SOU 1981:43
De internationella investeringarnas effekter
De inter- nationella
investeringarnas effekter
Expertrapport från direktinvesterings— kommittén
em
* Expertrapport från
De inter- nauoneua * investeringarnas & effekter »
Några fallstudier
direktinvesterings— kommittén
& Statens offentliga utredningar PES] På??? 1981 :43 % Industridepartementet
De internationella investeringarnas effekter
Några fallstudier
Betänkande av direktinvesterigskommittén
Stockholm 1981
Omslag Jan Bohman Jernström Offsettryck AB
ISBN 91-38-06343-3 ISSN 0375-250X
Gotab, Stockholm 1981
Förord
Genom beslut den 30 juni 1977 fastställde regeringen direktiven för en kommitté med uppgift att utreda de näringspolitiska effekterna av företagens internatio- nella investeringar. Kommittén, som påbörjade sitt arbete vid årsskiftet 1977-1978, antog namnet direkt-
investeringskommittén (DIRK).
DIRK har initierat fem större undersökningar. I den undersökning som redovisas i denna rapport studeras effekter av sex svenska företags investeringar utom- lands och utländska företags investeringar i fyra svenska företag. Huvudvikten har lagts vid effekten ! på konkurrenskraft och sysselsättning samt uppkomna ! beroendeförhållanden mellan de olika koncerndelarna. I en tidigare publicerad rapport (SOU 1981:33) redo- visades en undersökning av effekterna av svenska fö- retags utlandsinvesteringar under hänsynstagande till konkurrens och köparkrav. En tredje studie värderar inverkan av förändringar i utlandsproduktion på ex— portutvecklingen. I en fjärde undersökning jämförs beteendet i utlandsägda företag i Sverige medwäesven— ska delarna av svenskkontrollerade multinationella företag och svenska nationella företag. I en femte studie studeras inverkan av internationella investe— ringar på sysselsättningsstrukturen isvenskindustri. Samtliga delrapporter avses publiceras under år 1981 och slutbetänkandet under våren 1982.
Den här avrapporterade undersökningen har genomförts vid företagsekonomiska institutionen vid Uppsala uni— versitet. Projektledare har varit universitetslektorn Mats Forsgren som också svarar för kapitel 1. Övriga medverkande har varit universitetslektorernaNilsKinch och Jan Johanson samt assistenterna Jane Johansson,
Anders Larsson och Bo Wictorin.
Uppläggningen av undersökningen har diskuterats och godkänts av kommittén. Utredarna, som stått för genom- förandet, svarar ensamma för slutsatserna. Kommitténs ställningstaganden redovisas i slutbetänkandet.
Stockholm i maj 1981
f_-
.r
/)j/.. 7 , /'-. ,w Eric Pettersson "/ / /Jan—Erik Vahlne
INNEHÅLL
Sid INTRODUKTION l Kapitel 1 EFFEKTER PÅ EXPORT, INVESTERINGAR, 3
KONKURRENSKRAFT OCH BEROENDE Kapitel 2 FALLET ASSI 57 Kapitel 3 FALLET ELECTROLUX 118 Kapitel 4 FALLET GAMBRO 209 Kapitel 5 FALLET IKEA 223 Kapitel 6 FALLET PLM 255 Kapitel 7 FALLET VOLVO 313 Kapitel 8 FALLET FINDUS 461 Kapitel 9 FALLET FIRESTONE-VISKAFORS 507 Kapitel 10 FALLET FLYGT 540
Kapitel 11 FALLET IKO 584
Mats Forsgren
INTRODUKTION
På uppdrag av Kommittén för de internationella in— vesteringarnas näringspolitiska effekter (DIRK) har fallstudier genomförts av sex svenska företags direkt— investeringar utomlands och fyra utlandsägda företag i Sverige. Föreliggande rapport utgör resultatet av
dessa fallstudier.
De företag som studerats är ASSI, Elektrolux, Gambro, IKEA, PLM, Volvo, Findus, Firestone—Viskafors, Flygt och IKO Kabel. Som jämförelse har dessutom Felix, Gislaved och Sieverts Kabelverk studerats. Urvalet av företag, som gjorts av kommittén, har syftat till att, tillsammans med övriga studier som görs inom utredningens ram, ge en bred inblick i de internationella investe— ringarnas egenskaper i olika företag och situationer. Urvalet av företag har också i viss mån styrts av till—
gången på data.
Genom att varje företag är unikt och tillgången på in- formation i hög grad skiftar mellan företagen har varje fallstudie fått sin speciella särprägel. I några fall, framförallt Gambro och Firestone—Viskafors, är studierna å ena sidan kortfattade på grund av bristen på tillför— litlig information. I fallet Volvo, å andra sidan, har den relativt stora tillgången på material gett möjlig— het till utförliga beskrivningar av hur de olika in- vesteringarna växt fram över tiden. övriga fall befinner sig emellan dessa båda ytterligheter.
Eftersom det är fråga om fallstudier så har den över— vägande delen av uppgifterna insamlats från företagen, antingen genom intervjuer med befattningshavare eller från skriftlig information som företagen givit. I den mån det har varit möjligt har information också insamlats
från av företaget oberoende källor eller från andra delar av företaget än företagsledningen, i första hand fackliga företrädare. Trots detta är det nöd— vändigt att varna för den risk som finns i fallstu— dier av denna typ att de i högre grad speglar före— tagsledningens än andra gruppers version av investe— ringarnas motiv och effekter. Uppgifter om källor och intervjuade personer framgår av respektive fall.
I kapitel 1 görs ett försök till en analys av fall— studierna med avseende på de studerade investering— arnas effekter på export, investeringar, konkurrens— kraft och beroende. I därpå följande kapitel presen— teras varje fall för sig.
Det är viktigt att understryka att kapitel 1 inte sammanfattar innehållet i fallstudierna. Det mesta av det som behandlas i dessa, t ex beskrivningar av internationaliseringsförloppet och motiven bakom en- skilda investeringar berörs bara ytligt i kapitel 1. Fallstudierna måste därför läsas i sin helhet och inte bara som illustrationer till diskussionen i kapitel 1.
Mats Forsgren
Kapitel 1. EFFEKTER PÅ EXPORT, INVESTERINGAR, KONKURRENS— KRAFT OCH BEROENDE. ANALYS AV FALLSTUDIERNA.
Avsnitt 1 Inledning 5. 4 Avsnitt 2 Effekter på export och investeringar. En statisk jämförelse s. 7 De svenska fallföretagens utlandsin— vesteringar s. 9 De utländska fallföretagens investe— ringar i Sverige 5. 17 Slutsatser 5. 20 Avsnitt 3 Direktinvesteringar och konkurrenskraft s. 24 3.1 Inledning s. 24
3.2 Effekter på koncernens konkurrenskraft s. 36
3.3 Kontrollen över företagets konkurrens— kraft 5. 42
3.4 Industripolitiska konsekvenser av direktinvesteringar s. 51
Avsnitt 1. Inledning ;
De fallbeskrivningar som gjorts av sex svenska företags , direktinvesteringar utomlands och fyra utlandsägda före— ; tag kan av naturliga skäl inte utgöra grunden för en generalisering av internationaliseringens effekter till
en större population. Därtill är fallen alltför få och är heller inte utvalda med det syftet. Syftet med fall— studierna är istället att försöka nå en djupare för— ståelse för vilken roll internationella investeringar kan spela i olika företag i olika situationer. Däremot kan fallen sammantagna ge uppslag till hur man generellt skall se på effekter av internationella investeringar. Det är mot den bakgrunden delbetänkandet skall ses.
Antalet fallföretag är tio, eller, om vi inkluderar "jämförelseföretagen" tretton. I flertalet fall har vi studerat fler än en utlandsinvestering, varför antalet undersökta "fall" i den meningen är relativt stort. Eftersom ett av syftena med fallstudierna har varit att visa på mångfalden egenskaper hos och situationer i vilka investeringarna uppstår, är den samlade bilden med nödvändighet splittrad. Delvis på grund av avsaknad av en enhetlig "effektteori", men också beroende på detta syfte, har beskrivningen inte följt en mall eller analys- modell som är lika för alla fall. I stället har upplägg— ningen av respektive fall i hög grad fått följa sin egen väg mot bakgrund av det vi bedömt som intressantast möjligt att göra på den tid som stått till förfogande och tillgången på material.
Denna uppläggning försvårar naturligtvis möjligheterna att dra generella slutsatser om investeringarnas effekter. Varje fall framstår som unikt och svårt att klassificera
i en viss struktur. Vi kan dock inte nöja oss med ett sådant konstaterande eftersom vår uppgift trots allt
är att söka efter generella mönster. I det arbetet får fallen tillsammans med existerande teori på området,
tjäna som material ur vilket uppslag till generaliseringar kan hämtas. Detta kan innebära att vi riskerar "våldföra oss" på fallen i den meningen att vi läser in egenskaper som egentligen inte finns där. Men om vi accepterar att det primära för diskussionen i kapitel 1 är de uppslag fallen kan ge snarare än den "absoluta" sanningen i respektive fall så kan vi lättare godta ett sådant "våld". Lite vårdslöst skulle man kunna säga att varje fallbeskrivning så långt möjligt skall beskriva det faktiska och sanna händelseförloppet, medan vi i kapi— tel 1 utnyttjar fallen explorativt och kanske därför
också mer spekulativt
* Diskussionen om investeringarnas effekter kommer att
följa två skilda linjer. I avsnitt 2 försöker vi precisera om de omedelbara sysselsättningseffekterna är positiva eller negativa. Analysen bygger på en statisk
' jämförelse mellan två lägen, ett med och ett utan den * aktuella direktinvesteringen. Den fråga vi försöker be— * svara är om export av motsvarande produkter överhuvud—
! taget utgör ett alternativ i ett läge då direktinveste— W ringar ej är möjliga. Denna diskussion har sin utgångs— punkt i de teorier som menar att företagen kan investera därför att de på grund av marknadsimperfektioner besitter en komparativ fördel. Avsnittet avslutas med slutsatsen att "fördelsteorin" bara i en mycket begränsad mening
kan beskriva effekterna av direktinvesteringar.
Sistnämnda slutsats leder oss i stället över till en diskussion om direktinvesteringarnas mera långsiktiga effekter på konkurrenskraft och beroende. I avsnitt 3 försöker vi analysera effekterna på koncernens kon— kurrenskraft utifrån en beskrivning av direktinveste— ringens "konstruktion" med avseende på relationen till : företagets tidigare verksamhet. I avsnitt 3.3 försöker vi ringa in var i koncernen kontrollen finns över de re— | surser som utgör grunden för konkurrenskraften och vilka konsekvenser detta har för den svenska delen. I avsnitt 3.4 slutligen förs en diskussion om de industripolitiska
konsekvenserna av olika typer av investeringar.
Avsnitt 2. Effekter på export och investeringar. En statisk jämförelse.
En stor del av teorin om orsakerna till uppkomsten av direktinvesteringar har sin utgångspunkt i förekomsten av marknadsinperfektioner; de företag som investerar utomlands måste besitta enkunskapsmässigeller annan fördel som gör att de kan balansera den nackdel man har i jämförelse med lokala producenter vid investering på en främmande marknad. Dessa fördelar antas ofta vara av den karaktären att de inte låter sig avskiljas från företaget självt och dess verksamhet. Därav följer att företaget, för att exploatera fördelen på en utländsk marknad, ofta väljeratt göra detgenom export eller direkt— investering istället för genom avyttring av fördelen i sig, t ex licensiering. Valet mellan export och direkt— investeringar påverkas i sin tur av förekomsten av handelshinder, transportkostnader, stordrift, krav på lokal tillverkning etc. Kravet på en kunskapsmässig fördel i kombination med att stora företag har ett resursmässigt försprång när det gäller att skaffa in— formation om utländska marknader skulle tala för att det framför allt är stora företag med differentierbara produkter som står för de utländskadirektinvesteringar— na.1 Empiriskt har man också visat att andelen utlands- investeringar är störst i de branscher som har högst andel FoU och marknadsföringskostnader och där avkast— ningen är störst.2 I de relativt få fall utlandsin- vesteringar skett i branscher som kan karakteriseras som homogena oligopol, dvs. branscher med få företag men med icke—differentierbara produkter, har dessa för— klarats med att det är fråga om vertikal integration framåt eller bakåt för att säkra råvaruförsörjning eller avsättning i en situation med stor osäkerhet om
3 och beroende av konkurrenternas agerande.
1För en beskrivning av denna teori se t ex Caves, R.E.; International Corporations: The Industrial Economics of Foreign Investment" Economica 1971 2Se t ex Horst, T.; Firm and Industry Determinants of the Decision to Invest Abroad; An Empirical Study. The Review of Economics and Statistics 1972 3Se t ex Lundgren, SOU 1975:50, s. 133
Denna starkt schematiska teori för förklaring av direkt— investeringar kan i sin tur kopplas till en lika schema— tisk metod för att analysera effekterna av utlandsin— vesteringar på hemlandets (och värdlandets) export och investeringar. I en undersökning av de amerikanska ut— landsinvesteringarnas effekter på betalningsbalansen in— delades dessa i tre skilda kategorier.1 I den första ka— tegorien baseras investeringen på en företagsspecifik
I fördel. I den andra kategorien är investeringen i stället-
en följd av att det investerande företaget vill komma åt en fördel som är kopplad till det land i vilket investe—
ringen görs, en nationsspecifik fördel. I den tredje kategorien hamnar de investeringar som inte bygger på enbart den ena eller andra fördelen utan på någon typ av kombination av de två fördelstyperna som gör investeringe lönsam.
Denna uppdelning kan relateras till teorin för marknads— imperfektioner på så sätt att fallet med en företagsspeci fik fördel kopplas ihop med stora differentierade företag' utlandsinvesteringar medan fallet med en nationsspecifik fördel närmast ansluter till fallet homogent oligopol. Eftersom den tredje kategorien kan ses som en blandform går det inte att hänföra denna enbart till den ena eller
andra marknadsformen.
Det intressanta med denna uppdelning ur effektsynpunkt är att fallen ger helt olika resultat i en situation då vi tänker oss att utlandsinvesteringen av någon anledning inte går att genomföra. När denna bygger på en företags—
| specifik fördel innebär alternativsituationen att motsva—
rande investering, helt eller delvis, i stället skulle göras i ursprungslandet med ökad export som följd. Den ' komparativa fördelen, t ex ett patent, en unik tillverk— ningsteknik etc, är ju kopplad till det specifika före— taget, inte till mottagarlandet. När utlandsinvesteringen bygger på en nationsspecifik fördel kommer däremot
1Hufbauer, Adler; Overseas Manufacturing Investment and
the Balance of Payments, US Treasury Department 1968. 2För en utförlig diskussion av dessa samband, se Lundgren op.cit., s. 179—184
denna fördel, t ex en råvara eller någon annan tillgång som är bunden till landet, i stället att exploateras av något annat företag som inte är förhindrat att investera i landet ifråga. I den tredje kategorien slutligen antas investeringen inte bli av vare sig i ursprungsland eller värdland p g a att det är just kombinationen av ett speci— fikt företag och ett specifikt land som möjliggör investe—
ringen.
För att klassificeringen skall vara användbar måste vi precisera alternativsituationen. När vi säger att in— vesteringen i alternativsituationen istället skulle ha
gjorts antingen i hemlandet, mottagarlandet eller inte alls så avses med detta investering i tillverkning av
samma produkt för samma marknad. Däremot kan inte klassificeringen användas för att besvara frågan hur
företagets investeringar i tillverkning av en annan produkt och/eller för en annan marknad, påverkas. En sådan analys skulle kräva preciserade antaganden om företagets lönsam— hetskrav, tillgång på kapital och administrativa kapacitet
att hantera flera investeringar.
Pssyseske_felläärsfeesfs-Eileeésieysessriessr-
På vilket sätt skulle klassificeringen kunna utnyttjas för att analysera de näringspolitiska effekterna i de olika kategorierna? I de empiriska undersökningar som gjorts av effekterna av utlandsinvesteringar på sysselsättningen har den s k substitutionseffekten spelat en stor roll, dvs en effekt som visar hur mycket av den sysselsättning som är hänförbar till den utländska direktinvesteringen istället hade kunna åstadkommas genom export från det investerande företagets hemland. PLM—fallet är ett exempel på ett för— sök att empiriskt fastställa substitutionseffekten utifrån en mikroteoretisk modell.2
1Se t ex Frank & Freeman, Distributional Consequences of Direkt Investment 1978, Hawkins R, Job Displacement and the Multinational Firm: A Methodological Review. Occ. paper nr 3, Central for Multinational Studies 1972, Stobaugh, R; Nine Investments Abroad and Their Impact at Home, Boston, 1976, Meyerson, P—M; Företagens utländska direktinv. Sthlm 1976. 2Se fallet PLM, 5.268.
I allmänhet innebär det att man försöker fastställa den möjliga exporten i alternativsituationen utan direktinvesteringar, och sedan översätter detta i
sysselsättningstermer.
Om vi skall utnyttja modellen ovan för att analysera fallen blir det första steget att försöka klargöra i vilka situationer investering i Sverige och export är ett alternativ till de svenska företagens utlandsin— vesteringar. Definitionsmässigt är det ju enbart i fallet med en företagsspecifik fördel som det finns utsikter att motsvarande investering istället görs i Sverige. Vilka av de studerade direktinvesteringarna bygger på en så utpräglad företagsspecifik fördel att export kan vara ett alternativ?
Vi kan omedelbart konstatera att flera av investeringar— na inte passar in på den beskrivningen. ASSIS förvärv
av säck- och wellpapptillverkare är ett bra exempel på hur ett företag på en marknad som kännetecknas av homo— gent oligopol tillförsäkrar sig en viss trygghet på sin avsättningsmarknad genom förvärv av tidigare kunder och samtidigt uppnår vissa integrationsvinster i pro- duktionen. I enlighet med klassificeringen ovan skulle det passa väl in på det nationsspecifika fallet. Om
ASSI ej kunnat förvärva dessa företag hade man inte kunnat uppnå samma syfte genom en investering i well- papptillverkning i Sverige och samtidigt hade sannolik— heten varit stor att andra företag istället förvärvat företagen i fråga. Därmed har vi också konstaterat att ett förbud mot utlandsinvesteringen inte medfört en mot— svarande ökning av investeringsvolymen och därmed syssel— sättningen i företagets svenskbaserade produktion. Even— tuellt kan man snarare tala om en motsatt effekt. Om ASSI inte håller jämna steg med sina utländska_kon— kurrenter i fråga om vertikal integration skulle det kunna leda till minskad försäljning.1
1Se Fallet ASSI, s. 81,ff.
| 1 | l
Om vi går vidare och tittar på de andra fallföretagens investeringar är det också flera som passar dåligt in
på den förstnämnda kategorin. Ett skäl till detta är att investeringarna snarast har en marknadsstödjande karak— tär. På samma sätt som en stor del av de svenska företagens utlandsinvesteringar görs i försäljningsbolag så kan det primära syftet med investeringar i tillverkning faktiskt vara att stödja försäljning från företagets tillverknings— enheter i Sverige. Electrolux förvärv av Arthur Martin är ett exempel på detta. Det kanske viktigaste resultatet av den investeringen är att Electrolux förvärvar en uppbyggd marknadsorganisation och ett varumärke på den franska marknaden, varigenom exporten av kyl— och frysskåp från
Mariestad kan öka.1
Om vi å ena sidan betraktar förvärv av en utbyggd mark— nadsorganisation och ett välkänt varumärke som en viktig förutsättning för att en tillverkare skall kunna nå upp till motsvarande försäljning på den franska marknaden
så kan vi säga att denna situation har stora likheter med det nationsspecifika fallet. Om Electrolux förhindrats att göra investeringen hade man inte kunna uppnå samma resultat genom en motsvarande marknadsinvestering i Sverige. Istället hade något annat företag förvärvat Arthur Martin, dvs vi betonar den nationsspecifika för—
delen i situationen.
Om vi å andra sidan menar att det är kombinationen av Electrolux tillverkningskunskap och Arthur Martins mark— nadskunskap och varumärke som utgör grunden för direkt— investeringen så har vi att göra med ett fall enligt den tredje kategorin, dvs om Electrolux varit förhindrat att göra den hade den överhuvudtaget inte kommit till stånd eftersom inget annat företag definitionsmässigt besitter
tillräckligt mycket av den företagsspecifika fördelen.
1Se fallet Electrolux, s. 145 ff.
