkta diskussioner togs upp med berörda kommuner om försöksverksamhet. Diskussionerna ledde fram till beslut i delegationen om deltagande i varje särskilt fall. Sammanfatt- ningsvis måste konstateras att såväl kommuner, bostadsföretag som olika organisationer aktivt och på ett förtjänstfullt sätt engagerat sig i arbetet. Inte minst betydelsefullt i det sammanhanget har varit de uppgifter som projektsekreterarna svarat för.

Medan arbetet på det lokala planet således fungerat i enlighet med planerna måste vi konstatera att så inte varit fallet i fråga om de centrala insatserna. Förutsättningarna för delegationens arbete har inte varit tillfredsställande. Vi beklagar detta. Det har lett till en brist på förståelse för problemen på det lokala planet. Kommunerna och övriga engagerade har inte fått till- räckligt stöd från delegationen centralt. Vi har i olika sammanhang påpekat detta och ända in i arbetets slutskede krävt att initiativ skulle tas för att avslutningsvis knyta samman de lokala och centrala erfarenheterna. Ett sådant initiativ från delegationen tror vi hade varit av stor betydelse för ett fortsatt förtroendefullt bostadssocialt samarbete.

1 ordföranden Gahrtons och ledamoten Gålmarks reservation framhålls det nödvändiga i att de berörda kommunerna, projektorganisationerna och andra intresserade får en samlad bedömning av projektverksamheten från delegationens sida. Detta hade också enligt vår uppfattning varit önskvärt. Med hänsyn till att förutsättningar dock inte har funnits att ta fram en sådan samlad bedömning, vill vi i stället lägga tonvikten vid de olika för- söksprojektens egna konkreta redovisningar kompletterat med den uppsum- mering som nu sker i kap. 4.

Ställningstaganden av den typ som görs i det särskilda yttrandet av ord- föranden Gahrton och ledamoten Gålmark finns det emellertid inte underlag för att göra.

Särskilda yttranden

1 Av experterna Broberg, Hallberg, Hol/man, Jansson och Pettersson

Vi instämmer i de synpunkter som framförs i reservationen av ledamöterna Magnusson, Persson och Samuelsson.

2 Av ledamoten Dalén

Bostadssociala delegationen har haft till uppgift att närmare studera de för- hållanden som ligger bakom att uthyrningssvårigheter uppstått i vissa bo— stadsområden och de möjligheter som föreligger att förbättra boendeför- hållandena och göra miljön mera attraktiv. I anslutning till studierna skulle viss försöksverksamhet genomföras. Erfarenheterna från dem skulle spridas till andra kommuner i lämpliga former.

Delegationens huvuduppgift har alltså varit att genom konkret försöks- verksamhet söka öka förutsättningarna för en önskvärd utveckling i bo- stadsområden med olika problem. Intresset har knutits främst till den process som har satts i gång i de bostadsområden som delegationen har arbetat i och till de metoder med vilka den har initierats.

Redan från början bestämde delegationen att försöksprojekten skulle följas endast under en kortare tid, ca 1—l,5 år. Det stod klart att en så kort för- söksperiod inte skulle göra det möjligt att dra långtgående slutsatser om effekter av olika åtgärder. Vissa tendenser borde dock kunna avläsas.

Delegationens direkta engagemang i försöksprojekten avslutades under våren 1978. Det var delegationens förhoppning att kunna ställa samman de olika projektsekreterarnas erfarenheter från sitt arbete, redovisade i bilagor till detta betänkande, till en samlad utvärdering av den bostadssociala verk- samhet som delegationen har varit engagerad i. Sekretariatet har också ar- betat med en sådan sammanställning.

Vid ett sammanträde i februari 1979 stod det klart att det inte var möjligt att nå en uppslutning från samtliga ledamöter i delegationen kring vilka erfarenheter som kunde dras ur de olika projekten. I detta läge beslöt dele- gationens majoritet att någon sammanfattande utvärdering inte skulle re- dovisas i betänkandet. Jag anslöt mig till majoritetens uppfattning; enligt min bedömning har en samlad redogörelse för erfarenheter från försöks-

verksamheten ett värde endast om samtliga ledamöter kan ställa sig bakom den.

Den korta tid som försöksverksamheten har pågått och de förutsättningar i övrigt som har gällt för delegationens arbete är enligt min bedömning anledningarna till att det inte har varit möjligt att nå enighet inom dele- gationen om vilka slutsatser som kan dras av verksamheten.

3 Av ordföranden Gahrton och ledamoten Gålmark

Vi instämmer i de slutsatser och resonemang som delegationen presenterar i slutkapitlet (kapitel 4). Men vi anser att erfarenheterna av projektverk- samheten, studieresorna och övriga erfarenheter som gjons i samband med delegationens arbete väl motiverar något mer långtgående allmänna slut- satser i vissa avseenden.

1. Vi menar att det behövs nya former för närdemokrati i bostadsområdena. Hyresgäströrelsen är ytterst aktiv i många områden. Den nya hyresförhand- lingslagen kan komma att leda till förbättrad boendedemokrati i flera av- seenden. Vi menar dock att erfarenheterna från projekten visar att en särskild lagstiftning om hyresgästinflytande som grundval för mera avancerade för- mer av boendedemokrati med all sannolikhet kommer att bli nödvändig för att skapa vissa minimirättigheter i hela hyresbostadsbeståndet. Vi har funnit att den danska lagstiftningen (se bil. 17) om boendedemokrati i pri- vatägda fastigheter skulle kunna utgöra en fruktbar utgångspunkt för dis- kussion om lagfäst hyresgästinflytande också i Sverige.

2. Vi menar att det behövs en mer avancerad kommunal boendeplanering. Målet för en aktivare boendeplanering bör vara att åstadkomma den be- folkningssammansättning och det samband mellan befolkningssammansätt- ning och tillgängliga resurser som i varje kommun anses bäst motsvara invånarnas önskemål och behov. Våra erfarenheter tyder på att existerande planeringspraxis i kommunerna är otillräcklig för en aktiv påverkan av be- folkningssammansättningen. En aktivare boendeplanering får självfallet inte innebära att enskilda människors valmöjligheter skulle inskränkas, inte hel- ler att några mål för boendeplaneringen skulle fastställas centralt. Vår am- bition är att kommunerna i högre grad skall ta hänsyn till segregations- problematiken, skaffa sig en praktiskt förankrad målsättning och bl. a. genom de instrument delegationen föreslagit försöka uppnå den.

3. Vi menar att det i många bostadsområden behövs särskilda kontakt- personer. Projektsekreterarna har ofta spelat en utomordentligt viktig roll som stöd, pådrivare och verkställare av de boendes intressen. I många om- råden är det nödvändigt med initiativtagare som kan fungera som ”bras- tändare”, svara för nödvändiga kontakter i boendearbetet på dagtid, ställa upp med kort varsel på arrangemang av olika slag, m. in. Vi kan inte se någon motsättning mellan spontan hyresgästverksamhet och fastare orga- niserade kontaktpersoner. Våra erfarenheter tyder tvärtom på att projekt- sekreterarna ofta fungerat som ett nödvändigt stöd för de boendes egen spontana aktivitet.

Bilaga 1 Botkyrka

1 Befolkningsutveckling och bostadsbyggande

Botkyrka kommun expanderade mycket kraftigt under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet. Invånarantalet uppgick den 1 januari 1978 till ca 73 500. Den snabba inflyttningen har lett till en särpräglad befolknings- struktur i kommunen med många barn, stora grupper i de familjebildande åldrarna och få äldre. En tredjedel av befolkningen är under 15 år, en fjärdedel i åldersgruppen 25—34 år och inte mer än 5 % över 65 år. Det avviker markant från åldersfördelningen i hela Stockholms län. Den angivna befolknings- strukturen i Botkyrka medverkar också till att in- och utflyttningen blir hög.

Till befolkningsbilden hör ett betydande inslag av invandrare. Andelen utländska medborgare i kommunen uppgår till ca 15 %. Drygt hälften av invandrarna är finländare. I övrigt finns ett trettiotal nationaliteter repre- senterade, bland vilka kan nämnas stora grupper av turkar och jugoslaver.

Under perioden 1968—1974 färdigställdes drygt 19 000 lägenheter i kom- munen, dvs. i genomsnitt 2 700 lägenheter per år. Efter 1974 har byggandet minskat markant i kommunen. Minskningen har främst skett inom fler- familjshusproduktionen, varför under perioden 1975—1977 andelen produ- cerade småhuslägenheter utgör ca 60 %. Huvuddelen lägenheter byggda 1968—1974 är belägna i flerfamiljshus. Småhusproduktionen har i allt vä- sentligt skett i enskild regi. Flerfamiljshusproduktionen har till 70 % skett i allmännyttig regi, medan den kooperativa andelen varit låg, ca 5 %. Den enskilda byggherresektorn har alltså svarat för drygt en fjärdedel av fler- familjshusproduktionen. Ca en tredjedel av flerf'amiljshuslägenheterna be- står av två rum och kök eller mindre, hälften av tre rum och kök och återstoden av större lägenheter. De bostäder, som producerats av enskilda byggherrar, har sedan överförts till HSB och AB Familjebostäder, varför det nu i stort sett inte finns några privatägda flerfamiljshus i Botkyrka.

En stor del av bostadsbyggandet har skett i Norra Botkyrka. Där har drygt 10000 lägenheter färdigställts i stadsdelarna Alby, Fittja, Hallunda och Norsborg.

Under perioden 1977—1981 tillkommer ca 3 000 lägenheter. 40 % av dessa lägenheter är i flerfamiljshus och 60 % i småhus. I Norra Botkyrka byggs under perioden endast ytterligare 350 lägenheter. Huvuddelen av utbygg- naden sker alltså i de äldre tätorterna Tullinge (1 500 lägenheter) och Tumba (750 lägenheter). I Salem och Grödinge sker en begränsad småhusutbyggnad.

Småhusen upplåtes med äganderätt och omfattar i allt väsentligt lägenheter bestående av fyra rum och kök eller större. Flerfamiljshusen upplåtes med bostadsrätt. Befolkningen i Botkyrka kommer även under återstoden av 1970-talet att öka, om än inte i samma takt som tidigare. Från 73 500 invånare den 1 januari 1978 beräknas befolkningen öka till närmare 79 000 år 1983.

2 Storvreten

Bostadsområdet Storvreten färdigställdes under åren 1966—1972. Bebyggelsen består huvudsakligen av flerfamiljshus men i ytterområdena har småhus uppförts. Storvreten ligger 1 km sydost om Tumba centrum och det tar ca 20 minuter med pendeltåg till Stockholms city. Terrängen är mycket kuperad och nivåskillnaden mellan Tumba C och Storvreten är upp till 50 m. På grund av att området är vidsträckt är avståndet från de närmaste delarna ca 1 km till Tumba centrum, medan de som bor längst bort har mer än 2 km.

Huskropparna är förlagda till de högst belägna delarna av området. Detta medför att det är mycket stora nivåskillnader vid förflyttning mellan olika kvarter och till serviceinrättningar både inom och utom bostadsområdet. I området finns olika hustyper, tio punkthus i åtta våningar, 22 lamellhus med varierande höjd från tre till åtta våningar och 13 loftgångshus med två våningar.

Lägenhetsfördelningen i området är 91 ettor (4,3 %), 378 tvåor (17,7 %), 1289 treor (60,5 %), 302 fyror (14,2 %), 70 femmor (3,3 %). Lägenhets- fördelningen är snedare än vad som framgår i detta siffermaterial då en del av lamellhusen innehåller bara treor. I punkthusen finns inga treor.

I Storvreten finns en skola med låg-, mellan- och högstadium för sam- manlagt 1 400 elever. Kommunens huvudbibliotek finns i samma byggnad som högstadieskolan.

I anslutning till skolan finns ett öppet fält kallat sportfältet, sporthall med cafeteria, simhall, idrottsplats och lekpark. Där finns också en skidbacke utan lift. I västra Storvreten finns ett butikscentrum med livsmedelsbutik, kiosk, konditori, frisör och bensinstation. I östra delen finns en närbutik. För övrig kommersiell service är Storvretenborna hänvisade till Tumba cent- rum.

I området finns fyra barnstugor plus ca 70 platser i familjedaghem. Det finns således heltidstillsyn för ca 300 barn i åldern 0—6 år i området. Det sammanlagda antalet barn i denna ålder är ca 900. Till de ca 200 sexåringarna finns deltidsförskola inom området. En barnavårdscentral ligger centralt i området.

Kring bostadshusen finns lekutrymmen av varierande slag. Det finns an- lagda lekplatser med sandlådor, gungor och rutschbanor och natur som läm- par sig för t.ex. pulkåkning, brännboll och kurragömma. I de flesta av kvarteren finns en mindre bollplan, som vintertid spolas till isbana.

På sportfaltet finns en större lekplats med bl. a. klätterställningar och stora rutschbanor. Där finns även stora ytor som kan användas för drak-

flygning, brännboll m.m. samt en stor fotbollsplan och två tennisbanor.

I direkt anslutning till östra Storvreten finns ett elljusspår. Från hela bo- stadsområdet når man lätt omgivande stora friluftsområden.

I samma hus som butikscentret finns en föreningsdriven fritidsgård. Sko- lans lokaler inklusive sporthallen utnyttjas av föreningar och allmänhet på icke skoltid. Ute i bostadsområdet finns ett antal förenings- och klubblokaler. Sex studieförbund förfogar över ett antal lokaler i vilka de bedriver stu- dieverksamhet. Två invandrarföreningar, en idrottsförening, Unga Örnar och scouterna har egna lokaler i området. Hyresgästföreningen har elva lokaler av varierande storlek och standard. Flera kvarterslokaler har till- kommit under projekttiden.

Till området har en direktbusslinje till Stockholm tillkommit. Bussen går i rusningstid för att avlasta pendeltågen. Restiden är ca 50 minuter.

Antalet resenärer har successivt ökat och är i dag relativt ston. Trots detta får man anse att direktbussen enbart marginellt förbättrat kommu- nikationerna. I övrigt har inga förbättringar skett. Några omfattande klago- mål på turtärheten har dock inte framförts, varför de flesta troligen anser att nuvarande kommunikationer är godtagbara.

I Botkyrka kommun är det underskott på arbetsplatser varför många åker till Stockholms city för att arbeta. Kommundelen Tumba är dock relativt väl försedd med arbetsplatser inom både industri och förvaltning samt ser- vice. Av Storvretens ca 6 000 invånare är enligt Folk- och Bostadsräkningen 1975 (FoB-75) ca 2 700 yrkesverksamma (ca 45 %). Av dessa arbetar ca 8 % i Storvreten och 20 % i övriga Tumba. Ytterligare 8 % arbetar inom kommunens gränser. Hela 39 % av de yrkesverksamma arbetar i Stockholms kommun. Inom Storvreten finns ca 600 arbetstillfällen.

Fastighetsförvaltningen är centraliserad och fastighetsarbetarnas arbete är funktionsindelat. I området finns ett kontor för områdesförvaltarna. Dessa ska bl.a. utgöra en kontaktlänk mellan de boende och bostadsföretaget.

3 Bostadssocialt projekt

I projektbeskrivningen från maj 1976 formulerades flera problem, som under projekttiden reviderats något.

Några av de problem som framfördes kan betraktas både som problem och som symtom på andra problem. Bland dessa kan nämnas

El många outhyrda lägenheter El stor omflyttning El skadegörelse.

Andra var

El områdets dåliga rykte

stor andel utländska medborgare anonymitet främlingskap dålig kommersiell service

sned lägenhetsfördelning

DDDU

D dåliga kommunikationer D eftersatt skötsel av parkområden.

Några speciella åtgärder för att komma till rätta med problemen i området hade inte vidtagits innan projektet startade. Storvreten var inte det enda problemområdet i Botkyrka. Kommunen och AB Botkyrkabyggens ytterst begränsade resurser innebar att det inte fanns möjligheter att göra markanta förbättringar i något område. Hösten 1976 anställdes en bostadskonsulent av AB Botkyrkabyggen med huvuduppgift att försöka komma till rätta med flera problem, bl.a. det stora antalet outhyrda lägenheter.

Kommunen hade under ca ett år försökt förmå postverket att lokalisera en postanstalt till Storvreten. Postverket avslog dock denna begäran. Kom- munen ansåg det mycket angeläget att servicen i Storvreten förbättrades, varför kommunen förde frågan vidare till regeringen. Under våren 1976 beslutade regeringen att en postanstalt skulle lokaliseras till Storvreten.

4 Projektbeskrivning

Till ledning för arbetet i försöksprojektet i Storvreten har kommunstyrelsen upprättat en projektbeskrivning. Denna innehåller en beskrivning av pro- jektets organisation samt mål för projektet.

Projektet bestod av en ledningsgrupp och en projektgrupp. ] ledningsgruppen ingick förtroendevalda och chefstjänstemän från kommunstyrelsen, sociala centralnämnden, fritidsnämnden, verksstyrelsen, skolstyrelsen, kommun- delsrådet, AB Botkyrkabyggen och Hyresgästföreningen.

Kommunstyrelsen representerades av de tre kommunalråden av vilka kommunstyrelsens ordförande även var ordförande i ledningsgruppen. De förtroendevalda återspeglade den politiska sammansättningen i kommunen. Projektledare var planeringssekreteraren i kommunen.

Projektgruppen bestod av tjänstemän från ovan nämnda intressenter. Projektgruppen avskaffades i praktiken hösten 1977, då direktkontakter med berörda förvaltningar gav bättre resultat.

Projektet upphörde i maj 1978.

Projektets målsättning har varit att genom samordnade insatser från samtliga intressenter såsom kommunen, bostadsföretaget, föreningslivet och de bo- ende söka förbättra den fysiska och sociala miljön i Storvreten. Avsikten har varit att därigenom skapa en mer levande och fullständig stadsdel. Där- med skulle goda förutsättningar finnas att bl. a. lösa uthyrningssvårigheter i området.

För att nå det övergripande målet satte man upp ett stort antal delmål. De kan indelas i fem huvudgrupper:

D Genomgripande fysiska förändringar Skötsel- och driftfrågor Kontaktskapande aktiviteter Miljöförbättringar Information.

DDDU

Kontor i lägenheter Tennisbanor Parklekstuga. C! Gångbro till Tumba centrum Cl Postanstalt Cl Servicelägenheter för pensionärer D Lokalisering av social servicecentral D Förändrade lägenhetsstorlekar D Minigolfbana El Odlingslotter

C]

El

13

4.3.1. Gångbro till Tumba centrum

Avsikten med en gångbro till Tumba centrum är att förbättra gång- och cykelförbindelserna mellan Storvreten och Tumba centrum. Nuvarande för- bindelser innebär att avståndet är 1—1,5 km med stora nivåskillnader. En bro skulle minska avståndet till 0,5—1 km och nivåskillnaderna till stor del utjämnas.

Frågan om gångbro till Tumba centrum diskuterades på de första kvar- tersträffarna våren 1977. Många betonade att en gångbro borde byggas, då det skulle underlätta gång- och cykelförbindelserna med Tumba centrum betydligt. Den skulle dessutom minska avståndet till centrum med ca 1 km och utjämna nivåskillnaderna. Gångbron illustrerades i stadsplan vilket inte innebär att den måste byggas, men förutsättningarna för att den ska byggas är relativt stora.

4.3.2. Postanstalt

Avsikten med att lokalisera en postanstalt till Storvreten är att förbättra den dåliga kommersiella servicen. En postanstalt kan inverka positivt på viljan att etablera även annan kommersiell service.

Alla boende har bl. a. genom ett informationsblad beretts möjlighet att yttra sig över var postanstalten bör placeras. Regeringen har beslutat att en postanstalt skall placeras i Storvreten trots att postens regionkontor ti- digare avstyrkt en sådan placering.

AB Botkyrkabyggen har med utgångspunkt i de boendes önskemål plus postens krav på närhet till annan kommersiell service m. m. utarbetat två förslag till lokaler åt postkontoret. Tyvärr har samarbetet med postens

regionkontor inte fungerat som man önskat och något beslut om var och när en postanstalt skall lokaliseras till Storvreten har ännu inte fattats. Eta- blerandet av en postanstalt i Storvreten torde därför inte ske förrän tidigast år 1979.

4.3.3. Servicelägenheter för pensionärer

För att försöka förändra den sneda åldersfördelningen i området har un- dersökts om servicelägenheter för pensionärer kan inrättas i Storvreten. Frå- gan behandlades i huvudsak enbart av projektledaren och projektsekrete- raren.

Nivåskillnaderna i Storvreten medför att bara en liten del av området är tillgängligt för rörelsehindrade. De lämpligaste husen för servicelägenheter är tre punkthus på Odlingsvägen, där inga outhyrda lägenheter finns.

Projektsekreteraren gick igenom de utredningar som kommunen gjort om behovet av servicelägenheter och de fordringar som fanns på utrymmen och omgivning. Diskussioner fördes med socialkontoret om omfattningen av denna service. Då alla fakta pekade på att möjligheterna att inom den närmaste tioårsperioden få servicelägenheter i Storvreten verkade obefintliga lämnade man frågan utan att resa några krav.

4.3.4. Lokalisering av sociala servicecentralen

Socialkontoret initierade en diskussion om att en serviceenhet skulle för— läggas till Storvreten. Man eftersträvade en bättre fungerande socialvård i vid mening.

Orsaken var dels att man ville prova ett nytt sätt att arbeta för att förbättra kontakten med de boende, dels att man var trångbodd i kommunalhuset. På grund av trångboddheten påskyndades ärendet. Från diskussionen i led- ningsgruppen i december 1976 till inflyttningen i nya lokaler i juni 1977 gick bara ca fem månader vilket måste betraktas som mycket snabbt.

Ledningsgruppen beslutade att lägenheter skulle ombyggas till kontor. Efter diskussion om olika lägen beslutades att kontoret skulle inrymmas i ett bostadshus intill det ”centrum” som finns i Storvreten.

På kvartersträffar informerades hyresgästerna om planerna att placera en social servicecentral i Storvreten. Endast några få personer var negativa till en sådan lokalisering.

De lägenheter som togs i anspråk för socialkontoret var delvis outhyrda. De hyresgäster som bodde i de uthyrda lägenheterna erbjöds andra lägenheter och fick ersättning för flyttningskostnaderna. Omflyttningarna kunde genomföras i stort sett utan problem. Däremot kan man i efterhand konsta- tera att utformningen av lokalerna kanske inte blev särskilt lyckad. För att undvika genomgång i trapphus var man tvungen att lägga korridoren i krokar runt trapphusen.

Serviceenheten fick en arbetsbeskrivning att jobba efter som innebar mer utåtriktad verksamhet, men man fick inte tillräckliga personalresurser för att klara av arbetet. Det första halvåret har därför den utåtriktade verk-

samheten varit begränsad. En bidragande orsak till detta har också varit långtidsfrånvaro bland personalen.

På våren 1978 förbättrades personalsituationen och den utåtriktade verk- samheten ägnades mera tid. Regelbundna kontakter upprätthålls nu med skolan och bostadsföretaget och kontakter söks för samarbete med barnavårdscentral och Hyresgästföreningen. Det pågår även försök med gratis juridisk rådgivning.

4.3.5. Förändrade lägenhetsstorlekar

Syftet med att förändra lägenhetsstorlekama var att minska antalet trerums- lägenheter och öka antalet tvårums- och fyrarumslägenheter. I Storvreten består ca 60 % av lägenheterna av tre rum och kök. Av de outhyrda lä- genheterna består ca 95 % av tre rum och kök, medan brist råder på fyror och tvåor. Att tillskapa flera stora lägenheter möjliggör för flera människor att bo kvar i området även om familjen växer. Utflyttningen från området skulle således kunna minskas.

En kostnadsberäkning har gjorts för att göra två stycken treor till en tvåa och en fyra. Kostnaden är ca 25000 kr. Lån kan erhållas till hela beloppet, men några bidrag utgår ej.

Förslag till ombyggnader av lägenheter har behandlats i ledningsgruppen och AB Botkyrkabyggens styrelse. Ledningsgruppen ansåg det värdefullt att ombyggnader skedde och hemställde att kommunen prövade om den kunde stå för kostnaderna. Kommunen hade dock inte möjlighet att besluta om denna typ av ärenden utan ärendet hänsköts till AB Botkyrkabyggen.

AB Botkyrkabyggens styrelse bedömde att det inte var ekonomiskt för- svarbart att genomföra lägenhetsförändringar om inte bidrag utgår. Några åtgärder kommer därför inte att vidtagas för tillfället.

4.3.6. Minigolfbana

Genom att anlägga en minigolfbana avsåg man att öka möjligheterna för människor att träffas.

Diskussioner om minigolfbana påbörjades i november 1976. 1 inlednings- skedet prövades enbart om intresse fanns för att anlägga en bana i Storvreten. På bl. a. kvartersträffarna tillfrågades de närvarande om de ville ha en mi- nigolfbana.

Möjligheterna att dubbelutnyttja sporthallens cafeteria eller badets kiosk undersöktes. Boendemiljödelegationen kontaktades för att få besked om bidrag utgick till minigolfbanor. IFK Tumba förklarade sig vara beredd att driva banan.

Ledningsgruppen beslutade efter omfattande diskussioner att minigolf- banan skulle förläggas intill badet för att möjliggöra att badets kiosk dub- belutnyttjades. Man beslutade också att minigolfbanan bara skulle uppföras om bidrag och lån beviljades av Boendemiljödelegationen.

För att få banan klar till sommaren 1977 påskyndades projekteringsarbetet och ifyllandet av ansökningshandlingar. De handlingar som först insändes till Boendemiljödelegationen var dock inte tillräckligt utförliga, varför beslut

i ärendet inte kunde fattas förrän handlingarna blivit kompletterade. Beslutet blev att kommunen fick bidrag och lån upp till 220 000 kr. Minigolfbanan öppnades för spel i juni 1978.

4.3.7. Odlingslotter

Hyresgästföreningens kontaktkommittéer i Storvreten hade flera år tidigare hemställt om att Odlingslotter skulle anläggas i området. Beslut om att an- lägga lottema i östra Storvreten var redan fattat när projektet startade.

Diskussioner om hur området skulle utformas fördes med parkavdel- ningen. Ett krav var att de inte fick blockera stigarna ut till elljusspåret. Den slutliga utformningen innebar att stigarna fanns kvar, varför inga kon- flikter uppstod på det området.

Vid en genomgång av kolonilottskön framgick att mer än hälften av de köande bodde i småhus. Ledningsgruppen ansåg det fel att så få lotter skulle gå till hyresgäster, varför den hävdade att enbart hyresgäster skulle tilldelas lotter.

Verksstyrelsen som skötte fördelningen av Odlingslotter pekade dock på svårigheterna att göraen sådan fördelning med hänsyn till det befintliga kösystemet samt rättviseaspekten (kommunal likställdhetsprincip). Verks- styrelsen fann dock att man inom ramen för gällande regler kunde tillämpa ett kvotsystem grundat på lägenhetsfördelningen i Storvreten (2100 hy- reslägenheter — 300 småhus).

32 Odlingslotter iordningställdes varav 28 erbjöds hyresgästerna och 4 till köande villaägare.

4.3.8. Kontor i lägenheter

Ett mål har varit att tillskapa arbetsplatser i bostadsområdet och därigenom minska antalet outhyrda lägenheter.

Förutom socialkontoret har två privata företag inrättat kontor i lägenheter. Projektet har inte varit inkopplat på de fall som varit aktuella. Hyres- gästföreningen och AB Botkyrkabyggen har skött frågan separat.

4.3.9. Tennisbanor

En yta för två tennisbanor har funnits intill Storvretenskolan. Ytan har dock enbart använts som upplag för ishockeysargar.

Frågan om att göra banorna brukbara väcktes i kommunfullmäktige. Full- mäktige beslutade att banorna skulle inhägnas och upprustas. Bidrag be- viljades av Boendemiljödelegationen. Tennisbanorna togs i bruk våren 1978.

Alla dessa beslut och åtgärder har skett utanför projektets ram.

4.3.10. Parklekstuga

Projektet ville komplettera lekplatsen i Storvreten med en parklekstuga för att möjliggöra anordnandet av en parklek. Ansökan om bidrag till upp- förandet av parklekstugan hade lämnats till Boendemiljödelegationen innan projektet startade. Besked om hur stort bidrag som beviljats kom under våren 1977. Bidraget var för litet för att kommunen skulle kunna uppföra stugan. Kommunen ansökte om högre bidrag, vilket beviljades hösten 1977. Parklekstugan beräknas uppföras under år 1978.

4.4. Skötsel och driftfra'gor

EJ Belysning CI Nedskräpning D Trädgallring El Tvättstugor Cl Lägenhetsförråd.

4.4.1. Belysning

Storvreten har trafikseparerat gatusystem vilket innebär att gångvägarna är skilda från bilvägarna. Området är vidsträckt med berg och skog mellan olika kvarter. Gångvägarna går därför till stor del i områden, som inte har ”gratisbelysning” från bilvägar eller hus. Dessutom hade kommunen i ener- gisparande syfte haft enbart varannan gatulampa tänd. Många boende ansåg att gångvägarna var alltför mörka och att en bättre gångvägsbelysning skulle förbättra trivseln i området.

Detta önskemål framfördes tidigt i ledningsgruppen. För att skaffa un- derlag för beslut tog projektet kontakt med elverket och gatukontoret. Det visade sig att extrakostnaderna för att ha alla lampor tända belöpte sig till ca 10 000 kr. per år för Storvreten. Förslag om att ”tända upp” den släckta gångvägsbelysningen lades fram till ledningsgruppen i december 1976. Led- ningsgruppen ansåg inte att en upptändning kunde ske förrän energibe- sparingsaspekter och kostnadsfrågorna belysts ytterligare.

Under hösten 1977 beslutades att en upptändning i hela kommunen skulle ske fr.o.m. januari 1978. Diskussionerna i ledningsgruppen torde ha på- verkat beslutet i hög grad även om man i andra områden också krävt en bättre belysning.

4.4.2. Renhållning av parkmark och gångvägar

Många boende har ansett att nedskräpningen i området ökat år från år. AB Botkyrkabyggen har skött kvartersmarken relativt bra, men kommunen har inte kunnat hålla rent på sin mark.

Möjligheterna att förbättra renhållningen diskuterades redan vid de första sammanträdena med ledningsgruppen och har sedan behandlats på ca tio sammanträden. Gatukontoret hävdar att enda sättet att få en bättre ren- hållning är att det anställs fler parkarbetare. En annan lösning är att flera

arbetslösa ungdomar anlitas men då behövs flera arbetsledare. Någon ut- ökning av personalen har inte skett, men en förbättring av renhållningen har ändock märkts under våren 1978.

För att försöka minska nedskräpningen har föreslagits att ca 100 pap- perskorgar ska sättas upp utefter gångvägarna. Hittills har ca tio pappers- korgar uppsatts men än saknas 90 för att rimliga avstånd mellan korgarna ska uppnås. Detta ansåg projektet vara ett misslyckande.

Diskussioner pågår om att lokalisera ett arbetslag av parkarbetare till Stor- vreten. Nu är parkarbetarnas arbetsledare placerad 6 km från Storvreten. Ett arbetslag i Storvreten torde innebära en klar förbättring av skötseln av parkmarken i området.

I april 1978 skedde en omfattande städning av parkområdena. Detta hade inte skett under åren 1976 och 1977. Problemet är således tillfälligt löst, men frågan om kontinuerlig renhållning är fortfarande inte löst, varför risk finns för fortsatta problem med nedskräpning.

4.4.3. Trädgallring

Ett stort antal torra och nedfallna träd finns i Storvreten sedan en längre tid tillbaka. Troligtvis har en stor del av tråden dött i samband med att området byggdes. De torra och nedfallna träden är så många att de förfular naturmarken.

Både AB Botkyrkabyggen och kommunen har uppmärksammats på att en gallring borde ske. Under vintern 1977—1978 har en omfattande gallring skett på både kvarters- och parkmark, varför naturen nu ser mera städad ut.

4.4.4. Tvättstugor

Bristande ordning i tvättstugorna irriterar många boende. Den beror oftast på att hyresgäster inte följer de regler som finns. Till en del beror det på att man inte känner till reglerna och ibland på bristande språkkunskaper. För att undvika detta har AB Botkyrkabyggen översatt ordningsregler och skötselanvisningar till flera främmande språk. Dessa översättningar finns i pärmar i tvättstugorna. Dessutom har träffar genomförts för att ge in- struktion om hur tvättstugorna ska användas. Vid dessa träffar har även tolkar deltagit. Anslutningen blev tyvärr relativt dålig. Efter två träffar be- slutade man därför att inte fortsätta med dem.

4.4.5. Lägenhetsförråd

Ett stort irritationsmoment i Storvreten är inbrott i källarförråden. Många av inbrotten är s.k. okynneslnbrott, där någon eller några tagit sig in i förrådet och rört om utan att egentligen stjäla något.

Dessa inbrott underlättas av förrådens bräckliga konstruktion och av att många förråd samlas i samma låsbara utrymme. Förråden består av s.k. hönsnät och dörrarna kan lätt brytas sönder.

AB Botkyrkabyggen har på prov förstärkt några förråd genom att bekläda

dem med tunn plåt. För att förhindra att dörrarna trots detta bryts sönder har antalet reglar utökats till tre. (En upptill, en mitt på och en nedtill.) Försöket har pågått för kort tid för att kunna utvärderas. Om det slår väl ut avser bostadsföretaget att söka boendemiljöpengar för att genomföra för- stärkningar av ett stort antal källarförråd.

4.5. Kontaktskapande aktiviteter

El Kvartersträffar

Kvarterslokaler

Kvartersgrupper

Utsmyckning av entré Midsommar- och valborgsmässofrrande.

DUBB

Inom Storvreten finns ett brett utbud av fritidsaktiviteter. En stor del av dessa är koncentrerade till skolan och fritidsgården. På kvartersträffarna uttrycktes aldrig några önskemål att detta utbud skulle öka. Däremot öns- kade man att kvartersbunden fritidsaktivitet skulle utökas.

I Storvreten har Hyresgästföreningen disponerat några lokaler. Verksam- heten i dessa har varit begränsad, varför man från AB Botkyrkabyggen flera gånger velat ta tillbaka lokalerna för att hyra ut dem till kommersiell verk- samhet.

När kravet på lokaler i kvarteren kom upp var därför AB Botkyrkabyggen först tveksamt, därför att man ansåg att de befintliga lokalerna skulle ut- nyttjas bättre innan nya lokaler tillskapades. Då de befintliga lokalerna tyvärr finns i de kvarter där den minsta aktiviteten fanns innebar detta att en utökad verksamhet i lokalerna svårligen kunde ske.

Områdesförvaltarna var ofta med på träffarna och ett bra samarbete hade etablerats mellan projektet och dem. Därför kunde provisoriska lokaler an- skaffas i de kvarter där flera aktiva hyresgäster var beredda att ansvara för lokalerna. Utan områdesförvaltarnas positiva inställning hade troligtvis inga nya lokaler tillkommit, vilket i sin tur förmodligen inneburit att kvar- tersgruppema inte hade kunnat fungera så bra som de gjorde.

Under projekttiden har sju lokaler tillkommit vilket gör att det nu finns elva lokaler som disponeras av Hyresgästföreningen. Då inga stora resurser fanns för att anordna lokaler och många kvarter saknade lokaler har bl. a. cykelrum och lägenheter fått upplåtas som kvarterslokaler. Miljöbidrag kom- mer att sökas för att tillskapa ändamålsenliga lokaler i varje kvarter. Ut- rustningen till lokalerna har anskaffats av de boende. AB Botkyrkabyggen stod för färg och låsbyte medan hyresgästerna fick göra arbetet själva och skaffa utrustning och inredning.

Arbetet med att rusta upp lokalerna innebar att kvartersgruppema sta- biliserades, då det tvingade de boende att träffas. En positiv följd av arbetet var också att de boende kände att de fick och kunde påverka sin närmiljö.

I kvarterslokalerna har i första hand verksamhet för barn bedrivits. En hund- och hästklubb har t. ex. bildats på en gård. På en annan gård har man haft barnteater och arrangerat luciafirande, maskerad, småpyssel osv. För tonåringarna har diskotek anordnats och lokalerna har disponerats enbart som samlingspunkt utan krav på verksamhet.

4.5.1. Kvartersträffar

Ett bostadsområde med 2 100 lägenheter är för stort för att man ska kunna få en gemenskapskänsla. Om det dessutom är vidsträckt som Storvreten försvåras kontaktmöjligheterna. Flera föreningar, däribland Hyresgästför- eningen, har försökt samla alla boende i Storvreten till möten. Oftast har endast ca 20 personer kommit. För att försöka nå flera personer delade projektet in området i tio ”kvarter” för vilka möten hölls i en lokal, som låg i eller i anslutning till kvarteret. Hyresgästföreningen erbjöds att arrangera träffarna men tackade nej då den inte ansåg sig ha tillräckliga resurser.

Antalet deltagare per träff var 10—20 vilket innebar att sammanlagt ca 120 nåddes. Målet att nå flera boende uppfylldes därför.

Varje kvarter har haft två träffar en våren 1977 och en hösten 1977 — men många kvarter har haft ännu flera träffar. Träffarna medförde att boende inom kvarteret träffades och lärde känna varandra. Detta ledde i sin tur till att kvartersgrupper bildades i de flesta kvarteren.

Till mötena inbjöds förutom hyresgästerna samtliga intressenter från pro- jektet. Tyvärr deltog enbart Hyresgästföreningen och AB Botkyrkabyggen trots att de andra intressenterna sade sig vilja delta i träffarna.

Samtliga träffar var gemytliga och mycket lyckade. De flesta som deltog i träffarna kom för att de ville förbättra sin boendemiljö, varför ofta konkreta förslag framlades.

De personer som kom till träffarna verkade vara en ”mellangrupp” av aktiva hyresgäster, som inte var föreningsaktiva. Det var alltså personer som hade tid och ork att satsa på boendet och var beredda att arbeta vidare. De tycktes ha en stark förankring i sitt kvarter och relativt många kontakter med grannarna. Det var troligen en bra utgångspunkt för fortsatt hyres- gästarbete. De föreningsaktiva och den ”passiva” gruppen nåddes inte.

Kvartersgrupper bildades. För att dessa grupper skulle kunna fungera be- hövdes lokaler i kvarteret och att hyresgästerna fick möjlighet att själva aktivt påverka den gemensamma miljön.

4.5.3. Kvartersgrupper

Bildandet av kvartersgruppema har skett på olika sätt. Två grupper existerade redan innan projektet startade men de flesta har bildats i samband med kvartersträffarna. En grupp tillkom t. ex. för att de boende ville utsmycka en port.

Samtliga grupper har betytt mycket för att öka trivseln i området. Grup- perna har arbetat olika mycket och haft olika slags aktiviteter bl. a. beroende på hurdan lokal man disponerar. Många av grupperna har börjat sina ak- tiviteter genom att iordningställa de lokaler de fått disponera. Alla grupper har deltagit i arbetet med förslag till boendemiljöförbättringar.

I tre kvarter har buskar rivits bort och de boende har själva planterat blommor. I flera kvarter har gårdsfester arrangerats med bl. a. korvgrillning, lekar och tävlingar. I ett kvarter samordnade man flyttning av parkbänkar och en sandlåda till en soligare plats med en gårdsfest.

Under vintern 1978 har fem kvarter Spolat isbanor. Intresset från de boende att sköta banorna har varit stort och oftast har barn och tonåringar övertagit det mesta av jobbet.

Varje kvartersgrupp har arrangerat städning av kvarteret och dess om- givning minst en gång. Behovet av sådana städningar är stort och en klar skillnad märks mellan de kvarter där det finns kvartersgrupp och sådana som saknar grupp.

Inför valborgsmässofrrandet 1978 engagerades kvartersgruppema för att plocka ris och ved till brasan. Över 100 vuxna personer ställde upp och brasan blev nästan för stor.

Efter den grova städningen av papper, skräp och ris har många velat gå vidare med en ”finstädning”. Genom överenskommelse mellan AB Bot- kyrkabyggen och Hyresgästföreningen har varje kvartersgrupp fått tillgång till krattor, räfsor och Spadar.

Dessutom har grupperna arbetat med bl.a. följande:

ansvaret för provisoriska uteduschar och slangar småbarnslek julpyssel gemensamt i lokalen diskotek för kvarterets barn teaterverksamhet möten och träffar om aktuella frågor i kvarteret.

DDDDDD

Det finns nu grupper i alla kvarter. Gruppernas storlek och stabilitet varie— rar men ingen grupp har ännu självdött. För att bl. a. kunna samordna de olika kvartersgruppemas aktiviteter har målsättningen varit att någon aktiv i kvartersgruppema även ska ingå i kontaktkommittén. Denna mål- sättning har uppnåtts för alla utom en kvartersgrupp. AB Botkyrkabyggen och Hyresgästföreningen har vid två tillfällen sammankallat representanter för samtliga grupper för att diskutera gemensamma problem rörande bl. a. lokaler, verktyg och kontakter med bostadsföretaget. Regler för dessa äm- nesområden har utformats gemensamt och godkänts av AB Botkyrkabyggen och Hyresgästföreningen.

4.5.4. Utsmyckning av entré

Initiativet till att utsmycka en port togs av ABF, som ville pröva ett an- norlunda sätt att anordna en studiecirkel.

Genom projektet sammanträffade ABF, AB Botkyrkabyggen och Hyres- gästföreningen för att diskutera möjligheten att anordna en studiecirkel för att utsmycka en port. Alla enades om att ett försök skulle göras i en relativt nedsliten port där grannkontakterna inte var speciellt goda.

AB Botkyrkabyggen ställde en lokal till förfogande samt bekostade grund- målning och material för cirkeln.

ABF engagerade en konstnär som cirkelledare. Hyresgästföreningen kon-

taktade hyresgästerna för att intressera dem för cirkeln samt tog in an- mälningar från dem som var intresserade. Storvretenprojektet bekostade deltagarnas anmälningsavgifter.

Cirkeln startade hösten 1977 och var klar våren 1978. Alla familjer utom en deltog i arbetet att utsmycka porten. Porten blev mycket trivsam med målningar av sommarlandskap. Grannkontaktema blev mycket goda, då alla deltog i samma arbete och lärde känna varandra. Cirkeln kom att utgöra grunden till den kvartersgrupp som sedan bildades. Erfarenheterna från cir- keln har lett till att en ansökan om miljöförbättringsbidrag till utsmyckning av ytterligare tio portar i Storvreten har inlämnats till Boendemiljödele- gationen.

4.5.5. Valborgsmässoflrande

Valborgsmässofrrandet arrangerades första gången 1977 av Hyresgästför- eningen med hjälp av projektet. Ca 600 personer kom och tittade på elden, lyssnade på musiken och köpte korv. Valborgsmässofrrande genomfördes även 1978 och planeras ske varje är.

4.6. Miljöförbättringar

Behov finns att förbättra närmiljön bl. a. genom att anskaffa flera lokaler, förhindra biltrafik och förbättra lekmiljön.

Förslag till förbättringar framfördes på kvartersträffarna våren 1977, och under hösten 1977 beslutade AB Botkyrkabyggen att göra en stor satsning på att förbättra miljön under förutsättning att reglerna för boendemiljö- bidragen ändrades så att 75 % av kostnaderna kunde erhållas i bidrag. En arkitektfirma fick i uppdrag att tillsammans med de boende utarbeta förslag till förbättringar. Ett färdigt förslag skulle vara klart senast i juli 1978.

Kvartersgrupperna har deltagit mycket aktivt i arbetet. Varje kvarter har haft två—fem träffar om miljöförbättringsförslagen. Vid dessa möten här de anlitade arkitekterna deltagit.

Arbetet har framskridit så långt att detaljprojektering och kostnadsbe- räkning nu kan ske. Om bidrag beviljas beräknas de första åtgärderna kunna vidtagas under hösten 1978. Hela arbetet med miljöförbättringarna kan inte beräknas vara klart före år 1980.

Ansökan om bidrag till utsmyckning av tio portar till i Storvreten har som tidigare nämnts inlämnats till Boendemiljödelegationen.

