SOU 1979:38

Lagerstöd : slutbetänkande

32

1 Inledning

1 utredningens direktiv erinrade departementschefen om de bestämmelser som antogs av 1971 års riksdag (prop. 19711140, FiU 1971147, rskr 19711293', SFS 197121249) om stöd till lageruppbyggnad. Depanementschefen erinrade vidare om uttalanden i 1972 och 1973 års riksdagar till förmån för ett fortsatt utnyttjande av lagerstöd. Riksdagen hade också framhållit att det ankom på Kungl. Maj:t att överväga formerna för att ytterligare belysa problemen med lagersvängningar och därmed förknippade störningar i ekonomin rn. m. Därför borde enligt departementschefen en utvärdering av lagerstödet 1972 komma till stånd.

Utvärderingen borde enligt departementschefen belysa lagerstödets konjunkturstabiliserande, sysselsättningsmässiga och företagsekonomiska effekter. Även det samtidigt införda stödet till företagsutbildning (SFS 1971:1250) som alternativ till lagerstödet borde utvärderas från dessa synpunkter. Lagerstödets storlek borde ställas i relation till de faktiska kostnaderna för lagerökning i olika branscher. Även de regionala sysselsätt- ningseffekterna borde bedömas. De lokala fackliga organisationernas medverkan vid ansökan om stöd borde belysas.

Departementschefen ansåg det vidare vara av intresse att få klarlagt varför den slutligen redovisade lagerökningen endast uppgick till drygt hälften av den som preliminärt hade beräknats.

Undersökningen borde enligt direktiven utgå från företagens uppgifter i de till AMS inlämnade ansökningarna om stöd. De kunde behöva kompletteras med uppgifter från berörda företag och myndigheter.

På grundval av utvärderingens resultat borde de sakkunniga göra en bedömning av för- och nackdelar med lagerstöd och utbildningsbidrag och lägga fram förslag om hur de bör utformas för att bäst tjäna sitt syfte.

Att ge ett någorlunda uttömmande svar på frågan hur lagerutvecklingen skulle ha gestaltat sig 1972 och 1973 utan det lagerstöd som faktiskt utgick 1972, skulle kräva en direkt medverkan från företagen i form av en enkätstudie. Den nuvarande tillgången på relevanta empiriska data liksom nuvarande insikter om de faktorer som styr lagerutvecklingen är ensamma otillräckliga som grund för en kvantifierad bestämning av lagerstödets inflytande på lagerutvecklingen. Detta problem kan ses som ett parallellfall till problemet att belysa investeringsfondfrisläppens effekter på industrins fasta investeringar. De studier som konjunkturinstitutet utfört inom detta område har — av samma skäl som ovan anförts beträffande lagren - i huvudsak varit uppbyggda på ett direkt för ändamålet insamlat enkätmaterial från företagen. En motsvarande enkätundersökning angående lagren med dess allmänt sett begränsade tillförlitlighet skulle ha behövt genomföras i tämligen nära anslutning till lagerstödsperioden för att ge ett godtagbart resultat. Utredningen har därför ansett sig inte böra genomföra en sådan.

Utredningen har i stället valt att intervjua företrädare för ett antal företag och de fackliga organisationerna i dessa företag. Vidare har utnyttjats den skriftliga dokumentation som finns om företagens utveckling under en period då lagerstöd utgick och som främst utgörs av AMS:s handlingar i bidragsårendena. De viktigaste uppgifterna ur AMS:s handlingar samman- ställdes inom styrelsens utredningsenhet i en PM 1974-03-06. Där framgår

• Sida 33
•  Original

bl.a. stödets omfattning samt fördelningen på branscher och län. Vidare framgår antalet sysselsatta i stödföretagen. För en utförligare analys av stödets effekter har slutligen data ur företagens bokslut utnyttjats. Sådana data har analyserats för företag med fler än 200 anställda inom vissa branscher. Mått på lagrens storlek och utveckling samt företagens omsätt- ning. sysselsättning m. m. har analyserats för åren 1967—1973. Analysen har gjorts för enskilda företag och bygger på uppgifter från statistiska central- byråns finansstatistik. Materialet är ej slutbehandlat, men utredningen kan i denna PM redovisa en del preliminära slutsatser.

Utredningens slutliga överväganden kommer att göras när utvärderingen av 1972 års lagerstöd är avslutad. Utredningen har beslutat att nu lämna preliminära synpunkter på utformningen av ett lagerstöd för den händelse att konjunkturförloppet bedöms göra ett sådant stöd nödvändigt under den närmaste tiden. Detta beslut har motiverats bl. a. av riksdagens bemyndi- gande till regeringen (prop. 197531, bil. 1, FiU 197511, rskr 1975130) att vid behov åter införa ett lagerstöd av den typ som användes under 1972 och av de uttalanden som statsmakterna gjorde i samband härmed. I senare betänkande kommer att föras en mer generell diskussion av lagrens roll i konjunktur- förloppet och möjligheterna till påverkan från samhällets sida.

2 Bakgrund till 1972 års lagerstöd

2.1 Inledning

Före 1971 hade statsmaktema möjlighet att styra företagens lagerhållning genom frisläpp av investeringsfonder för överföring till lagerinvesterings- konto. lnvesteringsfonder för konjunkturutjämning prövades första gången redan i slutet av 1930-talet. Då infördes ett fondsystem med begränsad räckvidd, som skulle stimulera företagen till en jämnare fördelning av investeringarna mellan olika är. Företagen avsågs kunna få använda fonderna för både fasta investeringar och uppbyggnad av varulager.

År 1955 utfärdades en ny förordning (nr 256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning. Enligt den skulle en andel av fonderna som ungefär-4 ligen motsvarade vad som annars hade debiterats företaget i vinstskatt tills vidare vara innestående på ett spärrat konto i riksbanken. Efter beslut av AMS kunde fonderna användas för bl.a. nedskrivning av lager enligt kommunalskattelagens regler, dvs. med högst 60 % av värdet. Den möjlig- heten fick i praktiken inte någon nämnvärd betydelse. Enligt investerings- fondsutredningen (Fi stencil 1962:3 s. 75) var konstruktionen av dessa bestämmelser olämplig. Om företagen skulle ha intresse av sådan nedskriv- ning måste man enligt utredningen också tillåta att lagren under några år värderades lägre än vad kommunalskattelagen tillåter, vilket utredningen fann alltför komplicerat.

Investeringsfondsutredningen konstaterade att möjligheterna att via investeringsfondslagstiftningen skapa incitament till frivillig lagerökning var tämligen begränsade. Vad man kunde erbjuda var dels en tillfällig likvidi- tetsförstärkning för företagen genom att de under viss tid fick disponera de i riksbanken insatta medlen och dels ett extra investeringsavdrag vid

• Sida 34
•  Original

taxeringen.

Investeringsfondsutredningen föreslog att fondmedel skulle kunna över- föras till ett särskilt lagerinvesteringskonto, varvid de disponerades fritt under några år och därefter togs upp till beskattning. Då skulle ett särskilt avdrag med 20 % få göras. I remissbehandlingen av detta förslag framhöll några instanser, bl. a. konjunkturinstitutet, att ett 20-procentigt skatteavdrag troligen var för litet för att stimulera till lagerinvesteringar med fondmedel. Finansministern ansåg emellertid, i likhet med några länsstyrelser, att "viss försiktighet” måste iakttas när procentsatsen bestämdes. Den sattes därför till 10 %. I övrigt genomfördes utredningsförslaget. Den tid som skall förllyta innan medlen i lagerinvesteringskontona återförs till beskattning bestämdes till tre år. Dessa bestämmelser från 1963 gäller i det väsentliga fortfarande. Tillstånd att föra över investeringsfondmedel till lagerinvesteringskonton gavs första gången för år 1968. Då gavs tillstånd till överföring av 142 milj. kr. I samband därmed beviljade investeringsavdrag uppgick till ca 6 milj. kr motsvarande en lageruppbyggnad på ca 60 milj. kr. Den 23 juli 1971 och senare bemyndigade regeringen AMS att efter framställning i varje särskilt fall ge industriföretag sådana tillstånd under återstoden av 1971 och hela 1972. AMS medgav under denna tid att sammanlagt 622 milj. kr fick föras över.

2.2 Lagerstödets införande är 1971

Den snabba konjunkturförsämringen under 1971 gav tämligen omgående utslag på arbetsmarknaden, och en rad åtgärder för att stimulera sysselsätt— ningen vidtogs under loppet av 1971. Beredskapsarbetenas omfattning ökade kraftigt från våren 1971 inom flertalet regioner av landet, då konjunkturför- sämringen inträffade ungefär samtidigt i södra och mellersta Sverige och i skogslänen. Den är 1970 införda investeringsavgiften för oprioriterat byggan- de avskaffades vid utgången av maj 1971, och antalet meddelade ingångsättningstillstånd för större sådana byggnadsarbeten ökade kraftigt. Ramarna för både statsbelånat och privatfinansierat bostadsbyggande ökades och ett stort antal offentliga byggnadsprojekt påskyndades. lnvesteringsfon- derna släpptes i praktiken fria för industrins investeringar, även om ett ansökningsförfarande behölls. När det gällde överföring till lagerinveste- ringskonto krävdes som nämnts en individuell prövning hos AMS av varje ärende. Under intryck av den kraftigt försämrade konjunktursituationen föreslog regeringen i oktober 1971 en rad ytterligare stimulansåtgärder. Förutom statsbidrag till industrins och kommunernas miljövårdsinvestering- ar och förhöjt skatteavdrag till näringslivets maskininvesteringar föreslogs bl. a. att även bidrag till lagerökning i företag inom industri och grossisthan- del skulle införas. I prop. 19712140 anförde departementschefen att ett särskilt statligt stöd till företag som kompensation för ökade lagerkostnader borde kunna medverka till att upplagring av företagens produkter underlättades och till att avskedanden och permitteringar förebyggdes.

Stödet skulle enligt departementschefen ha en klar arbetsmarknadspolitisk inriktning. Det skulle utgå bara till företag som p. g. a. avsättningssvårigheter hade svårigheter att upprätthålla sysselsättningen under bidragsperioden. Det skulle utgå i första hand till industriföretag med som regel minst 20

• Sida 35
•  Original

anställda och avse lageruppbyggnad av i företaget tillverkade hel- och halvfabrikat. Under den tid stödet avsåg skulle sysselsättningen i företagen vidmakthållas vid minst samma nivå som den 1 november 1971. Stödet borde vidare kunna ges också till andra slags produktionsföretag och inom handelns grossistled, om de arbetsmarknadspolitiska förutsättningarna därigenom uppfylldes i bakomliggande produktionsled. Företag som utnyttjade investe- ringsfondsmedel för lagerökning skulle undantas från stödet. Enligt propo- sitionen borde det finnas möjligheter att om särskilda skäl förelåg medge bidrag även om de angivna förutsättningarna för bidrag inte i alla delar var uppfyllda.

Bidraget skulle utgå med 20 % av lagrets värdemässiga ökning under 1972. Av praktiska skäl borde det dock hänföras till det räkenskapsår som avslutades närmast före den 1 mars 1972.

Inrikesutskottet framhöll i sitt yttrande till finansutskottet (FiU 1971147 5. 116) att lagerstödet var ett nytt inslag i arbetsmarknadspolitiken som föreföll väl värt att pröva. Villkoret om minst 20 anställda borde enligt utskottet inte betraktas som någon absolut gräns. Om särskilda skäl förelåg skulle villkoret enligt utskottets mening kunna efterges, vilket f. ö. borde gälla även för andra förutsättningar för stödet.

Med anledning av en motion (nr 1544) framhöll utskottet att reglerna borde utformas så att man också skulle kunna stödja uppbyggnad av råvarulager i industrin, t. ex. i form av sågtimmer och massaved.

Finansutskottet delade inrikesutskottets bedömningar beträffande lager- stödet, och riksdagen beslutade i enlighet härmed.

Kungl. Maj:t preciserade senare bidragsvillkoren i kungörelsen (197111249 & 1 och Q 2) om statsbidrag i vissa fall till lagerökning (se bilaga 1).

2.3 Stöd till personalutbildning

Vid sin behandling av förslaget till lagerstöd förklarade sig inrikesutskottet ha erfarit att stödformen i en del fall inte kunde användas, eftersom företagen i fråga redan hade byggt upp stora lager. Det kunde gälla exempelvis inom trä- och massaindustrin men också inom andra industrigrenar. Utskottet ville därför föreslå en alternativ stödform för företag som uppfyllde förutsättning- arna beträffande svårigheter att upprätthålla sysselsättningen men inte hade möjlighet att utnyttja lagerstödet. I det rådande sysselsättningsläget kunde det enligt utskottet vara berättigat att staten som en engångsåtgärd stimule- rade till personalutbildning hos företag som tvingades överväga temporära driftsinskränkningar och inte kunde utnyttja lagerstödet. Bidrag borde därför utgå till sådan utbildning under första halvåret 1972 under i princip samma förutsättningar som avsågs gälla för lagerstödet. Det borde ankomma på AMS att efter samråd med arbetsmarknadsorganisationer godkänna utbildningens uppläggning och fastställa dess längd. Utskottet underströk vikten av en effektiv tillsyn av utbildningen.

Bidraget föreslogs utgå med 4 kr. per deltagare och undervisningstimme. Deltagarna skulle erhålla avtalsenliga förmåner.

Utskottet framhöll att det föreslagna utbildningsstödet inte skulle uppfat- tas som en förändring av statsmakternas syn på kostnadsfördelningen mellan samhälle och företag när det gällde utbildning inom företagen av de anställda.

• Sida 36
•  Original

Sådan utbildning skulle i princip bekostas av företagen, även om undantag gjordes vid lokaliseringsutbildning och för äldre och handikappade. Det nu föreslagna stödet, som var tidsbegränsat. skulle ses som ytterligare ett undantag motiverat av det rådande sysselsättningsläget.

Finansutskottet tillstyrkte inrikesutskottets förslag och betonade att förslaget inte ändrade statsmakternas principiella syn på kostnadsansvaret för företagens interna utbildning.

Riksdagen ställde sig bakom det av utskotten framförda förslaget till utbildningsstöd, och Kungl. Maj:t utfärdade i december 1971 kungörelsen (1971:1250) om statsbidrag i vissa fall till personalutbildning.

3 Några erfarenheter av lagerstödet

3.1 Lagerstödets omfattning

Under tiden den 1 juli 1972—den 30 januari 1974 blev 225 ansökningar om lagerstöd slutligt bifallna, varigenom bidrag beviljades med sammanlagt 144 milj. kr för lagerökningar på 737 milj. kr.

Inom AMS:s utredningsenhet sammanställdes 1974-03-06 en PM om bl. a. lagerstödets fördelning på branscher och län. Uppgifterna i denna PM är inte helt fullständiga. De avser 359 "arbetsställen” vid vilka stöd utgick för lagerökningar på sammanlagt 644 milj. kr. Dessa lagerökningar fördelade sig på branscher på följande sätt. Som framgår av tabellen svarade verkstadsindustrin för hälften av lagerök- ningen. Cellulosaindustrin och skogsbruket fick också bidrag för stora lagerökningar.

Tre företag 1le lagerstöd med mer än 10 milj. kr. (Norrlands Skogsägares Cellulosa AB, SKF och Sandvik AB). Dessa företag ökade således sina stödberättigade lagers värde med vartdera mer än 50 milj. kr. Sammanlagt ca 30 företag fick mer än 1 milj. kr. i bidrag.

Omkring en tredjedel av stödet gick till Gävleborgs och Västernorrlands län. I båda dessa län utgick stora bidragsbelopp till ett fåtal större företag inom skogsindustrin och metallverk och verkstadsföretag. I övrigt var stödet

AMS. Utredningsenheten. PM 1974-03-06

lndustrigren Lagerökning, tusental kr. Livsmedel 817 Textil, beklädnad, läder 6 606 Träindustri 30 728 Massa, papper m.m. 141 027 Kemisk industri 30 256 Jord och sten 8 127 Metall och verkstäder 329 869 Annan tillverkning 19 464 Skogsbruk 47 694 Gruvor 29 980

Summa 643 568

• Sida 37
•  Original

relativt jämnt fördelat över hela landet. Företag med verksamhet i Stock- holms och Malmöhus län utnyttjade dock stödet i väsentligt mindre utsträckning än företagen i landet i övrigt.

1 promemorian från AMS:s utredningsenhet ges uppgifter om antalet sysselsatta i stödföretagen. Totalt sysselsattes 97 000 personer vid de berörda arbetsställena. Den genomsnittliga ökningen av lagerstocken i löpande priser var 7 000 kr per sysselsatt i stödföretagen. Det motsvarar ett bidrag av 1 300 kr per anställd. Skillnaderna mellan olika branscher var betydande. Antalet sysselsatta i förhållande till lagerökningen var mycket större i metallindu- strin, verkstadsindustrin, gruvorna och träindustrin än i skogsbruket och cellulosaindustrin.

3.2 Några effekter av 1972 års lagerstöd

Lagerutvecklingen för vissa stödföretag beskrivs närmare i bilaga 2, där räkenskapsdata för vissa företag analyserats. Det konstateras där att stödet i de flesta fall sannolikt medförde en större lagerhållning av färdigvaror än vad som skulle ha blivit fallet utan stöd, dvs. extra ordinär ökning av färdigva- rulagren. Under 1973 reducerades sedan färdigvarulagren väsentligt.

Iakttagelsen om extra ordinär ökning gäller främst för företag inom järn- och stålindustrin samt skogsindustrin. För företag inom verkstadsindustrin var utvecklingen inte lika enhetlig som i de råvarubaserade näringarna. Utredningen anser det sannolikt att stödet utnyttjades av företag som i de flesta fall drabbats förhållandevis hårt av konjunktursvackan. Detta styrks av att stödföretagen. enligt vad som framgår av figurerna i bilagan, även under tidigare år har uppvisat relativt stora konjunkturmässiga svängningar med bl.a. betydande minskningar av färdigvarulagren under den föregående lågkonjunkturen.

Ökningen av färdigvarulagren motsvarades i åtskilliga fall av reducerade insatsvarulager. Stödföretagens totala lager utvecklade sig därför ofta inte på något påtagligt annorlunda sätt än övriga företags. Detta innebär att sysselsättningseffekten av stödet i de flesta fall troligen var begränsad till stödföretagen själva. 1972 års lagerstöd utnyttjades i första hand av företag som ligger förhållandevis tidigt i förädlingskedjan. Detta torde i första hand bero på skillnader i fråga om inkuranskostnader dvs. värdefulla p. g. a. fysiska förändringar, modeväxlingar, marknadsförändringar etc. och på skillnader vad gäller läget i konjunkturcykeln. Som visas i bilaga 3 torde nämligen benägenheten till ökad lagerhållning variera väsentligt med inkuranskostna- derna. Dessa kostnader torde ofta vara lägre för företag som ligger tidigt i förädlingskedjan. I bilaga 3 visas även att benägenheten till ökad lagerhåll- ning torde variera väsentligt med stödbeloppets storlek. Företag som befinner sig i ett utvecklingsskede då man planerar en reduktion av lagren måste, för att erhålla stöd, först öka produktionen så att oförändrat lager upprätthålls. Stöd erhålles därefter för den lagerökning som därutöver äger rum. Det är sannolikt att 1972 års stöd i första hand utnyttjades av företag som oavsett stödet planerade att bibehålla eller öka sina lager.

1 bilaga 1 analyseras även sysselsättningens utveckling i vissa stödföretag. Där visas att utvecklingen under stödperioden var svagare i stödföretagen än i jämförbara företag. Det var — som tidigare har konstaterats — troligen

• Sida 38
•  Original

framförallt företag med relativt stora konjunkturmässiga svängningar i omsättningen som utnyttjade stödet. Det är ett rimligt antagande att sysselsättningen i stödföretagen hade utvecklats ännu sämre utan lagerstö- det.

Förutom de slutsatser som kunnat dras av det analyserade bokslutsmate- rialet i den ovan refererande undersökningen har utredningen gjort vissa erfarenheter om stödets utnyttjande i direkt kontakt med berörda myndig- heter och företag. Vissa brister i informationen om lagerstödets införande har därvid påtalats. Det är tänkbart att detta är en orsak till den relativt låga anslutningen till stödet från särskilt mindre företag. Någon enhetlig praxis i tillämpningen av stödvillkoren uppnåddes inte under 1972. Det gäller om såväl sysselsättningsvillkoren som avgränsningen av den stödberättigade företagsenheten. Detta förhållande försvårar en analys av stödets effekter. Otillräcklig likviditet har vidare i många sammanhang angivits som en hämmande faktor. Den bristande likviditeten kan i en del fall ha utgjort ett större hinder för lagerökning än förväntade kostnadsökningar till följd av högre inkurans, ränte- och direkta lagringskostnader. Det är möjligt att anslutningen till lagerstödet varit större om likviditetsläget varit mer gynnsamt under 1972. Det är även tänkbart att den till synes kraftiga minskningen av insatsvarulagren i stödföretagen under stödperioden i en del fall sammanhängde med bristande finansiella möjligheter att både öka de stödberättigade färdigvarulagren och samtidigt upprätthålla övriga lager i företaget.

4 Utredningens preliminära synpunkter på utformningen av lagerstöd

4.1 Allmänna synpunkter

4.1.1 Lagrens roll i konjunkturförloppet

Varulagrens sammanlagda storlek inom industrin kan i dagens penningvärde uppskattas till mellan 45 och 50 miljarder kronor. Därtill kommer stora varumängder som förvaras inom handelns olika led resp. inom jord- och skogsbruket. Varulagren omsätts i regel relativt snabbt och med varierande hastighet, vilket kan leda till tvära omkastningar av lagrens nettoförändring- ar, lagerinvesteringen. Med hänsyn till lagrens storlek kan förändringarna av den totala efterfrågan i ekonomin bli betydande.

Efterkrigstidens erfarenheter visar att lagerinvesteringarnas instabilitet varit betydande; inte heller har fluktuationerna minskat över tiden vilket t. ex. varit fallet för de privata fasta investeringarna. 1 nedanstående tablå redovisas förändringen i lagerinvesteringarna i procent av föregående års bruttonationalprodukt (BNP) reSp. förändringen i bruttonationalprodukten själv under de två senaste konjunkturcyklerna, allt räknat i fasta priser. Som framgår av tablån har dessa procenttal för lagerinvesteringarna pendlat från ca —2,0 till 2,5. Det kraftigaste omslaget i lagerinvesteringar registreras för perioden 1969—1971 då det motsvarade nära 3,5 procentenheter.

• Sida 39
•  Original

Förändring från år till år av lagerinvestering resp. BNP (%)

1966— 1967— 1968— 1969— 1970— 1971— 1972— 1973— 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974

Lagerinvestering 1,1 0.3 0.1 1.5 —1.9 —0.8 —0.4 2,5 Bruttonationalprodukt 3.1 4,0 5.1 4.5 0,5 2,6 3,2 4,2

Lagrens betydelse i konjunkturförloppet ha: genomgående varit stor, men den har varierat väsentligt mellan konjunktyrcyklerna. Som framgår av tabellen har lagerförändringarna haft en negativ effekt på BNP under lågkonjunkturer och å andra sidan stimulerat ekonomin under högkonjunk- turperioder.

En analys av lagrens roll i konjunkturförloppet kräver bl. a. att skilda slag av lagerinvesteringar hålls isär. Insatsvaror, varor i arbete resp. färdigvaror har sin skilda rytm och förklaringsgrund och måste bedömas var för sig.

För framför allt färdigvaror men även för insatsvaror gäller vanligen att lagren fortsätter att växa kraftigt ehuru i minskad takt under den första avmattningsfasen i en konjunkturcykel. Senare under konjunkturavmatt- ningen upphör Iagren att växa och slår stundom om till en lageravveckling. Det är karakteristiskt att förloppet för insatsvarorna ofta leder före varor i arbete och särskilt före färdigvaror och att en direkt lageravveckling av mer betydande omfattning kommer till stånd först under det tidiga uppgångs- skedet av nästa cykel. Det senare gäller då främst färdigvarusidan. Man får uppmärksamma att lagrens effekt på konjunkturförloppet hänför sig till lagerinvesteringarnas förändring och ej till lagerinvesteringens absoluta storlek. Denna beskrivning av lagerförloppet är givetvis schematisk men anger några vanliga drag hos lagerutvecklingen i de viktigare grenarna.

En komplikation vid analys av lagersvängningarna hänger samman med att förändringar i lagren kan vara dels frivilliga (planerade) och ske huvudsakligen i takt med omsättning och dels ofrivilliga som följd av bl. a. svängningar i efterfrågan. Därtill kommer att lagrens storlek påverkas av spekulation i råvaruprisförändringar, något som sannolikt var fallet under t.ex. Koreakrisen i början av 1950-talet liksom under den nu aktuella konjunkturcykeln. Samspelet mellan olika orsaker till registrerade lagerför- ändringar är komplicerat, och några tillförlitliga prognoser för framtida lagerutveckling har därför inte kunnat göras.

Lagerhållningen kan ses som ett slags buffert som skall hjälpa företagen att klara svängningar i efterfrågan. Trots detta har lagerinvesteringarna kommit att verka destabiliserande på produktion och sysselsättning, vilket skulle kunna tolkas så att det inte finns tillräckliga incitament för företagen att möta svängningar i omsättningen med en flexibel lagerhållning. I ett konjunktur- politiskt perspektiv måste en ökad stabilitet i lagerinvesteringarna tillmätas stor betydelse. Det ligger då nära till hands att staten genom särskilda åtgärder stimulerar företagen till en lagerpolitik som verkar utjämnande på produk- tionen. En tidigareläggning av viss produktion till en period med låg efterfrågan kan bidra till att sänka arbetslösheten under denna period och samtidigt medföra att besvärande stockningsfenomen och förlängda leve- ranstider till en del reduceras i den följande högkonjunkturen. Ett lugnare

• Sida 40
•  Original

konjunkturförlopp skulle således kunna uppnås.

Bristen på kunskap om och erfarenheter av hur företagens lagerinveste- ringar kan påverkas är emellertid besvärande. Utredningen avser i sitt fortsatta arbete att sammanställa de erfarenheter som finns om hur de hittills använda styrmedlen kan ha påverkat företagens lagerbeteende.

4.1.2 Sammanfattning av utredningens överväganden

Utvärderingen av 1972 års lagerstöd är som framgår av det föregående ännu inte avslutad. Utredningen anser sig ändå redan nu kunna konstatera att ett lagerstöd av den typ som då användes kan vara ett verksamt medel för att stödja sysselsättningen i en lågkonjunktur. Utredningen drar i det följande vissa slutsatser om modifieringar som kan behöva vidtas om ett lagerstöd för hela industrin skulle behöva införas senare under det nuvarande konjunk- turförloppet — sålunda utöver det mer restriktiva lagerstöd, som i enlighet med tidigare riksdagsbeslut har börjat tillämpas som beredskapsinsats för enskilda företag och branscher som mött avsättningssvårigheter. Utgångs- punkten för förslagen är därvid att lagerstödet i enlighet med av riksdagen angivna förutsättningar skall betraktas som ett selektivt arbetsmarknadspo- litiskt medel. I denna promemoria behandlas däremot inte mer långsiktiga och genomgripande reformförslag av generell karaktär i syfte att påverka företagens lagerinvesteringari konjunkturpolitiskt gynnsam riktning. Utred- ningen avser att återkomma till vissa mer långsiktiga frågeställningar i senare betänkande.

Det ingår inte i utredningens uppdrag att bedöma behovet av lagerstöd mot bakgrund av den konjunkturutveckling som kan väntas under den närmaste tiden. Principiellt har utredningen emellertid den uppfattningen att lagerstöd har störst utsikter att medföra gynnsamma effekter för sysselsättningen och samhällsekonomin om det sätts in under senare delen av en lågkonjunktur. Skälen för detta utvecklas något i det följande under punkten 4.4. I vissa lägen kan det vara motiverat att införa lagerstöd för enbart vissa branscher med annan konjunkturutveckling än industrin som helhet, men då kan svårhan- terliga gränsdragningsproblem uppkomma.

Lagerstödet skall enligt utredningens förslag även i fortsättningen knytas till ett sysselsättningskrav på varje företag som får stödet. Som arbetsmark- nadspolitiskt instrument är lagerstödet grovt i den meningen att det är svårt att undvika att det utgår till företag som hade upprätthållit sysselsättningen och ökat sin lagerhållning även utan stöd. Någon individuell ”rättvisa” i förhållandet mellan bidrag och motprestationer i olika företag kan inte uppnås. Utredningen föreslår emellertid vissa förändringar av bidragsbe- stämmelserna i syfte att såvitt möjligt öka stödets effektivitet. Bl. a. torde dess effektivitet kunna ökas om berörda fackliga organisationer kopplas in i ärendenas handläggning mer än vad som skedde under 1972.

Inom ett företag bör samråd ske med de anställda om avvägningen mellan lagerstöd och andra åtgärder för att värna om sysselsättningen.

En viktig ändring som utredningen föreslår är att stödet i princip skall beräknas på resp. företags totala lager, dvs. både färdigvaror, varor i arbete och insatsvaror. Stödet föreslås dock inte utgå till handelsföretag och andra företag som huvudsakligen ökar sina lager av inköpta varor. Utredningen

• Sida 41
•  Original

föreslår ett strikt sysselsättningsvillkor, som innebär att stödföretagen förutsätts upprätthålla nyrekryteringen i normal omfattning. I likhet med vad som skedde år 1972 bör utgångspunkten för det nu aktuella lagerstödet vara att företaget i fråga har avsättningsvårigheter och på grund härav problem att upprätthålla sysselsättningen. Detta behöver inte innebära att lagerstödet begränsas till företag med uppenbara ekonomiska svårigheter. En sådan restriktion skulle starkt begränsa möjligheterna att kräva motprestationer i fråga om upprätthållande av sysselsättningen. Bidragets storlek bör i princip vara detsamma som under 1972. dvs 20 % av lagervärdets ökning, men utredningen anser det nödvändigt att införa en möjlighet att vid snabba prisstegringar räkna om lagrets värde, så att inte stora bidrag utgår för volymmässigt oförändrade lager. Utredningen föreslår också att bidrag skall kunna utgå i förskott om det motiveras av företagens likviditetsläge.

4.2 F öretagskretsen

1972 års lagerstöd utgick enligt huvudregeln till företag som här i landet drev industriell eller industriliknande verksamhet. Det krävdes som regel att företagen stadigvarande sysselsatte minst 20 anställda. Med stöd av undan- tagsregler gavs bidrag också åt grossistföretag och åt olika slags företag som byggde upp lager av råvara för skogsindustrin.

Riksdagen har uttalat(FiU 1975:1,s. 21 , rskr 1975:30)att antalet anställda ej får vara ett avgörande kriterium vid beslut om lagerstöd. Avgörandet bör enligt riksdagens uttalande i stället vara stödets effekt på produktion och sysselsättning i företaget.

Att också ge stöd till grossister m.fl. företag som inte själva bedriver tillverkning visade sig 1972 kunna medföra betydande administrativa svårigheter. Svårigheterna gällde främst det då gällande sysselsättningsvill- koret, som i dessa fall skulle tillämpas på företag som levererade varor till stödföretagen. Grossister köpte ofta varor av samma slag från flera leveran- törer, varför det kunde vara svårt att fastställa storleken av den lagerökning som stödet till en grossist skulle utgå för. Varje grossist köpte ofta bara en mindre del av ett företags produktion, vilket gjorde det tveksamt om sysselsättningseffekten av en viss grossists köp motiverade stöd. Det kunde inträffa att flera grossister köpte varor av samma företag, varvid man kunde ifrågasätta om inte alla dessa grossister skulle få bidrag trots att leverantören måste förbinda sig att hålla sysselsättningen redan när den första grossistens ansökan gjordes. Utredningen finner det ofrånkomligt att problem av detta slag uppkommer när stöd ges till handelsföretag, om stödet även i dessa fall skall förenas med ett sysselsättningsvillkor. Alternativet vore att släppa sysselsättningsvillkoret i de fall då bidraget skulle utgå till utpräglade handelsföretag, med detta skulle strida mot den föreslagna uppläggningen av stödet med inriktning på att direkt stödja produktionen. Av dessa skäl anser utredningen att lagerstöd tills vidare inte bör ges till handelsföretag.

1972 års stöd avsåg lager av hel- och halvfabrikat som tillverkats i företagen i fråga. Utredningen kommer i nästa avsnitt att behandla varukretsen för stödet. Av skäl som då närmare skall utvecklas anser utredningen att framtida lagerstöd i princip bör beräknas på Stödföretagens samlade lager av insatsvaror, varor i arbete och färdigvaror. Stöd bör dock inte medges företag

• Sida 42
•  Original

vars lagerökning i huvudsak omfattar varor som företaget har köpt utifrån.

lnom skogsnäringen gavs under l972 lagerstöd till företag som ökade lagren av avverkat timmer eller massaved. Det gällde dels skogsägare m. fl., som således lagrade egna produkter, och dels skogsindustriföretag, som lagrade råvara för sin tillverkning. I sistnämnda fall kunde det uppkomma redovisningsproblem av samma slag som nyss beskrivits i fråga om lagerstödet till grossistföretag. Förslaget att bidragen skall beräknas på varje stödföretags samlade lagerökning innebär att de flesta skogsindustriföretag kan få bidrag även för ökning av sina råvarulager utan särskilda tilläggsbestämmelser. I de fall då vedråvaran istället lagras av det avverkande företaget i väntan på försäljning bör även i framtiden göras undantag från villkoret att verksamheten skall vara industriell. Både sysselsättningsskäl och rättviseskäl talar för detta, De konjunktursmässiga svängningarna är i allmänhet förhållandevis stora i skogsnäringen. Inom de större skogsföreta- gen är det naturligt att lagring sker i alla produktionsled från vedråvaran till t. ex. papper och sågat trä, och det är önskvärt att lagerstödet i denna sektor utgår i motsvarande omfattning till både fristående, enbart avverkande och integrerade företag.

En fråga av betydelse är hur Stödenheten skall avgränsas, dvs. vilken företagsenhet stödet skall avse. Under 1972 uppnåddes aldrig någon enhetlig praxis. Stödet avsåg ibland enskilda arbetsställen och ibland företag ijuridisk mening (juridiska personer). I en del fall räknades lagerökningen endast på vissa arbetsställen inom ett företag eller en koncern medan andra delar av verksamheten undantogs. Av de besvärsärenden som förekom gällde en stor del frågor om vilka delar av större företag som stödet skulle avse. Från företagens sida hävdades då t. ex. att visst arbetsställe där lagren eller sysselsättningen minskade inte borde räknas.

Det kan te sig naturligt att betrakta varje arbetsställe eller varje företags verksamhet på viss ort som stödenhet. För att avgränsningen skall bli företagsekonomiskt rimlig med hänsyn till bl. a. olika varuströmmars omfattning kan emellertid flera arbetställen behöva inkluderas i en och samma stödenhet. Stödenheterna bör vara naturliga enheter för det besluts- fattande som stödet är avsett att påverka. Stödets syfte kan annars lätt förfelas, t. ex. om ett företag får lagerstöd för viss del av sin verksamhet och samtidigt minskar produktionen vid andra arbetsställen eller helt enkelt flyttar sina varulager. Det vanliga torde vara att denjuridiska personen utgör den åsyftade beslutande enheten. Även av administrativa och redovisnings- tekniska skäl är det vidare önskvärt att stödenheterna såvitt möjligt sammanfaller med juridiska personer.

Utredningen förordar att Stödenheten enligt en huvudregel skall vara en juridisk person, dvs. vanligen ett aktiebolag eller en ekonomisk förening. Undantagsvis bör såväl delar av en juridisk person som grupper av juridiska personer kunna avgränsas som stödenheter. Avgörande för sådana undantag bör vara i vad mån olika enheter kan anses ha en företagsekonomiskt sett fristående ställning.

Utredningen redovisar i bilaga 4 hur dessa undantagsregler kan utformas. Förslagen är att se som allmänna riktlinjer. Av praktiska hänsyn och till följd av skiljaktiga förhållanden i olika företag är det uppenbart att prövningen om

• Sida 43
•  Original

undantagsmöjligheter måste ske diskretionärt, från fall till fall. I bilagan framhålls att stödföretag inom en koncern som haren betydande handel med andra företag inom samma koncern bör räknas ihop med de ifrågavarande företagen. Å andra sidan bör en del av en juridisk person kunna ses som fristående företag om dess verksamhet är helt artskild från den juridiska personen i övrigt och om varuströmmarna mellan de båda företagsdelarna inte är betydande.

4.3 Olika slags varulager

Enligt de regler som gällde l972 utgick stödet för lager av hel- och halvfabrikat som tillverkats i resp. företag. För råvaror utgick bidrag bara i vissa undantagsfall som nämndes i föregående avsnitt.

Begreppet hel- och halvfabrikat knyter an till skattesystemets redovis- ningsregler. Detta förhållande innebar att företagens till AMS lämnade uppgifter. som avsåg räkenskapsår._i princip kunde kontrolleras hos skatte- myndigheterna. Avgränsningen av begreppen helfabrikat resp. halvfabrikat är dock lång ifrån entydig utan varierande från företag till företag. Istatistiska centralbyråns lagerstatistik, som byggs upp av uppgifter som lämnas av företag,skils i stället på vad som från varje företags synpunkt är färdiga varor, varor i arbete resp. insatsvaror. Beträffande de färdiga varorna skiljer centralbyrån dessutom på varor av egen resp. främmande tillverkning. Även de av centralbyrån använda begreppen har i viss mån flytande avgränsningar. Vissa tillämpningsproblem torde således vara ofrånkomliga om stödet skall utgå för bara en del av företagens lager. Dessutom kan en varas ställning i företaget förändras till följd av ändrad arbetsmarknadssituation eller liknan- de. En vara som normalt klassificeras som vara i arbete kan t. ex. försäljas utan vidare bearbetning. Begreppet färdigvarulager blir härigenom inte entydigt.

Stödets huvudsyfte är att främja produktionen och därmed sysselsättning- en istödföretagen. Det talar för att stödet även i fortsättningen i första hand bör inriktas på lager av varor som produceras i resp. företag. Detta hindrar dock inte att även andra varor med fördel kan räknas in i stödunderlaget.

Utredningen vill i detta sammanhang först framhålla att stödet inte bör begränsas till vad som från stödföretagens synpunkt är färdiga varor. Det är tvärtom ofta särskilt lämpligt att vid sysselsättningssvårigheter öka lagren av olika slags varor i arbete i företagen. Sådana lager kan representera betydande värden, och de kan ofta lätt varieras. Inkuransrisken och lagringskostnaderna är i många fall mindre för varor i arbete än för de varor som är färdiga för försäljning. Utredningen anser det angeläget att lagringen såvitt möjligt avser varor med liten inkuransrisk och små lagringskostnader i övrigt. Alla varori arbete bör därför i princip räknas in i stödunderlaget. Det finns dock fall där detta skulle få uppenbart orimliga konsekvenser, som t.ex. i fråga om skeppsvarv och andra företag som normalt arbetar lång tid på en beställ- ningsvara som produceras efter kundens produktspecifikation. Varor i arbete av denna typ bör normalt inte räknas in i stödunderlaget.

Även lagren av insatsvaror, dvs. råvaror m. m., har betydelse för konjunk- turförloppet. Deras konjunkturbetingade förändringar kan vara beaktans- värda. Det är enligt utredningens mening ändamålsenligt att inkludera även

• Sida 44
•  Original

insatsvarorna i underlaget för lagerstöd. Detta innebär också en administrativ fördel eftersom avgränsningen mellan insatsvaror och varor i arbete är särskilt oklar och kan tolkas olika i olika företag. Det kan dessutom hävdas att företagens kostnader för lagerhållningen varierar med storleken av de totala lagren, varför det inte bör utgå stöd för hela ökningen av produktlagren om insatsvarulagren samtidigt minskar. Utvärderingen av 1972 års lagerstöd visar att stödföretagens uppbyggnad av färdigvarulager i stor utsträckning uppvägdes av minskningar i insatsvarulagren, vilket innebar att sysselsätt- ningseffekten av lagerstöden i många fall begränsades till stödföretagen själva.

Utredningen förordar av dessa skäl att lagerstödet i princip skall grundas på ökningen av resp. företags totala lager.

En del av insatsvarulagren består av importvaror och har således mycket liten betydelse för sysselsättningen här i landet. Utredningen har emellertid funnit det mindre lämpligt att därför räkna bort de importerade varorna från stödunderlaget. Mot detta talar bl. a. administrativa svårigheter samt också risken för att de internationella konkurrensförhållandena ändras utan att detta varit avsikten.

Eftersom sysselsättningseffekten uppenbarligen blir avsevärt större genom ökning av lager av färdigvaror och varor i arbete än genom ökning av insatsvarulager, bör företag som till övervägande del ökar sina insatsvarula- ger inte ges stöd. För att styra lageruppbyggnaden i riktning mot främst färdigvaror och varor i arbete bör stödet förenas med ett mer strikt sysselsättningsvillkor än vad som gällde 1972. Detta behandlas i ett senare avsnitt. Myndigheterna bör också ha möjlighet att vid behov kontrollera omfattningen av företagens inköp av insatsvaror. Stöd skall inte utgå för skentransaktioner eller inköp i övrigt som gjorts eller tidigarelagts utan att det rimligen kunnat motiveras av produktionsplanerna. I de fall då industrifö- retag jämsides med sin egen produktion saluför varor av främmande tillverkning bör inte heller dessa räknas med.

4.4 Stödperiodens längd och förläggning i tiden

Lagerstödets tidsmässiga förläggning måste avgöras mot bakgrund av konjunkturbedömningar. Deras tillförlitlighet är självfallet avgörande för utsikterna att nå avsedd effekt med stödet.

Utredningen skall i annat sammanhang närmare behandla lagrens roll i en konjunkturcykel. Det kan emellertid redan här konstateras att ett lagerstöd troligen inte med framgång kan användas för längre perioder än ca ett år, dvs. omkring en fjärdedel av en hel konjunkturcykel. Osäkerheten i konjunktur- bedömningarna liksom risken för inkurans m. m. i varulagren ökar snabbt om tidsperspektivet förlängs. Utredningen föreslår därför att stödperioden inte utsträcks längre än till ett år.

En väsentlig fördel med lageruppbyggnad under en lågkonjunktur är att den stärker företagens beredskap inför den följande konjunkturuppgången. Överhettningstendenser med brist på varor och arbetskraft och långa leveranstider kan mildras och individuella företags marknadsposition förbättras om lagren är väl uppbyggda vid konjunkturuppgångens början. Dessa fördelar uppnås lättast om lagren byggs upp under senare delen av en

• Sida 45
•  Original

lågkonjunktur, dvs. i ett skede när avståndet till en period med förbättrade marknadsbetingelser inte är betydande.

Ett lagerstöd torde därför i första hand böra sättas in under detta senare skede av en lågkonjunktur. För detta talar också det faktum att industrins spontana lagerutveckling under detta skede brukar vara svagt negativ, medan början av en lågkonjunktur normalt präglas av stora ofrivilliga lagerökningar. Att ytterligare förstärka sådana tendenser kan leda till att konjunkturavmatt- ningen därefter fördjupas när omslaget till minskad lagertillväxt sker. Ett tidigt insatt lagerstöd måste ju också innebära en mycket lång extra lagringstid för företagen — kanske två år eller mer — varför inkuranskostnaden blir i motsvarande grad hög. Ett tidigt insatt lagerstöd skulle av detta skäl behöva förenas med en hög stödprocent för att få någon effekt.

I konjunkturdämpningens inledande fas är det lämpligare att vidta åtgärder av andra slag, t.ex. utbildningsstöd, som hjälper företagen att anpassa produktionen till efterfrågan utan att sysselsättningen behöver minskas.

Utredningen anser att stödet liksom under 1972 bör knytas till lagerök- ningen under en period på tolv månader, troligen dock ej nödvändigtvis ett kalenderår eller bokföringsår. Därigenom undviks att säsongmässiga sväng- ningar i lagerhållningen påverkar bidraget. Dessa svängningar kan i en del branscher vara mycket stora. Efter särskild prövning bör man dock liksom under 1972 i rena undantagsfall kunna ge bidrag också för kortare perioder. Bidragsprocenten bör därvid reduceras i motsvarande mån. Det finns risk för att lageruppbyggnaden i många företag i praktiken sker enbart under stödperiodens sista del. Därför är det viktigt att stödet förknippas med ett strikt sysselsättningsvillkor under hela stödperioden.

l972 knöts stödet till visst räkenskapsår. Det innebar klara fördelar från redovisningsteknisk synpunkt, men det innebar samtidigt en låsning av stödperioden till en period som inte nödvändigtvis var den lämpligaste. Eftersom olika företag kan ha olika räkenskapsår varierade stödperioden från företag till företag på ett från konjunkturpolitisk synpunkt godtyckligt sätt. Företagens möjligheter till Iagerredovisning torde numera vara sådana att andra tolvmånadersperioder bör kunna väljas. Tidsperiodens förläggning bör bestämmas först när lagerstödets införande beslutas, varigenom spekulation lättare kan undvikas.

4.5 Stödets storlek

En naturlig utgångspunkt för diskussionen om lagerstödets storlek är bedömningar av företagens kostnader för lagerökningen. De viktigaste slagen av kostnader vid lageruppbyggnad är räntekostnader, inkurans (värdeminsk- ning) och direkta lagringskostnader. Storleken av dessa kostnader bör således i första hand vara avgörande för bidragets storlek. Alla dessa kostnader är sådana att de varierar med lagerökningens storlek, vilket talar för att bidraget bestäms till viss andel av denna.

Lagerökning medför också fördelar för företagen, som oftast inte är direkt mätbara. Det kan gälla t. ex. företagens förhållande till de anställda och deras möjligheter att tillgodose mera långsiktiga personalbehov. Ökade lager av varor i arbete kan i vissa situationer främja produktionen genom att risken för "flaskhalsar" i materialflödet inom ett företag blir mindre. En god lagerbe-

• Sida 46
•  Original

redskap ger företaget större möjligheter att hålla korta leveranstider, vilket kan ha stor betydelse för dess marknadsposition. För en del företag är dessa fördelar säkerligen så viktiga att lagerökningen kommer till stånd även om bidraget är mycket lågt eller inte utgår alls. Utredningen bedömer det f. n. inte som möjligt att på ett rättvist sätt gradera bidragen med hänsyn till företagens eget intresse för att öka lagren. I sitt preliminära förslag vill utredningen därför förorda att bidraget avvägs mot bakgrund av en företagsekonomisk lönsamhetsbedömning som baseras på överväganden om de direkt mätbara kostnadernas storlek hos industriföretagen i allmänhet.

Den företagsekonomiska lönsamhetsbedömningen kan göras utifrån en investeringskalkyl i vilken förräntningen av en investering i lager bestäms under olika antaganden om de faktorer som påverkar de direkt mätbara kostnaderna och intäkterna. Förräntningen kan sedan jämföras med företa- gets krav på förräntning, dvs. dess kalkylränta. Kalkylräntan ger uttryck för företagets alternativa kostnader för investerat kapital. Det kan visas (se bilaga 3) att förräntningen är särskilt känslig för hur lång tid den ökade investeringen i lager avses gälla, för den inkuranskostnad som är förenad med lagerhåll- ningen och för stödbeloppet. Utredningen bedömer att lagerstödet under nuvarande förhållande bör medge förräntning av ca 15—20 % före skatt. Härför erfordras för det första att den ökade lagerhållningen skall gälla för 3—5 kvartal. Kortare tid medför högre förräntning. Om företaget t. ex. får lagerstöd när man förlägger en produktion som var tänkt att äga rum i januari månad året efter stödåret till att i stället äga rum en månad tidigare, kan förräntningen bli mycket hög. För det andra erfordras att företagets normala inkuranskostnad är högst 5 % av lagret vid en lagringstid på ett år. Om t. ex. företagets normala inkuranskostnad för ett år är 2,5 % av produktionsvärder och om kostnaden betingas av en genomsnittlig lagertid på ett kvartal samt är proportionell mot lagertiden skulle inkuranskostnaden vid en lagringstid på ett år bli l0 %. Detta skulle försämra förräntningen väsentligt. För att förräntningen på en lagerinvestering skall bli 15—20 % erfordras för det tredje att stöd utgår med 20 % för hela den extraordinära lagerökningen, men ej mer. I det fall företaget planerar en lagerreduktion under stödåret på exempelvis 5 % men i ställetökarlagret med 5 % blir deteffektiva lagerstödet endast 10 % och förräntningen därmed väsentligt lägre än 15—20 %. På samma sätt blir förräntningen väsentligt högre om man oavsett stödet planerar en lagerökning eftersom bidraget kommer att beräknas utifrån en lagerökning som är större än den som motiveras av stödet.

Förutom ovanstående allmänna faktorer är förräntningen självfallet beroende av om företaget måste vidta särskilda arrangemang p.g.a. den ökade lagerhållningen, exempelvis hyra särskilda lagerlokaler. Slutligen beror självfallet förräntningen på vid vilken tidpunkt stödet utbetalas.

Under ovan angivna förutsättningar bedömer utredningen att en bidrags- andel på 20 % är lämplig. Den kan sannolikt i normala fall ge en förräntning på 15—20 %. Avvägningen av stödprocenten är då för det första gjord mot bakgrund av att det ej kan ligga i samhällets intresse att via en högre stödprocent stimulera till lagerhållning av varor som är utsatta för väsentlig inkurans p. g. a. lagringstiden eller för andra höga lagringskostnader. Detta innebär att stödet i första hand torde bli intressant för företag vars verksamhet ligger förhållandevis tidigt i förädlingskedjan. För det andra är avvägningen

• Sida 47
•  Original

gjord med hänsyn till att stödet utnyttjas i en konjunkturfas då företagen i allmänhet kan förväntas bibehålla relativt oförändrade lager om stödet ej införs. (Jfr ovan om lagerstödets placering i tiden i förhållande till konjunk- turutvecklingen.)

Det anförda skulle tala för att ett lagerstöd med ovan angivna förutsätt- ningar skulle utgå med 20 ”.”. av lagerökningen. dvs. den stödprocent som tillämpades 1972. Vid detta tillfälle utgick emellertid stödet på basis av lagrets värdemässiga förändring. Prisstegringstakten var l972 måttlig men dock så pass stor att den för många företag bör ha inneburit en väsentligt högre förräntning på investerat kapital i lager än 15 ”o. Utredningen avser att senare framlägga material som belyser sambandet mellan inflationstakt och förränt- ning av en lagerinvestering vid olika storlek på stödprocenten och varierande lagringstid när stödet är knutet till lagrets värdemässiga förändring.

Att basera lagerstödet på lagrens värdemässiga förändring kan få orimliga konsekvenser i tider av stark inflation. Företag skulle kunna få lagerstöd utan att i verkligheten öka lagervolymen. Följande exempel belyser problemet. Värdet av industrins lager var vid utgången av 1974 ca 50 miljarder kronor. Vid en prisstegringstakt på 10 % per år ökar industrins lagervärde under loppet av ett år med ca 5 miljarder kronor förutsatt att lagrets fysiska storlek hålls oförändrad. Om man gör det teoretiska exemplet att lagerstöd ien sådan situation skulle utgå till samtliga företag med 20 ”n av lagervärdeökningen. skulle industrin erhålla ett lagerstöd på ca en miljard kronor om industrins lagerhållning hölls oförändrad i fysisk mening (och kravet på oförändrad sysselsättning var uppfyllt). Industrin kunde i själva verket dra ned sin lagerhållning i fysisk mening med flera miljarder kronor och ändå få ett beaktansvärt lagerstöd från staten i en sådan situation. Om industrins lager i kvantitativ mening reducerades med 1 miljard kronor1 i ovanstående exempel skulle ändock det kvarvarande lagrets värde vid utgången av stödperioden vara ca 4 miljarder kronor högre än värdet av industrilagren vid ingången av stödperioden p. g. a. inflationen. Den stora omfattningen av industrins lagerhållning i förhållande till förändringarna i denna kan skapa problem vid utformningen av ett lagerstöd redan när prisstegringstakten är måttlig.

Enligt utredningens mening är det inte rimligt att i ett läge med stark inflation basera ett lagerstöd på lagrets värdemässiga förändring. En jämfö- relse kan göras med det stöd i form av skatteavdrag som utgick åren 1971 och 1972 med 20 % av värdet av företagens maskininvesteringar. Det torde inte komma i fråga att beräkna en sådan förmån på förändringen i löpande priser under stödperioden av resp. företags samlade realkapital i form av maskinell utrustning. Detta skulle emellertid vara en utformning i nära analogi med ett lagerstöd i löpande priser.

Ett stöd knutet till lagrets värdemässiga förändring skulle bl. a. innebära att företag med en omfattande lagerhållning i förhållande till produktionen skulle få en fördel framför företag med små lager. Likaså skulle branscher med hög prisstegringstakt gynnas i förhållande till branscher med låg prisstegringstakt. Det förtjänar här speciellt att påpekas att prisutvecklingen för vissa basindustrier ofta är svag och stundom kraftigt fallande under perioder aktuella för lagerstöd. samtidigt som prisutvecklingen kan vara kraftigt uppåtinriktad för övriga industribranscher.

1 Den största minskning av industrins lagerhåll- ning som hittills registre- rats under ett kalenderår inträffade under 1973 då industrilagren redu- cerades med ca 1 miljard kronor.

• Sida 48
•  Original

Ett lagerstöd som införs i ett läge med påtaglig inflation eller spridning i prisutvecklingen bör därför på något sätt knytas till lagrets förändring i fasta priser. Detta kan ske på flera sätt — med de begränsningar som företagens lagerredovisningsprinciper innebär på kort sikt. En alternativ metod är att regeringen, när beslut fattas om bidragsprocenten för den kommande stödperioden, tar hänsyn till en uppskattad inflationstakt under stödperioden genom att schablonmässigt justera ned bidragsprocenten. Metoden kommer givetvis inte att innebära en deflatering utan innebär endast en avpassning av stödet med hänsyn till att stödunderlaget vid inflation innefattar en ovidkommande komponent, nämligen värdeökningen av lagerstocken till följd av inträffade prisökningar. Ett stöd knutet till den fysiska lagringstiden kan endast åstadkommas genom en deflatering. Om man väljer att knyta ett stöd till lagrets volymmässiga ökning måste man dock vara uppmärksam på att ökade administrativa svårigheter uppstår.

Cirka hälften av alla industriföretags lagervärde redovisas till statistiska centralbyrån i någon form av fasta priser. I dessa fall kan den fysiska lagerökningen uppskattas genom företagens egna uppgifter. ] fråga om övriga företag kan olika alternativa former för deflatering av den utgående lagerstocken tänkas, vilka närmare belyses i bilaga 5. De företag som så önskar — och för vilka det är praktiskt möjligt — kan övergå till en Iagerredovisning i fasta priser på liknande sätt som för närvarande tillämpas av statistiska centralbyrån genom de ovan nämnda företagen. I övriga fall bör den bidragsgivande myndigheten deflatera den utgående lagerstockens värde. Valet av deflationsmetod kan liksom ett val att inte deflatera som framhålls i bilaga 5 ge starkt skilda utslag för de enskilda företagen.

Bidragsberäkningen bör förslagsvis baseras på de lagervärderingsprinciper (anskaffningspris, återanskaffningspris etc.) som tillämpas i resp. företag. Skillnaden mellan utgående och ingående lagervärde enligt företagens bokföring får av den bidragsgivande myndigheten justeras med hänsyn till utvecklingen. En sådan prisomräkning måste med nödvändighet bli tämligen grov. Ett prisomräkningsförfarande kan direkt ansluta sig till det inom nationalräkenskapen tillämpade förfarandet, dock med en viss förenkling till ett antal grövre branschaggregat. Dessa branschindexar sätts lika med (det vägda) genomsnittet för nationalräkenskapens delindextal för branscherna i fråga. Ett sådant förfarande innebär att det ingående lagervärdet i företagen prisomräknas med hjälp av delindextal ur främst statistiska centralbyråns producentindex.

Detta deflateringsförfarande kan inte göra anspråk på att åstadkomma en fullgod precision i uppskattningen av varje enskilt företags lagervolym. Företag som kan påvisa att prisförändringarna väsentligt avviker från branschens utveckling skall som ovan nämnts givetvis ha möjlighet att i stället direkt redovisa sin lagerökning i fasta priser.

4.5.1 Över- och underdeflatering

Knyts lagerstödet till lagerstockens volymförändring öppnar sig även andra användningsmöjligheter för stödet än om det knyts till värdeförändringen i lagerstocken. För att det nedan beskrivna förfarandet skall framstå som

• Sida 49
•  Original

meningsfullt under perioder med inflation torde krävas att deflateringspro- blemen är väl lösta.

I en konjunkturfas som kännetecknas av begynnande ökning av efter- frågan använder företagen vanligen efterfrågeökningen till att dra ned sin lagerhållning. I en sådan begynnande konjunkturuppgång kan man sätta in ett lagerstöd så utformat att stöd utgår till företag som minskar sina lager i endast måttlig omfattning. Detta kan ske genom en deflatering som tar hänsyn till prisstegringen minskad med ett visst antal procentenheter som motsvarar den accepterade lagerminskning (t. ex. a %). I så fall får företagen stöd om de drar ned sin fysiska lagerstock med mindre än a %. Bedömer statsmakterna det som troligt att industrin kommer att dra ned sin lagerstock med avsevärt mer än a % utan lagerstöd kan en sådan utformning av lagerstödet vara adekvat. Den skulle då stimulera till tidigareläggning av en eljest senare kommande sysselsättning. På samma sätt skulle man på ett smidigt sätt kunna tillgripa en överdeflatering i ett läge som kännetecknas av stor spontan lagerökning. Om man ien sådan situation ytterligare skulle vilja driva upp lageruppbyggnaden kan man beräkna bidraget på den lagerföränd- ring som framkommer vid deflatering av det utgående lagret med summan av prisstegringen och ytterligare ett visst antal procentenheter (b %). Då utgår alltså lagerstöd för den lagerökning i fysisk mening som överstigerb % av den ingående lagerstocken. En sådan utformning kan vara lämplig i en tidig konjunkturavmattningsfas då den spontana lagerökningen vanligen är omfattande.]

Utredningen har tidigare anfört skäl som talar för att ett lagerstöd lämpligen bör insättas i den senare fasen av en lågkonjunktur. I en sådan konjunkturfas har företagen i allmänhet en liten benägenhet till investeringar i lager. Det är troligt att en stor del av den lagertillväxt ett stödföretag då uppvisar ären följd avjust lagerstödet. Vidare torde lagertillväxten vid en sen lågkonjunkturfas även vid förhållandevis hög bidragsandel bli tämligen blygsam. Vid en lyckosam bestämning av deflateringsgraden kan stödet likaså antas bli någorlunda väl koncentrerat till företag som faktiskt presenterar en från sin spontana utveckling avvikande lagerutveckling.

4.6 Sysselsättningsvillkor

1972 års lagerstöd utgick under förutsättningen att företagen upprätthöll sysselsättningen vid minst samma nivå som den 1 november 1971. Fastän det inte var utsagt i kungörelsen medgavs i praktiken att företagen minskade sin sysselsättning genom 5. k. naturlig avgång. Den sysselsättningsminskning som godtogs var i många stödföretag betydande, ibland över 10 % av personalstyrkan. Det statistiska material från 1972 som utredningen har tagit fram (bilaga 2) visar att stödföretagen genomsnittligt sett minskade sin personal i större utsträckning än de övriga företag som undersökts.