Oavsett om vi anser att Arthur Martininvesteringen passar in på det nationsspecifika fallet eller är ett exempel på en kombination av företags— och nationsspeci— fika fördelar (tredje kategorin) så blir konsekvensen definitionsmässigt att den inte innebär något bortfall
av motsvarande investeringar som i alternativsituationen;
% skulle ha gjorts i Sverige. ; i
Även i fallet IKEA är det svårt att hänföra de utländ—
ska investeringarna till den första kategorin. IKEA:s investeringar baseras i hög grad på en avancerad kombi— ! nation av grossiströrelse i Sverige och detaljiströrelse på olika marknader. Det är således ihopkopplingen av varuhusen, belägna på de marknader man vänder sig till (det nationsspecifika) med verksamheten i Sverige (det företagsspecifika) som är en förutsättning för IKEA:s i verksamhet. I alternativsituationen uppstår därför ingen i motsvarande investering vare sig i Sverige eller på den i
utländska marknaden.1
Det karakteristiska för både Arthur Martininvesteringen och IKEA:s etablering av utländska varuhus är att de får en marknadsstödjande funktion, sett ur den svenska pro— duktionens synvinkel. Ett annat sätt att uttrycka detta är att säga att investeringarna innebär en ökning av den företagsspecifika fördelen som därmed underlättar exporte Genom förvärv av en marknadsorganisation och ett varu— märke kan Electrolux differentiera sin produkt på den franska marknaden i högre grad. Motsvarande resonemang
kan föras för IKEA. Därmed kan vi säga att vi här har exempel på investeringar som syftar till att förändra
den företagsspecifika fördel som enligt direktinveste— % ringsteorin är en förutsättning för de differentierade l oligopolföretagens utlandsinvesteringar. I denna teori ! och i Hufbauer—Adlers klassificering utgår man implicit ifrån att företagen besitter eller inte besitter för—
delen och därmed blir också indelningen i investerande
1
Se fallet IKEA, 5288.
företag och icke investerande företag alltför grov. Ovanstående exempel pekar mot att en hel del utländska investeringar också görs för att skaffa sig eller öka styrkan i den egenskap som gör att man kan differentiera sig från andra konkurrerande företag.
Vissa av de studerade investeringarna i våra svenska fallföretag, främst Volvos investeringar i Gent och Alsemberg, PLM:s i utländska glasbruk, Gambrozs etable— ringar och Electrolux förvärv av National Union Electric verkar ytligt sett bättre kunna passa in på den första kategorin i Hufbauer—Adlers klassificering; investe— ringarna tycks bygga på en företagsspecifik fördel och därmed är också exportalternativet åtminstone teoretiskt
tänkbart.
Klarast passar Gambro in i den beskrivningen. Företaget har en relativt unik produkt, höga FoU-kostnader i för— hållande till omsättningen och tillhör de världsledande företagen inom området konstgjorda njurar. Man exporte— rar praktiskt taget allt man säljer och har etablerat lokal tillverkning på de marknader som anses stora nog att bära en sådan (USA, Västtyskland, Italien och Japan). Närhet till kunderna och leveranssäkerhet uppges vara de främsta skälen till etablering. Ingenting tyder på att de länder man etablerat i genomsnittligt omgärdas av högre handelshinder än de länder man exporterar till.1 Företaget exporterade till länderna i fråga innan etablering skedde.
. Även Volvos investeringar i Gent (personvagnar) och Alsemberg (tunga lastvagnar) har denna prägel. Investeringarna innebär sammansättning av produkter som utvecklats och tillverkas av Volvo i Sverige. Före- taget exporterade till EG—marknaden redan före etable— ringarna och har även haft export till denna marknad efter det att etableringarna skett. Vid etableringstid—
1Se fallet Gambro, s 214.
punkten var reduceringen av tullkostnader i kombination
med att man betraktade EG—marknaden som den största
vid sidan av den nordamerikanska de främsta skälen till
att investeringarna gjordes.1 i
Volvos investering i DAF däremot måste bedömas annorlunda Investeringen är inte en följd av att Volvo ville exploaå tera en specifik kompetens i tillverkning eller marknads—
föring av en småbil utan att man snabbt ville kompletterä sitt sortiment genom förvärv av ett företag som till— ; verkar mindre bilar. Därigenom kan inte investeringen
utan vidare hänföras till fallet med en företagsspecifik fördel, varför exportmöjligheterna i alternativsituatione blir mera svårtolkade. Liknande slutsatser kan dras för Volvos investering i Ooostakker för produktion av lätta
lastvagnar.
När PLM påbörjade planeringen för att investera utom-
lands i Västtyskland ansåg man sig ha ett starkt kon—
kurrensmässigt försprång i marknadsföring av förpack— ningsglas och (i mindre utsträckning) kunskaper i den
s k "kalla ändan". Ett viktigt skäl var också den starka tron på engångsglasets frammarsch i mitten av 1960—talet* och därmed förväntan om en stark tillväxt i efterfrågan på förpackningsglas. Även här ansåg sig PLM ha ett visst teknologiskt försprång i förhållande till de stora kon— kurrenterna. Skälet till att man föredrog etablering framför export var de relativt höga frakt— och (vid
den tidpunkten) tullkostnaderna.3
I likhet med Gambro och Volvo skulle vi också här kunna
tala om företagsspecifika fördelar som drev fram in—
”___-*
vesteringarna. Det finns emellertid avgörande skillnader
mellan Gambro och Volvo å ena sidan, och PLM å den andra.
M
Den företagsspecifika fördelen i marknadsföring PLM hade
gällde i stort sett den svenska marknaden medan man där—
1Se fallet Volvo, s 353.
2Se fallet Volvo, s 378.
3
Se fallet PLM, s 262—265.
emot hade liten erfarenhet av marknadsföring på då— varande EEC—marknaden. Den export PLM haft till dessa marknader före etableringarna i Holland (Dongen) och Västtyskland (Mönder) var relativt obetydlig. Till detta kommer också att engångsglaset inte fick den utveckling
som PLM förväntade sig 1967.
Sett ur PLMzs synvinkel i Sverige visade det sig att konkurrenssituationen på EEC—marknaden var annorlunda än man väntat sig och att PLM:s möjligheter att differen— tiera sina produkter utifrån de svenska erfarenheterna var mer begränsade än man trott. De investeringar man faktiskt gjorde fick formen av förvärv av redan existe— rande glasbruk och den produktionsinriktning dessa fick utgick snarare från den samlade kunskapen hos glasbruken utomlands än från en specifik fördel hos PLM i Sverige. Så som utvecklingen blev kom den komparativa fördelen till stor del att bli beroende av de förvärvade före— tagen, vilket i Hufbauer—Adlers terminologi innebar att investeringarna i minst lika hög grad kan hänföras till fallet med en nationsspecifik fördel som en företags— specifik. Av fallbeskrivningen framgår att glasbruken sannolikt hade köpts av något annat företag om PLM ej förvärvat dem. På grund av att den företagsspecifika fördelen i realiteten var mindre och transport— och tullkostnader relativt höga blir exportalternativet för PLM:s del annorlunda. Våra analyser i fallstudien pekar också mot att endast en del av det som nu produ—
ceras utomlands hadekunnatexporteras.
Electrolux långa erfarenhet av tillverkning och för— säljning av dammsugare är självfallet en bidragande orsak till förvärv av ett av USA:s största dammsugar- företag, National Union Electric (NUE). Men dammsugare
är numera en masstillverkad produkt och man kan knappast
1Se fallet PLM, s 277.
tala om en påtagligt företagsspecifik fördel kopplad till produkten hos någon av de stora tillverkarna.
Till detta kommer att den amerikanska marknaden för
dammsugare skiljer sig en hel del från den europeiska, att Electrolux har mycket liten erfarenhet från den amerikanska marknaden samt att man är förhindrad att använda varumärket Electrolux i USA. Den viktigaste ' förutsättningen för investeringen kan istället sanno— likt kopplas till faktorer som Electrolux "multi— nationalitet per se", finansiella styrka och företags— ledningskapacitet. Beskrivet på detta sätt blir de fö—
retagsspecifika fördelar som skulle kunna möjliggöra export från Sverige till USA mycket begränsade. Electrolux export till Nordamerika var ju också helt obetydlig så väl före som efter förvärvet 1974.1
Låt oss sammanfatta ovanstående tolkningar av Gambros, Volvos, PLM:s och Electrolux (NUE) utlandsinvesteringar.
De företagsspecifika fördelar som skulle kunna möjlig—
göra export är starkast för Gambro och Volvos investe—
ringar i Gent och Alsemberg, betydligt mindre för PLM
och minst för Electrolux (NUE). I en situation där ut—
landsinvestering ej vore möjlig skulle Gambro istället
sannolikt kunna exportera en stor del av den produktion
som nu bedrivs i de utländska bolagen. Detta följer av att vi bedömer att Gambros företagsspecifika fördel
starkt dominerar över de nationsspecifika fördelar som
är kopplade till de länder man investerat i. I princip
kan samma resonemang föras för Volvos investeringar i
Gent och Alsemberg med den skillnaden att den nations-
specifika fördelen blir något större i dessa fall be—
roende på tullkostnaderna, varigenom också exporten i
alternativsituationen kan förväntas vara relativt sett
mindre.
1Se fallet Electrolux, s 163.
På grund av att den företagsspecifika fördelen är liten i både PLM och Electrolux blir också exportmöjligheterna i en alternativsituation betydligt mindre eller helt obe—
tydliga.
Det är viktiga att understryka att ovanstående analys är helt statisk. Den frågeställning den avser att besvara är: hur mycket av den utländska tillverkningen hade i stället kunnat exporteras vid etableringstillfället? Frågan besvaras genom att försöka fastslå styrkan i den företagsspecifika fördelen i relation till den nationsspecifika vid etableringstidpunkten. Däremot kan den inte besvara frågan på vilket sätt investeringarna påverkar företagets verksamhet över tiden och därmed inte heller ge ett uttömmande svar på sysselsättningseffekterna.
Trots den starkt förenklade analysen har denna gett oss uppslag till en nyansering av bilden av utlandsinveste— ringarnas effekter i två viktiga avseenden:
1. Många utlandsinvesteringar har även kortsiktigt en rent exportstödjande effekt genom att de innebär in— vesteringar i efterföljande led. ASSI, Electrolux— Arthur Martin och IKEA är exempel på detta. Därmed kan man knappast tala om negativa sysselsättnings— effekter av utlandsinvesteringar i dessa fall.
2. Investeringar i utländsk tillverkning förekommer utan att det föreligger en företagsspecifik fördel som gör export till ett realistiskt alternativ.
Går det att utnyttja samma modell för att analysera de utlandsägda företagen? Vi har ju konstaterat ovan att det är i fallet med en företagsspecifik fördel som en utebliven direktinvestering i stället kan ge en högre sysselsättning i Sverige, eftersom det bara är i den situationen som för- delen är tillräckligt stark för att möjliggöra export i
alternativsituationen. På analogt sätt medför ett hinder
för utländska investeringar i Sverige i motsvarande fall
ett investeringsbortfall, eftersom motsvarande verksamhe
i stället skulle ta formen av produktion i det investera företagets hemland (eller något annat land) för export ti Sverige (och eller andra länder). Även i det fall investe ringen baseras på en kombination av företagsspecifik och
nationsspecifik fördel, dvs den tredje kategorin i : Hufbauer—Adlers klassificering, innebär alternativsitua—l tionen en mindre investeringsvolym i Sverige. Definitiona mässigt skulle ju inte investeringen bli av i Sverige om . i 1 inte det utländska företaget gör den. i
I vilka av fallen skulle ett hinder för de utländska före tagen att investera inneburit en i motsvarande grad mindr verksamhetsvolym'i Sverige, eller annorlunda uttryckt, vilka av fallen passar in i Hufbauer—Adlers första eller &
tredje kategori? l
Det ligger nära till hands att säga att detta inte gäller för något av de studerade fallen, eftersom samtliga in— vesteringar har formen av förvärv av redan igångvarande företag som i alternativsituationen kan tänkas ha fortsat sin verksamhet i svensk ägo.1 En sådan slutsats skulle emellertid innebära en alltför stark förenkling, eftersom skillnaden mellan förvärv och egen etablering kan bero på flera faktorer. Om vi använder uteslutningsmetoden kan vi till att börja med konstatera att fallet Flygt ej passar på varken den första eller tredje kategorin. Bakgrunden t den investeringen är ju knappast ITT:s specifika kunskap inom pumpområdet eller en unik kombination av ITT:s och ;
Flygts fördelar som möjliggör Flygts verksamhet. Därmed i kan vi inte heller kortsiktigt tala om ett verksamhetsborl fall i Sverige i en situation utan ITT:s investering.2
Ett liknande resonemang kan föras för Cavenhams förvärv
i av Felix 1973.3 ?
Observera att Gambro och Volvo, vars utlandsinvesteringaw vi betraktade som "mest" företagsspecifika, genomfördes som etablering av egna fabriker, ej förvärv av redan existerande företag. 2Se fallet Flygt, s 573; 3Se fallet Findus, bilaga 13
De andra fallen skiljer sig från Flygt på det viset att den utländske ägaren långt före investeringstill— fället förvärvat kunskaper inom det aktuella produkt— området. Påtagligast är det i fallet Firestone, där moderbolaget sedan länge tillverkat däck och etable- ringen i Sverige var ett sätt för Firestone att göra det genom att förvärva ett redan existerande gummi— företag, men alternativet egen etablering var i det läget säkerligen ett realistiskt alternativ. Man hade ett välkänt varumärke och tillverkningen av däck kom helt att baseras på Firestones "recept". I en situation med förbud för utländska företag att investera i Sverige hade man därför sannolikt kunnat förlägga verk— samheten någon annanstans och exportera till Skandina— vien istället. Därmed kan vi också dra slutsatsen att det, allt annat lika, inneburit ett investerings—
bortfall i Sverige.
Något annorlunda måste Nestlés förvärv av Findus be- dömas. Visserligen hade detta företag en mycket lång erfarenhet på livsmedelsområdet. Men själva djupfrys— ningstekniken och kunskapen om förädlingsprocessen från råvara till färdig produkt fanns hos Findus. Av fallstudien framgår också att tillgången till varu— märket Findus spelade stor roll för Nestlés investe— ringsbeslut.1 Vi kan därför knappast säga att Nestlés företagsspecifika fördelar var en förutsättning för Findus verksamhet vid förvärvstidpunkten eller att Nestlé i händelse av ett investeringsförbud omedelbart hade kunnat välja att istället lägga motsvarande verk— samhet i t ex Schweiz för export till Sverige. Därmed har vi också sagt att vi inte har att göra med det företagsspecifika fallet. Det är inte heller troligt att det var just kombinationen Findus-Nestlé som möj— liggjorde Findus verksamhet vid förvärvstidpunkten. Därmed skulle vi dra slutsatsen att ett hinder för
Nestlé att investera inte skulle ha inneburit någon
1Se fallet Findus, s 465.
motsvarande verksamhetsminskning i Sverige.1
Liknande slutsatser måste dras för fallet IKO—Kabel. ITT:s specifika fördel kan inte sägas vara ett nödvändigt villkor för IKO:s verksamhet vid förvärvstidpunkten, trot ITT:s långa erfarenhet på telekommunikationsområdet. Si— tuationen vid förvärvstidpunkten pekar i stället mot attl IKO mycket väl hade kunnat fortsätta som familjeföretag ] 1 4 eller som dotterbolag till någon av övriga svenska kabel— tillverkare.
Slutsatsen blir således att det bara är i fallet Fireston som vi eventuellt kan tala om en verksamhets— och därmed sysselsättningsminskning i Sverige vid ett svenskt in— vesteringsförbud. Observera att denna slutsats helt ba— seras på en statisk jämförelse mellan två lägen, ett med och ett utan investeringen i fråga. Ett helt annat pro— blem är hur vi skall bedöma de samlade effekterna av de utländska företagens investeringar, från förvärvstidpunkt: fram till idag.
Slutsatser
Vår avsikt har inte varit att "testa" den teori som tar sin utgångspunkt i antaganden om en specifik fördel som "motorn" bakom flertalet direktinvesteringar, såsom den formulerats av t ex Caves.3 Men efter att ha försökt be— skriva de situationer i vilka fallföretagens utlandsin— vesteringar kom till är det emellertid frestande att göra vissa sammanfattande reflexioner:
1. Antaganden om en företagsspecifik fördel ger inte någon uttömmande förklaring till många av de studerade inves— teringarna, om man med fördel menar ett kunskapsmässigt övertag att producera och marknadsföra en viss vara för
en viss marknad. Om vi bortser från det fall av homogent * v oligopol som ingår i undersökningen, ASSI, så kan knappas.
1Observera att analysen fortfarande är helt statisk, dvs , uttalar oss inte om effekterna av de utländska företagens närvaro tiden efter förvärvet.
Se fallet IKO—Kabel, 5589. Observera att en större del a IKO:s produktion är kraftkabel, en produkt som inte hör hemma i ITT:s traditionella sortiment. 2
3Se Caves, R.op.cit.
den dominerande bilden hos majoriteten av de övriga investeringarna sägas vara en sådan fördel. Resone— manget bygger ju på att denna fördel, som medför en viss kontroll över varans pris, från början finns hos det investerande företaget och "överförs" i det nya dotterbolaget. Slående är istället hur ofta den värde— fulla kunskapen om produktionen och/eller marknads- föringen antingen redan finns hos investeringsobjektet från början eller uppstår som ett resultat av investe— ringen. Tydliga exempel på den förra situationen är Electrolux förvärv av NUE, ITT:s förvärv av Flygt och IKO och Nestlés och Cavenhams förvärv av Findus resp. Felix. Även PLM:s förvärv av glasbruken i Holland och Västtyskland bör räknas dit, även om etableringsplaner— na från början baserade sig på en föreställning om en överlägsen förmåga, framför allt i marknadsföring av förpackningsglas.1 Tydliga exempel på den senare si— tuationen är Electrolux förvärv av Arthur Martin, som innebär en kraftig ökning av konkurrensförmågan för Electrolux genom ett "ihopgifte" av en tillverknings— kunskap med en marknadsorganisation och ett välkänt
varumärke i Frankrike.
En indikation på att man snarare förvärvar än exploa— terar en "egen" fördel är det sätt på vilket etable— ringen gått till. I samtliga exempel ovan har investe— ringarna skett i form av förvärv av igång varande före— Egg, vars förmåga att producera och eller marknadsföra oftast varit drivkraften bakom investeringen. Detta kan jämföras med de fall vi ovan ansett stämmer mera över- ens med den "traditionella" fördelsteorin, dvs Gambro, Volvo (Gent, Alsemberg) och Firestone. I de två först— nämnda fallen har man byggt egna anläggningar, utforma— de för att exploatera moderföretagets specifika kompe— tens. Även om Firestone köpte ett redan existerande företag, kan detta i hög grad ses som ett val mellan
1Se fallet PLM, s 262.
2Se fallet Electrolux, s 145 ff.
att köpa redan befintliga fabrikslokaler eller bygga nya. Produktionen kom att utformas enligt moderföre—
tagets anvisningar.1
2. Om man utvidgar innebörden av begreppet fördel till att omfatta "allt", t ex även allmän företagslednings—
l 1 %
förmåga och tillgång på kapital kan vi naturligtvis säga att samtliga studerade investeringar bygger på
en sådan fördel. Men då får begreppet en så allmän innebörd att det förlorar både i förklaringsförmåga och som hjälp i en effektdiskussion. Även om vi så— ledes accepterar att ITT:s förvärv av Flygt och IKO baseras på någon form av komparativ fördel som balanse den komparativa nackdel som ITT har i jämförelse med svenska företag, så är det inte till någon större hjäl när vi vill besvara frågan om Flygts och IKO:s verksam hetsförutsättningar ITT förutan.
Hela idén med den företagsspecifika fördelen som en förutsättning för direktinvesteringar bygger ju på föreställningen om att utländska investerare besitter ett kunskapsmässigt och informationsmässigt handikapp i förhållande till inhemska företag. Men i den mån detta handikapp minskar i betydelse, t ex på grund av att företaget sedan länge samlat på sig kunskap om internationella investeringar, så minskar också behovet av en företagsspecifik fördel som motvikt. Därmed skull vi också kunna förklara varför stora företag av typen ITT, Cavenham och Electrolux kan investera utomlands utan ibland alltför påtagliga komparativa fördelar i produktion eller marknadsföring av de aktuella produkte na.
1Som framgår av fallbeskrivningen baserade den förre ägaren, Ostermans, sedan några år verksamheten på ett licensavtal med Firestone. Se fallet.Firestone,s 51 2Ett annat sätt att uttrycka detta är att säga att man utvecklat en specifik fördel i just förmågan att för— värva företag.
Det faktum att så många investeringar inte tycks passa in särskilt väl på den "traditionella" fördelsteorin gör att den statiska effektanalysen blir (om möjligt) ännu besvärligare. När investeringen utgår ifrån en specifik fördel i moderföretaget, dvs den första kategorin i Hufbauer—Adlers terminologi, kan effektanalysen inriktas på att försöka utröna exportalternativet, givet kostnads— skillnader mellan att producera i Sverige eller utom- lands och priskänsligheten på marknaden. Men när in— vesteringen istället innebär förvärv av en fördel blir alternativsituationen betydligt besvärligare att be— skriva. Avstår då företaget helt ifrån att investera eller investerar man inom något annat verksamhetsområde i Sverige där man kan exploatera en fördel eller för— värva en fördel? Antalet tänkbara alternativ som be- höver analyseras blir här genast större än i det enkla fall då man utgår ifrån att företaget exploaterar en
fördel som man redan besitter.
