SOU 1981:43

De internationella investeringarnas effekter

De inter- nationella

investeringarnas effekter

Expertrapport från direktinvesterings— kommittén

em

* Expertrapport från

De inter- nauoneua * investeringarnas & effekter »

Några fallstudier

direktinvesterings— kommittén

& Statens offentliga utredningar PES] På??? 1981 :43 % Industridepartementet

De internationella investeringarnas effekter

Några fallstudier

Betänkande av direktinvesterigskommittén

Stockholm 1981

Omslag Jan Bohman Jernström Offsettryck AB

ISBN 91-38-06343-3 ISSN 0375-250X

Gotab, Stockholm 1981

Förord

Genom beslut den 30 juni 1977 fastställde regeringen direktiven för en kommitté med uppgift att utreda de näringspolitiska effekterna av företagens internatio- nella investeringar. Kommittén, som påbörjade sitt arbete vid årsskiftet 1977-1978, antog namnet direkt-

investeringskommittén (DIRK).

DIRK har initierat fem större undersökningar. I den undersökning som redovisas i denna rapport studeras effekter av sex svenska företags investeringar utom- lands och utländska företags investeringar i fyra svenska företag. Huvudvikten har lagts vid effekten ! på konkurrenskraft och sysselsättning samt uppkomna ! beroendeförhållanden mellan de olika koncerndelarna. I en tidigare publicerad rapport (SOU 1981:33) redo- visades en undersökning av effekterna av svenska fö- retags utlandsinvesteringar under hänsynstagande till konkurrens och köparkrav. En tredje studie värderar inverkan av förändringar i utlandsproduktion på ex— portutvecklingen. I en fjärde undersökning jämförs beteendet i utlandsägda företag i Sverige medwäesven— ska delarna av svenskkontrollerade multinationella företag och svenska nationella företag. I en femte studie studeras inverkan av internationella investe— ringar på sysselsättningsstrukturen isvenskindustri. Samtliga delrapporter avses publiceras under år 1981 och slutbetänkandet under våren 1982.

Den här avrapporterade undersökningen har genomförts vid företagsekonomiska institutionen vid Uppsala uni— versitet. Projektledare har varit universitetslektorn Mats Forsgren som också svarar för kapitel 1. Övriga medverkande har varit universitetslektorernaNilsKinch och Jan Johanson samt assistenterna Jane Johansson,

Anders Larsson och Bo Wictorin.

Uppläggningen av undersökningen har diskuterats och godkänts av kommittén. Utredarna, som stått för genom- förandet, svarar ensamma för slutsatserna. Kommitténs ställningstaganden redovisas i slutbetänkandet.

Stockholm i maj 1981

f_-

.r

/)j/.. 7 , /'-. ,w Eric Pettersson "/ / /Jan—Erik Vahlne

INNEHÅLL

Sid INTRODUKTION l Kapitel 1 EFFEKTER PÅ EXPORT, INVESTERINGAR, 3

KONKURRENSKRAFT OCH BEROENDE Kapitel 2 FALLET ASSI 57 Kapitel 3 FALLET ELECTROLUX 118 Kapitel 4 FALLET GAMBRO 209 Kapitel 5 FALLET IKEA 223 Kapitel 6 FALLET PLM 255 Kapitel 7 FALLET VOLVO 313 Kapitel 8 FALLET FINDUS 461 Kapitel 9 FALLET FIRESTONE-VISKAFORS 507 Kapitel 10 FALLET FLYGT 540

Kapitel 11 FALLET IKO 584

Mats Forsgren

INTRODUKTION

På uppdrag av Kommittén för de internationella in— vesteringarnas näringspolitiska effekter (DIRK) har fallstudier genomförts av sex svenska företags direkt— investeringar utomlands och fyra utlandsägda företag i Sverige. Föreliggande rapport utgör resultatet av

dessa fallstudier.

De företag som studerats är ASSI, Elektrolux, Gambro, IKEA, PLM, Volvo, Findus, Firestone—Viskafors, Flygt och IKO Kabel. Som jämförelse har dessutom Felix, Gislaved och Sieverts Kabelverk studerats. Urvalet av företag, som gjorts av kommittén, har syftat till att, tillsammans med övriga studier som görs inom utredningens ram, ge en bred inblick i de internationella investe— ringarnas egenskaper i olika företag och situationer. Urvalet av företag har också i viss mån styrts av till—

gången på data.

Genom att varje företag är unikt och tillgången på in- formation i hög grad skiftar mellan företagen har varje fallstudie fått sin speciella särprägel. I några fall, framförallt Gambro och Firestone—Viskafors, är studierna å ena sidan kortfattade på grund av bristen på tillför— litlig information. I fallet Volvo, å andra sidan, har den relativt stora tillgången på material gett möjlig— het till utförliga beskrivningar av hur de olika in- vesteringarna växt fram över tiden. övriga fall befinner sig emellan dessa båda ytterligheter.

Eftersom det är fråga om fallstudier så har den över— vägande delen av uppgifterna insamlats från företagen, antingen genom intervjuer med befattningshavare eller från skriftlig information som företagen givit. I den mån det har varit möjligt har information också insamlats

från av företaget oberoende källor eller från andra delar av företaget än företagsledningen, i första hand fackliga företrädare. Trots detta är det nöd— vändigt att varna för den risk som finns i fallstu— dier av denna typ att de i högre grad speglar före— tagsledningens än andra gruppers version av investe— ringarnas motiv och effekter. Uppgifter om källor och intervjuade personer framgår av respektive fall.

I kapitel 1 görs ett försök till en analys av fall— studierna med avseende på de studerade investering— arnas effekter på export, investeringar, konkurrens— kraft och beroende. I därpå följande kapitel presen— teras varje fall för sig.

Det är viktigt att understryka att kapitel 1 inte sammanfattar innehållet i fallstudierna. Det mesta av det som behandlas i dessa, t ex beskrivningar av internationaliseringsförloppet och motiven bakom en- skilda investeringar berörs bara ytligt i kapitel 1. Fallstudierna måste därför läsas i sin helhet och inte bara som illustrationer till diskussionen i kapitel 1.

Mats Forsgren

Kapitel 1. EFFEKTER PÅ EXPORT, INVESTERINGAR, KONKURRENS— KRAFT OCH BEROENDE. ANALYS AV FALLSTUDIERNA.

Avsnitt 1 Inledning 5. 4 Avsnitt 2 Effekter på export och investeringar. En statisk jämförelse s. 7 De svenska fallföretagens utlandsin— vesteringar s. 9 De utländska fallföretagens investe— ringar i Sverige 5. 17 Slutsatser 5. 20 Avsnitt 3 Direktinvesteringar och konkurrenskraft s. 24 3.1 Inledning s. 24

3.2 Effekter på koncernens konkurrenskraft s. 36

3.3 Kontrollen över företagets konkurrens— kraft 5. 42

3.4 Industripolitiska konsekvenser av direktinvesteringar s. 51

Avsnitt 1. Inledning ;

De fallbeskrivningar som gjorts av sex svenska företags , direktinvesteringar utomlands och fyra utlandsägda före— ; tag kan av naturliga skäl inte utgöra grunden för en generalisering av internationaliseringens effekter till

en större population. Därtill är fallen alltför få och är heller inte utvalda med det syftet. Syftet med fall— studierna är istället att försöka nå en djupare för— ståelse för vilken roll internationella investeringar kan spela i olika företag i olika situationer. Däremot kan fallen sammantagna ge uppslag till hur man generellt skall se på effekter av internationella investeringar. Det är mot den bakgrunden delbetänkandet skall ses.

Antalet fallföretag är tio, eller, om vi inkluderar "jämförelseföretagen" tretton. I flertalet fall har vi studerat fler än en utlandsinvestering, varför antalet undersökta "fall" i den meningen är relativt stort. Eftersom ett av syftena med fallstudierna har varit att visa på mångfalden egenskaper hos och situationer i vilka investeringarna uppstår, är den samlade bilden med nödvändighet splittrad. Delvis på grund av avsaknad av en enhetlig "effektteori", men också beroende på detta syfte, har beskrivningen inte följt en mall eller analys- modell som är lika för alla fall. I stället har upplägg— ningen av respektive fall i hög grad fått följa sin egen väg mot bakgrund av det vi bedömt som intressantast möjligt att göra på den tid som stått till förfogande och tillgången på material.

Denna uppläggning försvårar naturligtvis möjligheterna att dra generella slutsatser om investeringarnas effekter. Varje fall framstår som unikt och svårt att klassificera

i en viss struktur. Vi kan dock inte nöja oss med ett sådant konstaterande eftersom vår uppgift trots allt

är att söka efter generella mönster. I det arbetet får fallen tillsammans med existerande teori på området,

tjäna som material ur vilket uppslag till generaliseringar kan hämtas. Detta kan innebära att vi riskerar "våldföra oss" på fallen i den meningen att vi läser in egenskaper som egentligen inte finns där. Men om vi accepterar att det primära för diskussionen i kapitel 1 är de uppslag fallen kan ge snarare än den "absoluta" sanningen i respektive fall så kan vi lättare godta ett sådant "våld". Lite vårdslöst skulle man kunna säga att varje fallbeskrivning så långt möjligt skall beskriva det faktiska och sanna händelseförloppet, medan vi i kapi— tel 1 utnyttjar fallen explorativt och kanske därför

också mer spekulativt

* Diskussionen om investeringarnas effekter kommer att

följa två skilda linjer. I avsnitt 2 försöker vi precisera om de omedelbara sysselsättningseffekterna är positiva eller negativa. Analysen bygger på en statisk

' jämförelse mellan två lägen, ett med och ett utan den * aktuella direktinvesteringen. Den fråga vi försöker be— * svara är om export av motsvarande produkter överhuvud—

! taget utgör ett alternativ i ett läge då direktinveste— W ringar ej är möjliga. Denna diskussion har sin utgångs— punkt i de teorier som menar att företagen kan investera därför att de på grund av marknadsimperfektioner besitter en komparativ fördel. Avsnittet avslutas med slutsatsen att "fördelsteorin" bara i en mycket begränsad mening

kan beskriva effekterna av direktinvesteringar.

Sistnämnda slutsats leder oss i stället över till en diskussion om direktinvesteringarnas mera långsiktiga effekter på konkurrenskraft och beroende. I avsnitt 3 försöker vi analysera effekterna på koncernens kon— kurrenskraft utifrån en beskrivning av direktinveste— ringens "konstruktion" med avseende på relationen till : företagets tidigare verksamhet. I avsnitt 3.3 försöker vi ringa in var i koncernen kontrollen finns över de re— | surser som utgör grunden för konkurrenskraften och vilka konsekvenser detta har för den svenska delen. I avsnitt 3.4 slutligen förs en diskussion om de industripolitiska

konsekvenserna av olika typer av investeringar.

Avsnitt 2. Effekter på export och investeringar. En statisk jämförelse.

En stor del av teorin om orsakerna till uppkomsten av direktinvesteringar har sin utgångspunkt i förekomsten av marknadsinperfektioner; de företag som investerar utomlands måste besitta enkunskapsmässigeller annan fördel som gör att de kan balansera den nackdel man har i jämförelse med lokala producenter vid investering på en främmande marknad. Dessa fördelar antas ofta vara av den karaktären att de inte låter sig avskiljas från företaget självt och dess verksamhet. Därav följer att företaget, för att exploatera fördelen på en utländsk marknad, ofta väljeratt göra detgenom export eller direkt— investering istället för genom avyttring av fördelen i sig, t ex licensiering. Valet mellan export och direkt— investeringar påverkas i sin tur av förekomsten av handelshinder, transportkostnader, stordrift, krav på lokal tillverkning etc. Kravet på en kunskapsmässig fördel i kombination med att stora företag har ett resursmässigt försprång när det gäller att skaffa in— formation om utländska marknader skulle tala för att det framför allt är stora företag med differentierbara produkter som står för de utländskadirektinvesteringar— na.1 Empiriskt har man också visat att andelen utlands- investeringar är störst i de branscher som har högst andel FoU och marknadsföringskostnader och där avkast— ningen är störst.2 I de relativt få fall utlandsin- vesteringar skett i branscher som kan karakteriseras som homogena oligopol, dvs. branscher med få företag men med icke—differentierbara produkter, har dessa för— klarats med att det är fråga om vertikal integration framåt eller bakåt för att säkra råvaruförsörjning eller avsättning i en situation med stor osäkerhet om

3 och beroende av konkurrenternas agerande.

1För en beskrivning av denna teori se t ex Caves, R.E.; International Corporations: The Industrial Economics of Foreign Investment" Economica 1971 2Se t ex Horst, T.; Firm and Industry Determinants of the Decision to Invest Abroad; An Empirical Study. The Review of Economics and Statistics 1972 3Se t ex Lundgren, SOU 1975:50, s. 133

Denna starkt schematiska teori för förklaring av direkt— investeringar kan i sin tur kopplas till en lika schema— tisk metod för att analysera effekterna av utlandsin— vesteringar på hemlandets (och värdlandets) export och investeringar. I en undersökning av de amerikanska ut— landsinvesteringarnas effekter på betalningsbalansen in— delades dessa i tre skilda kategorier.1 I den första ka— tegorien baseras investeringen på en företagsspecifik

I fördel. I den andra kategorien är investeringen i stället-

en följd av att det investerande företaget vill komma åt en fördel som är kopplad till det land i vilket investe—

ringen görs, en nationsspecifik fördel. I den tredje kategorien hamnar de investeringar som inte bygger på enbart den ena eller andra fördelen utan på någon typ av kombination av de två fördelstyperna som gör investeringe lönsam.

Denna uppdelning kan relateras till teorin för marknads— imperfektioner på så sätt att fallet med en företagsspeci fik fördel kopplas ihop med stora differentierade företag' utlandsinvesteringar medan fallet med en nationsspecifik fördel närmast ansluter till fallet homogent oligopol. Eftersom den tredje kategorien kan ses som en blandform går det inte att hänföra denna enbart till den ena eller

andra marknadsformen.

Det intressanta med denna uppdelning ur effektsynpunkt är att fallen ger helt olika resultat i en situation då vi tänker oss att utlandsinvesteringen av någon anledning inte går att genomföra. När denna bygger på en företags—

| specifik fördel innebär alternativsituationen att motsva—

rande investering, helt eller delvis, i stället skulle göras i ursprungslandet med ökad export som följd. Den ' komparativa fördelen, t ex ett patent, en unik tillverk— ningsteknik etc, är ju kopplad till det specifika före— taget, inte till mottagarlandet. När utlandsinvesteringen bygger på en nationsspecifik fördel kommer däremot

1Hufbauer, Adler; Overseas Manufacturing Investment and

the Balance of Payments, US Treasury Department 1968. 2För en utförlig diskussion av dessa samband, se Lundgren op.cit., s. 179—184

denna fördel, t ex en råvara eller någon annan tillgång som är bunden till landet, i stället att exploateras av något annat företag som inte är förhindrat att investera i landet ifråga. I den tredje kategorien slutligen antas investeringen inte bli av vare sig i ursprungsland eller värdland p g a att det är just kombinationen av ett speci— fikt företag och ett specifikt land som möjliggör investe—

ringen.

För att klassificeringen skall vara användbar måste vi precisera alternativsituationen. När vi säger att in— vesteringen i alternativsituationen istället skulle ha

gjorts antingen i hemlandet, mottagarlandet eller inte alls så avses med detta investering i tillverkning av

samma produkt för samma marknad. Däremot kan inte klassificeringen användas för att besvara frågan hur

företagets investeringar i tillverkning av en annan produkt och/eller för en annan marknad, påverkas. En sådan analys skulle kräva preciserade antaganden om företagets lönsam— hetskrav, tillgång på kapital och administrativa kapacitet

att hantera flera investeringar.

Pssyseske_felläärsfeesfs-Eileeésieysessriessr-

På vilket sätt skulle klassificeringen kunna utnyttjas för att analysera de näringspolitiska effekterna i de olika kategorierna? I de empiriska undersökningar som gjorts av effekterna av utlandsinvesteringar på sysselsättningen har den s k substitutionseffekten spelat en stor roll, dvs en effekt som visar hur mycket av den sysselsättning som är hänförbar till den utländska direktinvesteringen istället hade kunna åstadkommas genom export från det investerande företagets hemland. PLM—fallet är ett exempel på ett för— sök att empiriskt fastställa substitutionseffekten utifrån en mikroteoretisk modell.2

1Se t ex Frank & Freeman, Distributional Consequences of Direkt Investment 1978, Hawkins R, Job Displacement and the Multinational Firm: A Methodological Review. Occ. paper nr 3, Central for Multinational Studies 1972, Stobaugh, R; Nine Investments Abroad and Their Impact at Home, Boston, 1976, Meyerson, P—M; Företagens utländska direktinv. Sthlm 1976. 2Se fallet PLM, 5.268.

I allmänhet innebär det att man försöker fastställa den möjliga exporten i alternativsituationen utan direktinvesteringar, och sedan översätter detta i

sysselsättningstermer.

Om vi skall utnyttja modellen ovan för att analysera fallen blir det första steget att försöka klargöra i vilka situationer investering i Sverige och export är ett alternativ till de svenska företagens utlandsin— vesteringar. Definitionsmässigt är det ju enbart i fallet med en företagsspecifik fördel som det finns utsikter att motsvarande investering istället görs i Sverige. Vilka av de studerade direktinvesteringarna bygger på en så utpräglad företagsspecifik fördel att export kan vara ett alternativ?

Vi kan omedelbart konstatera att flera av investeringar— na inte passar in på den beskrivningen. ASSIS förvärv

av säck- och wellpapptillverkare är ett bra exempel på hur ett företag på en marknad som kännetecknas av homo— gent oligopol tillförsäkrar sig en viss trygghet på sin avsättningsmarknad genom förvärv av tidigare kunder och samtidigt uppnår vissa integrationsvinster i pro- duktionen. I enlighet med klassificeringen ovan skulle det passa väl in på det nationsspecifika fallet. Om

ASSI ej kunnat förvärva dessa företag hade man inte kunnat uppnå samma syfte genom en investering i well- papptillverkning i Sverige och samtidigt hade sannolik— heten varit stor att andra företag istället förvärvat företagen i fråga. Därmed har vi också konstaterat att ett förbud mot utlandsinvesteringen inte medfört en mot— svarande ökning av investeringsvolymen och därmed syssel— sättningen i företagets svenskbaserade produktion. Even— tuellt kan man snarare tala om en motsatt effekt. Om ASSI inte håller jämna steg med sina utländska_kon— kurrenter i fråga om vertikal integration skulle det kunna leda till minskad försäljning.1

1Se Fallet ASSI, s. 81,ff.

| 1 | l

Om vi går vidare och tittar på de andra fallföretagens investeringar är det också flera som passar dåligt in

på den förstnämnda kategorin. Ett skäl till detta är att investeringarna snarast har en marknadsstödjande karak— tär. På samma sätt som en stor del av de svenska företagens utlandsinvesteringar görs i försäljningsbolag så kan det primära syftet med investeringar i tillverkning faktiskt vara att stödja försäljning från företagets tillverknings— enheter i Sverige. Electrolux förvärv av Arthur Martin är ett exempel på detta. Det kanske viktigaste resultatet av den investeringen är att Electrolux förvärvar en uppbyggd marknadsorganisation och ett varumärke på den franska marknaden, varigenom exporten av kyl— och frysskåp från

Mariestad kan öka.1

Om vi å ena sidan betraktar förvärv av en utbyggd mark— nadsorganisation och ett välkänt varumärke som en viktig förutsättning för att en tillverkare skall kunna nå upp till motsvarande försäljning på den franska marknaden

så kan vi säga att denna situation har stora likheter med det nationsspecifika fallet. Om Electrolux förhindrats att göra investeringen hade man inte kunna uppnå samma resultat genom en motsvarande marknadsinvestering i Sverige. Istället hade något annat företag förvärvat Arthur Martin, dvs vi betonar den nationsspecifika för—

delen i situationen.

Om vi å andra sidan menar att det är kombinationen av Electrolux tillverkningskunskap och Arthur Martins mark— nadskunskap och varumärke som utgör grunden för direkt— investeringen så har vi att göra med ett fall enligt den tredje kategorin, dvs om Electrolux varit förhindrat att göra den hade den överhuvudtaget inte kommit till stånd eftersom inget annat företag definitionsmässigt besitter

tillräckligt mycket av den företagsspecifika fördelen.

1Se fallet Electrolux, s. 145 ff.

Oavsett om vi anser att Arthur Martininvesteringen passar in på det nationsspecifika fallet eller är ett exempel på en kombination av företags— och nationsspeci— fika fördelar (tredje kategorin) så blir konsekvensen definitionsmässigt att den inte innebär något bortfall

av motsvarande investeringar som i alternativsituationen;

% skulle ha gjorts i Sverige. ; i

Även i fallet IKEA är det svårt att hänföra de utländ—

ska investeringarna till den första kategorin. IKEA:s investeringar baseras i hög grad på en avancerad kombi— ! nation av grossiströrelse i Sverige och detaljiströrelse på olika marknader. Det är således ihopkopplingen av varuhusen, belägna på de marknader man vänder sig till (det nationsspecifika) med verksamheten i Sverige (det företagsspecifika) som är en förutsättning för IKEA:s i verksamhet. I alternativsituationen uppstår därför ingen i motsvarande investering vare sig i Sverige eller på den i

utländska marknaden.1

Det karakteristiska för både Arthur Martininvesteringen och IKEA:s etablering av utländska varuhus är att de får en marknadsstödjande funktion, sett ur den svenska pro— duktionens synvinkel. Ett annat sätt att uttrycka detta är att säga att investeringarna innebär en ökning av den företagsspecifika fördelen som därmed underlättar exporte Genom förvärv av en marknadsorganisation och ett varu— märke kan Electrolux differentiera sin produkt på den franska marknaden i högre grad. Motsvarande resonemang

kan föras för IKEA. Därmed kan vi säga att vi här har exempel på investeringar som syftar till att förändra

den företagsspecifika fördel som enligt direktinveste— % ringsteorin är en förutsättning för de differentierade l oligopolföretagens utlandsinvesteringar. I denna teori ! och i Hufbauer—Adlers klassificering utgår man implicit ifrån att företagen besitter eller inte besitter för—

delen och därmed blir också indelningen i investerande

1

Se fallet IKEA, 5288.

företag och icke investerande företag alltför grov. Ovanstående exempel pekar mot att en hel del utländska investeringar också görs för att skaffa sig eller öka styrkan i den egenskap som gör att man kan differentiera sig från andra konkurrerande företag.

Vissa av de studerade investeringarna i våra svenska fallföretag, främst Volvos investeringar i Gent och Alsemberg, PLM:s i utländska glasbruk, Gambrozs etable— ringar och Electrolux förvärv av National Union Electric verkar ytligt sett bättre kunna passa in på den första kategorin i Hufbauer—Adlers klassificering; investe— ringarna tycks bygga på en företagsspecifik fördel och därmed är också exportalternativet åtminstone teoretiskt

tänkbart.

Klarast passar Gambro in i den beskrivningen. Företaget har en relativt unik produkt, höga FoU-kostnader i för— hållande till omsättningen och tillhör de världsledande företagen inom området konstgjorda njurar. Man exporte— rar praktiskt taget allt man säljer och har etablerat lokal tillverkning på de marknader som anses stora nog att bära en sådan (USA, Västtyskland, Italien och Japan). Närhet till kunderna och leveranssäkerhet uppges vara de främsta skälen till etablering. Ingenting tyder på att de länder man etablerat i genomsnittligt omgärdas av högre handelshinder än de länder man exporterar till.1 Företaget exporterade till länderna i fråga innan etablering skedde.

. Även Volvos investeringar i Gent (personvagnar) och Alsemberg (tunga lastvagnar) har denna prägel. Investeringarna innebär sammansättning av produkter som utvecklats och tillverkas av Volvo i Sverige. Före- taget exporterade till EG—marknaden redan före etable— ringarna och har även haft export till denna marknad efter det att etableringarna skett. Vid etableringstid—

1Se fallet Gambro, s 214.

punkten var reduceringen av tullkostnader i kombination

med att man betraktade EG—marknaden som den största

vid sidan av den nordamerikanska de främsta skälen till

att investeringarna gjordes.1 i

Volvos investering i DAF däremot måste bedömas annorlunda Investeringen är inte en följd av att Volvo ville exploaå tera en specifik kompetens i tillverkning eller marknads—

föring av en småbil utan att man snabbt ville kompletterä sitt sortiment genom förvärv av ett företag som till— ; verkar mindre bilar. Därigenom kan inte investeringen

utan vidare hänföras till fallet med en företagsspecifik fördel, varför exportmöjligheterna i alternativsituatione blir mera svårtolkade. Liknande slutsatser kan dras för Volvos investering i Ooostakker för produktion av lätta

lastvagnar.

När PLM påbörjade planeringen för att investera utom-

lands i Västtyskland ansåg man sig ha ett starkt kon—

kurrensmässigt försprång i marknadsföring av förpack— ningsglas och (i mindre utsträckning) kunskaper i den

s k "kalla ändan". Ett viktigt skäl var också den starka tron på engångsglasets frammarsch i mitten av 1960—talet* och därmed förväntan om en stark tillväxt i efterfrågan på förpackningsglas. Även här ansåg sig PLM ha ett visst teknologiskt försprång i förhållande till de stora kon— kurrenterna. Skälet till att man föredrog etablering framför export var de relativt höga frakt— och (vid

den tidpunkten) tullkostnaderna.3

I likhet med Gambro och Volvo skulle vi också här kunna

tala om företagsspecifika fördelar som drev fram in—

”___-*

vesteringarna. Det finns emellertid avgörande skillnader

mellan Gambro och Volvo å ena sidan, och PLM å den andra.

M

Den företagsspecifika fördelen i marknadsföring PLM hade

gällde i stort sett den svenska marknaden medan man där—

1Se fallet Volvo, s 353.

2Se fallet Volvo, s 378.

3

Se fallet PLM, s 262—265.

emot hade liten erfarenhet av marknadsföring på då— varande EEC—marknaden. Den export PLM haft till dessa marknader före etableringarna i Holland (Dongen) och Västtyskland (Mönder) var relativt obetydlig. Till detta kommer också att engångsglaset inte fick den utveckling

som PLM förväntade sig 1967.

Sett ur PLMzs synvinkel i Sverige visade det sig att konkurrenssituationen på EEC—marknaden var annorlunda än man väntat sig och att PLM:s möjligheter att differen— tiera sina produkter utifrån de svenska erfarenheterna var mer begränsade än man trott. De investeringar man faktiskt gjorde fick formen av förvärv av redan existe— rande glasbruk och den produktionsinriktning dessa fick utgick snarare från den samlade kunskapen hos glasbruken utomlands än från en specifik fördel hos PLM i Sverige. Så som utvecklingen blev kom den komparativa fördelen till stor del att bli beroende av de förvärvade före— tagen, vilket i Hufbauer—Adlers terminologi innebar att investeringarna i minst lika hög grad kan hänföras till fallet med en nationsspecifik fördel som en företags— specifik. Av fallbeskrivningen framgår att glasbruken sannolikt hade köpts av något annat företag om PLM ej förvärvat dem. På grund av att den företagsspecifika fördelen i realiteten var mindre och transport— och tullkostnader relativt höga blir exportalternativet för PLM:s del annorlunda. Våra analyser i fallstudien pekar också mot att endast en del av det som nu produ—

ceras utomlands hadekunnatexporteras.

Electrolux långa erfarenhet av tillverkning och för— säljning av dammsugare är självfallet en bidragande orsak till förvärv av ett av USA:s största dammsugar- företag, National Union Electric (NUE). Men dammsugare

är numera en masstillverkad produkt och man kan knappast

1Se fallet PLM, s 277.

tala om en påtagligt företagsspecifik fördel kopplad till produkten hos någon av de stora tillverkarna.

Till detta kommer att den amerikanska marknaden för

dammsugare skiljer sig en hel del från den europeiska, att Electrolux har mycket liten erfarenhet från den amerikanska marknaden samt att man är förhindrad att använda varumärket Electrolux i USA. Den viktigaste ' förutsättningen för investeringen kan istället sanno— likt kopplas till faktorer som Electrolux "multi— nationalitet per se", finansiella styrka och företags— ledningskapacitet. Beskrivet på detta sätt blir de fö—

retagsspecifika fördelar som skulle kunna möjliggöra export från Sverige till USA mycket begränsade. Electrolux export till Nordamerika var ju också helt obetydlig så väl före som efter förvärvet 1974.1

Låt oss sammanfatta ovanstående tolkningar av Gambros, Volvos, PLM:s och Electrolux (NUE) utlandsinvesteringar.

De företagsspecifika fördelar som skulle kunna möjlig—

göra export är starkast för Gambro och Volvos investe—

ringar i Gent och Alsemberg, betydligt mindre för PLM

och minst för Electrolux (NUE). I en situation där ut—

landsinvestering ej vore möjlig skulle Gambro istället

sannolikt kunna exportera en stor del av den produktion

som nu bedrivs i de utländska bolagen. Detta följer av att vi bedömer att Gambros företagsspecifika fördel

starkt dominerar över de nationsspecifika fördelar som

är kopplade till de länder man investerat i. I princip

kan samma resonemang föras för Volvos investeringar i

Gent och Alsemberg med den skillnaden att den nations-

specifika fördelen blir något större i dessa fall be—

roende på tullkostnaderna, varigenom också exporten i

alternativsituationen kan förväntas vara relativt sett

mindre.

1Se fallet Electrolux, s 163.

På grund av att den företagsspecifika fördelen är liten i både PLM och Electrolux blir också exportmöjligheterna i en alternativsituation betydligt mindre eller helt obe—

tydliga.

Det är viktiga att understryka att ovanstående analys är helt statisk. Den frågeställning den avser att besvara är: hur mycket av den utländska tillverkningen hade i stället kunnat exporteras vid etableringstillfället? Frågan besvaras genom att försöka fastslå styrkan i den företagsspecifika fördelen i relation till den nationsspecifika vid etableringstidpunkten. Däremot kan den inte besvara frågan på vilket sätt investeringarna påverkar företagets verksamhet över tiden och därmed inte heller ge ett uttömmande svar på sysselsättningseffekterna.

Trots den starkt förenklade analysen har denna gett oss uppslag till en nyansering av bilden av utlandsinveste— ringarnas effekter i två viktiga avseenden:

1. Många utlandsinvesteringar har även kortsiktigt en rent exportstödjande effekt genom att de innebär in— vesteringar i efterföljande led. ASSI, Electrolux— Arthur Martin och IKEA är exempel på detta. Därmed kan man knappast tala om negativa sysselsättnings— effekter av utlandsinvesteringar i dessa fall.

2. Investeringar i utländsk tillverkning förekommer utan att det föreligger en företagsspecifik fördel som gör export till ett realistiskt alternativ.

Går det att utnyttja samma modell för att analysera de utlandsägda företagen? Vi har ju konstaterat ovan att det är i fallet med en företagsspecifik fördel som en utebliven direktinvestering i stället kan ge en högre sysselsättning i Sverige, eftersom det bara är i den situationen som för- delen är tillräckligt stark för att möjliggöra export i

alternativsituationen. På analogt sätt medför ett hinder

för utländska investeringar i Sverige i motsvarande fall

ett investeringsbortfall, eftersom motsvarande verksamhe

i stället skulle ta formen av produktion i det investera företagets hemland (eller något annat land) för export ti Sverige (och eller andra länder). Även i det fall investe ringen baseras på en kombination av företagsspecifik och

nationsspecifik fördel, dvs den tredje kategorin i : Hufbauer—Adlers klassificering, innebär alternativsitua—l tionen en mindre investeringsvolym i Sverige. Definitiona mässigt skulle ju inte investeringen bli av i Sverige om . i 1 inte det utländska företaget gör den. i

I vilka av fallen skulle ett hinder för de utländska före tagen att investera inneburit en i motsvarande grad mindr verksamhetsvolym'i Sverige, eller annorlunda uttryckt, vilka av fallen passar in i Hufbauer—Adlers första eller &

tredje kategori? l

Det ligger nära till hands att säga att detta inte gäller för något av de studerade fallen, eftersom samtliga in— vesteringar har formen av förvärv av redan igångvarande företag som i alternativsituationen kan tänkas ha fortsat sin verksamhet i svensk ägo.1 En sådan slutsats skulle emellertid innebära en alltför stark förenkling, eftersom skillnaden mellan förvärv och egen etablering kan bero på flera faktorer. Om vi använder uteslutningsmetoden kan vi till att börja med konstatera att fallet Flygt ej passar på varken den första eller tredje kategorin. Bakgrunden t den investeringen är ju knappast ITT:s specifika kunskap inom pumpområdet eller en unik kombination av ITT:s och ;

Flygts fördelar som möjliggör Flygts verksamhet. Därmed i kan vi inte heller kortsiktigt tala om ett verksamhetsborl fall i Sverige i en situation utan ITT:s investering.2

Ett liknande resonemang kan föras för Cavenhams förvärv

i av Felix 1973.3 ?

Observera att Gambro och Volvo, vars utlandsinvesteringaw vi betraktade som "mest" företagsspecifika, genomfördes som etablering av egna fabriker, ej förvärv av redan existerande företag. 2Se fallet Flygt, s 573; 3Se fallet Findus, bilaga 13

De andra fallen skiljer sig från Flygt på det viset att den utländske ägaren långt före investeringstill— fället förvärvat kunskaper inom det aktuella produkt— området. Påtagligast är det i fallet Firestone, där moderbolaget sedan länge tillverkat däck och etable- ringen i Sverige var ett sätt för Firestone att göra det genom att förvärva ett redan existerande gummi— företag, men alternativet egen etablering var i det läget säkerligen ett realistiskt alternativ. Man hade ett välkänt varumärke och tillverkningen av däck kom helt att baseras på Firestones "recept". I en situation med förbud för utländska företag att investera i Sverige hade man därför sannolikt kunnat förlägga verk— samheten någon annanstans och exportera till Skandina— vien istället. Därmed kan vi också dra slutsatsen att det, allt annat lika, inneburit ett investerings—

bortfall i Sverige.

Något annorlunda måste Nestlés förvärv av Findus be- dömas. Visserligen hade detta företag en mycket lång erfarenhet på livsmedelsområdet. Men själva djupfrys— ningstekniken och kunskapen om förädlingsprocessen från råvara till färdig produkt fanns hos Findus. Av fallstudien framgår också att tillgången till varu— märket Findus spelade stor roll för Nestlés investe— ringsbeslut.1 Vi kan därför knappast säga att Nestlés företagsspecifika fördelar var en förutsättning för Findus verksamhet vid förvärvstidpunkten eller att Nestlé i händelse av ett investeringsförbud omedelbart hade kunnat välja att istället lägga motsvarande verk— samhet i t ex Schweiz för export till Sverige. Därmed har vi också sagt att vi inte har att göra med det företagsspecifika fallet. Det är inte heller troligt att det var just kombinationen Findus-Nestlé som möj— liggjorde Findus verksamhet vid förvärvstidpunkten. Därmed skulle vi dra slutsatsen att ett hinder för

Nestlé att investera inte skulle ha inneburit någon

1Se fallet Findus, s 465.

motsvarande verksamhetsminskning i Sverige.1

Liknande slutsatser måste dras för fallet IKO—Kabel. ITT:s specifika fördel kan inte sägas vara ett nödvändigt villkor för IKO:s verksamhet vid förvärvstidpunkten, trot ITT:s långa erfarenhet på telekommunikationsområdet. Si— tuationen vid förvärvstidpunkten pekar i stället mot attl IKO mycket väl hade kunnat fortsätta som familjeföretag ] 1 4 eller som dotterbolag till någon av övriga svenska kabel— tillverkare.

Slutsatsen blir således att det bara är i fallet Fireston som vi eventuellt kan tala om en verksamhets— och därmed sysselsättningsminskning i Sverige vid ett svenskt in— vesteringsförbud. Observera att denna slutsats helt ba— seras på en statisk jämförelse mellan två lägen, ett med och ett utan investeringen i fråga. Ett helt annat pro— blem är hur vi skall bedöma de samlade effekterna av de utländska företagens investeringar, från förvärvstidpunkt: fram till idag.

Slutsatser

Vår avsikt har inte varit att "testa" den teori som tar sin utgångspunkt i antaganden om en specifik fördel som "motorn" bakom flertalet direktinvesteringar, såsom den formulerats av t ex Caves.3 Men efter att ha försökt be— skriva de situationer i vilka fallföretagens utlandsin— vesteringar kom till är det emellertid frestande att göra vissa sammanfattande reflexioner:

1. Antaganden om en företagsspecifik fördel ger inte någon uttömmande förklaring till många av de studerade inves— teringarna, om man med fördel menar ett kunskapsmässigt övertag att producera och marknadsföra en viss vara för

en viss marknad. Om vi bortser från det fall av homogent * v oligopol som ingår i undersökningen, ASSI, så kan knappas.

1Observera att analysen fortfarande är helt statisk, dvs , uttalar oss inte om effekterna av de utländska företagens närvaro tiden efter förvärvet.

Se fallet IKO—Kabel, 5589. Observera att en större del a IKO:s produktion är kraftkabel, en produkt som inte hör hemma i ITT:s traditionella sortiment. 2

3Se Caves, R.op.cit.

den dominerande bilden hos majoriteten av de övriga investeringarna sägas vara en sådan fördel. Resone— manget bygger ju på att denna fördel, som medför en viss kontroll över varans pris, från början finns hos det investerande företaget och "överförs" i det nya dotterbolaget. Slående är istället hur ofta den värde— fulla kunskapen om produktionen och/eller marknads- föringen antingen redan finns hos investeringsobjektet från början eller uppstår som ett resultat av investe— ringen. Tydliga exempel på den förra situationen är Electrolux förvärv av NUE, ITT:s förvärv av Flygt och IKO och Nestlés och Cavenhams förvärv av Findus resp. Felix. Även PLM:s förvärv av glasbruken i Holland och Västtyskland bör räknas dit, även om etableringsplaner— na från början baserade sig på en föreställning om en överlägsen förmåga, framför allt i marknadsföring av förpackningsglas.1 Tydliga exempel på den senare si— tuationen är Electrolux förvärv av Arthur Martin, som innebär en kraftig ökning av konkurrensförmågan för Electrolux genom ett "ihopgifte" av en tillverknings— kunskap med en marknadsorganisation och ett välkänt

varumärke i Frankrike.

En indikation på att man snarare förvärvar än exploa— terar en "egen" fördel är det sätt på vilket etable— ringen gått till. I samtliga exempel ovan har investe— ringarna skett i form av förvärv av igång varande före— Egg, vars förmåga att producera och eller marknadsföra oftast varit drivkraften bakom investeringen. Detta kan jämföras med de fall vi ovan ansett stämmer mera över- ens med den "traditionella" fördelsteorin, dvs Gambro, Volvo (Gent, Alsemberg) och Firestone. I de två först— nämnda fallen har man byggt egna anläggningar, utforma— de för att exploatera moderföretagets specifika kompe— tens. Även om Firestone köpte ett redan existerande företag, kan detta i hög grad ses som ett val mellan

1Se fallet PLM, s 262.

2Se fallet Electrolux, s 145 ff.

att köpa redan befintliga fabrikslokaler eller bygga nya. Produktionen kom att utformas enligt moderföre—

tagets anvisningar.1

2. Om man utvidgar innebörden av begreppet fördel till att omfatta "allt", t ex även allmän företagslednings—

l 1 %

förmåga och tillgång på kapital kan vi naturligtvis säga att samtliga studerade investeringar bygger på

en sådan fördel. Men då får begreppet en så allmän innebörd att det förlorar både i förklaringsförmåga och som hjälp i en effektdiskussion. Även om vi så— ledes accepterar att ITT:s förvärv av Flygt och IKO baseras på någon form av komparativ fördel som balanse den komparativa nackdel som ITT har i jämförelse med svenska företag, så är det inte till någon större hjäl när vi vill besvara frågan om Flygts och IKO:s verksam hetsförutsättningar ITT förutan.

Hela idén med den företagsspecifika fördelen som en förutsättning för direktinvesteringar bygger ju på föreställningen om att utländska investerare besitter ett kunskapsmässigt och informationsmässigt handikapp i förhållande till inhemska företag. Men i den mån detta handikapp minskar i betydelse, t ex på grund av att företaget sedan länge samlat på sig kunskap om internationella investeringar, så minskar också behovet av en företagsspecifik fördel som motvikt. Därmed skull vi också kunna förklara varför stora företag av typen ITT, Cavenham och Electrolux kan investera utomlands utan ibland alltför påtagliga komparativa fördelar i produktion eller marknadsföring av de aktuella produkte na.

1Som framgår av fallbeskrivningen baserade den förre ägaren, Ostermans, sedan några år verksamheten på ett licensavtal med Firestone. Se fallet.Firestone,s 51 2Ett annat sätt att uttrycka detta är att säga att man utvecklat en specifik fördel i just förmågan att för— värva företag.

Det faktum att så många investeringar inte tycks passa in särskilt väl på den "traditionella" fördelsteorin gör att den statiska effektanalysen blir (om möjligt) ännu besvärligare. När investeringen utgår ifrån en specifik fördel i moderföretaget, dvs den första kategorin i Hufbauer—Adlers terminologi, kan effektanalysen inriktas på att försöka utröna exportalternativet, givet kostnads— skillnader mellan att producera i Sverige eller utom- lands och priskänsligheten på marknaden. Men när in— vesteringen istället innebär förvärv av en fördel blir alternativsituationen betydligt besvärligare att be— skriva. Avstår då företaget helt ifrån att investera eller investerar man inom något annat verksamhetsområde i Sverige där man kan exploatera en fördel eller för— värva en fördel? Antalet tänkbara alternativ som be- höver analyseras blir här genast större än i det enkla fall då man utgår ifrån att företaget exploaterar en

fördel som man redan besitter.

Avsnitt 3. Direktinvesteringar och konkurrenskraft.

ÖYEDÅEE_2;1_2219QEÅES

Föregående avsnitt pekade mot att många av direktin— vesteringarna innebar förändringar i något som kunde kallas företagsspecifik fördel snarare än gåpgoatering av en redan befintlig fördel. Därmed ligger det också nära till hands att gå över till att diskutera effekter i termer av påverkan på företagens konkurrenskraft. Med ett sådant angreppssätt inriktar vi intresset på direktinvesteringarnas roll i företagets strävan att förvärva och utveckla sina komparativa fördelar över tiden snarare än de omedelbara effekterna på investe— ringarna i Skuige. Utifrån en sådan analys har vi sedan bl a möjlighet att dra vissa slutsatser om de mera lång— siktiga effekterna på både den "svenska delens" verk— samhetsomfattning och beroende till koncernens utländska del.

Företag tenderar att specialisera sig på verksamheter där man har en komparativ fördel. Det är denna kompa— rativa fördel som konstituerar företagets konkurrens— kraft. Begreppet konkurrenskraft, så som det används

i detta avsnitt, betonar företagets förmåga att möta

de krav som olika delar av omgivningen ställer på verk— samheten. Med detta perspektiv blir hanterandet av re— lationen till de delar av miljön som företaget är be- roende av centralt. "Yttre" effektivitet snarare än

"inre" effektivitet betonas.1

1Detta synsätt överensstämmer med den ofta förekommande

uppdelningen i "organizational effectiveness" och "organizational efficiency". Se t ex J Pfeffer, G Salancik; The External Control of Organizations. A Resource Dependence Perspective. New York 1978, s. 11—12.

Ett rimligt antagande är att direktinvesteringar görs för att på ett eller annat sätt öka företagets kon— kurrenskraft. Det intressanta är emellertid på vilket sätt direktinvesteringens "konstruktion" ger den ökade konkurrenskraften och hur detta i sin tur inverkar på den svenska delens ställning. Det är primärt två frågor

vi vill försöka besvara:

1. Vad är det för egenskaper i den gjorda direktinveste- ringen som påverkar koncernens konkurrenskraft? och 2. Vilken roll spelar moder— resp dotterbolag som "bärare"

av koncernens konkurrenskraft?

Vi inriktar vår analys på frågan hur konkurrenskraften

förändrats från läget före till läget efter direktinveste— ringen. Det innebär att vi inte analyserar konkurrens— kraften utifrån en jämförelse mellan den gjorda direkt— investeringen och alla tänkbara alternativ, t ex licens— försäljning, fortsatt export, vidareförädling i Sverige osv. Denna begränsning motiveras av att vi primärt är intresserade av de faktiskt gjorda direktinvesteringarnas effekter i ovannämnda avseenden, inte av huruvida dessa i

varje situation var de företagsekonomiskt lämpligaste.

I avsnitt 3:2 skall Vi försöka besvara frågan under punkt ett medan frågan under punkt 2 behandlas i av— snitt 3:3.

I analysen skall vi utgå ifrån följande allmänna bild

av industriell verksamhet. Denna kan beskrivas som ett antal separata produktionsprocesser där varje steg i processen sköts av ett eller flera företag och ett före— tag kan sköta ett eller flera steg. Med produktionspro— cess menar vi inte bara det fysiska flödet från råvara till färdiga produkter i det slutliga förbrukarledet utan även de delar som innefattar olika former av kun— skapsproduktion som en nödvändig förutsättning för den

fortsatta processen. För att t ex bedriva tillverkning

% av ett visst läkemedel krävs inte bara tillgång till visså råvaror utan även en försäkran om tillgång till forskning; och produktutveckling.stegen i en produktionsprocess skull

därmed kunna ges följande allmänna beskrivning. " avgett-;;, RaVaru— ' Tillv. Tillv. iMarkn. Slutför och design framtagnin steg 1 sppg 2 Lförin brukn.

Om vi betraktar flera produktionsprocesser samtidigt

kan vi säga att de parallella stegen i dessa i olika

hög grad bygger sin verksamhet på en likartad teknologi. T ex forskning' om läkemedel har vissa gemensamma drag med livs— nedelsforskning nen inte mycket gemensamt med forskning inom pappersa hthstrh1.På motsvarande sätt finns det flera berörings— punkter mellan produktionsprocesserna för t ex spisar och diskmaskiner när det gäller tillverkning och marknadsfö- ring men knappast några beröringspunkter alls mellan dessa

och produktionsprocessen för t ex wellpapplådor.

Antag nu att det finns en tendens hos företagen att försöka öka sin konkurrenskraft genom att specialisera sig på likartade verksamheter, i den meningen att dessa utgår ifrån en gemensam komparativ fördel. Ett företag kan därför tänkas specialisera sig på ett och samma steg i en produktionsprocess eller röra sig i riktning mot likartade steg i andra produktionsprocesser. Ett marknade föringsföretag kan t ex specialisera sig på marknads—

föring av en eller flera likartade produkter.

1Se t ex SIND 1980:4 Multinationella företangoU— verksamhet, tekniköverföring och företagstillväxt, s. 33

Men en lika viktig förklaring till organisation av indus— triell verksamhet är att de olika stadierna i en pro— duktionsprocess är komplementära och därför kräver någon form av koordinering. Byggnadsverksamhet och produktion av tegel är exempel på två komplementära aktiviteter. För att bedriva byggnadsverksamhet krävs kunskaper om priser och kvaliteter på tegel men också försäkringar om att rätt kvantitet och kvalitet av tegel finns att köpa vid rätt tidpunkt. Omvänt behöver tillverkaren av tegel känna till den framtida efterfrågan på tegel av olika kvalitet. Den koordinering som krävs mellan de båda komplementära aktiviteterna kan antingen skötas via en marknad, via mer eller mindre formaliserade avtal mellan byggföretag och tegeltillverkare eller inom ramen för en och samma organisation.1

Det är viktigt att klargöra distinktionen mellan likartade och komplementära aktiviteter. Aktiviteter kan vara likartade, d v s utnyttja samma kunskap, men inte vara beroende av varandra produktionsmässigt. Tillverkning av industrigummi (t ex lister och pack- ningar) och bildäck utnyttjar i hög grad samma tekno— logiska kunskap men verksamheterna kan i princip be— drivas helt skilda från varandra, eftersom de inte producerar insatsvaror för varandra eller på annat sätt utgör nödvändiga villkor för varandras verksamhet. På motsvarande sätt kan tillverkning av olika konsument— kapitalvaror betraktas som likartade aktiviteter i den mån t ex varorna marknadsförs genom samma slags för— säljningskanaler, men ändå vara helt separerade till- verkningsmässigt. På analogt sätt kan aktiviteterna vara komplementära men icke likartade. Tillverkning av tegel och byggnadsverksamhet är komplementära men har få gemensamma nämnare teknologiskt eller marknads-

föringsmässigt.

1För en utförligare beskrivning av innebörden i be-

greppet komplementaritet, se t ex Richardson, G.B., The Organization of Industry; Economic Journal 1972, s. 889—890.

Det kan nu vara dags att anknyta ovanstående beskriv— ning till fenomenet direktinvesteringar. Enligt modellen skulle en typ av direktinvesteringar vara en följd av att företaget vill inkorporera flera steg i tillverk— ningsprocessen och väljer att göra det inom ramen för

en koncern i stället för via marknaden eller via avtal mellan två fristående företag. En indikation på att

den studerade direktinvesteringen har den karaktären

är att det förekommer någon form av vertikal integra— tion mellan moder— och dotterbolag (eller mellan dotter— bolagen). Denna integration kan antingen ha formen av

ett fysiskt varuflöde och/eller ett kunskapsflöde, d v 5 en form av komplementaritet.1

Men modellen säger oss också att direktinvesteringar kan vara ett resultat av att företaget går in på områden som är likartade. Det behöver inte innebära att den nya verksamheten utgör ett produktionssteg före eller efter den verksamhet som företaget redan tidigare bedriver, men att den baseras på tillverknings— eller marknadsföringsmässig kunskap som företagetredan har.

Eftersom vi antagit att de två variablerna komplemen— taritet och likhet är oberoende kan vi också tänka oss fall där både egenskaperna föreligger resp inte före— ligger- Vi skulle därmed ha att göra med en enkel fyr—

fältstablå enligt nedanstående figur;

1Behovet av att hantera komplementariteten mellan olika produktionssteg i företagets form kan återföras på an— tagandet att de resurser företaget behöver för sin verksamhet ofta är heterogena och därför mindre lämp— liga att överföra via en marknad. Se t ex SOU 1975:50, s. 119 126 , Swedenborg, B., The Multinational Operations of Swedish Firms, s. 33—39 och Buckley, P., Casson, M., The Future of Multinational Enterprise, kap. 2, för en beskrivning av dessa tankegångar.

likartade icke likartade

komplementära

icke komplementära

På den övre halvan av fyrfältstablån hamnar de direkt— investeringar som är ett uttryck för att företaget vill sköta flera steg i produktionsprocessen själv. I den övre vänstra rutan återfinns de fall som dessutom inne— bär att direktinvesteringen sker i sådan verksamhet som baseras på för det investerande företaget välkänd tek— nologi. I den nedre vänstra rutan hamnar de investe— ringar som baseras på samma tillverknings- och marknads— föringsteknologi som företaget redan besitter men inte är ett resultat av komplementaritet mellan olika pro— duktionssteg. I den nedre högra rutan slutligen hamnar sådana investeringar som varken baseras på tidigare kunskap eller utgör andra steg i samma produktionspro— cess. De sistnämnda direktinvesteringarna kan därmed

SOU 1981:43 Effekter på export, investeringar, konkurrenskraft och beroende 29 1

I sägas ha mer konglomerativ karaktär än de övriga. l

I nedanstående figur har de investeringar vi studerat i praktikfallen inplacerats. Det måste understrykas att den karakteristik vi därmed gör inte primärt av- ser frågan varför investeringarna gjorts utan egen- skaperna med avseende på komplementaritet och likhet sedan de genomförts.

Likartade Icke likartade Volvo—Gent,Alsemberg? Assi Gambro 3 Komplementära Ikea 1 Firestone

! l Electrolux—AM

f——————_————————____—t———————————————__

; Volvo—DAF,Oostakker ITT—Flygt Icke % PLM . Cavenham—Felix komplementära , ITTO—IKO !

Electrolux—NUE Nestlé—Findus i

De direktinvesteringar som vi studerat i Volvo, Gambro, IKEA och Firestone kan alla sägas bygga på sådan tekno— logisk och marknadsföringsmässig kunskap som moderföre— taget hade redan innan. Man kan således knappast säga att koncernen tillförs en tidigare okänd teknologi tack vare investeringen. Volvos investering i monterings— fabriker i Belgien (Gent, Alsemberg) innebär att delar av produktionen i Sverige och det utländska dotterbolaget blir två steg i en och samma tillverkningsprocess.1 & Med utgångspunkt ifrån att lokal sammansättning bedömdes som fördelaktigast ur kostnadssynpunkt (framför allt , p g a tullar) hade det varit möjligt att antingen sälja

packningssatserna till ett fristående företag för lokal montering eller sköta monteringen själv. Volvo valde det senare alternativet medan t ex SAAB:s leveranser av halvfabrikat till Valmet i Finland är exempel på det förra alternativet. I båda fallen blir det emellertid I fråga om en mycket stark verksamhetsmässig koppling | mellan respektive enhet, och med verksamheten i hög grad baserad på moderbolagets teknologikunskap. _ | En likartad beskrivning kan ges för IKEA:s invester— ringar i utländska varuhus. Eftersom företagets affärs— idé i hög grad är en kombination av nära leverantörs— förbindelser, en viss sortimentsprofil och distributions— form så framtvingar det försäljning genom egna varuhus istället för försäljning genom fristående företag. För— säljning av IKEA—möbler på en utländsk marknad medför därför också investeringar i egna varuhus. I likhet med Volvos investeringar i Gent och Alsemberg blir de verk— , samhetsmässiga kopplingarna mellan moder— och dotter— i företag påtagliga, och i lika hög grad är det moderbo- laget som besitter "baskunskaperna".2

1Se fallet Volvo, s 359 ff.

2Se fallet IKEA, s 238.

Gambros investeringar i lokal tillverkning av dialysa— torer i Västtyskland, USA, Italien och Japan är en

följd dels av att man funnit det nödvändigt att själv sköta tillverkningen än att sälja licenser eller sluta tillverkningsavtal med lokala företag, dels ansett lokal tillverkning lönsammare för företaget än export. Det första skälet är en följd av det starka ömsesidiga be— roendet mellan FOU och tillverkning i ett företag av Gambros typ med en forskningsintensiv verksamhet och en produkt som utvecklas snabbt. I sådan verksamhet finns det en stark tendens att inordna teknologiutveckling och exploatering av själva teknologin i ett och samma före—

tag.1

Som en följd av den starka komplementariteten mellan dessa aktiviteter blir också den kunskapsmässiga kopp- lingen mellan moder— och dotterbolag påtaglig. Dotter— bolagets verksamhet kan ses som en "förlängning" av och baseras på exakt samma teknologiska kunskap som

moderföretaget.

Det senare förhållandet gäller även för Firestones däckstillverkning i Sverige. Moderbolaget bestämde mer eller mindre i detalj tillverkningsteknik, och därmed kvalitet, sortimentsval, produktutformning, etc. Ett skäl till detta är moderföretagets strävan att uppnå exakt samma kvalitet på däck som säljs under samma varu— märke oavsett var det är producerat. Det förklarar också delvis varför företaget valde att tillverka däcken för den svenska marknaden själv, istället för att sälja

tillverkningsrätten till något annat företag.

1Se Richardson, G.B., op.cit., s. 892

2Se fallet Firestone, 5.517.

Electrolux förvärv av Arthur Martin innebär tillgång till en utbyggd marknadsorganisation och ett välkänt varumärke för kyl- och frysenheter på den franska marknaden. Inves— teringen innebär att tillverkningsledet integreras med återförsäljarledet inom ett och samma företag. I det

här fallet är det dock inte lika självklart som i de ; övriga kommenterade fallen att den verksamhet Electrolux ' förvärvade baseras på för moderföretaget helt välkänd teknologi. Ju mer vi betonar det specifika i att kunna ; marknadsföra hushållsprodukter av typen kyl— och frys— ' skåp på den franska marknaden, desto mindre finns av den

nödvändiga kunskapen hos moderföretaget. Eftersom mark—

nadsföring av hushållskapitalvaror för köksutrustning, t ex spisar och kyl/frysskåp, i relativt hög grad är lokalt betingad, kan man våga påståendet att en stor del av den nödvändiga kunskapen finns hos Arthur Martin, inte Electrolux i Sverige. Därmed skulle investeringen klassi— ficeras som komplementär men icke likartad och därmed den kunskapsmässiga balansen mellan moder— och dotterföretag

vara annorlunda än i de tidigare refererade fallen.

Produktion av kraftliner och wellpapp har få likheter tillverkningsmässigt och marknadsföringsmässigt, men är komplementära aktiviteter eftersom kraftliner är en in— satsvara för wellpapp. När därför ASSI ville trygga en del av sin avsättning genom förvärv av wellpappsföretag i Danmark, England och Schweiz gick man in på ett affärsom- råde utan att besitta specifika kunskaper om wellpapptek— ' nologin.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att av de sex inves— teringar vi valt att kalla komplementära så är flertalet av den karaktären att verksamheten bygger på för moder— ' företaget välkänd teknologi. Undantag är ASSI:s investe— ringar i wellpappföretag och (i mindre grad) Electrolux

förvärv av Arthur Martin.

I den nedre halvan av figuren ovan har de investeringar inplacerats som inte primärt kan betraktas som före— gående eller efterföljande produktionssteg i förhållande till moderbolaget. De produktionsmässiga och/eller kun— skapsmässiga kopplingarna mellan moder— och dotterföre— tag vid investeringstidpunkten var därför betydligt

mer begränsade än för de investeringar som betecknats som komplementära. Majoriteten av investeringarna har dock gjorts i verksamheter som har stora likheter med moderbolagets egen verksamhet. Till denna grupp räknas Volvos förvärv av holländska DAF och investeringen i Oostakker, PLM:s förvärv av glasbruken i Holland och Västtyskland, ITT:s förvärv av IKO, Electrolux förvärv av NUE och Nestlés förvärv av Findus. I det sistnämnda fallet är denna karakteristik inte lika uppenbar, efter— som Nestlé visserligen hade lång erfarenhet från livs— medelsproduktion i allmänhet men saknade erfarenhet

från djupfrysningsområdet.

I några av dessa fall har vissa former av verksamhets— mässig integration utvecklats efter det investeringen gjorts, i andra fall har detta ej skett i nämnvärd om— fattning. Till den förra gruppen kan Volvo—DAF och Nestlé—Findus räknas, till den senare PLM, ITT—IKO och Electrolux—NUE. De sistnämnda investeringarna har där— för i realiteten stora likheter med de investeringar som vi betecknat som icke-komplementära och icke-lik— artade, dvs ITT-Flygt och Cavenham—Felix (nedre högra rutan i figuren).De senare investeringarna har dock en mer utpräglat konglomerativ karaktär eftersom ITT respektive Cavenham från början i hög grad saknade kunskaper om tillverknings— och marknadsföringstekno— login inom pump-respektive livsmedelsproduktion. Därmed kan vi också påstå att de potentiella förutsättningarna för integration inom koncernen är större i den förra

gruppen än i den senare.

Diskussionen ovan kan sammanfattas genom att de stude— rade investeringarna delas in i tre huvudgrupper enligt

följande:

1. Direktinvesteringar som kännetecknas av vertikal

integration mellan moder— och dotterföretag. Dessa investeringar är i sin tur av två slag. De kan an— tingen ha tillkommit genom att moderbolaget inkorpo— rerat tidigare eller efterföljande produktionssteg för att därigenom uppnå ökad kontroll över dessa. Till denna grupp räknar vi ASSI:s förvärv av ut— ländska säck— och wellpappföretag och Electrolux förvärv av Arthur Martin. De kan också ha tillkommit genom att företaget valt att lokalisera ett eller flera produktionssteg, som man redan tidigare kon— trollerade, till en utländsk marknad. Till denna grupp räknar vi Volvos etablering av monterings— fabriker i Belgien, Gambros etablering av fabriker för tillverkning av dialysatorer, IKEA:s etableringar av varuhus utomlands och Firestones förvärv av

Viskafors Gummifabrik.

Observera att direktinvesteringar i form av vertikal

integration kan ske i verksamheter som baseras på för moderföretaget okänd teknologi. Ett exempel på det

är ASSI och (i mindre grad) Electrolux—Arthur Martin.

Direktinvesteringar genom omlokalisering däremot innebär alltid investeringar i känd teknologi, efter— sonlmoderbolagetredan innan kontrollerade det pro—

duktionsled som omlokaliseras.

Såväl när det gäller inkorporering som omlokalisering utgör moder- och dotterbolag skilda steg i en och samma produktionsprocess. Därigenom blir den finans— iella och administrativa styrningen bara en del av kopplingen mellan verksamheten i hemlandet och utom- lands. Kännetecknande är också ett flöde av varor och/eller tjänster mellan moder— och dotterföretag, eftersom verksamheterna i de båda företagen är

komplementära.

2. Direktinvesteringar som kännetecknas av att före— taget går in i nya verksamheter som inte är komple- mentära i förhållande till redan existerande verk— samhet men baseras på företagets specifika tillverknings— och marknadsföringskunskap. Dessa investeringar kan åtföljas av olika former av in— tegration mellan moder— och dotterföretagets verk— samhet för att därigenom uppnå stordrift i inköp, tillverkning, marknadsföring eller FoU. Hit räknar vi PLM:s förvärv av glasbruken i Västtyskland och Holland, Electrolux förvärv av National Union Electric, Volvos investeringar i DAF och Oostakker,

ITT:s förvärv av IKO och Nestlés förvärv av Findus.

3. Direktinvesteringar som kännetecknas av att de varken har en komplementär eller kunskapsmässig koppling till existerande verksamhet. (Konglomerativa investe— ringar). Integration mellan moder— och dotterföre— tagens verksamheter förekommer knappast. Hit räknar vi ITT:s förvärv av Flygt och Cavenhams förvärv av

Felix.

Oavsett om ett företags direktinvesteringar känneteck— nas av inkorporering eller omlokalisering av produktions— steg, eller är ett resultat av att företaget gått in i mer eller mindre likartade verksamheter, så är vår ut— gångspunkt att företaget gjort detta för att utveckla

och stärka sin konkurrenskraft. Vi skall därför övergå till att diskutera på vilket sätt investeringen på— verkar konkurrenskraften. Diskussionen förs med utgångs—

punkt från de tre grupperna ovan.

älg_Eå£EEEå£_Eå_]£9999EQåEåJSQEEEEEQEEEEQÄE

Vertikal integration

Vertikal integration i form av inkorporering innebär ju att flera produktionssteg sammanförs inom ramen för ett och samma företag. För ASSI och Electrolux—Arthur Martin bör därför förändringen i konkurrenskraft sökas

i detta förhållande. Fördelen medvertikal integration kan preciseras till följande tre faktorer. För det första kan den ge ett högre ekonomiskt utbyte genom

en bättre teknisk anpassning av tillverkningen i de båda produktionsstegen. För det andra kan den ge det

investerande företaget en högre grad av kontroll över de resurser som utnyttjas i framförvarande eller bakom—

liggande led. För det tredje kan de ge till resultat en högre grad av kunskapsutveckling inom koncernen ( i genom en "tätare" kontakt mellan produktionsleden.

&

ASSI:s förvärv av säck- och wellpappsföretag innebär j framför allt en högre grad av kontroll över avsättnings— ledet på de marknader investeringarna gjorts, dvs ; England, Danmark och Schweiz. Genom att förvärva tidigare

kunder får man större möjlighet att påverka dessas in— ! köpspolitik i en situation då allt fler kunder förvärvas ! av de stora leverantörerna. Förvärven ger en slags "grundtrygghet" i avsättningsledet snarare än en på— taglig ökning av försäljningen. Möjligheterna till styrning av inköpspolitiken utnyttjas primärt i perioder ] av större avsättningssvårigheter för att utjämna leve— | ranserna av säckpapper och kraftliner. För ASSI:s del : betyder den ökade kontrollen mest för konkurrensför— ' mågan medan högre ekonomiskt utbyte genom anpassning

av säckpappers— och kraftlinerkvaliteterna till dotter— bolagens tillverkning (och omvänt) spelar mindre roll liksom möjligheterna till intensivare produktutveckling

1 OSV.

.

1Se fallet ASSI, s. 72 och 81.

Electrolux förvärv av Arthur Martin kan kopplas till samma konkurrensfördel; en ökad kontroll av avsätt— ningsledet. För Electrolux del blir dock effekten be— tydligt mera påtaglig, dels beroende på förvärvets storlek, dels beroende av att Electrolux omgående

kunde ersätta Arthur Martins tidigare leverantörer av kyl/frysenheter med Electroluxtillverkade produkter. Även här är kontrollen av en stor del av avsättnings— ledet det viktigaste inslaget i den ökade konkurrens— förmågan, vid en jämförelse med läget före investe— ringen, medan däremot möjligheterna till en bättre anpassning av kyl/frysskåpen till den franska marknaden och en intensivare produktutveckling spelar en relativt

underordnad roll.1

I båda fallen av vertikal integration genom inkorpo- rering bygger den ökade konkurrensförmågan framför allt på en bättre kontroll över de utbytesrelationer som fö—

retaget har med sin avsättningsmarknad.

Vertikal integration genom omlokalisering av produktions— steg till utlandet görs primärt för att sänka tillverk— nings— och/eller fraktkostnaderna eller för att uppnå

en bättre kontakt mellan marknaden och den produktions— process företaget kontrollerar. Volvos beslut att in— vestera i en personbilsfabrik i Gent byggde i hög grad på viljan att komma innanför EEC:s tullmur och därmed sänka tull- och fraktkostnaderna. I ett senare utbygg— nadsskede spelade också tillgången på arbetskraft i Göteborgsområdet relativt Belgien en viss roll. Genom

de sänkta kostnaderna skulle man kunna hålla konkurrens-

kraftigare priser inom EG -området än vad man tidigare

1Se fallet Electrolux, s 145 ff.

2Dessa slutsatser rimmar väl med erfarenheter som Pfeffer och Salancik redovisar i sin undersökning av ett stort antal företagssammanslagningar i USA. Se J. Pfeffer, G. Salancik; The External Control of Organizations, op.cit., s. 114-123.

kunnat göra. Betydelsen av närmare kontakt med kund— marknaden spelade också en viss roll genom att in— vesteringen i Belgien gav återförsäljarna inom EG

ett viss psykologiskt stöd.1

Gambros och Firestones investeringar tycks också primärt ha baserats på möjligheterna till lägre produktkostnader vid lokal tillverkning på de marknader som når över en Viss miniminivå. För Gambro spelade också möjligheten till större leveranssäkerhet genom undvikande av längre transporter en viss roll liksom möjlighet till tätare kontakter mellan tillverkningsled och avnämarna/sjuk—

husen.

IKEA:s utländska investeringar avviker från de övriga fallen av vertikal integration såtillvida att de är

en direkt konsekvens av den affärsidé på vilken före— taget baserar sin verksamhet. Denna idé innebär att man, utan att bedriva egen produktion av möbler, kopp— lar ihop en omfattande grossistfuntion med försäljning genom egna varuhus av ett specifikt "IKEA—sortiment". Därigenom kan man uppnå en "total" anpassning av verk— samheten i de båda leden och uppnå stordriftsfördelar i inköp och distribution. En hög grad av kontroll över varuhusens inköp och marknadsföring är en viktig för— utsättning för verksamheten. Försäljning till utländ— ska marknader leder därför till etablering av varuhus

på dessa marknader.

1Se fallet Volvo, 5.371.

Likartade, icke—komplementära investeringar.

Dessa investeringars inverkan på koncernens konkurrens— kraft är av helt annan karaktär än vad som gäller för vertikala investeringar. I huvudsak är den ökade kon— kurrenskraften en följd av att 1) den verksamhet man investerar 1 ger en högre avkastning än koncernen i övrigt eller 2) investeringen medför kontroll över en större del av den totala produktionen av en vara (eller annorlunda uttryckt högre monopolränta genom starkare ställning i förhållande till konkurrenterna) eller 3) verksamhetsmässig integration mellan moder— och dotter— företag ger effektivare utnyttjande av gemensamma re—

surser, eller en kombination av dessa tre faktorer.

På vilket sätt har de företag, vars investeringar vi betecknat som likartade, icke komplementära höjt sin

konkurrenskraft?

PLM:s investeringar i europeiska glasbruk har medfört att företaget fått en högre andel av den västeuropeiska marknaden för förpackningsglas än man tidigare hade. Denna andel är dock även efter förvärven relativt liten och kan knappast sägas ge PLM någon utpräglad monopol— liknande ställning. Karakteristiskt för dessa investe— ringar är också den låga graden av samordning mellan PLM:s svenska glasdivision och Euroglas i fråga om

t ex inköp, försäljning och FoU. Slutsatsen blir där— för att direktinvesteringarna primärt bidrar till PLM— koncernens konkurrenskraft genom dotterbolagens avkast- ning som under ägoperioden varit betydligt högre än

den svenska glasdivisionens.

Electrolux förvärv av det stora amerikanska dammsugar— företaget National Union Electric innebar också ett tillskott till koncernen av ett hittills mycket lön— samt företag. Men investeringen innebar också en kraftig ökning i Electrolux andelar på dammsugarmarknaden, fram—

förallt i USA. Investeringen innebär att koncernen

flyttar fram sina positioner ytterligare och stärker sin ställning som ett av de två, tre stora dammsugar— företagen i världen. Därigenom innebär också investe— ringen möjligheter till högre monopolränta, bl a genom den kontroll man får över NUE:s försäljning på mark—

nader utanför USA.

Däremot har NUE—förvärvet hittills inte medfört någon påtaglig ökning av koncernens slagkraft genom samord-

ning och effektivare utnyttjande av gemensamma resurser.

Volvos förvärv av DAF:s personvagnsdel avsåg att komplettera personbilsprogrammet med en mindre bil, för att därigenom uppnå en starkare ställning i för— hållande till konkurrenter och återförsäljare vid för- säljning av det "traditionella" sortimentet. Däremot har inte investeringen påtagligt bidragit till kon— kurrenskraften genom verksamhetsintegration eller en högre avkastning eftersom verksamheten varit förlust—

bringande sedan starten.