Enligt utredningens mening bör sysselsättningsvillkoret tillämpas strikt. Ett huvudsyfte med stödet är att företagen skall upprätthålla produktion och sysselsättning. Nyrekryteringen bör således fortsätta i normal omfattning. Om företag i stor utsträckning begränsar sina nyanställningar leder detta snabbt till ökad arbetslöshet bland ungdom och andra nytillträdande på

1 Den ovan angivna an- passningen av stödun— derlaget till den kon- junktursituation som är aktuell kan givetvis gö- ras på basis av lager- stockens värdemässiga förändring i det fall då prisstegringstakten är ringa.

• Sida 50
•  Original

arbetsmarknaden. Detta var exempelvis fallet under 1972.

Från konjunkturpolitisk synpunkt är det olyckligt om företag avstår från fasta investeringar under lågkonjunkturer. Därför bör undantag från syssel— sättningsvillkoret kunna medges efter särskild prövning när företag under stödperioden har gjort och tagit i bruk fasta investeringar som klart minskar behovet av arbetskraft.

Utredningen har övervägt möjligheten att i vissa fall också medge lagerstöd för företag som av någon anledning planerar att minska personalen kraftigt men kan förmås att reducera personalminskningens storlek. Det finns enligt utredningens bedömning flera tänkbara situationer då det kan vara motiverat från allmän synpunkt att ge lagerstöd trots att sysselsättningen minskar. Det torde dock vara svårt att utforma regler som medger undantag från sysselsättningsvillkoret utan att den bidragsgivande myndigheten ställs inför ytterst besvärliga avvägningsproblem. Sysselsättningsvillkoret måste således vara entydigt. I uppenbara krissituationer bör lagerstöd dock kunna ges trots att sysselsättningen minskar. I sådana fall bör besluten om bidrag fattas av regeringen (se avsnittet 4.8).

Sysselsättningsvillkoret måste till sin tekniska utformning vara otvetydigt och samtidigt enkelt att tillämpa. Normalt bör det vara tillräckligt att kontrollera utvecklingen av det sammanlagda antalet anställda, men om mera påtagliga förändringar sker av t. ex. deltidsarbetets omfattning bör även detta beaktas. För att detta skall kunna ske är det väsentligt att representanter för de anställda deltar i ärendenas behandling.

Villkoret för bidrag bör liksom under 1972 i princip vara att sysselsätt— ningen under hela stödperioden skall hållas på minst samma nivå som vid viss tidpunkt innan eller samtidigt med att stödets införande blir offent- ligt.

4.7 Företagens likviditet

1972 års lagerstöd hade formen av ett bidrag som företagen fick iefterskott när den uppnådda lagerökningens storlek hade blivit slutligt redovisad. En sådan stödform är adekvat om det är kostnaderna för den ökade lagringen, dvs. lönsamhetsaspekten, som är den väsentliga återhållande faktorn medan finansieringen däremot kan ordnas utan samhällets stöd. Enligt vad utred- ningen har erfarit kunde dock också likviditeten vara ett betydande problem i samband med lagerökningen, trots att kreditmarknaden då var förhållan- devis avspänd.

Möjligheterna att finansiera en lagerökning beror främst på tillgången på kapital och på i vad mån det finns andra angelägna investeringsobjekt som konkurrerar om finansieringsutrymmet. Om ett företag måste låna pengar har också dess möjligheter att ställa säkerhet betydelse. Lager har till skillnad från fasta investeringar inget självständigt kreditvärde. De flesta företag med tillfredsställande ekonomi och framtidsutsikter torde ha möjlighet att erbjuda säkerhet i någon form, men för företag med svag ekonomisk ställning kan situationen vara annorlunda. Olika medel kan tänkas användas för att underlätta finansiering av lagerökningen. Generella kreditlättnader underlät- tar självfallet i hög grad en politik som syftar till att stimulera lagerinve-

• Sida 51
•  Original

steringar. Om kreditläget av olika skäl måste hållas stramt kan åtgärder som mera direkt riktar in sig på lagerinvesteringar framstå som lämpliga. Behovet av sådana åtgärder är avhängigt av kreditförsörjningsläget i stort för industrin under den aktuella tidsperioden.

En sådan åtgärd är att släppa investeringsfonderna för konjunkturutjäm- ning fria för överföring till lagerinvesteringskonto, vilket skedde under 1971 och 1972 och som också har skett 1975. Effekterna av ett fondfrisläpp är begränsade till de företag som har haft möjlighet att sätta av medel till sådana fonder. Eftersom fondutnyttjandet också innebär vissa skatte- och ränteför- måner behöver dessa företag inte samtidigt erbjudas rätt till bidrag för lagerökningen. Andra tänkbara sätt att främja finansieringen av lagerökning är att ge statliga lån för ändamålet eller att bevilja kreditgarantier. Fördelarna av en kreditgaranti begränsas till de företag vilkas huvudproblem är att de inte kan ställa tillräcklig säkerhet för lån till lageruppbyggnad, medan en direkt statlig långivning kan öka industrins totala kreditutrymme. Utredningen anser sig inte i detta sammanhang kunna föreslå en helt ny statlig lånemöjlighet för lageruppbyggnad. Statsmakterna bör dock beakta möjligheten till en sådan vid sin fortlöpande bedömning av olika finanspo- litiska och kreditpolitiska åtgärders inverkan på investeringarna. Som en mera begränsad insats vill utredningen förorda att lagerstödet i ett ansträngt kreditläge förknippas med en möjlighet till förskottsutbetalning av bidraget i en eller flera etapper. Eftersom bidragets storlek inte kan fastställas förrän efter stödperioden bör räntevillkoren vid en förskottsutbetalning sättas så att överuttag av förskott ej framstår som lönsamma. AMS bör bemyndigas att fastställa förskottens storlek med ledning av företagens uppgifter om sin planerade lagerökning och andra relevanta faktorer.

4.8 Administration

1972 års lagerstöd administrerades av AMS. Ansökan skulle ges in till länsarbetsnämnden senast tre månader före räkenskapsårets utgång, dock senast den ljuli 1972. För företag vilkas räkenskapsår gick ut under april 1972 gällde att ansökan fick göras fram t. o. m. den I februari 1972. Det krävdes att företagen medgav att AMS fick granska deras räkenskaper m. in En särskild sekretessbestämmelse gällde för berörda tjänstemän.

Länsarbetsnämnderna yttrade sig till AMS om främst sysselsättningsläget i resp. företag, varefter AMS fattade preliminärt beslut. I det preliminära beslutet angavs, i de fall då ansökningarna bedömdes kunna bifallas, för vilka lagerstöd kunde utgå om företaget senare visade sig uppfylla villkoren.

Det ankom på resp. företag att senast sex månader efter räkenskapsårets utgång fullfölja sin ansökan genom att ge in bestyrkt utdrag ur räkenskaperna som utvisade lagerökningen. LAN yttrade sig även om de slutliga ansök- ningarna. .

Enligt en undantagsregel kunde Kungl. Maj:t medge att stöd fick utgå för del av år l972 som inte motsvarade helt räkenskapsår. Då förutsattes att det förelåg ”synnerliga skäl” och att tillfredsställande utredning om lagerökning- en företeddes.

Utredningen föreslår i detta sammanhang inte någon väsentlig förändring av den beskrivna handläggningsordningen. Stödet bör således administreras

• Sida 52
•  Original

av AMS,och länsarbetsnämndernas yttranden bör inhämtas. Ordningen med dubbla beslut, dvs. ett preliminärt före stödperiodens slut och ett slutligt som fattas först när räkenskaperna föreligger, torde vara ofrånkomlig.

Om bidragsbeslutet fattas före stödperiodens början kan detta leda till att företaget senarelägger viss produktion i syfte att öka stödets storlek. Det sistnämnda är oförenligt med stödets syfte.

Utredningen vill förorda att det preliminära beslutet om lagerstöd till visst företag i allmänhet skall fattas i början av stödperioden. Härigenom får företagen möjlighet att under större delen av denna period arbeta utifrån förutsättningen att bidrag utgår om de inte minskar sysselsättningen. Under 1972 fick de företag som hade kalenderåret som räkenskapsår ge in ansökan senast den 30 juni, vilket får anses vara en rimlig yttersta gräns. Däremot måste utredningen ifrågasätta lämpligheten av att vissa andra företag under 1972 fick komma in med sina ansökningar så sent som två eller tre månader före stödperiodens slut.

Utredningen förordar att regeringen liksom under hösten 1971 bestämmer en viss tidpunkt i förhållande till vilken sysselsättningen skall upprätthållas av alla stödföretag. Om det bedöms finnas risk för att företag minskar sysselsättningen före stödperioden, kan denna risk elimineras genom att sysselsättningsvillkoret görs gällande från och med en tidpunkt före eller samtidigt med stödets offentliggörande.

De lokala fackliga organisationerna har ett naturligt intresse av att sysselsättningen upprätthålls. Deras yttrande bör enligt utredningens mening alltid inhämtas vid ärenden om lagerstöd. 1972 fanns ingen formell bestämmelse om sådan yttranderätt. len situation då ett företag kan komma i åtnjutande av olika alternativa former av stöd för sysselsättningen — såsom exempelvis lagerstöd alternativt utbildningsstöd — är det självfallet särskilt viktigt att personalens synpunkter tillvaratas när det gäller att göra avväg- ningar mellan olika sätt att klara en besvärlig situation för ett företag. Utredningen föreslår därför att de i resp. företag företrädda fackförbundens lokala avdelningar alltid skall beredas tillfälle att yttra sig innan en preliminär eller slutlig ansökan om lagerstöd avgörs. Om någon av personalens organisationer motsätter sig att lagerstöd utgår, bör ärendet hänskjutas till regeringen.

Utredningen vill vidare framhålla vikten av att företagen och personalor- ganisationerna får fyllig information om ett eventuellt lagerstöd såväl innan som i samband med att ett lagerstöd införs. Statsmakterna bör ställa informationsresurser till förfogande som gör det möjligt för företagar- och fackliga organisationer att sprida informationen. Erfarenheterna från 1972 pekar på betydande brister i fråga om informationen.

Ett kommande lagerstöd bör utvärderas systematiskt. AMS bör ges i uppdrag att samla in sådana data från stödföretagen som är av betydelse för en bedömning av stödets effekter. Därigenom skapas bättre förutsättningar före framtida överväganden om olika tänkbara medel att upprätthålla sysselsätt- ningen i företag under konjunkturnedgångar.

• Sida 53
•  Original

Bilaga 2 Den konjunkturcykliska utvecklingen för lagerinvesteringar och övriga huvudkomponenter i efterfrågan. En statistisk jämförelse mellan olika länder'

Av Bengt Pettersson

1 det följande redovisas en genomgång av den konjunkturcykliska utveck- lingen hos olika huvudkomponenter i den reala efterfrågan under 20- årsperioden 1954—1973 i ett antal länder. Tyngdpunkten i redovisningen är förlagd till utvecklingen av lagerinvesteringarna. Även det cykliska mönstret hos de fasta investeringarna, exporten samt den privata och offentliga konsumtionen redovisas dock. Detta i syfte att kunna jämföra storleksord- ningen på variationerna i lagerinvesteringarna med storleksordningen på variationerna i övrig efterfrågan.

Någon egentlig analys av konjunkturförloppet presenteras inte. Intresset har här koncentrerats till det typiska cykliska förloppet i de olika länder- na.

Utgångsmaterialet för den "konjunkturcykelstatistik" som här presenteras har varit de starkt aggregerade försörjningsbalanser som redovisas av OECD för medlemsländerna på helår räknat.2

På basis av denna statistik för de olika länderna har framtagits tillväxt- trenderna för efterfrågans olika huvudkomponenter (lagerinvestering, total fast investering, export av varor och tjänster, privat konsumtion samt offentlig konsumtion).

Efterfrågans avvikelser från sina respektive tillväxttrender under loppet av konjunkturcykeln har studerats. Detta har skett på grundval av en klassifi- cering av åren 1954—1973 i konjunkturbottenår, uppgångsår, konjunkturtop- pår samt nedgångsår för vart och ett av de studerade länderna. Denna klassificering av åren i konjunkturcykeln har gjorts med utgångspunkt i avvikelseinönstret för den totala efterfrågan från sin tillväxttrend.

De kraftiga trendbrott i den internationella ekonomiska utvecklingen som ägde rum efter höjningen av oljepriset i slutet av 1973 har medfört att den period som här granskas inte utsträckts till åren efter 1973. Detta för att undgå det ansenliga godtycke som är förenat med en bestämning av trendutveck- lingen efter 1973.

1 Trendberäkningar och klassificering av åren i konjunkturcykeln

Att lägga in en tillväxttrend i den faktiska efterfrågeutvecklingen är alltid förenat med ett betydande godtycke. Vad som söks ärju strängt taget den utvecklingslinje utefter vilken det kan antas att efterfrågan skulle ha stigit om

lBearbetningen av det statistiska materialet har utförts av huvudsakligen Göran Wallin vid konjunkturinstitutet.

2OECD National Ac- counts of'OECD Coun- tries 19.74 samt tidigare utgåvor.

• Sida 54
•  Original

54

de cykliska variationerna ej varit för handen.

Att sätta denna tänkta utveckling lika medjust en på vanligt sätt beräknad trendlinje är naturligtvis rätt godtyckligt. Utan konjunkturvariationer skulle utvecklingen i sin helhet ha gestaltat sig annorlunda och kanske skulle tillväxttakten i ekonomin ha varit högre och resursutnyttjandet likaså högre än det genomsnitt över konjunkturcykeln som kommer till uttryck i den trend som läggs igenom den faktiska utvecklingen.

Vidare vet vi att varje ekonomi kännetecknas av sådana ojämnheter i tillväxttakten för produktionsresurserna att både den kortsiktiga och den långsiktiga utvecklingen av en i någon mening optimal tillväxttakt för efterfrågan blir ojämn. Läggs därför en trend igenom den faktiska utveck- lingen under en lång tidsperiod finns det en betydande sannolikhet för att efterfrågan under svaga konjunkturtoppar rent av ligger under trendlinjen eller att efterfrågan under milda lågkonjunkturbottnar ligger övertrendlinjen. Men hänsyn härtill har här valts att dela perioden 1954—1973 i två hälfter vid beräkningen av trenderna. Genomgående har utnyttjats trendlinjer med konstant procentuell tillväxt. Med sedvanlig regressionsteknik har alltså tagits fram den trendlinje som bäst ansluter sig till den faktiska utvecklingen ur mängden av alla tänkbara trendlinjer med konstant procentuell föränd- ringstakt.

En sådan trend kan emellertid av rent tekniska skäl ej beräknas för lagerinvesteringarna så snart dessa något år är negativa. Trenden för lagerinvesteringar har därför satts lika med den aritmetiska skillnaden mellan trenden för total efterfrågan och trenden för total efterfrågan exklusive lagerinvestering.I Trendberäkningarna för också övriga efterfrågekompo- nenter har utförts på samma sätt. Så har exempelvis trenden för fast investering beräknats som den aritmetiska skillnaden mellan trenden för total efterfrågan och trenden för total efterfrågan exklusive fast investe- ring.2

Som nyss nämndes har perioden 1954—1973 kluvits i två hälfter vid beräkningen av trenderna. För varje land har avgränsningen av delperioderna valts så att de på delperioderna ifråga beräknade trenderna för total efterfrågan resp. för lagerinvestering uppfyllt vissa minimikrav.

År 1973 presenterade OECD en studie över utvecklingen av den totala produktionskapaciteten (potential output) i medlemsländerna 1955—1972.3

'En sådan trendlinje visar ej exakt konstant procentuell tillväxt utan i allmänhet en mycket svagt fallande eller stigande tillväxttakt i procent räknat. 2Trenderna ges i denna framställning ingen preciserad innebörd utöver den som liggeri deras statistiska definition. Det kanske ändock kunde ses som störande att beräkna de trender som här jämförs inbördes (trenden för total efterfrågan, trenden för total efterfrågan exklusive en given efterfrågekomponent samt trenden för efterfrågekom- ponenten ifråga) oberoende av varandra. Trendvärdet ett givet år för total efterfrågan exklusive efterfrågekomponenten ifråga plus trendvärdet för efterfrågekomponenten skulle då inte vara lika med trendvärdet för total efterfrågan utom i det fall tillväxttakten för efterfrågekomponenten och för övrig efterfrågan i summa var lika. Om A och B stigeri konstant procentuell takt, stiger A + B i konstant procentuell takt endast om tillväxttakten för A och B är lika. Här använd teknik eliminerar detta problem. 3 OECD Economic Out/ook. Occasional Studies. The Measurement ot'Domestic Cyc/ica/ Flttctuations. July 1973.

• Sida 55
•  Original

Förenta staterna

1955

1960

Diagram I . Trendavvikel— scför rota/efterfrågan [ % av BNP's trendvärde (heldragen kurva) samt BNP-gap i % av poten- tiell BNP (streckad kurva)

• Sida 56
•  Original

Storbritannien

Frankrike

Västtyskland

Diagram I . Trendavvikel— se för totale/ier/rågan i % av BNP's trendvärde (he/dragen kurva) samt BNP-gap i % av poten- tiell BNP (streckad kurva) 1955 1960 1965 1970

De serier över skillnaden mellan faktisk BNP och potentiell BNP (BNP-gap) som där publicerades ger en bild av hur den konjunkturcykliska utvecklingen gestaltat sig i medlemsländerna 1955—1972 —enligt en uppskattning alltså som har fördelen att vara likformigt utförd för de olika länderna.

Valet av delperioder har för varje land tillgått så att trenderna för delperioderna 1954—1963 och 1964—1973 först beräknats. Om totalefterfrågans avvikelser från sina — på 1954—1963 och 1964—1973 beräknade — trender inte

• Sida 57
•  Original

Nederländerna

Diagram ]. Trendavvikel- se,/ör rota/efterfrågan i % av BNP's trendvärtle (he/dragen kurva) samt BNP-gapi % av poten- 1955 1960 1965 1970 tie/I BNP (streckad kurva)

visat i stora drag samma cykliska mönster som det enligt den ovan omtalade BNP-gapserien för landet ifråga, har angränsande avgränsningar av delperio- derna prövats.

Som bivillkor vid valet av delperioder uppställdes att den relativt lättrörliga trenden för lagerinvesteringar inte fick stiga eller falla mycket brant. En sådan trend kanju knappast hävdas ge utryck för den trendmässiga utvecklingen för lagerinvesteringarna med mindre än att ekonomin ifråga undergått synner-

• Sida 58
•  Original

Österrike

Schweiz

Danmark

Diagram ]. Trent/avvikel- se för totale/ier/i'ägan i % av BNP's trendvärde (heldragen kit/va) samt BNP-gap i % av poten- |

lie/l BNP (streckad kurva) 19 5 5 19 60 19 6 5 1970

ligen genomgripande strukturella förändringar.

De delperioder som utvalts för beräkning av efterfrågetrenderna anges i tabell 1.

Diagram 1 visar totalefterfrågans avvikelser från de valda trenderna för vart och ett av länderna och för vart och ett av åren 1954—1973. Avvikelsens värdemässiga storlek i fasta priser har där satts i procent av samma års BNP- värde i fasta priser. Dock ej det faktiska värdet i fasta priser utan BNP-värdet

• Sida 59
•  Original

Sverige 2 O 1 l l l -2 ' llt » ', Diagram ] . Trertdavvikel- "Xx __ se,/ör lolale/ier/i'dgan i -4 ”' % av BNP's Irendvärde (lie/dragen kit/va) samt BNP-gapi % av poten-

19 5 5 19 6 o 19 6 5 19 70 lie/l BNP (streckad kurva)

enligt den trend som beräknats på vederbörlig tidsperiod.' 1 diagrammet har ' samtliga ”VVikelser för

också inlagts OECD-studiens BNP-gap (differensen mellan faktisk BNP och giaåeesgeigifgångäfg?

potentiell BNP i procent av potentiell BNP). från sina resp. tillväxt. Som synes sammanfaller, med undantag för enstaka år i några länder, trender redovisas även utvecklingen för trendavvikelseserien och BNP-gapserien i åtminstone den fOTISäuniUBSVlS På detta sätt dvs. varje avvikelse Tabell 1 Trendberäkningsperioder SäIlS i procent av samma års BNP—trendvärde.

Period som trenden Period som trenden beräknats på använts för USA 1952—1964 1954—1960 1961—1973 1961—1973 Kanada 1954—1963 1954—1961 1962—1974 1962—1973 Japan 1956—1964 1956—1964 1965—1973 1965—1973 Storbritannien 1954—1963 1954—1962 1961—1973 1963—1973 Frankrike 1953—1962 1954—1961 1962—1973 1962—1973 Västtyskland 1953—1959 1954—1959 1960—1973 1960—1973 Nederländerna 1954—1964 1954—1963 1963—1973 1964—1973 Belgien 1953—1962 1954—1962 1961—1973 1963—1973 Italien 1954—1964 1954—1963 1962—1973 1964—1973 Österrike 1954—1964 1954—1963 1960—1973 1964—1973 Schweiz 1954—1964 1954—1962 1963—1969 1963—1969 Danmark 1953—1964 1954—1963 1963—1974 1964—1973 Sverige 1950—1961 1954—1961 1962—1967 1962—1967

1968—1974 1968—1973

• Sida 60
•  Original

Tabell 2 Klassificeringen av åren i konjunkturcykeln

Bouen- Upp- Upp- Upp- Upp år gångs- gångs- gängs- gångs- år 1 år 2 år 3 år 4 USA 1954 1958 1961 1962 1963 1964 1965 1967 1971 1972 Kanada 1954 1955 1958 1961 1962 1963 1964 1965 1967 1968 1970 1971 1972 Japan 1959 1960 1962 1963 1966 1967 1968 1969 1972 1973 Storbntannien 1954 1958 1959 1962 1963 1966 1967 1971 1972 Franknke 1954 1955 1956 1959 1960 1961 1962 1963 1968 1971 1972 Väsnyskhnd 1954 1955 1958 1959 1960 1963 1964 1967 1968 1969 1972 1973 Nedenänderna 1954 1955 1958 1959 1963 1967 1968 1969 Belgien 1954 1955 1958 1959 1960 1961 1963 1967 1968 1969 1971 1972 hanen 1954 1958 1959 1960 1961 1962 1965 1966 1967 1968 1969 1972 1973 Österrike 1954 1955 1956 1959 1963 1965 1968 1969 1970 1971 1972

SOU 1979:38 Topp- Ned- Ned- Ned- år gångs- gångs- gångs- år 1 år 2 år 3 1955 1956 1957 1959 1960 1966 1968 1969 1970 1973 1956 1957 1959 1960 1966 1969 1973 1956 1957 1958 1961 1964 1965 1970 1971 1955 1956 1957 1960 1961 1964 1965 1968 1969 1970 1973 1957 1958 1964 1965 1966 1967 1969 1970 1973 1956 1957 1961 1962 1965 1966 1970 1971 1956 1957 1960 1961 1962 1964 1965 1966 1970 1971 1972 1973 1956 1957 1962 1964 1965 1966 1970 1973 1955 1956 1957 1963 1964 1970 1971 1957 1958 1960 1961 1962 1964 1966 1967 1973

• Sida 61
•  Original

Tabell 2 Klassificeringen av åren i konjunkturcykeln

Botten- Upp- Upp- Upp- Upp- Topp- Ned- år gångs- gångs- gångs- gångs- år gångs- år 1 år 2 år 3 år 4 år 1

Schweiz 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1967 1968 1969

Danmark 1954 1955 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1968 1969 1970 1972 1973

Sverige 1954 1955 1956 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973

bemärkelsen att rörelseriktningen är densamma liksom att toppar och bottnar sammanfaller. Amplituden i svängningarna är större i trendavvikelseserien än i BNP-gapserien i en del länder, vilket i dessa fall då visar att importen av varor och tjänster varierar mer än BNP i konjunkturcykeln.

För Japan har någon trend som innefattar åren 1954 och 1955 ej kunnat utnyttjas. Skälet härtill är att tillväxten i produktionsresurser och efterfrågan var klart lägre vid mitten av 1950-talet än under senare delen av 1950—talet och under 1960-talet. Dessa båda år för Japan har därför uteslutits ur undersök- ningsmaterialet.

För Schweiz har trendavvikelsekurvan förts fram till och med 1969 endast. Nationalräkenskapsstatistiken för åren därefter är i här använda källor ej jämförbar med statistiken för de tidigare åren och kan därför ej innefattas i vårt material.

Som framgår av tabell 1 har valet av trendberäkningsperioder gjorts sådant att dessa i en del fall överlappar varandra. Vilken av delperiodernas trender som i dessa fall utnyttjats i beräkningarna framgår av tabell 1.

För åren 1954 och 1973 redovisas i OECD:s studie inga beräkningar av potential output för medlemsländerna. 1 diagram ] bygger uppgifterna om BNP-gapen för dessa år på grova egna skattningar.

På grundval av den totala efterfrågans avvikelser från sin trend har åren 1954—1973 för de olika länderna klassificerats i konjunkturbottenår. uppgångsår. konjunkturtoppår och nedgångsår. l tvivelaktiga fall har vid klassificeringen hänsyn tagits till BNP-gapkurvan. Resultatet redovisas i tabell 2. Klassificeringen av utgångsåret 1954 har gjorts med hjälp av tillbakaskrivning av trenden för total efterfrågan.

] tabell 3 redovisas den procentuella tillväxttakten hos samtliga de trender som utnyttjas. Som tidigare framhållits har trenderna för efterfrågans olika komponenter beräknats på ett sådant sätt att tillväxttakten ej är helt konstant över tiden utan visar en mycket svagt fallande eller stigande procentuell

Ned- Ned- gångs- gångs- år 2 år 3 1966

1956 1957 1967 1971

• Sida 62
•  Original

Tabell 3 Procentuell årlig tillväxttakt för efterfrågetrenderna

total- Iager- fast investering investe— export av privat offentlig efter- investe— investe- i byggnader ring i varor och konsum- konsum— frågan ring ring och anlägg- maskiner tjänster tion tion ningar m. m.

USA 1958 3,1 10,0 3,3 3,7 2,8 5,8 3,3 2,2 1968 4,2 4,3 4,7 3,5 6,3 6,5 4,2 3,0 Kanada 1958 3,6 8,0 2,1 2,5 1,3 4,3 4,2 1,8 1968 5,9 1,9 5,5 4,6 7,4 8,9 5,1 6,0

Japan 1958 10,8 10,4 18,1 . . .. 11,3 9,0 6,1 1968 10,5 10,6 14,1 . . .. 14,6 8,6 5,6

Storbritannien 1958 2,9 4,1 5,4 5,7 4,9 3,0 2,9 0,7 1968 3,1 —1,6 4,0 3,8 4,2 5,4 2,4 2,2 Frankrike 1958 5,4 17,2 9,5 9,0 10,0 6,2 4,2 2.0 1968 6,5 2,9 7,8 7,6 7,9 11,2 5,4 3,4 Västtyskland 1958 8,0 9,2 8,6 8,6 8,7 12,9 7,2 4,3 1968 5,5 2,6 4,7 3,7 6,0 9,2 4,8 4,0 Nederländerna 1958 5,4 4,0 5,7 5,0 6,4 7,6 4,7 2,0 1968 6,8 5,9 6,1 5,5 6,9 10,5 5,6 2,7 . Belgien 1958 4,0 3,5 4,7 4,4 5,2 6,9 2,9 3,4 1968 5,9 13,2 4,4 3,9 5,1 9,2 4,2 5,5

Italien 1958 6,8 15,0 8,2 7,9 8,6 15,1 5,5 4,1 __ 1968 5,6 3,4 3,2 2,2 5,1 10,4 5,3 3,7 Osterrike 1958 6,0 4,1 7,8 7,8 7,7 8,1 5,4 3,5 1968 5,6 4,0 6,6 7,3 5,7 8,5 4,5 3,1 Schweiz 1958 5,8 7,3 9,2 8,7 10,2 6,5 4,7 4,7 1968 4,0 —1,3 2,1 1,5 3,2 7,4 3,5 2,1 Danmark 1958 5,3 7,6 8,3 7,0 9,6 7,0 4,0 4,0 1968 5,1 0,0 5,5 5,1 5,8 7,3 3,5 6,4 Sverige 1958 3,8 6,4 5,5 6,1 4,2 5,7 2,7 4,1 1964 4,9 2,6 5,9 5,7 6,2 7,4 3,7 5,3 1968 4,0 2,3 2,5 1,0 5,6 9,7 2,0 4,0

' För Sverige även till- växttakten år 1964 (för mittenperioden).

tillväxttakt. I tabell 3 anges för efterfrågekomponenterna därför tillväxttakten år1958 för den första av delperioderna och tillväxttakten år 1968 för den andra av delperioderna.1 Det bör återigen understrykas att trenderna beräknats i syfte att i görligaste mån renodla de cykliska svängningarna i efterfrågan. De gör inte anspråk på atti någon mer avancerad mening ge information om den långsiktiga tillväxttakten i de olika ekonomierna.

2 Lagerinvesteringarnas storlek i olika länder

Innan vi granskar lagerinvesteringarnas och övriga efterfrågekomponenters cykliska mönsteri olika länder kan det vara lämpligt utnyttja vårt material till att något belysa speciellt lagerinvesteringarnas storlek i olika länder. Därförinnan bör dock erinras om att den statistiska informationen om lagerutvecklingen är förhållandevis osäker. I många länder är lagerstatistiken ofullständigt utbyggd men också i länder med väl täckande lagerstatistik föreligger det stora svårigheter att få fram god information om lagerutveck- lingen. Ett huvudskäl härtill är att lagervariationerna i flertalet länder skattas med hjälp av uppgifter om utvecklingen av lagerstockens bokförda värde i

• Sida 63
•  Original

företagen (sådana uppgifter ligger till grund för lagerinvesteringsberäkning- arna i alla i denna undersökning medtagna länder utom Nederländerna, Schweiz och Österrike). Detta förhållande tillför beräkningen av lagerinve- steringarna en extra osäkerhet som inte återfinnes i beräkningarna över fasta investeringar eller konsumtion och utrikeshandel.

När lagerinvesteringarna beräknas utifrån uppgifter om Iagerstockarnas bokförda värden, räknas i princip det utgående lagerstocksvärdet ett år om till den prisnivå som den ingående lagerstocken är värderad till. De båda lagerstockarna blir då värderade till samma priser, och skillnaden mellan utgående och ingående lagerstock blir lika med lagerinvesteringen under året.

De prisindextal som utnyttjas vid prisomräkningen skall alltså visa prisutvecklingen under loppet av året för de varor som ingår i lagerstocken eller rättareqsagt utvisa förändringen i de priser vartill företagen värderar sin ingående resp. utgående lagerstock. Antag att dessa prisindextal har en felvisning på en procentenhet. Det omräknade värdet för den utgående lagerstocken blir då behäftat med ett fel på likaledes en procentenhet.

I en ekonomi varom gäller att lagerinvesteringen i genomsnitt motsvarar 1 % av BNP, att BNP har en tillväxttakt på 4 % samt att lagerstocken växer i takt med BNP, är lagerstocken 25 gånger större än lagerinvesteringens genomsnittliga storlek.l

När lagerinvesteringen i en ekonomi av detta slag ett år antar sitt normalvärde och prisindextalen samtidigt mäter prisutveckligen under loppet av året med ett fel på en procentenhet, blir lagerinvesteringen alltså felskattad med 25 %.

Det förtjänar uppmärksammas att när lagerinvesteringen ligger under sitt normal- värde blir det procentuella felet i skattningen av lagerinvesteringen större än 25 % och vice versa. Om exempelvis den faktiska lagerinvesteringen ett år motsvarar 1/4 % av BNP och prisindexarna visar en procentenhet för låg prisstegring så kommer lagerinvesteringen i vår tänkta ekonomi att redovisas ha motsvarat 1/2 % av BNP; ett fel på 100 % alltså. Dessa fel avser alltså skattningen av lagerinvesteringen redan i löpande priser.

Det är knappast troligt att informationen om utvecklingen i löpande priser av konsumtion, fasta investeringar eller utrikeshandel någonsin är behäftad med fel av en storlek liknande dem som stundom kan befaras uppstå ifråga om informationen om lagerinvesteringarnas utveckling. Speciellt under perioder med stark inflation, då felvisningen i prisindexarna torde öka. finns alltså en betydande risk för att lagerstatistiken blir behäftad med allvarliga fel.

De ovan påtalade svagheterna berör i första hand själva tidsplaceringen av lagerinvesteringarna. Genom bl. a. bristande kunskap om Iagerstockarnas omloppshastigheter eller inslag av noteringspriser i stället för leveranspriseri prisindexarna, kan de framkalkylerade lagervariationerna bli kraftigt förskjutna i tiden i förhållande till de faktiska lagerrörelserna.

I några länder har man ej ens tillgång till information om utvecklingen av det bokförda värdet av företagens Iagerstockar. I Nederländerna och Schweiz residualberäknas lagerinvesteringarna. I Schweiz skattas lagerinvestering- arna helt enkelt som skillnaden mellan BNP beräknad från inkomstsidan och slutlig efterfrågan minus import. I Nederländerna beräknas lagerinvestering- arna som skillnaden mellan produktion och förbrukning varvid beräkning- arna sker på en starkt disaggregerad nivå med hjälp av bl. a. input- outputteknik.

Det kan således vara vanskligt att jämföra lagerinvesteringarnas storlek länder emellan. I diagram 2 presenteras emellertid de uppgifter över

* Lagerinvesteringen antas härvid motsvara

% av föregående års BNP. Vid de gjorda anta- gandena blir lagerstocken ultimo föregående år 25 gånger större än årets lagerinvestering.

• Sida 64
•  Original

Diagram 2. Lagerinveste— ringarnas trendvärde i % av BNP'S trendvärde

' I diagrammet har för varje trendberäkningspe- riod prickats in procent- talen för periodens första och sista år och dessa båda observationer har förbundits med en rät linje. Skulle de faktiska procenttalen ha lagts in för varje år, skulle ha erhållits en mycket svagt böjd kurvlinje. Detta som en följd av beräk- ningsmetoden för lager- trenderna.

lagerinvesteringarnas storlek i % av BNP som här har framräknats. Som ovan nämnts har trender beräknats för lagerinvesteringarna för de perioder som anges i tabell 1. Dessa lagertrender har i diagram 2 satts i procent av motsvarande BNP-trend. Varje års trendvärde för lagerinvesteringarna har alltså omräknats till procent av samma års trendvärde för BNP.' Valet av beräkningsperioder enligt tabell 1 gör att trendlinjerna är olika långa för olika länder. De gap som finns mellan delperiodernas trender i skarvåren är ett uttryck för det godtycke som varje trendberäkning är behäftad med.

Förenta staterna Belgien

f l

Kanada Italien

Osterrike

l ll

Storbritannien Schweiz

l i

Frankrike Danmark ³ / 3 / 1 1 x Västtyskland Sverige

i

Nederländerna

lf

LLM—M

1955 1960 1965 1970 1955 1960 1965 1970

• Sida 65
•  Original

1 någon mån kan dessa gap även vara en följd av att den första av de båda delperioderna är beräknad på basis av försörjningsbalansstatistik i 1963 års priser och den andra på basis av statistik i 1970 års prider.

Grovt räknat uppvisar de studerade länderna en lagerinvesteringskvot på mellan knappt 1 % och drygt 1 1/2 % av BNP. För Frankrike synes dock kvoten ligga vid i runt tal 2 % och för Japan vid i runt ta] 3 % av BNP.

Vidare kan man skymta en övervägande tendens till något stigande lagerkvoter under den första av delperioderna och en likaså övervägande tendens till svagt fallande lagerkvoter under den andra av delperioderna.

Tendensen till stigande lagerkvot under den första och fallande under den andra av delperioderna bekräftas av de trendberäkningar som i samband med klassificeringen av åren i konjunkturcykeln utförts på alternativa trendbe- räkningsperioder. Sammanlagt ett 40-tal alternativa trendberäkningsperioder har prövats för länderna i summa för den första av delperioderna. I fråga om lagertrenderna gäller att närmare 80 % av dem uppvisar stigande lagerkvoter medan drygt 20 % av dem uppvisar fallande lagerkvoter. För den andra delperioden har likaså ett 40-tal alternativa beräkningsperioder prövats. Av dem visar drygt 80 % fallande och knappt 20 % stigande lagerkvoter.

Som nyss nämndes uppvisar flertalet länder en trendmässig Iagerinveste- ringskvot på mellan 1 % och 1 1/2 % av BNP. De skillnader som faktiskt redovisas, kan troligen delvis återföras på strukturella olikheter länderna emellan i fråga om teknisk utvecklingsnivå, omfattningen av lagertunga basindustrier, handelns struktur m. m.

I någon mån borde emellertid också olikheter i tillväxttakt länderna emellan ge utslag i olika lagerinvesteringskvoter.l

I syfte att pröva om detta kan vara fallet har i diagram 3 inlagts de observerade värdena för BNP-tillväxt och lagerinvesteringskvot för de olika här studerade länderna. För varje land är en observation från den senare av de båda delperioderna inlagd. BNP-tillväxten är den som trenden för perioden i fråga anger och Iagerinvesteringskvoten är den som gäller för 1968.2

Ett visst samband kan som synes spåras mellan tillväxttakt för BNP och lagerinvesteringskvot. Det är dock tämligen svagt, särskilt om observationen för Japan exkluderas. Två regressionslinjer har lagts in genom observations- materialet. Den streckade är beräknad exklusive observationen för Japan medan den heldragna är beräknad på basis av hela materialet.3 Spridningen omkring regressionslinjerna är avsevärd. Det är med andra ord tydligt att inte

1 Om vi antar att lagerstocken växer i proportion till BNP, blir Iagerinvesteringskvoten beroende dels av lagerstockens storlek i relation till BNP, dels av tillväxttakten för BNP. Om lagerstocken exempelvis motsvarar 25 % av BNP, innebär en tillväxttakt för BNP på 3 % per år en lagerinvesteringskvot på 0,75 % och en tillväxttakt för BNP på 5 % per år en lagerinvesteringskvot på 1,25 %. Lagerinvesteringskvoten är därvid definierad som lagerinvestering i procent av föregående års BNP. 2Det faktiska trendvärdet, ej det något stiliserade i diagram 2. 3 Regressionslinjernas ekvationer: L = — 0,2761 + 0,3247 P (inkl. Japan) R = 0,8925, DW = 1,99 L =— 0,1968 + 0,3062 P (exkl. Japan) R =0,6732, DW = 1,94 där L = Iagerinvesteringskvoten dvs. lagerinvesteringens trendvärde 1968 i procent av BNP:s trendvärde 1968 och P =BNP:s trendmässiga tillväxttakt i procent.

• Sida 66
•  Original

Diagram 3. Lagerinveste- ringari % av BNP (Iager- invasmringskvor) och rill- väx/laklfdr BNP

Lager— 30 ' investeringskvot 2.5 Frankrike . 2.0 Nederlanderno . 1.5 * Vestjyskland . Kanada Schweiz | Öslerrike 1.0 Sverige . o . Belgien . USA . Italien Storbritannien . 0 Danmark 0.5 Tillvaxttakt for BNP

bara olikheterna i tillväxttakt utan även de strukturella skillnaderna har stor betydelse för differenserna länderna emellan i lagerinvesteringskvotens storlek.

Man kan dock konstatera att länderna visar en svag tendens att gruppera sig kring en regressionslinje (den heldragna) som utvisar en lagerinvesterings- kvot på 1 procent av BNP vid en tillväxttakt för BNP på 4 % per år och som visar att denna kvot stiger till 1,5 % av BNP vid en tillväxttakt för BNP på 5,5 % per år.

3 Den cykliska utvecklingen för lagerinvesteringar och övrig efterfrågan

Nedan redovisas beräkningarna över de olika efterfrågekomponenternas avvikelser från sina resp. tillväxttrender under perioden 1954—1973.

Framställningen syftar ej till någon detaljerad genomgång och analys av det historiska konjunkturförloppet. ] stället görs ett försök att beräkna utseendet på genomsnittscykeln för olika efterfrågekomponenter i de olika länderna. Det är med andra ord fråga om ett försök att skapa en — någorlunda fast — statistisk grund för eventuella generella utsagor om skillnader länderna emellan i fråga om det cykliska förloppet för olika efterfrågekomponenter.

Med tanke på dels det godtycke som alltid är förenat med en bestämning av trendtillväxten och därmed även det cykliska mönstret i en ekonomi, dels med tanke på de skillnader som finns inbördes mellan de olika konjunktur- cyklerna i ett land, måste naturligtvis stor försiktighet iakttas när ett statistiskt material av denna typ utnyttjas.

I tabell 10 återges i kronologisk följd avvikelserna för total efterfrågan och dess komponenter från sina resp. tillväxttrender i de olika studerade länderna

• Sida 67
•  Original

1954—1973. Avvikelserna varje år i fasta priser har satts i procent av samma års BNP-trendvärde i fasta priser.)

] framställningen nedan har de olika åren grupperats efter läge i konjunk- turcykeln enligt klassificeringen i tabell 2 varefter genomsnittstal för avvikelserna från trenden har beräknats. Sådana genomsnittsvärden har sålunda för vart och ett av länderna och för var och en av efterfrågekompo- nenterna beräknats för konjunkturbottenåren, för det första av uppgångs- åren, för övriga uppgångsår i summa, för konjunkturtoppåren, för det första av nedgångsåren samt för övriga nedgångsår i summa.

Den faktiska cykliska utvecklingen i ett land under 1954—1973 dras alltså samman till ett slags genomsnittscykel i dessa beräkningar.

3.a Konjunkturcyklernas längd

En så framräknad genomsnittscykel för den totala efterfrågan och dess komponenter med sina sex åtskilda faser säger oss ingenting om själva tidsutsträckningen av konjunkturcyklerna.

Innan vi granskar detta material närmare skall vi därför orientera något om skillnaderna mellan de olika cyklerna vad avser deras utsträckning i tiden.

Från diagram 1 eller från tabell 2 kan hämtas sammanlagt 38 konjunktur- cykler för länderna i summa. Detta om vi som en konjunkturcykel räknar perioden från bottenår till bottenår.

De fördelar sig i fråga om längden i antal år räknat 2 på följande vis:

Konjunkturcykelns längd 2år 3år 4år Sår 6år 7år 8år 9år

Antal cykler ] 6 14 11 3 2 — 1

Som synes är huvuddelen av cyklerna koncentrerade till fyra- och femårs- perioderna även om en fjärdedel av dem uppvisar en längd av 3 eller 6 år. De två 7-årscyklerna återfinns i Italien och 9-årscykeln i Frankrike (1959—1968). Den genomsnittliga längden för de 38 cyklerna är 4,5 år.

Intrycket av en ansamling av cyklernas längd till 4 eller 5 år förtas dock till en del om vi i stället lyfter ut de olika cyklerna ur tabell 2 genom att såsom en cykel räkna perioden från konjunkturtoppår till konjunkturtoppår. Dessa är 42 till antalet och fördelar sig på följande vis:

lAvvikelsen för total efterfrågan från sin trend är ej alltid exakt lika med summa avvikelser för efterfrågekomponenterna. Detta beror — förutom på att procenttalen är avrundade — på att här har valts att definiera totalefterfrågan som summan av BNP och import av varor och tjänster. Detta innebär att posten statistisk diskrepans, som förekommer i försörjningsbalansstatistiken för några av länderna, ingår i totalefterfrå— gan men ej i efterfrågans komponenter.

2Antalet är lika med årtalet för den senare konjunkturbotten minus årtalet för den tidigare botten.

• Sida 68
•  Original

Konjunkturcykelns längd 2år 3år 4år Sår 6år 7år Sår 9år

Antal cykler 4 6 11 8 6 5 2 —

Här är spridningen avsevärt större. Endast knappt hälften av cyklerna, avgränsade på detta sätt, har en längd på 4 eller 5 år. Inte mindre än 13 av cyklerna har en längd på 6 år eller mer och hela 10 cykler har en längd som understiger 4 år. Den genomsnittliga längden för de 42 cyklerna är 4.7 år.

Den stora skillnaden i spridning är något förbryllande. Under perioden 1954—1973 har tydligen en viss tendens till asymmetri i konjunkturförloppet gjort sig märkbar.

Ett inslag av asymmetri tycks också — ej oväntat — föreligga såtillvida att den genomsnittliga längden på uppgångsperioden (konjunkturtoppår minus närmast föregående konjunkturbottenår) i vårt material är 2,5 år medan den genomsnittliga längden på nedgångsperioden endast är 2,1 år.

Grovt räknat är alltså den genomsnittliga längden på en konjunkturcykel i vårt material 4 1/2 är, varvid tidsavståndet mellan konjunkturbottenår och närmast kommande konjunkturtoppår i genomsnitt är 2 1/2 år och tidsav— ståndet mellan konjunkturtoppår och närmast kommande konjunkturbot- tenår i genomsnitt är 2 år.

Denna asymmetri kan dock inte ge upphov till olika spridning i cykelns längd vid olika sätt för avgränsningen av cyklerna.

Grupperar vi konjunkturcyklerna i cykler med olika lång uppgångsperiod och beräknar den genomsnittliga längden på de efterföljande nedgångsperio- derna får vi följande resultat:

Antal cykler Uppgångsperiodens Nedgångsperiodens längd längd 12 1 år 2,5 år 10 2 år 2,1 år 7 3 år 1,7 år 4 4 år 1,3 år 5 5 år 2,0 år 38 2,1 år

Vi ser här en viss tendens till att korta uppgångar efterföljs av långa nedgångar och att långa uppgångar efterföljs av korta nedgångar.

Grupperar vi istället cyklerna efter nedgångsperiodens längd och beräknar den genomsnittliga längden på de efterföljande uppgångsperioderna får vi följande resultat:

• Sida 69
•  Original

SOU 1979:38 Antal cykler Nedgångsperiodens Uppgångsperiodens längd längd 10 I år 1,8 år 18 2 år 3,2 år 12 3 år 2,2 år 2 4 år 2,5 år 42 2,5 år

Här finner vi en — om än svag — tendens till att kort nedgång efterföljs av kort uppgång och att lång nedgång efterföljs av lång uppgång.

Man kan alltså spåra en tendens till att under perioden 1954—1973 kort uppgång efterföljs av lång nedgång som efterföljs av lång uppgång. Som i sin tur efterföljs av kort nedgång som sedan efterföljs av kort uppgång.

I vårt material har alltså konjunkturcyklerna en viss tendens att utvecklas enligt mönstret från följande figur:

lett sådant förlopp är tidsavståndet mellan konjunkturbottnarna hela tiden detsamma medan tidsavståndet mellan konjunkturtopparna växlar mellan kort och lång tidsrymd.

Om vi alltså i ett sådant förlopp definierar en konjunkturcykel som perioden mellan två på varandra följande konjunkturbottnar, finner vi att cyklernas längd är konstant.

Om vi i stället definierar en konjunkturcykel som perioden mellan två på varandra följande konjunkturtoppar, finner vi att längden på cyklerna växlar regelbundet från korta till långa cykler.

Den ovan konstaterade klart större spridningen i konjunkturcyklernas längd när en konjunkturcykel i vårt observationsmaterial definieras som perioden från topp till topp än när den definieras som perioden från botten till botten, kan tydligen återföras på en tendens till ett konjunkturförlopp enligt figuren ovan under perioden 1954—1973.

Längden på konjunkturcyklerna har alltså varit rätt varierande och ett inslag av växling mellan långa och korta cykler kan iakttas. Vår uppdelning nedan av konjunkturcyklen i sex faser och framräknandet för varje land av efterfrågans genomsnittliga avvikelse från trenden i dessa olika faser innebär således att en del av ett lands cykler ej är representerad i alla faserna. Detta gäller givetvis särskilt de båda faserna ”övriga uppgångsår" och ”övriga nedgångsår”.

Vidare bör noteras att i två länder — Kanada och Västtyskland — inga cykler under perioden 1954—1973 haft en längre nedgångsperiod än 1 år (eller rättare sagt haft så långa nedgångsperioder att något enda kalenderår här klassifice-

• Sida 70
•  Original

rats som "övriga nedgångsår"). För dessa båda länder saknas alltså observa- tioner beträffande "övriga nedgångsår”.

3.b Den cykliska utvecklingen för totalefterfrågan

] tabell 4 återges genomsnittstalen för den totala efterfrågans avvikelser från sin trend i de olika särhållna faserna av konjunkturcyklen. Samma uppgifter återges i diagram 4.

Totalefterfrågans variationer kring sin trend är som framgår av tabellen och diagrammet av mycket olika styrka i olika länder. I tablån nedan rangordnas länderna efter storleken på den genomsnittliga absoluta avvikelsen från trenden (räknat i procent av BNP) för hela perioden 1954—1973 räknat:

Schweiz 2,7 Danmark 2,6 Österrike 2.5 Japan 2,5 Nederländerna 2,5 Kanada 2,2 Belgien 2,1 Västtyskland 20 USA 1,9 Italien 1,8 Sverige 1,4 Storbritannien 1,3 Frankrike 1 0

Som synes ligger SverigeI nära botten i tablån, omgivet av fem av de sex stora länderna. Iden övre halvan av tablån återfinns de små eller medelstora länderna samt även Japan. Tablån ger onekligen intryck av att små länder upplevt större variationer i den totala efterfrågan än stora länder under perioden 1954—1973, med Sverige och Japan som undantag härifrån.

Rangordnas länderna efter lågkonjunkturens djup eller högkonjunkturens styrka visar sig samma tendens till större instabilitet i efterfrågan i små än i stora länder — fortfarande med Japan och Sverige som undantag härifrån. Bland de små länderna visar särskilt Danmark, Schweiz och Nederländerna starka svängningar i efterfrågan medan bland de stora länderna Frankrike uppvisar en anmärkningsvärt hög stabilitet i efterfrågeutvecklingen.

Vi kan alltså konstatera att konjunkturvariationerna varit av måttlig styrka i Sverige under perioden 1954—1973. Under såväl konjunkturbottenår som konjunkturtoppår har den totala efterfrågan avvikit från trenden i rätt liten

' Som tidigare nämnts har tre trender beräknats för Sverige. Avvikelsemönstret för totalefterfrågan från trender beräknade på endast två perioder ger för Sverige en otillfredsställande klassificering av åren i konjunkturcykeln. Det faktum att den genomsnittliga avvikelsen för totalefterfrågan från trenden beräknats på basis av en på två ställen bruten trend innebär dock inte nödvändigtvis att den genomsnittliga absoluta avvikelsen reduceras gentemot en beräkning baserad på en på endast ett ställe bruten trend. I själva verket reduceras tvärtom den genomsnittliga absoluta avvikelsen från här beräknade 1,39 % till 1,28 % när beräkningen i stället baseras på "standardpe— rioderna" för trendberäkningarna dvs. på 1954—1963 och 1964—1973.

• Sida 71
•  Original

SOU 1979:38 Förenta 3 Neder- Danmark staterna länderna 3 l I Kanada _l -1 l -3 _ Sverige 1 Belgien 1 1 -1 Japan 3 —'l Alla länder l 3 utom Sverige Italien - l l —3 -1 Stor- britannien 1 B U U T N N Oster- l 2 l 2 B 1 rike -1 -1 Frankrike 1 '3 B hUI/r'lllll' _] Ul flirt/u uppgå/Iwar Västtyskland SChweiz UZ linjar: ii/i/igtlngrur _ T ml)/mr l , 1 ' N1 lärwu lit*ilurlll_gi4/i' N2 iii-riga ilt'llgåiigrm' -l _l 8 hill/('llrll' —3 —3 l_l_l_L_l__l_l_L LLM—LLJ—l—i BU1U2TN1NZB BU1U2TN1N2B

gradjämfört med flertalet länder, och under uppgångsfasen har den svenska utvecklingen kännetecknats av en förhållandevis odramatisk tillväxt.

Det kan dock vara värt att uppmärksamma att Sverige däremot tillhört kretsen klart instabila länder i den inledande nedgångsfasen. Från konjunk- turtoppen till första nedgångsåret faller efterfrågan i Sverige relativt till trenden med belopp som igenomsnitt motsvarar 2,3 % av BNP. Endast fyra av länderna i diagram 4 kan uppvisa ett starkare fall i efterfrågan än Sverige mellan konjunkturtoppåret och det första nedgångsåret.

Diagram 4. Trendawikel— se./ör Iolale/ler/rågan i % av BNP'S trendvärde. Genomsnilislal för olika faser i ka/y'tmklul'qvkeln

• Sida 72
•  Original

1 Se sista raden i tabell

4. Genomsnittsberäk» ningen för efterfrågans avvikelse från sin trend i de olika faserna av kon- junkturcykeln i de ca 35 cyklerna har, som fram- går av tabellen, skett i två steg. Eftersom antalet cykler varit i stort sett detsamma ide olika län- derna skulle en direkt genomsnittsberäkning för de olika cyklerna ge i det närmaste samma resultat.

Tabell 4 Trendavvikelse för totalefterfrågan i procent av BNP'S trendvärde. Genomsnittstal för olika faseri konjunkturcykeln

Bottenår Uppgångsår Toppår Nedgångsår första övriga första övriga

USA —1,9 —I,4 0,0 1,6 0,4 —l,5 Kanada —2,4 —0,6 —0,7 3,1 1,3 . . Japan —2,9 —1.0 2,3 3,5 —0,1 —4,6 Storbritannien —1,5 —0,8 0,3 2,1 0.5 —l ,3 Frankrike —1,4 0.1 0,6 1,3 —0,7 —l,2 Västtyskland —2,6 —0,9 0,8 2,6 0,9 . . Nederländerna —4,4 —3,8 1,4 3,4 1,1 —1,5 Belgien —2,7 —2,7 0,7 2,9 1,0 —l,7 Italien —2,9 —1,9 1,1 2,8 —0,7 —0,9 Österrike —2,4 —5,0 1,9 2,2 —1 ,1 -l ,3 Schweiz —4,0 —3,6 1,1 2,9 1,6 —0.5 Danmark —2,9 0,9 0,7 3,8 0,6 —l ,9 Sverige —l,8 —0,9 1,3 2,1 —O,2 —0,4 Ovägt genomsnitt för

alla länder utom Sverige —2,7 —1,7 09 2,7 0,4 —I ,6

I diagram 4 är inlagd även kurva som visar det genomsnittliga utseendet för samtliga de ca 35 konjunkturcyklerna i andra länder än Sverige i vårt material.' Den visar att i genomsnitt har i dessa ca 35 cykler totalefterfrågan legat 2,7 % under sin trend (räknati % av BNP) i konjunkturbottenåren ochi

Tabell 5 Trendavvikelse för lagerinvesteringar och för totalefterfrågan minus lager- investeringar i procent av BNst trendvärde. Genomsnittstal för olika faseri konjunkturcykeln.

Lagennvesteringar

Bottenår Uppgångsår Toppår Nedgångsår

första övriga första övriga

USA —0,4 -0,1 0,1 0.4 0,1 —0,4 Kanada —l ,2 —0,1 0,1 1.0 0.0 . . Japan —1 ,1 0,3 0,4 1,3 —0,2 —l ,8 Storbritannien —0,4 —0,3 —0,6 0,8 0,2 0,1 Frankrike —0,1 0,1 0,1 0,4 —0,2 —0,3 Västtyskland —0,9 0,1 0,8 0,5 —O,4 . . Nederländerna —1,1 —l ,1 0,6 0,8 0,2 —0,3 Belgien —0,3 —0,1 0,0 0,3 0,3 0,0 Italien —O,2 0.1 0,0 0,4 —0,3 —0,2 Österrike —0,3 0,1 0,0 0,6 —0,2 —0,9 Schweiz —0,9 —0,7 0,5 0,7 0,4 —0,3 Danmark —1,3 0,6 0,9 0,6 —0,2 —0,3 Sverige —0,7 —0,9 0,6 0,9 0,1 0,4

Ovägt genomsnitt för

alla länder utom Sverige —0,7 —0,1 0,2 0,7 0,0 —0,4

• Sida 73
•  Original

genomsnitt 2,7 % över trenden i konjunkturtoppåren. Spännvidden mellan topp och botten har alltså varit närmare 5 1/2 % i medeltal. Motsvarande spännvidd har för Sverige varit knappt 4 %.

3.c Lagerinvesteringar

] tabell 5 och diagram 5 återges de genomsnittliga trendavvikelsetalen för lagerinvesteringarna i de olika faserna av konjunkturcykeln. I tabellen och diagrammet återges även de genomsnittliga trendavvikelsetalen för total- efterfrågan exkl. lagerinvestering dvs. trendavvikelsetalen för total slutlig efterfrågan. I fråga om lagerutvecklingen framstår Sverige som ett av de mer instabila länderna. Endast Japan kan uppvisa en klart starkare instabilitet i lagerinve- steringarna än Sverige. 1 Japan har lagerinvesteringarnas absoluta avvikelse från sin trend varit i genomsnitt 1,0 % av BNP för undersökningsperioden som helhet. Motsvarande tal för Sverige är 0,7 % .' 1 sex av länderna (Kanada, Västtyskland, Nederländerna, Österrike, Schweiz och Danmark) har lagerin- vesteringarna varierat ungefär lika starkt i konjunkturcykeln som i Sverige medan övriga länder uppvisar en tydligt lägre instabilitet i sina lagerinveste- ringar. . . . . . . . . . . ringarnas genomsnittliga Den Vid en internationell jamforelse relativt starka instabiliteten l lagerin- absoluta avvikelse från vesteringarna i Sverige är anmärkningsvärd med tanke på att efterfrågan i trenden på basis av "end. övrigt (total slutlig efterfrågan) är förhållandevis stabil. ] nedanstående tablå beräkningar lör perioder- återges den genomsnittliga absoluta avvikelsen under perioden 1954—1973 för "& 1954—1963 OCh

. . . 0 . . .. 1964—1973 erhålles avvi- total slutlig efterfrågan från sm trend (1 /6 av BNP) 1 de olika landerna samt kelsetalet 0,61 % mot

här beräknade 0,68 %. ' Beräknas lagerinveste—

Totalefterfrågan minus lagerinvesteringar

Bottenår Uppgångsår Toppår Nedgångsår första övriga första övriga

—1,5 —l,3 —0,1 1,1 0,2 —l,0 —l ,2 —0,4 —0,7 2,1 1,3 .. —l,8 —l,3 1,9 2,2 0,2 —2,8 —1,1 —0,5 0,9 1,4 0,2 —1,4 —l,3 0,0 0,5 0,9 —0,5 —0,9 —l,7 —1,1 0,0 2,1 1,4 .. —3,3 —2,7 0,8 2,6 0,9 —1,3 —2,4 —2,5 0,7 2,6 0,8 —l ,7 —2,7 —2,0 1,1 2,4 —0,4 —0,7 —2,1 —5,1 1,9 1,6 —0,9 -0,4 —3,1 —2,9 0,5 2,2 1,2 —0,2 —1,6 0,3 —0,1 3,2 0,8 —1,6 —l,l 0,0 0,7 1,2 —0,3 —0,8

• Sida 74
•  Original

motsvarande avvikelsetal för lagerinvesteringarna. Länderna är rangordnade efter instabiliteten i den slutliga efterfrågan:

(1) (2) (2)/(1)” Totalefterfrågan Lager— minus lagerinvestering investering Österrike 2,3 0,6 0,2 Schweiz 22 0,8 0,4 Danmark 2,1 0,8 0,4 Nederländerna 2,0 0,7 0,3 Belgien 2,0 0,4 0,2 J apan ! ,9 1,0 0,6 Kanada 1,8 0,8- 0,4 Västtyskland 1,8 0,7 0,4 ltalien 1,7 0,4 0,2 USA 1,6 0,4 0,2 Storbritannien 1,0 0,4 0,4 Frankrike 1,0 0,4 0,4 Sverige 0,9 0,7 0,8

0 Kvoten räknad på tal med två decimaler.

Liksom fallet var när länderna rangordnades efter instabiliteten i totalefter- frågan bli även nu de små och medelstora länderna placerade högre än de stora länderna. Sverige framstår här ännu tydligare som ett undantagsfall än i fråga om variationerna i den totala efterfrågan och hamnar nu sist i kön.