Ett genomgående önskemål har varit att permanenta lokaler skall tillskapas i varje kvarter. Dessutom finns förslag om att bygga in de genomgående portarna med pergolor och dylikt, att utsmycka flera entréer, att måla de grå socklarna i snyggare färger, att byta ut ”taggbuskar” mot bärbuskar, att plantera träd, buskar och blommor, att tillskapa Odlingslotter, förbättra lekutrustningen, tillskapa grillplatser med regnskydd m.m.

4.7. Information

Många områden av Storvretens typ drabbas av oförtjänt dåligt rykte då enbart de negativa sidorna uppmärksammas och uppförstoras. Ryktet in- nebär också att många som bor i området får en negativ attityd trots att de inte själva upplevt t. ex. störande grannar. Ett exempel på detta är att vid kvartersträfl'arna påpekade de flesta att just deras område var lugnt, men i andra delar av Storvreten var det säkert bråkigt. Eftersom alla ansåg sitt kvarter lugnt kan man undra var bråket förekom. Förklaringen torde vara att minsta bråk uppförstoras till orimliga proportioner, så att även de som bor i ”bråkiga" kvarter inte känner igen beskrivningen.

En uppgift för projektet var därför att ge en balans i informationen genom att också visa på de positiva sidorna.

Genom att visa på områdets alla positiva sidor har attityden ändrats och många ”vågar” tala om att de trivs, vilket i sig kan skapa trivsel för flera. Orken och intresset för att förbättra området torde vara större när man inte alltid får höra hur dåligt området är. Genom att många fått en positiv attityd till området har också bl. a. samarbetet med bostadsföretaget kunnat förbättras, eftersom många kontakter nu tas inte bara för att klaga utan även för att föreslå förbättringar. Det dåliga ryktet har därför successivt förbättrats och många har enligt projektet ändrat sin negativa inställning.

Projektet har enligt projektsekreterarens mening haft stor betydelse för att ändringen från en negativ till en positiv attityd ägt rum. Problemet med dåligt rykte är för tillfället därför begränsat, men risk finns att det kommer tillbaka om man inte aktivt arbetar för att de positiva sidorna uppmärksammas. Massmedia har en tendens att alltid framhäva de negativa sidorna.

Vid flera tillfällen kontaktades kommunens informationskontor, som ut- arbetade pressinformation om händelser i Storvreten. I alla fall utom ett tog de lokala tidningarna in artiklarna. I några fall tog tidningarna direkt- kontakt för att skriva om projektet. Ca 20 positiva artiklar har skrivits om Storvretenprojektet. Förutom artiklar som beskrivit hela projektet har man skrivit om utsmyckningen av en port, kolonilotterna, minigolfbanan, gårds- festerna, kvartersgruppema och boendemiljöpengarna.

Dessa skriverier har klart påverkat de boendes attityd till sitt eget område. Det anser många som har kontinuerliga kontakter med de boende.

Informationen till och från de boende har huvudsakligen skett genom kvartersträffar. Dessutom har ett flygblad delats ut med information om projekt och uppmaning till de boende att ta kontakt med projektsekreteraren. Kontakter med föreningar och personal i skolan och barnstugorna har också bidragit till informationsutbyte. För att nå skolbarnen har samarbete skett med fyra klasser på låg-, mellan- och högstadierna. Dessa har gjort en mindre enkät och en utställning.

AB Botkyrkabyggen har klassvis informerat samtliga femte- och sjätte- klasser om kostnader för vandalisering.

5 Projektets konsekvenser för olika problemområden

5.1. Outhyrda lägenheter

Andelen outhyrda lägenheter ökade successivt i Storvreten från 4,4 % den 1 oktober 1973 till 19,1 % den 1 november 1976. Projektet startade den 1 november 1976 och från och med då har andelen outhyrda lägenheter successivt minskat till 8,4 % den 1 april 1978. Projektets betydelse i detta sammanhang kan inte klart anges då den allmänna bostadssituationen i Stockholmsområdet förändrats under projekttiden. Andelen outhyrda lä- genheter har minskat i hela regionen. Då minskningen i Storvreten till stor del beror på en kraftigt minskad utflyttning kan dock antas att projektet haft en viss betydelse.

5.2. S tor omflyttning

Omflyttningen uppskattades före projektet till ca 30 % per år. En un- dersökning har senare visat följande.

År Omflyttning, % 1975 17,5 1976 19,1 1977 9,1

En markant minskning har således skett. Erfarenheterna hittills tyder på att omflyttningen kommer att ligga på samma nivå 1978 som 1977.

5.3. Skadegörelse

Några säkra uppgifter om kostnaderna för skadegörelse före och under pro- jekttiden finns inte varför en objektiv jämförelse inte kan göras. Däremot har områdesförvaltarna, skolledningen och aktiva hyresgäster uppfattningen att skadegörelsen minskat märkbart under projekttiden.

5.4 Anonymitet främlingskap

Ett stort problem i stora nybyggda områden är anonymiteten och främ- lingskapet mellan de boende. Projektet har inriktat en stor del av resurserna på att minska anonymiteten. De kvarterslokaler och kvartersgrupper som tillkommit har i hög grad medverkat till att minska anonymiteten. Genom att de boende får ansvar för viss gemensam utrustning har intresset för kvarteret och de boende där ökat, vilket har medfört bättre grannkontakter enligt projektet. Den bättre grannkontakten plus det ökade ansvaret har också, anser man, medverkat till att förstörelsen minskat.

Många har därför fått en hemkänsla i sitt kvarter och därmed börjat trivas bättre. Projektet har naturligtvis inte nått alla hushåll, varför anonymitet och främlingskap fortfarande finns i området. Med den begränsade tid och de begränsade resurser som funnits kan dock anses att ett bra resultat nåtts

inom detta problemområde. Förhoppningen är att den grannskapskänsla som uppstått hos de aktiva i kvartersgruppema ska sprida sig till allt fler.

5.5. Kommersiell service

Under projekttiden har inte den kommersiella servicen förbättrats. Arbetet med att få en postexpedition placerad i Storvreten har ännu inte gett något resultat. Problemen med dålig kommersiell service kvarstår således.

5.6. Allmänt

Storvretenprojektet har inte, som framgår av ovan redovisat material, kun- nat få det ekonomiska stöd från kommunen som projektet önskat. På grund av kommunens hårt ansträngda ekonomi har inga extra resurser kunnat avdelas för projektet, utan alla åtgärder från kommunens sida har skett inom ordinarie budgetramar. Detta har inneburit att de olika förvaltningarna trots god vilja inte kunnat genomföra åtgärder som vore önskvärda. En om- prioritering av resurserna från andra bostadsområden till Storvreten har man inte ansett sig kunna göra då Storvreten inte är det enda problemområdet i Botkyrka. Det är mot den bakgrunden man bör se projektets uppläggning och genomförande. Stora dyra investeringar typ gångbro till Tumba centrum, ny fritidsgård m. m., som de boende framfört önskemål om, har det inte funnits pengar till utan projektet har fått inrikta sig på åtgärder av mindre kostnadskrävande slag.

Projektet har därför blivit mycket beroende av frivilliga insatser från de boende. Kvartersträffar, -lokaler och grupper har nu blivit ryggraden i pro- jektet. Genom välvillig inställning från Hyresgästföreningen och från AB Botkyrkabyggen har kvartersgruppema fått möjlighet att verka inom relativt vida ramar. Detta i sin tur har medfört att flera boende varit beredda att aktivt arbeta inom kvarteren för bättre gemenskap och miljö.

Att så många boende varit beredda att ställa upp för att förbättra ge- menskapen i kvarteren var en överraskning då tidigare erfarenheter från bl. a. Hyresgästföreningens möten inte visat på något större intresse. Bl. a. har det varit svårt att rekrytera folk till kontaktkommittéerna.

Varför så många nu är beredda att arbeta kan inte sägas med säkerhet, men två skäl torde betyda mycket. Området har brutits ner till kvarter vilket är mera gripbart än hela området och många har nu bott så länge i området att de anser det lönt att satsa på boendemiljön. Från början är inte många klara över att de ska bo kvar, men när de rotat sig, barnen börjat i skolan osv. antar de att de troligtvis kommer att bo kvar även i fortsättningen.

Att så många kvartersgrupper ”överlevt” torde bero på att de kunnat verka i ett gynnsamt klimat, då AB Botkyrkabyggen, projektet och Hy- resgästföreningen stöttat deras krav inom rimliga gränser.

Kontaktkommittéerna har mött betydligt hårdare motstånd från AB Bot- kyrkabyggen när det gällt att få lokaler, verktyg, tillåtelse att göra eget arbete osv. än vad arbetsgrupperna nu fått. Det har i sin tur lett till att några

kvartersgrupper tyckt att kontaktkommittéerna inte gjort något, vilket mot denna bakgrund framstår som orättvist. Trots detta har alltså kontaktkom- mittéerna varit beredda att stötta kvartersgruppema i deras arbete.

De mest aktiva i kvartersgruppema tycks ha många grannkontakter och stor betydelse som opinionsbildare. Så länge som de sett positivt på arbetet har de alltså spritt en positiv attityd i området vilket betytt mycket, men risken finns att om de ser negativt på möjligheterna att påverka sitt boende så sprids deras negativa attityd till andra boende.

Den positiva attityden hos de boende motsvaras av en liknande atti- tydförändring hos AB Botkyrkabyggen som intagit en mycket positiv attityd till kvartersgruppemas arbete. Detta har lett till att samarbetet mellan hy- resgäster och bostadsföretag förbättrats avsevärt.

Tidigare har bostadsföretaget varit skeptiskt inställt till att delegera ansvar till hyresgästerna, nu är det nästan pådrivande för att ännu mer ansvar ska överflyttas till hyresgästerna.

Projektet kan därför sägas ha öppnat vägen för medinflytande för hy- resgästerna. Hur långt detta kommer att gå är svårt att förutsäga då inga beslut eller avtal finns.

Projektet torde ha haft en stor betydelse för att minigolfbanan, odlings- lotterna och boendemiljöförbättringsarbetet kommit till stånd, även om t. ex. boendemiljöarbetet initierades av AB Botkyrkabyggen.

Bland det mest positiva som hänt med Storvretenprojektet är att så många människor engagerat sig i kvartersgrupper. Minst 200 personer är nu med i någon grupp. Uppskattningsvis har ca 500 personer deltagit i någon verk- samhet som kvartersgruppema anordnat.

Samtliga grupper har som övergripande mål att skapa gemenskap inom sitt kvarter. Då det inte finns någon patentlösning på hur man skapar sådan gemenskap har de olika grupperna sökt sig fram på olika vägar.

För att kunna fortsätta att ge positiv information borde konkreta åtgärder typ anläggande av lokaler och dylikt komma till stånd snart, eftersom risken annars finns att den positiva informationen upplevs som bara prat utan verklighetsförankring.

Trots att det är svårt att mäta attitydförändringar torde just den förändrade attityden ha betytt mycket mer än vad många andra åtgärder skulle ha kunnat göra för att uppnå målet att öka trivseln i området. Dvs. en i och för sig bra satsning på t. ex. fritidsverksamhet torde ge litet utbyte om den inte följs upp av information.

Bilaga 2 Borås

1 Befolkningsutveckling och bostadsbyggande

Folkmängden i Borås ökade i slutet av 1960-talet. Från 104 500 invånare år 1967 ökade kommunen till 107 500 invånare år 1970. Under perioden 1971—1974 har däremot en minskning av befolkningen skett med ca 2 000 personer. Det är framför allt åldersgruppen 20—29-åringar som i hög ut- sträckning flyttat från kommunen. Detta har givetvis fått konsekvenser för efterfrågan på lägenheter.

Befolkningsutvecklingen är kopplad till den speciella näringslivssituatio- nen i Borås. Denna karakteriseras av att en mycket stor andel av de sysselsatta arbetar inom tillverkningsindustrin och då speciellt inom tekoindustrin. Den- na svarar för 1/3 av sysselsättningen totalt. Alltsedan 1960-talets mitt har tekosysselsättningen minskat. Under perioden 1965—1976, dvs. under elva år, sjönk antalet tekoanställda med 8 500 personer. Tillväxten inom övriga branscher kompenserade detta bortfall endast till knappt hälften.

Bostadsförsörjningsplaneringen i mitten och slutet av 1960-talet byggde på den stora inflyttningen och en betydande överefterfrågan på bostäder. I befolkningsprognoserna uppskattades antalet invånare år 1980 till 120 000 invånare. Bostadsbyggnadsbehovet beräknades till ca 1 600 lägenheter per år. Med lägre kvottilldelning än det beräknade behovet prioriterades mindre och medelstora lägenheter i flerfamiljshus. Lägenheter om 4 rok eller större byggdes huvudsakligen i form av småhus.

Under perioden 1967—1974 har i genomsnitt närmare 1200 lägenheter per år färdigställts i Borås. Nästan 40 % av bostadsproduktionen har avsett småhus. Småhusproduktionen har nästan helt och hållet skett i enskild regi och omfattat lägenheter bestående av 4 rok eller större. Inom flerfamiljs- hussektorn har de allmännyttiga företagen svarat för drygt hälften av pro- duktionen och de enskilda byggherrarna för drygt en tredjedel. I flerfa- miljshusproduktionen var över 60 % av lägenheterna bestående av 2 rok eller mindre. Ca 30 % av flerfamiljshuslägenheterna består av 3 rok. Mindre än 10 % består av 4 rok eller större.

Det största sammanhängande bostadsområde som uppfördes under pe- rioden var Hässleholmen, med mer än 2 500 lägenheter i flerfamiljshus. Byggandet av delar av området uppsköts när befölkningsutvecklingen stag- nerade och antalet outhyrda lägenheter ökade. Detta torde vara en av för- klaringarna till den stora andelen smålägenheter, då de uppskjutna delarna av Hässleholmen var avsedda att innehålla en högre andel större lägenheter.

Kommunen planerar nu för en folkmängd i slutet av 1985 99000 invånare. För tioårsperioden 1978—1988 räknar kommunen i bostadsbygg- nadsprogrammet med att bygga ca 300 nya lägenheter i småhus per år. Programmet upptar för åren 1978—1983 ca 120 lägenheter per år i flerfa- miljshus.

2 Hässleholmen

Bostadsområdet Hässleholmen byggdes mellan åren 1967 till 1974. Om- rådet bebyggdes av tre olika bostadsföretag nämligen Stiftelsen Boråshem, AB Bostäder och AB Boråsbyggen. Stiftelsen avbröt byggandet av åtta hus med sammanlagt ca 230 lägenheter. Företaget hade då byggt två suterränghus med sammanlagt 410 lägenheter fördelade på 41 % 1:or och 59 % 2:or. I de planerade men ej byggda husen skulle ha byggts 3:or och 4:or men även ytterligare ett antal 1:or.

AB Boråsbyggens bostadsbestånd förvaltades till en början av Riksbyggen men då det numera är övertaget av AB Bostäder kommer i fortsättningen ingen åtskillnad mellan dessa företag att göras. Alla uppgifter kommer att redovisas på AB Bostäder.

AB Bostäder har ett antal olika hustyper i sitt bestånd, sjuvåningshus, fyravåningshus, trevåningshus med vissa lägenheter i suterrängplan, två- våningshus och hyreshus.

Inom området finns totalt 2 691 lägenheter fördelade på 658 lzor (24,5 %), 1099 2:or (40,8 %), 748 3:or (27,8 %) och 186 4:0r (6,9 %). Andelen lä- genheter bestående av 2 rok eller mindre är hela 65,3 %. Befolkningen i Hässleholmen är i förhållande till centralortens mycket ung. Ca 33 % av alla boende i Hässleholmen är i åldern 0—14 år mot ca 18 % för hela tätorten. Invandrarandelen i bostadsområdet, ca 30 % , är också högre än för hela tätorten där den totalt uppgår till ca 12 %. I vissa delar av Hässleholmen är invandrarandelen mellan 40 och 50 %. Av invandrarna

är ca 90 % från Finland.

Hässleholmen ligger ca 4 km från Borås centrum. Närmaste större centrum ligger i ett angränsande bostadsområde, Hulta, ca 2 km från Hässleholmen. Vid planeringen av de två bostadsområdena förutsattes att Hulta centrum även skulle betjäna de boende i Hässleholmen. Servicen var därför från början mycket begränsad i Hässleholmen, men den har efter hand förbättrats. I dag finns där bl. a. livsmedelsbutik, damkonfektion, dam- och herrfrisör, post och bank. Kommunal service finns i form av barnavårdscentral, sjuk- gymnast, servicecenter för pensionärer, förskolor samt låg-, mellan- och hög— stadieskola. Området har också en fritidsgård och en kyrkolokal samt ett stort antal lokaler som disponeras av föreningar för klubbverksamhet. Hy- resgästföreningen har lokaler för mer allmän fritidsverksamhet.

Förbindelsen mellan Borås och Hässleholmen upprätthålls med bussar. Res- tiden är ca 10 minuter.

Busslinjerna går till Södra torget, som ligger centralt i Borås och är 10- kaltrafikens knutpunkt. Därifrån går bussar åt alla håll. På dagtid anses kommunikationerna bra, något sämre på kvällar och helger. Det är inga klagomål på busstiderna från hyresgästerna.

Dessutom ligger Hässleholmen ganska centralt. Det tar endast ca 30 mi- nuter att gå till centrum. En del servicefunktioner, t. ex. lasarettet, ligger några minuters promenad från området. Pensionärerna på pensionärshemmet Bodaklint och i pensionärslägenheterna har förutom tillgång till färdtjänsten en extra busslinje. Mellan Bodaklint och en av busshållplatserna går på vardagama en särskild buss, som är anpassad till de ordinarie busslinjemas tidtabeller. Det är ett försök som betalas av kommunen. Försöket skall eventuellt permanentas.

Restiderna till arbetsplatserna är svårare att beräkna. Borås har egentligen inte något dominerande industriområde utanför tätorten, utan flera tex- tilfabriker och andra stora arbetsplatser ligger centralt. Ett industriområde ligger sydost om Hässleholmen, nästan inom gångavstånd. Sämst till ligger industriområden väster och norr om staden. En resa dit med buss tar 30—45 minuter.

Bebyggelsen i Hässleholmen är belägen på en sluttning och i området finns höjdplatåer vilket gör lekmiljön för de mindre barnen relativt intressant. Lekplatserna används inte särskilt mycket. De redskap som erbjuds är gunga, käna, sandlåda och ibland en klätterställning. Det saknas bord och bänkar och växtligheten består ofta av taggbuskar.

En omfattande förändring har skett i två kvarter i samband med för- bättringsarbeten med stöd av bidrag från Boendemiljödelegationen.

Barnen i Hässleholmen har god tillgång till natur och mindre skogspartier. Det finns också några bollplaner som bostadsföretaget spolar på vintern.

] området finns en idrottshall med plats för gymnastik och de flesta bollspel. I anslutning till sporthallen finns en uppvärmd gräsplan för fotboll, flera grusplaner samt asfaltytor med löparbana, handbollsplan m. m. Detta om- råde ligger bredvid områdets högstadieskola och används mycket av denna. Låg- och mellanstadieskolan, som också finns i området, har en egen, mindre gymnastikhall, som i viss omfattning kan användas under kvällstid. På fritidsgården finns möjligheter till styrketräning och bordtennis och utanför gården finns en tennisbana. I en källarlokal på gården bedriver en förening styrketräning.

Det finns också ett motionsspår i områdets södra del. Mindre bollplaner

finns utplacerade på några platser i området. Ett av Borås bästa friluftsom- råden finns inom gångavstånd. Där ligger en fritidsstuga med dusch och bastu, flera motionsspår, skidspår, badsjö samt utrustning för styrketräning. Några närbelägna småsjöar har fått ädelfisk inplanterad för sportfiske.

Hässleholmen är välförsett med möjligheter till rekreation och idrott. Si- tuationen är emellertid inte så ljus som den kan verka. Inomhushallen an- vänds nästan helt av föreningar på kvällarna och det är tvivelaktigt om särskilt många av de föreningsaktiva kommer från Hässleholmen. Det hän- der att fritidsgården inte har någon tid i hallen och att det inte har varit möjligt att få någon tid till ungdomar från bostadsområdet. Det troliga är att anläggningarna i Hässleholmen till stor del används av folk som inte bor där och att de därför inte är en sådan tillgång för de boende som de borde vara. Samtidigt blir den övriga befolkningen i Borås bekant med Hässleholmen, vilket måste anses positivt.

Antalet arbetsplatser i området är enligt FoB-75 ca 950, företrädesvis inom skola, barnomsorg och åldringsvård. Inom tillverkningsindustri finns ca 300 arbetstillfällen. Dessa arbetsplatser ligger inom stadsdelen Hässleholmen men inte direkt i bostadsområdet. På gångavstånd ligger dessutom lasarettet som är en stor arbetsplats. I övrigt arbetar den övervägande delen av de boende i Hässleholmen inom industrin, framför allt tekoindustrin.

l Hässleholmen finns en kvarterspolis vilket betraktas som en klar till— gång. Han arbetar som en vanlig polis, dvs. bär kommunikationsradio och gör ingripanden med rapporteringsskyldighet, men avsikten är att han ska ha en mer förebyggande inriktning i sitt arbete. Han ska fotpatrullera och hålla kontakt med de boende och institutioner i området. Han har en lokal i området, där han har mottagning två gånger per vecka.

Från alla, möjligen med några undantag i ungdomsgruppen, har det visats uppskattning över att det finns en kvarterspolis. Han arbetar praktiskt och informellt. Han deltar i möten, löser uppkomna problem och har god kän- nedom om området. Många anser dock att han syns alltför sällan och ensam kan han inte åstadkomma så mycket för att förhindra brottslighet. Häss- leholmen dras med relativt svåra problem vad gäller stölder (bilinbrott, bilstölder, källarinbrott), skadegörelse och lägenhetsbråk.

Fastighetsförvaltningen för det ena bostadsföretaget i området sker genom områdeskontoret med 43 anställda enbart för Hässleholmen, Man tillämpar funktionsindelning, men försöker ha fastighetsskötare som hela tiden går i samma kvarter. Systemet har funnits i fyra år.

Det andra företaget har centralt placerade vicevärdar. Det finns två or-

dinarie fastighetsskötare i ett kvarter och dessutom rör sig fyra fastighets- skötare mellan olika områden. Till detta kommer särskilda reparatörsgrupper som via servicebilar sköter hela fastighetsbeståndet.

Hyresgästerna framför ibland klagomål på skötseln av fastigheterna och på fastighetsskötarnas sätt att arbeta. Somliga menar att fastighetsskötarna inte gör någonting och menar att det var bättre förr. De klagar över att det inte går att be fastighetsskötarna göra något (fastighetsskötarna har inte skyldighet att ta emot anmälningar), utan de måste alltid vända sig till områdeskontoret. Många hyresgäster har uttalat önskemål om att få tillbaka ”hustomtarna” och efterlyser över huvud taget bättre kontakt med bostadsbolaget. De anser att det finns behov av en Vicevärd. Fastighets- förvaltama har å sin sida menat att ett konkret resultat av projektarbetet är väsentligt förbättrade kommunikationer mellan dem och de boende. Mel- lan anmälan och åtgärd tar det maximalt två år tre dagar och majoriteten av de boende får nog anses nöjda med fastighetsskötseln.

Förrådsutrymmena är placerade huvudsakligen i källarna. Varje lägenhet, med enstaka undantag, har ett förråd och en matkällare i AB Bostäders fastighetsbestånd. I vissa hus finns motsvarande utrymmen på vinden.

Förråden har väggar av nät och det har uppkommit stora stöldproblem. De används därför endast som förvaringsplats för mindre värdefulla saker. Kvarterspolisen försöker bevaka källarna extra noga, men det har hittills inte gått att minska stölderna. Detta är hyresgästerna mycket missnöjda med. Samma svårigheter har man med cykelrummen. Företaget har dis- kuterat att ordna med uppställningsplats för cyklar och mopeder i parke- ringsdäcken. Där skulle man eventuellt kunna anordna mindre bås mot betalning.

Ett av bostadsföretagen anser att förslitningen är avsevärt större i Häss- leholmen än i andra områden. Det mesta av reparationerna gör företaget självt. Den tyngsta posten är iordningställandet av lägenheter som följd av den höga omsättningen av hyresgäster. Det har inte förbättrats under projekttiden bortsett från den minskade förslitning som blev följden av att en ungdomslokal öppnades i ett kvarter. Under julhelgen, då lokalen var stängd, skedde en ganska omfattande skadegörelse i några källare i kvarteret. Projektet sammankallade de ungdomar som deltagit i skadegörelsen, deras föräldrar, bostadsföretaget, kvarterspolisen och några fältassistenter för dis- kussion kring det som hänt. Ungdomarna gick med på att betala vad de förstört och det hela klarades upp utan anmälningar och utredningar.

Det andra bostadsföretaget anser inte att förslitningen är större i Häss- leholmen än i företagets övriga bostadsbestånd. Förhållandena har dock tidigare varit sämre.

Ett av bostadsföretagen anser att det är fler störningar och klagomål i Häss— leholmen än i andra bostadsområden. Klagomålen gäller grannars störande levnadssätt, källarinbrott osv. I ett kvarter har emellertid en förbättring upp- nåtts då ungdomarna fick en egen lokal och inte längre använder trapp- uppgångarna som uppehållsplats. I övrigt anser man det svårt att bedöma om projektet bidragit till någon påtaglig förbättring, men en viss förbättring tycker man sig märka.

Det andra bostadsföretaget anser att situationen i Hässleholmen numera är ungefär densamma som i övriga kommundelar. Den har dock varit av- sevärt sämre. Orsakerna till förbättringen anser man vara två: dels har om- byggnaden till större lägenheter, 4:or och Szor, medfört en bättre hus- hållssammansättning, dels tar man numera alltid personlig kontakt med dem som utsatts för klagomål och försöker klara ut problemen genom samtal och träffar med grannarna. På det här sättet reder man ut en mycket hög andel av Störningarna. '

Ingripande enligt nykterhetsvårdslagen och barnavårdslagen förekommer i stor utsträckning i Hässleholmen. Andelen socialhjälpstagare är hög.

Socialkontoret har startat verksamhet för alkoholister. En anställd har, med en lägenhet i Hässleholmen som utgångspunkt, gruppverksamhet samt hjälper till med olika praktiska saker. Man beräknar att det i området finns minst ett trettiotal boende med behov av sådan hjälp. Projektet har i viss utsträckning deltagit i diskussionerna kring verksamheten.

Som en indikator på att det fanns problem av olika slag i Hässleholmen sågs det faktum att bostadsområdet innehöll ett stort antal outhyrda lä- genheter. Orsaken till problem med outhyrda lägenheter sammanfattas i projektbeskrivningen som:

hög omflyttningsfrekvens ålderssegregerad befolkning hög andel boende utan lokal förankring hög andel invandrare dåligt rykte förslumningstendenser felaktig lägenhetssammansättning dålig yttre miljö.

DDDDDDDD

3 Åtgärder före projektets start

Vid projektets start i december 1976 hade vissa åtgärder för att komma till rätta med problemen initierats. Med anledning av en motion till kom- munfullmäktige tillsattes en samrådsgrupp, sedermera kallad Bostadssociala kommittén, för att studera utvecklingen på bostadsmarknaden och framlägga förslag till åtgärder för att lösa problemen med de outhyrda lägenheterna.

Denna kommitté uppdrog senare åt en grupp bestående av tjänstemän från AB Bostäder, HSB, Hyresgästföreningen, socialkontoret och kommun- kansliet att utarbeta förslag till åtgärdspaket för Hässleholmen där problemen ansågs vara störst. Gruppen diskuterade främst kontaktlokaler för avgränsade delområden av Hässleholmen. Främst behövde de större barnen dessa lokaler för olika fritidssysselsättningar.

Bostadsföretagens marknadsföring av bostäder inskränkte sig i stort till inforrnationsmaterial i form av broschyrer, småannonser i ortens tidningar samt visningslägenheter. Efter projektstarten, då förbättringar kunde iakttas i området, har företaget beslutat satsa mera på reklam.

1 begränsad omfattning hade ett antal smålägenheter slagits samman till större lägenheter på så sätt att 1:or och 2:or blivit 4:or eller 5:0r i två plan. Bostadsföretaget har senare kommit överens med landstingets vårdskola om att skolan ska få tre hela höghus i Hässleholmen till elevbostäder. Detta berör 110 lägenheter och skulle förbättra uthyrningssituationen avsevärt. Förhandlingar pågår om att skolan också ska få ytterligare lägenheter.

4 Bostadssocialt projekt

Till ledning för arbetet i försöksprojekt Hässleholmen upprättade kommun- styrelsen en projektbeskrivning som innehåller en beskrivning av projektets organisation samt mål för projektet.

Uppdragsgivare Kommunstyrelsen Bostadssociala kommittén

Tjänstemän från AB Bostäder, HSB, Hyresgästföreningen, skol—, social- samt ungdomskontor, kommunkansliet (projektledare)

Projektsekretariat 2 personer

Ledningsgrupp Samarbetsgrupp för övergripande frågor

Projektgrupp Projektledare

Fältarbete Direkt projektarbete

Kvarterskontakt- grupper

Bostadssociala kommittén är parlamentariskt tillsatt och utgör projektets ledningsgrupp. Den har sammanträtt endast vid några tillfällen. På tjäns- temannaplanet leds projektet av en projektgrupp med representanter för kommunstyrelsen, bostadsföretagen, Hyresgästföreningen, skolan, social-

kontoret och ungdomskontoret. Som sekreterare fungerar proektledaren som kommer från kommunkansliet. Denna grupp har varit lednirgsorganet.

Till projektet finns knuten en metodgrupp som diskuterat komkreta pro- blemställningar och förslag till lösningar på arbetsproblem. I organisationen finns vidare två referensgrupper. Den ena består av representanter för samt- liga föreningar som har verksamhet i Hässleholmen medan den andra består av representanter för övriga myndigheter, institutioner, fastighets- förvaltare osv.

Metod- och projektgrupperna har fungerat tillfredsställande. Referens- grupperna däremot har inte fungerat i önskad utsträckning. Det fanns före projektstarten ett samarbete mellan föreningarna, och dessutom hade skola, socialvård, polis och fritidsgård regelbundna träffar. Dessa sarrarbetsmöj- ligheter har ansetts tillräckliga och man har inte önskat någon ttvidgning.

Projektsekreterarna placerades i en lokal ute i bostadsområdet. Förutom den projektsekreterare som delegationen bidragit med har kommunen två halvtidsanställda projektsekreterare som är finsktalande. I projektet har dess- utom under vissa perioder arbetat praktikanter från fritidspedagogutbildning och från socialhögskolan i Göteborg. Med AMS-medel har bostadsföretaget anställt en person som arbetat i projektet. Projektbeskrivningen innehåller en mycket detaljerad arbetsbeskrivning för de olika grupperna i projekt- organisationen. Som exempel återges endast vad som gäller för projekt- sekretariatet.

I arbetsbeskrivningen slås fast att verksamheten i första hand ska utgå från vad som kan utrönas om de boendes behov och önskemål.

Projektsekretariatet ska

D Göra hembesök hos nya hyresgäster strax efter inflyttningen och därvid informera om områdets möjligheter samt svara på frågor. El Främja social kontakt mellan de boende och söka få med dessa i olika aktiviteter. Cl Samordna och starta verksamheter. Undersöka behov av nya verksam- heter och ansvara för driften av nytillkomna och gamla lokaler i den mån dessa inte sköts av annan organisation. El Arbeta för ett intensivare utnyttjande av föreningsbundna lokaler. |:] I samarbete med berörda parter sammanställa ett rullande fritidsprogram för Hässlehol men. Speciell vikt läggs vid aktiviteter som främjar förståelse och kontakt mellan olika grupper (ålder och nationalitet) samt enskilda initiativ. När det gäller aktiviteter inom resp. kvarter bör kontaktgrup- perna ha så stort inflytande som möjligt. Breda aktiviteter decentraliseras till kvarterslokaler. Smala aktiviteter och Specialintressen med speciella krav förläggs till fritidsgården och skolorna. Fritidsgården får givetvis också ses som kvartersgård. Cl Regelbundet distribuera flerspråkigt informationsblad om olika aktuella aktiviteter. D Arbeta för att studiecirklar eller liknande bildas i de olika kvarteren bl. a. med teman som barns och ungdoms utveckling samt boende- och mil- jöfrågor. Cl Samarbeta med och stödja kvarterskontaktgrupperna.

Cl Stimulera och stödja enskilda initiativ till gemensamma akti/iteter.

El Göra en speciell kartläggning av invandrarnas behov och önskemål. Före- slå åtgärder. El Arbeta för ökade kontakter mellan Bodaklint (pensionärshemmet), sko- lorna och förskolorna sinsemellan samt mellan de boende och dessa in- stitutioner.

En fortsättning av projektet t.o.m. år 1978 är beslutad. Diskussioner pågår om i vilka former och i vilken omfattning fortsättningen ska ske.

Den övergripande målsättningen för projektet är att förbättra boendemiljön (yttre och social) på Hässleholmen och därigenom minska uthyrningspro- blemen och öka stabiliteten inom området.

För att nå detta mål uppsattes ett antal delmål som samtidigt kan ses som konkreta arbetsuppgifter för projektsekreterare och projekt.

I det följande kommer projektets delmål att redovisas och i ett direkt samband med detta presenteras vilka konkreta åtgärder som vidtagits för att nå delmålet.

D Antalet större lägenheter ska ökas. EJ Åtgärder ska vidtas mot störningar i lägenheter och i bostadsområdet.

Både AB Bostäder och Stiftelsen Boråshem har genomfört ombyggnader av små lägenheter för att få dem större. AB Bostäder har slagit samman lzor och 2:or i två plan och fått 4:or och 5:0r. De ihopslagna lägenheterna ligger i suterrängplan.

I projektbeskrivningen anges att som medel mot störningar ska intensifierade kontakter mellan bostadsföretag och socialkontor användas. Detta har endast delvis kommit till stånd. Många av de arbetsuppgifter som projektet och speciellt sekretariatet har syftar till att förbättra kontakterna mellan hy- resgäster och myndigheter. Detta antas bland annat medföra en utökad social kontakt vilket skulle kunna leda till mindre störningar i bostads- området.

4.4 Delmål syftande till förbättring av området och dess status För arbetet med att förbättra området och dess status angavs följande delmål:

D förbättring av den yttre miljön

förbättrade möjligheter till kontakter mellan människor och grupper ökad boendedemokrati förbättring av informationen till nyinflyttade hyresgäster utökad verksamhet för invandrargrupper anpassning av befintliga lägenheter till andra användningsområden uppföljning av orsaker till avflyttning förbättrad information till bostadssökande.

DEICIEJEICID

I projektbeskrivningen konstaterades att det huvudsakliga ansvaret för att den yttre miljön rustas upp ligger på bostadsföretagen. För projektets del gäller att man skall stimulera de boende till egen aktivitet och samarbete. Sedan hösten 1977 pågår ett arbete i Hässleholmen för att med medel från Boendemiljödelegationen rusta upp den yttre miljön. Initiativet till ombygg- nad av den yttre miljön kom från AB Bostäder och Hyresgästföreningen.

För att få fram invånarnas intresse av en ombyggnad av gårdsmiljön tog projektet upp frågan i samband med att sekreterarna gick runt till de boende och sammankallade till kvartersträffar i främst två kvarter, Famnen och Alnen. De flesta var positiva och på mötena bildades för att arbeta vidare med frågan så småningom en arbetsgrupp i respektive kvarter. I kvarteret Famnen fanns till en början 10 medlemmar i arbetsgruppen, i Alnen fanns 13 medlemmar. Efter hand som arbetet fortskred decimerades grupperna, men det tillkom också någon ny medlem. I varje grupp var det ca fem personer som var drivande och påtog sig ansvar för olika saker.

Som utgångspunkt fanns skisser på ändringsförslag utarbetade av en kommunal förvaltning, park- och kyrkogårdsstiftelsen. Dessa bearbe- tades av arbetsgrupperna med egna erfarenheter och annat material som grund. En arbetsgrupp gjorde studiebesök i Göteborg. I Alnen kom man i gång betydligt tidigare än i Famnen. Därför ritade park- och kyrkogårds- stiftelsen flera skisser över Alnen, innan man kom fram till en slutgiltig. I Famnen hade man en bättre skiss att utgå från och kunde omarbeta den direkt. Möten hölls regelbundet. Dessutom hölls flera möten där båda ar- betsgrupperna deltog tillsammans med AB Bostäder, Hyresgästföreningen och park- och kyrkogårdsstiftelsen. Vid ett tillfälle i slutet var även en tjänsteman från Boendemiljödelegationen med. Han hölls också informerad under arbetets gång för att förkorta delegationens handläggningstid. Båda arbetsgrupperna hade utställningar av sina förslag samt skickade ut infor- mation till alla hushåll. Utställningarna var inte så välbesökta, 20—30 per- soner, vilket var en besvikelse.

Samarbetet mellan arbetsgrupperna och AB Bostäder gick i stort bra. AB Bostäder pekade flera gånger på hur svårt det var att få fram ett definitivt besked från arbetsgrupperna därför att man hade olika åsikter. Arbetsgrup— perna menade att AB Bostäder såg för mycket på ekonomiska faktorer och inte tog tillräcklig hänsyn till arbetsgruppemas argument. På det hela taget var dock parterna ganska överens och slutprodukten var alla nöjda med.

Förslagen innebär en fullständig ombyggnad av utemiljön. Dessutom ska en stor lekplats mellan kvarteren göras om. Kostnaden uppgår till ca 2 milj. kr. och berör ca 750 lägenheter.

Förberedelserna till förbättringen av miljön har ingått som ett verksamt instrument i diskussionerna och stimulerat bildandet av arbetsgrupper re- spektive kontaktkommitteer inom området.

M opedgarage

Med stöd av pengar från boendemiljödelegationen uppfördes ett moped- garage 1977. Det ligger nära fritidsgården i ett parkeringsdäck. I garaget finns verktyg och annan utrustning och en person är anställd av kommunens ungdomsstyrelse för att sköta verksamheten. I övrigt svarar fritidsgården och ungdomskontoret för verksamheten. Ungdomar ska kunna vara i garaget för att reparera och rusta upp sina mopeder.

Det uppstod många svårigheter med garaget. Främst fick garaget alltför få besökare trots att intresset uppenbarligen var stort. Orsaken tros vara gängbildningar och andra sociala barriärer. Med uppsökande verksamhet försökte projektet locka fler ungdomar och lyckades delvis. Det kom under hela arbetet med mopedgarage att krävas en betydligt större insats med uppsökande verksamhet än man väntat sig.

Odlingslotter

Ett 50-tal Odlingslotter har med projektbistånd kommit i gång i Hässle- holmen. Man annonserade på två språk genom väl synliga plakat i området och informerade genom dagspress och lokala blad. Intresset var ljumt till en början, men när arbetet väl påbörjats med lotterna gick de åt mycket snabbt och ytterligare lotter har iordningställts. Odlingslotterna har hittills varit en klar framgång, så till vida att många hyresgäster engagerats och känner entusiasm.

Det har under projektarbetet visat sig att hyresgästerna hellre ställer upp på träffar och i kontakter med andra om det gäller att lösa konkreta problem. Projektet har därför använt varje möjlighet att påtagligt förändra boende- miljön till att försöka öka människors kontaktnät. Detta har man gjort genom att inbjuda till möten kring problem, och i samband med dessa bildat arbetsgrupper bestående av hyresgäster som själva med hjälp av projekt- sekretariatet skall försöka lösa problemet. Genom arbetet i gruppen lär man känna nya människor och man lär sig också att det gemensamt går att påverka den egna situationen vilket kan leda till att man i framtiden klarar problem i sin boendemiljö utan hjälp av ”experter”.

Inom ett kvarter kom hyresgästarbetet i gång på följande sätt. I samband med projektstarten fick projektet kontakt med missnöjda hyresgäster inom kvarteret som hotade med flyttning. De ansåg att kvarteret hade förslummats och att de inte längre trivdes med sin bostadsmiljö.

Projektet anordnade en träff med de boende, därefter ytterligare en träff

mellan boende, fastighetsskötare och Hyresgästföreningen. Via dörrknack- ningskampanjer sammankallade man boende till halvkvartersträffar. Dessa blev framgångsrika så till vida att uppslutningen var stor och att det kom fram en mängd åsikter om bostadsområdet.

Man delade in sig i arbetsgrupper med olika ämnesområden såsom in- nergårdsombyggnad, trafikmiljö, gårdsfest, tvättstugor, Städdag, utnyttjande av lokaler, källarna, fritidsaktiviteter.

Hyresgästföreningen bildade en kontaktkommitté vars medlemmar sam- tidigt var med i arbetsgrupperna. När kommittén bildades uppstod en del intressekonflikter, då flera i arbetsgrupperna, som inte var medlemmar i Hyresgästföreningen, inte alls ville ha med föreningen att göra.

Arbetsmetoden som valdes har alltså varit arbete i smågrupper för dis- kussion kring givna teman rörande boendemiljön i kvarteret. Åtgärderna som har föreslagits har kommit helt och hållet i samband med dessa träffar och sedan har olika intressenter såsom Hyresgästföreningen och fastighets- skötarna intresserats. Från projektet har man i viss mån trott att det skulle vara andra saker, t. ex. gårdsfester, som hade ett högre intressevärde för hyresgästerna. Det har dock visat sig att sådana saker kommer i andra hand medan ombyggnaden av innergården och lekmiljön är avsevärt viktigare för hyresgästerna.

Det största problemet har varit lång handläggningstid hos myndigheter. När det gäller ombyggnaden av innergården inom ett kvarter så har hy- resgästerna fått vara med på träffar tillsammans med bostadsföretag, en representant för Boendemiljödelegationen m.fl. Tiden från idé till verk- ställighet har varit ett stort problem och kan också medföra att intresset svalnar då man inte tycker att någonting händer. När det gäller de stora ombyggnadema så kan man ju inte inom ramen för projektarbetet få fram nödvändiga beslut, utan där har man också att ta hänsyn till statliga och kommunala myndigheter i övrigt. Samarbetet har dock fungerat bra.

Arbetsgrupperna representerar en stor del av de boende och när man märker att saker som man klagar på blir åtgärdade så växer intresset. En mycket stor procent av boende i området har deltagit i något möte. Pro- jektsekretariatet räknar med ungefär 30 % av de boende. Den största be- gränsningen med arbetssättet är att det kräver en stor personell insats, som det inte förefaller realistiskt att människor kan göra på sin fritid. Det gäller främst dörrknackningen som tar lång tid och medför långa samtal hos de flesta hyresgästerna.

Detta arbete hör till projektsekretariatets mest tidskrävande insatser. Man anser i projektet att framgångarna till viss del beror på det stöd de boende fått från bostadsföretaget och institutionerna i området.

I ett annat kvarter har arbetet inte varit lika framgångsrikt. Det hela började med att irriterade hyresgäster kontaktade projektet och beklagade sig över störningar i en ungdomslokal. Projektet förmedlade kontakter mel- lan parterna och man lyckades bilägga tvisten. Projektet fann detta vara en möjlig öppning till ett bredare hyresgästarbete och försökte via dörr- knackning bjuda in till tre träffar. Det var emellertid svårt att få med de boende. När konflikten med ungdomarna var avklarad svalnade engage— manget. Man lyckades dock bilda en mindre arbetsgrupp.

Vid de träffar som genomförts gjorde de boende upp listor med synpunkter på miljöförbättringar. Dessa listor har styrt det fortsatta arbetet och vissa åtgärder har vidtagits.

Det har inte varit möjligt att få med en majoritet av hyresgästerna i arbetet. Det är en liten grupp intresserade hyresgäster som agerar. Detta medför att ett stort ansvar vilar på det fåtal som är aktiva.

En intressekonflikt har uppstått mellan en liten grupp hyresgäster som vill agera självständigt och dem som vill verka genom Hyresgästföreningen. Konflikten bilades då man bildade arbetsgrupper som senare kan utvecklas till kontaktkommittéer om intresse finns. I detta skede uppfattades arbets- grupperna som en för ändamålet bättre lämpad organisationsform.