Även Volvos investering i Oostakker för tillverkning av lätta lastvagnar innebär framförallt en starkare ställning på lastvagnsmarknaden genom den komplettering av sortimentet som därmed uppnåddes.2

ITT:s förvärv av IKO—Kabel kan inte sägas ha inneburit några större förändringar i ITT—koncernens ställning

på telekabelmarknaden. På grund av detta företags rela— tiva litenhet på telekabel har inte IKO:s resurser för inköp, tillverkning eller marknadsföring på något mer påtagligt sätt integrerats med den övriga ITT—koncernen.

1Ett exempel på detta utgör istället vissa av de in—

vesteringar som Electrolux gjort på vitvaruområdet som inneburit koncentration av tillverkningen av olika produkter genom produktbyten m m för att därigenom uppnå stordriftsfördelar. Se fallet Electrolux, 5.131.

28e fallet Volvo, 5.378.

Den integration som förekommer gäller FOU—området

där en viss uppdelning av utvecklingsprojekten sker mellan de olika kabelföretagen inom koncernen. Det

är dock tveksamt om detta förhållande i sig innebär någon påtaglig höjning av ITT—koncernens totala kon— kurrenskraft, dels därför att FOU spelar en relativt liten roll för ett kabelföretags ställning, dels p g a att IKO är försvinnande litet i förhållande till ITT:s totala verksamhet på telekommunikationssidan. Det dominerande intrycket blir istället att förvärvet av IKO inverkat på ITT:s konkurrenskraft framför allt via

IKO:s tillväxt och avkastning.

Nestlé förvärvade Findus därför att koncernen ville diversifiera in på området djupfrysta livsmedel och ett förvärv var ett enklare sätt att göra detta än

att bygga upp en egen verksamhet från grunden. Findus hade arbetat upp en kompetens på området sedan flera år tillbaka och företagets varumärke började bli känt, även internationellt. Genom detta förvärv och förvärv av andra djupfrysningsföretag kunde Nestléuppnå en ställning som en av de stora företagen på djupfrysnings- området i världen. Däremot innebar inte förvärvet

av Findus några omfattande förändringar i form av in— tegration av resurser mellan moder— och dotterföretag. Visserligen har Nestlé efter förvärvstidpunkten inord— nat all FOU—verksamhet i en gemensam organisation, där varje "research—company" är specialiserat på vissa forskningsuppgifter och skall betjäna alla företag i koncernen. Denna samordning av resurserna kan dock inte sägas vara en följd av Findusförvärvet utan or— sakas av de möjligheter till stordrift i FOU som ett företag av Nestlés storlek och marknadsinriktning har.1

1Se Fallet Findus, 3476.

Konglomerativa investeringar

Återstår de investeringar vi i figuren i föregående avsnitt kallat icke—komplementära och icke likartade, dvs ITT:s förvärv av Flygt och Cavenhams förvärv av Felix. I båda fallen gäller det investeringar i för moderföretaget "artfrämmande" verksamheter. Eftersom investeringarna har "portföljkaraktär" innebär det också att det är avkastningen som primärt väntas bidra till det investerande företagets konkurrenskraft i form av en större cashflow, medan monopolräntor och integra—

tionsvinster spelar en underordnad roll. Ett lite oväntat resultat av denna genomgång blir att

i även i de fall investeringen sker i för moderföretaget mycket likartade och välkända verksamheter så kan ef— %

fekten på koncernens konkurrenskraft oftadomineras av den;

avkastning dotterbolagen ger. Vi skulle kunna tala om i någon slags "portföljeffekt" även här. PLM är det bästa I exemplet på detta, men även Electrolux förvärv av NUE har åtminstone hittills haft en sådan prägel. Integra— tionen mellan moder— och dotterföretag är i båda fallen

relativt obetydlig.

Avsnitt 3.3 Kontrollen över företagets konkurrenskraft.

! 1 ! | ! & I 1 I föregående avsnitt försökte vi fastställa på vilket ! sätt de studerade direktinvesteringarna inverkade på ' koncernens konkurrenskraft. Vi fann att i några fall 1 spelade den ökade kontrollen av avsättningsmarknaden i en huvudroll, medan i andra fall lägre tillverknings— i och/eller transportkostnader var den viktigaste följden av direktinvesteringen. I vissa fall baserades den ökade konkurrenskraften framför allt på en ökad avkast— ning, antingen direkt eller indirekt via en större kontroll av det totala utbudet av varan i fråga eller bättre utnyttjande av gemensamma resurser genom verk—

samhetsintegration. Vi bekymrade oss då inte om vilken

del i koncernen som kontrollerade de resurser som var viktigast för konkurrenskraften eller om "maktbalansen" inom koncernen förändras genom direktinvesteringen.

Det är denna fråga vi nu skall ta upp med utgångspunkt

från fallstudierna.

Om vi accepterar att ägandet i sig ger full kontroll över de resurser som konstituerar konkurrenskraften

så behöver vi inte närmare analysera var i koncernen

de kritiska resurserna finns. Vi drar då en skarp

gräns mellan svenska företag med utländska investe— ringar och utlandsägda företag i Sverige och menar att

i de förra är konkurrenskraften i sin helhet svensk— baserad medan den i de senare är helt kontrollerad av de

utländska ägarna.

Makten i ett företag kan emellertid inte helt lokali— seras till ägandet och den formella hierarkin.1 Ägandet innebär i första hand kontroll över kapital— resurser men inte automatiskt kontroll över andra resurser, t ex kunskap om tillverkningsteknik, till— gång till viktiga råvaror eller försäljningskanaler. Därför kan vi tänka oss situationer där ett svenskt moderföretag besitter en mindre del av den komparativa fördel som verksamheten är uppbyggd kring än sitt ut— ländska dotterbolag respektive ett utlandsägt företag i Sverige som dominerar över sin utländske ägare i

samma hänseende.

Vi skall därför titta närmare på "maktbalansen" mellan moder— och dotterföretag m a p kontrollen över kritiska resurser. Skälet är "nationalistiskt"; vi nöjer oss inte med att konstatera att en direktinvestering har stärkt

konkurrensförmågan i hela koncernen utan vi är också

1För en diskussion av vilka faktorer som bestämmer vilka som har makten i en organisation, se J. Pfeffer; Organizational Design 1978, s. 15—21.

intresserade av att se hur den svenska delens inflytande påverkas. Denna frågeställning har släktskap med frågan om det internationella beroendet. I vilken grad är den svenska delens existens baserad på resurser som kontroll— eras av andra delar av koncernen och vilka alternativ finns att erhålla motsvarande resurser från annat håll.1

Vi kan återigen dra nytta av vår tidigare indelning i komplementära och likartade direktinvesteringar. En komplementär direktinvestering innebär ju definitions— mässigt en verksamhetsmässig eller kunskapsmässig re— lation mellan moder— och dotterföretag, eftersom de utgör två på varandra följande steg i en produktions- process. Men är det moder— eller dotterföretag som för-

fogar över den kritiska resursen i denna relation?

För att besvara den frågan måste vi titta på varje en- skilt fall. I tre av de fall vi kallade för komple— mentära medförde direktinvesteringen en ökad komple— mentaritet. I fallet IKEA innebar investeringarna i

egna varuhus en högre grad av kontroll över hela distri— butionsprocessen ända fram till detaljistledet och där— med en högre konkurrensförmåga. Kunskapen om distribu- tionsprocessen är i hög grad koncentrerad till moder— företaget i Sverige medan dotterföretaget/varuhuset framför allt är mottagare av varor i form av ett färdig— komponerat sortiment. IKEA är därmed inte beroende av

de olika varuhusens förmåga att anpassa sig till de lokala marknadernas krav eftersom man använder ett i huvudsak likartat sortiment överallt. Inflytandet över konkurrensförmågan torde därför till största delen

finnas i moderbolaget.

1Resonemanget ansluter till det gängse sättet att definiera beroende, dvs A:s beroende av B är pro- portionellt till B:s innehav av resurser som A be— höver och omvänt proportionellt till antalet alter— nativ A har att erhålla resurserna från annat håll. Se R. Emerson; Power-dependence relations, American Sociological Review, Vol. 27, 1962:1.

För Electrolux investering i Arthur Martin är svaret

inte lika enkelt. Investeringen innebär att man för— värvar ett igångvarande företag med ett varumärke och

en inarbetad marknadsorganisation. Det är varumärket

och marknadsorganisationen som ger den högre konkurrens— förmågan via en avsevärt större kontroll över den franska vitvarumarknaden. Men är det dotterbolaget eller moder—

bolaget som kontrollerar denna resurs?

Uppenbarligen finns kunskapen om den franska marknaden och hur marknadsföringen skall skötas i avsevärt högre grad hos Arthur Martin än hos Electrolux i Sverige.

Det är en naturlig följd av motivet bakom investeringen. Genom investeringen kunde man omgående förvärva en mark— nadsorganisation istället för att bygga upp en egen. Men innebär detta också att Arthur Martin skulle kunna bedriva en från moderbolaget mer självständig sorti— mentspolitik, med t ex mindre leveranser från Sverige, om man fann det lämpligt? Arthur Martins ställning som ett av koncernens största vitvaruföretag och dess kun— skapsmässiga överläge när det gäller den franska mark— naden talar för att en sådan situation skulle vara möjlig. Samtidigt är Arthur Martin beroende av moder— bolagets kapitalresurser, p g a svag lönsamhet, vilket talar emot en sådan situation. Det är möjligt att i varje fall på sikt Arthur Martin skulle kunna utöva

ett relativt stort inflytande över investeringar och sortimentsinriktning. Därmed skulle också ca en fjärde— del av Electrolux kyl— och frysskåpsproduktion delvis bli beroende av beslut som fattas utanför Sverige.1

Den ökade exporten från Sverige skulle därmed inte mot— svaras av en lika stor ökning av moderbolagets kontroll

över den konkurrenskraft som möjliggör exportökningen.

1Se fallet Electrolux, 5.160-

Denna situation kan jämföras med ASSI:s utlandsin— vesteringar i wellpapptillverkning. Även dessa sker

i verksamheter som moderbolaget har relativt liten kunskap om. Som kraftlinertillverkare har man liten erfarenhet av den teknologi som utnyttjas vid till— verkning och marknadsföring av wellpapp. Den kunskapen

finns hos dotterbolagen.

Till skillnad från Electrolux är emellertid denna kun— skap inte särskilt nödvändig för att moderföretaget skall kunna öka sin konkurrenskraft genom att trygga avsättningen via påverkan på de ägda företagens inköp av kraftliner. Eftersom kraftliner är en standardpro— dukt, så kan inte de ägda dotterbolagen med hänvisning till skillnader i pris och kvalitet hävda att de måste köpa av andra leverantörer än ASSI. Därmed har också moderföretaget betydligt större möjligheter att använda sin formella ägarmakt för att få dotterbolagen att prio— ritera inköp från ASSI i konjunkturnedgångar. Dotterbo— lagen har ingen kunskapsmässig fördel gentemot moder—

företaget som försvårar en sådan politik.

ASSI:s investeringar och Electrolux förvärv av Arthur Martin innebär att moderföretaget går in i verksamheter som han har begränsad kunskap om. Det är inte fallet för övriga investeringar vi kallat för komplementära. Skälet till dessa är ju framför allt att omlokalisera stegen i produktionsprocessen för att därigenom uppnå lägre tillverknings— och/eller transportkostnader. Fortfarande är det moderbolaget som kontrollerar hela processen och de resurser som konkurrenskraften är base— rad på. I fallet Gambro ligger all forskning och pro- duktutveckling hos moderbolaget och tillverkningen i

de utländska dotterbolagen är i mycket hög grad base— rad på moderbolagets kunskap. Konkurrenskraften vilar

i hög grad på ett samspel mellan FOU, tillverkning och avnämare. Dotterbolagen har knappast någon specifik kunskap om dessa tre delar som inte moderbolaget har, möjligen med undantag för avnämarkontakterna på de

lokala marknaderna. Så länge all forskning och produkt—

( l » , i 1 1 1 | 1 ! ( 1 ! .

| i

I & ! I | i 5 » l

i i. i |

utveckling sköts av moderbolaget och detta även har egen tillverkning av samma slags produkter som dotter— bolagen förfogar också moderföretaget över de resurser

som är avgörande för konkurrensförmågan.

Liknande resonemang kan föras för Volvos investeringar

i Gent och Alsemberg och Firestone även om FOU—verksam— heten inte har samma relativa betydelse för konkurrens— förmågan i dessa företag som i Gambro. I båda fallen är dotterbolagen starkt beroende av resurser som kontrolle— ras av moderföretagen; i Volvo av verktygsutrustning, maskiner och halvfabrikat, i Firestone—Viskafors av

"gummirecept" och tillverkningsmetoder.

I föregående avsnitt kunde vi konstatera att icke— komplementära direktinvesteringar inte behövde inne— bära några verksamhetsmässiga eller kunskapsmässiga kopplingen mellan moder— och dotterföretag. Det är bara i det fall som investeringen åtföljs av någon

typ av integration av olika funktioner som sådana kopp— lingar uppstår. Om några verksamhets— eller kunskaps— mässiga kopplingar inte existerar mellan moder— och dotterföretag innebär ju detta att moderföretagets in— flytande enbart kan baseras på ägandet och kontrollen över kapitalresurser. I ett sådant läge blir dotter— bolagets storlek, tillväxt och avkastning av avgörande betydelse för "maktbalansen" mellan moder— och dotter— företag. Ett bra exempel på detta är Electrolux förvärv av National Union Electric. Den påverkan på koncernens konkurrenskraft som det resulterar i sammanhänger i hög grad med den ökade dominans som koncernen får på damm— sugarmarknaden. Men eftersom Electrolux i Sverige inte besitter några för National Union Electric kritiska re— surser, kunskapsmässiga eller andra, så blir moderbo— lagets inflytande i första hand fråga om en rent admi— nistrativ styrning, speciellt som företaget är mycket lönsamt och inte behöver kapital från moderföretaget.

Detta torde innebära att det relativa inflytandet för

moderföretaget över koncernens dammsugartillverkning minskar genom förvärvet. Det är en rimlig slutsats med tanke på att National Union Electric svarar för ca

40—50 procent av hela koncernens dammsugarproduktion.

Liknande slutsatser kan dras för PLM,vars dotterbolag ! är mycket litet integrerade med PLM i Sverige. Om man ser till PLMzs glasproduktion i sin helhet så är det Euroglas som svarar för tillväxten och lönsamheten medan den svenska delen stagnerar. Därmed blir också Euroglas

relativa inflytande allt större.

Volvos investering i DAF ger en något annorlunda bild av "maktbalansen" mellan moder—dotterbolag. Visserligen

övertog Volvo därigenom ett modellprogram som utvecklats

i Nederländerna och som inte baserades på att moderbo— laget utvecklade och producerade vitala delar. Efter— hand har emellertid DAF:s beroende till moderbolaget ökat, dels genom en ökad samordning av inköp och mark— nadsföring mellan de båda företagen, dels genom DAFzs

dåliga lönsamhet.

Av övriga fall, dvs IKO, Findus,Flygt och Felix är

det bara i fallet Findus som en för konkurrensförmågan hos dotterföretaget kritisk resurs kontrolleras av moderföretaget. Det gäller den integrerade FOU-verk— samheten i Nestlékoncernen som styrs av moderbolaget.

I övriga fall är den verksamhetsmässiga eller kunskaps—

mässiga kopplingen mycket begränsad. Därigenom blir

återigen dessa dotterföretags tillväxt och lönsamhet viktiga för maktbalansen mellan moder— och dotterföre— &

tag.

Om vi utgår ifrån att konkurrenskraft är en betydelse— full faktor för ett företags möjligheter att växa, så kan vi också säga att växandet i hög grad påverkas av de delar av företaget som kontrollerar och utvecklar

konkurrenskraften. Det behöver inte innebära att till—

växten alltid sker i dessa delar, men att tillväxten

i andra delar blir "sårbar för förändringar i de

dominerande delarna.

Utifrån det perspektivet kan vi först diskutera de ut— landsägda företagens situation. Mot bakgrund av den analys som gjorts i föregående avsnitt kan vi konsta— tera att tillväxten i Flygt, Felix och IKO under ägo— perioden sannolikt varit relativt oberoende av utveck— lingen i respektive moderbolag. Denna slutsats bygger på konstaterandet att den konkurrenskraft som är för— utsättningen för respektive företags verksamhet finns hos dessa, inte hos moderbolaget. Kopplingarna mellan moder— och dotterbolag är framför allt av finansiellt/

administrativ art.

En test på graden av oberoende är att ställa frågan i vad mån verksamheten skulle kunna bedrivas vidare även om banden till ägaren/moderbolaget klipptes av. Möjlig— heten att göra detta är stora i de tre företagen.1

Situationen för Firestone—Viskafors AB har varit i princip den rakt motsatta. Verksamheten i detta före— tag har hela tiden haft en mycket påtaglig verksamhets— mässig koppling till moderbolaget i USA och koncernens FOU—enhet i Italien, med små möjligheter att utveckla egna konkurrensfördelar på olika marknader och inom olika produktsektorer. Så länge moderbolagets konkur— rensförmåga bibehöll en viss nivå så medförde detta beroende inga påtagliga negativa konsekvenser för det svenska företaget. När däremot konkurrensförmågan av olika skäl avtog inom koncernen blev också situationen besvärlig för Firestone-Viskafors. Företaget kunde inte

fortsätta sin verksamhet på basis av "egen konkurrens—

kraft.

1I Felix fall har detta skett i och med att Beijerinvest förvärvade företaget från Cavenham.

I det här perspektivet intar Findus en mellanställning och det är därför också svårare att dra preciserade slutsatser om i vad mån Findus idag skulle kunna drivas utan Nestlé. För detta talar å ena sidan att den speci— fika kompetensen att producera och marknadsföra livs— medel fortfarande i hög grad finns och utvecklas i det , svenska företaget. Mot detta talar å andra sidan att i den viktigaste forskningsverksamheten, åtminstone

formellt, ligger utanför Findus.

Om vi övergår till att studera de svenska företagen uti— från samma slags perspektiv kan vi konstatera att i de fall konkurrenskraften fortfarande är baserad i moder— bolaget så spelar också moderbolaget huvudrollen ifråga om inflytande öVer den fortsatta utvecklingen, inrikt— ningen på investeringar osv. Enligt den tidigare förda diskussionen gäller det framför allt Gambro, Volvo

(Gent, Alsemberg) IKEA och ASSI. Om det däremot är så

att de kritiska resurser som konstituerar konkurrens— kraften finns i dotterbolaget så blir också "maktbalansen' annorlunda, eftersom ägandet i sig inte ger några ga- rantier för att moderbolaget får ett dominerande in— flytande. Ovan karakteriserades PLM:s investeringar i utländska glasbruk och Electrolux förvärv av NUE på detta sätt. I en sådan situation kan det inträffa att moderbo— laget successivt tappar mark och istället blir beroende av de utländska investeringarna för sin egen verksamhet. Därigenom minskar också den svenska industripolitikens möjligheter att påverka den del av koncernen som ligger !

i Sverige.

1Se fallet Electrolux, 5.175 ff

3.4 Industripolitiska konsekvenser av direktinvesteringar.

Statens möjligheter att via olika medel påverka företag och branscher att agera på ett visst sätt sammanhänger med innehållet i de maktbaser staten resp. företagen har i förhållande till varandra. Statens maktbas är dels av formell art, framför allt i form av lagstiftning, dels

i form av företags resursberoenden till staten. Olika undersökningar tyder på att de företag, vars verksamhet kännetecknas av ett högt beroende till staten, t ex i form av att en stor andel av försäljningen sker till myndigheter, i högre grad än andra företag reagerar på industripolitiska åtgärder.1 Statens möjligheter att på— verka sammanhänger emellertid också med beroendeförhållan— det till andra viktiga delar i företagens omgivning. I detta "resursperspektiv" kan ett företags agerande be— skrivas som ständiga åtgärder att tillfredsställa krav hes de parter i omgivningen som är viktigast för före-

tagets fortlevnad.

Industripolitikens möjligheter blir därför i hög grad

en fråga om dels i vilken grad staten utgör en viktig resurs i företagets omgivning, dels företagets beroende till andra parter i omgivningen. Annorlunda uttryckt kan vi säga att de industripolitiska möjligheterna påverkas av i vilken utsträckning staten "konkurrerar" med andra dominerande parter och vilka begränsningar dessa parter

i sin tur sätter på företagets möjligheter att agera.

Om vi mot den bakgrunden vill analysera direktinveste— ringarnas industripolitiska effekter så bör frågeställ— ningen bli hur dessa påverkar statens maktbas, både i förhållande till företagets egen maktbas och i förhållan— de till maktbaser som andra parter i omgivningen förfogar

över. En sådan analys skulle bli mycket komplicerad och

1Se J Pfeffer, G Salancik, 1978; The External Control of

Organizations, s. 54—60.

2Se t ex H. Aldrich, 1979; Organizations and Environment, s. 61—62.

kräva ingående information om egenskaperna hos före- tagens relationer till andra företag m m och hur dessa påverkas av direktinvesteringen. Vår information i res—

pektive fallstudie är för knapphändig för att utnyttjas för en sådan analys. Trots detta kan ändå fallstudierna ! användas för att dra vissa generella slutsatser om hur olika typer av direktinvesteringar påverkar det industri— politiska handlingsutrymmet.1 Dessa slutsatser baseras på den föregående diskussionen om effekterna på konkurrens— 4 kraften och var i koncernen kontrollen över denna kon—

kurrenskraft hamnar.

gElä9Q552_£?EåEåSå-åEYååEåEiggé£_å_åY€££99-

Det är uppenbart att en investering, som innebär att en produktionsenhet lokaliserad i Sverige ägs av en enhet utanför Sverige, innebär en viss begränsning i statens möjligheter att påverka denna enhet i jämförelse med om ägaren fanns i Sverige. Men eftersom vi utgår ifrån att maktbasen bara till en del kan härledas till själva ägan- det så är det lika uppenbart att effekterna på industri— politikens möjligheter också beror av det utlandsägda företagets förhållande till det utländska företaget. I den tidigare analysen har vi tagit fasta på vem som kontrollerar de för företagets verksamhet och tillväxt nödvändiga resurserna, dvs var konkurrensförmågan är lokaliserad. Utifrån den analysen skulle vi kunna dra följande slutsatser: %

1. För konglomerativa investeringar, dvs då investeringar—. I | na varken är komplementära eller likartade i för— hållande till moderbolagets egen verksamhet, innebär % utlandsägandet i sig sannolikt mindre industripolitiska! begränsningar än andra typer av investeringar. Denna

slutsats torde framför allt vara giltig då dotterbolagei

1Diskussionen begränsas till industripolitikens möjlig— heter att påverka industrins struktur och storlek till den del den är lokaliserad till Sverige. Vi behandlar således inte frågan om huruvida industripolitikens räckvidd utanför landets gränser påverkas av direktin— vesteringarna.

1 | i i I l i

är lönsamt och inte är beroende av moderbolaget för sin kapitalanskaffning. I en sådan situation blir likheten med helt svenskägda företag stor och det blir andra faktorer som i högre grad avgör statens påverkansmöjligheter. Ovan betecknade vi Flygt och Felix som exempel på sådana investeringar. Flygts höga exportberoende och det faktum att nära hälften av företagets personalstyrka finns utomlands i en om— fattande marknadsorganisation är sannolikt viktigare

faktorer att beakta än själva utlandsägandet i sig.

2. För de investeringar vi betecknat som både komple— mentära och likartade blir situationen den rakt mot— satta. Här är det utländska ägandet förknippat med att det svenska dotterbolaget ingår i ett verksamhets— och kunskapssystem inom den internationella koncernen. Den konkurrenskraft som det svenska företaget har är en följd av detta system och beroendet till moderbo- laget eller andra delar i koncernen blir stort. Firestones förvärv av Viskafors betraktade vi ovan

som ett exempel på en sådan investering.

Om vi jämför de konglomerativa investeringarna med de komplementära/likartade kan vi dra den något paradoxala slutsatsen att i de fall den utländska koncernen tillför det svenska dotterbolaget viktiga resurser i form av t ex nödvändig teknologi, viktiga råvaror eller marknads— organisation Och därmed inverkar positivt på verksamhets— förutsättningar och tillväxt blir samtidigt den industri— politiska "sårbarheten" störst. Detta är en följd av att vi utgår ifrån att statens möjligheter att påverka ett företags beteende bl a beror av hur dominerande andra delar av företagets omgivning är. De konglomerativa in- vesteringarna skulle därmed varken tillföra särskilt

' mycket eller begränsa de politiska påverkansmöjligheterna

i jämförelse med om företaget i fråga varit svenskägt.

Det är rimligt att anta att många av de utländska fö— retagens investeringar ligger någonstans emellan dessa båda "extremer". Fallen IKO och Findus beskrev vi som icke komplementära men likartade eftersom det investe— rande företaget långt innan investeringstidpunkten be— drivit verksamhet som baseras på samma slags teknologi. Mest uttalat gällde det ITT:s förvärv av IKO. I denna situation blir det svårare att utvärdera de industripo— litiska effekterna, eftersom det krävs information om på vilket sätt denna likhet i teknologi inverkar på "maktbalansen" mellan moder— och dotterföretag. I IKO:s fall tyder vår analys på att denna likhet inte hittills lett till något påtagligt verksamhetsmässigt beroende till moderbolaget. I fallet Findus är bilden mera oklar.

åYSEåEå_EQ£åEå95_åEYååE—SEÅEQQLEEleåEQE-

Till skillnad från de utlandsägda företagen kan de in— dustripolitiska effekterna inte till någon del hänföras till ägandet, eftersom ägandets lokalisering i princip inte är annorlunda än i icke—utlandsägda svenska före— tag. "Resursperspektivet" blir därför ännu mera bety— delsefullt om vi vill analysera svenska företags direkt— investeringar. Den fråga som skall besvaras är om dessa investeringar medför ett resursmässigt beroende till en utlandsbaserad enhet på ett sådant sätt att det begränsar påverkansmöjligheterna för den svenska industripolitiken. Jämförelsenormen är fortfarande ett svenskt företag i motsvarande situation men utan direktinvesteringen i

fråga.

I de fall direktinvesteringen ingår som ett led i exploa— tering av en teknologisk kunskap som finns i moderföre— taget och den utländska etableringen kan ses som en om— lokalisering av ett eller flera produktionssteg till en utländsk marknad ("utflyttning") blir sannolikt de in— dustripolitiska effekterna begränsade. Förenklat kan vi betrakta denna situation som ett "omvänt Firestonefall”.

De utländska dotterbolagen är i betydligt högre grad

beroende av moderbolaget än tvärtom. I föregående av— snitt placerade vi Gambro och Volvos investeringar i

Gent och Alsemberg i denna kategori. Sannolikt är dessa företags starka inriktning på utländska marknader i sig

en viktigare faktor för industripolitikens möjligheter

än det faktum att man bedriver utländsk tillverkning. Resonemanget leder fram till konstaterandet att den

typen av investeringar som enligt analysen i avsnitt 2

har de största exportmöjligheterna i alternativsituationen

samtidigt ger små industripolitiska effekter!

En grupp av investeringar beskrevs i avsnitt 3.2 som vertikal integration. Vare sig integrationen sker bakåt eller framåt är en viktig orsak till dessa investeringar möjligheten till ökad kontroll över omgivande produktions— led. En vanlig strategi för företag som är starkt beroende av t ex en råvaruproducent eller en viss avnämare är att om möjligt inkorporera dessa enheter i organisationen. Utländska direktinvesteringar som en följd av en sådan strategi innebär i varje fall ofta inget ökat beroende till dessa enheter i jämförelse med läget före investe— ringen. De industripolitiska implikationerna blir där—

för också begränsade.

ASSI är ett bra exempel på denna situation. Redan före förvärvstidpunkten sålde ASSI en stor del av sin pro— duktion till de förvärvade företagen och beroendet blev inte större p g a investeringarna. Det är dock viktigt att understryka att vertikala investeringar på sikt kan leda till ökat ömsesidigt beroende genom att den fastare kopplingen leder till en ökad specialisering av respek— tive parts produktionsapparat. I denna situation påverkas också handlingsutrymmet för industripolitiken. Detta kunde bli fallet om t ex Eloctrolux' förvärv av Marie- stads produktion "skräddarsyddes" för den franska mark— naden på ett sådan sätt att produktionsapparatens alter—

nativanvändning minskade kraftigt.

1J. Pfeffer, G. Salancik, op.cit. s. 115—123.

I de fall vi varken har att göra med vertikal integration eller omlokalisering av produktionssteg som redan tidi— gare kontrollerades av moderföretaget så blir bilden återigen komplicerad. I de fall investeringen baseras

på en önskan att öka kontrollen över det totala utbudet

! i av en viss vara blir den industripolitiska effekten i i hög grad beroende av dels storlek och ekonomisk styrka 1 hos dotterbolaget, dels vilken typ av verksamhetsmässig ; integration som utvecklas mellan moder— och dotterföre— % tag. I de konglomerativa investeringarna kommer de först— nämnda faktorerna att dominera. En försiktig slutsats är ; dock att så länge det svenska moderbolagets beroende till sitt utländska dotterbolag begränsas till den avkastning dotterbolaget ger har direktinvesteringen i sig begränsa—* de industripolitiska implikationer. Om denna avkastning . utvecklas till möjligheter för dotterbolaget att påverka koncernens investeringar överhuvudtaget blir situationen

en annan . !

Vår utgångspunkt i avsnitt 3.2 var att direktinveste— ringar görs för att öka företagets konkurrenskraft. Eftersom konkurrenskraften utgör en viktig komponent i företagets maktbas leder det till slutsatsen att direkt— investeringar rent allmänt stärker företagets ställning gentemot staten. Men eftersom detta i princip måste gälla för alla typer av investeringar som ett företag gör blir slutsatsen inte särskilt användbar vid analys av sambandet mellan just direktinvesteringar och industri4 politik. I varje fall går det inte att utifrån de klassi—, ficeringar vi använt oss av ovan säga vilken direktin-

! | i I vesteringstyp som via en positiv inverkan på moderbola— | gets ekonomiska ställning får de största effekterna på I l I I industripolitikens möjligheter.

Mats Forsgren Bo Wictorin

Kapitel 2 FALLET ASSI

Avsnitt 1.

Avsnitt 2.

Avsnitt 3.

Avsnitt 4.

Avsnitt 5.

BILAGOR

Introduktion

ASSI:s produktionsinriktning och utlandsverksamhet '

2.1 Kort.historik 2.2 Faktamässig beskrivning av ASSI:s investeringar i utländsk tillverkning

Marknads— och konkurrenssituationen för säckpapper och kraftliner

3.1 Säckpapper 3.2 Kraftliner

ASSI:s investeringar i utländsk säck— tillverkning

4.l Tryggad avsättning 4.2 Samordning av produktion och investeringar 4.3 Större avkastning i förädlingsledet 4.4 Bättre marknadskontakt. Relation

till övriga kunder 4.5 Vad har förvärvet av Flexer betytt näringspolitiskt?

ASSI:s investeringar i utländsk wellpapp— tillverkning

5.1 Tryggad avsättning 5.2 Samordning av produktion och investeringar 5.3 Större avkastning i förädlingsledet 5.4 Bättre marknadskontakt. Relation till övriga kunder 5.5 Vad har förvärven av de utländska wellpappföretagen betytt närings- politiskt?

Sid. 58

61 61

63

65 65 67

72 72

75 75

75

76

81 81

87 87

88

88

Avsnitt 1 . INTRODUKTION

ASSI:s investeringar utomlands i produktion av säckar (England) % och wellpapp (Danmark, Schweiz, England) är samtliga utmärkta ( exempel på det'som brukar benämnas vertikala produktionsinves— ? teringar, d v s investeringar i framförvarande eller bakom— 1 liggande förädlingsled. Denna typ av investering utgör oftast den vanligaste formen i branscher med relativt få företag och relativt likartade produkter (homogena oligopol).

Den främsta drivkraften bakom vertikala direktinvesteringar är förekomsten av oligopolistisk osäkerhet. Denna osäkerhet uppstår % p g a att konkurrenternas agerande får stor betydelse för det " enskilda företaget, ett resultat av fåtalskonkurrensen i kombina— ! tion med den relativt ringa produktdifferentieringen. Denna osäkerå het blir särskilt stor om även bakomliggande och/eller framför— ; varande förädlingsled kännetecknas av oligopol. I ett sådant läge 1 blir varje förändring i "maktbalansen", t ex genom att en konkurred genom avtal eller köp knyter en av (de fåtaliga) kunderna till sigé en potentiell fara för övriga företag. Av detta följer att en ten—; dens till koncentration till färre företag i förädlingsledet utgöri en drivfjäder till vertikal integration framåt. Så länge kunderna är många och var och en svarar för en liten del av den lokala mark— naden innebär inte ett kundförvärv någon större förändring i "makt— balansen" och investeringen blir i så motto också verkningslös.

De typiska omständigheterna och drivkrafterna bakom vertikala inveå teringar framåt av den typ ASSI gjort skulle således vara förekom—

| sten av oligopolistisk osäkerhet p g a en känslig maktbalans i säco

; tillverknings—resp wellpappstillverkningsledet. Ett uttryck för denna osäkerhet är graden av koncentration i resp led. En sådan !

situation innebär också att någon eller några konkurrenters direkt— 1 investeringar kan utlösa motsvarande åtgärder hos övriga p o a att*

.:

företagen bevakar varandra.

Även om detta är det primära motivet så kan skälet till att inves— tera förstärkas av att man genom integrationen framåt kan minska kostnaderna genom samordning av produktion och investeringar. Genom

integrationen framåt erhåller man också bättre kontakt med de slutliga förbrukarna. Slutligen kan en eventuellt högre

vinstnivå i kundledet driva fram vertikala investeringar.

De främsta problemen för ett företag som investerar i kundledet är att man uppträder både som leverantör och konkurrent i för- hållande till övriga kunder. På samma sätt som förvärv av=t ex ett wellpappsföretag ändrar "maktbalansen" mellan kraftliner— producenterna så påverkar det också i mer eller mindre grad rela- tionerna mellan producenter och kunder, framförallt det inves—

terande företagets relationer till övriga kunder.

De näringspolitiska effekterna av horisontella direktinvesteringar brukar traditionellt kopplas ihop med möjligheterna att istället exportera produkten ifråga. När vi har att göra med vertikala in- vesteringar blir de hypotetiska alternativen mer komplexa, efter— som drivkrafterna bakom investeringarna är annorlunda. Man inves- terar inte primärt i utländska wellpappsföretag för att ersätta export av kraftliner med wellpapproduktion utomlands utan för

att trygga exporten av kraftliner genom att stärka sin position på marknaden. Det kan naturligtvis i princip tänkas att en inves— tering av den här typen påverkar Sveriges export genom att de utländska dotterbolagen köper mer kraftliner från ASSI (utan att motsvarande minskning sker i leveranserna till andra köpare) i jämförelse med om man inte gjort förvärven. Men aVSikten är fram— förallt att få en jämnare aVsättning eller en omfördelning till

lönsammare marknader, inte en större.

Diskussionen om alternativ till utlandsinvesteringarna kommer därför primärt att koncentreras till tre frågeställningar: vilka alternativa möjligheter hade man haft att trygga avsätt—

ningen av säckpapper resp kraftliner?

— vilka möjligheter hade funnits att i stället vidareförädla

till säckar resp wellpapp i Sverige för export?

lSe N. Kinch, Utlandsetableringar inom maser—och pappersindustrin,

i Vahlne (red.) Internationellt företagande, 1974.

- i vilken utsträckning har investeringarna utomlands påverkat möjligheterna att söka upp och realisera andra vidareföräd—

lingsalternativ i Sverige?

Den tredje frågeställningen är mycket svår att besvara och i föreliggande rapport förs bara ett allmänt resonemang kring möjligheterna att vidareförädla inom ramen för massa— och papper. Diskussion gäller här om utlandsinvesteringarna förhindrat eller fördröjt en sådan vidareförädling, däremot inte vilken inriktning en vidareförädling bör ha. Några försök att bedöma motsvarande

alternativ utanför massa—och pappersområdet görs ej.

Rapporten är uppbyggd på följande sätt:

I Avsnitt 2 ges en kort historik över ASSI:s tillkomst samt en faktamässig beskrivning av koncernens utlandsengagemang. I Avsnitt 3 sätts dessa investeringar in i sitt sammanhang genom en beskriv— ning av hur marknads— och konkurrenssituationen allmänt ser ut

för säckpapper och kraftliner. Avsnitt 4 behandlar ASSI:s utlands— engagemang på säckpappersområdet. I avsnittet försöker vi visa i vad mån innehavet av en utländsk säcktillverkare påverkat ASSI:s leveranser av säckpapper. I avsnittet diskuteras också vilka effekter investeringen har på koncernens totala lönsamhet, kontakte med övriga kunder samt förekomst av samordningsvinster mellan de två produktionsleden. Avsnittet avslutas med en diskussion kring förvärvets näringspolitiska effekter. I Avsnitt 5 slutligen görs motsvarande analys för kraftliner—wellpapp. Detta avsnitt avslutas med ett försök att bedöma i vad mån de totala investeringarna i utländsk tillverkning (inklusive säckfabriken) hade varit disponibl för alternativa investeringar i Sverige, vilka möjligheter som hade funnits att istället exportera säckar resp wellpapp från Sverige samt hur utlandsinvesteringarna allmänt påverkat vidareförädlingen

av massa— och papper i Sverige.

Om inget annat sägs baserar sig uppgifterna i rapporten på material som ASSI välvilligt ställt till vårt förfogande, intervjuer med vissa befattningshavare samt årsredovisningar och annat offentligt

tryck. Källhänvisningar görs därför bara i undantagsfall.

Statistik 1 tabellform har samlats i en särskilt bilaga.

Avsnitt 2. ASSI:s PRODUKTIONSINRIKTNING OCH UTLANDSVERKSAMHET

2.1 Kort historik

Aktiebolaget Statens Skogsindustrier tillkom genom en proposi— tion 1941 (nr 68).

Propositionen innebar att Domänverkets skogsindustriella verk— samhet skulle ändras till bolagsform. ASSI fick till en början sortera som dotterbolag till Domänverket, men 1957 fick företaget bli fristående statsbolag. Ett nära samarbete mellan ASSI och Domänverket ansågs dock av Riksdagen som betydelsefullt. Före— taget var vid starten främst råvaruproducerande. Verksamheten innefattade de första åren sexton sågverk, en sulfatmassefabrik (Karlsborg), fem trädestillationsverk, trähustillverkning i sex verk samt lådtillverkning och träullproduktion (se bilaga 1 och 2).

Efterhand förflyttades dock produktionens tyngdpunkt mot mer förädlade varor samtidigt som sågverksanläggningarna koncentre— rades till färre och större enheter. Av de ursprungliga sexton sågverken återstår idag endast sex. Årskapaciteten har emeller— tid ökad betydligt och är f n nära 700 000 m3 jämfört med 367 000 m3 är 1942.

Omkring hälften av sågverkskapaciteten finns idag i Norrbotten. Totalt sysselsatte sågverken ca 1 900 personer 1978 (inklusive snickerier),vilket motsvarar 1/4 av ASSI:s anställda i Sverige. Det totala nettoleveransvärdet var drygt 550 miljoner kronor

samma år.

En betydande del av ASSI:s verksamhet är tillverkningen av trä- fiberskivor. Den verksamhetsgrenen sysselsatte ca 1 300 personer 1978 och hade samma år ett nettoleveransvärde på 290 miljoner

kronor.

Vid starten hade ASSI endast Karlsborgs sulfatfabrik på massa-och papperssidan. Anläggningen hade 1942 en kapacitet på 15 000 ton avsalumassa per år. 1952 kompletterades sulfat— fabriken med ett pappersbruk, vilket medförde att man byggde ut kapaciteten till 125 000 ton massa år 1957. Idag har massa— fabriken och pappersbruket en kapacitet på 185 00 ton resp 85 000 ton. Pappersbrukets huvudsakliga produktion är säck— papper och 1978 producerades 51 600 ton. Leveranserna fördelade sig samma år med 9 % på den svenska marknaden (exklusive intern— leveranser), 81 % på export och 10 % inom koncernen i Sverige.

Utbyggnaden av massa— och pappersindustrin ökade väsentligt under slutet av 50—talet. 1962 stod ett nytt pappersbruk i Lövholmen färdigt med en kapacitet på ca 100 000 ton kraftliner. Kapaciteten 1978 var 390 000 ton och produktionen 300 000 ton. Leveranserna fördelade sig samma år med 5 % på den svenska marknaden (exklusive internleveranser), 86 % på export och 8 % förbrukades av koncernen i Sverige. Av andra viktiga investe— ringar i Sverige inom massa—och pappers- området kan nämnas för— värvet av Förenade Well AB 1967, och örebro Pappersbruk AB 1973.

Förenade Wells huvudsakliga produktion är wellpapp. Företaget har produktion i fyra fabriker med en sammanlagt kapacitet på 60 000 ton. Till Förenade Well AB tillhör även fyra dotterbolag. Tre av dessa producerar plastprodukter, medan det fjärde till— verkar och marknadsför förpackningsmaskiner.

Förenade Well sysselsatte totalt 820 personer 1978 och hade samma år ett nettoleveransvärde på 262 miljoner kronor.

örebro Pappersbruks huvudsakliga produktion är kraftpapper och papperssäckar. Bruket har produktionsanläggningar i örebro och Frövifors.Av den totala kapaciteten 1978 på 180000 ton massa, utgjorde 75 % massa för avsalu. Återstoden av massaproduktionen förädlas till kraftpapper och kartong. År 1978 hade örebro Pappersbruk en kapacitet på 23 000 ton kraftpapper och 50 000 ton kartong. Av kraftpappersproduktionen vidareförädlas en stor del

till papperssäckar och produktionskapaciteten var 1978 25 milj.st. säckar. Företaget har även en viss produktion av plastprodukter (kapacitet 1978 - 17 000 ton).

örebro Pappersbruk sysselsatte 1978 totalt 987 personer och har amma år ettnettoleveransvärde på 274 miljoner kronor.

År 1978 svarade produkter som kraftliner och kraftpapper och produkter med anknytning härtill för ca 2/3 av koncernens netto—

leveransvärde (d v s inkl utlandsbolagen).

2.2 Faktamässig beskrivning av ASSI:s investeringar i utländsk tillverkning

ASSI:s köp av tillverkande företag i utlandet har endast omfattat företag med anknytning till produkterna kraftliner och kraft— papper. Idag har ASSI fem helägda dotterbolag i England, Danmark

och Schweiz.

I början av 1967 förvärvades Flexer Paper Sacks Ltd i England för 4 mkr. Detta företag producerar pappers- och plastsäckar och hade 1978 en kapacitet på 94 milj st. Flexer Paper Sacks syssel- satte 1978 120 personer. Omsättningen var samma år 64 mkr.

Sedan övertagandet av Flexer har investeringar i anläggningstill— gångar i detta företag uppgått till 21 mkr. Ingen del av dessa investeringar har dock finansierats från Sverige. Under samma tid

har utdelningen till moderföretaget uppgått till totalt 3 mkr.

1975 köptes ASSI Emballage A/S i Danmark. Företaget hade 1978 en kapacitet på 10 000 ton emballage och sysselsatte 77 personer. ASSI Emballage är dotterföretag till Förenade Well.

1976 förvärvades Dansk Kraftemballage A/S, vilket tillverkar wellpapp och solidpapp. Omsättningen 1978 var 123 mkr och antalet anställda 392. Dansk Kraftemballage svarare för omkr 20 % av den

totala wellpappförbrukningen på den danska marknaden.

i 1976 införlivades Wellkarton AG Swisswell i Schweiz för ! 6 mkr i ASSI—koncernen. Tidigare hade ASSI en minoritets— andel. Wellkarton AG Swisswell hade 1978 en kapacitet på 16 000 ton wellpapp. Företaget sysselsatte samma år 135 personer. Swisswell har ca 9 % av den schweiziska wellpapp—

marknaden. Företagets omsättning 1978 var 48 miljoner kronor.

Det senaste förvärvet är köpet av Dolan Packaging Ltd i England 1977. Köpet genomfördes i konkurrens med bl a ett kanadensiskt företag. Dolan Packaging tillverkar främst well- papp och har en kapacitet på 65 000 ton om året. Företaget har uppskattningsvis mellan 3 och 5 % av den engelska well— pappmarknaden. Dolan tillverkar även testliner och fluting av inhemskt returpapper. Kapaciteten är 40 000 ton per år. Till detta företag hör även ett dotterbolag som samlar in ca la)000 ton returpapper om året. Dolan Packaging hade år 1978 en omsättning på ca 220 mkr och sysselsatte 1 027 an- ställda.

De i särklass största utländska investeringarna är således Dansk Kraftemballage och Dolan. Det danska företaget förvär— vades för 61 mkr och Dolan för 146 mkr. Köpen finansierades helt genom upptagande av utländska lån.l

I samtliga ASSI:s utländska wellpappföretag (inklusive ASSI Emballage) har efter förvärven totalt investerats i anlägg— ningstillgångar för 54 mkr, till ingen del finansierade från Sverige.

Den totala omsättningen för ASSI:s tillverkande företag i utlandet var 1978 458 miljoner kronor. Hela koncernen hade samma år en omsättning på 2 371 miljoner kronor. Av företagets totala leveranser av kraftliner (Lövholmen), 350 000 ton,

gick 87 % på export. Av de totala leveranserna gick ca 8 %

till koncernens egen förbrukning i Sverige och ca 10 % till

Räntan på dessa lån skall täckas av utdelningarna från dotterbolagen.

dotterbolagen i utlandet (se bilaga 3).

Motsvarande uppgifter för blekt och oblekt kraftpapper är 62 resp 78 % på export, 38 resp 22 % för koncernens egen använd— ning i Sverige och 3 resp 27 % till Flexer (se bilaga 4).

Av bilaga 5 framgår att det är först de allra senaste åren som utlandsbolagens relativa andel av försäljning och resultat ökat nämnvärt. Andelen av faktureringarna var 1975 enbart 4 % mot f n 19 %. Resultatet1 från utlandsbolagen 1974 (d v s Flexer) motsvarade ca 1 % av koncernens totalt resultat medan

motsvarande siffra 1978 var hela 200 %.

Resultatmässigt har utlandsbolagen gått betydligt bättre än

koncernen i sin helhet.

Avsnitt 3. MARKNADS— OCH KONKURRENSSITUATIONEN FÖR SÄCKPAPPER OCH KRAFTLINER

3.1 Säckpapper

Av Sveriges kraftpappersproduktion 1977 på 951 tusen ton, bestod 65 % av säckpapper. Störst var kraftpappersproduktion 1974, 1 269 tusen ton. 1978 tillverkades kraftpapper vid 11 anläggningar inom 8 koncerner i Sverige, varav de största är Korsnäs—Marma och Billerud/Uddeholm. Av den svenska produktionen 1978 på 1 074 tusen ton, varav ASSI svarade för 6% exporterades 904 tusen ton (varav ca 70 % säckpapper) d v s 84 %. Av exporten var 5,5 %

leveranser från ASSI.

Sveriges andel av EG:s säckpapperskonsumtion har sedan länge varit mycket stor ca 50 %. EG:s egen självförsörjningsgrad har under 70—talet legat på omkring 25 %. De viktigaste avnämar— 1änderna för svenskt säckpapper är Västtyskland och Storbritannien. Av hela marknaden för papper och papp är det endast på säckpappers— marknaden som Sveriges marknadsandelar är så höga att man skulle

lMed resultat avses resultat före avskrivningar och räntor.

kunna påstå att Sverige har en prisledande roll.

Säckpappersmarknaden i Europa är dock en stagnerande marknad. Stagnationen är främst orsakad av att papperssäckar substi— tueras med plastsäckar eller bulktransporter. Endast England betraktas som en lönsam marknad, förmodligen p g a en lägre grad— av substituering än i övriga Västeuropa. Stagnationen kan illustreras med hjälp av nedanstående tabell.

Industriproduktion och konsumtion av kraftpapper i Västeuropa. Index 1970 100

Industriproduktion(fastaEniser) Konsumtion kraftpapper (volym

1970 100 100 (1969—71, genomsnitt) 1971 103 100 1972 108 100 1973 116 108 1974 118 109 1975 110 94 1976 118 101

Källa: Förenta Nationerna, Statistical Year Book 1976, 1977.

FAO, Pulp and paper.

Av tabellerna framgår att Västeuropas industriella tillväxt i sin helhet varit betydligt snabbare under 70—ta1et än kraftpappers— marknadens tillväxt. Detta talar alltså för en relativ stagna— tion på kraftpappersmarknaden i Västeuropa.

Den nästan helt uteblivna tillväxten på marknaden för kraft— papper återspeglas även i de svenska produktionssiffrorna (se bilaga 6). Med undantag för det mycket exceptionella året 1974 har den totala svenska produktion 1967—1977 i det närmaste varit konstant och varierat kring knappt 1 000 000 ton.

Till marknader med ett visst expansions utrymme räknas länder som har svårt att klara bulktransporter d v s u—länder m fl.

Antalet säckpapperköpare, m a o säcktillverkare, i Västeuropa uppgår till ett 100—tal. Några större förändringar av antalet företag har inte ägt rum under 60— och 70-ta1en.

Av bilaga 7 framgår andelen integrerade företag för några vik— tigare marknader. Speciellt intressant ter sig den höga inte— grationsgraden för England (knappt 30 %) d v 5 den marknad där ASSI har en helägd säckfabrik.

Ser vi till andelen integrerad säckkapacitet (bilaga 7) blir förhållandet ännu mer uttalat och integrationsgraden för England blir då ca 40 %.

3.2 Kraftliner

Norden, och i synnerhet Sverige, har sedan länge intagit en dominerande ställning på den västeuropeiska kraftlinermarknaden.

I Sverige produceras kraftliner av i huvudsak tre tillverkare — ASSI,'Obbola—koncernen och SCA. Smärre kvantiteter produceras dock av ett lO—tal företag. Av den svenska kraftlinerproduktionen 1978 på 921 tusen ton exporterades ca 80 %. 2/3 av denna export avsattes i Storbritannien, Västtyskland och Frankrike. Den svenske andelen av de tre ländernas kraftlinerkonsumtion har i genomsnitt under 70—ta1et legat på omkr 20 % (bilaga 8). Köparna, d v s wellpapproducenterna, på den europeiska marknaden karaktäriseras främst av det starka lokala beroendet. Orsaken till detta beroende ligger till stor del i att wellpapp betraktas som en mycket "bulkig" vara och därför inte kan transporteras några längre sträckor. Ett ytterligare skäl är wellpappkundernas varierande önskemål om pro— dukternas storlek, utseende etc. Detta sistnämnda skäl ställer höga krav på wellpapproducenternas förmåga till lokal anpassning.

Ovanstående situation innebär att antalet wellpapproducenter är förhållandevis stort. En viss uppfattning om wellpapptillverkarnas antal kan bilaga 9 och 10 ge. Bilagorna beskriver antalet före-

tag och fabriker anslutna till Federation Europeenne des Fabricants de Carton Ondule (FEFCO) perioden 1963—1978. (Enligt ASSI.s be— dömning torde ca 70 % av alla wellpapp företag vara anslutna till

denna organisation.)

Av tabellerna framgår att såväl antalet medlemsföretag som antalet medlemsfabriker varit påfallande konstant på de flesta marknader sedan 1963. Ett undantag är Spanien, där antalet företag och fabriker ökat mycket kraftigt under perioden. Bara under de fem senaste åren ökade antalet spanska medlemsföretag från 40 st 1974 till 98 st 1978. I stort sett hela ökningen av totala antalet medlemsföretag i FEFCO kan alltså förklaras med det ökade antalet spanska medlemsföretag.

Efterfrågan och priser på skogsprodukter i allmänhet och kraft— liner i synnerhet påverkas i hög grad av den internationella marknaden och det allmänna konjunkturläget. Nordens roll som dominerande leverantör och prisledare förändrades drastiskt

under senare delen av 60—ta1et. I samband med en kraftig kapaci— tetsutbyggnad i Nordamerika, ökade de nordamerikanska kraftliner- producenternas intresse för den europeiska marknaden. Ungefär samtidigt ökade EG—länderna sin egen produktion av testliner och EG:s egen självförsörjningsgrad av kraftliner steg från

9 % 1970 till 28 % 1976.

Från att ha varit relativt obetydligt under förra delen av 1960—talet, steg USA:s marknadsandel mycket kraftigt under senare delen av 60—talet. Störst var andelen 1971, då USA

hade knappt 70 % av den kontinentaleuropeiska kraftlinermark— naden. Därefter har andelen sjunkit och 1978 var den knappt 35 %. D v 5 från och med 1977 kunde Norden återta sin position som Europas mest betydelsefulla leverantör av kraftliner.

Diagrammet nedan visar USA:s, Canadas och Nordens andelar av kraftlinermarknaden i det kontinentala Europa.

.o_.omcn»6"

3" weed; Woman

IO

Andelar av kraftlinerleveranserna från USA (=x), Canada (O) och Sverige/Finland (=O) till det kontinentala Europa 1969—1978.

1/x = januari—juni 2/x = januari—december Källa: The International Linerboard Statistic.

Figuren är hämtad ur CIF Working Paper 1979/3 "The Swedish Pulp and Paper Industry Basic Conditions, Market Structures, Conduct and Performance", Mats Klint, s. 63.

Bilaga 11 visar USA:s kapacitet och konsumtion av kraftliner samt USA:s export till Västeuropa. Tyvärr är inga konsumtionssiffror tillgängliga för 1960—talet, vilket begränsar analysen. Vi kan emellertid utläsa att konsumtionsökningen i USA under perioden 1970—1973 åtföljdes av en samtidig minskad export till Västeuropa, trots att Västeuropas totala import ökade under samma period vilket

framgår av bilaga 12. Motsatt var förhållande 1974.

Den ökade konkurrensen fr o m 1960—talets senare del från de nordamerikanska kraftlinerproducenternas sida kan även illus—

treras med hjälp av diagrammet nedan.

US Dollar 40

Finland France—" : ;—

(lov prices)

5 :. ; I | 55 ”;SÄK Sweden 1 (Z,-' "ut [[ ;;" * 'rl Germany 50 .' / pf ! I; i 25 i;: 20 äl? råd;/(f, usa, South— xx . .-'/IX: ,Ä/ (east states

.fF British Columbia Bfezll (Chips) Sao Paulo

66 67 se 69 70 11 72 75 74 75 76

Prisutvecklingen för massaved i Olika länder perioden 1966—1976 Priserna värderade i USA—dollar fritt fabrik/m3.

Källa: Jaakko Pöyry.

Figuren är hämtad ur CIF Working Paper 1979/3, "The Swedish Pul

and Paper Industry — Basic Conditions, Market Structures, Condu

and Performance", Mats Klint, s. 13.

Råvarukostnaden utgör ca 60 % av tillverkningskostnaderna för d svenska kraftliner tillverkarna 1978. Av diagrammet framgår att skillnaden i massavedpriset mellan Europa — Nordamerika, ökat mycket kraftigt under 70—ta1et, vilket inneburit en betydande

nackdel ur konkurrenssynpunkt.

_ . l __.__.._.l__m.____.___n_'n_____.__.._o.._ml..m__ m_____.._ __

Trots den hårdare konkurrensen är Sveriges ställning på den väst— europeiska marknaden stark. Den svenska exporten har under perioden 1970—1978 kunnat öka med över 100 % (Bilaga 13). Exportökningen har dock ej varit tillräcklig för att motsvara den kraftiga kapa— citetsökningen. Under perioden 1970—1977 ökade den svenska kapa— SOU 1981:43 Fallet ASSI 71

citeten med över 150 % (Bilaga 13). Detta har inneburit att kapacitets-

utnyttjande varit 1ågt,ca 70 %,under tiden då efterfrågan varit dämpad.

Det nyss nämnda ökade intresset för den europeiska marknaden hos kraftlinerproducenter i USA är inte något förhållande som kan be— tecknas som normalt. De flesta kraftlinertillverkare i USA är inte- grerade med wellpappindustrin, och är därför i första hand hemma— marknadsorienterade. En uppskattning av integrationsgraden ger en så pass hög siffra som 80 %. Det medför i sin tur att export— beroendet för de företag som inte är integrerade ökar.Av USA:s

export 1974 på ca 1,5 milj. ton kom 1/4 från ett enda företag.

I Europa har kraftlinerproducenternas integrationssträvanden varit mycket påtagliga. Av Bilaga 14 framgår att integrationsgraden i Västeuropa ökat från 25 % 1967 till knappt 40 % idag. Intregra— tionsgraden för de två största kraftlinertillverkarna i Sverige

- ASSI och SCA(med Obbola) — var 1978 ca 20 resp 35 %.

Santidigare nämnts bestäms priserna på kraftliner i stor utsträck— ning av den internationella marknaden. Sveriges möjlighet att på— verka prissättningen är i hög grad beroende av de svenska export— andelarna på respektive marknad. De nordiska tillverkarna ut— arbetade tidigare officiella prislistor, men har efterhand över- gått till den s k prisledarprincipen. Detta innebär att initiativ till en prisförändring oftast kommer från någon av de större

tillverkarna, som sedan följs av de övriga företagen.

Detstora flertalet tillverkare i USA är knutna till Kraft Exporters Association (KEA—kartellen). KEA-kartellen har fasta prislistor, men medlemmarna kan avvika i pris utan att meddela övriga företag. En förändring i pris måste emellertid meddelas till sekretariatet.

Under lågkonjunkturer fungerar KEA—kartellen dåligt. Den västeuro— peiska marknaden bearbetas då av amerikanska företag som måste bli av med sina överskottskvantiteter och som i sin prissättning har som primärt mål att täcka sina rörliga kostnader. Trots små kvanti— teter leder detta till oro på marknaden;

Avsnitt 4. ASSI:s INVESTERINGAR I UTLÄNDSK SÄCKTILLVERKNING

4.1 Tryggad avsättning

En tryggare avsättning borde framför allt innebära en jämnare utveckling över tiden av leveranserna till de länder där före— taget har integrerat framåt, d v s i detta fall England. En full— ständig analys av huruvida detta är fallet skulle kräva uppgifter om leveranserna till England och övriga marknader i Europa fr o m några år innan ASSI:s förvärv av Flexer 1967. Tyvärr saknas data för perioden före förvärvsåret och vi kan därför inte studera variationerna i leveranser före och efter detta år. Däremot har vi möjlighet att jämföra leveransutvecklingen på den engelska marknaden med övriga marknader mot bakgrund av den allmänna konjunk— turutvecklingen för säckpapper.

Konjunkturutvecklingen under vår analysperiod kan i korthet illus— treras med Sveriges export av säckpapper och ASSI:s leveranser av kraftpapper (se Bilaga 15). Karaktäristiskt för perioden är en lugn utveckling 1967—1972 som sedan förbyts i en kraftig konjunk—

De amerikanska företagen anses av flera orsaker vara mer obenägna

än europeiska producenter att minska utbudet i lågkonjunkturer. En av orsakerna är en för USA speciell typ av skatt — depletion tax som innebär att företagen får betala skatt på råvaruuttaget. Denna skatt är avdragsgill först när varan är producerad.

turuppgång 1973—74 följt av en minst lika kraftig nedgång under hela 1975. Under 1976 sker en viss ökning i ASSI:s leveranser i förhållande till 1975, men under såväl 1976 som 1977 är konjunk— turerna relativt svaga och leveranserna 1igger långt under nivån

för 1973 och 1974. 1978 sker återigen en uppgång.

ASSI:s leveranser till England domineras i hög grad av intern— leveranserna till Flexer, framförallt på oblekt papper (ca 90 %). Om innehavet av Flexer skulle medföra en tryggare avsättning så borde också ASSI:s leveranser till dotterbolaget variera mindre

över konjunkturförloppet än till övriga marknader.

Under det kraftiga nedgångsåret 1975 minskade ASSI:s totala export från 60 000 ton året innan till 27 000 ton, d v 5 mer än 50 %. ASSI:s leveranser till Flexer under detta år minskade från 14 000 ton till 11 000 ton, eller ca 22 % (se Bilaga 16 och 17). Leveran— serna till hela den engelska marknaden minskade med 35 %, d v s fortfarande betydligt mindre än hela exporten. Som jämförelse kan nämnas att minskningen på den västtyska marknaden för ASSI:s del under 1975 blev hela 60 %. Händelseutvecklingen detta år ger alltså ett visst stöd för hypotesen att innehavet av Flexer inne- bär mindre variationer i avsättningen på den engelska marknaden

än på övriga marknader.

Är minskningen i leveranserna till England mindre i konjunktur- nedgångar bör ju också uppgången bli relativt mindre i konjunktur— uppgångar. ASSI:s totala export ökade med nära 100 % från 1975 till 1978 medan däremot leveranserna till England ökade med endast

18 %.

Ett uttryck för att leveranserna till ett land där man har egen säcktillverkning blir mindre konjunkturkänsligt är förändringen i företagets andel av marknadens totala konsumtion. Av Bilaga 17 framgår att ASSI:s marknadsandel i England ökar relativt mycket i samband med den kraftiga konjunkturnedgången 1975, mer än i

något annat av ASSI:s viktigaste mottagarländer.

Sambandet mellan avsättning och konjunktur framgår också av

variationerna i Flexers andel av ASSI:s export till England. Om

det vore så att innehavet av Flexer innebär större trygghet i leveranserna så borde denna andel öka under konjunkturnedgångar och följaktligen minska under konjunkturuppgångar. Som Bilaga 16 visar så var andelen de goda åren 1973 och 1974 71 resp 81% medan det 1975 hade ökat till 96 %, d v 5 det året gick nästan all för— säljning till Flexer. Omvänt så minskar motsvarande andel 1978 sam—; tidigt som konjunkturerna förbättras. Även andelen av Flexers inköp! av säckpapper som kommer från ASSI visar på en minskning från 100 % till 85 % mellan åren 1975 och 19781) . £ Ur siffermaterialet kan ej någon leveransutjämnande effekt utläsas för nedgångsåret 1972. Nedgången detta år var emellertid av mindre omfattning, ca 3—4 procent i ASSI:s leveranser, medan motsvarande siffra för 1975 är hela 42 %!

Möjligheterna att använda internleveranser som "konjunkturutjämnare är avhängigt av moderbolagets påverkansmöjligheter på dotterföre—

| i .! E ;

tagens inköpspolitik. Ägarskap innebär inte automatiskt möjligheter

till full kontroll över dotterbolagets beteende från moderföre- ; tagets sida. Graden av självständighet beror av en rad faktorer ' bl a dotterbolagets storlek, kunskap, personal och finansiella & styrka men också hur lång tid dotterbolaget befunnit sig i moder— 1 bolagets ägo och dess historia före tidpunkten för investeringen. Köpet av Flexer motiverades av att företaget, som länge hade varit den dominerande kunden för ASSI på den engelska marknaden, riske— rades att köpas av någon av ASSI:s konkurrenter i samband med ett

generationsskifte i mitten av 1960—talet. För ASSI var det viktigt

| 1 1 !. att få behålla sin ställning på den för företaget största utländska1 marknaden, vilket i viss mån tvingade fram ett förvärv. Köpet bör ; också ses mot bakgrund av att Flexer var — och fortfarande är — ' ett företag med god lönsamhet. Det leds av andra generationen ! Flexer på ett enligt uppgift mycket självständigt och framgångs- ! rikt sätt. Såväl före som efter förvärvet har Flexer köpt merparten! av sitt säckpapper från ASSI och det har därför inte funnits något ' skäl att i normalfallet aktivt påverka dotterbolagets inköpspoli—

tik. Som analysen ovan indikerar, vilket också styrks av ASSI: s , egna uppgifter har dock den rätt till påverkan, som ändå ligger i E ägarskapet, utnyttjats vid åtminstone ett tillfälle, genom regel—

rätta direktiv från koncernledningen. 1 AV bil. 25 framgår att ingen större skillnad för de olika ländernas konjunktur— cvkler föreligger.

4.2 Samordning av produktion och investeringar

Enligt ASSI:s egna uppgifter förekommer ingen särskild samord—

ning av produktion och investeringar mellan Karlsborg och Flexer. Det beror på att säckpapper och säckar är relativt okomplicerade produkter och att behovet av integration mellan de två produktions- leden är begränsat. Däremot uppges den genomsnittliga ordern per kvalité från Flexer vara större än från övriga kunder, varför

produktionskostnaderna också blir lägre för dessa order.

4.3 Större avkastning i förädlingsledet

Vi har sett att det främsta skälet till förvärvet av Flexer var att ASSI därigenom försäkrade sig om att få behålla sin viktigaste kund på den största utländska marknaden. Förvärvet har dock sam— tidigt inneburit att ASSI därigenom fick del av en lönsammare verksamhet än den egna säckpapperstillverkningen. Lönsamheten i Flexer har hela tiden varit god och klart överstigit lönsamheten i Karlsborg. ASSI har hela tiden kunnat ta ut vinst i form av utdelningar. Enligt ASSI:s egen bedömning är dock säcktill— verkning i allmänhet en stagnerande marknad med låg lönsamhet. Flexers utveckling kan därför ses som något av ett undantag,dels beroende på företaget som sådant, dels på att den engelska

marknaden inte är utsatt för lika hård konkurrens från andra

emballageformer.

4.4 Bättre marknadskontakt. Relationen till övriga kunder

Behovet av god kontakt med de slutliga förbrukarna av säckar för

att t ex kunna föra ut produktutvecklingsidéer och få marknads— information kan inte sägas vara särskilt påtagligt för en säck— papperstillverkare. Produkten är relativt ammrtmi och några på— tagliga integrationsfördelar mellan de två tillverkningsleden finns ej. Förvärvet av Flexer var därför inte heller primärt motiverat

av någon önskan att få en bättre marknadskontakt i ovannämnda betydelse. Enligt ASSI har dock förvärvet medfört att företaget fått "entrébiljett" till säckfabrikanternas branschorgan Eurosac och därmed fått tillgång till den allmänna marknadsinformation som

denna organisation tar fram. Om detta påverkat ASSI:s möjligheter

att exportera säckpapper till England och övriga marknader går

ej att avgöra med säkerhet, men mycket talar för att denna effekt ändå måste anses vara marginell. Genom förvärvet av örebro Pappers— bruk l974 har dessutom ASSI ändå kommit att tillhöra Eurosac.

Eftersom leveranserna till Flexer svarat för en så dominerande

del av ASSI:s export till England såväl före som efter förvärvet och Flexer enbart säljer till denna marknad är det inte troligt att förvärvet påverkat ASSI:s relationer till övriga kunder i någon

högre grad.

4.5 Vad har förvärvet av Flexer betytt näringspolitiskt?

Vi har tidigare framhållit att en tryggare avsättning är det "traditionella" motivet för vertikala investeringar av den typ Flexer representerar. Eftersom en tryggare avsättning på export— marknaden också är positiv ur näringspolitisk synvinkel är det relevant att studera i vad mån det funnits andra sätt att uppnå

en jämn avsättning av säckpapperet från Karlsborg. Men vi bör också vidga perspektivet och diskuterar i vad mån investeringar i

Flexer kan ses som ett alternativ till investeringar i vidare- förädling av säckpapper resp annan tillverkning och vad detta

i så fall betyder näringspolitiskt.l

Alternativa sätt att trygga avsättningen av säckpapper

Flexer kostade ASSI ca. 4 mkr i inköp och var således en relativt begränsad investering. Under ägoperioden har 21 mkr investerats

i Flexer, till ingen del dock finansierat från Sverige. Hade man kunnat uppnå en lika hög grad av tryggad avsättning på den engelska

marknaden på annat sätt?

Det mest närliggande alternativet är olika former av långtids— kontraktmed kunder. Svårigheten med dessa är att det i praktiken inte går att fixera priserna för någonlängre tid. Kontakten görs

ofta upp på basis av ett "marknadspris", som alltid kan bli före—

1Investeringar i annan tillverkning som ett alternativ till förvärv av utländska företag kommer att diskuteras i ett sammanhang i slutet av rapporten.

mål för olika tolkningar från de båda parterna. Enligt ASSI:s bedömning kan därför ett långtidskontrakt aldrig medföra samma stabilitet i leveranserna till kontraktsparterna som man kan uppnå genom att äga en säcktillverkare.1 Möjligheter att använda sig av långtidskontrakt minskar ju också i takt med att andelen icke—integrerade säckfabriker minskar. 1976 var hälften av alla säckfabrikanter i England integrerade med säckpapperstillverkare vilket motsvarade 68 % av hela säckproduktionen.3 Även i säcktill- verkningsledet har vi homogent oligopol, vilket gör att en påbörjad integrering genom förvärv från någon eller några säckpapperspro— ducenter mer eller mindre tvingar fram motsvarande agerande från konkurrenterna. Förvärvet av Flexer är ett bra exempel på detta.

Här fanns det en risk att en gammal kund skulle köpas upp av en säckpappersproducent i samband med ett generationsskifte. Detta

hade inte behövt innebära några större problem för ASSI ifall

det leveransbortfall som detta inneburit hade kunnat täckas

genom ökade leveranser till andra kunder. Men Flexer var ASSI:s

i särklass största kund i England och det skulle ha inneburit betydande svårigheter att finna avsättning för motsvarande kvan— titeter hos andra kunder på den engelska marknaden eller på andra marknader överhuvudtaget. Om Flexer hade integrerats med något annat företag, en fullt möjlig och kanske också trolig utveckling, är det i vart fall sannolikt att det för ASSI:s del hade inneburit en lägre total lönsamhet, åtminstone under en öwagångaxxiod,gemm1attnan hängas avsatta motsvarande kvantiteter på marknader med mindre orderstorlekar och lägre priser. Det är inte troligt att detta hade kunnat uppvägas av en eventuellt ut— byggd marknadsorganisation nutsvarande de ca 4 mkr scnlASSI lagt ner på köpet av Flexer. Säckpappersmarknaden har som vi beskrivit det ovan varit relativt stag— nerande och produkten som sådan är inte av den karaktären att ett företag bara genom att förstärka sin marknadsorganisation snabbt kan dra till sig nya kunder. Utmärkande är att de stora producenterna av säckpapper uppvisar relativt stora likheter m a p tillverknings-

teknik, produktkvalité och marknadsföring.

lSe N Kinch, Utlandsetableringar inom mass- och pappersindustrin i

J:E Vahlne "Internationellt företagande"för en diskussion av 2långtidskontrakt inom mass- och pappersindustrin.

Uppgift från ASSI.