Kvoten mellan den genomsnittliga absoluta avvikelsen för lager och total slutlig efterfrågan blir följaktligen härigenom för Sverige mycket hög (0,8). Endast Japan kommer nära kvoten för Sverige. För övriga länder ligger denna kvot mellan 0,2 och 0,4. Som framgår av tablån kan man spåra ett samband mellan variationsstyr- kan i total slutlig efterfrågan och variationsstyrkan i lagerinvesteringarna, dvs. ett samband i enlighet med exempelvis den enkla bufferthypotesen för lagerhållningen. Det är dock helt ogörligt att på den aggregeringsnivå vi här rör oss på, vare sig verifiera eller förkasta några Iagercykelteoretiska utsa- gor.

Siffrorna i tablån ovan är emellertid så pass anmärkningsvärda att de ger anledning att i varje fall ifrågasätta om inte företagen i Sverige — liksom i Japan — har en extraordinärt hög benägenhet att variera sin lagerhållning. Något som i så fall får återföras på faktorer som t. ex. skattelagstiftningens speciella utformning eller andra speciella inslag i den miljö i vid bemärkelse som företagen verkar i såsom exempelvis lagstiftning och praxis på arbets- marknaden m. m.

Beträffande utvecklingen under loppet av konjunkturcyklen kan, såsom framgår av diagram 5, konstateras en tendens för lagerinvesteringarna att "ligga före" övrig efterfrågan i några länder, i första hand Västtyskland och Danmark. Vore en uppdelning möjlig av lagerinvesteringarna på branscher eller typ av lager (insatsvaror, varor i arbete resp. färdigvaror), skulle — att döma av erfarenheterna från bl. a. utvecklingen i Sverige — tydligare förskjut- ningar mellan det cykliska mönstret för lagerinvesteringar och övrig efterfrå- gan troligen ha kunnat iakttas.

• Sida 75
•  Original

Forenta staterna Nederländerna Danmark

Kanada -3

Sverige

Belgien

3 Alla länder utom Sverige

Italien

Osterrike

Frankrike

B hill/i'ilili'

U1 liii'x'lri ii/i/igui/guii'

UZ i'ii'i'i'gii ii/r/igiiiigriii'

Vasttvskland Schweiz T lap/mr

N1 flirt/(l iir-ilgi'iiiuuii' Diagram 5 Trendavvike/se för lagerinvesteringar (streckad kurva) och/ör fora/ellerfrägan minus lagerinvesreringar (he/dra- gen kurva)i' % av BNP's trendvärde. Genomsnirsra/ för olika faser [ konjunk- B Ul Uz T Nl Nz B B Ui UZ T Nl Nz B iiircykeln.

N2 i'i'i-i'irzti lii'l/It'ii/igtui'

B hol/wiiil'

Ett särpräglat drag i den svenska lagerutvecklingen är att lagerinvestering- arna är starkt undernormala inte bara under konjunkturbottenåren utan även under den första uppgångsfasen (eller med andra ord under den sena delen av lågkonjunkturen). Som framgår av diagrammet uppvisar flertalet länder visserligen starkt undernormala lagerinvesteringar under konjunkturbotten- åren. men lagerinvesteringarna återgår därefter i flertalet av länderna till trendnormal nivå eller något däröver redan under det första uppgångsåret. 1 Sverige sker efter det första uppgångsårets starkt undernormala lagerinveste- ringar ett häftigt omslag till övernormala lagerinvesteringar redan under den

• Sida 76
•  Original

1 Beräknas den genom- snittliga absoluta avvi- kelsen för de fasta inves- teringarna på trendbe- räkningsperioderna 1954—1963 och 1964—1973 erhålls avvikelsetalet 0,38 % mot här beräk- nade 0,35 %.

sena uppgångsfasen — också detta i kontrast till inte så få av länderna, som först under konjunkturtoppåret uppvisar kraftigt övernormala lagerinveste— ringar. Denna skillnad mellan Sverige och övriga länder i fråga om lagerut- vecklingen framgår tydligt vid enjämförelse mellan lagerkurvan för Sverige och genomsnittskurvan för samtliga länder utom Sverige i diagrammet.

3.d Fasta investeringar

I tabell 6 och diagram 6 återges de genomsnittliga trendavvikelsetalen för de totala fasta investeringarna i de olika faserna av konjunkturcykeln. Där återges även de genomsnittliga trendavvikelserna för totalefterfrågan exkl. de fasta investeringarna.

Kontrasten till utvecklingen av lagerinvesteringarna är slående för Sveriges del. Inget land utom Frankrike kan uppvisa en så stabil utveckling av de fasta investeringarna som Sverige. För alla undersökta länder utom Sverige gäller att de fasta investeringarna varierar starkare eller åtminstone ungefär lika starkt i konjunkturcykeln som lagerinvesteringarna. Endast för Sverige är det tvärtom — lagerinvesteringarna är väsentligen mer instabila än de fasta investeringarna.l

Den starka kontrasten mellan utvecklingen för fasta investeringar och lagerinvesteringar i Sverige illustreras ytterligare i diagrammen 6 a och 6 b. Där återges de fasta investeringarnas resp. lagerinvesteringarnas avvikelser från sina resp. trender för vart och ett av de enskilda åren 1954—1973 (med avvikelserna på vanligt sätt räknade i procent av samma års BNP-trendvär- de). Som synes är konjunkturrörelserna i de fasta investeringarna genomgå-

Tabell 6 Trendavvikelse för fasta investeringar och för totalefterfrågan minus fasta investeringar i procent av BNP:s trendvärde Genomsnittstal för olika faser i konjunkturcykeln

Fasta investeringar

Bottenår Uppgångsår Toppår Nedgångsår första övriga första övriga

USA —0,6 —0,1 0,4 0,6 0,2 —0,5 Kanada —0,5 —1,0 —0,1 1,1 1,3 . . Japan —1 ,2 —0,6 1,3 1,4 0,0 —2,0 Storbritannien —0,2 —0,4 0,1 0,3 0,5 0,0 Frankrike —0,1 —0,1 —0,3 0,2 —0,1 0,4 Västtyskland —0,9 —0,4 0,0 1,2 0,5 . . Nederländerna —0,8 0,5 —0,1 0,8 0,6 —0,7 Belgien —0,8 —0,9 0,4 0,7 0,2 1,2 Italien —1 ,4 —0,9 0,3 1,0 0,0 0,2 Österrike —0,7 —2,3 0,7 0,7 0,0 0,3 Schweiz —l,6 —1,3 0,4 1,3 0,4 —0,5 Danmark —0,7 0,5 0,4 1,1 0,0 —0,5 Sverige —0,1 0,3 0,2 0,3 —0,4 —1,0

Ovägt genomsnitt för

alla länder utom Sverige —0,8 —0,6 0,3 0,9 0,3 —0,2

• Sida 77
•  Original

ende mycket modesta; med undantag för de fyra första åren i perioden är lejonparten av konjunktursvängningarna i efterfrågan samtliga är förlagd till övrig efterfrågan i summa. Lagerinvesteringarnas variationer däremot är ensamma av nästan samma storlek som variationerna för övrig efterfrågan i

summa.

I nedanstående tablå återges den genomsnittliga absoluta avvikelsen under perioden 1954—1973 för total efterfrågan exkl. fast investering från sin trend (i procent av BNP)i de olika länderna samt motsvarande avvikelsetal för fast investering. Länderna är rangordnade efter instabiliteten i total efterfrågan exkl. fast investering:

(1) Totalefter frågan minus fast investering

(2) (2)/(1)a

Nederländerna

Belgien Österrike Danmark Schweiz Japan USA Kanada Västtyskland Svenge ltalien

Storbritannien Frankrike

D—lv—lv—lD—lD—lp—ll—ln—l—4__IF—.N o——Labä>inmoxkiki'ooi—

Fast investe ring 1.0 0.5 .9 0.5 1,1 0,6 0,8 0,5 1,1 0,7 1,3 0,9 0,5 0,4 1.3 0.9 1,0 0,8 0,3 0,3 0,8 0,7 0.5 0,4 0,3 0,3

" Kvoten räknad på tal med två decimaler.

Totalefterfrågan minus fasta investeringar

Bottenår Uppgångsår Toppår Nedgångsår första övriga första övriga

—l,3 —1,2 —0,4 1,0 0,2 —1,0 —1,9 0,4 —0,5 2,0 —0,1 .. —1,7 —O,4 1,0 2,1 —O,1 —2.6 —l.3 —0,5 0,2 1,8 0,0 —1,3 —l.3 0,2 0,9 1,1 —0,7 —1.6 —l,7 —0,6 0,8 1,4 0,5 . . —3,6 —4,2 1,5 2,6 0,5 —0,9 —1,9 -1,8 0,2 2,2 0,8 —3,0 —1,5 —1.0 0,8 1,8 —0,7 —l,1 —1,7 —2,7 1,2 1,6 —1 ,1 —1,5 —2,4 —2,3 0,7 1,6 1,2 0,1 —2,2 0,4 0,4 2,8 0,5 —1,5 —1,6 —l,2 1,1 1,8 0,1 0,6 —1,9 —1,1 0,6 1,8 0,1 —1,4

• Sida 78
•  Original

Diagram 6. Trent/avvikel- se jörjasla investeringar (streckad kurva) och för totale/ier/iågan minus fasta investeringar (lie/— dragen kiirva)i % av BNP 's Irendvärde. Genomsnittstal/ör olika jaser i konjunkturcykeln

Forenta staterna Nederländerna

Danmark

Italien

Osterrike

Frankrike

Alla lander utom Sverige

B U1U2T N1N28

B lltll/t'llill

U1 liilwlii Ii/i/igiiiigwi UZ i'ii't lui! ll/l/lg'llllgxrll T lll/),NI/

N1 liii'xlil ili'i/uilliuuii NZ liir/wi iti'i/ui/ttuxi/t

B full/(*lltll'

Länder med starkt konjunkturvarierande efterfrågan kunde förväntas visa också starka konjunkturvariationer i sina fasta investeringar. Ett sådant samband kan också spåras i tablån men det är svagt. Det är naturligtvis både tänkbart och troligt att en tydligare samvariation skulle ha visat sig om

• Sida 79
•  Original

Sverige

1955 1960 1965 1970

näringslivets investeringar hade kunnat redovisas separat i kolumn 2.

Av tablån framgår dock tydligt att Sverige uppvisar en internationellt sett låg instabilitet i investeringsutvecklingen också i relation' till konjunktur- svängningarna i efterfrågan i övrigt. Den i och för sig godtyckliga kvoten mellan kolumnerna ] och 2 är sålunda mycket låg för Sverige. Stabiliserings- politiken i Sverige har som ett huvudinslag haft åtgärder ämnade att påverka utvecklingen av de fasta investeringarna. Att investeringsutvecklingen i

Sverige

1955 1960 1965 1970

Diagram 6 a. Trent/avvi- kelse,/örf'asta investering- ar (streckad kurva) och för totalefterfrågan minus fasta investeringar (lie/-

dragen kurva)i % av BNP 's trendvärde

Diagram 6 b. Trendavvi- kelseför lagerinvesteringar (streckad kurva) och för totalefterfrågan minus lagerinvesteringar (heldra- gen kurva) i % av BNP'S trendvärde

• Sida 80
•  Original

Tabell 6a Trendavvikelse för investeringar i byggnader och anläggningar i procent av BNst trendvärde Genomsnittstal för olika faser i konjunkturcykeln

Bottenår Uppgångsår Toppår Nedgångsår

första övriga första övriga

USA —0,3 0,2 0,4 0,3 0,0 —0.5 Kanada —0,3 —0,5 0,1 0,6 0,7 . Japan . . . . . . . . . . . . Storbritannien —O,1 —0,2 0,4 0,1 0,3 —0,2 Frankrike -0,1 —0,2 —0,4 0,1 0,1 0,6 Västtyskland —0,3 0,1 —0,2 0,4 0,2 . . Nederländerna —0,1 0,8 0,2 0,2 0,1 —0,6 Belgien —0,6 —O,4 0,3 0,4 0,3 0,8 Italien —0,4 —0,4 0,2 0,4 —0,1 0,2 Österri ke —0,3 —1,4 0,3 0,4 0,0 0,1 Schweiz -1,3 —0,7 0,4 0,8 0,2 —0_3 Danmark —0,3 0,1 0,2 0,6 0,1 —0,1 Sverige —0,1 0,2 0,1 0,2 —0,2 —O,6 Ovägt genomsnitt för

alla länder utom Sverige —0,4 —0,2 0,2 0,4 0,2 0.0

Tabell 6b Trendavvikelse för investeringar i maskiner m.m. i procent av BNst trendvärde Genomsnittet för olika faser i konjunkturcykeln

Bottenår Uppgångsår Toppår Nedgångsår första övriga första övriga

USA —0,3 —0,4 0,0 0,3 0,2 0,0 Kanada —0,3 —0,5 —0.2 0,6 0,6 . . Japan . . . . . . . . . . . . Storbritannien —0,1 —0,2 —0,3 0,2 0,2 0,2 Frankrike —0,1 0,0 0,1 0,1 —0,1 —0,2 Västtyskland -0,6 —0,5 0,2 0,6 0,3 . . Nederländerna —0,7 —0,3 —O,3 0,6 0.5 —0,1 Belgien —0,2 —0,5 0,1 0,3 —0,1 0,5 Italien —1,0 —0,4 0,1 0,6 0,1 0,0 Österrike —0,4 -1,0 0,4 0,3 0,0 0,2 Schweiz —0,3 —0,5 0,0 0,6 0,3 —0,2 Danmark —0,4 0,4 0,2 0.4 0.0 —0,2 Sverige —0,1 0,1 0,1 0.1 —0.2 —0,4

Ovägt genomsnitt för

alla länder utom Sverige —0,4 —0,4 0,0 0,4 0,2 0,0

• Sida 81
•  Original

Sverige fått ett så anmärkningsvärt jämnt förlopp 1954—1973 får troligen till stor del tillskrivas raden av ekonomisk—politiska ingrepp under denna period. Jämnheten i utvecklingen kan också utläsas ur diagram 6. 1 Sverige har sålunda de fasta investeringarna legat i genomsnitt 0,1 % av BNP under sin trend i konjunkturbottnarna och 0,3 % över trenden i konjunkturtopparna, dvs. en spännvidd på 0,4 %. Medeltalsberäkningen för de ca 35 konjunktur- cyklerna i andra länder än Sverige visar att de fasta investeringarna där i genomsnitt legat 0,8 % under sin trend i konjunkturbottnarna och 0,9 % över sin trend i konjunkturtopparna, dvs. en spännvidd på 1,7 (ltt.

Som kan ses i diagram 6 föreligger en svag tendens till eftersläpning i utvecklingen av de fasta investeringarna i förhållande till efterfrågan i övrigt. Denna tendens är dock inte genomgående för alla länder. Den ofta påtalade eftersläpningen i konjunkturförloppet för näringslivets investeringar är tydli- gen ej så kraftig att den kommer till synes i alla länder när investeringarna i näringslivet är sammanslagna med investeringarna i den offentliga sektorn och i bostäder och analysen är begränsad till årsdata. 1 t. ex. Japan är i stället parallelliteten i utvecklingen för fasta investeringar och övrig efterfrågan framträdande.

1 tabellerna 6a och 6b redovisas trendavvikelsetalen för byggnadsinveste- ringar för sig och maskininvesteringar för sig. De i denna undersökning använda källorna ger ej någon uppdelning av de totala fasta investeringarna på byggnads- och maskininvesteringar i fråga om Japan. Detta land saknas alltså i tabellerna 6a och 6b.

Konjunkturmönstret är iögonfallande lika för byggnads- och maskininve— steringarna i flertalet länder. Såväl trendavvikelsernas storlek, mätta i % av BNP, som det cykliska förloppet är tämligen nära sammanfallande för byggnads- och maskininvesteringarna i majoriteten av länderna. Undanta- gen härifrån är Nederländerna och USA. I dessa båda länder är byggnadsin- vesteringarna tydligt ledande i konjunkturförloppet.

3.e Exporten av varor och tjänster

1 tabell 7 och diagram 7 återges de genomsnittliga trendavvikelsetalen för exporten av varor och tjänster i de olika faserna av konjunkturcykeln. Där återges även de genomsnittliga trendavvikelsetalen för totalefterfrågan exkl. exporten, dvs. trendavvikelsetalen för total inhemsk efterfrågan.

Till skillnad från lagerinvesteringar och fasta investeringar visar utveck- lingsförloppet för exporten betydande avvikelser från utvecklingsförloppet för totalefterfrågan i många länder. Detta är i och för sig knappast förvånande eftersom det ständigt sker förskjutningar länderna emellan i fråga om den cykliska utvecklingen. Vi kan använda vårt material till att något illustrera detta. I diagram 7a återges för vart och ett av åren 1954—1973 de olika ländernas läge i konjunkturcykeln enligt klassificeringen i tabell 2. Spridning- en i fråga om det cykliska läget varierar som synes avsevärt mellan åren. År 1958 framstår som ett år med sammanfallande lågkonjunktur i nästan alla länder och år 1962 som ett år med starkt skiljaktig konjunktursituation mellan länderna. Diagrammet förmedlar ett intryck av mer homogen

• Sida 82
•  Original

Tabell 7 Trendavvikelse för export av varor och tjänster och för totalefterfrågan minu export av varor och tjänster i procent av BNP:s trendvärde. Genomsnittstal för olika faser i konjunkturcykeln

Export av varor och tjänster

Botten- Uppgångsår Topp- Nedgångsår Genomsnittlig år _— år _— absolut första övriga första övriga avvikelse

USA —0,2 —0,1 0,1 0.0 0.1 0,3 0.2 Kanada 0.1 0,3 —0_3 0,3 —0,2 . . 0,5 Japan —0.1 —0.5 0.2 0.1 0,3 —0,4 0,3 Storbritannien —0.1 —0,5 —0,3 0,0 0,1 0,2 0,4 Frankrike —0.1 0.8 0.4 —0,2 —0_3 —0,8 0,7 Västtyskland —0,7 0,1 0,7 0,2 —0,1 . . 0,7 Nederländerna —1,8 —1,2 0,1 0,9 0,1 0,2 1,1 Belgien —l,l —0,9 0,2 1.3 0.1 —2.2 10 Italien 0,0 —0_l 0.5 —0.2 —0.5 0,0 0,4 Osterrike —0,9 —0,6 0,8 0,3 —l ,0 0.1 1,0 Schweiz —0.8 —0,3 0.3 0,3 0,6 0.0 0.5 Danmark 0,1 0,3 0,0 0.0 —0.1 —0,5 0,4 Sverige —0,5 —0.2 0,5 0.2 —O.l 0.4 0,4

Ovägt genomsnitt för alla länder utom Sverige -—0,5 —0,2 0,2 0,3 —0,1 —0,3

konjunkturutveckling länderna emellan under 1950-talet än under resten av

vår undersökningsperiod. Att för ett land räkna fram genomsnittstal för exportens trendavvikelse i en

speciell konjunkturfas måste därför vara än vanskligare än motsvarande kalkyl för övriga efterfrågekomponenter. Några iakttagelser synes dock materialet bakom diagram 7 medge. Det förefaller således vara en klar skillnad mellan Västtyskland och Frankrike å den ena sidan och Storbritannien å den andra. 1 Västtyskland och Frankrike tenderar exporten att ligga före total inhemsk efterfrågan i konjunkturcykeln. ] båda dessa länder förefaller konjunkturförloppet vanli- gen ha varit exportlett under perioden 1954—1973. I Storbritannien däremot nårexportkurvan sin bottennivå först sedan konjunkturuppgången börjat och den kulminerar först när konjunkturen åter är på nedåtgående. Den cykliska utvecklingen för den svenska exporten är påfallande lik den västtyska. Den genomsnittliga absoluta avvikelsen för exporten från sin trend under perioden 1954—1973 är för Sveriges del dock ej särskilt stor. Som framgår av tabell 7 är avvikelsen igenomsnitt 0,4 % av BNP.' Exportens andel av BNP är iallmänhet större för ett litet land än för ett stort. När instabiliteten iexporten 'Beräknat på perioderna mäts 'i' relation. till BNP,..har man alltså anledning räkna med högre 1954—1963 och 1964—1973 instabilitetstal for små an for stora lander. . . . . . . blir avvikelsetalet 0,49 % Detta kommer också till synes i tabell 7 såtiIlVida att instabilitetstalen for USA, Japan, Storbritannien och Italien är små och att de är högre för

mot här beräknade _. 0.40 %. Nederländerna, Belgien och Österrike. Något oväntat är däremot att den

• Sida 83
•  Original

Totalefterfrågan minus export av varor och tjänster

Botten- Uppgångsår Topp- Nedgångsår Genomsnittlig

år år absolut första övriga första övriga avvikelse

—l,7 —1,2 —0,1 1,6 0,3 —1,7 1,9

—2,5 —0,8 —O,3 2,8 1,5 . . 2,1

—2,8 —0,5 2,1 3,4 -0,4 —4,2 2,4 —l,4 —0,4 0,6 2,1 0,4 —l,4 1,5 —1,3 —0,6 0,2 1,5 —0,4 —0,4 0,9 —1,9 —1,0 0,0 2,4 1,0 .. 1,8 —2,6 —2,6 1,3 2,5 1,0 —1 ,7 2,1 —1,6 —l,8 0,5 1,7 0,9 0,5 1,3 -2,9 —1 ,8 0,6 3.0 —0.2 —0.9 1,6 —1,5 4,4 1,1 2,0 —0,1 —1,4 1, —3,2 —3,2 0,8 2,6 1,1 0,5 2,3 -3,0 0,5 0,7 3,9 0,7 —1,5 2,3 —l,3 —0,7 0,8 1,9 —0,1 —0,9 1,2

—2,2 —1,5 0,6 2,5 0,5 —l ,2

' . ' . ',. . . . - . . . . . .. . ”& a .a- . . . _. . . . . . . - . . . .

01968

Diagram 7 a. Ländernas läge i konjunkturcykeln åren 1954—1973

. . . . . .

”1965

. . . .

. Ett land en prick

. ' . : O».— .» . 90 bofå b 9 . % ga . 94 6 c ”9: %* & QQ? . . ' ' bt OL, . 13695 a, '9w av” 2 "%$ . — . gets ?; 955,

• Sida 84
•  Original

Diagram 7. Trendavvikel- se för export av varor och tjänster (streckad kurva) och för totalefterfrågan minus export av varor och tjänster (lie/dragen kurva)i % av BNP'S trendvärde. Genomsnitt- stal för olika faser i kan— junkturcyke/n

Förenta staterna Nederländerna

Sverige Belgien

Alla lander utom Sverige

Storbritannien Osterrike

B Imi/enim

U1 li'it'xlit lill/YL'tl/lL'WIl LJ2 iii'r'lui/ Il,'l/)QillIU)lll' T Iit/i/iiil

N1 lärt/ii ”('(/_L'tlllL'Hll NZ iii-rign llt'l/L'l/llL'llll

B lui/lettirr

svenska exportens instabilitet är mindre än den för de stora ekonomierna Västtyskland och Frankrike.

Den stora andelen basindustriprodukter, som vanligen ligger tidigt i konjunkturcykeln, är troligen huvudförklaringen till den internationellt sett tämligen låga instabiliteten för den svenska exporten när man som här begränsar analysen till totalexporten på årsbasis. De kraftiga cykliska

• Sida 85
•  Original

svängningarna i exporten av våra basindustriprodukter har till en del motverkat den, likaså kraftiga, cykliska rörelsen i exporten av framför allt våra verkstadsindustriprodukter. Den låga instabiliteten för den kanadensis- ka exporten torde likaså kunna återföras på en stor andel basindustriprodukter medan den svaga konjunkturrörelsen i den danska exporten främst torde förklaras av att den danska exporten i betydande utsträckning består avjordbruksprodukter för vilka konjunkturvariationerna normalt är små.

3.f Privat konsumtion

l tabell 8 och diagram 8 återges de genomsnittliga trendavvikelsetalen för den privata konsumtionen i de olika faserna av konjunkturcykeln. Där återges även de genomsnittliga trendavvikelsetalen för totalefterfrågan exkl. privat konsumtion.

Som framgår av diagram 8 har den privata konsumtionen i Sverige uppvisat en relativt stabil utveckling under 1954—1973 i jämförelse med flertalet länder.l Även i relation till konjunkturvariationerna i övrig efterfrågan har den svenska konsumtionsutvecklingen varit förhållandevis stabil vid en internationell jämförelse. Detta framgår bättre av nedanstående tablå där länderna är rangordnade efter instabiliteten för totalefterfrågan exkl. privat konsumtion (genomsnittlig absolut avvikelse från trenden i procent av BN P):

(1) (2) (2)/(1)” Totalefterfrågan Privat minus privat konsumtion konsumtion

Österrike 2,0 0,7 0,3 Schweiz 2,0 0,8 0,4 Japan 1,9 0,6 0,3 Nederländerna 1,9 1,0 0,5 Kanada 1,7 0,6 0,3 Belgien 1,6 0,9 0,5 Danmark 1,5 1,2 0,8 Västtyskland 1,5 0,8 0,5 USA 1,3 0,6 0,5 Italien 1,1 0,9 0,8 Sverige 1,0 0,4 0,4 Storbritannien 0,9 0,7 0,8 Frankrike 0,7 0,6 0,9

” Kvoten räknad på tal med två decimaler.

1 Valet av trendberäkningsperiod har här för Sverige relativt stor betydelse beroende på den markerade skillnaden i den privata konsumtionens tillväxttakt under 1960-talet jämfört med början av 1970-talet. Beräknat på perioderna 1954—1963 och 1964—1973 blir det genomsnittliga absoluta avvikelsetalet från trenden för den privata konsumtionen 0.5 % mot här beräknade 0,4 %.

• Sida 86
•  Original

Tabell 8 Trendavvikelse för privat konsumtion och för totalefterfrågan minus privat konsumtion i procent av BNP:s trendvärde Genomsnittstal för olika faseri konjunkturcykeln

Privat konsumtion

Bottenår Uppgångsår Toppår Nedgångsår

första övriga första övriga USA —0.6 —0,4 0,0 0,7 0.4 —0.3 Kanada —0,7 —0,3 0,0 0,7 0,3 . . Japan —0,7 —0,2 0,4 0,8 —0,3 —0,7 Storbritannien —0,6 0,3 0,2 0,9 —0,3 —l .2 Frankrike —0,9 —O,4 0,3 0.8 —0,1 —0,3 * Västtyskland —0,4 —0,8 —0,4 0,9 0,8 . .

Nederländerna —0,5 —1,2 0,6 0,8 0,2 —0,8 Belgien —0,5 —0,7 0,0 0,6 0,5 —l,2 Italien —1,4 —1,1 0,1 1,7 0,2 —0,6 Österri ke —O,2 —1,9 0,3 0,5 —0,2 0,1 Schweiz —1 ,0 —l ,2 0,1 0,8 0.1 0,0 Danmark —1 ,0 —0,3 —0,2 2.0 0,7 —0,8 Sverige —0,4 —0,2 0,2 0,6 —0.l —O,3 Ovägt genomsnitt för

alla länder utom

Sverige —0,7 -0,7 0,1 0,9 0,2 —0,6

Fyra länder — Nederländerna, Belgien, Danmark och Italien — uppvisar speciellt starka konjunktursvängningar i den privata konsumtionen. ] fråga om Nederländerna och Belgien är den mycket instabila utvecklingen av den privata konsumtionen uppenbarligen till betydande del en följd av de starka konjunktursvängningarna i efterfrågan i övrigt. De synnerligen starka trendavvikelserna i den privata konsumtionen i Danmark och Italien framstår som mer anmärkningsvärda. I fråga om i varje fall Danmark är den starka instabiliteten sannolikt till mycket stor del en följd av ekonomisk- politiska ingripanden gentemot den privata konsumtionen under perioden 1954—1973.

Två länder — Storbritannien och Frankrike — uppvisar påfallande stora trendavvikelser i utvecklingen av den privata konsumtionen med tanke på den relativa stabiliteten i efterfrågan i övrigt medan ett land — Japan — tvärtom visar en förvånansvärt hög stabilitet i konsumtionsefterfrågan i relation till efterfrågan i övrigt. För Sveriges del framstår instabilitetsgraden i den privata konsumtionen som relativt liten även sedd i relation till instabilitetsgraden i övrig efterfrågan.

Som framgår av diagram 8 förefaller utvecklingsförloppen för privat konsumtion och övrig efterfrågan i konjunkturcykeln vara i stora drag sammanfallande. Utvecklingen i Storbritannien och Västtyskland är dock klara undantag härifrån. I Storbritannien leder den privata konsumtionen konjunkturförloppet — troligen främst som en följd av den speciella utform- ningen av den brittiska stabiliseringspolitiken under perioden 1954—1973. Den markerade ökningen i den privata konsumtionen i Storbritannien under första uppgångsåret — då fortfarande den totala efterfrågan exkl. privat

• Sida 87
•  Original

Totalefterfrågan minus privat konsumtion

Bottenår Uppgångsår Toppår Nedgångsår

första övriga första övriga

—l,3 —1.0 0,0 0,9 0,0 —l,2 —l ,8 —0,3 —0,7 2,4 0,9 . . —2,2 —O,8 1,9 2,6 0,2 -3,9 —0,9 —l,2 0,1 1,2 0,8 —0,1 —0,5 0,5 0,3 0,5 -0,6 —0,9 —2,2 —0.1 1.2 1,7 0,1 . . —3,9 —2.6 0.8 2,7 1.0 —0,8 —2,1 —2.1 0,7 2,3 0,5 —0,5 —l ,5 —0,8 1,0 1,1 —0,8 -0,3 —2,2 —3,1 1,6 1,7 —O,9 —1,4 —3,1 -2,3 0,9 2,1 1,5 —0,5 —l,9 1,2 1,0 1.8 —0,1 —l,2 —l_3 —0,7 1,1 15 —0,1 —0,1 —2,0 —l,l 0.7 1,8 0,2 —l,l

konsumtion (trendrensat) faller — är ett återkommande drag i tre av de fyra konjunkturcyklerna under perioden 1954—1973. Den häftiga inbromsningen av den privata konsumtionen efter konjunkturtoppåret är likaså känneteck- nande för tre av fyra konjunkturcykler. Storbritannien kontrasterar starkt mot Västtyskland, där tvärtom den privata konsumtionen släpar kraftigt efter i konjunkturförloppet.

• Sida 88
•  Original

Diagram 8. Trendavvikel- se för privat konstitution (streckad kurva) och för totalefterfrågan minus privat konsumtion (hel- dragen kurva)i % av BNP 's trendvärde. Genomsnittstal för olika faser i konjunkturcykeln

Forenta staterna Nederländerna Danmark

Belgien

Alla lander utom Sverige

Italien

Storbritannien

B hr:/lt'lltli'

U'l lt'it'xli/ Il/l/VLNIHL'HII

UZ ii i'rigii ll/l/IIL'lIlIUXiH'

Schweiz

T trip/mr N1 Hin/it iti'iluiitiuwt' N2 lir/'ieil tti'i/uititg'tiir

B hut/unm-

• Sida 89
•  Original

Neder- landerna

Danmark

Belgien

Alla länder 3 utom Sverige

Storbritannien

Österrike

8 hut/endi-

U1 (ört/it tt/t/tgiitigsur UZ i'i'i'rigii tt/ipgiittgnir T top/utr N.I _liirfltt Il('t/gllll_2ull' NZ (ll'l'lUtI ttt'tlutittgutt'

B holland/'

BU1U2TN1NZB BU1U2T N1NZB

Diagram 9. Trendavvikel- se för offentlig konsumtion (streckad kurva) och för totale/iet'li'ågan minus Offentlig konsumtion (Itel- dragen kurva)i % av BN P 's trend värde. Genomsnittstal för olika

faser i konjunkturcykeln

• Sida 90
•  Original

Tabell9 Trendavvikelse för offentlig konsumtion och för totalefterfrågan minus offentlig konsumtion i procent av BNP:s trendvärde Genomsnittstal för olika faser i konjunkturcykeln

Offentlig konsumtion

Botten- Uppgångsår Topp- Nedgångsår Genomsnittlig år ___—— år —_ absolut första övriga första övriga avvikelse

USA —0,1 —0,7 —0.6 —0,1 —0.4 —0,5 1,0 Kanada 0,2 0,3 —0,3 —0,1 —0.2 . . 0.3 Japan —0.1 0,0 —0.2 0,1 0,0 —0,2 0.2 Storbritannien —0,2 0,0 1,0 0,1 —O.1 —0,5 0.4 Frankrike —0,3 —0_5 0,2 0,2 0,0 —0.2 0.3 Västtyskland 0,3 0,1 —0,3 —0,2 0,0 . . 0,4 Nederländerna —0,l —0.8 0,2 0,1 0.1 0,0 0.4 Belgien 0,1 —0,1 0,1 0.0 —0.2 0,2 0,3 Italien 0,0 —0.1 0.1 0,0 0,0 -0,4 0,1 Österrike 0,0 —0,3 —0,1 0,2 0,1 —0,3 0,2 Schweiz 0,1 —0,3 —0,2 0,0 0,2 0,1 0,2 Danmark —0,1 —0,2 —0,5 0,2 0,2 0,0 0,5 Sverige —0,1 0,1 —0,2 0,1 0,2 0,1 0,3

Ovägt genomsnitt för alla länder

utom Sverige och USA 0,0 —0,2 0.0 0.1 0,0 —0,1

. 3.g Offentlig konsumtion

1 tabell 9 och diagram 9 återges de genomsnittliga trendavvikelsetalen för den offentliga konsumtionen i de olika faserna av konjunkturcykeln liksom även de genomsnittliga trendavvikelsetalen för totalefterfrågan exkl. offentlig konsumtion.

Som väntat visar utvecklingen av den offentliga konsumtionen en mycket hög stabilitet i konjunkturcykeln i flertalet länder. Den genomsnittliga absoluta avvikelsen från trenden i procent av BNP är mycket liten i Japan och flertalet länder i Västeuropa. Den är stor endast i USA där de kraftiga växlingarna i militärutgifterna starkt påverkat utvecklingen av den totala offentliga förbrukningen av varor och tjänster.' Varken någon tendens till medkonjunkturell eller motkonjunkturell rörelse kan spåras i utvecklingen för offentlig konsumtion utom i Kanada och Västtyskland. ] dessa båda länder kan konstateras en svag motkonjunkturell utveckling för den offentliga konsumtionen i huvudparten av konjunkturcyklerna under 1954—1973.

1 Att trendavvikelsetalen i tabell 9 för offentlig konsumtion i USA genomgående är negativa i de olika konjunkturfaserna förklaras av att den tidigare av de båda trendberäkningsperioderna avser perioden 1952—1964. Under de båda åren 1952 och 1953 var den offentliga konsumtionen i USA mycket hög (i samband med stora militärutgifter under Koreakriget). Härigenom har trenden för hela perioden 1952—1964 lyfts upp till en hög nivå och flertalet övriga år i perioden ligger under trenden. Tabelluppgifterna för USA återges därför ej i diagram 9.

• Sida 91
•  Original

Totalefterfrågan minus offentlig konsumtion

Botten- Uppgångsår Topp- Nedgångsår är år första övriga första övriga

—l,9 —0.7 0,6 1,7 0,8 —0,9 —2,6 —0,9 —0,4 3,2 1,5 . . —2,8 —l,0 2.5 3.4 —0,1 —4,4 —l,3 —0.8 —0,7 2,1 0,6 —O,8 —l,l 0.6 0,4 1,1 —0,7 —0,9 —2.8 —l,1 1.1 2,9 0,9 .. —4.3 —2,9 1,2 3,3 1.1 —l.6 —2,7 —2,7 0,6 2,9 1,2 —l,9 —2,9 —l,8 1,1 2,7 —0,7 —0,5 —2,4 —4,7 2,0 2,0 —l,2 —0,9 —4,1 —3,3 1,3 2,9 1,4 -0,6 —2,8 1,1 1,2 3,6 0,4 —2,0 —l,7 —l,0 1,5 2,1 —0,4 —0,5 —2,7 —l,6 0,9 2,7 0,4 —1,5

Genomsnittlig

absolut avvikelse

1,5 2,5 1,2 0,9 2,1 2,3 2,2 1,7 2,4 2,6 2,2 1,4

Tabell 10 Efterfrågans trendavvikelser Trendavvikelse för efterfrågan i fasta priseri procent av samma års trendvärde för BNP i fasta priser

USA

1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971

Total efter- frågan

—2,2 1,5 0,7 —0,6 —3,7 —0,7 —l,7 -—3,0 —l ,1 —1,4 —0,3 1,7 3,9 2,6 3.5 2,1 —2,3 —3,4

Lager-

inves- tering

417 0,8 0.4 4,3 os 0.3 —0,1 —0,6 0,1 0,0 —0,1 0.3 0.8 0.3 —O.l 0,1 4,5 4,4

Fast inves- tering

—0,1 1,1 0,8 0,1 —l,2 0,0 4,4 —0.8 4,3 —0,1 0.2 1.1 1,0 —0,1 0.3 0,2 —l.l —0.8

lnves- tering ibygg- nader

0,1 0,8 0,5 —0,2 —0.6 0.2 —0,2 —0,3 0.0 0.2 0,3 0,6 0.1 —0.5 —0.1 —0,2 0,8 —0,1

lnves— tering i maski- ner m. m.

—0.2 0,3 0,3 0.3 —0.6 —0,2 —0.2 —0.5 —0.3 —0,3 —0.1 0,5 0,9 0,4 0,4 0,4 —0.3 —0,7

Export av varor och tjänster

—0,2 0,0 0,4 0,5 —0.3 —0,4 —0.1 0.0 0,0 0,0 0,3 0.1 0.0 —0.1 —0.1 —0,] 0,0 —0.3

Privat kon- sum- tion

—0,7 1,2 0,9 0,2 —l ,1 0.1 —0.3 —0.6 —0,5 —0,7 0,0 0,8 1,3 0,5 1.0 0,5 —0,8

—l ,2

Offent- lig konsum- tion

41,4 —l,6 —l ,8 —l _2 ca 4.7 —0,8 —1,0 4,4 —0_6 4,7 —0.6

0.8 2.0 2.3 1,4 0.1 -0.7

• Sida 92
•  Original

Total Lager- Fast lnves- Inves- Export Privat Offent- efter- inves- inves- tering tering av varor kon— lig frågan tering tering i bygg- i maski- och sum- konsum-

nader ner m. m. tjänster tion tion

l972 -l,6 —0,2 0,1 0,5 —0,4 —0,3 —0,2 —l,0 1973 —0,4 0,3 0,4 0,3 0,1 0,5 0,0 —l ,6 Kanada 1954 —6,9 —l ,4 —2,9 -2,1 —0,8 -0,3 —l ,8 0,0 1955 0,0 0,6 —l .9 —l ,3 —0,6 0,3 0,0 0,0 1956 7,8 2,6 2,6 1,3 1,3 0,9 1,4 0,4 1957 4,1 —0,1 3,4 2,1 1,3 0,3 0,7 —0,3 1958 —0,8 —l,6 1,7 2.1 —0.4 —0,6 0,1 0.0 1959 0,4 0,3 0,5 0,6 —0,1 —0,7 0.5 —0.3 1960 —l,6 0,1 —0,7 —0,7 0,0 —0,7 —0,1 —0,2 1961 —3,0 —0,8 —l,3 —0,7 —0,6 —0,2 —0.7 0,2 1962 —1 ,3 -O,l —l ,2 —0,5 —0,7 —0_4 —O,3 0,4 1963 —2,2 —0,1 —l ,4 —0,7 —0.7 —0,5 —0.4 0,0 1964 -0,7 —0,3 0,1 0,2 —0,1 0,0 0,1 —0,5 1965 1,2 1,1 1,3 0,8 0,5 -O,8 0,6 —0,6 1966 3,6 0,9 2,5 1,0 1,4 0,0 0,6 —0,1 1967 1,1 —l,0 1,1 0,1 1,0 0,4 0,4 0,1 1968 1,4 —0,2 0,0 0,0 0,0 1,0 0.3 0.4 1969 2,2 0,9 —0,2 —0,2 0,0 1,0 0,0 0,0 1970 —2,6 —l ,2 —l .2 —0,8 —0,4 1,0 —l .5 0.7 1971 —2,4 —O,9 —0,8 —0,1 —0,7 0,3 -l ,1 0,4 1972 —l,l —0,5 —0_7 —0,l —0_6 0,0 —0.3 —O,l 1973 1,5 0,1 0,3 0,1 0,2 0,4 1.1 —0.5 Japan 1956 4,0 0,3 1,1 . . . . —0.2 1.9 0,8 1957 2,8 1,4 1,1 .. .. —0.1 0,3 —0,1 1958 —4.6 -l,8 —2,0 . . . . —0,4 —0,7 —0,2 1959 —5,0 —0,9 —2,8 . . . . —0,3 —l ,4 —0,3 1960 —l,6 —0,5 0,0 . . . . 0.0 —0,7 —0.4 1961 4,2 3,3 2,8 . . . . —0,4 —0,9 —0,3 1962 —0,9 —l ,9 1,2 . . . . 0,0 —0,5 —0,1 1963 —0,5 —0,1 —0,5 . . . . —0,3 0,1 0,3 1964 2,2 0,4 —0,1 . . . . 0.5 1.6 0,4 1965 —2,8 —l,2 —l,2 . . . . 0.2 —0.7 0,1 1966 —3,5 —0,7 —2,0 . . . . 0,1 4,0 0,0 1967 —O,5 1,5 —l,1 . . . . —0,6 —0,3 —0,1 1968 2,1 1,1 0,9 . . . . 0,0 0,2 —0,1 1969 2,5 —0,3 1,8 . . . . 0,4 0,7 —0,2 1970 3,8 1,3 1,7 . . . . 0.5 0.3 —0,2 1971 —0,1 —0.8 0,3 . . .. 0.8 —0.3 —0,1 1972 —2,1 —1,1 —l_0 .. .. —0,1 0,1 0,1 1973 —1.4 0,2 —0,8 . . . . —0.9 0,0 0,3 Storbritannien 1954 0,3 —O,6 0,1 0.4 —0.3 —0,3 0,2 1,0 1955 1.8 0.4 0,1 0,2 0,0 0,0 1,0 0.3 1956 0,2 0,1 0,0 0,0 0,0 0,3 —0,3 —O,l 1957 —0,8 0,1 0,0 —0,3 0,3 0,2 —0,8 —0,5 1958 —3.0 —0.5 -0,7 —0,7 0,0 0,0 —l,0 —1.0 1959 —1 ,6 —O,l —-0,4 —0,4 0.0 —0.3 —0.1 —0.7

• Sida 93
•  Original

Total Lager- Fast Inves- lnves- Export Privat Offent- efter— inves- inves- tering tering av varor kon- lig frågan tering tering i bygg— i maski- och sum- konsum-

nader ner m. m. tjänster tion tion

1960 1,9 1,4 0,3 0,0 0,3 0,1 0,6 —0,4 1961 1,6 0,3 1,0 0.5 0.5 0,1 0.2 0,1 1962 —0,7 —0.7 0.0 0.3 —0,3 —0.2 —0,4 0,5 1963 —0,9 —0.4 —l,2 —0,7 —0,5 0,1 0.7 —0,1 1964 2,5 1,3 0.6 0.4 0,2 —0,3 l ,] —0.2 1965 1,1 0,5 0,6 0,4 0,2 —0.5 0.5 —0,1 1966 —0,1 0,0 0,3 0,1 0,2 —0,8 0,1 0,1 1967 —0,1 —0,1 0,9 0.5 0.4 —l.5 —0.2 0,7 1968 1,1 0,3 1,0 0,7 0.4 —0.4 —0.2 0,4 1969 —0,9 0,1 0,4 0,3 0.1 0.4 —l,5 —0,4 1970 —1 ,7 0,1 0,1 —0,1 0,2 0,1 -l.5 —0.5 1971 —2,2 —0,6 —0,5 —0,2 —0.3 0,5 —l .3 —0.3 1972 —0,8 —0,8 —0,7 —O.2 —0,5 —0.1 0,8 0,1 1973 3.3 0,5 —0.6 —0.7 0,0 0,8 2,2 0,4 Frankrike 1954 —0,2 0,2 —0,1 0,1 —0,2 1,0 —0,7_ —0,9 1955 0,1 —0,5 0,3 0,3 0,0 10 0.1 —l,3 1956 1,1 0,5 0.0 —0,1 0,1 —0,8 1,2 0,4 1957 1,7 0,0 0.1 —0.2 0,3 —0.9 1,9 0,9 1958 —2.1 0,0 —0,8 —0,6 —0,3 —l .2 0.0 0,0 1959 —2,7 —0.2 0.0 0,2 —0,2 —0,5 —l .9 —0.5 1960 —0,1 1,1 —O,3 —0,1 —0,2 0,8 —l .5 —0,3 1961 0.1 —0,5 0,3 0,2 0,1 0.6 —0.4 0,0 1962 0.7 0,4 —0_7 —0,8 0,1 1,1 —0,3 0,3 1963 0.6 0,1 —O,7 —0,8 0,1 0,6 0,6 0,0 1964 1.5 0,2 0,6 0,4 0,2 0,0 0,7 0,0 1965 —0,7 —l ,1 0.4 0,8 —0,3 0,0 0,1 —O,l 1966 —0.6 —0,1 0,6 0,7 —0.1 —0,5 —0,3 —0,3 1967 —1 .8 —0,4 0,2 0,6 —0,3 —l ,l —0_3 —0.2 1968 —2,5 0,1 —0.4 0,0 —0,4 —1.5 —0,8 —0,1 1969 0,8 1.2 0,4 0,1 0,4 —0,8 —0,2 0,1 1970 0,5 0,4 0,2 0,1 0,2 0,2 —0,4 0,1 1971 —O,l —0_7 —0,1 —0,5 0,3 0,6 —0.1 0,2 1972 0.4 —0,3 —0,2 —0,7 0,3 0,6 0.2 0.0 1973 1,2 0,2 —0,4 0.2 —0.4 0,9 0,6 0,0

Västtyskland

1954 —1.6 —O,l —0.6 —0,3 —0,3 0,1 —1,0 0,0 1955 3.5 0,6 1,9 0,7 1,2 0,4 0,5 0,0 1956 3.3 —0,1 1,9 0,9 1,0 0,6 1,3 —0,7 1957 1,8 0,3 —0,1 0,0 —0,1 1,0 1 0,8 —0,6 1958 —2,2 —0,2 —1 ,1 —0,6 —0,5 —0,5 -—0.3 0,0 1959 —1.9 —0,2 —0,5 —0,1 -0,3 —0,7 —l .0 0,8 1960 0,4 1,0 —0,9 —0,7 —0.2 1,9 —O.7 —0,9 1961 1.1 0,2 0,2 —0,3 0,5 0,7 0,3 —0,2 1962 0.7 —0.5 0,4 —0,1 0,5 -0,4 0.6 0.6 1963 —1.0 —1.0 —0,2 —0.2 0,1 —0.7 0,0 09 1964 1.2 —0,3 1,6 1.2 0.3 —0,6 0,2 0,3 1965 2,8 0,7 1,5 1,1 0,4 —l .0 1.2 0.3 1966 —0,2 —0,7 0.5 0.9 —0.4 —0,8 0,6 0,1 1967 —7.1 —l .7 —2.8 —0.8 —2.0 —1,1 —1,5 0,0

• Sida 94
•  Original

Total Lager- Fast lnves- lnves- Export Privat Offent- efter- inves- inves- tering tering av varor kon- lig frågan tering tering i bygg- i maski- och sum- konsum- nader ner m. m. tjänster tion tion

1968 —3,9 0,9 —2,1 -0,5 —l,6 —0,3 —2.0 —O,6 1969 0,7 1,6 —0,4 —0,5 0,1 0,4 —0.5 —0.5 1970 3,3 1,3 1,2 —0,1 1,3 0,4 07 —0.3 1971 1,6 —0,7 1,1 0,0 1,2 -0,1 1,2 0,1 1972 0,0 -0,7 0,4 0,3 0.2 —0.3 0.4 0.2 1973 0,9 0,0 —0,5 —0,2 —0,3 1,8 —0.5 0.1

Nederländerna

1954 0,4 1,1 —l,l 0,0 -l,l 0,3 —0,2 0,2 1955 2,8 —0.1 0,7 0,3 0,4 0,7 1,1 0,5 1956 4,6 0.0 1,9 0,5 1,4 —0,8 2,7 0,8 1957 1,6 0,3 1,7 0,4 1,3 —0,8 0,1 0,3 1958 —8,0 —l ,6 —2,4 —0,8 —l ,6 —l ,3 —2,0 —0.8 1959 —5,8 —l.2 —1,3 -0,2 —l,l 0,1 —2,1 —l,3 1960 1.4 1.2 —0,1 —0,2 0,1 2,3 —l,4 —0,7 1961 —0,6 0,7 0,1 —0,3 0,4 0,0 —l ,0 —0,4 1962 —1,1 —O,4 —0.2 —0.6 0,5 —0,3 —0.2 0,0 1963 —1 ,3 —0,9 —1,0 —0,8 —0,2 —l ,2 1.1 0,7 1964 3.2 1,2 0,2 0,2 0,0 1,9 —0,3 0,1 1965 1,5 0,2 0,0 0,1 —0,1 0,7 0,7 —0,1 1966 —2,3 -0,4 0,5 0,3 0,1 —l ,4 —0,6 —0,3 1967 —3,9 —0,8 1,0 1,2 —0,2 —3,1 —0,7 —0,3 1968 —1 ,8 —0,9 2,2 1,8 0,4 —2,4 —0,2 —0,4 1969 1,1 0,9 0,1 0,4 —0,2 —0,7 0,9 —0,1 1970 4,5 1,0 1,1 0,2 0,9 0,0 2,0 0,4 1971 1,9 —0,2 0.4 0.1 0,3 0,5 0,8 0,4 1972 —1,4 —0,6 —1.6 —0,9 —0,7 0,7 —O,2 0,3 1973 —l,5 0,2 —l,5 —1,4 —0,1 1,8 —2,0 0,0 Belgien 1954 0,1 0,2 0,9 0,8 0,1 —0,4 —0,7 0,4 1955 2.3 —0,7 0,4 0,0 0,4 1,3 1,4 —0,3 1956 3,7 0,4 1,2 0,6 0,6 1,8 0,8 -0,5 1957 1,6 0,8 —0,3 —0,2 —0,1 0,4 1,3 —0,7 1958 —5,3 —O.4 —2,5 —l,7 —0,8 —l,2 -l,0 —0,3 1959 —4,4 0.3 —1,7 —0,7 —l,0 —l,4 —1.6 —0,1 1960 —0,7 —0,6 —0,1 0,1 —0,2 —0.5 0.1 0,2 1961 1,4 0,3 1,0 0,7 0,3 0,4 —0.3 0,0 1962 2,9 —0,1 1,4 0,6 0,8 0,6 0,6 0,6 1963 —0,1 —0.5 —1,1 —l ,0 —0,1 0,2 0,9 0,4 1964 2,3 0,8 . 0,8 1,1 —0,3 0,6 —0,2 0,3 1965 0,4 —O,3 0.7 0,8 —0,1 —0,2 —0,3 0,3 1966 -1,7 0,0 1,3 0,8 0,5 -2,2 —1,2 0,2 1967 —4,4 —0,4 0,9 0,7 0,2 —3,1 —2,0 0,2 1968 —3,5 —0.2 —0,4 —0,2 —0,2 —l ,7 —l .3 0,0 1969 0,3 0,7 -0,2 —0,3 0,1 0,2 —0,6 0,1 1970 1,1 0,4 0,8 0,3 0,5 0,6 —0,5 —0,2 1971 —0,9 0,1 —0,6 —0,3 —0,3 —0,1 —0,l —0,2 1972 —0,3 —0_7 —0.7 —0,3 —0,4 0,3 0,8 —0,1 1973 4,5 0,1 —0,5 —O,5 0,0 2,8 2,4 —0.l

• Sida 95
•  Original

Total Lager- Fast Inves- lnves- Export Privat Offent— efter- inves- inves- tering tering av varor kon- lig frågan tering tering i bygg- i maski- och sum- konsum-

nader ner m. m. tjänster tion tion

Italien 1954 1.4 —0,6 —0.3 —0_5 0,2 0,2 1,7 0,5 1955 1,5 0,5 0,4 0,2 0.2 —0.3 0.8 0,1 1956 0,1 0,1 0,1 —0,2 0,3 —0.4 0,3 0,0 1957 —0,9 —0,2 0,2 0.2 0.0 0,0 —0,6 —0,4 1958 —3,0 —0,2 —0,8 0,2 —l,0 —0,3 —l,6 —0.2 1959 -2,8 —0,1 —0_8 0,2 —l ,0 0,0 —l ,9 —0_2 1960 —0,5 0,5 0,0 0,0 0,1 0,5 —l .5 —0.2 1961 1,8 0,8 0,8 0,0 0,8 0,8 —0,5 —0,1 1962 2,4 0,4 1,2 0,4 0,8 0.6 0.1 0,1 1963 2,8 —0,1 1,2 0,2 1,1 -0,7 2,3 0,2 1964 —l,3 —0.4 —0_l 0,2 —0,3 —0,7 0,0 0,0 1965 -3,7 —0,2 —2.7 —0,8 —l,9 0.3 —l,5 0.0 1966 —2.5 —0,2 —2,5 —l,0 —1,5 0,5 —0,7 0,0 1967 —0,4 0,1 —0,9 —0,3 —0,7 —0,1 0,3 0.0 1968 0,5 —0.8 0,3 0,6 —0,3 0,6 0,1 0,1 1969 2.7 —0,2 1,3 1,6 —0,3 1,0 0,5 0,0 1970 4.0 0.7 1,3 0,9 0.5 0.3 2,0 —0,2 1971 —0,9 —O.5 —0,1 0,3 —0,3 —0,4 0.2 0,0 1972 —0,2 —2.0 —0,6 —O,6 0,0 —0.l —l,1 0,1 1973 —0,2 0,7 0,7 —0.5 ],2 —0,8 —0.6 0,0 Österrike 1954 -5,2 -0,3 —l ,8 —0.8 —1.0 —0,4 —2,1 —0,4 1955 2.3 0,6 2,3 1.2 1,1 —l,4 0,8 —0.3 1956 1,4 —0.2 —0.1 0,3 —0,3 0,8 1,1 -0,1 1957 2.8 —0.2 0.4 0,0 0.3 1.5 0.7 0,5 1958 -0,3 0,0 —0,8 —0,5 —0,3 -0,3 —0,1 0,6 1959 —l.5 —0,3 —1,0 —0,5 —0,4 —0,1 —0,3 0,3 1960 3,1 0,9 0,4 —0,4 0,7 0,5 0,3 0,0 1961 1,8 0,1 1,5 0,7 0,8 0,1 0,1 -0,2 1962 —l.3 —0,9 0,3 0,1 0,2 0,1 0,1 —0,3 1963 —2.1 —0,7 —0_8 —O,3 —0,5 —0,3 0,1 —0,2 1964 0,2 1,1 0,3 0,4 —0,1 —0,4 0,5 0,3 1965 —0,7 —0,3 0,2 0,1 0,1 —0,8 0,4 --0,1 1966 —0.4 0,3 0,8 0.4 0,4 -—l ,8 —0,1 —0,1 1967 -4,8 -0,7 —0_8 —0.3 —0,6 —2,9 —0.6 —0,1 1968 —5,4 —0,1 —l ,4 —0,4 —l _0 —2,6 —l,0 —0,1 1969 4,7 0,6 —2,9 —l ,9 —l .0 —0,7 —l ,6 —0.2 1970 0,8 1,1 —1,6 —l,4 —O,3 1,9 —l,l —0.1 1971 0,9 0,3 0,4 —_0,1 0,5 0,9 —0,2 —0.2 1972 4,1 —2.0 2,6 1,4 1,3 1,7 1,0 0,1 1973 5,3 0.8 1,5 1.4 0.2 1,4 1,2 0,3 Schweiz 1954 1,0 -0,9 0,8 0,6 0,2 —0,4 1,3 0,4 1955 2,3 0,6 0.8 0.7 0,0 0,1 0,9 0,0 1956 4,3 1,2 1,4 0,9 0,6 0,9 1.1 —0.3 1957 2,0 1,1 0,6 0,1 0,5 0.3 —0.3 0.4 1958 —8,6 —2.5 —3,4 —2,5 —0,9 —l ,3 —2_l 0.4 1959 -5,3 —1,1 —2,1 —l.l —0.9 0,0 —l ,9 —0,5 1960 —3,0 0,8 —1.2 —0,4 —0,7 0.1 —1.8 —l,2 1961 2,0 1,6 07 0.6 0.2 0.3 —0.3 —0.4

• Sida 96
•  Original

Total efter-

frågan 1962 2,7 1963 —0.8 1964 1,7 1965 1,2 1966 —O,5 1967 —2,6 1968 —1,8 1969 2,9 Danmark 1954 5,4 1955 —0,9 1956 —3,5 1957 —4,4 1958 —6,6 1959 —1 ,5 1960 0,5 1961 1.0 1962 3,7 1963 -2,7 1964 2,1 1965 2,1 1966 0,0 1967 —0,4 1968 —1 ,9 1969 4,1 1970 2.7 1971 0,5 1972 —0,4 1973 2,0 Svenge 1954 0,8 1955 0,6 1956 0,7 1957 —0,4 1958 —1,6 1959 —0,9 1960 0.9 1961 1,4 1962 —1 ,6 1963 —0,7 1964 1,9 1965 2,5 1966 —0,2 1967 —2,0 1968 —2,1 1969 1,1 1970 4,0 1971 —1 .1 1972 —1 ,9 1973 —1 .6

Lager- inves- tering

0,5 0,2 0,3 —0,3 —0,3 —0.3 —0.2 0,5

0,1 —l ,2 0,0 0,6 —1,8 0,6 1,8 0,0 0,9 —1,5 0,6 1,3 0,0 —0,9 —O,1 0,3 0,6 —0,9 —1,7 0,5

—0,8 0,5 0,3 0,4 —0,6 —1,0 1,0 0,2 —0,3 —0,7 0,6 1,3 0,1 —0,9 —0,6 0,2 1,7 —0,1 —0,9 —1.3

Fast inves- tering

1.3 —0.6 1,3 0,2 415 —l .0 414 0.9

1,6 —0,6 —l ,3 —l ,6 —1,9 -0,2

0,1 0,7 1,1 —1,0

0,7 0,6 0,3 0,8 —0,6

0,9 0,4 0,2 0,7 0,9

1,3 0,0 —0,4 —1.0 —0,3 0,2 0,1 0,4 —0,3 0,0 0,4 0,3 —0,2 —O.2 —O,2 0,1 0,4 —0,5 0,3 0,0

Inves- tering i bygg— nader

0.3 —0,7 1,2 0,2 —0,3 —-0,7 —0,3 0,6

0,9 —0,3 —0,7 —0,7 —l ,2 —0,5 —0,1

0,5 0,4 —0.3

0.2 0.6 0,0 0,7 —0,5

0,7 0,5 0,2 0,6 0.5

0,9 0,3 0,0 —0,6 —0,3 0.3 —0.2 0,0 —0,3 0,0 0,4 0,2 —0,3 —0,1 —0.3 0,0 0,3 -0,2 0,5 0,0

Inves- tering i maski- ner m. m.