Avsnitt 3. Direktinvesteringar och konkurrenskraft.
ÖYEDÅEE_2;1_2219QEÅES
Föregående avsnitt pekade mot att många av direktin— vesteringarna innebar förändringar i något som kunde kallas företagsspecifik fördel snarare än gåpgoatering av en redan befintlig fördel. Därmed ligger det också nära till hands att gå över till att diskutera effekter i termer av påverkan på företagens konkurrenskraft. Med ett sådant angreppssätt inriktar vi intresset på direktinvesteringarnas roll i företagets strävan att förvärva och utveckla sina komparativa fördelar över tiden snarare än de omedelbara effekterna på investe— ringarna i Skuige. Utifrån en sådan analys har vi sedan bl a möjlighet att dra vissa slutsatser om de mera lång— siktiga effekterna på både den "svenska delens" verk— samhetsomfattning och beroende till koncernens utländska del.
Företag tenderar att specialisera sig på verksamheter där man har en komparativ fördel. Det är denna kompa— rativa fördel som konstituerar företagets konkurrens— kraft. Begreppet konkurrenskraft, så som det används
i detta avsnitt, betonar företagets förmåga att möta
de krav som olika delar av omgivningen ställer på verk— samheten. Med detta perspektiv blir hanterandet av re— lationen till de delar av miljön som företaget är be- roende av centralt. "Yttre" effektivitet snarare än
"inre" effektivitet betonas.1
1Detta synsätt överensstämmer med den ofta förekommande
uppdelningen i "organizational effectiveness" och "organizational efficiency". Se t ex J Pfeffer, G Salancik; The External Control of Organizations. A Resource Dependence Perspective. New York 1978, s. 11—12.
Ett rimligt antagande är att direktinvesteringar görs för att på ett eller annat sätt öka företagets kon— kurrenskraft. Det intressanta är emellertid på vilket sätt direktinvesteringens "konstruktion" ger den ökade konkurrenskraften och hur detta i sin tur inverkar på den svenska delens ställning. Det är primärt två frågor
vi vill försöka besvara:
1. Vad är det för egenskaper i den gjorda direktinveste- ringen som påverkar koncernens konkurrenskraft? och 2. Vilken roll spelar moder— resp dotterbolag som "bärare"
av koncernens konkurrenskraft?
Vi inriktar vår analys på frågan hur konkurrenskraften
förändrats från läget före till läget efter direktinveste— ringen. Det innebär att vi inte analyserar konkurrens— kraften utifrån en jämförelse mellan den gjorda direkt— investeringen och alla tänkbara alternativ, t ex licens— försäljning, fortsatt export, vidareförädling i Sverige osv. Denna begränsning motiveras av att vi primärt är intresserade av de faktiskt gjorda direktinvesteringarnas effekter i ovannämnda avseenden, inte av huruvida dessa i
varje situation var de företagsekonomiskt lämpligaste.
I avsnitt 3:2 skall Vi försöka besvara frågan under punkt ett medan frågan under punkt 2 behandlas i av— snitt 3:3.
I analysen skall vi utgå ifrån följande allmänna bild
av industriell verksamhet. Denna kan beskrivas som ett antal separata produktionsprocesser där varje steg i processen sköts av ett eller flera företag och ett före— tag kan sköta ett eller flera steg. Med produktionspro— cess menar vi inte bara det fysiska flödet från råvara till färdiga produkter i det slutliga förbrukarledet utan även de delar som innefattar olika former av kun— skapsproduktion som en nödvändig förutsättning för den
fortsatta processen. För att t ex bedriva tillverkning
% av ett visst läkemedel krävs inte bara tillgång till visså råvaror utan även en försäkran om tillgång till forskning; och produktutveckling.stegen i en produktionsprocess skull
därmed kunna ges följande allmänna beskrivning. " avgett-;;, RaVaru— ' Tillv. Tillv. iMarkn. Slutför och design framtagnin steg 1 sppg 2 Lförin brukn.
Om vi betraktar flera produktionsprocesser samtidigt
kan vi säga att de parallella stegen i dessa i olika
hög grad bygger sin verksamhet på en likartad teknologi. T ex forskning' om läkemedel har vissa gemensamma drag med livs— nedelsforskning nen inte mycket gemensamt med forskning inom pappersa hthstrh1.På motsvarande sätt finns det flera berörings— punkter mellan produktionsprocesserna för t ex spisar och diskmaskiner när det gäller tillverkning och marknadsfö- ring men knappast några beröringspunkter alls mellan dessa
och produktionsprocessen för t ex wellpapplådor.
Antag nu att det finns en tendens hos företagen att försöka öka sin konkurrenskraft genom att specialisera sig på likartade verksamheter, i den meningen att dessa utgår ifrån en gemensam komparativ fördel. Ett företag kan därför tänkas specialisera sig på ett och samma steg i en produktionsprocess eller röra sig i riktning mot likartade steg i andra produktionsprocesser. Ett marknade föringsföretag kan t ex specialisera sig på marknads—
föring av en eller flera likartade produkter.
1Se t ex SIND 1980:4 Multinationella företangoU— verksamhet, tekniköverföring och företagstillväxt, s. 33
Men en lika viktig förklaring till organisation av indus— triell verksamhet är att de olika stadierna i en pro— duktionsprocess är komplementära och därför kräver någon form av koordinering. Byggnadsverksamhet och produktion av tegel är exempel på två komplementära aktiviteter. För att bedriva byggnadsverksamhet krävs kunskaper om priser och kvaliteter på tegel men också försäkringar om att rätt kvantitet och kvalitet av tegel finns att köpa vid rätt tidpunkt. Omvänt behöver tillverkaren av tegel känna till den framtida efterfrågan på tegel av olika kvalitet. Den koordinering som krävs mellan de båda komplementära aktiviteterna kan antingen skötas via en marknad, via mer eller mindre formaliserade avtal mellan byggföretag och tegeltillverkare eller inom ramen för en och samma organisation.1
Det är viktigt att klargöra distinktionen mellan likartade och komplementära aktiviteter. Aktiviteter kan vara likartade, d v s utnyttja samma kunskap, men inte vara beroende av varandra produktionsmässigt. Tillverkning av industrigummi (t ex lister och pack- ningar) och bildäck utnyttjar i hög grad samma tekno— logiska kunskap men verksamheterna kan i princip be— drivas helt skilda från varandra, eftersom de inte producerar insatsvaror för varandra eller på annat sätt utgör nödvändiga villkor för varandras verksamhet. På motsvarande sätt kan tillverkning av olika konsument— kapitalvaror betraktas som likartade aktiviteter i den mån t ex varorna marknadsförs genom samma slags för— säljningskanaler, men ändå vara helt separerade till- verkningsmässigt. På analogt sätt kan aktiviteterna vara komplementära men icke likartade. Tillverkning av tegel och byggnadsverksamhet är komplementära men har få gemensamma nämnare teknologiskt eller marknads-
föringsmässigt.
1För en utförligare beskrivning av innebörden i be-
greppet komplementaritet, se t ex Richardson, G.B., The Organization of Industry; Economic Journal 1972, s. 889—890.
Det kan nu vara dags att anknyta ovanstående beskriv— ning till fenomenet direktinvesteringar. Enligt modellen skulle en typ av direktinvesteringar vara en följd av att företaget vill inkorporera flera steg i tillverk— ningsprocessen och väljer att göra det inom ramen för
en koncern i stället för via marknaden eller via avtal mellan två fristående företag. En indikation på att
den studerade direktinvesteringen har den karaktären
är att det förekommer någon form av vertikal integra— tion mellan moder— och dotterbolag (eller mellan dotter— bolagen). Denna integration kan antingen ha formen av
ett fysiskt varuflöde och/eller ett kunskapsflöde, d v 5 en form av komplementaritet.1
Men modellen säger oss också att direktinvesteringar kan vara ett resultat av att företaget går in på områden som är likartade. Det behöver inte innebära att den nya verksamheten utgör ett produktionssteg före eller efter den verksamhet som företaget redan tidigare bedriver, men att den baseras på tillverknings— eller marknadsföringsmässig kunskap som företagetredan har.
Eftersom vi antagit att de två variablerna komplemen— taritet och likhet är oberoende kan vi också tänka oss fall där både egenskaperna föreligger resp inte före— ligger- Vi skulle därmed ha att göra med en enkel fyr—
fältstablå enligt nedanstående figur;
1Behovet av att hantera komplementariteten mellan olika produktionssteg i företagets form kan återföras på an— tagandet att de resurser företaget behöver för sin verksamhet ofta är heterogena och därför mindre lämp— liga att överföra via en marknad. Se t ex SOU 1975:50, s. 119 — 126 , Swedenborg, B., The Multinational Operations of Swedish Firms, s. 33—39 och Buckley, P., Casson, M., The Future of Multinational Enterprise, kap. 2, för en beskrivning av dessa tankegångar.
likartade icke likartade
komplementära
icke komplementära
På den övre halvan av fyrfältstablån hamnar de direkt— investeringar som är ett uttryck för att företaget vill sköta flera steg i produktionsprocessen själv. I den övre vänstra rutan återfinns de fall som dessutom inne— bär att direktinvesteringen sker i sådan verksamhet som baseras på för det investerande företaget välkänd tek— nologi. I den nedre vänstra rutan hamnar de investe— ringar som baseras på samma tillverknings- och marknads— föringsteknologi som företaget redan besitter men inte är ett resultat av komplementaritet mellan olika pro— duktionssteg. I den nedre högra rutan slutligen hamnar sådana investeringar som varken baseras på tidigare kunskap eller utgör andra steg i samma produktionspro— cess. De sistnämnda direktinvesteringarna kan därmed
SOU 1981:43 Effekter på export, investeringar, konkurrenskraft och beroende 29 1
I sägas ha mer konglomerativ karaktär än de övriga. l
I nedanstående figur har de investeringar vi studerat i praktikfallen inplacerats. Det måste understrykas att den karakteristik vi därmed gör inte primärt av- ser frågan varför investeringarna gjorts utan egen- skaperna med avseende på komplementaritet och likhet sedan de genomförts.
Likartade Icke likartade Volvo—Gent,Alsemberg? Assi Gambro 3 Komplementära Ikea 1 Firestone
! l Electrolux—AM
f——————_————————____—t———————————————__
; Volvo—DAF,Oostakker ITT—Flygt Icke % PLM . Cavenham—Felix komplementära , ITTO—IKO !
Electrolux—NUE Nestlé—Findus i
De direktinvesteringar som vi studerat i Volvo, Gambro, IKEA och Firestone kan alla sägas bygga på sådan tekno— logisk och marknadsföringsmässig kunskap som moderföre— taget hade redan innan. Man kan således knappast säga att koncernen tillförs en tidigare okänd teknologi tack vare investeringen. Volvos investering i monterings— fabriker i Belgien (Gent, Alsemberg) innebär att delar av produktionen i Sverige och det utländska dotterbolaget blir två steg i en och samma tillverkningsprocess.1 & Med utgångspunkt ifrån att lokal sammansättning bedömdes som fördelaktigast ur kostnadssynpunkt (framför allt , p g a tullar) hade det varit möjligt att antingen sälja
packningssatserna till ett fristående företag för lokal montering eller sköta monteringen själv. Volvo valde det senare alternativet medan t ex SAAB:s leveranser av halvfabrikat till Valmet i Finland är exempel på det förra alternativet. I båda fallen blir det emellertid I fråga om en mycket stark verksamhetsmässig koppling | mellan respektive enhet, och med verksamheten i hög grad baserad på moderbolagets teknologikunskap. _ | En likartad beskrivning kan ges för IKEA:s invester— ringar i utländska varuhus. Eftersom företagets affärs— idé i hög grad är en kombination av nära leverantörs— förbindelser, en viss sortimentsprofil och distributions— form så framtvingar det försäljning genom egna varuhus istället för försäljning genom fristående företag. För— säljning av IKEA—möbler på en utländsk marknad medför därför också investeringar i egna varuhus. I likhet med Volvos investeringar i Gent och Alsemberg blir de verk— , samhetsmässiga kopplingarna mellan moder— och dotter— i företag påtagliga, och i lika hög grad är det moderbo- laget som besitter "baskunskaperna".2
1Se fallet Volvo, s 359 ff.
2Se fallet IKEA, s 238.
Gambros investeringar i lokal tillverkning av dialysa— torer i Västtyskland, USA, Italien och Japan är en
följd dels av att man funnit det nödvändigt att själv sköta tillverkningen än att sälja licenser eller sluta tillverkningsavtal med lokala företag, dels ansett lokal tillverkning lönsammare för företaget än export. Det första skälet är en följd av det starka ömsesidiga be— roendet mellan FOU och tillverkning i ett företag av Gambros typ med en forskningsintensiv verksamhet och en produkt som utvecklas snabbt. I sådan verksamhet finns det en stark tendens att inordna teknologiutveckling och exploatering av själva teknologin i ett och samma före—
tag.1
Som en följd av den starka komplementariteten mellan dessa aktiviteter blir också den kunskapsmässiga kopp- lingen mellan moder— och dotterbolag påtaglig. Dotter— bolagets verksamhet kan ses som en "förlängning" av och baseras på exakt samma teknologiska kunskap som
moderföretaget.
Det senare förhållandet gäller även för Firestones däckstillverkning i Sverige. Moderbolaget bestämde mer eller mindre i detalj tillverkningsteknik, och därmed kvalitet, sortimentsval, produktutformning, etc. Ett skäl till detta är moderföretagets strävan att uppnå exakt samma kvalitet på däck som säljs under samma varu— märke oavsett var det är producerat. Det förklarar också delvis varför företaget valde att tillverka däcken för den svenska marknaden själv, istället för att sälja
tillverkningsrätten till något annat företag.
1Se Richardson, G.B., op.cit., s. 892
2Se fallet Firestone, 5.517.
Electrolux förvärv av Arthur Martin innebär tillgång till en utbyggd marknadsorganisation och ett välkänt varumärke för kyl- och frysenheter på den franska marknaden. Inves— teringen innebär att tillverkningsledet integreras med återförsäljarledet inom ett och samma företag. I det
här fallet är det dock inte lika självklart som i de ; övriga kommenterade fallen att den verksamhet Electrolux ' förvärvade baseras på för moderföretaget helt välkänd teknologi. Ju mer vi betonar det specifika i att kunna ; marknadsföra hushållsprodukter av typen kyl— och frys— ' skåp på den franska marknaden, desto mindre finns av den
nödvändiga kunskapen hos moderföretaget. Eftersom mark—
nadsföring av hushållskapitalvaror för köksutrustning, t ex spisar och kyl/frysskåp, i relativt hög grad är lokalt betingad, kan man våga påståendet att en stor del av den nödvändiga kunskapen finns hos Arthur Martin, inte Electrolux i Sverige. Därmed skulle investeringen klassi— ficeras som komplementär men icke likartad och därmed den kunskapsmässiga balansen mellan moder— och dotterföretag
vara annorlunda än i de tidigare refererade fallen.
Produktion av kraftliner och wellpapp har få likheter tillverkningsmässigt och marknadsföringsmässigt, men är komplementära aktiviteter eftersom kraftliner är en in— satsvara för wellpapp. När därför ASSI ville trygga en del av sin avsättning genom förvärv av wellpappsföretag i Danmark, England och Schweiz gick man in på ett affärsom- råde utan att besitta specifika kunskaper om wellpapptek— ' nologin.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att av de sex inves— teringar vi valt att kalla komplementära så är flertalet — av den karaktären att verksamheten bygger på för moder— ' företaget välkänd teknologi. Undantag är ASSI:s investe— ringar i wellpappföretag och (i mindre grad) Electrolux
förvärv av Arthur Martin.
I den nedre halvan av figuren ovan har de investeringar inplacerats som inte primärt kan betraktas som före— gående eller efterföljande produktionssteg i förhållande till moderbolaget. De produktionsmässiga och/eller kun— skapsmässiga kopplingarna mellan moder— och dotterföre— tag vid investeringstidpunkten var därför betydligt
mer begränsade än för de investeringar som betecknats som komplementära. Majoriteten av investeringarna har dock gjorts i verksamheter som har stora likheter med moderbolagets egen verksamhet. Till denna grupp räknas Volvos förvärv av holländska DAF och investeringen i Oostakker, PLM:s förvärv av glasbruken i Holland och Västtyskland, ITT:s förvärv av IKO, Electrolux förvärv av NUE och Nestlés förvärv av Findus. I det sistnämnda fallet är denna karakteristik inte lika uppenbar, efter— som Nestlé visserligen hade lång erfarenhet från livs— medelsproduktion i allmänhet men saknade erfarenhet
från djupfrysningsområdet.
I några av dessa fall har vissa former av verksamhets— mässig integration utvecklats efter det investeringen gjorts, i andra fall har detta ej skett i nämnvärd om— fattning. Till den förra gruppen kan Volvo—DAF och Nestlé—Findus räknas, till den senare PLM, ITT—IKO och Electrolux—NUE. De sistnämnda investeringarna har där— för i realiteten stora likheter med de investeringar som vi betecknat som icke-komplementära och icke-lik— artade, dvs ITT-Flygt och Cavenham—Felix (nedre högra rutan i figuren).De senare investeringarna har dock en mer utpräglat konglomerativ karaktär eftersom ITT respektive Cavenham från början i hög grad saknade kunskaper om tillverknings— och marknadsföringstekno— login inom pump-respektive livsmedelsproduktion. Därmed kan vi också påstå att de potentiella förutsättningarna för integration inom koncernen är större i den förra
gruppen än i den senare.
Diskussionen ovan kan sammanfattas genom att de stude— rade investeringarna delas in i tre huvudgrupper enligt
följande:
1. Direktinvesteringar som kännetecknas av vertikal
integration mellan moder— och dotterföretag. Dessa investeringar är i sin tur av två slag. De kan an— tingen ha tillkommit genom att moderbolaget inkorpo— rerat tidigare eller efterföljande produktionssteg för att därigenom uppnå ökad kontroll över dessa. Till denna grupp räknar vi ASSI:s förvärv av ut— ländska säck— och wellpappföretag och Electrolux förvärv av Arthur Martin. De kan också ha tillkommit genom att företaget valt att lokalisera ett eller flera produktionssteg, som man redan tidigare kon— trollerade, till en utländsk marknad. Till denna grupp räknar vi Volvos etablering av monterings— fabriker i Belgien, Gambros etablering av fabriker för tillverkning av dialysatorer, IKEA:s etableringar av varuhus utomlands och Firestones förvärv av
Viskafors Gummifabrik.
Observera att direktinvesteringar i form av vertikal
integration kan ske i verksamheter som baseras på för moderföretaget okänd teknologi. Ett exempel på det
är ASSI och (i mindre grad) Electrolux—Arthur Martin.
Direktinvesteringar genom omlokalisering däremot innebär alltid investeringar i känd teknologi, efter— sonlmoderbolagetredan innan kontrollerade det pro—
duktionsled som omlokaliseras.
Såväl när det gäller inkorporering som omlokalisering utgör moder- och dotterbolag skilda steg i en och samma produktionsprocess. Därigenom blir den finans— iella och administrativa styrningen bara en del av kopplingen mellan verksamheten i hemlandet och utom- lands. Kännetecknande är också ett flöde av varor och/eller tjänster mellan moder— och dotterföretag, eftersom verksamheterna i de båda företagen är
komplementära.
2. Direktinvesteringar som kännetecknas av att före— taget går in i nya verksamheter som inte är komple- mentära i förhållande till redan existerande verk— samhet men baseras på företagets specifika tillverknings— och marknadsföringskunskap. Dessa investeringar kan åtföljas av olika former av in— tegration mellan moder— och dotterföretagets verk— samhet för att därigenom uppnå stordrift i inköp, tillverkning, marknadsföring eller FoU. Hit räknar vi PLM:s förvärv av glasbruken i Västtyskland och Holland, Electrolux förvärv av National Union Electric, Volvos investeringar i DAF och Oostakker,
ITT:s förvärv av IKO och Nestlés förvärv av Findus.
3. Direktinvesteringar som kännetecknas av att de varken har en komplementär eller kunskapsmässig koppling till existerande verksamhet. (Konglomerativa investe— ringar). Integration mellan moder— och dotterföre— tagens verksamheter förekommer knappast. Hit räknar vi ITT:s förvärv av Flygt och Cavenhams förvärv av
Felix.