Sammanfattningsvis vågar vi nog påstå att ASSI genom den relativt begränsade investeringen som köpet av Flexer innebar tillförsäkrade sig en viss avsättningstrygghet för 15—20 procent av Karlsborgs

totala produktion, en avsättningstrygghet som det hade varit svårt

att uppnå genom andra metoder än förvärv.

YszkilcsL 22599593293 _i_ Eyszigg

Om vi för analysen ett steg vidare kan vi fråga oss om ett alter- nativ till förvärvet av Flexer hade varit att ASSI startat egen vidareförädling av säckar i Karlsborg för export till t ex England eller någon annan utländsk marknad. Rent principiellt är detta alternativ till vertikal integration utomlands kanske det mest realistiska på kortsikt; företaget ligger kvar inom det produkt— område man känner till men integrationen framåt sker i Sverige istället för i utlandet.

För att besvara vad detta alternativ hade inneburit måste vi

veta dels hur försäljningen av säckpapper hade utvecklats om

man ej förvärvat Flexer, dels vilka möjligheterna är att exportera säckar från Sverige. Den första frågan har vi redan berört;

mycket talar för en minskad försäljning till Flexer om detta före— tag hade integrerats med någon annan säckpappertillverkare i eller utanför England. Oavsett om detta hade inträffat eller inte hade en vidareförädling av säckpapperet i Karlsborg (eller någon annan— stans i Sverige) krävt att ASSI måste söka avsättning på en ny marknad, säckmarknaden. Detta är en helt annan situation än att integrera framåt genom förvärv av en kund med en redan inarbetad marknad. Vi har tidigare konstaterat att säckmarknaden under hela 1970—talet knappast växt någonting alls. Av Bilaga 18 framgår Sveriges export av papperssäckar 1968-77. Under denna period har exporten pendlat mellan 2—5 tusen ton säckar, vilket kan jämföras nedexporten av säckpapper 1978 som var drygt 600 tusen ton. Vi kan alltså konstatera att papperssäckar dels inte är någon stor exportvara för Sverige dels snarast har minskat kvantitativt sedan 1968. Andelen av exporten som går till länder utanför Europa, i framförallt i Asien, har ökat beroende på att konkurrensen från

plastsäckar och bulktransporter inte varit lika hård i dessa länder.

Ett tillskott till marknaden i Europa från ASSI:s sida skulle i ett sådant läge kräva att någon/några av de redan etablerade säck— företagen minskade sina marknadsandelar. Detta skulle i sin tur kräva att ASSI kunde visa upp en specifik konkurrensfördel i pro— duktion eller marknadsföring av säckar som var stark nog att ge företaget en del av marknaden. Tillverkning av sopsäckar o dyl kräver ingen komplicerad teknik, produktions—eller marknadsförings— mässigt. Enligt uppgift i branschen finns det inte heller några speciella fördelar förknippademed att lokalisera säcktillverkning

i anslutning till säckpapperstillverkningen. I en sådan situation blir produktionskostnader och redan etablerade förbindelser med säckförbrukare förmodligen en avgörande konkurrensfaktor, speciellt om marknaden inte växer. Ingenting tyder på att ASSI skulle ha

några specifika fördelar i det avseendet. Möjligheterna att starta

egen vidareförädling av säckpapperet skulle därför kräva att man hittade en "nisch" som innebar ett nytt användningsområde

för säckpapper.

En bidragande orsak till att vidareförädling till säckar i Sverige för export är så pass begränsad är att de svenska säck— papperstillverkarna inte vill komma i ett besvärligt konkurrens- förhållande till sina kunder. I en situation där företaget sedan länge haft upparbetade förbindelser med säcktillverkare i Europa, skulle ett försök att vidareförädla och sälja en del av säck— papperet i form av säckar riskera att få negativa effekter på den traditionella säckpapperstillverkningen. Företaget skulle behöva bearbeta säckförbrukare som redan är kunder till företagets säck- pappersköpare, åtminstone om vidareförädlingen gäller de tradi— tionella säckprodukterna. En successiv vidareförädling av säck— papperet skulle därför antagligen vara en besvärlig väg att vandra för en säckpapperstillverkare. Ett alternativ vore i så fall att ändra produktinriktning helt och istället bli säcktillverkare med säckpappersförsäljning mer eller mindre som en restpost. En sådan förändring skulle dock kräva en radikal omställning med stora investeringar i produktion och marknadsorganisation som följd. I

ett sådant läge blir förvärv av säcktillverkande kunder det van— ligaste sättet att integrera framåt. sou 1981:43 Fallet ASSI 79

Flexer kostade &%4 mkr 1967. Uppskattningsvis hade dessa pengar räckt till en säckfabrik med en kapacitet motsvarande ca 4 000 ton förbrukning av säckpapper, d v 5 ca 6—7 procent av Karlsborgs totala kapacitet.l Även om det hade varit möjligt att bygga en säckfabrik av denna storleksordning är det troligt att ett beslut om vidareförädling av Karlsborgs säckpapper i Sverige hade krävt en betydligt större investering. Detta inte minst mot bakgrund av vad som sagts ovan om svårigheterna för en traditionell säckpappers tillverkare att "fuska" i säckexport. Därför är det också tveksamt

om förvärvet av Flexer rent finansiellt kan ses som ett alternativ.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att

— Mycket talar för att förvärvet av Flexer inneburit en tryggare avsättning för ASSI:s export av säckpapper till England, speciellt om hänsyn tas till risken att Flexer

kunde ha förvärvats av någon av ASSI:s konkurrenter.

Ett alternativ till förvärvet hade varit att bygga en säckfabrik i Sverige för vidareförädling av Karlsborgs säckpapper. En säckfabrik av motsvarande storleksordning hade dock inneburit att en relativt liten del av Karlsborgs

säckpapper vidareförädlats.

Under förutsättning att ASSI:s försäljning av säckpapper till England ej påverkats negativt av ett uteblivit förvärv av Flexer och att företaget kunnat exportera de ca 20 milj säckar— na hade en säckfabrik i denna storleksordning inneburit ett sysselsättningstillskott i Sverige på ca 50—60 personer. Med tanke på det som sagts tidigare om risken för att något annat företag förvärvat Flexer samt svårigheterna för en ny säckpro— ducent att "kapa åt sig" en del av en relativt stagnerande marknad är det mycket tveksamt om dessa båda förutsättningar

gäller.

1Som jämförelse kan nämnas att Uddeholm 1967 byggde en av de största säckfabrikerna i Sverige. Investeringskostnaden var 12,5 mkr och kapaciteten 50 milj säckar som motsvarar ca 12 000 ton säckpapper. Antal anställda var 160.

— En vidareförädling av säckpapperet i Sverige hade sannolikt krävt betydligt större satsningar i form av investeringar i produktion och marknadsorganisation än vad som motsvaras av köpet av Flexer. Det är därför tveksamt i vad mån detta förvärv

kan ses som ett konkurrerande alternativ.

Avsnitt 5. ASSI:s INVESTERINGAR I UTLÄNDSK WELLPAPPTILLVERKNING

5.1 Tryggad avsättning

Investeringarna i utländska wellpappfabriker är av mycket sent datum, i huvudsak efter 1975, vilket omöjliggör en analys av hur innehavet påverkar leveranserna på dessa marknader under olika konjunkturförlopp på det sätt som gjordes för säckpapper. Först

om några år är en sådan analys meningsfull.

I Bilaga 19 framgår leveranserna till de marknader där ASSI

har wellpappföretag och även hur stor andel av dessa leveranser som går till dotterbolagen, såväl före som efter förvärvsåret. Vi kan för det första se att leveranserna till Danmark 77—78 är integrerade till ca 80 procent, att leveranserna till Schweiz är integrerade till hälften medan leveranserna till Dolan uppgår till drygt 18 % av ASSI:s leveranser till England. I de flesta fall har en markant höjning skett av andelarna i jämförelse med perioden före förvärvet, vilket indikerar att förvärvet inneburit en förändring i de förvärvade företagens inköpspolitik. Huruvida detta också inneburit en starkare ställning för ASSI på dessa

marknader är svårt att säga utifrån tillgängliga data.

Ett intressant faktum är att Dolans andel av ASSI:s kraftliner— leveranser till England minskade drastiskt under de "svåra" åren 1975 och 1976, d v 5 åren före förvärvsåret. Året närmast efter förvärvsåret ökade andelen till det dubbla i jämförelse med 1977. Dotterbolagen i Danmark och Schweiz förvärvades under 1975—76. I inget av dessa företag kan vi notera en motsvarande minskning i andelarna dessa år, snarare tvärtom. Detta skulle kunna tolkas som att ägarskapet hade betydelse för möjligheterna att upprätt— hålla leveranserna i konjunktursvackor. En sådan tolkning är möjlig endast om vi förutsätter att dotterbolagen inte förändrat sin totala verksamhetsvolym kraftigt i förhållande till övriga ASSI:s kunder.

I varje fall i fallet Dolan har vi ingen anledning anta att den kraftiga minskningen i andelen 1975—76 skulle förklaras av en minskning i Dolans totala verksamhet relativt andra kunder ASSI har i England. Istället är det troligt att Dolan faktiskt köpte en mindre del från ASSI dessa år än man gjort tidigare.

Ett sätt att analysera förvärvens betydelse är att undersöka hur ASSI:s ställning relativt andra svenska leverantörer föränd— rats på marknader med och utan dotterbolag under den aktuella perioden. I bilaga 20 framgår förändringen i ASSI:s andelar av Sveriges export av cblektkraftliner till de engelska, danska, schweiziska och västtyska marknaderna. Andelarna har varierat ganska kraftigt på samtliga fyra marknader under den studerade perioden. Ingenting tyder på att utvecklingen på den västtyska marknaden avviker på något markant sätt från utvecklingen på de övriga marknaderna 1976—78, d v s under de år ASSI haft dotter— företag på de sistnämnda marknaderna. Istället är likheten i utvecklingen mellan de två största marknaderna, England och Västtyskland 1974—78 påtaglig i form av en relativt kraftig minskning av ASSI:s ställning i forhållande till övriga svenska leverantörer, d v s i första hand SCA. En viktig orsak till detta är sannolikt den kraftiga ökningen i linerkapaciteten 1975 genom färdigställandet av Obbola kraftlinerbruk. För åren 1976—78 är dock återhämtningen av ASSI:s andel på den västtyska marknaden större än på den engelska marknaden. ökningen på England kan nästan helt tillskrivas de kraftiga ökningarna i internleveranserna till Dolan från den mycket låga nivån 1976. Leveranserna till övriga kunder har ökat betydligt mindre än Sveriges export av oblektkraftliner till England, 11 resp 23 procent. Vi kan alltså konstatera att oavsett vilken betydelse vi anser att förvärvet av Dolan haft för ASSI:s försäljning till detta företag, så tyder materialet snarast på att ASSI:s relativa ställning på den övriga engelska marknaden försvagats. Om vi bara ser till det sista året, 1978, så har ASSI:s totala leveranser till England inklusive Dolan ökat mindre än Sveriges export till England, 7 resp 9 pro— cent.

_m_.._- .Mwi_.______._w_

För Danmarks del sker en markant ökning iandelarna från början på sjuttiotalet som avbryts av en nedgång 74—76 men därefter sker återigen en uppgång, d v 5 åren närmast efter förvärvet av Dansk Kraftemballage. I Schweiz slutligen har andelarna varierat kraftigt för de år uppgifter finns tillgängliga. Några effekter av förvärvet av Swisswell 1976 kan inte spåras i dessa data. Det bör också påpekas att ASSI innehaft minoritetsandelar

i Swisswell sedan 1970.

Ur "svensk" synvinkel är det intressantare att se vad förvärven betytt för ASSI:s konkurrenskraft i förhållande till samtliga övriga leverantörer. Tyvärr är statistiken över de olika ländernas förbrukning av kraftliner osäker och ofullständig. I bilaga 21 framgår ASSI:s andelar i England, Danmark och Västtyskland, (tyvärr saknas uppgifter för Schweiz) 1972—77. I stort ger upp- gifterna för dessa tre länder samma bild som i bilaga 20. I Danmark sker en påtaglig "nivåhöjning" i andelen året efter förvärvet av Dansk Kraftemballage. I Västtyskland och England

har andelarna sjunkit i jämförelse med 1973, i likhet med vad

som gällde för ASSI:s andelar av den svenska exporten. Tyvärr saknas uppgifter för 1978, varför vi inte kan analysera effekterna

av Dolanförvärvet.

Vi vill återigen understryka att oavsett vilken av ovanstående metoder vi använder för att analysera förvärvens betydelse så har alltför kort tid gått sedan förvärven gjordes för att effek— terna skall hinna slå igenom fullt ut i statistiken. Förvärven kan också betraktas som "justeringar i maktbalanserna" på mark- naden utan att det för den skull behöver innebära dramatiska

förändringar i leveransstatistiken.

Ett uttryck för marknadssituationen är andelen integrerad well— papproduktion på de viktigaste marknaderna, vilket framgår av bilaga 22. Vi kan se att integrationsgraden uttryckt som den andel av produktionskapaciteten för wellpapp som ägs av råvaru— 1everantörer, i första hand kraftlinertillverkare, är mycket hög. I en situation med homogent oligopol är det sannolikt viktigt

för ett enskilt företag att bibehålla "maktbalansen" gentemot

konkurrenterna genom att förvärva wellpapptillverkare. Danmark kan tas som

exempel. 1975 var i detta land 5 av 6 wellpappföretag ägda av utländska råvaruleverantörer, d v 5 de företag som vill sälja t ex kraftliner till Danmark har bara en fristående kund att konkur— , rera om i den mån man'inte får sälja till de integrerade företagen; 1 Med den allmänna bild vi har över den höga integrationsgraden i Europa är det närmast förvånande att ASSI integrerat framåt först under senare år och i en relativt liten omfattning. SCA, som är ASSI:s främste svenske konkurrent på kraftlinermarknaden, för— värvade flertalet av sina intressen i utländska wellpappföretag under 1960-talet. Redan 1963 förvärvade SCA ett 50—procents intress i Danmarks största wellpappföretag med en tredjedel av den danska marknaden. 1964 köpte man ett franskt wellpappföretag med en kapa— citet motsvarande knappt 5 % av den franska marknaden och 1966 förvärvades intressen i Västtysklands största wellpappföretag. 1978 utöka ägarintresset till Storbritannien och Irland genom ett 49—procentig intresse i ett irländsk/brittiskt företag. Genom dessa förvärv kan SCA leverera ca 35 % av sin produktion i Munksund och Obbola till hel— eller delägda wellpappföretag.l Motsvarande siffra för ASSI är 20 %. Om vi bara ser till andelen som går till utländska intress

företag blir motsvarande andelen drygt 30 resp 10 procent.

Även Billerud, som tillverkar fluting, hade vid 1960—talets slut i i med såväl SCA som Billerud har ASSI relativt sent valt att integren sex hel— eller delägda wellpappföretag utomlands.2 I jämförelse framåt genom utländska förvärv, och ännu idag är ASSI:s inte— ! grationsgrad på exportmarknaden betydligt lägre. Om vi däremot

ser till andelen leveranser som går till egna dotterbolag, svenska såväl som utländska, blir skillnaden betydligt mindre p g a att ASSI förvärvade Förenade Well 1967.

Möjligheterna att trygga avsättningen genom förvärv är beroende av i vilken utsträckning ASSI kan påverka dotterbolagens inköps-

1SCA årsredovisning 1977 och 1978.

N Kinch, Utlandsetableringar inom mass— och pappersindustrin.

politik. Ägandet i sig ger naturligtvis möjligheter till infly— tande som det kan vara mer eller mindre omöjligt att uppnå på annat sätt. Därmed är det inte sagt att ägandet automatiskt ger inflytande över den löpande verksamheten i dotterföretaget. Ju mindre kunskaper moderföretaget har om teknologin, marknaden etc för den tillverkning dotterbolaget bedriver, desto svårare är

det att styra centralt. Tillverkning av kraftliner ger inte auto— matiskt goda kunskaper om förutsättningarna för tillverkning och marknadsföring av förpackningar av wellpapp. Dels är produktionen i sig relativt olikartad, dels är marknaden för wellpappförpack—

ningar starkt lokalt betingad vilket gör att kunskaper om den

standardiserad produkt medan wellpappförpackningar i flera avseenden

är raka motsatsen. Trots skillnaden i förutsättningar mellan de

1 | lokala marknaden blir mycket viktig. Kraftliner är en extremt & , båda leden kan man inte säga att kunskapsbegränsningar om well-

] pappföretagets råvarubehov försvårar styrningen av dotterföre— å tagens inköp. Eftersom liner är en extremt odifferentierad produkt ' har dotterföretaget små möjligheter att, med hänvisning till

! kvalitetsskillnader, hävda att man själv måste få välja leverantör. ASSI vill ändå betraktasina utländska dotterbolag som själv-

ständiga resultatenheter. Det är mot den bakgrund man får se företagets policy gentemot sina dotterbolag. Enligt företagets upp— gift är grundprincipen den att dotterbolagen skall behandlas som vilken annan kund som helst, vilket t ex innebär att priset är en förhandlingsfråga mellan dotterbolagen och ASSI:s försäljare. Någon styrning av dotterbolagens löpande inköp förekommer ej och organisatoriskt är det bara koncernchefen själv som har rätt att

? gå in och ge dotterbolagen direktiv. Det hindrar inte att ASSI via sin representation i företagens styrelser ges möjligheter att på— verka, men karakteristiskt torde ändå vara att styrningen är mera av indirekt natur och begränsad till enstaka och för ASSI—koncernen viktigare tillfällen. Med detta vill vi har sagt att ägandet i sig ger möjlighet att "trygga" en del av leveranserna av kraft— liner men att denna möjlighet med stor sannolikhet reserveras för

de tillfällen då avsättningssvårigheterna är mycket stora.

1Inom ramen för konstellationen kraftliner—wellpapp finns det natur— ligtvis möjligheter att tillämpa olika grader av centraliserad styrning. Det är möjligt att ASSI tillämpar en "liberalare linje" än vad t ex SCA gör gentemot sina dotterföretag.

Hur stor är "integrationsvinsten" p g a tryggad avsättning?

Ett sätt att mäta denna är att försöka uppskatta skillnaden mellan intäkterna för internleveranserna till det integrerade företaget och de intäkter man erhållit om man ej varit inte— grerade. Svårigheterna med denna typ av analys är givetvis

att bedöma storlek och marknadsinriktning på försäljningen i det senare fallet. Vi kan ta Dolan och England som exempel.

Vad hade hänt med de linerkvantiteter som 1977 och 1978 levere—

rades till Dolan om man ej ägt företaget?

Om vi antar att ASSI i så fall ej hade kunnat sälja till Dolan kan två principfall urskiljas; l) motsvarande kvantiteter hade istället gått till de "översjöiska" lågprismarknader som ASSI

i sista hand säljer till, 2) motsvarande leveranser hade bort— fallit. I det första fallet kan "integrationsvinsten" mätas

som kvantitet gånger skillnaden i pris per ton mellan lågpris— marknaderna och den engelska marknaden. Prisskillnaden kan enligt uppgifter i branschen vara så stor som 400—500 kr. Skill— naden i exportpriser för den svenska exporten av kraftliner mellan England och länderna utanför Europa, mätt som värde genom kvantitet, var 1977 och 1978 200 resp 144 kr.1 Utgående från sistnämnda uppgifter skulle" det betyda en "integrationsvinst" för ASSI sammanlagt för båda dessa år på drygt 2 mkr i form av leveranser till högre priser. I det andra fallet blir "inte— grationsvinsten" motsvarande kvantitet gånger täckningsbidraget

per ton vilket sannolikt innebär ett högre belopp.

Med tanke på marknadsläget och det låga kapacitetsutnyttjandet under 1977 och 1978 är det senare fallet troligare än det förra. Hade inte ASSI fått leverera till Dolan så hade man sannolikt

ändå inte kunnat leverera mer till övriga marknader.

Men fortfarande vet vi ingenting om ASSI fått leverera till Dolan eller ej i en situation då man icke är ägare. Ju mer man hade fått leverera desto mindre blir "vinsten" enligt kalkylen ovan. Leveransmöjligheterna i sin tur beror dels på om Dolan inte— grerats med något annat företag, dels på om detta företag valt

lSveriges Utrikeshandel.

att "kasta ut" ASSI som leverantör. Sannolikheten för att

Dolan köpts av någon annan är mycket stor, eftersom ASSI hade konkurrerande köpare vid förvärvstillfället. Vi har dock små möjligheter att bedöma hur detta företags inköps— politik visavi ASSI hade blivit. ASSI var Dolans största leverantör av kraftliner, och man kan därför anta att ett förvärvande.företag hade valt att inta den rollen istället. Det är dock möjligt att det hade skett först efter en längre

omställningsperiod.

5.2 Samordning av produktion och investeringar

Enligt ASSI:s uppgifter förekommer ingen särskild samordning av produktion och investeringar mellan Lövholmen och de utländska

wellpappföretagen.

5.3 Större avkastning i förädlingsledet

Som vi redan har konstaterat är konkurrenssituationen i wellpapp— ledet av helt annan natur än på den europeiska kraftlinermarknaden. Den senare marknaden domineras av ett fåtal stora tillverkare som utbjuder en i stort sett likartad produkt. Priskänsligheten är

stor och marknadssituationen påverkas i hög grad av de stötvisa kapacitetsutbyggnaderna och kraftiga beroendet av konkurrensen från USA. Lönsamheten i kraftlinertillverkningen varierar därför

mycket starkt.

I förädlingsledet är marknaden lokalt betingad där produkterna skiljer sig från tillverkare till tillverkare beroende på anpass- ningen till den närliggande marknadens specifika behov. Wellpapp-

lådorna är svåra att transportera längre sträckor varför det sällan är fråga om konkurrens från många tillverkare på en given lokal marknad. . Priserna och lönsamheten varierar betydligt mindre än för kraftliner. Mot den bakgrunden kan vi även se förvärven av & wellpappföretag som ett sätt att integrera ett förädlingsled som i av olika skäl ofta är lönsammare än kraftlinertillverkningen. De uppgifter vi har om resultatet i ASSI—koncernen visar också att under den korta tid man haft de utländska wellpappföretagen har

dessa varit klart lönsammare än kraftliner.

5.4 Bättre marknadskontakt. Relationen till övriga kunder __________________________________________________

I likhet med vad som gällde för säckpapper kan inte de utländska dotterbolagen sägas spela någon större roll för ASSI:s möjligheter att föra ut produktutvecklingsidéer på marknaden. Däremot upp— ger ASSI att man genom innehavet av wellpappföretagen lärt sig mer om hur kraftliner skall marknadsföras. Detta skulle vara särskilt markant för den engelska marknaden där förvärvet av Dolan enligt ASSI:s bedömning inneburit en "uppryckning" av före— tagets försäljning till andra engelska wellpappföretag. Om detta är riktigt innebär detta att de utländska förvärven ger en mot— satt effekt än det som brukar omnämnas i samband med vertikal integration, nämligen försvårade möjligheter att sälja till gamla kunder p g a att man nu samtidigt blivit konkurrent. Som fram— går av avsnitt 5.1 ger inte våra marknadsdata för England perioden 1976—78 intryck av någon "nivåhöjning" i ASSI:s leveranser till andra köpare än Dolan. En sådan höjning är naturligtvis ändå möjlig eftersom vi inte vet hur konkurrenssituationen för ASSI sett ut om man ej ägt Dolan.

5.5 Vad har förvärven av de utländska wellpappföretagen betytt näringspolitiskt?

De frågeställningar som behandlades i samband med förvärvet av Flexer återkommer även här; vilka möjligheter finns att trygga avsättningen på andra sätt än genom förvärv resp vilka möjligheter finns att vidareförädla kraftlinern till wellpapp för export från Sverige.

När det gäller den första frågan kan vi konstatera att samma situa— tion föreligger som i fråga om säckpapper. Möjligheterna att trygga leveranserna genom långtidskontrakt begränsas framförallt av svårig— heterna att fixera priserna. Det gör att även om långtidskontrakt på upptill 5 år i viss utsträckning förekommer, så spelar de en relativt liten roll. Möjligheterna att använda dessa beror ju också på storleken av den icke integrerade delen av marknaden. Bilaga 21 visar att denna del är betydligt mindre än 50 procent på de vikti— gaste marknaderna i Europa.

Varans "bulkighet" och beroende av anpassning till den lokala mark— naden begränsar starkt möjligheterna att exportera wellpapp från Sverige. I Bilaga 22, tabell 1 framgår att exporten av wellpapp är av mycket begränsad betydelse och domineras av leveranser till Danmark. Exporten av förpackningar av wellpapp är större men sett över perioden 1967—77 har den vårit oförändrad till sin omfattning

(Tabell 2). Även här dominerar exporten till Danmark.

Om vi accepterar att wellpapp i stort sett är "omöjlig" som exportvara bortfaller också alternativet vidareförädling i Sverige. En vidareförädling måste ske i närheten av förbrukarna, vilket med nödvändighet innebär direktinvesteringar utomlands

genom egen etablering eller förvärv av gamla kunder.

Om vi håller oss inom produktområdet kraftliner kommer därför de näringspolitiska effekterna av förvärven av wellpappföretagen att framförallt gälla påverkan på leveranserna av denna produkt, en fråga som vi redan behandlat. Lite tillspetsat skulle man kunna

J säga att förvärven av utländska företag är en följd av satsningen & påkraftliner,speciellt om hänsyn tas till den höga integrations- I graåali Europa och den allmänna marknadsbilden för kraftliner.

Omfattningen av de utländska investeringarna varierar mellan kraft-

genomgående drag under de senaste 10—15 åren.

Förvärven kan ses som ett sätt för företagen att genom inte— gration skaffa sig en grundläggande leveranstrygghet som man kan falla tillbaka på i konjunktursvackor. En hög integrationsgrad kan

I dock innebära att man måste avstå från fördelaktiga leveranser till | & linerproducenterna men förvärv av kunder kan sägas ha varit ett andra kunder i konjunkturtoppar, och därför vill man inte driva integrationen över en viss "optimal" nivå. Allmänt anses SCA ligga

närmare denna nivå än ASSI.

Hur mycket pengar har ASSI—koncernen lagt ner på den utländska tillverkningen och hur mycket av detta hade iställetkunnat användas för alternativa investeringar?

Till att börja med kan det vara intressant att studera omfattningen av de utländska investeringarna.l Bilaga 24 anger ASSI:s totala investeringar i anläggningar under perioden 1965—1977 uppdelade på investeringar i Norrbotten, i de utländska tillverkningsföretagen och i hela koncernen. Vi kan konstatera att före 1971 var inves— teringarna i utländsk tillverkning, d v s Flexer, relativt betydel— selösa i förhållande till investeringarna i Sverige. Vi vet också att före 1975 hade ASSI ingen ytterligare tillverkning utomlands, varför investeringarna utanför Sverige i stort sett begränsades till löpande investeringar i Flexer. Dessa uppgick under åren 1971—

1974 till ca 5 mkr. Det är först därefter som utlandsinves— teringarna får någon större betydelse, framförallt i och med ; förvärvet av Dolan. Sett över hela perioden 1971—77 gör detta

att utlandsinvesteringarnas andel av de totala koncerninvesteringarn hoppar upp till ca 17 procent vilket kan jämföras med 3 procent perioden 1965—70. Om vi begränsar jämförelsen till perioden 1975— 77, d v 5 den period under vilken samtliga utländska wellpapp— företag förvärvades, blir motsvarande andel ca 27 procent, vilket framgår av Bilaga 24.

Bilaga 24 visar att fram t o m 1977 hade ASSI investerat 250 mkr i de utländska tillverkningsbolagen. Om vi adderar investerings— behqmet Härl978 blir totalsumman ca 296 mkr. Av detta belopp ut— gör emellertid drygt 79 mkr investeringar efter det att själva förvärven gjorts. I inget fall har dessa finansierats med medel från Sverige utan är helt självfinansierade eller externfinansieradel på den lokala marknaden. Vi måste därför anta att om ASSI inte ägt dessa företag hade inte heller medlen funnits för alternativa in— vesteringar. Kvar återstår sålunda 217 mkr, som motsvarar den sammanlagda köpeskillingen för företagen. Endast en mindre del,

ca 10—15 mkr har finansierats direkt från ASSI, Sverige. De i sär— klass största förvärven, Dolan och Dansk Kraftemballage är i sin helhet finansierade genom utländska lån.

lVi inkluderar här även förvärvet av Flexer i analysen.

» » 1 &

Om vi antar att ASSI hade kunnat låna upp pengarna utomlands även om de inte använts för förvärven av Dolan och Dansk Kraftemballage så skulle utrymmet för alternativa investeringar vara ca 217 mkr. Om vi däremot utgår ifrån att hela eller delar av det totala lånebeloppet var förbundet med investeringarna i just dessa båda företag blir det svårare att ange det alter— nativa investeringsbeloppets storlek. Det kommer då att pendla någonstans mellan 15 och 217 mkr. Mycket talar dock för att ASSI, som statligt företag i ett land med hög internationell kreditvärdighet, hade kunnat låna utomlands för investeringar i Sverige av motsvarande storleksordning. Detta är också ASSI:s

egen bedömning.

Enligt företagsledningen hade färre investeringar utomlands inte medfört fler investeringar i Sverige. Trots den besvärliga likviditetssituationen i ASSI 1976—78 anser man sig ha kunnat göra de önskevärda investeringarna. Alternativet till utlands— investeringarna skulle i så fall ha varit att inte göra dessa,

allt annat oförändrat.

Om vi ändå vill se utlandsinvesteringar och hemmainvesteringar som konkurrerande alternativ ligger det närmast till hands att diskutera olika former av integration framåt i Sverige inom ramen för kraftpapper och liner, eftersom detta innebär en ökad förädling av skogsråvaran. Vi har tidigare diskuterat möjlig— heterna att vidareförädla säckpapper och kraftliner till säckar resp wellpapp och konstaterat att dessa är små. En vidareföräd- ling av Karlsborgs produktion måste därför begränsas till det kraftpapper som inte går till säckpapper. ASSI har också startat en ombyggnad av en av Karlsborgs pappersmaskiner så att en del av kraftpapperet kan vidareförädlas till finare kvalitéer. På motsvarande sätt måste en vidareförädling av produktioner i Lövholmen innebära en stegvis förändring av kvaliteten på linern. Ett exempel på detta är den "marmorerade" liner som

f n tillverkas i Lövholmen.

Mycket talar för att alternativen vidareförädling i Sverige av Karlsborgs och Lövholmens produktion dels är begränsade p g a marknadssituationen som sådan, dels måste få formen

av stegvisa höjningar av förädlingsgraden som ter sig mindre "dramatiska" än företagsförvärv.

Det är omöjligt att avgöra om ASSI:s utlandsinvesteringar i något avseende verkat begränsande på företagets möjligheter att söka upp och realisera idéer om vidareförädling i Sverige. En begränsande faktor vid sidan av de rent likviditetsmässiga förutsättningarna är tillgången på ledningskapacitet. I den mån investeringarna utomlands sker i företag som kräver mycket ledningsstöd från moderföretaget så kan detta naturligtvis be— gränsa utvecklingsmöjligheterna för andra verksamhetsgrenar. ASSI:s investeringar utomlands är i hög grad koncentrerade till perioden 1975—77 och under dessa år bör en stor del av ASSI:s ledningsresurser ha tagits i anspråk, resurser som annars kunde ha använts för att söka vidareförädlingsalternativ i Sverige. Integreringen innebär samtidigt en ytterligare bind- ning av resurserna till framförallt kraftliner och kan därför i ett längre perspektiv ses som ett hinder för diversifiering till andra produktområden.l

Mot detta måste dock ställas ASSI:s behov av att stärka sin ställning på avsättningsmarknaden för kraftliner. Därmed är vi tillbaks vid konstaterandet att förvärven av wellpappföretag i mycket är en konsekvens av beslutet att tillverka kraftliner.

Innehavet av Flexer innebär sannolikt ingen större begränsning i möjligheterna att ändra produktinriktningen i Karlsborg, eftersom detta företag lätt skulle kunna avyttras om ASSI valde att upphöra med säckpapperstillverkningen.

BILAGA 1

Verkställande direktörer 19M2 1959 Knut O Norlin 1960 1971 Olov Rynell

1972 - Sigvard Bahrke

Tillverkning vart 10:e år samt 1976

| M? & 3323 512. en Sågverksprodukter m3 367 000 330 000 572 000 703 500 550 900 Trähus m3 lu 000 2 300 2 3H9 Lådor m3 21 000 2 0H3 Snickepiep, 3 ' träforadling m 3 773 33 13H 75 000 1 Träull ton 1 500 62 i ( Wallboard ton 3” 000 132 300 189 700 1H2 700 ; Spånskivor ton 65 000 ' Cellulosa för avsalu ton 15 000 32 000 7H 000 91 300 74 200 Papper ton 53 000 56 500 67 600 Kraftliner ton 251 #00 273 900 Träkol m31 101 700 3 000 Tjära, ättiksyra, metanol ton n 600 129 _ Tackjärn, stålsand, mineralull ton 5 300 17 600

Källazuppgifter från ASSI

ASSIS industrier 19u2

&& Seskarö

Båtskärsnäs Karlsborg Lövholmen Sandviks legosågning Horndal

Bjurfors

Saxviken

Vikarby legosågning Skinnskatteberg Valåsen Kungsskogen

Granvik Karlsby

Sjöbacka Grankullaviken

Trähusfabrikation

Båtskärsnäs Karlsborg Lövholmen Horndal Skinnskatteberg Valåsen

Trädestillationsverk

Karlsborg Piteåverken Horndal Skinnskatteberg Grankullaviken

Lådor

Skinnskatteberg Träull

Horndal Sulfatfabrik

Karlsborg

Källazuppgifter från ASSI

BILAGA

överlåtna

eller

nedlagda år

1968

1962 (1978) 19uu 1963 19H7

19H9 19uu 19U6 1957 1953

1903 19U6 19H8 1966 1953 19u8

19%6 1950 1943 1952 19u7

1905

1952

_)

BILAGA 3

Leveranser av kraftliner från Lövholmens bruk

Andel av totala leveranser

Sverige 13 % Förenade Well 7 % örebro Pappersbruk l %

England 15 % Dolan Packaging 3 %

Danmark 3 % ASSI Emballage 1 % Dansk Kraftemballage 2 %

Schweiz 3 % Swisswell 2 %

MSE

; österrike 1 % T Västtyskland 21 % ! Frankrike 10 % ; Belgien 3 % ; Holland 9 % [ Italien 6 % Spanien 1 % övriga 14 %

Källa: Egna beräkningar grundade på uppgifter från ASSI.

BILAGA 4

Leveranser av blekt och oblekt kraft a er från Karlsbor s br

Andel av totala leveranser av

blekt oblekt , Sverige 38 % 22 % ! England 10 % 28 % Flexer 3 % 26 % Danmark 3 % 6 % Dansk Kraftemballage 2 % Västtyskland ll % ll % Frankrike 8 % 7 % Italien (övriga) 7 % Belgien 3 % l % Holland 1 % 2 % Algeriet (övriga) 3 % Eire ll % (övriga) ggpgg ll % (övriga)1 Övriga 11 % 13 %

Anm. Av leveranserna var :a hälften blekt- och hälften oblektÄ kraftpapper. [

Källa: Egna beräkningar grundade på uppgifter från ASSI.

Bilaga 5

ASSI:s LEVERANSVÄRDEN OCH RESULTAT FÖRE AVSKRIVNINGAR.JÄMFÖRELSE KONCERNEN MED UTLANDSBOLAGEN LEVERANSVÄRDEN NETTO 1 Mkr År Koncernen Moderbolag Utl.bol _78 2371 1305 _458,6ft 77 1821 1168 2681) 76 1501 1031 1672) 75 1238 821 443) 74 1665 1239 483) 73 944 844 333) 72 662 595 273) 71 583 524 Utlandsbolagens relativa andel av leveransvärden konc.tot. 78 19,3'% ! 77 14,7 % ; 76 11,1 ? 75 3,6 3 74 2,9 ' 73 3,5 ] 72 4,1 RESULTAT FÖRE AVSKRIVNINGAR 1 Mkr & Mian Mol- 78 35,6 70,8 77 —12,7 46,8 76 73,9 23,9 75 187,7 3,1 74 562,7 5,4 73 204,4 3,6 72 56,8 2,3 W 78 1,5 15,4 . 77 -0,7 17,5 1 76 4,9 14,3 i 75 15,2 7,0 74 33,8 , 11,3 73 21,7 10,9

72 9,7 8,5

l) Avser: Flexer Sacks, Dolan Packaging, Dansk Kraftemb., Wellkarton 2) Avser: Flexer Sacks, Dansk Kraftemb., Wellkarton

3) Avser: Flexer Sacks, Estalon, Perfonit

SVENSK PRODUKTION AV KRAFTPAPPER 1967—1977

tusen

ton

1500

1000

500

67 68 69 70 71 72 73 7” 75 76 77

Källa: Svensla Cellulosa och Pappersbruksföreningen

78 År

Antal säckproducenter och integrationsgrad

Antal säck— Antal integrerade Andel integrerad fabriker med skandinav.före— säckkapacitet

tag

England Västtyskland 21 3 30 %

1 ! | Frankrike 15 1 20 %

Tabell Inhemsk säckpapperkapacitet

England 40 000 ton Frankrike 110 000 ton Italien 80 000 ton

Källa: Uppgifter från ASSI

Sveriges andel av kraftlinerkonsumtionen i ett antal länder

1970—1976 __________________________________________________________

1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976

-——__—_—____ ___—___

Västtyskland 18,2 20,3 18,8 20,9 21,9 20,3 22,4 Storbritannien 17,2 19,5 u.s. 26,3 26,3 22,0 40,0

Frankrike 19,0 16,7 19,8 20,0 16,6 13,3 21,0

Källa: FAO, Pulp and Paper Svensk handelsstatistik

Bilaga 9

Antal wellpappföretag anslutna till FEFCO 1963-1978

År Totalt Danmark Västtyskland Frankrike Storbr. Sverige Schweiz

1963 212 2 34 55 27 10 6

1964 2 34 56 27 10 6 225

229 2 34 56 29 10 5

1965

1966 231 2 32 57 30 10

234 34 56 33 10 5

1967

1968 251 5 34 56 34 10 5

247 5 34 54 32 10 4

1969

1970 261 5 34 56 32 10 4

1971 261 5 34 55 29 10 5

1972 263 5 34 54 32 10 5 1973 271 6 33 59 33 8 5 1974 268 6 33 56 33 7 5 1975 280 6 33 58 31 7 5 1976 286 6 33 58 31 7 6 1977 779 6 33 58 31 6 5 1978 321 6 33 57 31 6 5

Källa: FEFCO:s egen statistik.

Antal wellpappfabriker anslutna till FEFCO 1963—1978

& Totalt Danmark Västtyskland Frankrike Storbr. Sverige Schweiz

1963 265 50 66 40 12 7

1964 287 6 48 68 44 13 7

1965 299 6 48 69 54 13 6

1966 311 6 49 71 54 13 6 1967 312 6 52 69 55 13 7 1968 334 8 55 70 57 13 7 1969 340 8 58 70 59 13 6 1970 362 8 59 71 64 14 6 : 1971 374 8 61 71 66 14 7 1972 381 8 61 73 70 14 7 1973 395 9 62 81 70 14 7 1974 401 9 62 83 71 15 7 1975 414 9 62 85 70 15 7 1, 1976 425 8 55 87 70 15 7 1 1977 422 8 55 87 70 15 7 i 1978 436 8 55 86 71 15 7

Källa: FEFCO:s egen statistik.

USA:s KAPACITET OCH KONSUMTION AV KRAFTLINER SAMT EXPORT TILL VÄSTEUROPA.

__________________.____———-——-_-————

tusen

ton 15000

Bilaga 11

Kapacitet (vänsterskala)

' Konsumtion (vänsterskala)

-v" 1 .o' I * I " USA:s export till ' västeuropa (,d' (högerskala)

60 61 62 63 BH 65 66 67 68 69 70 71 72 73 79 75 76 77 78 79 80

Källa: FAO,Pu1p and Paper

American paper institute

Bilaga 12

VASTEUROPAS IMPORT AV KRAFTLINER SAMT USA:S EXPORT TILL VÄSTEUROPA 1966—1976

tusen ton

Västeuropas inport

USA:s export till

västeuropa

66 67 68 69 70 71 72 KÄLLA: American Paper Institute

73 79 75 76

Sveriges kapacitet, produktion, konsumtion och

export av kraftliner.

tusen ton

1150 1100 1050 1000 950 900 850 800 Produktion 750

700

650

600

550

500

450

900

350

300 250 Konsumtion

Kapacitet

200 150 100

50

69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 Källa: FAO, Pulp and Paper Svensk handelsstatistik

Svenska Cellulosa och Pappersbruksföreningen

Bilaga 19

och Västeuropa

EXPORT AV KRAFTPAPPER

SVERIGES

tusen ton

1200 1100 1000 900 800 f 700 i 600 ! 500

400

300 , 200 100

67 68 69 70 71 72 73 70 75 76 77 78 År

Källa: Svenska Cellulosa och Pappersbruksföreningen

ASSI:s totala leveranser av kraftpapper

tusen ton

100 90 80 70 60 50 40 30 20 10

i 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 År Källazuppgifter från ASSI

Tabell 1. Leveranser av kraftpapper från Karlsborgsbruk till England och Flexer Paper

Sacks 1967—1978 ____________________________________________________________________

(ton) 1967 1968 1969 1970 1971

N |X Ch l—l

Lev till

Flexer 10769 10332 10711 11712 11854 9382 Lev till

England 10800 11500 12600 13600 13400 11700 Andelen från Karlsborg till

England som går till Flexer 99.7 % 4 89.8 % 85.0 % 86.1 % 88.5 % 80.2 %

Andelen från Karlsborg som går till'

Flexer 17,6 % 16,6 % 16,6 % 17,1 % 18,5 % 15,2 %

England ; 16000 17700 11600 14245 14323 13716 Andelen från Karlsborg till - *

England som går till

EléååE 71,4 % 80,8 % 95,8 % 80,0 % 84,4 % 80,2 % Andelen från Karlsborg som .

går till

Elsåsr ' ””15,8*%' *”17,7 8*' 23,8 % 18,5 % 20,1 %,...15,6 % Andelen av Flexers inköp som kommer från Karlsborg u.s. u.s. 100 % u.s. 96,7 % 84,6 % (osäkra siffror)

Bila a 16

Källa: Egna beräkningar grundade på uppgifter från ASSl.

ASSI:s leveranser av krafppgpper på_vissa-marknader;xm

1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978

England 11700 16000 17700 11600 14200 14300 13700

Danmark 1300 1700 1700 1300 1500 3400 3300

Västtyskland 10000 12900 14400 5800 8000 10600 7900

Kgnsumtion av säckpapper, 1000—tal ton 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 England 281 290 608 216 259 240 u.s ( I

Danmark 43 44 60 41 43 44 u.s Västtyskland 214 251 571 178 224 201 u.s

Marknadsandelar = Assis leveranser av kraftpapper/ konsumtion av säckpapper i procent

1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978

England 4,2 3,5 2,9 5,4 5,5 6,0 u.s Danmark 3,0 3,9 2,81 3,2 3,6 7,6 u.s Västtyskland 4,7 5,1 2,5 3,3 3,4 5,2 u.s

1) Uppskattad siffra

Källa: Uppgifter från ASSI och FAO, Pulp and Paper.

Bilaga 18

Sveriges export av papperssäckar 1968—1977 fördelade på länder— områden. ton _______1______________________________________________________ 1968 1970 1972 1974 1925 1976 1977

Norden 304 763 652 479 508 467 1621 övriga Väst— europa 2559 2141 1976 286 311 289 557 Östeuropa 143 427 188 785 258 107 Afrika 210 402 772 1108 208 750 729 Asien, 391 157 619 1351 409 927 1122 Sydamerika 585 1011 757 252 23 234 96 Övr.länder 436 77 162 7 12 172 53 Totalt 4619 4978 5126 4361 1729 2946 4178

Europas andel av exporten 65 % 67 % 55 % 35 % 62 % 29 % 52 %

Källa: Sveriges utrikeshandel.

ASSI:s leveranser av kraftliner från Lövholmen till England—Dolan Packaging Ltd.— Danmark—Dansk Kraftemballage A/S, ASSI Emballage A/S Schweiz—Wellkarton AG Swisswell. (ton)

1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978

' Från Lövholmen: till England 51000 74900 75400 31500 40000 50200 53600

till Danmark 800 5300 7700 4700 4200 10600 9500 till Schweiz 6300 11500 11000 4900 4200 8600 10000 Total 233400 374500 377700 193700 229000 308700 349000

i % av tot.1eV

England 22 20 20 16 17 16 13 Danmark 0 1 2 2 2 3 3 Schweiz 3 3 3 3 2 3 3

% av England som går till Dolan u.s. 10 12 1 l 9 18

% av Danmark till Dansk Kraftmebal. u.s. 8 44 47 69 82 79

% av Danmark till ASSI

Emballage 4 22 23 29 15 15

% av Schweiz till Swisswell 3 28 36 34 52 51 Förvärvade ASSI—Emb. Swisswell Dolan företag Dansk

Kraftemb.

Källa: Egna beräkningar grundade på uppgifter från ASSI.

ASSI:s andel av Sveriges export av oblekt kraftliner till vissa länder 1968—1978.

70 x Schweis 3

(I; Vicb'f'hl aid—'(»;(L

England

' Cbnrnark

+———+—_+———+—+———+———+—————+ (a? 6? 70 "H 72, 73 W 75 %» 77 718

Källa: Uppgifter från ASSI och Sveriges utrikeshandel.

BILAGA 21

ASSI:s leveranser av kraftliner i procent av konsumtionen av kraftliner i England: Danmark och Västtyskland 1972—1977

74 75 76 England 8 11 Danmark 12 10

Västtyskland 6

Källa: Egna beräkningar grundade på uppgifter från ASSI och FAO, Pulp and Paper.

Tabell. Antal well a företa 1975 och roduktionska acitet 1976 för nå ra Euro eiska länder

Företag Kapacitet

Antal Antal Integrerade Integrerade Kapacitet Integrerad Integrerad Integrerad företag integrerade med utländska med kraft— tusen ton utländskt med kraft—

linerproduc . linerproduc .

Storbr.

40 18 8 7 2199 74 % 32 % 29 %

V.tysk1and 59 38 11 10 2256 77 % 26 % 25 %

Danmark 6 5 5 u.s. 191 87 % 69 % 59 %

Sverige 7 5 0 2 313 76 % — 39 %

Frankrike 56 37 11 13 2040 90 % 32 % 51 %

Schweiz 8 5 2 2 215 60 % 33

oxo

33 % Norge 7 4 - 3 87 54 % - 40 %

Källa: Uppgifter från ASSI.

År 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974

1975

Danmark 1579 1115 1188 1399 1435 1632 1845 1588 1560 Totalt 1771 1274 1615 1703 1663 1959 2334 2286 2602

Tabell 2. Sveri es ex ort av för acknin ar av well a . Ton (48.16.110)

År 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975

6186 6034 6534 8574 8602 8801 12238 8897 5341

8946 8408 11877 15170 14338 15567 23584 17156 9733

Källa: Sveriges utrikeshandel.

1976 1605 2207 1976 6004

10175

1977 1140 2073 1977 5212 8916

Utländskatillv. företag

—Köpeskilling —övriga inves- teringar

Totalt

Koncernen

Källa: Uppgifter

Norrbotten

1965—70 187,3 1971—77 618,7

1965-77 806,0

1

ASSI:s investeringar 1965-77 Mkr

4,3 212,6

219,9

Källa:Uppgifter från ASSI

Utländska företag2

Köpeskilling Övr.inv.

8,0 25,1

33,1

1975 1976 1977

u.s. 66,5 146,1

3,1 2,9 16,0

u.s. 69,4 162,1

218 305 336 från ASSI

Tot. 12,3 237,8

250,1

Inkluderar investeringar i anläggningar samt köpeskillingen för de utländska dotterföretagen. Exklusive investeringar i utländska försäljningsbolag.

ASSI:s investeringar 1975—77 fördelade på utlandsinvesteringar i tillverkande företag och koncernen totalt. Mkr 1975—1977

U.S.

22,0 231,5 859

360 1381

1741

Konsumtion av säckpapper Källa: FAO

Mats Forsgren Anders Larsson

Kapitel 3 FALLET ELECTROLUX

INNEHÅLL Sid. Inledning 119 1. Företagsbildningen och utvecklingsmönster 122 2. Etablering av utlandstillverkning 131 Vitvaror, K—produkter 131 Dammsugare, D—produkter 137

Sammanfattande synpunkter på etableringar— nas sysselsättningseffekter inom vitvaru— och dammsugarområdet 140 3. Fallstudier 145 3.1 Investeringen i Arthur Martin 145 Bakgrunden till förvärvet 146 Marknadsstruktur, vitvaror i Frankrike 148 Utveckling i AM, samordning av Electro— lux verksamhet i Frankrike 150 Integrationen Sverige—Frankrike 152 Sysselsättningseffekter i Sverige, kort sikt 160 3.2 Förvärvet av National Union Electric 163 Sysselsättningseffekter 167 Relationen Electrolux—NUE 169 3.3 Arthur Martin och NUE, en summerande jämförelse 171 Näringspolitiska effekter för Sverige på kort sikt 171 Långsiktiga effekter 175 Referenspersoner 182

Bilagor

Inledning

Electrolux är idag ett i hög grad internationaliserat företag med större delen av sin omsättning utomlands. Senare delen av Electrolux historia kännetecknas framför allt av tillväxt genom förvärv av andra företag med tillverkning som i olika hög grad liknat Electrolux ur—

sprungliga verksamhetsområde, såväl utomlands som i Sverige.

Electrolux kan inte betecknas som ett innovativt företag, utan den breddning av produktsortimentet som skett sedan 60—talet är en direkt följd av de många förvärven(bil.1) Vägen "ur köket" inleddes redan med köpet av Flymo (gräsklippare) 1967 och genom ytterligare företagsförvärv hade Electrolux

i början av 70—talet omfattande verksamhet inom bland annat naturvård, fritidsprodukter, entrepenad— och utomhusstädning. Genom köpet av Facit—koncernen 1973, kom man in på kontors— maskiner som var ett för Electrolux helt nytt område. Flera av de större förvärven, (NUE 1974, Arthur Martin 1975, Tornado 1976 Husqvarna 1977 och Tappan 1979), gav förutom

det huvudsakliga produktområdet även vissa "biprodukter"1

och Electrolux fick härmed ett mycket brett sortiment vilket framgår av bilaga 2.

Eftersom förvärven varit många och Electrolux verksamhet

numera blivit så mångskiftande finns inga praktiska möjlig-

heter att beskriva och analysera innebörden och effekterna

av samtliga utlandsetableringar som Electrolux vidtagit

under t.ex de senaste femton åren. (Det har t.o.m visat sig förenat med stora besvär att överhuvudtaget få fram en kom— plett lista över företagets samtliga bolag i Sverige och utomlands med angivande av verksamhetsinriktning, produktions- volym, etc.) Vi har därför valt att utforma rapporten enligt följande; Avsnitt 1 avser att ge läsaren en bild av hela kon— cernens utveckling från grundandet år 1919 fram till idag,

med tyngdpunkten lagd på beskrivningen av internationalise— ringen och företagets tillväxtstrategi. På grund av företagets långa, och ur internationaliseringssynpunkt händelserika hi— storia blir dock avsnittet med nödvändighet ganska ytligt.

I avsnitt 2 har vi för att kunna fördjupa analysen begränsat perspektivet till att gälla enbart dammsugare och vitvaror. Expansionsmönstret inom dessa produktgrupper har varit tämligen enhetligt, men mönstret skiljer sig åt mellan dem. (Tidpunkten för den huvudsakliga expansionen skiljer sig dessutom för de båda grupperna). Begränsningen till dessa två produktgrupper gör vi för att i åtminstone någon mån få möjligheter att dra

generella slutsatser utifrån de studier vi gör av enskilda

I köpet av Husqvarna 1977 som huvudsakligen genomfördes

pga Husqvarnas produktion inom vitvarusektorn, ingick även en viss produktion av motorsågar. Då denna del inte kunde avyttras pga att inga andra motorsågstillverkare var till— räckligt intresserade/kapitalstarka valde Electrolux att expandera verksamheten i stället för att avyttra den. Sålunda köptes de två övriga svenska tillverkarna, Jonsered och AB Partnerintressen 1978 och under 1979 förvärvades

Skil Corp:s motorsågsdivision USA, Jobu Skogsprodukter A/S Norge, Pioneer Chain Saw Corp.Inc. Canada samt Nordfor Teknik AB. Electrolux har genom dessa förvärv blivit en av världens ledande motorsågstillverkare (Årsredovisningen 1979)

investeringar inom resp. produktgrupp. Vitvarorna och dammsugarna är de två största produktområdena i Electrolux verksamhet med 40% resp. 20% av koncernomsättningen. Det

är också inom dessa produktområden som tyngdpunkten inom företagets utländska etableringar ligger. Avsnittet inne- håller en diskussion av viktiga skillnader i strategier mellan de två produktområdena som i sin tur har konsekvenser för Electrolux tillverkning, och därmed sysselsättningen i Sverige. I avsnitt 3 går vi ned ytterligare ett steg i be— skrivningsnivå och gör en närmare analys av två av Electrolux utlandsetableringar, förvärvet av det franska vitvaruföre— taget Arthur Martin 1976 och den amerikanska dammsugarföre- taget National Union Electric (NUE) 1974. Dessa investeringar utgör båda bra exempel på Electrolux strategi inom resp. produktområde. I detta avsnitt tas frågan upp om hur inves— teringarna påverkar Electrolux övriga verksamhet i Sverige och beroendeförhållanden mellan Electrolux i Sverige och

de utländska företagen, produktionsmässigt, kuskapsmässigt och finansiellt/administrativt. Rapporten innehåller avslut— ningsvis en sammanfattande jämförelse av de båda investeringar—

nas effekter för svenskt vidkommande.

Avsnitt 1

Företagsbildningen och utvecklingsmönster

Electrolux grundades 1919 genom en sammanslagning av AB Lux och Elektro—Mekaniska AB. Det gemensamma för dessa båda företag var att de, bland flera andra verksamheter, bedrev viss pro- duktion och försäljning av dammsugare, en produkt som börjat lanseras i Europa av amerikanska företag i början av 1900- talet.

Electrolux förste ägare och grundare, Axel Wenner—Gren, hade

redan 1908 kommit i kontakt med dammsugartillverkning och sett stora utvecklingsmöjligheter för produkten. Efter handels?

utbildning i Tyskland arbetade Wenner-Gren en tid som för— säljare i USA men återvände sedan till Tyskland där han år 1912 fick agenturen för AB Lux dammsugare.1

Electrolux tidiga historia kom i mycket att präglas av Wenner—Grens person. Han var "affärsman" i betydligt större utsträckning än "tekniker" och man kan nog säga att upp— rinnelsen till Electrolux snarare var en försäljningsidé

än en produktidé till skillnad från de flesta andra svenska storföretag. Wenner—Gren hade under sin vistelse i USA tagit starka intryck av den försäljningsmetod som utvecklats av

bl a Singer. Inriktningen på hushållet som kundgrupp, och tanken om hemförsäljning och avbetalningsköp som försälj— ningsmetod fanns redan under sökandet efter en lämplig pro—

dukt att exploatera.

1Unger,

G; Axel Wenner—Gren. En Vikingasaga, Stockholm, 1962.

Behovet av arbetskraft till industrin och den stigande köpkraften inom det privata hushållet var faktorer som skapade ett behov av arbetsbesparande utrustning till hemmen, och volymen på försäljningen kunde bli väldigt stor om en produkt kom att accepteras av merparten hus— håll.

Dammsugare var vid denna tidpunkt ett tungt och skrymmande hjälpmedel som främst kom till användning inom industrin. Inom Electrolux ansåg man dock att det fanns en stor po— tentiell marknad för arbetsbesparande maskiner inom det privata hushållet om man bara kunde göra maskinerna mind— I re och därmed mer lätthanterliga samt producera och distri— buera dem på för konsumenten acceptabla villkor. Arbetet

. med att förbättra den tekniska konstruktionen började omedelbart och 1913 var den första modellen klar. Pro- dukten var emellertid fortfarande otymplig och det kom

att dröja till början av 20—talet innan dammsugaren an— passats för bruk inom det privata hushållet vilket var

den kundgrupp som Electrolux var primärt intresserade av.

Affärsidén, kundgruppsinriktningen, försäljningsmetoden och den internationella framtoningen är således karaktä— ristiska drag för Electroluxkoncernen av idag som grund-

lades mycket tidigt i företagets historia.

1919-1939

Under de första verksamhetsåren arbetade man inom före— taget med att utveckla försäljningsmetoden och att för- bättra dammsugarkonstruktionen. Genom att åstadkomma sugeffekten med en fläkt i stället för en pump som annars var den vanliga metoden, och genom att konstruera en dammsugarmodell på medar hade Electrolux år 1921 lyckats få fram en produkt som lanserades som världens första "hushållsdammsugare" och med vilken man nådde stora försäljningsframgångar. I samband med dessa fram- gångar i 20—talets början började man också bygga ut

den internationella försäljningsorganisationen.

För en snabb expansion ansåg man det nödvändigt att ta upp nya produkter på programmet. Man ville dock kunna dra nytta av den försäljningsorganisation som redan fanns och diversifieringen skulle därför ske på ett sådant sätt att hushållet fortfarande var den

huvudsakliga avnämaren.

För att åstadkomma denna sortimentsbreddning knöts,

i början av 20—talet, ledande svenska tekniker till företaget. Under de närmast följande åren utvecklades det 5 k absorptionskylskåpet, även det en produkt som på sikt skulle kunna finnas i samtliga hushåll, och år 1925 startades serietillverkning av kylskåp i Motala.

År 1925 utgör något av en milstolpe i Electrolux historia även på andra sätt. Redan under 20—talets första hälft hade företaget försäljningsbolag i ett flertal europeiska staterl, men år 1925 etablerades den första utländska tillverkningsenheten genom upp- förandet av en fabrik i Berlin, Tysklandz. Fram till år 1928, då Wenner—Gren avgick som VD för företaget3, fortsatte internationa— liseringen av verksamheten i oförminskad takt. Vid1920431ets slut d v 5 ett decennium efter bolagsbildningen hadelnrbtrolux 4

fyra Fabriker, tjugo dotterbolag och 350 kontor utspridda över hela världen

(bil.3).

30—talet framstår som en betydligt lugnare period i företagets utveckling. Perioden kännetecknas huvudsakligen av konsolidering och expansion inom de redan etablerade bolagen snarare än nybild— ningar. Den enda tillverkande enheten som etablerades fram till andra världs- kriget var den fabrik som öppnades i Danmark år 1934 pga svårig— heter med leveranserna från Sveriges. Även vad avser försäljnings- bolag avtog etableringstakten betydlig under 30—ta1et. Ett viktigt

steg togs emellertid under perioden i och med grundandet av dotter—

1Danmark (1919), Belgien, Holland, England, Norge (1921) Finland (1922) samt Spanien och österrike (1923). Källa:Björklund, S. och Molin, H.; Electrolux Internationalisering, (stencil), Företagsekonomiska Inst, Uppsala.

Något egentligt koncernförhållande mellan de olika bolagen kan inte sägas existera vid denna tid. Ägarförhållandena var i många fall oklara. För vissa av bolagen stod Wenner—Gren personligen som ägare medan andra ägdes av hans svenska holdingbolag, Finans AB Svetio. (Bohman, R. och Dahlberg, I., Dansen kring guldkalven, s.20, Falköping, 1975). 2Internt PM, Electrolux, G. Bratt l979(red.). 3I samband med Wenner—Grens avgång 1928 genomfördes en omorganisa— tion av Electrolux AB. Aktiekapitalet tiodubblades och koncernen tog en fastare form i och med att flertalet av de tidigare endast associerade bolagen köptes upp. Wenner—Gren kvarstod dock som huvudägare framtill år 1956 då koncernen såldes till Wallenberg— gruppen. Källa: Internt PM, Electrolux, G.Bratt 1979 (red.)

4 Ibid.

5 Rapport nr 2—1967. Personaltidning, Electrolux

bolaget i Canada år 1931, som därmed blev Electrolux första egentliga dotterbolag på den nordamerikanska kontinenten.

Ytterligare några produkter avsedda för hushållet tillkom i före— tagets sortiment under 30-talet, men huvudsakligen kännetecknas perioden av utvecklingsarbete med det befintliga sortimentet snarare än nya produktidéer.

1940—1968

Det andra världskriget medförde av naturliga skäl en nedgång av både försäljning och produktion. Svårigheterna med främst leverans—' sidan1 fortsatte de närmaste åren efter freden, men i slutet av 40—talet ökade koncernens omsättning åter snabbt. Försäljnings— framgångarna fortsatte under hela perioden och år 1965 var det

första året med en koncernomsättning på över 1 miljard kronor. i Den utvecklingen av försäljningsnätet som ägde rum under perioden 1 var huvudsakligen etablering av dotterbolag på marknader som tidi— gare bearbetats av fristående agenter.

En kraftig ökning av faktureringen skedde under perioden. Under , de sista 10 åren i perioden, ökade faktureringen i Sverige med i 340 mkr. eller 350% medan motsvarande siffra för utlandsfakture— ringen är 425 mkr. eller 90% (se bil. 4). Relativt sett ökade således faktureringen i Sverige mer än utomlands under perioden. Detta gäller i än högre grad antalet sysselsatta (se bil. 5). Andelen utlandsanställda, som under 50—talet nått en topp, började åter att sjunka, främst på grund av Electrolux uppköp av svenska vitvarutillverkare. Vid periodens slut fanns såleces majoriteten av koncernens anställda utomlands även om andelen sjunkit från * 74% som mest, till 64% år 1968.

1Intern PM, G. Bratt, op.cit.

2Australien 1941, Nya Zeeland 1945, Syd—Afrika 1949, Västtyskland 1957 (verksamheten återupptogs efter ett avbrott i samband med kriget), Mexico 1958, Indien 1961, Holland 1961, Peru 1963, Norge 1964 (genom fusionen med Electro—Helios), Columbia 1968.

Källa: Björklund & Molin, op.cit.

Med avseende på produktinriktning var perioden 1940—1968 på intet sätt revolutionerande. Sortimentet utökades med diverse hushålls— maskiner, samt tvättmaskiner och spisar (spisarna genom fusionen med Electro—Helios år 1964) men samtliga dessa produkter var

avsedda för den etablerade kundkretsen och "de gamla" produkterna

dominerade fortfarande försäljningen.

En viss förändring av produktionsinriktningen påbörjades dock under perioden i och med att maskiner för storkök och vissa inrednings— detaljer för kontor och industri togs upp på programmet. Detta skedde emellertid fortfarande i ganska liten skala.

1968—

Skälen till att låta senare delen av sextiotalet och framåt utgöra

en ny Period i beskrivningen av Electrolux utveckling är flera.

Genom försäljningen av minoritetsintresset i Electrolux Corporation, USA frigjordes kapital som senare skulle komma att användas till

en breddning av produktsortimentet. Perioden kännetecknas även av

en ytterligare intensifiering av verksamheten på den internationella marknaden samt en delvis förändrad strategi för koncernutbyggnaden.

Av bilaga 4 Framgår att koncernfaktureringen, som stagnerat något åren närmast innan, på nytt satte fart från 1968. Speciellt markant är ökningen av utlandsfaktureringen. Från 1968 till 1979 ökade

koncernens utlandsfakturering drygt 13 ggr vilket motsvarade knappt 78% av koncernens totala faktureringsökning under samma period1. Vidare framgår att även exporten ökade markant. Bilaga 6 visar hur koncernens fakturering fördelat sig på olika länder under perioden.

1

Utlandsfaktureringsökningen blir överskattad i och med att vissa tidigare agenturer och exportmarknader övergick till dotterbolags— marknader, men skillnaden är oavsett detta remarkabel.

5)

ställda hemma resp. utomlands i båda fallen tredubblats under Ser vi till sysselsättningen (bil. framgår att antalet an—

perioden, varför andelen sysselsatta uotmlands varit i stort

sett oförändrad, knappt två tredjedelar.

Att undersöka antalet länder i vilka Electrolux under perioden etablerat bolag för första gången ger inte någon bra bild av internationaliseringen eftersom företaget fanns representerat i flertalet länder redan vid periodens början. För att få en ( riktigare bild av den väldiga expansionen får man i stället se på de enskilda investeringarna. År 1968, ett år efter Hans Werthén! tillträde på VD—posten, sålde Electrolux hela sitt minoritets- intresse i Electrolux Corp. USA eftersom aktieposten inte gav "svenska" Electrolux det inflytande över Electrolux Corpzs verk— samhet man önskade1. Försäljningen av det 39%—iga aktieinnehavet gav Electrolux ca 290 Mkrz, och ungefär lika mycket till fri- gjordes under den närmast följande femårsperioden genom fastig— hetsförsäljningar3. Dessa pengar användes till en mängd företags— köp och förändrade på så sätt koncernens "ansikte" i hög grad ) (bil. 2). Särskilt intressanta förändringar är dels breddningen av produktsortimentet och därmed avvikelsen från hushållen som enda kundgrupp, dels satsningen på expansion genom företagsför—

värv.

Sammanfattningvis kan man säga att de olika perioderna i före—

tagets utveckling karaktäriseras av följande:

1919—1939

utökning av antalet produkter, men bibehållande av det privata hushållet som målgrupp.

— snabb utbyggnad av den internationella organisationen genom dotterbolagsetableringar, mestadels i Europa.

snabb omsättningsökning.

1Electrolux Corp. är det bolag som grundats av Wenner—Gren men som inte införlivades i koncernen i samband med konsolideringen år 1928.

2Årsredovisningen 1968.

3Werthén, H.: Mitt företag, ur Vårt Ekonomiska Läge 1975, Lidköping, 1975.

1940—1966 — viss breddning av produktsortimentet, fortfarande

huvudsakligen samma kundgruppsinriktning.

— en fortsatt utvidgning av det geografiska verksamhets— området, till bl a Syd— och Mellan—Amerika samt Australien. — ökad satsning på även tillverkning och montering utomlands.

den snabba utvecklingen efter nedgången under kriget

såväl hemma som utomlands.

1968—

— nyorientering mot även industriella köpare och kontor genom sortimentsbreddning. ökande marknadsandelar inom de traditionella produkt— områdena, främst genom förvärv av konkurrenter.

— intensifierade ansträngningar på redan etablerade geo— grafiska marknader. - fortsatt snabb tillväxt, främst i den utlandsbaserade delen av koncernen genom företagsförvärv. vissa ansträngningar att integrera även tidigareliggande

produktionsled.

Gemensamt för de tre perioderna är att de kännetecknas av tillväxt såväl i antal anställda (bil 5) som i faktureringen

(bil 4). Speciellt snabb är tillväxten från 1968 och framåt.

På grund av att koncernen under denna senare period vuxit huvudsakligen genom företagsförvärv kan det vara intressant

att studera den "organiska" tillväxten, dvs hur koncernen utveck— lats under en viss period korrigerat med uppgifter om förvärvad

och avyttrad kapacitet. På basis av de uppgifter som vi har

tillgång till kan vi tyvärr endast genomföra detta för den sven—

ska delen av koncernen varför jämförelser mellan organisk till- växt utomlands med motsvarande 1 Sverige blir omöjliga. Vi saknar dessutom data för att genomföra beräkningar från perioden före 1963. Beräkningar av materialet i bilaga 7 ger vid handen att av Electrolux anställda i Sverige 1963, 7 200 personer, återstod 7 254 resp. 3 663 personer år 1968 resp. 1979. Räknas förvärv och avyttringar bort ur materialet återstår alltså en ökning av antalet sysselsatta med 54 personer från 1963 till 1968, men en minskning med 3 537 personer från 1963 till 1979. Används 1968, dvs inledningen av "förvärvsperioden", som basår är minskningen fram till 1979 3 591 personer. Trots att bilaga 5 visar på en kraftig ökning av antalet anställda, såväl i Sverige som utomlands, har följdaktligen sysselsättningstillfällena inom den verksamhet som fanns 1968 minskat med 3 591 personer, eller 48% fram till 1979 beräknat på detta sätt.

Avsnitt 2 Etablering av utlandstillverkning inom vitvaror och dammsugare.

Vitvaror, K—produkter

Electrolux tillväxt har sedan 1968 huvudsakligen åstadkommits genom företagsförvärv, framförallt inom de så kallade vit— varorna. Förvärven har, som tidigare nämnts, medfört att kon— cernens verksamhetsområde idag är mycket varierande. Detta tycks till stor del bero på att de förvärvade bolagen i sin tur haft flera skilda verksamhetsgrenar som ingått i köpen.

I många fall har Electrolux avyttrat koncernfrämmande verksam—

hetsgrenar som tillkommit på detta sätt, men i andra fall har

verksamheten byggts ut och/eller kompletterats med nya köp 1 (jmf. motorsågsindustrin). Man kan dock påstå att förvärvet av Facit och det förestående förvärvet av Gränges är de enda stora förvärven som inte på något påtagligt sätt varit relaterade till Electrolux traditionella verksamhetsområden. Genom att

större delen av diversifieringen skett under 70-talet har vit—

* varornas och dammsugarnas andel av koncernens totala omsättning naturligtvis minskat (bil.2), men att en kraftig volymtillväxt inom dessa båda produktgrupper faktiskt ägt rum framgår av bilaga &,

Förvärven har varit ett billigt sätt för Electrolux att snabbt nå höga marknadsandelar och en dominerande ställning inom flera olika branscher. Enligt företagsledningen är det en del av före— tagets policy att hellre skaffa marknadsandelar genom köp än genom mödosamt eget arbete. De huvudsakliga anledningarna till att företaget valt förvärv av tillverkande bolag som expansions— modell är:

1. Man når snabbt så stora volymer att man kan rationali—

sera produktionen och utnyttja skalfördelar.

2. Man får tillgång till ett redan utvecklat distribu— tionsnät och ett inarbetat märkesnamn. * 3. Det är ett förhållandevis billigt sätt att expandera.

Båda de första punkterna är exempel på integrationsvinster som kan nås i samband med företagssammanslagningar, och som kommer att illustreras vid presentationen av fallstudierna. Den tredje

punkten skall vi dock beröra lite närmare redan här.