0,9 0,1 0,1 0,0 —0,2 —0,3 0.0 0.3

0,7 —0,4 —0,6 —0,8 —0,7

0,3 0,2 0.3 0,7 —0,7

0,5 —0,1

0,3 0,2 —0,1

0,2 0,0 0,0 0,0 0,4

0,5 413 414 —o,4_

0.0 411

0.3 0,4 0,0 411

0.0 0,1 0,1 411

0,1 0,1 0,1 413 412

0,1

Export av varor och tjänster

0,2 0,1 —0,2 0,8 0,0 —1,3 —0_6 1,2

0,1 0,3 419 412 0,4 0,1 0,4 414 419 0,1 0,4 0,5 414 417 413 0,1 413 412 0,2 0,4

415 —0,6 411 0,5 —0,4 414 0,6 0,6 412 412 0,6 0.2 411 413 413 0,4 0,6 413 —l ,0 0,4

Privat kon- sum- tion

0.8 —0,4 0,4 0,5 0,0 —0,3 —0,6 0,4

3,2 0,5 —O,8 —3,0 —2,7 —1,7 —1,3 0,9 2,1 —0,5 0,2 0.1 0.4 0,6 —0_6 2,6 1,0 0,2 —0,2 0,6

0,1 0,4 0,4 —0,3 414 0,1 —0.5 0,7 —0.3 412 0,3 0,7 411 —0.4 415 0.7 0,7 —0,8 415 415

Offent- lig konsum- tion

0,1 —0,1 0.1 0,0 0,1 0,1 —0,1 0,0

0,7 0,2 413 414 419 415 415 —0,4 0,5 0,3 0,2 413 414 412 413 0,0 0,9 1,1 0,5 414

0.5 0,1 0,3 0,1 0,1 0,2 413 415 414 0.5 0,0 0,0 0,0 411 414 413 0,6 0,5 0,1 412

• Sida 97
•  Original

(Nolleffektstudien) Av Maj Nordin

• Sida 98
•  Original

InnehåH 1 Presentation av undersökningen . . . . . . . . . . , , 100 1 Undersökningens syfte . . . . . . . . . . . . . 100 2 Statistiskt underlag, beräkningsmetodik . . . . . . . . . 101 a) Källmaterial . . . . . . . . . . . . . . . . . 101 b) Bearbetning av materialet . . . . . . . . . . . . 101 c) Studerade variabler . . . . . . . . . . . . . . . 102 d) Använda spridningsmått . . . . . . . . . . . . . 103 11 Spridning i lager- och sysse/sättnings/örändririg . . . . . . . 105 1 Spridning i lagerstockens förändring, prisomräknat . . . . . 105 a) Totala lagerstocken . . . . . . . . . . . . 105 b) Lagerstocken av varor i arbete och färdigvaror . . . . . 117 c) Lagerstocken av färdigvaror . . . . . . . . . . . . 121 2 Spridning i sysselsättningsförändringen . . . . _ . . . . 127 a) Inom hela industrin, 1967—1974 . . . . . . . . . . 127 b) Branschvis, 1970—1974 . . . . . . . . . . . . . . 1'30 c) Storleksgrupperat, 1970—1974 . . . . . . . . 130 d) Branschvis och Storleksgrupperat,1970—1974 . . . . . . 131 111 Lagerstödets storlek vid olika hypotetiska effekter av ett lagerstöd 134 utformat på alternativa sätt . . . . . . . . . . . . . 134 ] Nolleffekt . . . . . . . . . . . . . . . . . . 134 a) Begreppet nolleffekt . . . . . . . . . . . . . 135 b) Fem modeller för lagerstödets utformning . . . . . . . 136 c) Lagerstödet utformat enligt modell 1 . . . . . . . . . 138 d) Lagerstödet utformat enligt modell 11 . . . . . . . . 140 e) Lagerstödet utformat enligt modell III . . . . . . . . 141 f) Lagerstödet utformat enligt modell IV . . . . . . . . 142

g) Lagerstödet utformat enligt modell V . . . . 2 Tänkbara effekter på lager och sysselsättning av alternat va 148

lagerstöd 1972. Ett räkneexempel . . . . . . . . . . . 148 a) Förutsättningar för kalkylerna . . . . . . . . . . . 148 b) Lagerstöd enligt modell 1 . . . . . . . . . . . . . 157 e) Lagerstöd enligt modell 11 . . . . . . . . . . . . 157 d) Lagerstöd enligt modell V . . . . . . . . . 157

3 Jämförelse mellan lagerstödsföretag och övriga företag 1972 . 161

• Sida 99
•  Original

IV Slutsatser av undersökningen l 2

&

Undersökningens uppläggning . . . . Spridning i lager- och sysselsättningsförändring

a) Lagerförändring

b) Sysselsättningsförändring . . . . . . c) Spridningens betydelse för lagerstödets utformning Nolleffekten . . . Tänkbara effekter på lager och sysselsättning Lagerstödet 1972

Tabellbilaga

164 164 165 165 166 166 167 168 172

174

• Sida 100
•  Original

1 Presentation av undersökningen

1 Undersökningens syfte

Denna undersökning har i huvudsak två syften. Det ena är att belysa variationen i utveckling av lagerhållning och sysselsättning mellan enskilda företag. Det andra syftet är att visa hur mycket ett lagerstöd (utformat på alternativa sätt) skulle ha kostat staten vid olika hypotetiska effekter på sysselsättning och lagerhållning. Av speciellt intresse är att undersöka kostnaderna för nolleffekten, dvs. samhällets utgifter för lagerökningar i förtag som skulle ha uppfyllt villkoren för lagerstöd utan att ändra sin sysselsättnings- och lagerhållningspolitik under åren ifråga. Vidare skall också kostnaderna för ett lagerstöd vid olika tänkta positiva effekter på lagerhållning och sysselsättning undersökas. Denna problematik är nära förknippad med analysen av variationerna i lagerhållning och sysselsätt- ning.

Ett lagerstöd skall fylla två funktioner: Förmå företagen att upprätthålla sysselsättningen i perioder med vikande efterfrågan samt dra upp lagerhåll- ningen så att leveranskapaciteten är hög vid ett kommande efterfrågeupp- sving. Enligt det resonemang som förts tidigare i utredningen är det lämpligt att sätta in detta i ett sent skede av konjunkturavmattningen dvs. i perioder med för industrin som helhet vikande sysselsättning och minskande eller möjligtvis oförändrad lagerhållning. Är nu utvecklingen av lagerhållning och sysselsättning ide enskilda företagen sinsemellan mycket olikartad, kan man anta, att ett relativt stort antal företag även under sådana perioder har en utveckling av sysselsättning och lagerhållning som berättigar dem till lagerstöd, utan någon motprestation i form av ändrat beteende från företaget. En stor variation i utveckling av lagerhållning och sysselsättning kan alltså tänkas medföra en i denna bemärkelse stor ”fast" utgift för ett lagerstöd.

Om ett lagerstöd är attraktivt för det enskilda företaget avgörs i stor utsträckning av i vilken grad företaget måste modifiera sina sysselsättnings- och/eller lagerhållningsplaner för att erhålla stöd. En stor spridning i sysselsättning och lagerhållning innebär att ett betydande antal företag under en lågkonjunktur har väsentligt starkare negativ utveckling av lagerhållning och/eller sysselsättning än industrin som helhet. En rimlig hypotes kan då vara, att dessa företag kan vara svåra att påverka med ett lagerstöd. Omvänt kan detta uttryckas så: en relativt likartad utveckling av sysselsättning och lagerhållning företagen sinsemellan medför en mindre "fast” kostnad för lagerstöd, samtidigt som möjligheterna till positiv påverkan på lagerhållning

• Sida 101
•  Original

och sysselsättning ökar.

För att kunna utvärdera förutsättningarna att förverkliga målsättningarna med lagerstödet behövs därför statistik, som visar hur företagen i industrin fördelar sig med avseende på sysselsättningsutveckling och lagerutveck- ling.

2 Statistiskt underlag, beräkningsmetodik

2 a Källmaterial

Underlag för framtagning av denna statistik utgörs av finansstatistikens uppgifter för åren 1966—1974. Undersökningen omfattar s.k. identiska företag med minst 20 anställda (åren 1966—1969 företag med minst 50 anställda). Med identiska företag avses företag som mellan två år inte fusionerat eller lagt om räkenskapsår. Undersökningen avser industriföretag exkl. varv.

Tabell I:1 Antal företag i undersökningen

Företag med mer Företag med Företag med mer än 50 anställda 20—49 anställda” än 20 anställda

1967 1 134 1968 1 224 1969 1 162 1970 1 641 1 308 2949 1971 1 690 1 545 3 235 1972 1 607 1 242 2 849 1973 1513 1208 2 721 1974 1 533 1 408 2 941

” Representeras av urval.

2 b Bearbetning av materialet

Statistiska centralbyrån har utfört bearbetningen av detta material och i matrisform framställt tabeller innehållande uppgifter om antal företag, sysselsättningsförändring i antal, lagerförändring i 1 000 kr fördelade efter procentuell lagerstocks- och sysselsättningsförändring. Lagerförändringen redovisas dels för totala lagret, färdigvaror och varor i arbete samt enbart färdigvaror. Separata redovisningar sker för basindustrierna (dvs. gruv-, skogs- och stålindustri), verkstadsindustri exkl. varv samt övrig industri. Företagen indelas vidare i 4 storleksgrupper, nämligen 20—49 anställda, 50—199 anställda, 200—999 anställda, 1 000- anställda. För år 1972 redovisas lagerstödsföretag resp. icke lagerstödsföretag separat.

Vid redovisningen har det inte varit möjligt att ta hänsyn till att vissa företag har brutet räkenskapsår.

• Sida 102
•  Original

Tabe111:2 Fördelningen av antalet anställda samt ingående total lagerstock på industrisektorer och storleksgrupper år 1973

Ingående % Antal % lagerstock anställda (mkr) Basindustri 7 592 31 179 501 26 ' Verkstadsindustri 10 115 42 263 878 38

Ovrig industri 6 489 27 250 256 36 Företag med 20—49 anställda 755 3 37 998 6 50—199 anställda 2 528 10 106 038 13 200—999 anställda 4 487 19 132 598 19 1 000— anställda 16 426 68 417 001 60 Industri exkl. varv 24 196 100 693 635 100

2 c Studerade variabler

Lagerförändring

I finansstatistiken redovisas ingående och utgående lagerstock uppdelad på insatsvaror, varor i arbete och färdigvaror till det lägsta av anskaffningspris och återanskaffningspris efter avdrag för inkurans. Utgående lager år 0 skall vara lika med ingående lager år 1. Lageruppgifterna framtas för färdigvaror, varor i arbete och insatsvaror dels i löpande priser dels i priser gällande vid ingången av året. Med lagerförändring i löpande pris avses här skillnaden mellan utgående och ingående lagerstock, så som de redovisas i fmansstatis- tiken. Den procentuella förändringen av lagerstocken i löpande pris fram- kommer genom att utgående lagerstock divideras med ingående lagerstock. Utgående lagerstock i priser gällande vid ingången av året har framkommit genom att utgående lagerstock räknats ned med en prisindex, vilken mäter prisförändringen under loppet av året. För att denna prisomräkning inte skall bli alltför grov har en finare branschindelning tillämpats. Företagen har klassificerats enligt nedanstående indelning.

SNI 2 Gruvor och mineralbrott 31 Livsmedels-, dryckesvaru- och tobaksindustri 32 Textil-. beklädnads-, läder och lädervaruindustri 33111 Sågverk m. m. 33./.33111 Trävaruindustri exkl. sågverk 34111 Massaindustri 34./.34l 11 Pappers- och pappersvaruindustri, grafisk industri 35 Kemisk industri. petroleum-. gummi- och platsindustri 36 .lord— och stenindustri 37 Järn- och metallverk

38./.3841 Verkstadsindustri exkl. varv 39 Annan tillverkningsindustri

Prisindexar för dessa branscher har framtagits. För lagren av färdigvaror

• Sida 103
•  Original

och varor i arbete har producentprisindex för motsvarande bransch använts. För delbranscherna inom basindustrierna har skett en hopvägning av hemmamarknadsdelen i producentprisindex och exportprisindex enligt handelsstatistiken. Detta beroende på producentprisindex karaktär av note- ringsprisindex, vilket för vissa år kan ge relativt starkt missvisande bild av leveransprisutvecklingen — i synnerhet för basindustrierna. Lagren av insat- svaror har för varje delbransch prisomräknats med en sammanvägd index. Viktsystemet baseras till stor del på SCB:s årliga insatsvarugruppstatistik. De ingående prisindexserierna utgör relevanta delserier ur producentprisindex och importprisindex.

Denna metodik har använts för homogena företag, dvs. företag vars förädlingsvärde till mer än 60 % hänför sig till någon av de ovan uppräknade branscherna. För heterogena företag, som alltså inte går att klassificera efter ovanstående regel har följande metodik använts: Heterogena företag med mindre än 200 anställda har klassificerats som tillhörande den bransch där de har sitt största förädlingsvärde och prisomräkningen har skett enligt samma metod som för homogena företag. För heterogena företag med mer än 200 anställda görs en sammanvägning av prisindex med hjälp av uppgifter om företagets omsättning fördelad på branscher. _

Med lagerförändring i fast pris avses alltså skillnaden mellan utgående lagerstock. prisomräknad på detta sätt, och ingående lagerstock som den redovisas i fmansstatistiken. Den procentuella förändringen av lagerstocken i fast pris framkommer genom division av dessa två storheter.

Sysselsättningsförändring

I finansstatistiken redovisas varje år uppgifter om medelantalet helårsan- ställda. Uppgifterna avser såväl arbetare som förvaltningspersonal. Medelan- talet helårsanställda beräknar företagen på så sätt att summa arbetade timmar under året divideras med ett normalantal timmar för året för en heltidsan- ställd. Sysselsättningsförändring år ] avser alltså här skillnaden mellan medelantalet helårsanställda år I och år 0. Den procentuella förändringen av sysselsättningen år 1 framkommer som en division mellan medelantalet helårsanställda år 1 och år 0. Detta innebär tyvärr en brist i undersökningen, då uppgifterna om lagerförändring för ett företag avser utvecklingen under loppet av året, medan uppgifterna om sysselsättningsutveckling avser medel— antalet helårsanställda under två på varandra följande år.

2 d Använda spridningsmått

Spridningen har undersökts för variablerna procentuell förändring av lager- stocken i fasta priser resp. procentuell förändring av sysselsättningen. För att kartlägga denna spridning har 5. k. percentiler beräknats för varje år. Följande percentiler har framtagits.

P15 = femtonde percentilen P25 = nedre kvartil P50 = median P75 =övre kvartil Pg5 = åttiofemte percentilen

• Sida 104
•  Original

Med Pg5 avses det procentuella förändringstal, vilket delar in företagen så, att 85 % av företagen redovisar en procentuell förändring understigande detta tal, och 15 % av företagen redovisar en procentuell förändring större än detta tal. På motsvarande sätt framtas de övriga percentilerna. P50 överens- stämmer definitionsmässigt med medianen, dvs. det procentuella föränd- ringstal, vilket delar in företagen så, att ena hälften av företagen redovisar en procentuell förändring överstigande detta tal och andra hälften redovisar en procentuell förändring mindre än detta tal. Hälften av företagen redovisar alltså procentuella förändringstal mellan värdena för P25 (= nedre kvartilen) och P75 (= övre kvartilen). 70 % av företagen redovisar procentuella föränd- ringstal mellan värdena för P15 och P85.

Vidare har den s. k. variationsvidden beräknats dvs. halva skillnaden mellan övre och nedre kvartil.

Variationsvidd : &

• Sida 105
•  Original

11 Spridning i lager- och sysselsättningsförändring

1 Lagerförändringens spridning

1 a Totala lagerstocken

Låt oss först betrakta företagens sammanlagda förändringar av totala lagret inom industri exkl. varv. Av diagram 1 framgår lagerförändringen åren 1967—1974 för företag med mer än 50 anställda. Lagerförändringen är här för varje företag korrigerad för prisförändringen under loppet av respektive år, med andra ord lagerförändringen är uttryckt i priser vid ingången av respektive år. Däremot är lagerförändringarna inte omräknade till ett visst års prisnivå (dvs. de är inte fastprisberäknade). Dessutom omfattar de för respektive år olika antal företag. Serien över lagerförändringarna är alltså inte jämförbar mellan de olika åren, men den ger ändå en relativt god bild av lagervolymförändringarnas riktning och inbördes storlek. Om vi i stället väljer att addera företagens ingående lagerstockar (för totala lagret) och till denna summa lägger den sammanlagda lagerförändringen, korrigerad för prisförändringen under loppet av året, erhåller vi summa utgående lagerstock i priser vid ingången av året. Vi kan då mäta lagerförändringen som kvoten mellan utgående och ingående lagerstock.

Vi får då en mellan de olika åren jämförbar serie. Diagram 2 visar procentuella förändringen mellan utgående och ingående lagerstock åren 1967—1974. Diagram 2 bekräftar intrycket från digram 1. 1967—1969 minskade lagren i successivt allt snabbare takt. 1970 skedde ett kraftigt omslag och en stark lagerökning ägde rum — den största under perioden. Under 1971 fortsatte lagren att öka — men i mycket svagare takt än 1970. Vid utgången av 1971 ansåg en mycket stor del av industriföretagen att lagren var alltför storai förhållande till produktionsnivån. Under 1972 reducerades lagren väsentligt och under 1973 accentuerades minskningarna ytterligare i samband med ett starkt efterfrågeuppsving utomlands. Vid slutet av 1973 bedömdes lagren av många företag som små, och under 1974 skedde en snabb uppbyggnad av lagren.

Vi har nu resonerat om företagens sammanlagda lagerförändringar. Vi kan kalla detta för nettolagerförändringen. Men exempelvis en nettolagerminsk- ning kanju åstadkommas på många sätt. Man kan tänka sig att praktiskt taget samtliga företag har en liten lagerminskning. Man kan också tänka sig att hälften av företagen minskar sina lager och andra hälften har växande lager, men att summan av alla företagens lagerförändringar blir negativ. Vi vill

• Sida 106
•  Original

Diagram ] . Lager/öland— ring uttryck! i mil/'. kr. Totala lagret, prisomräk- nat. Industri exkl. varv. Företag med mer än 50 anställda.

Diagram 2. Procentue/I förändring mel/an utgåen— de och ingående lager- stock Totala lagret, prisomräk- nat. Industri exkl. varv. Företag med mer än 50 anställda.

2 000 1 600

1 200 800 400

0

"400

800 ' 1 200 —1 600 *2000

| 1 l 1

67 68 69 70* 71 72 73 74

67 68 69 70 71 72 73 74

• Sida 107
•  Original

alltså undersöka variationen hos de enskilda företagens lagerförändringar.

Här har vi mätt lagerförändringen som kvoten mellan utgående och ingående lagerstock och uttryckt detta som procentuell förändring av lager- stocken. Detta för att få jämförbarhet mellan företag av olika storlek och därmed olika storlek på lagerstocken. Att undersöka variationen av den absoluta lagerförändringen mätt i kronor skulle endast ge till resultat att stora företag har stora lagerförändringar och småföretag har små lagerförändringar. Att mäta variationen hos den procentuella förändringen av lagerstocken innebär en absolut gräns för variationen nedåt. Lagren kan ju inte minska med mer än 100 % , dvs. tömmas helt. För variationen uppåt finns teoretiskt sett inte någon övre gräns. Om den ingående lagerstocken av någon anledning är extremt liten, kanske nära noll, blir naturligtvis följden mycket höga tal för den procentuella utvecklingen av lagerstocken — trots att lagerförändringen mätt i kronor inte nödvändigtvis behöver vara uppseende- väckande stor.

För att kartlägga spridningen har 5. k. percentiler för lagerstocksföränd- ringen beräknats. I tabellbilagan längst bak redovisas samtliga värden för de olika percentilerna åren 1967—1974. Materialet finns branschindelat och storleksgrupperat för åren 1970—1974.

I diagram 3 på sid. 108 visas värdena för de olika percentilerna under åren 1967—1974, sammanbundna till kurvor. Den mittersta kurvan (PSO) visar alltså medianerna för åren 1967—1974. Det streckade området avgränsas av de övre och nedre kvartilerna (P75 resp. P25), och visar alltså det variationsom- råde inom vilket hälften av företagen befinner sig. Vill vi få med 70 % av företagen, får vi gå ut till de yttersta linjerna i diagrammet, dvs. detta variationsområde begränsas av kurvorna för (P75 och P15).

År 1967 var alltså medianvärdet + 1 1/2 % , dvs. hälften av företagen ökade totala lagerstocken med mer än 1 1/2 %. Den andra hälften av företagen minskade antingen lagerstocken eller ökade denna med mindre än 1 1/2 %. Hälften av företagen hade lagerstocksförändringar på mellan —11 % (=P25) och + 15 % (=P75). En fjärdedel av företagen hade lagerökningar på mer än 15 % och en fjärdedel av företagen hade lagerminskningar på mer än —11 %. År 1967 hade vidare 70 % av företagen lagerstocksförändringar på mellan ca -17 % (=P15) och +24 % =P75). 15 % av företagen hade lagerökningar på mer än 24 % och de resterande företagen hade lagerminskningar på mer än —17 %. Av diagrammet framgår att de övre och nedre gränserna för variationsområdena tämligen väl följer kurvan för medianerna. Som vi antog tidigare är variationen uppåt väsentligt större än nedåt. Vi ser också att gränserna för variationsområdet ökar mycket kraftigt, då vi utvidgar från 50 % av företagen till 70 % av företagen.

Grovt uttryckt kan vi säga, att hälften av företagen under perioden 1967—1974 hade årliga lagerstocksförändringar på i genomsnitt mellan —10 % och +20 %. 70 % av företagen återfanns inom området—20 % och +30 %. De övre och nedre gränserna för variationsområdet parallellförsköts emellertid uppåt och nedåt i stor utsträckning. Dessa förskjutningar samvarierade med nettolagerförändringen.

Tabell 1111 visar variationsvidden år 1967—1974, dvs. halva skillnaden mellan de övre och nedre kvartilerna. (För en närmare beskrivning hänvisas till kap. 1, avsnitt 2 d, sid. 103).

• Sida 108
•  Original

* Pso Medion

Pas För 70 %

Voriotionsomröde av företagen

för 50 %

P75 . q . Voriotionsomrode st av företa gen

PIS

%

Diagram 3. Variationsom- räden för procentuell jör- ändring av lagerstock Totala lagret, prisomräk— nat. Industri exkl. varv. Företag med mer än 50 anställda. 67 68 69 70 71 72 73 74

• Sida 109
•  Original

P Tabell II:] Variationsvidd =& Procentenheter

2 1967 13 1971 15 1968 12 1972 15 1969 13 1973 16 1970 16 1974 19

Variationsvidden är som störst 1970 och 1974, dvs. de år som lagren ökat kraftigast. Om vi återgår till att betrakta diagram 3, ser vi att detta till största delen beror på att den övre gränsen för variationsområdet kraftigt förskjuts uppåt — betydligt mer än den nedre gränsen. Detta sammanhänger antagligen med utvecklingen av lagren de närmast föregående åren. 1968 och 1969 liksom 1972 och 1973 minskade lagerstocken. Man kan då anta att vid ingången av 1970 respektive 1974 var lagerstockarna i många företag ovanligt små. Detta bekräftas också av företagens omdömen om lagerstockarna vid dessa tidpunkter i konjunkturbarometern. Vi får då som ett resultat av lagerökningen många företag med stora procentuella förändringar av lager- stocken. Vän att notera är också att variationsvidden, förutom de konjunk- turberoende växlingarna, också visar en trendmässig ökning under loppet av perioden.

Vi har nu berört företag med fler än 50 anställda. Lagerstockarna inom industrin är emellertid till mycket stor del koncentrerade till de största företagen. Materialet finns storleksfördelat från år 1970 och omfattar från och med 1970 även företag i storleksgruppen 20—49 anställda. Drygt hälften av företagen hade under åren 1970—1974 mer än 50 anställda. Företag med mer än 50 anställda hade samtidigt ca 95 % av de samlade lagerstockarna. Drygt 10 % av företagen hade mellan 200—999 anställda och ca 20 % av lagerstock- arna. Omkring 5 % av företagen hade mer än 1 000 anställda och inom dessa företag återfinner vi närmare 70 % av industrins Iagerstockar. I diagram 4 och 5 på sid. 110 och 111 ser vi på samma sätt som i diagram 3 dels medianerna. dels variationsområdet för hälften av respektive 70 % av företagen. Vi ser här att de övre gränserna för variationsområdet för de flesta år ligger betydligt lägre i diagram 5 än i diagram 4, dvs. de större företagen är inte alls lika benägna för dramatiska lagerökningar som de mindre. Vi ser också att hos företag med mer än 1 000 anställda ligger de övre gränserna i sin tur lägre än hos företag med 200—999 anställda. De nedre gränserna ligger för de flesta år något högre i diagram 5 än i diagram 4. Ett undantag utgör dock 1973, det år som lagren reducerades mest. Då hade de större företagen ungefär samma gräns för variationsområdet nedåt som de mindre.

Tabell II:2 visar variationsvidden för de större företagen.

• Sida 110
•  Original

Företag med % Företag med

20—49 anställda 70 _ 50—199 anställda

65 60 55

50 Pas

45 40 35 Nix z/1 P75 30 |:75

”& / 25 .

20 —.———-— l; 1 5

10

Diagram 4. Varia tionsom - ra'den för procentuell for- ändring av lagerstock. Totala lagret, prisomräk- nat. Industri exkl. varv.

70 71 72 73 74

• Sida 111
•  Original

% Företag med % Företag med 45 200—999 anställda 45 1 000— anställda 40 Pas 40 35 35 30 30 25 P75 25 20 20 15 15 10 10 P50 5 i 5 ⁰ I'll]! ""I'll" '" 0 _. || || -. ,10 P25 __ 1 0 -15 —15 ._20 P15 __20 —25 '25 _30 __30 _

Diagram 5. Variationsom- råden _lör procentuell för-

I ändring av lagerstock ' U—J—J—l—J Totala lagret, prisomräk-

70 71 72 73 74 70 71 72 73 74 nat. Industri exkl. varv. P Tabell II:2 Variationsvidd = 755,25 Procentenheter Företag med Företag med 200—999 anställda 1 000— anställda 1970 17 10 1971 14 12 1972 12 9 1973 15 12 1974 18 12

Om vi jämför med tabell 1, ser vi att variationsområdet krymperju större företagen i gruppen blir. De större företagen har alltså en mer likartad lagerutveckling inbördes än de mindre. Samtidigt är förskjutningarna av variationsområdet mellan de olika åren betydligt mer markerade för de största

• Sida 112
•  Original

företagen. Variationsområdet är dock även för de större företagen relativt stort. Ett typiskt lagerökningsår som 1974 har alltså en fjärdedel av företagen med mer än 1000 anställda lagerminskningar på mer än 8 %. 15 % av företagen reducerar sina lager med mer än 16 %.

En viss del av spridningen i lagerutvecklingen för industrin är naturligtvis beroende på att de olika faserna i konjunkturförloppet inträder med en viss tidsförskjutning mellan olika industribranscher. En del av den oenhetliga lagerutvecklingen går alltså att förklara med att industribranscherna befinner sig i olika faser av lagerutvecklingen. Diagram 6 på sid. 113 visar nettolager- utvecklingen 1970—1974 för industri exkl. varv, basindustrier, verks- tadsindustri exkl. varv samt övrig industri. Lagerökningen 1970 var starkast inom verkstadsindustrin. Lagerökningen tilltog 1971 inom basindustrierna, medan den avtog inom verkstadsindustrin och övrig industri. Reduceringen av industrins lagerstockar 1972 var helt hänförlig till verkstadsindustri och övrig industri, medan basindustriernas lagerstockar var oförändrade. Den starka neddragningen av lagren under 1973 härrörde däremot till största delen från basindustrierna. Under 1974 ökade basindustriernas lager relativt obetydligt, medan framför allt verkstadsindustrin men även övrigindustrins lagerstockar sköt i höjden. Vissa skillnader i lagerutvecklingen under åren för de tre industrisektorerna kan vi alltså konstatera. Skillnaderna är dock inte alltför påfallande och utgörs till största delen av varierande styrka i lagerförändringen. Inte under något år förelåg en direkt motsatt utveckling av lagren mellan de tre industrisektorerna. Vi skulle säkerligen få ett mer markant utslag vid en mer långtgående indelning av industrin. De tre industrisektorerna inrymmer nämligen delbranscher med mycket skiftande lagerutveckling.

Av diagrammet framgår också, att det är basindustrierna som svarar för de starkaste lagerförändringarna, medan övrigindustrin har en väsentligt lugna- re utveckling av sin lagerstock. Detta är ett väntat resultat med tanke på karaktären av dessa industrisektorers produkter. Inom övrigindustrin är möjligheterna att variera lagrens omsättningshastighet starkt begränsade (exempelvis för livsmedelsindustrin och beklädnadsindustrin).

Diagram 7 visar variationsområdet för de tre industrisektorerna. (Diagram 7—9 återfinns på sid 114—116.) Diagram 8 och 9 visar variationsområdet för företag med 200—999 anställda och med mer än 1 000 anställda, totalt och för de tre industrisektorerna. Några stora skillnader i variationsområdets storlek mellan de tre industrisektorerna föreligger inte genomsnittligt sett under perioden 1970—1974. Bland företag med 200—999 anställda har dock basin- dustrierna större variationsområde än verkstadsindustrin och övrig industri. Vidare är variationsområdet för basindustrierna betydligt mer växlande i storlek mellan åren än för verkstadsindustrin och övrigindustrin.

Låt oss betrakta 1973 — det år då de största skillnaderna i nettolagerutveck- ling förelåg. Nedanstående tabell visar variationsvidden hos de största företagen detta år.

• Sida 113
•  Original

SOU 1979:38P Tabell Ilz3 Variationsvidd = 75523 Procentenheter Industri Bas- Verkstads- Övrig exkl. varv industri industri industri exkl. varv Företag med 200—999 anställda 15 15 13 14 Företag med 1 000— anställda 12 10 10 11

() . Å) Industri exkl. varv

% Verkstadsindustri % Övrig industri exkl. varv

L__J___1___1___L__J L__J___l___L__l___

70 717 72 73 74 70 71 727737 74

Diagram 6. Procentuel/ förändring mellan utga'en- de och ingående lager- stock. Totala lagret, prisomräk— nat. Företag med mer än 20 anställda.

• Sida 114
•  Original

Vi ser i tabell 1113 att variationsområdet för hela industrin är något större än för de tre industrisektorerna var och en för sig, dvs. en viss del av spridningen för industrin kan förklaras med olikheter i lagerutvecklingen mellan de tre industrisektorerna. Någon större reducering av spridningen är det dock inte fråga om ens under detta år.

%

%

Industri exkl. varv Basindustri

60 60 50 50 40 40 30 30

²⁰ 20 |

” ”) || 0 0 I1i -10 -—10 #20 ——20 '30 ** 30 —40 " 40

% Verkstadsindustri exkl. varv % Övrig industri 60 60 50 — 50 40 — 40 30 30 20 20 10 10 O 0 "10 --10 —20 =20 Diagram 7. Variationsom- '30 ”30 råden för procentuell jör- ändring av lagerstock. Totala lagret, prisomräk- nat. Företag med mer än 20 anställda. 70 71 72 73 74 70 71 72 73 74

• Sida 115
•  Original

% % . 70 Industri exkl. varv 70 Basmdustri

60 50 40 — 30 20

Övrig industri

Diagram 8. Variationsom- råden för procentuell jör— ändring av lagerstock. Totala lagret, prisomräk— nat. Företag med 200—999 70 71 72 73 74 70 71 72 73 74 anställda

• Sida 116
•  Original

Diagram 9. Variationsom- råden for procentuell jör- ändring av lagerstock. Totala lagret, prisomräk- nat. Företag med 1000— anställda.

% Industri exkl. varv % Basindustri 50 50

% Verkstadsindustri exkl. varv % Övrig industri 40 — 40 30 — I 30 Pas 20 20 P75 10 10 | 0 | . || | . Pso ' _10 -10 "III”” P25 ' P15 "20 20 -—30 30

1_l_1_..l_.l_l L_|_L_1_Ll

70 71 72 73 74 70 71 72 73 74

• Sida 117
•  Original

1 b Lagerstocken av varor i arbete och,/Eirdigvaror

Låt oss först betrakta nettolagerförändringen av varori arbete och färdigvaror. Tabell 4 visar denna för perioden 1970—1974 för hela industrin och de tre industrisektorerna.

Tabell II:4 Lagerförändring av varor i arbete + färdigvaror. Prisomräknat till prisnivå vid ingången av respektive år

Företag med mer än 20 anställda. Milj. kr

Bas- Verkstads- Övrig Industri industri industri industri exkl. varv exkl. varv 1970 594 826 204 1 624 1971 656 393 151 1 200 1972 138 —330 —259 — 451 1973 —1 321 —430 —140 —1 891 1974 39 638 139 816

Utvecklingen är mycket lik nettolagerförändringen för totala lagret. Den starkaste lageruppbyggnaden ägde rum 1970, främst då inom verkstadsindu- strin och basindustrierna. Lageruppbyggnaden 1971 blev väsentligt lägre än 1970. 1972 minskade industrins lagerstockar, hänförligt till verkstadsindustri och övrig industri. Den starka reduceringen av industrins lagerstockar 1973 skedde framför allt inom basindustrierna, medan minskningarna inom verkstadsindustrin och övrigindustrin var ganska måttliga. 1974 skedde ett omslag i lagerutvecklingen, och lagren började åter växa, framför allt då inom verkstadsindustrin.

Liksom för totala lagerstocken är det basindustrierna som svarar för de starkaste förändringarna, medan övrigindustrin har en väsentligt lugnare utveckling av sin lagerstock.

Diagram 10 visar variationsområdet för lagerstocken av varor i arbete och färdigvaror åren 1967—1974 för företag med mer än 50 anställda. (Diagram 10—12 återfinns på sid. 118—120.) Diagram 11 och 12 visar variationsområdet för företag med 200—999 anställda och med mer än 1 000 anställda, totalt och för de tre industrisektorerna. Vi ser att variationsområdet är väsentligt större än för totala lagerstocken (jämför diagram 3 och 5 på sid. 108 och 111). Med tanke på finansiella restriktioner och fysiskt lagringsutrymme är det rimligt att företagens totala lagerstockar inte kan varieras i samma utsträckning som delar av denna. Detta har givetvis en del konsekvenser för ett lagerstöd som enbart gäller färdigvaror och varor i arbete. Företagen får då ett visst spelutrymme vid avvägningen av lagerhållning av insatsvaror respektive färdigvaror och varor i arbete. Av diagrammen framgår också, hur variations- området krymper, om urvalet begränsas till de största företagen. Storföreta- gens lagerbeteende varierar ändå inom tämligen vida marginaler— variations- området för hälften av storföretagen inom industrin är ganska konstant ca 30 procentenheter under dessa år. Vill vi få med 70 % av storföretagen, finner vi dem inom ett område av drygt 50 procentenheter. '

Verkstadsindustrins storföretag har genomgående det minsta variations-

• Sida 118
•  Original

Diagram IO. Variations- ornräden för procentuell förändring av lagerstock. Varor i arbete och färdig- varor, prisomräknat. In- dustri exkl. varv. Företag med mer än 50 anställ- dal

1P85>80 % år1974

området — dvs. uppvisar det mest enhetliga beteendet. Förklaringen är antagligen till stor del att med denna grova branschindelning inryms inom basindustrierna och övrigindustrin delbranscher med som helhet mer skif— tandelagennveckhng äninoniverkmadändusunr Uppdehnngen påindu- strisektorer ger dock inte någon reducering av variationsområdet i den ineningen an debekunerna har nnndre vadadonsonnåde än industnn totalt.

% 75 70 65

60 55 50

45 40 35 30 25 20

15

—20 —25

—30

67 68 69 70 71 72 73 74

• Sida 119
•  Original

% 70

60 50

40 30 20

10 0 10

20 30 .40

Industri exkl. varv

Verkstadsindustri

exkl. varv

72 73 74

70 71

60

50 40 30

20 10

—10 —20

Basindustri

*1 I I

Övrig industri

_,

LLA—1.4

70 71

Pas

P75

Pso

P25 P15

72 73 74

Diagram ] I. Variations- områden för procentuell

förändring av lagerstock.

Varor i arbete och färdig- varor, prisomräknat. Fö- retag med 200—999 an- ställda

lP85>80 % år 1971.

• Sida 120
•  Original

Diagram 12. Variations- områden för procentuell förändring av lagerstock.

Varor i arbete och färdig- varor. prisomräknat. Fö- retag med mer än I 000 anställda.

Industri

Verkstadsindustri exkl. varv

exkl. varv

"fill-11 '

1_l_1_l_l__l

70 71 72 73 74

Basindusstri

"20

30 "40 * 50

% Övrig indlustri 60

50 P” 40

30 P75

20 10

1 P 0 Illllllllt || _ all 50

-10 1i PM -20 | ' P... -30_

LL_.L._1_.1__1

70 "71 72 73 74

• Sida 121
•  Original

1 c F ärdigvarulagren

I enlighet med resonemanget ovan'kan vi vänta oss en ytterligare större spridning i företagens lagerbeteende, om vi begränsar oss enbart till lager— stocken av färdiga varor. Diagram l3(på sid. 122) visar variationsområdet för företag med merän 50 anställda åren 1967—1974. Om vijämför med diagram 3 och diagram 10, ser vi att detta antagande är riktigt. Variationsområdet för enbart färdigvarulagren är mycket stort. Framför allt är det de övre gränserna för variationsområdet som kraftigt förskjuts uppåt —så kraftigt att vi har svårt att fastställa dem. Indelningen av den procentuella lagerstocksförändringen går nämligen inte längre än till +80 %, och företag med större lagerökningar hamnar i ett uppsamlingsintervall. Under åren 1967—1974 hade mellan 20 och 30 % av företagen med mer än 50 anställda så stora ökningar av sina fartligvarulager. De nedre gränserna för variationsområdet ligger likaså lägre, om vi begränsar oss enbart till lagerstocken av färdiga varor.

Diagram 14 A och B visar variationsområdet. när vi delar upp företagen efter antal anställda. (Diagrammen 14-17 återfinns på sid. 124—127.) Vi ser hur variationsområdet krymper ju större företagen blir. Inte ens de allra största företagen uppträder dock särskilt enhetligt — variationsområdet för hälften av företagen är mellan 30 och 50 procentenheter. Diagram 15 visar variationsområdet för de tre industrisektorerna. Diagram 16 och 17 visar variationsområdet för företag med 200—999 anställda respektive 1 000— anställda fördelade på de tre industrisektorerna. Någon märkbar reducering av variationsområdet äger inte rum vid en uppdelning på industrisektorer varken för samtliga företag med mer än 20 anställda eller för de större företagen. Detta sammanhänger med att färdigvarulagrens utveckling inte skiljer sig alltför starkt mellan de tre sektorerna, vilket belyses i nedanstående tabell.

Tabell "5 Lagerförändring av färdigvaror. Prisomräknat till prisnivå vid ingången av respektive år

Företag med mer än 20 anställda. Milj. kr

Bas- Verkstads- Övrig Industri industri industri industri exkl. varv exkl. varv 1970 294 337 185 816 _ 1971 558 224 179 961 1972 104 —69 —183 — 148 1973 —1071 1 —137 —1207 1974 55 73 121 249

De största skillnaderna i färdigvarulagerutvecklingen föreligger år 1972 och 1973, men inte heller under dessa år ger uppdelningen på industrisektorer någon påtaglig reducering av spridningen.

• Sida 122
•  Original

Diagram 13. Variations- området! för procentuell förändring av lagerstock Färdigvaror, prisomräk- nat. Industri exkl. varv. Företag med mer än 50 anställda.]

' P85>80 % år 1967—1974

P75>8O % år1970,1971,1974 |

67 68 69 70 71 72 73 74

• Sida 123
•  Original

P Tabell II:6 Variationsvidd :J—a Procentenheter

2

Företag mer mer än 1 000 anställda Lagerstock av:

Totalt 1970 10 17 1971 12 17 1972 9 13 1973 12 15 1974 12 17

Tabell 6 visar variationsvidden för företag med mer än 1 000 anställda med avseende på totala lagerstocken, lagerstocken av varor i arbete och färdigvaror samt lagerstocken av enbart färdigvaror.

Vi ser alltså att även storföretagens förändringar av färdigvarulagren varierar inom mycket vida marginaler. Variationsvidden krymper successivt,

Varor i arbete och färdigvaror

Färdigvaror

25 24 15 17 22

när vi lägger till lagren av varor i arbete respektive lagren av insatsvaror.

%

80 70 60

50 40 3.0 20 10

10 '20

30 40

Företag med 20—49 anställda1

70 71 72 73 74

%

80 70 60

50 40 30

20 10

-10 -20 —30 40

Företag med 50—199 anställda1

LLI_J_J__1

70 71 72 73 74

Diagram 14 a. Variatans- områden för procentuell

. lörändring a v lagerstock

Färdigvaror, prisomräk— nat. Industri exkl. varv.

I P.,, och P75>80 % år 19701974

• Sida 124
•  Original

Diagram 14 b. Variations- omra'den för procentuell förändring av lagerstock Färdigvaror, prisomräk- nat. Industri exkl. varv

1%>m%awmmn.

wu 2%>w%mwm

% Företag med 200—999 anställda1

L.l_1__l__L_J

70 71 72 73 74

%

80 70 60

50 40 30

20 10 0 f10 20

30 —-40

Företag med 1 000— anställda2

1 i

i i l l l l l

lllllulllllll ' | AP50

""Il ""I'llllr

70 71

/ P75

|| P25

72 73 74

• Sida 125
•  Original

96 80

70 60 50 40 30 20 1 0 O

1 0 20 30 ⁴ 40 4— 50

Industri exkl. varv1

70 71 72 73 74

% Basindustri2 % Verkstadsindustri 80 l. & Pas 30 exkl.varv P75

1 70

60 50 ' 40 30

70 71 72 73 74 70 71 72 73 74

Diagram 15. Variationsområden för procentuellförändring av lagerstock Färdigvaror, prisomräknat. Företag med mer än 20 anställda ' Pas och P75>80 % år 1970—1974

2&pm%awmwnwu

%>m%mwn

% 80

70 60 50 40 30 20 10

0 10

420

30

440 450

Övrig industri

70 71 72 73 74

• Sida 126
•  Original

% Basindustri1

80 70 60 50 40 30 20 10 10

—20

30 —40 "50

'|' ' 'I

1» 1725 x 1 | IJ I

70 71 72 73 74

% Verkstadsindustri exkl. varv2 80

70 60 50 40 30 20 10 _

0

10 —

20

30 _ P15 40

50

L_1__1__l_l__l

70 71 72 73 74

Diagram 16. Variationsområdenför procentuell förändring av lagerstock Färdigvaror, prisomräknat. Företag med 200—999 anställda

lP35>80 % år 1971 ² P85>80 01 år 1970—1974

96 80 70 60 50

40 30 20 10

0 10 20 30

40 50

Övrigindustri2

I I

I llll/ Pso

11111 _j,

1_1_1__l__1_1

70 71 72 73 74

• Sida 127
•  Original

% 80

Basindustri % Verkstadsindustri exkl. varv1

70 60

50

40 30

20 10

0

10

20

30 40 50

70 71 72 73 74 70 71 72 73 74

70 71

Övrig industri 1

u__1__1__l__|

72 73 74

Diagram 17. Varia/ionsnmrådenjär procentuelljörändring av lagerstock. Färdigvaror, prisomräknat. Företag med 1 000— anställda ' P85>80 % år 1970.

2 Spridning i sysselsättningsutvecklingen

2 a Hela industrin 196 7—1 974

Låt oss först betrakta nettoförändringen av antalet anställda. Diagram 18 (på sid. 128) visar Förändringen av medelantalet heltidsanställda för åren 1967—1974 inom industri exkl. varv. Företagen i denna undersökning minskade alltså medelantalet heltidsanställda 1966—1967 och 1967—1968. Sysselsättningen ökade sedan 1968—1969 och ökningen kulminerade 1969—1970. Lågkonjunkturen 1971—l972 resulterade i att företagen drog ned antalet anställda 1970—1971 och framför allt 1971—1972. 1972—1973 drogs antalet anställda åter upp och ökningen tilltog i styrka 1973—1974.

[tabellbilagan längst bak redovisas samtiga värden för de olika percentiler- na åren 1967—1974. Materialet finns branschindelat och storleksgrupperat för åren 1970—1974.

I diagram 19 (på sid. 129) visas dels medianerna dels variationsområdet för den procentuella förändringen av sysselsättningen för samtliga företag med mer än 50 anställda. År1967 var alltså medianvärdet —1 1/2 % (den mittersta kurvan). Detta innebär att hälften av företagen minskade medelantalet

• Sida 128
•  Original

Diagram 18. Årsvisa för- ändringar av mede/anla/m helårsanställda 196 7—1 974 Industri exkl. varv. Före- tag med mer än 50 anställ- da.

heltidsanställda mellan 1966 och 1967 med mer än 1 1/2 %. Den andra hälften av företagen ökade antingen antalet anställda eller minskade detta med mindre än 1 1/2 %. De två streckade kurvorna på var sin sida om medianvärdena visar inom vilket område hälften av företagen befinner sig. År 1967 hade alltså hälften av företagen procentuella sysselsättningsförändv ringar på mellan —7 % och +4 %. En fjärdedel av företagen minskade sysselsättningen mer än 7 % och en fjärdedel ökade sysselsättningen mer än 4 %. Vill vi få med 70 % av företagen får vi gå ut till de yttersta heldragna linjerna i diagrammet. 70 % av företagen hade alltså sysselsättningsföränd- ringar på mellan —11 % och +9 %. 15 % av företagen minskade antalet anställda mer än 11 % och de resterande företagen ökade antalet anställda mer än 9 %.

Antal 20 000

18000

16 000 14 000

12000 10000

8 000 6 000

4 000 2 000

2 000 4 000

6 000 8 000

10000

'12000

l__l__L_l_l_J_l__l__L__L__

67 68 69 70_71 72 73 74

• Sida 129
•  Original

Grovt uttryckt kan vi säga att 50 % av företagen under denna period har årliga förändringar av antalet anställda på mellan —5 % och +5 %.

Vill vi få med 70 % av företagen hamnar vi i regel mellan —10 % och +10 %. De övre och undre gränserna för variationsområdet parallellförskjuts emellertid uppåt och nedåt i enlighet med mediankurvans utveckling.

" Psg Medion

Voriationsområde fl Pas för 70 % P f" f 75 av ore uge" variationsområde för 50 %

st ov Företagen

Pts

67 68 69 70 71 72 73 74

Diagram 19. Variations- områden för procentuell förändring av anta/er an- ställda. Industri exkl. varv. Före- tag med mer än 50 anställ- da.

• Sida 130
•  Original

130 Bilaga 3 SOL 1979:38 2 b Branschvis 1970—1974

Nedanstående tabell visar utvecklingen av sysselsättningen inom de tre industrisektorerna 1970-1974.

Tabell 1127 Förändring av medelantalet heltidsanställda från föregående år

Företag med mer än 20 anställda

Basindustrier Verkstadsindu- Övrig industri Industri stri exkl. varv exkl. varv Antal % Antal % Antal % Antal %

1970 +4 584 3.3 +15 774 59 +1 770 07 +22 128 3.4 1971 —1 813 —l.1 + 2978 1.3 —6949 —2.7 — 5784 —0.9 1972 —4 556 —2.5 — 3 286 —1.2 —6 278 —2.7 —14 130 —2.1 1973 —1 112 —0.6 + 4 245 1.6 +3 921 1.6 + 7 054 1.0 1974 +2146 1.3 +13 483 4.4 +4 291 1.6 +19 920 2.7

Vi ser att verkstadsindustrin har den mest expansiva utvecklingen av sysselsättningen under denna period, framför allt genom att man drog upp sysselsättningen så kraftigt under högkonjunkturåren 1970 och 1974. Basin- dustrierna, vars lagerutvecklingju var mycket dramatisk under denna period. har en relativt lugn sysselsättningsutveckling.

Diagram 20 (på sid. 131) visar variationsområdet för industri exkl. varv. verkstadsindustri exkl. varv samt övrig industri åren 1970—1974. Samtliga företag med mer än 20 anställda ingår. Några mer markanta skillnader mellan de tre industrisektorerna vad gäller variationsområdets storlek tycks inte föreligga. Här måste emellertid påpekas att dessa diagram till stor del återspeglar förhållandena för de mindre företagen. eftersom dessa antalsmäs- sigt dominerar så starkt. 1 avsnitt 2 d belyses variationsområdet för de större företagen inom de olika industrisektorerna.

2 c S Iarleksgrupperar 1970—1974

1 diagram 21 på sid. 132 visas variationsområdet för sysselsättningsföränd- ringen, då företagen uppdelas på olika storleksgrupper. Företag med 20—49 anställda och företag med 50—199 anställda har ungefärligen lika stora variationsområden. Hälften av dessa företag hamnar inom ett område på 12 a 13 procentenheter. För företag med 200—999 anställda krymper detta område till ca 10 procentenheter. Företag med mer än 1 000 anställda uppför sig ännu mer enhetligt. Hälften av dessa företag hamnar inom ett område på 7 a 8 procentenheter. Vill vi få med 70 % av företagen med merän 1 000 anställda, finner vi dem inom ett område på 12 a 14 procentenheter. Mönstrret från Iagerstockarnas variation återkommer alltså här — ju större företag, _ju mer enhetligt beteende företagen sinsemellan. Mest markant är detta för de allra största företagen (mer än 1000 anställda). Deras större möjligheter till planering och styrning av verksamheten tycks leda till, att relativt få företag behöver vidta dramatiska procentuella förändringar av antalet anställdla. (Här

• Sida 131
•  Original

liksom i det följande får man hålla i minnet att undersökningen endast omfattar mellan två år identiska företag — största delen av den strukturom- vandling som ägt rum under perioden kommer alltså inte med). Den procentuella nettoförändringen av antalet anställda mellan åren är dock starkast för de största företagen.

2 d Branschvis och storleksgrupperat 1970-1974

Diagram 22 (på sid. 133) visar variationsområdet för de största företagen (200—999 anställda och ] OOO—anställda) uppdelade på de tre industrisektorer- na.

Vi ser att basindustrierna (med några undantag) tycks ha det mest enhetliga beteendet företagen sinsemellan vad gäller sysselsättningsutvecklingen.

% Industri exkl. varv % Basindustri 15 15 _ 10 * 10 5 5 0 0 45 —5 40 40 15 —-1 5 % Verkstadsindustri exkl. varv % Övrig industri 20 _ 15 10 5 O — 5 —10 '1 5 —1 5 Diagram 20. Variations—

områden för procentuell förändring av antalet an- ställda. | i [__l__i_.i._l Företag med mer än 20

70 71 72 73 74 70 71 72 73 74 anställda.

• Sida 132
•  Original

Basindustrierna som helhet har en lugnare sysselsättningsutveckling än verkstadsindustrin. Detta sammanhänger med att de största företagen inom basindustrierna är mycket kapitalintensiva processindustrier. Företagen inom dessa industrier reglerar till stor del sin produktion på kortare sikt på annat sätt än genom att variera antalet anställda (driftstopp i samband med helger, semestrar etc.).

0 % Företag med 20—49 anställda Å) Företag med 50—199 anställt

O 0 Å) Företag med 200—999 anställda & Företag med 1 000— anställd 15 10 Pas 5 P75 P 0 . "|| | I . I 50 l|ll|||||l p25 _.5 || | P,5 ”10 -15 _

Diagram 21. Variations— områden _]ör procentuell förändring av antalet om | ' | ställda. Industriexkl.vzarv. 70 71 72 73 74 70 71 72 73 74

• Sida 133
•  Original

% 15

10

Basindustri 200—999 anställda

Övrig industri 200—999 anställda

I | | I II I _ . 'llllllllll|" | | | | || | P25

|" I." .. I... Verkstadsindustri exkl. varv 200—999 anställda

% 15

10

% 20 15

1 000— anställda

|"I"llli|_ ill ..nu ||| "|| | i:” 15

_ 1 000— anställda

72 73 74

70 71

Diagram 22. Variations— ornräden för procentuell förändring av antalet an- ställda.

• Sida 134
•  Original

III Lagerstödets storlek vid olika hypotetiska effekter av ett lagerstöd utformat på alternativa sätt

1 Nolleffekt

] a Begreppet nolleffekt

Av föregående avsnitt om spridningen i variablerna lagerförändring och förändring av antalet anställda förstår vi, att under alla faser i konjunktur- förloppet finns många företag som har en helt annan utveckling av lager och sysselsättning än vad nettoförändringen indikerar. Tabell III:] visar de största företagens fördelning på olika kombinationsmöjligheter av lager- och sysselsättningsutveckling under perioden 1970—1974.

För varje år har vi markerat med halvfet stil siffran i den kombination av lager- och sysselsättningsutveckling som stämmer överens med nettoföränd- ringarna för företag med mer än 1 000 anställda just det året. 1970. då såväl lagerhållning som sysselsättningen ökade starkt inom industrin. var det i själva verket ca 60 % av storföretagen som hade både ökande lagerstock och ökad sysselsättning. 1973 minskade lagren starkt inom industrin samtidigt som sysselsättningen ökade — men endast 35 % av storföretagen hade minskande lager och ökande sysselsättning.

Under alla faser i konjunkturförloppet finns alltså åtskilliga företag som har ökande lager och/eller ökande sysselsättning även om utvecklingen för industrin — eller branschen — som helhet är starkt negativ. Oavsett vilken period vi väljer att införa ett lagerstöd har vi alltså många företag som redan i utgångsläget uppfyller kraven för att erhålla lagerstöd. Med detta menar vi att företaget vid den tidpunkt lagerstödet införs, ändå planerat att bete sig i enlighet med villkoren för att erhålla stödet. Man får alltså ett stöd utan att på

Tabell III:l Procentuell fördelning av företagen efter lager- och sysselsättningsut- veckling lndustri exkl. varv. Prisomräknad lagerstock av varori arbete och färdigvaror. Företag med mer än 1 000 anställda

Lagerstock: ökning ökning minskning minskning Sysselsättning: ökning minskning ökning minskning 1970 58 15 15 12 1971 29 37 11 23 1972 16 19 14 51 1973 22 10 34 34

1974 44 15 25 16

• Sida 135
•  Original

något sätt behöva förändra sitt planerade beteende. Det är detta som vi här kallar nolleffekten. Detta får dock inte tolkas så. att ett stöd till dessa företag är helt verkningslöst. Stödet kanju få andra positiva effekter, även om man inte lyckas påverka lager och/eller sysselsättning i företaget under lagerstödspe- rioden. Hur många företag som kommer i åtnjutande av nolleffekten, och hur stor nolleffekten blir mätt i kronor, beror givetvis på under vilken konjunk- turfas stödet införs samt på villkoren för att erhålla stödet.

1 b Fem modeller/ör lagerstödets utformning

Denna undersökning omfattar fem olika hypotetiska modeller för utform- ningen av lagerstödet och dessa modeller har sedan tillämpats årsvis 1967—1974. Vi har alltså föreställt oss att ett lagerstöd (i varierande utform- ningar) införts för de olika åren. Sedan har vi undersökt hur många företag som betett sig i enlighet med villkoren för att erhålla det tänkta stödet och hur stort stödbelopp dessa företag varit berättigade till. Vi har endast kunnat undersöka företagens/aktiska beteende. Vi vet alltså ingenting om företagens planerade utveckling av sysselsättning och lagerhållning, avvikelserna mellan plan och utfall eller orsakerna till avvikelserna. Detta innebär vissa svårigheter att tillämpa resultaten på den typ av lagerstöd, som användes 1975—1976 eller 1972. Då måste nämligen företagen i början av lagerstödspe- rioden inkomma med en preliminär ansökan om lagerstöd och ange sin beräknade lagerökning. Många företag får naturligtvis opåräknade lagerök- ningar och uppfyller eventuellt då i sitt faktiska beteende villkoren för lagerstöd — men man har inte ansökt om något stöd. eftersom man planerat minska lagren. Här måste vi göra det orealistiska antagandet. att alla företag som i efterhand konstateras uppfylla villkoren för ett lagerstöd också har planerat detta och därför skulle ha ansökt om lagerstöd — 1972 års lagerstöd stör alltså i viss utsträckning resultaten för detta år. För en närmare beskrivning av detta, se kap. 111, avsnitt 3 sid. 161. I alla modellerna för lagerstöd förutsätts att lagerstödet skulle ha betalats ut efter stödperiodens utgång. Någon hjälp under stödperioden för att finansiera lageruppbyggnaden har inte förutsatts i någon av modellerna.

Den första uppsättningen regleri modell 1 för att erhålla lagerstöd liknar till stor del villkoren för 1975—1976 års lagerstöd. Det innebär alltså ett strikt krav på att företagen upprätthåller sysselsättningen — minskning av antalet anställda genom naturlig avgång ärinte tillåten, utan nyrekryteringen måste upprätthållas om företaget skall få lagerstöd. Lagerstödet utgår med 20 % på lagerökningen av färdigvaror och varor i arbete under kalenderåret. Lagerök- ningen beräknas som skillnaden mellan utgående och ingående lagerstock, båda värderade till den prisnivå som rådde vid ingången av året. Låt oss kalla denna variant av lagerstöd för modell 1.

Reglerna för lagerstöd, modell 11, skiljer sig endast på en punkt från reglerna för modell ]. Lagerstödet utgår med 20 % på företagets totala lagerökning, dvs. även insatsvarorna skall medräknas i lagerstocken. Syssel- sättningskravet är detsamma som i modell 1, och liksom i modell 1 skall utgående lagerstock prisomräknas till prisnivån vid ingången av året.

1 modell 111 är sysselsättningskravet alltjämt detsamma som i modell 1 och 11. Lagerstöd utgår med 20 % på lagerökningen av färdigvaror och varor i

• Sida 136
•  Original

arbete. Lagerökningen beräknas som skillnaden mellan utgående och ingå- ende lagerstock i löpande priser, dvs. man tar ingen hänsyn till prisföränd- ringen under loppet av året.

1 modell IV beräknas lagerstödet på samma sätt som i modell 111. Man har emellertid släppt efter något på sysselsättningskravet och tillåter en viss minskning av antalet anställda. Här har gränsen satts vid —4 % . dvs. för att uppfylla sysselsättningskravet får antalet anställda vid företaget inte minska med mer än 4 %. Denna siffra är vald med tanke på storleken av den naturliga avgången. Vi har inte tillgång till några direkta sifferuppgifter om denna. Här har då valts —4 % som en uppskattning av den naturliga avgången. Modell lV liknar i många avseenden det lagerstöd som infördes 1972. 1972 års lagerstöd utgick med 20 % på lagerökningen av färdiga varor och halvfabrikat mätt i löpande pris. Avskedanden eller permitteringar fick inte förekomma under stödperioden, däremot tilläts antalet anställda minska genom naturlig avgång.