Oavsett om ett företags direktinvesteringar känneteck— nas av inkorporering eller omlokalisering av produktions— steg, eller är ett resultat av att företaget gått in i mer eller mindre likartade verksamheter, så är vår ut— gångspunkt att företaget gjort detta för att utveckla
och stärka sin konkurrenskraft. Vi skall därför övergå till att diskutera på vilket sätt investeringen på— verkar konkurrenskraften. Diskussionen förs med utgångs—
punkt från de tre grupperna ovan.
älg_Eå£EEEå£_Eå_]£9999EQåEåJSQEEEEEQEEEEQÄE
Vertikal integration
Vertikal integration i form av inkorporering innebär ju att flera produktionssteg sammanförs inom ramen för ett och samma företag. För ASSI och Electrolux—Arthur Martin bör därför förändringen i konkurrenskraft sökas
i detta förhållande. Fördelen medvertikal integration kan preciseras till följande tre faktorer. För det första kan den ge ett högre ekonomiskt utbyte genom
en bättre teknisk anpassning av tillverkningen i de båda produktionsstegen. För det andra kan den ge det
investerande företaget en högre grad av kontroll över de resurser som utnyttjas i framförvarande eller bakom—
liggande led. För det tredje kan de ge till resultat en högre grad av kunskapsutveckling inom koncernen ( i genom en "tätare" kontakt mellan produktionsleden.
&
ASSI:s förvärv av säck- och wellpappsföretag innebär j framför allt en högre grad av kontroll över avsättnings— ledet på de marknader investeringarna gjorts, dvs ; England, Danmark och Schweiz. Genom att förvärva tidigare
kunder får man större möjlighet att påverka dessas in— ! köpspolitik i en situation då allt fler kunder förvärvas ! av de stora leverantörerna. Förvärven ger en slags "grundtrygghet" i avsättningsledet snarare än en på— taglig ökning av försäljningen. Möjligheterna till styrning av inköpspolitiken utnyttjas primärt i perioder ] av större avsättningssvårigheter för att utjämna leve— | ranserna av säckpapper och kraftliner. För ASSI:s del : betyder den ökade kontrollen mest för konkurrensför— ' mågan medan högre ekonomiskt utbyte genom anpassning
av säckpappers— och kraftlinerkvaliteterna till dotter— bolagens tillverkning (och omvänt) spelar mindre roll liksom möjligheterna till intensivare produktutveckling
1 OSV.
.
1Se fallet ASSI, s. 72 och 81.
Electrolux förvärv av Arthur Martin kan kopplas till samma konkurrensfördel; en ökad kontroll av avsätt— ningsledet. För Electrolux del blir dock effekten be— tydligt mera påtaglig, dels beroende på förvärvets storlek, dels beroende av att Electrolux omgående
kunde ersätta Arthur Martins tidigare leverantörer av kyl/frysenheter med Electroluxtillverkade produkter. Även här är kontrollen av en stor del av avsättnings— ledet det viktigaste inslaget i den ökade konkurrens— förmågan, vid en jämförelse med läget före investe— ringen, medan däremot möjligheterna till en bättre anpassning av kyl/frysskåpen till den franska marknaden och en intensivare produktutveckling spelar en relativt
underordnad roll.1
I båda fallen av vertikal integration genom inkorpo- rering bygger den ökade konkurrensförmågan framför allt på en bättre kontroll över de utbytesrelationer som fö—
retaget har med sin avsättningsmarknad.
Vertikal integration genom omlokalisering av produktions— steg till utlandet görs primärt för att sänka tillverk— nings— och/eller fraktkostnaderna eller för att uppnå
en bättre kontakt mellan marknaden och den produktions— process företaget kontrollerar. Volvos beslut att in— vestera i en personbilsfabrik i Gent byggde i hög grad på viljan att komma innanför EEC:s tullmur och därmed sänka tull- och fraktkostnaderna. I ett senare utbygg— nadsskede spelade också tillgången på arbetskraft i Göteborgsområdet relativt Belgien en viss roll. Genom
de sänkta kostnaderna skulle man kunna hålla konkurrens-
kraftigare priser inom EG -området än vad man tidigare
1Se fallet Electrolux, s 145 ff.
2Dessa slutsatser rimmar väl med erfarenheter som Pfeffer och Salancik redovisar i sin undersökning av ett stort antal företagssammanslagningar i USA. Se J. Pfeffer, G. Salancik; The External Control of Organizations, op.cit., s. 114-123.
kunnat göra. Betydelsen av närmare kontakt med kund— marknaden spelade också en viss roll genom att in— vesteringen i Belgien gav återförsäljarna inom EG
ett viss psykologiskt stöd.1
Gambros och Firestones investeringar tycks också primärt ha baserats på möjligheterna till lägre produktkostnader vid lokal tillverkning på de marknader som når över en Viss miniminivå. För Gambro spelade också möjligheten till större leveranssäkerhet genom undvikande av längre transporter en viss roll liksom möjlighet till tätare kontakter mellan tillverkningsled och avnämarna/sjuk—
husen.
IKEA:s utländska investeringar avviker från de övriga fallen av vertikal integration såtillvida att de är
en direkt konsekvens av den affärsidé på vilken före— taget baserar sin verksamhet. Denna idé innebär att man, utan att bedriva egen produktion av möbler, kopp— lar ihop en omfattande grossistfuntion med försäljning genom egna varuhus av ett specifikt "IKEA—sortiment". Därigenom kan man uppnå en "total" anpassning av verk— samheten i de båda leden och uppnå stordriftsfördelar i inköp och distribution. En hög grad av kontroll över varuhusens inköp och marknadsföring är en viktig för— utsättning för verksamheten. Försäljning till utländ— ska marknader leder därför till etablering av varuhus
på dessa marknader.
1Se fallet Volvo, 5.371.
Likartade, icke—komplementära investeringar.
Dessa investeringars inverkan på koncernens konkurrens— kraft är av helt annan karaktär än vad som gäller för vertikala investeringar. I huvudsak är den ökade kon— kurrenskraften en följd av att 1) den verksamhet man investerar 1 ger en högre avkastning än koncernen i övrigt eller 2) investeringen medför kontroll över en större del av den totala produktionen av en vara (eller annorlunda uttryckt högre monopolränta genom starkare ställning i förhållande till konkurrenterna) eller 3) verksamhetsmässig integration mellan moder— och dotter— företag ger effektivare utnyttjande av gemensamma re—
surser, eller en kombination av dessa tre faktorer.
På vilket sätt har de företag, vars investeringar vi betecknat som likartade, icke komplementära höjt sin
konkurrenskraft?
PLM:s investeringar i europeiska glasbruk har medfört att företaget fått en högre andel av den västeuropeiska marknaden för förpackningsglas än man tidigare hade. Denna andel är dock även efter förvärven relativt liten och kan knappast sägas ge PLM någon utpräglad monopol— liknande ställning. Karakteristiskt för dessa investe— ringar är också den låga graden av samordning mellan PLM:s svenska glasdivision och Euroglas i fråga om
t ex inköp, försäljning och FoU. Slutsatsen blir där— för att direktinvesteringarna primärt bidrar till PLM— koncernens konkurrenskraft genom dotterbolagens avkast- ning som under ägoperioden varit betydligt högre än
den svenska glasdivisionens.
Electrolux förvärv av det stora amerikanska dammsugar— företaget National Union Electric innebar också ett tillskott till koncernen av ett hittills mycket lön— samt företag. Men investeringen innebar också en kraftig ökning i Electrolux andelar på dammsugarmarknaden, fram—
förallt i USA. Investeringen innebär att koncernen
flyttar fram sina positioner ytterligare och stärker sin ställning som ett av de två, tre stora dammsugar— företagen i världen. Därigenom innebär också investe— ringen möjligheter till högre monopolränta, bl a genom den kontroll man får över NUE:s försäljning på mark—
nader utanför USA.
Däremot har NUE—förvärvet hittills inte medfört någon påtaglig ökning av koncernens slagkraft genom samord-
ning och effektivare utnyttjande av gemensamma resurser.
Volvos förvärv av DAF:s personvagnsdel avsåg att komplettera personbilsprogrammet med en mindre bil, för att därigenom uppnå en starkare ställning i för— hållande till konkurrenter och återförsäljare vid för- säljning av det "traditionella" sortimentet. Däremot har inte investeringen påtagligt bidragit till kon— kurrenskraften genom verksamhetsintegration eller en högre avkastning eftersom verksamheten varit förlust—
bringande sedan starten.
Även Volvos investering i Oostakker för tillverkning av lätta lastvagnar innebär framförallt en starkare ställning på lastvagnsmarknaden genom den komplettering av sortimentet som därmed uppnåddes.2
ITT:s förvärv av IKO—Kabel kan inte sägas ha inneburit några större förändringar i ITT—koncernens ställning
på telekabelmarknaden. På grund av detta företags rela— tiva litenhet på telekabel har inte IKO:s resurser för inköp, tillverkning eller marknadsföring på något mer påtagligt sätt integrerats med den övriga ITT—koncernen.
1Ett exempel på detta utgör istället vissa av de in—
vesteringar som Electrolux gjort på vitvaruområdet som inneburit koncentration av tillverkningen av olika produkter genom produktbyten m m för att därigenom uppnå stordriftsfördelar. Se fallet Electrolux, 5.131.
28e fallet Volvo, 5.378.
Den integration som förekommer gäller FOU—området
där en viss uppdelning av utvecklingsprojekten sker mellan de olika kabelföretagen inom koncernen. Det
är dock tveksamt om detta förhållande i sig innebär någon påtaglig höjning av ITT—koncernens totala kon— kurrenskraft, dels därför att FOU spelar en relativt liten roll för ett kabelföretags ställning, dels p g a att IKO är försvinnande litet i förhållande till ITT:s totala verksamhet på telekommunikationssidan. Det dominerande intrycket blir istället att förvärvet av IKO inverkat på ITT:s konkurrenskraft framför allt via
IKO:s tillväxt och avkastning.
Nestlé förvärvade Findus därför att koncernen ville diversifiera in på området djupfrysta livsmedel och ett förvärv var ett enklare sätt att göra detta än
att bygga upp en egen verksamhet från grunden. Findus hade arbetat upp en kompetens på området sedan flera år tillbaka och företagets varumärke började bli känt, även internationellt. Genom detta förvärv och förvärv av andra djupfrysningsföretag kunde Nestléuppnå en ställning som en av de stora företagen på djupfrysnings- området i världen. Däremot innebar inte förvärvet
av Findus några omfattande förändringar i form av in— tegration av resurser mellan moder— och dotterföretag. Visserligen har Nestlé efter förvärvstidpunkten inord— nat all FOU—verksamhet i en gemensam organisation, där varje "research—company" är specialiserat på vissa forskningsuppgifter och skall betjäna alla företag i koncernen. Denna samordning av resurserna kan dock inte sägas vara en följd av Findusförvärvet utan or— sakas av de möjligheter till stordrift i FOU som ett företag av Nestlés storlek och marknadsinriktning har.1
1Se Fallet Findus, 3476.
Konglomerativa investeringar
Återstår de investeringar vi i figuren i föregående avsnitt kallat icke—komplementära och icke likartade, dvs ITT:s förvärv av Flygt och Cavenhams förvärv av Felix. I båda fallen gäller det investeringar i för moderföretaget "artfrämmande" verksamheter. Eftersom investeringarna har "portföljkaraktär" innebär det också att det är avkastningen som primärt väntas bidra till det investerande företagets konkurrenskraft i form av en större cashflow, medan monopolräntor och integra—
tionsvinster spelar en underordnad roll. Ett lite oväntat resultat av denna genomgång blir att
i även i de fall investeringen sker i för moderföretaget mycket likartade och välkända verksamheter så kan ef— %
fekten på koncernens konkurrenskraft oftadomineras av den;
avkastning dotterbolagen ger. Vi skulle kunna tala om i någon slags "portföljeffekt" även här. PLM är det bästa I exemplet på detta, men även Electrolux förvärv av NUE har åtminstone hittills haft en sådan prägel. Integra— tionen mellan moder— och dotterföretag är i båda fallen
relativt obetydlig.
Avsnitt 3.3 Kontrollen över företagets konkurrenskraft.
! 1 ! | ! & I 1 I föregående avsnitt försökte vi fastställa på vilket ! sätt de studerade direktinvesteringarna inverkade på ' koncernens konkurrenskraft. Vi fann att i några fall 1 spelade den ökade kontrollen av avsättningsmarknaden i en huvudroll, medan i andra fall lägre tillverknings— i och/eller transportkostnader var den viktigaste följden av direktinvesteringen. I vissa fall baserades den ökade konkurrenskraften framför allt på en ökad avkast— ning, antingen direkt eller indirekt via en större kontroll av det totala utbudet av varan i fråga eller bättre utnyttjande av gemensamma resurser genom verk—
samhetsintegration. Vi bekymrade oss då inte om vilken
del i koncernen som kontrollerade de resurser som var viktigast för konkurrenskraften eller om "maktbalansen" inom koncernen förändras genom direktinvesteringen.
Det är denna fråga vi nu skall ta upp med utgångspunkt
från fallstudierna.
Om vi accepterar att ägandet i sig ger full kontroll över de resurser som konstituerar konkurrenskraften
så behöver vi inte närmare analysera var i koncernen
de kritiska resurserna finns. Vi drar då en skarp
gräns mellan svenska företag med utländska investe— ringar och utlandsägda företag i Sverige och menar att
i de förra är konkurrenskraften i sin helhet svensk— baserad medan den i de senare är helt kontrollerad av de
utländska ägarna.
Makten i ett företag kan emellertid inte helt lokali— seras till ägandet och den formella hierarkin.1 Ägandet innebär i första hand kontroll över kapital— resurser men inte automatiskt kontroll över andra resurser, t ex kunskap om tillverkningsteknik, till— gång till viktiga råvaror eller försäljningskanaler. Därför kan vi tänka oss situationer där ett svenskt moderföretag besitter en mindre del av den komparativa fördel som verksamheten är uppbyggd kring än sitt ut— ländska dotterbolag respektive ett utlandsägt företag i Sverige som dominerar över sin utländske ägare i
samma hänseende.
Vi skall därför titta närmare på "maktbalansen" mellan moder— och dotterföretag m a p kontrollen över kritiska resurser. Skälet är "nationalistiskt"; vi nöjer oss inte med att konstatera att en direktinvestering har stärkt
konkurrensförmågan i hela koncernen utan vi är också
1För en diskussion av vilka faktorer som bestämmer vilka som har makten i en organisation, se J. Pfeffer; Organizational Design 1978, s. 15—21.
intresserade av att se hur den svenska delens inflytande påverkas. Denna frågeställning har släktskap med frågan om det internationella beroendet. I vilken grad är den svenska delens existens baserad på resurser som kontroll— eras av andra delar av koncernen och vilka alternativ finns att erhålla motsvarande resurser från annat håll.1
Vi kan återigen dra nytta av vår tidigare indelning i komplementära och likartade direktinvesteringar. En komplementär direktinvestering innebär ju definitions— mässigt en verksamhetsmässig eller kunskapsmässig re— lation mellan moder— och dotterföretag, eftersom de utgör två på varandra följande steg i en produktions- process. Men är det moder— eller dotterföretag som för-
fogar över den kritiska resursen i denna relation?
För att besvara den frågan måste vi titta på varje en- skilt fall. I tre av de fall vi kallade för komple— mentära medförde direktinvesteringen en ökad komple— mentaritet. I fallet IKEA innebar investeringarna i
egna varuhus en högre grad av kontroll över hela distri— butionsprocessen ända fram till detaljistledet och där— med en högre konkurrensförmåga. Kunskapen om distribu- tionsprocessen är i hög grad koncentrerad till moder— företaget i Sverige medan dotterföretaget/varuhuset framför allt är mottagare av varor i form av ett färdig— komponerat sortiment. IKEA är därmed inte beroende av
de olika varuhusens förmåga att anpassa sig till de lokala marknadernas krav eftersom man använder ett i huvudsak likartat sortiment överallt. Inflytandet över konkurrensförmågan torde därför till största delen
finnas i moderbolaget.
1Resonemanget ansluter till det gängse sättet att definiera beroende, dvs A:s beroende av B är pro- portionellt till B:s innehav av resurser som A be— höver och omvänt proportionellt till antalet alter— nativ A har att erhålla resurserna från annat håll. Se R. Emerson; Power-dependence relations, American Sociological Review, Vol. 27, 1962:1.
För Electrolux investering i Arthur Martin är svaret
inte lika enkelt. Investeringen innebär att man för— värvar ett igångvarande företag med ett varumärke och
en inarbetad marknadsorganisation. Det är varumärket
och marknadsorganisationen som ger den högre konkurrens— förmågan via en avsevärt större kontroll över den franska vitvarumarknaden. Men är det dotterbolaget eller moder—
bolaget som kontrollerar denna resurs?
Uppenbarligen finns kunskapen om den franska marknaden och hur marknadsföringen skall skötas i avsevärt högre grad hos Arthur Martin än hos Electrolux i Sverige.
Det är en naturlig följd av motivet bakom investeringen. Genom investeringen kunde man omgående förvärva en mark— nadsorganisation istället för att bygga upp en egen. Men innebär detta också att Arthur Martin skulle kunna bedriva en från moderbolaget mer självständig sorti— mentspolitik, med t ex mindre leveranser från Sverige, om man fann det lämpligt? Arthur Martins ställning som ett av koncernens största vitvaruföretag och dess kun— skapsmässiga överläge när det gäller den franska mark— naden talar för att en sådan situation skulle vara möjlig. Samtidigt är Arthur Martin beroende av moder— bolagets kapitalresurser, p g a svag lönsamhet, vilket talar emot en sådan situation. Det är möjligt att i varje fall på sikt Arthur Martin skulle kunna utöva
ett relativt stort inflytande över investeringar och sortimentsinriktning. Därmed skulle också ca en fjärde— del av Electrolux kyl— och frysskåpsproduktion delvis bli beroende av beslut som fattas utanför Sverige.1
Den ökade exporten från Sverige skulle därmed inte mot— svaras av en lika stor ökning av moderbolagets kontroll
över den konkurrenskraft som möjliggör exportökningen.
1Se fallet Electrolux, 5.160-
Denna situation kan jämföras med ASSI:s utlandsin— vesteringar i wellpapptillverkning. Även dessa sker
i verksamheter som moderbolaget har relativt liten kunskap om. Som kraftlinertillverkare har man liten erfarenhet av den teknologi som utnyttjas vid till— verkning och marknadsföring av wellpapp. Den kunskapen
finns hos dotterbolagen.
Till skillnad från Electrolux är emellertid denna kun— skap inte särskilt nödvändig för att moderföretaget skall kunna öka sin konkurrenskraft genom att trygga avsättningen via påverkan på de ägda företagens inköp av kraftliner. Eftersom kraftliner är en standardpro— dukt, så kan inte de ägda dotterbolagen med hänvisning till skillnader i pris och kvalitet hävda att de måste köpa av andra leverantörer än ASSI. Därmed har också moderföretaget betydligt större möjligheter att använda sin formella ägarmakt för att få dotterbolagen att prio— ritera inköp från ASSI i konjunkturnedgångar. Dotterbo— lagen har ingen kunskapsmässig fördel gentemot moder—
företaget som försvårar en sådan politik.
ASSI:s investeringar och Electrolux förvärv av Arthur Martin innebär att moderföretaget går in i verksamheter som han har begränsad kunskap om. Det är inte fallet för övriga investeringar vi kallat för komplementära. Skälet till dessa är ju framför allt att omlokalisera stegen i produktionsprocessen för att därigenom uppnå lägre tillverknings— och/eller transportkostnader. Fortfarande är det moderbolaget som kontrollerar hela processen och de resurser som konkurrenskraften är base— rad på. I fallet Gambro ligger all forskning och pro- duktutveckling hos moderbolaget och tillverkningen i
de utländska dotterbolagen är i mycket hög grad base— rad på moderbolagets kunskap. Konkurrenskraften vilar
i hög grad på ett samspel mellan FOU, tillverkning och avnämare. Dotterbolagen har knappast någon specifik kunskap om dessa tre delar som inte moderbolaget har, möjligen med undantag för avnämarkontakterna på de
lokala marknaderna. Så länge all forskning och produkt—
( l » , i 1 1 1 | 1 ! ( 1 ! .
| i
I & ! I | i 5 » l
i i. i |
utveckling sköts av moderbolaget och detta även har egen tillverkning av samma slags produkter som dotter— bolagen förfogar också moderföretaget över de resurser
som är avgörande för konkurrensförmågan.
Liknande resonemang kan föras för Volvos investeringar
i Gent och Alsemberg och Firestone även om FOU—verksam— heten inte har samma relativa betydelse för konkurrens— förmågan i dessa företag som i Gambro. I båda fallen är dotterbolagen starkt beroende av resurser som kontrolle— ras av moderföretagen; i Volvo av verktygsutrustning, maskiner och halvfabrikat, i Firestone—Viskafors av
"gummirecept" och tillverkningsmetoder.