Samarbete för att förbättra miljön för ungdomarna

I början av maj 1977 bildades arbetsgruppen för lokalfrågan vid Distansgatan. Man ville skapa sysselsättning för barnen. Vid Distansgatan fanns ett par bra lokaler, som då inte användes. Tidigare hade det funnits verksamhet där, vilken drevs dels av föreningar, dels av en förälder.

Arbetsgruppen undersökte hur lokalerna skulle tas i bruk. lokalerna hyr- des av Hyresgästernas fritidsverksamhet och tillsammans med fritidsom- budsmannen där började verksamheten planläggas. Tidigt bestämdes att ”elvan” skulle användas för tonårsverksamhet och "femman” för barn i åldern sju—tolv år. Kontakt togs med AB Bostäder för att ordna praktiska angelägenheter och arbetsgruppen sökte pengar från projektet till utrustning av lokalerna. Man fick 15000 kr. Några av ungdomarna hjälpte till med iordningställandet.

Möten hölls också med ungdomar och föräldrar där verksamheten dis- kuterades och ledare anmälde sig. Arbetsgruppen hade kontakt med fri- tidsgården och ett par föreningar (Unga Örnar och KFUM). Tanken var att verksamheten skulle handhas av fritidsgården, föreningar, föräldrar och ungdomar tillsammans. Det gick emellertid aldrig att realisera. Gården ansåg att den behövde sin personal där och bara kunde hålla begränsad kontakt med ungdomarna i elvan. Föreningarna deltog inte på grund av ledarbrist samt motstånd från ungdomarna och en del föräldrar. Man beslöt att försöka bygga verksamheten på de föräldrar som var intresserade.

När lokalerna målats inköptes möbler. Detta sköttes av några personer i arbetsgruppen, som också konfererade med några av ungdomarna. Man gjorde även några större bord själv.

När man kommit så här långt hade arbetsgruppen delats i två grupper: en som skötte elvan och en som hade hand om femman. Det hade tillkommit flera nya medlemmar, särskilt i gruppen kring femman. Nu var man fem å sex i femman, fyra å fem i elvan. I början av november öppnades lo- kalerna. Föräldrarna turades om att sköta verksamheten och man hade öppet sex dagar i veckan.

I samband med starten uppstod flera problem. Trots många diskussioner fanns få förslag till konkret aktivitet. I femman gick det lättast eftersom de yngre barnen är enklare att aktivera. De spelade bordtennis, läste och lekte i största allmänhet. Där fanns en ledare med hela kvällarna. I elvan

blev det redan från början ordningsproblem. Särskilt helgkvällarna var svåra, främst på grund av missbruksproblem. Till en början var elvan öppen fre- dagkvällar, men det ändrades till lördagar, som brukar vara lite lugnare. Det var heller ingen riktig ordning på ledarfrågan, utan till slut återstod bara två ”eldsjälar” som höll i verksamheten. Det blev alltför arbetsamt för dem, och sekretariatet beslöt att gå ut till ungdomarnas föräldrar för att få med fler. Föräldrarnas delaktighet i verksamheten var ju en förut- sättning från början. Listan på ungdomar, som någorlunda regelbundet be- sökte lokalen, upptog då ca 45 namn. Av dessa bodde 20 på Distansgatan.

Projektsekretariatet besökte sammanlagt 16 hem och berättade för för- äldrarna om verksamheten. Man sade, att om verksamheten skulle fortsätta måste fler ställa upp. Mottagandet var positivt och endast från två hem deltog aldrig någon i arbetet.

Gemensamt utarbetades en lista där föräldrarna två åt gången hade an- svaret för att lokalen öppnades respektive stängdes. Därutöver skulle de då och då besöka lokalen. Med jämna mellanrum hölls möte där verk- samheten diskuterades. Detta fungerade i två månader. Därefter stängdes elvan av föräldrarna, då det var stora ordningsproblem. Problemen bestod främst i att det uppstod oväsen, nedskräpning och förstörelse både i och omkring lokalen. Särskilt markant var detta på lördagarna då en del ung- domar kom in berusade. Meningen var att de skulle hållas utanför, men föräldrarna klarade inte det. I lokalen satt ungdomarna mest och hängde, tittade på TV och lyssnade på bandspelare. Under jullovet förekom en del aktiviteter i en gymnastiksal, men i själva lokalen var det svårt att göra något. Ungdomarna var inte heller intresserade av att besöka fritidsgården, trots vissa försök från personalen där. Med föreningar var det lika illa ställt. Resultatet blev att föräldrarna beslutade stänga elvan för att i stället försöka få i gång mer bunden verksamhet.

Man har sedan dess haft flera möten med ungdomar, föräldrar samt olika myndigheter, men har inte lyckats få i gång någon ny verksamhet. Det finns en del uppslag till vad man skulle kunna göra, men ungdomarna har inte velat vara med. Nu vistas ungdomarna återigen i trappuppgångarna och det har vid flera tillfällen varit stora problem, bl. a. med skadegörelse. AB Bostäder har bl.a. tvingats sätta in vakter från ett vaktbolag för att köra i väg ungdomar från källarna.

Femman har i stort sett fungerat bra. Det var en nedgång i verksamheten i början av året men i mars hade ledarna ett möte med fritidsombudsmannen där aktiviteterna planlades bättre. Man gjorde också en uppdelning i två åldersklasser, vilka fick olika tider. Tanken var att det skulle bli mer för- eningsledd aktivitet, men så blev inte fallet. Unga Örnar har visat film varje söndag och i april startade Kultur 75 en finsk teatergrupp. För övrigt spelar man bordtennis, landhockey och leker. De som nu deltar tycker att alldeles för få föräldrar är engagerade.

De aktiva föräldrarna har ställt upp i stor utsträckning. De flesta kände varandra endast ytligt förut och flera sade att de tyckte det var roligt att få prata med andra föräldrar. En del var mycket förvånade över ungdomarnas beteende och sätt att umgås. För alla var det utan tvivel en nyttig erfarenhet att se sina barn tillsammans med kamrater på fritiden.

Ungdomarna har dess värre varit negativa till det mesta och man är i projektsekretariatet besviken över deras ointresse att få verksamheten att fungera.

I femman har man beslutat fortsätta som förut, medan det är osäkert om det blir någon fortsättning i elvan.

Torgfest

En tvådagars torgfest anordnades våren 1977 i samarbete mellan projektsek- retariatet, fritidsgården och föreningar som bedriver verksamhet i fritids- gården. Initiativet togs av föreningarna. Torgfesten förmedlade information från projektet, bostadsföretaget, kvarterspolisen och föreningarna. Dessutom anordnades underhållning och loppmarknad.

F öreningssamverkan

Projektet skall enligt projektbeskrivningen verka för att föreningar skall kun- na utöka sin verksamhet på området och göra detta i samverkan med var- andra. Tanken är att ett livaktigt lokalt verkande föreningsliv underlättar och vidmakthåller kontakter mellan människor och grupper i ett bostads- område.

I samband med att projektet startades gjordes en föreningsinventering. Efter kontakt med föreningarna en och en inbjöds samtliga till en gemensam träff där ett samarbete diskuterades. Träffen upprepades ytterligare en gång. Sex av föreningarna samarbetar redan kring Hässlehus fritidsgård. Intresset för ytterligare samarbete var därför inte stort.

Öppen förskola

I Borås finns en särskild politisk nämnd kallad familjenämnden, som an- svarar för barntillsynen. På dess förvaltning, familjekontoret, fördes i slutet av 1976 diskussioner om att pröva en s. k. öppen förskola. I de kontakter som fanns mellan familjekontoret och projektet kom dessa tankar upp och kommunstyrelsen beviljade medel för försöksverksamhet med två öppna förskolor i området. Verksamheten startade i slutet av september 1977 och förlades till två förskolor i Hässleholmen, Ljungblomman och Solvarvet. På förskolorna fanns då redan deltidsgrupper på förmiddagarna, varför det blev öppen förskola endast på eftermiddagarna. Man anställde en förskol- lärare, en beredskapsarbetare och en praktikant. Från 1978 har man haft en medhjälpare på halvtid i stället för praktikant. Ingen av personalen hade några tidigare erfarenheter av öppen förskola och man förberedde sig i stort sett bara genom diskussioner samt två studiebesök.

Vid starten informerade man i Hässlebladet samt i ett särskilt flygblad. Dessutom kontaktades många dagmammor muntligen via kontoret och pro- jektsekretariatet. Man informerade också en del andra institutioner, t. ex. barnavårdscentralen och socialkontoret.

Verksamheten har pågått i två terminer och hittills har inte besöksfre- kvensen blivit vad man hoppats på. Solvarvet har haft en grupp på ca sex mammor, som kommit ganska regelbundet. Dessutom har en större grupp

kommit då och då, och hela tiden har det skett ett visst nytillskottGenom- snittligt har det ändå varit någon enstaka förälder per dag och fem å sex barn. Ljungblomman har en lägre besöksfrekvens, en del perioder har det över huvud taget inte kommit någon. De flesta av de stadiga tesökarna är dagmammor.

Verksamheten har till stor del inneburit att lokal, personal samt visst material stått till förfogande. Mycket av deltidsförskolans material lar emel- lertid inte den öppna förskolan fått använda, vilket skapat en del rritation. Dessutom har man haft elever från bibliotekshögskolan, vilka kommit en gång i veckan och visat film samt lånat ut böcker. Ett tag förstkte man att låta barnavårdscentralen komma en gång per vecka, men då inga föräldrar kom upphörde detta. För att få kontakt med nya grupper har pro- jektsekretariatet vid olika tillfällen använt sina kontakter bland tagmam- morna och man har även prövat ”drop-in-kaffe” 0. d. Något varaktig resultat kan man dock knappast säga att detta gett. Information har skriftlgen gått ut kontinuerligt via Hässlebladet. Projektet har följt verksamheten dels genom att man tillbringat viss tid per vecka där, dels genom irformella kontakter. Projektet har vidare haft en mer formell träff ungefär vare månad med personalen och som regel folk från familjekontoret.

Verksamheten på Solvarvet har varit acceptabel. Där har funnits en grupp som kommit hela tiden och trivseln har verkat god. Ljungblommais öppna förskola måste däremot betraktas som något av ett misslyckande Det har inte blivit något av den gruppaktivitet för föräldrar, i form av studiecirklar, samtalsgrupper m. m., som man hoppades på från början Det rar mest blivit att föräldrarna sitter och dricker kaffe medan barnen får sköta sig själva. Även personalen kan ha haft svårt att finna en naturlig a'betsroll.

Varför har det varit svårt att få i gång den öppna förskolan Projektsekreteraren pekar på flera problem.

1. Man har haft verksamhet bara på eftermiddagarna.

2. Man har inte haft någon finskspråkig personal. Många dagmammor och hemmavarande föräldrar är enbart finskspråkiga och de har inte kommit till den öppna förskolan i någon större utsträckning. Man ha' försökt möta detta genom att en av de finsktalande projektsekreterarna har varit på förskolan en viss tid, men det blev lite oregelbundet och lade inte någon effekt.

3. Personalen har haft en felaktigt sammansatt arbetssituation. På förmid- dagarna har den arbetat med ”vanlig" lekskola och på eftermiddagarna haft öppen förskola. Den har därigenom haft ansvar för två uppgifter samtidigt där arbetsrollerna är mycket skilda åt. Det har gjort det svårare för förskollärarna att arbeta efter de principer som en öppen förskola bygger på.

4. Lokalerna har inte varit särskilt bra. Ljungblomman är helt (lämplig, vilket huvudsakligen beror på att det är för små utrymmen cch dålig ventilation. Skyddsombudet gjorde en mindre undersökning och sade i sitt utlåtande att Ljungblomman inte borde användas som öppen för— skola någon längre period. Solvarvet är nytt och fint, men också ganska litet. Det gör att man knappast kan vara mer än tiotalet personer där.

5. Personalen anser att den haft för dåligt stöd från familjekontoret. Period- vis har ingen från kontoret varit med på månadsträffama.

6. Man har haft lite "otur” med presskriverier. Personalen skrev en rapport där den bl.a. nämnde den passivitet en del föräldrar visat. De sitter mest och dricker kaffe och låter barnen vara för sig själva. I skrivelsen tog de upp en del orsaker till detta, men när saken kom ut i pressen fanns det bara kaffedrickandet kvar. Besökarna reagerade kraftigt och under en period kom inte någon dit. Då ordnade personalen ett möte där den förklarade vad som stått i skrivelsen och hur felvinklat det blivit. Det accepterades av de flesta, men i ett kvarter finns en grupp dag- mammor som aldrig kommit tillbaka igen.

I april 1978 skrev personalen en ny rapport där den bl. a. föreslog att öppen förskola ska förläggas till Solvarvet på heltid, att finsktalande personal anställs samt att bättre kontakt med familjekontoret ska etableras. Famil- jenämnden beslutade att verksamheten på försök får fortsätta året ut i en- lighet med det förslag personalen kommit med.

Dagbarnvårdarträjfar

Dagbarnvårdarträffarna kom till på initiativ från dagbarnvårdarna och verk- samheten drivs i samarbete mellan projekt, familjenämnd, dagbarnvårdare och en kontaktkommitté. Syftet med träffarna är dels att ge dagbarnvårdarna möjlighet att träffas, dels att höja deras fackliga medvetenhet för att de gemensamt ska kunna påverka sin situation. Personal från familjenämnden deltar. Träffarna har fortsatt och uppslutningen är vanligen god.

Samarbete med socialförvaltningen och skolan

Samarbetet med områdets institutioner syftar till att genom kontakter med personal på t. ex. skolor och daghem komma i kontakt med de boende i området samt att få dessa institutioner att på ett naturligt sätt komma in i det sociala livet på Hässleholmen. Man vill alltså få till stånd naturliga kontakter mellan olika institutioner och mellan institutioner och hyresgäster. Ett konkret exempel är samarbetet med områdets barnstugor. Detta sam- arbete syftar bl. a. till att ge barnstugepersonalen information om området och knyta kontakter mellan pensionärer i området och barnstugorna. Samarbetet med socialkontoret har gått via tre kanaler:

I. Kontoret finns med som intressent i projektgruppen genom avdelnings- chefen för sociala avdelningen. Denne har varit med om att utarbeta förslaget till projekt för Hässleholmen och har aktivt deltagit i pro- jektgruppen.

2. Distriktsgruppen. Projektet har haft några träffar med distriktet och har emellanåt mer informell kontakt. Det rör sig mest om samtal och in— formationsutbyte. Man har inte hittat några konkreta saker att samarbeta kring, eftersom man arbetar med problemen från så olika utgångspunkter. Tillsammans med socialhögskolan diskuteras ett utvecklingsprojekt, som skulle inrikta sig på distriktets arbetssätt. Det är ännu oklart om det blir av.

3. Fältassistenterna. Projektsekretariatet har periodvis haft bra kontakt med fältassistenterna. Socialförvaltningen har genomfört en koncentration av arbetsstyrkan till vissa områden, varav Hässleholmen är ett. Därför finns nu två fältassistenter i området. Dessa har också ansvaret för den sociala jouren. Den fältassistent som arbetade när projektet startade deltog aktivt i arbetet, bl. a. vid dörrknackningsaktionen, men periodvis har det över huvud taget inte funnits någon fältassistent i området. När man nu sam- arbetar gäller det mest ungdomsproblemen. Projektsekretariatet och fält- assistenterna har haft flera gemensamma träffar med t. ex. föräldrar och ungdomar.

Kontakterna med socialkontoret och fältassistenterna löper ganska bra, bl. a. beroende på att projektsekreteraren rekryteras därifrån och således kän- ner personalen. Det har däremot varit svårt att hitta gemensamma arbets- uppgifter, särskilt vad gäller distriktet.

Samarbetet med skolan startade då en lärare i skolan visade sig intresserad av att på något sätt ta upp boendefrågor i undervisningen. Projektsekreterarna och läraren kom fram till att man skulle låta elever planera ett tänkt bo- stadsområde och i anslutning till det tala om varför man bygger som man gör, vad som ska finnas i närmiljön, hur det är bra att bo etc.

En utgångspunkt var att undervisningen skulle innehålla både teoretiska och praktiska moment. Man beslöt att göra en stor, topografisk karta på vilken eleverna skulle rita in huskroppar rn. rn. och sedan markera dem med färgad papp.

Det hela förbereddes genom att projektsekreteraren tog kontakt med olika myndigheter och företag för att skaffa upplysningar och material. Några kartor över Hässleholmen ritades ihop till en enda stor, där vägar osv. var inritade.

Syftet var dels att intressera ungdomarna för frågor som rör boendet, dels hade projektsekretariatet intresse av att få höra ungdomarnas syn på arbetet samt sprida information.

Eleverna i en sjundeklass delade in sig i smågrupper och varje grupp fick en karta plus lite stenciler. Man började med en mer diskuterande/fö- reläsande del och därefter arbetade grupperna mest praktiskt med plane- ringen. Det här var ett ovant sätt för eleverna att arbeta på. Intresset va- rierade, men alla grupper utom en arbetade bra. Enligt läraren var det flera av dem som annars är svåra att engagera som nu deltog mest aktivt. Pro- jektsekreteraren tyckte att eleverna hade flera bra diskussioner och att ett par grupper gjorde mycket fantasifulla modeller. Som avslutning kom en repre- sentant för AB Bostäders områdeskontor på besök och berättade vad han ar- betar med samt tittade på modellerna. Nästa termin gjorde man samma sak, men då i en åttondeklass. Då till- lämpades styrd gruppindelning (blandade flickor/pojkar samt boendei Häss- leholmen/Brämhult) och man hade bättre material att utgå från. Därefter har skolan använt planeringsprojektet i ytterligare två åttondeklasser, där projektsekreteraren endast deltagit i en diskussion kring modellerna till- sammans med representanten för AB Bostäder. Skolan anser att man nu hittat en form som fungerar och man ska arbeta vidare med åttondeklasser.

Det har framkommit i diskussionerna att det här är frågor som är aktuella

för ungdomarna och som intresserar dem. För projektet har det inneburit bättre kontakt med många ungdomar.

Områdestidning

För att informera om området och vad som händer där ger projektet ut en tvåspråkig (svenska och finska) tidning, Hässlebladet. Tidningen är ett kontakt- och diskussionsorgan. Avsikten är att de boende, föreningar och institutioner på området ska svara för vad som ska stå i tidningen. Projektet svarar ekonomiskt för utskrift och utgivning och för att tidningen delas ut i området. Fastighetsskötarna har vid något tillfälle svarat för distribu- tionen av Hässlebladet i samband med hyresinbetalningarna.

Tidningen är nu relativt uppskattad. Det är emellertid tvivelaktigt om den kan fortleva om det inte längre finns något projekt och projektsekretariat.

H äss/cholmsveckan

En Hässleholmsvecka arrangerades i maj 1978. Man anordnade tipspro- menad, konstutställning, författarmatiné, dans, tävlingar m.m. under en vecka. Programmet var mycket omfattande och lockade många av de boende till aktivt deltagande. Veckan gav Hässleholmen god publicitet i press och folkmun. För projektet ledde arbetet till att samarbetet med föreningarna förbättrades väsentligt och man planerar redan en liknande vecka nästa år.

Projektet Hässleholmens uppgift är att skapa förutsättningar för hyresgäst- inflytande. Hyresgästinflytandet byggs upp från försök att få de boende intresserade av och medvetna om problem i sitt bostadsområde samt lära dem hur man kan samverka för att kunna få till stånd förändringar. Detta sker genom att projektet tar initiativ till att hyresgästerna träffas och utbyter åsikter och erfarenheter. Dessa träffar hålls som regel för ett halvt eller helt kvarter åt gången. De föregås av dörrknackning till samtliga hushåll samt affischering. På mötet hålls diskussionen kring konkreta frågor i små- grupper, där projektmedarbetarna går runt i de olika grupperna. Därefter sammanställs de viktigaste frågorna och hyresgästerna fattar beslut om hur de ska arbeta vidare. Som regel väljs en tillfällig arbetsgrupp, som hjälper till att arrangera fler möten där representanter för bostadsföretag och olika föreningar inbjuds att delta. Så småningom har verksamheten fått en mer fast och regelbunden form, och hyresgästerna har bildat en mer permanent organisation. Projektet understödjer och deltar i denna utveckling. Hyres- gästerna ges praktisk hjälp i form av utlåning av lokal, skrivhjälp, kopiering m. m. Framför allt arbetar projektet på att få så många som möjligt delaktiga i verksamheterna.

I arbetsbeskrivningen för projektsekretariatet anges att projektsekreterarna skall göra hembesök hos nya hyresgäster för att informera om områdets möjligheter och besvara frågor. Den som besöker den nyinflyttade hyres- gästen skall också kunna förmedla kontakt med föreningar och institutioner. Därigenom får hyresgästerna information men dessutom kan bostadsföretag och andra institutioner få reda på vilken infomation som nyinflyttade söker och kan informera dem direkt. Enligt projektet har hembesöken utvecklats positivt och varit till ömsesidig glädje.

Den dominerande gruppen invandrare i området (ca 90 %) är finländare, varför insatserna för utökad invandrarverksamhet har kommit att inriktas på denna invandrargrupp. Projektet har varit en starkt bidragande orsak till att Finska föreningen och en annan finländsk organisation som kallar sig Kultur 75 etablerats i Hässleholmen.

Redan vid projektstarten framkom det tydligt att den finska invandrar- gruppen kände sig missgynnad och hade svårigheter att delta i den svenska föreningsaktiviteten främst beroende på avsaknaden av två- språkiga ledare. De finska föreningar som fanns i Borås hade mycket liten verksamhet i Hässleholmen och det framstod klart att sådan behövdes.

Finska föreningen som är den större av de båda föreningarna gick ut med omfattande informationsmaterial. Den tryckte upp ett programförslag som projektsekretariatet hjälpte till att distribuera genom bl. a. Hässlebladet. Programmet lämnades också över personligen till nya finska hyresgäster i området. En omfattande publicitet skedde kring programmet. Kultur 75 arbetade mer i smågrupper och via personliga kontakter.

Föreningarna har startat olika former av studiecirklar, exempelvis musik, konst, matlagning och damgymnastik och bedriver dessutom idrottsakti- viteter.

Projektet stödjer föreningarna med pengar till olika verksamheter samt har ordnat med lokaler som de kan disponera. Projektet har i samband med hembesök ”värvat” deltagare i svenskundervisning för invandrare. Denna utbildning ansvarar ett studieförbund för. Studieförbundet ordnar i samband med svenskundervisningen barnpassning.

Försöken att stödja de finska föreningarna har drabbats av flera svårigheter. Finska föreningen hade svårt att få låna en gymnastiksal i den omfattning den önskade. Dess konstcirkel hade också stora svårigheter att komma i gång.

Endast genom projektets vädjande till Hyresgästföreningen fick den låna en lokal att måla med oljefärger i. Fritidsgården hade fullt och andra för- eningar var ängsliga för att oljefärgerna skulle förstöra golvet i deras lokaler. Kultur 75, som arbetar i mindre format, hade inte riktigt samma problem, men dock relativt stora ekonomiska problem.

Finska föreningen och Kultur 75 sökte medel till sin verksamhet hos projektet. Båda erhöll ett Startbidrag på 1 000 kr. Finska föreningen reagerade mycket negativt på detta och hotade att dra sig ur verksamheten i Häss-

leholmen. Den ville ha fullständig kostnadstäckning, då den inte ansåg sig kunna klara verksamhet i området i annat fall. Detta vände så små- ningom till att den fortsatte verksamheten på Hässleholmen, men inte ville ha någonting med projektet att göra. För Kultur 7515 del så var de 1 000 kr. välkomna och täckte stor del av dess initialkostnader.

Finska föreningen har arrangerat en Finlands dag i Borås kulturhus. I samband med detta har personal från projektet varit konferencier och tolk. Föreningen deltog även i Hässleholmsveckan. Detta innebär att mot- sättningarna i stort kan anses vara bilagda.

Kultur 75 har deltagit i ett omfattande finskt underhållningsprogram i samband med en loppmarknad och torgfest i området.

Genom att finskspråkig personal arbetar i projektet har man kunnat vara till stor hjälp för finska invandrare. Detta är positivt för både de boende och projektet därför att man på detta sätt kommer i naturlig kontakt med människor och problem som man kan hjälpa till att lösa.

Borås har i dag ingen bostadsförmedling, utan förrnedlingsarbetet utförs av bostadsföretagen själva. Företagen styr inte var de nya hyresgästerna ska placeras inom området varför den stora andelen invandrare i vissa kvarter troligen beror på invandrarnas egna önskemål.

Statens invandrarverk har startat ett projektarbete i Hässleholmen. Detta sker inom ramen för det 5. k. SIG-projektet (samverkan i grannskapet). Ver- ket har stött projektet genom ekonomiskt bidrag. Arbetet har inriktats på information i skolan om invandrarnas situation i vardag och arbetsliv.

4.4.6. Förändring av lägenheter till annat än bostäder

Bakom idén att omvandla bostadslägenheter till annan användning ligger uppfattningen att det inte är bra med bara bostäder i ett område. Förhand- lingar har förts mellan bostadsföretagen å ena sidan och kommunen och företag å den andra sidan om att de borde lokalisera viss verksamhet till ombyggda bostadslägenheter. Några lägenheter har byggts om till förskolor och andra upplåtes till föreningsverksamhet men någon större omfattning har omvandlingen till annan användning inte fått. Projektet har i liten om- fattning varit inblandat i denna verksamhet.

4.4.7. Analys av orsaker till omflyttning

Ingen analys av orsakerna till avflyttning från området är gjord.

4.4.8. Förbättrad information till bostadssökande

En utredning om förbättrad information pågår inom kommunen men den har ännu inte givit något resultat. Sammanställning av uppgifter har på- börjats.

5 Invandrarnas deltagande i hyresgästarbetet

Enligt statistiken är ungefär 1/3 av invånarna i Hässleholmen utländska medborgare. Ser man till flerfamiljshusen är invandrarandelen ca 40 % i många kvarter.

Av de utländska medborgarna är ca 90 % finländare. Statistiskt sett är de utländska medborgarna tämligen jämnt fördelade över området, men det uppfattas av många som om de är koncentrerade till vissa kvarter. Enligt AB Bostäder förekommer ingen styrning av inflyttningen. När man sam- mankallar till boendeträffar går de finskspråkiga medarbetarna till de hy- resgäster som har finska namn. Den tryckta information som lämnas finns också på finska. Därför får alla svensk- och finsktalande samma infor- mation. Andra språkgrupper får endast svenskspråkig information.

På mötena har alltid någon finskspråkig funnits med, som kunnat tolka. Vid de flesta smågruppsdiskussioner har det blivit så, att de finskspråkiga bildat en egen grupp, där någon från projektsekretariatet brukat sitta med. I storgruppsdiskussionen efteråt har den finska gruppen haft lite svårt att göra sig gällande. Likadant har det varit i de arbetsgrupper som sedan bildats. De som inte är svensktalande har knappast några möjligheter att delta. I ett kvarter valdes medvetet en finsktalande hyresgäst in som medlem i en arbetsgrupp. Det framkom dock att han inte hade något större utbyte av de följande mötena, trots att det fanns tolk med. Därför finns det inte någon icke svenskspråkig som deltagit någon längre tid i någon arbetsgrupp. Även på storrnötena är de utländska medborgarna underrepresenterade. Där- emot finns flera svenskspråkiga invandrare, vilka mycket aktivt deltar i arbetet.

När tonårslokalen på Distansgatan ll öppnades deltog många finska för- äldrar, vilka talade mycket dålig svenska. Projektet bedömde dem som mest villiga att hjälpa till. Problemet var att det inte gick att få med dem alla samtidigt i en diskussion. Även i lokalen var det ibland svårt för de finska föräldrarna att säga till svenska ungdomar.

När det gäller lite större, mer publika, arrangemang har finländarna varit mycket aktiva. Man har ordnat en del musikevenemang, stövelkastning m. in. tillsammans med finska föreningar och till dessa aktiviteter kommer alltid mycket folk.

Sammanfattningsvis anser projektsekretariatet att det inte råder någon skillnad i intresset för projektets arbete mellan svenska och utländska med- borgare. Ändå är de sistnämnda som regel underrepresenterade, vilket till stor del förklaras av språkproblem.

Bilaga 3 Göteborg

Befolkningen i Göteborgsregionen expanderade snabbt under 1960-talet. Mellan 1960 och 1965 ökade befolkningen i regionen från 565 000 invånare till 615 000. Ökningen fortsatte under perioden 1965—1970 och regionens befolkning uppgick år 1970 till 670 000 personer. Under denna period ökade befolkningen i såväl Göteborgs kommun som i den övriga delen av regionen. Efter 1970 har befolkningen i Göteborg minskat, medan den övriga delen av regionen ökat i väsentligt långsammare takt än tidigare. Utvecklingen i dag är att hela regionen ökar med ca 2 000 personer per år, medan Göteborgs kommuns folkmängd minskar med ungefär lika mycket. I takt med den förändrade befolkningsbilden har befolkningsprognoserna förändrats. Under 1960-talet var prognosen för låg och höjdes. Successiva justeringar har där- efter skett. I den senaste prognosen från 1978 beräknas befolkningen i Stor- Göteborg till ca 700 000 personer år 1985, vilket kan jämföras med 850 000 personer i prognosen från 1967.

Bostadsförsörjningsplaneringen i Göteborg under 1960-talet skedde alltså utifrån förutsättningen av en snabb befolkningstillväxt. Bl. a. industrin re- dovisade stora utbyggnadsplaner. Liksom i övriga storstadsregioner fanns en stor överefterfrågan på bostäder. Generalplanen för 1959 redovisade för- delar med en utbyggnad på Hisingen. Då en sådan utbyggnad av olika skäl inte var möjlig började kommunen förvärva tomtmark i Angered, nord- ost om Göteborg. Under planeringstiden för utbyggnaden av Angered star- tades utbyggnaden av Bergsjön, också beläget i den nordöstra delen av kom- munen, under 1966.

Bostadsbyggandet i regionen ökade kraftigt från ca 7 000 lägenheter per år i mitten av 1960-talet till 13000 lägenheter i slutet av 1960-talet och i början av 1970-talet. Därav byggdes ca 8 000 i Göteborg, huvudsakligen i nyexploaterade flerfamiljshusområden, och resterande del i förortskom- munema, huvudsakligen i form av småhus. Under perioden har i Bergsjön och i de olika stadsdelarna i Angered - Hjällbo, Eriksbo, Hammarkullen, Gårdsten, Lövgärdet och Rannebergen färdigställts över 20 000 lägenheter. Bostadsbyggandet har därefter sjunkit successivt under hela 1970-talet.

1 Bostadssociala problem och outhyrda lägenheter

Under en ganska kort period byggdes i de nordöstra delarna av Göteborg över 20000 lägenheter med en befolkning som i runda tal nu uppgick till 35 000 personer. Samtidigt skedde som ovan visats en markant förändring av befolkningsutvecklingen i regionen. Dessa faktorer ledde naturligen till vissa karakteristiska drag för områdena och deras befolkning. Några sådana ska visas i följande tablå.

Andel Andel Andel Andel outhyrda barn pers. utl. med- lgh % 0—15 år % 67 år % borgare % Bergsjön 19,2 31,3 6,4 24,8 Angered Hjällbo 22,3 31,9 5,6 26,1 Eriksbo 16,9 37,8 3,8 27,5 Hammarkullen 11,4 29,8 6,3 30,5 Gårdsten 41,8 31,0 3,7 28,0 Lövgärdet 14,7 29,7 6,9 20,8 Rannebergen 1,5 24,1 7,0 13,7

För områdena gällde i stort att befolkningen var mycket ung; 30 % var under 15 år och endast ca 5 % var 67 år eller äldre. Drygt 25 % av områdenas invånare var invandrare. Den stadsdel som hade lägsta andelen outhyrda lägenheter (Rannebergen) hade lägre andel barn och lägre andel invandrare än övriga nybyggda stadsdelar.

I Angered planerades ursprungligen ett stort cityannex för 300000 in- vånare. Detta skulle ge såväl service som arbetsplatser. Det centrum, som nu kommer att byggas och vars första etapp är färdigställd i oktober 1978, blir väsentligt mindre. Inflyttningen i Angered skedde alltså innan servicen var utbyggd och tveksamhet fanns att bygga ut servicen i de olika stads- delarna innan frågan om ett gemensamt centrum var avgjord. Angered ligger också långt från arbetsplatser, när det gäller både individuell och kollektiv trafik. Vid årsskiftet 1978/79 invigs en bro till Hisingen, vilket vä- sentligt kommer attt förbättra situationen. Hushåll från andra delar av Gö- teborg har endast i begränsad omfattning sökt sig till Angered och det är alltså inflyttare till Göteborg, från andra delar av landet eller från utlandet, som bosatt sig där.

Även i övrigt uppvisade området speciella sociala särdrag. Detta kan il- lustreras med följande punktvisa information, upprättad av socialbyrån i Angered.

Hårt segregerad befolkning med låginkomsttagare och ensamföräldrar. Stora barnfamiljer. Tonårsgäng med missbruks- och kriminalitetsproblem. Svåra alkoholproblem bland de vuxna. Många boende saknade kontakter och kände sig starkt isolerade. Den stora andelen outhyrda lägenheter skapade vantrivsel OChl osäkerhet för de boende.

DDDDDD

C] Höga socialhjälpskostnader. År 1974 utdelades i området, som då hade 6,9 % av Göteborgs befolkning, 19,2 % av den totala socialhjälpen i Gö- teborg. 35 % av socialhjälpen går till hyreskostnader. Cl Förhållandevis gott om daghems- och lekskoleplatser, då föräldrarna ej kunde ta erbjudna platser på grund av brist på arbetstillfällen.

Omsättningen av hyresgäster var hög i Angered och Bergsjön. I det all- männyttiga Göteborgs Stads Bostadsaktiebolags (Bostadsbolaget) bestånd flyttade 30—35 % av hyresgästerna per år. Påtagligt många barnfamiljer flyt- tade från Angered i samband med att barnen skulle börja skolan.

1.1 Outhyrda lägenheter

Problem med outhyrda lägenheter uppkom i Göteborg redan i slutet av 1960-talet, men antalet låg t. o. m. 1970 på en nivå av ca 500 lägenheter. Därefter skedde en snabb och kontinuerlig ökning fram till hösten 1974, då över 5 000 lägenheter stod outhyrda. Därefter har antalet outhyrda lä- genheter minskat.

Problemen med outhyrda lägenheter är koncentrerade till Angered och Bergsjön. De outhyrda lägenheterna förvaltas i huvudsak av de allmännyttiga bostadsföretagen, som här har en stor del av sin bostadsproduktion samlad. De kooperativa företagen har främst byggt på Hisingen.

Som framgått ovan varierade uthymingssvårigheterna mellan de olika områdena. Av intresse kan vara att redovisa hur fastighetsförvaltaren — Bostadsbolaget uppfattade positiva och negativa värden hos Gårdsten, med högst andel outhyrda lägenheter, och Rannebergen, med den lägsta andelen.

Plusvärden Minusvärden Gårdsten Lägenhetsstandard Dålig kollektiv trafik Nära till naturen Brist på arbetsplatser Aktivt föreningsliv Dålig närmiljö Trafikseparering Inga möjligheter till inomhusidrott Handikappvänligt Insynsproblem ”Stämpling" (invånarna känner sig utpe- kade) Rannebergen Stadsplanen Dålig kollektiv trafik Inga insynsproblem Brist på arbetsplatser Trafikseparering Brist på övergripande service Lägenhetsstandard Fritidsverksamhet Nära till naturen Friliggande tvättstuga Parklek Hyresgästsammansättningen Ingen ”stämpling”

2 Vidtagna och planerade åtgärder

Den ovan skisserade situationen har lett till en rad projekt som syftar till att lösa problemen. Projekten har ofta finansierats genom tillfälliga anslag från kommunens förvaltningar och genom statliga anslag av engångska- raktär. Osäkerheten om projektens framtid har därigenom ofta utgjort ett stort problem för dem som arbetat i projekten och för de boende som på olika sätt deltagit. Som exempel på projekt kan nämnas:

Cl I stadsdelen Hammarkullen drivs sedan 1973 dets. k. FRISKO-projektet. Projektet syftar till att utveckla former för samarbetet mellan skolan, den kommunala fritidsverksamheten och föreningslivet. Samordningen underlättas av att föreningarna är sammanslutna i ett särskilt samar- betsråd. El I stadsdelen Lövgärdet finns ett integrerat centrum, där skola och fri- tidsverksamhet samordnats. Projektet är i huvudsak inriktat rå att ut- veckla den verksamhetsmässiga integreringen genom t. ex. temaprojekt, elevvård, fritt valt arbete, friluftsdagar etc. El ] fyra av AB Göteborgshems bostadsområden, däribland Bergsjön, drivs försöksverksamhet med ökat hyresgästinflytande. Bakom försöksverk- samheten står SABO, AB Göteborgshem och hyresgästavdelningen. För- söksverksamheten innebär att ett av hyresgästerna valt kvartersråd fått beslutanderätt när det gäller fritidsfrågor, lekplatsfrågor, ordnirgsfrågor, trafikfrågor (inkl. parkeringsfrågor), renhållning, trappstädning och sop- hantering. El Inom de olika stadsdelarna i Angered bedrivs försöksverksamhet av skil- da slag. I Gårdsten pågår ett projekt med uppsökande verksamhet. Under hösten 1974 ansökte fritidsbyrån och socialbyrån om extra resurser till stadsdelen. Behovet av insatser utanför det traditionella arbeet inom de båda institutionerna hade uppmärksammats. Hög utflyttning, isole- ring, missbruksproblem, bristfälliga hemförhållanden för barn samt dålig social och kommersiell service var problem som framkom. Gentm aktivt uppsökande verksamhet skulle projektet arbeta för att stimulera till kon- takt, gemenskap och egen aktivitet bland områdets invånare. Dessutom skulle behov och önskemål om social och annan service ka'tläggas.

Projektet startade i november 1974. Till en början inriktides det mot en inventering och kartläggning av området för att få inbrmation om invånarnas behov, intressen och önskemål. Det gällde ocksi för pro- jektet att bli känt hos invånarna i området. Projektets medarbetare besökte föreningar och arbetsplatser. Bostadsbolaget ställde en fyrarumrlägenhet till projektets förfogande. Denna tjänade som arbetslokal för dess personal samt som kontakt- och informationscentrum för de boende och övriga verksamma i stadsdelen.

I behovsinventeringen ingick dörrknackning i ett antal hus iamrådet. Sammanlagt ett hundratal hushåll intervjuades. Dessa intervjuer följdes upp med husträffar en gång i veckan.

Resultatet av intervjuerna sammanställdes i en rapport med förslag

till miljöförbättrande åtgärder av såväl social som fysisk art.

En av projektets viktigaste uppgifter var att få kontakt med förening- arna i området. Dessa kontakter ledde till verksamheter av olika slag. Projektet har fungerat som en sluss till föreningar och andra verksam- heter. Som en följd av husträffarna i samband med dörrknackningen bildade man ett byalag i Gårdsten. Byalaget har främst sysslat med att ordna fester av olika slag.

Efter en motion i fullmäktige tillsattes i december 1974 den s. k. Angereds- gruppen. Den bestod av samtliga sju kommunalråd i kommunen. Gruppens uppgift blev att ”låta utarbeta samt framlägga förslag till åtgärder syftande till att lösa de nuvarande problemen med outhyrda lägenheter m. m. i An- gered och Bergsjön”.

Utgångspunkten för gruppens arbete blev att angripa de främsta orsakerna till överskottet av lägenheter i Angered och Bergsjön. Dessa orsaker antogs bl. a. vara:

El Lägre tillväxt av sysselsättningen i Göteborgsregionen än i landet som helhet. Cl Minskad befolkning i Göteborg.

Dessutom framstod det som helt klart att Angeredsområdet i flera av- seenden besvärades av brister som t. ex.:

D Det saknades arbetsplatser i området. El Utbyggnaden av Angereds centrum hade försenats. Därigenom saknades stora bitar av den sociala, kulturella och kommersiella servicen. D Kommunikationema från Angered till de stora arbetsplatsområdena har varit otillfredsställande. El Sociala friktioner i området beroende bl. a. på en stor andel invandrare. D Lägenhetshyrorna ansågs vara alltför höga. Detta berodde på att lägen- hetsytorna i förhållande till antalet rum var stora.

Våren 1976 presenterade Angeredsgruppen en rapport med förslag till åtgärder. Schematiskt kan detta förslag sammanfattas enligt följande:

Angereds centrum

D 1978 ska den sociala och kommersiella servicen vara utbyggd D 1980 gymnasium med fritids- och kulturcentrum

A rbetstillfällen

13 nya arbetsområden El kontakt med företag El arbetsförrnedlingskontor

Kommunikationer

Cl Angeredsbron (till Hisingen) i:] spårväg, buss Cl gång-, cykel- och mopedvägar i området

Boende

13 mer småhus El miljöförbättrande åtgärder

Fritid och vård Cl hög nivå på personal och anläggningar.

Investeringarna för detta program under perioden 1976—1979 beräknas till ca 200 milj. kr. Härtill kommer driftkostnader för tillkommande an- läggningar.

Bland önskemål om ytterligare åtgärder av generell karaktär kan nämnas:

Ei sprida lägenhetsöverskottet över bostadsbeståndet genom hyressänkning Cl undvika koncentration av sociala problem i vissa bostadsområden El miljöförbättrande åtgärder och lösningar på serviceproblem, som t. ex. handel.

Angeredsgruppen uppmärksammade dessutom behovet av att alla lokala insatser i bostadsområdena samordnades. Detta för att de lokala resurserna bättre skulle kunna utnyttjas. Ett förslag till försöksverksamhet arbetades fram. Utgångspunkten var att angripa den starka sektoriseringen av för- valtningen. Under kommunledningen finns som fristående enheter fritids- förvaltningen, socialförvaltningen, skolförvaltningen och biblioteksförvalt- ningen. Fritidsförvaltningen och socialförvaltningen arbetar med en di- striktsindelning, som innebär att fritidsbyråer och socialbyråer finns i olika Stadsdelsgrupper. Under dessa byråer lyder fritidsgårdar och socialkretsar. Inom skolförvaltningen går linjerna direkt från den centrala förvaltningen till respektive rektorsområde. En viss form av distriktsmässig mellannivå finns dock genom de speciella rektorskollegier som omfattar avgränsade geografiska områden. Dessa är dock av mer informell natur och förfogar inte över speciella resurser som skall fördelas mellan rektorsområdena. Bib- lioteksförvaltningen är inte riktigt lika klar i detta sammanhang. I princip liknar organisationen skolförvaltningens, dvs. direkt under biblioteksför- valtningen lyder de enskilda biblioteken. Det finns dock en funktion som regionbibliotekarie. Innebörden av denna funktion var dock relativt oklar.

Syftet med en försöksverksamhet var att pröva ett arbetssätt som innebar en starkare lokal samverkan mellan berörda förvaltningar och en samverkan mellan berörda bostadsföretag, hyresgästorganisationer och de boende i om- rådet. Norra Biskopsgården och Gårdsten valdes ut som försöksområden. Valet styrdes till stor del av att man önskade dels ett äldre område, dels ett yngre. Den fortsatta rapporten ska beskriva försöksverksamheten i dessa båda bostadsområden.

3 Projektets övergripande organisation

De båda projekten är avsedda att ingå i en större organisation. Den över- gripande organisationen är därför gemensam.

Huvudman för projektet är Skolstyrelsen. Detta beror främst på att sam- verkansförslaget ger goda möjligheter att utveckla det samarbete som SIA skisserar. Dessutom kan tilläggas att skolförvaltningen genom statliga medel hade möjlighet att fördubbla de ekonomiska insatser som kommunen äm- nade göra. Göteborgs kommun betonar emellertid att det inte är fråga om någon direkt styrning av verksamheten från skolförvaltningens sida.

Försöksverksamheten har skett i samverkan med Bostadssociala dele- gationen, vilken bekostat två halvtidstjänster för arbetet som projektsekre- terare i Biskopsgården och Gårdsten.