Att börsvärdet tenderar att ligga under substansvärdet är naturligtvis något som kan locka till företagsförvärv. I USA

blev det under 60—talet och början av 70—talet vanligt att företagen förvärvade mycket lönsamma företag även till priser långt över de förvärvade bolagens eget kapital om man fick

betala med egna aktier. Under förutsättning attaktidqusen i H&Måll— andettill vinsten per aktie i det egna bolaget var högre än i det förvärvade bolaget reagerade börsen med att uppvärdera kursen på det förvärvade f bolagets aktier. I och med att Electrolux inte var ett rikt företag i början av 70—talet valde man istället att förvärva företag enligt ett motsatt mönster.1 Electrolux köper företag

som har svaga resultat, ofta förluster, men ett högt eget kapital till lågt pris. Vid redovisning enligt förvärvsmetoden elimineras skillnaden mellan det förvärvade bolagets eget kapital och köpe— skillingen så att koncernens soliditet inte påverkas av själva förvärvet. Däremot ger ofta ett svagt resultat i ett förvärvat bolag anledning till omstruktureringar och avyttring av olön— samma delar som följdz. Bland annat på grund av att vitvarutill— verkare ofta har ett mer eller mindre komplett , och därigenom tämligen heterogent sortiment, har omstruktureringarna blivit mer genomgripande i samband med dessa förvärv än vad de blivit

vid förvärv av dammsugarföretag.

Vitvaror är en benämning som omfattarmånga olika produkter

(se bil.2). Det finns av detta skäl stora olikheter beträffande konkurrenssituationen etc. såväl inom gruppen som gentemot exempel— vis dammsugare. I Skandinavien säljs vitvaror ofta i stora volymer direkt till byggföretag. Detta har inneburit att köparparten i

regel är förhållandevis stark och har kunnat ställa krav på rationalitet i såväl produktion som försäljning. I övriga Europa i är det fortfarande ofta lägenhetsägaren som komponerar sitt vit— 1 varubestånd och försäljning och och produktion av vitvaror är i också rationaliserad i betydligt lägre grad i dessa länder. En i anledning till branschens låga grad av strukturering är att kraven på lokal anpassning av produkterna av tradition är betydligt större:

på vitvarusidan än när det gäller dammsugare.

1 H.Werthén ; Vårt Ekonomiska Läge 1975, Lidköping

2

10 mån efter köpet av Husqvarna hade Electrolux fått tillbaka hela köpeskillingen genom att sälja vissa tillgångar som ingått i köpet. (International Management, Dec.1979) ?

Skandinavien

Fram till 1964, då Electrolux förvärvade Elektro—Helios, bestod vitvarusortimentet av kylskåp och köksmaskinen Assistent. I och med fusionen fick man även spisar och frysskåp i sortimentet och nådde samtidigt en dominerande position på den svenska mark- naden. Trots detta upplevdes situationen, framför allt den italienska konkurrensen, som besvärande . "Electrolux befann sig i det dilemmat att vara för stora för att vara små och för små för att vara stora"1. De italienska producenter som i upp— byggnadsskedet efter andra världskriget nått en ansenlig volym i produktionen hade en förhållandevis svag försäljningsorga— nisation och mötte därför stagnationen på den europeiska vit—

varumarknaden med prissänkningar i stället för produktutveckling och marknadsbearbetning. Detta blev'introduktionentill Elektrolux "förvärvsvåg" som inleddes med köpet av Elektra år 1967. Samma år övertogs det danska A/S Atlas, en stor tillverkare av kyl- och frysenheter. Ytterligare en lång rad förvärv av mindre vitvaru— tillverkareiNorden genomfördes under hela 60— och 70—talen.

Bland åtminstone de nordiska dotterbolagen, som tidigast kom att inlemmas i koncernen, har Electrolux genomfört an rad 10— kaliseringsmässiga förändringar av produktionen i syfte att tillvarata stordriftsfördelar. Strax efter övertagandena för— lades tillverkningen av frysboxar till Danmark, där Atlas sedan tidigare hade stor erfarenhet inom området. Produktionen av stående kyl— och frys—skåp förlades till Mariestad, och Motala blev huvudort för den svenska spistillverkningen1. Till dessa orter fördes produktionen från de mindre företagsförvärven, Ankarsrums Bruk, Håkanssons Industrier m.fl i slutet av 60—talet

och början av 70—talet.

1 H.Werthén, op cit

évrisajgrgpa

Många av förvärven av vitvaruföretag i Europa är av så pass färskt datum att större delen av omstruktureringen återstår att göra under 80—taletj

Europa kan sägas vara uppdelat i tre dominerande block när det gäller konstruktion och design av vitvaror. Tysk stil, skandinavisk stil och fransk/belgisk stil. Spisar skiljer sig markant mellan olika länder men även vad gäller kyl/frys samt tvättmaskiner har speciellt fransmännen särskilda utformningskrav. Anpassnings— % kraven har medfört att det fortfarande finns ett stort antal ) lokala producenter och därmed stora outnyttjade rationaliserings— möjligheter. Genom en standardisering av komponenter är det möjligt att effektivisera produktionen eftersom de huvudsakliga anpassningskraven gäller design.

En viss omstrukturering av branschen har redan tagit fart även ; om man inom Electrolux anser att den mellaneuropeiska vitvaru— tillverkningen idag står på amma strukturnivå som bilbranschen Å gjorde under 30—talet. Struktureringen av marknaderna har i i

regel inletts av respektive länders större hemmaföretag vilket medfört att t. x Italien domineras av Zanussi, Frankrike :

av Thomson-Brandt, Västtyskland av AEG och Siemens, samt att det i regel är inhemska företag som finns även på de nästföl- jande platserna i storleksordning. Av de större europeiska vit— varuföretagen är det endast Electrolux och Philips som har en så liten hemmamarknad att de tidigt tvingades ut i internatio—

dominerade marknaderna runt om i Europa har såväl Electrolux

nell konkurrens. För att kunna expandera på de starkt hemma— 1 som Philips arbetat genom förvärv av inhemska företag med ett 1 etablerat varumärke och utbyggda distributionskanaler.

Flertalet av de vitvaruföretag Electrolux förvärvat har haft spisar i sitt sortiment. Spisen har något av en "nyckelroll" ivitvarusortimentet. Detta beror på att spisar är den produkt hrmlvitvarugruppen som kräver den största kunskapen om de lokala marknaderna. I Norge köptes den ledande spistillverkaren, Elekma redan 1967. Det danska företaget Scan—Atlas saknade visserligen spistillverkning men 1980 köpte Electrolux Foss som

Electrolux årsredovisning 1979

var Danmarks ledande spistillverkare. Finska O.Y Slev till-

verkade även de spisar. Denna spisproduktion avyttrade dock Electrolux till Finlands största spistillverkare i utbyte mot

en försäljningsrättighet av spisarna i Finland. I Schweiz

köpte Electrolux Bono (som senare gått upp i Therma), Therma

och Prometheus, som samtliga tillverkade spisar. I Frankrike

och Belgien köptes Arthue Martin respektive Nestor Martin, två företag med omfattande produktion av spisar. Det stora förvärvet under 1979 gällde Tappan, USA, även det ett företag med spisar

i produktsortimentet.

( Många av de förvärvade spisföretagen har saknat vissa andra vit— 1 varor i sitt sortiment. Det har därför legat nära till hands för Electrolux att försöka komplettera sortimentet med produkter tillverkade inom koncernen. Utöver dessa sortimentskompletteringar planeras omlokaliseringar

av hela koncernens vitvarusortiment för att uppnå stordrifts—

fördelar. Dessa planer ser i korthet ut på följande sätt:

— spisar tillverkas lokalt i resp. land vid en enhet, pga produktens speciella anpassningskrav

— tvättmaskinsproduktionen koncentreras till Frank— rike

— diskmaskinsproduktionen skall komma att koncentreras till Sverige

— frysboxar tillverkas i Danmark — frysskåp tillverkas i Sverige

— kylskåp tillverkas i Sverige (stora) och England (små)

Flera av Electrolux utländska företagsförvärv har motiverats

av de ökade försäljningsmöjligheter som de förvärvade bolagens försäljningsorganiskationer och varumärke medfört. Förvärven har

dessutom inneburit att Electrolux fått en produktionsstruktur

som är ganska spridd inom vitvaruområdet. Ett av motiven bakom förvärven uppges ha varit att kunna sänka produktionskostnaderna genom att successivt koncentrera tillverkningen till färre och därmed större produktionsenheter. Som framgår ovan är Sverige tänkt som huvudsaklig produktionsbas för vissa produkter medan andra ska tillverkas utomlands. Från Electrolux företagsledning framhålls att Sverige alltid varit prioriterat i företagets lo—

kalisering av produktionen och att detta gäller dagens lokali—

seringsplaner i lika hög grad som tidigare.

Våra möjligheter att undersöka huruvida Sverige prioriteras

i koncernens lokalisering av produktionen har varit begränsade. Med utgångspunkt från data för produktionsvärden vid olika pro- duktionsenheter (bil.9) kan vi dock konstatera att den svenska andelen av produktionsvärdet på vitvarusidan minskat från 59%

år 1975 till 47% år 1979. Att föra ett resonemang om tillväxt

i form av produktionsvärdesförändring har dock många problem gemensamma med resonemanget om sysselsättningsutvecklingen, jmf s.10f. Förändringen förklaras huvudsakligen av nyförvärvad pro— duktionskapacitet snarare än omlokaliseringar av existerande produktion. Mellan 1975 och 1979 har såväl Husqvarna som Martin- gruppen tillkommit i statistiken, vilka båda påverkat relationen mellan svenskbaserad och utlandsbaserad produktion. Räknas båda dessa förvärv, som är de klart största, bort ur materialet har den svenska andelen av produktionen minskat med 9 procentenheter, ; men även denna siffra påverkas i stor utsträckning av nyförvärvad utländska produktionskapacitet. Vad man kan säga med utgångspunkt från uppgifterna i bilaga 9 är att det skett en produktionstill—

växt i såväl Motala— som Mariestads—fabriken 1975—1979 samt i

Arthur Martin 1977—1979. Vid övriga produktionsorter där tidsjäm— förelser är möjliga är produktionsvärdena i stort sett oförändrade. Omlokalisering av produktionen är ytterligare ett problem vid analysen av tillväxten. Avsikten med att försöka eliminera de omedelbara effekterna av förvärv är att kunna renodla den ur— sprungliga organisationens utveckling. Bortsett från regionalpo— litiska hänsyn är en omflyttning eller sammanslagning av olika

produktionsenheter per se vare sig positiv eller negativ ur syssel- sättningssynpunkt. ökad produktion och/eller sysselsättning i Mariestad och Motala kan mycket väl ha skett på bekostnad av en motsvarande minskning på andra orter. Man måste dessutom hålla i minnet att omfördelning av produktionen oftast motiveras av att företagen söker minskade kostnader, däriblad lönekostnader.

Bedömer man företagens utveckling utifrån sysselsättningstill— fällen kan följdaktligen en rationalisering leda till "organisk"

minskning trots en ökad produktion.

En form av omlokalisering av produktionen som inte skulle synas i produktionsvärdesstatistiken är produktbyten mellan de olika enheterna eller en uppdelning av tillverkningen i flera steg som fördelades på de olika produktionsenheterna. En sådan omlokali— sering skulle dock märkas genom ökade internleveranser av färdiga produkter resp. komponenenter.Beträffande komponenthandeln har vi redan konstaterat att den är mycket begränsad inom vitvaruproduk— tionen idag även om det finns planer på att utöka den. Intern— handeln över gränserna med färdiga produkter har förvisso ökat inom vitvarusektorn, men detta kan lika väl förklaras med en totalt sett ökad försäljningsvolym (effekt av en försäljnings—

mässig integration) som av en koncentration av tillverkningen.

Ett viktigt motiv till investeringarna är att få tillgång till utbyggda distributionskanaler och därmed ökade avsättningsmöj— ligheter. För att få en fullständig bild av de effekter som investeringarna fått för avsättningen skulle man behöva följa försäljningsutvecklingen såväl externt som internt för varje produkt och land under en period både Rhe och efter ett företags— förvärv. Detta är dock en mycket omfattande uppgift som försvåras ytterligare av att export per produktlinje och land inte finns direkt redovisat i Electrolux datasystem. Internhandeln över gränserna utgör dock ett tänkbart mått på den försäljningsmässiga integrationen som faktiskt förekommer, även om den inte speglar effekten av förvärvet. (Tidigare direktexport kan ju ha ersatts av internexport). Den totala internexporten av vitvaror från Sverige var år 1979 668,0 Mkr (1974=288,l Mkr) varav 422,5 Mkr var export inom Europa. Under samma år importerades vitvaror till svenska Electroluxenheter för 124,5 Mkr från övriga Europa. Dessa siffror kan jämföras med koncernens totala omsättning av vitvaror som år 1979 var 6 384 Mkr.(Electrolux totala export fördelat på

externa och interna kunder framgår av bilaga 10).

PETEEEEQESLQIEEQQEEEEE

Även om kylskåpet som produkt är nästan lika gammal som damm— sugaren har utvecklingen inom K—sektorn gått betydligt snabbare.

Dammsugaren är en "mogen" standardprodukt och konkurrenssitua— tionen skiljer sig i många avseenden från motsvarande på vit— varusidan. På grund av produktens relativa tekniska enkelhet och de förhållandevis låga transportkostnaderna1 kom branschen aUZOligopoliseras i ett tidigt skede. År 1979 svarade världens två största dammsugartillverkare, Electrolux och Hoover, för 1 tillsammans 50% av världsproduktionen, och de 10 största till— 1 verkarna för ca 80%. Detta kan jämföras med vitvarusektorn där 1 världens största tillverkare, Whirlpool, svarade för mellan 5 * och 6% av produktionen och de 10 största tillverkarna för samman— lagt 20—21%2. Orsakerna till att dammsugarproduktionen kom att : struktureras tidigare än vitvarutillverkningen är flera. Damm— 1 sugartillverkarna är i regel specialiserade på en produkt

till skillnad från vaitvarutillverkarna som ofta för ett mycket brett sortiment. Vidare är kraven på anpassning av produkterna 1 sedan gammalt ganska små när det gäller dammsugare. Det huvud— sakliga anpassningskravet består i att följa lokala normer 1 för elektriska apparater, dvs spänningstal, kontaktutformning etc. Beträffande design är smaken i Europa i stort sett enhetlig medan däremot de nordamerikanska dammsugarna skiljer sig väsent— ligt från de europeiska. Ytterligare en väsentlig skillnad mellan de båda produktgrupperna är att vitvarutillverkningen kräver

bransch i största allmänhet.

Redan år 1930 hade Electrolux fyra tillverkande bolag utom— lands(bil. 3), och alla dessa hade tillverkning eller samman— sättning av dammsugare. I takt med den tilltagande protek— tionismen i Latinamerika etablerade Electrolux sammansättnings—

1 | I i betydligt större kapitalinvesteringar och därmed är en "svårare" fabriker i allt fler länder, och idag tillverkar företaget 1 1 1 1

Distanskostnaden för en dammsugare från exempelvis Sverige till Frankrike uppgår till ca 1—2% av produktionskostnaden medan mot— svarande för kyl/frys—enheter är ca 7—8%. (Källa: Electrolux)

2Uppgifter från företaget.

dammsugare i 13 olika länder.1 Till detta kommer den dammsugar— tillverkning som tillfallit koncernen genom företagsförvärv under 1970—talet. I princip använder Electrolux idag samma förvärvs— strategi på dammsugarsidan som när det gäller vitvaror. Genom

den starka koncentrationen av dammsugartillverkare samt det för— hållandet att mycket få av dem varit olönsamma har det emellertid varit ganska få av de senaste årens förvärv som gällt dammsugar— tillverkning. Av företagen i bil.1 är det endast National Union Electric, Tornado samt Exelsior som huvudsakligen haft produktion

av dammsugare. I synnerhet förvärvet av NUE var emellertid av sådan omfattning att koncernens tillverkningsstruktur påverkades kraftigt inom D—sektorn. Bilaga 6 visar utvecklingen av koncernens totala försäljning av olika produkter uttryckt i antalet enheter. Tabellen visar att antalet försålda dammsugare ökade med 2,3 milj. enheter, eller en dryg fördubbling, från år 1973 till 1974 vilket var det år då NUE köptes. Av konkurrensskäl vill inte Electrolux lämna upp— gifter om tillverkningsvolymen vid de olika produktionsställena, men den svenska andelen av koncernens totala produktion torde idag inte

överstiga 10 %.

Inom Europa har Electrolux traditionellt haft sin starkaste posi— tion på direktförsålda dammsugare, i synnerhet på den franska och den tyska marknaden. Då direktförsålda dammsugarehetingar ett högre pris är modellerna, av konkurrensmässiga skäl, inte fritt ut— bytbara mellan olika distributionskanaler. Det ökade samarbetet mellan europeiska länder har dessutom medfört att de tillverkande bolagen måste ha en tämligen enhetlig försäljningsstrategi mellan olika länder. En dammsugarmodell får inte användas i två olika distributionskanaler. Varken Tornado eller Excelsior hade innan förvärven några affärs— förbindelser med Electrolux svenska dammsugartillverkning. Däremot

var Electrolux franska dammsugargren leverantör till Tornado och Electrolux räknade därför med att kunna nå vissa integrationsvinSter

i samband med förvärvet.

1. Sverige, Tyskland, Frankrike, England, Spanien, Portugal, Colombia,

Peru, Mexico, Equador, Brasilien, Australien och Nya Zeeland

Sammanfattande synpunkter på etableringarnas sysselsättnings—

effekter inom vitvaru— och dammsugarområdet.

Samtliga investeringar som Electrolux gjort har sin speciella historia och det kan därför vara svårt att över huvud taget tala om ett gemensamt mönster. Det kan istället vara frestande att begränsa karaktäristiken av förvärven utomlands (och i Sverige) till en fråga om företagsledning; Electrolux köper förlustföre— tag inom för koncernen mer eller mindre kända produktområden

och utnyttjar den samlade administrativa erfarenheten från andra delar av koncernen för att göra företagen lönsamma. Efterhand

som koncernen växer uppenbarar sig nya förvärvsmöjligheter, inte sällan genom att företagen själva kontaktar Electrolux för er— bjudande om försäljning, och koncernen utvecklar så småningom en specifik kompetens i att bedöma företag inom ett allt bredare pro— duktområde och att ordna finansiering. Inriktningen av koncernens tillväxt blir mer en fråga om vilka företag man råkar köpa än

följden av en långsiktig produktstrategi.

Om man studerar koncernens många bolag idag inom de mest skif— tande verksamhetsområden så ligger det nära till hands att be— skriva utlandsinvesteringarna på detta sätt. Koncernen växer genom att förvärven sprider sig som ringar på vattnet till nya verksamhetsområden,som ofta är en följd av att andra verksamhets- områden än de man ursprungligen var intresserad av ingick i för— värvet och måste utvecklas (eller avyttras), t.ex motorsågstill—

verkningen.

Även om man begränsar sig till Vitvaror och dammsugare kan till— växten och förvärven i viss mån förklaras på detta sätt. En när— mare analys av respektive produktområde ger emellertid möjlig— heter till tolkningar som är annorlunda och kanske intressantare ur "effektsvnpunkt". Analysen bygger på en jämförelse mellan

vitvaror och dammsugare.

91524-ex_iniszaéäignéliåezieg

Av bilaga 8 framgår andelen av koncernens totala produktion inom vitvaruområdet 1975, 1977 och 1979. 1975, dvs året innan Electro— lux förvärv av Arthur Martin, Frankrike och BONO, Therma och Pro-

metheus iSchweiz så var huvuddelen av produktionen, nära 60%,

förlagd till Sverige. Om vi jämför det med dammsugartillverk— ningen så kan vi uppskatta andelen svensktillverkade dammsugare till mindre än en femtedel av koncernens totala antal redan innan de stora förvärven av National Union Electric (USA), Tornado (Frankrike), Excelsior (Holland) och Progress (Västtyskland). Graden av internationalisering, mätt på detta sätt, är således betydligt större på dammsugare än vitvaror och den skillnaden har accentuerats ytterligare efter de senaste årens förvärv.

Den viktigaste förklaringen till detta är att Electrolux inter— nationaliserades betydligt tidigare på dammsugarsidan. Redan i slutet av 1920—talet hade man fyra utlandstillverkande bolag i Europa (Frankrike, Tyskland, England och Italien) och på fyrtio— och femtio-talen skaffade man sig tillverkningsbolag i Latin— Amerika, Australien och Nya Zeeland. Skälet till dessa investe- ringar var förmodligen de "traditionella", det vill säga kostnads— skäl av typen tullar, transportkostnader o dyl. samt behov av att ligga nära marknaden. I denna situation kan det vara relevant att tala om export som alternativ till utlandsetablering och därmed diskutera sysselsättningseffekter av dessa investeringar i Sverige. Eftersom så lång tid förflutit sedan de gjordes är detta emeller-

tid svårt, för att inte säga meningslöst.

De utlandsinvesteringar som gjorts på dammsugarsidan under senare år, och som därför bättre lämpar sig för en sådan analys, är emellertid av en helt annan karaktär. Idag är Electrolux det största dammsugarföretaget i världen i en bransch som domineras av några få företag med försäljning i praktiskt taget alla länder. Produktionen är internationellt sett mycket spridd och produkten "mogen". Produktionskostnad och priser blir viktiga inslag i konkurrensen och den egna marknadsandelenen viktig mätare på kon— cernens styrka i förhållande till konkurrenterna. Sverige som land har såtillvida för länge sedan upphört att ha någon sär—

ställning i koncernens produktionslokalisering.

Även i denna situation är det naturligtvis tänkbart att utlands— etableringarna görs för att ersätta export från Sverige av t.ex kostnadsskäl. De stora investeringar som Electrolux gjort under

1970—talet har emellertid en annorlunda karaktär. De innebär fram-

för allt att koncernen befäster sin ställning som ledande damm— sugarföretag genom "förvärv av marknadsandelar". Investeringarna är inte i första hand motiverade av att man utifrån tillverk— ningen i Sverige ser möjligheter till omstruktureringar eller andra liknande kopplingar utan är en följd av att koncernen vill vara stor på alla marknader. Därigenom berör de inte heller till— verkningen i Sverige annat än marginellt. De sortimentskomplet— teringar som är ett så utmärkande drag bakom motiveringarna på vitvaruområdet har inte alls samma roll för förvärven av dammsugar— företag, även om följden kan bli vissa "ihopkopplingar" på sikt. De uppköpta dammsugarföretagen har redan vid förvärvet ett kom— plett sortiment. Ett uttryck för detta är att internleveranserna från Sverige till NUE, Excelsior och Tornado är relativt obetyd— liga. Däremot har köpen av Tornado och Excelsior givit Electrolux vissa möjligheter att nå samordningsvinster genom en integration med Electrolux tidigare versamhet i Frankrike, Holland och Belgien och förvärvet av det tyska Progress förväntas kunna ge samma effekt i Västtyskland.

Etableringarna på vitvaruområdet har en annorlunda bakgrund och ger också andra sysselsättningseffekter. För det första är samt— liga utlandsförvärv gjorda 1967 eller senare. För det andra har de en mer direkt produktions— eller marknads—koppling till till— verkningen i Sverige. Som framgått av föregående avsnitt så har en av strategierna varit att förvärva tillverkare av spisar, den produkt som är svårast att exportera pga lokala särdrag i efter— frågan, för att därefter komplettera med vitvaror från andra

delar av koncernens tillverkning, ofta den svenska delen. Detta gäller i första hand förvärven av Elektra (Norge), Arthur Martin (den jämte Tappan i särklass största investeringen på vitvaror), BONO, Therma och Prometheus (Schweiz). Därigenom har också expor— ten från Sverige ökat genom att det förvärvade företaget fått lägga om sina inköp av de vitvaror man ej tillverkat själv (oftast kyl/frys) från andra tillverkare till Electrolux. Det främsta exemplet på detta är Arthur Martin, som vi återkommer till i nästa

avsnitt.

I andra fall har förvärven inneburit "produktbyten" som inneburit att tillverkningen koncentrerats till ett färre antal produktions—

Ställen, Exempel på detta är förvärvet av Scan—Atlas i Danmark som inneburit att frysbox— och frysskåp—tillverkningen koncen-

trerats till Danmark resp. Sverige.

Överhuvudtaget kan förvärven på vitvaruområdet ses som effekten av kombinationsmöjligheter, framför allt marknadsföringsmässigt (sortimentskompletteringar) som uppstått efterhand som koncernen växt inom vitvaror. Eftersom internationaliseringsgraden varit relativt låg, framför allt i början av perioden så har också förvärven ofta direkt påverkat tillverkningen i Sverige. Efterhand som koncernen växer utomlands så kommer även inom vitvaruområdet den relativa andelen förvärv som påverkar andra delar av koncer— nen än den svenska, att öka.(Ett exempel på en sådan investering är förvärvet av Tappan, USA där integrationsmöjligheterna snarare

finns gentemot NUE än mot Sverige.)

På grund av vitvarubranschens rationaliseringsmöjligheter och

den relativt stora andelen små företag har möjligheter hela

tiden funnits till denna förvärvsstrategi. På dammsugarsidan

är antalet företag betydligt mindre, företagen är marknadsmässigt starkare och rationaliseringsmöjligheterna mer uttömda. Detta för— klarar till stor del skillnaden i antalet förvärv de senaste åren

mellan de båda produktområden.

Mot bakgrund av det som sagts ovan är det rimligt att ställa upp

följande utsagor om den direkta påverkan på Electrolux svenska del och därmed sysselsättningen i Sverige av utlandsinvesteringarna under 1960— Och 70—talen:

1. De relativt fåtaliga investeringarna på dammsugarsidan har hittills haft varken positiv eller negativ effekt på sysselsättningen i Sverige. De är framförallt ett uttryck för en kamp om marknadsandelar mellan några få företag, och export kan knappast ses som ett alternativ till de

investeringar som gjorts.

2. Vid flera av investeringarna på vitvaruområdet har Electro— lux kunnat komplettera eller ersätta tidigare externa leveranser till det förvärvade bolaget med produkter till— verkade inom koncernen. Många av de förvärvade bolagen, exempelvis Arthur Martin, Therma, Bono och Prometheus hade vid förvärvstillfället produktion av spisar medan man där— emot köpte kylprodukterna från utomstående leverantörer1. Genom att ersätta de externa leverantörerna med internleve- 1 ranser har sysselsättningen i Sverige, främst Mariestad på— 1 verkats positivt. Till den del investeringarna gällt andra produktbyten är nettoeffekten oklar. Med tanke på att för— värvet av Arthur Martin, som tillhör den första kategorien, är så stor i förhållande till de övriga investeringarna, så

är det troligt att den totala nettoeffekten är positiv.

En något annorlundatolkning av hur investeringarna på vitvaru— området påverkat sysselsättningen i Sverige bör också nämnas. Internationellt sett var Electrolux i inledningen av "förvärvs— perioden" ett relativ litet företag och förvärvet av Elektro—

Helios blev startpunkten för expansionen. Genom de fortsatta för— värven, i första hand i Skandinavien, kunde man växa och bli det dominerande företaget på den nordiska marknaden. Därigenom kunde man stänga ute de stora konkurrenterna, i första hand Philips och Zanussi från den svenska marknaden med en lägre import av vit— varor som följd.

Genom genomgången av respektive produktgrupps historiska utveckling har vi viljat öka möjligheterna till generella utsagor om de effekter som Electrolux utlandsinvesteringar haft. En noggrannare analys av den faktiska samordningen mellan moder— och dotterbolag med olika mått på den försäljningsmässiga integrationen måste emellertid göras genom studier av enskilda investeringsfall, i denna rapport genom

studier av Arthur Martin och National Union Electric NUE.

Åke Säwbeck,marknadschef för vitvaror, AB Electrolux

Avsnitt 3 Fallstudier

3:1 Investeringen i Arthur Martin

År 1976 genomförde Electrolux sitt dittills i särklass största företagsförvärv inom vitvarusektorn genom köpet av Martingruppen. I hnesternkmm om ca 50 milj.kr ingick Usines et Fonderies Arthur Martin S.A., Frankrike med dotterbolagen Secam i Auberyilliers Sagam i Wasquehal, Saprime i Reims, Secomam i Revin och Saone i Bois—Colombes samt systerföretaget Usineset Fonderies Nestor Martin S.A., Belgien med dotterbolaget Surdiac S.A. (Arthur Martin var vidare minoritetsägare i Menalux S.A., Schweiz, ett ägarskap som AB Electrolux kompletterade genom att samma år förvärva 74 %

av Menalux övriga aktier.)

Investeringen finansierades genom en riktad aktieemission till ' Schweizerisch Bankgesellschaft som vid tillfället förband sig att

inte släppa ut aktierna på börsen inom tre år.

Arthur Martin var ett utpräglat vitvaruföretag som tillsammans med dotterbolagen tillverkade och sålde gasspisar, tvättmaskiner, disk— maskiner och diverse andra hushållsprodukter medan Nestor Martins produktion var uppbyggd kring värmealstring, huvudsakligen kaminer och spisar. Såväl Arthur Martin som Nestor Martin var vid inves— teringstillfället i hög grad koncentrerade till respektive hemma— marknad (bil.11). Den låga graden av integration mellan de båda företagen gör det möjligt för oss att i denna rapport koncentrera oss på Arthur Martins utveckling, och då huvudsakligen den franska

vitvarumarknaden trots företagens gemensamma bakgrund.

Arthur Martin och Nestor Martin hade från början grundats av två bröder och hade alltså samma ägarfamilj. I samband med en finan— sieringskris såldes båda företagen till investeringsbolaget Société Générale Be lgiq u»e åren 1 970—72 . Försäljningsmässigt hade Arthur Martin lyckats bra med en stigande omsättning och ökade marknadsandelar som följd (se bil.12) och både Arthur Martin och bolagets andra varumärke, Faure, var väl etablerade namn på vitvarumarknaden i

1 1 Frankrike. Vid 70—taletsmitt hade företaget trots den positiva 1 1

1I den mån aktierna inte säljs till den svenska kapitalmarknaden innebär detta förfarande att inget kapitalutflöde sker från Sverige.

försäljningsutvecklingen kommit i produktmässigt underläge gentemot sina största konkurrenter, och fått betydande lönsamhetsproblem. Orsaken till detta var framförallt ägarnas bristande investerings— vilja men även till viss del problem med omstrukturering av verk-

samheten i Revin , Arthur Martin geografiska kärnpunkt.

Société Generale hade mer eller mindre mot sin vilja övertagit aktiemajoriteten i Arthur Martin. Vitvarutillverkning låg utanför 1 företagets traditionella verksamhetsområde och investeringsviljan var låg. Under Société Generales ägarskap kom därför investerings— volymen i Arthur Martin att ligga väsentligt under de övriga före— tagen i branschen1. Vidare upplevdes ett behov av en avsevärd

kapacitetshöjning för att nå lönsamhet i produktionen. Inom 1 Socété Générale fanns det inga planer på att utvidga verksam— heten inom vitvaruområdet utan man föredrog i stället att av— yttra Arthur Martin

Bakgrunden till förvärvet

Till skillnad från i Skandinavien så säljs Vitvarorna i Frankrike i nästan uteslutande via fackhandeln till konsumenten. Som tidigare ' nämnts finns det dessutom i Frankrike lokala krav på produkternas utformning som skiljer sig från såväl den tyska som den skandinavis stilen. På grund av de smakskillnader som finns och som tidigare varit än mer betonade samt de relativt höga transportkostnaderna har det varit mycket svårt för icke—franska bolag att nå några större framgångar på marknaden. Ett väletablerat varumärke är därför idag ett av branschens viktigaste konkurrensmedel. När Electrolux köpte Arthur Martin så var det huvudsakligen för att

få tillgång till ett "gammalt och väl ansett varumärke" och en väl utbyggd försäljningsorganisation. Den pågående strukturomvand— lingen inom vitvarutillverkningen och de höga investeringskost— naderna för att ta fram nya modeller skjuter kontinuerligt gränsen för en lönsam storlek på produktionsapparaten allt högre upp och på Electrolux ansåg man att ett förvärv av ett etablerat företag var det enda sättet att nå dessa volymer.

lAnders Andrén, VD Arthur Martin.

Electrolux hade redan innan 1976 försäljning av vitvaror i Frank—

rike ( bil.13), även om dammsugaren var den stora Electroluxprodukten.

Däremot saknade man helt lokal tillverkning av vitvaror eftersom den kylskåpstillverkning som företaget bedrivit i Frankrike under 50—talet lades ned kring 1960. Fram till 1975 bedrev Electrolux sin vitvaruförsäljning i den direktförsäljningsorganisation som byggts upp för dammsugarna, samt genom Electrolux Industrie som sålde absorptionskylskåp för husvagnar och hotell. År 1975 grundades

ETC, ett bolag som säljer vitvaror via fackhandeln, samtidigt som

direktförsäljningen lades ned. ETC säljer huvudsakligen till

grossistföretag för vidare befordran till detaljistledet. Electro— lux Industrie har dock fortsatt sin verksamhet även efter grundan— det av ETC. För att kunna sälja produkterna direkt till de stora vitvarukedjorna och stormarknaderna fordras det att sortimentet är någotsånär komplett och att priserna är konkurrenskraftiga. Av pro- dukterna i "franska" Electrolux vitvarusortiment var det endast vissa av kyl— och frys—skåpen som tillverkades inom koncernen. Den dåliga bredden i tillverkningen medförde svårigheter nä det gällde att hålla priserna nere och Electrolux profilerades i stället som

en exklusiv produkt till ett förhållandevis högt pris. Genom att man på detta sätt var utestängd från vissa distributionskanaler hade man också svårigheter att nå så stora volymer i försäljningen som man

önskade.

Arthur Martin däremot, var ett för fransmännen välkänt vitvaru— märke som fanns representerat även i de distributionskanaler där Electrolux saknades. Enbart i Frankrike hade man mellan 3 000 och 4 000 försäljare, och sammanlagt såldes Arthur Martins produkter

på över 20 000 försäljningsställen runt om i Frankrike och Belgien.

Även produktionsmässigt passade Arthur Martin in utmärkt som ett komplement till Electrolux verksamhet i Frankrike. Arthur Martins starka produkter var sedan gammaltgasspisar och tvättmaskiner,(bil.14) tvålxcdukUafsomzume tidigare tillverkades inom Electrolux—koncernen. (De tvättmaskiner som tillverkades av Wascator var för kommersiell tvätt och de hushållstvättmaskiner som marknadsfördes av Electrolux—

koncernen, och för övrigt även Husqvarna, var externt tillverkade, huvudsakligen av västtyska AEG och Bauknecht samt italienska Zanussi.)

Däremot saknade Arthur Martin sedan ett par år en egen produktion

av kyl/frys—enheter, vilket var Electrolux stora vitvaruprodukt.

Marknadsstruktur, vitvaror i Frankrike

Att vitvarumarknaden i Frankrike är starkt dominerad av "hemma— företag" är idag en sanning med modifikation. Varumärkets stora betydelse som konkurrensmedel framgår tydligt av att det fort— farande existerar ett stort antal, ursprungligen franska, namn på vitvaror trots att flera av dem p g a företagsköp tillverkas och/eller säljs av ett och samma företag. I Frankrike säljer exempel vis Electrolux vitvaror under märkena Electrolux, Arthur Martin, Faure (ett bolag som köptes av Arhtur Martin 1960) och Lincoln 1 (köptes av AB Electrolux år 1979). Den franska Thomson—Brandt—kon— 1 cernen marknadsför märkena Thomson, Brandt och Vedette medan holländska Philips använder varunamnen Philips, Laden och Radiola. Dessa tre koncerner är de dominerande vitvaruförsäljarna på den

franska marknaden som i stort kan beskrivas enligt följande:

Tabell Marknadsandelar 1 Tvättmaskiner: ThomsOn—Brandt 40 % Electrolux 17—18 % ! Philips 16 %

övriga små

Spisar: Electrolux 25 % Thomson-Brandt 15 % 2 st franska tillv. ä 10 % Diskmaskiner: Thomson-Brandt 30-35 % Philips 14 % | Electrolux 10 % 1 1 Kyl/frys: Thomson—Brandt 10 % Philips 13—15 % 1 Electrolux 10—13 % 1

Utvecklingen av den totala vitvarumarknaden i Frankrike, samt Electrolux S.A.s andel därav 1975—79 framgår av bil15. Som framgår av bilagan har Electrolux—gruppens marknadsandel ökat något under perioden. Detta beror dock huvudsakligen på att fram till 1978 ! ingår endast Arthur Martin och Faure. Från och med 1978 ingår även

ETC ("gamla" Electrolux) och Chappee, och från och med 1979 även

Réseaux Paralleles och Lincoln.

Försäljningen av vitvaror i Frankrike sker huvudsakligen genom fyra olika distributionskanaler; stormarknader, varuhus, vitvaru— kedjor och mindre detaljister. Dessutom kan tillverkarna sälja till grossister som i sin tur säljer produkterna vidare till vitvaru— kedjorna och detaljisterna. Genom att förlägga tyngdpunkten i för— säljning på olika distributionsformer profilerar de större företagen

sina olika varumärken ytterligare, se tabell nedan.

Stormarknad Varuhus Kedjor

Detaljister Grossister

Arthur Martin X X X X Faure X X

Electrolux X X Brandt X X X X Thomson (X) X X Vedette X X X Philips x (X) x x Laden X X Radiola X X

Källa: C Malhaire, Marketing Manager, Arthur Martin Inom vitvarugruppen skiljer sig konkurrensmedlen något för de olika produkterna. Bland de produkter som är avsedda att placeras i köket är design och "estetik" av stor betydelse medan däremot konkurrensen på frysboxar och till viss del tvättmaskiner är en mer utpräglad priskonkurrens. De produkter som marknadsförs av de etablerade företagen är i stort sett lika med avseende på funktion och form och företagen köper också i stor utsträckning produkter från varandra när man behöver komplettera sortimentet eller utjämna kapacitetssvängningar. I slutledet kan det trots detta finnas avse— värda prisskillnader mellan de olika företagens produkter. Detta förklaras dels av valet av distributionskanal (de produkter som säljs via grossister blir dyrare i konsumentledet), dels av den efterfrågeskillnad som skapas med hjälp av egteriör och design,

men naturligtvis även av kostnadsskillnader mellan företagen.

Kostnadsskillnaderna mellan företagen är i stort en funktion av den omsatta volymen. Sambandet mellan kostnader och pris är dock komplicerat. I och med att de olika produkterna i den stora floran av varumärken i grunden är så pass lika försöker företagen diffe— rentiera sina produkter genom "mode" i design och finish. Täta modellbyten och mindre modifieringar av produkterna är därför ett viktigt inslag i konkurrensbilden. Dessa förändringar kräver, trots att de ofta är ganska små, löpande investeringar i verktyg etc, investeringar som kan vara tämligen omfattandå) För att kunna ha konkurrenskraftiga styckekostnader är det därför av stor vikt

för företagen att kunna dela upp utvecklingskostnaderna på ett stort antal produkter. Lyckas företagen sedan med hjälp av investeringarna att differentiera och lansera nya produkter på ett slagkraftigt sätt ger detta möjlighet till ett högre pris, större marginaler och större vinster och/eller nya investeringar i produktionen. Effekten av höga marknadsandelar har på detta sätt en dubbelverkande positiv effekt på företagets verksamhet.

Utvecklingen av Arthur Martin efter förvärvet, samordning av Electrolux verksamhet i Frankrike. ________________________________

Genom förvärvet kom Arthur Martin att ingå i Electrolux S.A. under vilket hela Electrolux Frankrikeverksamhet, inklusive dammsugar— . sidan, sorterar (bil.16). Som framgår av organisationsschemat har Electrolux valt att behålla försäljningsorganisationerna från I de ursprungliga företagen intakta medan man i större utsträckning försökt att samordna de övriga funktionerna. Sammanslagningen av Arthur Martin och Electrolux till en organisation har därför inte fått någon direkt effekt i konsumentledet. För Electrolux del var dock förvärvet av stor betydelse. Genom ArthurMartin, som utgör merparten av Electrolux S.A. har Frankrike blivit hela koncernens största enskilda vitvarumarknad. På grund av verksamhetens stora omfattning fungerar Electrolux S.A. som en "koncern i koncernen" med en tämligen självständig position gentemot moderbolaget. För att

1jfr not 1 5-36

kunna fungera som en enhet har det krävts vissa förändringar av de ingående delarna i samband med förvärven, även om ommöble— ringarna, åtminstone i fallet Arthur Martin, inte varit speciellt

drastiska.

De förändringar som Electrolux vidtog i omedelbar anslutning till förvärvet av Arthur Martin var av administrativ art. Arthur Martins huvudkontor som tidigare fanns i Paris flyttades till de lokaler i Senlis som var Electrolux huvudsäte. Båda företagen hade sedan tidigare produktion i Reims (Electrolux tillverkade damm— sugare) och man samordnade därför även koncernens produktions- utveckling på denna ort. (I och med att de båda företagens pro— duktionsprogram skiljde sig åt genomfördes inga omflyttningar av produktionen.) Arthur Martins direktion ersattes successivt under ett par år, och Electrolux frankrikeverksamhet samordnades genom att de ingående bolagen fick en gemensam VD. Vidare samordnades redovisningssystem, budget, data, för att passa in i moderbolagets

(det svenska Electrolux) system.

Vidare har man genomfört en samordning av reservdelshanteringen, de olika bolagemalagerhållning i Frankrike samt till viss del även inköps— och logistik—funktionerna i Electrolux samtliga franska

bolag för att rationalisera hanteringen.

Några nya produkter i Arthur Martins vitvarusortiment har inte tillkommit under Electrolux ägarskap,varken iförsäljningen eller i produktionen. Man har inte heller avyttrat några verksamhetsgrenar som ingick

i Arthur Martin vid förvärvet. Under hösten 1980 stängs dock ett gjuteri som vid förvärvet sysselsatte 400 till 500 man eftersom det gjutgods som tidigare ingick i spisarna sedan länge ersatts

med annat material.

Såväl nedläggningen av gjuteriet som rationaliseringen av lager— och reservdelshanteringen är åtgärder som framtvingats av struktur— förändringen på marknaden, och Electroluxledningen betonar att

vändiga oavsett vem som varit ägare.

dessa förändringar varit nöd

Initiativet till förändringarn och inte från Stockholm.

a har också kommit från de Electrolux—

bolag som verkar i Frankrike

Någon produktionsmässig samordning inom Frankrike aktualiserades inte i samband med att Electrolux förvärvade Arthur Martin eftersom Electrolux inte bedrev någon tillverkning där utan enbart försälj— ning. Någon försäljningsmässig samordning genomfördes, som nämnt, inte heller. Den mest märkbara effekten som förvärvet fick för Arthur Martin var förändringar i leverantörsledet. Till detta åter-

kommer vi dock i följande avsnitt. *

Av det ovan sagda framgår inte någon anledning till att förvärvet skulle drastiskt förändra Arthur Martins resultatutveckling, och så är inte heller fallet. Även om hela gruppens volymtillväxt varit drygt 200 000 enheter sedan 1975 (bil.15) så har tillväxten för Faure.och Arhtur Martin, de varumärken som tillkom genom för— värvet, i stort sett följt den trend som fanns redan innan 1976. (Se bil.1?)

Integrationen Sverige—Frankrike, i samband med Electrolux förvärv

av Arthur Martin.

Innan 1976 bedrev inte Electrolux någon tillverkning av vitvaror . i Frankrike utan verksamheten bestod i försäljning av produkter ; tillverkade externt och/eller importerade från andra länder, bland andra Sverige. Verksamheten var av en så liten omfattning att någon lokal tillverkning inte var aktuell och dessutom så liten att de franska myndigheterna inte hade något att invända mot det "franska Electrolux" negativa handelsbalans. I och med förvärvet av Arthur Martin förändrades bedömningsgrunderna för produktionslokaliseringen radikalt för såväl Electroluxledningen i Sverige som för de franska myndigheterna. Frankrike blev i ett slag Electrolux viktigaste avsättningsmarknad för vitvaror och Electrolux blev ett av de 3—4 största vitvaruföretagen i Frankrike. Genom att Arthur Martin och Electrolux—koncernen inte hade konkurrerande produktion för den franska marknaden i någon större utsträckning genomfördes inga omfördelningar i tillverkningen. I största möjliga utsträckning

ersattes dock Arthur Martins externa leverantörer med interna.

Speciellt stor betydelse fick detta för kyl— och frys—tillverk— ningen i Mariestad eftersom motsvarande tillverkning saknades

i Arthur Martin. Omfattningen av internleveranserna framgår av bilaga 18.

Hur har då de omfattande leveranserna från Mariestadsfabriken

till Arthur Martin påverkat utvecklingen inom Electrolux "gamla" vitvaruverksamhet i Frankrike, dvs ETC och Electrolux Industrie? ETC grundades 1975 för att ersätta den direktförsäljning av vit— varor som Electrolux bedrev dessförinnan medan däremot Electrolux Industrie bedrivit försäljning av mindre absorptionskylskåp i Frankrike under hela 1970—talet. Av bilaga13 framgår hur utveck— lingen varit under 70—talet för dessa båda verksamhetsgrenar. ETC har haft en positiv försäljningsutveckling på samtliga redo— visade produktgrupper medan utvecklingen varit den motsatta för den övriga "gamla" verksamheten med undantag för kylskåpen. Av speciell betydelse är utvecklingen beträffande kyl— och frys- enheter eftersom ETC till viss del hämtat dessa produkter från tillverkningen i Sverige. Om man jämför bilagorna 12 och 17 fram- går att ETCs försäljningsökning även inneburit ökade leveranser från Mariestadsfabriken. Förvärvet av Arthur Martin (1976) mot— svaras följdaktligen inte av någon nedgång för leveranserna till ETC. Däremot sker det en kraftig nedgång i försäljningen inom "ganla" Electrolux vid mitten av 70—talet (bil.13). Försäljningen av såväl frysenheter som tvätt- och disk—maskiner, som svarade för drygt 50% av Electrolux försäljning 1974 (uttryckt som andel av volymen) har praktiskt taget helt försvunnit år 1979. Till viss del kan detta naturligtvis förklaras av att ETC successivt ersatt den tidigare direktförsäljningen. Detta gäller framförallt frys—, tvätt— och diskmaskiner. För alla dessa produkter gäller att Electro— lux "tappat mark" sedan mitten på 70—talet (Arthur Martin borträknat). Särskilt markant är nedgången i försäljningen av tvättmaskiner och frysenheter. Beträffande tvättmaskinerna så köpte Electrolux dessa från Thomsson, Frankrike varför nedgången inte berör svensk till- verkning direkt. Vad minskningen med 12 571 frysenheter betytt för svensk tillverkning vet vi inte exakt då vi saknar leverantörsstruk— turen i Electrolux "gamla" verksamhet. Förmodligen rör det sig dock

inte om mer än en tredjedel av produkterna dvs ca 4 000 enh/år.

Minskningen torde dock kunna kopplas direkt till Martin—förvärvet

även om Arthur Martins frysförsäljning inte ökade med mer än ca 6 000 enheter mellan 1975 och 1976.

Kylskåpsförsäljningen har fortsatt att öka inom de "gamla" kana— lerna även efter förvärvet av Arthur Martin vilket inte tyder på någon överflyttning av försäljningsansträngningarna. Att för— säljningen av kylskåp är så omfattande, och har fortsatt att öka 1 även efter 1975 är helt följdriktigt med tanke på att Electrolux Industrie arbetar på en marknad som till stora delar är skild

från ETC:s och Arthur Martins kylskåpsförsäljning. Absorptions— kylskåpen är en specialprodukt, avsedd för husvagnar och hotellrum) och producentmarknaden är koncentrerad i betydligt större utsträck ning än vad som är fallet för hushållskylskåpen. Electroluxkon—

cernens position är betydligt starkare för absorptionskylskåpen

. ___ ___-_J__

och produkterna säljs genom andra kanaler. Av dessa skäl påverkar vare sig ETC:s tillkomst eller förvärvet av Arthur Martin verk- samheten inom Electrolux Industrie i särskilt stor utsträckning. Den absoluta merparten av de absorptionskylskåp som Electrolux Industrie säljer i Frankrike importeras från koncernens fabriker utanför Sverige1 och påverkar därmed inte den svenska sysselsätt— ningen. Electrolux har tillverkning av absorptionskylskåp även i

Sverige (Motala). Denna uppges dock vara specialanpassad för den

vara anledningen till att inte Motalafabriken levererar några

1 1 1 i | nordamerikanska marknaden samt för tropiska länder vilket skulle 1 produkter till Frankrike. i

En följd av ovanstående resonemang är att de produkter som Electro—

lux levererar från Mariestad till Arthur Martin i stort sett utgör

1 ett nettotillskott i produktionen orsakade av investeringen. 1 Möjligen ska siffrorna reduceras med högst 4 000 frysskåp årligen

p g a nettominskningen i de "gamla" försäljningskanalerna.

Den ökade avsättningen av kyl— och frysskåp p g a Arthur Martin— förvärvet skulle således innebära att den årliga produktionen i Mariestad behövt öka med ca 90 000 enheter vid en jämförelse mellan 1976 och 1980. Produktionsvolymen i Mariestad påverkas

1Anders Andrén, VD Electrolux S.A

naturligtvis av andra marknader än den franska. I och med att den årliga produktionsvolymen i Mariestadsfabriken ökad med

158 000 enheter under perioden kan vi dock säga att leveranserna till Arthur Martin inte möjliggjorts endast genom en motsvarande minskning på andra marknader. Stämmer våra bedömningar kan man dessutom se att över hälften av tillväxten i Mariestadsfabriken

från 1976 beror på förvärvet av Arthur Martin.

Genom att de utbytta underleverantörerna till stor del var franska försämrades "handelsbalansen" ytterligare för Electrolux verksam—

het ur fransk synvinkel.

I första hand Frankrikes gynnsamma geografiska läge, men även

Arthur Martins kunskap inom området samt önskemål från de franska myndigheterna har medfört att Electroluxledningen valt just Frankrike som centralort för koncernens tvättmaskinstillverkning. Trots att

den franska marknaden till skillnad från det övriga Europa domi— neras ay toppmatade tvättmaskiner har Electrolux valt att genom stora investeringaf'förlägga utvecklingen och tillverkningen av en ny frontmatad tvättmaskinsmodell till Arthur Martin. Effekterna av denna satsning har ännu inte hunnit märkas eftersom produkten ännu inte finns färdig för serieproduktion. Modellen är emellertid avsedd för såväl den franska marknaden som för export och Electrolux räknar med att den övervägande delen av koncernens tvättmaskinsförsäljning runt om i världen år 1982 kommer att vara fransktillverkade. Går dessa planer i uppfyllelse skulle det vara det första exemplet där Arthur Martins produktion påverkas som en direkt följd av förvärvet. Dels får man en frontmatad tvättmaskin i sortimentet, vilket för-

modligen inte varit fallet utan Electrolux, och dels kan man genom

koncernens försäljningsorganisation i övriga länder räkna med en omfattande export och därmed utbyggnad av tillverkningskapaciteten inom koncernens franska del. Någon "utflyttning" av svensk till- verkning är det i detta fall inte fråga om eftersomIHectninx Bunn förvärvet av Arthur Martin köpte alla sina hushållsltvättmaskiner- från externaleverantörer. I och med att den svenska marknaden domineras av frontmatade tvättmaskiner är det emellertid fullt tänkbart att Electrolux hade kunnat flytta Arthur Martins "tillverk— ningskunskap" till Sverige i stället för tvärtom. I detta beslut uppges dock relationerna till de franska myndigheterna ha spelat

en avgörande roll.

lInvesteringarna för den nya modellserien rör sig om ca 50 Mkr varav 30 Mkr i verktyg. Källa: A Andrén,VD Electrolux S.A H

Diskmaskiner är den enda produkten där Arthur Martin och Electrolu bedrev (och bedriver)konkurrerande produktion för samma marknad.

För båda företagen hade (och har) dock diskmaskinstillverkningen en förhållandevis liten betydelse totalt sett. Någon förändringar beträffande tillverkning och försäljning av diskmaskiner som en direkt följd av köpet har inte genomförts, men på sikt (ca 2 år) ! räknar Electrolux med att överföra Arthur Martins produktion, år 1 1979 ca 38 000 enheter, till Mariestad.

Beträffande den övriga produktionen inom Arthur Martin (värme— kaminer och spisar) och "svenska Electrolux" (spisar, dammsugare, 1 mindre köksapparater etc) har ingen samordning kommit till stånd 1 vare sig i tillverkning eller försäljning. För dammsugare är detta 1 helt naturligt eftersom dessa inte finns med i Arthur Martins

Vad gäller spisar är det ännu så länge en uttalad policy från Electroluxledningen med lokal tillverkning i stället för export. Några omläggningar av produktionen eller produktbyten mellan den svenska resp den franska försäljningsorganisationen har därför inte aktualiserats. Däremot har Electrolux redan från början haft planer på att försöka utnyttja Arthur Martins försäljningsorgani-

1 1 1 1 1 | | | | 1 | 1 | 1

sation för exempelvis köksmaskinen Assistent och köksfläkten, vilket man än så länge misslyckats med.

Internhandeln med komponenter är mycket marginell inom vitvaru— sidan idag,

1 1 1

men kan eventuellt komma att få en ökad betydelse. De motorer som används i koncernens (Arthur Martins) egentillver—

kade tvättmaskiner idag köps antingen från Thomson eller från italienska tillverkare. För närvarande arbetar Electrolux på att

utveckla en tvättmaskinsmotor av samma typ som den som används i dammsugarna. Produktionen av en sådan motor skulle, om den visar

förläggas till Västervik som är koncernens huvudtill— verkare ay motorer.

sig fungera,

Förvärvet har i ganska liten utsträckning påverkat andra svenska produktionsenheter än den i Mariestad även om det finns exempell. Arthur Martin köper inte några komponenter till sin tillverkning från svenska leverantörer utan de spridningseffekter som kan finnas

i Sverige gäller underleverantörer till Mariestadsfabriken. Den

största enskilda underleverantören är Electrolux egen fabrik i Motala. Övriga leveranser kommer från ett flertal externa till—

verkare. Tyvärr saknar vi statistik för att närmare belysa dessa

indirekta effekter som Martin—förvärvet haft på den svenska syssel— sättningen. Enligt Electrolux bedömningzskapar dock en produktions— ökning i Mariestad med 90 000 enheter, ett 40-tal sysselsättnings—

tillfällen i leverantörsledet, varav ca 20 i Motala.

Samarbetsformer

Exemplen på mer permanenta samarbetsformer mellan moderbolaget i Sverige och Arthur Martin är få. Organisationen i Frankrike

är, liksom den svenska själv utvecklingsansvarig för de produkter man tillverkar och har en lokal utvecklingsavdelning.Persmuu från de olika utvecklingsavdelningarna i koncernen träffas dock i de så kallade produkt—råden en gång per kvartal för att samordna

koncernens produkt— och marknadskunskap.

Omdelbart efter förvärvet etablerade Electrolux ett tekniskt centrum i Reims. Detta centrum arbetar främst med anpassning av produk— tionen för den franska marknaden, men har även sporadisk kontakt

med de större utvecklingsavdelningarna i Sverige i frågor som inte

Härden franska produkterna speciellt. Den mer grundläggande forskningen om materialens hållfaäjrt grundkonstruktioner etc

är dock i sin helhet koncentrerad till Stockholm. Eftersom Electrolux i mycket stor utsträckning arbetar med "mogna" produkter och väl— kändatekniska konstruktioner är istället processutvecklingen av central betydelse för konkurrensförmågan. Även utvecklingen av produk— tionstekniken är i sin helhet lokaliserad till Sverige och "inplan—

teras" därifrån i de utländska dotterbolagen.

1 _ " .. . . . Efter forvarvet utokades Arthur Martin sortiment, pa Electrolux

initiativ, med TV—apparater, tillverkade i Sverige av Luxor. Försäljningen av TV—apparater uppgick 1979 till knappt 10 000 enheter. Luxors möjligheter att exportera till Frankrike genom Arthur Martin kommer dock troligen att minska väsentligt genom Electrolux förvärv av den franska TV—tillverkaren Oceanie. 2 Hans Wiklander, prod.tekn.avd.,Electrolux

Vad gäller kyl— och frys—skåpen, där Arthur Martin, inte har någon egen tillverkning, kan man framföra synpunkter antingen direkt till utvecklingsavdelningen i Sverige eller också via det 5 k informa—

tionsproduktrådet.

I det löpande försäljningsarbetet förekommer inget samarbete mellan den svenska och den franska organisationen så när som på att reklamavdelningarna ibland sammanträdar för att diskutera idéer till reklamsatsningar.

Även om försäljningsorganisationen, varumärket och själva produk— tionsapparaten är de viktigaste delarna i Electrolux köp av Arthur Martin har man till viss del även kunnat utnyttja företaget som 1 informationskanal för smärre lokala marknadsanpassningar av de produkter som exporteras från Sverige samt återförsäljarbearbetning.

Ageiaiåteatizetyrnieg

Delvis beroende på Arthur Martins starka ställning inom koncernen men framför allt beroende på det stora antalet dotterbolag, är den centrala Electroluxledningen möjligheter till detaljstyrning tämligen begränsade. Man saknar såväl kompetens som resurser för att från Stockholm sköta de många bolagen bättre än vad som görs

lokalt. De styrinstrument som utarbetats är i första hand gemen—

samma redovisningssystem för att med hjälp av resultatuppföljning , kunna koncentrera den centrala ledningens insatser till bolag med

lönsamhetsproblem. Utöver detta har man i Arthur Martin tillsatt I en svensk VD, vilket dock snarare är undantag än regel för kon— 1 cernens utlandbolag. Däremot finns den centrala koncernledningen 1 representerad i samtliga dotterbolags styrelser.

Normer för avkastning på egetkapital, omsättningshastighet på * lager och kundfordringar utarbetas centralt och resultatrapporteringj sker månatligen. Till detta kommer att Arthur Martin en gång per kvartal skall upprätta en balansanalys med utförliga kommentarer

om utvecklingen, samt två gånger per år en försäljningsprognos som sträcker sig 18 månader framåt. Enligt VD Anders Andrén, är det dock endast "kraftiga avvikelser" från budget som föranleder centrala åtgärder.

Beträffande investeringar är det endast investeringar i fast

egendom samt större lån (> 1 MFF) som kräver styrelsens godkännande. Styrfilosofin är dock att varje bolag skall ha ett positivt resultat varje år vilket naturligtvis minskat Arthur Martin investerings—

möjligheter under 1970—talet.

När det gäller personalrekrytering är det endast VD—posten som kräver centrala beslut. Även marknadsplaner, och reklamkampanjer

etc upprättes lokalt även om samarbete naturligtvis förekommer

genom reklamträffar och liknande.

Produktpriser bestäms lokalt medan däremot internpriserna sätts av den centrala ledningen efter diskussion med berörda parter. Detta gäller för samtliga interna transfereringar och alltså inte

bara de fall där Sverige är den ena parten.

EEEQSEQEÅQQ€E_E£EDE£_MEEEill-:_:iEEå:åYEQåååLKQEESEQPQlåg

Genom integrationseffekter med koncernbolag utanför Sverige kan

den svenska delen beröras även indirekt av Martinförvärvet. Någon omlokalisering av koncernens produktion har dock inte skett utanför Sverige. Däremot finns flera exempel där förvärvet givit upphov till sortimentskompletteringen och utbyte av leverantörer. Förutom Sverige är England det största exempel på den förstnämnda effekten och Danmark på den andra. I bilaga17 redovisas förutom köpen från Mariestad även Martin-gruppens internköpfrån fabriken i Luton resp Atlas i Danmark. De produkter som man i första hand köper från

England är mindre kylskåp som tidigare köptes från Zanussi och

Thomson—Brandt medan man från Atlas köper frysboxar som tidigare köptes från Gram, ett annat danskt företag.

Till detta kommer att Arthur Martin hoppas att med hjälp av den engelska försäljningsorganisationen i ökad utsträckning kunna expor—

tera gasspisar.

Sammantaget kan man dock säga att ommöbleringarna i samband med Martinköpet än så länge varit ganska små, i synnerhet avseende till— verkningen, jämfört med strukturrationaliseringen i Skandinavien

tidigare under 1970—talet.

Sysselsättningseffekter i Sverige, kort sikt

En summering av de effekter för produktionen i Sverige som kan kopplas direkt till Electrolux förvärv av Arthur Martin skulle då se ut enligt följande:

Internt —

Externt —

en ökad leverans av kyl— och frysskåp från Mariestad på drygt 300 000 enheter under perioden 1976—1980. (Internleveranserna från Mariestad till Arthur Martin). Av produktionen i Mariestad år 1980 skulle ca 90 000 enheter bero på förvärvet av Arthur Martin. Uttryckt i antal sysselsatta motsvarar dessa 90 000 enheter ca

250 arbetstillfällen inklusive tjänstemänl.

några effekter på diskmaskinsproduktion vid Electrolux svenska enheter har ännu inte skett. Inom ett år ska dock tillverkningen enligt planerna förläggas till Sverige. (År 1979 sålde Martin—gruppen ca 28 000 disk—

maskiner).

någon tvättmaskinstillverkning bedrivs inte av Electrolux i Sverige idag. Den planerade importen av tvättmaskiner från Arthur Martin ersätter alltså ingen svensk produk— tion. Totalt omsatte dock koncernen 428 000 enheter under 1979. Inom Electrolux planerar man att förlägga motortill— verkningen för tvättmaskinerna till Västervik. Enligt företagets egna bedömningar är en volym på 200 000 enheter per år från och med 1983 realistisk, vilket i så fall

skulle ge sysselsättning åt drygt 60 arbetare.

för övriga vitvaror har vi inte funnit någon effekt som

direkt kan kopplas till förvärvet.

Arthur Martins försäljning av Luxors TV—apparater om- fattade åren 1978—1979 totalt ca 11 000 enheter och torde inte komma att uppgå till mer än 25 000 sammanlagt 1 och

med förvärvet av Oceanic.

Uppgifter från företaget

Indirekt- Som redan nämnts bedömer Electrolux effekterna för

Mariestadsfabrikens leverantörer till ca 40 arbetstill— fällen. En annan typ av indirekta effekter är om Electro— lux genom förvärvet av Arthur Martin får ökad vinst, och denna vinst investeras i produktion i Sverige. En bedömning av dessa effekter är dock förenad med så många antaganden

av vi avstår från den.

Ovanstående kalkyl är mycket grovkornig.Den tar t.ex inte hänsyn till vilka effekter köpet fått på andra geografiska marknader i någon större utsträckning. Vi har inte heller kunnat kvantifiera de indirekta effekterna av exempelvis resultatförändringar och utvecklingsarbete som en följd av investeringen.På grundval av Electrolux produktionsdata har vi kunnat uppskatta de direkta sysselsättningseffekterna av Arthur Martin—förvärvet till knappt 300 arbetstillfällen år 1980. Sker utvecklingen av företagets verk— samhet enligt de planer vi redogjort för får förvärvet dessutom en successivt ökad betydelse, dels genom ökade leveranser från Marie— stad och dels genom vissa omfördelningar av produktionslokaliser' ringen. Mot dessa resultat bör man för att kunna bedöma inves— teringen även ställa upp en alternativ utveckling. Den fråga vi måste ställa oss är om exporten av kyl/frysenheter blivit större än nuvarande utveckling om medel motsvarande förvärvet istället använts för marknadsföring av Electrolux "egna" produkter på den franska marknaden eller någon annan utländsk marknad.Med tanke

på varumärkets och marknadsorganisationen/distributionskanalernas centrala betydelse för försäljning av större volymer är detta högst osannolikt. Detta alternativ hade inneburit dels att Electrolux

genom reklam och andra marknadsföringsåtgärder måste bli ett välkänt varumärke, dels stora investeringar i en marknadsorganisation med sikte på försäljning genom stormarknader.och liknande större försäljningskanaler. Även om manför de medel som nu satsats i Arthur Martin hade nått en bra bit på väg, är det osannolikt att man under en femårsperiod hade lyckats sälja de 300 000 enheter som man nu sålt genom Arthur Martins försäljningsorganisation. Investeringar i marknadsföring och en marknadsorganisation hade gett effekt först på längre sikt och i en betydligt mindre omfatt— ning än nu. En slutsats blir därför att nettoeffekten ur export — och därmed sysselsättningssynpunkt av Arthur Martinförvärvet blir positiv även när hänsyn tas till de möjligheter Electrolux haft att på andra sätt öka exporten av vitvaror från Sverige.

Resonemangen i avsnittet om Arthur Martin har i huvudsak berört integrationseffekter, faktiska och planerade, i samband med för— värvet och därmed implicit utgått ifrån att dessa effekter skulle vara drivkraften bakom investeringen. Electrolux motiverar ju också sin investering med att den medfört och kan komma att medföra, ytterligare effektivisering av verksamheten, dels genom tekniska stordriftsfördelar genom omlokalisering av produktionen, och dels genom stordriftsfördelar i marknadsföring inköp och distribution

som en följd av sortimentskompletteringar och samordning av före— tagens leveranser. Efter genomgången i detta avsnitt är det dock påtagligt hur stor del av de påtalade integrationsmöjligheterna som 5 år efter förvärvet fortfarande är på planeringsstadiet. På pro- ? duktionssidan har praktiskt taget inga förändringar skett och vad ? gäller försäljning och leveranser är Arthur Martins leverantörsbyte för kylskåpen den enda förändringen som på något avgörande sätt haft betydelse för den svenska sysselsättningen. Ett annat skäl som framförts för investeringarna är att dessa ökar möjligheterna att "värja sig" på hemmamarknaden. Konsekvenserna av den enskilda inves teringen är desamma även med denna förklaring men analysen får en annan inriktning om grundantagandet är att Electrolux genomfört denna och andra investeringar i syfte att stärka sin position, dvs öka sin makt inom branschen. Makthypotesen, dvs att drivkraften till investeringen skulle vara tillväxt och storlek i sig, för att därmed kunna uppnå högre monopolränta, alldeles oavsett om någom effektivi—I sering genom verksamhetsintegration blir följden av sammanslagningen; kommer att belysas tydligare i studien av NUE. Med tanke på Electro—i lux dominans på vitvaror i Scandinavien och den tilltagande koncent—I rationen på den europeiska producentmarknaden måste denna aspekt beaktas även i fallet Arthur Martin.

3:2 Förvärvet av National UniongElectric.

Redan 1920 etablerade Wenner-Gren ett företag i USA för till— verkning av dammsugare, Electrolux Corporation. Som framgått av beskrivningen av Electrolux internationalisering så ingick detta bolag aldrig i koncernen. Den minoritetspost på 39 procent som Electrolux ägde vid Werthéns tillträde som VD 1967 avyttrades för 57 milj dollar, pengar som blev "grundplåten" för de många företagsvärv som gjordes efter detta år. Electrolux Corporation existerar ännu idag och rätten till varumärket Electrolux på den

nordamerikanska marknaden innehas av detta företag.

Om vi bortser från ovannämnda företag har Electrolux aldrig varit inne på den nordamerikanska marknaden i någon nämnvärd omfattning före förvärvet av National Union Electric (NUE) 1974. Förvärvet av detta företag innebar en mycket kraftig ökning av Electrolux totala dammsugarproduktion, vilket framgår av bil.19 1978 sålde Electrolux i runda tal 5,5 milj dammsugare, varav NUE svarade för ca. 2,3 milj eller drygt 40 procent. Av den resterande delen tillverkades mindre än 10 procent, ca 400 tusen enheter i Sverige medan övrig produktion var förlagd till före— tagets övriga anläggningar i Europa (England, Västtyskland, Frankrike, Spanien), Latinamerika (Brasilien, Mexico, Peru, Equador, Colombia), Australien och Nya Zeeland. Grovt sett kan man säga att genom förvärvet av NUE fördubblades Electrolux dammsugarproduktion utanför Sverige.

Köpeskillingen för NUE var 255 mkr, den då största affären någonsin i Electrolux historia. NUE tillverkar dammsugare och luftkonditioneringsanläggningar. 1979 var omsättningen i NUE

270 milj dollar varav 187 milj utgjordes av dammsugare och resten luftkonditioneringsapparater och plastdetaljer. Dammsugartill— verkningen är den dominerande delen i företagets produktion,

ca 3/4, och tillverkningen sker i företagets huvudfabrik i Illinois. Dessutom har man en mindre sammansättningsfabrik i Canada. Försäljningen, under varunamnet Eureka, sker uteslutande

på den nordamerikanska marknaden. Vid sidan av Hoover är Eureka

det mest sålda dammsugarmärket i USA med ca. 25 procent av marknaden. Marknadsandelen har varit stigande sedan en längre tid. Medan under tioårsperioden 1966—75 försäljningen på den amerikanska dammsugarmarknaden ökade med 137 procent så kunde Eureka öka försäljningen med 322 procent." Luftkonditionerings- aggregat, både för officiellt och privat bruk, tillverkas i

New Jersey och formsprutade plastdetaljer i Ohio. 75 procent av plastdetaljerna används i de egna Eureka dammsugarna medan resten

säljs till utomstående kunder.

The Eureka Company, grundat 1909, spelade en huvudroll vid introduktionen av hushållsdammsugare på den amerikanska marknaden. Eureka, som införlivades med NUE 1960, har under åren byggt ut sina distributionskanaler och täcker idag hela USA genom 37 000 fristående återförsäljarbutiker (dealers). Försäljningen till butikerna går igenom ett 100-tal agenter, varav ca. 80 ägs av Eureka medan resten är fristående. Karakteristiskt för Eureka

är att all försäljning av dammsugare till konsumenterna går

igenom de 37 000 återförsäljarna. Några andra distributionskanaler eller direktförsäljning utnyttjas således inte. Enligt NUE:s företagsledning är ett av skälen till att försäljningen av Eureka ökat så pass kraftigt under senare år att man valt att satsa på en produkt (dammsugare) och en distributionskanal (detaljhandeln). Företaget stöder detaljhandlarna, dels genom årliga rikstäckande annonskampanjer, dels genom bidrag till lokalannonseringl.

AV'bilagazo framgår att under den period Electrolux ägt NUE har detta äketag5(msätUUng ökat från 619 mkr till 1 160 mkr,eller med i genomsnitt drygt 12 procent per år. Även antalet anställda har ökat under ägandeperioden. Företaget har hela tiden varit lönsamt och Electrolux har erhållit utdelning under hela perioden. 1979 var utdelning 35 mkr vilket motsvarar ca 15 procent på

insatt kapital och 73 procent av redovisad nettovinst efter skatt.