1 modell V beräknas lagerstödet på samma sätt som'i modell 1. dvs. det utgår med 20 % på den prisomräknade lagerökningen av varor i arbete och färdigvaror. Sysselsättningskravet är dock inte heller här lika strängt som i modell 1. Man tillåter samma minskning av antalet anställda som i modell IV, dvs. högst 4 %. .

Undersökningen har begränsats till dessa fem modeller. Den administrativt enklaste modellen vore att låta lagerstödet avse totala lagerök- ningen, där lagerökningen beräknas som skillnaden mellan utgående och ingående lagerstock utan någon prisomräkning. För att erhålla stöd måste företagen upprätthålla antalet anställda vid den nivå som nådde vid ingången av lagerstödsperioden. Minskning av antalet anställda genom naturlig avgång är således inte tillåten. Denna modell skiljer sig från modell 11 endast på den punkten att någon prisomräkning inte företas. Effekten av prisomräkning kan dock studeras vid enjämförelse av modell 1 och modell lll, varför det inte ansetts nödvändigt med en separat redovisning av denna modell.

Tabell 1 längst bak i detta avsnitt (sid. 144—147) visar antalet stödberättigade företag samt lagerstödets storlek 1967—1974 för de olika modellerna.

1 c Lagerstödet utformat enligt mode/l I

Nedanstående tabell visar hur många företag, som uppfyllde villkoren för lagerstöd enligt modell I under åren 1967—1974.

Tabell III:2 Modell l. Nolleffekt. Bidragsberättigade företag inom industri exkl. varv samt deras lagerstöd (mkr). Företag med mer än 50 anställda

Antal företag %a Lagerstöd (mkr) 1967 346 31 60 1968 354 29 50 1969 450 39 86 1970 690 42 360 1971 529 31 231 1972 448 28 86 1973 405 33 85 1974 647 42 320

” % av totala antalet företag med mer än 50 anställda resp. år.

• Sida 137
•  Original

Vi ser alltså att andelen företag,som uppfyller villkoren för detta lagerstöd. varierar grovt sett mellan 30 % och 40 % under dessa år. Detta måste sägas vara förvånande stabilt med tanke på den mellan åren starkt skiljaktiga utvecklingen av sysselsättning och lagerhållning. Samtidigt ser vi emellertid att det belopp, som företagen skulle varit berättigade till, växlar avsevärt i storlek mellan de olika åren. En förklaring till detta får vi, om vi delar upp företagen i storleksgrupper. Tabell 3 visar andelen bidragsberättigade företag inom de olika storleksgrupperna.

Vi ser, att företag med 20—49 anställda har under perioden en hög och relativt jämn andel bidragsberättigade företag (mellan 35 och 45 %). Företag med 50—199 anställda har en andel, som varierar mellan 30 och drygt 40 %. För företag med 200—999 anställda varierar andelen bidragsberättigade företag mellan drygt 20 % och närmare 50 %. De allra största företagen haren andel som växlar inom vida marginaler, mellan ca 15 % och ca 60 %. Förklaringen till detta är givetvis att de större företagen har ett väsentligt mer enhetligt beteende vad avser lagerhållning och sysselsättning. Detta leder till,att under år med starka nettoökningar av lagerstock och sysselsättning får vi bland de större företagen en hög andel företag med ökande lager och antal anställda. Under år med nettominskningar av lagerstock och antal anställda får vi en relativt låg andel företag med motsatt beteende bland de större företagen. Denna tendens är i och för sig märkbar bland alla storleksgrupper, men den blir successivt mer markerad ju större företagen är. Vi ser, att i samtliga storleksgrupper är andelen bidragsberättigade företag som högst 1970 och lägst 1972. Nolleffekten mätt i kronor blir därmed starkt växlande i storlek mellan de olika åren, eftersom så stor del av industrins lagerstockar är koncentrerade till de allra största företagen. De största företagens mer enhetliga beteende gör också att lagerstödet till följd av nolleffekten under lågkonjunkturår blir relativt begränsat.

Tabell 11123 Modell I. Nolleffekt. Bidragsberättigade företag inom olika slorleksgrupper samt deras lagerstöd (mkr). Industri exkl. varv

Företag med

20— anställda 20—49 anställda 50—199 anställda 200—999 anställda 1 000— anställda

Antal %" Lager- Antal %” Lager- Antal %" Lager- Antal %" Lager- Antal %” Lager- stöd stöd stöd stöd stöd (mkr) (mkr) (mkr) (mkr) (mkr)

1970 1 288 44 374 598 46 14 477 39 29 154 47 84 59 58 245 1971 1 136 35 240 607 39 9 396 32 28 102 31 83 31 29 120 1972 872 31 98 424 34 12 363 31 29 68 22 28 17 16 29 1973 990 36 99 485 40 14 389 36 25 93 30 25 23 22 35 1974 1 260 43 342 613 44 20 467 42 61 130 41 79 50 44 180

" % av totala antalet företag inom resp. storleksgrupp.

• Sida 138
•  Original

Tabell IIlz4 Modell I. Nolleffekt. Bidragsberättigade företag inom de tre industrisek- torerna samt deras lagerstöd (mkr). Företag med mer än 20 anställda

Basindustri Verkstadsindustri Övrig industri

Antal % Lager- Antal % Lager— Antal % Lager—

stöd stöd stöd (mkr) (mkr) (mkr) 1970 121 42 113 529 54 197 637 38 64 1971 127 41 80 420 38 108 589 32 52 1972 112 33 22 340 34 43 420 28 33 1973 40 13 6 388 43 52 562 38 41 1974 60 47 60 199 50 199 83 38 83

Verkstadsindustrin har tämligen genomgående den största andelen bidragsberättigade företag, vilket sammanhänger med att man de flesta år haft den mest expansiva lager- och sysselsättningsutvecklingen bland de mindre företagen (mindre än 200 anställda), som ju antalsmässigt dominerar bilden.

Vi ser också att verkstadsindustrin genomgående har de högsta lagerstöds- beloppen. Till detta bidrar också fördelningen av industrins lagerstockar, vilka till ca 40 % återfinns hos verkstadsindustrin. Basindustrier och övrigin- dustrin har ca 30 % vardera.

Såväl andelen bidragsberättigade företag som lagerstödsbeloppet växlar starkt i storlek mellan åren för basindustrierna. medan övrigindustrin har en betydligt jämnare utveckling. Detta återspeglar skillnaderna i lagerutveck- ling, som ju under denna period varit avsevärt mer dramatisk för företagen inom basindustrierna.

1 d Lagerstödet utformat enligt modell ]]

1 modell 11 omfattar lagerstödet hela varulagret. Tabell 5 visar hur många företag som uppfyllde villkoren för lagerstöd enligt modell 11 under åren

Tabell III:s Modell II. Nolleffekt. Bidragsberättigade företag inom industri exkl. varv samt deras lagerstöd (mkr). Företag med mer än 50 anställda

Antal %a Lagerstöd Skillnad jämfört med modell 1 företag (mkr) Antal %a Lagerstöd %) företag (mkr) 1967 319 28 87 -27 —2 + 27 +45 1968 371 30 75 +17 +] + 25 +50 1969 429 37 100 —21 —2 + 14 +16 1970 716 44 508 +26 +2 +148 +41 1971 525 31 317 — 4 —0 + 86 +37 1972 446 28 116 — 2 —0 + 30 +35 1973 502 33 116 — 3 —0 + 31 +36 1974 632 41 432 —15 —1 +112 +35

" % av totala antalet företag med mer än 50 anställda resp. år. 4 Procentuell förändring av lagerstödsbeloppet vid övergång från modell 1 till modell 11.

• Sida 139
•  Original

Tabell Ill:6 Modell Il. Bidragsberättigade företag inom olika storleksgrupper samt deras lagerstöd (mkr.). lndustri exkl. varv

Företag med

20— anställda 20—49 anställda 50—199 anställda 200—999 anställda 1 000— anställda

Antal %” Lager- Antal %" Lager- Antal %" Lager- Antal %a Lager- Antal %" Lager- stöd stöd stöd stöd stöd

1970 1252 42 528 572 44 20 462 38 44 155 47 117 63 62 347 1971 1 117 35 332 592 38 15 391 31 36 101 31 97 33 31 184 1972 896 31 132 450 36 16 364 31 40 67 21 32 15 14 44 1973 947 35 135 447 37 18 383 35 38 96 30 32 23 22 46 1974 1250 43 461 618 44 29 463 42 85 117 37 99 52 46 248

" % av totala antalet företag inom resp. storleksgrupp.

1967—1974. Tabell 6 visar andelen bidragsberättigade företag och deras lagerstöd inom de olika storleksgrupperna.

Vi kanjämföra tabell 5 och 6 för modell 11 med tabell 2 och 3 för modell 1. Vi ser då att vad gäller antal lagerstödsberättigade företag gör det inte någon större skillnad om vi som i modell 11 låter lagerstödet omfatta hela varulagret i stället för enbart lager av färdigvaror och varor i arbete. Däremot blir lagerstödsbeloppet genomgående väsentligt högre - mellan 35 och 40 % högre. Detta gynnar i första hand verkstadsindustrin och basindustrierna, medan övrigindustrin får en förhållandevis väsentligt mindre del av ökningen. Detta framgår av nedanstående tabell som visar skillnaden i antal bidragsberättigade företag och Iagerstödsbelopp om vi övergår från modell 1 till modell 11.

Tabell lll:7 Nolleffekt. Skillnad i antal bidragsberättigade företag och lagerstödsbe- lopp mellan modell 11 och modell 1. Företag med mer än 20 anställda

Basindustrier Verkstadsindustri

Antal %” Lager- %” Antal %" Lager- 961) före- stöd före- stöd tag (mkr) tag (mkr) 1970 + 3 +1 +11 + 10 +11 +1 +125 +63 1971 —13 —4 +66 + 83 +15 +l + 20 +19 1972 + 3 +1 +l4 + 64 + 4 +0 + 12 +28 1973 +20 +6 +]3 +217 — 4 —0 + 11 +38 1974 —11 —4 +24 + 40 +13 +] + 75 +38

” % av totala företag med mer än 50 anställda resp. år. 17 Procentuell förändring av lagerstödsbeloppet vid övergång från modell 1 till mo- dell 111.

• Sida 140
•  Original

Tabell lll:7 forts.

Övrig industri lndustri exkl. varv

Antal %" Lager- %? Antal %" Lager- %% före- stöd före- stöd tag (mkr) tag (mkr) 1970 —50 —3 +18 +28 —36 — 1 +154 +41 1971 —21 —1 + 6 +12 —19 — 1 + 92 +38 1972 +17 +] + 8 +24 + 1 +34 + 35 1973 —59 —4 +12 +34 —43 — 2 + 36 +36 1974 —12 —1 +20 +24 —10 -— 0 +119 +35

" % av antalet företag inom varje industrisektor resp. år. ” Procentuell förändring av lagerstödsbeloppet vid övergång från modell 1 till modell 11.

1 e Lagerstöd utformat enligt modell III

Om vi jämför mode/I III — där vi till skillnad från i modell 1 prisomräknar utgående lagerstock av färdigvaror och varor i arbete — med modell 1, kan vi se hur prisomräkningen påverkar antalet bidragsberättigade företag och lager- stödsbeloppet. Effekterna blir naturligtvis störst under år med starka prisrörelser. framför allt 1973 och 1974. Nedanstående tabell visar ökningen av antal bidragsberättigade företag och ökningen av lagerstödsbeloppet om vi övergår från lagerstöd modell 1 till lagerstöd modell Ill.

Tabell 8 visar dessutom hur många företag som uppfyllde villkoren för lagerstöd enligt modell 111 under åren 1967—1974.

Lagerstödsbeloppet ökar naturligtvis förhållandevis betydligt mer än antalet bidragsberättigade företag. Att avstå från prisomräkningen innebärju två saker. Dels förändras antalet bidragsberättigade företag; en hel del företag tillkommer, som vid en prisomräkning inte var berättigade till lagerstöd. Motsatsen förekommer också. dvs. för företag vars priser fallit kan modell 11 innebära att man inte längre är berättigad till lagerstöd. Nettoeffekten blir

Tabell lll:8 Modell lll. Nolleffekt. Bidragsberättigade företag inom industri exkl. varv samt deras lagerstöd (mkr). Företag med mer än 50 anställda

Antal %" Lagerstöd Skillnad jämfört med modell 1 företag (mkr) Antal %(1 Lagerstöd %” företag (mkr) 1967 352 31 63 + 6 + 1 + 3 + 5 1968 364 30 51 + 10 +] + 1 + 2 1969 505 43 135 + 55 + 5 + 49 + 57 1970 753 46 422 + 63 + 4 + 62 + 17 1971 552 33 261 + 23 + 1 + 30 + 13 1972 536 33 127 + 88 + 5 + 41 + 48 1973 667 44 213 +162 +11 +128 +151 1974 851 56 853 +204 +13 +533 +167

" % av totala antalet företag med mer än 50 anställda resp. år. 17 Procentuell förändring av lagerstödsbeloppet vid övergång från modell 1 till modell 111.

• Sida 141
•  Original

förstås till övervägande delen positiv. Okningen av lagerstödsbeloppet förklaras emellertid endast till en mindre del av att fler företag blir berättigade till lagerstöd. Framför allt är det det ändrade sättet att beräkna lagerökningens storlek, som ger till resultat att lagerstödet höjs så kraftigt — 1973 och 1974 llerdubblas lagerstödsbeloppen för industrin medan antalet bidragsberätti- gade företag inte alls ökar lika starkt.

] f Lagerstöd utformat enligt mode/l lV

Villkoren för lagerstöd enligt model/IV innebar att man,jämfört med modell ]. förutom att avstå från prisomräkning även släpper efter på sysselsättnings- villkoret. Lagerstödet omfattar varor i arbete och färdigvaror. Modell lV liknar i många avseenden 1972 års lagerstöd. Tabell 9 visar hur många företag som uppfyllde villkoren för lagerstöd modell 1V under åren 1967—1974.

Vi ser att bestämmelserna nu blivit så ”mjuka", att även ett år som 1972 beter sig över 40 % av företagen ienlighet med villkoren för att erhålla stödet. De i denna undersökning ingående företag som faktiskt erhöll lagerstöd 1972 var dock relativt få— 1 12 företag—i förhållande till det antal som kunde ha fått lagerstöd i modell IV — 1 203 företag med mer än 20 anställda.

1 modell 1 var 1972 28 % av företagen med mer än 50 anställda berättigade till ett lagerstöd på 86 mkr. 1 modell 11] var 33 % av företagen berättigade till lagerstöd på 127 mkr. 1 modell lV var 1972 43 % av företagen berättigade till ett lagerstöd på 213 mkr. Under ett lågkonjunkturår som 1972 med måttliga prisökningar blir alltså effekten av att släppa på sysselsättningskravet mer betydande än effekten av att avstå från prisomräkning.

Tabell lll:9 Modell lV. Nolleffekt. Bidragsberättigade företag inom industri exkl. varv samt deras lagerstöd (mkr). Företag med mer än 50 anställda

Antal %" Lagerstöd Skillnad jämfört med modell 1 företag (mkr) Antal %” Lagerstöd %” företag (mkr) 1967 456 41 72 +110 +10 + 12 + 20 1968 497 41 76 +143 +12 + 26 + 52 1969 635 55 166 +185 +16 + 80 + 93 1970 929 57 456 +239 +15 + 96 + 27 1971 719 43 338 +190 +12 +107 + 46 1972 695 43 213 +247 +15 +127 +148 1973 815 54 280 +310 +21 +195 +229 1974 1 026 67 1 002 +379 +25 +682 +213

" % av totala antalet företag med mer än 50 anställda resp. år. h Procentuell förändring av lagerstödsbeloppet vid övergång från modell I till modell IV.

• Sida 142
•  Original

1 g Lagerstöd utformat enligt modell V

Modell V skiljer sig från modell 1 endast på den punkten. att man tillåter sysselsättningen att minska med högst 4 %. Lagerstödet omfattar alltså varor i arbete och färdigvaror, och den utgående lagerstocken prisomräknas. Tabell 10 visar andelen bidragsberättigade företag samt lagerstödsbelopp åren 1967—1974.

Vi ser att största ökningen i lagerstödsbeloppen för industri exkl. varv uppkommer åren 1971 och 1972.dvs. de år då sysselsättningen var avtagande. Vi får då naturligtvis fler företag med negativ sysselsättningsutveckling än under åren 1970, 1973 och 1974. År 1971 skedde dessutom en nettolagerök- ning, vilket gör att många av företagen med en sysselsättningsminskning på mindre än 4 % samtidigt hade en uppbyggnad av lagren. Detta förklarar varför vi får den starkaste effekten på lagerstödsbeloppet år 1971_då vi släpper på sysselsättningskravet.

Tabell lll:10 Modell V. Nolleffekt. Bidragsberättigade företag inom industri exkl. varv samt deras lagerstöd (mkr). Företag med mer än 50 anställda

Antal %" Lagerstöd Skillnad jämfört med modell 1 företag (mkr) Antal %” Lagerstöd ”i” företag (mkr) 1967 446 39 84 +100 + 9 +24 +40 1968 479 39 78 +125 +10 +28 +56 1969 565 49 106 +115 +10 +20 +23 1970 841 51 386 +151 + 9 +26 + 7 1971 691 41 301 +162 +10 +70 +30 1972 588 37 145 +14O + 9 +59 +69 1973 608 40 100 +103 + 7 +15 +18 1974 768 50 367 +12] + 8 +47 +15

” % av totala antalet företag med mer än 50 anställda resp. år. " Procentuell förändring av lagerstödsbeloppet vid övergång från modell 1 till modell V.

Tabell lllzll Nolleffekt. Modell V. Bidragsberättigade företag inom olika storleksgrupper samt deras lagerstöd (mkr). lndustri exkl. varv

Företag med

20— anställda

Antal %" 1970 1 494 51 1971 1 376 43 1972 1 071 38 1973 1 133 42 1974 1 422 48

Lager- stöd (mkr)

402 311 158 114 389

20—49 anställda 50—199 anställda 200—999 anställda 1 000— anställda

Antal %" Lager- Antal %" Lager- Antal %” Lager- Antal %” Lager- stöd stöd stöd stöd (mkr) (mkr) (mkr) (mkr) 653 50 16 582 48 34 192 59 93 67 66 259 685 44 10 498 40 35 142 43 92 51 48 174 483 39 13 459 39 34 102 33 40 27 25 71 525 43 14 468 43 30 111 35 27 29 28 43 654 46 22 544 49 68 165 53 91 59 52 208

" % av totala antalet företag med mer än 20 anställda resp. år.

• Sida 143
•  Original

Tabell 11 visar andelen bidragsberättigade företag och deras lagerstöd inom de olika storleksgru pperna. Tabell 12 visar skillnaden i antal bidragsberättigade företag och deras lagerstöd för de tre industrisektorerna när man övergår från modell 1 till modell V.

Av tabell 12 framgår att det genomsnittligt sett under perioden framför allt är basindustrierna som gynnas av lättnaden i sysselsättningsvillkoret. Detta sammanhänger med att de största företagen (mer än 200 anställda) inom basindustrierna har de minsta nettoförändringarna av sysselsättningen och samtidigt också det mest enhetliga beteendet företagen sinsemellan. Det finns därför betydligt fler större företag med små procentuella sysselsätt- ningsförändringar (i detta fall mellan 0 och —4 %) inom basindustrierna än inom de övriga industrisektorerna.

Tabell lll:12 Nolleffekt. Skillnad i antal bidragsberättigade företag och lagerstödsbe- lopp mellan modell V och modell 1. Företag med mer än 20 anställda

Basindustrier Verkstadsindustri

Antal %” Lager- %” Antal %" Lager- %b före- stöd före- stöd tag (mkr) tag (mkr) 1970 +30 +25 +10 + 9 +33 + 6 + 8 + 4 1971 +40 +3l +45 + 56 +92 +22 +16 +15 1972 +25 +22 +46 +209 +63 +19 + 8 +19 1973 + 5 +13 0 0 +55 +l4 + 6 +12 1974 +36 +25 +15 + 25 +36 + 7 +23 +12

Övrig industri Industri exkl. varv

Antal %" Lager- %'7 Antal %" Lager- %” före- stöd före- stöd tag (mkr) tag (mkr) 1970 +l44 +23 +10 +16 +206 +16 +28 + 7 1971 +108 +18 +10 +19 +240 +21 +71 +30 1972 +111 +26 + 6 +18 +199 +23 +60 +61 1973 + 83 +15 + 9 +22 +143 +14 +15 +15 1974 + 90 +15 + 9 +ll +162 +13 +47 +14

" % av antalet företag inom varje industrisektor resp. år. " Procentuell förändring av lagerstödsbeloppet vid övergång från modell I till modell V.

• Sida 144
•  Original

Tabell ] Nolleffekt. Antal bidragsberättigade företag samt deras lagerstöd. Milj. kr

1967

1 968

Antal före- tag

Lager- stöd (mkr)

Antal före— tag

Lager- stöd (mkr)

1 969

Antal före- tag

Lager- stöd (mkr)

l. Lagers/ödet utgå/' eller mor/ell I:s bestämmelser Hela industrin exkl. varv Basindustrier Verkstadsind. exkl. varv Övrig industri

Företag med 20—49 anst. Företag med 50—199 anst. Företag med 200—999 anst. Företag med mer än 1 000 anst. Företag med mer än 50 anst.

11. Lagerstödet utgår efter mode/l II:s bestämmelser Hela industrin exkl. varv Basindustrier Verkstadsind. exkl. varv Övrig industri

Företag med 20—49 anst. Företag med 50—199 anst. Företag med 200—999 anst. Företag med mer än 1 000 anst. Företag med mer än 50 anst.

lll. Lagerstödet utgår e/ter mode/I III:s bestämmelser ' Hela industrin exkl. varv Basindustrier Verkstadsind. exkl. varv Övrig industri

Företag med 20—49 anst. Företag med 50—199 anst. Företag med 200—999 anst. Företag med mer än 1 000 anst. Företag med mer än 50 anst.

IV, Lagerstödet utgår eller modell IV:s bestämmelser Hela industrin exkl. varv Basindustrier Verkstadsind. exkl. varv Övrig industri

Företag med 20—49 anst. Företag med 50—199 anst. Företag med 200—999 anst. Företag med mer än 1 000 anst. Företag med mer än 50 anst.

346

319

352

456

60

87

63

72

354

'371

364

497

50

75

51

76

450

429

505

635

86

100

135

166

• Sida 145
•  Original

SOU 1979:38 1970 Antal Lager- före- stöd tag (mkr) 1 288 374 121 113 529 197 637 64 598 15 477 29 154 84 59 246 690 360 1 252 528 124 124 540 322 587 82 572 20 462 44 155 117 63 347 716 508 1 394 437 130 95 562 261 702 81 641 15 522 37 165 106 66 279 753 422 1 642 472 169 105 610 272 863 95 713 16 640 43 209 117 80 296 929 456

1971

Antal före-

1 136 127 420 589

607 396 102

31 529

1 117 114 435 568

592 391 101

33 525

1 184 129 433 621

632 410 109

33 552

1 437 168 532 737

718 515 151

53 719

Lager- stöd (mkr)

240 80 108 52

28 83 120 231

332 146 128

58

15 36 97 184 317

271 76 136 59

10 31 94 136 261

349 120 158

71

11 39 104 195 338

1972 1973 1974 Antal Lager- Antal Lager- Antal före— stöd före- stöd före- tag (mkr) tag (mkr) tag 872 98 990 99 1 260 112 22 40 6 143 340 43 388 52 520 420 33 562 41 597 424 12 485 14 613 363 29 389 25 467 68 28 93 25 130 17 29 23 35 50 448 86 505 85 647 896 132 947 135 1 250 115 36 60 19 132 344 55 384 63 533 437 4] 503 53 585 450 16 447 18 618 364 40 383 38 463 67 32 96 32 117 15 44 23 46 52 446 116 502 116 632 985 142 1 321 237 1 659 119 25 142 36 175 384 76 459 107 666 482 41 720 94 818 449 15 654 24 808 430 36 494 43 610 85 30 135 50 167 21 61 38 120 74 536 127 667 213 851 1 203 228 I 521 304 1 893 144 82 164 42 216 455 97 524 151 729 604 49 833 111 948 508 15 706 24 867 539 42 598 52 720 122 51 164 56 217 34 120 53 172 89 695 213 815 280 1 026

Lager— stöd (mkr)

342 60 199 83

22 61 79 180 320

84 274 103

29 85 99 248 432

893 172 496 225

40 106 158 589 853

1 043 226 568 249

41 123 190 689 1 002

• Sida 146
•  Original

1967 1968 1969

Antal Lager- Antal Lager- Antal Lager- före- stöd före- stöd före- stöd tag (mkr) tag (mkr) tag (mkr)

V. Lagerstödet utgår eller mode/l V:s bestämmelser Hela industrin exkl. varv Basindustrier Verkstadsind. exkl. varv Övrig industri

Företag med 20—49 anst. Företag med 50—199 anst. Företag med 200—999 anst. Företag med mer än 1 000 anst. Företag med mer än 50 anst. 446 84 479 78 565 106

• Sida 147
•  Original

SOU 1979:38 Bilaga 3 147 1970 1971 1972 1973 1974 Antal Lager- Antal Lager- Antal Lager- Antal Lager- Antal Lager- löre- stöd före- stöd Före- stöd Före- stöd Före- stöd tag (mkr) tag (mkr) tag (mkr) tag (mkr) tag (mkr) ] 494 402 1 376 311 1 07] 158 1 133 114 1422 389 151 123 167 125 137 68 45 6 179 75 562 205 512 124 403 51 443 58 556 222 78] 74 697 62 531 39 645 50 687 92 653 16 685 10 483 13 525 14 654 22 582 34 498 35 459 34 468 30 544 68 192 93 142 92 102 40 111 27 165 91 67 259 5] ]74 27 71 29 43 59 208 841 386 691 301 588 145 608 100 768 367 För-jämförelse med lage/stödet Lagerstöd 1972 Lagerstöd 1972 och lage/stödet 1975-1976 1775—1776 Antal Lager- Antal Lager- före- stöd Före— stöd tag (mkr) tag (mkr) Hela industrin 225 144 600 800

• Sida 148
•  Original

2 Tänkbara effekter på lager och sysselsättning av alternativa lagerstöd år 1968 och 1972. Ett räkneexempel

2 a F örutsärrningar/ör kalkylerna

I detta avsnitt skall vi försöka belysa hur stora kostnader som är förknippade med ett lagerstöd enligt de olika modellerna, när vi för in olika antaganden om hur företagen reagerar på ett lagerstöd. Vi vill också jämföra de olika modellerna för lagerstöd i detta hänseende. Kalkylerna har begränsats till lagerstöd av modell 1, H och V. Modell 111 och IV överensstämmer med modell 1 resp. V, utom i det avseendet att någon prisomräkning inte företagits. Prisutvecklingen under 1968 och 1972 var emellertid så pass lugn, att en kalkyl på dessa modeller kommer att ge i stort sett samma resultat som kalkylerna för modell 1 och modell V.

Beräkningarna har karaktären av ett räkneexempel, där det är nödvändigt med mycket schablonartade antaganden om företagens beteende. Antagan- dena går i stort sett ut på följande:

1. Företag som i utgångsläget planerar öka lagren men minska antalet sysselsatta, kan tänkas avstå från denna minskning, för att erhålla lagerstöd för den planerade lagerökningen. Sannolikheten för detta ökar, ju mindre den planerade sysselsättningsminskningen är. Tillskottet av antal anställda ger upphov till en produktionsökning. som ger upphov till en motsvarande lagerökning.

2. 1 ett läge med lågt kapacitetsutnyttjande (som 1972) kan många företag höja produktionen, utan att behöva öka antalet anställda. Företag som redan i utgångsläget uppfyller kraven för att erhålla lagerstöd, kan finna det lönsamt med en viss sådan produktionsökning, då man ju erhåller lagerstöd för merproduktionen. Här har förutsatts att hela produktions- tillskottet registreras som lagerökning.

3. Företag som uppfyller sysselsättningskravet, men planerar måttliga minskningar av lagren, kan förmås att i stället öka lagren för att erhålla lagerstöd. Lagerökning måste dock uppnås genom en ökning av produk- tiviteten, dvs. företagen är inte beredda att anställa mer personal för den merproduktion som erfordras.

4. Företag som planerar minska såväl sysselsättning som lagerhållning är svåra att nå med ett lagerstöd. Är de planerade minskningarna små, kan företagen tänkas ändra sitt beteende för att få lagerstöd.

Vi laborerar med tre olika grader av påverkan på företagens beteende vad gäller lagerhållning och sysselsättningsutveckling (svag, måttlig och stark effekt).

Det är mycket svårt att avgöra vilken grad av effekt, som är den mest sannolika. Man kan inte utan vidare betrakta "svag effekt" som ett minimialternativ och "stark effekt" som ett maximialternativ för effekternas storlek, även om alternativen utformats med tanke på att få en viss uppfattning om inom vilka gränser effekterna på lagerhållning och syssel- sättning kan tänkas ligga.

Företagens benägenhet att till följd av ett lagerstöd ändra sitt beteende har i

• Sida 149
•  Original

stort sett antagits bero på i vilken grad företagen måste modifiera sina sysselsättnings- och/eller lagerhållningsplaner för att erhålla stöd. (Här har vi varit tvungna att betrakta företagens-faktiska utveckling av sysselsättning och lagerhållning som de ursprungliga planerna för lagerstödsperioden). Effek- terna blirdå starkt beroende av hur många företag vars ursprungliga planering inte ligger alltför långt ifrån villkoren för lagerstödet. Nedanstående tabeller visar hur de största företagen fördelade sig med avseende på procentuell förändring av sysselsättning resp. lagerstock år 1972 — ett år då sysselsätt- ningen för dessa företag sammanlagt minskade med netto 13 000 personer och lagerstocken sammantaget sett drogs ned med 500 milj. kr.

Tabell lll:l3 A Fördelning av antalet företagefter procentuell lagerstocksförändring och sysselsättningsförändring l972. Industri exkl. varv. Företag med mer än 200 anställda. Prisomräknad lagerstock av varor i arbete och

färdigvaror AS %) AL % —16 —16——8 —8——4 —4——0 0—4 4—8 8—16 16— X 40 5 0 1 0 —40— —20 1 3 0 ] arp—10 0 5 4 0 —10— — 0 4 9 5 2 0— 10 2 6 13 16 18 8 5 3 71 10— 20 1 2 7 11 6 3 l 1 32 20— 40 2 2 3 9 10 l 3 2 32 40— 80 0 2 3 6 3 3 4 1 22 80— 3 3 3 2 9 0 2 2 24 X 38 63 82 90 79 32 25 12 421 AS Antal pers. —4 394 —7 112 —6 273 —3 147 +1 885 +2 740 +1 774 +1 508 —13 019 AS = Sysselsättningsförändring AL = Lagerstocksförändring Tabell [11:13 B AS % AL % —8 —8— —4 + 4) 0— 2 61 35 28 30 154 antal företag —10 — 8 121 -2 258 — 764 +1 218 — 9 925 AS antal personer — 442 - 249 — 158 — 170 — 1019 AL milj. kr 17 33 86 antal företag —10——0 — 1 428 +! 169 — 2 462 AS antal personer — 23 — 34 — 201 AL milj. kr 23 85 181 antal företag 0— — 1 957 +5 520 — 632 AS antal personer + 106 + 285 + 720 AL milj. kr 101 148 421 antal företag Z — 11 506 —6 273 —3 147 +7 907 —13 019 AS antal personer — 359 — 231 + 9 + 81 — 500 AL milj. kr

AS = Sysselsättningsförändring AL = Lagerstocksförändring

Milj.

+148 + 97 +206 +109 +160 —500

• Sida 150
•  Original

Som väntat återfinner vi i tabell [11:13 A det största antalet företag i den övre vänstra kvadranten — dvs. med negativ sysselsättnings- och lagerutveck— ling. Många av dessa företag har emellertid endast små eller relativt begränsade minskningar av sysselsättningen. De mest frekventa rutorna ligger i övrigt i matrisens centrum — dvs. företag hänförliga till dessa rutor har relativt små — negativa eller positiva — förändringar av sysselsättning resp. lagerstock.

Av speciellt intresse är de företag, som rapporterar små eller begränsade minskningar av lagerstock och/eller sysselsättning. Tabell III:13 B är en komprimering av tabell 111113 A och visar förutom antalet företag i de olika rutorna även dessas sammanlagda förändring av antalet anställda resp. lagerförändring. Den inramade fyrkanten i mitten inrymmer företag med sysselsättningsminskningar på mindre än —8 % och lagerminskningar på mindre än —10 % eller lagerökningar. Det rör sig om sammanlagt 109 företag (av totalt 421) med en summerad minskning av antalet anställda på 6 400 personer. Kan lagerstödet förmå dessa företag att helt och hållet avstå från att minska sysselsättningen utgör detta alltså ett mycket betydande tillskott till sysselsättningen. Sysselsättningsminskningen på 13 000 personer reduceras då till hälften.

Nedanstående tablå visar vilka företag, som antagits reagera på lagerstödet, samt på vilket sätt de förutses reagera i de olika fallen. 1 diagram 23—27 åskådliggörs detta grafiskt.

Modell 1 och 11 Företag som påverkas av Effekt av lagerstödet lagerstöd Företag med ALl >0 Avstår från att minska antalet Svag effekt —4(AS2(0 anställda ' Företag med O(AL(30 Genomför ökning av produk- AS>0 tion per anställd med 1/2 % Företag med AL>0 Avstår från att minska antalet —6(AS(0 anställda Måttlig effekt Företag med 0(AL(3O Genomför ökning av produk- AS>0 tion per anställd med 1 % Företag med —5(AL(0 Genomför ökning av produk- AS>0 tion per anställd, så att lagren

igenomsnitt ökar med 7 1/2 %

Företag med AL>0 Avstår från att minska antalet —8(AS(0 anställda Företag med O(AL(30 Genomför ökning av produk— AS>O tion per anställd med i 1/2 %

Stark effekt Företag med —10(AL(0 Genomför ökning av produk- AS>0 tion per anställd så att lagren

Företag med —5(AL(0 —8(AS(0

i genomsnitt ökar med 15 % Avstår från att minska antalet anställda. Genomför, om nödvändigt, produktionsök- ning per anställd så att lagren ökar med minst 7 1/2 %.

'AL = procentuell förändring av den prisomräknade lagerstorleken. 1 modell 1 och V avses lagerstock av färdigvaror + varor i arbete, 1 modell 11 avses hela lagerstocken. ? AS = procentuell förändring av antalet anställda.

• Sida 151
•  Original

Modell V Företag som påverkas av Effekt av lagerstödet lagerstöd Företag med AL1>0 Begränsar minskningen av —8(ASZ(—4 antalet anställda till —4 % Svag effekt Företag med 0(AL(3O Genomför ökning av produk- AS>—4 tionen per anställd med 1/2 % Företag med AL>0 Begränsar minskningen av —l2(AS(—4 antalet anställda till —4 % Företag med 0(AL(30 Genomför ökning av produk- AS>—4 tionen per anställd med

1 1/2 % Stark effekt

Företag med -10(AL(0 AS>—4

Företag med —5(AL(0 —12(AS(—4

Genomför ökning av produk- tion per anställd, så att lagren igenomsnitt ökar med 15 % Begränsar minskningen av antalet anställda till —4 %. Genomför om nödvändigt produktionsökning per anställd så att lagren ökar med minst 7 1/2 %.

'AL = procentuell förändring av den prisomräknade lagerstorleken. I modell 1 och V avses lagerstorlek av färdigvaror + varor i arbete, i modell 11 avses hela lagerstocken. 2 AS = procentuell förändring av antalet anställda.

Endast vid stark effekt har alltså företag, som planerar minska såväl lagerhållning som sysselsättning, antagits ändra sitt beteende. Företag som i sin utgångsplanering avser uppfylla sysselsättningsvillkoret, men minska lagren har antagits ändra sina planer redan vid måttlig effekt av ett lagerstöd. Vid svag effekt har däremot företag med planer på lagerminskning överhu- vudtaget inte antagits reagera på ett lagerstöd. Detta beror på att, företag med planerade lagerminskningar får väsentligt lägre stöd än företag som planerar lagerökningar. Låt oss anta att företag A i utgångsläget planerar minska lagren med 100 enheter. Företag B planerar hålla lagren oförändrade. Företag C planerar öka lagren med 100 enheter. Ett lagerstöd på 20 % på lagerökningen införs och alla tre företagen genomför till följd av detta en extra produktions- ökning på 200 enheter, vilket hamnar i lagren. Företag A får då endast lagerstöd för sin lagerökning på 100 enheter. Företag B får lagerstöd för 200 enheter, och företag C får lagerstöd för 300 enheter. Man kan också uttrycka det så, att företag A får ett lagerstöd på 10 %, företag B ett lagerstöd på 20 %, och företag C ett lagerstöd på 30 % för det extra produktionstillskottet. lncitamentet för ett företag med planerade lagerminskningar att ändra sitt beteende, är alltså väsentligt lägre, än för företag som planerar oförändrade eller ökade lager.

Vi har här antagit, att företag med lagerminskningar siktar på ett stöd på 15 % för sitt extra produktionstillskott. Detta innebär att företaget vill ha stöd för tre fjärdedelar av sitt extra produktionstillskott. För att uppnå detta måste alltså företag A prestera en extra produktionsökning på 400 enheter. Företag A får då en lagerökning på 300 enheter, för vilken företaget kan erhålla lagerstöd (förutsatt att företaget uppfyller sysselsättningsvillkoret).

• Sida 152
•  Original

45— 10 INGEN ÄNDRING A V 10— "5 B E T E E N D E T -5— 0 0—10 Höjer produktiviteten t/2 % 10— 20 Avstår frö .. .. S k | t d 20—30 att minska o er ogers o antalet 30—40 anställda Ingen ändring av 40—60 beteendet Söker 60—80 lagerstöd Söker lagerstöd 80—

0 (0 N 8 N .— .— l

Diagram 23. Antaganden am,/öretagens beteende vid svag elfekt av lage/stöd enligt mode/I I och II. Matris över företagens lager- och sysselsättningsutveckling. AS = procentuell förändring av antalet anställda. AL = procentuell förändring av lagerstocken.

• Sida 153
•  Original

0 N 1

16 12

INGEN ÄNDRING AV

BETEENDET

-1o—-5

Höjer produktiviteten så att

35— 0 ett 15 %—igt lagerstöd erhölls 0—10 Höjer produktiviteten ] % 10—20 Avstår från att minska antalet onst'dl Ida

Söker lagerstöd

20—30

30—40

Ingen ändring av beteendet

40— 60 Söker

lagerstöd

60— 80 Söker lagerstöd 80—

Diagram 24. Antaganden om,/öretagens beteende vid mått/ig elle/(t av lagerstöd enligt model/I och II. Matris över företagens lager- och sysselsättningsutveckling. AS = procentuell förändring av antalet anställda. AL = procentuell förändring av lagerstocken.

• Sida 154
•  Original

A3 3

—*16 412

INGEN ÄNDRING AV BETEENDET

Höjer produktiviteten så att ett l5%-igt lagerstöd erhölls

Höier produktiviteten 1 1/2 %

Avstår från att minska antalet anställda Söker lagerstöd

Söker lagerstöd

Ingen ändring av beteendet

Söker lagerstöd

Diagram 25 . Antaganden om _ki/'etagens beteende vid stark (fl/ekt av lagerstöd enl/"gl mode/l I och II. Matris över företagens lager- och sysselsättningsutveckling. AS = procentuell förändring av antalet anställda. AL = procentuell förändring av lagerstocken.

• Sida 155
•  Original

10— 5 BETEENDET 5—0 0—1 0 Höjer produktiviteten 1/2 % 10— 20 Minskar antalet Söker lagerstöd 20—30 anställda d 4 0/ 30—40 me ” Ingen ändring av 40—60 Söker beteendet lagerstöd 60—80 Söker lagerstöd 80—

s

20 16 12

INGEN ÄNDRlNG AV

Diagram 26. Antaganden ont-företagens beteende vid svag effekt av lagerstöd enligt mode/l V. Matris över företagens lager- och sysselsättningsutveckling. AS = procentuell förändring av antalet anställda. AL = procentuell förändring av lagerstocken.

• Sida 156
•  Original

16 12

,så

INGEN ÄNDRING AV BETEENDET

Höjer produktiviteten så att ett 15 %-igt lagerstöd erhölls

Höjer produktiviteten 1 1/2 %

Minskar

10—20 antalet tal Id ,, .. 20— 30 12204 9; Soker lagerstöd

Söker lagerstöd

lngen ändring av beteendet

Söker lagerstöd

Diagram 27. Antaganden omföretagens beteende vid Stark effekt av lagerstöd enligt made/l V . Matris över företagens lager- och sysselsättningsutveckling. AS = procentuell förändring av antalet anställda. AL = procentuell förändring av lagerstocken.

• Sida 157
•  Original

2 b Lagerstöd enligt modell I

Vid svag effekt av ett lagerstöd 1972 enligt modell 1, skulle alltså detta enligt tabell 111115 på sid 159 ge ett tillskott till medelantalet anställda på ca 2 000 heltidsanställda personer och ett tillskott av färdigvaror och varor i arbete till den utgående lagerstocken på 345 milj. kr (prisomräknat). Man skulle samtidigt få betala ut ett lagerstöd på 228 milj. kr, varav endast 69 milj. kr är direkt följd av en extra lageruppbyggnad på grund av lagerstödet. Resten av lagerstödet finansierar en lageruppbyggnad, som ändå skulle ha ägt rum.

Vid stark effekt blir motsvarande siffror ett tillskott till antalet anställda på 6 300 personer och ett extra lagertillskott på 1 300 milj. kr. Lagerstödet blir ca 425 milj. kr, varav 250 milj. kr till följd av en extra lageruppbyggnad. Om vi sätter tillskottet till antalet anställda i relation till lagerstödet, finner vi att utgiften per person i tillskott uppgår till drygt 67 000 kr. i 1972 års priser. Detta kan naturligtvis förefalla högt. Samtidigt har man ju emellertid producerat varor för 1 300 milj. kr.

Vi ser också i tabellen, att det är inom basindustrierna som de största effekterna på sysselsättning och lagerhållning kan påräknas. Efterfrågeupp- svinget 1973 ledde till att man inom basindustrierna slog i kapacitetstaket. En högre lagerstock vid ingången av 1973 hade alltså varit av stort värde.

Beräkningarna för 1968 omfattar endast företag med mer än 50 anställda. Kalkylerna gerjämfört med 1972 ett ganska likartat resultat (se tabell 18). Vid stark effekt av lagerstöd enligt modell 1 får vi ett tillskott till sysselsättningen på drygt 4 000 personer och ett extra lagertillskott på ca 800 milj. kr. Lagerstödet blir 260 milj. kr. varav 160 milj. kr till följd av en extra lageruppbyggnad.

Sysselsättningen i de i denna undersökning ingående företagen minskade mellan år 1971 och 1972 med drygt 14 000 personer och mellan 1967 och 1968 med drygt 10 000 personer. Det extra tillskottet till sysselsättningen vid stark effekt av lagerstödet skulle alltså ha reducerat dessa minskningar till nästan hälften.

2 c Lagerstöd enligt mode/I []

Effekterna vid lagerstöd av modell 11 skiljer sig inte på något markant sätt från effekterna vid modell 1 varken för år 1972 eller 1968. Effekten på lagren blir i de flesta fall något starkare då stödet omfattar hela lagret (se tabell 111215, 16 och 18). Kostnaderna för lagerstödet blir också genomgående något högre. Här får man dock hålla i minnet att vi endast räknat med effekterna i varje påverkat företag och summerat dessa. Vi har inte ens tagit med effekterna på underleverantörer, då vissa företag till följd av lagerstödet höjer sin produk- tion. Vidare kan ju företagen vid ett lagerstöd av modell [ minska sina insatsvarulager utan att detta påverkar lagerstödet. Någon sådan effekt är emellertid inte heller inräknad.

2 d Lagerstöd enligt mode/l V

Effekterna på sysselsättningen vid lagerstöd av modell V (Se tabell ”1115—18 på sid. 159—161) blir avsevärt lägre än effekterna vid modell 1 och 11.

• Sida 158
•  Original

Tabell "1:14 Fördelning av företagen efter procentuell lagerstocksförändring och sysselsättningsförändring 1972. Industri exkl. varv. Företag med mer än 20 anställda. Prisomräknad lagerstock av varor i arbete och färdigvaror

AS % AL % —12 —12——8 —8——4— —4——0 0— ):. 230 93 123 112 376 934 antal företag —10 — 7 520 — 3 411 - 2 595 — 918 + 2 350 —12 094 As antal personer — 210 — 303 - 280 — 196 — 264 — 1 253 AL milj. kr 32 46 45 25 108 256 antal företag —10——5 — 821 — 677 — 717 — 472 + 881 — 1 806 AS antal personer — 6 -— 20 — 26 — 102 — 28 — 182 AL milj. kr 30 105 190 antal företag -5- —0 - 427 + 908 — 977 AS antal personer — l — 19 — 44 AL milj. kr 13 872 1 469 antal företag 0— — 2 925 + 9 866 + 747 AS antal personer + 41 + 490 + 1028 AL mj|j_ kr 425 240 372 351 1 461 2 849 antal företag 2 —11 693 — 5 383 — 7 439 — 3 620 +14 005 —14 130 AS antal personer — 176 — 215 — 237 — 3 + 180 _ 451 AL milj. kr

Tillskottet till antalet anställda 1972 blir vid svag effekt ca 1 000 personer och vid stark effekt ca 2 300 personer. Motsvarande siffror för modell I var 2 000 personer vid svag effekt och 6 300 personer vid stark effekt. Kalkylerna för 1968 pekar åt samma håll — effekterna på sysselsättningen reduceras till mellan hälften och en tredjedel om man lättar på sysselsättningsvillkoret.

Detta beror på att under ett år med totalt sett vikande sysselsättning, har vi många företag med relativt begränsade minskningar av sysselsättningen. Om vi inte ställer några krav på dessa företag att förändra sina sysselsättnings- planer har vi alltså betydligt färre företag kvar att påverka. Dessutom behöver inte heller dessa företag upprätthålla sysselsättningen, utan endast begränsa minskningarna av antalet anställda.

Tabell 111:14 visar hur företagen är 1972 fördelade sig med avseende på procentuell lagerstocksförändring och sysselsättningsförändring. De företag som antagits förändra sina ursprungliga sysselsättningsplaner vid stark effekt av lagerstöd enligt modell 1 är inramade med heldragen linje och vid stark effekt av modell V med streckad linje.

Nedanstående tablå (som i huvudsak framkommer genom summering av de inramade rutorna i tabell 111: 14) visar dels hur många företag som antagits förändra sina ursprungliga sysselsättningsplaner, dels hur mycket man varit tvungen att justera sitt beteende för att uppfylla sysselsättningsvillkoret.

Antal påverk- Sysselsättnings- Tillskott till bara företag utveckling sysselsättning (antal personer) (antal personer) Utan Med lagerstöd lagerstöd

Modell 1 418 —6 357 i 0 +6 357 Modell V 305 —5 422 —3 136 +2 286

• Sida 159
•  Original

sou 1979:38 Bilaga 3 159 Att effekten på sysselsättningen i modell V blir så mycket lägre, beror alltså främst på att de påverkade företagen endast behöver avstå från den del av sysselsättningsminskningen som överstiger —4 %, medan man 1 modell 1 måste avstå från hela sysselsättningsminskningen för att erhålla lagerstöd. Effekterna på lagerhållningen skiljer sig däremot inte alltför mycket från effekterna vid lagerstöd av modell 1 och 11. Vid svag effekt och lagerstöd enligt modell V skulle vi alltså 1972 få ett tillskott till lagren på 275 milj. kr och vid stark effekt 1 300 milj. kr. Motsvarande siffror för modell 1 var vid svag effekt 345 milj. kr vid stark effekt ] 300 milj. kr. Kalkylerna för 1968 visar en något lägre extra lageruppbyggnad vid modell V än vid modell 1 och 11. Vi ser också i tabellerna för 1972, att det även för modell V är inom basindustrierna som de största effekterna på sysselsättning och lagerhållning kan påräknas. Kostnaderna för lagerstödet enligt modell V blir ungefär lika stora som vid modell 1. Vid svag effekt skulle man 1972 behöva betala ut ett lagerstöd på 230 milj. kr, varav 175 milj. kr finansierar en lageruppbyggnad som ändå skulle ha ägt rum. Vid stark effekt blir lagerstödet 430 milj. kr varav 235 milj. kr finansierar en extra lageruppbyggnad. Tabell [11:15 Effekter av lagerstöd, modell 1 1972. Företag med mer än 20 anställda Effekt på Effekt på Lagerstöd (mkr) som följd av sysselsättning lagren (mkr) (antal heltids- Effekt på lagren Gratiseffekt Summa anställda) Svag effekt Basindustri + 804 + 140 28 69 97 Verkstadsindustri + 780 + 124 25 51 76 Ovrig industri + 427 + 81 16 39 55 Industri exkl. varv +2 011 + 345 69 159 228 Mätt/ig elle/(t Basindustri + 920 + 170 34 70 104 Verkstadsindustri +1008 + 241 45 54 99 Ovrig industri + 680 + 154 30 43 73 lndustri exkl. varv +2 608 + 565 109 167 276 Stark elfekt Basindustri +3108 + 569 111 73 184 Verkstadsindustri +1 774 + 390 71 55 126 Ovrig industri +1475 + 355 67 47 114 lndustri exkl. varv +6 357 +1 314 249 175 424

• Sida 160
•  Original

Tabell 111:16 Effekter av lagerstöd. modell 11 1972. Företag med mer än 20 anställda

Effekt på sysselsättning

Effekt på lagren (mkr)

lagerstöd (mkr) som följd av

(antal heltids- Effekt på lagren Gratiseffekt Summa anställda) Svag elfékt Basindustri + 733 + 133 26 61 87 Verkstadsindustri + 816 + 133 27 60 87 Övrig industri + 264 + 69 14 47 61 Industri exkl, varv +1 813 + 335 67 168 235 Mår/lig effek/ Basindustri + 838 + 187 36 62 98 Verkstadsindustri +1080 + 409 72 63 135 Övrig industri + 523 + 158 31 50 81 Industriexkl.varv +2 441 + 754 139 175 314 Stark eff/ek! Basindustri +3 454 + 693 126 68 194 Verkstadsindustri +1687 + 657 112 65 177 Övrigindustri +] 461 + 417 77 50 127 Industri exkl. varv +6 602 +1 767 315 183 498 Tabell [11:17 Effekter av lagerstöd, modell V 1972. Företag med mer än 20 anställda ________________________ Effekt på Effekt på Lagerstöd (mkr) som följd av sysselsättning lagren (mkr) (antal heltids- Effekt på lagren Gratiseffekt Summa anställda) Svag effekt Basindustri 558 126 25 73 98 Verkstadsindustri 169 75 15 55 70 Övrig industri 294 73 15 47 62 Industri exkl. varv ] 021 274 55 175 230 Stark effekt Basindustri 1 084 461 82 90 172 Verkstadsindustri 447 582 100 58 158 Övrig industri 755 289 53 48 101 Industri exkl. varv 2 286 1 332 235 196 431

_______________________________

• Sida 161
•  Original

Tabell [11:18 Effekter av lagerstöd 1968. Industri exkl. varv. Företag med mer än 50 anställda

Effekt på Effekt på Lagerstöd (mkr) som följd av sysselsättning lagren (mkr) (antal heltids- Effekt på lagren Gratiseffekt Summa anställda) Model/I Svag effekt 1 659 282 56 78 134 Måttlig effekt 2 904 533 106 94 200 Stark effekt 414] 816 159 98 257 Model/II Svag effekt 1 701 311 62 107 169 Måttlig effekt 2 578 553 108 121 229 Stark effekt 4 048 992 187 124 311 Modell l” ' Svag effekt 626 193 38 98 136 Stark effekt 1 517 658 124 108 232 3 Jämförelse mellan lagerstödsföretag och övriga företag 1972 Beräkningarna över nolleffekten och kalkylerna över tänkbara effekter på lager och sysselsättning störs i viss utsträckning av det existerande lagerstö- det 1972. Tabell 111:19 visar antalet företag ingående i denna undersökning som erhöll lagerstöd 1972, samt deras ingående lagerstock och antal anställda. Lagerstödet l972 utgick till arbetsställen. 1 finansstatistiken sker redovis- ningen efter den juridiska enheten. Det arbetsställe (eller arbetsställen) som erhållit lagerstöd 1972 har därför förts till den juridiska enhet där det hör hemma. Ingående lagerstock och antal anställda i tabellen avser alltså inte det aktuella arbetsstället utan den juridiska enheten. Tabellen ger därför en något överdriven bild av hur stor andel av lagerstock och antal anställda som kan ha påverkats av 1972 års lagerstöd. Det är framför allt inom basindustrierna, som andelen företag med lagerstöd är så betydande, att beteendet för branschen som helhet kan tänkas ha ändrats på grund av lagerstödet. Tabell III:19 Företag—med lagerstöd 1972. Företag med mer än 20 anställda Antal Ingående % av sektorns Antal % av sektorns företag lagerstock totala anställda totala antal (mkr) lagerstock anställda Basindustri 46 2 317 32 54 882 31 Verkstadsindustri 37 786 7 20 753 Ovrig industri 29 239 4 8 840 4 Industri exkl. varv 112 3 342 14 84 475 13

• Sida 162
•  Original

Tabell 111:20 Företag med och utan lagerstöd 1972. Företag med mer än 20 anställda

Förändring Prisomräknad lagerförändring (mkr) av antalet anställda Totala Varor i arbete + lagret färdigvaror Basindustri,totalt — 4 566 + 24 +138 Företag med lagerstöd — 1 390 + 194 +215 Företag utan lagerstöd — 3 176 — 170 — 77 Verkstadsindustri,totalt — 3286 — 488 —331 Företag med lagerstöd + 318 + 39 + 24 Företag utan lagerstöd — 3 604 — 527 —355 Övrig industri,totalt — 6 278 — 120 —260 Företag med lagerstöd — 141 + 32 + 34 Företag utan lagerstöd — 6 419 — 152 —294 1ndustri,exkl. varv, totalt -14 130 — 808 —451 (" Företag med lagerstöd — 1 213 + 265 +273 Företag utan lagerstöd —12 917 —1 073 —724

Låt oss betrakta utvecklingen av sysselsättning och lagerstock år 1972 inom lagerstödsföretagen respektive inom företag utan lagerstöd. Tabell 111:20 visar detta.

Vad gäller sysselsättningen, ser vi att lagerstödsföretagen inom basin- dustrierna minskade sitt antal anställda i ungefär samma utsträckning som företagen utan lagerstöd. Lagerstödsföretagen inom verkstadsindustrin ökade antalet anställda något, medan de övriga verkstadsföretagen minskade sysselsättningen. Inom övrigindustrin minskade lagerstödsföretagen sin sysselsättning, men ej i samma utsträckning som övriga företag inom denna sektor. Totalt sett hade alltså lagerstödsföretagen inte fullt lika stora minsk- ningar av sysselsättningen som de övriga företagen.

Lagerutvecklingen skiljer sig på ett mer markant sätt mellan lagerstödsfö- retag och företag utan lagerstöd. lnom alla industrisektorerna hade lager- stödsföretagen lagerökningar, medan företagen utan lagerstöd minskade sina lager. Detta gäller såväl totala lagerstocken som lagerstocken av varor i arbete och färdigvaror.

Uppgifterna för förändring av sysselsättning och lager avser den juridiska enheten — alltså inte enbart det arbetsställe som erhöll lagerstöd. Detta borde dock snarare verka i den riktningen, att skillnaderna i utveckling mellan enheter med lagerstöd och enheter utan lagerstöd underskattas.

Hur påverkas då beräkningarna över nolleffekten och tänkbara effekter på lagerhållning och sysselsättning? Om lagerstödet 1972 hade starka positiva effekter på lagerhållning och sysselsättning, så har vi överskattat nolleffek- tens storlek 1972. Vi har ju helt tillskrivit beteendet hos de företag, som uppfyller villkoren för lagerstöd, nolleffekten. Vidare har vi underskattat de tänkbara effekterna på lager och sysselsättning, eftersom vi fört största delen av effekten av 1972 års lagerstöd på nolleffektens konto.

Det finns dock flera skäl, som talar för att kalkylerna för 1972 inte snedvridits alltför mycket av det då gällande lagerstödet. Lagerstödsföretagen var t. ex. relativt få — 1 12 företag— i förhållande till det antal som kunde ha fått

• Sida 163
•  Original

lagerstöd i modell IV — 1 203 företag — som ju liknar 1972 års lagerstöd.

För verkstadsindustrin och framför allt för övrigindustrin är det dessutom så, att lagerstödsföretagen har mycket liten andel av lagerstock och sysselsätt- ning. Deras beteende påverkar därför inte beräkningarna i någon större utsträckning.

Slutsatsen blir att 1972 års lagerstöd förmodligen i viss utsträckning stört kalkylerna för basindustrierna, så att nolleffekten överskattats och tänkbara effekter på sysselsättning och lagerhållning underskattats.

• Sida 164
•  Original

IV Sammanfattning och slutsatser

1 Undersökningens uppläggning

I denna undersökning har utredningen försökt belysa två problem. För det första har vi velat kartlägga spridningen mellan olika företag i utveckling av lagerhållning och sysselsättning. Vi har velat undersöka i vilken grad företagen uppträder enhetligt sinsemellan. För det andra har vi velat visa hur mycket ett lagerstöd (utformat på alternativa sätt) med olika stor hypotetisk effekt på sysselsättning och lagerhållning skulle ha kostat staten. Framför allt har vi velat undersöka kostnaderna för nolleffekten under olika år, dvs. samhällets utgifter för lagerökningar i företag som skulle ha uppfyllt villkoren för lagerstöd utan att ändra sin sysselsättnings- och lagerhållningspolitik under åren i fråga.

Uppgifterna om företagens sysselsättnings- och lagerutveckling är hämtade från SCB:s finansstatistik för åren 1966-1974. Undersökningen avser industriföretag utom varv. Företagen har indelats i tre industrisektorer, nämligen basindustrier, (dvs. gruv-, skogs- och stålindustri) verkstadsindu- stri exkl. varv samt övrig industri. Företagen har också indelats efter antalet anställda i fyra storleksgrupper.

Uppgifterna om lagerförändring har tagits fram för dels färdigvaror, dels summan av färdigvaror och varor i arbete, dels summan för hela lagret. Lagervärdeförändringarna har angetts både i löpande priser och i de priser som gällde vid ingången av resp. år. Lagerförändringen i löpande pris kommer fram direkt ur finansstatistikens uppgifter som skillnaden mellan utgående och ingående lager det aktuella året. Lagerförändringen i fast pris har beräknats genom att den utgående lagerstocken justerats med ett prisindex, vilket mäter prisförändringen för varor i lagerstocken under loppet av året. Spridningen har endast undersökts med avseende på den prisom- räknade lagerförändringen, (dvs. med avseende på den fysiska lagerföränd- ringen). Lagerförändringen har därvid uttryckts i procent av den ingående lagerstocken. I finansstatistiken redovisar företagen varje år medelantalet anställda. Vid analysen av spridningen i företagens sysselsättningsutveckling har vi utgått från den procentuella förändringen mellan två år av detta medelantal.