Två ledningsgrupper för projektet tillskapades; deras huvudsakliga uppgifter var att fungera som referensorgan till områdesgrupperna och att mer direkt kunna trycka på inom förvaltningarna. I ledningsgrupperna ingår represen- tanter för berörda förvaltningar samt för bostadsföretag och hyresgäster.

I Gårdsten fanns sedan tidigare en områdesgrupp som hade vuxit fram spontant. Även i Norra Biskopsgården bildades nu en områdesgrupp.

Områdesgruppen är ett rådgivande organ, som avses svara för den över— gripande samordningen i bostadsområdet. Den skall sträva efter att tillvarata varje tillfälle som ger förutsättningar för naturliga kontakter mellan de bo- ende. Detta innebär bl.a.

D att fortlöpande följa utvecklingen i bostadsområdet, El att samordna och vid behov föreslå omprövning av olika insatser i om- rådet, !] att utgöra ett referens- och kontaktorgan när det gäller respektive för- valtnings budget och verksamhetsplaner för området, Cl att sammanställa beskrivningar av bostadsområdets utveckling samt för- slag till förändringar av verksamheter och fysisk miljö, D att utveckla lokal information och kommunikation mellan olika myn- digheter och mellan de boende och förvaltningarna.

Representanterna i områdesgruppen ska vara verksamma inom bostads- området. De utses att ingå i gruppen av resp. förvaltning, företag och or- ganisation. Gruppen bör utgöras av representanter för

Cl skolförvaltningen Cl fritidsförvaltningen

CJ socialförvaltningen D sjukvårdsförvaltningen El bostadsföretagen.

Gruppen bör därutöver, vid diskussioner om verksamheter i området, bl. a. inbjuda lokala representanter för hyresgäster, föreningar, företagare och organisationer att deltaga.

Bostadssociala delegationen finansierade två halvtidstjänster. Projektsekre- terarnas uppgift var att arbeta med samordningsfrågor, att se till att olika människor träffades och att samarbete utvecklades mellan olika intressenter och boende i området. Dessutom skulle sekreterarna dokumentera det lö- pande arbetet i projektet för att Bostadssociala delegationen skulle kunna ta del av projektens resultat. Områdesgruppen i respektive område utövade ett stort inflytande på tillsättningen av projektsekreterare. Själva tillsätt- ningen beslutades av ledningsgrupperna för resp. område.

4 Projekt Norra Biskopsgården

Norra Biskopsgården byggdes i slutet av 1950-talet och stod klart år 1960. Norra Biskopsgården utgör en del av stadsdelen Biskopsgården som ligger på Hisingen. Hela stadsdelen har en bebyggelse på ca 8 000 lägenheter varav 3 535 i Norra Biskopsgården.

Bostadsbebyggelsen i Biskopsgården planerades och uppfördes under en period av högkonjunktur med stark expansion av staden Göteborg samt en stor efterfrågan på bostäder och speciellt stora bostäder.

Göteborgs stad hade dessutom liten tillgång till mark varför Biskopsgården blev hårdexploaterat och bebyggt med nästan enbart flerfamiljshus.

I Norra Biskopsgården ägs husen av tre olika bostadsföretag. Dels de två allmännyttiga företagen Göteborgs Stads Bostadsaktiebolag och AB Gö- teborgshem, dels HSB genom sju olika bostadsrättsföreningar.

Bostadsbolaget äger och förvaltar 1 238 lägenheter och AB Göteborgshem äger och förvaltar 792 lägenheter. Dessa lägenheter är inrymda i två tre- våningslängor och två åttavåningshus. Lägenheterna hos dessa bostadsfö- retag upplåtes med hyresrätt.

Den del av området som de sju bostadsrättsföreningarna inom HSB äger och förvaltar innehåller 1505 lägenheter fördelade på sex åttavåningshus och tre trevåningshus.

Bostadsföretagen har en sinsemellan mycket ojämn fördelning av lägen- hetsstorlekar.

Fördelningen framgår av följande uppställning.

Företag Storlekar, antal och andelar

Fem- % Fyror % Treor % Tvåor % Ettor % Sum—

mor ma Bostads-

bolaget 0 52 4,2 634 51,2 498 40,2 54 4,4 1238 Göteborgs-

hem 38 4,8 276 34,8 200 25,3 258 32,6 20 2,5 792 HSB 3 0,2 202 13,4 704 46,8 475 31,6 121 8,0 1505

Summa 41 1,2 530 15.01538 43,51231 34,8195 5,5 3535

Området ligger ca 10 km väster om Göteborgs centrum. De allmänna kommunikationerna består av två spårvägslinjer samt bussar till vissa är- betsplatser vid— arbetstidens början och slut. Till Göteborg är restiden mellan 25 och 35 minuter. Drygt 40 % av befolkningen använder sig av kollek- tivtransporter till arbetet, medan knappt hälften kör bil.

Till de stora arbetsplatserna, Volvo, Torslandaverken och varven, är det omkring 5 km.

Inom Norra Biskopsgården finns det ca 550 arbetstillfällen varav 475 är inom servicesektorn.

Av områdets totalt ca 8 500 invånare är ca 4 400 yrkesverksamma (20 timmar eller mer per vecka) fördelade med ca 50 % på produktion och ca 50 % på serviceyrken. Kvinnorna utgör ca 40 % av alla yrkesverksamma men två tredjedelar av de yrkesverksamma inom serviceyrken. Inkomstnivån i området ligger något lägre än för Göteborgs kommun som helhet.

I området finns ca 3 400 hushåll varav 780 eller 23 % är enpersonshushåll, vilket är en relativt låg siffra i kommunen. Antalet barnhushåll är 1 500 eller 44 % vilket, om man undantar de mest centrala delarna är en relativt ”normal” siffra för kommunen. Ca 400 av alla hushåll betraktas som trång- bodda.

Andelen invandrarhushåll i kommunen är ca 9 % medan motsvarande siffra för Norra Biskopsgården är ca 20 % (den 31 december 1976). Av in- vandrarna i bostadsområdet kommer 44 % från de nordiska länderna med en stark övervikt av finländare. På senare år har den turkiska invandringen ökat. Det bor också stora grupper av jugoslaver och portugiser i området.

Bostadsområdet kan utseendemässigt delas in i fyra olika delområden.

Delområde A förvaltas och ägs av Bostadsbolaget. Det består av åtta block. Vart och ett av dessa är uppfört som en helt kringbyggd gård.

Kvarteret består av tre- och fyravåningshus som är helt klädda med rött fasadtegel.

Bottenvåningarna utgörs till huvuddelen av bostadslägenheter. De flesta har egen uteplats.

1 de flesta blocken finns skollokaler eller någon butikslokal inrymd i bot- tenvåningen.

Angöringsgatorna går rakt in i kvarteret och avslutas med stora parke- ringsplatser inne bland bostadshusen. Detta medför trafikkonflikter mellan lekande barn, andra gående och motortrafiken. Områdets tillfartsgator skiljer det från kärret Svartemosse — en mindre sjö väster om området.

De kringbyggda gårdarna består av bergknallar, hårdgjorda ytor och busk- snår. Enstaka träd av varierande storlek finns.

På varje gård finns en eller ett par enkla sandlekplatser med gungbräden eller klätterställningar. Hälften av dessa har rustats upp och försetts med nya lekstugor och bänkar.

Blocken är grupperade kring en torgbildning. Denna upptas till större delen av en asfalterad skolgård utan lekredskap. Dessutom finns en inhägnad bollplan med grusyta, samt en liten gräsyta.

Trappuppgångarnas väggar består till stor del av tegel. Förslitning, åverkan och klotter är måttliga. På släta ytor, som dörrar och luckor i trappuppgångar och bottenvåningarnas fasader, är klottret rikligt.

Förråd och tvättstugor finns i bottenvåningarna, liksom någon enstaka mindre lokal som används för fritidsverksamhet.

Delområde B ägs och förvaltas av AB Göteborgshem.

Bostadskvarteret har fin kontakt med intilliggande skogsområde. Kvarteret utgörs av två sammanhängande hus vinklade till mindre gårdar runt en större gårdsbildning.

Området består av tre- och fyravåningshus med eternitplattor som fa- sadmaterial. Bottenvåningarnas fasad är målad betong. På en gård har fa- saderna renoverats med balkonger och bottenvåningar i glada färger.

I husens bottenvåningar finns ett flertal lokaler av varierande storlek. De används bl. a. till skollokaler och butiker.

Parkeringen är förlagd till utsidan av kvarteret där ett parkeringsdäck finns. En betydande del av bottenvåningarna, som vetter mot gatan, in- rymmer garage varav några gjorts om till skollokaler och fritidslokaler.

Genom området går ett huvudgångstråk i stadsdelen. Gångstråket används i stor utsträckning för transporter, men även icke nödvändig trafik, vilket medför stor risk för olyckor då barn springer ut från gårdarna.

De mindre gårdarna består av bergknallar och anlagda hårdgjorda ytor samt en del grus- och sandytor vid lekredskapen. Det finns träd och mindre buskage på gårdarna.

Lekplatserna på en del av bostadsområdet har utrustats med nya sandlådor, bänkar, gungor och rutschkanor. En mindre bollplan har anlagts och gårdarna har nyasfalterats.

Den större gårdsbildningen är bebyggd med ett daghem, vars inhägnade gård upptar större delen av ytan.

1 portgångar och trappuppgångar är det en hel del klotter på väggarna. Förrådsutrymmen och tvättstugor finns i bottenvåningarna. Där finns också flera fritidslokaler i vilka olika föreningar har en de] verksamhet.

Delområde C är ett affärscentrum med två stora bostadshus och en envånings affärslänga. Bostadshusen ligger i en brant sluttning. Spårvägen passerar alldeles intill detta område.

Husen är åtta- och niovånings skivhus. Det ena är drygt 150 m långt och har butiker i hela bottenvåningen. Det andra är ca 70 m långt och bottenvåningen upptas av garage. På grund av nivåskillnaden finns på husens baksida tre källarvåningar, varav en del används som fritidslokaler. Fasaden är betongelement med markerade fönsterband. Burspråk medför en viss variation i den långa fasaden. På torget fanns tidigare en amfiteater vanligen kallad Gropen. Den användes nästan aldrig. Den har därför fyllts igen i samband med en miljöupprustning som bl. a. inneburit att torgytan utökats. Återinvigning av torget skedde under hösten 1978. Innanför Gropen finns en gymnastiksal.

Parkeringsplatser upptar en stor del av torgytan. Torgets gångstråk tra- fikeras av varutransporter till affärerna i höghusets bottenvåning. Dessutom måste den ganska omfattande trafiken till skolan och biblioteket gå över torget. Hela gårdsytan vid ett av höghusen upptas av parkering och ga- ragetillfart vilket medför stora risker för olyckor då många barn leker där.

Friytoma är hårdgjorda, asfalterade eller plattbelagda, så när som på en lekplats med grus och sand. Denna är dock alldeles för liten för alla de barn som bor i området. Några få små träd finns samt vissa mindre buskage. Lekplatsen, som är omgärdad av betongmurar, innehåller sandlåda, gungor och ett bordtennisbord.

Genom ombyggnaden har lekplatsytan i stort sett fördubblats och nya lekredskap har tillkommit. Dessutom har bord och bänkar placerats ut. En del planteringar har tillkommit. Enligt projektsekreteraren är torgupprust- ningen i stort sett positiv. Tyvärr är lösningen av trafikfrågan alltjämt otill- fredsställande.

En ny lekplats har anlagts på baksidan av husen, nere vid spårvägen. Här finns sandlek, några mindre lek- och klätterstugor och en rutschkana. Nivåskillnaderna gör dock att den lekplatsen ligger mycket otillgängligt långt från bostadsentréerna.

Bottenvåningarnas fasader är slitna. I källarvåningarna inryms tvättstugor och förråd. Där förekommer vandalisering samt klotter i hissarna.

Område D består till större delen av skivhus i åtta våningar. Övriga hus är tre- och fyravånings lamellhus.

Området är långsträckt. I norr ligger tre skivhus medan ett av skivhusen ligger vid affärstorget Väderbodarna i områdets mitt. Vid torget finns en envånings affärslänga. Husen är grupperade till ett par större gårdar. Området ägs och förvaltas av sju bostadsrättsföreningar inom HSB.

Skivhusen har fasader som nyligen målats om i gula färger, medan la- mellhusen är i gult tegel. På ett par ställen är de höga skivhusen och de låga lamellhusen sammanbyggda.

Ett fåtal butiks- och verksamhetslokaler finns i området. Ett fritidshem

inryms i två suterrängplan medan det i övrigt är bostäder i bottenvåningarna.

De flesta lamellhusen ligger mycket nära en gata med tät trafik vilket medför bullerstörningar. Det finns en trafikplats med bensinmack. Bo— stadsparkeringen är förlagd till denna plats samt till ett antal parkeringsplatser eller parkeringsdäck ute i området. De flesta husen har garage som upptar en stor del av bottenvåningen mot gatan. Gårdarna är trafikfria men kvarteret som helhet har inget sammanhängande trafikfritt gångstråk.

Skivhusen i norr och vid centrum har inga direkta gårdar. På husens baksida finns anlagda lekplatser och bollplaner. Ett av husen har dock bara en minimal sandlåda.

De övriga husen ligger kring stora gröna gårdar. Större delen av gårdsytorna består av gräsmattor. Vid den ena gården finns en större björkdunge. Gräset är ibland slitet. En lekplats är anlagd vid fritidshemmet på en yta som tidigare var parkering. Enligt projektsekreteraren är området förhållandevis välskött och relativt väl underhållet.

Sammanfattningsvis kan sägas om den fysiska miljön i Norra Biskopsgården att den genomgående är hårdexploaterad. En trafikled med motorled och spårväg delar området i en östlig och en västlig del. I östra delen består bebyggelsen av insatslägenheter och i västra delen finns enbart hyreslä- genheter. Mitt i den västra delen ligger den högexploaterade centrumdelen bestående av tolvvånings bostadshus med affärer i bottenvåningen samt en fristående butikslänga. .

Det är i centrumdelen som symtomen på sociala problem är tydligast. I slutet av 1976 var ca 50 av 224 lägenheter tomma. Andelen invandrare bland de boende är över 40 %.

Den fysiska miljön visar genomgående stora brister i hela området men är mest markant vid centrumdelen.

5 Projektets lokala organisation i Norra Biskopsgården

Projektet kan sägas ha börjat i juli 1976 då kommunen beslutade att tillsätta en ledningsgrupp och en områdesgrupp. Den senare kom i gång med sitt arbete under september, och i november anställdes en projektsekreterare på halvtid.

I ett handlingsprogram för samarbetsprojektet fastställde man följande organisation och arbetsbeskrivning.

Ledningsgruppens uppgift är att främst fungera som referens- och kontakt- organ mellan berörda förvaltningar i budgetarbetet. Syftet var också att grup- pens medlemmar skulle medverka till att nödvändiga beslut inom olika organ snabbt och enkelt kunde komma till stånd. I praktiken har dock ledningsgruppen kommit att fungera mest som en referensgrupp.

Områdesgruppens huvudsakliga uppgifter är att samordna förvaltningarnas verksamhet i området och att verka för att resurser tillförs vid behov. Den ska vara en kontaktkanal mellan boende och förvaltningarna. Samman- fattningsvis ska den alltså inom ramen för anslagna resurser svara för den övergripande samordningen av insatser i området. Vidare ska den ansvara för uppföljning av beslutade insatser.

1 områdesgruppen för Norra Biskopsgården ingår tjänstemän som arbetar i området från skolförvaltningen, fritidsförvaltningen, socialförvaltningen, biblioteket, sjukvårdsförvaltningen, Hyresgästföreningen och från Göteborgs Stads Bostadsaktiebolag och AB Göteborgshem.

Områdesgruppen ska ha sammanträde en gång per månad eller, om så erfordras, oftare.

Vid behov kan kallas boende, föreningar och organisationer i området till sammanträdena för att ge eller för att få infomation.

l områdesgruppen ingick en projektsekreterare, anställd på halvtid av Bo- stadssociala delegationen. Till dennes arbetsuppgifter hörde att dokumentera erfarenheterna av gruppens arbete och svara för kontakten med föreningar och samordning av fritidsutbudet i området. Projektsekreteraren hade under hela 1970-talet arbetat som fältassistent i området och kände därför väl till området och dess problem. Under hela perioden har denne dessutom haft en annan halvtidstjänst i området.

5.4. F ältgruppen

I början av 1977 avdelade socialförvaltningen 1,5 tjänster för fältarbete i området. För att snabbast möjligt komma i gång och på det mest effektiva sättet utnyttja resurserna bildades den s. k. fältgruppen. Fältgruppen består förutom områdessekreteraren av tjänstemän från socialförvaltningen, fält- assistent och fritidsledare från fritidsdistriktet. Gruppen har till uppgift att hålla kontakt med de boende och förmedla deras initiativ till områdesgruppen eller annan instans.

Socialförvaltningen har därutöver anställt en socialassistent med huvud- saklig inriktning på uppsökande verksamhet och social information. Verk- samheten är av erbjudande karaktär och baserad på frivillighet och har ej kontrollerande eller rapporterande funktion. Socialassistenten ska ha kontakt med socialförvaltningen samt andra institutioner i området och informera dessa om projektarbetets gång.

Det var angeläget att få fram en lokal för fältgruppen i området. En sådan ordnades genom att AB Göteborgshem ställde en fyrarumslägenhet till för- fogande. Jämsides med att fältgruppen omedelbart startade informations- arbetet fick därför mycket arbete ägnas åt att lösa många praktiska frågor och få i ordning lägenheten som en kontaktpunkt. Det måste bedömas som mycket positivt för områdesgruppens verksamhet att denna lokal så snabbt kom till stånd. Den har under året använts mycket flitigt. Dit förlades

områdesgruppens sammanträden, förutom att den fungerade som arbetsbas för fältgruppen. Redan under våren 1977 blev den en väl inarbetad kon- taktpunkt för dem som arbetar i området. När kontakter började tas med föreningar kom den även att användas av dessa. Syftet är dessutom att lägenheten ska fungera som en kontaktpunkt för boende i området, vilket mer och mer har inarbetats.

I och med att verksamheten under hösten 1977 utvidgades, bl. a. genom att ABF använder lokalen för studiecirklar samt att AB Göteborgshems syssloman började ha regelbunden mottagningstid i lägenheten, har lägen- heten blivit mer känd bland de boende.

När det gäller kontakter med de boende i området märktes i början en ganska påtaglig misstro mot myndigheter (kommunen). Trots undersök- ningar, intervjuer etc. ansåg folk att inget har hänt. En stor undersökning gjordes i början av 1970-talet av kommunen men följdes aldrig upp.

1 handlingsprogrammet betonades att behovet av fritidsverksamhet för barn och ungdomar var stort. Kontakterna med de boende bekräftade detta. Denna fråga bedömde flertalet av de boende som viktigast att lösa. Fält- gruppen lade därför inledningsvis ner mycket arbete på att få befintliga lokaler upprustade och få i gång verksamheten.

Sammanfattningsvis kan sägas att fältgruppen varit nödvändig för att starta de olika verksamheterna. Samordningsfunktionen med områdesse- kreterartjänsten har varit nödvändig, speciellt som områdesgruppen var en tämligen nystartad grupp.

6. Svårigheter i arbetet

Vid projektets början uppstod flera svårigheter av främst praktisk natur. Det har också märkts en tröghet i förvaltningarna. Den har enligt projektse- kreteraren inte blivit mindre av att flera förvaltningar varit inblandade. Det har klart visat sig att det inte funnits någon tradition när det gäller samverkan över förvaltningsgränserna mellan främst lokalt verksamma tjänstemän. Befintlig samverkan har försiggått på högre nivå och varit av mer över- gripande karaktär än samverkan i områdesgruppen.

Områdesgruppen Norra Biskopsgården har, till skillnad från den i Gård- sten, inte växt fram underifrån, utan varje förvaltning har utsett represen- tanter. Det har tagit tid för gruppens medlemmar att lära känna varandra och varandras arbetsområden, varför arbetet i början gått trögt.

De här faktorerna har alltså haft betydelse när det gäller att bedöma hur områdesgruppen har fungerat. En samverkansprocess har dock kommit i gång, men det behövs lång tid för att finna formerna för gruppen.

De frågor områdesgruppen behandlat har varit av i huvudsak två slag, dels mer eller mindre akuta problem inom ett visst problemområde, dels mera övergripande och långsiktiga frågor med syfte att positivt förändra miljön.

7. Handlingsprogram

Projektet började sitt arbete med att utarbeta ett handlingsprogram. Detta var klart i januari 1977. Till underlag för handlingsprogrammet ligger An- geredsgruppens material. Där har man bl. a. ur tidigare utredningsmaterial tagit fram följande angelägna förslag till åtgärder, vilka bör samordnas genom områdesgruppen.

|:] lokal information och kommunikation till och mellan de boende Cl fler aktiviteter som engagerar barn och ungdom El åtgärder för invandrare, exempelvis stöd åt invandrarföreningar, hjälp till nyinflyttande, kulturaktiviteter på invandrarnas eget språk l:! träffpunkter som ger förutsättningar för informella kontakter mellan verk- samma och boende i området El grannskapsarbete eller liknande vid centrumområdet D miljöförbättrande åtgärder som samordnas mellan kommun och bo- stadsbolag. Dessa bör genomföras med utnyttjande av områdesgruppen och i nära samråd med de boende. Härigenom skapas naturliga förut- sättningar för nya kontakter mellan boende och verksamma.

7.1. Mål för områdesgruppen

Med utgångspunkt i ovan nämnda förslag till åtgärder formulerade om- rådesgruppen målen för sitt arbete så här. Områdesgruppen ska vara ett organ för de boende och anställda i Norra Biskopsgården i syfte att samordna alla i området befintliga verksamheter och verka för att de får tillräckligt med resurser.

Målet är att höja servicenivån i området till åtminstone genomsnittsnivån för Göteborg. Områdets struktur, bl. a. den höga invandrardelen, motiverar att servicenivån bör bli högre än genomsnittet.

Därför ska områdesgruppen arbeta för

Cl att förbättra kommunikationen och informationen mellan de boende, anställda och beslutsfattare Cl att väcka och utarbeta förslag till hur den fysiska och sociala miljön kan förbättras Cl att utöva påverkan på beslutsfattare och fungera som remissinstans

att stödja föreningslivet [:1 att sammanställa beskrivningar av bostadsområdets utveckling.

El

7.2. Problem och begränsningar

Redan på ett tidigt stadium upptäckte områdesgruppen en mängd problem som kom att försvåra dess arbete. Problemen hade uppstått på grund av att de ekonomiska, sociala, kulturella och fysiska miljöresursema var så begränsade. Detsamma gällde den fysiska miljön. Områdesgruppen beskriver och kommenterar de begränsningar för verksamheten man ser på följande sätt:

['_'l Ekonomiska begränsningar Områdesgruppen förutsätts i huvudsak arbeta utifrån befintliga resurser. Med försöket följer dock ett speciellt anslag på 100000 kr. som skol- förvaltningen fått för områdesgruppens verksamhet. Socialförvaltningen har också beviljat extra anslag för verksamhet i området. Fritidsförvalt- ningen kommer genom omprioriteringar att utöka verksamheten. Dessa anslag finns disponibla under 1977. Stödet i form av arvoderingen av områdessekreteraren utgår under ett och ett halvt år. En första förut- sättning för att möta problematiken i Norra Biskopsgården är att resurser ges för en längre tidsperiod. D Fysiska begränsningar Områdets centrala del är kompakt byggd. Det finns därför litet utrymme för fysiska förbättringar runt torget. Eventuell nybyggnad av exempelvis parklekar, fritidsstugor eller liknande måste i huvudsak ske utanför om- rådet och då huvudsakligen vid Svane Mosse. [] Sociala begränsningar Den sociala problematiken i den västra delen av området medför reella begränsningar. Att antalet tomma lägenheter ökar är en klar bekräftelse på det allvarliga i detta förhållande. Många människor som bott och bor i Norra Biskopsgården är missnöjda med området, och för många framstår Norra Biskopsgården som ett dåligt alternativ då de väljer bostad.

Att så många underkänner den fysiska och sociala miljön i området får till följd att segregationen blir allt klarare. Det blir de socialt svagaste grupperna som kommer att bo i området. Andelen invandrare har ökat och andelen hushåll som är aktuella inom socialvården är betydligt högre än kommungenomsnittet. Resultatet blir att omflyttningen ökar och om- rådet kommer in i en ond cirkel. D Kulturella begränsningar Även på det kulturella området ligger området genomgående under kom- mungenomsnittet. Avsaknaden av kulturaktiviteter har fått till naturlig följd att det saknas kulturtradition i området. ”Kulturutbudet” finns i Göteborgs centrum.

7.3. Prioritering

I handlingsprogrammet gjordes sedan utifrån de vid projektets start kända behoven en prioriteringsordning för vilket arbete som man i första hand ska satsa på. Prioritet skulle ges åt arbetet med att förbättra för barn och ungdom samt invandrare.

För att förbättra för dessa grupper i första hand men också för alla boende i området ville man satsa på olika verksamheter. Styrande för vilka verk— samheter man ville satsa på var att man ville höja den allmänna servicenivån i bostadsområdet.

Områdesgruppen skulle också hjälpa till att finna vägar för hyresgästerna att utöva inflytande på boendemiljön i samarbete med bostadsföretag, hy- resgästförening och föreningar i området. Inom områdesgruppens ram är arbetet med föreningar viktigt. Man har stöttat föreningsverksamheten genom lokaler, skriv- och kopieringsservice osv. En allmän ökning har gjorts av kulturutbudet (film, teater och musik). Sjumilaskolans aula har utnyttjats.

Områdesgruppen skulle också försöka att finna former för informations- verksamhet i ekonomiska och juridiska frågor.

En stor del av verksamheten skulle ske i samarbete med myndigheter i området.

Ett viktigt medel, samtidigt som det var ett mål i sig, var att utveckla informationen mellan myndigheter och boende. För att förbättra kommu- nikationerna skulle man bl. a.

D genomföra dörrknackningsaktioner

El ge ut en egen tidning El etablera områdesgruppens lokaler som kontaktcentrum D föra ut information om projektet genom föreningar och institutioner El utforma särskild information till invandrare.

Projektet har arbetat med att föra ut och inhämta information genom alla de kanaler som stått till buds. Den största satsningen har gjorts på den egna tidningen Norra Biskopsbladet. I den har projektet informerat om sitt arbete, presenterat vilka olika aktiviteter som skulle arrangeras och vilken verksamhet som föreningarna sysslar med. Fältgruppen har skött det praktiska arbetet med att göra tidningen som utkommer ungefär var- annan månad. Både befolkningen i området och föreningarna uppfattar tidningen mycket positivt.

8 Verksamheter

Den fortsatta redovisningen ska nu ta sikte på att beskriva de aktiviteter som genomförs på initiativ av områdesgruppen.

8.1. Aktiviteter för förskolebarn och deras föräldrar

De förvaltningar som är verksamma i området anser att barn i låga åldrar i stor utsträckning befinner sig ute ensamma i området kring Friskväders- torget. Tre- till sexåringar påträffas ute ensamma sent på kvällarna.

För att komma till rätta med en del av detta problem har områdesgruppen satsat mycket arbete på att få till stånd en öppen förskola. Barnstugebyrån kontaktades på ett tidigt stadium och var mycket positiv till idén. Fritids- lokalerna på Friskväderstorget bedömdes vara mycket väl lämpade. På grund av kommunens dåliga ekonomi fanns dock ej medel att starta en öppen förskola vare sig hösten 1977 eller våren 1978, men försöken att få till stånd verksamheten fortsätter från förskolebyråns sida.

8.2. Uppsökande verksamhet

Fältgruppen har gjort kontinuerliga dörrknackningsgenomgångar av alla hus- hållen. Bland annat har man presenterat tidningen för att göra den mer känd. Dessutom har man informerat om fritidsutbudet och förhört sig om de boendes önskemål. Man har speciellt tagit upp ”Tillsammansverksam- heten” som direkt vänder sig till hemmavarande föräldrar och deras för-

skolebam. Verksamheten har haft öppet en gång i veckan. Ett tiotal mammor har kommit varje måndag. Verksamheten har enligt projektsekreteraren varit mycket uppskattad.

Några av områdets dagbarnvårdare har fått en lokal för att kunna träffas och tillsammans sysselsätta barnen. Detta är mycket uppskattat och lokalen utnyttjas flitigt. Försök görs också från dagbarnvårdarna att få dit även andra mammor men hittills utan något resultat.

8.3. Verksamhet för skolbarn

För skolbarnen är utbudet av meningsfylld fritidsverksamhet i området helt otillräckligt. De har dessutom i allmänhet små möjligheter att delta i för- eningsverksamhet utanför Biskopsgården på grund av resor. Erfarenheter visar dock att denna ålderskategori är lätt att engagera i föreningsverksamhet. Från förebyggande synpunkt är en satsning på denna grupp starkt motiverad. En enkätundersökning har genomförts på Sjumilaskolans samtliga stadier. Syftet var att kartlägga nuvarande sysselsättningar och önskemål om nya aktiviteter. Under hösten 1977 har fritidsverksamhet startats för skolungdom på fritidsgården och i fritidslokaler i centrumdelen.

1 skollokalerna och gymnastiksalen på Friskväderstorget 4 har fritidsför- valtningen haft öppen verksamhet för skolbarn tre eftermiddagar i veckan. Trots dåligt isolerade och slitna lokaler har verksamheten varit mycket po- pulär i synnerhet bland portugisiska barn. Besöksgenomsnittet har varit mel- lan 40 och 50 barn vid varje tillfälle. Eftersom de äldre barnen ofta passar sina småsyskon varierar åldrarna mellan 4 och 15 år. De äldre barnen har i regel hållit till i gymnastiksalen och spelat innebandy eller liknande medan de yngre barnen har pysslat och lekt.

I en av bostadsföretagets lokaler bedrivs fritidsverksamhet som föräldrar svarar för. De som i första hand deltar i verksamheten är ungdomar med problem. En stor fördel är att det i vissa fall är problembarnens föräldrar som ansvarar för tillsynen av lokalen.

1 försöken att få föreningar att etablera sig i området ligger också försök att skaffa meningsfull sysselsättning för barn i området.

Under hösten 1977 påbörjade områdesgruppen en diskussion om sam- verkan och samplanering mellan framför allt skolan, socialförvaltningen och fritidsförvaltningen inför SIA-skolan. Områdesgruppen ansåg det angeläget att delta i planeringen och försöka ta fram förslag för samlokalisering av lågstadium — fritidshem.

8.4. Verksamhet för tonåringar

Tonåringarna är något bättre tillgodosedda med fritidssysselsättningar. 1 om— rådet finns en fritidsgård med öppen verksamhet för tonåringar några kvällar i veckan.

Den geografiska begränsningen som finns för barnen blir inte lika stor för tonåringar. För många tonåringar är det naturligt att söka sig utanför området för att delta i aktiviteter. Men kvar finns en grupp tonåringar som av olika skäl upplever såväl sin fritid som sin situation i stort som tämligen

meningslös.

Genom främst kuratorsbyråns uppsökande verksamhet i området har do- kumenterats att många tonåringar känner sig maktlösa utan möjlighet att påverka sin egen situation i positiv riktning. Ofta är det elittänkandet inom etablerade idrotts- och andra föreningar som skrämmer. De har hunnit bli för ”gamla” för att våga visa sina svagheter, för att våga börja något nytt, där ”alla andra” 'är så mycket duktigare på alla vis. Resultatet blir att de inte kan göra annat än att driva omkring vid torget och eventuellt fördriva tiden med berusningsmedel.

Satsningar har gjorts för att förbättra fritids- och kulturutbudet för alla boende, inbegripet ungdomarna, i området. Exempel på sådana satsningar 'är teaterföreställningar och filmförevisningar. Anledningen till att man satsar på detta är att under hösten 1976 gjordes vissa punktinsatser med teater och film. Intresset var så stort att områdesgruppen beslöt att försöka erbjuda dessa kulturaktiviteter mera regelbundet.

Fritidsförvaltningen har placerat filmvisningar i området, dels barnfilm på dagtid, dels vuxenfilm på kvällstid. Dessutom har finska filmvisningar ordnats. Dessa visningar fortsätter nu med den skillnaden att Hem och skola-föreningen ansvarar för barnfilmen med ekonomiskt stöd från om- rådesgruppen.

Fyra teaterföreställningar har givits och ytterligare några planeras. Syftet med kulturaktiviteterna har varit dels att ge de boende möjlighet att se film och teater där de bor, dels att försöka få till stånd kontinuitet och tradition.

Under våren 1978 intensifierade områdesgruppen sitt arbete med de ung- domar som inte nås av fritidsgården eller av föreningarna i området. Under jullovet samlades allt fler ungdomar i källarna på Friskväderstorget. Pro- blemen med skadegörelse och olika missbruk, främst sniffning, ökade. Flera hyresgäster hörde av sig till fältgruppen och ansåg att något måste göras. Ungdomarna hade länge velat ha en lokal och på ett hyresgästmöte visade det sig att flera vuxna var intresserade att ställa upp på verksamheten. Från AB Göteborgshem fick man lokal och färg och tillsammans med föräldrarna har ungdomarna målat och gjort i ordning lokalen.

Resultatet av detta och de verksamheter som följde, bl. a. utflykter och teaterbesök, minskade sniffningen. Enligt AB Göteborgshem märkte man också en minskad skadegörelse. Men den positiva utvecklingen bröts vid månadsskiftet april/maj då det varma vårvädret kom till Göteborg. Ung- domarna samlades i stället vid Svarte Mosse och sniffningen ökade återigen.

Trots detta anser fältgruppen att det som hänt under våren har varit positivt. Man har lärt känna ungdomarna och de föräldrar som engagerat sig. Föräldrarna å sin sida har lärt känna ungdomarna och fungerat som ett stöd och en trygghet för dem.

I ett tidigt skede av områdesgruppens verksamhet bildades en samver- kansgrupp som skulle ta itu med sniffningsproblem i området. I gruppen ingår obs-lärare, skolkurator, socialassistenter och representanter från om- rådesgruppen etc. Gruppen har träffats varannan månad.

Områdesgruppen har också besökt Socialhögskolan och informerat lärare om verksamheten. Eventuellt kommer man att inleda någon form av sam-

verkan när det gäller forskning och uppsatsarbete. Flera grupper av elever från Socialhögskolan och Vårdskolan har kommit på studiebesök.

8.5. Aktiviteter för invandrare

Vid Friskväderstorget utgör invandrarna runt 40 % av befolkningen. De största grupperna utgörs av portugiser och finländare. AB Göteborgshem försöker för närvarande reglera vidare inflyttning av invandrare. För att möjliggöra väl underbyggda insatser för invandrargruppen kartläggs denna med hjälp av pastorsämbetet i Biskopsgårdens församling. Invandrarbarnen kommer att uppmärksammas speciellt när verksamheten för förskolebarnen planeras. Vid skolstarten höstterminen 1977 var hela 50 % av nybörjarna invandrarbarn fördelade på 17 olika nationaliteter.

Områdesgruppensarbete var i början mest koncentrerat kring den finska gruppen, delvis beroende på att en i fältgruppen är finsktalande. Man har vid sidan av svenska filmer också visat finska filmer. Dessa föreställningar har varit de mest välbesökta. Dessutom har det ordnats verksamhet för finländarna på biblioteket, bestående av bland annat sagoläsning på finska, tolk- och informationsverksamhet.

Områdesgruppen har tillsammans med ett studieförbund anordnat en ”In- vandrarsöndag” för finländarna på Vårvindens fritidsgård. Där bjöds på un- derhållning och finskt studiematerial presenterades.

Vuxengymnasiet har disponerat lokaler för svenskundervisning för por- tugiser. Områdesgruppen har hjälpt till med att ordna barnpassning.

Fritidsverksamheten för skolbarn, som på allvar startade hösten 1977, har mest lockat invandrarbarn. Detta har kanske berott på att det knappast funnits någon fritidsverksamhet för dem tidigare. Verksamheten är dock inte avsedd enbart för dem, utan för alla barn boende i området.

Statens invandrarverk visade hösten 1977 intresse för projektet. Två tjäns- temän från statens invandrarverk (SIV) har lagt en tredjedel av sin tjänstetid i Gårdsten och delvis i Norra Biskopsgården. De har hjälpt och stött om— rådesgruppen med att få i gång en form av kontaktservice för invandrare i Norra Biskopsgården. Dessutom har SIV beviljat anslag till denna för- söksverksamhet. Försöket ska pågå till och med första halvåret 1979.

8.6. Föreningsstöd

I handlingsprogrammet betonades att arbetet med och genom föreningar är viktigt. Fältgruppen kontaktade i området verksamma föreningar och inbjöd till en träff. Dessutom kontaktades Studieförbunden.

På föreningsträffen framfördes förslag om att bilda ett föreningsråd för att få till stånd samverkan mellan föreningar. Tyvärr kom initiativet vid fel tidpunkt. Fritidsförvaltningen håller på att utreda hur samverkan ska gå till med och mellan föreningar. Innan denna utredning är klar vill inte fritidsförvaltningen binda sig för några lösningar. Därför har ännu inget föreningsråd bildats. Områdets föreningar fortsätter dock att arbeta för ett föreningsråd.

Ett konkret resultat av föreningssamverkan är de trivselkvällar som an—

ordnades under sommaren 1977. På föreningarnas initiativ såg fältgruppen till att en dansbana byggdes vid Svarte Mosse. Bostadsföretagen svarade för virke och övrigt material. Fritidsförvaltningen monterade ihop dansbanan medan föreningarna höll i alla övriga praktiska arrangemang runt festen.

Områdesgruppen har hittills hjälpt tre föreningar att få lokal i området. Dessutom har en grupp dagbarnvårdare och hemarbetande mammor fått en lokal där de själva ska svara för verksamheten.

Samarbete med ABF har kommit i gång. ABF och fältgruppen diskuterade fram ett studiecirkelutbud som sedan spreds via fältgruppen. Detta mötte stort gensvar och fem cirklar har startats i områdesgruppens lokaler.

8.7. Förändring av den Järsiska miljön

Den fysiska miljön i området anses vara otillfredsställande utformad och är hårt sliten. Det största problemet utgör Friskväderstorget i centrum av området.

En upprustning av torget och lekplatserna på torget genomfördes under våren 1978. De boende i området hade från början inget inflytande på hur förändringen skulle ske. Områdesgruppen har följt Friskväderstorgets om- byggnad och försökt föra ut förslagen till de boende i området. Detta har bland annat skett genom en utställning ute på torget och öppet-hus-verk- samhet i områdesgruppens lokaler. Områdesgruppen har haft omfattande diskussioner med AB Göteborgshem och så småningom fått gehör för en del ändringsförslag som framförts.

Svarte Mosse är en stor miljöförbättringsfråga som områdesgruppen enga- gerat sig i. Initiativet kom från boende i området. Områdesgruppen uttalade sig för att Svarte Mosse skulle rustas upp och tillskrev fritidsnämnden. Denna har beslutat att dels göra en akutinsats, dels ta ett principbeslut angående en ordentlig upprustning.

Svarte Mosse är en mindre sjö i grönområdet vid Norra Biskopsgården. Området är tänkt som fritidsområde och i anslutning till det finns fritidsgård, fotbollsplaner m. rn. Själva tjärnen är dåligt skött med igenvuxna stränder, dyig botten och rätt varierande djup. På vissa platser är det bråddjupt direkt vid stranden. Detta anses speciellt av småbarnsföräldrar som farligt och där har också varit en del tillbud.

En hyresgäst vars barn varit nära att drunkna vände sig till fältgruppen. Fältgruppen tog upp frågan i områdesgruppen, som beslöt att agera för att Svarte Mosse skulle rustas upp.

Områdesgruppen skrev också i Norra Biskopsbladet och berättade om vad man gjorde för att få till stånd en upprustning av tjärnen och dess omgivningar. Berörd förvaltning och nämnd tillskrevs av områdesgruppen och i denna skrivelse uttalade man sig för en total upprustning, enligt en tidigare gjord utredning, av området.

Områdesgruppen har genom stadsbyggnadskontoret haft konsultmedver- kan av arkitekter. Dessa har gjort en inventering och arbetat fram förslag till åtgärder dels för Dim- och Godvädersgatoma, dels för Svarte Mosse.

Trafiksituationen på Byvädersgången och Badvädersgatan har också be- handlats. Stadsbyggnadskontoret har sedan följt upp ärendena och tagit fram förslag.

8.8. Hur medlen har använts

Av anslagna medel för verksamheten har ca 20 % använts till information, varav huvudparten till Norra Biskopsbladet. Ca 20 % har använts till per- sonal, dels för att öka invandrarassistentens ordinarie halvtid till heltid, dels för att betala fritidsverksamhet. Övriga medel har använts dels till stöd åt föreningslivet, arrangemangsbidrag och Startbidrag, dels för akti- viteter under jullovet.

Områdesgruppen har som grundläggande princip haft att först få förvalt- ningarna att täcka nya verksamheter med ordinarie resurser. Motivet för detta har varit att insatserna inte får ha punktkaraktär, utan bör bli mer bestående.

9. Gårdstensprojektet

9.1. Bostadsområdets utformning

Gårdsten ligger ca 12 km nordöst om Göteborgs centrum. Området är byggt på en s.k. plansprängd bergsplatå 120 m över havet. Gårdsten byggdes under åren 1969—72 och inflyttningen skedde under åren 1970—74. Då var området inte färdigt, bl.a. släpade den kommersiella och sociala servicen efter. Trots ett vackert läge med fin utsikt och mycket naturmark känneteck- nas Gårdsten liksom många andra av 1960-talets bostadsområden av en trist yttre miljö och bristande sociala kontakter mellan områdets invånare.

De dominerande lägenhetsstorlekama är två— och trerummare, som till- sammans svarar för ca 75 % av beståndet. En- och fyrarummare svarar för tillsammans ca 25 %.

Antalet lägenheter uppgår totalt till 3 218 lägenheter i tre-, fem- och åt- tavåningshus. Bostäderna är grupperade kring ett naturområde som kallas för Dalen.

9.2. Den östra delen av Gårdsten

Områdets östra del består av en rad åttavåningshus med en rad trevåningshus innanför, grupperade kring Muskot- och Salviagatorna. Mellan husen finns planteringar, lekplatser, tvättstugor och fritidslokaler.

Området förvaltas av Göteborgs Stads Bostadsaktiebolag. Antalet lägen- heter är 1350. Mitt i bebyggelsen på Muskot— och Salviagatorna ligger Gårdstens cent- rum. Här finns post, livsmedelsbutik, konditori, tobaksaffär, fiskaffär, barn- ekiperingsaffär, garnaffär, fritidsgård och Bostadsbolagets Boservice. Ti- digare fanns här också en bank. De boende hyser enligt uppgift farhågor för att närservicen kommer att bli sämre när Angereds centrum blir färdigt under 1978.

9.3 Den norra delen av Gårdsten

Gårdstens norra del består av 17 trevåningshus samt ett femvånings loft- gångshus. Husen ligger parvis grupperade runt gårdarna vid Timjans- och

Saffransgatorna. På gårdarna finns lekplatser, piskställningar samt ställ för barncyklar. På varje gård finns dessutom tvättstuga och fritidslokal. Området förvaltas av det privata Gebea. Antalet lägenheter är 844. I området ligger ICA-Gårdsköp samt en pub och cafeteria.

9.4. Den västra delen av Gårdsten

Områdets västra del omfattar tolv gårdar med trevåningshus och femvånings loftgångshus. Gårdarna innehåller lekplatser, bänkar med bord och plan- teringar.

Området förvaltas av det allmännyttiga företaget AB Göteborgshem. An- talet lägenheter är 1013.

I centrum av bebyggelsen på Peppargatan finns en mindre affärsanlägg- ning.