I föregående avsnitt kunde vi konstatera att icke— komplementära direktinvesteringar inte behövde inne— bära några verksamhetsmässiga eller kunskapsmässiga kopplingen mellan moder— och dotterföretag. Det är bara i det fall som investeringen åtföljs av någon
typ av integration av olika funktioner som sådana kopp— lingar uppstår. Om några verksamhets— eller kunskaps— mässiga kopplingar inte existerar mellan moder— och dotterföretag innebär ju detta att moderföretagets in— flytande enbart kan baseras på ägandet och kontrollen över kapitalresurser. I ett sådant läge blir dotter— bolagets storlek, tillväxt och avkastning av avgörande betydelse för "maktbalansen" mellan moder— och dotter— företag. Ett bra exempel på detta är Electrolux förvärv av National Union Electric. Den påverkan på koncernens konkurrenskraft som det resulterar i sammanhänger i hög grad med den ökade dominans som koncernen får på damm— sugarmarknaden. Men eftersom Electrolux i Sverige inte besitter några för National Union Electric kritiska re— surser, kunskapsmässiga eller andra, så blir moderbo— lagets inflytande i första hand fråga om en rent admi— nistrativ styrning, speciellt som företaget är mycket lönsamt och inte behöver kapital från moderföretaget.
Detta torde innebära att det relativa inflytandet för
moderföretaget över koncernens dammsugartillverkning minskar genom förvärvet. Det är en rimlig slutsats med tanke på att National Union Electric svarar för ca
40—50 procent av hela koncernens dammsugarproduktion.
Liknande slutsatser kan dras för PLM,vars dotterbolag ! är mycket litet integrerade med PLM i Sverige. Om man ser till PLMzs glasproduktion i sin helhet så är det Euroglas som svarar för tillväxten och lönsamheten medan den svenska delen stagnerar. Därmed blir också Euroglas
relativa inflytande allt större.
Volvos investering i DAF ger en något annorlunda bild av "maktbalansen" mellan moder—dotterbolag. Visserligen
övertog Volvo därigenom ett modellprogram som utvecklats
i Nederländerna och som inte baserades på att moderbo— laget utvecklade och producerade vitala delar. Efter— hand har emellertid DAF:s beroende till moderbolaget ökat, dels genom en ökad samordning av inköp och mark— nadsföring mellan de båda företagen, dels genom DAFzs
dåliga lönsamhet.
Av övriga fall, dvs IKO, Findus,Flygt och Felix är
det bara i fallet Findus som en för konkurrensförmågan hos dotterföretaget kritisk resurs kontrolleras av moderföretaget. Det gäller den integrerade FOU-verk— samheten i Nestlékoncernen som styrs av moderbolaget.
I övriga fall är den verksamhetsmässiga eller kunskaps—
mässiga kopplingen mycket begränsad. Därigenom blir
återigen dessa dotterföretags tillväxt och lönsamhet viktiga för maktbalansen mellan moder— och dotterföre— &
tag.
Om vi utgår ifrån att konkurrenskraft är en betydelse— full faktor för ett företags möjligheter att växa, så kan vi också säga att växandet i hög grad påverkas av de delar av företaget som kontrollerar och utvecklar
konkurrenskraften. Det behöver inte innebära att till—
växten alltid sker i dessa delar, men att tillväxten
i andra delar blir "sårbar för förändringar i de
dominerande delarna.
Utifrån det perspektivet kan vi först diskutera de ut— landsägda företagens situation. Mot bakgrund av den analys som gjorts i föregående avsnitt kan vi konsta— tera att tillväxten i Flygt, Felix och IKO under ägo— perioden sannolikt varit relativt oberoende av utveck— lingen i respektive moderbolag. Denna slutsats bygger på konstaterandet att den konkurrenskraft som är för— utsättningen för respektive företags verksamhet finns hos dessa, inte hos moderbolaget. Kopplingarna mellan moder— och dotterbolag är framför allt av finansiellt/
administrativ art.
En test på graden av oberoende är att ställa frågan i vad mån verksamheten skulle kunna bedrivas vidare även om banden till ägaren/moderbolaget klipptes av. Möjlig— heten att göra detta är stora i de tre företagen.1
Situationen för Firestone—Viskafors AB har varit i princip den rakt motsatta. Verksamheten i detta före— tag har hela tiden haft en mycket påtaglig verksamhets— mässig koppling till moderbolaget i USA och koncernens FOU—enhet i Italien, med små möjligheter att utveckla egna konkurrensfördelar på olika marknader och inom olika produktsektorer. Så länge moderbolagets konkur— rensförmåga bibehöll en viss nivå så medförde detta beroende inga påtagliga negativa konsekvenser för det svenska företaget. När däremot konkurrensförmågan av olika skäl avtog inom koncernen blev också situationen besvärlig för Firestone-Viskafors. Företaget kunde inte
fortsätta sin verksamhet på basis av "egen konkurrens—
kraft.
1I Felix fall har detta skett i och med att Beijerinvest förvärvade företaget från Cavenham.
I det här perspektivet intar Findus en mellanställning och det är därför också svårare att dra preciserade slutsatser om i vad mån Findus idag skulle kunna drivas utan Nestlé. För detta talar å ena sidan att den speci— fika kompetensen att producera och marknadsföra livs— medel fortfarande i hög grad finns och utvecklas i det , svenska företaget. Mot detta talar å andra sidan att i den viktigaste forskningsverksamheten, åtminstone
formellt, ligger utanför Findus.
Om vi övergår till att studera de svenska företagen uti— från samma slags perspektiv kan vi konstatera att i de fall konkurrenskraften fortfarande är baserad i moder— bolaget så spelar också moderbolaget huvudrollen ifråga om inflytande öVer den fortsatta utvecklingen, inrikt— ningen på investeringar osv. Enligt den tidigare förda diskussionen gäller det framför allt Gambro, Volvo
(Gent, Alsemberg) IKEA och ASSI. Om det däremot är så
att de kritiska resurser som konstituerar konkurrens— kraften finns i dotterbolaget så blir också "maktbalansen' annorlunda, eftersom ägandet i sig inte ger några ga- rantier för att moderbolaget får ett dominerande in— flytande. Ovan karakteriserades PLM:s investeringar i utländska glasbruk och Electrolux förvärv av NUE på detta sätt. I en sådan situation kan det inträffa att moderbo— laget successivt tappar mark och istället blir beroende av de utländska investeringarna för sin egen verksamhet. Därigenom minskar också den svenska industripolitikens möjligheter att påverka den del av koncernen som ligger !
i Sverige.
1Se fallet Electrolux, 5.175 ff
3.4 Industripolitiska konsekvenser av direktinvesteringar.
Statens möjligheter att via olika medel påverka företag och branscher att agera på ett visst sätt sammanhänger med innehållet i de maktbaser staten resp. företagen har i förhållande till varandra. Statens maktbas är dels av formell art, framför allt i form av lagstiftning, dels
i form av företags resursberoenden till staten. Olika undersökningar tyder på att de företag, vars verksamhet kännetecknas av ett högt beroende till staten, t ex i form av att en stor andel av försäljningen sker till myndigheter, i högre grad än andra företag reagerar på industripolitiska åtgärder.1 Statens möjligheter att på— verka sammanhänger emellertid också med beroendeförhållan— det till andra viktiga delar i företagens omgivning. I detta "resursperspektiv" kan ett företags agerande be— skrivas som ständiga åtgärder att tillfredsställa krav hes de parter i omgivningen som är viktigast för före-
tagets fortlevnad.
Industripolitikens möjligheter blir därför i hög grad
en fråga om dels i vilken grad staten utgör en viktig resurs i företagets omgivning, dels företagets beroende till andra parter i omgivningen. Annorlunda uttryckt kan vi säga att de industripolitiska möjligheterna påverkas av i vilken utsträckning staten "konkurrerar" med andra dominerande parter och vilka begränsningar dessa parter
i sin tur sätter på företagets möjligheter att agera.
Om vi mot den bakgrunden vill analysera direktinveste— ringarnas industripolitiska effekter så bör frågeställ— ningen bli hur dessa påverkar statens maktbas, både i förhållande till företagets egen maktbas och i förhållan— de till maktbaser som andra parter i omgivningen förfogar
över. En sådan analys skulle bli mycket komplicerad och
1Se J Pfeffer, G Salancik, 1978; The External Control of
Organizations, s. 54—60.
2Se t ex H. Aldrich, 1979; Organizations and Environment, s. 61—62.
kräva ingående information om egenskaperna hos före- tagens relationer till andra företag m m och hur dessa påverkas av direktinvesteringen. Vår information i res—
pektive fallstudie är för knapphändig för att utnyttjas för en sådan analys. Trots detta kan ändå fallstudierna ! användas för att dra vissa generella slutsatser om hur olika typer av direktinvesteringar påverkar det industri— politiska handlingsutrymmet.1 Dessa slutsatser baseras på den föregående diskussionen om effekterna på konkurrens— 4 kraften och var i koncernen kontrollen över denna kon—
kurrenskraft hamnar.
gElä9Q552_£?EåEåSå-åEYååEåEiggé£_å_åY€££99-
Det är uppenbart att en investering, som innebär att en produktionsenhet lokaliserad i Sverige ägs av en enhet utanför Sverige, innebär en viss begränsning i statens möjligheter att påverka denna enhet i jämförelse med om ägaren fanns i Sverige. Men eftersom vi utgår ifrån att maktbasen bara till en del kan härledas till själva ägan- det så är det lika uppenbart att effekterna på industri— politikens möjligheter också beror av det utlandsägda företagets förhållande till det utländska företaget. I den tidigare analysen har vi tagit fasta på vem som kontrollerar de för företagets verksamhet och tillväxt nödvändiga resurserna, dvs var konkurrensförmågan är lokaliserad. Utifrån den analysen skulle vi kunna dra följande slutsatser: %
1. För konglomerativa investeringar, dvs då investeringar—. I | na varken är komplementära eller likartade i för— hållande till moderbolagets egen verksamhet, innebär % utlandsägandet i sig sannolikt mindre industripolitiska! begränsningar än andra typer av investeringar. Denna
slutsats torde framför allt vara giltig då dotterbolagei
1Diskussionen begränsas till industripolitikens möjlig— heter att påverka industrins struktur och storlek till den del den är lokaliserad till Sverige. Vi behandlar således inte frågan om huruvida industripolitikens räckvidd utanför landets gränser påverkas av direktin— vesteringarna.
1 | i i I l i
är lönsamt och inte är beroende av moderbolaget för sin kapitalanskaffning. I en sådan situation blir likheten med helt svenskägda företag stor och det blir andra faktorer som i högre grad avgör statens påverkansmöjligheter. Ovan betecknade vi Flygt och Felix som exempel på sådana investeringar. Flygts höga exportberoende och det faktum att nära hälften av företagets personalstyrka finns utomlands i en om— fattande marknadsorganisation är sannolikt viktigare
faktorer att beakta än själva utlandsägandet i sig.
2. För de investeringar vi betecknat som både komple— mentära och likartade blir situationen den rakt mot— satta. Här är det utländska ägandet förknippat med att det svenska dotterbolaget ingår i ett verksamhets— och kunskapssystem inom den internationella koncernen. Den konkurrenskraft som det svenska företaget har är en följd av detta system och beroendet till moderbo- laget eller andra delar i koncernen blir stort. Firestones förvärv av Viskafors betraktade vi ovan
som ett exempel på en sådan investering.
Om vi jämför de konglomerativa investeringarna med de komplementära/likartade kan vi dra den något paradoxala slutsatsen att i de fall den utländska koncernen tillför det svenska dotterbolaget viktiga resurser i form av t ex nödvändig teknologi, viktiga råvaror eller marknads— organisation Och därmed inverkar positivt på verksamhets— förutsättningar och tillväxt blir samtidigt den industri— politiska "sårbarheten" störst. Detta är en följd av att vi utgår ifrån att statens möjligheter att påverka ett företags beteende bl a beror av hur dominerande andra delar av företagets omgivning är. De konglomerativa in- vesteringarna skulle därmed varken tillföra särskilt
' mycket eller begränsa de politiska påverkansmöjligheterna
i jämförelse med om företaget i fråga varit svenskägt.
Det är rimligt att anta att många av de utländska fö— retagens investeringar ligger någonstans emellan dessa båda "extremer". Fallen IKO och Findus beskrev vi som icke komplementära men likartade eftersom det investe— rande företaget långt innan investeringstidpunkten be— drivit verksamhet som baseras på samma slags teknologi. Mest uttalat gällde det ITT:s förvärv av IKO. I denna situation blir det svårare att utvärdera de industripo— litiska effekterna, eftersom det krävs information om på vilket sätt denna likhet i teknologi inverkar på "maktbalansen" mellan moder— och dotterföretag. I IKO:s fall tyder vår analys på att denna likhet inte hittills lett till något påtagligt verksamhetsmässigt beroende till moderbolaget. I fallet Findus är bilden mera oklar.
åYSEåEå_EQ£åEå95_åEYååE—SEÅEQQLEEleåEQE-
Till skillnad från de utlandsägda företagen kan de in— dustripolitiska effekterna inte till någon del hänföras till ägandet, eftersom ägandets lokalisering i princip inte är annorlunda än i icke—utlandsägda svenska före— tag. "Resursperspektivet" blir därför ännu mera bety— delsefullt om vi vill analysera svenska företags direkt— investeringar. Den fråga som skall besvaras är om dessa investeringar medför ett resursmässigt beroende till en utlandsbaserad enhet på ett sådant sätt att det begränsar påverkansmöjligheterna för den svenska industripolitiken. Jämförelsenormen är fortfarande ett svenskt företag i motsvarande situation men utan direktinvesteringen i
fråga.
I de fall direktinvesteringen ingår som ett led i exploa— tering av en teknologisk kunskap som finns i moderföre— taget och den utländska etableringen kan ses som en om— lokalisering av ett eller flera produktionssteg till en utländsk marknad ("utflyttning") blir sannolikt de in— dustripolitiska effekterna begränsade. Förenklat kan vi betrakta denna situation som ett "omvänt Firestonefall”.
De utländska dotterbolagen är i betydligt högre grad
beroende av moderbolaget än tvärtom. I föregående av— snitt placerade vi Gambro och Volvos investeringar i
Gent och Alsemberg i denna kategori. Sannolikt är dessa företags starka inriktning på utländska marknader i sig
en viktigare faktor för industripolitikens möjligheter
än det faktum att man bedriver utländsk tillverkning. Resonemanget leder fram till konstaterandet att den
typen av investeringar som enligt analysen i avsnitt 2
har de största exportmöjligheterna i alternativsituationen
samtidigt ger små industripolitiska effekter!
En grupp av investeringar beskrevs i avsnitt 3.2 som vertikal integration. Vare sig integrationen sker bakåt eller framåt är en viktig orsak till dessa investeringar möjligheten till ökad kontroll över omgivande produktions— led. En vanlig strategi för företag som är starkt beroende av t ex en råvaruproducent eller en viss avnämare är att om möjligt inkorporera dessa enheter i organisationen. Utländska direktinvesteringar som en följd av en sådan strategi innebär i varje fall ofta inget ökat beroende till dessa enheter i jämförelse med läget före investe— ringen. De industripolitiska implikationerna blir där—
för också begränsade.
ASSI är ett bra exempel på denna situation. Redan före förvärvstidpunkten sålde ASSI en stor del av sin pro— duktion till de förvärvade företagen och beroendet blev inte större p g a investeringarna. Det är dock viktigt att understryka att vertikala investeringar på sikt kan leda till ökat ömsesidigt beroende genom att den fastare kopplingen leder till en ökad specialisering av respek— tive parts produktionsapparat. I denna situation påverkas också handlingsutrymmet för industripolitiken. Detta kunde bli fallet om t ex Eloctrolux' förvärv av Marie- stads produktion "skräddarsyddes" för den franska mark— naden på ett sådan sätt att produktionsapparatens alter—
nativanvändning minskade kraftigt.
1J. Pfeffer, G. Salancik, op.cit. s. 115—123.
I de fall vi varken har att göra med vertikal integration eller omlokalisering av produktionssteg som redan tidi— gare kontrollerades av moderföretaget så blir bilden återigen komplicerad. I de fall investeringen baseras
på en önskan att öka kontrollen över det totala utbudet
! i av en viss vara blir den industripolitiska effekten i i hög grad beroende av dels storlek och ekonomisk styrka 1 hos dotterbolaget, dels vilken typ av verksamhetsmässig ; integration som utvecklas mellan moder— och dotterföre— % tag. I de konglomerativa investeringarna kommer de först— nämnda faktorerna att dominera. En försiktig slutsats är ; dock att så länge det svenska moderbolagets beroende till sitt utländska dotterbolag begränsas till den avkastning dotterbolaget ger har direktinvesteringen i sig begränsa—* de industripolitiska implikationer. Om denna avkastning . utvecklas till möjligheter för dotterbolaget att påverka koncernens investeringar överhuvudtaget blir situationen
en annan . !
Vår utgångspunkt i avsnitt 3.2 var att direktinveste— ringar görs för att öka företagets konkurrenskraft. Eftersom konkurrenskraften utgör en viktig komponent i företagets maktbas leder det till slutsatsen att direkt— investeringar rent allmänt stärker företagets ställning gentemot staten. Men eftersom detta i princip måste gälla för alla typer av investeringar som ett företag gör blir slutsatsen inte särskilt användbar vid analys av sambandet mellan just direktinvesteringar och industri4 politik. I varje fall går det inte att utifrån de klassi—, ficeringar vi använt oss av ovan säga vilken direktin-
! | i I vesteringstyp som via en positiv inverkan på moderbola— | gets ekonomiska ställning får de största effekterna på I l I I industripolitikens möjligheter.
Mats Forsgren Bo Wictorin
Kapitel 2 FALLET ASSI
Avsnitt 1.
Avsnitt 2.
Avsnitt 3.
Avsnitt 4.
Avsnitt 5.
BILAGOR
Introduktion
ASSI:s produktionsinriktning och utlandsverksamhet '
2.1 Kort.historik 2.2 Faktamässig beskrivning av ASSI:s investeringar i utländsk tillverkning
Marknads— och konkurrenssituationen för säckpapper och kraftliner
3.1 Säckpapper 3.2 Kraftliner
ASSI:s investeringar i utländsk säck— tillverkning
4.l Tryggad avsättning 4.2 Samordning av produktion och investeringar 4.3 Större avkastning i förädlingsledet 4.4 Bättre marknadskontakt. Relation
till övriga kunder 4.5 Vad har förvärvet av Flexer betytt näringspolitiskt?
ASSI:s investeringar i utländsk wellpapp— tillverkning
5.1 Tryggad avsättning 5.2 Samordning av produktion och investeringar 5.3 Större avkastning i förädlingsledet 5.4 Bättre marknadskontakt. Relation till övriga kunder 5.5 Vad har förvärven av de utländska wellpappföretagen betytt närings- politiskt?
Sid. 58
61 61
63
65 65 67
72 72
75 75
75
76
81 81
87 87
88
88
Avsnitt 1 . INTRODUKTION
ASSI:s investeringar utomlands i produktion av säckar (England) % och wellpapp (Danmark, Schweiz, England) är samtliga utmärkta ( exempel på det'som brukar benämnas vertikala produktionsinves— ? teringar, d v s investeringar i framförvarande eller bakom— 1 liggande förädlingsled. Denna typ av investering utgör oftast den vanligaste formen i branscher med relativt få företag och relativt likartade produkter (homogena oligopol).
Den främsta drivkraften bakom vertikala direktinvesteringar är förekomsten av oligopolistisk osäkerhet. Denna osäkerhet uppstår % p g a att konkurrenternas agerande får stor betydelse för det " enskilda företaget, ett resultat av fåtalskonkurrensen i kombina— ! tion med den relativt ringa produktdifferentieringen. Denna osäkerå het blir särskilt stor om även bakomliggande och/eller framför— ; varande förädlingsled kännetecknas av oligopol. I ett sådant läge 1 blir varje förändring i "maktbalansen", t ex genom att en konkurred genom avtal eller köp knyter en av (de fåtaliga) kunderna till sigé en potentiell fara för övriga företag. Av detta följer att en ten—; dens till koncentration till färre företag i förädlingsledet utgöri en drivfjäder till vertikal integration framåt. Så länge kunderna är många och var och en svarar för en liten del av den lokala mark— naden innebär inte ett kundförvärv någon större förändring i "makt— balansen" och investeringen blir i så motto också verkningslös.
De typiska omständigheterna och drivkrafterna bakom vertikala inveå teringar framåt av den typ ASSI gjort skulle således vara förekom—
| sten av oligopolistisk osäkerhet p g a en känslig maktbalans i säco
; tillverknings—resp wellpappstillverkningsledet. Ett uttryck för denna osäkerhet är graden av koncentration i resp led. En sådan !
situation innebär också att någon eller några konkurrenters direkt— 1 investeringar kan utlösa motsvarande åtgärder hos övriga p o a att*
.:
företagen bevakar varandra.