Electrolux finansierade förvärvet av NUE genom ett lån på 54 milj dollar i Morgan Guaranty Trust, ett s k "multicurrency roll

Storleken på lokalannonseringsbidraget är direkt proportionell till den enskilde handlarens försäljningsresultat.

over" lån på 5 år som innebär att lånevalutan är utbytbar och

räntan fastställs i tre— eller sexmånaders intervaller.

Enligt Electroluxledningen var det främsta motivet till förvärvet att företaget i ett slag ökade sin marknadsandel från 0 till 25 procent på den enda marknad av betydelse man tidigare inte hade haft någon försäljning till. Genom köpet skulle man också få en inkörsport på den nordamerikanska marknaden för hushålls—

produkter överhuvudtaget.

Bakom förvärvet sägs också ligga svårigheterna att exportera till den nordamerikanska marknaden. Av bilaga21 framgår att USA genom åren varit en mycket liten avsättningsmarknad för Electrolux dammsugare, trots att USA svarar för nära hälften av hela världens dammsugarkonsumtion. Ett skäl till dessa svårigheter som brukar anföras är skillnader i efterfrågan mellan Europa och Nordamerika, framförallt när det gäller produkternas utseende. I Europa domineras försäljningen av den s k "tankmodellen" medan s k "uprights" är betydligt vanligare i USA och Canada. I USA domineras dessutom försäljningen sedan långt tillbaka av två mycket stora och välkända märken, Hoover och Eureka, med mycket stora till— verkningsvolymer och väl inarbetade försäljningsorganisationer. Eftersom dammsugare trots vissa skillnader i utförande i hög grad är en standardprodukt så blir priser och därmed tillverknings— och försäljningskostnader av stor betydelse för konkurrensförmågan. Enligt Electrolux finns det inga möjligheter att exportera lön— samt från Sverige till USA till de priser som råder i detaljist- ledet. För att exporten skall vara lönsam krävs högre priser, vilket kanske skulle gå om man kunde sälja genom en helt annan distributionsform, t ex direktförsäljning. Svårigheterna att inarbeta ett nytt varumärke på marknaden och kostnaderna för att bygga upp en marknadsorganisation, typ direktförsäljning, be— traktas dock som mycket stora. Till detta kommer Electrolux speciella svårigheter med varumärkesnamn på den nordamerikanska marknaden, eftersom rätten till varumärket Electrolux innehas

av Electrolux Corporation.

Oavsett vilka möjligheter som faktiskt finns att exportera dammsugare till USA så kan vi konstatera att den totala amerikanska importen av dammsugare är mycket obetydlig i förhållande till den totala konsumtionen av dammsugare. Avbilaga 22 framgår att importandelen varit ca. 1—3 procent av den totala konsumtionen

under 1970—talet. Den lilla import som förekommer domineras av försäljning från Canada, Västtyskland, Storbrittanien, Japan, Korea, Hongkong och Taiwan. Medan importen från Canada, Storbrittanien och Västtyskland kan förklaras av dessa marknaders relativa närhet geografiskt och kulturellt är importen från Japan ett exempel på hur ett utomstående varumärke under senare år försökt bryta sig in på den nordamerikanska marknaden. Genom en mycket intensiv reklamkampanj lyckades det japanska jätte— företaget National Panasonic sälja relativt stora mängder damm— sugare, i huvudsak inom Bostonområdet. Som framgår av tabellen har dock Japans importandel gått kraftigt tillbaka under 1970— talet. Svängningarna i de angivna ländernas importandelar är ganska stor vilket avspeglar att det är fråga om relativt små importkvantiteter totalt sett och från varje land.

Electrolux export av dammsugare till Nordamerika har alltid varit obetydlig. Av bilaga23 framgår försäljningen till USA och Canada sedan 1961. Bortsett från ett par år på 1970—talet har export ej förekommit alls eller bara uppgått till några hundra dammsugare. Försäljningen av aktieinnehavet i Electrolux Corporation 1967 resp köpet av NUE 1974 tycks inte ha inneburit några markanta förändringar i det avseendet. Visserligen ex— porterades ovanligt många dammsugare 1973 och 1974, ca. 5 000 resp år, medan exporten 1976-79 varit praktiskt taget obefintlig. Det är dock högst osannolikt att denna skillnad beror på för— värvet av NUE. Dels är exportkvantiteterna små även åren 1973 och 1974, dels var försäljningen övriga år närmast innan NUE— förvärvet mycket liten eller obefintlig. Sveriges andra till— verkare av dammsugare, KF—ägda Hugin, som exporterar ca. 45 procent av sin produktion, har aldrig exporterat till den nordamerikanska marknaden.l (Sebilaga 24 .)

1Enligt Hugins försäljningsledning är det "omöjligt" att exportera till USA p g a den hårda konkurrensen. (Tel.intervju med Mats Axling, Hugin.)

Sysselsättningseffekter

Om vi utgår ifrån att exporten av dammsugare från Sverige till Nordamerika under överblickbar period inte kunnat få någon

större omfattning än den hittills haft innebär det att NUE— förvärvet ej inneburit några negativa sysselsättningseffekter för Sveriges del i form av minskad dammsugarproduktion. Förvärvet kan istället närmast karakteriseras som ett förvärv av en mark— nadsandel på en stor marknad, som Electrolux annars knappast

hade varit inne på, i varje fall inte genom export.

Däremot kan Sysselsättningen i Sverige ända påverkas om för— värvet innebär integrationseffekter i olika avseenden mellan NUE och Electrolux i Sverige. Enligt Electroluxledningen fanns det vid förvärvet en förhoppning om att man med hjälp av NUE:s försäljningsorganisation skulle kunna marknadsföra andra kon— cernprodukter på den amerikanska marknaden. Någon sådan försälj— ning har emellertid hittills inte skett. Det främsta skälet till detta är NUE:s ovilja att blanda in andra koncernprodukter i sitt sortiment och därmed bryta mot filosofin en produkt,

en distributionskanal. NUE har sedan länge varit ett lönsamt och framgångsrikt företag, och Electroluxledningen har inte tyckt sig kunna gå in och diktera vilka produkter NUE skall sälja eller hur distributionen skall gå till. De begränsade kopplingar som hittills skett har gällt den motsatta vägen; via Electrolux försäljningsorganisation har NUE kunnat sälja en del av sina dammsugare och (framförallt) luftkonditioneringsapparater till mer avlägsna marknader. 1979 uppgick den försäljningen till ca 15 milj dollar. Tidigare hade NUE inte någon export.

Påverkan på sysselsättningen i Sverige skulle också kunna ske genom internhandel med komponenter. Av tabellen nedan framgår omfattningen av leveranserna av insatsvaror från Electrolux

i Sverige till NUE. (Internhandel i motsatt riktning förekommer

ej.)

År 75 76 77 78 79 Leveranser av motorfläkt— aggregat från Västervik mkr 0 0,3 2,4 7,9 10,0

Leveranser av dammpåsar från.

Pappersförädling AB i Nygård mkr. 0 0 0,1 2,4 3,0 1 Totalt 0 0,3 2,5 10,3 13,0

Källa: uppgifter från företaget

Som framgår av tabellen har leveranserna av komponenter hittills varit relativt obetydlig. Ett skäl till detta är säkerligen att Electrolux i Sverige, med en dammsugartillverkning på mindre än 20 procent av NUEzs, har små möjligheter att på kort sikt ändra leverantörsstrukturen för ett stort och framgångsrikt företag. De internleveranser av någon betydelse som förekommit är främst motorfläktaggregat från Västerviksfabriken. NUE tillverkar själv enbart aggregat för sina "upright—dammsugare", resten köper man från utomstående leverantörer. En svårighet för Electrolux har varit att anpassa aggregaten till de amerikanska elektriska

säkerhetsbestämmelserna, som avsevärt skiljer sig från motsvarande

svenska bestämmelser. Delvis pga detta men främst pga andra fak— torer som transportkostnader och seriestorlek, blev produktions— kostnaden så hög att Electrolux inte ansåg sig kunna konkurrera med andra tillverkare. Internexporten av motorfläktaggregat till NUE har därför upphört under 1980.

Även om leveranserna av aggregat till NUE hade blivit mer om— fattande skulle detta inte ha inneburit några omfattande syssel— sättingseffekter för Västerviksfabriken. Som mest exporterades år 1979 ca 150 000 aggregat vilket innebar sysselsättting för ] ca 30 arbetare.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att förvärvet av NUE spelar en obetydlig roll för Sverige ur sysselsättningssynpunkt. Detta är inte oväntat eftersom förvärvet primärt motiverades av den ' marknadsandel man därmed skulle få av den amerikanska marknaden i I I och företagets goda tillväxt och lönsamhet. Möjliga integrations—

eller samordningsvinster med tillverkningen i Sverige eller i andra delar av koncernen spelade ingen avgörande roll för beslutet, trots de förhoppningar man hade att sälja andra produkter genom Eurekas försäljningsorganisation.

Relationen Electrolux—NUE

När Electrolux förvärvade NUE 1974 innebar detta att man köpte

ett företag som i storlek kunde mäta sig med Electrolux hela övriga dammsugartillverkning. Företaget var lönsamt, framgångs— rikt, med sedan länge ett väl inarbetat märkesnamn på en mark—

nad som Electrolux, i varje fall när det gäller dammsugare, dittills hade mycket liten erfarenhet av. Detta faktum påverkar i hög grad relationen mellan moder— och dotterbolag och förut- sättningarna för integration. Till skillnad från flertalet andra förvärv som Electrolux gjort efter 1967 har företaget i mycket begränsad utsträckning "möblerat om" i företaget. Bortsett från vissa rent administrativa förändringar, inklusive flyttning av huvudkontor och inordning av företaget Keltec (Kommersiella städmaskiner) under NUE har Electrolux ej förändrat verksamheten

i någon större omfattning. NUE:s verksamhet bedrivs mycket självständigt i förhållande till Electrolux och med den inriktning som man haft sedan tidigare. Sammansättningen av ledningsper— sonalen i NUE har ej förändrats som en följd av Electrolux förvärv, med det undantaget att representanter för koncernledningen sitter i NUE:s styrelse (en princip som Electrolux tillämpa för

alla sina större dotterbolag.)l

Enligt Electrolux förekommer ett visst samarbete i produktutveck- lingsfrågor "på jämbördig fot" mellan Electrolux i Sverige och NUE. Detta samarbete har dock inte inneburit några markanta förändringar i resp företags sortiment, produktutvecklingsarbete eller FoU—organisation utan mera haft karaktären av samtal om möjliga gemensamma utvecklingsprojekt.

Sammanfattningsvis är integrationen mellan NUE och Electrolux i övrigt med avseende på produktion, marknadsföring och FoU betydligt mindre än för flertalet andra dotterföretag Electrolux förvärvat. På sikt kommer självklart möjligheter till utökad integration att uppstå. En framtida integration med och därmed påverkan på Electrolux övriga verksamhet kommer därvid att

lEtt uttryck för NUE:s relativa storlek och självständiga ställ—

ning som dotterföretag är att verkställande direktören för NUE är den enda personen från Electrolux många dotterföretag som sitter i AB Electrolux styrelse (som suppleant).

kännetecknas av följande. För det första kommer integration

i första hand att gälla Electrolux övriga verksamhet i USA, framförallt verksamheten i dotterbolaget Tappan, däremot inte dammsugartillverkningen i Sverige eller övriga Europa. För

det andra kommer NUE, i kraft av sin storlek och framgång, att ha betydligt större inflytande över den framtida integrationen

än vad som är normalt för Electrolux dotterbolag.

Arthur Martin och NUE, en summerande jämförelse NÖEÅQSEEQlåEååEé_€££åååå£_ÄÖ£_5222299_Eå_59£E_å152

Hufbauer och Adler delade in företagens utlandsinvesteringar med utgångspunkt från alternativsituationen om investeringen ej fick göras i tre skilda grupper; det klassiska, det omvänt klassiska och det antiklassiska fallet.1 I det första fallet antas inves— teringen uppstå som en följd av en komparativ fördel hos företaget; ett förbud mot investeringen skulle då medföra att företaget ex— ploaterade fördelen genom export från hemlandet genom en motsvarande investering där. I det andra fallet motiveras investeringen av en komparativ fördel hos värdlandet och ett förbud skulle då innebära att något annat företag gör motsvarande investering medan investe— ringsvolymen i hemlandet ej påverkas. I det tredje fallet slutligen innebär ett förbud att investeringen ej blir av vare sig i hemlandet eller värdlandet. Orsaken till detta skulle då vara att det är den

sammanlagda effekten av företagets och värdlandets komparativa för— delar som gör investeringen lönsam, medan däremot respektive fördel

ensamt ej kan göra detta.

Sett ur hemlandets synvinkel blir det klassiska fallet det fall då en direktinvestering innebär minskad export, medan de övriga två

fallen i princip ej påverkar exporten.

Traditionellt brukar man hänföra differentierade oligopol till det klassiska fallet, eftersom dessa företag definitionsmässigt har en specifik fördel, medan homogena oligopol icke har det utan, i stället tycks förekomma i förening med nationella komparativa fördelar. I det sistnämnda fallet är direktinvesteringarna av typen omvänt klassiska, eller om de nationella komparativa fördelarna inte är

tillräckligt betydande, av typen antiklassiska.

1HUfbauer, Adler; Overseas Manufacturing Investment and the Balance

of Payments. US Treasury Department. 1968. Se också SOU 1975:50, s. 179—184. 2sou 1975:50, s. 182.

Går det att använda ovanstående mycket förenklade modell för att beskriva Electrolux förvärv av Arthur Martin och NUE? Marknaden för Electrolux husthållsprodukter, d V 5 vitvaror och dammsugare, har drag av både differentierat och homogent oligopol. Generellt kan man säga att graden av standardisering och därmed prisets betydelse som konkurrensmedel är mest påtag— lig för dammsugare, trots betydelsen av varumärke och design. Antalet företag och produktvarianter är större inom resp produkt *

på vitvarusidan, framförallt spisar och kyl/frysprodukter.

Om vi först betraktar Arthur Martininvesteringen kan vi dela

in Vitvarorna i två huvudgrupper; spisar, diskmaskiner och tvätt— maskiner resp kyl— och frysprodukter. Produkterna i den första gruppen tillverkadesoch såldes av Arthur Martin vid förvärvs— tidpunkten medan kyl—frysprodukterna köptes av utomstående leverantörer och såldes med eget varumärkai Från Sverige expor- terade Electrolux kyl/frysenheter i viss omfattning till Frankrike däremot inte spisar, disk— och tvättmaskiner.

Uttryckt i modellens termer kan vi säga att den företagsspecifika

fördelen i tillverkning och försäljning av kyl/frys var (och är) tillräckligt hög för att möjliggöra viss export, medan däremot den nationella komparativa nackdelen av att inte känna till den franska marknaden för spisar och disk— och tvättmaskiner för—

svårat export av dessa produkter. Därmed skulle.vi kunna beteckna

fördelen dominerar över den nationella) medan de andra produkterna hänförs till det omvänt klassiska (den nationella fördelen

dominerar över den företagsspecifika).

För spisar, tvätt— och diskmaskiner skulle därmed förvärvet av Arthur Martin inte innebära någon minskning i investeringar och sysselsättning i Sverige. Men vilka slutsatser gäller för kyl/ frys? Trots att vi hänfört produkterna till det klassiska fallet

innebär inte alternativfallet (d v s förbud mot investeringen)

kyl/fryssidan som det klassiska fallet (den företagsspecifika | | | i | ! 1 1 1 1

en ökad investering i Sverige utan tvärtom! Skälet till detta

är att förvärvet av Arthur Martin snarast innebär en kraftig ökning i den företagsspecifika fördelen i kyl/frysförsäljning på ( den franska marknaden. Genom förvärvet får man tillgång till ett

mycket spritt varumärke och en Väl inarbetad försäljnings— organisation vilket omgående innebär ökad export från Sverige. Ett annat sätt att uttrycka detta är att säga att man i modellens klassificeringsschema inte tagit hänsyn till att utländska direktinvesteringar kan vara marknadsstödjande. I modellen ger en analys av alternativsituationen alltid till resultat att investeringen är negativ för hemlandet ur sysselsättningssyn— punkt (det klassiska fallet) eller neutral (omvänt klassiska och antiklassiska). En marknadsstödjande investering som innebär att man får tillgång till varumärke och marknadsorganisation medför i stället en positiv effekt för investeringar och syssel— sättning i hemlandet. Därmed skulle ett förbud att investera, allting annat lika, ha en negativ inverkan på sysselsättningen

i Sverige.

Hur skall vi då karakterisera NUE—förvärvet? Dammsugare är en

i förhållande till vitvaror mer standardbetonad vara. Det mesta talar för att den företagsspecifika fördel man har vid tillverk— ning i Sverige inte är tillräcklig för export till USA. Därmed har vi också sagt att vi inte har att göra med det klassiska fallet, d v 5 ett förbud att investera skulle inte (automatiskt) innebära en motsvarande investering i Sverige. I motsats till Arthur Martinförvärvet innebär inte heller investeringen någon påtaglig ökning av den företagsspecifika fördelenför Electrolux i Sverige, d v 5 den är inte marknadsstödjande. Förvärvet inne- bär ju inte att fler dammsugare kan exporteras från Sverige till USA.

NUE—förvärvet förefaller inte heller kunna passa in på det omvänt klassiska fallet, eftersom det inte är fråga om att exploatera någon specifika nationell fördel i värdlandet, t ex råvarutill— gång eller låga arbetskostnader. Därmed har vi också sagt att ett förbud inte automatiskt innebär att något annat företag gör motsvarande investering i USA.1 Återstår således det antiklassiska

1Om vi utvidgade begreppet nationell fördel i värdlandet till att omfatta detta lands företag med företagsspecifika fördelar och betraktade investeringen utifrån det investerande företaget i hem- landet så skulle vi möjligen kunna betrakta NUE—förvärvet som "omvänt klassiskt". Det skulle i sin tur innebära att vi accepterar riktigheten i det ofta framförda påståendet; "om inte vi köpt före— taget skulle någon annan gjort det."

fallet; d v 5 hade Electrolux inte fått göra investeringen hade inte heller något annat företag kunnat göra det och ett

förbud hade därför inneburit att förvärvet överhuvudtaget inte

hade blivit av. Det är emellertid tveksamt om det antiklassiska elementet är tillräckligt starkt för att vi skall kunna dra den slutsatsen. Ju mer vi har att göra med ett homogent oligopol (d v 5 den företagsspecifika fördelen är svag) och ju mindre roll det spelar i vilket land produktionen bedrivs (d v 5 den nationella fördelenär liten), desto svårare är det att säga något bestämt

om alternativsituationen i modellen. Vi får "icke—deterministiska

lösningar".

Dammsugartillverkningen är höggradigt koncentrerad med 2—3 tillverkare som dominerar världsproduktionen. Produktionsstrukturen i USA, den marknad som svarar för nära hälften av världskonsum— tionen är i minst lika stor utsträckning en utpräglad oligopol— marknad. I en sådan situation blir marknadsandelar och "makt—

balansen" mellan ett fåtal tillverkare av central betydelse.

Genom förvärvet av NUE flyttade Electrolux fram sina positioner ytterligare, totalt, och framför allt i USA. Det är svårt att av— göra vad som hade hänt om Electrolux ej förvärvat NUE. Möjligen hade då någon av de andra större konkurrenterna, t.ex Hoover eller Panasonic, i stället förvärvat NUEZ. Ett skäl till detta skulle då vara att Electrolux specifika fördelar inte gör detta företag till den enda tänkbara köparen (d v 5 det antiklassiska elementet är svagt).

Oavsett om vi betecknar NUE-förvärvet som antiklassiskt eller omvänt klassiskt kan vi konstatera att sysselsättningen i Sverige på kort sikt i princip ej påverkas. Investeringen ersätter, i likhet med Arthur Martin förvärvet, ingen investering i Sverige. Till skillnad från denna investering har den däremot hittills inte haft någon marknadsstödjande effekt sett ur den svenska tillverkningens synvinkel. Ur sysselsättningssynpunkt blir detta %

lSe sou 1975:50, s. 182 2Hoovers möjligheter att förvärva NUE hade antagligen försvårats av den amerikanska antitrustlagstiftningen.

den viktigaste skillnaden mellan de båda investeringarna.

Denna skillnad förklarar också den stora skillnaden i volymen internhandel mellan Sverige och resp utlandsbolag. Den marknads- stödjande funktionen i Arthur Martin innebär relativt stor export från Sverige, medan NUE—förvärvet inte givit någon liknande effekt, i varje fall inte i den omfattningen. (Och inte heller avsåg att ge det.)

Långsiktigaeäfekzsz

Möjligheten att bedöma de långsiktiga effekterna av förvärven på sysselsättningen begränsas av en rad olika skäl och vi avstår därför från att försöka genomföra en sådan analys. Vi skall

i stället ta upp en frågeställning som gäller den framtida relationen mellan moder— och dotterföretag och var tyngdpunkten

i olika avseenden ligger i koncernen sedan investeringen ”verkat" en tid. Denna frågeställning kan direkt kopplas tillindustri- politikens möjligheter och begränsningar att påverka den svenska delen i svenska internationella företag genom de beroendeför— hållanden söm existerar i förhållande till de utländska delarna.

Vi kan konstatera att båda de förvärvade företagen är mycket stora och innebar kraftiga tillskott i Electroluxkoncernens utlands— baserade tillverkning.Förvärvet av Arthur Martin medförde att

ca. hälften av hela koncernens spistillverkning (inklusive inköp och försäljning av andra företags spisar) 1976 blev frankrikebaserad (andelen har därefter sjunkit p g a att ytterligare förvärv gjorts, framförallt Tappan). Liknande förhållande gäller för tvätt— maskiner medan för diskmaskiner relationen är ca 15 procent. När det gäller koncernens tillverkning av hushållstvättmaskiner kan

vi konstatera att alla maskiner idag de facto görs i Frankrike.

För kyl/frys är_situationen annorlunda eftersom Arthur Martin

inte har någon egaitilhwrhUng . Försäljningsmässigt svarar dock Arthur Martin för mer än tio procent av koncernens totala leveran—

ser och för ca 25 procent av leveranserna från Mariestad.

NUE är ännu mer dominerande i förhållande till koncernen i sin helhet och den Sverigebaserade delen. Dammsugartillverk— ningen i NUE är nära nog lika stor som Electroluxkoncernens övriga tillverkning utanför Sverige och nästan sex gånger större än tillverkningen i Sverige.

Redan utifrån sin storlek borde Arthur Martin och NUE komma

att spela relativt stor roll i koncernens framtida lokaliserings— och produktpolitik. Det enkla faktum att en allt större andel av produktionen ligger utanför Sverige gör ju att t ex framtida förvärv eller omlokaliseringar utgår ifrån och kanske också i allt högre grad initieras/bestäms av de stora utländska dotter- bolagen. Speciellt tydligt är detta i fallet NUE. Om t ex i en framtid den optimala tillverkningsvolymen för dammsugare genom

en innovation i tillverkningsteknik ökar drastiskt förefaller

en koncentration av koncernens tillverkning till NUE inte otänk- bar, med motsvarande minskning eller nedläggning av övrig pro— duktion i koncernen som följd. I ett sådant läge blir sannolik— heten för en minskning eller nedläggning i Sverige större, allting annat lika, ju mindre tillverkningen i Sverige är, i förhållande till hela koncernen och till den optimala storleken.Detta gäller säkerligen även om vi tar hänsyn till att koncernen rent adminis—

trativt styrs ifrån Sverige.

Den svenska delens utsikter att tappa sitt dominerande inflytande i en fortgående internationalisering kan motverkas av att moder— bolaget på något sätt är oumbärligt för det utländska dotter— bolagets verksamhet. Vi har i analysen av såväl NUE som Arthur Martin försökt kartlägga i vilken utsträckning dessa företag är beroende av moderbolaget vid inköp av insatsvaror, produktion och/eller marknadsföring av de färdiga varorna. Endast undan— tagsvis kan man tala om beroenden i dessa avseenden, eftersom dotterbolagen i stort sett köper alla sina insatsvaror från annat håll och baserar sin marknadsföring på en sedan länge utbyggd egen marknadsorganisation. Inte heller kan man tala om att dotter— bolagen är beroende av moderbolaget när det gäller teknologisk eller marknadsmässig kunskap, dels därför att tillverkningskun— skapen på vitvaror resp dammsugare i hög grad är "allmängods",

dels därför att båda företagen bedrivit tillverkning i många år innan Electrolux förvärvade dem. De främsta kopplingarna

1och

till moderbolaget gäller leveranser av motorfläktaggregat dammpåsar från Sverige till NUE resp leveranser av kyl/frysskåp till Arthur Martin. I det förstnämnda fallet spelar detta mycket liten roll i NUE:s totala inköp och möjligheten att skaffa alter— nativa leverantörer är säkerligen stor. I det sistnämnda fallet väger leveranserna tungt i Arthur Martins totala omsättning. Med tanke på att dotterbolaget tidigare köpte motsvarande mängd kyl/ frysskåp från andra leverantörer är det dock tveksamt i vilken grad man egentligen är beroende av moderbolagets leveranser. Uppen— barligen finns andra leverantörer. Däremot kan vi med visst fog påstå att ett motsatt beroendeförhållandet föreligger; moderbolaget lever högt på dotterbolagets varumärken och försäljningsorgani— sation vid export från Mariestad till den franska marknaden.

Ett minskat inflytande från moderbolagets sida kan också mot— verkas av att organisationsstrukturen och det administrativa styrsystemet i sig ger stora möjligheter till påverkan på dotter— bolagets beslutsfattande långt efter det att moderbolaget mist sin dominerande roll i koncernen rent verksamhetsmässigt. Av beskrivningarna av de båda investeringarna har det framgått att moderbolaget tillämpar en starkt decentraliserad styrning. Detta blir naturligt i en koncern där antalet dotterbolag och verksam— hetsgrenar är mycket stort men antalet personer i koncernledningen relativt litet. Såväl Arthur Martin som NUE är t ex själva ansvariga för utvecklingen av de produkter man tillverkar, även om visst samarbete förekommer med motsvarande verksamhet i Sverige. Rekrytering av personal är exempel på ett annat område som dotter— bolagen sköter själva (med undantag för VD—posten). Det lokala inflytandet över investeringarna i dotterbolagen är också stort även om formella regler finns som anger att investeringar över en

viss nivå måste föreläggas koncernledningen.

De påtagligaste administrativa styrmedlen tycks vara att moder— bolaget är representerat i dotterbolagens styrelser samt att dotterbolagen ingår i ett koncerngemensamt ekonomisystem med skyldighet att löpande ge ekonomiska rapporter till Sverige. Observera också att vad vi här primärt talar om är koncernledningens styrmedel, inte moderbolagets.

1 Upphört fr.o.m 1980

Sammanfattningsvis ger inte Electroluxkoncernens administrativa styrsystem intryck av att balansera den minskade dominans som moderbolagets verksamhet i Sverige med nödvändighet får genom investeringar av den typ Arthur Martin och NUE representerar.

Om ovanstående analys av den "svenska delens" ställning i kon— cernen är riktig, vad kan vi dra för slutsatser av detta? Om Electroluxkoncernen varit förhindrade att förvärva utländska företag skulle då den "svenska delen" kunnat bebehålla sitt "Oberoende" och därmed också samtidigt underlättat för industri— politiken att påverka industristruktur m m i Sverige?

Klokast vore kanske att inte försöka besvara den sistnämnda frågan. Electroluxledningens svar skulle med all sannolikhet

bli nej. Argumentet skulle vara att om inte företaget tillåts växa genom utländska förvärv skulle man så småningom distanseras av sina konkurrenter med minskad export som följd och även ökad import till Sverige. "Hellre än svensk &H_med minskat inflytande i en stark koncern än en dominerande svensk del i en svag koncern".

I avsnitt 2 pekade vi på att de nordiska förvärv på vitvaruområdet som Electrolux gjorde fr o m 1967 och påföljande produktrationa— 1iseringar stärkte företagets marknadsdominans i Norden och sam— tidigt förhindrade en ökad import från företag som Zanussi och Philips. Denna utveckling skulle således ligga i linje med ovanstående argumentering. Effekterna av Arthur Martinförvärvet kan kanske också ges en sådan tolkning. Genom förvärvet får Electrolux en betydligt starkare ställning på vitvaruområdet på ett av Europas större marknader och ökad export av kyl/frysskåp från Sverige. Den ökade tillverkningen i Mariestad borde samtidigt innebära en starkare ställning i förhållande till konkurrenterna på de nordiska och andra närliggande marknader.

Förvärvet av NUE får inte riktigt samma roll i det här perspektivet. Investeringen har ingen direkt inverkan på Electrolux möjligheter att sälja dammsugare i andra delar av världen eller i Sverige. Orsaken är dels att Electrolux ställning redan tidigare var stark på dessa marknader, dels att förvärvet inte medför några produkt—

byten, verksamhetskopplingar eller rationaliseringar som påtagligt höjer konkurrensförmågan i den ”svenska delen". Förvärvet motiveras i stället av önskan att uppnå tillräckligt stor marknadsandel

totalt och på den största marknaden för hela koncernen.

Förvärven på vitvaruområdet dominerar i koncernens utlandsinves— teringar under senare år och många av förvärven har antagligen haft en direkt inverkan även på den svenska koncerndelens ställning och konkurrenskraft. För dessa investeringar skulle vi därmed

kunna tala om en industripolitisk "rävsax"; en fortsatt inter— nationalisering av tillverkningen genom utländska förvärv ökar å ena sidan den "svenska delens" beroende till koncernens utländska system och minskar därmed frihetsgraderna i industripolitiken visavi den svenska verksamheten. En minskad internationalisering genom t ex förbud att växa genom utländska förvärv leder å andra sidan till mer "nationellt" dominerade företag som är lättare att påverka industripolitiskt men som samtidigt successivt tappar sin konkurrenskraft på export— och hemmamarknaden. Denna "rävsax" är helt enkelt en konsekvens av det internationella ekonomiska system

som företag av Electrolux typ verkar i.

1Enligt uppgift från Electroluxledningen ligger .en optimal världsmarknadsandel vid ca.25 procent.

I föreliggande rapport har vi utifrån ett nationellt (svenskt) perspektiv belyst olika effekter av två av Electrolux utländska företagsförvärv och då huvudsakligen koncentrerat oss på effekter för sysselsättningen inom svensk produktion. Vi har därvidlag i första hand försökt att precisera de förändringar som en enskild investering utomlands inneburit för den svenskbaserade produktionen och som inte skulle ha inträffat om investeringen uteblivit. Möjligheten till effektivisering av produktion och/eller administra— tion uppges vanligtvis av företagen som motivet bakom företagsför— värv. Vi har emellertid visat att varken NUE— eller Arthur Martin— köpet följts av några större förändringar i vare sig moderbolgets eller de förvärvade bolagens verksamhet, bortsett från att Arthur Martin bytt leverantör för kylprodukterna. Ur det nationella per— spektivet blir därmed även effekterna tämligen små. Det mest påtag— liga skälet till investeringarna skulle i så fall vara det kapital— tillskott som moderbolaget kan få genom utdelningar från sina dotter- bolag. En annan tolkning av motiven är dock möjlig.

Electrolux är ett utpräglat internationellt företag som expanderar sin verksamhet genom företagsförvärv på flera olika verksamhets-

områden och det är mot den bakgrunden som analysen måste göras för att man bättre ska förstå företagets agerande. Studier som avgränsas till enskilda investeringar kan vara helt fruktlösa om investeringen endast utgör en del av ett mer omfattande investeringsprogram. Görs effektbedömningen ur ett internationellt perspektiv kan detta ge stora skillnader jämfört med om bedömningen görs ur snäv nationell synvinkel. Om en företagssammanslagning ger upphov till ett effek— tivare resursutnyttjande är detta positivt ur ett internationellt perspektiv. För att-en investering ska framstå som positiv ut en nationell synvinkel krävs emellertid inte någon sådan effektivisering. Det är mer en fråga om balansen mellan berörda nationer. Den enda större förändring som genomförts i samband med något av de beskrivna förvärven är att Arthur Martin bytt ut franska och italienska leverantörer mot svenska. Detta framstår i vår analys som något positivtur svensk synvinkel, men det sker på bekostnad av franska och italienska intressen. Med ett internationellt perspektiv måste Electrolux ha en effektivare, resurssnålare produktion än sina |

konkurrenter för att förändringen ska ha en positiv effekt. I och

med att såväl den franska som den italienska leverantören är betyd— ligt större än Electrolux inom kylprodukter är det till och med möjligt att effektiviteten minskat genom sämre möjligheter att till— varata stordriftsfördelar.

Den kanske viktigaste betydelsen av en perspektivväxling i analysen är dock att företagens motiv till förvärv i många fall kommer att tolkas på olika sätt. Ur en internationell synvinkel behöver inte en utebliven verksamhetsintegration tolkas som att företaget miss— lyckats att effektivisera verksamheten, utan kan snarare tolkas som att det är ägarintegrationen som är den drivande kraften bakom förvärven. Speciellt om förvärven ses som en del av ett paket och företaget har en hög världsmarknadsandel framstår en sådan tolkning som trolig. Genom ökad storlek och minskad konkurrens ökar koncernens makt gentemot alla intressenter, inklusive staten. Det speciella med utländska företagsförvärv är att dessa medför ytterligare en möjlig— het för företagen att undgå kontroll. Ur maktsynpunkt innebär inter— nationaliseringen att de multinationella företagen blir en form av överstatlig institution över vilka medel att påverka och utöva kontroll för närvarande endast finns i en begränsad omfattning.

Förteckning över intervjupersoner

Anders Andrén, VD Electrolux S.A och Arthur Martin Mats Axling, förs.avd., Hugin (telefonintervju) Gösta Bystedt, VD AB Electrolux

Claude Malhaire, marketing manager, Arthur Martin Lennart Ribohn, group controller, AB Electrolux Åke Säwbeck, marknadschef för vitvaror, AB Electrolux Hans Wiklander, prod.tekniska avd.,AB Electrolux (telefonintervju)

Electrolux företagsförvärv 1967

1967. Elektra, Norge /K—prod Scan—Atlas, Danmark /K—prod E.A Rosengren /Ind.inredningar

( 1968 AB Flymo, Sv /gräsklippare Ankarsrums Bruk, Sv /K-prod AB Alfa Lavals stålinredningstillv.,Sv AB Bencoverken, Sv

» 1969 OY Slev AB, Fin /K—prod | J.F. Quatfass N.V. Diemen, Holland /Ind.prod ) Keltec Inc., USA /Kom. städmaskiner

] Allm.Sv Städ AB, Sv /Kom. städning ) Liljendal Patenter, Sv

' Weibulls (del), Sv

1970 Euromekan, Sv /Högtrycksrengöring Warmmanglar,Sv /K—prod Städutensilier AB, Sv /K-prod

1971 K.A. Hartman Maskinfabrik A.S, Danmark /Ind.prod AB Schaub & Co, SV /Ind.prod Håkanssons Industrier, Sv /K—prod Kockums Jernverk, Sv /Ind.prod

| I 1972 Kreft S.a.r.l., Lux /K—prod A/S Vestfrost, Danmark /K—prod Thomees, Sv /Lantbruksmaskiner Brdr.Brodd, Sv /Gaturengöring Plåt ind.AB, Sv /Ind.prod AB Gårdscisterner, Sv /Lantbruksprod. 1973 Wilhelm Loh, BRD /K—prod Wascator, Sv /K—prod ( Växjö Rostfritt, Sv /Ind.prod FACIT, Sv /Kontorsprod. Cubus Golv AB, Sv /Köksinredn. ) AB Ballingslövs Träförädling, Sv /Köksinredn. Göte Andersson AB, Sv Gunnar Abrahamsson AB, Sv Strömsholmens Mek.Verkst.AB, Sv AB Orwak, Sv /Avfallkompr. Ermelo, Sv Eltronia Signal AB, Sv

1974 National Union Electric Corp., USA /D—prod Kone Lamminen OY, Fin /Ind.prod Reventa Produkter, Sv' Modulfönster, Sv /Köksinredn. Modulfasad, Sv AB Cisternskydd, Sv AB Formverktyg, Sv Hillberg Distance, Sv

1975

1976

1977

1978

1979

Kramme & Zenthen A/S, Danmark /Ind.prod AB Tvättman, Sv /Tvättservice Förenade Tvätt,Sv /Tvättservice thg:s Bost.AB:s Tvätt, SV /Tvättservice Skeppshjälp AB, Sv /Tvättservice Örnen AB, Sv Zätatryckerierna, Sv Skurupverken, Sv /Lantbruksredskap Johanssons Pappersförädling, Sv

SAGAM, Frankrike /Ind.prod Arthur Martin, Frankrike /K—prod Nestor Martin, Belgien /K—prod Menalux, Schweiz /K—prod Tornado S.A., Frankrike /D—prod BONO, Schweiz /K—prod Plåtindustri AB, Sv /Ind.prod Anderson Gjut, Sv /Ind.prod Sellberg Städ, Sv /Städservice Martins Kemiska Tvätt AB, SV /Tvättservice Depend, Sv /Tvättservice

AB IMA Uthyrningsservice, Sv AB Katrinedalstvätten, Sv /Tvättservice Biab Bygg och Ind.service, Sv Norrbottens Cisternvård, Sv

Therma A.G.,Schweiz /K—prod Prometheus , Schweiz /K—prod Walter Brynzeel A.G., Schweiz /Ind.prod Zig—Zag Fabriks AB, Sv /Inredningar AB Formverktyg, Sv örebro Värme AB, Sv

Autoterm Villavärme, Sv AB Marcustrac, Sv /Gaturengöring SW Hydraulik AB (del), Sv Mölndals Persiennindustri AB, Sv Royal Plast AB, Sv Sandgren Trading Comp., Sv Sonny Lööf, Sv Allfix i Halmstad, Sv

Dataroyal Inc., USA / Kontorsprod AB ETH, Sv /Ind.prod Inter Industri AB, Sv Flens Boat o Building AB, Sv AB Järnförädling , Sv Husqvarna, Sv /K—prod, symask. O motorer AB Partnerintressen, Sv /Motorprod. Städningskåren AB,'SV.JStädservice Sthlms Ångtvätt AB, Sv /Tvättservice. Rockstatvätten AB, Sv /Tvättservice Piteå Kem.Tvätt AB, Sv /Tvättservice Jonsereds AB, Sv /Motorprod C Ejerås, Sv /Tvättservice

Tappan, USA /K—prod Hjo Mek. Verkstad, Sv NK Inredn. Juno, Sv /Inredningar Nordfor Teknik AB, Sv /Motorprod ABAB lokalvård, Sv / Städservice SIA Lustgården, Sv / Städservice CeGe Tvätt, Sv /Tvättservice

Bil.1 forts

Electrolux produktsortiment 1979

K—produkter (42 , 2%) "vitvaror"

Städutrustning och symaskiner (21 , 3%)

Industriprodukter ( 1 5 , 2%)

Motorprodukter (7 , S%)

Kontor sprodukter (7 , 1 %)

1972 1973 1974 1975 % 1976 ? 1977 1 1978 1979

Komnerciell städ- och service—verksamhet (6,6%)

K—prod 44 36,4 30,8 28,9 37,2 37,6 37,8 42,2

Källa: årsredovisningen 1979

Städ&Sy 25 24,0 31,4 31,4 28,5 29,9 28,6 21,3

* förvärvet av Facit

Kyl— och frys—skåp, frysboxar, tvättmaskiner torktumlare, torkskåp, kalhnanglar, spisar, disk- maskiner, köksfläktar, köksinredning, värmeapparater, badrumsinredningar

Dammsugare, golvbonare, komnerciell städutrustning symaskiner, högtrycksrengöring, gaturemgöring etc.

Lager— verkstads— och arkiv—inredningar, elektriska småmotorer, industrirobotar, lantbruksredskap, gjut- gods, fönster.

Motorsågar, gräsklippare

Skriv— och räknemaskiner, dataprodukter, kontors— möbler, tryckeriprodukter

Tjänster

Produktgruprgrnas resp. andel av den totala omsättningen.

Ind.prod. Motor Kontor Kom.Städ övrigt

u.s — u.s

7,2 — 21,4* 5,7 5,3

8,1 — 17,7 6,9 5,1

9,9 15,0 9,2 5,5

9,1 - 11,1 9,7 4,6

8,6 — 10,0 9,2 4,5

8,2 4,4 8,3 7,9 4,8

15,2 7,6 7,1 6,6 —**

** förändringarna under 1979 förklaras delvis av en fullständigare

fördelning

Källa: Electrolux årsredovisningar

Bil. 3

Electrolux dotterbolagsmarknader år 1930

förs . bolag tillv . bolag Europa Belgien 1921 Danmark 1919 Finland 1922 Frankrikel 1907 1927 Holland 1921 Italien 1924 1925—1926 Norge 192 1 Portugal 1927 Schweiz 1922 Spanien 1923 Storbrittanien 192 1 192 7 Västtyskland 1925 1926 österrike 192 3 Nordamerika USA2 1924 övr . Amerika Argentina 1926 Brasilien 1926 Mexico 192 9 Oceanien Australien 1925 New Zeeland 1925 Afrika Syd—Afrika 1927

1 Redan innan bildandet av Electrolux hade ett av de bolag som senare kom att utgöra Electrolux ett franskt dotterbolag. 2 Dotterbolaget i USA ägdes av Wenner-Gren personligen och ingick aldrig i den egentliga koncernen.

Källa: Björklund,S Malin,?! ; Electrolux Internationalisering (stencil) ,1975, Företagsekonokiska Institutionen, Uppsala Univ.

Bil. 4 Koncernfakturering och än inom Electrolux (mKr) Fakturering Ar Sverige (Raulands Totalt Exp. från Sverige (%) . 1958 96 468 82,9 564 54” 1959 125 440 66 ,1 665 88 _ 1960 131 552 80,8 683 111 .' 1961 152 509 77 ,0 661 92 " 1962 261 471 64,3 732 107 1963 281 513 64,6 794 111 1964 311 602 65,9 913 139 1965 363 693 65,6 1.056 170 1966 356 714 66,7 1.070 157 1967 374 724 66,0 1.098 150 1968 434 893 67,0 1.327 190 1969 539 1.044 66,0 1.583 310 1970 629 1.240 66,0 1.869 326 1 1971 662 1.460 68,8 2.122 351 1 1972 768 1.723 69,0 2.491 413 1 1973 1.229 2.956 70,6 4.182 975 1974 1.526 4.010 72,0 5.536 1.155 1975 1.900 4.525 70,0 6.425 1.158 1976 2.057 5.589 73,0 7.646 1.309 1977 2.176 7.063 76,0 9.239 1.442 1978 2.946 9.077 75,5 12.023 2.212 1979 3.498 11.639 76,9 15.137 2.818

Källa: Uppgifter från företaget

Antal anställda inan Electrolux.

År

1951 1952 1953 1954

1955 1956 1957 1958 1959

1960 1961 1962 1963 1964

1965 1966 1967 1968 1969

1970 1971 1972 1973 1974

1975 1976 1977 1978 1979

Sverige

4.254 4.215 3.822 3.850

4.156 4.220 4.325 4.639 4.749

6.527 5.649 7.449 6.944 7.175

7.546 6.981 6.319 7.468 12.419

12.718 12.840 12.694 22.240 23.048

24.580 24.758 23.660 27.939 28.122

* inklusive Facit

Undulands

9.072 9.054 9.974 10.789

11.404 11.665 11.645 12.525 13.454

13.853 13.405 11.404 12.223 12.816

13.863 13.129 12.831 13.496 15.491

18.835 18.489 22.930 28.886 40.483

41.334 46.794 45.835 47.692 53.908

Tbtalt

13.326 13.269 13.796 14.639

15.560 15.885 15.970 17.163 18.203

20.380 19.054 18.853 19.167 19.991

21.409 20.110 19.150 20.964 27.910

31.553 31.329 35.624 51.126 63.531

65.914 71.552 69.495 75.631 82.030

68 68 72 74

73 73 73 73 74

68 70 61 64 64

65 65 67 64 55

60 59 64 56 64

63 65 66 63 66

Källa: Electrolux årsredovisningar frxxm 1965 samt aktiebo-

lagsboken

SVerige Frankrike Storbrittanien Norge Västtyskland Schwei z Danmark Holland Finland övriga

S:a Europa

Nordamerika Central o Syd—Amerika Afrika

ASien Oceanien

Tbtalt

Koncernfakturerin en områdesfördelad 1966—1979

1966 1967 1968 1969

356 374 434 95 152 64 62 23 86 87 25 26 8 22 91 115

1040 1251

539 83 174 92 84 29

17 24 51

89 106 ”) "1

'. . !

63] 721 56 58

67 116

79) 70

1070 1098 1327 1583

Källa: Uppgifter från företaget

1970

629 108 258 92 99 33 87 34 31 108 1479 100 103

__

81) 106

1971

662 137 305 104 139 48 107 38 40 79 1659 124 119

94) 126

1972

768 162 342 117 152 61 123 40 81 138 1984 168 116

& 80l

143

1869 2122 2491

1973 1229 256 462 196 303 127 207

90 154 169

3293

301 223

143;

222

1974 1526 296 510 318 314 131 218 127 200 340 1975 1900 367 527 378 321 143 215 118 203 353 3980 4525

840 265

1

228

223

1049 340

. 1 276)

235

1976 2057 1013 470 433 371 u.s 245 u.s 205 794 5588 1150

u.s

4182 5536 6325 7646

1977

2176 1254 724 655 499 242 258 214 197 553 6772 1425 445 98 216 283 9239

23.68 13.68 7.88 7.18 5.48 2.68 2.88 2.38 2.18 6.08 73.38 15.48 4.88 1.18 2.38 3.18

1978 2946 1606 915 780 616 567 358 317 267 723 9095 1725 491 74 330 308

12023

24.58 13.48 7.68 5.18 5.18 4.78 3.08 2.68 2.28 6.08 75.68 14.38 4.18 0.68 2.88 2.68

1979 3498 2038 1202 661 733 647 398 309 373 878 10738 2993 545 46 434 332

15137

23.18 13.48 7.98 4.48 4.88 4.38 2.68 2.18 2.58 5.88 70.98 19.88 3.68 0.68 2.98 2.28

(1) Antal anställda i Sverige 1963=7.200 1968=7.468 1979=28.122

(2) Absoluta och procentuella förändringar av antalet anställda 1963—1968: 268 (3,78) 1968—1979: 20.654 (2768) 1963—1979: 20.922 (2918)

(3) Antal anställda berörda av förvärv eller avyttringar i Sverige

1963—1968 1968—1979 1963—1979 Förvärv 220 25.067 25.287 Avyttring — 6 - 822 — 828 Netto 214 24.245 24.459

De i tabellen angivna uppgifterna avser i princip antalet anställda vid förvärvs—/avyttringstillfället. "Organiska" för— ändringar inom bolagen kommer på så sätt att tillräknas Electrolux

(4) Sysselsättningsutveckling med hänsyn till (3) Antal anställda i Sverige 1963=7.200 1968a=7.254 1979a=3.663 1979b=3.877

a=kvarvarande av basorganisationen från 1963 b=kvarvarande av basorganisationen från 1968 1

(5) Organisk tillväxt

1963—1968= + 54 1963—1979= —3.537 1968—1979= —3.591

Källa: PM sammanställt av Peter Sandén, Industridepartementet,

MNF—sekretariatet 1980 11 251.

1PMzen bygger på uppgifter från årsredovisningar, SPK—publikationer Svensk Industrikalender, Svenska Aktiebolagsboken, Sveriges 1 000 största företag, Albinson,G.,m.fl.,Strukturproblem,Stockholm,1968

tidningsartiklar samt material fråm projektet "Svenska multinatio— nella företags tillväxt" (Uppsala Universitet) och uppgifter från företaget per telefon.

I PMzen beräknas även proportionerna mellan sysselsättningen i Sverige respektive utomlands. Antalet utlandsanställda har därvidlag korrigerats genom frånräkning av antalet sysselsatta inom utländska dotterbolag till svenska företag som förvärvats av Electrolux. Någon frånräkning av utländsk kapacitet som för— värvats direkt av Electrolux görs däremot inte. På basis av dessa uppgifter kommer Sandén fram till att antalet anställda i Sverige minskat med 49,18 under perioden 1963—1979, samtidigt

som antalet utlandsanställda ökat med 193,18.

Fors'al'nin antal enheter, Electroluxkoncernen totalt(tusental) lessennnneununu

Dammsugare 1.100 1.200 1.328 1.446 1.700 1.900 4.200 4.600 5.200 5.300 5.500 5.600

Kyl/Frys 800 909 1.000 1.030 1.146 1.357 1.303 1.349 1.760 1.761 1.825 1.919

Elspisar 150 195 190 255 284 321 294 414 477 647 819 övr.spisar 4 204 194 207 484

288 . 618 671 854 1.303

Tvättmaskiner 50 61 71 85 104 85 328 342 374 428

Diskmaskiner 26 22 23 23 34 45 79 75 142 213

Värmeapparater 350 313 305 264 265 223 203 227 244 253

Käl la : Electrolux årsredovisningar

S()(J 1981:43 Bil.8

Produktionsvärden, huvudsakligen vitvaror1Mkr)

1975 Sverige: Mariestad 316,1 Motala 287,8 Ballingslöv 40,6 Husqvarna Höör

Arvika (50%) 644,5

Luton, England 219,1 Lundtofte,Danm. 120,4 Nykdbing, Danm. 20,0 Bön, Danm. 46,2 Sarpsborg, Norge Siegen, BRD 31,8 Moosbach, BRD

Vianden, Lux. 16,7

Menalux, Schweiz

Liestahl, Schweiz

Schwanden, Schweiz

Aarau, Schweiz

Sursee, Schweiz

Wien—Bregenz, österrike

Arthur Martin,Fra.

Lincoln, Fra.

Nestor Martin, Bel. 454,2

TOTALT 1 098,7

Källa: Electrolux

'Export från Sverige" per produktlinje 1978 12 31,Mkr

Export till Export till

Produktlinje Total export koncernbolag externa kunder Städ— och symaskiner 412,8 311,2 101,6 K—prod.(vitvaror) 736,7 574,4 162,3 Industriprodukter 274,4 97,9 176,5 Komersiell städ— och serviceverks. 1,1 1,1 Kontorsprodukter .403,4 226,4 177,0 Motorprodukter 363,1 128,9 234,2 Övriga produkter 20,8 8,6 12,2 TOTALT 2.212,3 1.347,4 864,9

Källa: uppgifter från företaget | | | 1 1

SOU 1981:43 Fallet Electrolux 195 Bil .1 1

Arthur Martins e_xp_ort samt gpgrtens andel av omsättningen 1970 1979, MFF

em %_ 1970 28,1 10,03 1971 24,9 7,65 1972 32,7 9,06 1973 34,4 7,63 1974 52,8 8,53 1975 53,9 7,78 1976 52,4 6,63 1977 64,4 8,03 1978 47,8 5,24 1979 53,2 4,80

Källa: Uppgifter från företagetsamt beräkningar grundade på dessa

Prisutveckling i Frankrike Index med 1970 som bas (100)

dec . 1979 Producentprisindex 229 , 3 Kons . pris (vitvaror) 169 , 3

Källa: Grourment des Industries

Francaises des Appareil

. D' equipment Manager (GIFAM)

196 Fallet Electrolux SOU 1981:43 Bi1.12 tabell 1 Omsättningsutvecklingen i Arthur Martin 1970—1979, milj. FF Omsättning % 1970 280 16 1971 325 11 1972 361 25 1973 451 37 1974 619 12 1975 693 14 1976 791 2 1977 803 14 1978 913 22 1979 1112 tabell 2 Arthur Martins marknadsandelar per produkt 1970—79, franska marknaden

År Elspis Gasspis Tvättmask. Diskmask. Frysbox Kylskåp 1970 10,8 15,0 11,0 , 1971 15,8 16,4 10,5 , 1972 16,1 17,0 10,9 , 1973 14,3 17,7 11,8 , 1974 20,9 20,8 11,8 , 1975 20,8 22,0 15,8 , 1976 19,8 22,2 13,4 , 1977 19,1 23,9 13,9 , 1978 25,9 25,5 14,7 , 1979 26,3 23,0 14,0 9,5

Källa: uppgifter från företaget

Electrolux försäl'nin under varumärket Electrolux 1970—1979,antal, Frankrike

m

:i 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979

11 Kyl ETC 3 253 6 768 9 159 9 057 13 853 övrigt* 30 452 33 561 39 734 38 351 28 990 25 297 38 479 47 439 39 906 49 083 tOt 28 550 45 247 56 598 48 963 62 936 Frys ETC 1 091 2 709 3 854 4 506 5 517 övrigt 2 285 2 595 3 634 5 552 11 759 17 338 1 457 674 958 341 tOt 18 429 4 166 4 528 5 464 5 858 Tvätt ETC 1 024 1 448 1 780 2 929 4 226 övrigt 11 523 12 988 12 930 10 380 11 879 4 570 1 679 1 327 917 317 tOt 5 594 3 127 3 107 3 846 4 543 Disk ETC 255 589 391 839 1 047 övrigt 993 1 256 1 625 1 861 6 258 3 926 2 057 447 587 188 tOt 4 181 2 646 838 1 426 1 235 S:a ETC 5 623 11 514 15 184 17 331 24 643 övrigt 45 253 50 400 57 923 56 144 58 886 51 131 43 672 49 887 42 368 49 929 tot

56 754 55 186 65 071 59 699 74 572

* direktförsålda och/eller Electrolux Industrie

Källa: uppgifter från företaget

1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979

Källa: Årsredovisningar, Arthur Martin.

Produktion inom MartingruEEen 1970—1979, antal enheter.

Kökutr . Tvättmask . Diskmask . Värme agg . le/ frys 214,700 108,300 19,600 73,300 239,300 121,100 10,100 4,300 14,400 236,400 132,500 18,700 2,900 288,400 163,600 24,100 1,600 — 338,800 207,700 22,600 — - 271,800 205,700 21,700 3,400 — 341,400 244,900 33,700 3,500 — 346,500 235,300 33,400 — — 314,900 190,500 26,600 2,600 — 390,300 187,000 37,700 1,500

Den totala franska vitvarumarknaden samt Electroluxgruppens omsättning (antal) och andel (%) (glidande medelvärden,

kvartalsvis) . Total marknad Electroluxgruppen Andel %

1. 5 188 300 . 664 785 12,8 2. 4 849 800 653 584 13,5

1975 3. 4 764 900 665 164 14,0 4. 4 974 700 679 301 13,6 1. 5 236 100 701 802 13,4 2 5 572 000 729 394 13,0 1976 3. 5 813 000 741 387 12,7 4. 5 965 900 743 048 12,4 1. 6 028 400 728 785 12,0 . 2. 5 812 600 694 809 12,0 1977 3. 5 587 900 695 756 12,5 4. 5 229 800 676 722 12,9 1. 5 106 600 671 390 13,1 5 031 600 703 851 14,0 1978 3. 5 068 200 726 692 14,3 4. 5 152 500 787 981 15,3 1. 5 214 700 872 696 16,7 2. 5 286 100 857 273 16,2 1979 3. 5 452 800 857 515 15,7 4. 5 550 600 876 115 15,8

Källa: Uppgifter från företaget.

E E *" Siége

$ & Regional— Electrolux ? avd. Menager ät Direction & _ __"*_ Industrielle ' , ? Electrolux —

Husvagns— Industrie kylskap

_ __W—W _ H* ' w w Idarketing Supply 5 st kontor

runt om i

. Arthur Martin Frankrike IIIEHHEHIIIIIIIIII

Underhålls- avdelning

Jeuoriesrueölosöuruftgs195

Marketing

Electrolux Techn.Cuisine

NOILHHHIG

Informations avdelning

Arthur Martin Electronique

ur Finansiering, Culsmes

administra— tion

Husqvarna Pers.avd Soc. Rel.

Export

Electrolux — Constructor

zeuorgesIueölosöurufresxga

Organisation

för varumärkena Arthur Martin och Faure 1970—79

”M_Å—M-_QD_W Spisar AM 164 430 191 162 204 243 220 357 224 357 207 205 216 914 200 888 224 559 216 424 Faure 25 404 32 613 30 085 33 388 52 238 61 464 76 343 75 788 87 348 84 256 Sa: 189 834 223 775 234 328 253 745 276 877 253 559 293 251 276 676 311 907 300 680 Värmeapp. AM 43 521 49 786 46 787 39 968 35 711 37 667 30 299 29 575 26 783 25 018 Faure 26 508 23 075 17 885 16 738 19 999 20 554 18 009 14 123 15 034 15 175 Sa: 70 029 72 861 64 672 56 706 55 710 58 221 48 308 43 702 41 817 40 193 Kylenh. AM 82 670 88 314 87 966 82 138 101 058 80 092 96 828 90 552 88 705 103 857 Faure 10 193 12 213 11 908 21 944 23 229 35 410 39 405 39 327 43 349 44 774 Sa: 92 863 100 527 99 874 103 367 124 287 115 502 136 233 129 879 132 054 148 631 Frysenh. AM 1 365 1 827 5 792 12 512 30 797 31 331 38 017 32 761 38 186 35 027 Faure - - 1 198 5 054 24 401 22 847 22 724 23 992 24 463 24 512 Sa: 1 365 1 827 6 990 17 566 55 198 54 178 60 741 56 753 62 649 59 539 Tvättmask. AM 80 309 87 854 88 938 1.12 721 110 029 140 745 122 369 115 261 128 583 119 682 Faure 7 141 9 863 12 172 18 181 30 550 48 051 49 360 53 969 50 390 44 237 Sa: 87 450 97 717 101 110 130 902 140 579 188 796 171 729 169 230 178 973 163 919 Diskmask. AM 3 915 8 170 13 025 19 590 18 663 16 359 21 018 18 940 22 969 22 027 Faure 1 184 714 796 1 507 2 593 3 691 4 217 5 630 5 456 Sa: 3 916 8 354 13 739 20 386 20 170 18 952 24 709 23 157 28 799 27 483 TV-app. m — - — - - — - - 8 254 11 762 Faure - — — - - — — - - - Sa: - — - — — ' ' - 8 254 11 762 Övrigt _________________.________—_—-—— Totalt M 376 209 427 113 446 752 487 286 520 897 513 716 525 709 488 358 539 991 544 448 Faure 69 247 77 948 76 962 96 101 151 924 190 919 209 536 223 054 238 698 231 557 Sa: 445 456 505 061 523 714 583 387 672 821 704 535 735 245 711 412 778 689 776 005

___...___..————-————————____—___——

18

Internleveranser till Arthur Martin, Faure + Menalux, antal enheter _____________________________________________________________

1976 1977 1978 1979 1980

Total Mariestad 1 20544 37813 66733 82630 93890

Total Luton 2 8785 4820 5630 18883 14057 3

Total Atlas 57273 34104 37876 37452 29166

___—___—

Internleveranser till ETC, antal enheter

1976 1977 1978 1979 1980 Mariestad 1 3119 6050 7875 8104 8940 Luton 2 725 780 272 854 1200 Atlas 3 2764 408 2990 2022 1865

1. leveranser av kyl— och frys—skåp samt kombinationsskåp 2. leveranser av mindre kyl— och frys-skåp

3. leveranser av frysboxar

Källa: uppgifter från företaget

Bil. 19

Electrolux produktion av hushållsdammsugare 1978. Tusen st.

1978 Sverige 420 i England 840 Frankrike 407 Västtyskland Spanien Latinamerika 1533 Australien Nya Zeeland I USA, Canada 2300 Totalt 5500 Källa:Industristatistiken, årsredovisningar, uppgifter från

företaget.

lFöretaget vill ej lämna exakta uppgifter om tillverkningens

omfattning i de länder man har produktionsbolag, varför siffrorna i tabellen utgör grova uppskattningar genom samman— ställning av olika källor.

Bil.20

Omsättning, nettoresultat, räntor och utdelningar i NUE Mkr. Antal anställda 1974-79.

1974 1975 1976 1977 1978 1979

Qnsättning 619,0 698,5 740,3 925,2 979,2 1160,0 Nettoresultat 9,7 41,4 41,7 49,6 48,3

Ränta till

AB Electrolux ' 1,4 1,6 2,0

Utdelning till

AB Electrolux 8,8 33,0 37,3 25,7 35,0 Ränta på ..NUE_lånet.. 15,2 16,4 10,2 17,0 21,1

Antal antsällda 3249 3505 3652 4140

Tbtalt Norden Västtyskland Frankrike England Benelux övriga Europa USA Canada Iatinamerika

Austr., Nya Zeeland

Övriga länder

Källa: Sveriges

1969

128805 67499 1048 4412 754 1154

41125

1736

10920

1970

Electrolux ex ort av dammsu are 1969-79.

115041 55058

1326 1344 3793

753

39223

477 1099 377

10312

844 912

1971 1972

st. 1973

247894 131229 6025 9939 30716 1896 51063 3610 999

10917

708 792

Utrikeshandel och uppgifter från Hugin.

1974 1975 190874

107636

18070

4776

13265

1686

24328

- 478 4951 434

6852

273

12838

1976 1977

235682 103943 19371 13322 13761 10072

51333 14848

1504 7528

1978

260

1979 410380 109236

41639 119328 11506 22144 97738

269

915

1510 6095

BilZ1 Fallet Electrolux 205

'Ibtala försäl'nin och ' ' ' ' ' dollar.

'Ibt.fsg. Import Importandel Korea,. Hongkong av kons.% V.t skland Dannark Canada Storbritt. ' Taiwan

1968 4,2 0,6 0,2 23,5 19,6 — 41,7 9,4 1969 3,7 0,1 0,9 25,8 24,3 _ — 39,6 — 6,0 1970 502 15,7 3,1 5,3 - 5,9 0,7 64,8 0,1 2,1 1971 5,1 9,2 1,7 25,0 16,2 — 40,7 1.0 3,2 1972 4,7 20,8 2,9 23,3 22,4 - 20,3 2,6 6,1 1973 650 6,0 0,9 35,4 3,5 19,4 16,5 2,6 13,4 3,2 4,6 1974 922

1975 879 5,4 0,6 42,1 2,0 7,7 25,7 1,0 13,5 0,9 5,9 1976 852 6,9 0,8 35,0 1,2 7,0 34,6 - 7,3 1,5 10,9 1977 997 9,0 0,9 31,7 2,5 15,7 26,6 1,1 7,7 - 10,4

Källa: Amerikansk handelsstatistik.

(5 H— p.: . N N

61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 Canada 350 452 690 101 - — — - " — — 999 4951 434 - — — USA — — - - '- — — - — 477 1099 - 3610 — 478 - — — 269

N.a'nerika 350 452 690 101 " ' — - - 477 1099 - 4609 4951 912 - - — 269

Källa: Sveriges utrikeshandel.

Bil. 23

Tbtalt Schweiz Norge

Finland Frankrike

1969

32300

1971

49400 46600 2800

1973

40600 38200 2000

400

1975

65000 62000 3000

rt av dammsu are 1969-79. st.

1977

83900 48300 9900 7600 13200 1300

3600

1979

78300 58000 6100 1300 6000 3000 2600 1300

Enl. telefonsamtal med Mats Axling, Hugin, 1980-08—07.

Hugins produktion av dammsugare.

Under sanna delen av 1970—talet ganska stabilt runt 170—180 000 st. I början av 70—talet ca. 60 000 st. 1973 började det stiga.

75 — 80

60 000

70 _ 73 170—180 000

Mats Forsgren Bo Wictorin

Kapitel 4 FALLET GAMBRO

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sid.

Avsnitt 1. Inledning 210 Avsnitt 2. Företagets tillkomst och utveckling 210 Avsnitt 3. Investeringar i utländsk tillverkning 213 Avsnitt 4. Produktions— och kunskapsmässiga

kopplingar mellan moderbolaget och de utländska tillverkningsbolagen 217

Figur

Bilagor

Avsnitt 1. Inledning

Fallet Gambro skiljer sig från övriga fallstudier i utredningen på flera sätt. För det första är Gambros internationalisering och tillväxt i övrigt intimt för— knippat. Företagets etablering av försäljningsbolag och tillverkning utomlands påbörjades i stort sett samtidigt med att företagets verksamhet kom igång på allvar. Inter— nationaliseringen var en viktig del av företagets strategi redan vid startpunkten. För det andra är Gambro ett hög— teknologiskt företag vars verksamhet i högre grad än vad som gäller i övriga fallstudier baseras på en unik produkt kunskap. För det tredje har företaget inte ansett sig kunm lämna ut uppgifter eller ge övrig information i tillnär— melsevis den omfattning som övriga fallföretag har gett.

Det sistnämnda gör att föreliggande rapport avviker från övriga fallstudier både när det gäller omfattning och kvalitet på analysen. Det material som rapporten baseras på är av mycket allmän karaktär och kan närmast liknas vid den information som ges i ett större företags års— redovisning. Vi har ändå valt att utforma en rapport om Gambro eftersom företaget utgör en viktig "pusselbit" i gruppen av fallstudieföretag.

Avsnitt 2. Företagets tillkomst och utveckling

Gambro är ett ungt högteknologiskt företag som har sina * rötter i ett samarbete mellan industrimannen Holger Crafoord och njurprofessorn i Lund, Nils Alwall. Sam— arbetet inleddes i början av 1960—talet och syftet var ! att utveckla och marknadsföra en konstgjord njure, till— ' räckligt enkel för att använda i rutinsjukvård. Hösten % 1967 kunde produktionen av den första industriella Gambro—, njuren påbörjas (kallad ad modum Alwall). Denna njure var

bra ur patientens synvinkel men svårhanterlig för persona—= len, tung och krävde en alltför stor fyllningsvolym. Det fortsatta utvecklingsarbetet inriktades därför på att få fram en enklare och mera lätthanterlig engångsnjure. 1972 ; kunde produktionen av en engångsnjure påbörjas och försälj- ningen av Gambros engångsnjurar har därefter ökat mycket ;

snabbt. Genom forsknings— och utvecklingsarbete har pro— dukten successivt förbättrats och man är nu inne på "femte generationens" engångsnjure.

Parallellt med arbetet med engångsnjuren har systerbolaget AB Instrumenta utvecklat produkter som behövs vid använd- ning av engångsnjuren, framför allt dialysapparaten,

d v 3 den maskin som driver och övervakar dialysbehand— lingen. AB Instrumenta övertogs av Holger Crafoord 1966, men hade bildats redan vid slutet av andra världskriget

av en grupp instrumentmakare och läkare vid Lunds univer-

sitet.

Vid sidan av arbetet med den konstgjorda njuren utveck— lade Gambro en apparat som kan hålla mänskliga utbytes— njurar vid liv, den s k perfusionsapparaten. Även här var det fråga om ett samarbete mellan företaget och läkare/ forskare och apparaten finns numera på praktiskt taget

alla transplantationscentra i Europa.

Gambros och Instrumentas produkter (Gambro övertog Instrumenta 1977) kan idag grupperas i fyra huvudområden; dialysatorer (den s k konstgjorda njuren, en engångs- artikel helt tillverkad i plast), slang—satser (engångs- artikel), dialysapparater och perfusionsmaskiner. Samtliga produkter kan sägas vara resultatet av ett avancerat forsk— nings- och utvecklingsarbete, där kontakten med den aka- demiska forskningen spelat stor roll.

Under den relativt korta tid företaget bedrivit verksamhet

har försäljningen vuxit mycket kraftigt. Redan från starten

har exporten dominerat avsättningen och Gambro har efter— hand byggt upp en egen utländsk försäljningsorganisation med f n egna försäljningsbolag i ett femtontal länder. Efterhand har också en del av tillverkningen förlagts utomlands, i Västtyskland (1973), USA (1974), Italien (1977) och Japan (1978).

Av fig. 1 framgår Gambro:s försäljningsutveckling i

Sverige mellan åren 1970—1978. Leveranserna från de till—

verkande enheterna i Lund har ökat från ca. 12 mkr 1970 till drygt 190 mkr på åtta år. Detta innebär en genom— snittlig årlig ökningstakt på mer än 40 %, en mycket 1 kraftig tillväxt även om hänsyn tas till peningsvärde— försämringen. Praktiskt taget hela ökningen faller på de utländska marknaderna. Försäljningsmässigt utgör dialysa— torer och slangar de tyngsta produkterna i sortimentet. 1978 svarade dessa produkter för 83 % av Gambro AB:s försäljning (inkl utlandsbolag). Efterhand som exporten ökat har företaget byggt ut den egna försäljningsorgani— sationen och en allt större andel av leveranserna har gått via egna försäljningsbolag. Under åren 1970—1972 svarade ; leveranser till de utländska försäljningsbolagen för ca. 1 34 % av den totala exporten medan motsvarande siffra 1978 var ca. 69 % (se bilaga 1). Uppskattningsvis nära en femte—; del av den personal som sysselsättes i tillverkning och i försäljning av de svenskbaserade produkterna (d v s exklu— * sive de utländska tillverkningsbolagen) ingick 1978 i den utländska marknadsorganisationen. Denna höga andel är en ( följd av dels exportmarknadens dominerande ställning i

Gambrozs försäljning, dels produktens karaktär som kräver ganska omfattande kundkontakter.

Den kraftiga omsättningsökningen har också inneburit en

Gambro och Instrumenta sysselsatte tillsammans enbart 82 årsarbetare 1970. 1978 hade denna siffra stigit till 692.

Sistnämnda år var antalet årsarbetare i tillverkande ut—

1

landsbolag 395 och i försäljningsbolag 81. )

1 Bilaga 1 upptar en sammanställning av antal årsarbetare i hela koncernen, Holger Crafoord AB. Sistnämnda bolag äger Gambro AB (inklusive Instrumenta), Institutet för färgfoto AB (47 årsarbetare) och Kärnkaffe AB (56 års— arbetare). Gambro AB äger i sin tur de i bilagan upptagna : utländska tillverkningsbolagen och försäljningsbolagen. 1 Det tillverkande bolaget i Västtyskland ägs direkt av Holger Crafoord och ingår inte i sifferuppgifterna som lämnas i detta avsnitt.

1 kraftig ökning av sysselsättningen i Gambro (se bilaga 2). ! l 1 1 1 1 1 1 1 1

1__________. ..___ ___... _l...