9.5. Barnomsorgen i Gårdsten

I området finns fyra daghem, därav ett lägenhetsdaghem, med sammanlagt 169 platser. Dessutom planeras en utbyggnad fram till 1982 på tre daghem med sammanlagt 72 platser. Vidare finns det tolv kommunalt anställda dagbarnvårdare. I området finns två fritidshem med sammanlagt 60 platser. Behovet av en utbyggd barnomsorg i Gårdsten är mycket stort. Ca 200 barn står i kö för att få komma in på daghem.

9.6. Naturområdet Dalen

Som beskrivits ovan ligger bostäderna i Gårdsten grupperade kring ett större naturområde kallat Dalen. Här finns två parkleksanläggningar, fotbollsplan och tennisbanor. Från början var Dalen tänkt att bli en naturlig samlings- punkt för människorna i området och ett slags förbindelselänk mellan om- rådets tre olika delar. Så har emellertid inte blivit fallet. Detta kan bero på att Dalen med bl. a. sina höga buskage ter sig främmande och opersonlig. Utöver parkleken saknas naturliga träffpunkter för vuxna och barn. Många föräldrar vågar inte låta sina barn vara ensamma i Dalen, och efter mörkrets inbrott tycker många att Dalen är kuslig. Belysningen är otillräcklig och lamporna slås ofta sönder.

9.7. Problem

Enligt områdesgruppen dras Gårdsten med en rad problem som gör att många människor upplever det otrivsamt att leva där. Nedan skisseras några av dessa problem:

El Arbetsplatser saknas 1 Gårdsten fanns 1975 ca 300 arbetstillfällen. De flesta av dessa var kon- centrerade till de kommunala serviceanläggningarna: skola, daghem, fri- tidshem. Undersökningar visar att större delen av personalen själv inte var bosatt i området. De allra flesta som bor i Gårdsten har sin arbetsplats inne i Göteborg

eller arbetari någon av Hisingens stora industrier. Närmare hälften arbetar inom industrin och en fjärdedel inom offentlig förvaltning. Det innebär att de allra flesta har långa och. tröttsamma resor till sina arbetsplatser. Detta bidrar enligt områdesgruppen till att många flyttar ifrån Gårdsten. För framför allt ensamstående kvinnor med småbarn kan de långa resorna vara ett hinder för förvärvsarbete.

Bristen på arbetsplatser i området bidrar också enligt områdesgruppen till att stadsdelen verkar öde och livlös under dagarna. Den blir en plats där man endast sover. El Kommunikationerna är bristfälliga Den kollektiva trafiken består av snabbspårvagn och buss. Restiden till Göteborgs centrum är ca en halvtimme inklusive byte. Varje vardag går en arbetsbuss till och från Hisingens stora arbetsplatser. D Högstadieskola saknas 1 Gårdsten finns två låg- och mellanstadieskolor. Byggandet av en hög- stadieskola fanns tidigt med i stadsplanen men den har ännu inte byggts. Det innebär att högstadieelevema måste ”bussas” till Gamlestadsskolan.

Detta kan ha varit en orsak till att människor sökte sig ifrån Gårdsten och särskilt då när barnen nått högstadieålder. Många ansåg den utlovade men uteblivna högstadieskolan vara ett svek från kommunens sida. Om- rådesgruppen gjorde flera aktioner för att få högstadieskolan till området. I dag är det klart att en skola ska uppföras och vara färdig år 1981. D Sporthall saknas I samband med högstadieskolan planerades också en sporthall. Även den har stannat på planeringsstadiet. Enligt områdesgruppen far fram- för allt barn och ungdomar illa av att det saknas möjligheter att idrotta inomhus. D Social friktion i området De sociala problemen i Gårdsten anses vara stora. Trycket är stort på den personal som arbetar i området. Den höga andelen invandrare, ca en tredjedel, förklarar till viss del problemen. Hela 43 nationaliteter är representerade. I samband med att lägenhetsuthyrningen nu ökar be- farar personalen att problemen ytterligare förstoras.

9.8. Outhyrda lägenheter

Problemen i Gårdsten och områdets tidigare ”stämpling” i massmedia har medfört att andelen outhyrda lägenheter hela tiden varit omkring 40 %. Den siffran toppar statistiken i Göteborg.

Under 1977 har dock uthyrningen ökat. Den 1 januari 1977 var andelen tomma lägenheter 1 161, vid motsvarande tid 1978 hade siffran krympt till 890. Den har fortsatt att minska under våren 1978. Detta beror till stor del på den växande bostadsbristen i Göteborg. Till bilden hör också att miljöförbättringar för ca 4 milj. kr. genomförts i området. Lekmiljön på gårdarna är förbättrad. Grönytorna mellan husen har kuperats med kullar, planteringar och bättre lekredskap. De flesta bottenlägenheterna har försetts med uteplatser omgärdade av staket och i många fall pergolor.

Dessutom har en ”Gör-det-själv-verkstad” för bil och moped byggts. Massmedias inställning till området har blivit mer positiv sedan områ-

desgruppen bildades. De som arbetar i området har kunnat påverka vad pressen skriver.

10. Ledningsgrupp

En ledningsgrupp för projektet bildades hösten 1976. I gruppen ingår 15 ledamöter. De är chefspersoner på distriktsplanet från de lokala förvalt- ningarna och representanter för bostadsföretagen. Områdesgruppen väljer från gång till gång två representanter till ledningsgruppens sammankomster — vilka man väljer beror på vilka frågor som ska diskuteras i ledningsgruppen. Dessutom ingår projektsekreteraren, som för anteckningar vid samman- trädena.

Från början uppstod oklarheter om målsättning och arbetsinriktning för ledningsgrupp och områdesgrupp. Enligt den dåvarande projektsekreteraren var grunden till detta att det rådde oklarhet och oenighet om varifrån ini- tiativen till olika arbetsuppgifter skulle komma. Detta kan bero på att pro— jektorganisationen blev en annan än den stadskontoret från början föreslagit. ! stället för att bilda s.k. distriktsgrupp med visst budgetansvar bildades ledningsgruppen. Den är inte beslutsfattande i frågor av planerande och ekonomisk karaktär. Under några månader vid årsskiftet 1976—1977 kom tyvärr diskussioner kring dessa frågor att negativt belasta arbetet i såväl ledningsgruppen som i områdesgruppen. Dessutom fick det en viss för- lamande effekt på den utåtriktade verksamheten.

Efter en tid löstes dock Oklarheterna så att områdesgruppen blev den kontinuerligt arbetande gruppen och ledningsgruppen fick karaktären av att vara en aktiv referensgrupp till områdesgruppen. Det innebär bl. a. att den via områdesgruppen tar emot rapporter från fältet och kan kanalisera dem vidare eller uttalar sitt stöd för områdesgruppens förslag till åtgärder.

Ledningsgruppen har dock under våren 1978 varit relativt passiv. Flera ledamöter har uteblivit förmodligen därför att de prioriterat annan verk- samhet. Det har tvingat fram ännu en diskussion om ledningsgruppens egentliga funktion: Hur ska man t. ex. få gruppen mer aktiv och bättre förankrad i förvaltningen? Ett möjligt svar på den frågan är att lednings- gruppen omvandlas till en s.k. distriktsgrupp med ett visst ekonomiskt ansvar. Diskussioner om ledningsgruppens roll och funktion fördes under våren 1978. '

10.1. Områdesgruppen

Under hösten 1975 började ett s. k. grannskapsarbete i Gårdsten. Bakgrunden var att socialförvaltningen hade konstaterat att Gårdsten var ett problem- område med stor utflyttning och brist på kontakt mellan människor. Nu ville man dels göra en inventering av vilka behov som fanns i stadsdelen, dels etablera ett informations- och kontaktcentrum för invånarna i Gårdsten. Grannskapsarbetamas lokal ligger i Salviagatan 44, populärt kallad för 44:an. Där kan människor sitta ner, dricka en kopp kaffe och diskutera Gårdstens problem. I 44:an finns även föreningar och kursverksamhet inrymda. För

närvarande arbetar tre personer med grannskapsarbetet.

På initiativ från grannskapsarbetama bildades en områdesgrupp hösten 1975. Den bestod från början av verksamma förvaltningsrepresentanter i området — i gruppen medverkade också kyrkan och KFUM/K. När gruppen bildades påpekades behovet av en gemensam satsning från samtliga verk- samma i stadsdelen. Man ansåg att en områdesgrupp skulle underlätta för verksamma i Gårdsten att arbeta från en helhetssyn på området och dess problem. Gruppen skulle också i vissa frågor kunna agera gemensamt.

Gruppen sammanträdde från starten var 14:e dag. Den första tiden ägnades mest åt att deltagarna fick informera om sina olika arbetsområden och lära känna varandra. När projektet utarbetades kontaktades gruppen vid ett flertal tillfällen av stadskontoret och man yttrade sig också över det färdiga för- slaget.

Genom att initiativet till bildandet av områdesgruppen kom ifrån dem som arbetade i stadsdelen fick den från början en icke-byråkratisk och le- vande karaktär. Enligt den tidigare projektsekreteraren har detta motverkat att samarbetet blivit av artighetskaraktär eller bedrivits för syns skull.

Hösten 1976 kom projektet i gång och då blev områdesgruppen basen för detta arbete i Gårdsten. Nu utökades gruppen och omfattar numera också representanter för de tre bostadsbolagen i området samt hyresgästre- presentanter. Enligt den dåvarande projektsekreteraren fick områdesgruppen därigenom också en högre status i förvaltningskretsar även om den på vissa håll möttes med viss skepsis.

I områdesgruppen diskuteras dels problem av mycket näraliggande och praktisk natur som t. ex. ungdomsproblem och bristen på daghemsplatser i området, dels mer övergripande och långsiktiga problem av typen arbets- platser till området, miljö- och boendeinflytande etc. Vid varje sammanträde diskuteras rapporter från ledamöternas arbetsplatser i området. Enligt den nuvarande projektsekreteraren har dessa rapporter aktiverat och tvingat per- sonalen att ta sig tid att tänka över sin arbetssituation. Samtidigt har det naturligtvis också kunnat innebära att man fått välbehövligt stöd från de övriga i gruppen i det framtida arbetet.

Områdesgruppen sammanträder var 14:e dag och till sammanträdena kal- las ett 40-tal personer. Ibland har det varit svårt att hitta tider för sam- manträdena. Skolans och daghemmens representanter har t. ex. SVårare än andra att planera in två timmars områdesgruppmöte i sitt arbetsschema var 14:e dag. Detta har skapat en viss ryckighet och medfört att t. ex. social— och fritidsförvaltningarna fått ett förhållandevis stort inflytande.

Arbetet i områdesgruppen har känts mer eller mindre engagerande under olika perioder. När skolfrågor har diskuterats har t. ex. skolpersonalen varit särskilt aktiv; när daghemsfrågor diskuterats har socialförvaltningenrs per- sonal varit mer aktiv än andra.

Grannskapsarbetamas boendekontakter har spelat en viktig och komplet- terande roll. När man bygger upp samarbete och kontaktnät finns det alltid en risk att samarbetet skapas utifrån institutioner och föreningar och att man missar den målgrupp man är mest angelägen att nå med information etc. Det är helt klart att de flesta av Gårdstens invånare inte är föremings- aktiva. Projektsekreteraren delar bl. a. av det här skälet kontorslokal med grannskapsarbetama.

Det är viktigt att boendekontakten fortsätter och utvidgas vidare. Under våren 1978 beslöts att den nuvarande projektsekreteraren skulle göra en inforrnationsbroschyr till hyresgästerna i Gårdsten om områdesgruppens sammansättning och funktion.

Hur har deltagarna upplevt arbetet i områdesgruppen? Vid flera tillfällen, en gång per termin, har gruppen träffats under en hel dag för att diskutera sitt arbete och olika problem som uppkommit. Vid en sådan sammankomst i februari 1978 gjordes en tillbakablick.

Deltagarna konstaterade att en av de främsta fördelarna var att gruppen över huvud taget finns till. Alla var överens om vikten av att lära känna varandra och därmed få en ökad kunskap om förhållandena i Gårdsten.

Gruppen upplevde också flera besvikelser. Svårigheterna att definiera verk- samheten hade varit stora, gruppen hade inte fungerat som remissinstans vilket från början varit meningen och sammanträdena blev ofta för långa och tidskrävande. De stora problemen ansågs vara svårigheterna dels att förankra gruppen hos beslutsfattarna, dels att förankra den hos de boende i stadsdelen. Inför framtiden ansåg gruppen det vara nödvändigt att ha en klar programförklaring för att beskriva verksamheten och dess mål. I en rapport från områdesgruppens heldag i Härskogen 1978-02-20 skriver den nuvarande projektsekreteraren:

Vi når troligen lättast ut till boende inte enbart med "information" utan informationen måste komma genom exempel på vad vi arbetar med. Vi bör exempelvis informera om Dalenkvällama eller det öppna mötet, som gick av stapeln den 2 april. De är tydliga och bra exempel. Vidare är det viktigt att poängtera att vi framför allt är ett samarbetsorgan mellan tjänstemän. Representationen av olika boendegmpper är mera för inforrnationsspridning. Vi kan ju aldrig påstå att områdesgruppen repre- senterar boende i Gårdsten, genom att vi har några få som bor i Gårdsten i gruppen. Däremot vet vi ju att vi i områdesgruppen har en mycket viktig samlad kunskap om Gårdsten och vi vet också vad Gårdstensbor tycker i en del frågor. Det är heller inte önskvärt att utöka gruppen mer. Fritidsrådet finns och fungerarju som ett kom— plement genom att här finns föreningar och andra boendegrupper representerade.

När det gäller kontakterna ”uppåt till beslutsfattare” måste vi i olika sammanhang klart visa att områdesgruppen i Gårdsten har en unik samlad kunskap om stadsdelen. Allihop har vi i vårt dagliga arbete "på fältet”, kontakt med folk som bor i Gårdsten. De förslag och krav som vi formulerar "uppåt" är således byggda på verkliga behov i Gårdsten. Vi måste också vara aktiva och verkligen kräva insyn i frågor som rör planering av Gårdsten på olika nivåer inom olika förvaltningar.

Sammanfattningsvis vill vi profilera oss på två sätt: För det första är vi en grupp som genom vår samlade kunskap om Gårdsten, varandra och varandras arbetsområden kan utnyttja områdets samlade, befintliga resurser bättre.

För det andra kan vi och bör vi i kontakten med beslutsfattare formulera krav t. ex. i form av skrivelser. Genom vår samlade kunskap om området vet vi var in- satserna framför allt behövs.

Om vi ser självkritiskt tillbaka på arbetet tycker vi, att vi mest har arbetat med krav ”utåt". Framåt ser vi det nödvändigt, om det är möjligt, mera betona att bättre utnyttja befintliga resurser.

Konkreta förslag på hur områdesgruppens arbete kan förbättras

Bland konkreta förslag som kom fram på hur gruppens arbete kan förbättras kan nämnas:

Att en kontaktman ska utses för att informera nytillkomna områdesgruppsmed—

Gruppen måste också motivera deltagarna att komma på mötena, samt att dessa verkligen fungerar som förbindelselänk mellan arbetsplats och områdesgrupp.

Vidare bör det vara färre antal punkter på dagordningen för mötena. Sista punkten ska alltid vara förslag till dagordning för nästa gång. På detta sätt tror vi att alla får chanser att ta upp frågor, som känns angelägna på de olika arbetsplatserna.

Ett annat förslag var att det påbörjade systemet med arbetsplatsrapporter ska ut- vecklas och vara en alltid återkommande punkt på dagordningen. Detta bör leda till att gruppen får en vana att på ett öppet sätt diskutera sina egna och andras konkreta arbetssituationer. Därmed också få en ökad kunskap som gör att vi ge- mensamt kan lösa problem som uppstår.

Ett annat förslag, som egentligen härstammar från Dalenmöten på Timjansgården var att boende själva skulle kunna bygga sin ”Träffpunkt” i Dalen. Det finns bland de boende i Gårdsten en mycket samlad yrkesskicklighet och lust att skapa någonting själva. GEBEA ställer sig mycket positiva till detta och vill stödja detta arbete med material och fackkunskap, där sådan fordras. Problemet som kvarstår är alltså bara att samla ihop alla intresserade för att bilda en arbetsgrupp och få några som ansvarar för självbygget. '

Lämpligt är att områdesgruppen stödjer detta arbete på olika sätt. Vidare bör områdesgruppens påbörjade studiecirkel i samhälls- och planeringsfrågor fortsätta. Om vi fortsätter, som vi började, med att bjuda in representanter från olika förvaltningar för att berätta om sin Gårdstensplanering, innebär detta förutom att öka vår kunskap, en viktig del i den tidigare diskuterade förankringen "uppåt”.

1 0. 2 Projektsekreteraren

1 september 1976 tillsattes en projektsekreterare på halvtid. Vid årsskiftet 1977—78 byttes projektsekreterare. Anställningen finansierades av Bostadsso- ciala delegationen fram till juni 1978, under hösten 1978 är projektsekre- teraren anställd av Göteborgs kommun. Därefter är det osäkert om tjänsten kommer att finnas kvar.

10.3. Arbetsgrupperna

1 olika frågor har bildats särskilda arbetsgrupper som tagit sig an problemen och försökt att finna lösningar på dem. Det har inneburit att områdesgruppen kunnat uppdra åt någon av arbetsgrupperna att inför t. ex. nästa sammanträde förbereda en viss fråga. Därigenom har man kunnat engagera representanter hårdare i arbetet och gett dem större möjligheter att lära känna varandra och att få i gång ett samarbete utanför sammanträdena. Arbetsgrupperna har varit av två slag:

D Det har dels varit grupper som arbetar på lång sikt t. ex. grupper som arbetat med invandrarverksamhet och barn- och ungdomsverksamhet. El Det har dels varit tillfälliga grupper som arbetat med t. ex. förslag till skrivelser med krav på kommunen. Som exempel på skrivelser kan näm- nas skrivelse angående arbetsplatser till Gårdsten och skrivelse angående protest mot nedskärning av fritidsresurser i området. I dessa arbetsgrupper ingår som regel den eller de som väckt frågan eller berörs av den samt projektsekreteraren. Oftast undertecknar denne skrivelserna. Med detta hoppas man bättre kunna förankra områdesgruppen i förvaltningen via projektsekreteraren.

10.4. Samverkan mellan de olika förvaltningarna

Trots projektet är det fortfarande så att varje förvaltning planerar sin kom- mande verksamhet var för sig. Det som främst fungerar i Gårdsten är sam- verkan på basplanet, när det gäller akuta problem eller mycket långsiktiga sådana.

Det händer t. ex. sällan att en förvaltning skickar ut sin årsplanering på remiss till lednings- och områdesgrupperna. Enligt den tidigare projektse- kreteraren är det t. o. m. sällsynt att områdesgruppen tillfrågas i något som helst ärende vad gäller förvaltningarnas planerade insatser. I detta sam— manhang kan ledningsgruppens representanter spela en mer aktiv roll, även om enbart deras goda vilja inte förändrar trögheten i förvaltningarna och deras hierarkiska struktur. Detta har tagits upp och diskuterats i lednings- gruppen under våren 1978. Det har också skett en viss förbättring.

Samarbete över förvaltningsgränserna har varit svårt och tidskrävande att få till stånd. Den nuvarande projektsekreteraren tror att en eventuell övergång till distriktsgrupp med budgetansvar kan motverka svårigheterna. Förmodligen kan arbetet i en distriktsgrupp bli mer övergripande än i den nuvarande ledningsgruppen.

11. Mål- och verksamhetsbeskrivning

Områdesgruppen formulerade utifrån det första årets arbete följande hu— vudmål:

Områdesgruppen bör vara ett organ för de boende och anställda i Gårdsten i syfte att samordna alla de verksamheter som ingår i projektet och verka för att de får tillräckligt med resurser.

Detta innebär att gruppen konkret ska arbeta med:

D att förbättra kommunikationer och informationer mellan de boende, an- ställda och beslutsfattare Cl att väcka och utarbeta förslag till hur den fysiska och sociala miljön kan förbättras D att utöva påverkan på beslutsfattare och fungera som remissinstans

att stödja föreningslivet Cl att sammanställa beskrivningar av bostadsområdets utveckling.

El

Under den tid områdesgruppen arbetat har i huvudsak frågor av två slag behandlats:

dels har det gällt mer eller mindre akuta problem inom ett visst verk- samhetsområde som någon part velat informera om och kanske få de andras hjälp att lösa,

dels har det varit problem av mer övergripande och långsiktig karaktär, som gällt hur man positivt kan förändra miljön i Gårdsten.

Områdesgruppen har inför varje halvår utifrån en rullande behovsinven- tering valt ut ett begränsat antal frågor att arbeta med.

Genom de pengar skolförvaltningen ställt till förfogande har man direkt kunnat starta en del verksamheter som visar hur problemen kan tacklas. I samband med starten tillfördes området via skolförvaltningen och s.k.

SÅS-pengar en resurs på 50000 kr. för hösten 1976 och 100000 kr. för 1977. De s.k. SÅS-medlen kommer att dras in från och med hösten 1978 varför resurserna minskar med 50000 kr.

Av de pengar som har stått till förfogande har 80 % använts för att betala löner till personer som arbetar med invandrare och hemarbetande föräldrar. Återstoden har huvudsakligen använts för att stödja föreningslivet i stads- delen genom antingen årsbidrag eller tillfälliga arrangemangsstöd. Även vis- sa kommunala verksamheter har fått arrangemangsstöd.

När det gäller fördelningen av dessa pengar var områdesgruppen redan från början överens om följande principer:

Cl medlen måste användas till något annat än allmän förstärkning av tra- ditionellt kommunala verksamheter, El medlen ska inte kunna gå till enskilda föreningar med undantag för startande av nya typer av öppen verksamhet.

11.1. Verksamheter

Nedan följer en beskrivning av några av de konkreta arbetsprojekt som genom främst områdesgruppen genomföres i Gårdsten:

11.1.1. Arbetet med barn och hemarbetande föräldrar

Områdesgruppen startade hösten 1976 en försöksverksamhet för barn och hemarbetande föräldrar. En arbetsgrupp tillsattes för att planera verksam- heten. I arbetsgruppen ingår representanter för grannskapsarbetet, barna- vårdscentralen, socialbyrån, parklek och fritidsgård.

En socionom anställdes som i samarbete med grannskapsarbetet svarar för verksamheten — arbetsgruppen fungerar som ett slags referensgrupp för denne.

Verksamhetens mål är att arbeta för att bryta isoleringen av hemarbetande föräldrar och barn genom aktivering och genom att stimulera till egen ak- tivitet. Barnen som 'är mellan två och fem år har inte plats i vare sig hel- eller deltidsförskola.

Som exempel på aktiviteter kan nämnas utflykter, motionsgymnastik och lekverksamhet en gång i veckan. Ett tiotal mammor har regelbundet deltagit i verksamheten, de flesta bor i närheten. De har främst nåtts genom dörrknackning.

Från början fanns verksamheten på två gator, Salviagatan och Peppargatan. Sedan 1978 finns den dock endast på Salviagatan. Hösten 1978 kommer verksamheten att ingå i grannskapsarbetet eftersom resurserna i området kommer att minska. Man planerar också att starta någon form av fritids- verksamhet för äldre barn.

Områdesgruppen hoppas på att i framtiden få till stånd en permanent öppen förskola i Gårdsten. Där skulle föräldrarna ges en mera aktiv roll. Redan nu finns förslag om en öppen förskola för finska barn.

11.1.2. Invandrararbetet

En mycket hög andel av de boende är invandrare. Omkring 40 nationaliteter är representerade men den övervägande delen av invandrarna är finska in- vandrare.

En probleminventering utförd av områdesgruppen visar att det finns en mängd problem som är viktiga att lösa. Här ska endast nämnas några:

Brist på hemspråksundervisning på daghem, fritidshem och lekskolor. Brist på finsktalande personal mer generellt, t. ex. på biblioteket. Social isolering bland invandrarkvinnor med barn. Missbruksproblem bland ensamstående män. Naturlig träffpunkt för olika grupper saknas. Över huvud taget sparsamt med det kulturella utbudet. Områdesgruppen efterlyser i sin inventering t.ex. kulturveckor.

D Behov av uppsökande verksamhet bland invandrargruppema.

DDDCIDE]

Den här situationen gjorde det naturligt för områdesgruppen att 1976 tillsätta en arbetsgrupp för invandrarfrågor. I den ingår representanter för bibliotek, socialförvaltningen, förvaltningens grannskapsarbete, fritidshem- met samt föreningen Finn-Götar. Den senare bildades i februari 1977 på initiativ av några finska invandrare i Gårdsten.

Två finsktalande personer anställdes på 15 resp. 5 timmar i veckan. Deras arbetsuppgifter bestod av informationsverksamhet och sagoläsning på Gård- stens bibliotek. Sedan hösten 1978 finns en invandrarassistent i området som betalas av SIV och Göteborgs kommun. Dennes uppgift är bl. a. att fungera som en förbindelselänk till förvaltningen inne i Göteborg.

Den allmänna målsättningen för arbetsgruppen är att bidra till att förbättra den kommunala servicen för invandrare. Den ska vidare arbeta för att möj- liggöra en levande ”invandrarkultur” och för att förbättra relationen mellan svenskar och invandrare.

Arbetsgruppen har startat informations- och sagoverksamhet på biblio- teket i Gårdsten. Den har även arrangerat en ”Tillsammans-helg” våren 1978. Man bjöd på ett brett kulturprogram av sång, musik och lekar helt baserat på Gårdstensbamens egen förmåga. Arrangemanget blev mycket lyckat. Ca 2 000 människor deltog i ”Tillsammans-helgen”. Arbetsgruppen hoppas att helgen ska kunna bli en årlig tradition. Under hösten 1978 kom- mer man att göra en fotoutställning av arrangemanget.

Tyngdpunkten i arbetsgruppens arbete har dock varit att fortsätta be- hovsinventeringen samt att försöka ange en långsiktig åtgärdsplanering. Inte minst viktigt har varit att visa på den mängd av problem som möter in- vandrare i Gårdsten. Detta harju också lett till att invandrarverket engagerat sig i ett projekt i Gårdsten (inom SIG-projektets ram).

11.1.3. Arbetet med Dalen

Som nämnts tidigare är husen i Gårdsten grupperade kring ett stort öppet naturområde kallat Dalen. Dalen anses som ödslig, händelsefattig och folk- tom. Enligt områdesgruppen är det därför av mycket stor vikt att arbeta fram förslag till förbättringar av Dalen.

Därför tillsattes en arbetsgrupp hösten 1977. 1 den ingår bl. a. projektet ”Arbete & Bostad i Gårdsten” och socialförvaltningens grannskapsarbete.

Gruppen har arbetat intensivt med att gå runt och knacka dörr i området och fråga de boende vad de tycker. Man har också arrangerat kvartersmöten där deltagarantalet varierat mellan 15 och 20 personer. Dessa kvartersmöten har arbetat fram förslag till hur Dalen kan se ut i framtiden. Förslagen sammanställdes senare till en utställning. Våren 1978 arrangerades ett stor- möte där Dalens framtid diskuterades tillsammans med bl. a. representanter från den kommunala förvaltningen. I stormötet deltog ca 150 personer. Ar- betsgruppen har lyckats väl med att arbeta i samverkan med de boende och göra sitt arbete känt. Gruppen utökas också kontinuerligt med fler bo- ende.

11.1.4. Arbete och Bostad i Gårdsten

Från årsskiftet och fram till december 1979 arbetar en forskargrupp från Chalmers i Göteborg med ett projekt, ”Arbete och Bostad i Gårdsten”, som går ut på att få arbetstillfällen till Gårdsten.

Forskargruppen arbetar utifrån tre hypoteser:

El Långa arbetsresor uppfattas som negativt, människor vill ha närbelägna arbetsplatser. Det gör det möjligt att ha kontakt med bostaden under arbetsdagen och ökar möjligheterna till jämlikhet mellan könen. D Miljöer med både arbetsplatser och bostäder ger gott underlag för service och uppfattas som positiva miljöer. Vitaliteten i området ökar genom att människor arbetar i och besöker området under dagtid. D Det finns företag för vilka det är bättre att ligga i bostadsområden än i arbetsplatsområden. De kan tänkas vara betjänta av att ha nära tillgång till den sociala service som finns i ett bostadsområde. Dessutom kan möjligheterna att få nya lokaler till ett lågt pris ha betydelse för deras intresse att förlägga verksamheten till ett bostadsområde.

Projektet har gått ut med dels en enkät till omkring 1 500 företag med information om Gårdsten och möjligheterna att etablera sig där, dels ett frågeformulär om företagens intresse att flytta sin verksamhet till Gårdsten.

Genom detta har man lyckats komma i kontakt med bl. a. en gitarrfabrik, en charkuterifabrik och en syfabrik vilka är intresserade av att lokalisera sig i stadsdelen. Utifrån företagens storlek och önskemål har projektet angett var i Gårdsten de kan förlägga sin verksamhet.

Men enligt projektets nuvarande sekreterare kan man spåra ett visst mot- stånd från kommunens sida att tillvarata EBU:s arbete.

Den synen delas till stor del av deltagarna i projektet. Man uppfattar de nödvändiga förhandlingarna som alltför långdragna och befarar att fö- retagen tröttnar på att vänta på besked. Man tycker att kontakterna mellan de kommunala myndigheterna och andra instanser är alltför omständlig.

] 1.1.5 Gårdstensverkstaden

Med hjälp av resurser från AMS i form av två halvtidsanställningar har bildats en grupp av ca 35 kvinnor som arbetar med textil och konstnärlig

verksamhet och kommer att göra det tre år framöver. Bl.a. arbetar man med planering av gårdarna. Det största problemet är frågan om sysselsättning för barnen som kommer till verkstaden med sina mammor. Det finns inga anslag avsatta för tillsyn av barnen. Verkstaden har sökt pengar hos kul- turrådet för att kunna anställa två halvtidspersonal för tillsyn och syssel- sättning av barnen.

11.1.6. Barn- och ungdomsgruppen

Våren 1978 bildades en barn- och ungdomsgrupp i Gårdsten. Bakgrunden var att områdesgruppen ansåg att ungdomsproblemen blivit värre den senaste tiden, bl. a. har man på biblioteket haft svårigheter med ett gäng och tvingats anlita en vakt.

11.1.7. Arbete för att få en högstadieskola till Gårdsten

Områdesgruppen har genom skrivelser uppvaktat skolförvaltningen och Skolstyrelsen angående behovet av en högstadieskola i Gårdsten.

._'-:a ' _ ,

' " _|.|.,, .. är tiä'uhht_ || .-." |. |'-',,l.|_'|l_._11',:_,'5

...,,erl :"r, "a'-J,. , '

___.,, ,, ___-.,, ,,,, w,"|11_'1|."'-.._.åh '.tli'j' lr[_"|.'1|u. |] ' . ,,,..- ,, ,, . .'_'.'",- . _ L' , '|'|'. |." ., ”Igår-|| 11.'|._.45'L'Å'a-'-, .. .. -!.'H' ,,.',"..".'||" "' ,,1, "| |

""'.ITÖ""'1"":"Id'b,F'",_I _ .' ,,, _ _ ,,! , ., -. FJ.-lå: .'r,i 'll'lv, ,, ,_..,._.'..,|. . " " " ... |" ..".'._.'|

':'pf'f'Ä". ...,J"',å.' '_'.'.r' "" ,,,:n1__ q,,T,,___,,ql

I 'lkl , . , ' ,, : " ,'r -' . | ,|' ' .. . |||. .. ' ' åt,? ' .. - __ .äwjmwg - . .,, .. år, ||... . ...i... " " .|. |... r.5.-m .' , " ' _ marinar— .'.'-| ..wtl' f'v'i' . ' ., 7" 'I .. .. ",] ,'.'_'.,_ ,? ':'-Ef, ' _ v: . -_f__,r'.',il|,||,i._ n-å-zhig..-Ltr-|1H'-_|$v-r, ., _. ,__"._.." ' "' , ' ' '|, . .. 7 =, | "';'l'L'" '_'-..' .'., " ' » . . '- - "'_' .. ' '|'"i"'"||"' [""i'."'.'."" " " ' '. " "' #. . "???”qu " ".. ' ' :E .'......'.-..|.' '...',',,'_, _. ' | ' ' '. ' 5'l- ' , ,..,.,|-,,'...._,,ä får, _Ili' _,,_____ __ __,.__,, ,,,, - _ ' ' ”.'- i'n'b' in; ' . "'

t,:fu'i ;; .'.'.,;_- ' _, .. . .;g- "".._|',_,|_.'_",”- , _|,- ..,-_| ,_ "'|'" ..åm'b ' - .

.""' |. __ .|| '. ..... ,|,',.'. &? "" .' ',H', _ _

.. "| , | , , ,

",:' "',". "'."',-,'l' ':':5;"':._'"'|F"'. '|"='|'__."1FL; %li-'|'”? ' ,'d'h _ " ägt.-':',, " ' ""'" "'" "*"" ' . . '. 'I ' ' . .. ' : '. _-_,-., ' ...""'V|"..,,,,,, ,'-.—,'_=._,,__J|'"

_ , .. .,...,'.,,_"|',_-'.,._ '|',"_', 31,31?

. "i"i""""|'i"-. .'_",_,_ _ _".'.33"_-|_,;,-,l,_.'. ?,?”

,,, '.|..,_,_.__|." ,,,..i. ,, ._ .'-""""I"|'3,_'-' 'i'"','. .u,_,,_u,__ __.i',|,-,|_',,

.,._-J:F "" '-'-,'," "" ... -....

|. | -...,| '.'; ,|.u. x,,” "'-'". ;""!'i."|."' tai . ' | . ,,|"'-. ! ,,.,, (|. __.,._,,'

" .' i'f )' ir'f'.' ,"..

.'r'.»,.' _.._|,, . ,.

__ __ ______,__,____

.|' |>"|;,'1-'"

' ','r'._,,': '..."L.""| ' '” -.; .:. Ng,. '|. _".| ',: ' ..,, ." '.'. - |, - """""'E"""'"' . , ,, _ _. |' . . _

lik-' i .. 'l.-..

' ". HW" |'"' " f.d? , |,.'-' ' .. ..,=..,||'., .:, '|"..|" | ,,,.J, . ___,.,._,,___ _ ,|.__,___ ,.|,-, .. ..:_ .,_

, 'i.",l",i_.:'_"a .,_,_,-_ . _.. :ir-.nu,"

, _- ' __ ' ::l," ,m. _ __,t,,3',_'._'.." __ , ,,,, | ..|. ,..__.,,., ,_:'__:1|,_" .'. ",,, _, _ ,-,...,..,_l___',,,_,,_-,..,:_ :),,1'1.'.-”""|.' | än,-,,,,

" '..|.. " ' " ' | .. .|'t. 115,14. __________ ,.

,J,.-' , """' ... ,'|._.',',. || ,.|. .. ..?"Hi'l hfl!

-|.||| ,-

. ,. |" , || ..-,|_ i.-|'_'!-|.,','..1.z—

'.Ltllf,'_ ' '$. ;'|..'

__ '_' -,w."__-..,." ..3'._.,|,.___,

.,_, ..l,',_._,.

,,.-..li" h.. .. . . --.i. . ,. |. ._ -'|'|_,,...' r___;_f,,._,_ _,____',.',,.,,, ,,,], __ .. . .. . | "I,-|| "':-""J?" -"'.". _, - ' »", _ . ,,_.,|,,..._.,,... -. '-=,-,,.=',', , |. .|..-,! . -'. .'|n|.. '|,h%.mw?,w,wg

Bilaga 4 Hallstahammar

1 Befolkningsutveckling och bostadsbyggande

Hallstahammars befolkning har ökat snabbt under efterkrigstiden. Från 13 000 invånare i böljan av 1950-talet steg folkmängden till 19 000 i slutet av 1960-talet. Mellan 1971 och 1975 har dock befolkningen minskat med 500 personer. Minskningen har sedan avstannat.

Näringslivet i Hallstahammar domineras av metallindustrin. Sysselsätt- ningen är hög bland män, medan en dold arbetslöshet föreligger bland kvin- norna. Andelen kvinnor i industrin har dock ökat under senare år. En ökning av antalet arbetstillfällen har därför inte lett till en motsvarande befolk- ningsökning och alltså inte heller till någon ökning av behovet av bostäder.

Inflyttningen var hög i mitten av 1960-talet. Industrin uppgav ett be- tydande behov av arbetskraft och lägenheter. I bostadskön fanns 300—500 personer. En avsevärd ökning av bostadsproduktionen ansågs därför nöd- vändig. Totalt har i kommunen under perioden 1967—1974 färdigställts drygt 1 400 lägenheter, dvs. i genomsnitt ca 180 lägenheter per år. Östra Nibble, med nära 900 lägenheter i tre- och sexvåningars flerfamiljshus, färdigställda åren 1968—1972, utgör den dominerande delen av denna produktion. I övrigt har ca 50—100 lägenheter i småhus färdigställts varje år. Efter 1971 har pro- duktionen helt bestått av småhus.

2 Östra Nibble

Bostadsområdet Östra Nibble byggdes mellan åren 1968 och 1972 av det allmännyttiga bostadsföretaget Hallstahammars Fastighets AB, som också förvaltar området. Bebyggelsen i området fördelar sig på fyra sexvåningshus med 375 lägenheter och 16 trevåningshus med 516 lägenheter. Av de totalt 891 lägenheterna är 66 fyror (7,4 96), 362 treor (40,6 96), 373 tvåor (41,9 %) och 89 ettor (9,9 96). Dessutom ingår en sexa vilken är ett elevhem för omsorgsstyrelsen. Lägenheterna har relativt stor ytstorlek vilket tillsammans med ett icke så väl fungerande elbaserat värmesystem gör att hyrorna i området per lägenhet är relativt höga. Hyran liggeri intervallet 103185 kr./m2 — 142238 kr./m2 beroende på lägenhetsstorlek (gäller den 31 december 1977).

Området är beläget ca 2 km från Hallstahammars centrum. I en tätort av Hallstahammars storlek anses detta vara långt. Till detta kommer att

Östra Nibble i stort sett saknar förbindelse med centrum med allmänna kommunikationer. Landsvägsbussen mellan Västerås och Hallstahammar passerar bostadsområdet någon gång per dag.

I Östra Nibble begränsas den kommersiella servicen till en livsmedels' butik, en korvkiosk och en herr- och damfrisör. I Hallstahammars centrum är det kommersiella serviceutbudet däremot rikt. Kommunal service i bo- stadsområdet fmns i form av förskola, både hel- och deltidsförskola samt låg-, mellan- och högstadieskola. Dessutom finns ett fritidshem speciellt för de assyriska barnen som bor i området.

Kommunen har också en fritidsgård, Rudagården, i Östra Nibble. Gårds- råden har lokaler i ett antal lägenheter. Dessutom kan skolans lokaler an- vändas för föreningsmöten, sammankomster och studiecirklar. Högstadie- skolan är försedd med en stor gymnastikhall.

Området är helt plant med undantag för en konstgjord kulle i södra delen. Denna är vintertid en omtyckt lekplats. I övrigt finns i området tre större lekplatser. Mellan husparen finns en sandlåda omgiven av en asfalterad yta. Genom brist på vegetation utsätts lekplatserna för både stark sol och vind. I närheten av fritidsgården finns en ishockeyrink och i området finns också en tennisbana, som vintertid spolas till en isbana, och en gräsplan för fotbollsspel. Området är på tre sidor omgivet av rekreationsytor medan den fjärde sidan utgörs av parkeringsplatser som gränsar mot en stor väg. Områdets parkeringsplatser disponeras fritt och ligger i anslutning till husen. Biltrafik är i princip förbjuden inne i bostadsområdet.

Fastighetsförvaltningen administreras centralt men i Östra Nibble finns fastighetsskötare placerade som handhar skötseln av just detta område. Fas- tighetsarbetarnas arbete är funktionsindelat.

Östra Nibble har en befolkning på ca 2400 personer. De största arbetsplatserna för befolkningen i området är Bulten Kanthal och Hallstahammars Bruk. Inom bostadsområdet finns främst kommunal verksamhet som svarar för ca 200 arbetsplatser. Fastighetsbolaget, butiken och frisörerna har tillsammans ca 35 arbetsplatser.

I området är två invandrarföreningar verksamma. Dessutom finns en svensk och en finsk Hem och skola-förening. Ingen av föreningarna har egna lokaler utan disponerar hyresfritt kommunala lokaler. Däremot har de tre gårdsråden egna lokaler, vilka är inrymda i lägenheter. Dessutom bedriver föreningar från Hallstahammar sporadiskt verksamhet i området.

Endast ett studieförbund, ABF, anordnar studiecirklar i området, och denna verksamhet har kommit till efter projektets start. Under vårterminen 1977 anordnades sammanlagt tolv cirklar med ca 115 deltagare. ABF har inga egna lokaler men kommer att få sådana. Hyresgästföreningen hade vid projektets stan ingen kontaktkommitté i området.

3 Bostadssociala problem

Som en indikator på att det fanns sociala problem av olika slag i Östra Nibble sågs det faktum att bostadsområdet innehöll ett stort antal outhyrda lägenheter. Orsaken till problemet med outhyrda lägenheter sammanfattades

i projektbeskrivningen så här:

området är för stort och ocentralt beläget kollektivtrafiken är dålig lägenheterna är för stora och relativt dyra den yttre fysiska miljön är dålig närservicenivån är låg andelen invandrare (30 %) är hög hög andel sociala problemfamiljer.

DDDDDDD

Dessa faktorer tillsammans har gjort att området fått ett dåligt rykte. Ett av delmålen för projektet var att försöka ändra på detta.

3.1 Åtgärder före projektets starr

Vid projektets start i september l976 hade redan vissa åtgärder för att komma till rätta med problemen vidtagits. Kommunen ansåg att en lösning på problemet med de outhyrda lägenheterna var starkt kopplad till en positiv utveckling av näringslivet och därmed ökad befolkning. Försök gjordes därför att stimulera näringslivets utveckling. Detta har i viss mån lyckats vad gäller de mindre företagen, men utvecklingen har motverkats av att det dominerande företaget (Bulten Kanthal) rationaliserat och minskat antalet sysselsatta.

Fastighetsbolaget hade gjort ett program för fysiska miljöförbättringar inom Östra Nibble, kostnadsberäknat till ca 1,2 milj. kr. Detta hade förelagts kommunen för godkännande för ansökan om statligt bidrag. Vid projektets start hade inga beslut om åtgärder för miljöförbättringar fattats.

ABF hade med statsbidrag från statens kulturråd under våren 1976 be- drivit uppsökande verksamhet i bostadsområdet. Målet för den uppsökande verksamheten var att få de boende att delta i verksamheter av olika slag, främst studier. Vid besöken i hemmen intervjuades de boende om sina önskemål på aktiviteter. Det framkom att man ville ha aktiviteter t. ex. språkkurser, sy- och matlagningskurser och lokaler för t. ex. mopedverkstad, träslöjd, vävning och mer allmänna aktiviteter. För att förverkliga de öns- kemål som kom fram bildades en arbetsgrupp med representanter från ABF, Unga Örnar, fritidsstyrelsen och bostadsföretaget. De aktiviteter som ar- betsgruppen ordnade med ledning av de boendes önskemål vände sig till både svenskar och invandrare.

Ett annat resultat av den uppsökande verksamheten blev att tre gårdsråd bildades i området. Dessa gårdsråd disponerar var sin lägenhet för sin verk- samhet, Gårdsråden deltar mycket aktivt i försöken att förverkliga de öns- kemål som framkom vid intervjuerna med hyresgästerna.

Arbetet i gårdsråden har visat sig vara mycket utvecklande för såväl de människor som arbetar i dessa som andra hyresgäster. Ledamöterna i gårds- råden har blivit kända av övriga hyresgäster då de genomfört dörrknack- ningskampanjer och frågat efter synpunkter från de boende eller själva läm- nat information. Genom de aktiviteter som gårdsråden varit med om att arrangera har ledamöterna och andra boende haft gemensamma naturliga samtalsämnen när de mötts ute i området vilket lett till att man i större

utsträckning än tidigare pratat med varandra. Aktiviteter som var till för att skapa kontakter just när de anordnades har medfört ökade kontakter även efter själva arrangemanget. Många av ledamöterna i gårdsråden berättar att deras arbete i bostadsområdet har givit dem själva en större säkerhet, en kunskap om vart man ska vända sig för att få saker och ting att hända och ett ökat intresse för samhällsfrågor i stort.