Även om detta är det primära motivet så kan skälet till att inves— tera förstärkas av att man genom integrationen framåt kan minska kostnaderna genom samordning av produktion och investeringar. Genom
integrationen framåt erhåller man också bättre kontakt med de slutliga förbrukarna. Slutligen kan en eventuellt högre
vinstnivå i kundledet driva fram vertikala investeringar.
De främsta problemen för ett företag som investerar i kundledet är att man uppträder både som leverantör och konkurrent i för- hållande till övriga kunder. På samma sätt som förvärv av=t ex ett wellpappsföretag ändrar "maktbalansen" mellan kraftliner— producenterna så påverkar det också i mer eller mindre grad rela- tionerna mellan producenter och kunder, framförallt det inves—
terande företagets relationer till övriga kunder.
De näringspolitiska effekterna av horisontella direktinvesteringar brukar traditionellt kopplas ihop med möjligheterna att istället exportera produkten ifråga. När vi har att göra med vertikala in- vesteringar blir de hypotetiska alternativen mer komplexa, efter— som drivkrafterna bakom investeringarna är annorlunda. Man inves- terar inte primärt i utländska wellpappsföretag för att ersätta export av kraftliner med wellpapproduktion utomlands utan för
att trygga exporten av kraftliner genom att stärka sin position på marknaden. Det kan naturligtvis i princip tänkas att en inves— tering av den här typen påverkar Sveriges export genom att de utländska dotterbolagen köper mer kraftliner från ASSI (utan att motsvarande minskning sker i leveranserna till andra köpare) i jämförelse med om man inte gjort förvärven. Men aVSikten är fram— förallt att få en jämnare aVsättning eller en omfördelning till
lönsammare marknader, inte en större.
Diskussionen om alternativ till utlandsinvesteringarna kommer därför primärt att koncentreras till tre frågeställningar: — vilka alternativa möjligheter hade man haft att trygga avsätt—
ningen av säckpapper resp kraftliner?
— vilka möjligheter hade funnits att i stället vidareförädla
till säckar resp wellpapp i Sverige för export?
lSe N. Kinch, Utlandsetableringar inom maser—och pappersindustrin,
i Vahlne (red.) Internationellt företagande, 1974.
- i vilken utsträckning har investeringarna utomlands påverkat möjligheterna att söka upp och realisera andra vidareföräd—
lingsalternativ i Sverige?
Den tredje frågeställningen är mycket svår att besvara och i föreliggande rapport förs bara ett allmänt resonemang kring möjligheterna att vidareförädla inom ramen för massa— och papper. Diskussion gäller här om utlandsinvesteringarna förhindrat eller fördröjt en sådan vidareförädling, däremot inte vilken inriktning en vidareförädling bör ha. Några försök att bedöma motsvarande
alternativ utanför massa—och pappersområdet görs ej.
Rapporten är uppbyggd på följande sätt:
I Avsnitt 2 ges en kort historik över ASSI:s tillkomst samt en faktamässig beskrivning av koncernens utlandsengagemang. I Avsnitt 3 sätts dessa investeringar in i sitt sammanhang genom en beskriv— ning av hur marknads— och konkurrenssituationen allmänt ser ut
för säckpapper och kraftliner. Avsnitt 4 behandlar ASSI:s utlands— engagemang på säckpappersområdet. I avsnittet försöker vi visa i vad mån innehavet av en utländsk säcktillverkare påverkat ASSI:s leveranser av säckpapper. I avsnittet diskuteras också vilka effekter investeringen har på koncernens totala lönsamhet, kontakte med övriga kunder samt förekomst av samordningsvinster mellan de två produktionsleden. Avsnittet avslutas med en diskussion kring förvärvets näringspolitiska effekter. I Avsnitt 5 slutligen görs motsvarande analys för kraftliner—wellpapp. Detta avsnitt avslutas med ett försök att bedöma i vad mån de totala investeringarna i utländsk tillverkning (inklusive säckfabriken) hade varit disponibl för alternativa investeringar i Sverige, vilka möjligheter som hade funnits att istället exportera säckar resp wellpapp från Sverige samt hur utlandsinvesteringarna allmänt påverkat vidareförädlingen
av massa— och papper i Sverige.
Om inget annat sägs baserar sig uppgifterna i rapporten på material som ASSI välvilligt ställt till vårt förfogande, intervjuer med vissa befattningshavare samt årsredovisningar och annat offentligt
tryck. Källhänvisningar görs därför bara i undantagsfall.
Statistik 1 tabellform har samlats i en särskilt bilaga.
Avsnitt 2. ASSI:s PRODUKTIONSINRIKTNING OCH UTLANDSVERKSAMHET
2.1 Kort historik
Aktiebolaget Statens Skogsindustrier tillkom genom en proposi— tion 1941 (nr 68).
Propositionen innebar att Domänverkets skogsindustriella verk— samhet skulle ändras till bolagsform. ASSI fick till en början sortera som dotterbolag till Domänverket, men 1957 fick företaget bli fristående statsbolag. Ett nära samarbete mellan ASSI och Domänverket ansågs dock av Riksdagen som betydelsefullt. Före— taget var vid starten främst råvaruproducerande. Verksamheten innefattade de första åren sexton sågverk, en sulfatmassefabrik (Karlsborg), fem trädestillationsverk, trähustillverkning i sex verk samt lådtillverkning och träullproduktion (se bilaga 1 och 2).
Efterhand förflyttades dock produktionens tyngdpunkt mot mer förädlade varor samtidigt som sågverksanläggningarna koncentre— rades till färre och större enheter. Av de ursprungliga sexton sågverken återstår idag endast sex. Årskapaciteten har emeller— tid ökad betydligt och är f n nära 700 000 m3 jämfört med 367 000 m3 är 1942.
Omkring hälften av sågverkskapaciteten finns idag i Norrbotten. Totalt sysselsatte sågverken ca 1 900 personer 1978 (inklusive snickerier),vilket motsvarar 1/4 av ASSI:s anställda i Sverige. Det totala nettoleveransvärdet var drygt 550 miljoner kronor
samma år.
En betydande del av ASSI:s verksamhet är tillverkningen av trä- fiberskivor. Den verksamhetsgrenen sysselsatte ca 1 300 personer 1978 och hade samma år ett nettoleveransvärde på 290 miljoner
kronor.
Vid starten hade ASSI endast Karlsborgs sulfatfabrik på massa-och papperssidan. Anläggningen hade 1942 en kapacitet på 15 000 ton avsalumassa per år. 1952 kompletterades sulfat— fabriken med ett pappersbruk, vilket medförde att man byggde ut kapaciteten till 125 000 ton massa år 1957. Idag har massa— fabriken och pappersbruket en kapacitet på 185 00 ton resp 85 000 ton. Pappersbrukets huvudsakliga produktion är säck— papper och 1978 producerades 51 600 ton. Leveranserna fördelade sig samma år med 9 % på den svenska marknaden (exklusive intern— leveranser), 81 % på export och 10 % inom koncernen i Sverige.
Utbyggnaden av massa— och pappersindustrin ökade väsentligt under slutet av 50—talet. 1962 stod ett nytt pappersbruk i Lövholmen färdigt med en kapacitet på ca 100 000 ton kraftliner. Kapaciteten 1978 var 390 000 ton och produktionen 300 000 ton. Leveranserna fördelade sig samma år med 5 % på den svenska marknaden (exklusive internleveranser), 86 % på export och 8 % förbrukades av koncernen i Sverige. Av andra viktiga investe— ringar i Sverige inom massa—och pappers- området kan nämnas för— värvet av Förenade Well AB 1967, och örebro Pappersbruk AB 1973.
Förenade Wells huvudsakliga produktion är wellpapp. Företaget har produktion i fyra fabriker med en sammanlagt kapacitet på 60 000 ton. Till Förenade Well AB tillhör även fyra dotterbolag. Tre av dessa producerar plastprodukter, medan det fjärde till— verkar och marknadsför förpackningsmaskiner.
Förenade Well sysselsatte totalt 820 personer 1978 och hade samma år ett nettoleveransvärde på 262 miljoner kronor.
örebro Pappersbruks huvudsakliga produktion är kraftpapper och papperssäckar. Bruket har produktionsanläggningar i örebro och Frövifors.Av den totala kapaciteten 1978 på 180000 ton massa, utgjorde 75 % massa för avsalu. Återstoden av massaproduktionen förädlas till kraftpapper och kartong. År 1978 hade örebro Pappersbruk en kapacitet på 23 000 ton kraftpapper och 50 000 ton kartong. Av kraftpappersproduktionen vidareförädlas en stor del
till papperssäckar och produktionskapaciteten var 1978 25 milj.st. säckar. Företaget har även en viss produktion av plastprodukter (kapacitet 1978 - 17 000 ton).
örebro Pappersbruk sysselsatte 1978 totalt 987 personer och har amma år ettnettoleveransvärde på 274 miljoner kronor.
År 1978 svarade produkter som kraftliner och kraftpapper och produkter med anknytning härtill för ca 2/3 av koncernens netto—
leveransvärde (d v s inkl utlandsbolagen).
2.2 Faktamässig beskrivning av ASSI:s investeringar i utländsk tillverkning
ASSI:s köp av tillverkande företag i utlandet har endast omfattat företag med anknytning till produkterna kraftliner och kraft— papper. Idag har ASSI fem helägda dotterbolag i England, Danmark
och Schweiz.
I början av 1967 förvärvades Flexer Paper Sacks Ltd i England för 4 mkr. Detta företag producerar pappers- och plastsäckar och hade 1978 en kapacitet på 94 milj st. Flexer Paper Sacks syssel- satte 1978 120 personer. Omsättningen var samma år 64 mkr.
Sedan övertagandet av Flexer har investeringar i anläggningstill— gångar i detta företag uppgått till 21 mkr. Ingen del av dessa investeringar har dock finansierats från Sverige. Under samma tid
har utdelningen till moderföretaget uppgått till totalt 3 mkr.
1975 köptes ASSI Emballage A/S i Danmark. Företaget hade 1978 en kapacitet på 10 000 ton emballage och sysselsatte 77 personer. ASSI Emballage är dotterföretag till Förenade Well.
1976 förvärvades Dansk Kraftemballage A/S, vilket tillverkar wellpapp och solidpapp. Omsättningen 1978 var 123 mkr och antalet anställda 392. Dansk Kraftemballage svarare för omkr 20 % av den
totala wellpappförbrukningen på den danska marknaden.
i 1976 införlivades Wellkarton AG Swisswell i Schweiz för ! 6 mkr i ASSI—koncernen. Tidigare hade ASSI en minoritets— andel. Wellkarton AG Swisswell hade 1978 en kapacitet på 16 000 ton wellpapp. Företaget sysselsatte samma år 135 personer. Swisswell har ca 9 % av den schweiziska wellpapp—
marknaden. Företagets omsättning 1978 var 48 miljoner kronor.
Det senaste förvärvet är köpet av Dolan Packaging Ltd i England 1977. Köpet genomfördes i konkurrens med bl a ett kanadensiskt företag. Dolan Packaging tillverkar främst well- papp och har en kapacitet på 65 000 ton om året. Företaget har uppskattningsvis mellan 3 och 5 % av den engelska well— pappmarknaden. Dolan tillverkar även testliner och fluting av inhemskt returpapper. Kapaciteten är 40 000 ton per år. Till detta företag hör även ett dotterbolag som samlar in ca la)000 ton returpapper om året. Dolan Packaging hade år 1978 en omsättning på ca 220 mkr och sysselsatte 1 027 an- ställda.
De i särklass största utländska investeringarna är således Dansk Kraftemballage och Dolan. Det danska företaget förvär— vades för 61 mkr och Dolan för 146 mkr. Köpen finansierades helt genom upptagande av utländska lån.l
I samtliga ASSI:s utländska wellpappföretag (inklusive ASSI Emballage) har efter förvärven totalt investerats i anlägg— ningstillgångar för 54 mkr, till ingen del finansierade från Sverige.
Den totala omsättningen för ASSI:s tillverkande företag i utlandet var 1978 458 miljoner kronor. Hela koncernen hade samma år en omsättning på 2 371 miljoner kronor. Av företagets totala leveranser av kraftliner (Lövholmen), 350 000 ton,
gick 87 % på export. Av de totala leveranserna gick ca 8 %
till koncernens egen förbrukning i Sverige och ca 10 % till
Räntan på dessa lån skall täckas av utdelningarna från dotterbolagen.
dotterbolagen i utlandet (se bilaga 3).
Motsvarande uppgifter för blekt och oblekt kraftpapper är 62 resp 78 % på export, 38 resp 22 % för koncernens egen använd— ning i Sverige och 3 resp 27 % till Flexer (se bilaga 4).
Av bilaga 5 framgår att det är först de allra senaste åren som utlandsbolagens relativa andel av försäljning och resultat ökat nämnvärt. Andelen av faktureringarna var 1975 enbart 4 % mot f n 19 %. Resultatet1 från utlandsbolagen 1974 (d v s Flexer) motsvarade ca 1 % av koncernens totalt resultat medan
motsvarande siffra 1978 var hela 200 %.
Resultatmässigt har utlandsbolagen gått betydligt bättre än
koncernen i sin helhet.
Avsnitt 3. MARKNADS— OCH KONKURRENSSITUATIONEN FÖR SÄCKPAPPER OCH KRAFTLINER
3.1 Säckpapper
Av Sveriges kraftpappersproduktion 1977 på 951 tusen ton, bestod 65 % av säckpapper. Störst var kraftpappersproduktion 1974, 1 269 tusen ton. 1978 tillverkades kraftpapper vid 11 anläggningar inom 8 koncerner i Sverige, varav de största är Korsnäs—Marma och Billerud/Uddeholm. Av den svenska produktionen 1978 på 1 074 tusen ton, varav ASSI svarade för 6% exporterades 904 tusen ton (varav ca 70 % säckpapper) d v s 84 %. Av exporten var 5,5 %
leveranser från ASSI.
Sveriges andel av EG:s säckpapperskonsumtion har sedan länge varit mycket stor — ca 50 %. EG:s egen självförsörjningsgrad har under 70—talet legat på omkring 25 %. De viktigaste avnämar— 1änderna för svenskt säckpapper är Västtyskland och Storbritannien. Av hela marknaden för papper och papp är det endast på säckpappers— marknaden som Sveriges marknadsandelar är så höga att man skulle
lMed resultat avses resultat före avskrivningar och räntor.
kunna påstå att Sverige har en prisledande roll.
Säckpappersmarknaden i Europa är dock en stagnerande marknad. Stagnationen är främst orsakad av att papperssäckar substi— tueras med plastsäckar eller bulktransporter. Endast England betraktas som en lönsam marknad, förmodligen p g a en lägre grad— av substituering än i övriga Västeuropa. Stagnationen kan illustreras med hjälp av nedanstående tabell.
Industriproduktion och konsumtion av kraftpapper i Västeuropa. Index 1970 100
Industriproduktion(fastaEniser) Konsumtion kraftpapper (volym
1970 100 100 (1969—71, genomsnitt) 1971 103 100 1972 108 100 1973 116 108 1974 118 109 1975 110 94 1976 118 101
Källa: Förenta Nationerna, Statistical Year Book 1976, 1977.
FAO, Pulp and paper.
Av tabellerna framgår att Västeuropas industriella tillväxt i sin helhet varit betydligt snabbare under 70—ta1et än kraftpappers— marknadens tillväxt. Detta talar alltså för en relativ stagna— tion på kraftpappersmarknaden i Västeuropa.
Den nästan helt uteblivna tillväxten på marknaden för kraft— papper återspeglas även i de svenska produktionssiffrorna (se bilaga 6). Med undantag för det mycket exceptionella året 1974 har den totala svenska produktion 1967—1977 i det närmaste varit konstant och varierat kring knappt 1 000 000 ton.
Till marknader med ett visst expansions utrymme räknas länder som har svårt att klara bulktransporter d v s u—länder m fl.
Antalet säckpapperköpare, m a o säcktillverkare, i Västeuropa uppgår till ett 100—tal. Några större förändringar av antalet företag har inte ägt rum under 60— och 70-ta1en.
Av bilaga 7 framgår andelen integrerade företag för några vik— tigare marknader. Speciellt intressant ter sig den höga inte— grationsgraden för England (knappt 30 %) d v 5 den marknad där ASSI har en helägd säckfabrik.
Ser vi till andelen integrerad säckkapacitet (bilaga 7) blir förhållandet ännu mer uttalat och integrationsgraden för England blir då ca 40 %.
3.2 Kraftliner
Norden, och i synnerhet Sverige, har sedan länge intagit en dominerande ställning på den västeuropeiska kraftlinermarknaden.
I Sverige produceras kraftliner av i huvudsak tre tillverkare — ASSI,'Obbola—koncernen och SCA. Smärre kvantiteter produceras dock av ett lO—tal företag. Av den svenska kraftlinerproduktionen 1978 på 921 tusen ton exporterades ca 80 %. 2/3 av denna export avsattes i Storbritannien, Västtyskland och Frankrike. Den svenske andelen av de tre ländernas kraftlinerkonsumtion har i genomsnitt under 70—ta1et legat på omkr 20 % (bilaga 8). Köparna, d v s wellpapproducenterna, på den europeiska marknaden karaktäriseras främst av det starka lokala beroendet. Orsaken till detta beroende ligger till stor del i att wellpapp betraktas som en mycket "bulkig" vara och därför inte kan transporteras några längre sträckor. Ett ytterligare skäl är wellpappkundernas varierande önskemål om pro— dukternas storlek, utseende etc. Detta sistnämnda skäl ställer höga krav på wellpapproducenternas förmåga till lokal anpassning.
Ovanstående situation innebär att antalet wellpapproducenter är förhållandevis stort. En viss uppfattning om wellpapptillverkarnas antal kan bilaga 9 och 10 ge. Bilagorna beskriver antalet före-
tag och fabriker anslutna till Federation Europeenne des Fabricants de Carton Ondule (FEFCO) perioden 1963—1978. (Enligt ASSI.s be— dömning torde ca 70 % av alla wellpapp företag vara anslutna till
denna organisation.)
Av tabellerna framgår att såväl antalet medlemsföretag som antalet medlemsfabriker varit påfallande konstant på de flesta marknader sedan 1963. Ett undantag är Spanien, där antalet företag och fabriker ökat mycket kraftigt under perioden. Bara under de fem senaste åren ökade antalet spanska medlemsföretag från 40 st 1974 till 98 st 1978. I stort sett hela ökningen av totala antalet medlemsföretag i FEFCO kan alltså förklaras med det ökade antalet spanska medlemsföretag.
Efterfrågan och priser på skogsprodukter i allmänhet och kraft— liner i synnerhet påverkas i hög grad av den internationella marknaden och det allmänna konjunkturläget. Nordens roll som dominerande leverantör och prisledare förändrades drastiskt
under senare delen av 60—ta1et. I samband med en kraftig kapaci— tetsutbyggnad i Nordamerika, ökade de nordamerikanska kraftliner- producenternas intresse för den europeiska marknaden. Ungefär samtidigt ökade EG—länderna sin egen produktion av testliner och EG:s egen självförsörjningsgrad av kraftliner steg från
9 % 1970 till 28 % 1976.
Från att ha varit relativt obetydligt under förra delen av 1960—talet, steg USA:s marknadsandel mycket kraftigt under senare delen av 60—talet. Störst var andelen 1971, då USA
hade knappt 70 % av den kontinentaleuropeiska kraftlinermark— naden. Därefter har andelen sjunkit och 1978 var den knappt 35 %. D v 5 från och med 1977 kunde Norden återta sin position som Europas mest betydelsefulla leverantör av kraftliner.
Diagrammet nedan visar USA:s, Canadas och Nordens andelar av kraftlinermarknaden i det kontinentala Europa.
.o_.omcn»6"
3" weed; Woman
IO
Andelar av kraftlinerleveranserna från USA (=x), Canada (O) och Sverige/Finland (=O) till det kontinentala Europa 1969—1978.
1/x = januari—juni 2/x = januari—december Källa: The International Linerboard Statistic.
Figuren är hämtad ur CIF Working Paper 1979/3 "The Swedish Pulp and Paper Industry — Basic Conditions, Market Structures, Conduct and Performance", Mats Klint, s. 63.
Bilaga 11 visar USA:s kapacitet och konsumtion av kraftliner samt USA:s export till Västeuropa. Tyvärr är inga konsumtionssiffror tillgängliga för 1960—talet, vilket begränsar analysen. Vi kan emellertid utläsa att konsumtionsökningen i USA under perioden 1970—1973 åtföljdes av en samtidig minskad export till Västeuropa, trots att Västeuropas totala import ökade under samma period vilket
framgår av bilaga 12. Motsatt var förhållande 1974.