Avsnitt 3. Investeringar i utländsk tillverkning

Den första engångsnjuren, Gambro Lundia II, började till- verkas 1972. Redan 1973 startade Gambro tillverkning utom— lands. Denna förlades till Västtyskland.1 Uppbyggnaden av den utländska tillverkningen fortsatte med uppförande av en fabrik i Newport News, Virginia 1974. Maskinerna för tillverkningen, d v s utrustning för formsprutning, mon— tering och packning av engångsnjurarna, importerades från Sverige. Kostnaden för inredning, maskiner och verktyg uppgick till ca. 10 mkr medan fabriksbyggnaden hyrdes.2 Det amerikanska dotterbolaget är det i särklass största av Gambros utländska tillverkningsbolag med en personal— styrka som 1978 var nära 40 procent av antalet anställda i Gambro i Sverige (se bilaga 2).

1978 påbörjade Gambro produktion vid en anläggning i Latina i Italien. Lundia Dializzatoris totala fakturering uppgick samma år till 37 mkr varav 33 mkr utgjordes av intern— leveranser från övriga Gambro företag, framför allt Västtyskland. Antalet anställda var 1978 47 st. Den italienska fabriken var i inledningsskedet främst avsedd för montering av delar från Gambrozs västtyska fabrik.3

I februari 1979 skedde produktionsstarten för en nyupp— förd fabrik i Koga, Japan. Anläggningen är ett resultat av ett joint venture mellan Gambro och Yanagimoto Mfg Co. Ltd., där Gambro har 75 % av aktierna.4 Gambro K.K. sysselsatte 1978 75 anställda och hade samma år en fak— tuering på 59,2 mkr.

De utländska fabrikerna är i huvudsak avsedda att pro— ducera dialysatorer och slangsatser medan dialysapparater och perfusionsapparater endast tillverkas i Sverige.

1Fabriken ingår ej i Crafoordkoncernen utan ägs direkt

av H Crafoord.

2Gambros personaltidning nr 1, 1974. 3

4

Gambros personaltidning nr 1, 1976. Yanagimoto var tidigare Gambros japanska agent.

Av bilaga 3 framgår Gambros investeringar, perioden 1970—78, i det svenska moderbolaget och i de utländska tillverkande bolagen.l Av Gambro:s investeringar 1978 79,9 mkr avsåg 38 % (30 mkr) det svenska moderbolaget och 62 % (49,9 mkr) de utländska anläggningarna. Mot—

. " " . . . 2 svarande relationer for ovriga ar framgår av bilagan.

Företagets möjligheter att exportera dialysatorer från Sverige har under perioden sedan 1970 uppenbarligen varit mycket goda. Som framgår av fig. 1 sammanhänger den kraftiga tillväxten i Gambro:s omsättning med en lika kraftig ökning i exporten, medan däremot försäljningen inom Sverige Ökat relativt obetydligt. Det är också uppen—= bart att företaget haft möjlighet att exportera till de länder man sedan valt att förlägga produktion 1. Av bilaga framgår att innan etableringarna gjordes i USA, Italien och Japan hade företaget etablerat försäljningsbolag i dessa länder.3 Redan innan företaget investerade i egen tillverkning i USA hade man uppnått en 20—procentig andel av marknaden för engångsnjurar på denna marknad och 1975 i 1 hade man uppnått en världsmarknadsandel på ca. 18 procent.4

Vi vågar därför dra slutsatsen att etableringarna inte tillkommit därför att export omöjligjordes p g a t ex prohibitiva tullar, alltför höga transportkostnader eller liknande. Därmed har vi också sagt att om direktinveste— ringarna ej hade kunnat göras så hade sannolikt Gambro åtminstone på kort sikt,kunnat fortsätta att exportera hela eller delar av den produktion som nu bedrivs i de utländska dotterbolagen.

Enligt företaget är skälet till utlandsetableringarna dels kostnadsmässiga, dels marknadsmässiga. De kostnadsmässiga

1Uppgifter om den västtyska fabriken föreligger ej. 2Under 1980 har Gambro förvärvat ett holländskt företag i som tillverkar hjärt—lungmaskiner. Denna investering behandlas inte närmare i denna rapport. 3Företaget vill ej uppge exportens länderfördelning under perioden. 4Anders Althin, Gambros personaltidning nr 2, 1974 och nr 1, 1976.

är framför allt tullar och dyrbara och känsliga trans— porter, de marknadsmässiga att man kommer närmare sina kunder. Ett ytterligare skäl som anges är också att etab— leringarna ger bättre möjligheter till kontakter med de institutioner i respektive land som bedriver forskning

inom dialysområdet.1

Gambro var redan från början inriktat på den interna— tionella marknaden eftersom den stora efterfrågan fanns där. Det har funnits en medveten strategi att vara repre- senterad i samtliga länder där det funnits marknader av någon betydelse för dialysatorer. De mest expansiva mark— naderna under större delen av perioden har Japan, USA, Västtyskland, Frankrike och Italien varit. Genom den unika produkten och den tidiga satsningen på de utländska mark— naderna kunde företaget uppnå relativt höga marknads— andelar tidigt och från början dra nytta av den kraftiga efterfrågeökningen av njurdialys i olika länder. När företagets export till de större marknaderna uppnått en viss volym har man funnit det vara ekonomiskt motiverat att starta egen tillverkning av dialysatorer och slang—

satser i landet.

Gambro har under perioden tillhört de fyra-fem ledande företagen i världen inom njursjukvården, och 1977 upp— skattades Gambro:s tillverkning av konstgjorda njurar till den näst största i världen.2 Totalt har antalet konkurrenter uppskattats till ca 30 stycken. Enligt före— tagets uppgifter har det kvalitetsmässiga försprång som man haft i förhållande till konkurrenterna minskat under

de senaste åren och kundernas priskänslighet har ökat.

Allmänt sett torde ändå Gambro under perioden från 1970 haft en mycket stark ställning, framför allt beroende på tillgång till en unik produkt i kombination med en tidigt

1Anders Althin, Gambro:s personaltidning nr 2, 1974. 2Anders Althin, Gambro:s personaltidning nr 1, 1976,

Veckans affärer nr 27, 1977.

3Göran Nilsson, Gambro. Några av företagets konkurrenter är mycket stora företag i USA,Japan,Frankrike och Schweiz.

uppbyggd försäljningsorganisation. Efterhand som alter— nativa lösningar på dialysproblemet utvecklats av andra företag har emellertid konkurrensen enligt företags— ledningen blivit mera märkbar för Gambro, vilket inne— burit'att produkternas produktions— och transportkostnaderl fått en relativt sett större betydelse än tidigare. 1 1 1 En utvärdering av exportalternativet i en situation då företaget varit förhindrat att etablera tillverkning i

de länder man gjort försvåras av bristen på uppgifter. Utifrån det vi tidigare sagt om företagets exporttill- [ växt och konkurrenssituation under större delen av 1970— 1 talet är det en rimlig hypotes att Gambro under den perio— den hade kunnat exportera en stor del av det som i stället nu produceras utomlands. Sysselsättningsmässigt hade det sannolikt inneburit ett nettotillskott i den svenska sysselsättningen på något hundratal anställda, eftersom antalet årsarbetare i Gambro:s fabriker 1978 uppgick till

395 (se bilaga 2). 1

Vilka konsekvenserna hade blivit på längre sikt är svårare att bedöma. Möjligheterna att exportera samman— hänger ju i hög grad med vilken konkurrensfördel man besitter genom produktens egenskaper. Genom den starka tillväxten och goda lönsamheten i Gambro har företaget haft möjlighet att avsätta en stor del av resurserna för forskning och utveckling, eller ca. 10 % av företagets

omsättning.1

Den kraftiga exporttillväxten. under 1970—talet samman— hänger sannolikt därför också med företagets förmåga att ständigt utveckla nya "generationer" av sina produkter och därmed minskad konkurrens från andra företag. Till bilden hör också att Gambros produkter i hög grad patent— skyddas.2 Det är därför tänkbart att den tendens till hårdare kostnadskonkurrens som efterhand ger sig till

1Göran Nilsson, Gambro. 2 n || "

känna för ett företag som är tidigt ute med en unik produkt kan uppvägas av en ständig produktförnyelse. Detta är också en strävan hos Gambro.1 Mot denna bak— grund är det utomordentligt svårt att avgöra företagets förmåga att på längre sikt exportera från Sverige i ett läge utan utländsk tillverkningsetablering.

Avsnitt 4. Produktions— och kunskapsmässiga kopplingar mellan moderbolaget och de utländska tillverk- ningsbolagen

Den produktion som sker utomlands avser dialysatorer och

1 slangsatser medan dialys— och perfusionsapparaterna

| uteslutande görs i Sverige. På grund av att produktionen ! är så pass specialiserad har inte investeringarna gjorts 1 genom förvärv av redan existerande fabriker eller företag. I samtliga fall har etableringarna i stället tillkommit genom uppförande eller förhyrning av fabrikslokaler som försetts med maskiner och övrig utrustning, ofta levererade från Sverige. Investeringarna har i hög grad styrts från moderföretaget. När t ex den amerikanska fabriken byggdes rekryterades platschef och monteringschef direkt från Gambro i Lund och en del av den personal som sysselsätts i t ex formsprutning och montering utbildades i Sverige och Gambro:s systerbolag i Västtyskland.2 En likartad uppläggning har investeringarna i Västtyskland, Italien

och Japan haft.

Samtliga tillverkningsbolag tillverkar i princip samma

1 slags produkter och några internleveranser av betydelse 1 mellan bolagen förekommer ej. De utländska fabrikerna 1 köper själva sitt råvarumaterial men en viss samordning sker ändå centralt från moderföretaget, bl a genom att särskilda kvalitetsspecifikationer ges ut. På motsvarande sätt fastställs övergripande marknadsföringsstrategier centralt medan dotterbolagen själva sköter den löpande marknadsföringen.Eh'såinustrahäp. är att varje tillverk— ningsbolags försäljning enbart skall avse värdlandets

marknad.

1Anders Althin, Gambro:s personaltidning nr 11, 1977.

1 2 || || " " nr 1,1974 & nr 2 1 1975.

I huvudsak är företagets forsknings— och utvecklings- verksamhet koncentrerad till Sverige. 1977 färdigställdes ett forskningslaboratorium i Lund för ca 10 mkr.1 I Sverige är ca 100 personer sysselsatta med FOU av en , total arbetsstyrka på ca 700 personer. I dotterbolaget i USA uppges 5—6 personer ha uppgifter av FOU—karaktär.2

Även administrativt/finansiellt uppges de utländska dotterbolagens beroende till moderbolaget vara stort?

I samtliga bolagsstyrelser sitter förutom verkställande direktören i Gambro ytterligare 2 personer från moder—

bolaget.

Huvudintrycket är att de utländska tillverkningsbolagen kan ses som en "förlängning" av företagets verksamhet i Lund, med starka kopplingar till moderbolaget som följd. Den produktion som bedrivs i dotterbolagen är identisk med den i Lund, (bortsett ifrån att dotterbolagen ej tillverkar dialys— och perfusionsapparaterna) och kun— skapsmässigt vilar verksamheten i det närmaste helt på den forskning och produktutveckling som bedrivs i moder— bolaget. På sikt kan naturligtvis den bilden ändras när dotterbolagen tillväxer och blir tillräckligt stora för att motivera egna FOU-resurser i större omfattning.

lAnders Althin, Gambros personaltidning nr 3, 1977. Göran Nilsson, Gambro.

Gambro AB:s försäl'nin från tillverknin en i Sveri e fördelad a inhemsk försäl nin och ex ort. Mkr 1970—78

Löpande priser.

Figur 1.

Mkr

200 Totalt !. 190 '

180

170 160 150 140 130 120 110 100 90 '

80

70

60 ////// Export 50 —

40 /

30 / 20 ._ _ /

1 O - .. .. »v/ ________,___,__._,.

70 71 72 73 74 75 76 77 78 År

Källa: Gambro U

Gambro AB:s försäl'nin försäl'nin

1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978

Källa:

Sverige

065 013 926 236 476 342 16 208

9 925 11 611

kOxlxlbkaxl

Gambro

Export

4 11 25 41 54 80

114 123 181 från Sveri e, och ex ort. Andelen ex ort via e na utländska

försäljningsbolag. 1970—1978. Löpande priser. Tkr.

821 386 280 689 316 212 356 997 683

fördelad

Bilaga 1

Via egna försäljn.bolag

1 041 3 138

10 20 26 42 107 87 125

247 866 165 485 596 478 696

å inhemsk

Bilaga 2

Antal årsarbetare i Holger Crafoord AB 1970—1978, fördelade på ingående bolag.

åglåå 53. 1978 1977 1976 1975 1974 1973 1972 1971 1970 Gambro + Instrumenta 692 512 500 jig 332 _24_3 158 106 82

Tillv. bolag

Gambro Inc 264 222 198 157 150 Lundia Dializzatori 47 14 Gambro K.K. 75

1. Gambro Dreissen 9

1 DELTOTAL 395 236 198 157 150

[görs. bolag

Australien 6 4 2 2

Belgien 6 3 2 1 1 1

Canada 8 5 7 3 4 1 2

England 5 3 3 3 1 2

Finland 2 2 1 1

Frankrike 19 17 12 8 6 4 2

Grekland 3 1 1

Italien 15 15 10 10 5 3 2

Japan 44 2 1

Nederländerna 6 5 6 3 2 l 1

USA 10 7

I"J'sterrike 5 3 1

Latinamerika 2

Norge 1

?anmark ___3 ____ ____ ____ ____ ____ ____

DELTOTAL 81 102 47 32 19 21 17

Övriga

Inst. för Färgfoto 47 53 52 55 77 111 110 139 145 Kärnkaffe AB 3 _52 Ä __52 & __61_ __51 __ __ DELTOTAL 103 103 105 107 132 172 167 139 145 TOTALT KONCERNEN 1.271 953 850 654 633 436 342 245 227

Bilaga 3

Bruttoinvesterin ar i Gambro AB och utländska tillverknin sbola .

1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978'

Källa:

Moderbolaget

Gambro

HONxINHN

14 16 30

721 191 435 220 313 106 854 576 070

Gambro Inc.

% av tot

inv

(36%) (16%) (68%) (38%) (38%)

11 415 971

5 525 7 636

14 777

Utländska tillverkningsbolag Lundia Dializzatori Gambro

1 425 . 11 884 6 9691

1 734 33 3045 g

Nils Kinch Jane Johansson

Kapitel 5 FALLET IKEA

INNEHÅLL

Sid. Presentation av företaget 224 IKEA:s mål och affärsidé 226 IKEA—gruppens framväxt och 60—talets utveckling 227 70—talets expansion och utlandssatsning 228 Etablering av varuhus utanför Skandinavien 230 Export till övriga marknader 232 Finansiering 233 IKEA:s inköp integration bakåt 234 Analys av IKEA:s internationalisering 238 Utlandsberoende 238 — Effekter av internationaliseringen 240 Referenser 246

Bilagor 247

Presentation av företaget

IKEA—gruppen bedriver grossist— och detaljiströrelse av möbler och heminredning i Sverige och utomlands. Verk— samheten består av att sätta samman ett sortiment, som till ca 75% utgörs av egna utvecklade modeller, att få utomstående leverantörer att tillverka detta efter

IKEA:s specifikationer och att fysiskt distribuera varorna via centrallager till gruppens samtliga varuhus där de försäljs. En mhmue del av omsättningen avsätts via postorder och fristående distributörer. IKEA har inte någon tillverkning i egen regi. Det viktigaste kontakt— medlet med kunderna är den katalog som trycks i ca 24 miljoner exemplar på nio språk.1 Gruppen omfattar IKEA Svenska AB med det helägda dotter- bolaget IKEA Svenska Försäljnings AB, Inter IKEA A/S i Danmark samt IKEA Europaa i Holland. Av de svenska före— tagen svarar IKEA Svenska AB i Älmhult för grossistverk— samheten och vissa för gruppen gemensamma funktioner,

t ex driften av centrallagret i Älmhult, distribution av varor, EDB—service och utgivande av IKEA—katalogen. IKEA Svenska Försäljnings AB svarar för driften av de sju in— - hemska varuhusen, de fem citylokaliserade Sencello—butiker na och postorderverksamheten. Som överordnad koncernlednin' fungerar IKEA A/S i Humblebaek vid Köpenhamn och där ligge

ansvaret för utveckling, samordning och kontroll av

ring av utlandsverksamheten. IKEA Europaa är ett holländsk gruppens verksamhet. Företaget medverkar även vid finansie holdingbolag som äger de utländska varuhusen, vilka är fri

stående bolag inregistrerade på de olika orterna.2 För när varande har gruppen 16 varuhus varav 10 i Västtyskland.3

1Framställningen bygger på intervjuer och internt material från företaget och avser förhållandet 1979. i 1 2De västtyska varuhusen ägs av IKEA Deutschland Gmbh, ? vilket i sin tur ägs av IKEA Europaa. Varuhuset i Schweiz ägdes fram till 1973 av IKEA Svenska AB men i samband med; omorganisationen 1975 överfördes aktierna till det holländska holdingbolaget. 3Se Bilaga 2.

Något koncernförhållande i egentlig mening existerar inte utan de olika IKEA—företagen knyts ihop av att grundaren Ingvar Kamprad med familj äger företagen.

IKEA Svenska AB har idag inte något ägarintresse i de ut- ländska varuhuSen. Det har ändå en stark koppling till utlandsverksamheten och 1979 gick 46% av utleveranserna från centrallagret i Älmhult till de utländska varuhusen. Den svenska delen av gruppen svarar även för ett antal

viktiga funktioner för gruppen som helhet.

IKEA—gruppen har under senare år haft en snabb expansion och inte minst är detta ett resultat av satsningarna utom- lands och då främst i Västtyskland. Denna marknad svarade 1978/79 ensam för 42% av gruppens omsättning, som detta

år uppgick till drygt 2,6 miljarder kronor. Totalt svarade utlandssektorn för 66% av omsättningen. Antalet syssel— satta var 77/78 3 250 personer och av dessa var 1 415 eller 44% sysselsatta utomlands.

46% av sortimentet kom 1978/79 från utländska leverantörer och totalt importerades till Sverige ca 30% varav en del

sedan återexporterades.

IKEA:s utlandsexpansion är ett exempel på en horisontell integration av ett handelsföretag och kan inte jämföras med en traditionell etablering av en tillverkade enhet. Genom utlandsetableringar av i första hand varuhus, men även av lagerlokaler, söker IKEA på nya marknader exploa— tera sin affärsidé och sitt kunnande inom design, inköp, distribution och försäljning vad avser heminredning och möbler. Utlandsverksamheten i IKEA:s fall består av distributions— och försäljningsaktiviteter och dessa kan endast i begränsad utsträckning utföras i Sverige då de förutsätter direkt kontakt med marknaden. Den sysselsätt— nings som skapas utomlands konkurrerar idag inte med sysselsättningen i Sverige. Tvärtom visas i denna rapport att den ökade utlandsverksamheten skapat sysselsättnings— tillfällen såväl direkt i IKEA Svenska AB som indirekt

hos detta företags svenska underleverantörer.

IKEA:s mål och affärsigé

IKEA strävar, enligt Ingvar Kamprad, efter "att erbjuda ett brett sortiment heminredningsartiklar till så låga priser att så många människor som möjligt får råd att köpa dem". Tyngdpunkten skall vara ett bassortiment, "som avspeglar IKEA:s egen profil, enkla hållbara varor till lägsta möjliga priser, god funktionell form, färg och glädje som tilltalar sinnen i alla åldrar".1

"Bassortimentet skall i Skandinavien uppfattas som typiskt IKEA och utanför Skandinavien som typiskt svenskt. Ett oeftergivligt krav är att alla artiklar skall vara lämpade för den skandinaviska marknaden.

Vid sidan av'vårt bassortiment får finnas ett mindre sortiment med mera traditionell anknytning som har bred förankring hos de flesta människor och som går att kombinera med vårt bassortiment. Denna del av sortimpntet skall starkt begränsas utanför Skandina— vium."

IKEA vill inte bara sälja möbler utan även föra ut en livsstil och betonar i marknadsföringen en annorlunda profil. Ett motto som företaget använder är "Att skapa en bättre vardag åt de många människorna".

IKEA håller en lågprislinje med en medveten anpassning av kvaliteten efter kundernas behov. För att genomföra denna lågprislinje har varuhusen lokaliserats utanför stadskärnorna, vilket ger lägre markpriser och tillgång till parkeringsplatser. IKEA har vidare överfört flera funktioner, som handeln tidigare svarat för, till kunderna, vilket förbilligat distributionen. Själbetjäningsprincipen har införts och kunderna får svara för hemtransport och i förekommande fall montering av de emballerade och van— ligen nedmonterade möblerna. För att effektivisera distri— butionen har IKEA utvecklat egna modeller och från leve— rantörerna övertagit en rad funktioner som dessa tidigare

1Kamprad 1976

svarat för, t ex design, konstruktion, inköp av vissa varor, kvalitetskontroll och lagerhållning. Stor vikt

har lagts vid att utveckla möbler som kan levereras neduonterade, vilket möjliggör en rationell varuhantering med enhetslaster. Den årligen utkommande katalogen är

det viktigaste kontaktmedlet med konsumenterna.

IKEA—gruppens framväxt och 60—talets utveckling

Hanielsfirman IKEA startades 1943 av den då sjuttonårige Ingvar Kamprad, Elmtaryd, Agunnaryd. Från föräldrahemmet bedrev han försäljning av fröer och pennor. En mer om— fattande verksamhet startade först i början på 50-talet oct sortimentet omfattade då i huvudsak möbler och inred— nirgsartiklar. Försäljningen skedde direkt till konsument vie annonser i tidningar. Den första egentliga postorder— katalogen kom hösten 1950. Verksamheten överfördes 1953 till en nedlagd snickerifabrik i Älmhult, vilken byggdes om till att rymma kontor, lager och en utställning. Kom— birationen katalog/varuhus, som blivit IKEA:s kännetecken, introducerades härmed. Den första etappen av den nuvarande vaxuhusbyggnaden i Älmhult en anläggning på ca 6 000 m2, togs i bruk 1958. Omsättningen uppgick detta år till to— talt ca 24 miljoner kronor.1

I början på 60-talet etablerades Sencello-butiker, speciali— sexade på sovrumsmöbler och bäddutrustning, i ett antal svenska städer. Sambandet mellan IKEA och Sencello marke— rades inte och nådde den vanlige konsumenten ganska sent.

Nästa etablering skedde utomlands då IKEA 1963 öppnade ett mindre varuhus utanför Oslo. Anledningen till att företaget sökte sig utomlands, trots att endast ett varu— hus tidigare öppnats i Sverige har inte kunnat klarläggas, me1 IKEA betraktade Skandinavien som en marknad med en- hetlig smak. IKEA var vid denna tidpunkt ett utpräglat postorderföretag men hade långt framskridna planer på att

1K1mprad 1972 s. 164

etablera ett varuhus i Stockholm. Omsättningen uppgick 1964/65, året efter etableringen i Norge, till 108 mkr varav 6 mkr, knappt 6%, utomlands. Antalet anställda

utgjorde 471 varav 30 utomlands. Exporten från Sverige var 4 mkr.

Under 60—talet etablerades möbelvaruhus utanför Stock— holm (1965), Sundsvall (1966) och Malmö (1967). Med dessa etableringar minskade andelen leveranser via postorder. Nästa utlandsetablering skedde i Danmark 1969 då ett medelstort varuhusöppnades utanför Köpenhamn. Verksam- hetsåret 1969/70 uppgick omsättningen till 272 mkr och

av dessa avsattes 51 mkr, 19%, utomlands. Antalet an— ställda utgjorde 962 personer varav 122, 13% var syssel—

satta utomlands. Exporten från Sverige uppgick till 33 mkr.

IKEA—gruppens utveckling 1958 till 1969/70 (Mkr)

År Oms. Oms. i % Anst. Anst. i % Exp. fr 1 % av tot. utl. tot. i utl. _Sygrigg__pm5: _____ _ 1958 24

64/65 108 6 6 471 30 6 4 4

69/70 272 51 19 962 122 13 33 12

Källa: Sammanställning av uppgifter från tabellbilagan.

lp—talets expansion och utlandgsatsning_

IKEA hade under 60-talet mer än sjudubblat sin omsättning. Ingvar Kamprad framförde 1970, i en intervju för Veckans Affärer, att det var väsentligt att IKEA hela tiden ex— panderade för att genom ökade serielängder kunna uppnå rationellare produktionsmetoder hos underleverantörerna och därmed behålla en lågprisprofil i företaget.1

1Veckans Affärer nr 10 1970, s. 25

Expansionen förutsattes ske efter tre linjer: Flera för— säljningsställen i Sverige och övriga Norden, egna varu— hus i övriga Europa och slutligen export till länder som inte motiverade en etablering. Nödvändigheten av en ex—

pansion upprepades i en skrift från 1976:

"Vi vet att större serier ger oss nya fördelar på hemmaplan. Vi får också flera marknader att sprida 1 riskerna på. Därför är det vår plikt att expandera."

Under 70—talet öppnades varuhus utanför Göteborg (1972), Köping (1973) och Linköping (1977). I Malmö togs ett större varuhus i bruk 1976 och därmed hade IKEA täckt den svenska marknaden. Postorderverksamheten hade med dessa utbyggnader ytterligare minskat och svarade 78/79 för ca 40 miljoner kronor i Sverige.

I ett tal vid Sparbankernas konferens "Vårt ekonomiska läge" 1972 redogjorde Ingvar Kamprad för IKEA:s framtida satsning utomlands.2 I talet ansåg Kamprad att utredningen "Svensk möbelindustri problem och möjligheter" bortsett från möjligheterna att via detaljistledet stimulera export av svenska möbler. IKEA planerade vid expansionen ut i Europa ha som mål att till mellan 80 och 90% arbeta med en enhetlig kollektion där 60-70% av möblerna skulle till— verkas inom Skandinavien. En fördubbling av den svenska möbelexporten ställdes i utsikt under förutsättning att kostnadsutvecklingen för de svenska tillverkarna höll sig i nivå med den för övriga Västeuropa. För att nå detta mål förutsåg Kamprad en satsning från IKEA:s sida på verk— tygskostnader för plastmöbler och utvecklingskostnader för att få ett ännu större antal av artiklarna monterbara.

Inför den planerade utlandssatsningen flyttade Ingvar Kamprad med koncernledningen till Humlebaek utanför Köpenhamn där Inter IKEA A/S etablerades 1973. IKEA hade vid denna tidpunkt redan etablerat varuhus i Norge och Danmark och just startat i Schweiz. I koncernledningen

1Kamprad 1976 2Kamprad 1972

arbetar idag ca 30 personer. Av dessa sköter 6 personer samordningsfunktioner avseende ekonomi och finansering av i första hand de utländska varuhusen. På byggnadsav— delningen, som ritar och projekterar varuhusen utanför Sverige, arbetar 546 personer. Med policyfrågor avseende produktutveckling och inköpsfrågor för hela koncernen ar— betar 4-5 personer. Denna grupp samarbetar intimt med grossiströrelsen i Älmhult. Vidare finns 10—15 personer, som har till uppgift att starta upp och under det första året svara för driften av nyetablerade utländska varuhus. Huvuddelen av personalen i koncernledningen är svenskar och de flesta bor i Sverige och pendlar dagligen över sundet via Helsingör.

De utländska företagen rapporterar antingen direkt till koncernledningen i Humlebaek eller till en europachef som är placerad i Schweiz. Varuhusen i Danmark och Norge rapporterar till en kontaktman i koncernledningen. För den tyska marknaden och ländergruppen Schweiz/Österrike finns det en landschef, som administrativt är underställd europachefen. Det nyöppnade holländska varuhuset rapporte— rar tills vidare direkt till europachefen.

När etableringsverksamheten försköts söder ut flyttade 1 Kamprad 1977 till Lausanne i Schweiz för att förbereda

en inbrytning på den franska marknaden, men är fortfarande chef för Inter IKEA A/S.

Efsélsrisg_221229295-useeféråtsedinayise

IKEA sökte sig 1973 för första gången utanför Skandinavien genom att öppna ett varuhus utanför Zärich i tyskspråkiga Schweiz. Anledningen till att etableringen skedda just i Schweiz var att denna marknad ansågs starkt konservativ, inte minst när det gällde möbelhandel. Kunde IKEA erövra denna marknad så skulle enligt många bedömare Vilket land som helst stå öppet. Satsningen i Schweiz lyckades och IKEA inriktade den fortsatta expansionen på den västtyska marknaden och denna_etablering har blivit en stor framgång.

Mellan åren 1974—1979 öppnades där, som framgår av Bilaga 2, 10 varuhus, 1 postorderfirma, 1 postorder-

butik samt 3 centrallager.

IKEA:s omsättning på denna marknad passerade under 1979 storleksmässigt den i Sverige och Västtyskland är därmed företagets mest betydlesefulla avsättningsområde.1 Vid sidan av dessa etableringar har varuhus öppnats i Wien (1977), Rotterdam (1978) och i Lausanne (1979) i fransk- talande Schweiz. Den sistnämnda etableringen ses som en förberedelse till en planerad inbrytning i Frankrike och

IKEA prövar att sälja sin idé på franska.

Er svårighet vid expansionen har varit att få tillstånd från planmyndigheter att etablera varuhus utanför stads— kärnan. Många länder slår vakt om cityhandeln och är tveksamma till externlokaliserade varuhus. Planer på att etablera ett varuhus i Finland har länge funnits men dessa vilar i avvaktan på att en överenskommelse kan nås med myndigheterna. Av samma skäl dröjer den planerade etableringen av ytterligare ett varuhus på Jylland, Dan— mark, som eventuellt kan ske under 1982. I avvaktan på att tillstånd ges.att etablera varuhuset på Jylland har IIEA tagit ett ovanligt grepp. I några järnvägsvagnar har ett antal interiörer möblerats upp och denna rullande utställning fungerar nu som visningslokal och kunderna kan

beställa varorna per postorder.

Under de senaste åren har IKEA i genomsnitt årligen etable4 rat 3 varuhus. Under bokföringsåret 1980 har företaget gjort en "skapande paus" för att stabilisera organisationen. Avsikten har bl a varit att föra tillbaka erfarenheterna från de nyetablerade varuhusen till de gamla enheterna, azt förstärka utbytet mellan den svenska och den utländska delen av gruppen samt att förstärka varuförsörjningen genom att stabilisera och förbättra rutinerna mellan grossiströrelsen i Älmhult och de svenska och de utländska

13e västtyska varuhusen svarade 1978/79 för 42% av den totala omsättningen. De svenska varuhusen svarade för 34%.

varuhusen. Efter detta återhämtningsår beräknas expansione fortsätta med etablering av ytterligare varuhus i Väst— tyskland och därefter på den franska marknaden.

sångstilLägrigemsrteeésr

Utöver varuhusen i Skandinavien och övriga Europa har det även öppnats en rad mindre IKEA—varuhus lite varstans i Världen, Japan (1971), Singapore (1978), Kanada (1976), Australien (1977), Hongkong (1975). Dessa mini—IKEA har tillkommit genom att Inter IKEA A/S har slutit agentavtal med företag/personer — ursprungligen s k franchisingavtal där IKEA säljer varor och tjänster. Utbudet i dessa butiker är det vanliga IKEA-sortimentet men mycket smalare, före— trädesvis ljusa skandinaviska möbler av furu. Denna verk— samhet omfattade 1978/79 ca 69 miljoner kronor, knappt 3% av den totala omsättningen.

I Japan hade IKEA sedan 1971 i samarbete med ett inhemskt företag lanserat IKEA—produkter i ett 30—tal varuhus över hela landet. Varje varuhus hade ett IKEA Corner och IKEA svarade för grossistdelen. Denna verksamhet har sedermera avvecklats. Sedan 1976 har IKEA genom ett 50% intresse i ett joint venture med tre japanska företag även ett di— rekt ägarintresse i detaljistledet i en butik lokaliserad till ett köpcenter strax öster om Tokyo.

I Kanada har IKEA övertagit de sex IKEA—butiker som drivs i franchisingform av två företag. Kanada bedöms vara en expansiv och mycket intressant marknad på sikt varför IKEA helst vill driva verksamheten i egen regi och sätta sin prägel på varuhusens utformning. Vidare sker över- tagandet för att trygga och effektivisera varuförsörj— ningen och planer finns på att upprätta ett centralt uppsamlingsläger.

Firansiering

Företagets finansiering har underlättats av att kunderna i stor utsträckning betalat kontant samtidigt som IKEA hade kredit till leverantörerna. IKEA drev länge prin— cipen om fullständig självfinansiering och belånade inte anläggningarna. Denna princip övergavs under 70— ta;ets första år. 1974 var ca 70% av taxeringsvärdena

på företagets fastigheter belånade.1

Den första utlandsetableringen skedde i förhyrda lokaler, viLket minskade finansieringsbehovet. IKEA Svenska AB ha: generellt tillstånd av Riksbanken att ge varukrediter upp till 6 månader till de utländska varuhusen. ! Utöver denna varukredit belånas de egna varuhusen maxi— i ma;t och i och med att IKEA blivit känt utomlands har även checkräkningskrediter utnyttjats. Vidare används, 1 | i fö: gruppens fortsatta utbyggnad, de resurser som utlands— deLen genererat.

UtJetalningar från Sverige i form av aktieutdelningar från IKEA Svenska AB förekommer. Utdelningen uppgick 1977/78 till 11 miljoner kronor.

Vi saknar uppgifter om fördelningen mellan investeringar i Sverige och utlandet. Klart är att det svenska moderbo— laget idag inte äger något utomlands. Under några år ägdes det schweiziska Varuhuset av IKEA Svenska AB (se sid 1).

: InJesteringarna i grossiströrelsen i Älmhult har ökat för att kunna svara mot behovet av leveranser till de utländska varuhusen. Den svenska koncernen har redovisat tillfreds- ställande vinst och på en omsättning som 1977/78 uppgick till 1 350 miljoner kronor utgjorde den redovisade netto-

vinsten 16 miljoner kronor.

1Veckas Affärer nr 17 1974

2'Csterrikes lokala lagstiftning medger endast varukrediter Lpp till 3 månader.

IKEA:s inköp integration bakåt

IKEA har inga egna fabriker och tillverkar således inget av sortimentet. Produkterna köps från ett 40—tal länder av IKEA Svenska AB och säljs till varuhusen i Sverige

och utomlands.1

IKEA utövar en form av integration bakåt, som innebär

att man intimt samarbetar med leverantörerna och be— driver viss konsulterande verksamhet för att hjälpa dem. Vidare har IKEA, från leverantörerna övertagit en del funktioner, som man anser sig kunna klara billigare,

t ex formgivning, konstruktion, VDN—testning och ibland ytbehandling. IKEA gör ofta inköp av råvaror, halvfabri— kat och emballage för leverantörerna i syfte att pressa inköpspriserna åt dem. IKEA:s princip har hela tiden varit att inte äga möbelproduktionen. I några fall har emeller—

tid denna princip av speciella skäl frångåtts.

Samarbetet med leverantörerna har i ett fall tagit sig uttryck i att IKEA köpt maskiner och överfört dessa till ett företag i Sovjetunionen. Betalningen har sedan skett i form av leveranser av varor som framställts med hjälp

av dessa maskiner.

IKEA:s inköp är uppdelade på sex produktsektioner i Älmhult, vilka bär ansvaret för såväl en skandinavisk inköpsavdelning som en importavdelning för utomskandi—

naviska inköp.3

Inköparna har kunskap om leverantörernas maskinpark och kapacitet och kan placera order på lämplig tillverknings— enhet. IKEA har ofta flera leverantörer för varje arti- kel, dels för att sprida risken om någon leverantör skulle

1IKEA—PM Inköpsutveckling

2Veckans Affärer nr 10 1970 s. 25

3Lenfors 1978

falla bort, dels för att en order kan vara så stor att gp tillverkares kapacitet är otillräcklig. Valet av le— verantör är inte begränsat till möbeltillverkare utan IKEA kan t ex beställa ett bordsunderrede av en fönster- fabrikan eller bokhyllor från en fabrik som tillverkar spånplattor. För att rationalisera tillverkningen har t ex vissa möbler ritats med utgångspunkt från standard på spånplattor etc för att på bästa sätt utnyttja mate— rialet.

Genom egen formgivning och konstruktion samt det nära sanarbetet med leverantörerna kan grossist— och detaljist— företaget IKEA kontrollera varans väg från idé till kon— sunent.1 Detta möjliggör ett för hela systemet effektivt varuflöde och enligt Ingvar Kamprad gör IKEA större be- sparingar med denna speciella form av integration bakåt

än genom rationell distribution genom stora säljenheter.2 Idag är ca 75% av sortimentet utvecklat av företaget.3 Från IKEA framhålls nödvändigheten av att ständigt ex— pardera för att genom större serier möjliggöra ratio— nellare produktionsmetoder hos underleverantörerna och

på så vis behålla IKEA:s lågprisprofil.

Unéer de första åren köptes i stort sett hela sortimentet utifrån och IKEA hade vid denna tidpunkt en lägre kvalitet på varorna och i viss utsträckning förekom kopior av andra tillverkares möbler. Under 50—talet och tidigt 60—tal hade IKEA vissa problem med att få leveranser från etablerade leverantörer. Dessa tvekade att leverera till IKEA då de befarade att ordinarie säljkanaler skulle sluta att köpa om detta skedde. I takt med att IKEA vuxit har dessa pro— blem minskat. Däremot möter IKEA liknande attityder när

de går in på utländska marknader. IKEA har t ex inte

1IIEA—PM Produktutveckling

2Veckans Affärer nr 10 1970 s. 25

3IIEA—PM Produktutveckling.

16

lyckats engagera underleverantörer i Norge och österrike av bl a detta skäl.1

En av ambitionerna i utlandsprogrammet har annars varit att få leverantörer i varje nytt land man etablerar sig i. "Vi vill gärna köpa i de länder där Vi etablerar oss

och då gäller det leveranser till hela IKEA—kedjan."2

Följande kan sägas om IKEA:s inköp från utländska under— leverantörer. Under 1963 började IKEA importera möbler från Öststaterna. I sortimentet hade tidigare förutom svenska möbler även ingått danska. Omfattningen av denna import har vi inga uppgifter om. Från 1968, före etable— ringen i Danmark, finns en uppgift att IKEA samarbetade med 3—4 danska möbeltillverkare. Detta samarbete uppgavs ha medfört att dessa tillverkare utestängdes från danska möbelkoncerner.3 Året därpå uppgavs Finland och Danmark vara de största leverantörerna och att IKEA var Sveriges största importör av möbler från dessa länder.4 1970 upp— gick importandelen till 20—25%, varav drygt hälften kom från öststaterna.5 1974 kom ca 40% av sortimentet från utländska leverantörer och 20% av varusortimentet im— porterades ifrån öststaterna. Polen var det största le— verantörslandet, därefter kom Rumänien, Tjeckoslovakien och östtyskland. En intern utredning i företaget visar att 1978 ca 61% av vad företaget sålde var tillverkat i Sverige och 69% tillverkat i Norden. Resterande 31% till— verkades utanför Norden och av dessa kan ca hälften antas

vara framställda i öststaterna.

1Svenska Dagbladet 31/3 1978

2Allan Cronwall fd koncernchef, Veckans Affärer nr 17 1974

s. 23 3Sydsvenska Dagbladet 9/1 1968 4Svenska Dagbladet 27/2 1969

5Veckans Affärer nr 10 1970 s. 25

6Veckans Affärer nr 17 1974 s. 23 7

IKEA—PM 1978 s. 10

Från företaget har vi fått uppgifter om importen fr o m 1974/75 och andelen inköp från utländska leverantörer har, som framgår av Tabell 3, inte nämnvärt förändrats

under de senaste åren.

Under 1970 togs den första delen av ett centrallager i Älnhult i bruk. Tidigare hade kunderna fått leveranser antingen från lagret i Älmhult eller direkt från leve— rartören. Det nya lagret möjliggjorde snabbare leveranser oct långsiktigare inköpspolitik. Lagret i Älmhult har successivt byggts ut och den sammanlagda lagerytan upp— gick 1979 till mer än 200 000 m2. Den senaste utbygg— naden är ett datorstyrt automatiskt lager och enligt en intern skrift, skulle IKEA—Sverige med denna investering

vara fullbyggt.1

Utöver lagret i Älmhult finns idag även lager i ödåkra, Nässjö och Jönköping som IKEA hyr och där hyresvärden svarar för lägerpersonal. Lagren styrs från Älmhult och IKEA avser att öppna fasta linjer för dataöverföing och ställa terminaler på respektive ort för att lokalt skriva ut nödvändiga frakthandlingar. Förhandlingar pågår om ytterligare lagerlokaler i Skåne. Lagren i sydsverige är fränst avsedda för IKEA:s export.

I Västtyskland driver IKEA två centrallager i första hand avsedda för direktleveranser från öststaterna. Enligt gällande handelsavtal får en vara med detta ursprung inte imgorteras via tredje land till t ex Västtyskland eller Österrike. Ett tredje lager skall byggas för att ta hand om den fysiska distributionen för volymtunga delar av sortimentet. Dessa varuströmmar styrs från Älmhult men leveranserna sker direkt från respektive leverantör för att få ett effektivt varuflöde och bl a undvika omlast—

ningar.

I Österrike hyr IKEA lager genom vilka leveranserna från

öststaterna förmedlas.

1IIEA—PM 1978 s. 7

Anal s av IKEA:s internationalisering

Utlandsberoende

Marknadsinriktning

Fördelningen av IKEA—gruppens omsättning på olika mark— nader framgår av Tabell 1. AV gruppens totala omsättning 78/79 på 2 651 mkr hänför sig 1 740 mkr eller 66% till utlandsmarknaden. Så sent som verksamhetsåret 73/74 var denna andel endast 24%. Under de senaste 5 åren har ut— landsmarknaden svarat för 81% av omsättningstillväxten. Den stora ökningen sammanhänger med den kraftiga sats- ningen utomlands och då främst på den västtyska marknaden som ensam svarade för 56% av omsättningsökningen. Under 1979 blev Västtyskland storleksmässigt IKEA:s största enskilda marknad. Denna utveckling kommer att fortsätta under kommande år då expansionsutrymmet i Sverige är be— gränsat genom att IKEA täckt in marknaden och redan har

en hög marknadsandel.

Om vi istället ser till utlandsberoendet av den svenska delen av IKEA—gruppen finner vi att exportandelen ökat till ca 44%. Vid början av 70—talet var denna andel endast

ca 12%. Både för den svenska delen och gruppen som helhet

gäller att beroendet av utlandsmarknaden är stort och ökat kraftigt under den senaste femårsperioden. IKEA:s konkurrenskraft i Sverige kan antas ha ökat p g a ut— landsetableringar genom att den större försäljningsvolymen möjliggjort rationellare inköp och effektivare tillverk— ningsmetoder hos underleverantörerna samt medgivit en

långt driven specialisering i grossiströrelsen.

Ägande och ledning

I samband med att IKEA förberedde en intensifierad ut— landssatsning flyttades huvudkontoret 1973 från Älmhult till Humlebaek utanför Köpenhamn. Därifrån styrs numera hela koncernen. Även om flertalet av de anställda på

huvudkontoret arbetar med den utländska delen av koncernen

ligger den centrala finansierings—, produktutvecklings—

och inköpsfunktionen där.

Ett avgörande steg i IKEA:s internationalisering togs

1975 i samband med att verksamheten omorganiserades. Tidigare hade IKEA Svenska AB varit ett svenska företag som fram till 1973 även varit etablerat utomlands genom att det ägde ett varuhus i Schweiz. Efter omorganisationen ägs de svenska IKEA—bolagen dels via ett av Kamprad ägt holländskt holdingbolag dels direkt av Kamprad med familj som är bosatt i Schweiz. De svenska IKEA—bolagen ändrade

i samband med detta bolagsordningen och tog bort ut— länningsklausulen. För IKEA har således tillväxten och

den ökade satsningen utomlands inneburit att företaget övergått från att vara ett svenskt företag med en successivt ökad utlandsverksamhet som inkluderade etablering av ut— ländska varuhus till att i ett slag omvandlas till att bli en del i ett utländskt företag med huvudsaklig uppgift

att täcka den svenska marknaden.

Kopplingen mellan den svenska och utländska delen är fort— farande omfattande vad avser likhet i sortiment etc och den svenska delen svarar för en betydande del av grossist- verksamheten för de utländska varuhusen. Ledningen och ägaren finns dock utomlands och de centrala besluten om koncernens framtida utveckling och den svenska delens ställning fattas där. På sikt kommer koncernens beroende av det kunnande som finns i den svenska delen att minska. I takt med att lager och distributionscentraler byggs upp utomlands borde det genom att flytta över ett fåtal per— soner med specifik kompetens på produktutveckling och in- köp vara möjligt att helt frigöra den utlandsbaserade delen av koncernen om så skulle bedömas vara önskvärt.

En broms på detta kan tänkas vara att företaget i sin marknadsföring utomlands tidigare starkt betonat kopp— lingen till Sverige och Skandinavien. På senare tid har dock denna koppling ifrågasatts av konkurrenterna då så stor del av sortimentet utgörs av möbler tillverkade i

andra länder än de skandinaviska.

Efisåfsreiiefszsefigeslissfiegse

Nedan görs ett försök att beräkna effekterna av IKEA:s internationalisering på inköp och handelsbalans för möbler samt sysselsättning i Sverige. I anslutning till avsnittet om sysselsättningseffekter behandlades även

de begränsningar som föreligger i analysen. I ett separat avsnitt behandlas avslutningsvis några tänkbara negativa effekter av internationaliseringen.

Inköp och handelsbalans

Vi har endast tillgång till statistik över varuförsörj— ningen fr o m verksamhetsåret 1974/75. Av tabell 3 fram— går att andelen_inköp från utlandet på fyra år har ökat från 39 till 46%. Av dessa levererades 14% direkt till de utländska varuhusen och 32% importerades till Sverige. Därvid kan konstateras att den andel som levererades direki till de utländska varuhusen ökade från 2 till 14%. Denna utveckling sammanhänger med att varor tillverkade i öst— staterna inte får införas på vissa marknader Via tredje land. Av direktleveranserna uppskattas 20—30% bestå av import från öststaterna. Det är Vidare orationellt att först transportera på kontinenten tillverkade varor till Sverige och sedan åter exportera dem. Det finns anledning anta att i framtiden en allt större del av varuförsörj— ningen kommer att gå via utländska centrallager.

Utleveranserna från IKEA Svenska AB till IKEA Svenska försäljnings AB uppgick 1978/79 räknat i grossistpriser till 678 mkr och till den utländska verksamheten till

706 mkr (se tabell 2). Vi skall nedan försöka beräkna Vilket effekt utlandsverksamheten har haft på IKEA:s be- ställningar från svenska underleverantörer respektive import från utländska tillverkare. För att göra detta försöker vi berökna hur stor andel av IKEA:s inköp från svenska och utländska leverantörer som ingår i leveranserna

till den svenska och utländska verksamheten.

Vi antar därvid, i brist på bättre uppgifter, att samman— sättningen av leveranserna till kund på samtliga mark— nader är lika m a p varornas ursprung. I ett första steg omräknas utleveranserna från lagret från grossistpriser till inköpspriser. I nästa steg beräknas hur mycket av respektive utleverans, mätt i inköpspriser, som är till— verkat i Sverige reSpektive importerat. Uträkningarna

framgår av bilaga 1 och tabell 2.

Även om den andel av sortimentet som IKEA-gruppen köper från utlandet ökat under de senaste fyra åren kan vi konstatera att utlandssatsningen varit positiv för svensk möbelindustri och för handelsbalansen för möbler. Exakt— heten i våra beräkningar är skenbar men utslaget i posi- tiv riktning så entydigt att våra slutsatser inte kull— kastas av om några av våra antaganden endast skulle vara

grova approximationer.

I tabell 4 har en uppdelning av verksamheten gjorts så att det är möjligt att urskilja hur stor del av inköp, import etc som den svenska respektive den utländska verk— samheten svarar för. IKEA:s försäljning i Sverige har sedan 1974/75 ökat med 64% eller 355 mkr vilket enligt våra beräkningar motsvarar ökade inköp på ca 261 mkr.

Av dessa antas ca 144 mkr ha importerats och 107 mkr levererats från svenska tillverkare. Om vi istället antar att andelen utländska varor i sortimentet varit oförändrad sedan 1974/75 och bibehållits vid 62% skulle inköpen från Sverige som genererats av försäljning i Sverige ökat till 155 mkr. Importen av möbler skulle som en konsekvens av

detta minska från 277 mkr till 229 mkr.

Omsättningen för den utländska delen har under motsvarande period ökat med 616% eller 1 497 mkr. Denna ökning har resulterat i en exportökning från Sverige på 559 mkr och

i ökade utländska "direktleveranser" på 195 mkr. Av ex- portökningen från Sverige omräknat till inköpspriser be- räknar vi att 368 mkr motsvaras av beställningar från svenska tillverkare och 136 mkr av importerade varor.

Detta innebär att utlandsverksamheten under de senaste

fem åren svarat för drygt trefjärdedelar av ökningen av gruppens beställningar från svenska leverantörer.

Av IKEA Svenska AB:s inköp gick 78/79 58% av leveranser— na från svenska leverantörer och 39% av importen vidare till den utländska marknaden. Utlandsverksamheten svarade för ca 51% av verksamheten i det svenska grossistledet. IKEA—gruppens utländska del har enligt våra beräkningar under de senaste fem åren inneburit att nettoexporten från Sverige ökat från 105 till 503 mkr. Under dessa år har gruppen som helhet därmed vänt ett importöverskott på 28 mkr till ett exportöverskott på 251 mkr vilket framgår av tabell 5.

Sveriges import och export av möbler samt IKEA Svenska AB:s import och export av möbler framgår av tabell 6 och 7. Siffrorna för IKEA omfattar huvudsakligen möbler men inne— håller även andra varor. Omfattningen av detta har vi

dock inga uppgifter om vilket medför att vi i beräkningar— na nedan något överskattar företagets andelar av Sveriges import respektive export. Om vi antar att relationen mellan möbler och övriga produkter varit oförändrad är

dock förändringen av andelarna rättvisande.

IKEA:s andel av Sveriges utrikeshandel med möbler har ökat under senare år och ökningen är mest markant vad avser exporten. Enligt våra beräkningar har IKEA:s andel av möbelimporten ökat från ca 32 till 42 mellan 1975 och 1978 och för exporten från 20 till 39 (tabell 7 och 8).

överskottet i Sveriges handelsbalans för möbler var 1978 547 mkr. IKEA:s exportöverskott beräknat för detta kalender år var ca 195 mkr men i denna summa ingår då även annat

än möbler. Som ett överslag kan vi dock anta att IKEA

svarade för storleksordningen 175 mkr av detta överskott.

Sammanfattningsvis kan vi trots viss osäkerhet i be- räkningarna konstatera att företagets utlandsetablering haft en gynnsam inverkan på Sveriges tillverkning, ex— port och handelsbalans vad avser möbler och att IKEA:s utlandssatsning har haft den effekt som Kamprad utlovade i sitt tal 1972 (se ovan 5. 5).

Effekter på sysselsättningen

Antalet anställda i gruppen uppgick 1977/78 till 3 250 varav 1 415 eller 44% utomlands (tabell 8). Den andel av IKEA—gruppens omsättning som avsatts utomlands har sedan 1974/75 ökat från 30 till 57%. Trots detta har andelen utlandssysselsatta endast ökat från 40 till 44%. Utlandsverksamheten har skapat sysselsättningstillfällen i grossiströrelsen i Älmhult, i övriga lager i Sverige samt hos gruppens svenska underleverantörer. I Älmhult kan enligt en uppgift från företaget uppsakttningsvis ca 350—400 arbetsplatser bero på utlandsverksamheten. Till detta kommer den sysselsättning som skapats i öv—

riga lager och hos underleverantörerna i Sverige.

En fullständig analys ändle kräva ett alternativresonemang där vi försöker få fram vad som skulle ha hänt om IKEA inte tagit dessa produktionsresurser i anspråk på be— skrivet sätt. Denna analys har inte varit möjlig och vi begränsar oss därför till möbelindustrin och konstaterar att IKEA:s etableringar utomlands direkt genererat arbets- tillfällen dels i grossistverksamheten i Älmhult dels genom beställningar hos möbelindustrin och övriga underleveran— törer i Sverige. Den export av möbler och övriga produkter som utlandsetableringarna genererat kan endast i begränsad utsträckning antas konkurrera med traditionell svensk ex— port av dessa varor. IKEA har etablerat nya marknader ge— nom att de utnyttjar ett annat distributionssätt och vänder sig till andra kunder än den traditionella svenska möbelexporten. Effekten har snarast varit att IKEA:s fram—

gångar utomlands lett till förfrågningar hos svensk möbel—

industri från utländska möbelbutiker och varuhus efter ett "IKEA—sortiment".

Större betydelse än IKEA:s utlandsetableringar har tro— ligtvis den strukturomvandling av svensk möbeldistribu- tion mot stora varuhus och kedjor med inköpssamarbete

som företagets agerande på den svenska marknaden bidragit till. Genom inköpssamarbete, ökade serielängder, och änd— rad produktutformning har möjligheterna för utländsk mö— belindustri att komma in på marknaden ökat och konkurrens— situationen för traditionella svenska möbeltillverkare hårdnat. Till detta kommer att konkurrenterna för att möta IKEA imiterat dem och upptagit import från t ex öststaterna. Dessa effekter sammanhänger inte primärt med att IKEA etablerat varuhus utomlands varför vidare analys

inte görs här.

Negativa effekter av internationalisering

En tänkbar negativ konsekvens at IKEA:s utlandssatsning, som kommer att accentueras i takt med att utlandsverksam- heten om nuvarande utveckling fortsätter, kommer att svara. för en allt större andel av gruppens omsättning, är att den utländska delen får större inflytande på gruppens ut- veckling. Denna utveckling sammanhänger med att expansionsi möjligheterna i Sverige är begränsade genom att IKEA geo— grafiskt täckt in marknaden och har höga marknadsandelar. Sverige är i princip fullbyggt och den framtida expansionen

kommer att ske utomlands.

En utveckling som redan är märkbar är att centrallagret

i Älmhult i mindre utsträckning utnyttjas för mellanlag— ring av utomlands tillverkade möbler och av distributions- ekonomiska skäl ersätts med lager som ligger närmare de större utländska marknaderna. Detta medför kortare trans— portvägar, snabbare leveranser och större flexibilitet samt mindre kapital bundet i lager. Viss del av de möbler

som tillverkas utomlands måste p g a bestämmelser om ur—

sprungsregler som säger att de inte får importeras via

trejde land alltid levereras direkt.

En annan utveckling kan vara att av distributions— och produktionsekonomiska skäl flera leverantörer i anslut— ning till de huvudsakliga avsättningsområdet väljs för

i sortimentet har under de senaste 5 åren minskat med 8% till 54% och inget säger att inte denna utveckling kommer att fortsätta. Hittills har emellertid denna an— delsminskning mer än väl uppvägts av den mycket stora exportökning av svensktillverkade varor som volymtill—

växten p g a utlandssatsningen givit upphov till. volymtunga artiklar. Andelen svensktillverkade möbler Ingvar Kamprad säger uttryckligen beträffande sortiments— politiken att "ett oeftergivligt krav är att alla artik— i lar skall vara lämpade för den skandinaviska marknaden".1 | En konsekvens av att tyngdpunkten i verksamheten för— ' skjuts utomlands kan annars vara att sortimentet på sikt anpassas efter lokala behov. Om Västtyskland om några år blir den helt dominerande marknaden kan hänsynstagande till lokala krav leda till att ett specialanpassat väst— tyskt sortiment utvecklas. Detta kan vara ännu en anled— ning utöver ovan redovisade till att i framtiden en ökad andel inköp kommer att ske från denna marknad och att även andra funktioner som nu endast utförs i Älmhult upp— tas utomlands. Några tendenser till att anpassa sorti- mentet efter traditionell tysk möbelstil har ännu inte I märkts. Tvärtom försöker man framhäva det skandinaviska och denna koppling markeras även i valet av maträtter i varuhusens restaurang och försäljning av typiska svenska

varor som sill, knäckebröd och snus.

Vi kan oavsett hur utlandsverksamheten kommer att förändra gruppens inköpspolitik och Älmhults roll i grossiströrel— sen konstatera att den utländska delen av gruppen kommer att få större inflytande på gruppens utveckling i takt med att den kommer att svara för en allt större del av gruppens

försäljning och vinst.

1Kamprad 1976

Referenser

Kamprad, I; "Mitt företag IKEA 1 "Vårt ekonomiska läge 1972, Sparbanksföreningen 1972.

Kamprad, I; Att skapa en bättre vardag åt de många människorna. Intern PM daterad 1976—12—20. IKEA, Älmhult.

IKEA PM Intern stencil som behandlar IKEA:s fram- växt och organisation, inköpsutveckling, distribution och produktutveckling 1978.

Lenfors, B—M; IKEA— Ein Fallstudium mit dem Schwergewicht auf IKEA's Internationalisirungsstrategi und Etablirung in Wien, Företagsekonomiska insti— tutionen, Lund 1978. Stencil.

Förteckning över intervjuer

Harald Witt IKEA Svenska AB Älmhult. Per Ludvigsson Inter—IKEA A/S Humlebaek, Danmark.

BERÄKNING AV URSPRUNG I LEVERANSER TILL OLIKA MARKNADER

1. Av bilaga 1 framgår IKEA Svenska AB:s inköp från svenska och utländska tillverkare samt de inköp som sker direkt till de utländska varuhusen.

l 2. Nästa steg blir att räkna ut andelen svenska varor av de totala inköpen.

1978/79 inköptes totalt för 775 + 455 + 203 = 1 433 mkr och av dessa var 775/1 433 = 54% tillverkade i Sverige.

3. Genom att dividera summa inköp till IKEA Svenska AB med summa utleveranser får vi fram en faktor med vars hjälp vi kan räkna om utleveranserna från grossistpriser till inköpspriser.

Inköpen från Sverige och utlandet uppgick till 775 + 455 = 1 230.

Utleveranserna till de svenska varuhusen utgjorde 678 mkr och framgår av årsredovisningar. (Denna uppgift finns endast för de 3 senaste åren och har skattats för de 2 första åren.) Exporten till egna varuhus var 637 mkr och till fristående detaljister 69 mkr. Summa utleveranser 1 384.

1230 Omrakningsfaktorn blir då 1384 = 0,889

Hänsyn tas ej till eventuella förändringar i lagret.

4. Vi antar att sortimentet på olika marknader har samma sammansättning m a p ursprung av varorna.

Det svensktillverkade innehållet vid leverans till de olika marknaderna kan då beräknas enligt följande:

Leveranser till Sverige 678 - 0,889 ' 0,54 = 325

" till fristående utländska detaljister 69 - 0,889 - 0,54 = _33

358 & 775

" till utländska varuhus 775 - 358

Importen har på samma sätt fördelats på olika marknader.

Leveranser till Sverige 678 ' 0,889 - 0,46 = 277 till fristående

.. _ . _ 28

detaljister 69 0,889 0,46 — ägg

till utländska varuhus 455 — 305 = 1—551

.;s vi 01

:

Etableringsår och storleken på olika anläggningar

Anläggning År Yta m2

Älmhult 58 13 000 (Lager 220 000) Stockholm 65/79 43 900

Sundsvall 66 15 800

Malmö 67/77 22 200 Göteborg 72 24 700

Köping 73 12 700 Linköping 77 16 100

Oslo 63/75 10 700

Köpenhamn 69/75 38 000

Z'u'rich 73/79 19 160

Lausanne 79 17 550

Wien 77 7 000

Rotterdam 79 10 400

Miinchen 74 12 000

Köln 75/78 15 000 * Dorsten 75 20 000 ! Hannover 76 12 000 ! Bremen 76 12 000

Hamburg 77 13 000 l Frankfurt 77 21 000 ' Dortmund 78 15 000

Berlin 79 14 000

Dijsseldorf 79 14 000

Stuttgart (Katalogbutik)

Källa: IKEA 1979 Broschyr

IKEA:S OMSATTNING FÖRDELAT DA SVERIGE OCH UTLANDET MKR

År 1 Totalt Oms Sveriges Utl. varuhus oms Sverige andel av IDan- ' Väst- Västt. andel läster-1 utl. lövrigtllot omsl Oms i utl. i total oms* Norge mark Schwei tyskl av total oms Trike Holland varuhusputoml. utoml. , % av total oms.

1978/79 2651 911 34% 115 172 126 42% :92 , 56 1671 ; 69 1740 66% 78 1916 815 43% 106 137 62 36% 166 I 1053 5 48 1101 57% 77 1461 725 50% 91 138 52 I 707 29 -736 507. 76 1089 619 57% 70 117 44 452 18 470 43% 75 799 556 70% 36 82 42 226 : 17 243 30% 74 626 478 76% 32 75 30 137 , 11 148 24% 73 480 379 79% 29 71 : 100 = 2 102 % 21% 72 381 309 81% 20 52 ? 72 72 5 19% 71 290 231 80% 16 43 I 59 59 i 20% i 70 290 239 82% 13 38 i 51 51 1 18% 65 110 104 95% 6 l 6 f 5% 60 36 36 100% 1 1 3 '

55 6 6 1007. 1 i | 1 &

Källa: IKEA Humlebaek, IKEA Älmhult samt egna uträkningar

TABELL

1978/79 78 77 76 75

2 UTLEVERANSER FRAN IKEA SVENSKA AB MKR

IKEA Svenska Försäljnings AB

678 602 581 464 417

Utländska varuhus

637 485 397 225 130

Källa: Årsredovisningar och IKEA Älmhult

TABELL

78/79 77/78 76/77 75/76 74/75

Källa:

3 IKEA:S INKUP FRÅN UNDERLEVERANTURER

Leveranser via IKEA Svenska AB köpta i

Sverige Utlandet

775 54% 455 32% 636 57% 356 32% 534 57% 343 37% 391 61% 217 34% 300 62% 175 36%

IKEA Älmhult

1 230 992 877 608 475

Leveranser direkt till utländska ' varuhus från utländska tillverkare 203 14% 133 12% 50 S% 33 S%

8 2%

Fristående detaljister

69 48 29 18 17

2 inköp från ut- ländska tillverkare

658 489 393 250 183

46% 43% 42% 39% 39%

TABELL 4 IKEA:S OMSATTNING OCH URSPRUNG AV VARUINKUP 74/75 - 78/79 I SVERIGE OCH UTLANDET

Utländska delen

Omsättning Varuinköp Sverige Utlandet

Direkt Import Export Inverkan leveranser till Sverige från Sverige handelsbalans 78/79 1740 450 203 178 706 + 503 1497 368 195 136 559 398 74/75 243 82 8 42 147 + 105

Svenska delen

78/79 911 325 - 277 - 277 355 107 144 74/75 556 218 - 133 - - 133

Källa: Tabell 2 och 3

TABELL 5 IKEA SVENSKA AB:s IMPORT, EXPORT OCH HANDELSBALANS 1974/75 - 1978/79 MKR

Import Export "Handelsbalans" 78/79 455 706 + 251 77/78 356 533 + 177 76/77 343 426 + 83 75/76 217 243 + 26 74/75 175 147 - 28

Källa: IKEA Älmhult

; 17

TABELL 6 SVERIGES IMPORT AV MÖBLER, IKEA:S IMPORT SAMT ANDEL AV SVERIGES MÖBELIMPORT 1974 1979 MKR

1)

Sveriges import IKEA:s import av möbler Bokslutsår Kalenderår 2) Andel 1979 1 134 78/79 455 1978 903 381 77/78 356 1977 962 346 36% 76/77 343 1976 757 249 33% 75/76 217 1975 577 185 32% 74/75 175 1974 475

1) I IKEA:s siffror ingår även andra varor än möbler varför andelen är en överskattning.

2) IKEA Svenska AB har bokslutsår 1/9 31/8 varför siffrorna omräknats att gälla kalenderår.

Källa: IKEA Älmhult och SCB

TABELL 7 SVERIGES EXPORT AV MÖBLER, IKEA:S EXPORT SAMT ANDEL AV SVERIGES MOBELEXPORT 1973 - 1979 MKR

Sveriges export IKEA:S export 1) av möbler 2) Bokslutsår Kalenderår Andel 1979 1807 78/79 706 1978 1450 576 77/78 533 * 197" 1203 453 38% 76/77 426 1976 1015 289 28% 75/76 243 1975 856 171 20% 74/75 147 1 1971 752 96 13% — 73/74 78 1973 575 69 12% 72/73 66

1) I IKEA:s siffror ingår även andra varor än möbler varför andelen ir en överskattning.

2) IKEA Svenska AB har bokslutsår 1/9 - 31/8 varför siffrorna omräknats Itt gälla kalenderår.

Käl a: IKEA Älmhult och SCB

TABELL 8 ANTAL ANSTÄLLDA (ÅRSARBETARE)

År Totalt Sverige Utomlands Andel utlandsanstäl lda

78/79 1 871 1 871 0 0 78 3 250 1 835 1 415 ' 44% 77 2 844 1 720 1 124 40% 76 2 319 1 484 835 36% 75 1 938 1 384 554 29% 74 1 695 1 370 325 19% 73 1 491 1 272 219 15% 72 1 272 1 067 205 16% 71 1 157 960 197 17% 70 1 084 962 122 11% 65 471 441 30 6% 60 154 154 0 0 55 30 30 0 0

Källa: IKEA Älmhult

Mats Forsgren Anders Larsson Bo Wictorin

Kapitel 6 FALLET PLM

1. Kort historik över PLM:s internationalisering 2. Bakgrund till PLM:s utlandsinvesteringar inom glastillverkning Situationen för PLM Marknadssituationen, Mellaneuropa 3. Sysselsättningseffekter av PLM:s utländska glasinvesteringar Analysansats 3:1 Hur stor del av nuvarande utomlandsproduktion

skulle kunna ersättas med export?

3:2 Hur hade utvecklingen blivit om inte PLM haft möjlighet att etablera tillverkning utomlands? Utvärdering Västtyska marknaden Utvärdering Holländska och Belgiskarmmknakuna Slutsatser

APPENDIX I APPENDIX II APPENDIX III Bilagor

256 262

262 265

266

267 268

277

278 280

281

1. Kort historik över PLM:s internationalisering

PLM bildades år 1919 genom en sammanslagning av tre mindre bleckvaruföretag (AB Bleckvarufabriken, Hugo Bruzewitz Bleckvaruföretag i Göreborg och AB Kungs— örs Bleckkärlsfabrik).

Bleckvaruindustrin i Sverige hade vid denna tidpunkt

en mycket diversifierad produktion och den gemensamma nämnaren för de tre företagen var råvarusidan. Under 20— och 30—talen införlivades ytterligare tre bleck— baserade företag och produktsortimentet var under denna tid mycket varierande. I samband med att Knut Laurin tillträdde på VD-posten år 1943 inleddes en ny period i PLM:s utveckling. Fråiatt bygga upp företaget kring råvaran övergick PLM till en strategi där ett mer en— hetligt sortiment eftersträvades. År 1942 svarade för— packningssidan av PLM för knappt hälften av företagets totala omsättning, och det var inom detta område som PLM ansåg sig ha goda möjligheter att expandera. AB Kungsörs Bleckkärlsfabrik som hade ett produktsortiment som låg utanför denna nya inriktning såldes år 1943, och det var inledningen till den strukturrationalisering som skulle komma att pågå till 1952 då den sista "kon—

cernfrämmande" grenen avskiljdes.

Konservindustrin i Sverige svarade i början av 40—talet i stor utsträckning själva för tillverkningen av de för— packningar man behövde. Småskaligheten i produktionen medförde emellertid att den modernaste tekniken inte gick att utnyttja och att förpackningarna därför blev onödigt dyra. Med en produktion i stor skala skulle PLM kunna nå en så låg prisnivå att man kunde konkurrera ut

konservindustrins egen tillverkning.

För att kunna genomföra en expansion i enlighet med företagets nya riktlinjer fordrades en mycket stark ställning på den svenska marknaden eftersom denna fort—

farande var PLM:s enda avsättningsmarknad. I företagets

nya strategi, som presenterades av Knut Laurin i ett föredrag år 1944, ingick en strävan efter monopol på konservburkstillverkning i Sverigel. Första steget mot detta monopol togs i och med att PLM år 1944 träffade ett samarbetsavtal med en av USA:s två ledande konserv— burksfabrikanter, Continental Can Co. Avtalet innebar att PLM fick tillgång till den processkunskap som ut— vecklats vid Continental Can och en ensamrätt i Sverige på avancerade maskiner för tillverkning av plåtförpack—

ningar.

Genom avtalet fick PLM det konkurrensmässiga försprång som krävdes för att kunna uppfylla företagets målsätt— ning. Genom informationsträffar m.m.arbetade PLM för

att uppnå ett samarbete med konservindustrin och därmed möjligheter att avsätta den produktion som den nya tek— nologin gav möjligheter till. Trots svårigheter med rå— varuförsörjningen ända fram till till mitten av 50—talet kunde PLM expandera och successivt förverkliga sin mål— sättning och vid 60—ta1ets början hade man nått det

monopol inom bleckburkstillverkning som man eftersträvat.

År 1960 markerar ett nytt skede i PLM:s utveckling. I och med att företaget nått en mycket dominerande ställ— ning inom sin bransch krävdes en diversifiering av pro- duktsortimentet för en fortsatt expansion inom Sverige. Företagets långa erfarenhet av förpackningstillverkning ledde, kombinerat med en snabbt ökande användning av engångsförpackningar i samhället, till att PLM kom att rikta sitt intresse mot glas— och plast—förpackningar. År 1960 köptes Surtes och Hammars glasbruk samt Svenska AB Polva (plastprodukter). Ytterligare några små bleck— varutillverkare samt Lnnmared glasbruk och Austria AB

(plastprodukter) köptes under perioden fram till 1965.

'Planering för freden. Ett föredrag vid AB Plåtmanu—

fakturs informationsmöte för konservindustrin 1944.

Trots att PLM vid 60—talets mitt betraktades som ett utpräglat hemmaföretag hade man en exportandel av före—

tagets totala produktion som översteg 10%1.