4 Bostadssocialt försöksprojekt

I september 1976 startades projekt Östra Nibble som ett av bostadssociala delegationens försöksprojekt. Till ledning för arbetet i försöksprojektet hade kommunstyrelsen upprättat en projektbeskrivning.

Projektets organisation framgår nedan.

ledningsgrupp

ordf. i skola — fritid social — kommun— styrelse kultur och projektledare

projektsekreterare

projektgrupp

skola — fritidn— social — kultur ABF, Unga Omar, polisen, Hallstahammars Fastighets AB

______________ undergrupper __ ___—___— ——————

arbetsgrupp gårdsråd gårdsråd gårdsråd gårdsråd nr 1 nr 2 nr 3 " fritid — ABF — Hall— hyresgäster hyresgäster hyresgaster stahammars Fastig— hets AB, Hyresgästföreningen fastighetsskötare Unga Ornar

Som ledningsgrupp har man använt det redan etablerade samverkansor- ganet mellan kommunstyrelse skola social kultur fritid. Den för- ändringen genomfördes dock atti ledningsgruppen sitter bara politiker. Ord- förande i ledningsgruppen är ordförande i fritidsstyrelsen och projektledare har fritidschefen varit.

1 projektgruppen ingår tjänstemän från skol-, fritids-, kultur- och soci— alförvaltningen. Dessutom ingår representanter från ABF, Unga Örnar och bostadsföretagen.

Varken projektledaren eller någon annan tjänsteman som arbetat i pro- jektet har haft någon nedsättning i sina ordinarie arbetsuppgifter. För alla utom projektledaren har detta medfört problem. Organisationen har varit förhållandevis liten och har fungerat bra. Ledningsgruppen har mer kommit att fungera som ett inforrnationsforum än som ett organ till ledning för arbetet i projektet. Trots detta har organisationen kunnat fungera. Det beror på att när kommunen beslöt att starta projektet tilldelade man också pengar som projektledaren med delegationsrätt kunde fördela till olika verksamheter inom projektet. Projektorganisationen har inte behövt användas för påtryck- ningar för att få till stånd beslut, utan projektet har självt haft beslutanderätt i frågor som berört verksamheten. Målsättningen har ju heller inte varit att projektet skulle försöka åstadkomma några förändrade maktrelationer mellan de boende — bostadsföretag kommun utan mer att få till stånd en utökad fritidsverksamhet. I detta fall har Östra Nibble-projektet skilt sig från de övriga projekt som bostadssociala delegationen understött.

Den del av organisationen som bäst har fungerat är arbetsgruppen. Den var verksam redan före projektets stan. Projektgruppen har mer sällan sam- manträtt, då alla nödvändiga beslut kunde fattas i arbetsgruppen eller av projektledaren. En viktig erfarenhet anses vara att kontakterna med de grup- per som arbetar ute på fältet måste vara täta.

Det främsta syftet med projektet har varit ett utökat fritidsutbud varför det har varit naturligt och bra med en projektledning från fritidsstyrelse och fritidsförvaltning.

Projektsekreteraren har hela tiden följt och deltagit i planeringen av pro- jektet genom att hon tidigare arbetade som fritidsledare på fritidsgården i bostadsområdet. Hon genomförde också den uppsökande verksamheten i ABF:s regi och deltog i arbetet med uppföljningen av de resultat inter- vjuerna med de boende gav. Projektsekreterarens deltagande i projektets planeringsfas har varit mycket värdefullt. Detta har bara förekommit i projekt Östra Nibble. Projektsekreteraren har haft sin expedition inrymd i bo- stadsområdet, vilket har varit mycket fördelaktigt med utgångspunkt i det sätt man har arbetat.

Den övergripande målsättningen för projektet kan sammanfattas i följande punkter

Cl förbättring av den yttre fysiska miljön D finna och utarbeta former för sociala och kulturella insatser i området som leder till ökad samverkan och kontakt mellan de boende El arrangera verksamheter som leder till integration och samverkan mellan olika kulturer.

De olika insatserna syftar till att få till stånd en positiv attitydförändring till området och därmed färre outhyrda lägenheter.

För att nå detta mål uppsattes ett antal delmål som samtidigt kan ses som konkreta arbetsuppgifter för projektsekreterare och projekt. Vidare till- delades projektet 105 000 kr. för budgetåret 1977 för att kunna genomföra

de åtgärder som ansågs nödvändiga. För budgetåret 1978 har man fått ytter- ligare 113000 kr. Dessutom finns ett principbeslut i fullmäktige om att satsa 115000 kr. för år 1979.

I det följande kommer projektets delmål att redovisas och i ett direkt samband med detta presenteras vilka konkreta åtgärder som vidtagits för att nå delmålet.

4.3 Delmål hyresgästmedverkan El Stödja gårdsrådens utveckling och fortbestånd.

Under år 1976 bildades tre gårdsråd i bostadsområdet. Dessa utrustades med egna lokaler i lägenheter som bostadsföretaget ställde till förfogande. Gårdsråden har under hela projekttiden bistått projektet vid arrangemang och kontakter med övriga boende. De ingår även i arbetsgrupper. Gårdsråden är fristående från Hyresgästföreningen, men försök pågår att inordna dem i Hyresgäströrelsen. Några anser att gårdsråden inte kan överleva projektet och vill därför ombilda råden till kontaktkommittéer. Frågan är inte löst ännu.

Gårdsråden har inte fått men inte heller begärt att få något inflytande över förvaltningen eller driften av bostadsområdet. Emellertid har gårds- rådens medverkan i projektet medfört att man börjat ställa krav på bl. a. bostadsföretaget på ett annat sätt än tidigare. Det var bl. a. gårdsråden som när projektet startade började kräva att det en gång skisserade förslaget till upprustning av den fysiska miljön också skulle genomföras.

Gårdsråden har varit en förutsättning för att projektets aktiviteter skulle kunna genomföras. Det är ledamöterna i gårdsråden som tillsammans med projektsekreteraren praktiskt genomfört arrangemang och via dörrknack- ningsaktioner hämtat in synpunkter från hyresgästerna och spritt informa- tion till dem. Men å andra sidan, tror många, är projektet en förutsättning för gårdsråden. Utan en organisation och en person som svarat för kon- tinuiteten och entusiasmen när det börjat gå tungt, är det inte troligt att gårdsråden orkat med den stora arbetsinsats man gjort.

vidareutveckla det sociala och kulturella kontaktnätet i bostadsområdet bredda kultur- och folkbildningsverksamheten öka fritidsverksamheten för barn och ungdom uppmärksamma behovet av särskilda insatser för invandrare introducera och informera inflyttade hyresgäster.

DDDDD

Alla aktiviteter som har genomförts av projektet har syftat till ökad social gemenskap. Arbetet med uppgifterna kan inte särskiljas i det konkreta arbetet varför de kommer att redovisas tillsammans.

Under projektets första tid fram till årsskiftet 1977/ 78 satsades medvetet på punktinsatser och fritidsaktiviteter för att visa vad man kan göra och att det går att aktivera hyresgästerna. Efter årsskiftet 1977/78 har projektet

inlett ett samarbete med föreningar i större skala för att få dessa att etablera sig i området och få dem att ta över och ansvara för fritidsverksamhet i Östra Nibble. Man kan säga att projektet från början ”bjudit” på aktiviteter för att sedan försöka förankra verksamheten hos boende och föreningar så att dessa tar över.

Försöken att bredda kultur- och folkbildningsverksamheten har bestått av dels punktinsatser, dels av verksamhet av mer permanent an. Detta är ett led i strävandena att öka den sociala gemenskapen.

Exempel på åtgärder är

valborgsmässofrrande med dans bostadspolitiska debatter musikgudstjänst med Frälsningsarmén internationella familjekvällar teatergrupper för barn och vuxna kanotläger för ungdom musikkväll med lokala förmågor musikkväll med lokala orkestrar storbandskonsert

diskotek för barn Nibblestafetten

veckoslutsläger för ungdom motionspromenad trivselkvällar för hela familjen.

DDDDDDDDDDDDDD

I de allra flesta fall är projektet initiativtagare till aktiviteterna. I en del fall har man samarbetat med någon ideell förening och fritidsgården. I de flesta aktiviteterna har gårdsråden medverkat vid förberedelser och genom- förande. Verksamheten är medvetet hållen på en relativt opretentiös nivå för att förmå människorna att ta första steget till att delta i verksamhet även utanför den egna lägenheten.

Initiativet till vuxenteatergruppen kom genom projektet men genomfö- randet stod ABF för. ABF samarbetade med gårdsråden för att nå ut med information till så många som möjligt. Av bl. a. samma anledning söktes samarbete med Finska föreningen. Meningen var att man skulle ha en ge- mensam teatergrupp för både svenskar och finländare. Detta försök miss- lyckades varför deltagare i teatergruppen endast varit svenskar. Förnyade försök att få till stånd en finsk teatergrupp planeras.

På initiativ av sociala centralnämnden har projektet diskuterat ett system med stödfamiljer för sociala problemfamiljer. Förslaget går ut på att väl etablerade familjer i området ideellt ska ställa upp och stötta mindre stabila familjer. l förberedande diskussioner har representanter för gårdsråden och socialförvaltningen deltagit. Förslagen har ännu inte resulterat i några kon- kreta åtgärder då representanterna för gårdsråden vill få möjlighet att först noga penetrera problemet därför att man anser detta vara en mycket känslig fråga.

På initiativ från gårdsråden har gemensamma städdagar genomförts. Syftet med dessa var dels naturligtvis att städa, dels skapa möjligheter till kontakt mellan grannar under naturliga former. Kommunens gatukontor och fas-

tighetsbolaget har ställt redskap till förfogande och även tagit hand om det skräp som samlats ihop under städdagarna.

Varje gårdsråd har ansvarat för städningen i "sitt” område. Det är framför allt de redan aktiva ledamöterna i gårdsråden som deltagit i städningen. Dessutom har barnen ställt upp. Däremot har det varit svårt att engagera andra vuxna. I samband med städningen har man också planterat blomlökar.

Städdagar är en aktivitet som gårdsråden fortsätter med. Nu arbetar alla gårdsråd tillsammans inom ett område i stället för att varje gårdsråd endast ansvarar för sitt eget område.

De internationella familjekvällarna kom till på initiativ av projekt Östra Nibble. Syftet var att få svenskar och invandrare att träffas och informera om sina kulturer samt ha trevligt tillsammans.

Vid dessa arrangemang umgås man, bjuds på smakbitar av olika länders mat, och olika nationaliteter framför musik och danser som är typiska för deras kultur. Genomgående har det kommit mycket folk varför det är en aktivitet man ska försöka få att leva vidare.

Trivselkvällarna kom till på initiativ av gårdsråden. Arrangemanget genomfördes i samarbete mellan finska och jugoslaviska föreningarna, sko- lan, gårdsråden och projektet. Projektet stod för kostnaderna, och under- hållningen svarade en lokal revyensemble för.

De olika musikarrangemangen är också ett led i försöken att få ut män- niskor till gemensamma aktiviteter. De ger lokala förmågor ett forum att visa vad de kan. Vid alla de här arrangemangen har mycket folk kommit och lyssnat och deltagit. En anledning till att man fått en så bra genom- slagskraft är att information om arrangemangen spritts genom bl. a. skolan. Man har också varje månad till alla hushållen delat ut en almanacka med månadens arrangemang inprickade.

Diskotekdansema för barn var från början enbart dans. Efter hand har man emellertid lagt in lekar och frågesport med informativa frågor om bo- stadsmiljö i arrangemanget. Frågorna har t. ex. handlat om hur mycket för- störelsen i ett bostadsområde kostar. Man planerar att genomföra diskotek där man vill informera om den yttre miljön och vad som ska hända med den.

Nibblestafetten och motionspromenaderna förlades till bostadsområdet i samarbete med bl. a. Korpen för att få människor som inte bor i Östra Nibble att besöka området, men också för att känna att området även har positiva inslag och inte motsvarar sitt dåliga rykte. Utan projekt Östra Nibble skulle dessa arrangemang inte ha kommit till stånd.

Exempel på verksamhet av mer permanent natur för att förbättra den sociala gemenskapen är

[| parklek El dockteater U bygglek Cl sagostunder för barn |:] dagbarnvårdarträffar [] aktivering av föreningar i området.

Parkleken tillkom på initiativ av projekt Östra Nibble och bekostas av

medel från projektets anslag. Verksamheten bedrivs under sommaren.

Dockteater och sagostunder för barn är aktiviteter som syftar till att ge barnen meningsfull sysselsättning och vuxenkontakter. Sagostunderna som vänder sig till svenska och finska barn samtidigt kom till på initiativ av gårdsråden. Förberedelserna skedde i samarbete med projektsekreteraren. Hon hade också genom hembesök sökt ledare och deltagare. Ledare är hy- resgäster i området.

Byggleken är något som under lång tid diskuterats i Hallstahammar. Genom projektet togs nya initiativ för att få till stånd en bygglekverksamhet. På grund av att projektet hade pengar att satsa i verksamheten kunde bygg- leken komma i gång. Vid planeringen deltog Unga Örnar, som även ställde upp med ledare. Dessa har varit kommunalt anställda. Dessutom arbetade personal från Rudagården på byggleken, och arbetslös ungdom i bostadsom- rådet bereddes anställning på AMS-bidrag där.

På initiativ av projektet inbjöds alla kommunalanställda dagbarnvårdare i bostadsområdet till en träff. Träffen syftade till att undersöka intresset för att ha en lokal för gemensamma aktiviteter. De dagbarnvårdare som besökt träffen förklarade sig intresserade, varför en av gårdsrådens lokaler alla vardagar i veckan uppläts till dagbarnvårdarna för att de där på eget ansvar skulle kunna bedriva verksamhet. Verksamheten har slagit mycket väl ut och de flesta dagbarnvårdarna i området besöker dagligen lokalen där man tillsammans leker, pysslar och har sagostunder.

Aktiveringen av föreningarna att bedriva verksamhet i Östra Nibble är ett led i försöken att få de boende själva att ta ansvar för verksamheten. Na- turligtvis är målet också att öka fritidsverksamheten samt söka få till stånd en attitydförändring till området.

Alla föreningar i kommunen som är registrerade hos fritidsstyrelsen kal- lades till en träff för att diskutera deras möjligheter att starta verksamhet i Östra Nibble.

18 föreningar anmälde sig till träffen som hölls i Rudagården och in- formation om projektet gavs. Man undersökte föreningarnas möjlighet till verksamhet i området. Nästan alla saknade för tillfället personella resurser att ställa till förfogande, men kunde tänka sig att delta i punktinsatser i området. Projektet lovade att hjälpa till med att bland hyresgästerna i om- rådet söka skaffa fram ledare och deltagare.

Föreningarna kom sent i gång med att informera om sin verksamhet i skolan och på fritidsgården varför det är svårt att i dag se hur utfallet av initiativet blir. Under februari, mars och april 1978 har projektet träffat föreningar separat för diskussion om deras möjligheter till insatser i Östra Nibble och här nedan redovisas resultatet av träffarna.

Tre idrottsföreningar har eller kommer att informera om sin verksamhet på fritidsgården och i skolan. De har även anordnat idrottsarrangemang i området. De föreningar som genomfört informationen har fått nya med- lemmar. Orienteringsklubben har startat en nybörjarkurs, och för att få med även finländska deltagare har man fått materialet översatt till finska. Detta arbete är tänkt att genomföras i samarbete med Finska föreningen.

Två politiska ungdomsföreningar kommer att informera om sin verk- samhet i skolan och på Rudagården samt anordna egna eller delta i andras aktiviteter.

Hem och skola-föreningen ska försöka få i gång fritidsverksamhet för barn i området. Detta har man haft tidigare men det upphörde på grund av ledarbrist.

Kontakt kommer att tas med den assyriska familjepedagogen för att få veta vad som kan göras för de assyriska barnen.

Unga Örnar och Finska föreningen har redan verksamhet i området, vilken de kan tänka sig att utöka.

För Finska föreningen innebär det mer konkret att man kan tänka sig att utveckla teater och pysselverksamheten för barn. Till parklekverksam- heten ska man försöka anställa finsktalande personal.

Man ska bedriva uppsökande verksamhet i området för att få veta vad som intresserar speciellt de finska hemarbetande kvinnorna.

Italienska, finska och jugoslaviska föreningarna kommer att informera om sin verksamhet samt sin kultur och sitt ursprungsland. Detta ska ske då mellanstadiet läser om Europa. Då ska någon från de olika föreningarna delta i lektionerna och berätta om sitt hemland. lnvandrarföreningarna kom- mer att efter samråd med skolan samla in material för presentationerna. De är villiga att ställa upp vid olika arrangemang i området antingen i egen regi eller tillsammans med andra.

Projektet kommer i början att ekonomiskt stötta invandrarföreningarna för att de ska ha möjligheter att utöka sin verksamhet i området. Dessutom får de hyresfritt disponera gårdsrådens lokaler.

För att sprida information om sin verksamhet och olika aktiviteter har pro- jektet använt sig av flera olika vägar. Den vanligaste är anslag i trapp- uppgångar och på områdets anslagstavlor. Men nästan lika ofta har man annonserat i lokalpressen samt lyckats få den att skriva om arrangemang både i förväg och efteråt om resultatet. I ett flertal fall har projektet fått lokalradion att sända inslag om verksamheten. Tillsammans har detta be- traktats som ett medel att få till stånd en attitydförändring.

Ett speciellt informationsmedel har också använts. Arbetsgruppen har i början på vår- och höstsäsong planerat in ett antal aktiviteter. Dessa har noterats på ett almanacksblad som sedan varje månad delats ut till alla hushållen i Östra Nibble.

I många fall har projektet också med hjälp av gårdsråden spritt information om olika saker genom hembesök.

Projektet har alltså aktivt gått ut till massmedia och talat inte bara om sina aktiviteter utan också om sin förekomst. Detta skiljer sig från en del andra projekt där man dragit sig för detta då man varit rädd för att för- väntningarna skulle bli så stora att de inte kunde motsvaras. Satsningen är medveten för att få massmedia att ge positiva bilder om livet i ett tidigare kritiserat område.

Kommunen beslöt att i samband med de sociala insatserna i bostadsområdet även satsa på en fysisk förändring av området. Den yttre miljöförbättringen delades in i tre etapper under en treårsperiod, 1977, 1978 och 1979.

Ett ritningsförslag till fysiska förbättringar i området gjordes hösten 1975. Förslaget gick sedan ut på remiss till olika instanser i kommunen under våren 1976. Men sedan hände inget förrän projektet startade. Vid projektstar- ten i september l976 togs förslaget ånyo upp till diskussion men denna gång i gårdsråden som genomförde en uppsökande verksamhet bland övriga hyresgäster. Olika synpunkter kom fram och man bjöd de boende till en öppet-hus-vecka i de tre fritidslokalerna för ytterligare kontakt. Studiecirklar bildades med bl. a. det fysiska förslaget som underlag. I dessa cirklar deltog dock nästan enbart ledamöterna i gårdsråden. Alla nya synpunkter och för- slag antecknades, både från den uppsökande verksamheten och från cirk- larna. De vidarebefordrades till kommunen som ritat förslaget. I den nya ritningen som gjordes över etapp I (husen i den södra delen av området) togs hänsyn till de önskemål som framkom under den uppsökande perioden och cirklarna.

På grundval av det nya omarbetade förslaget har anslag från Boende- miljödelegationen beviljats. Förbättringen påbörjades till viss del hösten 1977. Den upphörde under vintern och har startat igen våren 1978 och var klar till sommaren.

Under tiden som man arbetat med den yttre miljön har en arkitektgrupp på uppdrag av Hallstahammars Fastighets AB, gjort förslag till värmeiso- lering och fasadförbättringar. Projektet har haft regelbunden kontakt med gruppen då den även har gjort en del förslag till förbättringar av den yttre miljön (lek- och fritidsmiljön), och har en del att ge av egna erfarenheter.

Av olika anledningar står arbetet med de två sista etapperna stilla. Kom- munen har beslutat införa fjärrvärme, och med anledning därav pågår un- dersökningar om den t. ex. kan ansluta till redan befintliga värmesystem i området. Dessutom ska fastighetsbolaget ta ställning till om isolering och förändringar av fasaderna ska genomföras. I så fall görs detta i samband med den fysiska förändringen av utemiljön.

Arkitektgruppen ska informera gårdsråden mer grundligt om handlings- programmet för resterande upprustning av Östra Nibble. Detta för att man ska genomföra studiecirklar för intresserade hyresgäster med uppmstnings- förslaget som underlag. En utställning av miljöförslaget ska visas i samband med någon aktivitet för hela området, exempelvis vid familjesöndag.

Försök ska göras för att få hyrägästema att delta i det praktiska arbetet vid t.ex. planteringen av buskar m.m.

Bilaga 5 Huddinge

1 Allmänt från segregationssynpunkt

I Huddinge kommun finns en markant bostadssegregation i den meningen att flerfamiljshusområdena är koncentrerade till kommunens västra och östra delar, medan däremot den mellersta delen av kommunen från norr till söder upptar framför allt småhusområden med insprängda öar av flerfamiljshus. Denna bebyggelsestruktur sammanhänger med kommunens utveckling från 1920-talet och framåt. Till en början skedde bebyggelse i form av mindre småhussamhällen. Någon övergripande planering fanns inte utan planfrå- gorna sköttes av ett ganska stort antal självständiga municipalsamhällen. Först fram emot slutet av 1940-talet och början av l950-talet framstod det som nödvändigt med en mer övergripande planering, framför allt för att klara vatten- och avloppsfrågoma. Samtidigt ökade efterfrågan på bostäder. För att tillfredsställa denna efterfrågan samtidigt som en lösning av va- frågorna kunde ske till rimlig kostnad för de enskilda fastighetsägarna skedde en flerfamiljshusexploatering. De stora utbyggnaderna i östra (bl. a. Skogås) och västra delarna av kommunen har sedan skett som en följd av det starka trycket på bostadsmarknaden i regionen under 1960-talet.

2 Skogås

Västra Skogås byggdes i mitten av 1960-talet som ett utpräglat flerfamiljs- husområde. I stadsdelen finns drygt 3 000 lägenheter i flerfamiljshus. Huge, det allmännyttiga bostadsföretaget, äger 75 % av lägenheterna. De övriga ägs av bostadsrättsföreningar. Andelen outhyrda lägenheter har hela tiden varit mycket begränsad. I detta avseende har Huddingeprojektet inte liknat övriga projekt. Tyngdpunkten i projektarbetat har varit att försöka åstad- komma förebyggande insatser. I ett angränsade område Östra Skogås pla- nerades nämligen ett bostadsområde med ca 2 000 lägenheter i främst små- hus. I samband med detta befarades en ökning av antalet outhyrda lägenheter i Västra Skogås.

I stadsdelen bor ca 7 500 personer. Boendetätheten är i dag 2,5 boende per lägenhet.

Befolkningsutvecklingen har karakteriserats av en fortgående utglesning med drygt 3 % per år samt märkbara förskjutningar i befolkningssamman- sättningen med en minskning av antalet barn 0—9 år och ökning av antalet ungdomar i åldern 13—20 år. 1981 beräknas boendetätheten till 2,1 boende per lägenhet.

Andelen invandrare uppgår till 11 % av befolkningen, en nivå som är något högre än genomsnittet för hela Huddinge. Mer än 60 % av andelen invandrare kommer från Finland, vilket är högre än genomsnittet för Hud- dinge.

Medelinkomsten i Skogås är lägre än genomsnittet för hela kommunen men högst bland de mer utpräglade flerfamiljshusområdena.

Flyttningsbenägenheten för stadsdelen Skogås är större än genomsnittet för Huddinge men mindre än för stadsdelarna Vårby gård och Östra Fle- mingsberg. Dessa två stadsdelar med flerfamiljshusbebyggelse har uppförts senare. För vissa kvarter med tendenser till förslitning förekommer betydligt större omflyttning. Bamfamiljerna tenderar att flytta ifrån området medan ensamstående eller samboende med problem ökar i antal.

Östra kommundelen har förhållandevis få arbetstillfällen. Ca 2 000 arbets- platser finns i Trångsund, Skogås och Länna. Självförsörjningsgraden, dvs. antalet arbetstillfällen i förhållande till antalet förvärvsarbetande boende i kommunen, är betydligt lägre i östra kommundelen än i västra och centrala Huddinge.

Förvärvsfrekvensen för kvinnor i Skogås är lägre än genomsnittet för kommunen. Tillgängligheten till arbetsplatser samt utbyggnaden av barn- tillsynen har avgörande betydelse för bedömningen av kvinnornas framtida förvärvsbenägenhet. Den kvinnliga förvärvsfrekvensen i östra Huddinge be- döms därför få en långsammare ökning än i västra och centrala Huddinge.

Med hänsyn till högstadiets lokalproblem har Skolstyrelsen beslutat att fr.o.m. höstterminen 1976 låta elever från Trångsund och Stortorp gå i Farsta i stället för i Skogås. Det faktum att antalet högstadieklasser minskar i Skogås med tre klasser 1976 respektive tio 1978 kan rent allmänt betraktas som positivt för Skogås. Å andra sidan bör noteras att högstadieskolan med elever endast från Västra Skogås inte får den socialt allsidiga sammansättning som samtidigt bör eftersträvas.

Utglesningen innebär att antalet låg- och mellanstadieklasser minskar un- der femårsperioden. Härigenom kan lokaler friställas för fritidsändamål samt bättre ytstandard erhållas.

I Skogås finns fem daghem, fem deltidsförskolor, sju fritidshem, en öppen lekskola samt familjedaghem. Servicenivån för daghem/familjedaghem är högre än genomsnittet för kommunen. Samtidigt saknas dock platser i dag- hem/familjedaghem. Bristen väntas kvarstå under hela perioden fram till 1981.

Enligt förskoleplanen 1977-1981 kommer antalet platser att vara oför- ändrat under perioden. Eftersom antalet barn i denna åldersgrupp minskar beräknas dock servicenivån öka år 1981. Detta överensstämmer helt med genomsnittet för kommunen.

Servicenivån beträffande fritidshemssidan är lägre än för övriga flerfa- miljshusområden. Enligt förslag till fritidshemsplan l976-1980 beräknas ser- vicenivån öka 1980 och bli högre än för övriga stadsdelar. Även här räknar man med en viss platsbrist under perioden på grund av ökande förvärvsfre- kvens bland kvinnor med barn i lägre åldrar.

Fritidsförvaltningens verksamhet omfattar utöver fritidsgård- och park- lekverksamhet även fritidsverksamhet i skolorna samt viss uppsökande verksamhet. I Skogås fritidsgårdsverksamhet ingår också, som ett led i en försöksverksamhet, en efterrniddagshemsgrupp. Härutöver förekommer nu- mera ett tämligen omfattande föreningsliv i stadsdelen.

Det kulturella utbudet begränsas i princip till biblioteksverksamhet samt allmänkulturell verksamhet på fritidsgårdar. Möjligheter till bio-, musik- och teaterföreställningar finns inte i området.

Förutsättningarna för den kommersiella servicen har försämrats genom det successiva kundbortfallet. Visa tidigare företrädda branscher har för- svunnit och en försämring i sortimenthänseende har skett.

En förslitning av den fysiska miljön kan konstateras för centrumområdet och vissa delar av bostadsområdet.

Beträffande den sociala miljön kan klara utvecklingstendenser mot en begynnande förslumning konstateras. Detta märks särskilt inom vissa kvar- ter där t. ex. källarinbrott, skadegörelse ökat liksom klagomål från allmän- heten om störande liv förorsakat av ungdomsgrupper och alkoholskadade. Omflyttningsfrekvensen i dessa områden är mycket hög och den sociala förankringen minskar. De insatser som gjordes före projektets start begrän- sades till punktinsatser inom olika fackförvaltningar. Bland annat satsade socialförvaltningen på åtgärder för att minska problemen med äldre miss- brukargrupper.

Huge har en decentraliserad organisation vad avser fastighetsunderhåll och fastighetsskötsel. I området Skogås — Trångsund förvaltas ca 3 000 lägen- heter. Distriktskontor finns i Skogås.

Hyresgästföreningens huddingeavdelning har sex kontaktkommittéer och sju fritidslokaler i Skogås.

Socialdistrikt 3 omfattar Skogås och Trångsund. Den decentraliserade verksamheten som varit i gång sedan år 1969 kan sammanfattas i uppsökande och förebyggande arbete, socialt utrednings- och behandlingsarbete, barn- och äldreomsorg (daghem, deltidsgrupper, fritidshem, familjedaghem, öppen förskola och pensionärshotell) samt social kontaktcentral.

3 Samordnade insatser för utveckling av den fysiska och sociala miljön i Skogås

Kommunstyrelsen tillsatte i februari 1976 mot bakgrund av en enkät från bostadssociala delegationen en beredningsgrupp med uppgift att utarbeta förslag till olika insatser för att motverka vissa bostadssociala problem i stadsdelen Västra Skogås.

I maj 1976 godkände kommunstyrelsen den upprättade projektbeskriv- ningen och utsåg en ledningsgrupp för projektet. l ledningsgruppen ingick företrädare (såväl politiker som tjänstemän) för kommunstyrelsen, skolsty- relsen, sociala centralnämnden, fritidsnämnden, kulturnämnden, östra kom- mundelsrådet, bostadsstiftelsen Huge samt huddingeavdelningen av Stor- stockholms hyresgästförening. För projektarbetet utsågs en projektgrupp med representanter för såväl de berörda förvaltningarna som andra intres- senter.

Ledningsgrupp

Förtroendemän från facknämnder, kom- _ förankring av uppslag OFh förslag i munstyrelse, bostadsstiftelse, hyres- nämnder och styrelser. adjungenns av gästavdelning berörda förvaltningschefer Projektledning

Kommunens planeringschef med biträde — anpassning av förslag och åtgärder till av sekreterare anställd av Bostadssociala övergripande och samordnade plane- delegationen ringsinsatser i kommunen idess helhet

Projektgrupp / arbetsgrupp

Cheferna för skola, social, fritid, bostads- — förankring av idéer / förslag, IOKZII, Ul- företag i Skogås samt projektsekreterare, redning. beslutsformulering, igång- arbetsgrupp delvis samordnad med lokal sättning.

samarbetsgrupp

Arbetsmodellen har i huvudsak fungerat bra. Till fördelarna hör enligt projektsekreteraren kopplingen av projektet till kommunens planeringskon- tor. Arbetsmodellen har möjliggjort en förankring av projektarbetet på tjäns- temanna- och förtroendemannanivå och det har inneburit uppenbara för- delar. På motsvarande sätt har det kontinuerliga samarbetet med kommu- nens bostadsstiftelse samt hyresgästavdelningen underlättat handläggningen av ett flertal delprojekt.

Försöksverksamheten förutsattes bygga dels på en fysisk miljöinventering, dels på en social miljöinventering. På grundval av inventeringsarbetet och i samråd med de boende skulle förslag till förbättringar av den fysiska och sociala miljön formuleras.

Begreppet bostadssociala problem gavs följande definition:

II]

med begreppet ”bostadssociala” problem menar beredningsgruppen pro- blem rörande bostaden och bostadsområdets egenskaper — fysisk miljö, social miljö, service och verksamheter — och människornas inbördes kon- takter och förankring i den lokala miljön.

I beredningsgruppens projektbeskrivning formulerades målet för verksam- heten på följande sätt:

El

DDDDDDDDDDDD

att genom differentierade och samordnade insatser för att kvalitativt för- bättra den fysiska och sociala miljön motverka den markerade utveck- lingen mot ökade bostadssociala problem i Skogås.

De åtgärder som planerades inom projektets ram var:

fysisk miljöinventering lokalinventering förbättrad lekmiljö parklekverksamhet öppen lekskola utökad samaritverksamhet kvällsinsatser riktade mot ungdomsgrupper vidgat grannskapsarbete ökad information till nyinflyttade försöksverksamhet för ökat boinflytande höjda servicenivåer (barnomsorg, kultur, utbildning, hemspråk) olika punktinsatser.

Utgångspunkten för det planerade projektarbetet utgjordes av den preli- minära projektbeskrivningen där problembilden sammanfattades på följande sätt:

El

fortgående utglesning

utglesningen beräknas uppgå till 3 % per år med en märkbar förskjutning i befolkningssammansättningen där antalet barn i åldern 0—6 respektive 7—9 år minskar under det att antalet ungdomar i åldrarna 13—20 år ökar hög omflyttning åtföljs av sjunkande boendetäthet som från nuvarande 2,5 boende per lägenhet beräknas sjunka till 2,1 boende per lägenhet 1981. Barnfamiljer tenderar att flytta ifrån området under det att ensamstående eller sam- boende med problem ökar förskjutningar i befolkningssammansättningen påverkas av utglesningen som berörts ovan. Andelen invandrare uppgår till 11 % vilket är en högre nivå än för kommunen i dess helhet. Be-

folkningssammansättningen påverkas även av den ovannämnda omflytt- ningstrenden |:] stark förslitning av den fysiska miljön i delar av området berör centrumområdet såväl som delar av bostadsområdet. Källarinbrott och skadegörelse är frekventa inom vissa kvarter El ökande frekvens av sociala problem genom bl. a. äldre missbrukare som flyttat in från innerstan [:| sviktande underlag för områdets kommersiella centrum [] få arbetsplatser inom rimligt avstånd inom Skogås och de närliggande områdena Trångsund och Länna finns ca 2 000 arbetsplatser. Självförsörjningsgraden är betydligt lägre än i övriga kommundelar. Förvärvsfrekvensen' för kvinnor är på motsvarande sätt lägre än genomsnittet för kommunen l:] risk för uthymingssvårigheter i Västra Skogås i samband med inflyttning till Östra Skogås i det angränsande området Östra Skogås planeras ett bostadsområde med ca 2000 lägenheter, företrädesvis i småhus.

Projektet formulerade sin uppgift på följande sätt:

Syftet med inventeringsarbetet är att genom en samlad beskrivning av Skogåsområdet försöka klarlägga behovet av och förutsättningarna för åtgärder som kan motverka de utglesnings-, omflyttnings- och förslitningstendenser som gett sig till känna inom området.

Kartläggningen bör samtidigt ses som ett försök att genomföra en bostadssocial inventering av den typ som ursprungligen aktualiserades inom boendeutredningens ram. I huvudsak saknas förebilder för denna typ av insatser och uppläggningen av arbetet får diskuteras under projektets gång.

Allmänt gäller att beskrivningen av Skogåsområdet då det gäller såväl den fysiska som den sociala miljön bör kunna ske genom att utnyttja de erfarenheter och olika uppgifter som finns samlade på skilda håll, i första hand inom kommunen och dess bostadsstiftelse. Avvägningarna då det gäller kartläggningens utformning måste där- med ske i samråd mellan de berörda kommunala organen, bostadsstiftelsens före- trädare och de andra intressenter som ingår i den skisserade projektorganisationen.

Projektet avsåg att fördjupa det sammanställda materialet genom kon- takter med lokala personalgrupper, föreningar, organisationer, företag och de boende. De boende inom området och kontakter med dessa skulle utgöra en kärnpunkt i projektarbetet.

Avsikten var att anpassa Skogåsprojektet till kommunens planering i öv- rigt och arbetet skulle koncentreras dels till arbetet med upprättande av gemensamma planeringsförutsättningar, dels till KELP- och årsbudgetplane- ringen inom de berörda förvaltningarna. Ett exempel på detta utgör förslaget om dramapedagog som togs upp av kulturförvaltningen i anslutning till KELP-arbetet 1978—1982.

Skogåsprojektets primära syfte då det gällde gemensamma planeringsför- utsättningar var att pröva områdesarbetet som en metod att ta fram ett planeringsunderlag där förutom de sedvanliga statistiska uppgifterna även behovs- och problemområden kunde redovisas.

Åtgärdsprogrammet kom att bestå i huvudsak av tio delprojekt med föl- jande innehåll. Ledningsgruppen prioriterade uppgiftema efter en genom- gång av en lS-punktslista som utarbetades under våren 1977.

1 Delprojektet invandrarcentrum i Skogås 2 Delprojektet försöksverksamhet för invandrare i samråd mellan Hud- dinge kommun och statens invandrarverk 3 Delprojektet försöksverksamhet för alkoholproblematiker i Västra Skogås 4 Delprojektet Upprustningsåtgärder i Skogås centrum 5 Delprojektet gårds- och lekupprustning vid Härbrevägen och Kullstigen 6 Delprojektet dramapedagog jämte samverkan med Rikskonserter 7 Delprojektet anordnande av Odlingslotter i Västra Skogås 8 Delprojektet arbetslös ungdom — Rickardsviks gård, utkast till fortsatt utredningsarbete under avvecklingsperioden för områdesprojektet i Skog- ås 9 Delprojektet anordnande av friliggande gårdshus i Västra Skogås 10 Delprojektet anordnande av mopedbana i Skogås 11 Delprojekt fritidsverksamhet för problemungdomar (projektet uppkom som en del av projektet rörande arbetslös ungdom).

Varje enskilt delprojekt har utarbetats i samråd med den eller de bo- ende/föreningar/förvaltningar osv. som haft det närmaste ansvaret för den berörda verksamheten. Utredningsarbetet har sålunda skett i mindre ar- betsgrupper tillskapade alltefter frågans art. Förvaltningsövergripande syn- punkter har i första hand inhämtats i projektgruppen, där projektledaren (kommunens planeringschef) och av huvudprojektet berörda förvaltnings- chefer tagit del. Det färdigställda beslutsunderlaget har redovisats i projektets ledningsgrupp, vars ledamöter dels företrätt kommunstyrelsen jämte berörda nämnder och styrelser, dels varit boende inom den aktuella kommundelen.

Delprojektet baseras i princip på en samordning (lokalsamordning och verk- samhetssamordning) av invandraraktiviteterna öppen förskola, invandrar- byråverksamhet och fritidsIföreningsverksamhet. Dessa syftar till utökade kontakter mellan invandrare och svenskar. Lokalerna består av en lägenhet samt källarutrymmen. Där ska rymmas bl. a. en öppen förskola, informa- tionsservice och fritidsverksamhet. Efter kontakter med statens invandrar- verk har verket beslutat följa verksamheten.

Den planerade försöksverksamheten har till syfte att vinna erfarenheter av en öppen förskoleverksamhet för invandrarbarn kombinerad med andra insatser för att förbättra invandrarnas situation i det svenska samhället. Projektets åtgärder syftar därmed till en ökad förståelse mellan invandrar- grupperna och övriga invånare i Skogås. Man eftersträvar ett vidgat in- formationsutbyte, utvecklade kunskaper i svenska och hemspråk och att så långt som möjligt medverka till ett fördjupat kulturutbud, en breddad fritids- och kulturverksamhet. Delprojektet vill dessutom bygga upp re- lationsstärkande insatser inom barn-, ungdoms- och vuxengruppema.

I anslutning till de vidtagna åtgärderna ska effektiva och ändamålsenliga samarbetsformer utformas mellan skol-, social-, fritids- och kulturförvalt- ningarna. Dessutom ska delprojektet initiera insatser för en förbättrad in- formation till bl.a. föreningslivet i Skogåsområdet.

Den planerade försöksverksamheten förutsätts bli uppbyggd kring de verk- samheter som olika förvaltningar ansvarar för då det gäller invandrarfrå- gorna. Delvis har verksamheten utformats med utgångspunkt i de sam- ordningsmöjligheter som föreligger inom ramen för det invandrarcentrum som föreslagits. Till de planerade verksamheterna hör

El öppen förskoleverksamhet hemspråksfritidsledarverksamhet gruppverksamhet — uppsökande verksamhet konsultverksamhet informations- och föreningsverksamhet.

DUBB

Ledningsgruppen har beslutat att invandrarsekreteraren skall svara för samordningen av projektet samt att han biträds av en projektgrupp med företrädare för socialförvaltningen, fritidsförvaltningen, statens invandrar- verk, skolförvaltningen samt invandrarrepresentant.

Försöksverksamheten för invandrare har innefattat att tidigare bedriven öp- pen förskoleverksamhet inom stadsdelen samordnas med övriga invand- raraktiviteter såväl lokalmässigt som verksamhetsmässigt.

Under den hittillsvarande projektverksamheten i Skogås har 17 000 kr. av de medel som ställts till projektets förfogande överförts till fritidsförvalt- ningen för tillfällig anställning av en hemspråksfritidsledare. Denne har haft verksamheten förlagd till Sjötorpsparken. Erfarenheterna har varit odelat positiva. Inom fritidsförvaltningen har också en resursförstärkning skett så att tjänstgöringstiden för hemspråksfritidsledaren har kunnat utökas från 20 till 30 veckotimmar. Senare har kommunstyrelsen beslutat tillstyrka fort- satt projektanställning av hemspråksfritidsledare till en kostnad av ca 35 000 kr.

I projektarbetet står genom invandrarverkets medverkan en särskild konsult till förfogande. Konsultarbetet innebär halvtidstjänstgöring varav viss tid måste avsättas för rapportering och uppföljning till invandrarverket. Kon- sulten arbetar främst med information och utbildning i invandrarkunskap. Projektgruppen har stimulerat uppsökande verksamhet bland invandrarfa- miljer och genomfört en internationell Skogåsdag.

Genom Huddinge kommuninformations medverkan kommer invandrar- centret i Skogås att ha expeditionsutrymmen för en invandrarassistent med tjänstgöring ett par halvdagspass per vecka.

Under en övergångsperiod kommer kommunens invandrarsekreterare att vara verksam i Skogås och samverka med den turkiske tolk som en gång i veckan under drygt ett år arbetat med liknande service på öppna förskolan.

Följande aktiviteter och verksamheter har planerats utöver invandrar- assistentens insats:

[:i föreningsmedverkan med möjlighet för föreningarna att utnyttja lokaler och service samt samverka i arrangemang av olika slag l:! konsumentinfonnation på olika språk några gånger per säsong Cl utställningsverksamhet och spridning av språkanpassat informations- material E! informationsmöte för nyinflyttade ur olika språkgrupper i:] direkt uppsökande verksamhet med information i ”knacka-dörr”-form.

Försöksverksamheten för alkoholproblematiker har initierats av socialför- valtningen och utformningen av projektet har skett i samråd med social- styrelsen. Man avser att pröva verksamhet som huvudsakligen admini- streras av Länkrörelsen. Den ska bedrivas i nära samarbete med ett lokalt socialkontor inom ett visst bostadsområde. Syftet är att genom sociala och medicinska åtgärder skapa en bättre livssituation för alkoholproblematiker. I samband med utvärderingen av detta delprojekt kommer bl. a. att prövas om missbrukargruppens uppgivna dominans i centrumområdet kan beläggas och i vilken utsträckning Länkverksamheten kan antas medverka till en förväntad förändring i detta avseende. Ledningsgruppen och Länkarna har ansökt om medel (214 000 kr.) hos socialstyrelsen, som har tillstyrkt ansökan.

I två fall har initiativet till åtgärder förts fram direkt från de boende som har krävt olika upprustningsinsatser inom bostadsbeståndet och anordnandet av Odlingslotter. Båda förslagen har framförts i anslutning till de bostads- möten som projektet genomfört.

Beträffande förslaget till upprustning av centrumområdet har frågan dels varit föremål för överläggningar i anslutning till projektarbetet, dels be- handlats inom kommunens tekniska förvaltning. Det redovisade förslaget ansågs genomförbart enbart under förutsättning av medverkan från kom- munens tekniska kontor som kunde anvisa erforderliga medel. Detta, me- nade projektsekreteraren, hade ett visst principiellt intresse. Kännedomen om tekniska kontorets överväganden har förmedlats till projektgruppen av projektledaren som i sin egenskap av planeringschef haft en samlad överblick över olika förvaltningars arbete.

Centrumförslaget illustrerar därmed en av fördelarna med att koppla ett

områdesarbete till andra än de traditionella förvaltningarna (skola/social/fri- tid). Allmänt sett gäller, förutom samordningsaspekten, att anknytningen till planeringskontoret möjliggjort vissa bedömningar av mer eller mindre teknisk natur inom olika delprojekt.