• Sida 165
•  Original

2 Spridning i lager- och sysselsättningsförändring

2 & Lage/förändring

Spridningen i den fysiska lagerförändringen har undersökts för totala lagerstocken, lagerstocken av färdigvaror och varor i arbete samt lagerstocken av enbart färdigvaror.

Spridningen är minst i utvecklingen av den totala lagerstocken, och ökar successivt när man begränsar sig till varor i arbetejämte färdigvaror resp. till enbart färdigvaror. Den totala lagerstockens förändring är alltså mer enhetlig företagen emellan än förändringarna för lagerstockens delkomponenter.

Det är vidare stora skillnader mellan små företag och stora företag. Spridningen krymper avsevärt ju större företagen i gruppen är. Detta gäller såväl totala lagerstocken som lagerstocken av varor i arbete och färdigvaror samt lagerstocken av enbart färdigvaror. De större företagen har alltså en mer likartad lagerutveckling inbördes än de mindre.

En viss del av den oenhetliga lagerutvecklingen kunde väntas bero på att olika industribranscher befinner sig i olika faser av konjunkturutvecklingen. Man hade då kunnat förvänta sig, att en uppdelning av företagen på industribranscher skulle ha resulterat i ett mer enhetligt lagerbeteende inom varje bransch separat än inom hela industrin.

Den grova uppdelningen på industrisektorer i denna undersökning resulterade dock inte i några påtagliga reduceringar av spridningen jämfört med hela industrin exkl. varv. Spridningen är genomsnittligt sett under perioden 1970—1974 ungefär lika stor i alla tre industrisektorerna som inom industrin totalt. Den sammanlagda lagerförändringen för såväl industrin totalt som för dess delbranscher är alltså under här undersökta år ett resultat av en förvånansvärt skiljaktig utveckling mellan de enskilda företagen.

Vi har också delat in företagen efter både industrisektor och storleksgrupp och jämfört industrisektorerna storleksgrupp för storleksgrupp. Även då finner vi en anmärkningsvärt stor spridning inom var och en av sekto- rerna.

Helhetsomdömet om spridningen i utvecklingen av lagerhållningen för enskilda företag blir att denna är påfallande stor —även för de större företagen och även om vi tar med hela lagerstocken. Ett typiskt lagerökningsår som 1974 hade t. ex. en fjärdedel av företagen inom gruppen med mer än 1 000 anställda minskningar av sitt totala lager på mer än 8 % och 15 % av företagen reducerade sina lager med mer än 16 %. Samtidigt ökade en fjärdedel av företagen sina lager med mer än 16 %. Hälften av företagen hade alltså procentuella lagerstocksförändringar inom intervallet — 8 % och + 16 %. Vi säger då att variationsområdet för hälften av företagen är 24 procentenheter.

För företag med mer än 1 000 anställda var variationsområdet för hälften av företagen genomsnittligt sett under perioden 1970—1974 drygt 20 procenten- heter. Begränsar vi oss till enbart lager av varor i arbete och färdigvaror får vi ett variationsområde för hälften av företagen på i genomsnitt ca 30 procentenheter. Variationsområdet ökar till i genomsnitt 40 procentenheter om vi begränsar oss till enbart lagren av färdigvaror.

Om vi i stället för lagertyper analyserar storleksgrupper, får vi följande

• Sida 166
•  Original

resultat. Vi håller oss till totala lagerstocken och anger variationsområdet för hälften av företagen. Variationsområdet för företag med mer än 1 000 anställda var i genomsnitt under perioden 1970—1974 ca 20 procentenheter för företag med 200—999 anställda ca 30 procentenheter, för företag med 50—199 anställda ca 35 procentenheter och slutligen för företag med 20—49 anställda drygt 40 procentenheter.

2 b Sysselsätmings/örändring

Spridningen i sysselsättningsförändringen var dessa år givetvis väsentligt mindre än för lagerförändringen, men den var ändå av betydande omfattning. Spridningsmönstret ifråga om lagerutvecklingen upprepar sig emellertid —ju större företag desto mindre oenhetligt beteende företagen sinsemellan. Skillnaderna i variationsområdets storlek mellan storleksgrupperna är dock inte lika påfallande för sysselsättningsförändringen som för lagerföränd- ringen. Om vi mäter den procentuella sysselsättningsförändringen för företag med mer än 1000 anställda, återfinner vi hälften av företagen inom ett variationsområde på 7 a 8 procentenheter. Variationsområdet för företag med 200—999 anställda är ca 10 procentenheter. Företag med 20—49 anställda och 50—199 anställda har ungefär lika stora variationsområden. Hälften av dessa företag hamnar inom ett område på 12 a 13 procentenheter.

En uppdelning på industrisektorer ger inte någon väsentlig reduktion av variationsområdet. Delar vi upp företagen också efter storleksgrupper, finner vi att för de största företagen (200—999 anställda och 1 000— anställda) har basindustrierna i stort sett det mest enhetliga beteendet företagen sinsemel- lan.

2 c Spridningens betydelse för lagerstödets utformning

Vi kan konstatera, att den grova indelning av industrin, som använts här, resulterade inte i någon mer markant reducering av spridningen jämfört med hela industrin exkl. varv. De tre industrisektorerna inrymmer delbranscher med så skiftande utveckling av sysselsättning och lagerstock, att skillnaderna inom industrisektorerna blir i stort sett lika stora som mellan dessa.

Vi uppnår alltså inte någon ökad precision i ett lagerstöd genom att bestämma i tiden olika stödperioder för dessa tre industrisektorer. Hur spridningen ser ut vid en mer långtgående indelning av industrin har inte bedömts som angeläget att undersöka. Administrativa skäl lägger ändock hinder i vägen för ett lagerstöd baserat på en mer förfinad branschindel- ning.

Betrakta en period då utvecklingen av sysselsättning och lagerhållning är vikande totalt sett. En stor spridning i lagerutvecklingen innebär då att många företag ändå har lagerökningar. Detta skulle kunna innebära att man måste betala ut stora belopp i lagerstöd till företag som ändå planerat en lagerupp- byggnad. Det mer enhetliga beteendet bland företagen för sysselsättningsut- vecklingen innebär dock att en hel del företag med lagerökningar inte uppfyller sysselsättningsvillkoret. Härigenom begränsas utbetalningarna för lagerökningar som ändå skulle kommit till stånd.

I den stora spridningen i lagerutvecklingen finns också ett element som

• Sida 167
•  Original

verkar positivt på lagerstödets förmåga att påverka sysselsättningen. De största tillskotten till sysselsättningen kan nämligen beräknas uppstå hos de företag som har lagerökningar, men i sin utgångsplanering inte uppfyller sysselsättningsvillkoret. Dessa företag fårju i utbyte för sitt ändrade beteende avseende antalet anställda, lagerstöd för dels sin ursprungligen planerade lagerökning och dels för den lagerökning som följer av det extra tillskottet till antalet anställda. Att många företag går ”på tvärs” mot nettolagerutveck- lingen innebär alltså inte nödvändigtvis något negativt för lagerstödets förmåga att påverka sysselsättning och lagerhållning.

3 Nolleffekten

Vi har velat undersöka kostnaderna för nolleffekten under olika år, dvs. samhällets utgifter för lagerökningar i företag som skulle ha uppfyllt villkoren för lagerstöd utan att ändra sin sysselsättnings- och lagerhållningspolitik under åren ifråga.

Denna undersökning omfattar fem olika modeller för utformningen av lagerstödet och dessa modeller har sedan tillämpats årsvis 1967—1974. Vi har alltså föreställt oss att ett lagerstöd (i varierande utformningar) införts för de olika åren. Sedan har vi undersökt hur många företag som betett sig i enlighet med villkoren för att erhålla det tänkta stödet och hur stort stödbelopp dessa företag varit berättigade till.

Nedanstående tabell visar resultaten för åren 1970, 1972 och 1974. Lagerstödet till följd av nolleffekten är som högst 1970 och lägst 1972. Detta gäller samtliga modeller, där prisomräkning tillämpats, dvs. modell I, II och V. 1 modeller där man avstått från prisomräkning får vi det högsta lagerstödet år 1974.

Lagerstödet enligt modell 11 (där man alltså även stöder lageruppbyggnad av insatsvaror) blir genomgående högre än i modell 1, där stödet utgår enbart för färdigvaror och varor i arbete. 1 modell V utgår stödet likaså för färdigvaror och varor i arbete, men man tillåter en minskning av antalet anställda på upp till — 4 %. Vi ser att under högkonjunkturåren 1970 och 1974 ger övergången

Tabell IV: l Lagerstöd vid nolleffekt (mkr). Industri exkl. varv. Företag med mer än 50 anställda

Bestämmelser Tillåten Prisom- Insatsvaru- Lagerstöd (mkr) för lager- sysselsätt- räkning lagren stödeta ningsminskning medräknas

% 1970 1972 1974 Modell 1 to ja nej 360 86 320 11 to ja ja 508 116 432 111 1-0 nej nej 422 127 853 IV —4 nej nej 456 213 1002 V —4 ja nej 386 145 367

" I samtliga modeller har förutsatts att bidrag utgår med 20 % på lagerökningen under året. För en närmare beskrivning av modellerna, se kap. IV, avsnitt 1 b.

• Sida 168
•  Original

från modell Itill modell 11 större utslag än övergången från modell 1 till modell V. Under lågkonjunkturåret 1972 blir effekten av att släppa på sysselsätt- ningskravet större än effekten av att även stödja lageruppbyggnaden av insatsvaror. Detta sammanhänger givetvis med att under 1970 och 1974 hade många företag en relativt stark uppbyggnad av insatsvarulagren, medan antalet företag med minskningar av antalet anställda var relativt litet. Under 1972 var förhållandena de motsatta, dvs. många företag minskade antalet anställda medan relativt få företag ökade sina insatsvarulager.

Att avstå från prisomräkning ger stora ökningar av lagerstödet, om prisutvecklingen under året har varit stark. .Vi ser att för år 1974 ökar lagerstödet från 342 mkr till 892 mkr, om vi avstår från prisomräkning. Verkan av detta blir alltså för detta är väsentligt större än verkan av att även stödja insatsvarulagren och större än verkan av att släppa på sysselsättnings- kravet.

Utvecklingen under de senaste åren visar att vi under lågkonjunkturår kan utsättas för minst lika snabba prisökningar som under 1973 och 1974. Att under ett år med snabb prisuppgång basera lagerstödet på lagerstockens värdemässiga tillväxt, urholkar lagerstödets förmåga att påverka företagens beteende - ännu fler företag uppfyller då redan i utgångsläget villkoren för att erhålla lagerstöd. Dessutom kan alltså lagerstödsbeloppen komma att fler- dubblas beroende på den mer generösa beräkningen av lagerökningens storlek.

4 Tänkbara effekter på lager och sysselsättning

Vi har velat belysa hur stora kostnader som är förknippade med ett lagerstöd enligt de olika modellerna när vi för in olika antaganden om hur företagen reagerar på ett lagerstöd.

Kalkylerna har begränsats till lagerstöd av modell 1,11 och V och har utförts för år 1968 och år 1972. Beräkningarna har karaktären av ett räkneexempel, där detär nödvändigt med mycket schablonartade antaganden om företagens beteende. Vi laborerar med tre olika grader av påverkan på företagens beteende vad gäller lagerhållning och sysselsättningsutveckling (svag, måttlig och stark effekt). Det är mycket svårt att avgöra vilken grad av effekt, som är den mest sannolika. Man kan inte utan vidare betrakta "svag effekt" som ett minimialternativ och "stark effekt" som ett maximialternativ för effekternas storlek, även om alternativen utformats med tanke på att få en viss uppfattning om inom vilka gränser effekterna på lagerhållning och sysselsättning kan tänkas ligga.

Antagandena om företagens beteende går i princip ut på följande:

1. Antag att företagets planerade utveckling av antalet anställda inte ligger i linje med sysselsättningsvillkoret. Företaget räknar dock med lagerökning. Vid svag effekt har vi förutsatt ett ändrat beteende, endast från de företag, som bara behöver göra små förändringar av sin planerade utveckling av antalet anställda för att uppfylla sysselsättningsvillkoret. Vid måttlig respek- tive stark effekt har vi förutsatt, att även företag med större avvikelser mellan den planerade sysselsättningsutvecklingen och sysselsättningsvillkoret

• Sida 169
•  Original

ändrar sitt beteende så att de uppfyller detta. Tillskottet till antalet anställda antas i samtliga fall ge upphov till en produktionsökning, vilken registreras som en motsvarande lagerökning.

Företag, vars planerade utveckling av antalet anställda inte ligger i linje med sysselsättningsvillkoret och som samtidigt räknar med lagerminsk- ningar kan vara svåra att nå med ett lagerstöd. Endast vid kalkylerna över stark effekt har vissa av dessa företag förutsatts ändra sitt beteende så att de uppfyller sysselsättningsvillkoret och samtidigt presterar en lagerökning.

2. Antag att företagets planerade utveckling av antalet anställda är i överens- stämmelse med sysselsättningsvillkoret. Antag vidare att företaget räknar med lagerökning. Företaget är då redan i utgångsläget berättigat till lagerstöd. 1 ett läge med lågt kapacitetsutnyttjande (som 1968 och 1972) kan många företag höja produktionen, utan att behöva öka antalet anställda. Här har förutsatts att merparten av dessa företag genomför en begränsad produktivi- tetsökning (1/2 % vid svag effekt, 1 % vid måttlig effekt och 1 1/2 % vid stark effekt) och att merproduktionen registreras som lagerökning. Företag som uppfyller sysselsättningskravet, men planerar begränsade lagerminskningar har vid kalkylerna över måttlig effekt och stark effekt antagits i stället öka lagren för att erhålla lagerstöd. Lagerökningen har helt förutsatts vara en följd av höjd produktivitet, dvs. vi har inte bedömt det som sannolikt att dessa företag skulle vara beredda att anställa mer personal för den merproduktion som erfordras. I diagram 23—27 på sid. 152—156 åskådliggörs dessa antaganden grafiskt. Företagens benägenhet att till följd av ett lagerstöd ändra sitt beteende har i stort sett antagits bero på i vilken grad företagen måste modifiera sina sysselsättnings- och/eller lagerhållningsplaner för att erhålla stöd. (Här har vi

Tabell IV:2 Fördelning av antalet företag efter procentuell lagerstocksförändring och sysselsättningsförändring l972. Industri exkl. varv. Företag med mer än 200 anställ- da. Prisomräknad lagerstock av varor i arbete och färdigvaror

AS % AL % —8 —8— —4 —4— —O 0— X 61 35 28 30 154 antal företag —10 —8 121 —2 258 —764 +] 218 —9 925 AS antal personer —442 —249 —158 —l70 —1 019 AL milj. kr. 17 33 86 antal företag —10——0 —1 428 +] 169 —2 462 AS antal personer —23 —34 —201 AL milj. kr. 23 85 181 antal företag 0— —1 957 +5 520 —632 AS antal personer +106 +285 +720 AL milj. kr. 101 82 90 148 421 antal företag . 2 —11 506 —6 273 —3 147 +7 907 —13 019 AS antal personer —359 —231 +9 +81 —500 AL milj. kr.

AS = sysselsättningsförändring. AL = lagerstocksförändring.

• Sida 170
•  Original

varit tvungna att betrakta företagens/ak/iska utveckling av sysselsättning och lagerhållning som de ursprungliga planerna för lagerstödsperioden). Effekterna blir då starkt beroende av hur många företag vars ursprungliga planering inte ligger alltför långt från villkoren för lagerstödet. Ovanstående tabell visar hur de största företagen fördelade sig med avseende på procentuell förändring av sysselsättning resp. lagerstock år 1972 — ett år då sysselsättning- en för dessa företag sammanlagt minskade med netto 13 000 personer och lagerstocken sammantaget sett drogs ned med 500 milj. kr. 1 den inramade fyrkanten i mitten inryms företag som redovisar syssel— sättningsminskningar understigande 8 % och som samtidigt har lagerök- ningar eller lagerminskningar på mindre än 16 %. Det rör sig om sammanlagt 109 företag med en sammanlagd minskning av antalet anställda på 6 400 personer. Kan ett lagerstöd förmå dessa företag att helt avstå från att minska sysselsättningen, innebär detta en högst väsentlig reducering av den totala minskningen av antalet anställda på 13 000 personer.

Endast vid stark effekt har alltså företag, som planerar minska såväl lagerhållning som sysselsättning antagits ändra sitt beteende. Företag som i sin utgångsplanering avser uppfylla sysselsättningsvillkoret, men minska lagren har antagits ändra sitt beteende redan vid måttlig effekt av ett lagerstöd. Vid svag effekt har däremot företag med planer på lagerminsk- ningar överhuvudtaget inte antagits reagera på ett lagerstöd. Företag med planerade lagerminskningar riskerar nämligen att få väsentligt lägre stöd än företag som planerar lagerökningar, då man genomför ett extra produktions- tillskott. Detta beror på att bidraget är bundet till lagerökningen, som ju då kan bli väsentligt lägre än produktionstillskottet eller i värsta fall helt utebli.

Nedanstående tabell visar resultaten av beräkningarna för 1972. Vi kan alltså konstatera, att vid alternativet ”stark effekt" är tillskottet till sysselsättningen mycket betydande för modell 1 och 11. I båda modellerna med sina hypotetiska antaganden erhålls ett tillskott till sysselsättningen på

Tabell IV:3 Hypotetiska effekter av lagerstöd 1972. Hela industrin exkl. varv. Företag med mer än 20 anställda

Modell för lagerstöd

[ 11 V

Tillskott till sysselsättningen

(antal personer) vid svageffekt 2011 1813 1021

måttlig effekt 2608 2441 . .

stark effekt 6 357 6 602 2 286 Tillskott till lagren

(milj. kr) vid svag effekt 345 335 274

måttlig effekt 565 754 . .

stark effekt 1 314 1 767 1 332 Lagerstöd (milj. kr) vid

svag effekt 228 235 230 måttlig effekt 276 314 stark effekt 424 298 ' '431

• Sida 171
•  Original

ca 6 500 heltidsanställda personer år 1972 och ca 4 000 personer år 1968 (som dock endast omfattar företag med fler än 50 anställda). Sysselsättningen i dei denna undersökning ingående företagen minskade mellan år 1971 och 1972 med drygt 14 000 heltidsanställda personer och mellan 1967 och 1968 med drygt 10 000 personer. Det extra tillskottet till sysselsättningen skulle alltså ha reducerat dessa minskningar till nästan hälften.

Av tabell lV:3 framgår att effekterna på lagerhållning och sysselsättning inte skiljer sig nämnvärt vid stöd av hela lageruppbyggnaden respektive vid stöd av enbart lagerökning av varor i arbete och färdigvaror. Kostnaderna för lagerstödet blir något högre, om man väljer att låta stödet omfatta hela lageruppbyggnaden. Beräkningarna för 1968 ger likartat resultat.

Här bör emellertid påpekas, att i effektkalkylerna har vi endast summerat effekterna i varje påverkat företag. Vi har inte ens tagit med effekterna på underleverantörer, då vissa företag till följd av lagerstödet höjer sin produk- tion. Vidare kan ju företagen vid ett lagerstöd av modell 1 minska sina insatsvarulager utan att detta påverkar lagerstödet. Någon sådan effekt är emellertid inte heller inräknad.

En annan slutsats som kan dras på grundval av det relativt enhetliga beteendet för sysselsättningsutvecklingen och effektberäkningarna är denna: Modeller för lagerstöd, där man släpper på sysselsättningsvillkoret och tillåter en viss minskning av sysselsättningen, är sämre i avseende på förmågan att påverka sysselsättningen än modeller med strikt sysselsättningsvillkor.

Tabell IV:4 visar hur företagen l972 fördelade sig efter procentuell lagerstocksförändring och sysselsättningsförändring samt summan av de till varje ruta hänförliga företagens sysselsättningsförändring i antal personer och lagerförändring i milj. kr. Den med heldragen linje inramade fyrkanten inrymmer de företag som antagits ändra sin sysselsättningspolitik vid stark

Tabell IV:4 Fördelning av företagen efter procentuell lagerstocksförändring och sysselsättningsförändring l972. Industri exkl. varv. Företag med mer än 20 anställda. Prisomräknad lagerstock av varor i arbete och färdigvaror

AS % AL % —12 —12——8 —8——4 —4——0 0— 2 230 93 123 112 376 934 antal företag —10 — 7520 — 3 411 — 2 595 — 918 + 2 350 —12 094 AS antal personer — 210 — 303 — 280 — 196 — 264 — 1 253 AL milj. kr 32 46 45 25 108 256 antal företag —10—5 — 821 — 677 — 717 — 472 + 881 — 1 806 AS antal personer — 6 — 20 — 26 — 102 — 28 — 182 AL milj. kr. 30 105 190 antal företag —5—0 — 427 + 908 _ 977 AS antal personer — l — 19 - 44 AL milj. kr 13 872 1 469 antal företag 0— — 2 925 + 9 866 + 747 AS antal personer + 41 + 490 + 1028 AL milj. kr 425 240 372 351 1 461 2 849 antal företag ): —11 693 - 5 383 — 7 439 — 3 620 +14 005 —14130 AS antal personer

— 176 _ 215 — 237 — 3 + 180 — 451 ALmilj.kr

• Sida 172
•  Original

effekt av lagerstöd modell 1 och den med streckad linje inramade fyrkanten inrymmer motsvarande företag vid stark effekt av lagerstöd modell V. — 1 modell 1 tilläts ingen minskning av antalet anställda, medan i modell V antalet anställda tilläts minska med upp till 4 %.

Nedanstående tablå (som i huvudsak framkommer genom summering av de inramade rutorna i tabell IV:4) visar dels hur många företag som antagits förändra sina ursprungliga sysselsättningsplaner vid stark effekt av lagerstöd enligt modell 1 och modell V, dels hur mycket man varit tvungen attjustera sitt beteende för att uppfylla sysselsättningsvillkoret.

Antal Sysselsättnings— Tillskott till företag utveckling sysselsättning (antal personer) (antal personer) Utan Med lagerstöd lagerstöd Modell I 418 —6 357 x 0 +6 357 Modell V 305 —5 422 —3 136 +2 286

Modell 1 har alltså väsentligt större möjligheter att påverka sysselsätt- ningen. Detta beroende på att under ett år med totalt sett vikande sysselsätt- ning, har vi många företag med relativt begränsade minskningar av syssel- sättningen. Om vi inte ställer några krav på dessa företag att förändra sina sysselsättningsplaner har vi alltså betydligt färre företag kvar att påverka. Att effekten på sysselsättningen i modell V blir så mycket lägre, beror emellertid främst på att de påverkade företagen endast behöver avstå från den del av sysselsättningsminskningen som överstiger 4 %, medan man i modell 1 måste avstå från hela sysselsättningsminskningen för att erhålla lagerstöd. Kalkylerna för 1968 pekar åt samma håll — effekterna på sysselsättningen reduceras till mellan hälften och en tredjedel om man lättar på sysselsätt- ningsvillkoret.

5 Lagerstödet 1972

Beräkningarna över nolleffekten och kalkylerna över tänkbara effekter på lager och sysselsättning störs i viss utsträckning av det existerande lager- stödet 1972.

Om lagerstödet 1972 hade starka positiva effekter på lagerhållning och sysselsättning, så har vi överskattat nolleffektens storlek 1972. Vi harju helt tillskrivit beteendet hos de företag, som uppfyller villkoren för lagerstöd nolleffekten. Vidare har vi underskattat de tänkbara effekterna på lager och sysselsättning, eftersom vi fört största delen av effekten av 1972 års lagerstöd på nolleffektens konto.

Det finns dock flera skäl, som talar för att kalkylerna för 1972 inte snedvridits alltför mycket av det då gällande lagerstödet. För verkstadsindu- strin och övrig industri är det t. ex. så,att lagerstödsföretagen har mycket liten andel av lagerstock och sysselsättning. Lagerstödsföretagens beteende inom

• Sida 173
•  Original

dessa industrisektorer påverkar därför inte beräkningarna i någon större utsträckning. Inom basindustrin har lagerstödsföretagen däremot omkring 30 % av den samlade lagerstocken och antalet anställda. 1972 års lagerstöd har därför förmodlingen i viss utsträckning stört kalkylerna för basindustri— erna, så att nolleffekten överskattats och tänkbara effekter på sysselsättning och lagerhållning underskattats.

• Sida 174
•  Original

Tabellbilaga Percentiler och variationsvidd för årsvisa procentuella förändringar av lagerstock och medelantalet anställda

192

1 Inledning

Lagerstöd utgick under 1972 och under delar av perioden 1975—76 för investeringar i lager av egentillverkade hel- och halvfabrikat(fortsättningsvis bearbetade varor). Följande regler för lagerstödet är av intresse för rapportens analyser.'

!. Lagerstöd utgick med 20 procent av inventerad lagerökning efter avdrag för inkurans. Stödet bestämdes således utifrån registrerad lagerökning, ej utifrån den extra lagerinvestering som föranleddes av stödet.2 Vid 1975—76 års stöd skulle dock lagervärdet vid utgången av stödperioden omräknas efter de priser som gällde vid periodens början.

2. För att erhålla Iage|stöd måste företaget lämna preliminär ansökan vid stödperiodens inledning. 1 ansökan skulle lagerökningen uppskattas. Ansökan låg till grund för ett preliminärt beslut om stöd. Efter stödpe- riodens slut lämnades slutgiltig ansökan med uppgift om faktisk lagerök- ning. Denna skulle vidimeras av företagets revisor. Representanter för de lokala fackliga organisationerna skulle höras vid utformningen av både preliminär och slutgiltig ansökan.

1 Jfr SFS l971:1249, SFS 1975:475 och SFS 1976:1053.

2 Samma värde- ringsprinciper skulle tillämpas vid värderingen av ingående och utgåen- de lager.

• Sida 196
•  Original

1Vid 1975/76 års stöd kunde stöd erhållas i förskott mot att ränta erlades. Denna möjlighet saknar betydelse för rap- portens analyser.

2Se prop. 1963: 159.

3. Lagerstödet utbetalades efter stödperiodens slut.' 4. Lagerstödet utgjorde skattepliktig inkomst vid taxeringen för det verk- samhetsår för vilket stöd erhölls.

Som alternativ till lagerstöd kunde företagen göra överföring till lagerinves- teringskonto. Följande regler är därvid av intresse för den kommande

analysen.2

1. Tillstånd till överföring från investeringsfond till lagerinvesteringskonto medförde att ett belopp motsvarande 46 procent av överföringen kunde lyftas från spärrkontot hos Riksbanken.

2. Överföringen beviljades utifrån en ansökan som inlämnades vid perio- dens början. i ansökan uppskattades lagerökningen. Någon kontroll gjordes ej från tillståndsmyndighetens sida av att uppskattad lagerinves— tering även genomfördes.

3. Vid taxeringen för det verksamhetsår då överföringen genomfördes erhölls ett avdrag på 10 procent av inventerad Iagerökningtefter inkurans); dock högst 10 procent av beviljad överföring.

4. Senast vid deklarationen för det tredje beskattningsåret efter det år då överföringen beviljades måste den återföras till beskattning. Företaget kunde dock göra motsvarande avsättning till investeringsfond (med åtföljande spärrkontobetalning) utan att inkräkta på de ordinarie avsätt- ningsmöjligheterna.

i studien görs endast deduktiva analyser. Några försök till empirisk testning görs ej. Analyserna bygger på modeller (investeringskalkyler) över vilka betalningskonsekvenser som ett beslut om ökad lagerhållning medför. Varje delanalys inleds med att modellen och de förutsättningar den bygger på diskuteras. Den första delanalysen görs utifrån en förhållandevis enkel modell. Denna modell specifteras sedan ytterligare så att delanalyserna görs utifrån successivt allt mer "komplicerade" modeller.

i första hand görs numeriska analyser. Analytiska diskussioner genomförs när så erfordras för en förståelse av de numeriska analyserna. Huvudintresset

• Sida 197
•  Original

ide numeriska analyserna är att illustrera lönsamhetens känslighet för olika kombinationer av värden på studerade variabler. Det betyder att endast marginellt intresse ägnas åt enskilda lönsamhetsutfall.

Eftersom modellerna innehåller åtskilliga faktorer(variabler) vilkas värden varieras. har känslighetsanalyserna medfört ett omfattande be- räkningsarbete. i detta har dator utnyttjats.

2 Allmänna förutsättningar. Grundmodell

Det är lönsamhetskonsekvenserna av tre handlingsalternativ som skall studeras:

Hl: Att ansöka om lagerstöd utan att under stödperioden förändra lagerhåll- ningen jämfört med ursprungliga planer. H2: Att ansöka om lagerstöd och dessutom öka lagerhållningen under stödperioden jämfört med ursprungliga planer. H3: Att vid given lagerökning under stödperioden ansöka om överföring av investeringsfond till lagerinvesteringskonto i stället för att ansöka om * lagerstöd.

Distinktionen mellan de två första handlingsalternativen motiveras av ' utformningen av reglerna för lagerstöd. Som framgick ovan (avsnitt 1.2)? erhölls lagerstöd med viss andel (20 procent) av inventerad lagerökning — eventuellt efter det att utgående lagerkvantitet värderats till de priser som gällde för den ingående kvantiteten. Det betyder att ett företag kunde erhålla lagerstöd utan att man förändrade Iagerhållningenjämfört med ursprungliga planer. Vi skall kalla denna andel av erhållet lagerstöd för "gratisstöd'T Lönsamheten av det första handlingsalternativet avser således värdet av . detta gratisstöd (vi bortser från eventuella administrativa kostnader som följer av ansökningsförfarandet).I

i det andra handlingsalternativet förutsattes att företaget beslutar att öka sin lagerhållning utöver ursprunglig plan. Med ursprungligen planerad lagerhållning menas då den lagerhållning som företaget skulle ha haft om något stöd ej utgått. För den ursprungligen ej planerade lagerökningen erhåller man lagerstöd. Lagerökningen nås genom ökade lagerinköp och/eller genom att produktionen hålls på än högre nivå än ursprungligen planerat. Vi kommer att utnyttja begreppet tidigarelagd produktion som synonym till den ökade lagerhållningen även om det förra endast utgör ett medel att nå det senare. inköp av lagervaror behandlas ej explicit. Det underförstås som ett alternativ till ökad produktion.

• Sida 201
•  Original

Varje delanalys bygger på vissa specifika förutsättningar. Dessa redovisas i anslutning till respektive analys. Gemensamt för samtliga analyser är följande förutsättningar:

1 .

Den totala försäljningsvolymen över en längre tidsperiod (flera år) liksom dennas fördelning på olika delperioder antas vara oberoende av beslutet om ökad lagerhållning. Vi beaktar endast sådana faktorer som är kvantifierbara och som kan mätas i kronor. Modellerna (investeringskalkylerna) visar särbetalnings- konsekvenserna av respektive handlingsalternativ. Minsta tidsenhet i modellerna är kvartal. Allmänt gäller att betalningskonsekvenserna antas inträffa i slutet av respektive kvartal. Stödperioden omfattar år 1. Analysen av H2 avser konsekvensen av att tidigarelägga produktion ett eller flera kvartal från år 2 till år ]. Maximalt kan alltså betalningskonsekvenserna med anledning av ifrågavarande produktion framflyttas sju kvartal — från slutet av det sista kvartalet år2 till slutet av det första kvartalet år 1. Vi beaktar ej explicit det fall då produktion som skulle ha genomförts under flera kvartal år 2 framliyttas och genomförs under flera kvartal årl.I

Lagerhållningskostnaderna består av tre komponenter, nämligen kostna- der för lokaler. personal etc.. kostnader för det kapital som binds i lagret samt inkuranskostnad. Vi antar att den första komponenten ej förändras med anledning av ett beslut om ökad lagerhållning. Exempelvis erfordras ej nya lagerlokaler eller extra lägerpersonal. Kapitalkostnaden beaktas i modellerna via kalkylräntan, dvs. företagets förräntningskrav på dess kapital. inkuranskostnaden antas bero av tiden. För viss tidsenhet uppgår den till viss procent av lagerinvesteringen. För att underlätta framställningen antar vi att merbetalningen för den tidigarelagda produktionen år 1 motsvarar den rörliga kostnaden för den aktuella produktionen. Vidare antar vi att lagervärdet vid utgången av varje år bestäms utifrån stanardpriser på varorna. i det fall standardpriset består av summan av en rörlig och en fast kostnad kommer därmed lagervärdet vid utgången av år 1 att förändras mer än motsvarande merbetalningen (rörliga kostnaden) för den tidigarelagda produktionen. Lagerstödet beräknas som viss procent av det inventerade lagervärdets ökning år 1 — i vissa delanalyser efter justering för prisförändringar (defiatering;jfr 1975/76 års lagerstöd). Lagerstödet utbetalas i efterskott i slutet av det andra kvartalet år 2. Vi bortser från eventuella administrativa kostnader som följer av ansökningsförfarandet, kontakter med myndigheter. etc. Alla lagervärden avser varor för vilka lagerstöd kan erhållas (egen- tillverkade hel- och halvfabrikat). Analysen av de två första handlingsalternativen görs utan hänsyn till skattekonsekvenser. Dessa inkluderas sedan i analysen av det tredje handlingsalternativet.

innebörden av den första förutsättningen är således att (spekulations-)

1Detta händelseförlopp kan i själva verket ses som flera delbeslut. Först framliyttas viss produk- tion från det första kvar- talet är 2 till något kvar- tal år I. Därefter fram- flyttas viss produktion från det andra kvartalet. etc. Analysen behandlar således varje sådant del- beslut.

• Sida 202
•  Original

vinster/förluster”på försäljningssidan" ej beaktas i modellerna. En eventuell tidigareläggning av produktion medför ej att den totala försäljningen på lång sikt ökar (eller minskar) eller att ett tillfälligt högt försäljningspris kan utnyttjas på viss del av produktionen. Däremot kan (spekulations-) vinster/ förluster "på produktionssidan" förekomma. Med detta åsyftar vi det fall då tillverkningskostnaden för den tidigarelagda produktionen är mindre/större än vad den skulle varit om produktionen genomförts vid ursprungligen planerad tidpunkt.

Förutsättningen om att betalningskonsekvenserna inträffar i slutet av respektive kvartal görs för att underlätta förståelsen av modellerna (investe- ringskalkylerna). Alternativt skulle exempelvis kontinuerliga betalnings- funktioner ha kunnat utnyttjas. Lönsamhetens känslighet för alternativa investeringsfunktioner torde dock vara obetydlig jämfört med övriga stude- rade faktorer.

inkuranskostnaden per tidsenhet för det fall produktion tidigareläggs uppgår — som framgår av den fjärde förutsättningen — till en viss procent av värdet på den tidigarelagda produktionen. Om lagret omsätts löpande kommer en ökad lagerhållning att medföra att samtliga varor får en längre lagringstid. Detta medför en ökad inkuranskostnad, som således betingas av den förlängda lagringstiden för samtliga varor. Det kan emellertid visas att denna ökade inkuranskostnad är densamma som den som uppstår om den tidigarelagda produktionen antas ligga i lager hela den tid som tidigarelägg- ningen avser samtidigt som lagringstiden för övriga varor är oförändrad.

Analysen av de första två handlingsalternativen (kap. 3—8) görs alltså utan hänsyn till skattekonsekvenser. Skälet till detta är att analysen därmed kan förenklas väsentligt. Med de detaljerade modeller som utnyttjas borde ett hänsynstagande till skatt ej endast ta sig formen att man i likhet med vanliga schablonantaganden reducerade aktuella betalningar med hänsyn till nomi- nell skattesats. Hänsyn till skatt borde i stället grundas på diskussioner av vilken betydelse som betalningskonsekvenserna av visst handlingsalternativ skulle kunna förväntas få på redovisad skattekostnad respektive förändring i skattekredit. Eventuell förändring av redovisad skattekostnad borde sedan diskuteras vad gäller dess betalningskonsekvenser — storlek och tidsförlågg- ning — under studerad period. Mot bakgrund av den väsentliga utökning av komplexiteten i investeringskalkylerna som en dylik hänsyn till skatt skulle medföra, är det med givna tidsrestriktioner rationellt att ej inkludera skattekonsekvenserna i analysen.

i kapitlen 9—10 (det tredje handlingsalternativet) måste dock skattekonse- kvenserna beaktas. Det hänger samman med de speciella skatteregler som gäller för överföring till Iagerinvesteringskonto.

Som framförs i avsnitt 1.7 disponeras analysen så att vi utgår från en relativt "enkel" modell. Denna görs sedan alltmer "komplicerad". i detta avsnitt skall vi redovisa vilka typer av (sär—)betalningskonsekvenser som det andra handlingsalternativet (lagerstöd för tidigarelagd produktion) medför. Det första handlingsalternativet medför endast en (sär-)betalningskonsekvens.

• Sida 203
•  Original

nämligen utbetalning av lagerstöd (gratisstöd) vid mitten av år 2. Betalnings- konsekvenserna av det tredje handlingsalternativet (överföring till lagerin- vesteringskonto i stället för lagerstöd) preciseras i kapitel 9.

Ett beslut om att tidigarelägga produktion för vilken ansökan om lagerstöd lämnas medför med givna förutsättningar följande betalningskonsekven- ser:

a) Merbetalning år 1 för den tidigarelagda produktionen

b) Mindrebetalning år 2 för den då reducerade produktionen

c) Merbetalning år 2 med anledning av inkuranskostnaden för den tidiga- relagda produktionen

d) inbetalning år 2 av lagerstöd för den tidigarelagda produktionen.

Vi förutsätter att produktionen tidigareläggs a kvartal och att den därmed genomförs b kvartal före utgången av år 1. Betalningarna kan då grafiskt illustreras på följande sätt (figur 2.1).

Reducerad produktion

Lagerstöd

Tid

År2

inkurans- kostnad Tidigarelagd produktion [___—J Figur 2.1 Beta/ningskon- b sekvenser av tidigarelagd L—__ ' al produktion. Grundmodell. a : antalet kvartal som lagerinvesteringen tidigareläggs b : antalet kvartal från nuudpunkten (tidpunkten för den

tldtgarelagda lagennvesterlngenl och årssktftet år 1

• Sida 204
•  Original

l Analysen sammanfaller i allt väsentligt med den som presenterades i tidi- gare redovisade prelimi— nära synpunkter från lagerstödsutredningen. DsA l975:6. bilaga 3.

3 Lönsamheten av tidigarelagd produktion. Känslighet för lagerstödsprocenten och inkuranskostnaden '

3.1 inledning

i detta kapitel skall vi inleda analysen av det andra handlingsalternativet (jfr avsnitt 2.1). i första hand skall vi diskutera följande faktorers betydelse för lönsamheten av tidigarelagd produktion (inom parentes anges de symboler som utnyttjas):

El lagerstödsprocentens storlek (aktuell procentsats; LS) Cl inkuranskostnadens storlek (c per kvartal och krona tidigarelagd produk- tion) [3 hur lång tid som tidigareläggningen avser (a kvartal).

Analysen görs med hjälp av en modell (investeringskalkyl) som vid givna förutsättningar visar betalningskonsekvenserna av ett beslut om tidigarelagd produktion.l

Analysen bygger på följande förutsättningar utöver dem som redovisades i avsnitt 2.2:

]. inga prisförändringar äger rum under analysperioden. Om Pt betecknar genomsnittspriset under år t är således P() = P] = P2 = ..... = Pt. Förutsättningen betyder att merbetalningen för den tidigarelagda produk- tionen år 1 motsvarar mindrebetalningen år 2. Denna förutsättning diskuteras senare (kap. 4).

2. Tillverkningskostnaden (standardpriset) består i sin helhet av rörliga kostnader (jfr kap. 5).

3. Lagerstöd utgår för den inventerade lagervärdeökning som följer av den tidigarelagda produktionen. Någon omräkning av inventerad lagervärde- ökning görs ej (deflatering; jfr kap. 4).

4. Som lönsamhetsmått utnyttjas internränta. Denna beskriver vilken förräntning (före skatt; jfr avsnitt 2.2) som erhålls på den tidigarelagda produktionen (grundinvesteringen). Tidpunkten för den tidigarelagda produktionen betraktas som nutidpunkt.

• Sida 205
•  Original

SOU 1979:38 Utebliven lagerinv. X . Lagerstöd Nuttd— LSlX-chl punkt

Tid

Ar l Ärsskifte

acX Inkurans— kostnad T|digarelagd investering ___—__| b ___—__

&

lagerinvestering i kronor antalet kvartal som lagerinvesteringen tidigareläggs antalet kvartal från nutidpunkten (tidpunkten för den tidigarelagda lagerinvesteringen) och årsskiftet år 1 inkuranskostnad per kvartal och investerad krona i lager lagerstödsprocent

ll ll Il

ll 11

Utifrån redovisade förutsättningar kan (sär-)betalningskonsekvenserna av ett beslut om tidigarelagd produktion illustreras med hjälp av figur 3.1.

Med givna förutsättningar är det således fyra betalingskonsekvenser som beaktas i analysen:

]. Merbetalningen under år 1 på X kronor pga. av den tidigarelagda produktionen. Mindrebetalningen år 2 på X kronor med anledning av den minskade produktion som då äger rum. Den ökade inkuranskostnad som följer av att ett tillverkningsvärde på X kronor lagras a kvartal längre än som ursprungligen planerats. Eftersom inkuranskostnaden per krona och kvartal uppgår till c uppstår en sammanlagd inkuranskostnad på a -c - X kronor.l Med givna förutsätt- ningar motsvaras denna ökade inkuranskostnad av en utbetalning (eller minskad inbetalning) vid samma tidpunkt år 2 som mindrebetalningen med anledning av den tidigarelagda produktionen.2 inbetalning av lagerstöd år 2. Lagerstödet kommer att beräknas på värdet av den tidigarelagda produktionen (X kronor) minskat med den inkurans- kostnad på detta som uppstår under år 1. Reduktionen motiveras av att lagervärdet vid utgången av år 1 bestäms efter inkurans. Eftersom inkuranskostnaden per krona och kvartal är c och den tidigarelagda produktionen lagrats i b kvartal före lagervärderingstillfa'llet (årsskiftet)

' Vi antar således genomgående att inkuranskostnaden för visst kvartal beräknas på ett värde som ej reducerats för inkuranskostnaden under tidigare kvartal. Kostnaden är således lika stor alla kvartal. 2.lfr kommentarerna till den fjärde förutsättningen i avsnitt 2.2.

Figur 3.1 Mode/I över beta/ttingskonsekvenser. Inga prisförändringar.

• Sida 206
•  Original

kommer alltså lagervärdet under år 1 med anledning av den tidigarelagda produktionen att öka med X-ch. internräntan. r. av ovanstående betalningar kan bestämmas utifrån följande uttryck. där e betecknar basen för den naturliga logaritmen och r uttrycks per kvartal:l

X =(X—acX) ' e-ar + LS(X—ch) . e-rib+2)

Faktorerna e-ar och e'libTZ) utnyttjas för att diskontera särbetalningarna till nutid- punkten (jfr avsnitt 1.6). Genom att lösa ut och förkorta bort X kan uttrycket förenklas till | =(|-ac)e'ar + LS(l-bc)e"lb+2) i nästa avsnitt skall vi visa hur r varierar vid olika värden på LS. a. b och c.

I detta avsnitt skall vi med hjälp av figurer redovisa internräntans (r) storlek vid olika värden på a. dvs. det antal kvartal som produktionen tidigarelägges.2 i beräkningarna skall vi utnyttja följande parametervärden:

Lagerstödsprocent (LS): 10. 20 alternativt 30 procent. inkuranskostnad per kvartal (c; uttryckt i procent): 0 alternativt 5 procent. Tid från merbetalning år 1 till utgången av år 1 (b): 0. l. 2 alternativt 3 kvartal.

Värdet på r. uttryckt som årsränta. när lagerstödet är 20 procent. framgår av figur 3.2. Figuren redovisar värden på r vid olika värden av a. Den är begränsad till positiva värden på r. Det översta ”kurvsystemet" visar värdet på r när inkuranskostnaden. c. är noll. i "kurvsystemet" närmast origo ärc = 5 procent per kvartal. dvs. 20 procent per år. Varje "kurvsystem" består av fyra deikurvor. en för varje värde på b. Om exempelvis beslutet gäller att tidigarelägga produktionen i 3 kvartal (a = 3) och detta innebär att produktionen förläggs 2 kvartal (b = 2) före årsskiftet samt att tidigarelägg- ningen ej medför någon inkurans (c =O) erhålles en internränta på 23 procent om lagerstöd utgår med 20 procent. Om i stället 1 kvartal återstårtill årsskiftet blir internräntan 24 procent. Om däremot tidigareläggningen endast avser 2 kvartal och 1 kvartal återstår till årsskiftet blir internräntan 34 procent.

] figurerna 3.3 och 3.4 visas motsvarande "kurvsystem" när lagerstödet är 10 respektive 30 procent.

' Av uttrycket bestäms den nominella internräntan. mr. Eftersom inga priser förändras motsvarar denna den reala internräntan. rr(jfr kap. 4). i detta kapitel utnyttjar vi därför endast symbolen r. För att förenkla den matematiska hanteringen mäts vidare internräntan som en kontinuerlig ränta. Skillnaden gentemot en diskontinuerlig ränta är emellertid liten och ointressant för det syfte som analysen har. Räntan uttrycks vidare i detta sammanhang som en kvartalsränta. i senare analyser översätts den till en årsränta genom att den multipliceras med 4. 2 Värdet på r är fastställt via ett iterativt lösningsförfarande med en noggrannhet på en decimal.

• Sida 207
•  Original

Å r l'bl

80—

70—.

60—

so—l

LO—t

20—

c: S% — Kvartal

10—

Figur 3:2 Internräntan av tidigarelagd produktion un -

O—l , | | dx i ' Tu utgår med 20 %.

(ler a kvartal när lagerstöd

Figurerna 3.2—3.4 illustrerar följande:

]. Lönsamheten av att tidigarelägga produktion är relativt känslig för inkuranskostnaden. Om kalkylräntan exempelvis är 20 procent är tidigare- läggningen aldrig lönsam vid studerade bidragsstorlekar om inkuranskost- naden är 5 procent per kvartal och tidigareläggningen avser minst 2 kvartal. 1 extremfallet med ingen inkuranskostnad alls är en tidigareläggning på maximalt knappt 4 kvartal lönsam vid samma kalkylränta när lagerstöd utgår med 20 procent. Om inkuranskostnaden uttrycks per år och produktionen

• Sida 208
•  Original

framflyttas ett år medför varje procentenhets ökning av inkuranskostnaden (uttryckt i procent av merbetalningen för tidigarelagd produktion) att internräntan reduceras med ca ] procentenhet.

2. Lönsamheten av tidigarelagd produktion är känslig för lagerstödsprodu- centens storlek. Detta framgår vid en jämförelse mellan nedanstående figurer. Om exempelvis produktionen framflyttas från slutet av år 2 till slutet av år 1 (a = 4; b = 0) och inkuranskostnaden är 5 procent per kvartal ökar internräntan med drygt 11 procentenheter om stödet ökar från 20 till 30 procent. Allmänt gäller att viss förändring av lagerstödsprocenten föranleder likartad (mätt i procentenheter) förändring av internräntan.

3. Lönsamheten är känslig för hur lång tid produktionen tidigareläggs (dvs. a). Ju längre tid desto lägre lönsamhet. Detta beror för det första på att tidsskillnaden mellan investeringstillfället (merbetalningen år i) och den ursprungligen planerade investeringstidpunkten (mindrebetalningen år 2) ökar. För det andra ökar tidsskillnaden mellan investeringstillfället och lagerstödets utbetalning. Slutligen blir inkuranskostnaden större eftersom den antagits utgöra en funktion av tiden.

4. Vid given framflyttningsperiod (dvs. a) är lönsamheten inte särskilt känslig för när merbetalningen äger rum i förhållande till lagerstödsperiodens slut(dvs. årsskiftet). Detta framgår av de olika b-talen. Denna period påverkar lagerstödets storlek via dess effekt på inkuranskostnaden vid stödperiodens slut. Med givna förutsättningar visar perioden även hur lång tid som passerar från merbetalningen till utbetalningen av lagerstödet. Lönsamheten är ej särskilt känslig för om stödet erhålls l kvartal före eller efter halvårsskiftet år 2.

5 Lönsamheten av tidigarelagd produktion vid olika sammansättning av tillverkningskostnaden

10 Jämförelse mellan lagerstöd och lagerinvesteringskonto. Alternativa användningsmöjligheter av investeringsfond

Som en inledning till analysen av skillnaden i lönsamhet mellan utnyttjande av lagerstöd och överföring till lagerinvesteringskonto skall vi i detta avsnitt illustrera lönsamheten av den alternativa IF-användningen, dvs. när IF

—4i f —4' . . . ' Faktorn(e e —1)/(e le—I)beskriver värdetav en geometrisk serie bestående avf betalningar av 1 krona vid slutet av varje delperiod.

• Sida 254
•  Original

Tabell 10.1 Lönsamheten av ett IF-utnyttjande på Z kronor vid en fastighetsinves- tering. Lönsamheten uttrycks som nuvärdet i procent av Z.

ie (procent Fastighetens avskrivningstid (f)

per år) 20 år 40 år 5 10 15 5 10 15 Tid från spärrkonto— 4 17,3 28,3 34.5 28.0 38.1 42.2 betalning till första skatte- 8 18,7 30,0 36.1 28.9 38,8 42,7 betalning (u kvartal)

utnyttjas för avskrivning på fastigheter (jfr ekvation (1) i föregående avsnitt).

Tabell 10.1 visar nuvärdet av ett IF-utnyttjande på Z kronor uttryckt i procent av Z vid olika värden på f, u och ie. Som framgår av tabell 10.1 är nuvärdet av ett investeringsfondsutnyttjande för fastighet alltid positivt (detta gäller för alla kalkylräntor —>0,7 procent). Lönsamheten ökar med stigande kalkylränta och med ökande avskrivnings- tid. Den ökar även något vid högre värde på u. Det hänger samman med att merskattebetalningarna vid högre värde på u inträffar längre ifrån nutidpunk- ten.

Förutsatt att företagets kalkylränta överstiger ett visst (lågt) värde är utnyttjande av IF för fastighetsinvestering alltid mer lönsamt än överföring till lagerinvesteringskonto. Detta kan visas på följande sätt:

Antag att företaget kan utnyttja en krona av sin IF för en fastighetsinves- tering med en skattemässig avskrivningstid på 20 år. Med de förutsättningar som preciserades i avsnitt 10.3 skulle detta IF-utnyttjande medföra följande betalningskonsekvenser (figur 10.4):

Sp ktOi lnv avdr: 0,46 0,55 - 0,1

'_'—l—H—T—TT ****** A* 1 2 3 4 21

Ökade skattebetalningar p g a minskad avskrivning: 0,55 - 0,05 per år

Antag vidare. att kronan vid samma tidpunkt alternativt kan utnyttjas för överföring till lagerinvesteringskonto. Med de förutsättningar som formule- rades i avsnitt 9.3 skulle detta alternativa utnyttjande medföra följande betalningskonsekvenser (figur 10.5).'

Sp kto: lnv avdr: 0,46 0,55 - 0,1 l——L_l——,——l—'_—t—i————* År 1 2 3 4 Sp kto: 0,46

Skillnaden mellan de alternativa användningsmöjligheterna (fastighetsinves- tering minus överföring till lagerinvesteringskonto) kan därmed illustreras på följande sätt (figur 10.6): '

Figur 10. 4 Beta/ningskon - sekvenser av ett IF—titnytt— jande på en krona vid ,faslig/ietsinvestering

Figur 10.5 Betalningskon- sekvenser av ett IF —iitnytt- jande på en krona vid äver/öring till lagerinves- teringskonto

1 Vi bortser från att in- vesteringsavdraget kan begränsas av lagerök— ningen under året.

• Sida 260
•  Original

Figur [0.6 Skil/nad i be- talningskonsekvenser mel— lan utnyttjande av IF jör _faslig/ietsinvester/ng och över/öring till lagerinves- teringskonto

l——l—j——;———I ——————— A. 1 2 3 4 21

Ökade skattebetalningar p g a minskad avskrivning: 0,55 - 0,05 per år

Internräntan efter skatt, re (uttryckt som årsränta). av denna betalningsserie kan bestämmas av följande uttryck:

—2 re —20re

—r 0,46e —0,0275 (e — l)/(e e — 1) =O Ur detta uttryck lås re —- 2.5 procent. Vid en kalkylränta (efter skatt) överstigande 2,5 procent är således med givna förutsättningar utnyttjande av IF för en fastighetsinvestering mer lönsam än överföring till lagerinveste—

ringskonto.

1 Sammanfattning

Utvärderingen av effekterna av olika konjunkturpolitiska åtgärder har både i Sverige och annorstädes varit tämligen osystematisk. Det sammanhänger bl.a. med svårigheter av såväl teknisk som teoretisk natur. För svenskt vidkommande utgör dock systemet med investeringsfonder för konjunktur- utjämning (IF) ett undantag. Inom bl. a. konjunkturinstitutet har vid två tillfällen särskilda undersökningar genomförts som kunnat ge en viss belysning av IF”s betydelse som medel att styra industrins fasta investe- ringar.

Utnyttjandet av IF för överföring till lagerinvesteringskonto har inte studerats på motsvarande sätt. I denna bilaga skall vi söka ge en allmän bild av IF-systemets funktionssätt samt under vissa grova antaganden söka beräkna effekterna på produktion och sysselsättning av frisläppet för Iagerinveste- ringar 1971. IF har utnyttjats för detta ändamål en gång tidigare nämligen under konjunktursvackan 1967—1968. Tillgänglig statistik pekar på att detta frisläpp endast kan ha fått mycket begränsade effekter och det kommer därför inte att beröras vidare här.

Även under 1972 resp. 1975—76 fanns det möjligheter att utnyttja IF för detta syfte. Några kalkyler som belyser effekterna av dessa frisläpp redovisas inte i denna bilaga. I ett appendix återges dock AMS'statistik över frisläppen för dessa år vilken kan ge viss vägledning om deras betydelse.

I det första avsnittet av kapitel 2 ges en kort historisk översikt över IF- systemets utveckling med särskild tonvikt lagd på möjligheterna att utnyttja det för lagerinvesteringar. Det framkommer att alltsedan IF—systemet introducerades i slutet av 1930-talet har lagstiftningen reviderats vid ett flertal tillfällen i takt med att erfarenheter vunnits av systemets verkningssätt.

Med 1955 års lagstiftning fick IF-systemet sin i huvudsak ännu giltiga utformning. Eftersom intresset att utnyttja IF för nedskrivning av varulagren hade varit mycket klent fick den grupp av sakkunniga som tillsatts i början av 1960-talet i uppdrag att särskilt studera möjligheterna att påverka lagerinves- teringarna inom lF-systemets ram.

De fann liksom senare även remissinstanserna att möjligheterna att påverka företagens lagerhållning var mycket begränsade. Risktagandet vid en övernormal lagring var stort framhölls det bl. a. med hänvisning till inkuranskostnader och riskerna för spekulation i prisfall.

Den lösning som skrevs in i förordningen från 1963 som tillägg till 1955 års lagstiftning kan i korthet anges på följande sätt. Ett särskilt lagerinvesterings- konto inrättades till vilket företag med AMS” medgivande kunde överföra ett

• Sida 270
•  Original

i förväg fastställt belopp för en period av maximalt fyra år. Företagen fick under samma tid disponera på riksbanken insatta spärrkontomedel motsva- rande denna överföring (46 %). Utöver denna förstärkning av likviditeten kunde också ett extra investeringsavdrag på 10 % utnyttjas vid taxeringen till statlig skatt. Det knöts till värdet av den varulagerökning som kunde redovisas under en i förväg föreskriven period — i allmänhet tänkt att vara ett kalenderår.

Ur företagets synvinkel kan en överföring till lagerinvesteringskonto betraktas som en investering som genomförs om den visar en positiv lönsamhet. I avsnitten 2.2 och 2.3 redovisas med hjälp av några enkla lönsamhetskalkyler de betalningskonsekvenser som bör beaktas i samband med en överföring till lagerinvesteringskonto. Något generellt omdöme beträffande lönsamheten av en sådan överföring kan naturligtvis inte fällas på basis av några enkla typfallskalkyler. Därtill är skillnaderna i förutsättningar mellan olika företag alltför stora.

Med hänsyn till utvecklingen under senare år är det särskilt två omstän- digheter som förtjänar att lyftas fram nämligen inverkan på lönsamheten av stigande färdigvarupriser respektive av spontana (ofrivilliga) volymföränd- ringar av varulagren. Lagerstockarnas absoluta storlek medför att även relativt små prisökningar kan leda till betydande lagervärdeökningar. [ sådana fall förbättras lönsamheten av en överföring till lagerinvesterings- konto högst avsevärt. Skälet är att företagen kan redovisa lagervärdeökningar och därmed tillgodogöra sig systemets förmånar utan några uppoffringar; någon förändring av produktionen behöver ej vidtas. Även i händelse av en spontan ökning av färdigvarulagren uppkommer lönsamhetsfördelar av samma skäl som ovan.

Konjunkuubakgrundentnlbeshnetaulåtaindusuhtgöntövedönngarnn lagednvemedngskonk>underl97l(ochl972)redov$asiavsnht3.L Enhgt gällande regler överläts på AMS att sköta tillståndsgivningen. AMS" hand- läggning av IF-ärendena (avsnitt 3.2) var helt rutinmässig och ansökningarna beviljades utan annat än vissa formella kontroller. Någon central styrning till särskilda branscher eller regioner förekom inte.

I avsnitt 3.3 redovisas det knapphändiga sifferunderlag som stått till förfogande i denna studie. Det visar att tillverkningsindustrin sammanlagt gjorde överföringar till lagerinvesteringskonto för 450 milj. kr. 1971 respek- dvel451niU.krl972.I)etnnnskadeinnessetattutnthaIPTunderl972torde ha flera orsaker.

Det 20-procentiga lagerstödet var nämligen samtidigt i kraft vilket för vissa företag kan ha betraktats som mer attraktivt — i synnerhet som IF också kunde användas för fasta investeringar. Minst lika viktigt var sannolikt att industrin från utnyttjandesynpunkt inte befann sig i samma gynnsamma lagerfas 1972 som under 1971 (Diagram 1).

Med de totala [F*s storlek i varje bransch som jämförelsegrund kan konstateras att den största benägenheten att utnyttja IF för överföring till lagerinvesteringskonto tycks ha förelegat i massa- och pappersindustrin. l livsmedelsindustrin och den kemiska industrin förefaller intresset däremot ha varit begränsat. De branschvisa skillnaderna torde återspegla olikheter bl. a. i fråga om inkuransrisker och storleken av färdigvarulagren i utgångs-

läget.

• Sida 271
•  Original

Av Tabell 1 kan utläsas att överföringarna till lagerinvesteringskonto översteg de faktiskt redovisade lagervärdeökningarna betydligt. Det kan tolkas så att företagen på detta sätt förbättrade lönsamheten av sitt IF- utnyttjande. Lagstiftningen är mycket generös mot företagen i detta hänse- ende; i praktiken föreligger full frihet att planera för en lagerökning efter eget gottfinnande så snart som tillstånd erhållits från AMS.

Avsnitt 4.1 ägnas åt en orientering om tänkbara effekter på produktion och sysselsättning av frisläppet för lagerinvesteringar 1971. Avsikten är att söka bestämma nettotillskottet till produktionen och dess konsekvenser för sysselsättningen. De genomförda kalkylerna bygger på förutsättningar om företagens beteende som endast mycket ofullständigt kan beläggas.