Genom en kontinuerlig satsning på specialisering och förbättrad produktionsprocess ökades kapaciteten vid PLM:s glasbruk, samtidigt som miljödebatten under 60— talets senare hälft medförde en avtagande tillväxttakt och så småningom vikande marknad för engångsglas. Redan då började PLM anse den svenska marknaden som trång. Företaget betraktade minskningen i försäljningen av glasförpackningar som en strukturell förändring snarare än som något konjunkturbetingat, och inledde en med—

veten satsning på exportz.

På grund av att det dåvarande EEC-området hade ett

mycket högt prisläge på glasförpackningar var det möjligt att exportera glas till framför allt Tyskland trots fraktkostnader och de relativt höga tullarna. I export- avdelningen arbetsuppgifter ingick förutom att försöka avsätta det svenska produktionsöverskottet även att under— söka möjligheterna för att etablera en egen tillverkning inanför EEC:s tullmur och därmed ytterligare förbättra lönsamheten3. Intresset riktades i första hand mot den tyska marknaden då den ansågs ha störst tillväxtpoten— tial, men under 1969 fick PLM möjligheten att förvärva Glasindustrie Dongen i Holland till ett, enligt företags— ledningen förmånligt pris, och gjorde så. De 9,3 milj. kronor som förvärvet tog i anspråk erlades kontant.

Dongen sysselsatte 1979 478 personer vilket utgör ca 6% av antalet anställda i koncernen. Sedan PLM förvärvade företaget harproduktionskapaciteten i Dongen fördubblats. Företaget tillverkar främst glasburkar (till grönsaker) och flaskor åt bl.a Heineken och Coca—Cola.

1

Se bilaga 4 Årsredovisningarna 1968, 1969

Intern företags—PM från 1967. (En utförligare disk. om bakgrunden till utlandsetableringarna förs i avsnitt 2)

Samma år som Dongen förvärvades, förvärvade man även ett danskt företag, A/S Haustrups Fabriker. Företaget var ett ledande förpackningsföretag och har många lik— heter med PLM. Haustrup är specialiserat på plåt— och plast-förpackningar. Den totala köpeskillingen för Haustrup var 72 mkr. Omkring 25% av PLM-koncernens an— ställda är sysselsatta i Haustrup (l978)1.

Eftersom den tyska marknaden bedömdes ha den största efterfrågetillväxten fortsatte PLM—ledningen sina an— strängningar ett etablera egen glasproduktion i Tyskland även efter köpet av det holländska glasbruket och 1971 förvärvade man Glashötte Mönder för ca. 4,4 mkr. Glas— hötte Mönder var vid köpet i behov av stora investeringan företagets produktionsutrustning var nedsliten och dess- utom låg produktionen i "fel" bransch då den var inställd på "kleinglas", dvs förpackningar för läkemedelsindustri

och liknande.

Efter investeringarna har tillverkningskapaciteten vid de utländska glasbruken höjts successivt samtidigt som kapaciteten vid den svenska glasdelen minskats. Den min— skande efterfrågan på engångsglas i Sverige ledde till att PLM under 70—talet upplevde ett allt större behov

av att kunna avsätta produktionen utomlands. Från 1973 avtog lönsamheten vid de svenska glasbruken och PLM beslöt att skära ner överkapaciteten som bedömdes vara stadigvarande. Hösten 1975 fattade PLM:s styrelse beslut om att lägga ned verksamheten vid Surte glasbruk. Av—

vecklingen beräknades ta 2—4 år.

Då den svenska glasdivisionen började stagnera valde PLM att försöka expandera sin svenska verksamhet inom nya

områden. Genom att man redan tidigare varit engagerad i

l Årsredovisningen 1979

miljödebatten ansåg ledningen att en satsning på andra förpackningar, materialhantering och åter— vinning var lämplig. En rad företagsförvärv inom dessa områden genomfördes under 1974, och 1975 hade PLM helt bytt "ansikte". Den svenska förpackningsdelen svarade för endast en tredjedel av den totala verksamheten medan utlandsdelen och de nya verksamhetsområdena sva—

rade för ungefär lika stor del vardera

I PLM:s årsredovisningar för senare hälften av 70—talet betecknas resultatet inom Euroglas—divisionen som "fullt tillfredsställande" med undantag för 1978 då divisionen kände av en stark priskonkurrensz. Kapacitetsnedskär— ningen vid den svenska glasdivisionen ledde till att divisionen kunde visa ett positivt resultat under de

följande åren. Däremot minskade omsättningen ytterligare.

Denna utveckling har medfört att företagsledningen i allt större omfattning inriktat sig på att utveckla den utländska glastillverkningen3. Detta har visat sig dels genom att kapaciteten vid dessa bruk höjts och dels genom att de fått ett utökat produktsortiment.

PLM Haustrup avsätter idag över 80% av sin produktion på export. Stora delar av exporten sker via den danska köttkonservindustrin samt bryggerierna. Teknologiskt är Haustrupfabriken den mest framstående delen inom PLM:s plåtburkstillverkning. Företaget hade redan vid köpet goda ingenjörstraditioner och PLM har därför valt att överföra huvuddelen av utvecklingsarbetet med de 1 burk— produktionen ingående maskinerna till Danmark4.

Persöner Återvinning AB, Persöner Miljöteknik AB 1973, Westervik/Forsså, Sellbergs 1974.

2 Årsredovisningarna l975.1976 och 1977

Årsredovisningarna 1975 och 1977

4 Uppg. från företaget samt årsredovisningen 1971.

Derna tekniska kompetens har medfört att PLM Haustrup kumat deltaga i turn—key projekt i Polen där man hjälpt till att bygga upp en förpackningsanläggning för den

polska konservindustrin .

De två nyaste divisionerna, PLM Papper och PLM Åter— viming är fortfarande huvudsakligen hemmabaserade vad det gäller produktionen. Däremot förekommer en

viss export av pappförpackningar.

2. Bakgrund till PLM:s utlandsinvesteringar i glastill—

verkning.

Situationen för PLM

I mitten av 1960—talet hade PLM nått en så dominerande ställning inom plåt— och glasförpackningar i Sverige att en fortsatt tillväxt av samma omfattning som hittills förutsatte någon form av utlandssatsning. Vid denna tid trodde sig PLM ha en avsevärd konkurrensfördel på mark— nadsföringsområdet. Till bilden hör att PLM mer eller mindre ostört hade fått utveckla sin marknadsföringsfilo- sofi på den svenska marknaden och man hade en för den tiden relativt väl utvecklad marknadsorganisation, med en egen marknadsavdelning, butikskonsulenter etc. Med denna organi— sation hade PLM lyckats dominera förpackningsutvecklingen i Sveige vad beträffar glas och plåt och PLM—ledningen ut— gick ifrån att det skulle vara möjligt att fortsätta med samma strategi på andra marknader. Flertalet utländska kon— kurrenter, t ex tyska glasbruk, antogs ha en betydligt mindre utvecklad marknadsföring med i stort sett pris som enda konkurrensmedel. Till detta kom att PLM ansågs ha en fördel i den s k kalla änden, dvs kvalitetskontroll och förpackning. I mitten av 1960—talet ansåg man också att engångsglaset så småningom skulle komma att införas på bred front i Europa, vilket skulle medföra en mycket kraftu tillväxt på marknaden. Fram till 1966 hade ju PLM kunnatbe—l vittna en motsvarande utveckling i Sverige. På grund av ' marknadsutvecklingen hade PLM:s svenska glasbruk möjlighet att utveckla en effektiv produktion av engångsflaskor för kolsyrade drycker med en betydligt lägre vikt än vad som hittills ansetts möjlig. I detta avseende hade man antag- ligen ett visst försteg framför de kontinentala glasbruken. PLM ansåg sig ha ett tillräckligt marknadsföringskunnande och en tillräckligt god teknik för att kunna gå vidare ut

på den europeiska marknaden.1 Företagets erfarenheter

11 Sverige kom dessa lättviktsflaskor inte att spela någon roll, då engångsglaset snabbt försvann från den svenska marknaden. I Västeuropa fick detta lättare glas stor be— tydelse först 1976, då även Euroglas fann anledning att själva utveckla en egen teknik för sådan tillverkning.

från de utländska marknaderna var dock vid denna tidpunkt små. Visserligen hade man sedan en tid exporterat glas, mer det var frågan om relativt marginella kvantiteter och någon egentlig bearbetning av den europeiska marknaden hade man inte gjort. Det innebär att kunskaperna om hur avrämarsidan tänkte och fungerade i olika länder var små, mer PLM ansåg trots detta att företagets överlägsna mark— nadsföringskunnande mer än väl skulle kompensera för detta. Det marknadsföringsmässiga försprånget gällde både plåt och glas. Genom avtalet med Continental Can var man dock förhindrade att etablera plåtburkstillverkning utomlands, förutom i Danmark, varför utlandssatsningen kom att kon— centreras till glas. Till bilden hör också att PLM:s led— ning i slutet av 1966 bedömde att den kapacitet man byggt upp i glasbruken i Surte, Limnared och Hammar var för

stor i förhållande till efterfrågan i Norden, Vilket i sin tur sammanhängde med ölburksmarknadens snabba tillväxt

och den då inledda miljökritiken mot engångsglas.

Det uppdrag som tilldelades chefen för PLM:s exportavdel— ning 1966 löd: "Avsätt tillgänglig överskottskapacitet tiLl marknader utanför Norden. Lär därigenom känna de inhemska europeiska delmarknaderna för glasförpackningar. AnVänd sedan kunskaperna för skapande av egna glasbruk inom EEC. Köp inte befintliga bruk utan bygg nytt!1

PLM betraktade redan från början export från Sverige till Västeuropa utanför Norden enbart som ett övergångsstadium. En varaktig utlandssatsning skulle kräva att man etable- rade lokal tillverkning. Skälet till detta var att, bort— sett från vissa speciella glasförpackningar,2 glasflaskor/ burkar är en utrymmeskrävande standardprodukt som lämpar siq dåligt att frakta längre sträckor. Den internationella handel som förekom i mitten av 1960—talet var framförallt gränshandel, t ex mellan de nordiska länderna och mellan EEC-länder samt import från öststaterna. I övrigt var pro— duktionen lokalt betingad. Till bilden hör också att glastillverkning är en gammal och mycket spridd teknologi son knappast ger de konkurrerande företagen några ut—

präglade konkurrensfördelar.

1PLM—meddelande 1978—12—05

28 k "Flaconnage", förpackningar främst för kosmetik, men

ä7en för kemiskt—'tekniska— och medicinska ändamål.

Det var framförallt på den stora västtyska marknaden som PLM ville etablera sig och sökandet efter lämpliga inve- steringsobjekt inleddes. Alaternativet att bygga eget över— gavs relativt snart och man görjade därför söka i Väst— tyskland efter lämpliga glasbruk som kunde vara till salu. Det visade sig dock vara betydligt svårare att etablera

sig än vad PLM hade tänkt sig. Något glasbruk som var

till salu fanns ej och de tyska konkurrenterna var mycket ovilliga att släppa in PLM i Västtyskland. Sökandet drog

ut på tiden och när därför PLM 1969 plötsligt fick er— bjudandet att köpa ett nyuppfört glasbruk i Dongen, Holland, till ett förmånligt pris, så beslutade man sig

för att göra denna investering. Genom fortsatta investe— ringar i glasbruket utökades kapaciteten kraftigtåret efter. Sökandet i Västtyskland fortsatte dock hela tiden i enlig— het med PLM:s ursprungliga planer. Det var dock först

1971 som tillfälle bjöds att förvärva ett mindre glasbruk, Glashötte Mönder. Eftersom det hade gått c:a 5 år efter

det att PLM aktivt började söka investeringsalternativ,

så beslöt man sig för att göra investeringen, trots att bruket var litet, maskintekniskt omodernt och hade en sortimentsinriktning som inte passade PLM. Lite tillspetsat kan man säga att PLM förvärvade ett av de minsta och mest nedslitna glasbruken i Västtyskland, istället för, som man 1 planerat, ett av de större. Sedan förvärvet har PLM in— vesterat kraftigt i Mönder för att modernisera utrustningen och utöka sortimentet. Idag har Mönder och Dongen ungefär samma sortimentsinriktning med undantag för "kleinglas"

som ej tillverkas i Dongen.

Tron på engångsglasets framtid på den västtyska marknaden spelade uppenbarligen en stor roll när PLM inledde sökandet efter etableringsalternativ 1967. Fram till förvärvet av Mönder 1971 hann dock situationen förändras en hel del,

bl a beroende på miljödebatten om engångsglaset. När PLM därför inledde sina investeringar i Dongen och Mänder, gjordes inte dessa i syfte att utöka tillverkningen av engångsglas. Investeringarna i Dongen som innebar en för— dubbling av kapaciteten avsåg en vanna för vitt glas som

ökade tillverkningskapaciteten för returflaskor för läske—

drycker och burkar för livsmedelskonservering. Mönders ut- byggnad skedde för att göra det möjligt att tillverka livs— medelsburkar även där, samt för att minska beroendet av kleinglas.

Om man jämför med PLM:s planer 1967 kan man säga att pro— duktionsinriktningen i de utländska enheterna inte blev som planerat. När investeringsperioden de facto inleddes hade man dock släppt tanken på att engångsglasen skulle dominera

sortimentet.

darkeaéssisuetioeeer_Mellaeeerepe- Produktionen av förpackningsglas var redan vid investerings— tillfället sedan länge koncentrerat till ett fåtal stora företag i de västeuropeiska marknaderna. I England domi— neras marknaden av 4 stora företag med United Glass i spetsen, i Frankrike av BSN och S:t Gobain (som tillsam— mans har 85 % av marknaden) och i Västtyskland av Gerresheim och Veba (tillsammans 60—70 % av marknaden).

Eftersom Västtyskland var den största marknaden inom EG— området, så riktades PLM—ledningens intresse i första hand dit . 1 )

Mot bakgrund av en kartelliknande situation kunde den

tyska glasindustrin före mitten av 70—talet bedriva en hög— prispolitik, vilket ytterligare ökade PLM:s intresse för marknaden. I och med att några av de mindre glasbruken, bl.a. PLM:s bruk, expanderade under 70—talet, förlorade Gerresheim och Veba stora marknadsandeläf och 1977 utbröt det priskrig som varade fram till 1979. I vissa fall sänktes

3)

priset med mer än 30 %. Den huvudsakliga produktionsstruk—

turen har emellertid i stort sett bestått. Den Västtyska marknaden domineras fortfarande av Gerresheim och Veba. Totalt finns det 18 glaskoncerner i landet med 33 glasbruk. Västtyskland totala produktion uppgår till 9 miljarder en-

heter av vilken 73 % utgörs av dryckesförpackningar, 17 % av glas till livsmedelsindustrin och 10 % övrigt glas.4)

1)Enligt den marknadsundersökning som PLM lät genomföra in— för investeringssatsningarna var den totala tyska förpack— ningsmarknaden 4 300 milj.st., jmf. den svenska på300 milj.st 2)S.Fågelström,Euroglas. Priskriget spred sig omedelbart till Benelux och fick följder även i Frankrike.

3)PLM:s årsredovisning. 4)I.Axelsson, PLM.

De huvudsakliga avnämarna, dvs bryggerier, vinfyllare m m, är ca 1 400 st.

3. Sysselsättningseffekter av PLM:s utländska glas— investeringar.

Av densummariska historiken ovan framgår att PLM sedan början av 1970—talet förskjutit tyngdpunkten i sin glas— tillverkning till sina två utländska bruk. Under den senaste 10—årsperioden har merparten av investeringarna i PLM:s glasproduktion skett i de utländska tillverkningsenheterna, vilket framgår av bilaga 1 och 2. Dessa bruk har under perioden 1969—1978 ökat sin andel av koncernens totala fakturering (avseende glas) från 19 % till 60 % (bil.3)

Av samma bilaga framgår att den svenska delens faktureringar ökat med c:a 35 % under perioden medan Dongen oöh Mönder1) ökat faktureringarna med 775 % under samma period. Även om man ser till perioden efter 1971, för att eliminera effekterna av förvärvet av Mönder, är skillnaden i faktu— reringsökningen markant, knappt 20 % för den svenska delen och 260 % för den utländska. Under hela perioden 1965—78

har exporten motsvarat c:a 20 % av den svenska produktionen (bil.4). Ser vi till sysselsättningen återfinns samma mönster där. Sedan förvärvet av Dongen och Mönder har en minskning skett av antalet sysselsatta i den svenska glastillverkningen. samtidigt som sysselsättningen i de utländska bolagen ökat efter 1975 (bil.5). PLM:s glasbruk i Dongen och Händer sysselsatte år 1978 1 043 personer, vilket utgjorde 49 %

av koncernens totala antal sysselsatta inom glassektorn (bil.6). Det totala antalet sysselsatta inom PLM:s glas— sektor har varit drygt 2 100 personer under hela perioden. Minskningen i Sverige beror på nedläggningen av Surte glas— bruk som inleddes efter ett styrelsebeslut år 1975. Surte glasbruk sysselsatte i slutet av 1975 599 personer och

2) I slutet

av år 1978 hade antalet anställda skurits ned till knappt beräknades avvecklas under en period på 2—4 år.

300 personer.

1) PLM Euroglas är det samlande divisionsnamnet för verk— samheten i Dongen och Miinder..

2) Surte—rapporten, 1976, samt uppgifter från företaget.

Anglysansags;

För att bedömma sysselsättningseffekterna måste vi klara

ut hur jämförelsesituationen ser ut, d.v.s. hur mycket PLM hade kunnat exportera från Sverige om man ej hade haft dotterbolag i Dongen och Mönder. En första ansats i en sådan undersökning kan vara att utifrån en mikroteoretisk modell göra en statisk jämviktsanalys av två lägen, dels en med ht— lardsinvesteringar, dels en där utlandsinvesteringar är förbjudna. Utifrån uppgifter om skillnader i produktions— ocI transportkostnader och den priselasticitet som företaget möter och med hjälp av den mikroteoretiska modellens an- taganden om vinstmaximering m.m. går det i princip att ta fram hur stor andel av nuvarande utlandsproduktion som i— stället hade kunnat exporteras. Starka invändningar kan dock göras mot en sådan analys, dels därför att den arbetar med mycket förenklade antaganden, dels därför att den inte säger något om övergången från det ena jämviktstillståndet till det andra. Fördelen i analysen ligger istället i att korkretisera vilka grundläggande kunskaper som behövs om ekonomiska samband för att man överhuvudtaget skall kunna göra en analys. Därmed kan den mikroteoretiska ansatsen tjäna som en utgångspunkt för en mer dynamisk analys som försöker besvara frågan: Om PLM varit förhindrade att för— värva Dongen och Mönder 1969 resp. 1971, hur skulle då företagets export av glas till Holland och Västtyskland ha utvecklats fram till idag? I en sådan analys är självklart den mikroteoretiska modellens komponenter fortfarande gil— tiga, men dessutom kan man ta mer hänsyn till dynamiska

och kvalitativa faktorer. Det är dock mer frågan om en grad- än artskillnad mellan ansatserna eftersom den mikroteoretiska modellen skulle kunna appliceras på samtliga är efter eta— bleringsåren under förutsättning att tillgång fanns på re— levanta data. Skillnaden ligger framförallt i att man i den förra ansatsen utnyttjar en mycket förenklad modell med klart specificerade samband medan man i den senare ansatsen försöker diskutera sig fram till en trolig utveckling utan

at: använda en explicit modell.

Vi kommer nedan att börja analysen utifrån den mikro— teoretiska modellen för att sedan övergå till en mer kvali— tativ diskussion. I avsnitt 3:1 är frågeställningen som vi skall försöka besvara : Hur stor andel av nuvarande produk— tion i Dongen och Mönder hade istället kunnat exporteras från Sverige, givet kunskaper om kostnader och marknads— förhållanden, och hur hade detta inverkat på sysselsätt- ningen i Sverige? I avsnitt 3:2 är frågan istället: Vad är den troligaste utvecklingen m.a.p. glastillverkningen i Sverige om PLM varit förhindrade att etablera glastill— verkning utomlands?

3:1 Hur stor del av nuvarande utomlandsproduktion skulle kunna ersättas med export?

Om vi begränsar oss till en statisk jämförande analys kan vi säga att sysselsättningseffekten framkommer som en jäm— förelse mellan två marknadsbearbetningsalternativ, export och bearbetning via lokal produktion. De effekter som vid en direktinvestering i produktion utomlands leder till

minskad sysselsättning p.g.a. att hela eller delar av pro- duktionen likväl hade kunnat tillverkas i och exporterats från hemlandet brukar ibland benämnas produktionsomfördel-

1)

ningseffekten. Vi återkommer nedan till hur vi skall upp— skatta denna effekt. De effekter som vid en direktinvestering i produktion utom— lands leder till ökad sysselsättning i hemlandet brukar

2)

benämnas export—, extern— och servicestimulanseffekten. Med exportstimulanseffekten menas den export av t.ex. kapitalvaror, insatsvaror samtkompletterande varor som är en direkt följd av att investeringen görs. Den sysselsätt— ning som skapas i produktionen av dessa varor kan aldrig påverka hemlandets sysselsättning negativt. Då glasbruket

i Dongen köptes av PLM var det en helt nyuppförd och modern tillverkningsenhet. Eftersom byggnaderna och den nödvändiga maskinparken redan fanns på plats aktualiserades inte någon "aSSOÄiated export" av det slaget i någon större utsträck—

ning.

1) Se t.ex. Meyerson P—M, Företagens utländska direktin- vesteringar, sidan 44 ff 2)Ibid 3)Uppgifter från företaget.

Inte heller några reservdelar, halvfabrikat eller andra insatsvaror tillverkade av PLM exporterades till det holländska glasbruket.

Glasbruket i Mönder hade till skillnad från det i Dongen varit i drift en längre tid då det köptes av PLM. Delvis p.g.a. slitage och delvis p.g.a. att PLM avsåg att ändra produktionsinriktningen vid bruket, var vissa investeringar nödvändiga.Material och arbetskraft för ombyggnationer kunde dock tillgodoses på den lokala marknaden och påverkade således inte svensk sysselsättning. Inte heller till Mänder har någon export av maskiner, halvfabrikat, reservdelar eller andra insatsvaror tillverkade av PLM skett. Externstimulanseffekten avser den efterfrågan på inve— steringsvaror m.m. som utlandsinvesteringen förorsakar utanför det investerande företaget. I samband med en mo— dernisering av maskinparken i den svenska glasdivisionen 1970, överfördes en del av den begagnade maskinparken till de utländska enheterna.1)Två s.k. trippel—gob linjer, till— verkade vid Sundsvalls Verkstäderinstallerades inom den svenska glasdivisionen som ersättning för de maskiner som

överförts. Till Dongen Och Mönder levereras vidare pallpack— ningsmaskiner, krymppackmaskiner, transportsystemet i den "kalla änden" samt formnummerläsare, det mesta tillverkat i PLM:s maskinverkstad i Lysekil.Ett annat exempel på exbagmti— mulans effekt skulle kunna vara export av råvaror till pro— duktionen. De råvaror som används importeras ej i något fall från Sverige. (Däremot importerar de svenska glasbruken

sand från Belgien för tillverkning av helvitt glas.)

Med servicestimulanseffektep avses den sysselsättning som genom en direktinvestering genereras inom andra funktioner

än produktionen i det investerande företaget. Omedelbart i anknytning till investeringarna åtgick ungefär 10 "svenska" manår i arbetet med att organisera produktionen och att överföra PLM:s processkunskap till de båda företagen.2) Sammanfattningsvis kan sägas att de faktorer som bidrar till

ökad sysselsättning i det land från vilket direktinve'

steringen utgår, haft en begränsad betydelse när det gäller PLM:s investeringar i glasbruk utomlands. Detta huvudsakligen

1) Årsredovisning 1971 2) Intervju vid PLM

beroende på att vare sig råvaror eller andra insatsvaror exporteras från Sverige, att verksamheten ställer låga krav på integration av de olika enheterna, och att de huvudsakliga investeringarna ligger i byggnader och vannor * som av naturliga skäl inte kan exporteras. Sammantaget

torde investeringarna inte ha givit upphov till mer än 10—12 manår under inledningsfasen och till detta ytterligare högst 4—5 manår.

Praktiskt taget hela den effekt som PLM:s utlandsinve— steringar fått på sysselsättningen i Sverige skulle således bero på produktionsomfördelningseffekten, vilken speglar den sysselsättning i Sverige som exportalternativet hade fört

med sig. Vi gör därför i nedanstående avsnitt ett försök

att belysa denna effekt för PLM:s investering i Västtyskland. Att vi väljer att göra bedömningar med utgångspunkt från

den västtyska marknaden beror huvudsakligen på att PLM vid investeringstillfället ansåg denna marknad som den viktigaste. Vidare är branschen så enhetlig inom hela mellaneuropa att

bedömningarna torde vara giltiga även för Holland.

Ergdgkgignsomfördelningsgffektenligvgsterigggn_i_Västtyskland.

Storleken på produktionsomfördelningseffekten avgörs av storleken på den produktion det utländska dotterbolaget har, labouroutputrelationen i de berörda länderna samt exportsubstituerbarheten, d.v.s. den andel av det utländska dotterbolagets produktion som går att ersätta med export.l) Av avgörande betydelse för resultatet blir bedömningen

av exportsubstituerbarheten. För att kunna bedömma storleken på denna måste vi först jämföra kostnadssidorna vid de

två olika alternativen, d.v.s. tillverkningskostnaden i resp. land samt distanskostnaden vid exportalternativet. För att kunna bedömma konsekvenserna av olika totalkostnad måste vi dessutom känna priselasticiteten som det enskilda före— taget möter på marknaden.

För att överhuvudtaget kunna genomföra analysen måste vi införa vissa förenklade antaganden. För det första

1) Meyerson P—M, Företagens utländska dir.invest. sid 41 f

antasatt samma produktionsteknologi används vare sig till— verkning sker i Tyskland eller i Sverige, och att kvanti— tetsproportionerna på insatsvarorna därmed är lika i båda fallen.

Eftersom produktionen avser samma marknad och därmed

samma kvalitetskrav anser vi detta antagande som tämligen realistiskt. I antagandet ryms också att relationen arbete/ kapital är lika i båda produktionsalternativen. Genom detta blir behovet av att undersöka kapitalkostnaderna närmare av mindre intresse eftersom vi antar att priset på kapital inte skiljer sig nämnvärt mellan Sverige och EG—området. För det andra antar vi att labour—outputrelationen är

lika vid de båda lokaliseringsalternativen.

Detaljerade beräkningar av kostnaderna framgår av Appendix I. Enligt beräkningarna i Appendix I skulle exportalternativet medföra c:a 15—20 % högre kostnader för företaget jämfört med lokal produktion. (PLM:s dotterbolag i Holland räknar med (1980) att frakt av glas från Sverige till lager i Hclland skulle innebära en kostnadsökning med omkring

5 öre/flaska, d.v.s. 20 % av priset.)

För att bedömma vad en skillnad i kostnader i enlighet med ovanstående beräkningar skulle innebära för möjligheterna till avsättning i exportalternativet måste vi ha en upp— fattning om hur priskänslig den tyska marknaden är. Vad betyder ett 15—20 % högre pris för efterfrågad kvantitet? Er ansats att besvara den frågan gör Frank & Freeman i en studie av de amerikanska direktinvesteringarnas sysselsätt—

l)

ningseffekter . Man utgår från en enkel mikroekonomisk nmdell över företaget. Grundläggande antaganden i modellen är att företaget är vinstmaximerande, möter en stabil mark— nad med avtagande efterfrågekurvor och att marginalkost— naderna inom det studerade intervallet är konstanta. Dessa artaganden innebär självfallet så starka förenklingar att de riskerar att göra modellen oanvändbar. Eftersom ansatsen ändå ger en god inblick i vilka begränsade möjligheter vi har att på "teoretisk väg" få fram en produktionsomfördel— n;ngseffekt så vill vi så långt som möjligt utnyttja den på

det material som står till vårt förfogande. För att inte

1 R.Erank, R. Freeman; Distributional Consequences of

D;rect Foreign Investment, 1978, Academic Press, NY

tynga texten har beskrivningen av modellensuppbyggnad placerats i Appendix II.

I enlighet med denna modell kan den priselasticitet

som det enskilda företaget möter approximeras med hjälp av uppgifter om intäkter och rörliga kostnader för det utländska dotterbolaget.l)Tyvärr har vi ej tillgång till det tyska dotterbolagets intäkter och rörliga kostnader. Vi har därför valt att utnyttja motsvarande uppgifter för

Hammar och Limmared år 1977.

Av bilaga 10 framgår att de sålunda framräknade elasticitets— talen varierar mellan 1,4 och 2,7 beroende på produktions— ort och huruvida arbetarlöner betraktas som rörliga eller fasta kostnader. Givet dessa värden kan vi, fortfarande

i enlighet med Frank och Freemans modell, härleda andelen

2)

möjlig export. Ovanstående beräkningar av priselasticiteten ger värden på GJsom varierar mellan 0,6 och 0,8. gm vi accepterar de an— taganden som Frank och Freemans modell bygger på och gm vi anser det vara möjligt att approximera de utländska dotter— bolagens rörliga kostnader och intäkter med motsvarande uppgifter för Limmared och Hammar kan vi dra slutsatsen att PLM, under i övrigt lika förhållanden, hade kunnat exportera 60—80 % av den tillverkning man nu har i Mönder. Resultatet bör tolkas med försiktighet och ses mot bakgrund av modellens brister. Antaganden om att företagen är vinstmaximerande och möter en stabil marknad kan kanske betraktas som rimliga då glas är en mycket "mogen"vara. Däremot kan antagandet om konstanta marginalkostnader ifrågasättas, och därmed det sätt på vilket vi får fram priselasticitet och exportsub— stituerbarhet. Inom ett begränsat intervall, motsvarande en produktionslinje, skulle dock antagandet om konstanta marginalkostnader kunna accepteras, då de rörliga kostnader-

na inom intervallet i stort sett utgörs av råvarukostnader

1) I modellen är rörliga kostnader=marginalkostnader. Pris— elasticiteten= R ; där R står för intäkter 1 dotterbolaget och V för motsååYande rörliga kostnader.(se FäF sid 36)

N 2) Andelen möjlig export , beräknas enligt formeln ICF ; MC H se Frank och Freeman sid 36. Observera att i MCH ingår distanskostnader. Kvoten har sats till —£— resp.

1,15 1,20

och i viss mån energikostnader. Om vi däremot studerar ett irtervall omfattande en proiuktion som kräver flera produk— tionslinjer faller antagandet om konstanta marginalkostnader och vi får istället språngvis rörliga kostnader. En export— stbstituerbarhet på 0,6 innebär att vi i modellen rör oss irom ett intervall som klart överstiger en produktionslinje. M3cket talar för att ovanstående sätt att bestämma pris— elasticiteten innebär en underskattning av den västtyska nurknadens priskänslighet. PLM:s monopolliknande ställ— rung i Sverige borde genomsnittligt ge möjligheter till er högre prisnivå på hemmamarknaden än på den västtyska

där det råder konkurrens mellan flera glastillverkare. Om

v; antar att tillverkningskostnaderna är desamma, innebär detta att vi skulle få ett högre värde på priselasticiteten on vi utgått från uppgifter för dettyska dotterbolaget.1) Frank & Freemans beräkningar ger också genomgående högre vården än de vi fått.” De allmänna uppgifter vi har om konkurrenssituationen och produktens karaktär ger också

ett intryck av att våra beräkningar underskattar elasti—

tVå variablerna som innehåller den största osäkerheten.)

Ett alternativt sätt är från kunskaper om marknaden för— söka uppskatta priskänsligheten, d.v.s. hur reagerar nurknaden för en prisförändring i ett enskilt företag?

1 | 1 c_teten. (Vi bedömmer just elasticiteten som den av de Den mellaneuropeiska glasmarknaden har stora likheter med

3)

den marknadssituation som brukar kallas homogent oligopol, vilket skulle tala för en hög priskänslighet. (Enligt PLM:s eJen uppgift innebär ett pris 10—15 % högre än rådande nurknadspris "närmast obefintliga möjligheter att avsätta

D Detta följer av det sätt på vilket priselasticiteten bedöms i Frank & Freemans modell; intäkter/intäkter—rörliga ! k)stnader (se appendix II) ) 2) Frank & Freeman har i sina beräkningar använt de utländska datterbolagens intäkter och kostnader (sid 38) 3) Se avsnitt 2 sid 10.

några större kvantiteter".) Kostnaderna för glas utgjorde 1977 c:a 26 % av bryggerinäringens saluvärde, vilket också talar för att man är relativt känslig för prisskillnader.1) Den efterfrågan som möter det enskilda företaget skulle

mot bakgrund av marknadssituationen kunna illustreras med ! en s.k. "kinked demand curve"%)se fig. 1 nedan: Fig. 1 ) X p x : jämviktspris "U_Mw_,__,. . _. , q

Figuren avser att illustrera den efterfrågekurva den enskilde oligopolisten tror sig möta. En prissänkning leder inte till en så stor ökning av marknadsandelen, eftersom konkurrenterna väntas följa efter med sina priser. En prisökning däremot leder till en kraftig minskning av det prishöjande företagets försäljning,

eftersom de andra företagen inte väntas följa efter.

säkerhet fastställa PLM:s priselasticitet i en oligopol-

1 1 De fakta vi har om marknaden ger oss ingen möjlighet att med ) | sitUation av ovanstående typ, men allt talar för att det 1

innebär ett väsentligt högre värde än i de tidigare be— räkningarna. Enligt ledningen på Euroglas skulle en pris—

höjning på 1—2 % minska den avsatta kvantiteten med 20 % omedelbart och efterfrågan skulle upphöra helt efter 1—2 år?) Detta skulle i så fall peka på en i det närmaste obefintlig

exportsubstituerbarhet.

l) Industristatistiken 1977. Intervjuer med svenska bryg— gerier tyder också på att 10—15 % prisskillnad betraktas som relativt mycket. Eftersom marknaderna i Sverige och Västtyskland skiljer sig åt i Sverige har PLM i stort sett monopol — är det emellertid svårt att bedömma effekt— erna av en prisskillnad. 2) Se t.ex. Caves; American Industry, Structure, Conduct and Performance, sid 54 f, 1977, Prentice-Hall 3) Kontrakten skrivs vanligen på ett år.

Av bilaga 11 framgår relationen mellan exportsubstituer— barheten och priselasticiteten viden skillnad i marginal— kostnad mellan export och lokal produktion på 15-20 %. Värdet på exportsubstituerbarheten är relativt känslig för föränd— ringar i elasticiteten. Exportsubstituerbarheten påverkas också kraftigt av skillnaden mellan marginalkostnaderna vid de båda alternativen, som framgår av bilaga 12. Vi kan där se att exportsubstituerbarheten varierar mellan 0,95 och 0,03 inom intervallen 5—30 % och 1—10 för marginal— kostnadsskillnaden resp. priselasticiteten. Det insamlade materialet ger egentligen ingen möjlighet att utesluta

någon av dessa ändpunkter, varför bestämningen av export- substituerbarheten blir ytterst osäker. Möjligen kan vi

säga attsannolikheten är större att marginalkostnaskillnaden och priselasticiteten ligger i intervallen 15—20 % resp. 5—10 än i intervallen där omkring. Detta skulle i så fall

innebära en exportsubstituerbarhet på mellan 0,5 och 0,15.

Det är naturligtvis inte bara produktionsvolymen utan även företagets vinst som kommer att skilja sig åt i de båda alternativen. Den ökade lönsamhet som en produktionseta— blering i utlandet kan antas innebära uppväger till en del den negativa sysselsättningseffekten, då den ökade vinsten, i form av utdelningar och räntor, kan bidra till inve— steringar i hemlandet och därmed ökad sysselsättning.

I Appendix III gör vi uppskattningar av hur resultatet (i vårt fall för 1978) förändras vid olika priselastici— tetstal. En rimlig bedömning av priskänsligheten är att

den i vart fall inte understiger 5 (se ovan ). Detta skulle i så fall innebära att exportsubstituerbarheten som högsta värde skulle anta 0,4, vilket ger ett resultat, enligt våra uppskattningar, på i bästa fall i 0. Om man antar att samma förhållande gäller de övriga åren så kan detta jäm— föras med de utdelningar och räntor som moderbolaget i Sverige erhållit från Euroglas under PLM:s ägoperiod.

Dessa har uppgått till, perioden 1969-1978, 12,9 milj.kr., varav 10,5 milj.kr. erhållits de fyra sista åren.

Ovanstående diskussion har kretsat kring frågan vilken kvantitet det hade varit möjligt att exportera av det som nu produceras utomlands, givet vissa antaganden om den marknad företaget möter och kostnaderna i de båda länderna. Analysen är en statisk jämförelse och avser i princip ett visst år. En annorlunda och kanske mera relevant fråge- ställning är hur utvecklingen hade blivit om PLM 1969 resp. 1971 hade varit förhindrade (förbjudna) att investera i Dongen resp. Mönder. Hur hade PLM:s export utvecklats under perioden fram till idag och hur hade företagets övriga verksamhet påverkats?

Denna fråga tas upp i avsnitt 3:2.

3.2 Hur hade utvecklingen blivit om inte PLM haft möjlighet att etablera tillverkning utomlands?

Som framgick av beskrivningen av utlandsetableringarnas tillkomst så var PLM från början inriktade på att en internationalisering på glasförpackningsområdet förut— satte lokal etablering. Om företaget av någon anledning varit förhindrade att göra detta,t.ex pga förbud är

det möjligt att PLM i slutet av 1960-talet valt att ex- pandera inom ett helt annat område, t.ex. återvinning, snarare än att försöka utveckla glasexporten från Sverige. En diskussion av vad detta i så fall skulle ha betytt

för sysselsättingen i Sverige blir så dåligt underbyggd

att den ter sig meningslös.

Däremot kan det vara intressant att försöka besvara frå— gan om hur mycket PLM hade kunnat exportera om man valt detta som näst bästa alternativ. Det finns uppenbarligen många faktorer som talar emot en omfattande export. Det viktigaste är kanske att produkten i sig är besvärlig att transportera längre sträckor, vilket tar sig uttryck i att den internationella handeln med glasförpackningar är relativt begränsad och framför allt av typen gräns— handel. Detta illustreras av bilagorna 13 och 14 som visar Västtysklands och Hollands konsumtion och import av förpackningsglas. Västtysklands importerade andel

av den totala konsumtionen varierar mellan 6 och 9% under perioden 1970—78, och mer än hälften av importen kommer från övriga EG—länder, framför allt Holland, Belgien och Frankrike. Man kan därför tala om en stark dominans för de inhemska företagen och företagen i grannländerna när det gäller den västtyska marknaden. Traditionellt har Hollandimporterat en större andel av sin konsumtion än Västtyskland, mer än en tredjedel.

Även här dominerar importen från EG, t.o.m i än högre

grad än för Västtysklands del.

Enligt beräkningarna i föregående avsnitt är transport—

kostnaderna från Sverige till Västtyskland ca 15—16% av

produktionskostnaderna. 1968/69 var importtullen för EG 15% men har successivt minskat till 0%. Om vi bara ser till tull— och frakt—kostnaderna skulle det inne— bära en kostnadsnackdel för svenska exportörer i jäm- förelse med konkurrenter inom EG, på mellan 15 och 30% under perioden 1969—1979.

Fraktkostnadernas relativt stora betydelse och den tra— ditionellt ringa importbenägenheten, framför allt på

den marknad som PLM bedömde som den viktigaste, Väst— tyskland, talar emot att PLM skulle ha kunnat exportera i någon större omfattning som alternativ till lokal eta— blering. En konkurrensnackdel i form av tull- och frakt— kostnader måste ju kompenseras av en konkurrensfördel

på något annat sätt. Det är svårtatt se att PLM i bör— jan av 70—talet hade tillgång till en sådan fördel i tillräcklig Omfattning.Visserligen låg man marknads— föringsmässigt långt framme i förhållande till liknande förpackningsföretag men erfarenheterna av marknadsföring gällde framför allt den svenska marknaden. Produktions— tekniskt låg man också väl framme, inte minst i Hammar, men inte heller detta kan sägas uppväga nackdelen i

fråga om tull— och frakt—kostnader.

Utgägdgrång._Väsgtyska_mgrkngdgn_

Exportmöjligheterna sammanhänger i hög grad med mark— nadssituationen i Västtyskland under de aktuella åren. Från det att PLM på allvar började intressera sig för Västtyskland och fram till 1976 rådde periodvis en viss överkapacitet med fallande priser men de domine— rande företagen kunde däremellan föra en högprispolitik, bl.a pga av att marknaden var relativt kartelliserad. Efter hand skedde emellertid en viss inbrytning av de mindre företagen på marknaden. Sålunda ökade t.ex Mönder sin marknadsandel från 1,5% 1972 till ca 3,5% 1979 Se bil. 15). De dominerande företagen genomgick samtidigt förändringar bl.a i tillverkningsprogram och i form av ledningsbyten. Från och med 1977 startade dessa företag ett priskrig i syfte att ta igen de mark—

nadsandelar man förlorat. Som synes av bilagorna 16—18 bröts den uppåtgående pristrenden 1976/77. Fram till 1979 sjönk priserna på de flesta produkt— typerna och det är först 1980 som marknaden återgått till mer "normala" förhållandenl. Lite förenklat kan man således tala om en period med varierande priser före 1977 och en period med betydligt hårdare kon—

kurrens och lägre priser efter 1977.

Mot bakgrund av den ovan beskrivna marknadsutvecklingen är det naturligt att exporten av glas från Sverige till Västtyskland minskar kring 1977 och hamnar på en lägre nivå. Som framgår av bilagorna 7 och 13 inträffar detta dock redan 1973. Detta kan naturligtvis bero på att

den hårdare konkurrensen började kännas av redan då,

men en bidragande orsak kan också vara att det är från och med 1973 som de utländska bruken bildar en egen divi— sion, Euroglas. Från och med detta år är det Euroglas som inom koncernen har ansvaret för den tyska respektive holländska marknaden och export från Sverige sker bara

i den mån Euroglas inte har möjlighet att leverera. Nå- gon självständig bearbetning av marknaderna från Sverige kan man knappt tala om. Enligt PLM förklaras också ned— gången i exporten 1973 av att man måste prioritera leve- ransåtagandena på den svenska marknaden i en situation av knapphet som rådde i början av 1970—talet. I Euro— glas marknadspolitik ingick från början att sälja bety— dande kvantiteter från Sverige, för 1975 t.ex så pass mycket som 100 milj. enheter (ca 33 000 ton) men detta visade sig omöjligt.

Om PLM ej etablerat lokal tillverkning, utan i stället försökt exportera från Sverige är det därför ett rimligt antagande att man åtminstone kunnat bibehålla samma

exportnivå 1973—76 som man hade under åren 1968—72.

1 Enligt uppgift från PLM beräknas de förluster som de två största tillverkarna, Gerresheim och Veba,

fick vidkännas pga priskriget till ca 40-50 milj.D—mark

Som framgår av bilaga 13 minskar andelen export från Sverige i procent av den Västtyska konsumtionen från en nivå på ca 0,5 1970—72 till 0,1 1976. Om vi antar att man i en situation utan etablering bibehållit sin konsumtionsandel under åren 1973—76 och minskat denna till hälften 1977 och 1978 skulle det innebära en mer— export på ca 50 tusen ton under perioden jämfört med

den faktiska utvecklingen.

Ovanstående beräkning tar inte hänsyn till att PLM, i

en situation då lokal etablering inte varit möjlig, gett exporten från Sverige en högre prioritet med större för— säljningsansträngningar som följd. Detta borde i så— fall ha resulterat i genomgående större marknadsandelar. Om vi räknar med att PLM därvid fått ca 1% marknads— andel under perioden 1970—76 och 0,5% 1977—78 skulle det ge en merexport på ca 150 tusen ton under perioden 1970— 1978.

Det är naturligtvis omöjligt att i efterhand fastställa exportensnbjliga omfattning i en situation utan eta— blering. Sannolikt hade PLM, trots de relativt höga fraktkostnaderna kunnat exportera betydligt mer än man nu har gjort fram till 1977. Därefter hade exporten sannolikt minskat kraftigt p.g.a den betydligt större

konkurrensen från de marknadsledande företagen. gtyärdgring._Hglländska ECE åelgiska_marknadgrna

När det gäller BeNeLux är det ännu svårare att spekulera i exportmöjligheterna om PLM ej kunnat förvärva Dongen. Exporten till Holland och Belgien påbörjades i större omfattning ungefär samtidigt son etableringen skedde. Efter det att företaget förvärvade Dongen mer än för— dubblades kapaciteten i detta företag och försäljningen kunde öka från uppskattningsvis 40 000 ton 1969 till

88 000 ton 1972. 1978 hade försäljningen ökat till

128 000 ton (se bilaga 15). Merparten av denna försälj—

ningsökning beror på ökade leveranser till Västtyskland och Belgien. Leveranserna från Dongen till den holländska marknaden har däremot varit ganska konstanta. En del

av det "expansionsutrymme" som PLM i en situation med export eventuellt hade kunnat fånga in inkluderas där— med i princip genom beräkningarna i föregående avsnitt av den möjliga exporten till Västtyskland. Trots detta och med hänsyn tagen till nackdelarna i form av tran— sportkostnader och tull är det rimligt att anta att försäljningen från Sverige till Holland och Belgien, med export som enda alternativ, hade varit större än vad den faktiska utvecklingen nu uppvisar. Om man antar att företaget i exportalternativet hade kunnat "täcka in" en tredjedel av den årliga försäljningsökning som genomförts i Dongen sedan 1969 så skulle det peka på en merexport fr.o.m detta år på totalt ca 30 000 tonl.

Slutgatsgr_

Om vi accepterar de mycket grova antaganden som gjorts ovan skulle beräkningarna peka på ett totalt export— bortfall p.g.a utlandsetableringarna på 80 000 till 180 000 ton, fördelat på perioden 1970—1978, eller ca 9 000 20 000 ton per år. Detta motsvarar maximalt en produktionslinje. I Limmared och Hammar finns för när- varande sammanlagt ca 14 linjer. En linje sysselsätter

ca 20 personer.

När man skall utvärdera vad utlandsetableringarna betytt för den svanska glasproduktionen är det kanske ändå av mindre betydelse hur stort ett eventuellt export—

bortfall varit under hittillsvarande period.

Det väsentliga är att tyngdpunkten i glastillverkningen successivt överflyttats till den utländska delen, pro— duktions— och kunskaps—mässigt.

Observera att den faktiska exporten 1974 var så pass

hög som ca 23 000 ton. Se bilaga 14.

Genom etableringarna skedde en klar marknadsmässig upp— delning av PLM:s glastillverkning i en hemmamarknads— inriktad del och en internationell del, bl.a manifesterad genom divisionsuppdelningen 1973. Någon självständig marknadsföring på Västtyskland, BeNeLux och Frankrike förekommer numer ej från den svenska glasdivisionens sida. Den lilla export som förekommer avser närmast att täcka tillfälliga underskott i Euroglas leveranskapa— citet. Detta innebär i sin tur att produktinriktning, marknadsföring etc. anpassas mer och mer till respek— tive marknad. Den svenska marknaden är relativt stag— nerande , konkurrensen är mindre och PLM:s glasbruk har en dominerande ställning. Marknaderna i Västtyskland, BeNeLux och Frankrike är flera gånger större, konkurrensen är betydligt hårdare och Euroglas har en liten andel av den totala marknaden. Den hårdare konkurrensen i EG— området har tvingat fram en kvalitetskontroll i Dongen och Mänder som idag är annorlunda uppbyggd än i de svenska glasbruken. Detta beror bl.a på att bryggerierna på kontinenten har snabbare påfyllningsmaskiner vilket förutsätter en hög och jämn kvalitét på glasflaskorna. Det är vidare framför allt i fråga om lättviktsflaskor som kvalitétskontrollkraven är höga och denna marknad existerar knappast i Sverige. Ett annat resultat av skill— naden i marknadstillväxt är att Euroglas i en helt annan omfattning kunnat gå över till 8—stationersmaskiner

vilket innebär lägre produktionskostnader per tillverk—

ningsenhet. Skillnaden i marknadsförutsättningar mellan EG och Sverige gör det sannolikt att de svenska glas- bruken får allt svårare att uppfylla de krav som EG— marknaden ställer, alldeles oavsett nackdelar i fråga om transportkostnader. De potentiella exportmöjligheter som de svenskaglasbruken hade i slutet av 1960—talet har där— för successivt minskat, eftersom man under en längre tid

ej varit utsatt för kraven från den marknaden.

Mot bakgrund av PLM:s filosofi och ställning i slutet av 1960—talet kan man se den då planerade etableringen

av lokal tillverkning i Västeuropa som en fortsatt expan—

sion utomlands av glastillverkningen i Sverige, med det produktionsmässiga och marknadsföringsmässiga kunnandet

i den svenska glasdivisionen som bas. På grund av skill- naderna i marknadsutvecklingen hemma och utomlands och inriktningen på de företag man förvärvade kom den utländska glastillverkningen snart att få en mycket självständig ställning. Något beroende i produktionsmässigt (inkl. in—

; köp och marknadsföring) avseende kan Euroglas idag knappast sägas ha i förhållande till de svenska glasbruken. Däremot | råder, som tidigare påpekats, ett viss beroende i den mot- satta riktningen, såtillvida att exporten från Sverige till Västtyskland och BeNeLux går via Euroglasdivisionen. De

viktigaste kopplingarna, förutom de rent finansiella och

administrativa relationerna, gäller visst tekniskt samarbete.

Euroglas har efterhand byggt upp en egen kunskapsprofil framför allt när det gäller ugnarnas konstruktion. Det är sannolikt att tyngdpunkten i teknikutvecklingen inom koncernens glastillverkning hamnar i Euroglas i takt med den snabbare tillväxten i den divisionen. Det är därför också troligt att de två främsta nyheterna när det gäller framtidens glas, plastöverdragningen och lättglasets ut—

veckling, kommer att introduceras i Euroglas, inte i Sverige.

Därmed kommer den kunskapsmässiga skillnaden att accentue—

ras ytterligare.

APPENDIX I Beräkningar av skillnader i produktions— och distributionskostnader mellan Sverige och Västtyskland.

Beräkningarna har genomförts mot följande bakgrund:

Omvandlingsfaktorerna är beräknade på 1976 års uppgifter ur de. prisserier som framgår av bilaga 8. Att vi använder kostnads— uppgifter från 1976 beror huvudsakligen på att PLM angivit detta är tom en vändpunkt för möjligheterna att exportera glas till EG—marknaden.

råvaror och emballage. Några särskilda skäl för att anta några prisskillnader mellan länderna har vi inte funnit. bränsle. Uppgifter om de internationella bränslepriserna har hämtats från Statens Industriverk (omvandlingsfaktor Sverige; Västtyskland = 0,95).

elenergi. Uppgifter hämtade från Svenska Elverksföreningen. (omvandlingsfaktor Sverige/Tyskland = 2).

lejda transporter. Kostnadsposten rör huvudsakligen inrikes— transporter och antas lika i båda länderna.

löner. Uppgifter hämtade från Svenska Arbetsgivareföreningen. (omvandlingsfaktor Sverige/Tyskland = 0,8)

övrigt. I denna post antar vi att det huvudsakligen ingår fasta kostnader, ex. kapitalkostnader. Dessa antas vara lika höga i båda länderna.

i 1 1 i | . I i 1

Till dessa kostnader tillkommer 1 exportalternativet tull— och frakt-kostnader som av PLM anges vara den huvudsakliga orsaken till att tillverkning utomlands är att föredra fram- för exportalternativet. Tullkostnadens utveckling över tiden samt olika fraktkostnadsuppgifter framgår av bilaga 9.

Kostnaden för insatsvarorna är hämtade ur PLM:s uppgifter till SCB och avser 1976 års siffror för glasbruket i Limmared.

Tabell Produktionskostnader 1976, tkr Sverige omv.faktor Tyskland Råvaror 8 216 X 1 8 216 Emballage 3 782 X 1 3 782 Elenergi 2 618 X 2 5 236 Bränsle 4 802 X 0,95 4 526 Arb.löner 14 915 X 0,8 12 081 ! ij.löner 3 305 X 0,8 2 677 i 37 638 36 554 Kap.kostn. 34 661 34 661 72 299 71 215

I tabell 1 har kostnaderna för ett tyskt glasbruk tagits fram genom att korrigera uppgifterna från det svenska glasbruket med marknadspriserna på insatsvarorna. Dessa beräkningar ger 3 % högre rörliga kostnaderlvid tillverkning i Sverige.

Till dessa kostnader kommer kapitalkostnader som antas vara lika i de båda lokaliseringsalternativen vid samma produk— ' tionsvolym. I brist på fullständiga kostnadsuppgifter har vi ; i beräkningarna nedan betraktat även vinsten som en del av ' kostnaderna, d v s saluvärde-rörl.kostn.=kapitalkostnader, | vilket innebär en brist i analysen. ! En jämförelse mellan de båda ländernas kostnader inklusive kapitalkostnaderna ger till resultat en 2 % högre kostnad vid tillverkning i Sverigez.

För att kunna jämföra de olika alternativen måste vi slutligen addera tull— och frakt-kostnader till exportalternativet. Tullkostnaderna var år 1976 nere i 1,9 % för att under 1977 avskaffas helt. Transportkostnaderna varierar kraftigt beroende på vilken ort i Tyskland vi väljer som destination (se bil. 9)

l

åå—gåå. 1,03 ; i exemplet har de fasta kostnaderna antagits lika med kapitalkostnaderna 2 72 299

11,02

Nedan redovisas två exempel:

1. Limmared—Dortmund (ASst tabellpriser) 57 862 ton3 x 283 kr/ton4'ä16 375 000 kr

Detta innebär tillsammans med tullen 18,9 % högre kostnader? Summerar vi detta med skillnaden i tillverk-

ningskostnader ger exportalternativet totalt 20,9 % högré kostnader

2. Limmared - Hamburg (prisuppgifter från PLM) 57 862 ton x 178 kr/ton 10 299 000 kr vilket innebär totalt 14,9 % högre kostnader

Limmared totala försäljning 1978 enligt uppgift från PLM.

4 o C Grundas pa 1979 ars priser, se bil. 9

5 111 726

95 351(l978 års saluvärde)% 1'17? 95 351 + 15 375 = 111 726

Appendix ;;

Modellen kan illustreras i följande figur:

P,MC,MR

(Se Frank och Freeman, sid. 34).

Efterfrågekurvan som det investerande företaget möter betecknas med D och motsvarande marginalintäktskurva betecknas med MR. Vidare antas i modellen att marginalkostnaderna är konstanta, vilket anges i figuren med MCH för produktion i hemlandet och med MCF för produktion i utlandet. MCH inkluderar distanskost- naderna. Produktiviteten i hemlandet och i utlandet förutsättes konstant och lika, med motiveringen att det investerande före— taget har samma möjligheter i de båda fallen att tillämpa samma teknologi. Skillnaden mellan alternativens marginalkostnader be—

står i skilda kostnader i de båda länderna.

Om företaget väljer att exportera till den utländska marknaden kommer det att producera och sälja så mycket att marginalintäkts— kurvan skär hemlandets marginalkostnadskurva, vilket ger priset

H P och kvantiteten QH'

Det andra alternativet, d v s produktion i utlandet, innebär ett lägre pris, PF i figuren, men en större kvantitet, QF'

Eftersom arbetsproduktiviteten i de båda länderna antogs vara densamma och konstant kommer förändringen i hemlandets syssel— sättning vara direkt avhängig skillnaden mellan QH och QF'

Om man förutsätter att priser och kvantiteter bara rör sig inom ett begränsat intervall kan vi anta att företagets efterfrågan har en konstant priselasticitet. Under antagandet att företagets marginalkostnad är konstant, och företaget vinstmaximerar, d v s sätter MC = MR kan vi beräkna priselasticiteten som

1 R

R—V

___3 ||

där R står för total intäkt från det utländska dotterbolagets försäljning och V för motsvarande totala rörliga kostnader.

95 QFI : duktionen som i stället hade kunnat produceras lokalt för export,

så fås den via 6"=MCF. Detta blir det nya jämviktsläge som det

. . .MC.. . _ . Vinstmax1merande "H företaget uppnar i exportalternativet.

Om vi betecknar 6—= d v 5 den andel av den utländska pro-

lSe Frank o Freeman s. 35-36.

Utifrån uppgifter om 6/7 och skillnaden mellan MCF och MCH kan vi få fram skillnaden i täckningsbidrag(intäkter rörliga kostnader) mellan exportalternativet och lokal produktion;

Täckningsbidrag/lok.prod. = Q xP QFxMC F F F Tackningsbldrag/export = QHXPH _ QHXMCH MC . Antag tex. att F = 1 ,7 =4 Vilket gerÖ = 0,57. Antag NCH 1,15 vidare att =1 QF P =2 F MC =1 viket i så fall ger

Täcningsbidrag/ lok.prod. = 1x2 — 1x1 = 1 * Tåckningsbidrag/export = 0,57x2,21 0,57x1,15 = 0,60

* Med en priselacticitet på 4 ger en ökning av priset med

10,7 procent en minskning i efterfrågad kvantitet med 43 procent,dv96=0,57

F & F gör en vidareutveckling av denna enkla modell och beskriver en situation där vi har stigande marginalkostnadskurvor och en

avtagande marginalintäktskurva. Detta kan illustreras med nedan stående figur:

MR,MC

I det fall direktinvesteringar i utlandet skulle vara uteslutet, kommer en kvantitet motsvarande Q1 att produceras i hemlandet för export. Om det däremot inte föreligger några hinder för ut— ländska direktinvesteringar, kommer en kvantitet motsvarande Q3—Q2 att produceras i utlandet och en kvantitet motsvarande Q2 kommer att produceras i hemlandet för export. Bristen på relevanta data gör det dock omöjligt för oss att empiriskt använda denna mer "sofistikerade" modell.

Appendix III

Tabellen nedan anger priselasticitet och därmed härledd prisökning vid givna värden för exportsubstituerbarheten: C:o,z-wsq =12 - — >ap=o,02 O”=o,3— >v1= 9 - ' >Ap=o,o3 020,47 DY1=6,S-' v—DAp=0,06 02 ,5—-.-> Y1= 5— bAp=0,1

GQ 's- .....) Y): 3,5..__...Ap=0,17 020,7- Jq: 2,5._-_ >Ap=0r28 o'=o,8 >n= 1,5.--—>Ap=0'6 020,9— 1511: 1 .5Ap=o,9

Vi utgår från Euroglas omsättning och resultat efter avskrivningar 1978 288,9 resp. 7,4 milj.kr. De rörliga kostnaderna är uppskatt— ningsvis c:a 50 % av omsättningen,d.v.s. 144,5 milj.kr. Dessa är upp— skrivna i tabellen nedan med 15 %, då vi antog att marginalkostnaderna i exportalternativet var 15 % högre. Omsättningen har också justerats

med den ovan härledda prisökningen.

Exportsub- (milj.kr.) stituerbarhet Omsättning Fastakost. Rörl.kost. Uppskriv. Resultat 0 =0,2 58,9 - 27,4 - 28,9 - 4,3 = -1,7 U=0,3 89,3 41,1 - 43,3 6,5 = -1,6 ';'=o,4 122,5 — 54,8 57,8 8,7 = +1,2 J=0,5 158,9 — 68,5 - 72,2 - 10,8 = +7,4 t=0,6 202,8 - 82,2 — 86,7 — 13,0 = +20,9 t=0,7 258,9 - 95,9 - 101,1 - 15,2 = +46,7 C=0,8 369,8 - 109,6 115,6 17,3 = +127,3

BILAGA 1

PLM:s INVESTERINGAR I GLASTILLVERKNING, milj.kr.

ÅR HOLLAND ocn TYSKLAND SVERIGE TOTALT . 1970 24,8 15,0 39,8 1

71 8,0 _ 13,0 .. 21,0 ' 72 14,7 7,8 , 22,5 73 10,3 _ 6,4 _, 16,7 74 12,5 ," 12,6 ..,. 25,1

75 29,7 16,3 _, 46,0 |

76 18,6 . 12,0 30,6 f

77 27.9 11,0 38,9 ' 78 12,5 19,1 31,6 159,0 . 113,2 272,2

Källa: PLM

PLM:s investeringar i glastillverkning, totalt, BILAGA 2 i Sverige och i utlandet.

nvesteringar MKr

X I 1 . , x 1 x / X 1 I ) 1 I 1 . V ) 7, Sverige 1 / '1 ** / Xx I N / Xx // Xl X & / 'Dongen + s i Mijnder * — J » i., + .,_.,. ...F-_.__."-. ...»......--y—_.4——-__'_—. *. .__.__-__+___..... __ ___FA—msf. 1. m.— __>Z( '1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978

BILAGA 3

PLM—KONCERNES TOTALA FAKTURERINGAR AVSEENDE GLAS OCH DE UTLANDSKA DOTTERBOLAGENS ANDEL DÄRAV, milj.kr.

ÅR DONGEN+MUNDER SVERIGE TOTALT 1960 _ 37,4 37,4 61 _ 36,9 36,9 62 _ 54,0 54,0 63 _ 64,7 64,7 64 _ 82,9 82,9 65 - 96,6 96,6 66 _ 109,5 109,5 67 - 115,5 115,5 68 _ 129,8 129,13 69 33 (19%) 140,2 173,2 70 39 (21%) 148,8 187,8 71 80 (34%) 159,0 239,0 72 101 (40%) 154,9 255,9 73 137,1(43%) 179,4 316,5 74 176,0(45%) 215,4 391,4 75 181,4(47%) 202,8 384,2 76 217,3(52%) 197,2 414,5 77 269,0(55%) 196,8 492,13 78 288,9(60%) 189,4 478,3

Källa: PLM

t. MKr och i de utländska enheterna.

Tota lt

N . I Sverige

' Moderbolage expor t

BILAGA 5 ant.anst. i Sverige och i utlandet. 1 Tou 000 500 |- — ' " ' A _ *x x * * xx N xx » __ __ **xxSver / 000 /»' Donä ,, ___,f +Mun _- 1 __ _ .n— _ _. __ _J— ------ ,./ 1 F 1 500 /' _,/ .' / ' r 1- ..L..- . .|.. __ . .. ..A... . ___—_..L_. __+____-..._..__..... +..-_——..— . ___..._4....__..__,.....,.._.| _— ._.;_,___4_+__1 1969 1970 1971 1972 1973 1974 "' 1975 1976 ' 1977 1978:

BILAGA—$

ANTAL ANSTÄLLDA I PLM—KONCERNEN OCH ANDELAR FÖR OLIKA LÄNDER.

&:

1969 1 70 | 71 72 73

74

75 76 77

78

Konc.tot.

5736 5820 6243 5981 5716 9581 9830 9423 9817 8576

KällazPLM

Sverige

3598(63%) 3551(61%) 3409(55%) 3214(54%) 3417(60%) 6953(73%) 7493(76%) 5654(60%) 5727158%)

5388(63%)

Danmark Holland Tyskland Sysselsatta med glas i

1877(33%)261(5%) 1929(33%)340(6%) 1995(32%)437(7%) 1930(32%)423(7%) 1519(27%)416(7%) 1797(19%)406(4%) 1520(16%)383(4%) 2079(22%)442(5%) 2280(23%)472(5%) 2145(25%)563(7%)

402(6%) 414(7%) 407(7%) 424(4%) 434(4%) 431(5%) 436(4%) 480(6%)

Sverige och andel

av tot.antal syssels.

med glas i konc.

1309(61%) 1333(62%) 1283(61%) 1167(57%) 1178(57%) 1093(51%)

PLM: s Glasexport 1965—1978 mi lj. st . 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 ___—___—

Dannark 61,0 87,6 90,7 72,4 77,5 88,1 145,6 106,9 107,8 119,3 106,6 71,2 93,0 41,6 Norge 27,5 23,3 23,7 29,0 33,4 35,0 34,0 34,4 33,9 26,0 22,0 23,0 15,6 13,5

Finland 5,3 5,5 6,0 3,1 3,9 5,0 5,0 5,0 6,1 11,0 5,0 5,0 8,9 6,8 ___—___—

Sza 93,8 116,4 120,4 104,5 114,8 128,1 184,6 145,9 147,8 156,3 133,6 99,2 117.,5 61,9 England 0,7 1,4 1,2 1,8 10,2 4,1 16,3 38,3 55,1 BRD 9,1 8,6 15,9 43,2 49,4 31,0 34,4 51,8 17,9 15,2 6,4 8,2 4,1 2,9 Holland 0,8 6,1 4,8 12,5 14,4 31,6 26,0 10,8 19,3 69,8 27,4 16,8 5,4 1,2 Frankrike 0,2 24,7 4,9 5,4 5,2

Algeriet 42,2 20,6 51,4 3,1 5,4 8,4

övriga 2,1 2,0 1,5 2,1 4,0 1,1 5,1 3,0 1,4 0,2 0,7

___—m_— S:a 12,0 16,7 22,2 57,8 67,8 64,4 66,9 63,8 84,4 141,9 94,2 44,6 58,6 73,5

Totalt 105,8 133,1 142,6 162,3 182,6 192,5 251,5 209,7 232,2 298,2 227,8 143,8 176,1 135,4

Källa: PLM

BI LAGA 7

Bilaga 8

Tab. 1 Medelpriser i öre/kWh, högspänning industrier vid 500 kw; 2000 MWh/år och (2500kw; 15000 MWh/år) 1973 1970 1973 1976

Sverige 6,44 7,43(5,39) 11,49(9,57) Tyskland 13,09 15,27(11,23) 22,62(17,14) Holland 7,84 10,44(8,21) 18,98(16,15)

| Källa: Svenska Elverksföreningen

Tab. 2 Total arbetskraftskostnad i kr/tim inom tillverkningsindustrin

Sverige Tyskland Holland

1967 11,80 8,60 7,80

68 12,60 9,00 8,50

; 69 13,90 10,20 9,60 * 70 15,60 12,60 11,00 71 17,40 14,80 13,00

72 19,60 16,70 15,50

73 22,00 21,00 19,40 74 25,90 25,00 24,40 75 31,60 27,10 28,10 76 36,70 29,90 31,20 77 40,60 36,20 37,30 Källa: Svenska Arbetsgivare Föreningen

TULL- OCH FRAKTKOSTNADER

Tab. 1 Tullkostnader för förpackningsglas

1/7-1968 - 1/1 1970 - 1/1 1971 - 1/1 1972 - 1/4 1973 - 1/1 1974 - 1/1 1975 - 1/1 1976 - 1/7 1977 -

Källa: Sveriges Exportråd

31/12 1969 31/12 1970 31/12 1971 31/3 1973 31/12 1973 31/12 1974 31/12 1975 30/6 1977

15,2 13,3 14,4 9,5 7,6 5,7 3,8 1,9 0,0

% %

N

% % %

Tab. 2 Fraktkostader 1979, (fraktpriserna Enligt ASG Limmaret till Hamburg

Hannover Dortmund Stuttgart MUnchen Amsterdam

Källa: ASG, SJ, PLM

Enligt:

ASG

5275: 5775: 6500: 7550: 8100: 7500:

Bilaga 9

I 1 1 | | 1 !

avser 23 ton) PLM:s Speditör 31 _ 4100:- 4674 - 4350:- 52141 _ 4600:- 6583? - 6000:— 7627; - 6700:- 7372i - 4400:- 8055

BERAKNINGAR AVf; OCH ,EUR HAMMARS- RESP. LIMMAREDS GLASBRUK.

) . M 1 »Vi? _.*'=_££l '» 1 * MC ;

Beräkningarna är grundade på kostnadsdata från PLM enligt tabellen nedan.1) (kostnader i tkr. 1977)

Kostnadsslag Hammar få;_ Limmared 25; f Råvaror 11112 8702 1 Emballage 3419 5140 ; Elenergi 2388 3619 Bränsle 7991 5382 1 Lejda transp. 2959 27869 22843 1 Arbetarlöner 15109 42978 16362 39205 Tjänstemannalöner 3892 3756 Saluvärde 69077 88816

Som rörliga kostnader betraktar vi samtliga kostnader i tabellen utom tjänstemannalöner. Arbetarlöner betraktas som både fast och ' rörlig kostnad i två olika beräkningsalternativ.

'.'

Givet T': 0,872) (se sidIS) får vi följande värden på Ik och U .

hämmar

”&: &%%'11'2427978'3255 7= (0.87)2965 .— 0,69 Limmared 'I728212—3920'551379 '; =(0a87)1'79 ? 0,78

Under förutsättning att vi betraktar arbetarlöner som fast kostnad får vi: Hammar

,'(-=; 1,68 0,79 Limmared

,£/;;1,35111. 0,83

1) jmf. svensk industristatistik, bransch 36 202 (SNI)

1 2) ,,,-53. 0,87

Givet ":?/= 0,831161— vi följa

Hammar

152,65 T= (0,83)2'65 Limmared 1)'t1,79 T= (0,83)1”79

Under förutsättning att vi får vi:

Hammar

ngt/1,68 .f:o,73

Limmared

211,35 f:0,78

1) mid/0,83

» |,

S()IJ 1981:43 BILAGA 10,fort$.

nde värden på!) ochilw. &

0,72

betraktar arbetarlöner som fast kostnad

0,9

0,8

(MCP) = 1—L—)

——— 1,15 MCH (S =exportsubstituerbarheten 7 =priselacticiteten

MCF=marginalkostn vid lokal prod.

MCM: marginalkostn. vid export.

(y

0,9

1

0,7

0,6 0,5

0,4

0,2

0,1

BILAGA 11 , forts .

(b—1CF)=(1120)

MCH 1 1 1 | | 1 | | ! E 1 1 1

.X.

x,

x_

x

»» +————+———1————1—-—+——1——+——+——+—-1—-—r——+—— ,__-__,_.,___?;, 1 1 1 2 3

456789101112131415

d

)

0,9

0,6

0,3

5

Bilaga 12.

Sambandet mellan skillnaden i marginalkostnad

och exportsubstituerbarheten vid olika värden

på priselacticiteten.

10

. ___ ..,...____.__; ______,_____1_____._..,_..___.._......

15

...,; .. ___.. ..

20 25

_.+____e...._.-....+_..___...._._ .. .,.

30

Procent högre marg.kostn. i exportalterna—

tivet.

Konsumtion och import av förpacknin sglas i Västtyskland 1970—1978, tusen ton.

70 71 72 73 74 75 16 77 78

Konsumtion1) 2 134 2 355 2 465 2 541 2 601 2 533 2 833 2 743 2 696 (inkl.lager förändr.)