Den ökade konkurrensen fr o m 1960—talets senare del från de nordamerikanska kraftlinerproducenternas sida kan även illus—
treras med hjälp av diagrammet nedan.
US Dollar 40
Finland France—" : ;—
(lov prices)
5 :. ; I | 55 ”;SÄK Sweden 1 (Z,-' "ut [[ ;;" * 'rl Germany 50 .' / pf ! I; i 25 i;: 20 äl? råd;/(f, usa, South— xx . .-'/IX: ,Ä/ (east states
.fF British Columbia Bfezll (Chips) Sao Paulo
66 67 se 69 70 11 72 75 74 75 76
Prisutvecklingen för massaved i Olika länder perioden 1966—1976 Priserna värderade i USA—dollar fritt fabrik/m3.
Källa: Jaakko Pöyry.
Figuren är hämtad ur CIF Working Paper 1979/3, "The Swedish Pul
and Paper Industry — Basic Conditions, Market Structures, Condu
and Performance", Mats Klint, s. 13.
Råvarukostnaden utgör ca 60 % av tillverkningskostnaderna för d svenska kraftliner tillverkarna 1978. Av diagrammet framgår att skillnaden i massavedpriset mellan Europa — Nordamerika, ökat mycket kraftigt under 70—ta1et, vilket inneburit en betydande
nackdel ur konkurrenssynpunkt.
_ . l __.__.._.l__m.____.___n_'n_____.__.._o.._ml..m__ m_____.._ __
Trots den hårdare konkurrensen är Sveriges ställning på den väst— europeiska marknaden stark. Den svenska exporten har under perioden 1970—1978 kunnat öka med över 100 % (Bilaga 13). Exportökningen har dock ej varit tillräcklig för att motsvara den kraftiga kapa— citetsökningen. Under perioden 1970—1977 ökade den svenska kapa— SOU 1981:43 Fallet ASSI 71
citeten med över 150 % (Bilaga 13). Detta har inneburit att kapacitets-
utnyttjande varit 1ågt,ca 70 %,under tiden då efterfrågan varit dämpad.
Det nyss nämnda ökade intresset för den europeiska marknaden hos kraftlinerproducenter i USA är inte något förhållande som kan be— tecknas som normalt. De flesta kraftlinertillverkare i USA är inte- grerade med wellpappindustrin, och är därför i första hand hemma— marknadsorienterade. En uppskattning av integrationsgraden ger en så pass hög siffra som 80 %. Det medför i sin tur att export— beroendet för de företag som inte är integrerade ökar.Av USA:s
export 1974 på ca 1,5 milj. ton kom 1/4 från ett enda företag.
I Europa har kraftlinerproducenternas integrationssträvanden varit mycket påtagliga. Av Bilaga 14 framgår att integrationsgraden i Västeuropa ökat från 25 % 1967 till knappt 40 % idag. Intregra— tionsgraden för de två största kraftlinertillverkarna i Sverige
- ASSI och SCA(med Obbola) — var 1978 ca 20 resp 35 %.
Santidigare nämnts bestäms priserna på kraftliner i stor utsträck— ning av den internationella marknaden. Sveriges möjlighet att på— verka prissättningen är i hög grad beroende av de svenska export— andelarna på respektive marknad. De nordiska tillverkarna ut— arbetade tidigare officiella prislistor, men har efterhand över- gått till den s k prisledarprincipen. Detta innebär att initiativ till en prisförändring oftast kommer från någon av de större
tillverkarna, som sedan följs av de övriga företagen.
Detstora flertalet tillverkare i USA är knutna till Kraft Exporters Association (KEA—kartellen). KEA-kartellen har fasta prislistor, men medlemmarna kan avvika i pris utan att meddela övriga företag. En förändring i pris måste emellertid meddelas till sekretariatet.
Under lågkonjunkturer fungerar KEA—kartellen dåligt. Den västeuro— peiska marknaden bearbetas då av amerikanska företag som måste bli av med sina överskottskvantiteter och som i sin prissättning har som primärt mål att täcka sina rörliga kostnader. Trots små kvanti— teter leder detta till oro på marknaden;
Avsnitt 4. ASSI:s INVESTERINGAR I UTLÄNDSK SÄCKTILLVERKNING
4.1 Tryggad avsättning
En tryggare avsättning borde framför allt innebära en jämnare utveckling över tiden av leveranserna till de länder där före— taget har integrerat framåt, d v s i detta fall England. En full— ständig analys av huruvida detta är fallet skulle kräva uppgifter om leveranserna till England och övriga marknader i Europa fr o m några år innan ASSI:s förvärv av Flexer 1967. Tyvärr saknas data för perioden före förvärvsåret och vi kan därför inte studera variationerna i leveranser före och efter detta år. Däremot har vi möjlighet att jämföra leveransutvecklingen på den engelska marknaden med övriga marknader mot bakgrund av den allmänna konjunk— turutvecklingen för säckpapper.
Konjunkturutvecklingen under vår analysperiod kan i korthet illus— treras med Sveriges export av säckpapper och ASSI:s leveranser av kraftpapper (se Bilaga 15). Karaktäristiskt för perioden är en lugn utveckling 1967—1972 som sedan förbyts i en kraftig konjunk—
De amerikanska företagen anses av flera orsaker vara mer obenägna
än europeiska producenter att minska utbudet i lågkonjunkturer. En av orsakerna är en för USA speciell typ av skatt — depletion tax — som innebär att företagen får betala skatt på råvaruuttaget. Denna skatt är avdragsgill först när varan är producerad.
turuppgång 1973—74 följt av en minst lika kraftig nedgång under hela 1975. Under 1976 sker en viss ökning i ASSI:s leveranser i förhållande till 1975, men under såväl 1976 som 1977 är konjunk— turerna relativt svaga och leveranserna 1igger långt under nivån
för 1973 och 1974. 1978 sker återigen en uppgång.
ASSI:s leveranser till England domineras i hög grad av intern— leveranserna till Flexer, framförallt på oblekt papper (ca 90 %). Om innehavet av Flexer skulle medföra en tryggare avsättning så borde också ASSI:s leveranser till dotterbolaget variera mindre
över konjunkturförloppet än till övriga marknader.
Under det kraftiga nedgångsåret 1975 minskade ASSI:s totala export från 60 000 ton året innan till 27 000 ton, d v 5 mer än 50 %. ASSI:s leveranser till Flexer under detta år minskade från 14 000 ton till 11 000 ton, eller ca 22 % (se Bilaga 16 och 17). Leveran— serna till hela den engelska marknaden minskade med 35 %, d v s fortfarande betydligt mindre än hela exporten. Som jämförelse kan nämnas att minskningen på den västtyska marknaden för ASSI:s del under 1975 blev hela 60 %. Händelseutvecklingen detta år ger alltså ett visst stöd för hypotesen att innehavet av Flexer inne- bär mindre variationer i avsättningen på den engelska marknaden
än på övriga marknader.
Är minskningen i leveranserna till England mindre i konjunktur- nedgångar bör ju också uppgången bli relativt mindre i konjunktur— uppgångar. ASSI:s totala export ökade med nära 100 % från 1975 till 1978 medan däremot leveranserna till England ökade med endast
18 %.
Ett uttryck för att leveranserna till ett land där man har egen säcktillverkning blir mindre konjunkturkänsligt är förändringen i företagets andel av marknadens totala konsumtion. Av Bilaga 17 framgår att ASSI:s marknadsandel i England ökar relativt mycket i samband med den kraftiga konjunkturnedgången 1975, mer än i
något annat av ASSI:s viktigaste mottagarländer.
Sambandet mellan avsättning och konjunktur framgår också av
variationerna i Flexers andel av ASSI:s export till England. Om
det vore så att innehavet av Flexer innebär större trygghet i leveranserna så borde denna andel öka under konjunkturnedgångar och följaktligen minska under konjunkturuppgångar. Som Bilaga 16 visar så var andelen de goda åren 1973 och 1974 71 resp 81% medan det 1975 hade ökat till 96 %, d v 5 det året gick nästan all för— säljning till Flexer. Omvänt så minskar motsvarande andel 1978 sam—; tidigt som konjunkturerna förbättras. Även andelen av Flexers inköp! av säckpapper som kommer från ASSI visar på en minskning från 100 % till 85 % mellan åren 1975 och 19781) . £ Ur siffermaterialet kan ej någon leveransutjämnande effekt utläsas för nedgångsåret 1972. Nedgången detta år var emellertid av mindre omfattning, ca 3—4 procent i ASSI:s leveranser, medan motsvarande siffra för 1975 är hela 42 %!
Möjligheterna att använda internleveranser som "konjunkturutjämnare är avhängigt av moderbolagets påverkansmöjligheter på dotterföre—
| i .! E ;
tagens inköpspolitik. Ägarskap innebär inte automatiskt möjligheter
till full kontroll över dotterbolagets beteende från moderföre- ; tagets sida. Graden av självständighet beror av en rad faktorer ' bl a dotterbolagets storlek, kunskap, personal och finansiella & styrka men också hur lång tid dotterbolaget befunnit sig i moder— 1 bolagets ägo och dess historia före tidpunkten för investeringen. Köpet av Flexer motiverades av att företaget, som länge hade varit den dominerande kunden för ASSI på den engelska marknaden, riske— rades att köpas av någon av ASSI:s konkurrenter i samband med ett
generationsskifte i mitten av 1960—talet. För ASSI var det viktigt
| 1 1 !. att få behålla sin ställning på den för företaget största utländska1 marknaden, vilket i viss mån tvingade fram ett förvärv. Köpet bör ; också ses mot bakgrund av att Flexer var — och fortfarande är — ' ett företag med god lönsamhet. Det leds av andra generationen ! Flexer på ett enligt uppgift mycket självständigt och framgångs- ! rikt sätt. Såväl före som efter förvärvet har Flexer köpt merparten! av sitt säckpapper från ASSI och det har därför inte funnits något ' skäl att i normalfallet aktivt påverka dotterbolagets inköpspoli—
tik. Som analysen ovan indikerar, vilket också styrks av ASSI: s , egna uppgifter har dock den rätt till påverkan, som ändå ligger i E ägarskapet, utnyttjats vid åtminstone ett tillfälle, genom regel—
rätta direktiv från koncernledningen. 1 AV bil. 25 framgår att ingen större skillnad för de olika ländernas konjunktur— cvkler föreligger.
4.2 Samordning av produktion och investeringar
Enligt ASSI:s egna uppgifter förekommer ingen särskild samord—
ning av produktion och investeringar mellan Karlsborg och Flexer. Det beror på att säckpapper och säckar är relativt okomplicerade produkter och att behovet av integration mellan de två produktions- leden är begränsat. Däremot uppges den genomsnittliga ordern per kvalité från Flexer vara större än från övriga kunder, varför
produktionskostnaderna också blir lägre för dessa order.
4.3 Större avkastning i förädlingsledet
Vi har sett att det främsta skälet till förvärvet av Flexer var att ASSI därigenom försäkrade sig om att få behålla sin viktigaste kund på den största utländska marknaden. Förvärvet har dock sam— tidigt inneburit att ASSI därigenom fick del av en lönsammare verksamhet än den egna säckpapperstillverkningen. Lönsamheten i Flexer har hela tiden varit god och klart överstigit lönsamheten i Karlsborg. ASSI har hela tiden kunnat ta ut vinst i form av utdelningar. Enligt ASSI:s egen bedömning är dock säcktill— verkning i allmänhet en stagnerande marknad med låg lönsamhet. Flexers utveckling kan därför ses som något av ett undantag,dels beroende på företaget som sådant, dels på att den engelska
marknaden inte är utsatt för lika hård konkurrens från andra
emballageformer.
4.4 Bättre marknadskontakt. Relationen till övriga kunder
Behovet av god kontakt med de slutliga förbrukarna av säckar för
att t ex kunna föra ut produktutvecklingsidéer och få marknads— information kan inte sägas vara särskilt påtagligt för en säck— papperstillverkare. Produkten är relativt ammrtmi och några på— tagliga integrationsfördelar mellan de två tillverkningsleden finns ej. Förvärvet av Flexer var därför inte heller primärt motiverat
av någon önskan att få en bättre marknadskontakt i ovannämnda betydelse. Enligt ASSI har dock förvärvet medfört att företaget fått "entrébiljett" till säckfabrikanternas branschorgan Eurosac och därmed fått tillgång till den allmänna marknadsinformation som
denna organisation tar fram. Om detta påverkat ASSI:s möjligheter
att exportera säckpapper till England och övriga marknader går
ej att avgöra med säkerhet, men mycket talar för att denna effekt ändå måste anses vara marginell. Genom förvärvet av örebro Pappers— bruk l974 har dessutom ASSI ändå kommit att tillhöra Eurosac.
Eftersom leveranserna till Flexer svarat för en så dominerande
del av ASSI:s export till England såväl före som efter förvärvet och Flexer enbart säljer till denna marknad är det inte troligt att förvärvet påverkat ASSI:s relationer till övriga kunder i någon
högre grad.
4.5 Vad har förvärvet av Flexer betytt näringspolitiskt?
Vi har tidigare framhållit att en tryggare avsättning är det "traditionella" motivet för vertikala investeringar av den typ Flexer representerar. Eftersom en tryggare avsättning på export— marknaden också är positiv ur näringspolitisk synvinkel är det relevant att studera i vad mån det funnits andra sätt att uppnå
en jämn avsättning av säckpapperet från Karlsborg. Men vi bör också vidga perspektivet och diskuterar i vad mån investeringar i
Flexer kan ses som ett alternativ till investeringar i vidare- förädling av säckpapper resp annan tillverkning och vad detta
i så fall betyder näringspolitiskt.l
Alternativa sätt att trygga avsättningen av säckpapper
Flexer kostade ASSI ca. 4 mkr i inköp och var således en relativt begränsad investering. Under ägoperioden har 21 mkr investerats
i Flexer, till ingen del dock finansierat från Sverige. Hade man kunnat uppnå en lika hög grad av tryggad avsättning på den engelska
marknaden på annat sätt?
Det mest närliggande alternativet är olika former av långtids— kontraktmed kunder. Svårigheten med dessa är att det i praktiken inte går att fixera priserna för någonlängre tid. Kontakten görs
ofta upp på basis av ett "marknadspris", som alltid kan bli före—
1Investeringar i annan tillverkning som ett alternativ till förvärv av utländska företag kommer att diskuteras i ett sammanhang i slutet av rapporten.
mål för olika tolkningar från de båda parterna. Enligt ASSI:s bedömning kan därför ett långtidskontrakt aldrig medföra samma stabilitet i leveranserna till kontraktsparterna som man kan uppnå genom att äga en säcktillverkare.1 Möjligheter att använda sig av långtidskontrakt minskar ju också i takt med att andelen icke—integrerade säckfabriker minskar. 1976 var hälften av alla säckfabrikanter i England integrerade med säckpapperstillverkare vilket motsvarade 68 % av hela säckproduktionen.3 Även i säcktill- verkningsledet har vi homogent oligopol, vilket gör att en påbörjad integrering genom förvärv från någon eller några säckpapperspro— ducenter mer eller mindre tvingar fram motsvarande agerande från konkurrenterna. Förvärvet av Flexer är ett bra exempel på detta.
Här fanns det en risk att en gammal kund skulle köpas upp av en säckpappersproducent i samband med ett generationsskifte. Detta
hade inte behövt innebära några större problem för ASSI ifall
det leveransbortfall som detta inneburit hade kunnat täckas
genom ökade leveranser till andra kunder. Men Flexer var ASSI:s
i särklass största kund i England och det skulle ha inneburit betydande svårigheter att finna avsättning för motsvarande kvan— titeter hos andra kunder på den engelska marknaden eller på andra marknader överhuvudtaget. Om Flexer hade integrerats med något annat företag, en fullt möjlig och kanske också trolig utveckling, är det i vart fall sannolikt att det för ASSI:s del hade inneburit en lägre total lönsamhet, åtminstone under en öwagångaxxiod,gemm1attnan hängas avsatta motsvarande kvantiteter på marknader med mindre orderstorlekar och lägre priser. Det är inte troligt att detta hade kunnat uppvägas av en eventuellt ut— byggd marknadsorganisation nutsvarande de ca 4 mkr scnlASSI lagt ner på köpet av Flexer. Säckpappersmarknaden har som vi beskrivit det ovan varit relativt stag— nerande och produkten som sådan är inte av den karaktären att ett företag bara genom att förstärka sin marknadsorganisation snabbt kan dra till sig nya kunder. Utmärkande är att de stora producenterna av säckpapper uppvisar relativt stora likheter m a p tillverknings-
teknik, produktkvalité och marknadsföring.
lSe N Kinch, Utlandsetableringar inom mass- och pappersindustrin i
J:E Vahlne "Internationellt företagande"för en diskussion av 2långtidskontrakt inom mass- och pappersindustrin.
Uppgift från ASSI.
Sammanfattningsvis vågar vi nog påstå att ASSI genom den relativt begränsade investeringen som köpet av Flexer innebar tillförsäkrade sig en viss avsättningstrygghet för 15—20 procent av Karlsborgs
totala produktion, en avsättningstrygghet som det hade varit svårt
att uppnå genom andra metoder än förvärv.
YszkilcsL 22599593293 _i_ Eyszigg
Om vi för analysen ett steg vidare kan vi fråga oss om ett alter- nativ till förvärvet av Flexer hade varit att ASSI startat egen vidareförädling av säckar i Karlsborg för export till t ex England eller någon annan utländsk marknad. Rent principiellt är detta alternativ till vertikal integration utomlands kanske det mest realistiska på kortsikt; företaget ligger kvar inom det produkt— område man känner till men integrationen framåt sker i Sverige istället för i utlandet.
För att besvara vad detta alternativ hade inneburit måste vi
veta dels hur försäljningen av säckpapper hade utvecklats om
man ej förvärvat Flexer, dels vilka möjligheterna är att exportera säckar från Sverige. Den första frågan har vi redan berört;
mycket talar för en minskad försäljning till Flexer om detta före— tag hade integrerats med någon annan säckpappertillverkare i eller utanför England. Oavsett om detta hade inträffat eller inte hade en vidareförädling av säckpapperet i Karlsborg (eller någon annan— stans i Sverige) krävt att ASSI måste söka avsättning på en ny marknad, säckmarknaden. Detta är en helt annan situation än att integrera framåt genom förvärv av en kund med en redan inarbetad marknad. Vi har tidigare konstaterat att säckmarknaden under hela 1970—talet knappast växt någonting alls. Av Bilaga 18 framgår Sveriges export av papperssäckar 1968-77. Under denna period har exporten pendlat mellan 2—5 tusen ton säckar, vilket kan jämföras nedexporten av säckpapper 1978 som var drygt 600 tusen ton. Vi kan alltså konstatera att papperssäckar dels inte är någon stor exportvara för Sverige dels snarast har minskat kvantitativt sedan 1968. Andelen av exporten som går till länder utanför Europa, i framförallt i Asien, har ökat beroende på att konkurrensen från
plastsäckar och bulktransporter inte varit lika hård i dessa länder.
Ett tillskott till marknaden i Europa från ASSI:s sida skulle i ett sådant läge kräva att någon/några av de redan etablerade säck— företagen minskade sina marknadsandelar. Detta skulle i sin tur kräva att ASSI kunde visa upp en specifik konkurrensfördel i pro— duktion eller marknadsföring av säckar som var stark nog att ge företaget en del av marknaden. Tillverkning av sopsäckar o dyl kräver ingen komplicerad teknik, produktions—eller marknadsförings— mässigt. Enligt uppgift i branschen finns det inte heller några speciella fördelar förknippademed att lokalisera säcktillverkning
i anslutning till säckpapperstillverkningen. I en sådan situation blir produktionskostnader och redan etablerade förbindelser med säckförbrukare förmodligen en avgörande konkurrensfaktor, speciellt om marknaden inte växer. Ingenting tyder på att ASSI skulle ha
några specifika fördelar i det avseendet. Möjligheterna att starta
egen vidareförädling av säckpapperet skulle därför kräva att man hittade en "nisch" som innebar ett nytt användningsområde
för säckpapper.