Med tanke på den konjunktursituation som tillverkningsindustrin befann sig i under slutet av 1971 är det osäkert om överföringarna till lagerinvesre- ringskonto medförde något större nettotillskott till produktionen. Det är tänkbart att de uttagna spärrkontomedlen, som uppgick till ungefär 200 milj. kr., åtminstone delvis stannade som en förbättring av likviditeten. Om effekterna på produktionen blev begränsade kan ändock företagens efter- frågan på varor och tjänster av annat slag ha ökat, t. ex. en ökad underhålls- och reparationsverksamhet.

lett räkneexempel som får betraktas som det som kan ha gett de maximala effekterna antas de uttagna spärrkontomedlen som helhet ha finansierat en ökad produktion. Denna produktionsuppdragning kan med tanke på de kapacitetsreserver som fanns inom industrin 1971 mycket väl ha rymts inom tillgängliga resurser. Effekterna på sysselsättningen får därför anses som mycket osäkra.

Med hjälp av branschvisa uppgifter över Iöneandel och lönekostnad per timme samt ett schablonmässigt beaktande av det låga resursutnyttjandet genomförs en kalkyl av sysselsättningseffekten. Den skulle med de uppställda förutsättningarna ha uppgått till drygt 900 helårsanställda — huvuddelen fällande på järn- och stålindustrin och verkstadsindustrin sammantagna.

Vissa beräkningar av de statsfinansiella konsekvenserna av lF-utnytt- jandet redovisas i avsnitt 4.2. I den ekonomisk-politiska debatten tilldrar sig dylika beräkningar ett visst intresse. Det är dock numera allmänt accepterat att budgetsaldot inte ensamt kan användas som en indikator på budgetens samhällsekonomiska effekter varför det vore felaktigt att uppfatta resultatet av denna kalkyl som ett mått på det "pris" som statsmakterna fick betala för den (eventuellt) uppnådda sysselsättningsförbättringen. Effektiviteten av IF- systemet i detta hänseende kan först korrekt bedömas om det jämförs med något annat ekonomiskt-politiskt medel där samma budgetsaldo uppnås som vid användningen av IF.

Våra kalkyler visar att IF-utnyttjandet kan ha lett till en minskning av bolagsskatterna för det offentliga istorleksordningen 85 milj. kr. 1972. Ökade skatteinkomster från anställda kunde däremot troligen inregistreras redan under 1971.

I en sammanfattning av denna studie över IF-utnyttjandet för lagerinves- teringar är särskilt följande aspekter värda att framhållas. Överföringarna till lagerinvesteringskonto ger företagen vissa likviditets- och räntabilitetsför- delar under stödperioden. Det är dock högst osäkert vilka effekter som detta

• Sida 272
•  Original

medför för produktion och sysselsättning. Utgångsläget med avseende på resursutnyttjande och lagerstockens storlek synes därvid spela en avgörande roll. Det finansiella stödet kan dock väntas leda till en ökad förmåga bland företagen att stå emot ekonomiska påfrestningar och därför indirekt medverka till att hålla sysselsättningen uppe.

I sin nuvarande utformning måste IF-systemet med avseende på överfö- ringar till lagerinvesteringskonto anses vara tämligen generöst. Systemets förmåner kan i vissa fall tas till vara utan några motprestationer. Dessa möjligheter synes vara särskilt stora när priserna på färdigvaror stiger snabbt eller när den spontana lageruppbyggnaden är stor. Detta är en följd av att lagstiftningen och företagens räkenskaper är knutna till värdeförändringar medan syftet är att påverka volymutvecklingen.

Utöver detta finns det även anledning att nämna den mer traditionella kritiken mot IF-systemet. Företag med höga historiska vinster anses gynnade eftersom avsättning till IF i praktiken först kan ske när rörelsen visar ett klart överskott. Förmånerna vid ett utnyttjande av IF kan dessutom endast fullständigt tas till vara om vinsterna är tillräckliga för det extra investerings- avdraget resp. den ökade lagernedskrivningen. Dessa argument talar för att IF-systemet inte är neutralt ur allokeringssynpunkt utan särskilt gynnar storföretag. (Tablån på sid. 293 antyder också en snedfördelning i utnyttjan- det till förmån för de större företagen).

För att komma till rätta med några av de nämnda konsekvenserna ändrades villkoren vid överföring till lagerinvesteringkonto under 1975—76. Sålunda pålades företagen det ytterligare kravet att sysselsättningen måste upprätthållas på en oförändrad nivå för att stödets förmåner skulle utgå.

• Sida 273
•  Original

2 IF-systemets historik och lönsamhetskonsekvenser

Alltsedan 1938 har i svensk skattelagstiftning funnits förordningar om rätt till skattefri avsättning till investeringsfonder (IF) för olika ändamål. Tanken bakom denna lagstiftning har varit att företag under högkonjunkturperioder skattefritt skall fondera vinstmedel för framtida investeringsändamål. Fonderna har med statsmakternas godkännande fått disponeras på fördelak- tiga villkor under avmattningsperioder för av- och nedskrivning av investe- ringar. Det konjunkturutjämnande syftet har på så vis hållits i förgrunden vid tillämpningen av IF-systemet.

Den första förordningen från 1938 (nr 384) innebar att svenskt aktiebolag (och ekonomisk förening) fick göra avdrag vid statlig och kommunal inkomsttaxering för beIOpp som avsattes till IF åren 1939, 1940 och 1941. Avsättningen kunde dels avse byggnader, dels inventarier och varulager och fick för sistnämnda ändamål högst uppgå till 20 % av årsvinsten (eller4 % av aktiekapitalet) enligt fastställd balansräkning. IF fick tas i anspråk enligt Kungl. Maj:ts beslut efter hörande av kommerskollegiet och riksbanksfull- mäktige.

För varulager avsågs utnyttjandet ske genom nedskrivning på under året anskaffade tillgångar värderade till tillverknings- eller anskaffningskostnad. Avsättningar som inte tagits i anspråk inom sex år skulle tas upp till efterbeskattning. Detta innebar att skattskyldig påfördes den skatt som skulle ha tillkommit under avsättningsåret inklusive ett räntetillägg.

Under kriget gjordes en del mindre förändringar i den ursprungliga lagstiftningen. Möjligheter gavs bl. a. till avsättningar för arbeten i gruva och för ersättande av förkrigslager.l

Efter kriget tillkallades en grupp sakkunniga för att göra en allmän översyn av IF-lagstiftningen. De sakkunniga fann en del oklarheter i lagstiftningen; det gällde bl. a. reglerna för ianspråktagande av fonderna.2 Undersökningar visade också på ett begränsat intresse från företagens sida för överföringar till lagerinvesteringsfond när samtidigt rätten till fria nedskrivningar förelåg vid taxeringen. IF-systemets användning för varulager och den fria nedskriv- ningsrätten borde därför, menade de sakkunniga, lösas i ett sammanhang. Departementschefen var av samma mening men ansåg att denna vidare fråga måste få sin lösning vid ett senare tillfälle.

I förordningen från 1947 (nr 174) om IF gjordes lagstiftningen permanent. Fonderna för inventarier och varulager som tidigare varit sammanslagna

1Se förordningarna I941:433. 19422371 och 19442279.

2Se referat i Kungl. Maj:ts prop. 1947z86.

• Sida 274
•  Original

1Se SFS 1951:151 och 795.

2Se SFS 1952:203 och 380.

3Se Kungl. Maj:ts prop 1955:100.

delades nu upp. Reglerna för utnyttjande bibehölls i stort sett oförändrade dvs. varulagren fick nedskrivas mot IF till den nivå som kommunalskatte- Iagen tillät. Avsättningarnä skulle i fortsättningen enbart beräknas i relation till årsvinsten och de fick inte överstiga 2 % av denna.

Remissinstanserna visade emellertid ett ljumt intresse för denna ordning. De anmärkte bl. a. att en avsättning till IF medförde en likviditetsförbättring som motsvarade den skatteminskning som följde på avsättningen vilket delvis stred mot det uttalade syftet att utjämna konjunkturfluktuatio— nerna.

Under Koreaboomen 1950—1952 infördes regler som syftade till att begränsa företagens investeringsverksamhet. Den investeringsskatt som introducerades 1951 innehöll föreskrifter som i praktiken innebar att lF- systemet sattes ur spel. Skatten som uppgick till 1 % skulle erläggas av rörelseidkare som ökade sitt varulager eller anskaffade inventarier under 1951. Avsättningarna till IF inkluderades därvid i skatteunderlaget.I

Senare under 1951 följdes denna åtgärd upp genom att rätten till nedskrivning av varulagren begränsades. Under 1952 och 1953 förbjöds avsättningar till IF för att förhindra att dessa användes i vinstreglerande syfte när samtidigt en s. k. konjunkturskatt på vinstökningar infördes.2

Dessa tillfälliga provisorier samt kritiken mot vissa regler i 1947 års lagstiftning motiverade åter en översyn av IF-systemet. Frågan behandlades denna gång av företagsskattekommitten som skulle göra en samlad översyn av beskattningsformerna för näringslivet. Arbetet lades fram 1955 och innehöll förslag till en ny lagstiftning för IF-systemet som en del av den totala skattelagstiftningen för näringslivet.3

Beträffande IF-systemet kunde bl. a. följande nyheter noteras. En avsätt- ning till IF krävde att 40 % (efter 1 juli 1960 46 %)av den gjorda avsättningen sattes in på ett spärrat räntelöst konto på riksbanken. Dessa medel utbetalades sedan i proportion till lF-utnyttjandet. Med denna ordning ville man tillgodose dem som tidigare påtalat den svaghet som låg i systemet att en lF- avsättning medförde en likviditetsförbättring. Den andel som skulle sättas in på riksbanken sattes något lägre än den mot avsättningen svarande skatten för att ge företagen incitament att göra avsättningar till IF.

För att ytterligare stimulera till avsättning erbjöds företagen en möjlighet att efter fem år utan särskilt tillstånd få disponera 30 11» av det på riksbanken insatta beloppet (den fria sektorn). Förutsättningen var att medlen användes till något av de i lagstiftningen specificerade ändamålen.

Någon övre tidsgräns för ianspråktagande fanns inte längre och den tidigare uppdelningen på olika fonder upphörde. I stället inrättades en enda fond — IF för rörelse. Som en extra förmån infördes ett extra investerings- avdrag om 10 il. på den ianspråktagna fondavsättningen. Vad avser utnytt- jande för varulagernedskrivning bibehölls lagstiftningen på det hela taget oförändrad dvs. kommunalskattelagens värderingsregler satte gränsen för det maximalt tillåtna. Den enda nyheten var att det extra investeringsav- draget på 10 % även omfattade denna utnyttjandeform.

Med de vunna erfarenheterna från det första generella IF-frisläppet 1958—1959, som avsåg investeringar i byggnader och maskiner, ansågs en ny översyn av IF-lagstiftningen vara påkallad. Departementschefen angav att de tillkallade sakkunniga skulle ägna särskilt intresse åt att utreda möjligheterna

• Sida 275
•  Original

att påverka lagerhållningen. De gällande reglerna hade inte påverkat företagen till att utnyttja IF för lagerinvesteringar när avsättningsmöjlighe- terna var sämre. Uppenbart var den i systemet inbyggda stimulansen otillräcklig.l

De sakkunniga konstaterade i sin utredning att möjligheterna att påverka företagens lagerhållning inte var särskilt stora. Vad som kunde erbjudas var en tillfällig likviditetsförstärkning genom att de på riksbanken insatta medlen fick disponeras viss tid samt ett extra skatteavdrag vid taxeringen. Värdet av dessa förmåner blev dock beroende på hur mycket av IF som fick tas i anspråk, den tid som de från riksbanken uttagna medeln fick disponeras samt storleken av investeringsavdraget.

Med utgångspunkt från de sakkunnigas förslag beslöts beträffande utnytt- jande för lagerinvesteringar att ett särskilt lagerinvesteringskonto skulle införas. De till detta konto överförda medlen skulle få kvarstå där maximalt fyra år vilket innebar att företagen fick disponera över spärrkontomedlen för lika lång tid. Därefter skulle medlen återföras till beskattning. De kunde dock få sättas av på nytt till IF utan hinder av spärregeln att avsättning till IF per år inte får överstiga 40 % av årsvinsten.

Genom den nya konstruktionen med ett särskilt lagerinvesteringskonto kunde en av den tidigare lagstiftningens stötestenar undvikas. IF kunde utnyttjas för lagerinvesteringar samtidigt som företagens möjligheter att göra normala skattemässiga nedskrivningar av varulagret enligt kommunalskat- telagen inte påverkades.

På arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) överläts rätten att avgöra storleken på överföringarna till lagerinvesteringskonto. Det fick ankomma på AMS att i varje enskilt fall avgöra vilket belopp som skulle beviljas. Besluten skulle fattas främst med hänsyn till den beräknade sysselsättningseffekten.

Avsikten med en överföring till lagerinvesteringskonto var att stimulera företagen till att upprätthålla produktionsnivån dvs. öka sina varulager mer än vad som annars skulle vara lämpligt ur företagsekonomisk synvinkel. Det ansågs därför naturligt att knyta det extra investeringsavdraget till värdet av den varulagerökning som ägde rum under det gällande beskattningsåret eller den av AMS föreskrivna perioden. Investeringsavdraget sattes till 10 % av lagervärdeökningen. I avsnitten 2.2 och 2.3 presenteras några lönsamhets- kalkyler över utnyttjandet av IF för lagerinvesteringar. I samband med dessa kommer de gällande lagreglerna att framgå klarare.2

För att klargöra den rent bokföringsmässiga innebörden av en överföring till lagerinvesteringskonto redovisas nedan 1 T-kontoform de transaktioner som normalt är förknippade med en dylik överföring. Vi utgår ifrån att företaget något år har avsatt 1000 av sin vinst (före skatt och överföring till IF) till ett särskilt IF-konto. År 1 får företaget tillstånd att överföra 1000 till ett lagerinvesteringskonto. Efter ytterligare fyra år måste lagerinvesteringskon— tot upplösas och de frigjorda medlen återföras till beskattning. Som vi tidigare påpekat kan företaget emellertid återföra medlen från det upplösta kontot till IF igen. Dessa transaktioner får följande utseende där IB och UB på vanligt sätt betecknar ingående respektive utgående balans.

1 Se Kungl. Maj:ts prop. 19632159.

2 Nu gällande förordning återfinns i SFS 1963:215. se särskilt & 13 och & 16 beträffande överföringar till lagerinvesteringskon- to.

• Sida 276
•  Original

3 Utnyttjandet av IF för lagerinvesteringar 1971

Regeringen gav den 23 juli 1971 AMS bemyndigande att medge utnyttjande av IF för lagerinvesteringar. Bakgrunden var i korthet följande. Under högkonjunkturen 1969 och 1970 kännetecknades den svenska ekonomin av betydande obalanser. Prisstegringarna var med dåvarande mått höga, betalningsbalansen visade ett kraftigt underskott och tillströmningen av främmande arbetskraft var stor. Den ekonomiska politiken fick efter hand en restriktiv prägel som dock var mer uttalad endast på penningpolitikens område.

Läget inför 1971 bedömdes som mindre obalanserat men en fortsatt åtstramning av finanspolitiken ansågs då fortfarande vara påkallad. Ännu i den reviderade nationalbudgeten på våren 1971 ansågs att "en generell efterfrågeexpansion (är) varken påkallad eller tillrådlig. Den ekonomiska politiken bör i detta läge i stället arbeta med selektiva medel".1 Emellertid förändrades sysselsättningsläget snabbt och på våren vidtogs vissa lättnaderi politiken. Investeringsavgiften på det oprioriterade byggandet upphävdes i praktiken i förtid, diskontot sänktes och IF för byggnadsinvesteringar fick efter individuell prövning användas över i stort sett hela landet.

I samband med att IF gjordes tillgängliga för lagerinvesteringar ijuli 1971 föreslogs att det IO-procentiga investeringsavdraget för maskiner och inven- tarier, som beslutats av vårriksdagen, skulle höjas till 20 %. Under hösten 1971 kompletterades den dittills förda politiken med en rad ytterligare åtgärder i takt med att läget på arbetsmarknaden förvärrades. Statliga investeringar tidigarelades, ramarna för beredskapsarbeten utvidgades och det privatfmansierade småhusbyggandet fick påbörjas utan igångsättnings- tillstånd.

I mitten av oktober presenterades ett stort stimulanspaket som bl.a. innehöll ökade statsbidrag till miljövårdsinvesteringar, extra pensionstill- skott och förbättrade barnbidrag. Det 20-procentiga investeringsavdraget för maskiner m.m. förlängdes till att gälla även under 1972 samtidigt som utrymmet på obligationsmarknaden utökades för industrin. Dessutom förlängdes rätten att utnyttja IF för lagerinvesteringar till utgången av 1972. Samtidigt infördes ett lagerstöd på 20 % av lagervärdeökningen under 1972.2

Det förlopp som lagerinvesteringarna inom industrin beskrev de aktuella åren belyses i Diagram I; det ger även en uppfattning om fasförskjutningen

'Prop. 19712115, sid. 14. 2Prop. 19711140 sid. 11.

• Sida 284
•  Original

I Se cirkulärmeddelande M 21/1971 per 2.8.1971 resp. M 35/l97l per 29.12.1971.

mellan skilda lagertyper. En lageruppbyggnad av betydande storlek ägde rum under konjunkturuppgången 1969 och nådde sin kulmen första halvåret 1970. Det snabba fallet i konjunkturen från mitten av 1970 där Iagerinves- teringarna var en dominerande faktor för förloppet kan ses som en direkt spegelbild av den explosiva lageruppbyggnaden 1969.

Lagerinvesteringarna upphörde att stiga först i mitten av 1972 och blev normaliserade ca ett år senare när den ekonomiska utvecklingen i Sverige ännu inte tagit riktig fart. Sammantaget var lagerrörelserna under perioden 1969—1972 betydande och räknat i procent av bruttonationalprodukten motsvarade omslaget i de totala lagerinvesteringarna 1969—197] tre procen- tenheter.

Enligt regeringsbeslut (daterade 23.7 1971 med viss ändring 7.9 1971 resp. 26.11 1971) bemyndigades AMS att meddela tillstånd att ta i anspråk IF. Framställningar om överföring till lagerinvesteringskonto fick inges av industriföretag och skulle prövas i varje särskilt fall. AMS utfärdade närmare föreskrifter om själva ansökningsförfarandet.l Ansökan skulle enligt det första bemyndigandet vara AMS och Iänsarbetsnämnderna tillhanda före 31 december 1971. Idet andra bemyndigandet hade ansökningstiden utsträckts och avsåg hela kalenderåret l972.

Tillstånd skulle medges i de fall där det kunde beräknas att en påtaglig effekt skulle uppnås i fråga om att upprätthålla eller öka sysselsättningen. Enligt AMS kunde en sådan effekt främst påräknas bland företag som ökade sin produktion av halv- och/eller helfabrikat. Förmåner och villkor var de enligt lagstiftningen fastlagda. Det extra investeringsavdraget på 10 % fick de företag tillgodogöra sig som redovisade en lagerökning under beskattnings- åren 1971 respektive 1972.

En genomgång av ett begränsat antal ansökningshandlingar har gjorts i samband med denna undersökning. De följer ett relativt enhetligt mönster. Företagen ansökte om att få överföra ett visst belopp till lagerinvesterings- konto med hänvisning till statsmakternas beslut. Den lämnade redogörelsen över marknadsutsikterna för företagens produkter var i allmänhet mycket pessimistiskt hållna. Den svaga efterfrågan sedan början av 1971 hade medfört en betydande uppbyggnad av färdigvarulagren. Det ansågs sannolikt att den svaga efterfrågeutvecklingen skulle fortsätta och förorsaka ytterligare avsättningsproblem.

Företagen såg sig därför stå inför valet att antingen dra ned produktionen vilket skulle medföra personalinskränkningar eller att upprätthålla produk- tionsnivån och därmed ytterligare öka färdigvarulagren. Det senare alterna- tivet var emellertid förenat med betydande kostnader. Om företagen fick det likviditetsstöd som är förknippat med en överföring till lagerinvesterings- konto skulle dock en fortsatt lageruppbyggnad kunna komma i fråga.

1 ingen av de studerade ansökningshandlingarna framförde länsarbets- nämnderna någon mot företagen avvikande mening. I stället underströks vikten av att företagen fick sitt tillstånd eftersom annars ett redan besvärligt sysselsättningsläge ytterligare skulle kunna förvärras. AMS tog i några

• Sida 285
•  Original

Milj. kr. lnsatsvaror 1 000 0 —1 000

Varor | arbete

I 000

—1 000

3 000 Färdigvaror

2 000

1 000

—1 000

5 000 4 000

3 000

2 000

1 000

—1 000

"'_T "_l—' "j_—Fé—l—J

1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976

Diagram 1. Den lala/a industrins lagervolymförändringar 1969—1976. Säsongrensade halvårsdata, 1975 års priser

Källa: Statistiska centralbyrån

• Sida 286
•  Original

' I ett speciellt fall skrevs det begärda beloppet ned då det bedömdes stå i helt orimlig proportion till den angivna förbätt- ringen av sysselsättning- en.

enstaka fall kontakt med företag för kompletterande information. Normal- fallet var dock att de av företagen begärda beloppen beviljades utan annan undersökning än en rent formell kontroll av bl.a. IF”s storlek.l

AMS” handläggning var sålunda helt rutinmässig. Besluten fattades på basis av handlingar från företagen själva samt yttranden från länsarbets- nämnderna. Tillståndsbeslut meddelades företagen, länsarbetsnämnderna samt riksbanken. Den sistnämnda myndigheten kunde därefter verkställa utbetalningen av spärrkontomedlen till företagen.

Någon styrning av tillstånden till branscher eller regioner som från centralt håll bedömdes vara i särskilt behov av stöd gjordes inte. Detta är av betydelse för de kalkyler som redovisas i de kommande avsnitten. Vi kan nämligen därigenom anta, utan att det verkar alltför orimligt, att den statistiska sammanställningen av tillstånden ger en tämligen god bild av behov och möjligheter att utnyttja IF i skilda branscher, regioner och företagsstorle- kar.

Det siffermaterial över IF-frisläppet för lagerinvesteringar 1971 (och i förekommande fall för 1972) som redovisas i detta avsnitt baserar sig på sammanställningar av företagens egna uppgifter. Eftersom det inte föreligger någon redovisningsskyldighet för företagen som iefterhand kan verifiera dei ansökningshandlingarna uttryckta avsikterna måste naturligtvis vån statis- tiska grundmaterial betraktas som relativt otillförlitligt. Någon uppräknings- teknisk osäkerhet föreligger däremot inte då kalkylerna kunnat utgå från det totala antalet beviljade tillstånd.

Under andra halvåret 1971 gav AMS tillstånd åt ca 270 företag att överföra 477 milj. kr till Iagerinvesteringskonto. Dessa företag representerade tillsam- mans ungefär 190 000 anställda dvs. närmare en femtedel av det totala antalet anställda i tillverkningsindustrin 1971. Av det beviljade beloppet på 477 milj. kr. överförde företagen faktiskt en något mindre summa till lagerinves- teringskonto eller 453 milj. kr. Det lägre beloppet förklaras av att ett par företag efter ansökningstillfället ändrade sina planer och inte genomförde någon överföring till lagerinvesteringskonto trots beviljat tillstånd.

Om vi kompletterar siffrorna över 1971 års frisläpp med några motsvarande uppgifter från 1972 års frisläpp kan vi få hållpunkter för några intressanta jämförelser. Under 1972 sjönk antalet beviljade tillstånd till 114 vilka sammanlagt belöpte sig till 145 milj. kr. Det minskade intresset för IF- finansierade lagerinvesteringar 1972 kan ha flera förklaringar av vilka några redan har antytts i avsnitten om lönsamheten av IF-finansierade lagerinves- teringar. Som framgått av Diagram ] var industrins lagerinvesteringar ur IF-utnyttjandesynpunkt inte inne i samma gynnsamma fas 1972 som under 1971. Ett IF-utnyttjande var sålunda förenat med större uppoffringar för företagen och därmed inte lika lönande. Därtill kommer att det 20-procentiga lagerstödet kunde te sig mer attraktivt än ett utnyttjande av IF — i synnerhet som det förelåg möjligheter för företagen att använda IF för fasta investe- ringar (se sid. 282).

I tabell 1 redovisas per bransch de belopp som faktiskt överfördes till

• Sida 287
•  Original

lagerinvesteringskonto reSpektive storleken på de belopp som skattemässigt utnyttjades för det IO-procentiga investeringsavdraget dvs. lagervärdeök- ningen efter avdrag för inkurans. Kvoten mellan dessa båda tal anges också för de redovisade industribranscherna.

De absolut sett största överföringarna skedde från järn-, stål- samt verkstadsindustrin — två branscher som tillsammans svarar för ungefär hälften av tillverkningsindustrins förädlingsvärde. Även massa- och papper- sindustrin bidrog med en ansenlig del av de totala överföringarna. Resterande industribranscher hade var och en mycket ringa överföringar och tillsam- mans endast ca 15 % av den sammanlagda tillståndssumman. Kolumn 2 i tabell 1 anger hur stor summa per bransch som vid taxeringen kunde bilda underlag för det extra investeringsavdraget. Av sammanlagt överförda 453 milj. kr. kunde 283 milj. kr. dvs. 62 % användas som underlag för ett dylikt avdrag 1971. Tabellen avslöjar sålunda att den vid bokslutstid-

Tabell 1 Till lagerinvesteringskonto överfört respektive som underlag för investe- ringsavdrag redovisat belopp 1971, per bransch. Milj. kr.

Antal Över- Underlag (3) före— fört för in- — tag belopp vesterings- (2) avdrag (1) (2) (3) (4) Livsmedels-, dryckesvaru- och

tobaksindustri (31) 11 15.7 2,7 0,17 Textil-. beklädnads-. läder- och

lädervaruindustri (32) 34 18,7 4,6 0,25 Trävaruindustri (33) 57 27.3 10.2 0.37 Massa-. pappers- och pappersva—

ruindustri, grafisk industri (34) 17 101,4 57,4 0,57 Kemisk industri. petroleu. gum-

mivaru-, plast- och plastvaru— industri (35) 12 5,0 2,7 0,54 Jord- och stenvaruindustri (36) 10 1.8 0.2 0.11 Järn-, stål- och metallverk samt

verkstadsindustri (exkl. varv) (37 + 38) 109 2814 2039 0.72 Annan tillverkningsindustri (39) 8 2.3 1.2 0.52 Summa tillverkningsindustri

(exkl. varv) 258 453,1 282.7 0,62

Anm. 1 AMS” statistik är inte järn-, stål- och metallverken separerade från verk- stadsindustrin. I övrigt följer branschindelningen svensk näringsgrensindelning (SNI) på 2-siffernivå.

Not. Det skall observeras att de belopp som redovisas som underlag för investe- ringsavdraget understiger de faktiska lagervärdeökningarna med i genomsnitt 5 % då detta avdrag beräknas på lagervärdeökningen efter avdrag för inkurans.

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.

• Sida 288
•  Original

punkten redovisade lagervärdeökningen för 1971 med ca 1/3 understeg det belopp som industrin fått tillstånd att överföra till lagerinvesteringskonto (se även not till tabell 1).

Ett sådant förhållande är emellertid inte förvånande. Det skulle kunna vara ett uttryck för den individuella anpassning av stödförmånerna som lagstift- ningen ger AMS rättighet till. Nu vet vi från föregående avsnitt om AMS” handläggning av IF-ärendena att någon sådan företagsanpassad tillstånds- givning inte förekom. Siffrorna kan i stället tolkas så att företagen bättrade på lönsamheten genom att låta den faktiska lagervärdeökningen bli mindre än överföringen till lagerinvesteringskonto. Bestämmelserna är sålunda i detta hänseende tämligen generösa. Så snart som tillstånd givits ett företag har det full frihet att planera för en lagerökning efter eget gottfinnande.

Möjligheterna och benägenheten att utnyttja IF har av tabell 1 att döma varierat påtagligt mellan branscherna. Som utgångspunkt för en diskussion av dessa skillnader redovisas de olika branschernas relativa andelar av de totala IF respektive av det faktiska utnyttjandet. I följande tablå anges dessa tal i procent för respektive bransch.

Andelen av

Totala över- Totala IF föringar till vid slutet lagerinveste- av 1970 ringskonto 1971

Livsmedelsindustri rn. m. (31) 3.5 10.2 Textil- och beklädnadsindustri m. m. (32) 4,0 5,2 Trävaruindustri (33) 6,0 6,3 Massa- och pappersindustri m. m. (34) 22,4 10,3 Kemisk industri m. m. (35) 1,1 6,1 Jord— och stenvaruindustri (36) 0,4 2,3 Järn-, stål- samt verkstadsindustri (37 + 38) 62,1 58.9 Annan tillverkningsindustri (39) 0,5 0.7 Summa tillverkningsindustri (exkl. varv) 100,0 100,0

Av siffrorna framgår att överföringarna inte stod i proportion till innehavet av IF inom flera branscher. I livsmedelsindustrin och den kemiska industrin utnyttjades IF förhållandevis litet medan överföringsbenägenheten var relativt stor i framför allt massa- och pappersindustrin.

Dessa avvikelser från ett genomsnittligt eller förväntat värde har givetvis flera orsaker. I vissa branscher var antalet ärenden så litet att en slumpmässigt betingad snedfördelning kan ha uppstått. Det är ändock frestande att söka tolka de branschmässiga skillnaderna i termer som har en ekonomisk eller produktionsteknisk innebörd.

Vi har tidigare berört (se avsnitt 2.1) den inverkan på en övernormal lagerproduktion som höga inkuranskostnader har. I branscherna livsmedels- respektive textilindustri finns ett produktsortiment som inte till alla delar är lämpat för en längre lagring på grund av bl.a. begränsad hållbarhet och modeväxlingar. Detta kan vara en faktor som bidrar till att förklara det svaga intresse för IF-finansierad lagerproduktion som visades av framför allt

• Sida 289
•  Original

livsmedelsindustrin.

Ett liknande förhållande kan också ha gjort sig gällande i kemisk industri m. m. I den tungt vägande delbranschen petroleumindustri torde de fysiska lagringsutrymmena verka begränsande på en ökad lagerhållning. I verkstads- industrin finns vissa mycket teknologiskt avancerade företag som inte heller kan tillgodogöra sig ett lagerstöd. Branschaggregaten är dock alltför grova för att detta skall framgå.

En ytterligare förklaring till de branschvisa olikheterna torde vara att fondfrisläppen kom vid en för vissa branscher särskilt gynnsam tidpunkt. I branscher som befann sig i en konjunkturfas där färdigvarulagren var tillväxande kan det vara rimligt att räkna med en stor benägenhet att utnyttja IF. I dessa branscher var möjligheterna att redovisa en ökning av lagren stora utan att några förändringar i produktionsplanerna behövde vidtas. En överföring till lagerinvesteringskonto under sådana förutsättningar kan som visats i ett tidigare avsnitt vara en mycket lönsam affär.

I Diagram 2 redovisas lagerutvecklingen i löpande priser för summan av varor i arbete och färdigvaror enligt den tidigare använda branschindel- ningen. Eftersom IF får utnyttjas för de totala lagren är det möjligt att även insatsvarulagerutvecklingen hade sin betydelse i en del företag. I de studerade ansökningshandlingarna och i AMS” anvisningar framhölls emel- lertid särskilt färdigvarulagren. Det är därför rimligt att vi begränsar oss till att studera utvecklingen för varor i arbete och färdigvaror.

Som redan framgått av Diagram 1 befann sig tillverkningsindustrin vid ingången av 1971 i ett läge med stora lagerstockar efter den snabba tillväxten av färdigvarulagren och lagren av varor i arbete under 1970. Den Iagervär- deökning som enligt Diagram 2 ägde rum under 1971 för den totala tillverkningsindustrin och merparten av dess delbranscher kan sålunda antingen ha uppkommit genom en fortsatt volymtillväxt av lagren, genom en prisökning på de i lagerstockarna ingående varorna eller en kombination av dessa båda faktorer.

Varupriserna höll sig enligt producentprisindex tämligen oförändrade under 1971 — möjligen med undantag för massa- och pappersindustrins produkter. Även relativt små prisförändringar kan emellertid få ett kraftigt genomslag på lagervärdet på grund av Iagerstockarnas absoluta storlek. Under 1971 tycks det dock snarare ha varit volymförändringar som legat bakom de lagervärdeökningar som redovisas i Diagram 2. Lagervolymut- vecklingen som den framgår av Diagram l torde ge stöd för en dylik tolkning.

De branschvisa kurvorna visar att färdigvarulagren inkl. lagren av varor i arbete tillväxte särskilt snabbt i massa- och pappersindustrin under 1971. En betydande ökning ägde även rum i branschaggregatet järn-, stål- samt verkstadsindustri. Här kan vi sålunda finna en annan orsak till det relativt stora intresse som visades från dessa båda branschers sida för att utnyttja IF för lagerinvesteringar.

Den enda bransch vars utveckling markant avviker från de andras är textilindustrin. Där redovisas till och med en lagervärdeminskning 1971. Måhända kan detta förhållande bidra till att förklara det klena intresset i denna bransch för IF-finansierade lagerinvesteringar.

• Sida 290
•  Original

Livsmedelsindustri

200 200

100 100

19701971 1972

—100 —100

Massa- o. pappersindustri

300 300

200 200

100 100

' Järn— o. stålverk samt 3 000 verkstadsindustri 3 000

exkl. varv

2 500 2 500

2 000 2 000

1 500 1 500

1 000 1 000

500 500

19701971 1972

Diagram 2. Lagervärdelörändringar i tillverkningsindustrin 1970—1972 Summan av färdigvaror och varor i arbete. Milj. kr. Källa: Statistiska centralbyrån

Textil- o. beklädnadsindustri

19701971 1972

Kemisk industri

197019711972

Annan tillverkningsindustri

197019711972

Trävaruindustri

19701971 1972

Jord- o. stenvaruindustri

300

200

100

Totala tillverkningsindustrin exkl. varv

19701971 1972

• Sida 291
•  Original

Tabell 2 Till lagerinvesteringskonto överfört respektive som underlag för investe- ringsavdrag redovisat belopp 1971, per riksområde. Milj. kr.

Antal Överfört Underlag (3)

företag belopp för in- —

vesterings- (2) avdrag

( I) (2) (3) (4) Övre Norrland 7 39.7 31,1 0,78 Mellersta Norrland 4 29,0 20,0 0,69 Norra Mellansverige 23 93,0 61,4 0,66 Stockholm 20 94,0 56,9 0,61 Östra Mellansverige 31 84,9 57,4 0,68 Småland med öarna 79 36,5 20,2 0,55 Sydsverige 24 25,6 8,2 0,32 Västsverige 70 50,4 27,5 0,55 Hela landet 258 453,1 282,7 0,62

Anm. Riksområdesindelningen följer den av ERU föreslagna. Se även not till Tabell 1 Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.

Om färdigvarulagren och lagren av varor i arbete i en bransch som helhet har ökat kan det tyda på goda möjligheter att utnyttja IF resp. att göra investeringsavdrag. I Tabell 1 kolumn 4 är kvoten mellan den redovisade Iagervärdeökningen (efter avdrag för inkurans) och den totala överföringen beräknad. Höga tal återfinns i de två branschaggregat som tidigare beskrivits som de mest benägna att utnyttja IF. Det låga talet för textilbranschen torde delvis kunna förklaras med hänvisning till den annorlunda Iagervärdeutveck- lingen 1971.l

Vårt grundmaterial kan även fördelas regionalt. I Tabell 2 har landet indelats i åtta s. k. riksområden enligt vad som är brukligt i arbetsmarknads- statistiska sammanhang. I övrigt innehåller Tabell 2 uppgifter av samma slag som de i branschtabellen angivna. En omständighet som vållar visst besvär hör samman med att alla transaktioner som gäller IF-utnyttjandet registreras på moderbolaget. Det betyder att överföringar som avser arbetsställen belägna i andra riksområden än det för moderbolaget har fått en felaktig lokalisering. Särskilt i Stockholm kan härigenom ha registrerats en något större andel av överföringarna än vad som motsvarade de faktiska.

Med detta i beaktande kan vi konstatera att de nominellt sett största överföringarna 1971 företogs bland företag belägna i Mellansverige. Någon markerad skillnad mellan riksområdena beträffande andelen av överföring- arna som utnyttjades för investeringsavdraget kan inte spåras — med visst undantag för Sydsverige som uppvisar en betydligt lägre siffra än övriga områden. På liknande sätt som i branschdiskussionen kan vi göra en jämförelse

mellan faktiska och förväntade överföringar. I nedanstående tablå redovisas sålunda, som procentuella andelar per riksområde, de totala IF respektive överföringarna till lagerinvesteringskonto 1971.

1 De låga talen för livs- medels- respektive jord- och stenindustrierna kan ha samma förklaring. Det begränsade antalet företag i dessa branscher gör det dock tillrådligt att iaktta en viss försik- tighet med dessa siffror.

• Sida 292
•  Original

SOU 1979:38 Andelen av Totala överföringar Totala IF vid till lagerinveste- slutet av 1970 ringskonto 1971

Övre Norrland 8.8 0,8 Mellersta Norrland 6,4 2,9 Norra Mellansverige 20,5 5,8 Stockholm 20,7 21 .6 Östra Mellansverige 18,7 16,4 Småland med öarna 8,1 5,8 Sydsverige 5,7 11,8 Västsverige 11,1 34,9

Hela landet 100,0 100,0

Av tablån framgår att överföringarnas andel översteg den på basis av IFls fördelning förväntade i mellersta och norra Sverige. Motsatsen tycks ha gällt i syd- och Västsverige — i alldeles särskild grad i den sistnämnda regionen. Någon närmare förklaring till detta förhållande kan inte erhållas ur vårt grundmaterial. Detta regionala mönster kan dock till en del vara avhängigt de branschmässiga skillnader som diskuterats tidigare. Så kan sannolikt de höga andelarna för nordsverige kopplas samman med den höga utnyttjandegraden inom massa- och pappersindustrin.

Vi skall avsluta denna allmänna beskrivning av grundmaterialet med att redovisa överföringarna till lagerinvesteringskonto grupperade efter företags- storlek. I Tabell 3 anges på motsvarande sätt som i Tabellerna 1 och 2 de totala överföringarna respektive de belopp som kunde utnyttjas som underlag för det extra investeringsavdraget. Inte oväntat genomfördes den övervägande delen av överföringarna av storföretagen. Dessutom framgår att möjlighe- terna att göra investeringsavdrag var betydligt större i dessa företag.

Om vi som tidigare gör en jämförelse mellan andelen av de totala IF och

Tabell 3 Till lagerinvesteringskonto överfört respektive som underlag för investe- ringsavdrag redovisat belopp 1971. per storleksgrupp. Milj. kr.

Antal Överfört Underlag (3) företag belopp för in- —— vesterings- (2) avdrag (I) (2) (3) (4) Storlek > 1000 anställda 30 296,0 2159 0,73 200— 1 000 anställda 46 110,1 47,9 0,44 ( 200 anställda 182 47,0 18,9 0,40 Summa tillverknings- industri (exkl. varv) 258 453,1 282,7 0,62

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.

• Sida 293
•  Original

Andelen av: Totala överföringar Totala IF till Iagerinveste- vid ringskonto 1971 slutet av 1970 Storlek > 1000 anställda 65,3 51,1 200 — 1 000 anställda 24,3 19,3 ( 200 anställda 10,4 29,6 Summa tillverknings- industri (exkl. varv) 100,0 100,0

andelen av överföringarna för respektive storleksgrupp framgår att utnyttjan- degraden av IF var proportionellt störst bland storföretagen.

Ett liknande förhållande har även kunnat observeras i de undersökningar som studerat utnyttjandet av IF för fasta investeringar.l De mindre företagens relativa obenägenhet att utnyttja IF kan vara beroende på finansiella svårigheter. Möjligheterna att binda kapital i övernormala lager för någon längre tid är sannolikt mycket begränsade bland de mindre företagen även om penningmedel tillföres från en i normala fall spärrad källa. Sanolikt skall till detta också läggas att småföretagen har en bristande kunskap om IF- systemets villkor och verkningar.

' Se Rudberg-Öhman,

Investment Funds — the release of 1967, kap. IV Occasional Paper 5 från

Konjunkturinstitutet, Stockholm 1971.

• Sida 294
•  Original

| Se Eliasson, Investment Funds in Operation, kap. II. Occasional Paper 2 från konjunkturinstitu- tet, Stockholm 1965.

4 Effekter på sysselsättning och statsbudget

En tillfredställande utvärdering av IF-utnyttjandet för lagerinvesteringar kräver att effekterna på produktion och sysselsättning närmare diskuteras. Av särskilt intresse skulle det vara om nettoeffekten kunde beräknas. Den skulle i detta sammanhang kunna anges av skillnaden mellan den faktiska och hypotetiska utvecklingen för produktion resp. sysselsättning. Härvid skulle med det hypotetiska förloppet avses en utveckling utan möjligheter till IF-utnyttjande.

Den just beskrivna undersökningsmetodiken har tillämpats i annat sammanhang. Via en enkätundersökning har företag ombetts att ange såväl den faktiska som den hypotetiska utvecklingen i kvantitativa termer.l Ett alternativt sätt att söka beräkna nettoeffekternas storlek skulle kunna bestå i en teoretisk analys av de faktorer som bestämmer företagens lagerbeteende. De uppsatta hypoteserna skulle sedan kunna testas med de metoder som t. ex. ekonometrin erbjuder. Båda dessa ansatser har emellertid av skilda orsaker måst avvisas i denna undersökning bl. a. beroende på svårigheterna att anskaffa relevant statistik. Våra effektkalkyler, som kommer att bli ytterst spekulativa, kan därför endast ge en viss fingervisning om effekternas storlek.

De allmänna villkoren för ett lönsamt utnyttjande av IF har tidigare redovisats. Vi skall se h-ur detta kan leda oss fram till en bedömning av effekterna av IF-utnyttjandet 1971. Vad det närmare bestämt gäller att söka bedöma är i vilken omfattning som möjligheterna att utnyttja IF för överföring till lagerinvesteringskonto påverkade företagens produktionspla- ner. Nästa steg bliratt se vilka konsekvenser som detta i sin tur kan ha haft för sysselsättningsnivån i företagen.

Det finns starka skäl som talar för att endast en mycket ringa del av överföringarna till lagerinvesteringskonto medförde ett tillskott till produk- tionen. lndustrin befann sig under 1971 i ett läge där färdigvarulagren tillväxte snabbt (se Diagram I). Den snabba förändringen i efterfrågan hade ännu inte i någon nämnvärd grad lett fram till en produktionsanpassning nedåt.

Under andra hälften av 1971 var efterfrågeutsikterna dessutom mycket dystra och någon omedelbar vändning uppåt skymtade inte. För många företag tedde det sig därför sannolikt alltför riskabelt med en ytterligare påspädning av färdigvarulagren. Kapital skulle bli bundet i lagrad produktion

• Sida 295
•  Original

för lång tid framöver samtidigt som riskerna för prisfall måste ha varit överhängande för vissa företag, kanske särskilt i massaindustrin. Det måste sålunda ha varit frestande att låta de uttagna spärrkontomedlen i huvudsak stanna som en förstärkning av likviditeten.

Vi kan beräkna att detta likviditetstillskott uppgick till drygt 200 milj. kr. 1971 samt ytterligare närmare 60 milj. kr. 1972 (46 % av de faktiska överföringarna till lagerinvesteringskonto). Våra kunskaper om hur ett dylikt finansiellt tillskott används av företagen är emellertid mycket begränsade. En modell som beskriver sambanden mellan företagets skuld- och tillgångssida dvs. hur olika finansiella resurser kommer till användning i företagens verksamhet skulle ha kunnat vara till god hjälp i ett sådant sammanhang.

I avsaknad av en mer preciserad uppfattning om företagens beteende i detta avseende kan vi endast spekulera i nettoeffektens storlek. En likviditetsför- bättring kan knappast i sin helhet ha stannat som en ökning av de finansiella likvida tillgångarna. Även med en mycket pessimistisk syn på företagens villighet att öka lagren (netto) under 1971 torde IF-utnyttjandet ändock sannolikt ha lett till en ökad efterfrågan på varor och tjänster av annat slag. Det är troligt att arbetskraften i ökad utsträckning hölls kvar i företagen för t. ex. underhålls- och reparationsarbeten. I så fall fick IF-frisläppet åtmin- stone delvis ett önskat resultat vilket kan uttryckas som en minskad produktivitetshöjning. Om vi omvänt gör gällande att IF-utnyttjandet medförde en hög nettoeffekt på just lagerinvesteringarna utgår vi "ifrån att möjligheterna att göra överföringar till lagerinvesteringskonto fick en kraftig påverkan på företagens produktionsplanering. Andra undersökningar om hur ett utnyttjande av IF påverkar företagens handlande har visat på en relativt hög benägenhet att ändra redan uppgjorda planer.' Eliasson rapporterar att inte mindre än två tredjedelar av alla studerade byggnadsprojekt från IF-frisläppet 1962—63 hade omplanerats med hänsyn till de villkor för utnyttjande som gällde.

Det är givetvis vanskligt att överföra dessa erfarenheter från fasta investeringar till lagerinvesteringar men de antyder åtminstone en benä- genhet inom företagen till planrevideringar. Vi måste också hålla i minnet att det i huvudsak gällde under 1971 att låta en neddragning av produktionen bli något mindre än ursprungligen planerat—en produktionstekniskt inte särskilt komplicerad åtgärd.

Om vi dessutom skulle fästa ett stort avseende vid företagens egna uppgifter om effekterna av IF-utnyttjandet skulle det finnas fog för ett antagande om en hög nettoeffekt. I företagens egna ansökningar framhölls nästan utan undantag den stora betydelse för sysselsättningen som en överföring till lagerinvesteringskonto skulle få. Som vi sett hade dock AMS i regel små möjligheter att bedöma och kontrollera företagens verkliga vilja att uppfylla de sysselsättningsmässiga intentionerna med IF-systemet.

Vårt bräckliga och otillräckliga statistiska underlag ger inte i sig några hållpunkter beträffande IF-utnyttjandets nettoeffekter på vare sig produktion eller sysselsättning. Den förda diskussionen antyder att storleken av effekterna kan sökas inom ett relativt brett intervall. För att understryka karaktären av räkneexempel skulle det därför finnas skäl för att arbeta med flera alternativ. Det finns dock en fara med ett dylikt förfaringssätt. Det kan nämligen ge en förespegling om att de "sanna" värdena kan sökas inom de

1 Se Eliasson, Investment Funds in Operation, kap. III.

• Sida 296
•  Original

I Yngve Åberg, Produk- tion och produktivitet i Sverige 1861—1965. Indu— striens Utredningsin— stitut, Uppsala 1969. Se särskilt avsnitt 4.3 sid. 47—50.

intervall som begränsas av de skilda alternativen. Vi skall därför begränsa oss till att redovisa en kalkyl som bedömningsmässigt får betraktas som den som visar den maximala nettoeffekten.

Vi skall anta att den produktion som helt och hållet kunde finansieras med spärrmedel innebar ett faktiskt nettotillskott till produktionen. En ännu högre nettoeffekt ter sig mindre sannolik. Det skulle nämligen kräva att företagen sköt till egna medel för att finansiera lageruppbyggnaden. Mot bakgrund av de tidigare diskuterade konjunkturutsikterna samt det linan- siella läget i slutet av 1971 förefaller ett sådant beteende från företagens sida inte särskilt troligt.

För att särskilt markera att detta är ett maximialternativ kan den som så önskar också anta att vissa sidoeffekter innefattas i den beräknade nettoef- fekten. Sidoeffekterna skulle närmast avse dels de tänkbara effekterna på de fasta investeringarna av det erhållna likviditetstillskottet dels effekterna på tidigare produktionsled av företagens lagerpolitik på insatsvarusidan.

Det tillskott till färdigvarulagren som vi kalkylerar med kati ha medfört att insatsvarulagren drogs ned i motsvarande grad. Skulle emellertid en ökad efterfrågan på insatsvaror ha kommit till stånd fick det givetvis effekter på produktion och sysselsättning i tidigare tillverkningsled. Insatsvarulagren var dock i de flesta fall övernormalt stora i industrin under 1971 varför det är troligt att lageranpassningen nedåt endast påskyndades. Efterfrågeeffekterna i tidigare produktionsled måste därför bedömas ha varit små.

När vi på detta sätt bestämt nettoproduktionens storlek återstår det inte mindre komplicerade steget från produktions- till sysselsättningseffekt. Vi måste då beakta att den svenska industrin under 1971 karaktäriserades av ett betydande underutnyttjande av sina resurser; det gällde såväl av de fasta anläggningstillgångarna som av den anställda personalen. Detta kan bl. a. belysas med statistisk information över kapacitetsutnyttjandet respektive arbetsmarknaden.

Det är ett välkänt faktum att företagen under år av stagnation eller tillbakagång överdimensionerar sin arbetskraft.I Orsakerna till detta beteende skulle vara att det ur företagsekonomisk synvinkel ter sig fördelaktigt att låta arbetskraften vara mindre effektivt sysselsatt under lågkonjunkturen. Den kostnadsökningen skulle i de flesta fall ändock understiga de kostnader för nyrekrytering och utbildning som normalt kommer med konjunkturupp- gången. Till detta kan också läggas riskerna för orderförluster på grund av otillräcklig produktionskapacitet i ett läge av snabbt stigande efterfrågan.

Studerar vi produktions- och sysselsättningsutvecklingen för den totala industrin under några år bekräftas ett dylikt beteende. Den genomsnittliga produktivitetsökningen för de två senaste konjunkturcyklerna 1965—70 resp. 1971—74 beräknas ha legat mellan 6 a 7 % i genomsnitt per år. Under 1971 sjönk produktivitetsökningen till drygt 4 % bl. a. till följd av den beskrivna benägenheten i industrin att kvarhålla arbetskraft utöver vad som kunde vara direkt motiverat av produktionsaktiviteten.

Dessa siffror ger sålunda en antydan om att det fanns kapacitetsreserver på personalsidan vilka kunde utnyttjas när möjligheterna till ett IF-utnyttjande öppnades. Frågan blir då om det nettotillskott till produktionen som vi har kalkylerat med överhuvudtaget medförde någon sysselsättningsförändring i företagen.

• Sida 297
•  Original

Vi kan endast spekulera i detta förhållande. Den produktion som kunde finansieras med lF-medel utgjorde troligen i flertalet företag endast en mindre delav den totala årsproduktionen. ] de kapitalintensiva processindu- strierna kan det vara rimligt att anta att en höjning av produktionsnivån utöver den ursprungligen planerade kunde genomföras med mycket liten eller till och med ingen sysselsättningsförändring. I andra branscher som kännetecknas av en produktionsteknik där sysselsättningsförändringar står i mer direkt relation till produktionsförändringar kan lF-utnytttjandet ha medfört visst tillskott till sysselsättningen.

[ vilka proportioner som vårt undersökningsmaterial kan indelas i med hänsyn till denna aspekt låter sig inte närmare avgöras. Vi får i stället grovt yxa till ett antagande på denna punkt för att markera ett hänsynstagande till effekterna på sysselsättningen av att de anställda inte var fullständigt sysselsatta under 1971. Vi antar för enkelhets skull att hälften av den ökade produktionen kunde genomföras utan motsvarande ökning av sysselsätt- ningen.

I korthet kan vår beräkningsmetod beskrivas på följande sätt. Det bestämda nettoproduktionstillskottet omräknas med uppgifter från indu- stristatistiken för 1971 till en mot produktionstillskottet svarande löne- summa. Vi antar därvid att de uppgifter som företagen lämnat om lagerinvesteringarnas storlek är värderade till tillverkningskostnad — sanno- likt på basis av standardkalkyler. Vår osäkerhet är naturligtvis här stor eftersom praxis i samband med lagervärdering varierar mellan olika före- tag.

Med lönesumman bestämd kan antalet timmar beräknas om timkostnaden är känd. Från nationalräkenskaperna kan vi erhålla mått på denna som kvoten mellan lönesumma och antal timmar i produktionen för 1971. En omräkning till helårsanställda kan sedan ske med hjälp av uppgifter om antalet timmar per år som räknas som helårssysselsättning.

Dessa beräkningar avser endast den primära effekten på sysselsättningen dvs. vad som också brukar kallas den direkta effekten. Vi bortser sålunda från de effekter i senare produktionsled som uppkommer till följd av ökade löner och vinster i tillverkningsindustrin i samband med lF-utnyttjandet(multipli- katoreffekter). Ett hänsynstagande till dessa effekter skulle pressa våra redan ansträngda kalkyler mer än de tål.

l nedanstående tablå redovisas de beräknade sysselsättningseffekterna per bransch enligt vårt maximialternativ. Siffrorna anger effekten i antalet helårssysselsatta. Kalkylen visar att den övervägande delen av sysselsätt- ningseffekterna ligger i branschaggregaten järn- och stålindustri samt verkstadsindustri respektive massa- och pappersindustri. Detta är helt naturligt med tanke på att de största överföringarna till lagerinvesterings- kontojust förekom i dessa branscher (se Tabell 1). I övriga branscher måste effekterna från branschtotal synpunkt anses ha varit av mycket liten omfattning. För vissa av dessa branscher har de beräknade talen markerats med en parentes för att särskilt framhäva detta.

• Sida 298
•  Original

Antal helårs- sysselsatta

Livsmedelsindustri (31) (17) Textil- och beklädnadsindustri (32) 57 Trävaruindustri (33) 63 Massa- och pappersindustri (34) 187 Kemisk industri (35) (8) .lord- och stenvaruindustri (36) (4) Järn-. stål- samt verkstadsindustri (37 + 38) 592 Annan tillverkningsindustri (39) (7)

Summa tillverkningsindustri (exkl. varv) 935

Under de förutsättningar som angivits skulle den maximala nettoeffekten av 1971 års lF-utnyttjande för lagerinvesteringar ha gett ett direkt tillskott till sysselsättningen med drygt 900 helårsanställda. Av dessa skulle närmare 600 ha tillkommit ijärn- och stålindustrin samt verkstadsindustrin. [ relation till det totala antalet sysselsatta i tillverkningsindustrin skulle en ökning av sysselsättningsnivån med ca 0,1 % ha kommit till stånd.

Vi får en annan och kanske mer rättvisande bild av sysselsättningseffek- terna om vi gör det antagandet att dessa effekter uppnåddes under en förhållandevis begränsad period — kanske två till tre månader. I så fall skulle mellan 4 000—6 000 personer ha kunnat beredas arbete under dessa må nader. Effekten på den totala sysselsättningsnivån blir naturligtvis i motsvarande mån högre.

Motsvarande beräkningar som de nu presenterade har med samma teknik genomförts för den tidigare redovisade regionala indelningen. Beräkningarna kan i grova tal ge en viss uppfattning om spridningen av sysselsättningseffek- terna över landet.

Antal helårs— sysselsatta

Övre Norrland 82 Mellersta Norrland 60 Norra Mellansverige 192 Stockholm 194 Östra Mellansverige 175 Småland med öarna 75 Sydsverige 53 Västsverige 104

Hela landet 935

Uppgifterna i tablån visar att effekterna på sysselsättningen tycks ha varit relativt väl spridda till alla delar av landet. Om de medförde en ur regionalpolitisk synvinkel önskvärd fördelning kan emellertid inte avgöras. Någon styrning av besluten med en sådan inriktning förekom inte heller.

• Sida 299
•  Original

Kalkylerna över sysselsättningseffekterna kan kompletteras med en diskus- sion om de statsfinansiella konsekvenserna av lF-utnyttjandet för lagerin- vesteringar — dvs. de rent betalningsmässiga konsekvenserna såsom de registreras över statsbudgeten.

Förändringar av budgetsaldot eller budgetsaldot självt kan inte, som nu torde vara allmänt accepterat, tjänstgöra som indikator på utrymmet för statliga utgifter och/eller skatteförändringar; inte heller får man någon vägledning om de samhällsekonomiska effekterna av en vidtagen åtgärd. En redovisning av de statsfinansiella konsekvenserna orienterar endast om de viktigaste inkomst- och utgiftsposterna. I den ekonomisk-politiska debatten tilldrar sig dylika beräkningar ett visst intresse bl.a. på grund av de effekter som kan härledas via kreditmarknaden av ett statligt utgiftsöver- eller underskott.

Även om vi gör en dylik utvidgning av våra kalkyler berörs inte konsekvenserna för övriga samhällsekonomiska mål av lF-utnyttjandet. Det gäller såväl de kortsiktiga som de långsiktiga målen. Vid sidan av sysselsätt- ningen arbetar den kortsiktiga ekonomiska politiken med frågor som gäller prisstabilitet och balans i utrikesaffärerna. Bland de långsiktiga målen gäller det i första hand tillväxt respektive inkomst- och förmögenhetsfördelning.

Ett utnyttjande av [F för överföring till lagerinvesteringskonto är givetvis inte neutralt i förhållande till dessa mål. 1 praktiken torde dock i många fall sysselsättningsmålet vara av en sådan betydelse att övriga mål får underordna sig. I det här sammanhanget skulle en närmare diskussion om hur de övriga målen påverkas knappast ha något intresse och dessutom vara utomordent- ligt besvärligt att beräkna.

Om vi utgår ifrån våra kalkyler över produktions- och sysselsättningseffekt i det föregående avsnittet skulle följande konsekvenser för statsbudgeten kunna uppställas. Den till skattemyndigheterna redovisade värdeökningen av varulagren kan utnyttjas som underlag för det 10-procentiga investerings- avdraget. För inkomståret 1971 kunde företagen göra avdrag med ca 28 milj. kr. (jämför Tabell 1). Det betyder att företagens inkomstskatt reduce- rades med 54 % av detta belopp dvs. ca 15 milj. kr.

Denna skatteminskning påverkade emellertid inte statsbudgeten förrän 1972 då företagens skatteinbetalningar ett visst år är preliminära och bestämda utifrån senast fastställda taxering. Investeringsavdragets effekter på skatteinbetalningarna torde därför ha tagit sig uttryck i en minskning av fyllnadsinbetalningarna i april 1972 när bokslutet för 1971 hade upprät- tats.

Ökningen av varulagren sattes till 208 milj. kr. vilket var lika med det belopp som företagen tog ut från sina spärrkonton på riksbanken. Frågan gäller nu i vilken utsträckning som varulagerökningen kan ha utnyttjats i nedskrivningssyfte dvs. för att öka lagerreserven. Vinstläget var pressat 1971 och i allmänhet får man räkna med att alla avskrivningsmöjligheter var uttömda inom industrin.

Om vi emellertid antar att förhållandet var annorlunda inom de lF- utnyttjade företagen skulle som ett maximum, med lägsta möjliga värdering

• Sida 300
•  Original

av varulagren, de ökade nedskrivningarna ha uppgått till 62 % av varulager- ökningen. Minskningen av skatteinkomsterna skulle sålunda med den under l97l aktuella skattesatsen ha blivit ca 70 milj. kr., som dock i likhet med konsekvenserna av investeringsavdraget torde ha inträffat först under våren 1972. '

De två poster som hittills redovisats har tämligen säkra konsekvenser även om storleken av lagerreservökningen inte kan anges med någon större precision. Det finns emellertid ytterligare åtminstone två poster på budgetens inkomst- och utgiftssida som bör beaktas. Den ena gäller minskningen av statens utbetalningar till arbetslöshetskassorna och den andra ökningen av inkomstskatten från anställda.