Import -totalt 157 147 151 168 181 193 253 206 221 %av konsumtion 7,3 6,2 6,1 6,6 6,9 7,6 8,9 7,5 8,2

-Från EG 86 132 91 117 115 128 171 131 137 %av konsumtion 4,0 5,6 3,7 4,6 4,4 5,0 6,0 4,8 5,1

-Från Sverige 10 11 14 5 2 2 3 2 1 %av konsumtion 0,46 0,46 0,57 0,19 0,06 0,07 0,10 0,06 0,04 %av tot.import 6,3 7,3 9,3 2,9 0,9 1,0 1,1 0,8 0,5

—Från Öststater 41 40 39 42 62 59 67 58 62 %av konsumtion 1,92 1,70 1,58 1,65 2,38 2,32 2,36 2,11 2,30

1) Konsumtion=Produktion + Import — Export

ww po >C Qu— > & ES

Hollands im ort och konsumtion av för ac

68 69 70 71 72 73 74 75

Import 141 151 182 175 134 159 199 171 Import från

EG 121 161 121 152

% av tot.

import 86 88 90 76

Import från

91.11 Sverige14,1 4,8 10,4 8,6 3,6 6,4 23,0 9,0 % av tot.

import 2,9 3,2 5,7 4,9 2,7 4,0 11,6 5,3

Konsumtion 5102)

1) Beräknat utifrån PLM:s uppgifter om glasexporten i milj.st. '2) Uppskattad siffra

Källa: Holländsk statistik, Central Bureau voor de statistick

knin s las 1968—1978.(tusen ton)

216 216

173 206 5,5 1,8 0,4 2,9 0,8 0,2 550

BILAGA 14

Leveranser av glas från Don en och Mänder 1972—1979.(tusen ton)

72 73 74 75 76 77 78 79 Leveranser tot. 125 145 169 178 204 217 224 220

Leveranser från Dongen 88 128 Leveranser från MUnder_ 37 91

Mönders leveranser

i % av västtysk konsumtion 1,5 3,41)

1) Beräknad på en uppskattning av västtyska konsumtionen 1979 till 2,7 milj.ton.

Källa: PLM och västtysk nationell statistik

BILAGA 1

X Industrikonservglas (5221 .35)

.» ./" ' "xx .. ___...Halvvita och vita dricksflaskor ,- s.k./IM" (5221.15) - . - . _ _ _ ,Bruna dricksflaskor (5221.12)

Gröna dricksflaskor (5221 .11)

. . . ___... ..,... ,_._.__.. . .. . . ., . ,......lm .. M...... __... _.-- J-H.... . ..__.__L_.,..._._._.._...__._'.....___._.. ....._._..;.....-.__...__.__.._| ,......N ,....,_..»__..,___M._.......__._._._,—p

70 71 72 73 74 75 76 78 79 År

BILAGA 1 6

KÄLLA: Bearbetning av tysk nationell statistik.

DM/ton . Prisutvecklingen oå kosmetikglas och _ 1650 5 Medecin las i Västt skland 1970—78. //////4 Kosmetlkglas (5221'35)

,

1600 1

1550 ; . lf

1500 ;

1450 1400

1350 .

1300 1250

__1l_umt___,

1200. Medecinglas (5221.35) 1150 . 1100 + XX

1050 ? 1000 & 950, -

BILAGA 17

900 # m 0 C'. _ © & E'.” & w

770 71 72 73 74 75 76 77 78 År

-....___ _ _

mvg—a ___-m 0 —=-= '

PRIS— OCH KOSTNADSUTVECKLING FÖR EUROGLAS PRODUKTER 1974—80. Index l975=100

A,?)

1

125 v Kostnader (1980=budget) 120 f 115 j/

1 10 .. » 4/

| Pris (1980=budget) 100 % ———————*———__________—__////,,//'

901- 801 | i

70

KÄLLA : PLM

TUSEN , TON 40

35l 301

25 _-

20

U') 4—

10

l!)

'________it__r————1r-* ————— -__L

&IERIGES EXPORT AV FÖRPACKNINGSGLAS TILL NORDEN, STORBRITTANIEN OCH VÄSTTYSKLAND 1969—1977. (tusen ton, 665.11)

X Norden

, 'X X

1 X

x' Västtyskland )

x» / Storbrittanien ,/ lå

_; __ _______,___1

69 70 71 72 73 74 75 76 77

KÄLLA: Svensk utrikeshandel, del 2

År

Nils Kinch Kapitel 7 FALLET VOLVO

i INNEHÅLL Sid Avsnitt 1. Rapportens inriktning och uppläggning 317 Utgångspunkter 317 Rapportens uppläggning 318 Avsnitt 2. Volvokoncernens utveckling 1927—1979 321 2.1 Volvos utveckling fram till 1939 321 De första åren 32l Tidig internationalisering 323 Sammanfattning av internationalise— ringen fram till 1939 325 2.2 Utvecklingen 1939—1957 326 Allmänt 326 Internationalisering av försäljningen 327 ' Sammanfattning av internationalise— ringen fram till 1958 330 2.3 Utvecklingen 1958—1969 332 Allmänt 332 EEC—EFTA 333 Internationalisering-av försäljningen 334 " produktionen 337 Sammanfattning av internationalise- ringen fram t o m 1969 338 2.4 Volvo under 70—talet 339 1 Allmänt 339

1 Internationalisering av försäljningen 343 'i " produktionen 347 Personal 349 Internationalisering av inköpen 350 1 1

1 Sammanfattning av internationalise—

l ringen fram till 1980 352

ii Sid Avsnitt 3. Belgien Alsemberg och Gent 353 3.1 Utredningen om en Europafabrik 353! Bakgrund 353 Tullar och besparingsmöjligheter 355 Prognoser över försäljning och pris— sänkningsutrymmet vid en etablering 356 Etablering i mindre skala 357 3.2 Personvagnar 359 Investeringen i Gent 359 Utveckling av produktion och för— säljning i EEC 362 3.3 Tunga lastvagnar 366 Investeringen i Alsemberg 366 Utveckling av produktion och för— säljning 366 3.4 Fördelar av tillverkning inom EEC 369 Kostnadskalkyler 369 Andra fördelar av lokal montering 371 Vad hade hänt om Volvo inte etable— rat sig? 372 3.5 Sysselsättningseffekter 373 Direkta effekter 373 Förändrade inköp som en följd av etableringen 376 Avsnitt 4. Belgien Oostakker 378 Innebörden av klubbprogrammet 378 Motiv till samarbetet 379 Fördelar med samarbetet 381 Möjligheter till fortsatt samarbete 382

Samarbete Volvo och Saviem utanför klubbprogrammet 383

Avsnitt 5.

Avsnitt 6.

Avsnitt 7.

Avsnitt 8.

iii

Sid Varför tillverkning i Belgien? 383 Försäljning av vagnarna 384 Inköp till klubbvagnen 385 Framtida utveckling av fabriken 386 Sammanfattning 387 Kanada 388 Motiv för etableringen 388 Försäljnings— och produktionsutveckling 388 Inköp av material från Kanada 389 Sysselsättningseffekter 390 USA 390 Personvagnar 390 Lastvagnar 391 Holland 394 Volvo Car BV 394 Sysselsättningseffekter 396 Brasilien 398 Volvo do Brazil 398 Volvos tidigare engagemang i Brasilien 398 Finansiering av investeringen 399 Ledning av verksamheten 400 Produktionsapparatens utbyggnad 401 Kravet på lokal integration och återexport 401 Uppbyggnaden av underleverantörsnät i Brasilien 402 Avsättningsmarknad för framtida export från Volvo do Brazil 404 Huvudmotiv till Volvos produktionsetable— ring i Brasilien 405 Sysselsättningseffekter i Sverige 409

iv Sid Avsnitt 9. Frankrike 415 PRV 415' Utvecklings— och investeringskostnader 415 Inköp 416 Ledning 417 Volymutveckling 417

Sysselsättningseffekter av investeringen 418

Avsnitt 10.5ammanfattande analys 420

Grund för klassificering av etableringar 420 Marknadsorienterade investeringar 421 Resursorienterade investeringar 425 Volvos ställning i bilindustrin 428

Drivkrafter till utlandsetableringar — utlandsberoende 430 Referenser 433—434

Bilagor 1—26 435

Avsnitt 1. Rapportens inriktning och uppläggning

Utgångspunkter

I denna studie ges en beskrivning av hur Volvokoncernen vuxit fram och successivt internationaliserats samt en fördjupad beskrivning och analys av ett antal utländska direktinveste- ringar. Huvudvikten i framställningen läggs vid utvecklingen inom "Bil Volvo" och övriga verksamhetsgrenar berörs endast i förbigående. Anledningen till denna avgränsning är att den studerade delen idag svarar för ca 80% av omsättningen och den övervägande delen av utlandsetableringarna. Inom Bil Volvo är det i huvudsak situationen för person— och lastvagnar som be— rörs medan bussektorn behandlas mer översiktligt. Ett förslag föreligger från Volvos styrelse att köpa AB Beijerinvest, vil— ket märkbart skulle förändra företagets inriktning, men konse—

kvenserna av detta har inte studerats.

Utredningens huvudsyfte är att visa på olika näringspolitiska effekter av de investeringar i tillverkande enheter som kon- cernen gjort. För att sätta in dessa investeringar i ett sam— manhang beskrivs i denna rapport hur Volvo i takt med att det växer blir allt mer internationaliserat. utlandsinvesteringarna kan inte studeras en och en, utan måste ses i ett sammanhang, där även utveckling av nya produkter och marknader, utbyggnad av produktionsapparaten både vad avser komponenttillverkning och slutmontering samt en satsning på en internationell mark— nadsorganisation beaktas. utlandsetableringarna ingår som gp del i den utveckling från ett litet hemmamarknadsoriente—

rat företag till en stor internationell koncern som Volvo genom— gått.

Internationaliseringen beskrivs ur en rad olika aspekter och genom tillgång på data för de senaste åren har det varit möj— ligt att kvantitativt mäta detta i en rad dimensioner. Vid

sidan av att beskriva Volvos utveckling och utlandsetableringar

har denna framställning även till syfte att belysa internatio- naliseringsprocessens mångfald och komplexitet. I rapporten behandlas utvecklingen av försäljning, tillverkning och inköp. Det har inte varit vår ambition att även beskriva koncernen m a p finansiering och betalningsbalanseffekter, då rapporten därigenom skulle bli för omfattande. Däremot har avsnittet om inköp inte fått avsedd utformning p g a bristande tillgång

till material.

Rapportens uppläggning

Volvos framväxt och internationalisering

I avsnitt 2 beskrivs hur Volvo utvecklats och internationali- serats från starten 1927 till 1979. Internationaliseringen studeras ur tre aspekter. Under de avsnitt som berör försälj— ningen behandlas framväxten av den utländska marknadsorganisa— tionen, exportens länderfördelning och andel av omsättningen. Internationaliseringen av produktionen studeras m a p förekomst— en av tillverkning och samarbetsavtal utomlands och mäts, i

mån av tillgång till data, med storleken av utlandsdelen av

1 1 1 t ex investeringar, produktion och antal sysselsatta. Den tredje1 aspekten som tas upp är hur inköpen av material och delar från 1 utlandet utvecklats och hur inköpsorganisationen ser ut. Framställningen i detta avsnitt bygger i huvudsak på externt tillgängligt material som årsredovisningar, personaltidningar och diverse broschyrer, som företaget givit ut. För tiden fram till 1967 har det varit stora svårigheter att få fram jämför- bara sifferserier över t ex exportens länderinriktning, fördel— ning på produktgrupper etc. Vissa data, som t ex länderfördel-

ning av investeringar och inköp, finns bara för de senaste åren.

För att göra framställningen mera överskådlig behandlas ett antal kortare tidsperioder. Den första behandlar utvecklingen

fram t o m 1938. Nästa avsnitt tar upp krigsåren och efter—

krigsperioden fram till dess EEC bildades. I därpå följande avsnitt behandlas problematiken kring EEC och expansionen under 60—talet fram till 1970. Det sista avsnittet beskriver utveck- lingen under 70—talet fram till 1979 och är p g a bättre till— gång på data mera utförligt. Mer av en händelse råkar indel— ningen i stort överensstämma med den tid företagets tre verk— ställande direktörer verkat. De två första avsnitten täcker

i huvudsak den tid då Assar Gabrielsson var VD,fram till 1956. Det därpå följande avsnittet som behandlar 60—talet täcker i stort Gunnar Engellaus period som företagschef och under 70— —talet har PG Gyllenhammar varit VD.

Praktikfallen

Sammanlagt beskrivs i avsnitten 3—9 sju olika direktinveste— ringar. Urvalet av dessa är gjort med hänsyn till att dels få med de storleksmässigt mest betydande, dels kunna belysa olika typer av problem. Några etableringar behandlar investeringar som innebär att slutmontering utomlands upptas av i Sverige utvecklade produkter. Andra beskriver tillverkning av nya slut— produkter eller komponenter utomlands, som inte tillverkas i Sverige. Vissa av investeringarna är helägda, i andra har Volvo ett minoritetsintresse. Några etableringar är ett resultat av ett samarbete med utländska intressen om gemensam produktutveck— ling. Beskrivningen av bakgrund och motiven till varför Volvo etablerade sig sker ur det perspektiv företagsledningen hade vid etableringstillfället. I några fall har det varit möjligt att redogöra för de alternativ som övervägdes och den serie överväganden som ledde fram till ett beslut. Vidare tas kopp— lingen mellan den utländska enheten och moderbolaget upp vad avser informations— och materielutbyte. I något fall har det varit möjligt att göra kvantitativa bedömningar av lönsamheten av att förlägga tillverkningen utomlands. Det är endast för investeringen i Brasilien som det gått att göra en mer de—

taljerad beskrivning av sysselsättningseffekterna. Beskriv—

ningen av bakgrund och motiv för etableringarna baseras på interna utredningar och/eller intervjuer med personer inom Volvo som varit med vid beslutstillfället eller vid starten av utlandstillverkningen. För etableringarna i Kanada och USA och köpet av den holländska personvagnsfabriken är redogörelsen mer översiktlig och grundas på externt material.

Sammanfattande analys

I avsnitt 10 görs en sammanfattande beskrivning och analys av utlandsetableringarna inom Volvo och en koppling till övriga åtgärder inom företaget. I avsnittet delas etableringarna upp i två slag av investeringar marknads— och resursorienterade. Volvos ställning som biltillverkare sätts i relation till övrig bilindustri och därvid framgår dess i förhållande till utländska företag stora utlandsberoende.

Avsnitt 2. Volvokoncernens utveckling 1927 - 1979

2.1 Volvos utveckling fram till 1939 1)

De första åren

På sommaren 1924 överenskom Assar Gabrielsson och Gustaf Larsson att försöka starta en bilfabrik. Den senare konstruerade en bil som under åren 1925-26 tillverkades i 10 exemplar. Gabrielsson som var anställd i SKF, sedan 1/1 1920 i befattning som försälj— ningschef, satsade 200 000 kr på konstruktion och framtagning av vagnarna. Efter ett misslyckat försök året innan lyckades det Gabrielsson och Larsson att sommaren 1926 intressera Björn Prytz, som var verkställande direktör i SKF, att detta bolag skulle ta hand om projektet. Resultatet blev att SKF i augusti 1926 beslöt att förlägga biltillverkningen i ett vilande bolag, AB Volvo. Samtidigt utsågs Assar Gabrielsson till bolagets verkställande direktör och Gustaf Larsson till dess vice verk— ställande direktör. Något aktieintresse i Volvo hade de inte men i samband med att SKF, genom AB Volvo, övertog det fortsatta arbetet med biltillverkningen beslöts att Volvo skulle täcka de utlägg som Gabrielsson haft för konstruktion och tillverkning av

de första 10 bilarna.

Det planerade tillverkningsprogrammet var ganska optimistiskt 1 000 bilar första året, 4 000 andra året, 8 000 tredje året.

Den första serietillverkade Volvo bilen blev färdig 1927 och första året tillverkades 297 enheter. Den verkliga försäljningen motsvarade inte de optimistiska planerna och Gabrielsson och Larsson insåg att Volvo inte skulle komma fram enbart med person—

vagnar. Därför påbörjades konstruktionen av lastbilar med samma

1 Avsnittet bygger i huvudsak på uppgifter hämtade ur Gabriels— son 1956 och Lidström 1972.

motor som i personbilen och med i övrigt så många gemensamma delar som möjligt. De första lastbilarna blev färdiga i slutet av 1928. De första egentliga bussarna började tillverkas 1933.

Volvo gick under åren 1926—1929 med förlust och den första må— nad som gick ihop var september 1929. Detta föranledde SKF att överväga en avveckling av verksamheten och kontakt togs också

med en amerikansk biltillverkare.

”När Volvos verksamhet under åren 1927—28 varje månad visa— de förlust, började SKF så småningom fundera på en avveck- ling i en eller annan form. En trevare i den riktningen beard i att SKF:s chef i Amerika, W L Batt, inbjöd Charles Nash, som var chef och ägare för Nashfabrikerna i Amerika, att tillsammans med sin tekniske direktör komma över till Sverige för att se på Volvo. Assar Gabrielsson, som fortfa— rande trodde på möjligheten att Volvo skulle kunna slå sig igenom, hade samma morgon som Nash skulle komma till Göte— borg ett samtal med Björn Prytz och erbjöd sig då sätta in de 220 000 kronorna, som han fått ut från Volvo, ovanpå SKF:s lån till Volvo. Således med sämre rätt till återbe— talning än SKF hade. Detta erbjudande begagnade sig Björn Prytz icke av, men han kände sig genom detsamma i sin tur mera övertygad om Volvos möjligheter, och efter en telefon- konferens med övriga styrelseledgmöter i SKF beslöt han att icke utbjuda Volvo till Nash." 1

En viktig strategi från början var att "bygga bil på volvovis"

d v 5 att använda sig av den teknologi och yrkesskicklighet som fanns i landet, att själv konstruera bilen och att bygga ett system av fristående underleverantörer, vilka svarade för kompo— nenttillverkningen, och sedan slutmontera produkten i egen regi. Det första steget mot en kontroll över produktion av vitala komponenter togs 1931 i och med förvärvet av aktiemajoriteten i AB Pentaverken i Skövde. Företaget hade sedan starten levererat motorer till Volvo och införlivades 1934 helt med Volvo. Från 1930 gick företaget med vinst och i samband med att SKF delade

Årsredovisningen 1976 sid 45.

ut aktierna i Volvo som en bonus till sina aktieägare introduce— tades Volvo på Stockholms Fondbörs 1935.

Volvo började som personbilstillverkare,men fann snart att lastvagnar och senare också bussar var mer vinstgivande. På personbilsmarknaden kom konkurrenterna, i huvudsak amerikanska tillverkare, varje år med nya modeller. Volvo kunde, beroende på höga verktygskostnader för personbilskarosser och liten år— lig försäljning, endast tillverka en modell som måste behållas i flera år. För lastvagnar och bussar var faktorer som bränsle— förbrukning och hållbarhet viktiga då kvaliteten var avgörande

i högre utsträckning än för personbilar.

Tidig internationalisering

Redan i samband med att det första produktionsprogrammet gjordes upp bestämdes att en viss del av produktionen skulle exporteras. Leverans utomlands skulle vara ett sätt att utjämna säsongsvaria- tioner. Personbilar såldes i Sverige vid den tiden huvudsakligen under vår— och sommarmånaderna och för att få en jämn beläggning i fabriken måste Volvo finna en ersättningsmarknad för den del

av höst— och vinterproduktionen som inte såldes i Sverige. Volvo beslöt att avsätta denna i Argentina och några andra länder söder om ekvatorn. Av planerade 1 000 bilar skulle 400 exporteras förs— ta året. Under de två första åren exporterades inte enenda per— sonbil beroende på att den planerade tillverkningsvolymen inte uppnåddes och att vad som tillverkades kunde säljas i Sverige.

En säsongsutjämning uppnåddes istället i och med att Volvo bör— jade tillverka lastbilar vars försäljning var jämnare fördelad

över året.

Under 1928 levererades 987 vagnar varav 24 lastbilar exportera— des, samtliga till Finland. Volvo hade som politik att inte sälja bilar genom egna filialer eller dotterbolag, dels beroende

på kapitalbrist, dels för att Assar Gabrielsson var övertygad

om att en affärsman med eget risktagande och vinstintresse gjor— de en bättre insats än en filialföreståndare. Då Volvo inte lyckades finna någon som ville åta sig försäljningen i Finland etablerades samma år det första utländska dotterbolaget Oy Volvo—Auto AB.

Volvos export var till en början inriktad på de skandinaviska länderna därefter Holland, Belgien och några medelhavsländer samt Latinamerika som var den största marknaden. Av utlandsför— säljningen dominerade lastbilar och bussar nästan hundraprocent- igt. När andra världskriget bröt ut sålde Volvo på 25 länder och hade försäljande dotterbolag i Argentina, Finland och Norge.

Ca 35% av lastbilarna och bussarna exporterades.

En annan aspekt av tidig internationalisering är kontakter med utländska leverantörer och biltillverkare. Volvo försökte i första hand bygga upp ett nät av underleverantörer i Sverige. För vissa för bilindustrins specifika konstruktioner som för— gasare, elektrisk utrustning, instrument, etc. var företaget tvingad att söka sig utomlands då inhemska leverantörer saknades. De utländska kontakterna vidgades vartefter och gav Volvo möj- lighet, att mot de svenska leverantörerna, i den mån det endast fanns en tillverkare av detaljen i landet, ställa upp utländsk konkurrens. Enligt Gabrielsson agerade Volvo friare vid val av leverantörer i förhållande till sina utländska konkurrenter, som i stor utsträckning begränsade inköpen till inhemska leve— rantörer. Detta har enligt vissa bedömare gjort att Volvo ut— vecklat en kompetens att köpa internationellt, som ger dem en konkurrensfördel. Av materialet var enligt Gabrielsson ca 15% utländskt, men enligt den bedömning företaget gör idag skulle

andelen varit högre.

Av icke oväsentlig betydelse var enligt Gabrielsson, att Volvo lyckades övertyga sina svenska leverantörer att skicka tekniker

utomlands, främst till USA, för att lära sig de modernaste

tillverkningsmetoderna och införa dessa i Sverige. I detta arbete spelade Gustaf Larsson, som själv under flera år arbetat

i det engelska bilföretaget Morris fabriker, en stor roll.

Sammanfattning av internationaliseringen fram till 1939

Företaget var vid ingången till 1939 internationaliserat i följ- ande avseende. Exportförsäljningen sköttes genom tre egna dotter- bolag och ett antal agenter på ca 25 länder. Det första dotter— bolaget etablerades redan 1928. Av tillverkningen av lastvagnar och bussar såldes ca 35% på export men endast en obetydlig andel av personbilarna. Redan 1933 hade exporten uppnått en andel på 25% av omsättningen. Försäljningen var inriktad på de nordiska

länderna, Belgien och Holland samt Latinamerika.

Någon tillverkning i egen regi förekom inte utomlands men under något år i början av 30-talet hade i begränsad utsträckning Volvovagnar monterats av den danske agenten för att undvika im—

portrestriktioner.

Vid slutet av perioden utgjorde andelen inköp från utlandet ca 15%.

Sammanfattningsvis är resursbindningen utomlands inte av någon

större omfattning och antalet sysselsatta utomlands ringa.

2.2 Utvecklingen 1939—1957

Allmänt 1)

I och med krigsutbrottet förändrades situationen. Bensinranso— nering och brist på bildäck medförde att försäljningen minskade. Av en planerad omsättning på 9 000 enheter uppnåddes 7 500. Företaget stod nu inför problemet att upprätthålla full tillverk— ning i fabrikerna och att ersätta de delar som tidigare importe-

rats.

Medan Volvo ännu hade problem att helt belägga fabrikerna hade motorfabriken i Skövde samarbetat med Svenska Flygmotor AB i Trollhättan som leverantör av vissa delar. Detta samarbete för— djupades och Volvo förvärvade 1941 aktiemajoriteten i företaget. Under 1943 införlivades Köpings Mekaniska Verkstad vilket inne— bar att Volvo övertog produktionen av växellådor och bakaxlar och nu,frånsett karosserna,tillverkade samtliga huvudkomponenter i egen regi. Tidigt upptogs tillverkning av gengasaggregat och

i övrigt kom produktionen under krigsåren att nästan helt inrik- tas på tillverkning av militärfordon och något problem att ut— nyttja kapaciteten uppstod inte. Bristen på gummi hade orsakat företaget stora problem och tillverkning av traktorer startade, då dessa till viss del kan köras med stålhjul, utan gummi.

Traktorproduktionen kom igång först efter kriget.

I samband med utveckling av specialfordon för försvaret upptogs samarbete med AB Bolinder—Munktell och detta företag förvärvades sedan 1951.

Volvo presenterade i september 1944 personbilen PV 444 som skulle börja säljas efter kriget. Vidare utvecklades en dieselmotor, som

successivt under efterkrigsperioden ersatte bensinmotorerna i

Avsnittet bygger på Gabrielsson 1956 och Lidström 1972.

bussarna och lastvagnarna. Efter kriget rådde materialbrist och Volvo kunde trots stor efterfrågan inte börja tillverka PV 444

före 1947 p g a avsaknad av karosseriplåt.

Fram till 1957 svarade lastvagnar och bussar för den värdemäs- sigt största andelen av AB Volvos omsättning och export. Antals— mässigt hade personbilarna passerat denna grupp under 1949. En— ligt Volvo hade företaget länge för lastvagnar och bussar varit fullt konkurrenskraftigt då de inte mötte samma priskonkurrens som masstillverkade personbilar. Detta år passerade dock person— bilarna omsättningsmässigt denna grupp och i exporten kom de för första gången att representera ungefär samma värde som last— vagnar och bussar, som tidigare även dominerat exportförsälj— ningen. Omsättning och antal anställda för de olika enheterna i koncernen vid slutet av perioden framgår av tabell 1 nedan.

Tabell1. Volvokoncernens omsättning och antal anställda 1957.

Fördelad på produktgrupper.

Omsättning

AB Volvo 679 mkr AB Bolinder—Munktell 130 mkr Svenska Flygmotor AB 140 mkr Köpings Mekaniska Verkstads AB 15 mkr 964 mkr

Källa: Bearbetning av årsredovisningen 1957.

Internationalisering av försäljningen

Anställda

405 687 312

891

w—xwwm

295

Utvecklingen av omsättningen och exporten framgår av bilaga 1.

Under en rad av år kom licens— och valutaproblem att uppta en

stor del av tiden för exportavdelningen. Bristen på dollar och den höga dollarkursen innebar emellertid.en konkurrensfördel

gentemot den amerikanska bilindustrin. Under åren 1946-50 var valutaproblemen minst i handeln med Brasilien och Argentina, vilket medförde att den största delen av exporten, liksom före kriget, gick till dessa länder. Senare kom importrestriktioner att tillstöta på dessa marknader varför de fick minskad betydelse. I Argentinaavvecklade Volvo sitt dotterbolag 1955 sedan möjlig— heterna att importera monterade lastvagnar stoppats. Representa— tionen sköttes därefter av en agent som i egen regi startade en

1)

karosserifabrik efter några år. 1958 skärptes kraven ytterli— gare och Volvo lämnade då in en plan till myndigheterna för sam— mansättning och delvis även detaljtillverkning av lastvagns- schassier i landet. Planen accepterades dock inte av myndighet— erna.2) Liknande krav restes i Brasilien 1956 vilket innebar att denna marknad stängdes för Volvo. Det norska dotterbolaget lik- viderades 1939. I generalagentens regi påbörjades 1951 montering av personvagnar i Belgien och 1954 i Holland.3)

1953 fanns Volvo representerat i 36 länder. I Finland och Argen— tina av dotterbolag som generalagenturer. övriga exportmarknader bearbetades av fristående företag, i vissa fall generalagenter

med egna underagenter, i andra fall främst i Norge och Danmark,

av ett flertal agenter som samarbetade direkt med Volvo och representerade bolaget inom en mindre del av landet.4) ; Genom ett avtal med norska myndigheter och industrier hade Volvo 1956 i utbyte mot att engagera norsk industri som underleveran— törer tillförsäkrat sig en extra importkvot för sina personbilar. Exportökningen uppgick under året ungefär till de 3 000 bilar

som avtalet avsåg.

Ratten nr 61, 1969, Sid 13, citerat ur Lidström 1972. Luftrenaren nr 31/2: 1962, Sid 4; citerat ur Lidström 1972. Årsredovisningen 1954, sid 6.

Årsredovisningen 1953, sid 24.

Något som skulle komma att starkt påverka företagets framtida utveckling var att Volvo började exportera personbilar till

USA. Under 1955 hade försäljning försöksvis startat i Califor— nien. Följande år koncentrerades ansträngningarna till de 11 västra staterna och samtidigt upptogs försäljning även i de östra delarna av USA genom dotterbolaget Volvo Import Inc. Sammanlagt såldes ca 5 000 personbilar och detförsta fartyget för leverans av personbilar till USA chartrades. Under 1957 byggdes försäljningsorganisationen ut och importen till hela marknaden organiserades av Volvos importbolag. Detta år levererades 10 414 bilar på USA marknaden. Av 41 488 tillverkade personbilar, levererades sålunda endast två år efter introduktionen, nästan 25% till USA, som sedan dess jämsides med Sverige varit Volvos mest betydande marknad för personbilar och gjort Volvo som före— tag starkt beroende av den amerikanska bilmarknaden. Under 1957 påbörjade företaget vidare undersökningar angående möjligheterna att sälja lastbilar i USA och 1958 såldes första Volvolastbilen Men företaget fullföljde inte lanseringen och nästa för—

sök gjordes först i mitten av 70—talet.

I Sverige avsattes detta år 27 907 personbilar eller 67% av produktionen och Volvos marknadsandel uppgick till 18,1%. Samma år producerades 14 309 lastvagnar av vilka 5 103 eller 35% av— sattes på hemmamarknaden där marknadsandelen var 40,4%. Av

1 082 tillverkade bussar avsattes 170 eller 16% i Sverige och marknadsandelen var 31,4%. Huvuddelen av traktortillverkningen hade upphört i moderbolaget och liksom försäljningen överförts till dotterbolaget AB Bolinder-—Munktell.

Andra viktiga marknader vid sidan av USA var Norge och Danmark, men även till Holland, Grekland och Sydamerika skedde betydande

leveranser.

Det är dock anmärkningsvärt att marknaderna i Europa utom Norden

och speciellt de bilproducerande länderna i detta område utgjorde

en så liten del av exporten. Anledningen till detta förklaras

av följande citat ur årsredovisningen:

"Volvo har hittills icke exporterat till de länder i EurOpa, * som själva ha en betydande biltillverkning — England, Tysk— land, Frankrike och Italien - men marknadsundersökningar har nu igångsatts för att söka få klarhet i om Volvo skulle kunna tänkas vara konkurrenskraftigt även i dessa. Det har därvid visat sig, att med nuvarande tullförhållanden så icke är fallet. Volvo åtnjuter i Sverige ett tullskydd av 15% på värdet och har ingen önskan att få detta tullskydd höjt, men de bilproducerande länderna har tullar, som vari— erar mellan 30 å 40% på värdet. Skulle en sådan ändring i de nuvarande förhållandena kunna uppnås, att Volvos produk— ter finge införas i de andra bilproducerande länderna i Europa till samma tull som dessa produkter får införas i Sverige, så skulle Volvo ha möjlighet att taga en liten del av omsättningen i dessa länder. Denna omsättning är emeller— tid så stor, att även en mycket liten del av densamma skulle betyda ett väsentligt tillskott för Volvo.

Bolaget fortsätter att utveckla sin försäljningsorganisation i de icke bilproducerande länderna."1)

AB Volvos export uppgick 1957 till 254 miljoner kr eller 37% av 2) omsättningen. Detta motsvarade 2% av Sveriges export.

Sammanfattning av internationaliseringen fram till 1958

Volvo var 1957 internationaliserat i följande avseenden. Export— försäljningen sköttes via två dotterbolag och i övrigt av agen— ter. Dotterbolagen i Norge och Argentina hade avvecklats och ytterligare ett tillkommit i USA 1956. AB Volvo sålde 37% av om— sättningen på export. Under kriget inställdes exporten och under de första efterkrigsåren var Latinamerika en betydande marknad, men fick sedan p g a importrestriktioner minskad vikt. I övrigt sålde företaget i huvudsak till de nordiska länderna samt Belgien

och Nederländerna. Anmärkningsvärt är att Volvo inte sålde på de

Årsredovisningen 1954, sid 6.

2 Sveriges export 1957: 11 091 mkr.

stora bilproducerande marknaderna i Europa som Storbritannien Västtyskland, Frankrike och Italien. En viktig händelse var

att personbilsexport till USA startades 1955 och snabbt kom att svara för ca 25% av antalet sålda personbilar. Detta har gjort att Volvo därefter varit starkt beroende av utvecklingen på USA marknaden.

Någon tillverkning i egen regi utomlands förekom inte men agen— terna i Belgien och Holland startade montering av vagnarna i början av 50—talet. I samband med att importrestriktioner inför- des i Argentina övervägde företaget lokal montering som dock

ej genomfördes.

Några kvantitativa uppgifter om länderfördelningen av inköpen finns inte. Under kriget tvingades Volvo ersätta tidigare im- porterat material och utvecklade ett samarbete med svenska under- leverantörer. Efter kriget köptes mycket från USA p g a att den europeiska industrin var nedsliten. Successivt skedde en över— gång till inköp från bilproducerande länder i Europa främst England och Västtyskland. De närmaste efterkrigsåren känneteck—

nades av brist på material, t ex karosseriplåt. Beroendet av utlandsmarknaden ökade, men de resurser som bands

utomlands var fortfarande av liten omfattning vid periodens slut.

22

2.3 Utvecklingen 1958—1969

Allmänt

Under denna period tillväxte koncernen snabbt. Omsättningen fyrdubblades från 1 078 mkr till 4 400 mkr. AB Volvo ökade om— sättningen från 799 mkr till 2 969 mkr eller med 272% och ex— porten från 312 mkr till 1 750 mkr eller med 461%. Moderbolaget svarade 1958 för 74% av koncernens omsättning. Denna andel sjönk under perioden till 67% Vilket sammanhängde med de ut— ländska dotterbolagens expansion.

AB Volvos omsättning fördelad på produktgrupper framgår av bilaga 2. Personvagnarnas andel av omsättningen steg från 62% till 67% under perioden 1961-69, samtidigt som andelen för last- vagnar och bussar sjönk från 34%1961 till 26% 1969. Så sent som 1957 svarade sistnämda grupp fortfarande för 50% av omsättningen och utvecklingen mot minskade andelar fortsatte således under 60—talet. I samband med modellbyte i mitten på 60—talet fick Volvo problem med kvaliten och i det kärva marknadsläge som då rådde övervägde Volvo att lägga ned tillverkningen av lastvagnar. Det var personbilarna som expanderade och var vinstgivande något

som under 70—talet återigen ändrades till lastvagnarnas favör.

Några större avsättningssvårigheter för personbilar hade före— taget inte utan försäljningen begränsades under några år p g a bristande tillverkningskapacitet. En kraftig satsning skedde på en uppbyggnad av en utländsk försäljningsorganisation och marknaderna i de stora bilproducerande länderna i Europa bör- jade bearbetas. Volvos första utländska tillverkningsenheter etablerades och kapital bands i dessa produktionsanläggningar

och i den utbyggda marknadsorganisationen.

Under 1959 påbörjades en investeringsperiod och i Sverige byggdes produktionsapparaten ut i takt med den ökade försäljningen och

den största investeringen skedde i början av 60—talet i den nya personbilsfabriken i Torslanda samtidigt som kapaciteten i övri— ga komponenttillverkande fabriker byggdes ut. Olofströms AB för— värvades under 1969 från Alfa—Laval AB för 140 mkr. Sedan 1930-talet hade Olofström varit den dominerande leverantören

till koncernen av karosser och pressade delar av plåtmaterial. Med detta förvärv integrerades den sista viktiga huvudkomponenten i företaget. Utöver den slutliga sammansättningen omfattade till— verkningen även framställning av karosser, motorer, växellådor

och transmissioner samt inredning och klädslar.

Antalet anställda i koncernen ökade från 13 715 personer till 34 048 personer och andelen som var sysselsatta utomlands ut— gjorde 1969 9%. I moderbolaget ökade antalet anställda under samma tid från 6 773 till 18 070 personer.

De överväganden som låg bakom utlandssatsningarna präglades

till stor del av problematiken kring de förändringar som till— komsten av EEC innebar 1958. När sedan EFTA bildades något

senare var uppdelningen av Europa i två marknadsblock ett faktum. I den fortsatta framställningen beskrivs först problematiken kring EEC och EFTA, därefter behandlas marknadsorganisationens uppbyggnad och försäljningsutvecklingen och slutligen beskrivs

Volvos produktionsetableringar.

EEC—EFTA

Den i och med tillkomsten av EEC 1958 bildade tullunionen inne— bar att de interna tullarna successivt skulle avvecklas mellan medlemsländerna och en gemensam yttre tullmur upprättas. Detta skulle vara fullt genomfört i januari 1967 med en yttre tullmur på 22%. För Volvo medförde detta en helt förändrad konkurrens— situation i t ex Belgien och Holland, genom att företaget diskri— minerades i förhållande till billeverantörer från Västtyskland,

Frankrike och Italien.

Genom den s k Kennedyrundan 1967 åstadkoms en 50% tullsänkning på importen av personvagnar till EEC, men de bibehölls på tyngre lastvagnar. De interna tullarna inom EEC avlägsnades slutgiltigt

1/7 1968 då även den sista yttre tullanpassningen skedde.

EFTA bildades 1959 sedan försöken att få till stånd ett allmän— europeiskt frihandelsområde brutit samman. England tog upp för- nyade förhandlingar med EEC, men dessa strandade definitivt under 1963. Först 1973 skulle England och Danmark ansluta sig till EEC. Inom EFTA området hade de interna personvagnstullarna vid export till Schweiz, österrike, Storbritannien och Danmark fram till 1963 reducerats med 50%. För lastvagnar gällde samma förhållanden för ovanstående länder jämte Finland som 1961 associerades med EFTA. Portugal tillämpade särskilda bestämmelser och Norge be— höll tullarna då de betraktade dem som fiskala. Vid årsskiftet 1966/67 genomfördes den totala avvecklingen av de interna tullar— na. Fortfarande kvarstod dock vissa för bilindustrin viktiga

undantag.

Osäkerheten om det framtida handelspolitiska läget ledde till att Volvo 1963 beslöt att etablera en tillverkningsenhet inom EEC. Dessförinnan hade försäljningsansträngningar inletts inom

de bägge marknadsblocken vilket redovisas i följande avsnitt.

Internationalisering av försäljningen

Marknadsorganisationens uppbyggnad.

Under perioden byggdes försäljningsorganisationen ut i snabb takt och ett flertal dotterbolag etablerades. 1957 hade Volvo egna utländska försäljningsbolag i Finland och USA. Under de följande åren etablerades dotterbolag i Västtyskland (1958), Peru (1958), Norge (1959), Schweiz (1960), Kanada (1961), Dan— mark (1963) och Frankrike (1964).

Under 1959 vidtogs enligt årsredovisningen vissa förberedelser som en anpassning till de nya Villkor som skulle komma att gälla för exporten inom Europa. Exporten till Storbritannien som star— tat 1958 genom en agent ökades och som ett led i en ökad för- säljningsinsats på den schweiziska marknaden etablerades 1960

ett dotterbolag med säte i Lausanne.

Ett mycket högt tullskydd i Storbritannien hade länge hindrat

Volvos introduktion på denna marknad. I Schweiz gällde tidigare ett nästan fullständigt importförbud för större lastvagnar och bussar och ett "prohibitivt" tullskydd i österrike hade enligt Volvo tidigare omöjliggjort en intrpduktion av de modeller som exportmässigt var mest attraktiva. Genom tullsänkningen för— bättrades nu förutsättningarna för export till Schweiz, öster—

rike och Storbritannien.

Av länderna inom dåvarande EEC var Belgien och Holland sedan länge väl etablerade marknader för Volvo med av generalagenter utbyggda försäljningsnät. Från och med 1958 startade Volvo mark— nadsbearbetningen även av övriga EEC—länder, då ett dotterbolag etablerades i Västtyskland och följande år etablerades fast rep—

resentation genom agenter i Italien och Frankrike.

Försäljningsorganisationen förstärktes i USA och Volvo övertog 1961 det västra distributionsbolaget och 1967 även distributio— nen i södra delen av landet. Därmed sköttes distributionen på

hela USA marknaden genom helägda dotterbolag.

1 Årsredovisningen 1959, sid 24.

Försäljningsutveckling.

Länderfördelningen av AB Volvos leveranser framgår av bilaga 3. Uppgifterna är ofullständiga för 1958 och 1960 men av tabellen kan följande utläsas. Internationaliseringen mätt i den andel

av omsättningen som exporterades ökade från 39% 1958 till 59% 1969. Exporten passerade leveranserna till hemmamarknaden 1965. Värdemässigt ökade exporten under hela perioden under det att le— veranserna till Sverige tillfälligt minskade under 1967.!krwernens export från Sverige uppgick 1969 till över 2 miljarder kronor

och dess andel av Sveriges export ökade från 2% 1957 till 7% 1969 vilket gjorde Volvo till landets största enskilda expor—

tör.1)

Efter Sverige var USA den ojämförligt mest betydande enskilda marknaden och frånsett några år mellan 1960—64 har ca en tredje— del av exporten gått till Nordamerika. Vissa år begränsade

brist på vagnar leveranserna till USA. Viktigare är dock att notera att företaget sökte undvika att bli för beroende av en

enskild marknad.

"För att motverka de risker ett så utpräglat exportföretag löper på internationella marknader inom en jämförelsevis konjunkturkänslig bransch, maximerar Volvos ledning för— säljningen till vissa större exportmarknader enligt prin- cipen att ej 'ha för många ägg i samma korg'. USA marknaden har sedan 1960—talets början befunnit sig nära denna maxi— migräns. Den andel av produktionen USA försäljningen tagit i anspråk uppgick 1960 till 18,6 procent och år 1968 till 22,8 procent."

Andelen leveranser till EEC var oförändrat ca 10% 1960 och 1969. Under 1966 gick 15% till denna marknad. Att andelen för denna marknad inte ökade mer kan sammanhänga med att värdet i leve- ranserna från Sverige minskade i takt med att en ökad andel

av de vagnar som såldes på denna marknad monterades lokalt.

Årsredovisning 1969

Årsredovisning 1968, sid 47.

Förädlingsvärdet för montering och kostnaden för det material som inköps direkt till de belgiska fabrikerna avgår för de en—

heter som sammansattes inom EEC.

Tillkomsten av EFTA medförde tullättnader och detta förklarar

den ökade andelen för denna marknad. Utvecklingen inom detta block skiljer sig dock åt. Andelen för de nordiska länderna minskade till ca 25% under det att leveranserna till övriga EFTA-länder ökade till 16%. De andel som exporterades till

övriga länder minskade från 20% 1960 till 15% 1969 och inom denna ländergrupp fick Latinamerika, som tidigare varit en viktig mark- nad minskad betydelse, vilket sammanhängde med ökade importbe—

gränsningar.

Internationalisering av produktionen

Under perioden påbörjadesi agenters regi montering även i Marocko 1959 (tunga fordon), Chile 1963 och Portugal 1964 (tunga fordon). Under 1960 övervägdes även montering av personbilar i

Mexiko men dessa planer realiserades inte.

Ägarmässigt engagerade sig Volvo tillsammans med lokala partners i slutmontering i Peru (1958 av personbilar och 1966 av last— vagnar) och i Malaysia (1966 av personbilar). I samarbete med dotterbolaget AB Bolinder—Munktell och generalagenten startades 1963 montering av lastvagnar, traktorer och lantbruksredskap

i Iran.

Helägda fabriker för montering av personbilar etablerades i Kanada 1963 och i Belgien 1964, där även slutmontering av last— bilar påbörjades. I England skedde hos engelska tillverkare under åren 1959—63 montering av sportbilen P1800 då tillräck- lig produktionskapacitet inte fanns i Göteborgsfabriken. Av bilaga 4 framgår att Volvo 1969 monterade 17% av personbilarna och 20% av lastbilarna utomlands, de flesta i Belgien.

Etableringen av sammansättningsfabriker utomlands påverkade även valet av leverantörer. Avtalet med de kanadensiska myndigheterna förutsatte t ex att vagnarna tillfördes visst kanadensiskt värde. Investeringarna i Belgien skedde för att minska tullbelastningen och detta gynnades av lokala inköp. I båda fallen verkadedetta

i riktning mot att Volvo ökade andelen utländska materialinköp. Detta berörs ytterligare i de separata beskrivningar som ges

av respektive etablering.

Sammanfattning av internationaliseringen fram till 1970

AB Volvo var 1969 internationaliserat i följande avseende. Under perioden tillkom åtta nya försäljande dotterbolag och en utbygg—

nad av försäljningsorganisationen skedde inom såväl EEC som

EFTA. Den andel som exporterades uppgick till 59% och USA var den största enskilda marknaden.

Produktion i egen regi bedrevs i Belgien och Kanada och med lokala partners i Iran, Malaysia och Peru. AV den sammanlagda tillverkningen slutmonterades 1969 17% av personvagnarna och 20% av lastvagnarna utomlands. De största utländska tillverknings— enheterna fanns i Belgien och de svarade för ca hälften av all utlandstillverkning.

Knappt nio procent av koncernens anställda arbetade utomlands. Av koncernens inköp av material och delar svarade utländska leverantörer för 49%.

Sammanfattningsvis kan för denna period noteras en kraftigt

ökad internationalisering i alla mätta dimensioner.

2.4 Volvo under 70-talet Allmänt

I februari 1969 offentliggjordes en investeringsplan för Bil- volvo för de närmaste åren omfattande ca 1 300 mkr. Produktions— kapaciteten förutsågs öka för personbilar till 275 000 enheter 1975, men redan nu "var siktet inriktat på 350 000 - 400 000 enheter vid slutet av 1970—talet". De största investeringarna planerades i Torslanda, där ett tekniskt centrum uppfördes, men omfattade även kapacitetsutbyggnad av sammansättningsfabriker och komponenttillverkning. Planerna inför 70—talet innebar en fortsatt stark satsning på personbilar och export. Utomlands planerades utbyggnad av monteringsfabrikerna i Belgien och Kanada och inom försäljnings— och serviceorganisationen avsåg

1)

investeringarna främst EEC marknaden. Under 1974 togs en ny sammansättningsfabrik med en kapacitet av 30 000 personbilar i

bruk i Kalmar.

De optimistiska planerna infriades inte och som framgår av bilaga 4 uppgick 1979 tillverkningen av personbilar i 200 serien till 230 000 vilket skall jämföras med den högsta produktions— siffran 252 000 som uppnåddes 1973. Expansionen för personvagn— arna bröts av de kraftiga prisstegringarna på olja hösten 1973.

I början av 1974 offentliggjordes ett omfattande investerings— program för lastvagnar med avsikt att höja årsproduktionen till ca 40 000 enheter inom sex år. Satsningen på lastvagnar innebar att andelen för denna grupp, som fram till 1957 svarat för den största delen av omsättning och export, nu återigen ökade. An-

delsmässigt svarade personbilarna för den största delen av

koncernens omsättning med 60% 1971 för att sedan fram till 1977

1 Årsredovisningen 1968, sid 8.

sjunka till 51%. Under motsvarande period ökade andelen för lastvagnar och bussar från 19 till 28%. Under 1978 ökade andelen för personbilar igen och andelarna för respektive produktgrupp 1 uppgick som framgår av tabell 2 1979 till 54 respektive 29%.

AB Volvos och koncernens försäljning uppdelad på produktgrupper framgår av bilaga 5 och 8.

Tabell 2. Volvokoncernens försäljning 1970 och 1979 fördelad på produktgrupper. Andelar och total omsättning (mkr).

1970 1975 1979 Personvagnar 59% 55% 54% Lastvagnar ?19% 22% 26% Bussar ' 2% 3% Konstruktionsutrustning, 13% 12% 10% jordbruks— och skogsmaskiner Marin och industrimotorer 4% 4% 4% Flygplansmotorer, hydrau— 2% 3% 2% tiska maskiner etc. övriga produkter 3% 2% 2% 100% 100% 100% Totalt 5 324 13 692 23 472

Källa: Bilaga 8

AB Volvos försäljning ökade under perioden till 13 565 mkr, vilket innebar en ökning med 290%. Koncernen ökade under samma tid omsättningen tillZB 472 mkr eller med 340%. (Bilaga 6 och 7.)

Genom köp av DAF:s personvagnsdivision nuvarande Volvo Car BV — utökades produktionsprogrammet med en mindre personbil. Den ökade satsningen på lastvagnar genomfördes, för att minska koncernens beroende av personbilsmarknaden. De investeringar som skedde genom förvärvet av Jofa och ytterligare några företag som till— verkar fritidsutrustning samt Monark—Crescents utombordstillverk- ning får ses som mindre steg i samma riktning; Vissa av företagen

inom fritidssektorn samt utombordstillverkningen har avvecklats.

Under 1977 avbröts de förhandlingar om en sammanslagning av Volvo och Saab—Scania som förts mellan företagen. Volvo presen- terade 1978 planer på att uppta samarbete med norska staten för att "stärka Volvos kapitalbas, vidga företagets hemmamarknad, intensifiera produktutvecklingen och vinna insteg i oljeindu—

1)

strin". Avtalet innebar att norska intressen skulle överta 40% av aktierna i Volvo—koncernen (utom vissa delar), att viss tillverkning skulle flyttas till Norge samt att Volvo skulle få koncessioner för oljeutvinning. Detta avtal genomfördes inte p g a motstånd från aktieägargrupper, men Volvo har upptagit

ett samarbete i "avtalets anda" och bl a fått koncession för

oljeutvinning i Norge. Volvo har inom ramen för ett nybildat bolag, Volvo Energi AB, sammanfört sina intressen inom energi— sektorn. Detta omfattar tre huvudområden oljeutvinning, utrust—

ning för off—shore-branschen och energiteknik.

Som ett led i satsningen på energisektorn har Volvo förvärvat 30% av aktierna i Consafe och ett delägarskap i ett nytt olje— bolag för arbete i utvecklingsländer'a (IECD).

Ett samarbetsavtal träffades med det franska bilföretaget Renault på personvagnsområdet om samverkan i fråga om forsk— ning, produktutveckling och komponentproduktion. Renault kommer vid halvårsskiftet 1981 att äga 15% i det nybildade bolaget

Volvo Personvagnar AB.

1 Årsredovisningen 1978, sid 3.

"AB Volvo överlåter till Volvo Personvagnar AB sin person— bilsrörelse i Sverige med tillhörande tillgångar och skul— der - med undantag för produktionen av komponenter och försäljningsfunktionen för den svenska marknaden — liksom sina aktier i Volvo Car BV, Nederländerna samt aktierna i ett nybildat belgiskt dotterbolag, Volvo Europa Car NV, omfattande personbilsrörelsen i nuvarande Volvo Europa NV. Inga andra dotterbolag såsom försäljningsbolagen i eller utom Sverige - omfattas av övereyskommelsen. Dessa kvarstår som dotterbolag till AB Volvo."

I slutet av 1980 har Volvo lagt ett bud på AB Beijerinvest och om denna fusion genomförs tillförs koncernen en rad nya verksam—

hetsgrenar och beroendet av personvagnssektorn minskas.

Under 60—talet och början av 70—talet var tillverkning och för- säljning av personbilar koncernens främsta vinstkälla. En resultatanalys för 1976-79 (se tabell 3) visar det bidrag de olika grupperna givitijll koncernens resultat. För produkt—

gruppen personbilar har 200—serien alltid varit lönsam och för bila _ 640—och 340—serierna som tillverkas i Holland gäller att de sedan de införlivades i koncernen 1975 alltid gått med förlust%)I början av 70—talet svarade personvagnarna för ca

60% av koncernens vinst, men efter oljekrisen sjönk denna dras— tiskt och 1979 var det lastvagnar och bussar som bidrog med

nära 60% av koncernvinsten.

1 Årsredovisningen 1979, sid 8 f.

2 Biltillverkningen gick med förlust redan innan Volvo tog över företaget.

Tabell3. Resultatanalys

Resultat per pnamndgnqm>mkr

Personvagnar Lastvagnar och bussar

% Entreprenad-, lantbruks— I och skogsmaskiner

Marin— och industrimotorer Flygmotorer m m övrigt

Koncernvinst före bok— slutsdispositioner och skatter

1976

100 350

60 10 70

582

Internationalisering av försäljningen

Marknadsorganisationens uppbyggnad.

1977

—105 480

10 95

465

Källa: Financial and Operating Statistics

1978 1979

190 340

520 720

— 85 100

— 50 5

90 65

— 19 24 646 1.244

1979/80.

1 Under 70—talet fortsatte en utbyggnad av försäljningsorganisa— tionen och ett antal nya försäljande dotterbolag etablerades. I Australien (1970), Storbritannien (1972 lastvagnar) och i

Italien (1972) etablerades dotterbolag, vilket i samtliga fall

skedde genom att tidigare agenter helt eller delvis övertogs av

Volvo. Efter några år övergick de helt i bolagets ägo. Tillsam- mans med ett inhemskt företag etablerade Volvo 1974 ett hälften— ägt försäljningsbolag i Japan.

kontrollen av den holländska bilfabriken,

I och med att Volvo 1975 övertog

samordnades marknads—

föringen av koncernens personbilsprogram och försäljningsorgani—

sationerna slogs samman.

En kraftig satsning skedde på en utbyggnad av marknadsorganisa— tionen inom EEC och bl a byggdes import— och serviceanläggningar ut. På USA—marknaden tillkom 1971 ytterligare ett distributions— bolag och 1974 genomfördes en organisationsförändring. Volvo lastvagnar introducerades i USA 1974 och i Italien 1977. På den nordamerikanska marknaden upptogs 1978 samarbete med ett ameri—

kanskt företag om försäljning och service av Volvos lastvagnar.

För att handha marknadsföringen av koncernens produkter på nya marknader bildade företaget 1976 Volvo International Develop— ment AB. :

"Denna enhet skall bl a ansvara för affärer med stats— handelsländerna och med utvecklingsekonomier. Verksamheten

avser såväl försäljning av projekt med produktionsanl gg— ningar som försäljning av produkter och bytesaffärer."

Några uppgifter om den totala storleken på marknadsinveste— ringarna, och hur de fördelats ländervis, har ej varit till—

gängliga.

Försäljningsutveckling

I bilaga 6 och 7 redovisas länderfördelning av AB Volvos och koncernens försäljning. I tabell 3 visas hur försäljningen fördelas andelsmässigt för koncernen i början, mitten och

slutet av 70—talet.

1 Årsredovisningen 1976, sid 3.

Tabell 4. Koncernens försäljning fördelad på marknader 1970 och 1979. Andelar och total försäljning mkr

1970 1975 1979 Sverige 35% 29% 24% övriga Norden 16% 12% 13% Europa utom Norden 22% 28% 40% Nordamerika 20% 16% 12% övriga marknader 7% 15% 11% Summa utlandet 65% 71% 76%

100% 100% 100% Total försäljning 5 324 13 692 23 472

Källa: Bilaga 7.

Av tabell 4 framgår att den andel av koncernens leveranser som avsätts i Sverige minskat från 35% till 24%. Koncernens för— säljning till "Europa utom Norden" har mellan 1970 och 1979

ökat från 22% till 40% och den passerade 1976 den andel som le— vererades till hemmamarknaden.

Den nordamerikanska marknaden, som sedan 1958 svarat för en be— tydande andel av exporten, har under 1970—talet minskat sin

andel av koncernens omsättning.

Till gruppen "övriga länder", som tidigt svarade för en stor

del av försäljningen men som under hela 60—talet fick minskad betydelse, ökade andelen av leveranser igen. Andelen ökade

från 7% till 11% och under 1975 uppnåddes 15%. Denna ökning kan bl a antas sammhänga dels med den jnvesteringsökning som följde på höj- ningarna av oljepriserna, dels med att Volvo i takt med att marknadsorganisationen på mer närbelägna marknader byggts ut även intensifierat försäljningsansträngningarna på dessa länder. Detta arbete bedrivs i stor utsträckning av Volvo International

Development AB.

Fördelningen av koncernens person— och lastvagnsförsäljning på olika marknadsområden och de största enskilda marknaderna fram- går av bilaga 9. Av lastvagnarna svarade hemmamarknaden 1979

för 17% av omsättningen och motsvarande siffra för personvagnarna var 22%. Sverige var 1979 Volvos största enskilda marknad för

personvagnar och Storbritannien för lastvagnar.

Av tabell 5 framgår att Volvos marknadsandel för personbilar sjönk 1974 och att den därefter långsamt stigit igen. Från och med 1975 ingår de bilar som inporterats från Holland vilket innebär att Volvo under 70—talet för de i Sverige tillverkade personbilarna säljer färre enheter på hemmamarknaden och har en lägre marknadsandel. 1970 såldes av dessa vagnar 53 500 i Sverige och marknadsandelen uppgick till 26%. Under 1980 sålde Volvo i USA 57 000 vagnar av 200-serien, vilket översteg den sammanlagda försäljningen av bägge personvagnsmodellerna i Sverige som uppgick till 50 500.1)

Denna utveckling sammanhänger bl a med att de svenska modellerna som ursprungligen utvecklades för inhemska krav, i och med att

en större andel avsatts utomlands och anpassats för exklusivare

segment, blivit för exklusiv för den svenska marknaden.

Tabell 5. Registrering av nya bilar i Sverige och Volvos mark— nadsandel 1970—1979. Antal i 1000-tal och marknads—

andel i %.

1970 71 72 73 74 75 76 77 78 79

Total antal registrerade bilar 203 198 221 226 260 285 313 241 201 215

volvos marknads- andel 26,3 25,8 25,2 26,4 21,9 22,9 24,5 23,1 24,8 25,9

Källa: Financial and Operating Statistics 1979/80.

Pressinformation 81 01 27

Av bilaga 10 kan utläsas hur AB Volvos och koncernens andel av Sveriges export utvecklats mellan 1970 och 1977. För AB Volvo

har andelen stigit från 5,9% till 7,2% för koncernen från 7,3% till 8,3%.

Internationalisering av produktionen

Etableringar utomlands.

Under 70—talet utökades kapaciteten i merparten av tidigare etablerade utländska monteringsfabriker. Nya produktionsenheter tillkom helägda i Australien (1971 personbilar och lastvagnar), Storbritannien (1974 lastvagnar och bussar), Belgien (1976 lätta lastvagnar) — delägda i Thailand (1976 personvagnar) och Brasi— lien (1979 lastvagnar och bussar). Av dessa är satsningarna i Belgien och Brasilien de mest omfattande och planerna i Brasilien anses ha varit en av anledningarna till att diskussioner om en sammanslagning med Saab—Scania togs upp,då detta företag redan var etablerad där.1) I USA uppfördes en verkstadshall förwnontering av personbilar med beräknad produktionsstart 1977 som emellertid ännu inte tagits i bruk. Samarbete med den holländska bilfabriken DAF upptogs 1972 och detta samarbeteutvecklades till att Volvo övertog kontrollen av detta företags personbilstillverkning 1975.

Ett antal samarbetsavtal slöts med utländska biltillverkare. Med de franska bilföretagen Peugeot och Renault träffade Volvo 1971

ett avtal om att utveckla och tillverka en personvagnsmotor. Till-

verkning sker sedan 1974 i norra Frankrike. Samma år inleddes ett samarbete med tre europeiska lastvagnstillverkare om konstruk— tion och gemensam komponenttillverkning av detaljer till lätta lastvagnar. Som ett resultat av detta samarbete uppförde Volvo

en sammansättningsfabrik för lastvagnar i Oostakker i Belgien.

I Peru fick Volvo 1971 monopol på att tillverka lastvagnar och

1973 träffades med den peruanska staten och Perkins Ltd ett av— tal om en dieselmotorfabrik.

1 Dagens Nyheter 1977 05 08

I Ungern bildade Volvo tillsammans med två lokala intressenter ett gemensamt bolag med uppgift att marknadsföra Volvos lätta terränggåendafordon. I slutet av 1976 påbörjade Volcom—Hungary KFT, av vilket Volvo ägde 48%, leverans av terrängvagnar enligt det avtal som träffades 1974. Volvo levererademotorer och fick betalt i form av färdiga jeepar som Såldesav Volvo på andra

1)

marknader. Verksamheten är numera nedlagd.

Samarbetet med utländska tillverkare motbmmades av att Volvo vill minska kostnaden och kapitalbindningen för utveckling, konstruk— tion och produktion av komponenter. Genom samarbetet uppnås högre volymer och utvecklingskostnaderna kan slås ut på flera

enheter.

Under 70—talet startade även montering av personbilar och tyngre vagnar av agenter utomlands. I Indonesien togs en mindre samman—

sättningsfabrik ägd av Volvos importör i bruk 1975.

Lastvagnar (L) och bussar (B) monterades 1979 av agenter i följ- ande länder: Costa Rica (B), Grekland (L&B), Kenya (L), Marocko (L), Nya Zeeland (L), Portugal (L&B), Uruguay (L) och Venezuela (B). Volymerna är dock små.

Tillverkning och investeringar

I bilaga 4 visas hur tillverkningen fördelar sig på koncernens olika monteringsfabriker. I tabell 6 visas hur slutmonteringen

av personvagnar och lastvagnar utvecklats sedan 1970.

För personbilarna i 200—serien steg den andel som slutmonterades utomlands från 18% 1970 till 30% 1975 för att sedan sjunka till 25% 1979. Inräknas Volvo Car BV har andelen i Sverige monterade personbilar sjunkit till 54%. För lastvagnar var andelen som monterades utomlands 25% 1970 och har sedan dess stigit till 49%.

Motsvarande andel för bussar har ökat från 21% till 31%.

1 Veckans affärer 1974 03 01

vagnar i Sverige och utomlands 1970, 1975 och 1979

antal och andelar.

1970 1975 1979 Personvagnar Sverige 168500 82% 157000 70% 173000 75% Utomlands 38000 18% 67700 30% 56400 25% 206500 225400 229500 1) Lastvagnar Sverige 12300 75% 15100 60% 14300 51% Utomlands 4090 25% 10250 40% 13700 49% 16390 25400 28000

1F o m 1975 ingår även lätta lastvagnar.

SOU 1981:43 Fallet Volvo 349 Tabell 6. slutmontering av personvagnar (200—serien) och last—

! |

Källa: Bilaga 4.

Koncernens bruttoinvesteringar under perioden framgår av bilaga 11. Av sammanlagt 6 286 mkr som under dessa år investerats i an— läggningar och maskiner har 5 153 mkr eller ca 71% investerats

' i Sverige. Utomlands svarade "Europa utom Norden" för den största [ andelen eller 19% varav investeringarna i Volvo Car BV sedan : 1976 svarat för den största delen. Räknas dessa investeringar

ifrån,ökar den andel som investerats i Sverige till 76%.

Personal

Antalet anställda i koncernen utgjorde 1979 ca 65 000 och av

dessa utgjorde de utlandsanställda ca 17 200. Den geografiska

fördelningen av de anställda under åren 1975—79 samt fördelning

på produktgrupper för 1979 framgår av bilaga 21. Sedan 1970 har ( medelantalet anställda i koncernen ökat med ca 24 400. Av denna ; ökning har 12 900 tillkommitutomlands vilket motsvarar ca 53%

av ökningen i antalet anställda. Av ökningen utomlands hänför

sig hälften eller ca 6 700 personer till förvärvet av den hol—

ländska personbilsfabriken. Exkluderas denna blir ökningen av antalet anställda istället ca 17 700 personer varav ökningen

utomlands utgör ca 6 200 personer vilket motsvarar 35%. Vid

sidan av Volvo Car BV är Volvo Europa NV i Belgien det ut—

ländska dotterbolag som har flest anställda.

Andelen sysselsatta utomlands utgör ett av flera mått på inter- nationalisering. Sedan 1970 har denna andel ökat från 10% till 26%. Frånräknas Volvo Car BV blir andelen utlandsägda 18%. Produktgruppen personvagnar svarade 1979 för 50% och lastvagnar

för 21% av antalet anställda.

Några uppgifter på det antal personer som i Sverige direkt sysslar med t ex utvecklings—, konstruktions-, produktions— och försäljningsarbete för den utlandsbaserade delen av tillverk—

ningen har inte varit tillgängliga.

Internationalisering av inköpen

Volvo har mer än 1 600 leverantörer och köper över 200 000 olika komponenter och detaljer från mer än 30 länder. Företaget har beräknat att ca 32 000 personer är direkt sysselsatta i inköps— ledet. För att administrera inköpen finns inköpskontor i bl a

Nederländerna, Belgien, USA och Japan.

Volvo är, som framgår på annan plats, landets störste enskilde exportör och troligen även den störste importören. Några upp— gifter som visar utvecklingen av importen till Sverige har vi ännu inte erhållit från företaget.

Inköpssiffror för koncernen framgår av bilaga 23, Några upp— gifter av storleken på importen till Sverige finns inte, utan uppgifterna inkluderar även de inköp som sker till Volvos ut— ländska produktionsenheter. Från 1975 ingår även inköpen till den holländska personbilsfabriken Volvo Car AB.

Utvecklingen är entydig för den perioden statistik finns att tillgå. Andelen inköp i Sverige har sedan 1967 successivt minskat

från55% till 32% samtidigt som andelen inköp i "Europa utom Norden" ökat från 35% till 57%. Dessa båda länderområden har bytt plats vad avser betydelsen som leverantör av material under det att länderfördelningen i övrigt i stort är oförändrad. För de senaste åren kan dock en viss ökning av inköpen från övriga

länder konstateras.

En förklaring till att andelen leveranser av material och kompo— nenter från Sverige minskat sammanhänger med att produkternas innehåll förändras. Bilarna blir mer tekniskt komplexa och utrustade med t ex pumpar och elektroniska komponenter. Dessa produkter framställs av komponenttillverkare i de stora bil— producerande länderna och trots flera försök har någon inhemsk tillverkning inte kommit igång. Det finns anledning att anta att den tekniska utvecklingen framöver kommer att resultera i ökad andel utländskt material i produkterna och att det "tekniska innehållet" i dessa inköp höjs. Från Sverige köper företaget

t ex pressade metalldetaljer och plastprodukter för t ex inred—

ning.

Till en del sammanhänger den ökade andelen utländska inköp med den ökade sammansättningen utomlands samt av förvärvet av person— bilsfabriken i Nederländerna. Det är naturligt att en holländsk fabrik har en levernatörssammansättning som avviker från en

svensk och att dess inköp i högre grad är koncentrerad just

till gruppen "Europa utom Norden". För några av investeringarna t ex i Malaysia, Kanada och Peru har det från myndigheterna förutom krav på lokal sammansättning även funnits krav på att vissa inköp sker lokalt. I något fall (t ex Kanada) förekommer det även bestämmelser om att Volvo i viss utsträckning skall

importera delar från landet ifråga till övriga fabriker i

koncernen.

Volvo strävar vidare efter att ha flera leverantörer av samma

detalj där serielängderna är tillräckligt stora för att därigenom

undvika ett alltför stort beroende av någon enskild leverantör. ?

För fabrikerna i Belgien gäller att tillverkningen är så stor att lokala beställningar av vissa komponenter blir lönsam.

För att öka serielängden ytterligare tas även i viss omfattning delar till de svenska fabrikerna.

Detta gäller speciellt produkter som är tunga eller skrymmande och därmed har höga transportkostnader. I linje med detta har företaget för visst material som t ex batterier, klädslar och andra inredningsdetaljer ersatt leveranser från Sverige till Belgien med produktion hos lokala underleverantörer. Fabriken i Oostakker intar en särställning genom att tillverkning av de lätta lastvagnarna endast sker där och att inköpen genom sam- arbetet med de övriga parterna har en stark koncentration till Frankrike.

Sammanfattning av internationaliseringen fram till 1980

Efter 1970 har försäljningsorganisationen ytterligare förstärkts och tre nya försäljande dotterbolag etablerats. Koncernens ut— ländska fakturering har ökat från 65 till 76% av omsättningen. De största leveranserna sker till "Europa utom Norden" och andelen för denna marknad har ökat ti1140% av företagets leve— . ranser. 1979 såldes 78% av personvagnarna och 83% av lastvagnar- na utomlands. Andelen utlandsproducerade vagnar ökade till 25%

för personvagnar respektive 49% för lastvagnar. Trots den ökade internationaliseringen m a p försäljning och produktion har huvuddelen eller 71% av koncernens investeringar sedan 1970 lokaliserats till Sverige. Utvecklingen mot en ökad andel ut- ländska inköp har fortsatg delvis som en följd av ökade utlands- etableringar. Andelen utlandsanställda har ökat från 10 till

26%. Samarbete har inletts med ett antal utländska bilföretag

m a p produktion av komponenter och montering av bilar. Det

franska bilföretaget Renault har blivit delägare i Volvos person— vagnstillverkning Vilket representerar ytterligare ett steg i

en internationaliseringsprocess.

Avsnitt 3. Belgien — Alsemberg och Gent

Velvo har i Belgien tre tillverkningsenheter Alsemberg (tunga lastvagnar), Gent (personvagnar) och Oostakker (lätta och tunga lastvagnar). De förstnämnda tillkom i samband med att företaget p g a okladmxen om den framtida utformningen av handelspolitiken i Västeuropa 1964 etablerade en tillverkningsenhet inom EEC.

Den sistnämnda är ett resultat av ett samarbete om utveckling av ett nytt lastvagnsprogram med tre europeiska lastvagnstillverk— are som startade 1971. De två första etableringarna beskrivs

och analyseras i ett sammanhang och investeringen i Oostakker tasupp separat. Fabrikerna ägdes fram till 1980 av Volvo Europa NV (VENV), men uppdelades då i Volvo Europa Car NV som svarar för personbilsverksamheten och Volvo Europa Truck NV som svarar

1)

för lastvagnsverksamheten.

3.1 Utredning om en Europafabrik

Bakgrund

Inom Volvo startades under 1962 en utredning angående etablering av en sammansättningsfabrik för personbilar och lastbilar inom EEC för att spara tullkostnader. Denna utredning hade so