Kommunen har beslutat anvisa ca 37000 kr. för Upprustningsåtgärder av yttertorget samt 45000 kr. för iordningställande av Odlingslotter.

Upprustningen av centrumanläggningen syftar till att göra olika kom- pletteringar och motverka inner- och yttertorgets sterila karaktär.

I anslutning till de bostadsmöten som genomfördes inom ramen för mil- jöprojektet framfördes önskemål om anordnande av Odlingslotter i Västra Skogås. Exploateringskontoret anvisade lämplig mark och en skriftlig för- frågan visade att intresset var stort. Exploateringskontoret har iordningställt 250 lotter. Kontrakt har upprättats med föreningen.

Dramapedagogisk verksamhet i Skogåsområdet aktualiserades under ett ti- digt skede av projektarbetet. Projektgruppen föreslog att kommunen skulle anställa en dramapedagog. Dennes arbetsområde skulle främst gälla barn- omsorgsverksamheten i Skogås. Pedagogen skulle även stimulera amatör- teaterverksamhet. Frågan har initierats i samråd med kulturförvaltningen och under hand föranlett kontakter med statens kulturråd. Verksamheten är enligt statens kulturråd ej bidragsberättigad men har av kulturnämnden bedömts som intressant varför verksamheten finns upptagen i KELP 78—82.

Arbetslös ungdom Rickardsviks gård aktualiserades redan under projekt- arbetets inledning. Det är dock först under 1978 som man lyckats få fram konkreta förslag. Tanken är att gården skall rustas upp för att så småningom användas till yrkesinriktad utbildning varvad med beredskapsarbete för att motverka den höga ungdomsarbetslösheten i Skogås. Skolförvaltningen har arbetat fram ett konkret upprustningsprogram, vilket tillstyrkts av kom- munstyrelsen. Verksamheten påbörjades hösten 1978.

Anordnande av tre friliggande gårdshus har såväl av kommunen som av den kommunala bostadsstiftelsen och hyresgästavdelningen ansetts angelä- get som ett komplement till befintliga gemensamma hyresgästlokaler. I åt- gärdsprogrammet redovisas endast två lägen men vid förhandlingar med boendemiljödelegationen framkom det att lägenhetsunderlaget var för stort varför ytterligare ett läge framtagits. Projektet har lagts över på Huge och Hyresgästföreningen vilka ämnar beräkna kostnaden för gårdshusen.

Frågan om mopedbana i Västra Skogås har främst drivits av fritidsförvalt- ningen. Avsikten är dels att motverka åkningen på gångvägarna i bostadsom- rådet, dels att erbjuda mopedintresserad ungdom attraktiva fritidsaktiviteter.

Projektet Försöksverksamhet med fritidsaktiviteter m. m. för problemung- dom i Skogås har vuxit fram under det senaste halvåret. Socialavdelning III och fritidsavdelningen östra distriktet har tillsammans med projektled- ningen utarbetat förslaget. Förslaget aktualiserades främst för att komma till rätta med ungdomsproblemen i området som blivit alltmer märkbara under senare år. Verksamheten går i korthet ut på att de lokala förvalt- ningsenheterna etablerat ett intimt samarbete. Avsikten är att pröva olika former av insatser inriktade på att göra ungdomsgrupper medvetna om sina problem i syfte att få ungdomarna att fungera i samhället. Försöksverksamheten med fritidsaktiviteter för problemungdomar kom att bli en ”ny” idé som föddes och verkställdes under projektets gång. I samband med diskussionerna kring Rickardsviks gård och utbildnings- verksamhet togs fritidsfrågorna upp och utvecklades till ett eget delprojekt.

4 Bostadsinventering

Enligt projektbeskrivningen avsågs att åtgärdsprogrammet skulle baseras på en relativt ingående inventering av den sociala och fysiska struktur som kännetecknar bostadsområdet. Materialet skulle sammanställas i en tabell- bilaga och en områdesbeskrivning. Den förstnämnda skulle bestå av olika demografiska data och ge en bild av områdets sociala struktur medan om- rådesbeskrivningen skulle beskriva områdets fysiska struktur. Man skulle ge bostads- och utrustningsstandard samt uppgifter om skötsel- och un- derhållsnivå. Man ansåg dock inte att det var möjligt att fullfölja det pla- nerade inventeringsarbetet.

Framtagningen av olika data om Västra Skogås visade sig tidsödande. Arbetet utfördes inom kommunstyrelsens statistikavdelning på ”beställ- ning” från projektgruppen. Bearbetningen fick emellertid ske utanför ramen för enhetens ordinarie arbetsuppgifter samtidigt som erforderlig tid saknades för planeringsdiskussioner utifrån projektets målsättning. I viss mån kom urvalet av data därmed att ske på måfå samtidigt som tid saknades för analys och diskussion av materialet.

Även sammanställningen av en områdesbeskrivning har uteslutits av främst tidsskäl. Ett mycket ofullständigt grundmaterial har insamlats men ej bedömts vara tillräckligt väl bearbetat för rapportering. Basmaterialet ut- görs av delområdesbeskrivningar utförda inom bostadsstiftelsens distrikts- kontor (indelning efter färdigställandeår) med redovisning av utemiljö, lek- platser, förslitning, komplementlokaler m.m.

I anslutning till inventeringsarbetet bör nämnas att projektarbetsgruppen för var och en av de berörda förvaltningarna utarbetat redovisningar av förvaltningarnas verksamheter inom området. Dessa har varit avsedda att tas in i områdesbeskrivningen. Från samtliga projektmedverkande har i fråga om detta material anförts att man delvis saknar överblick över kommunens samlade verksamhet inom kommundelen. Framför allt känner man ett be- hov av att förutom den egna förvaltningens resursramar (i området) också känna till ”grannförvaltningarnas".

Projektsekreteraren kommenterar på följande sätt:

Uppenbarligen finns en rad uppslagsändar att bearbeta i fråga om områdesdata och områdesbeskrivande material. Samtidigt - vilket må framstå som en paradox är en erfarenhet av projektarbetet att krångliga och tidsödande inventeringar bör undvikas till förmån för arbetet med åtgärdsprogrammet. För att ge tillräckligt underlag för åtgärder får varje insats bedömas från fall till fall, utan att därmed överblicken nöd- vändigtvis behöver gå förlorad. Det nu anförda gäller dock knappast om projektgruppen har tillgång till sociologiskt/statistiskt kunniga medhjälpare — då bör förarbetet kunna fördjupas. Att kommuner skulle kunna bekosta engagerande av sådan personal torde dock, bortsett från de största kommunerna, kunna betraktas som uteslutet.

Beträffande tillvägagångssättet och arbetet med områdesbeskrivningen skriver projektsekreteraren:

I Skogåsprojektet avsågs från början att områdesbeskrivningen och den demografiska beskrivningen skulle tas fram i ett sammanhängande material. Ett utkast eller koncept utarbetades också. Förtroendemännen ansåg emellertid att materialet var alltför de- taljerat och omfattande. Denna invändning var säkerligen också helt i sin ordning. Materialet borde inte ha redovisats i detta skede av utredningsarbetet. För att göra materialet mer hanterligt delades det i fortsättningen upp i "två bitar” en områ- desbeskrivande och en mera databetonad. Efter diskussioner med bostadsstiftelsens tekniker och områdesförvaltare i denna fråga kom vi fram till följande variabelupp- ställning för områdesbeskrivningen.

Bostadens ålder, utgjorde en praktiskt mycket lämplig delområdesindelning eftersom stiftelsens bestånd registreras på byggnadsår. Härutöver ansågs färdigställandeåret och därmed fastighetens ålder ha intresse vid en jämförelse med variabler i den demo- grafiska sammanställningen, "tabellbilagan".

Utemi/jö, tyngdpunkten lagd på närlekplatser och tillgång till olika lekredskap. Nu- varande material — togs fram inom bostadsstiftelsen — präglas av brist på försök till kritik av befintlig miljö. Arbetet fördes ej tillräckligt långt för att redovisa synpunkter som ett underlag för framtida insatser.

Tvättstugeutrustning, skall ses som en beskrivning av bostadskomplementen. Avsågs bli kompletterad med en beskrivning av andra bostadskomplement i form av när- lokaler. Andra bostadskomplement än de nämnda förekommer ej i Skogås.

Subjektiv bedömning avförs/itningen. bedömningen görs i preliminärmaterialet av bo- stadsförvaltningen och kan naturligtvis därmed ifrågasättas, En fortsatt bearbetning av detta material hade dock varit intressant. Bedömningen avser främst fasader, i något fall stammar, vill jag minnas, och entréer.

Bostadsvärdeskomponenl, anges för vart och ett av delområdena i Skogås. Inom Huges bestånd har en tämligen ingående värdering av bostäderna och utemiljön skett med utgångspunkt från den av SABO och Hyresgästernas riksförbund överenskomna metoden för hyressättning. Med hänsyn till metodens uppbyggnad kring en ålders- faktor jämte åtta variabler avseende bland annat kommunikationsavstånd, grönytor, lägenhetsstandard m. m. hade fortsatt bearbetning av detta material varit intressant.

Det bör observeras att hela stiftelsens bostadsbestånd och därmed också området Skogås systematiskt bedömts enligt hyressättningsmetoden av de olika kontaktkom- mittéerna. Det bör samtidigt noteras att kommunens samtliga kontaktkommittéer vid konferenser gemensamt ”slagits” för sitt eget område i syfte att pressa ned po- ängsättningen och därmed hyresnivån. Genom denna diskussion har en del av sub- jektiviteten i bedömningarna kunnat elimineras m.m.

Den demografiska beskrivningen avsåg att komplettera områdesbeskriv- ningen. I huvudsak skulle de demografiska uppgifter som sammanställdes vara av sedvanligt slag, dvs. ålder, kön, yrke, inkomster, sysselsättning osv. Uppgifterna skulle emellertid brytas ner på de olika delområdena enligt områdesbeskrivningen. Ansatser till detta har också förekommit och visade preliminärt att vissa markerade skillnader kunde föreligga mellan områdets skilda delområden. Bl. a. visade invandrarnas boendemönster en del in- tressanta egenheter både sett till Skogåsområdet och relaterat till kommunen i övrigt.

På en punkt avsågs den demografiska redovisningen bli kompletterad utöver vanliga sådana beskrivningar. Avsikten var att gå in i områdets so- cialregister för att närmare belysa områdets sociala struktur. Bland annat skulle olika insatstyper från socialförvaltningens sida studeras. Alkoholpro- blemet bedömdes därvidlag för Skogås vidkommande som mycket påtagligt inte bara av lokalt arbetande förvaltningsrepresentanter utan också av de boende vilket framkom vid snart sagt alla diskussioner kring området.

För arbetet med en analys av sociala insatser, bl. a. också invandrarstruk- turen, engagerades en socialhögskolepraktikant. Tyvärr stötte själva fram- tagningen av statistikunderlaget på en mängd svårigheter. Beträffande den demografiska sammanställningen i övrigt bör understrykas att samrå- det/samarbetet med kommunens statistikavdelning inte kunde fördjupas tillräckligt. Till följd av statistikavdelningens ordinarie uppgifter kom in- tentionerna och önskemålen från Skogåsprojektets företrädare på undantag. Då arbetet slutförts kunde konstateras att tabelluppläggning och urval/be- räkningsmetoder lämnade en del övrigt att önska.

Med hänsyn till de redovisade omständigheterna lades arbetet på om- rådesbeskrivningar respektive tabellbilaga samt samkörningen av detta mate- rial åt sidan. Beslutet härom fattades tämligen självständigt av projektse- kreteraren. Det bör avslutningsvis nämnas att projektets företrädare för skola, social, fritid och kultur utarbetade beskrivande promemorior för de nämnda förvaltningarna. Dessa avsåg verksamheten inom området med beaktande av den i områdesbeskrivningen gjorda indelningen i delområden. Detta skul- le utgöra underlag för vidare bearbetning av områdesbeskrivningen.

Bilaga 6 Malmö Rosengård

1 Bakgrund och förutsättningar

I stadsdelen Rosengård, som ligger i sydöstra Malmö, drygt 3 km från stads- kärnan, finns ca 7 000 lägenheter och en befolkning på f. n. ca 20 000 per- soner. Stadsdelen är uppdelad i olika bostadsområden med MKB (Malmö kommunala bostadsaktiebolag), HSB och olika privata företagare som bygg- herrar och förvaltare. Den första delen av Rosengård blev klar redan 1964—1965, men huvuddelen av färdigställandet skedde i slutet av 1960-talet. Under en ganska begränsad tidsperiod flyttade ett stort antal människor till området. En stor andel av lägenheterna är belägna i höga hus. Servicen kom sent till området, bl. a. som en följd av de problem som den särskilda investeringsavgiften i slutet av 1960-talet medfört. Området betjänas av en enda centrumanläggning. Denna koncentration ger visserligen förutsätt- ningar för en differentierad service, men innebär samtidigt långa gångav- stånd. Mer än 20000 personer passerar varje dag centrum. Den trafikse- parering, som genomförts inom området medför att också gångavståndet till kollektiva kommunikationsmedel blir lång. Bl. a. som en följd av tra- fikfrågornas lösning ligger de olika byggherrarnas delområden relativt åt- skilda, vilket lett till en segregation även inom Rosengård. Uthyrnings- svårigheterna gäller främst MKB-delen av Rosengård. Liksom i många andra nya bostadsområden finns där en hög och växande andel utländska med- borgare. För MKB:s olika områden i Rosengård ligger andelen invandrare på 30—40 %.

Omsättningen av hyresgäster är snabb i Rosengård. Flyttningarna från och inom Rosengård under 1973 har särskilt studerats av fastighetskontoret. Utredningen omfattade det s.k. Nya Rosengård, dvs. bebyggelsen från 1964—1965 ingick inte. Undersökningen uppskattade att ca 4000 personer under 1973 flyttade från Rosengård. Då nettoförlusten var 1900 personer innebär det att 2 100 personer samtidigt flyttade till området. Andelen flyt- tande hushåll utgjorde ca 16-17 % för hyreshusdelen (ungefär lika hos MKB och de privata hyresvärdarna), men var markant lägre för HSB-delen (5 %). Den dominerande inriktningen av flyttningarna från Nya Rosengård var att man antingen flyttade till en annan lägenhet inom området eller till ett annat område i Malmö.

I bostadsområdet Rosengård II uppförde MKB under åren 1968—1969 när- mare ] 600 lägenheter. Bebyggelsen består av tre- och åttavåningshus kläd- da med tegel med balkongpartierna i vitt eller färg. Trevåningshusen ligger

vid kringbyggda gårdar med lekplatser för mindre barn, bänkar och plan- teringar och buskar. Åttavåningshusens entrésidor har utformats på likartat sätt med lekplatser och planteringar. I områdets västra del finns två boll- planer. Ytorna mellan husen är i övrigt gräsbesådda. Kvarterslekplats, boll- planer, friluftsbad m.m. ligger på Rosengårdsfältet, söder och väster om området. I vissa av låghusens källarplan finns lokaler för fritidsverksamhet. Denna bedrivs av fritidsföreningar med stöd av MKB.

I Rosengård II var vid årsskiftet 1975—1976 500 lägenheter outhyrda, dvs. närmare 1/ 3 av beståndet. I området bodde ca 3 300 invånare. Drygt 35 % av invånarna var utländska medborgare.

En stor del av de outhyrda lägenheterna var belägna i de tio åttavånings- husen. Det var i detta område som den s.k. Sofiaverksamheten (social- och fritidsförvaltningarnas integrations- och aktivitetsprogram) utvecklades. Genom Sofiaverksamheten sökte kommunen och MKB skapa förutsättning- ar för ökade närkontakter i Rosengård. Sex särskilda gårdsföreningar bil- dades. Föreningarna fick disponera en lokal som MKB ställde till förfogande och fick anslag från socialförvaltningen för att anställa aktivitetsledare, två år tre per förening. Sofiorna drev dagverksamhet för de yngsta barnen och eftermiddags- och kvällsverksamhet för de äldre. Föreningarna hade frihet att utveckla sin egen profil, vilket i ett av fallen innebar ökad samverkan med Hyresgästföreningen och det övriga föreningslivet. Inga svårigheter förelåg att rekrytera aktivitetsledare. Barnen var lätta att nå, medan däremot föräldrarna inte ställde upp i samma omfattning. Den höga andelen in- vandrare skapade särskilda kontaktproblem. Sammanfattningsvis är upp- fattningen att aktiviteterna har medverkat till att människor stannat i om- rådet. Sedan 1977 utgår emellertid inget bidrag från kommunen till So- fiaverksamheten.

Gårdsföreningen för husen vid Hårds väg nr 26—34 resp. 38—42 tog i sam- arbete med MKB initiativ till förbättringar av den fysiska miljön. Förslaget innebar i korthet att bottenvåningarnas lägenheter byggdes ut med förgårdar som avgränsades med staket och överbyggnad av spjälverk. Med detta nåd- des det dubbla syftet att privatisera marken och skydda bottenvåningarnas lägenheter samtidigt som den sterila fasaden och gården gavs liv och innehåll. Gården avgränsades av plank eller mur från den offentliga gatan och gång- vägarna. På den så skapade kvartersgården fanns utrymme för uteaktiviteter.

Hyresgästföreningen hade bildat en kontaktkommitté. för Rosengård. Kommittén rekryterades uteslutande med hyresgäster från de två tidigare nämnda husen vid Hårds väg. Senare har ytterligare två kommittéer bildats.

MKB hade försökt få till stånd fritidsföreningar inom sina bostadsområden. Inom Rosengård II fanns en fungerande fritidsförening, som bl. a. hade studiecirkelverksamhet på sitt program.

2 Utdrag ur den inledande projektbeskrivningen

Fastighetsnämnden i Malmö utarbetade följande projektbeskrivning för för- söksverksamheten i Rosengård II:

Miljöförbättring Rosengård Inledning

”Miljöförbättring Rosengård” är ett utvecklingsprojekt. Det är därför varken möjligt eller önskvärt att strikt avgränsa och precisera innehåll eller arbetsformer. Grund- tanken är att från fastighetskontorets och andra kommunala organs sida stödja och underlätta en utvecklingsprocess som just nu är inne i ett mycket aktivt skede. Den började emellertid långt innan detta ”projekt” tog form och kommer förhoppningsvis att fortsätta sedan projektorganisationen avvecklats.

Begrepp som ”probleminventering, analys, programskede, åtgärdsskede, uppfölj- ning, utvärdering" är inte användbara i ett processtänkande. Detta hindrar inte att ”projektets” roll i Utvecklingsprocessen bl. a. är att ta vara på erfarenheter och hjälpa till att sprida dessa till andra bostadsområden. I denna promemoria beskrivs situationen just nu. Promemorian har utarbetats inom fastighetskontoret 1 Visst samarbete med MKB och företrädare för hyresgästernas kontaktkommitté. Beskrivningen är avsedd att utgöra beslutunderlag för främst bostadssociala delegationen och en lägesbeskriv— ning för övriga berörda.

Den av regeringen under år 1975 tillsatta bostadssociala delegationen har till uppgift att bereda frågor om särskilda åtgärder i vissa bostadsområden med uthymingssvå- righeter. Delegationen har med ett antal kommuner i landet, däribland Malmö, tagit upp diskussioner om särskilda försöksprojekt för att utveckla och förbättra bostads- miljön i områden med uthymingssvårigheter. ”Miljöförbättring Rosengård” bör kunna utgöra ett sådant försöksprojekt. Det kan dock slås fast att ”projektet” under alla omständigheter kommer att ingå i utvecklingsprocessen inom Rosengård.

Bakgrund

I stadsdelen Rosengård, som ligger i sydöstra Malmö, drygt 3 km från stadskärnan, finns ca 7 000 lägenheter och en befolkning på runt 20 000 personer. Stadsdelen är uppdelad i olika bostadsområden med MKB, HSB och olika privata företagare som byggherrar och förvaltare. Den första delen av Rosengård blev klar redan 1964—1965, men huvuddelen av färdigställandet låg i slutet av 1960-talet. Under en ganska be- gränsad tidsperiod flyttade ett stort antal människor till området. En stor andel av lägenheterna är belägna i hus högre än 3 vån. Området betjänas av en enda cent- rumanläggning. Denna koncentration ger förutsättningar för en differentierad service, men innebär samtidigt långa gångavstånd. Mer än 20000 personer passerar varje dag centrum.

Den trafikseparering, som genomförts inom området medför också att gångav- stånden blir långa. De olika byggherrarnas delområden ligger relativt åtskilda, vilket lett till en viss segregation inom Rosengård. Uthymingssvårigheter finns främst i MKB-delama av Rosengård. Liksom i många andra nya bostadsområden finns där en hög och växande andel utländska medborgare. För MKB:s olika områden i Ro- sengård ligger andelen invandrare på 30—40 % vilket skall jämföras med 7 % för hela Malmö.

Omsättningen av hyresgäster är stor i Rosengård. Flyttningarna från och inom Rosengård under 1973 har särskilt studerats av fastighetskontoret. Utredningen om- fattade det 5. k. Nya Rosengård, med ca 5 400 lgh. Bebyggelsen från 1964—1965 ingick inte. Ca 4000 personer flyttade under 1973 från Rosengård. Då nettoförlusten var 1 900 personer innebär det att 2 100 personer samtidigt flyttade till området. Andelen flyttade hushåll utgjorde ca 16—17 % för hyreshusdelarna (ungefär lika hos MKB och de privata hyresvärdarna), men var markant lägre för HSB-delen (7 96). Den dominerande inriktningen av flyttningarna från Nya Rosengård var att man antingen flyttade till en annan lägenhet inom området eller till ett annat ytterområde i Malmö.

MKB har f.n. omkring 900 outhyrda lägenheter i Rosengård, vilket motsvarar

ca 1/4 av beståndet. Relativt stora variationer finns mellan olika delområden. Hu- vuddelen av de outhyrda lägenheterna är trerumslägenheter.

Geografsk avgränsning

Den utvecklingsprocess som projektet är en del av försiggår närmast inom Rosengård II.

Upprustningen av den fysiska miljön närmast husen är koncentrerad till två hus — Hårds väg 26—34 samt 38—42. Inom området har en större lekplats nyligen färdigställts med stöd av statliga bidrag.

1 bostadsområdet Rosengård Il uppförde MKB under åren 1968—1969 närmare 1 600 lägenheter. Bebyggelsen består av tre- och åttavåningshus. Trevåningshusen ligger vid kringbyggda gårdar med lekplatser för mindre bam, bänkar och planteringar och buskar. Åttavåningshusens entrésidor har utformats på likartat sätt med lekplatser och planteringar. I områdets västra del finns två bollplaner. Ytorna mellan husen är i övrigt gräsbesådda. Kvarterslekplats, bollplaner, friluftsbad, ishall m.m. ligger på Rosengårdsfältet, söder och väster om området. I vissa av låghusens källarplan finns lokaler för fritidsverksamhet. Denna bedrivs av fritidsföreningar med stöd av MKB.

I Rosengård II var vid årsskiftet 1975—1976 ca 400 lägenheter outhyrda. ! området bor ca 3300 invånare. Drygt 35 % av invånarna är utländska medborgare.

En stor del av de outhyrda lägenheterna är belägna i de tio åttavåningshusen. Husen Hårds väg 26—34 och 38—42 inrymmer 136 lägenheter varav 65 var outhyrda vid årsskiftet.

Sociala aktiviteter Sofia

”Sofia”-verksamheten (Social- och fritidsförvaltningens integrations- och aktivitets- program) startade 1974. Med personal från förvaltningarna och de boende i området bedrivs en öppen dagverksamhet. MKB har ställt sex lägenheter till förfogande varav en finns på Hårds väg 34. För varje ”Solialägenhet" finns en gårdsförening och 2 ä 3 aktivitetsledare. Målet för verksamheten är att skapa och vidmakthålla positiva närkontakter inom området för varje förening. Föreningen på Hårds väg 34 har sökt kontakt och samverkar med Hyresgästföreningen och det övriga föreningslivet. Inga större svårigheter har förelegat att rekrytera aktivitetsledare. Barnen har varit lätta att nå medan däremot föräldrarna inte ställt upp i samma omfattning. Den höga andelen invandrare skapar särskilda kontaktproblem. Sammanfattningsvis är uppfattningen att aktiviteterna har medverkat till att människor stannar i området.

Kontaktkommitté

Hyresgästföreningen har bildat en kontaktkommitté för Rosengård. Kommittén re- kryteras f.n. uteslutande från de ovan nämnda två husen vid Hårds väg. Denna kommitté har varit basen för initiativ till förbättringar av den fysiska miljön.

Fritidsförening

MKB försöker få till stånd fritidsföreningar inom alla sina bostadsområden. Inom Rosengård II finns en fungerande fritidsförening som nu sysselsätter barn och ungdom med bordtennis, fotboll, träslöjd, emaljsmide och studiecirklar.

Fysiska förändringar

I den östra delen av området har MKB nyligen färdigställt en välutrustad kvarters- lekplats. Lekplatsen har utformats i kontakt med hyresgästerna och byggts med bidrag från lekmiljörådet.

Initiativ från kontaktkommittén och gårdsföreningen Hårds väg 34 har utvecklats till ett omfattande förslag till förändringar. Förslaget har utarbetats i samarbete mellan hyresgästerna och arkitekter som dels ställts till förfogande av stadsbyggnadskontoret, dels arvoderats av MKB.

Förslaget innebär i korthet att bottenvåningarnas lägenheter byggs ut med förgårdar avgränsade med staket och överbyggnad av spjälverk. Med detta nås det dubbla syftet att privatisera marken och skydda bottenvåningarnas lägenheter samtidigt som den sterila fasaden och gården ges liv och innehåll. Gården avgränsas av plank eller mur från gatan och gångvägarna. På den så skapade kvartersgården skall finnas utrymme för aktiviteter i enkla hus. Balkongema högre upp i husen kommer eventuellt att delvis glasas in.

MKB räknar med bidrag från boendemiljödelegationen till dessa arbeten med 2 000 kr. per lägenhet.

Resultat

I stället för redovisning av mer eller mindre ”övergripande mål” för ”projektet” görs här ett försök till beskrivning av några betydelsefulla resultat- uppnådda eller väntade.

Det hittillsvarande arbetet har inneburit fördjupade och ytterligare förbättrade re- lationer mellan hyresgästerna och MKB. Kommunala organ har kommit att medverka i samarbete när och där det behövs.

Viktiga initiativ har utgått från basen i en folkrörelse. Föreningar med fasta or- ganisationer medverkar i processen.

Förändringsprocessen har blivit känd och skapat nyfikenhet inom andra delområden i Rosengård. En spridning av idéer och erfarenheter har börjat och kan väntas bli mycket viktig. ”Projektorganisationen” har här sin största betydelse.

Umgänget mellan deltagarna inom projektets ram bör kunna ge kommunala organ och MKB en direkt bild av bostadssociala förhållanden i området. Medverkan i pro- jektet ersätter till en del de ”bostadssociala inventeringar” som föreslagits i annat sammanhang.

Det ”sociala” arbetssättet samt tekniken att bygga modeller och en prototyp av en del av den fysiska förändringen har skapat en nyfikenhet och förväntan hos de boende. Fortsatt utflyttning i varje fall från husen vid Hårds väg 28/34 38/42 tycks ha stoppats upp. Några hyresgäster har visat spontant intresse av att hyra de tidigare svårplacerade lägenheterna i bottenplanet. Utvecklingen leder troligen till en väsentligt ökad uthyrning.

Inom husen vid Hårds väg har "vi-känslan” kraftigt förstärkts. Det sociala korr- taktnätet förstärks. Enskilda hyresgäster är villiga att ta hand om och visa tillrätta nya hyresgäster. Detta kan utvecklas ytterligare i samarbete hyresgäster, MKB, bo- stadsförmedlingen. I förlängningen av detta ligger förbättrade och snabba åtgärder vid sociala störningar i framtiden.

Förändringsprocessen har givit upphov till positiv information i massmedia. Det fortsatta arbetet bör osökt kunna leda till ytterligare positiva "skriverier" etc.

Projektorganisation

Den breda förändringsprocess som här skisseras berör ett stort antal intressenter. Dessa intressenter växlar dessutom beroende på vilken delfråga och/eller tidpunkt det är fråga om. I centmm står hyresgästerna. Dessa deltar på ett eller annat sätt i hela projektet. En annan intressent som direkt eller indirekt har med det mesta att göra är hyresväden MKB. Kommunen har ett överordnat intresse av utvecldingen och ett direkt intresse i vissa delfrågor. Föreningslivets medverkan är i många av- seenden väsentlig.

Det är i detta ”utvecklingsprojekt” varken möjligt eller nödvändigt att utveckla en konventionell projektorganisation med ledningsgrupp etc. Det bör kunna räcka

med en enkel organisatorisk ram. Denna får sedan kompletteras allt efter behov. Den skall framförallt underlätta erfarenhetsspridning. Någon gång kan den användas för förhandling och beslut i någon ”knäckfråga”. Ledningsfunktionen utövas av olika instanser i olika sammanhang — MKB, fastighetsnämnd/fastighetskontor, andra kom- munala organ, hyresgästernas sammanslutning.

En projektgrupp med en representant för vardera fastighetskontoret, MKB och hyresgästerna bör kontinuerligt samråda och samarbeta. Gruppen kan vid behov hän- skjuta frågor till olika ledningsinstanser eller en grupp företrädare för dessa.

Projektets karaktär medför att något detaljerat handlingsprogram över lång tid inte görs upp. Projektgruppen bör successivt utarbeta handlingsprogram för l—2 månader framåt. (Iäges)rapporter lämnas till ledningsinstanser, bostadssociala delegationen och andra som kan önska sådana.

2.1 Arbetet t. o. m. augusti 1977

I augusti 1976 anställdes en projektsekreterare av Bostadssociala delega- tionen. Dennes arbetsuppgifter inriktades helt på hyresgästarbete inom So- fiaverksamheten samt det fysiska miljöförbättringsarbete som påbörjats ti- digare under året.

MKB hade fattat beslut om miljöupprustning, försöksverksamhet med olika former av boendedemokrati, en prioritering av fastighetsunderhållet i de aktuella husen vid Hårds väg samt en successiv upprustning. För- söksverksamheten med mer utvecklad boendedemokrati kom aldrig i gång. Det berodde bl. a. på svårigheterna att nå överenskommelser med de fackliga organisationerna. En ”boenderådsverksamhet” har dock etablerats och fungerat bra.

2.1.1 Rosengårdsveckan

En tidigare planerad Rosengårdsvecka genomfördes i oktober 1976. Veckan blev ett lyckat resultat av ett intensivt samarbete mellan föreningar och boende i Rosengård. Veckan avsågs bli startskottet för ett aktivare Rosen- gård. Man ville ge en bättre bild av bostadsområdet och ge människorna där möjlighet att lära känna varandra. Man förberedde arbetet genom upp- sökande information, och en tidning spreds med information om arran- gemanget. Invandrarna fick särskild information.

Aktiviteterna under Rosengårdsveckan byggdes upp kring de medver- kande föreningarnas verksamhet. De ca 50 föreningarna visade prov på en mängd fritidssysselsättningar för både barn och vuxna, och många Rosen- gårdsbor lockades att pröva sin egen förmåga i tävlingar och lekar. De boende bjöds även på en mängd kulturella inslag. Det hela avslutades med en ama- törparad, där bl. a. invandrargrupperna i området visade sina talanger.

2.1.2 Yttre miljöarbete

Miljöförbättringsarbetet genomfördes efter vissa förseningar och stod i hu- vudsak klart hösten 1977. Då hade man inhägnat gården för att skapa bättre hemkänsla hos de boende, man hade byggt pergolor runt bottenplanet, man hade byggt en ”rosengång”, en spaljégång med sittplatser, och man hade

byggt ett lekhus och lokala lekytor. Det var ett omfattande arbete som hade utförts och många hyresgäster hade varit aktiva under förberedelse- arbetet. Däremot kunde man inte organisera någon medverkan i genom- förandestadiet.

I september 1977 avslutades denna fas av försöksverksamheten.

3 Fortsatt arbete

Från hösten 1977 ändrade Malmöprojektet inriktning. Redan under hösten 1976 väcktes i Malmö kommunfullmäktige en motion om åtgärder för för- bättrad bostadsmiljö, ökat hyresgästinflytande och utbyggd kommunal ser- vice. Fullmäktige beslöt i april 1977 i enlighet med motionens förslag, och hösten 1977 startade ”Projekt Bättre bostadsmiljö”. Ett första anslag om 2,7 milj. kr. beviljades för projektet.

Projektet organiserades med en politisk ledningsgrupp med företrädare för olika kommunala organ samt MKB och Hyresgästföreningen. En ar- betsgrupp av tjänstemän med motsvarande representation bildades också.

Det långsiktiga syftet med projektet är enligt projektbeskrivningen att skapa boendemiljöer som tillfredsställer invånarnas krav och behov och sam- tidigt står i överensstämmelse med allmänna samhällsmål. Det kortsiktiga syftet är att minska MKB:s hyresförluster.

I projektarbetet ingår bl. a. följande åtgärder:

|:] Förbättring av den yttre miljön för lek och samvaro.

Träffpunkter för de boende. Cl Revision av översikts- och detaljplaner för att påverka ”bostadsområdets struktur”. El Bostadskomplement, service och verksamheter. El Åtgärder för att minska segregationen. D Beräkning av ”sociala merkostnader” samt program för åtgärder för att minska dessa. |:] Fördjupad boendedemokrati. |:] Övriga bostadssociala aktiviteter och frågor som aktualiseras av de bo- ende.

El

Arbetet inriktas dels på s. k. områdesprojekt, dels på s. k. ämnesprojekt. Avsikten med områdesprojekt är att med ett samlat åtgärdsprogram, i sam— arbete med de boende, åstadkomma en positiv helhetsutveckling och göra området attraktivt. Ämnesprojektet arbetar med mer övergripande frågor som berör flera områden.

Projektarbetet inleds med s. k. gårdsprojekt där de boende diskuterar den egna gårdens utformning och gemensamma träffpunkter. Ytterligare del- projekt startas sedan efter hand mot bakgrund av speciella problem och önskemål. Gårdsförändringarna och träffpunkterna anser man emellertid av flera skäl vara en positiv startpunkt.

Rosengård 11, det område där Bostadssociala delegationens projekt pågått, sågs som ett områdesprojekt, och Bostadssociala delegationens projekt blev därför inlemmat som ett delprojekt. Projektsekreteraren blev en resurs som

i första hand arbetade med att engagera de boende i det omfattande mil- jöförbättringsarbetet.

På fem gårdar har projektsekreteraren arbetat med miljöförbättringar. I arbetet har deltagit boende, representanter för MKB, kommunen och Hy- resgästföreningen. På alla gårdar (utom en) har möten hållits var eller var- annan vecka under hela året. Man har diskuterat gemensamma problem, den yttre miljön, närlokaler, garageproblem etc. Efter ”programdiskussio- ner” kring miljön ordnades den utställning av olika förslag som de boende själva ställt i ordning. Den totala kostnaden för åtgärderna beräknas uppgå till ca 3 milj. kr.

Under de första månaderna 1978 engagerades trädgårdskonsulter för att i samarbete med de boende arbeta vidare på programförslagen och utforma handlingar för miljöförbättringsansökningar. För att underlätta ansöknings- hanteringen och komma i gång så snart som möjligt har kommunen utökat sin fönnedlingsverksamhet och i samråd med bostadsstyrelsen bedrivit en försöksverksamhet med kommunal kvalitets- och kostnadsgranskning. Det- ta har avsevärt underlättat handläggningen av ansökningarna. Redan på senvåren kunde gårdsförändringama på den första gården genomföras och de boende själva delta i arbetet. Ytterligare fyra gårdar har senare genomförts.

Mellan 25 och 40 % av hushållen har någon gång deltagit i arbetet. Möten har tillkännagivits genom dörrknackningar och flygbladsutdelningar. Det har bildats arbetsgrupper för frågor som gäller innemiljö, utemiljö och garage. På någon gård har en särskild ”akutgrupp” bildats för att diskutera mindre brister i underhåll m. m. Vid de större allmänna gårdsmötena har redovisningar av arbetsgruppemas resultat lämnats och man har där fört en allmän diskussion. Grupperna har haft tillgång till ritningar, studiemate- rial m. m. MKB har ställt samlingslokaler till förfogande. Permanenta träff- punkter för varje gård och deras utformning har diskuterats inom projektet.

En utvärdering av arbetet har ägt rum under hösten 1978 för att få fram de boendes synpunkter på arbetet och resultatet.

Parallellt med dessa gårdsprojekt har kommunen engagerat stadsbygg- nadskontoret för en planrevision där man ska se över den översiktliga stads- strukturen (trafikstrukturen, möjligheten att sluta gårdar, ge plats för nya byggnader för skilda slag av verksamheter m. m.). Arbetet påbörjades våren 1978 och beräknas pågå ca ett år.

Det första året inriktades arbetet på Rosengård i hög utsträckning på ”gårdsprojekt” med fysiska åtgärder, men med en demokratisk plane- ringsprocess med sociala ambitioner. Projektsekreteraren engagerades av kommunen ytterligare tre månader utöver anställningen av Bostadssociala delegationen. Sedan projektsekreteraren slutat har man anställt en ny person som övertagit dennes uppgifter. Arbetet kommer att fortsätta på samma sätt på ytterligare gårdar och utvidgas dessutom till fler åtgärder med mer renodlat social karaktär. Man vill stödja och aktivera de grupper som bildats.

Parallellt med arbetet på Rosengård har likartat arbete påbörjats i ytterligare två områden i kommunen. Man har vidare arbetat i ett antal olika delprojekt som berör fler områden t. ex. beräkning av sociala merkostnader, verksam- heter i bostadsområden m.m. Nya delprojekt startas efter hand som tid och resurser medger.

Bilaga 7 Norrköping

1 Befolkningsutveckling och bostadsbyggande i kommunen

Befolkningen i Norrköping ökade snabbt under slutet av 1960-talet, som följd av stora flyttningsvinster. Från 117 500 invånare år 1967 steg folk- mängden till nära 121 000 invånare år 1970. Åren 1969 och 1970 hade Norr- köping flyttningsvinster på över 1 000 personer per år. Därefter skedde en snabb förändring. År 1971 vägde in- och utflyttning nästan jämnt och från 1972 har kommunen haft flyttningsförluster. Invånarantalet har sjunkit och uppgick 1975 till ca 118 000. Den snabba befolkningsökningen under slutet av 1960-talet innebar också en betydande hushållsökning. Under åren 1966—1970 uppgick hushållsökningen till 700 per år. För perioden 1971—1975, när befolkningen minskat, beräknas hushållsökningen ha uppgått till endast 200 per år.

Befolkningsutvecklingen i Norrköping är givetvis relaterad till de för- ändringar som skett av näringslivet i kommunen. Textilindustrins tillbaka- gång har medfört en kraftig omstrukturering av sysselsättningen i Norr- köping. Nya företagsetableringar och den statliga utlokaliseringen har kom- penserat textilindustrins tillbakagång, men inte varit tillräckliga för att åstad- komma en positiv utveckling. Stora sysselsättningsproblem finns fortfarande i kommunen.

Bostadsförsörjningsplaneringen i Norrköping i mitten av 1960-talet skedde alltså utifrån en kraftig befolkningsökning, och industrierna i kommunen planerade vid denna tidpunkt för en fortsatt expansion. En betydande över- efterfrågan på bostäder förelåg också. Kommunen bedömde det genom— snittliga bostadsbyggnadsbehovet under perioden till ca 1700 lägenheter per år. För att snabbt komma till rätta med den akuta bostadsbristen borde dock bostadsbyggandet under periodens första del ligga på en högre nivå, drygt 2000 lägenheter.

Under perioden 1967—1974 har drygt 12 500 lägenheter färdigställts i kom- munen, dvs. över 1 500 lägenheter per år i genomsnitt. Bostadsbyggandet låg i slutet av 1960-talet på en nivå över 2 000 lägenheter per år, men har därefter sjunkit och uppgick 1974 till ca 550 lägenheter. Ca 30 % av lä- genheterna har utgjorts av småhus. Denna andel har dock ökat kraftigt under de senaste åren och uppgick år 1974 till nära 60 %. Inom småhus- sektorn har de enskilda byggherrarna svarat för knappt 70 % och de all- männyttiga och kooperativa byggherrarna för ca 15 % vardera. Mer än 90 % av småhusen har varit lägenheter om fyra rok eller större. När det gäller

flerfamiljshusen har den allmännyttiga sektorn svarat för ungefär hälften. De enskilda byggherrarnas andel uppgår till ca 30 % och den kooperativa sektorn har svarat för ca 20 %. Hälften av flerfamiljshuslägenheterna har varit på två rok eller mindre och ca 45 % på tre rok.

Kommunen arbetar i sin planering med alternativ för den framtida be- folkningsutvecklingen; ett lägre, kallat grundalternativet, och ett högre, kal- lat beredskapsalternativet. För år 1980 anger grundalternativet en folkmängd om 125 000 invånare. Ersättningsbehovet för äldre lägenheter har minskat genom ökad modernisering. Kommunen räknar nu med att ca 200 lägenheter per år skall tillkomma genom totalsanering. Bostadsbyggandet kan i fram- tiden beräknas ligga på en nivå av 400—500 lägenheter per år. Av dessa kommer 80—90 % att utgöra markbostäder.

Bostadsmarknaden i Norrköping har kännetecknats av en betydande trångboddhet och segregation. I en utredning som gjordes 1974 om bo- stadsförhållandena i innerstaden konstaterades att 48 % av lägenheterna där var på ett rok eller mindre. Många yngre familjer bor i små omoderna lägenheter och stora grupper av 1960-talets invandrare flyttade också till denna otillfredsställande bostadsmiljö. Mellan invandrargrupperna kan dock skillnader märkas. Finländare har t. ex. en bättre bostadsstandard än andra invandrare.

2 Navestad

Navestad byggdes mellan åren 1967 och 1972 av den allmännyttiga bo- stadsstiftelsen Hyresbostäder. Området är beläget ca 4 km från Norrköpings centrum. Närmaste större centrum är Hageby som är beläget ca 2 km från Navestad. Navestad är bebyggt med två skilda typer av hus. Det ena del- området är bebyggt med småhus om tillsammans ca 630 lägenheter, för- delade på ca 400 i atriumhus, ca 200 i radhus, varav ca 100 är avsedda enbart för pensionärer. Alla lägenheter upplåtes med hyresrätt. Det andra området, som utgör projektområdet och till vilket följande beskrivning be- gränsas, kallas Ringdansen och inrymmer ] 754 lägenheter. De är inrymda i ett antal huskroppar som är så uppställda att de bildar två nästan helt slutna ringar. Varje ring består av en yttre och en inre ring. Husen är dels sex—åtta våningar höga, dels två är tre våningar. Lägenhetsfördelningen i området var den 1/12 1976 79 ettor (4,5 %), 593 tvåor (33,8 %), 991 treor (56,4 %) och 91 fyror (5,2 %). 1 Navestad var det totala antalet invånare den 1 januari 1977 ca 5 800 personer av vilka ca 3 400 bodde i ringarna.

Bostadsområdet är anlagt på åkermark med relativt små naturliga höjd- skillnader. Lekplatser och rekreationsytor finns dels mellan de yttre och inre ringarna, dels innanför den inre ringen. Utanför ringarna på bo- stadsområdets ena sida finns ett skogsområde medan områdets motsatta sida gränsar mot en stor väg. Övriga sidor omges i norr av atriumhusområdet och i söder av öppna gården.

Den kommersiella servicen i området är förlagd till en särskild byggnad mellan de två yttre ringarna. Denna byggnad innehåller även kyrkliga sam- lingslokaler, simhall och motionslokaler. Ute i ringarna finns ett antal för-

eningslokaler samt andra närlokaler. Dessutom finns lokaler för olika kom- munala verksamheter såsom förskola och lågstadium samt andra service- inrättningar. Hyresgästföreningen har två lokaler för sin egen verksamhet och upplåter ytterligare fem lokaler till andra föreningar. Två studieförbund bedriver verksamhet i egna lokaler i området.