Den förbättring av sysselsättningen som vi kalkylerat med kan antingen ha inneburit en minskning av antalet permitterade och/eller en ökning av antalet nyanställda. En minskning av antalet permitterade skulle troligen ha medfört reducerade statsbidrag till arbetslöshetskassorna. Om förbättringen av sysselsättningen i första hand berörde de nytillträdande på arbetsmark- naden skulle inte statsbidragen ha minskat. Dessa personer kunde i allmänhet inte uppfylla de krav som gällde för att få lyfta arbetslöshetsun- derstöd under l97l.

Det beräknade tillskottet till sysselsättningen medförde ökade skattein- komster från anställda. Dessutom torde även statens inkomster av indirekta skatter ha ökat till följd av bl.a. en höjd konsumtion. Storleken av dessa skatteinkomster är dock mycket svårbedömbara.

Sammanfattningsvis synes lF-utnyttjande i samband med överföringarna till lagerinvesteringskonto 1971 ha medfört ett skattebortfall i form av bolagskatter under våren 1972. Mot detta kan ställas en eventuell minskning av statsbidragen till arbetslöshetskassorna samt en ökning av inkomstskat- terna från anställda. Det vore emellertid felaktigt att söka ställa samman dessa konsekvenser på budgetsaldot mot den beräknade sysselsättningsför- bättringen för att på det viset få en bedömning av "priset" för det uppnådda resultatet. En korrekt jämförelse över lF-systemets effektivitet kan erhållas först om sysselsättningseffekterna av en annan ekonomisk-politisk åtgärd. som ger samma budgetsaldo, redovisas.

• Sida 301
•  Original

Appendix

Uppgifter över de överföringar till lagerinvesteringskonto som beviljats av AMS för åren 1972. 1975 och 1976 redovisas nedan i två tabeller. Den branschvisa och regionala indelningen följer den som tillämpats i huvud- texten i denna bilaga (se tabellerna 1 och 2). Tabelluppgifterna avser medgivna belopp och inte av företagen faktiskt utnyttjade som i bilagan. Skillnaden mellan dessa uppgifter hänför sig bl.a. till omdispositioner i efterhand hos de ansökande företagen.

Tabell A Överföringar till lagerinvesteringskonto. antal företag resp. medgivet belopp per bransch. 1972. 1975 och 1976 Milj. kr. 1972 1975 Antal Belopp Antal Belopp Gruvor och mineralbrott — — 2 40.3 Livsmedels-, dryckesvaru- och tobaksind ustri 1 0.1 1 1.4 Textil-. beklädnads-. läder- och lädervaruindustri 11 4.0 18 20.2 Trävaruindustri 25 12.6 31 60.2 Massa-. pappers- och grafisk industri 5 2.9 11 3298 Kemisk industri. petroleum-. gummivaru-. plast- och plastvaruindustrin 5 1,9 5 27,7 Jord- och stenvaruindustri 5 3.6 4 8.3 Järn-. stål- och metallverk 58 ”9 2 5 77.7 Verkstadsindustri (exkl. varv) " 44 l37.l Annan tillverkningsindustri 4 1.0 4 17.0 Summa egentlig industri (exkl. varv) 114 l45.3 125 7]9.7

Antal

Belopp

0.1 31.2 0.1

55.3

• Sida 302
•  Original

Tabell 8 Överföringar till lagerinvesteringskonto. antal företag resp. medgivet belopp per riksområde 1972, 1975 och 1976 Milj. kr.

1972 1975 1976

Antal Belopp Antal Belopp Antal Belopp Övre Norrland 5 1.9 3 14.3 5 2.1 Mellersta Norrland 2 0.9 2 1509 1 2.2 Norra Mellansverige 9 16.5 21 226.5 7 6.7 Stockholm 14 73.0 4 42.1 6 2.1 Östra Mellansverige 21 14.1 15 59.1 — — Småland med öarna 31 11.3 31 41.8 11 7.0 Sydsverige 10 10.4 14 71.4 6 26.6 Västsverige 22 17.2 35 113.6 11 8.6

Hela landet 114 145.3 125 7197 47 55.3

Anm: Under 1976 beviljades ett företag inom handel tillstånd av regeringen att göra en överföring till lagerinvesteringskonto på 1 milj. kr. Detta belopp ingår ej i tabellerna A och B. Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen

• Sida 303
•  Original

Bilaga 6 Effekter av 1972 och 1975/ 76 års lagerstöd — en empirisk analys

Av Lars Bertmar

• Sida 304
•  Original

304

4 Sammanfattning

342 345 345 346

348 353 357 359 359 359 360 364 369 369 369 370 371 374 374 374 374 375 379

38]

• Sida 306
•  Original

1 Inledning

År 1972 infördes för första gången ett statligt bidrag till företag som ökade sin lagerhållning (lagerstöd). Bidraget syftade till att stimulera företagen till att producera på lager under en period av vikande efterfrågan. Det kan ses som ett sätt att kompensera företag för de ökade kostnader som kunde antas följa av ökad lagerhållning. Genom lagerproduktionen skulle företagens bered- skap inför en kommande konjunkturuppgång öka. Även sysselsättningen skulle kunna hållas på en högre nivå än vad som annars skulle bli fallet.

Lagerstöd utgick med 20 procent av lagerökningen av egenproducerade hel- och halvfabrikat under det räkenskapsår som avslutades före den 1/3 1973. I de fiesta företag sammanföll således stödperioden med kalenderåret 1972. Som villkor för stöd skulle företaget upprätthålla samma sysselsättning under stödperioden som den som gällde den 1/11 1971. Vid tillämpningen av detta villkor kom dock 5. k. naturlig avgång att accepteras.

Den 1/1 1975 återinfördes lagerstödet för trävaruföretag. Den 1/7 1975 utvidgades stödet till att omfatta samtliga industribranscher. I bägge fallen sattes stödperioden till ett år och förlängdes sedermera med ett halvt år. Företag som ej erhöll stöd under 1975 kunde i stället erhålla stöd under kalenderåret 1976. Visst stöd för fortsatt lagerhållning under 1977 kunde även erhållas. Liksom vid 1972 års stöd utgick bidrag med 20 procent av lagerökningen under stödperioden av egenproducerade hel- och halvfabrikat. Vid beräkningen av Stödberättigad lagerökning skulle dock — till skillnad från 1972 års stöd — den inventerade lagerökningen justeras med hänsyn till inträffade prisförändringar (delflatering). Villkoret om oförändrad sysselsätt- ning under stödperioden korn vidare att i princip tillämpas strikt — naturlig avgång accepterades ej om stöd skulle utgå.

Lagerstödet berörde således bl. a. företagets lagerhållning. dess lönsamhet och dess sysselsättning. Frågan om stödets effekter i dessa avseenden utgör den första utgångspunkten för föreliggande studie. Den andra utgångs- punkten är önskemålet att empiriskt registrera — beskriva — effekter av lagerstödet som komplement till teoretiska analyser (jfr exempelvis bilaga 4 till föreliggande betänkande). Den tredje utgångspunkten är att den empiriska analysen främst skall göras på företagsnivå som komplement till analyser på aggregerad nivå (jfr exempelvis bilagorna 2 och 5). Därmed kan beskriv- ningen göras med hjälp av bl. a. genomsnittsvärden. Samtidigt kan beskriv- ningen göras så att den — till skillnad från analyser av aggregerade värden —

• Sida 307
•  Original

inte domineras av ett förhållandevis litet antal stora företag.

Bakgrunden till den andra och den tredje utgångspunkten är en databank som byggts upp inom Ekonomiska Forskningsinstitutet (EFI) vid Handels- högskolan i Stockholm. Banken innehåller finansiella data för perioden 1966 och framåt för i princip samtliga svenska industriföretag av viss storlek (jfr avsnitt 1.4). Den har i första hand konstruerats för historiska analyser av företagens kapitaltillväxt, kapitalstruktur och räntabilitet.l Dess tillkomst har emellertid även möjliggjort studier av exempelvis lagerstödets effekter enligt föreliggande rapport.

Studien syftar till att belysa följande huvudfrågor:

l. lnnebar lagerstödet att lagret av varor för vilka stöd erhölls, dvs. bearbetade varor(egentillverkade hel- och halvfabrikat), blev större än vad det skulle ha blivit om stöd ej erhållits? Frågan kan även formuleras på följande sätt: Medförde lagerstödet en extra-ordinär lagerhållning av bearbetade varor?

2. Åtföljdes en extraordinärt stor lagerhållning av (dvs. produktion av) bearbetade varor av extraordinärt stora inköp av insatsvaror, indikerande att stödet därmed fick indirekta positiva effekter i leverantörsledet?

3. lnnebar lagerstödet att sysselsättningen i företaget utvecklades mer positivt än vad den skulle ha gjort om stöd ej erhållits?

4. Utgjorde lagerstödet en tillräcklig kompensation för en extraordinär lagerhållning så att lönsamhetsutvecklingen med lagerstöd blev densamma som om stöd ej utgått (och någon extraordinär lagerhållning ej genomförts)?

Avsikten är således att belysa ovanstående frågor, ej att besvara dem. Den valda analysansatsen innebär att slutsatser av kausalitetskaraktär ej kan dras (jfr avsnitt 1.5). Avsikten är endast att beskriva utvecklingen av företagens lagerhållning, sysselsättning och lönsamhet för att ge underlag för hypoteser om stödets betydelse. Analysmetodiken kan beskrivas på följande sätt: '

1. Samtliga frågor skall belysas genom att jämföra företag som erhöll lagerstöd med företag som ej erhöll stöd. Den första gruppen företag betecknas stödföretag och den senare kontrollföretag.2

2. Samtliga frågor skall belysas genom att jämföra utvecklingen under lagerstödsperioden med utvecklingen under angränsande perioder. På detta sätt kan utfallet för lagerstödsperioden sättas in i ett konjunkturmönster. Beträffande 1972 års lagerstöd omfattar beskrivningen perioder både före och efter lagerstödsperioden. För 1975/76 års lagerstöd har ej data för perioder efter lagerstödsperioden kunnat erhållas.

3. Analysen grundas uteslutande på årsvisa finansiella data, dvs. på data som kunnat hämtas från EFl:s databank.

l Databanken har först utnyttjats i en studie av Bertmar & Molin, "ka- pitaltillväxt, kapitalstruk- tur och räntabilitet", EFI, Stockholm 1977.

? Klassificeringen grun- das alltså på vilka företag som erhöll stöd. ej på vilka som ansökte om stöd. Det var dock mycket få företag som ansökte men som ej erhöll stöd. Grunddata om vilka företag som erhöll stöd har hämtats från AMS.

• Sida 308
•  Original

1Se bl. a. lagerstöd ], DSA 197526.

2 Databankens innehåll beskrivs närmare i Bert- mar & Molin. op.cit., kapitel 6.

4. Frågorna skall belysas med hjälp av alternativa mått. Beskrivningens validitet som underlag för formulering av hypoteser torde därmed öka.

5. Med undantag för några redovisningar av aggregerade värden gäller genomgående, att beskrivningen görs med hjälp av genomsnitts- och spridninsvärden. Redan den omständigheten, att beskrivningen grundas på årsvisa finansiella data motiverar stor försiktighet vid valet av statistiska analystekniker.

] anslutning till beskrivningen av de olika lagerstödsperioderna skall vi redovisa vilka företag som ingår i stöd- respektive kontrollgrupperna. För att beskrivningen skall avse samma företag samtliga studerade år gäller allmänt, att företag som ej ingår i EFl:s databank samtliga aktuella år ej studeras. Beträffande databankens innehåll gäller följande:2

• Sida 309
•  Original

Studieobjektet är aktiebolaget, dvs. den juridiska personen. Uppgifter för koncerner eller för arbetsställen, divisioner etc. ingår ej. Vi kommer att utnyttja begreppet "företag” som synonym till "aktiebolag”.

Databanken omfattar i princip samtliga företag inom näringarna "Gruvor och mineralbrott” (SNI 2) och "Tillverkningsindustri" (SNI 3) med fler än 200 anställda och/eller mer än 20 miljoner kronor i balansomslutning (1970 års prisnivå). Databanken omfattar därmed den dominerande delen av aggre- gatet för nämnda näringar. Exempelvis svarade företagen för ca 80 % av det sammanlagda lagervärdet.

Databanken omfattar perioden fr. o. m. 1966 (vissa företag fr. o. m. l963). Den uppdateras årligen. Vid tidpunkten för författandet av föreliggande rapport omfattar banken perioden t. o. m. 1976.

Databanken innehålleri första hand balans- och resultaträkningsuppgifter. Balans- och resultaträkningarna är av likartad kvalitet för alla företag och för alla år. Vid datainsamlingen har särskild vikt lagts vid kartläggningen av reserver i tillgångar och skulder. Exempelvis har planvärden på maskiner och inventarier beräknats med hjälp av investeringsuppgifter fr.o.m. 1953. Lagerreserver har likaså preciserats för alla företag och alla år.

Merparten av uppgifterna har efter särskilt tillstånd från företagen hämtats från Statistiska Centralbyråns (SCB) finansstatistik. Dessutom har andra externa (utanför företaget) datakällor utnyttjats, exempelvis årsredovisningar och publikationen Svenska Aktiebolag.1 Genom att jämföra på dessa sätt insamlade data med en standardiserad balans- och resultaträkningsmall har en "restpost" av saknade uppgifter preciserats — unik för varje företag. Restposten har därefter insamlats med hjälp av företagsspecifika enkäter.2 Primärmaterialet är sekretesskyddat.

Balans- och resultaträkningarna är således av likartad kvalitet för alla företag och för alla år. Deras specifikationsgrad motsvarar dagens bästa redovisningspraxis sådan den formuleras i exempelvis Föreningen Auktori- serade Revisorers (FAR) rekommendationer.3 Primärmaterialet har under- kastats ett omfattande kontrollarbete. För det första har SCB kontrollerat erhållna uppgifter— bl. a. med hjälp av årsredovisningar. SCB har även utfört kontroller av summeringskaraktär och rimlighetskontroller. För det andra har det totala primärmaterialet kontrollerats inom EFI. Även arbetet inom EFI har varit av varierande karaktär, från enkla ”'debet—kredit”-kontroller till kontroller av räkenskapstekniskt komplicerade händelser (exempelvis fusio- ner; dylika har ej påverkat beskrivningsmåtten). Tonvikten vid kontrollar- betet har lagts vid sådant som kunde förutsättas ha betydelse vid mätning av kapitaltillväxt, kapitalstruktur och räntabilitet. Hit hör exempelvis uppgifter- na om inventerade lagervärden, vilka således kontrollerats på ett flertal sätt. Däremot har ej uppdelningen i lagerkomponenter(färdigvarulager, produkter i arbete och råvarulager) kontrollerats på annat sätt än genom summerings- kontroller med anledning av föreliggande studie.

Mot bakgrund av avsnitten 1.2 och 1.4 ser vi det som angeläget att något utveckla vilka typer av slutsatser som studien kan ge möjlighet till. Åtskilliga

1 Publikationen utges årligen av P. A. Nord- stedt & Söners Förlag.

2 För en redogörelse för behandlingen av fusio- ner, arrendeförhållanden, brutna alternativt föränd- rade räkenskapsår etc., se Bertmar & Molin, op.cit., kapitel 6.

3Se exempelvis FAst årspublikation för 1977, rekommendation nr 1.

• Sida 310
•  Original

1En dylik ansats prövas av Delander & Suzuki, universitetsfilialen i Väx- jö, beträffande 1972 års lagerstöd. Någon rapport har ännu ej publicerats.

omständigheter motiverar den ambitionsnivå som formulerades i avsnitt 1.2, nämligen att studien endast syftar till att ge ett underlag för hypoteser om några effekter av lagerstödet.

Allmänt gäller att studien kan karakteriseras som att "söka där det är möjligt att leta snarare än där man med visshet kan finna svaren". Studien styrs således av tillgängligheten till EFl:s databank. Denna ansats kan förvisso kritiseras. En mer ändamålsenlig undersökningsansats hade måhän- da varit att exempelvis via enkäter och/eller intervjuer studera de enskilda företagens beslutsfattande.' Fördelen med den valda ansatsen ligger i dess praktiska fördelar. Studien kan utnyttja redan insamlad redovisningsinfor- mation av hög kvalitet. Informationen är lagrad på dator, vilket i hög grad underlättar databearbetningsarbetet. Studien kan således genomföras förhållandevis snabbt och i termer som kan förväntas vara relevanta i en analys av effekter av lagerstöd. En annan fördel med utnyttjandet av EFlzs databank ligger i att en väsentlig del av aggregatet kan beskrivas.

Ett par viktiga begränsningar i möjligheterna att dra slutsatser som följer av ett utnyttjande av redovisningsinformation enligt EFI:s databank bör framhållas. Den första gäller studieobjektet juridisk person. I många fall — detta gäller särskilt 1972 års stöd — kunde företag erhålla lagerstöd för enskilda arbetsställen. Den sammanlagda lagerhållningen för företaget behövde således ej öka för att stöd skulle utgå. Ett studium av den juridiska personen kan då bli missvisande. Många företag ingår dessutom i koncerner. Man kan inte utesluta att lagerhållningen i enskilda företag inom en koncern påverkats av koncernens beslutsfattande trots att det enskilda företaget (aktiebolaget) erhållit lagerstöd. Den andra begränsningen gäller redovisningsinforma- tionen som sådan. Den avser utfall, ej planer. Den innehåller således exempelvis ej uppgifter om ursprungligen — före beslut om lagerstöd — planerad lagerhållning under stödperioden.

Det sistnämnda är inte minst viktigt vid tolkningen av eventuella skillnader mellan stödföretag och kontrollföretag, Huvudmotivet förjämfö- relserna mellan stödföretag och kontrollföretag är att de senare skall tjäna som "riktmärke”. Beträffande lagerinvesteringarna (huvudfrågorna I och 2) är tanken, att utvecklingen under lagerstödsperioden skulle ha varit likartad för de både grupperna om stöd ej utgått och att stödet därmed kom att utgöra det dominerande skälet till eventuella skillnader mellan grupperna. Det finns emellertid här skäl att observera vilka förutsättningar denna tanke bygger på. Det kan då vara ändamålsenligt att dela upp den registrerade — dvs. faktiska — lagerinvesteringen i olika komponenter enligt följande:

Ursprungligen planerad lagerinvestering

+ Lagerinvestering på grund av ändrade planer med anledning av lagerstö- det +— Ovriga ursprungligen ej planerade lagerinvesteringar

= Faktisk lagerinvestering

Huvudfrågorna I och 2 rör alltså den andra delkomponenten. Frågorna gäller om lagerstödet medförde ändrat beteende beträffande lagerinvesteringarna. Som underlag utnyttjas uppgifter om faktiska lagerinvesteringar. Förutsätt-

• Sida 311
•  Original

ningen för att skillnader mellan stöd- och kontrollföretag vad gäller de faktiska lagerinvesteringarna skall utgöra en valid indikation på lagerinves- teringar till följd av lagerstödet är för det första att övriga ursprungligen ej planerade lagerinvesteringar var likartade för stöd- och kontrollföretagen. Med övriga ursprungligen ej planerade lagerinvesteringar menas då investe- ringar som ej förutsågs enligt uppgjorda planer(budgets) för stödperioden och som ej genomfördes med anledning av lagerstödet. Denna delkomponent kan alltså ses som en slumpfaktor. Under vissa förutsättningar (exempelvis lika branschfördelning, storleksfördelning, konjunkturutveckling etc.) kan det antas att slumpfaktorns fördelning hade likartat utseende för stöd- och kontrollgrupperna. Eventuella skillnader mellan grupperna skulle då ej sammanhänga med storleken på övriga ursprungligen ej planerade lagerin- vesteringar.

Den andra förutsättningen för att uppgifter om faktiska lagerinvesteringar skall utgöra en valid grund för att indikera förekomsten av lagerinvesteringar till följd av lagerstödet är att fördelningen för de ursprungligen planerade lagerinvesteringarna är likartad för stöd- och kontrollgrupperna. En dylik förutsättning kan ifrågasättas. Detta kan illustreras om man antar att de ursprungligen planerade lagerinvesteringarna (mätt i relativa tal) för stöd- och kontrollgrupperna sammantagna var normalfördelade och att fördelningen även omfattade lagerreduktioner. Mot bakgrund av lönsamheten av att utnyttja lagerstöd vid olika planer beträffande lagerinvesteringarnas storlek (jfr bilaga 4) kan man förvänta att förhållandevis få företag som ursprungligen planerade att reducera lagren ansökte om lagerstöd.l Fördelningen för delgruppen stödföretag beträffande ursprungligen planerade lagerinveste- ringar skulle då bli något skev "åt höger" medan fördelningen för kontroll- företagen skulle bli något skev "åt vänster”. Man skulle således kunna förvänta att de ursprungligen planerade — och därmed de faktiska — lagerinvesteringarna genomsnittligt sett var större under stödperioden för gruppen stödföretag än för gruppen kontrollföretag. Därmed skulle en analys av skillnaderna mellan företagsgrupperna ej endast indikera förekomsten av lagerinvesteringar med anledning av lagerstödet utan även skillnader ifråga om ursprungliga investeringsplaner.

Motsvarande uppdelning i delkomponenter kan göras av den registrerade sysselsättningsförändringen (huvudfråga 3). Man kan därvid förvänta skill- nader mellan stöd- och kontrollföretag vad gäller ursprungligen planerade sysselsättningsförändringar. Enligt kungörelserna om lagerstöd2 skulle stöd utgå till företag som hade svårigheter att bibehålla sysselsättningen på viss nivå. Om denna avsikt med stödet återspeglades hos de företag som ansökte om stöd kan man förvänta att sysselsättningsförändringen i stödföretagen skulle ha blivit mer negativ (mindre positiv) än i kontrollföretagen om stöd ej utgått. Mot denna bakgrund kan eventuella skillnader mellan företagsgrup-

"Vid sidan om ursprungligen planerade lagerinvesteringar finns åtskilliga andra faktorer som kan påverka benägenheten att söka lagerstöd. Hit hör inkuranskostnader, lagringstider, finansiella resurser och restriktioner, m. m. (jfr bilaga 4 till föreliggande betänkande). Självfallet kan skillnader härvidlag föreligga mellan stöd- och kontroll- företag. Dylika skillnader är dock ej intressanta för föreliggande diskussion. De kommer att uppmärksammas i den empiriska analysen. 2SFS 1971:1249. SFS 19751475 och SFS 197611053.

• Sida 312
•  Original

perna inte antas uteslutande bero på ändrade sysselsättningsplaner med anledning av lagerstödet.

Det finns alltså skäl att ej reservationslöst tolka eventuell skillnader mellan stöd- och kontrollföretag som indikationer på effekter av lagerstödet. Skillnaderna bör främst ses som ett komplement till resultaten av övriga analyser. Det blir beskrivningarnas mångfald som får bilda underlag för hypoteser snarare än enstaka beskrivningstekniker.

Ytterligare en konsekvens av ett utnyttjande av finansiella data enligt EF1:s databank är att primärmaterialet redovisas i nominella termer(löpande priser). Beskrivningen kommer därför främst att ske i nominella termer. Det är uppenbart att en beskrivning i reala termer skulle ge andra mätvärden. Analysen kommer därför i första hand att koncentreras till skillnader mellan grupper och mellan tidsperioder — ej till mätvärdena som sådana. Det kan dock självfallet ej uteslutas, att prisförändringarnas betydelse för beskriv- ningen kan variera på ett sådant sätt, att även en analys av dylika skillnader skulle föranleda andra slutsatser om den utfördes i reala termer i stället för i nominella.l I avsnitt 1.4 lämnade vi en kort redovisning av det omfattande kontroll- arbete som primärmaterialet underkastats inom SCB och EF 1. Vi konstate- rade att uppgifterna om varulagrets uppdelning på delkomponenter dock endast kontrollerats med hjälp av summeringskontroller. 1 det följande kommer ett flertal av de utnyttjade variablerna att definieras utifrån dessa delkomponenter. Det finns därför skäl att närmare uppmärksamma de reliabilitetsproblem som är förknippade härmed. Primäruppgifterna är hämtade från SCB:s finansstatistik. Utnyttjade blanketter skiljer mellan lagerkomponenterna färdiga varor, produkter i arbete och råmaterial. Både ingående och utgående värden skall anges, uppskattade enligt samma värderings- och klassificeringsgrunder. Åtskilliga omständigheter kan dock påverka tillförlitligheten i lämnade uppgifter. För det första överensstämmer den önskade differentieringen måhända ej alltid med den som är bruklig i det enskilda företaget. Det kan exempelvis vara svårt för företaget att skilja mellan färdigvarulager och produkter i arbete. För det andra kan företagets redovisningssystem vara så utformat, att det ej utan väsentligt arbete är möjligt att precisera önskade uppgifter—även om den önskade indelningen är rimlig ur företagets synvinkel. För det tredje innebär all uppgiftsinsamling att företagets resurser tas i anspråk. Om dessa är begränsade prioriteras de måhända för uppgifter som snabbt kan redovisas och som lätt kan kontrol- leras, exempelvis årsredovisningsuppgifter. Uppgifter som kräver väsentligt merarbete — och som dessutom uppgiftslämnaren förväntar vara svåra att kontrollera — ges lägre prioritet. Det är inte uteslutet att skattningar görs.

Nämnda reliabilitetsproblem bör således särskilt uppmärksammas när det gäller uppgifterna om lagrets delkomponenter. De är dock relevanta även för övriga uppgifter.

Slutligen bör påpekas, att studiens begränsning till företag som omfattas av EFl:s databank innebär, att redovisade slutsatser ej rör industriföretagen i

1Vid analysen av 1975/76 års stöd (kapitel 3) kommer vi i vissa fall att utnyttja både nominella och prisjusterade värden.

• Sida 313
•  Original

allmänhet utan de företag som omfattas av databanken. Som skall framgå nedan (avsnitt 1.6) studeras dock i princip samtliga företag i EFl:s databank inom viss bransch varför en väsentlig del av aggregatet inkluderas i beskrivningen (jfr avsnitt 1.4).

2 Effekter av 1972 års lagerstöd

Med hänsyn till att lagerstöd i första hand utgick till företag inom branscherna trävaruindustri, massa- och pappersindustri, järn- och stålindustri samt verkstadsindustri begränsas analysen till dessa branscher. Av de företag som — inom nämnda branscher — ingår i EFI:s databank5 erhöll 39 företag lagerstöd. Av dessa ingår 35 företagi EFI:s databank samtliga studerade år (jfr nedan).6 Dessa utgör gruppen stödföretag i den följande beskrivningen. Nämnda företag erhöll tillsammans ett lagerstöd på ca 80 miljoner kronor(för en lagerökning på ca 400 miljoner kronor). Företagen svarade därmed för 61 % av det totala lagerstödet under 1972 respektive 72 % av stödet till företag inom nämnda branscher.7 Inom alla studerade branscher utom verkstadsindustrin var antalet

• Sida 317
•  Original

studerade företag som erhöll stöd få. Vi väljer därför att sammanföra nämnda branscher till en branschgrupp. betecknad ”trä, papper. stål”. Detta kan även motiveras av att det finns stora likheter mellan dessa branscher vad gäller konjunkturförlopp och i vilken fas av förädlingskedjan som företagen verkar.

Mot bakgrund av ovanstående kan de 35 stödföretagen indelas i två grupper. trä-. papper- och stålföretag (19 företag) och verkstadsföretag (16 företag).

Allmänt gäller att slutsatser utifrån beskrivningen endast avser studerade företag —ej industriföretag i allmänhet.l Det gör det. som tidigare framhållits (avsnitt 1.6). önskvärt. att beskrivningen kan omfatta så många företag som möjligt. Mot denna bakgrund har vi som kontrollföretag beträffande branschgruppen trä-. papper- och stålföretag valt att studera samtliga företag inom nämnda branscher som ingår i EFI:s databank samtliga studerade år och som ej erhöll lagerstöd. dvs. 50 företag. Beträffande verkstadsföretagen har vi tvingats till ett mer begränsat urval vad gäller kontrollföretagen. Antalet verkstadsföretag som ingår i EFI:s databank är ca 160. När analysen av 1972 års lagerstöd påbörjades (under 1974) var primärmaterialet ej bearbetat på sådant sätt att dator kunde utnyttjas som hjälpmedel vid beskrivningen. Med hänsyn till disponibla personella resurser måste därför antalet studerade företag begränsas. Vi valde att begränsa antalet kontrollföretag bland verkstadsföretagen. I stället för att studera drygt 140 verkstadsföretag som ej erhöll lagerstöd valde vi att studera 16 slumpmässigt valda företag. dvs. lika många som antalet stödföretag.2

Mot bakgrund av ovanstående kan urvalet av företag sammanfattas på följande sätt (antal företag):3

Stödföretag Kontrollföretag Summa Trä. papper. stål 19 50 69 Verkstad 16 16 32 Summa 35 66 101

lJfr avsnitt 1.5. 2 När studien planerades var avsikten att beskrivningen genomgående skulle differentiera mellan olika branscher. Att andelen stödföretag inom respektive bransch var olika (trä. papper. stål = ca 28 %; verkstad = 50 %) betraktades därför ej som ett väsentligt problem för beskrivningens validitet. När branschbeskrivningen vargenom- förd visade det sig dispositionsmässigt rationellt att ej differentiera mellan branscher. En dylik differentiering skulle ej i något väsentligt avseende förändra slutsatserna. Givet denna bekrivningsteknik kan det emellertid ifrågasättas om inte andelen stödföretag borde vara lika i de två branscherna. Detta kunde lämpligen ske genom att antalet kontrollföretag inom verkstadsindustrin utökades till 40 stycken. Med hänsyn till tillgängliga undersökningsresurser och tidsgränser kunde en dylik förändring av urvalet ej genomföras. Aven om vi ej bedömer det som sannolikt kan det naturligtvis ej uteslutas. att en dylik ökning av antalet kontrollföretag med ca en tredjedel skulle ha kunnat föranleda något annorlunda slutsatser än dem som dras i det följande.

3 Det bör påpekas att kontrollgruppen ej inkluderar något företag som under 1972 utnyttjade möjligheterna att göra överföring till Iagerinvesteringskonto.

• Sida 318
•  Original

Beskrivningen avser perioden 1967—1974. Genom att välja 1967 som första analysår kan fem år före lagerstödsperioden studeras. dvs. ungefär en konjunkturcykel. Genom att studera 1973 och 1974 ges möjlighet till "eftermätningar”. Vi bedömer det ej som sannolikt att eventuella effekter av lagerstödet i studerade avseenden skulle kunna avse en längre period än t. o. m. 1974. Detta saknar vi dock belägg för a-priori. I denna mening är analysperiodens slutår godtyckligt valt.

Samtliga utvalda företag studeras för alla år 1967—1974. Jämförelser mellan olika år påverkas därmed ej av skillnader i urval.'

2.3.1. Inledning

Den första fråga som vi skall belysa är om materialet ger anledning till hypotesen att lagerstödet medförde en extraordinär lagerökning. dvs. att lagerhållningen vid lagerstödsperiodens slut blev större än vad den annars skulle ha blivit. Eftersom lagerstöd endast utgick för egentillverkade hel- och halvfabrikat bör beskrivningen avse dessa komponenter. Primärmaterialet beträffande olika lagerkomponenter har som tidigare nämnts hämtats från SCB:s finansstatistik. Där differentieras mellan färdiga varor, varor i arbete och råvaror. I den följande beskrivningen förutsätter vi. att lagerstödskungö- relsens begrepp egentillverkade hel- och halvfabrikat närmast överensstäm- mer med begreppet färdiga varor(fortsättningsvis "färdigvaror")enligt SCB:s klassificering.?

I avsnitt 1.7 lämnades en allmän redogörelse för vilka typer av mått som skall utnyttjas. Den följande beskrivningen kommer att struktureras på där angivet sätt.

2.3.2. Aggregerade lagervärden

I diagram 2.1 visas aggregerade färdigvarulagervärden över tiden för grupperna stöd- och kontrollföretag. För att beskrivningen ej skall påverkas av nivåskillnader mellan grupperna redovisas utvecklingen i form av indextal. beräknade med 1966 som basår.3

Diagram 2.1 visar en likartad lagerutveckling för stödföretagen som för kontrollföretagen t.o.m. 1971. Därefter ägde en väsentlig lagerökning i stödföretagen rum under 1972 medan lagervärdet i kontrollföretagen redu-

' Beträffande jämförbarhetsproblem föranledda av fusioner o. d.. se avsnitt 1.4. Allmänt gäller att beskrivningen i princip ej påverkas av dylika händelser. 2 Om även SCB:s begrepp varor i arbete inkluderas i beskrivningen — dvs. förutsättes ingå bland stödberättigade varor — förändras ej dragna slutsatser. Uppgifter om färdiga varor och varor i arbete sammantagna redovisats därför ej. De kan dock erhållas vid förfrågan hos författaren. 3 Det aggregerade lagervärdet för gruppen stödföretag år 1966 var 971 miljoner kronor. Motsvarande belopp för gruppen kontrollföretag var 1 054 miljoner kronor. Lagervär- dena vid ingången av stödperioden var 1 427 respektive 1 486 miljoner kronor. De aggregerade lagervärdena var således av likartad storlek för de båda grupperna.

• Sida 319
•  Original

# INDEX tec AI 170 — * S 160 *l l / K 150 140 — 1 130 ». 120 * iio -* Diagram 2.1 Lager avfär- . digvaror. Aggregerade vär- "30 R"” 'T" "Y"” T " t ' **"r'"' ** *** den. Löpande priser. Index 1967 X x X1965 1970 1971 1972 1973 197L (1966=100) S = SHM/Ör?- ” 7 » / rag. K = kontrollföretag. Ärla/en markerar utgången m 4 av respektive år.

cerades. Detta medförde en väsentlig skillnad i indextalen vid utgången av 1972. Skillnaden reducerades under 1973 men blev först 1974 av en storlek jämförbar med perioden före 1972.

Med en prickad linje illustreras den hypotetiska lagerutvecklingen som skulle ha ägt rum under 1972 om den lagerinvestering för vilken stöd erhölls ej genomförts (ca 400 miljoner kronor). Som framgår av linjen vore en dylik hypotetisk lagerutveckling mer i överensstämmelse med kontrollföretagens utveckling än den faktiska lagerutvecklingen.l

Diagram 2.1 är således förenligt med hypotesen att lagerstödet genom- snittligt sett medförde extraordinär färdigvarulagertillväxt i stödföretagen.

2.3.3. Förändringar i färdigvarulagren för genomsnittsföretaget

1 diagram 2.2 visas den procentuella förändringen av färdigvarulagret under respektive år för "genomsnittsföretaget" (dvs. medianvärdet).2

'Det kan förefalla egendomligt att den hypotetiska lagerutvecklingen under 1972 för stödföretagen var negativ. Stöd erhöllsju för all lagerökning av egentillverkade hel- och halvfabrikat. Man borde då förvänta. att den hypotetiska linjen skulle bli horisontell. dvs. indikera oförändrat lagervärde. Emellertid kunde som tidigare nämnts stöd utgå till enskilda verksamhetsställen (jfr avsnitt 1.5). Dessutom behöver ej SCB:s begrepp färdigvaror exakt överensstämma med kungörelsens begrepp egentillverkade hel- och halvfabrikat. 2Vi vill reservera oss för medianvärdena för år 1967. För åren fr.o.m. 1967 var det endast enstaka företag som enligt primämiaterialet saknade färdigvarulager. År 1966 var ej andelen försumbar. Det kan ej uteslutas att detta till en del förklaras av att primärmaterialets uppgifter är inkorrekta (jfr avsnitt 1.5). 1 de fall ingående lagervärde var noll åsattes den procentuella lagerförändringen värdet noll. Medianvärdet för 1967 har därför i högre grad än övriga år påverkats av denna beräkningsrutin.

• Sida 320
•  Original

"b 50 —1

& STÖDFÖRETAG

40”! D KONTROLLFORETAG _"

ao—I

//Z]

20—

10—

/////////'

—10

1967 1968 1959 1970 1971 1972 1973 1971-

Diagram 2.2 Procentuell förändring av./ärdigvarulagrel. Löpande priser. Medianvärden'

Diagram 2.2 ger anledning till tre kommentarer. För det första var lagerförändringens tecken detsamma för stödföretagen som för kontrollföre- tagen alla år utom 1969, 1972 och 1973. Under 1969 var medianvärdet negativt för stödföretagen men positivt (dock nära noll) för kontrollföretagen. Under 1972 var medianvärdet positivt för stödföretagen men negativt för kontrollföretagen. För 1973 gällde det motsatta. Med ett par undantag är detta mönster konsistent med det som erhölls av diagram 2.1.2

För det andra visar diagram 2.2 att den relativa lagerförändringen var mindre för kontrollföretagen än för stödföretagen under alla år utom 1974. De större lagervariationerna i stödföretagen skulle kunna tolkas till förmån för hypotesen. att de konjunkturella variationerna var större i stödföretagen än i kontrollföretagen. Beträffande utvecklingen under 1974 kan den samman-

1 Medianvärdena år 1967 var noll. Medianvärdet år 1969 för kontrollföretagen var mycket nära noll. 2 Undantagen gäller utvecklingen under 1967 för stödföretagen och 1973 för kontrollföretagen. Enligt diagram 2.1 ökade färdigvarulagren för stödföretagen under 1967. Medianvärdet enligt diagram 2.2 var dock noll. Vidare sjönk det aggregerade lagervärdet för kontrollföretagen under 1973 samtidigt som medianvärdet var posi- tivt.

• Sida 321
•  Original

hänga med den ökade prisförändringstakten fr. o. m. 1973. Som senare skall visas (avsnitt 2.3.4) var de genomsnittliga lagringstiderna längre i stödföre- tagen än i kontrollföretagen. Materialet skulle i så fall illustrera inkuranskost- nadens betydelse för benägenheten att göra extraordinära lagerinveste- ringar.

De längre lagringstiderna i stödföretagen skulle kunna medföra, att en längre tid erfordrades innan en ökad inflationstakt ”slog igenom” i Iagervär- deringen. Lagerökningen under 1974 skulle därmed i högre grad orsakas av prisförändringar för kontrollföretagen än för stödföretagen. Detta bidrar i så fall till det jämfört med övriga år förändrade mönstret för 1974.

För det tredje skulle diagram 2.2 kunna ge anledning till hypotesen, att grupperna var fasförskjutna i förhållande till varandra när det gäller konjunkturmönstret för investeringar i färdigvarulager. Diagrammet antyder således. att ”vändpunkten” efter den nedåtgående fasen av konjunkturcy- keln inföll senare för stödföretagen än för kontrollföretagen. För stödföre- tagen var medianvärdet 1969 lägre än värdet för 1968. Motsvarande gällde för 1973 jämfört med 1972 (vilket dock enligt tidigare formulerad hypotes åtminstone till en del skulle sammanhänga med en extraordinär lagerökning under 1972). För kontrollföretagen var värdet 1969 större än värdet för 1968 och värdet för 1973 större än värdet för 1972. Innebörden av en dylik fasförskjutning är. att man borde förvänta en mer positiv lagerutveckling för stödföretagen än för kontrollföretagen under 1972 oberoende av lagerstödet (jfr avsnitt 1.5). Detta utgör en viktig nyansering av ovan formulerade slutsats om att materialet gergrund fören hypotes om extraordinär lageruppbyggnad i stödföretagen under stödperioden. Vi kommer att studera eventuella fasför- skjutningar mer ingående i avsnitt 2.4.3.

Diagram 2.2 kan kompletteras med en redovisning av andelen företag som ökade reSpektive minskade färdigvarulagret under respektive år (diagram 2.3).

Låt oss först ge en "teknisk” kommentar till diagram 2.3. Med ”differens”

+ 50 50—1

MINSKNING 7, ("lol 1

+ 1967 1968 tess mm 1971 1972

å 1111 ÖKNING ("/cl . *

i

STÖDFÖRETAG KONTROLLFÖRETAG

DIFFERENS

l973 1974

Diagram 2.3 Andelen/öretag som ökade respektive minskade sina färdigvarulager. Löpande priser. Procent.

• Sida 322
•  Original

avses skillnaden mellan andelen företag som ökade sina lager och andelen företag som minskade lagren. Denna innebörd av begreppet åsyftas även fortsättningsvis då likartade diagram utnyttjas.

Diagram 2.3 redovisar ett mönster som är kon5istent med tidigare diagram. Ytterligare två noteringar kan dock göras. För det första ökade ej färdigva- rulagren i alla stödföretag 1972. Detta torde främst sammanhänga med att lagerstöd utgått för lagerökningar vid enskilda arbetsställen. Något krav på lagerökning för hela företaget för att stöd skulle utgå fanns ej.

För det andra fanns åtskilliga kontrollföretag som ökade sina färdigvaru- lager under 1972 (34 % av företagen). Frågan är varför dessa ej sökte — och erhöll — lagerstöd. Det kan exempelvis sammanhänga med att lagerökningen ej var planerad eller att sysselsättningskraven för erhållande av stöd ej kunde tillfredsställas (jfr avsnitt 2.5). Det kan även sammanhänga med att information om möjligheterna och förutsättningarna för att erhålla stöd ej kommit alla företag till del (jr—r även nedan avsnitt 2.6).

Låt oss även utnyttja diagram 2.1—2.3 för att illustrera stödperiodens inplacering i ett konjunkturförlopp.' Starkt förenklat och schematiserat och efter det att en tänkt trend subtraheras skulle lagerutvecklingen mot bakgrund av ovanstående diagram kunna illustreras enligt diagram 2.4. Diagrammets årtal markerar utgången av respektive år. Under det schemati- serade konjunkturmönstret för lagervärdena redovisas tecknet på skillnaden mellan faktisk tillväxttakt och den tänkta trendmässiga tillväxttakten (positiv alternativ negativ skillnad). Med prickad linje markeras den schematiserade lagerutvecklingen för stödföretagen fr. o. m. ingången av stödperioden t. o. m. 1974.

Mot bakgrund av diagram 2.4 kan vi formulera hypotesen. att lagerstöd- speriodens början inföll när varulagren var maximalt stora. dvs. efter det att den del av konjunkturförloppet som karaktäriseras av positiv tillväxttakt jämfört med trendvärdet var avslutad. Lagerstödet stimulerade därmed till en fortsatt lageruppbyggnad utöver den ”normala” lagercykelns maximivärde. Hypotesen gäller då det allmänna mönstret. Självfallet kan väsentliga skillnader mellan olika företag ha förelegat.

2.3.4. Lagerkvoter/örfärdigvarulager

Ytterligare ett sätt att beskriva färdigvarulagrens utveckling är att relatera färdigvarulagret till omsättningen. Detta relationstal betecknar vi lagerkvot. Kvotvärdet ger uttryck för färdigvarulagrets omsättningshastighet eller för den genomsnittliga lagringstiden. Variationer i kvotvärdena kan utnyttjas som underlag för formulering av hypotesen om extraordinär ökning av färdigvarulagren i stödföretagen under stödperioden. Diagram 2.5 visar medianvärdena för utgående färdigvarulager satt i relation till årets omsätt- ning.

' I samband med analysen av 1975/76 års lagerstöd skall vi utförligare diskutera stödperiodens inplacering i konjunkturförloppet. Det kan påpekas att karakteristiken av bl.a. 1974 enligt diagram 2.4 avviker från den karakteristik som därvid görs (jfr diagram 3.7). Detta sammanhänger med att diagram 2.4 konstruerats i löpande

priser.

• Sida 323
•  Original

FÄRDIGVÅRULÅGER (Kr onor) A

ST ODPERIOD

NORMAL KONJUNKTUR UTVECKLING

X

TILLVÄXTTAKT

JÄMFÖRT MED TREND

(STÖD: +)

STODFÖRETAGEN

Diagram 2.4 Schemat/serad beskrivning av konjunkturmönstretförfärdigvarulagren. Löpande priser. Årtalen markerar ingången av respektive år.

Som framgår av diagram 2.5 ökade ej lagerkvoterna under 1972 mer för stödföretagen än för kontrollföretagen. Kvotens storlek var likartad som för 1971 och lägre än under motsvarande konjunkturfas 1967—1968. Samtidigt reducerades dock kvotvärdet något mer under 1973 än under 1969. Samman- taget kan därför ej diagram 2.5 sägas strida mot det tidigare presenterade underlaget som tolkats till förmån för en hypotes om extraordinär lagerhåll- ning.l

En annan aspekt som kan kommenteras med anledning av diagram 2.5 gäller skillnader mellan grupperna i lagringstider. Lagerkvoterna för stödfö- retagen var för alla är större än för kontrollföretagen. Detta indikerar längre genomsnittliga lagringstider. Detta föranleder i sin tur hypotesen, att inkuranskostnaden (per tidsenhet och lagerkrona) var lägre för stödföretagen än för kontrollföretagen. En näraliggande hypotes är därmed även, att

A "la 15— io—l'" * — — x 5 x x x __ __ — _ _ x..- -— _ — ——————— x N N N — K

5—

7 T T— ' FF 1 T T T 1967 1960 1969 1970 1971 1972 1973 1974

] Slutsatsen förändras ej om färdigvarulagret rela- teras till de totala rörel- sekostnaderna, dvs. om rörelseresultatet exklu- deras från omsättnings- summan i lagerkvotens nämnare.

Diagram 2.5 Färdigvarar/ omsättning. Löpande pri- ser. Median. Procent. S = Stödföretag. K =Kontroll- företag.

• Sida 324
•  Original

1 Observera att bransch- fördelningen (mätt på "2-siffernivå") inom stöd- och kontrollgrup- perna i princip är likar- tad. Jfr avsnitt 2.2.

2 Detta gäller även om lagervärdet relateras till rörelsekostnader påföl- jande år, dvs. om rörel- seresultatet exkluderas från omsättningen i la- gerkvotens nämnare. 3 Det kan påpekas att frågan om extraordinär lagerhållning även stude- rats med hjälp av rela- tionen mellan färdigva- rulager och totalt kapital och relationen mellan förändringar i färdigvaru- lager och förändringar i totalt kapital. Ett ut- nyttjande av dessa mått ger ej anledning till and- ra slutsatser än de redo- visade.

Diagram 2.6 Färdigvarar/ omsättning påföljande år. Löpande priser. Median. Procent.

stödföretagens produkter genomsnittligt sett var mindre förädlade än kontrollföretagens?

Låt oss även redovisa medianvärdena för färdigvarulager satt i relation till omsättningen påföljande år. Det skulle kunna hävdas, att man genom att utnyttja omsättningen för påföljande år i kvotens nämnare erhåller ett mer relevant relationstal för att beskriva färdigvarulagrets storlek än om omsätt- ningen för innevarande år utnyttjas. Utgående lager skall ju omsättas med hjälp av en framtida försäljning. Dess storlek bör då bedömas mot bakgrund av den försäljning som äger rum efter inventeringstidpunkten. Diagram 2.6 visar aktuella medianvärden.

Det är tveksamt om diagram 2.6 kan ge grund för samma slutsatser rörande extraordinär lagertillväxt som tidigare diagram. Det visuella intrycket är att lagerkvotens värde för 1972 låter sig väl infogas i ett konjunkturellt mönster.2 Materialet skulle då ej vara förenligt med hypotesen om extraordinär lageruppbyggnad under stödperioden. Emellertid utgör diagram 2.6 en illustration till ytterligare en svårighet när det gäller att formulera hypoteser om kausalsamband utifrån utnyttjade räkenskapsdata. Kausalsambandet kan således vara dubbelriktat. Utvecklingen enligt diagram 2.6 kan även hänga samman med att företag som byggde upp extraordinärt stora lager under 1972 med hjälp av lagerstöd sedan gjorde större försäljningsansträng- ningar under 1973 än vad man annars skulle ha gjort för att på så sätt reducera lagerhållningen.

2.3.5. Sammanfattning

Huvudslutsatsen är att materialet är förenligt med hypotesen att lagerhåll- ningen av färdigvaror vid utgången av 1972 för gruppen stödföretag genomsnittligt sett var av extraordinär storlek? Därutöver kan noteras, att stödföretagen karakteriseras av större variationer i färdigvarulagren och av längre lagringstider än kontrollföretagen. Materialet indikerar vidare att lagerstödsperiodens början inföll nära den tidpunkt då lagren på grund av konjunkturmässiga variationer var maximalt stora.

• Sida 325
•  Original

3 Effekter av 1975/ 76 års lagerstöd

[ föreliggande kapitel skall vi studera effekter av 1975/76 års lagerstöd. Med "1975/76 års” stöd menar vi då det stöd som utgick för olika delperioder under kalenderåren 1975 och 1976. Beskrivningen disponeras på samma sätt som analysen av 1972 års stöd i kapitel 2.

Utformningen av 1975/76 års stöd överensstämde med tre väsentliga undantag utformningen av 1972 års stöd (jfr avsnitt 2.1). Undantagen är följande:

a) Vid bestämningen av Stödberättigad lagerökning skulle hänsyn tas till prisförändringarna på aktuella lagerkomponenter under stödperioden.

b) Den juridiska personen (aktiebolaget) skulle i princip utgöra stödberät- tigad enhet. Stöd till enskilda arbetsställen skulle utgå endast undantags- vis.

c) Sysselsättningsvillkoret skulle i princip tillämpas strikt. Ej heller s.k. naturlig avgång skulle accepteras.

Den första av ovanstående förändringar gentemot 1972 års stöd är ej intressant för föreliggande studie. Den har endast att göra med hur stödbeloppet preciseras. Den andra förändringen medför, att en studie av 1975/76 års stödjämförd med ovan studie av 1972 års stöd torde innebära, att beskrivningen i en större andel av de studerade stödföretagen torde avse den stödberättigade enheten. Detta påverkar validiteten positivt. Den tredje förändringen bör hållas i minne vid analysen av sysselsättningsutveck- lingen.

1975/76 års lagerstöd infördes således i etapper. Fr. o. m. I/I 1975 kunde företag inom främst trävaruindustrin erhålla stöd. Stödperiodens slut sattes till 30/12 1975. Per den 1/7 1975 infördes ett allmänt lagerstöd. Det skulle avse tiden t. o. m. 30/6 1976. Sedermera beslöts om förlängd stödperiod för båda dessa grupper. Stödperioden för den första gruppen förlängdes till den 30/6 1976. Motsvarande tidpunkt för den senare gruppen blev 31/12 1976. Dessutom kunde företag som ej sökt stöd för perioden fr. o. m. III 1975 eller 1/7 1975 erhålla stöd för kalenderåret 1976.

Sammanlagt utbetalades 1 210 miljoner kronor i lagerstöd för perioden t.o.m. 31/12 1976. Av detta avsåg 150 miljoner kronor (12 %) företag som erhöll stöd för kalenderåret 1975 plus eventuell förlängning under första halvåret 1976. 858 miljoner kronor (71 %) tilldelades företag för perioden 1/7

• Sida 342
•  Original

1975—30/6 1976 jämte eventuell förlängning under andra halvåret 1976. Resterande belopp, 202 miljoner kronor (17 %) avsåg stöd för kalenderåret 1976.

Liksom vid analysen av 1972 års lagerstöd skall vi i det följande skilja mellan stödföretag och övriga företag. De senare skall vi utnyttja som kontrollgrupp. Stödföretagen indelas i två delgrupper efter skillnader i stödperiod. Den första delgruppen — betecknad SI — omfattar företag som erhöll stöd fr. o. m. 1/1 1975 och den andra -betecknad 52 — företag som erhöll stöd fr. o. m. 1/7 1975 eller 1/1 1976. Motivet för uppdelningen i två delgrupper är att lagerstödspe- rioden för den förra gruppen (Sl) — bortsett från den sedermera beslutade förlängningen — upphörde den 30/12 1975 medan detta ej var fallet för den senare delgruppen (SZ). För Sl sammanföll således — till skillnad från SZ och förutsatt att företaget hade kalenderår som räkenskapsår — bokslutsdatum år 1975 med utgången av lagerstödsperioden. Detta kan ha betydelse vid tolkningen av uppgifterna för 1975 vilket motiverar att delgrupperna studeras var för sig. Som framhöllsiavsnitt 3.1 var lagerstödet för perioden fr. o. m. 1/ 1 1975 dessutom i första hand avsett för företag inom trävaruindustrin. Detta är ytterligare ett motiv för en underindelning av stödföretagen. Som skall framgå nedan tillhörde dock de flesta stödföretagen delgruppen 52 (stödpe- riod fr.o.m. 1/7 1975 eller 1/1 1976) vilket betyder att huvudintresset i analysen kommer att knytas till dessa (jfr avsnitt 3.1).

Liksom beträffande 1972 års lagerstöd utgick 1975/76 års lagerstöd främst till företag inom vissa branscher. Detta framgår av tabell 3.1.

Tabell 3.1 Fördelning av antal stödföretag och stödbelopp efter branschtillhörig- het. Källa: AMS Stödperiod fr. o. m. 1/1 1975 Stödperiod fr. o. m. 1/7 1975 ___—_— eller I/I 1976 Andel av Andel av Andel av Andel av stödföretagen lagerstödet stödföretagen lagerstödet (%) (%) ( %) (%)

Gruvor — — 0 8 Textil — — 9 3

Trä 95 43 21 5 Massa. papper 2 4 6 33

Kemi — - 7 3

Järn och stål 1 50 2 18 Verkstad I 2 41 28 Övriga 1 I 14 2

Av tabellen framgår att praktiskt taget samtliga företag som erhöll stöd fr. o. m. 1/1 1975 tillhörde branschgruppen trävaruindustri. Samtidigt utbe- talades dock hälften av det sammanlagda lagerstödet till enstaka företag inom

• Sida 343
•  Original

järn- och stålindustrin. Detta illustrerar de väsentliga skillnader i företags- storlek som förelåg mellan olika stödföretag. Dessa skillnader framgår även av fördelningen av lagerstöd för perioden fr. o. m. 1/7 1975 eller 1/1 1976. Då utgick endast 2 procent av lagerstödet till företag inom ”övriga” branscher samtidigt som 14 procent av stödföretagen tillhörde dessa. Här ingår då livsmedelsindustri. grafisk industri. jord- och stenindustri samt övrig industri. Med hänsyn till den ringa andel av stödet som tillföll företag inom nämnda branscher exkluderas dessa från den fortsatta beskrivningen.

En andra begränsning av urvalet måste göras efter företagens storlek. EFI:s databank omfattar endast företag med fler än 200 anställda (och/eller mer än 20 miljoner kronor i totalt kapital;jfr avsnitt 1.4). Denna begränsning innebär att antalet studerade stödföretag blir väsentligt lägre än det totala antalet. Samtidigt svarade dock företag med fler än 200 anställda för merparten av lagerstödet. Detta framgår av tabell 3.2.

Tabell 3.2 Stödföretagen inom studerade branscher fördelade efter storlek. Källa: AMS

Stödperiod fr.o.m. 1/1 1975 Stödperiod fr.o.m. 1/7 1975 eller l/1 1976

Andel av Andel av Andel av Andel av stödföretagen lagerstödet stödföretagen lagerstödet (%) (%) (%) (%)

( 200 anställda 88.9 35,9 80,0 7.4 > 200 anställda 11.1 64.1 20.0 92.6

64.1 reSpektive 92.6 procent av lagerstödet till företag inom studerade branscher under respektive stödperiod utgick alltså till företag med fler än 200 anställda. Motsvarande andelar av totalt utbetalt stöd var 63,4 respektive 90,2 procent. Fortsättningsvis studerade stödföretag kan antas ha svarat för något lägre andelar?

1 Lagerstödet redovisas ej separat i SCB:s finansstatistik. Någon uppgift om detta finns därför ej i EFI:s databank. Med givna tidsrestriktioner har uppgifterna ej kunnat insamlas. Den andel av det sammanlagda lagerstödet som utgick till studerade företag kan avvika från angivna procentsatser av fyra skäl. För det första ingår företag med mer än 20 miljoner kronor (1970 års prisnivå) i databanken även om antalet anställda understeg 200. För det andra inkluderas endast företag som kan studeras under hela analysperioden i urvalet (jfr avsnitt 1.4). För det tredje finns enstaka företag med fler än 200 anställda som av speciella skäl ej ingår i EFI:s databank. För det fjärde omfattar EFI:s databank endast aktiebolag. Enstaka företag med fler än 200 anställda drivs under annan juridisk form. Den första faktorn innebär att angivna andelar underskattar den andel som studerade företag svarade för. De tre senare faktorerna berör fler företag än den första. Detta motiverar omdömet att studerade företag kan antas ha svarat för något lägre andelar av stödet än dem som redovisas ovan. Samtidigt är det dock sannolikt att de företag som berörs av nämnda faktorer ärjämfo'relsevis små. Det bör därför ej föreligga väsentliga skillnader mellan de andelar som studerade företag svarade för och redovisade andelar.

• Sida 344
•  Original

4 Sammanfattning1

I rapporten studerade företag erhöll en väsentlig del av utbetalt lagerstöd. Andelen var 61 procent beträffande 1972 års stöd (72 procent beträffande studerade branscher) och uppskattningsvis drygt 60 procent beträffande 1975/76 års stöd.

Fyra huvudfrågor belyses:

l. Medförde lagerstödet extraordinära lagerökningar — dvs. lagerinveste- ringar som ej skulle ha genomförts om stöd ej erhållits?

2. Medförde lagerstödet ökade inköp av insatsvaror och därmed indirekta effekter för andra företag än stödföretagen?

3. Medförde lagerstödet att sysselsättningen blev högre än vad den annars skulle ha blivit?

4. Kompenserade lagerstödet de ökade kostnader som förknippades med ökad lagerhållning?

Rapporten syftar till att belysa — ej besvara — ovanstående huvudfrågor. Avsikten är att formulera hypoteser angående stödets effekter i angivna avseenden. Dragna slutsatser gäller endast studerade företag. Analystek- niken innebär att mätningarna i första hand görs på företagsnivå. Dessa mätningar kompletteras med analyser av aggregat. Mätningar har främst utförts i löpande priser. Vid analysen av 1975/76 års stöd har dock kompletterande mätningar efter prisjustering genomförts.

Analysen grundas på en sekretesskyddad databank uppbyggd vid Ekono- miska Forskningsinstitutet vid Handelshögskolan i Stockholm. Banken innehåller räkenskapsdata av likartad kvalitet för alla företag och för alla år. Kvaliteten kanjämföras med bästa årsredovisningspraxis vilket bl. a. betyder att reserver i tillgångar och skulder bestämts. Exempelvis påverkas ej analysutfallet av vidtagna lagernedskrivningar. Den omfattande databearbet- ningen har utförts med hjälp av dator.

I rapporten jämförs stödföretag med övriga företag inom studerade branscher. De senare betecknas kontrollföretag. Dessutom jämförs utveck- lingen under stödperioden med utvecklingen under en konjunkturcykel före stödperioden och — vid analysen av 1972 års stöd — två år efter stödperio- den.

Låt oss redovisa huvudslutsatserna av undersökningen mot bakgrund av stödets syfte. Förenklat uttryckt syftade lagerstödet till att stimulera företag att producera på lageri tider av vikande efterfrågan. Avsikten var dock endast att stimulera företag med sysselsättningssvårigheter. Därmed skulle syssel-

1 Vi lämnar ej någon separat sammanfattning av analysen av 1975/76 års stöd (jfr sammanfatt— ningen av analysen av 1972 års stöd; avsnitt 2.7).