Stiftelsen Hyresbostäder har ett kontor i området varifrån lägenheterna hyrs ut och där en bostadskonsulent är placerad. Dennes uppgift är att hålla kontakt med hyresgästerna och svara för viss tillsyn av området. Fas- tighetsförvaltningen är annars centraliserad och fastighetsskötarnas arbete är funktionsindelat.

Området är byggt med trafikseparering vilket innebär att biltrafik i princip är förbjuden inne i bostadsområdet. Parkeringsplatser är placerade i garage under husen och är avgiftsbelagda. Icke avgiftsbelagda P-platser finns utanför ringarna. Området trafikeras med buss. Bussarna trafikerar sträckan Na- vestad—Norrköpings centrum på ca 15 minuter. Vid arbetstidens början på vardagama finns dessutom direktbussar till större arbetsplatser från Navestad.

I Navestadsområdet finns ett antal arbetsplatser men praktiskt taget bara inom serviceyrken. Totalt finns ca 350 arbetstillfällen varav ca 70 på heltid. 100 av arbetstillfällena finns inom skolan. Socialförvaltningen inkl. barntillsynen svarar för ca 120 arbetstillfällen, Hyresbostäder för ca 40, och inom handel finns ca 25 arbetstillfällen varav 20 är deltidsarbeten. Enligt Fob-75 är endast 45 av de personer som arbetar i Navestad också bosatta där. Totalt var ca 2 300 personer av alla boende i Navestad yrkesverksamma enligt Fob-75, därav 1 380 i Ringparen. De största arbetsplatserna för be- folkningen i Navestad är Good Year, Celloplast och L M Ericsson. På dessa arbetsplatser, som alla är stora industrier, arbetar ca 27 % av alla yrkes- verksamma i Navestad.

3 Bostadssociala problem

En indikator på att det har funnits problem av olika slag i Navestad är det stora antalet outhyrda lägenheter. Orsaken sammanfattas i projektbe- skrivningen som problem med:

Cl hög omflyttningsfrekvens El ålderssegregerad befolkning D hög andel invandrare El dåligt rykte |: felaktig lägenhetssammansättning.

Vid projektets start i september 1976 hade redan vissa åtgärder för att komma till rätta med problemen vidtagits. Under 1974 bildades en samarbetsgrupp med representanter från skola, socialförvaltning, fritidsgård, polis, bostadsfö- retag, PBU, Hyresgästföreningen och nykterhetsorganisationen Verdandi. Gruppen skulle arbeta med frågor av mer generell natur, såsom bostads- miljöns fysiska och sociala utformning.

Hyresgästföreningen är verksam i området genom sin kontaktkommitté. Kommittén har egen verksamhet bl. a. i form av studiecirklar, tipsprome- nader, möten, vuxendanser, valborgs- och midsommarfirande. Kontaktkom- mittén ger ut en tidning som heter Nytt i Navestad, i vilken det informeras om både egna och andra föreningars arrangemang. Tidningen utges på både finska och svenska. Hyresgästföreningen upplåter ett antal av de näriokaler man disponerar till andra föreningar och stöder även i vissa fall dessa med pengar. Exempel på föreningar som är verksamma i Navestad är Naxestads IF, IOGT-NTO Verdandi, Unga Örnar. Även kyrkan disponerar Hyresgäst- föreningens lokaler för viss barnverksamhet. Navestad har ett brett utbud av föreningar. Kommunen har gjort satsningar inom skol-, social- och fri- tidssektorerna — åtgärder i form av skolbyggnader, idrottshall och fritidsgård. Under -'l975 flyttades bland annat en enhet från socialförvaltningen ut till Navestad.

Stiftelsen Hyresbostäders insatser fram till projektstarten för att möta ut- hyrningsproblemen kan kortfattat anges enligt följande.

EJ Marknadsföringsåtgärder i form av reklam, lägenhetsutställningar, vis- ning av lägenheter och hyreskontor i området. Cl Förändring av lägenhetssammansättning genom att bygga om trerums- lägenheter till fyror och tvåor. Åtgärden har genomförts i 25 lägenheter. El Omdisponering i garagevåningen till mindre, enskilda enheter för att

klara de ordningsproblem som fanns i det stora garaget. Projektering för ombyggnad av lägenheter till barnstuga. Cl Förberedande samtal med socialförvaltningen beträffande möjligheten att inrymma ett dagcentrum om ca 250 m2 för pensionärer samt 1 an- slutning härtill 70—80 pensionärslägenheter. Cl Förberedande arbete med att lokalisera stiftelsens eget kontor till Na- vestad. Cl Förberedande överläggningar med kommunala förvaltningar om kon- torslokalisering. D Förberedelser för miljöförbättrande åtgärder. Åtgärderna har kostnads-

beräknats till ca 1,6 milj. kr. En tävling om färg på husfasaderna har organiserats bland eleverna i förskola och låg- och mellanstadieskola. Bidrag till ökad föreningsverksamhet. Utökad vakthållning. Hyresgästkurator i samarbete med kommunen. Försök till omfördelning av hyresgäster med sociala problem till andra bostadsområden. Förberedande samtal med kriminalvårdsstyrelsens utbildningsenhet på- går om möjligheterna att hyra ut möblerade rum till elever i samband med utbildningsverksamheten.

E]

[313ij D

Cl

4 Bostadssocialt projekt

Till ledning för arbetet i försöksprojektet i Navestad upprättade kommun- styrelsen en beskrivning av projektets organisation samt mål för projektet.

Projektets formella organisation framgår nedan.

Ledningsgruppens ordförande är ordförande i Stiftelsen Hyresbostäders styrelse. Projektledaren är VD i Hyresbostäder. Övriga ledamöteri lednings- gruppen företräder sociala centralnämnden, fritidsnämnden, Skolstyrelsen samt den politiska oppositionen. Dessutom är Hyresgästföreningen repre- senterad. I projektgruppen är ovan uppräknade organ företrädda genom lokalt arbetande tjänstemän. Efter ett större seminarium under sommaren 1978 beslöt man att utöka projektorganisationen med representanter för lands- tinget, polisen samt SKTF och Fastighetsanställdas förbund. Ett nytt or- ganisationsförslag har lagts fram.

UPPDRAGSGIVARE Kommunstyrelsen

LEDNlNGSGRUPP

Politiker och tjänstemän från Socialvårds— Stadsbyggnads— och Kulturroteln samt Fritids- nämnden, repr från bostadsföretaget, hyresgäster, anställda och föreningslivet samt projektledare och projektsekreterare.

PROJEKTLEDARE VD Stiftelsen Hyresbostäder PROJEKTSEKR.

REFERENSGRUPP

Med representanter från

Hyresgäster Hemgården Fastighetsförvaltningen Affärsverken/ Spårvägen Föreningslivet Stadsträdgårdsmästare Bostadsförmedling Kvarterspolis Affärsidkare Förskola Sjukvård Bostadskurator Kyrkan Kulturen

PROJEKTGRUPP

Med representanter för

Bostadsföretaget Hyresgäster Anställda Pensionärer Skola Förskola Fritidssektorn Socialsektorn Föreningslivet

NAVESTADSPROJEKTET

Kontakt— centrum

- FÖRSLAG TILL NY PROJEKTORGANISATION

Projektgrupp

Hem- språk. Bokcafé

Grann— skaps— arbete

Före- ningar Fritid

Informa- tion

Det övergripande målet för projektet är att få i _gång en samverkan mellan kommunen, bostadsföretaget, de boende, de anställda och olika folkrörelser genom konkreta försöksprojekt. Man vill förbättra såväl den sociala som den fysiska miljön i bostadsområdet. Detta bör kunna medföra ökad trivsel och känsla av samhörighet mellan de boende, och resultatet härav bör dess- utom innebära en minskning av de outhyrda lägenheternas antal.

För att nå detta mål för verksamheten uppsattes ett antal delmål som också samtidigt kan ses som konkreta arbetsuppgifter för projektsekreterare och projekt.

tj Man avsåg att förändra lägenhetssammansättningen genom att bygga om trerumslägenheter till lägenheter om fyra resp. två rum och kök. Man planerade att bygga 181 fyror.

Stiftelsen Hyresbostäder har t.o.m. 1977 byggt om ca 300 lägenheter. Ombyggnaden har kostat omkring 6000 kr. per lägenhet och finansierats med statliga lån.

El 1 samverkan med hyresgäströrelsen och bostadsstyrelsen skulle förbätt- ringar verkställas av den yttre miljön inom området. Cl Man avsåg att anordna Odlingslotter för bostadsområdet. El Man avsåg att anordna övningsbana och mopedverkstad för mopeder utanför bostadsområdet.

Det yttre miljöarbetet har varit omfattande. Man har planterat träd i och utanför ringarna. Syftet har varit att få mer grönska och samtidigt vindskydd. Pergolor har byggts, bänkar och blomsterlådor har satts upp. Lekmiljön har förbättrats genom fler lekredskap, nya staket, blomlådor för barnen att plantera i och sköta. Huskropparna har försetts med skyltar och symboler. Hundrastgårdar har iordningställts. Åtgärder har vidtagits för att förhindra trafik inne i området.

För boendemiljöförbättringen (ca 1 milj. kr.) har erhållits bidrag från Bo- endemiljödelegationen.

En samarbetsgrupp (med representanter för skola, Hyresbostäder, HGF:s kontaktkommitté, förskola och boende) har bildats för samråd i trafikfrågor. Dessa frågor är och har varit ett av de stora problemen i projektarbetet.

Hyresgästföreningens kontaktkommitté hade före projektets start arbetat för att få till stånd Odlingslotter för de boende i Navestad. Inget hände dock förrän frågan kom upp i projektets ledningsgrupp. Efter hemställan därifrån till fastighetskontoret i kommunen iordningställdes 77 Odlingslotter. Odlingslotterna fördelades av fastighetskontoret. Vid fördelningen priori- terades hyresgäster i Ringdansen. I samband med att Odlingslotterna började brukas startade en studiecirkel i trädgårdsskötsel bland lottinnehavarna. 77 lotter räcker dock inte, varför fler planeras.

De miljöförbättrande åtgärderna och anordnandet av Odlingslotterna har genomförts under 1977.

Klagomål från hyresgäster på störande och för barnen farlig mopedåkning inne i ringarna ledde till att ledningsgruppen för projektet tog initiativ till att en mopedbana med tillhörande mopedverkstad skulle anordnas. Led- ningsgruppen hemställde hos fritidsnämnden att den skulle anlägga och driva en övningsbana för mopedåkning. Samtidigt hemställde ledningsgrup- pen hos fastighetskontoret om att få disponera en nedlagd bensinstation som mopedverkstad. Bensinstationen och den tilltänkta övningsbanan är belägna i närheten av bostadsområdet. En arbetsgrupp med uppdrag att arbeta med frågan bildades med representanter från fritidsgården, Verdandi, Hyresbostäder och Hyresgästföreningens kontaktkommitté. Ansvarig för verksamheten vid mopedverkstaden blev fritidsnämnden som också ställde ledare till förfogande. Hyresbostäder stod för kostnaderna för upprustningen av bensinstationen. Verksamheten i mopedverkstaden kom i gång i slutet av år 1977, men någon mopedkörbana har inte kunnat komma till stånd ännu.

Mopedgården är ett resultat av ett samarbete mellan Hyresbostäder, kon- taktkommittén, Verdandi och fritidsnämnden. Bostadsföretaget har rustat upp lokalen och tillhandahållit färg och virke. Verdandi har tillsammans med ungdomar genomfört de mindre renoveringsarbetena. Ursprungligen kom idén med mopedgården från kontaktkommittén i området, och genom projektet lyckades man få den förankrad i kommunen. Verksamheten kom i gång vid årsskiftet 1977—1978 och bedrivs i samarbete mellan Verdandi och fritidsgården.

El Man avsåg att projektera och bygga ut förskolan, att fortlöpande bygga ut den kommunala barntillsynen samt att inrätta öppen förskola. [] Man avsåg att inrätta ett dagcenter för pensionärer samt tillskapa pen- sionärslägenheter i anslutning till dagcentret. El Man avsåg att inrätta barnavårds- och distriktssköterskemottagning, att försöka lokalisera enheter rörande hälso— och sjukvård till bostadsområdet samt att upptaga diskussioner med landstinget för att utröna landstingets möjligheter till ökad social service. El Man avsåg att inrätta ett bokkafé. D Man avsåg att förbättra trafikförsörjningen genom att utöka busslinjen kring bostadsområdet. El Man avsåg att förlänga förordnandet av tjänsten som ”bostadskurator”. D Man ville få en utbyggnad av kvarterspolisen.

18 lägenheter har tagits i anspråk för utbyggnad av sex lägenhetsförskolor och fortsatt projektering för utökad barnomsorg pågår. En öppen förskola har öppnats hösten 1978. Den är tänkt som ett ”pedagogiskt centrum”. Där ska exempelvis dagbarnvårdare få kontakt med kollegor för att diskutera frågor kring sitt arbete. Barnavårdscentralens och socialförvaltningens per- sonal ska kunna ge information, t. ex. i form av grupparbete tillsammans med nyblivna föräldrar.

Idén med ett dagcenter för pensionärer med tillhörande pensionärslägenheter är ett led i försöket att komma till rätta med den sneda åldersfördelningen i området. Dagcentret omfattar fyra lägenheter på en yta av ca 300 m2. 70 lägenheter har planerats för pensionärer. Ett 40-tal lägenheter har försetts med trygghetslarm som går till dagcentret. Dessutom kommer åtta lägen- heter att specialutrustas för gravt handikappade efter hyresgästens in- dividuella behov. Föreståndaren för dagcentret började sin anställning med uppsökande verksamhet bland pensionärer tillsammans med sjukvårdsper- sonal från landstinget. Dagcentralen är i drift sedan september 1978.

Under 1976 inrättades en lägenhet för barnavårds- och distriktssköterske- mottagning. Samarbete mellan kommunens barnomsorg och dess institu- tioner har inletts. Tidigare betjänades området av en ambulerande mot- tagning som utgått från ett närliggande stort bostadsområde.

I januari 1978 utökades personalen med en distriktssköterske- och en underskötersketjänst. Två lägenheter har sammanslagits för ändamålet.

Bakgrunden till idén om bokkafé är dels att den biblioteksservice som bok- bussen svarar för är otillräcklig, dels att ett bokkafé skulle vara en naturlig träffpunkt i området. Bokkafét, dagcentret för pensionärer och den öppna förskolan har förlagts till samma byggnad.

Överläggningar har hållits med företrädare för affärsverken om en annan sträckning av busslinjen. Man har föreslagit att bussen skall gå runt ringarna för att minska avståndet till busshållplatsen, som för vissa hyresgäster kan bli ca 800 m.

Samtliga hyresgäster har tillsänts enkätformulär i frågan. Vidare har 100 telefonintervjuer med hyresgäster gjorts angående busslinjesträckningen. Handikapprådet och pensionärsrådet har kontaktats i ärendet. Förhandlingar mellan Hyresgästföreningen, Hyresbostäder och affärsverken pågår.

4.5.6. Okynnestrafrk

Inne i ringarna förekom en relativt omfattande okynnestrafik. Ung- domarna körde moped och bilar kördes till porten och parkerade inne på de s.k. däcken. Innan projektet startades hade bostadsföretaget och kon- taktkommittén vidtagit vissa åtgärder. Efter projektstart bildades en arbets- grupp med representanter för Hyresbostäder, kontaktkommittén, skola, för- skola och föräldrar. Det arrangerades informationsträffar, information läm- nades genom lokalpress och ”Nytt i Navestad”, och uppsökande verksamhet bedrevs i förskolor och liknande inrättningar i området. Man arbetade under mottot ”Lekande barn och bilar bör ej ihop”. Tre mellan- och högstadie- klasser och en förskola anordnade en utställning kring trafikfrågor. Den visades i samband med en träff för hyresgäster. Trafikdagar anordnades då personlig kontakt togs med alla som körde på otillåtet område.

Trafikhinder av olika slag har byggts upp, vändplatser har anordnats för nyttotrafiken, förbudsskyltar har satts upp och Hyresbostäder har anställt en tralikvakt. Bötesavgifter drivs in vid överträdelse av förbud. Alla dessa åtgärder plus informationsarbetet har medfört att trafiken har minskat be- tydligt.

4.5.7. Bostadskurator

Sedan 1975 har en bostadskurator varit knuten till bostadsföretaget. Ku- ratorns arbetsuppgifter är att kontakta störande människor och att utan tvångsåtgärder hjälpa till om de har sociala problem. Detta arbete bedrivs i samarbete med socialförvaltningen. Tjänsten var från början tidsbegränsad men har nu permanentats. I Navestad är dessutom en av bostadsföretagen anställd bostadskonsulent verksam. Bostadskonsulentens uppgift är att re- gelbundet sammanträffa med kontaktkommittén, bevaka hyresgästernas in- tressen, uppsöka nyinflyttade, svara för viss tillsyn av lägenheter m.m. Ett samarbete mellan konsulent och Hyresgästföreningens kontaktkommitté är etablerat.

4.5.8. Kvarterspolis

I frågan om kvarterspolis har inget hänt under projekttiden.

4.5.9. Övrigt

Som en följd av arbetet i projektet har andra verksamheter än de som angetts i delmålen startats, bl. a. systuga, kontaktcentrum och dets. k. SIG-projektet.

Sys tuga

I syfte att bereda invandrarkvinnor meningsfull och pedagogisk fritidssys- selsättning samt ge möjlighet till kontakt startades en systuga i Navestad under våren 1977. Röda korset svarade för alla inköp av inventarier och ersätter den personal som arbetar i verksamheten. Från Röda korset har dessutom 16 värdinnor ställt upp för att hjälpa till med barnpassning och allmän kontaktverksamhet. Bostadsföretaget ställde lokal till förfogande. För systugan har tillsatts en styrelse med representanter för Röda korset, Hemgården, hyresgästerna, socialsektionen i Navestad samt projektsekre- teraren. Röda korset har dock små möjligheter att fortsätta verksamheten, och ansökan har lämnats till kommunen om fortsatt bidrag.

Kontaktcentrum

En trerumslägenhet ställdes till förfogande av bostadsföretaget för ett kon- taktcentrum, ett ”öppet hus”. Människor ska där kunna få kontakt med varandra. Hemgården i Norrköping ansvarar för driften. En arbetsgrupp med representanter från Hemgården och invandrarföreningar, sociala sek- tionen i Navestad, projektet och hyresgäster styr verksamheten. Statens invandrarverk har beviljat bidrag till verksamheten, och hyreskostnaden står numera kommunen för. Personal från kontaktcentret deltar och bedriver viss uppsökande verksamhet i syfte att hjälpa människor att komma ur sin kontaktlöshet.

SIG-projekt

Statens invandrarverk har startat försöksverksamhet i Navestad inom ramen för det 5. k. SIG-projektet (Samverkan i grannskapet). Det är en arbetsgrupp på fyra personer som ska pröva olika sätt att förbättra förhållandena mellan svenskar och invandrare, särskilt bland barn och ungdom. Man har främst inriktat arbetet på kulturella frågor. Man anordnar även sagostunder på olika språk, förmedlar invandrarkunskap osv. Verket har ekonomiskt stött kon- taktcentrum och parkleken. SIG-gruppen deltar i projektets arbetsgrupper och försöker där bevaka invandrarnas intressen.

D Man avsåg att utöka samarbetet med Hyresgästföreningens kontaktkom— mittéer och anordna föreningsträffar med diskussion om samarbets- och ekonomiska frågor. El Man avsåg att bedriva systematisk uppsökande verksamhet bland hy- resgäster för information om serviceutbud. CI Man avsåg att sätta i gång kontaktverksamhet för att öka förståelsen mellan olika grupper i området, att minska anonymiteten och få till stånd en utbredd känsla för den inre och yttre boendemiljön. Cl Man avsåg att anordna parklekverksamhet och dagkoloniverksamhet un- der sommarmånaderna.

4.6.1. Utökat samarbete med föreningar

Detta delmål har tagit sig uttryck i att man vid arbetet med utökning och förbättringar av servicen i området har låtit föreningar delta i olika arbetsgrupper. Föreningar har fått ta ansvar för driften av olika aktiviteter. Så t. ex. driver Röda korset systugan i området, Verdandi ansvarar i sam- verkan med fritidsnämnden för mopedverkstaden och Hemgården för kon- taktcentret.

I samarbete med Verdandi, fritidsgården och SIG-gruppen har man kom- mit i gång med bemannad parklek i Guldringen. Från statens invandrarverk (SIV) har medel anslagits till personal och lekmaterial. Verdandi resp. fri- tidsgården ställer upp med personal, och lekmaterial bekostas av fritids- nämnden och Hyresbostäder. Hemgården har dagkoloniverksamhet med några barn från området. Från kontaktcentrum har man haft uppsökande verksamhet några veckor för att få ut mammor och barn till t. ex. Ensjön för att bada.

Under hösten 1979 anställdes en fritidsledare för området. Dennes uppgift är att samordna ungdoms- och barnaktiviteterna. Tjänsten betalas av skolan och två idrottsföreningar.

4.6.2. Grannskapsarbete och information

Personal på kontaktcentret svarar för grannskapsarbetet i samarbete med boende, sektionen och projektet. Man vill få människor engagerade för att söka påverka och förändra den egna boendemiljön. Det grannskapsarbete som påbörjats har till stora delar koncentrerats till problem kring ungdoms- gäng i området. Men genom att kontaktcentret finns har man även lyckats få olika kulturer invandrare och svenskar — att mötas i gemensamma arrangemang. Konkreta exempel på utökad kontaktverksamhet är ett flertal arrangemang, träffar och fester med målet att ge de boende möjlighet till kontakt och gemenskap under otvungna förhållanden. Genom att Hem- gårdarnas riksförbund anslagit medel till grannskapsarbete i Navestad har en deltidsanställd grannskapsarbetare kunnat bedriva uppsökande verksam- het, bl. a. via dörrknackning. Detta har resulterat i att det bildats en grupp som sysslar med trä- och textilslöjd i Verdandis lokaler. Vidare har en mindre grupp pensionärer börjat träffas i kontaktcentret kring handarbete o. (1. Pro-

jektsekreterarens uppgift har främst varit att sammanföra och stödja alla som arbetar i grannskapet med olika metoder av kontaktskapande och pro- blemlösande slag. Socialsektionen har under våren 1978 fått förstärkning med en fältassistent i området. Verdandi har också anställt ytterligare en heltidsanställd fältar- betare i Navestadsområdet.

4.6.3. Kultur i Navestad

Som en följd av det gemensamma arbetet med förbättringar i området och som ett led i strävan att öka antalet kontakttillfällen samt möjligheter till gemenskap och samverkan har ett projekt kallat Kultur i Navestad startats. I projektet samverkar Hyresgästföreningen, kommunen genom fritidsgården i området och kultursekreteraren, statens invandrarverk genom den i om- rådet verksamma SIG-gruppen (Samverkan i grannskapet), ABF samt pro- jektsekreteraren. Arbetsgruppen söker samverkan med studieförbund, för- eningar och lokala förmågor.

Från Skådebanans sida ställer man upp varje gång det är något program på fritidsgården. Man gör reklam för Skådebanans verksamhet, säljer skivor och böcker. Vidare prioriterar man Navestad när det gäller utdelning av fribiljetter till teater och andra föreställningar. Vid tre tillfällen har två buss- laster med främst barn från området åkt till bl. a. Cirkus Scott, föreställning på stadsteatern och Holiday on Ice. Resorna företogs i samarbete med Ver- dandi, Hyresgästföreningen, vuxenkamratverksamheten och kontaktcent- rum.

Skådebanans och Norrköpings kommuns informationsblad om samtliga kulturaktiviteter i kommunen under sommaren 1978 har utdelats till samt- liga hushåll i Navestad.

Informationen om arrangemangen på fritidsgården har utarbetas av Hy- resgästföreningen och flygblad översatta till fem olika språk har delats ut till samtliga hushåll, och affischer har satts ut i området.

Sagostunder på olika språk har arrangerats i samarbete med biblioteket så att föräldrar kunnat ta med sig även de mindre barnen till fritidsgårdens programpunkter.

Norrköpings—Linköpings stadsteater hade öppna repetitioner under som- maren 1978 vid uteplatsen i centrum eller i Navestadssalen, som Hyres- bostäder ställer till förfogande.

Målet för kulturprojektet är att genom att ge förutsättningar för varierande kulturupplevelser skapa en rikare och mänskligare livsmiljö, grundad på kontakt och gemenskap mellan individer och grupper i området. Målet är inte bara att öka kulturutbudet, utan att genom egen verksamhet delta i olika kulturaktiviteter som sedan ska kunna följas upp i studiecirklar eller föreningsverksamhet. En förutsättning för detta är att folkgrupper, in- divider och föreningar aktivt medverkar i planering och genomförande samt att utformningen av verksamheten sker i samverkan med de boende i om- rådet. Verksamheten har förlagts till fritidsgården. Vid varje aktivitetstillfälle ska underhållning i form av t. ex. teater, musik, sång eller folkdans bjudas av etablerade eller för tillfället agerande grupper.

4.6.4. Sommarverksamhet för barn i Navestad

SIG-gruppen tog initiativ till sommarverksamhet med barnen i Navestad år 1978. Verksamheten har fått formen av ett samarbete mellan Verdandi, fritidsgården och Hemgårdens kontaktcentrum. Med stöd av medel från SIV kunde man starta parklek och utflykter i juni, och verksamheten har fortsatt hela sommaren.

SIV:s bidrag täckte kostnader för personal samt omkostnader för material, transporter m. m. Hyresbostäder har bidragit till att stödja parkleken. Ver- dandi har bidragit med administrationen och har ställt ett par av sina ledare till förfogande. Fritidsgården har samverkat om organisationen och har av- delat ett par av sina ledare till parkleken. Från början trodde man att det skulle räcka med en från vandera hållet, men det kom så många barn att det blev nödvändigt med förstärkning. Vissa dagar kom 200—300 barn i åldrarna från fyra år och uppåt. Under juli har de varit lite färre, men genom- snittet ligger på ca 50 barn varje dag. Man försökte hålla reda på antalet genom att trycka anmälningskort och fick 700 anmälningar redan från början. Dessutom har många barn deltagit utan anmälan, och personalen tror att mer än 1000 barn har varit med under sommaren.

Verksamheten inleddes med att en tränad uppsökare gick runt och be- rättade om vad som skulle ordnas för barnen under sommaren. Information på flera språk lämnades för att föräldrarna skulle känna till planerade ut- flykter, läger och lekmöjligheter, veta att barnen var försäkrade och har vuxna ledare, att de får lite förfriskningar, att de kan behöva badkläder osv. Både Verdandi och fritidsgården hade anpassat sina sommarprogram för att verksamheten skulle bli så bra som möjligt i Navestad.

El Man avsåg att i samverkan med bostadsförmedlingen och sociala sek- torn förändra befolkningssammansättningen så att segregationen minskas i området. Cl Man avsåg att bedriva uppsökande verksamhet hos hyresgäster i äldre — omodernt bestånd med information om modernt boende i Navestad. El Man avsåg att försöka förändra ålderssammansättningen i området.

Det enda området i Norrköping med tomma lägenheter är och har under ett antal år varit Navestad. Detta tillsammans med att ytterst få hyreslä- genheter tillkommit under senare tid har medfört att problemet varit svårlöst. Nyinflyttade och nytillträdande på bostadsmarknaden som i många fall är i akut behov av bostad har därför blivit hänvisade till Navestad. Dessa grupper är i många fall invandrare och/eller unga, och det är just dessa grupper som redan tidigare är överrepresenterade i området. Inrättandet av pensionärslägenheter har förbättrat situationen. Bostadsföretaget försöker att sprida invandrare till sina andra områden. Likadant gör man med hyresgäster med kända sociala problem. Bostadsföretaget och projektet har också sökt och fått samarbete i denna fråga med de större arbetsgivarna i kommunen. Genom ett samarbete behöver inte omfattande nyrekryteringar i företagen

få negativa konsekvenser i bostadsområdena. Det finns sedan länge ett eta- blerat samarbete mellan Hyresbostäder, bostadsförmedlingen och socialför- valtningen. Representanter träffas varje vecka för att diskutera anvisnings- frågan rörande familjer med kända sociala svårigheter.

Bilaga 8 Sigtuna

1 Befolkningsutveckling och bostadsbyggande vid projektets start

I dåvarande Märsta kommun byggdes under början av 1950-talet ca 50 lägenheter per år, vilket var avpassat efter kommunens egen utveckling. Målet var att befolkningen i kommunen skulle öka till ca 10 000 invånare. År 1957 fattades beslut om Arlandautbyggnaden, vilket ledde till helt nya planeringsriktlinjer. Begreppet ”servicestad” fördes in i debatten, och in- vånarantalet beräknades öka till ca 40000 invånare år 1990. En ökning av bostadsproduktionen i kommunen med ca 400 lägenheter per år var därför nödvändig. En särskild av Kungl. Maj:t utsedd delegation, den s. k. Märsta- delegationen, utarbetade ett förslag till generalplan. Eftersom utbyggnaden av Arlanda skulle påskyndas rekommenderades ett snabbare bostadsbyg- gande. Detta innebar att fram till 1965 skulle den genomsnittliga årspro- duktionen uppgå till minst 450 lägenheter per år. För perioden 1965-1970 skulle planeras för en produktion av 500 lägenheter per år och för 1970—1975 för 600 lägenheter per år. Som mål uppställde generalplanen en fördelning av bostäderna på ca 60 % i flerfamiljshus och 40 % i småhus. Stadsdelsvis fördelade sig produktionen så att gamla Märsta samhälle skulle byggas ut med 80 % av lägenheterna i flerfamiljshus och 20 % i småhus, Valsta med 60 % resp. 40 % och den s.k. södra stadsdelen Brista med övervägande småhus. I samband med utbyggnad av Arlanda ställdes också från statligt håll i utsikt att något ämbetsverk skulle kunna lokaliseras till dåvarande Märsta kommun. Detta ansågs lämpligt för att förhindra att befolknings- sammansättningen i alltför hög grad skulle präglas av i flygets tjänst anställd personal.

Kommunerna Märsta och Sigtuna slogs samman år 1971. Vid sidan av Arlandautbyggnaden har bostadsbyggandet i Märsta—Sigtuna påverkats av expansionen i Stockholmsregionen under 1960-talet och den överefterfrågan på bostäder som då förelåg. Dåvarande Märsta kommun hade regionala anläggningar såsom spår för pendeltåg, motorväg, avlopp och vatten, vilket kunde möjliggöra ett omfattande bostadsbyggande. När trycket på bo- stadsmarknaden i Storstockholm var som hårdast diskuterades t. o. ni. ett väsentligt större bostadsbyggande i Märsta.

Sigtuna kommun expanderade starkt under hela 1960-talet och början av 1970-talet. Från ca 10 000 invånare år 1960 fördubblades befolkningen

till över 20000 personer år 1968. Ökningen fortsatte i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet och invånarantalet uppgick till 27 600 år 1972. Efter andra halvåret 1972 följde en negativ befolkningsutveckling. Detta gäller framför allt tätorten Märsta, speciellt bostadsområdena Valsta och Tingvalla. Folkmängden började åter öka under 1977, och invånarantalet uppgick i slutet av 1978 till ca 28200.

De senaste åren har en stabilisering av kommunens befolkningssamman- sättning inträtt med en förskjutning till en allt större andel människor i högre barn- och vuxenåldrarna. Denna utveckling har påverkats av bl. a. att utflyttningen från kommunen främst bestått av personer i de yngre pro- duktiva åldrarna 25—29 år och barn i åldrarna 0—4 år. Befolkningsrörligheten i procent av folkmängden har under perioden avtagit vilket främst beror på en minskad inflyttning. Medan den totala utflyttningen resp. år 1970—1975 varit av storleksordningen 2 500 har inflyttningen minskat från 3 800 år 1970 till 1 900 år 1974 och ett negativt flyttningsnetto har således uppstått. Under år 1976 har denna utveckling brutits mot ett positivt tlyttningsnetto, en utveckling som förstärkts under år 1977.

En inom kommunen genomförd enkätundersökning bland utflyttade un- der andra halvåret 1973 visar att det främst är tre orsaker eller kombinationer av dessa som påverkat hushållen till byte av bostadsort, nämligen ändrade arbetsförhållanden (36 %), ändrade personliga förhållanden (31 %) och bo- stadens läge i förhållande till arbetsplatsens läge (33 %). En annan un- dersökning, som utförts av kulturgeografiska institutionen vid Uppsala uni- versitet, har belyst faktorer som har betydelse för inpendlarnas val av bo- stadsort. Nästan varannan inpendlare uppgav att trivseln i bostaden var den viktigaste anledningen till varför man inte flyttat till Sigtuna kommun.

I Sigtuna kommun har under åren 1967—1974 färdigställts drygt 4 700 lägenheter dvs. närmare 600 lägenheter per år. Produktionen låg i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet på en nivå av 800 lägenheter. Under de senaste åren har produktionen gått ned. Sedan det första tecknet på stagnation i Storstockholm och Sigtuna märktes år 1971 skars bostads- programmets volym ned kraftigt. Detta illustreras av att av planerade 522 lägenheter per år enligt bostadsbyggnadsprogrammet 1971—1975 kom endast ca hälften till utförande. Av bostadsproduktionen under perioden 1967—1974 har ca 25 % utgjorts av småhus. Inom småhussektorn har de kooperativa byggherrarna svarat för ca en fjärdedel och de enskilda bygg- herrarna för resten. Småhusproduktionen består nästan enbart av lägenheter bestående av fyra rum och kök eller större. På flerfamiljshussidan har den kooperativa sektorn svarat för ca 60 % av byggenskapen och den allmän- nyttiga för40 %. Flerfamiljshuslägenheterna består till ca 30 % av lägenheter med två rum och kök eller mindre, till drygt hälften av lägenheter om tre rum och kök och till ca 15 % av lägenheter med fyra rum och kök eller större.

I kommunens planering räknas med en befolkningsutveckling som skulle innebära ca 30 000 invånare år 1980. Bostadsbyggnadsprogrammet för pe— rioden 1975—1979 upptog drygt 100 lägenheter per år, helt och hållet i småhus.

Av kommunens ca 11 000 lägenheter är 30 % belägna i småhus, dock med avsevärda skillnader mellan de olika kommundelarna. l Märsta är således andelen småhus endast 13 %, som en följd av den stora flerfamiljshus- produktionen under 1960-talet och början av 1970-talet. I Sigtuna är emel- lertid andelen småhus hela 62 % och i kommunens tredje tätort Rosersberg är småhusandelen 46 %.

De outhyrda lägenheterna finns i huvudsak i Märsta i bostadsområdena Valsta och Tingvalla. Dessa områden ingår i projektet. De är skilda åt genom ”gamla E 4:an” och Tingvalladalen, ett grönområde med fotbollsplaner, Odlingslotter och jordbruksmark. Områdena kommer vart för sig att pre- senteras i det följande.

Problem att hyra ut lägenheter fanns i Märsta redan i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet, trots att hög efterfrågan då fortfarande rådde på bostäder i regionen. Det gällde då främst bostadsrättslägenheter, som var svåra att försälja. Först några år in på 1970-talet började emellertid problemen bli av mer allvarlig karaktär. Ännu våren 1973 fanns t.ex. knappt 400 out- hyrda lägenheter i kommunen, varav den helt övervägande delen var bo- stadsrättslägenheter. Under 1974 skedde emellertid en snabb ökning av an- talet outhyrda lägenheter hos det allmännyttiga bostadsföretaget AB Sig- tunahem. Detta berodde delvis på att företaget i början av februari detta år övertog 320 lägenheter från Riksbyggen, varav 160 var outhyrda. Antalet outhyrda lägenheter har därefter fortsatt att öka och uppgick hösten 1978 till nära 1 000. Av dessa var 760 belägna i Valsta, vilket innebär 30 % av lägenhetsbeståndet i denna stadsdel. Tingvalla hade 140 outhyrda lägenheter eller 14 % av lägenhetsbeståndet. Andelen outhyrda lägenheter vari Valsta högst i de hus som har störst antal våningar. Således var ca 35 % lägenheter outhyrda i sju- och åttavåningshusen, medan motsvarande andel i trevå— ningshusen var ca 8 %. Nära 60 % av de outhyrda lägenheterna i kommunen bestod av tre rum och kök och nära 35 % bestod av två rum och kök. Det fanns alltså endast ca 75 outhyrda lägenheter bestående av fyra rum och kök eller större. Kommunens allmännyttiga bostadsföretag förvaltade 44 % av de lediga lägenheterna, medan resterande 56 % förvaltades av de kooperativa bostadsföretagen.

Kommunen ser den regionala och inomregionala utvecklingen som avgö- rande när det gäller att på lång sikt komma till rätta med uthyrningspro- blemen. Näringsutvecklingen i kommunen ägnas ett intresse. Handelskam- maren utarbetade under år 1973 ett program, som utgör underlag för ett mer konkret handlingsprogram i näringslivsfrågor. Avsikten är att bättre strukturera och målinrikta arbetet med kommunens näringslivsutveckling.

Kommunikationsfrågorna är också väsentliga i detta sammanhang. På kort sikt gäller dessa kanske framför allt möjligheten att få snabbare för- bindelser mellan Märsta och Stockholms innerstad, men även de inom- kommunala kommunikationsfrågorna är av väsentlig betydelse för fram- tiden. Arbetet med att utveckla en kollektivtrafikplan för kommunen har påbörjats.

Kommunen ser också bostadsbyggandet inom övriga delar av Storstock- holmsregionen som betydelsefullt för möjligheterna att hyra ut de i dag lediga lägenheterna. Den fortsatta bebyggelsen i de norra förortskommu- nerna särskilt grannkommunen Upplands Väsby bedöms av kommunen inverka negativt på möjligheterna att lösa problemet med de outhyrda lä- genheterna i Sigtuna.

Bland de konkreta åtgärderna kan nämnas att såväl kommunen som bo- stadsföretagen satsat på förbättringar av lek- och utemiljön och erhållit stat- liga bidrag för detta. Kommunens sammanlagda satsning uppgick till ca 1,1 milj.kr., AB Sigtunahems till ca 0,5 milj.kr och HSB:s till lika mycket. AB Sigtunahem har vidare genom att färgsätta hus med grå betongfasader förbättrat den yttre miljön i vissa bostadsområden.

Kommunen och det kommunala bostadsföretaget vill förändra outhyrda bostadslägenheters utrymmesstandard och användningssätt som medel för att minska antalet icke utnyttjade lägenheter. I Valsta har 24 trerumslä- genheter byggts om till två- och fyrarumslägenheter. I Tingvallaområdet togs under 1976 28 lägenheter i anspråk till kontor bl.a. för kommunens social- och fritidsförvaltning. Denna utveckling har fortsatt så att man i dag har kontoriserat totalt ca 75 hyreslägenheter. Sammanslagningen av lägen- heterna bedöms av bostadsföretaget som relativt problemfri från teknisk synpunkt, medan däremot finansiering och kostnadstäckning varit proble- matiska.

Marknadsföringskampanjer i form av annonsering, utgivande av broschy- rer, visning av färdiginredda lägenheter, ”Märstadagar” osv. har under de senaste åren vid olika tillfällen genomförts av såväl kommunen som bo- stadsföretagen. En grupp med representanter för berörda organ var tillsatt för att samordna och initiera marknadsföringsåtgärderna. Denna grupp åter- uppstod under projektet.

Mellan kommunen och AB Sigtunahem har även skapats ett kontaktorgan som regelbundet diskuterar och följer de ekonomiska problem som bo- stadsföretaget har. Kontaktorganet lämnar också förslag till olika åtgärder som kan påverka den ekonomiska bilden. Detta organ löstes aldrig från sin uppgift men har i realiteten ingen betydelse i dag.

Ett åtgärdsprogram/katalog med förslag till åtgärder för att ytterligare förbättra befintliga områden i tätorten Märsta utarbetades. I stort sett deltog alla anställda i den kommunala förvaltningsapparaten. En del av förslagen har redan åtgärdats, andra studeras f.n. av berörda kontor.

Kommunens bostadsförmedling har förstärkts både vad det gäller per- sonella och ekonomiska resurser, och genom en ombyggnad har en särskild utställningslokal tillskapats. Den ger bostadsförmedlingen möjlighet att på ett bättre sätt än tidigare ge allmänhet och företag en allsidig information om kommunen. Bostadsförmedlingen arbetar även med annonskampanjer, ibland i samarbete med bostadsföretagen. Kommunen har ett stort antal inpendlare. Denna grupp har särskilt bearbetats av bostadsförmedlingen genom viss uppsökande verksamhet.

För närvarande pågår diskussioner om hur bostadsförmedlingen på ett bättre sätt ska kunna samordna de olika bostadsföretagens ansträngningar samt utgöra kontaktorgan mellan bostadsföretagen och befintliga industrifö- retag inom kommunen.

3 Tingvalla

Tingvallaområdet byggdes redan under första hälften av 1960-talet. Det in— nehåller både de först och de senast byggda flerfamiljshusen under expan- sionstiden i Märsta.

Andelen invandrare i området är ca 19 % medan den i hela Märsta tätort är ca 13 %.

Tingvallaområdet är långsmalt med anhopningar av hus i norra och södra änden. Husen i mitten på området ligger i en lång rad med gavlarna mot varandra. På områdets östra sida finns ett skogsområde medan den västra sidan av området utgörs av ett smalt öppet fält som avgränsas av en starkt trafikerad väg.

De först byggda husen i södra delen av området färdigställdes i början av 1960-talet. Husen, som till övervägande delen är i tre våningar, innehåller 880 lägenheter. Ett av husen är i åtta våningar med ca 190 lägenheter, nästan uteslutande treor. Av dessa lägenheter är idag ca 75 kontoriserade. Bredvid detta hus finns tre huskroppar i tre våningar innehållande en- bart ettor och tvåor. Just det här området har varit hårdast drabbat av sociala problem och outhyrda lägenheter. Det senare mest markant i det höga huset där under en period endast ett tjugotal lägenheter var uthyrda.

I den övriga bebyggelsen i området finns alla typer av lägenhetsstorlekar. Från femmor och mindre med en övervikt av treor och mindre lägenheter. Området ligger ca 500 m från Märsta centrum, som har ett rikt utbud av kommersiell service, och ca 1 500 m från Märsta station varifrån pen— deltågstrafiken till Stockholms centrum går med i regel ett tåg varje halv- timme. Området betjänas med buss varje timme. I området finns en livs- medelsbutik och en kiosk placerad i en separat byggnad. Där finns också en zoologisk affär, en tapet- och mattaffär, en affär för barnkläder samt en bilskola. I området disponerar Hyresgästföreningen ett antal närlokaler. Där finns också en barnstuga och ett fritidshem.

Bredvid detta först beskrivna delområde ligger ett område som heter Lycko- stigen. Området byggdes i mitten av 1960-talet. Området innehåller ca 200 lägenheter inrymda i åtta fyravåningshus, klädda med gult fasadtegel.

Området ligger ca 200 m längre bort från Märsta centrum än det tidigare beskrivna. I området finns ingen service. Ända fram till 1978 har där inte ens funnits en närlokal men en sådan byggs nu med boendemiljöbidrag i en nedlagd panncentral. Området har trots att det inte innehåller några speciella kvaliteter aldrig haft outhyrda lägenheter utan i stället kö även när det i Märsta fanns 1000 lediga lägenheter att välja på.

Norr om Lyckostigen finns ytterligare ett antal trevånings lamellhus i en lång rad med gavlarna mot varandra. Dessa hus byggdes i mitten av 1960-talet och innehåller ca 150 lägenheter. I detta område finns en närlokal och i en fristående byggnad en låg- och mellanstadieskola vars matsal funge— rar som samlingslokal.

Alla de här beskrivna områdena ägs och förvaltas av det allmännyttiga bostadsföretaget AB Sigtunahem.

Det sista delområdet består av åtta trevånings huskroppar utplacerade i två rader med fyra i varje rad. Antalet lägenheter i området är ca 200.