En bidragande orsak till att vidareförädling till säckar i Sverige för export är så pass begränsad är att de svenska säck— papperstillverkarna inte vill komma i ett besvärligt konkurrens- förhållande till sina kunder. I en situation där företaget sedan länge haft upparbetade förbindelser med säcktillverkare i Europa, skulle ett försök att vidareförädla och sälja en del av säck— papperet i form av säckar riskera att få negativa effekter på den traditionella säckpapperstillverkningen. Företaget skulle behöva bearbeta säckförbrukare som redan är kunder till företagets säck- pappersköpare, åtminstone om vidareförädlingen gäller de tradi— tionella säckprodukterna. En successiv vidareförädling av säck— papperet skulle därför antagligen vara en besvärlig väg att vandra för en säckpapperstillverkare. Ett alternativ vore i så fall att ändra produktinriktning helt och istället bli säcktillverkare med säckpappersförsäljning mer eller mindre som en restpost. En sådan förändring skulle dock kräva en radikal omställning med stora investeringar i produktion och marknadsorganisation som följd. I
ett sådant läge blir förvärv av säcktillverkande kunder det van— ligaste sättet att integrera framåt. sou 1981:43 Fallet ASSI 79
Flexer kostade &%4 mkr 1967. Uppskattningsvis hade dessa pengar räckt till en säckfabrik med en kapacitet motsvarande ca 4 000 ton förbrukning av säckpapper, d v 5 ca 6—7 procent av Karlsborgs totala kapacitet.l Även om det hade varit möjligt att bygga en säckfabrik av denna storleksordning är det troligt att ett beslut om vidareförädling av Karlsborgs säckpapper i Sverige hade krävt en betydligt större investering. Detta inte minst mot bakgrund av vad som sagts ovan om svårigheterna för en traditionell säckpappers tillverkare att "fuska" i säckexport. Därför är det också tveksamt
om förvärvet av Flexer rent finansiellt kan ses som ett alternativ.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att
— Mycket talar för att förvärvet av Flexer inneburit en tryggare avsättning för ASSI:s export av säckpapper till England, speciellt om hänsyn tas till risken att Flexer
kunde ha förvärvats av någon av ASSI:s konkurrenter.
— Ett alternativ till förvärvet hade varit att bygga en säckfabrik i Sverige för vidareförädling av Karlsborgs säckpapper. En säckfabrik av motsvarande storleksordning hade dock inneburit att en relativt liten del av Karlsborgs
säckpapper vidareförädlats.
— Under förutsättning att ASSI:s försäljning av säckpapper till England ej påverkats negativt av ett uteblivit förvärv av Flexer och att företaget kunnat exportera de ca 20 milj säckar— na hade en säckfabrik i denna storleksordning inneburit ett sysselsättningstillskott i Sverige på ca 50—60 personer. Med tanke på det som sagts tidigare om risken för att något annat företag förvärvat Flexer samt svårigheterna för en ny säckpro— ducent att "kapa åt sig" en del av en relativt stagnerande marknad är det mycket tveksamt om dessa båda förutsättningar
gäller.
1Som jämförelse kan nämnas att Uddeholm 1967 byggde en av de största säckfabrikerna i Sverige. Investeringskostnaden var 12,5 mkr och kapaciteten 50 milj säckar som motsvarar ca 12 000 ton säckpapper. Antal anställda var 160.
— En vidareförädling av säckpapperet i Sverige hade sannolikt krävt betydligt större satsningar i form av investeringar i produktion och marknadsorganisation än vad som motsvaras av köpet av Flexer. Det är därför tveksamt i vad mån detta förvärv
kan ses som ett konkurrerande alternativ.
Avsnitt 5. ASSI:s INVESTERINGAR I UTLÄNDSK WELLPAPPTILLVERKNING
5.1 Tryggad avsättning
Investeringarna i utländska wellpappfabriker är av mycket sent datum, i huvudsak efter 1975, vilket omöjliggör en analys av hur innehavet påverkar leveranserna på dessa marknader under olika konjunkturförlopp på det sätt som gjordes för säckpapper. Först
om några år är en sådan analys meningsfull.
I Bilaga 19 framgår leveranserna till de marknader där ASSI
har wellpappföretag och även hur stor andel av dessa leveranser som går till dotterbolagen, såväl före som efter förvärvsåret. Vi kan för det första se att leveranserna till Danmark 77—78 är integrerade till ca 80 procent, att leveranserna till Schweiz är integrerade till hälften medan leveranserna till Dolan uppgår till drygt 18 % av ASSI:s leveranser till England. I de flesta fall har en markant höjning skett av andelarna i jämförelse med perioden före förvärvet, vilket indikerar att förvärvet inneburit en förändring i de förvärvade företagens inköpspolitik. Huruvida detta också inneburit en starkare ställning för ASSI på dessa
marknader är svårt att säga utifrån tillgängliga data.
Ett intressant faktum är att Dolans andel av ASSI:s kraftliner— leveranser till England minskade drastiskt under de "svåra" åren 1975 och 1976, d v 5 åren före förvärvsåret. Året närmast efter förvärvsåret ökade andelen till det dubbla i jämförelse med 1977. Dotterbolagen i Danmark och Schweiz förvärvades under 1975—76. I inget av dessa företag kan vi notera en motsvarande minskning i andelarna dessa år, snarare tvärtom. Detta skulle kunna tolkas som att ägarskapet hade betydelse för möjligheterna att upprätt— hålla leveranserna i konjunktursvackor. En sådan tolkning är möjlig endast om vi förutsätter att dotterbolagen inte förändrat sin totala verksamhetsvolym kraftigt i förhållande till övriga ASSI:s kunder.
I varje fall i fallet Dolan har vi ingen anledning anta att den kraftiga minskningen i andelen 1975—76 skulle förklaras av en minskning i Dolans totala verksamhet relativt andra kunder ASSI har i England. Istället är det troligt att Dolan faktiskt köpte en mindre del från ASSI dessa år än man gjort tidigare.
Ett sätt att analysera förvärvens betydelse är att undersöka hur ASSI:s ställning relativt andra svenska leverantörer föränd— rats på marknader med och utan dotterbolag under den aktuella perioden. I bilaga 20 framgår förändringen i ASSI:s andelar av Sveriges export av cblektkraftliner till de engelska, danska, schweiziska och västtyska marknaderna. Andelarna har varierat ganska kraftigt på samtliga fyra marknader under den studerade perioden. Ingenting tyder på att utvecklingen på den västtyska marknaden avviker på något markant sätt från utvecklingen på de övriga marknaderna 1976—78, d v s under de år ASSI haft dotter— företag på de sistnämnda marknaderna. Istället är likheten i utvecklingen mellan de två största marknaderna, England och Västtyskland 1974—78 påtaglig i form av en relativt kraftig minskning av ASSI:s ställning i forhållande till övriga svenska leverantörer, d v s i första hand SCA. En viktig orsak till detta är sannolikt den kraftiga ökningen i linerkapaciteten 1975 genom färdigställandet av Obbola kraftlinerbruk. För åren 1976—78 är dock återhämtningen av ASSI:s andel på den västtyska marknaden större än på den engelska marknaden. ökningen på England kan nästan helt tillskrivas de kraftiga ökningarna i internleveranserna till Dolan från den mycket låga nivån 1976. Leveranserna till övriga kunder har ökat betydligt mindre än Sveriges export av oblektkraftliner till England, 11 resp 23 procent. Vi kan alltså konstatera att oavsett vilken betydelse vi anser att förvärvet av Dolan haft för ASSI:s försäljning till detta företag, så tyder materialet snarast på att ASSI:s relativa ställning på den övriga engelska marknaden försvagats. Om vi bara ser till det sista året, 1978, så har ASSI:s totala leveranser till England inklusive Dolan ökat mindre än Sveriges export till England, 7 resp 9 pro— cent.
_m_.._- .Mwi_.______._w_
För Danmarks del sker en markant ökning iandelarna från början på sjuttiotalet som avbryts av en nedgång 74—76 men därefter sker återigen en uppgång, d v 5 åren närmast efter förvärvet av Dansk Kraftemballage. I Schweiz slutligen har andelarna varierat kraftigt för de år uppgifter finns tillgängliga. Några effekter av förvärvet av Swisswell 1976 kan inte spåras i dessa data. Det bör också påpekas att ASSI innehaft minoritetsandelar
i Swisswell sedan 1970.
Ur "svensk" synvinkel är det intressantare att se vad förvärven betytt för ASSI:s konkurrenskraft i förhållande till samtliga övriga leverantörer. Tyvärr är statistiken över de olika ländernas förbrukning av kraftliner osäker och ofullständig. I bilaga 21 framgår ASSI:s andelar i England, Danmark och Västtyskland, (tyvärr saknas uppgifter för Schweiz) 1972—77. I stort ger upp- gifterna för dessa tre länder samma bild som i bilaga 20. I Danmark sker en påtaglig "nivåhöjning" i andelen året efter förvärvet av Dansk Kraftemballage. I Västtyskland och England
har andelarna sjunkit i jämförelse med 1973, i likhet med vad
som gällde för ASSI:s andelar av den svenska exporten. Tyvärr saknas uppgifter för 1978, varför vi inte kan analysera effekterna
av Dolanförvärvet.
Vi vill återigen understryka att oavsett vilken av ovanstående metoder vi använder för att analysera förvärvens betydelse så har alltför kort tid gått sedan förvärven gjordes för att effek— terna skall hinna slå igenom fullt ut i statistiken. Förvärven kan också betraktas som "justeringar i maktbalanserna" på mark- naden utan att det för den skull behöver innebära dramatiska
förändringar i leveransstatistiken.
Ett uttryck för marknadssituationen är andelen integrerad well— papproduktion på de viktigaste marknaderna, vilket framgår av bilaga 22. Vi kan se att integrationsgraden uttryckt som den andel av produktionskapaciteten för wellpapp som ägs av råvaru— 1everantörer, i första hand kraftlinertillverkare, är mycket hög. I en situation med homogent oligopol är det sannolikt viktigt
för ett enskilt företag att bibehålla "maktbalansen" gentemot
konkurrenterna genom att förvärva wellpapptillverkare. Danmark kan tas som
exempel. 1975 var i detta land 5 av 6 wellpappföretag ägda av utländska råvaruleverantörer, d v 5 de företag som vill sälja t ex kraftliner till Danmark har bara en fristående kund att konkur— , rera om i den mån man'inte får sälja till de integrerade företagen; 1 Med den allmänna bild vi har över den höga integrationsgraden i Europa är det närmast förvånande att ASSI integrerat framåt först under senare år och i en relativt liten omfattning. SCA, som är ASSI:s främste svenske konkurrent på kraftlinermarknaden, för— värvade flertalet av sina intressen i utländska wellpappföretag under 1960-talet. Redan 1963 förvärvade SCA ett 50—procents intress i Danmarks största wellpappföretag med en tredjedel av den danska marknaden. 1964 köpte man ett franskt wellpappföretag med en kapa— citet motsvarande knappt 5 % av den franska marknaden och 1966 förvärvades intressen i Västtysklands största wellpappföretag. 1978 utöka ägarintresset till Storbritannien och Irland genom ett 49—procentig intresse i ett irländsk/brittiskt företag. Genom dessa förvärv kan SCA leverera ca 35 % av sin produktion i Munksund och Obbola till hel— eller delägda wellpappföretag.l Motsvarande siffra för ASSI är 20 %. Om vi bara ser till andelen som går till utländska intress
företag blir motsvarande andelen drygt 30 resp 10 procent.
Även Billerud, som tillverkar fluting, hade vid 1960—talets slut i i med såväl SCA som Billerud har ASSI relativt sent valt att integren sex hel— eller delägda wellpappföretag utomlands.2 I jämförelse framåt genom utländska förvärv, och ännu idag är ASSI:s inte— ! grationsgrad på exportmarknaden betydligt lägre. Om vi däremot
ser till andelen leveranser som går till egna dotterbolag, svenska såväl som utländska, blir skillnaden betydligt mindre p g a att ASSI förvärvade Förenade Well 1967.
Möjligheterna att trygga avsättningen genom förvärv är beroende av i vilken utsträckning ASSI kan påverka dotterbolagens inköps-
1SCA årsredovisning 1977 och 1978.
N Kinch, Utlandsetableringar inom mass— och pappersindustrin.
politik. Ägandet i sig ger naturligtvis möjligheter till infly— tande som det kan vara mer eller mindre omöjligt att uppnå på annat sätt. Därmed är det inte sagt att ägandet automatiskt ger inflytande över den löpande verksamheten i dotterföretaget. Ju mindre kunskaper moderföretaget har om teknologin, marknaden etc för den tillverkning dotterbolaget bedriver, desto svårare är
det att styra centralt. Tillverkning av kraftliner ger inte auto— matiskt goda kunskaper om förutsättningarna för tillverkning och marknadsföring av förpackningar av wellpapp. Dels är produktionen i sig relativt olikartad, dels är marknaden för wellpappförpack—
ningar starkt lokalt betingad vilket gör att kunskaper om den
standardiserad produkt medan wellpappförpackningar i flera avseenden
är raka motsatsen. Trots skillnaden i förutsättningar mellan de
1 | lokala marknaden blir mycket viktig. Kraftliner är en extremt & , båda leden kan man inte säga att kunskapsbegränsningar om well-
] pappföretagets råvarubehov försvårar styrningen av dotterföre— å tagens inköp. Eftersom liner är en extremt odifferentierad produkt ' har dotterföretaget små möjligheter att, med hänvisning till
! kvalitetsskillnader, hävda att man själv måste få välja leverantör. ASSI vill ändå betraktasina utländska dotterbolag som själv-
ständiga resultatenheter. Det är mot den bakgrund man får se företagets policy gentemot sina dotterbolag. Enligt företagets upp— gift är grundprincipen den att dotterbolagen skall behandlas som vilken annan kund som helst, vilket t ex innebär att priset är en förhandlingsfråga mellan dotterbolagen och ASSI:s försäljare. Någon styrning av dotterbolagens löpande inköp förekommer ej och organisatoriskt är det bara koncernchefen själv som har rätt att
? gå in och ge dotterbolagen direktiv. Det hindrar inte att ASSI via sin representation i företagens styrelser ges möjligheter att på— verka, men karakteristiskt torde ändå vara att styrningen är mera av indirekt natur och begränsad till enstaka och för ASSI—koncernen viktigare tillfällen. Med detta vill vi har sagt att ägandet i sig ger möjlighet att "trygga" en del av leveranserna av kraft— liner men att denna möjlighet med stor sannolikhet reserveras för
de tillfällen då avsättningssvårigheterna är mycket stora.
1Inom ramen för konstellationen kraftliner—wellpapp finns det natur— ligtvis möjligheter att tillämpa olika grader av centraliserad styrning. Det är möjligt att ASSI tillämpar en "liberalare linje" än vad t ex SCA gör gentemot sina dotterföretag.
Hur stor är "integrationsvinsten" p g a tryggad avsättning?
Ett sätt att mäta denna är att försöka uppskatta skillnaden mellan intäkterna för internleveranserna till det integrerade företaget och de intäkter man erhållit om man ej varit inte— grerade. Svårigheterna med denna typ av analys är givetvis
att bedöma storlek och marknadsinriktning på försäljningen i det senare fallet. Vi kan ta Dolan och England som exempel.
Vad hade hänt med de linerkvantiteter som 1977 och 1978 levere—
rades till Dolan om man ej ägt företaget?
Om vi antar att ASSI i så fall ej hade kunnat sälja till Dolan kan två principfall urskiljas; l) motsvarande kvantiteter hade istället gått till de "översjöiska" lågprismarknader som ASSI
i sista hand säljer till, 2) motsvarande leveranser hade bort— fallit. I det första fallet kan "integrationsvinsten" mätas
som kvantitet gånger skillnaden i pris per ton mellan lågpris— marknaderna och den engelska marknaden. Prisskillnaden kan enligt uppgifter i branschen vara så stor som 400—500 kr. Skill— naden i exportpriser för den svenska exporten av kraftliner mellan England och länderna utanför Europa, mätt som värde genom kvantitet, var 1977 och 1978 200 resp 144 kr.1 Utgående från sistnämnda uppgifter skulle" det betyda en "integrationsvinst" för ASSI sammanlagt för båda dessa år på drygt 2 mkr i form av leveranser till högre priser. I det andra fallet blir "inte— grationsvinsten" motsvarande kvantitet gånger täckningsbidraget
per ton vilket sannolikt innebär ett högre belopp.
Med tanke på marknadsläget och det låga kapacitetsutnyttjandet under 1977 och 1978 är det senare fallet troligare än det förra. Hade inte ASSI fått leverera till Dolan så hade man sannolikt
ändå inte kunnat leverera mer till övriga marknader.
Men fortfarande vet vi ingenting om ASSI fått leverera till Dolan eller ej i en situation då man icke är ägare. Ju mer man hade fått leverera desto mindre blir "vinsten" enligt kalkylen ovan. Leveransmöjligheterna i sin tur beror dels på om Dolan inte— grerats med något annat företag, dels på om detta företag valt
lSveriges Utrikeshandel.
att "kasta ut" ASSI som leverantör. Sannolikheten för att
Dolan köpts av någon annan är mycket stor, eftersom ASSI hade konkurrerande köpare vid förvärvstillfället. Vi har dock små möjligheter att bedöma hur detta företags inköps— politik visavi ASSI hade blivit. ASSI var Dolans största leverantör av kraftliner, och man kan därför anta att ett förvärvande.företag hade valt att inta den rollen istället. Det är dock möjligt att det hade skett först efter en längre
omställningsperiod.
5.2 Samordning av produktion och investeringar
Enligt ASSI:s uppgifter förekommer ingen särskild samordning av produktion och investeringar mellan Lövholmen och de utländska
wellpappföretagen.
5.3 Större avkastning i förädlingsledet
Som vi redan har konstaterat är konkurrenssituationen i wellpapp— ledet av helt annan natur än på den europeiska kraftlinermarknaden. Den senare marknaden domineras av ett fåtal stora tillverkare som utbjuder en i stort sett likartad produkt. Priskänsligheten är
stor och marknadssituationen påverkas i hög grad av de stötvisa kapacitetsutbyggnaderna och kraftiga beroendet av konkurrensen från USA. Lönsamheten i kraftlinertillverkningen varierar därför
mycket starkt.
I förädlingsledet är marknaden lokalt betingad där produkterna skiljer sig från tillverkare till tillverkare beroende på anpass- ningen till den närliggande marknadens specifika behov. Wellpapp-
lådorna är svåra att transportera längre sträckor varför det sällan är fråga om konkurrens från många tillverkare på en given lokal marknad. . Priserna och lönsamheten varierar betydligt mindre än för kraftliner. Mot den bakgrunden kan vi även se förvärven av & wellpappföretag som ett sätt att integrera ett förädlingsled som i av olika skäl ofta är lönsammare än kraftlinertillverkningen. De uppgifter vi har om resultatet i ASSI—koncernen visar också att under den korta tid man haft de utländska wellpappföretagen har
dessa varit klart lönsammare än kraftliner.
5.4 Bättre marknadskontakt. Relationen till övriga kunder __________________________________________________
I likhet med vad som gällde för säckpapper kan inte de utländska dotterbolagen sägas spela någon större roll för ASSI:s möjligheter att föra ut produktutvecklingsidéer på marknaden. Däremot upp— ger ASSI att man genom innehavet av wellpappföretagen lärt sig mer om hur kraftliner skall marknadsföras. Detta skulle vara särskilt markant för den engelska marknaden där förvärvet av Dolan enligt ASSI:s bedömning inneburit en "uppryckning" av före— tagets försäljning till andra engelska wellpappföretag. Om detta är riktigt innebär detta att de utländska förvärven ger en mot— satt effekt än det som brukar omnämnas i samband med vertikal integration, nämligen försvårade möjligheter att sälja till gamla kunder p g a att man nu samtidigt blivit konkurrent. Som fram— går av avsnitt 5.1 ger inte våra marknadsdata för England perioden 1976—78 intryck av någon "nivåhöjning" i ASSI:s leveranser till andra köpare än Dolan. En sådan höjning är naturligtvis ändå möjlig eftersom vi inte vet hur konkurrenssituationen för ASSI sett ut om man ej ägt Dolan.
5.5 Vad har förvärven av de utländska wellpappföretagen betytt näringspolitiskt?
De frågeställningar som behandlades i samband med förvärvet av Flexer återkommer även här; vilka möjligheter finns att trygga avsättningen på andra sätt än genom förvärv resp vilka möjligheter finns att vidareförädla kraftlinern till wellpapp för export från Sverige.
När det gäller den första frågan kan vi konstatera att samma situa— tion föreligger som i fråga om säckpapper. Möjligheterna att trygga leveranserna genom långtidskontrakt begränsas framförallt av svårig— heterna att fixera priserna. Det gör att även om långtidskontrakt på upptill 5 år i viss utsträckning förekommer, så spelar de en relativt liten roll. Möjligheterna att använda dessa beror ju också på storleken av den icke integrerade delen av marknaden. Bilaga 21 visar att denna del är betydligt mindre än 50 procent på de vikti— gaste marknaderna i Europa.
Varans "bulkighet" och beroende av anpassning till den lokala mark— naden begränsar starkt möjligheterna att exportera wellpapp från Sverige. I Bilaga 22, tabell 1 framgår att exporten av wellpapp är av mycket begränsad betydelse och domineras av leveranser till Danmark. Exporten av förpackningar av wellpapp är större men sett över perioden 1967—77 har den vårit oförändrad till sin omfattning
(Tabell 2). Även här dominerar exporten till Danmark.
Om vi accepterar att wellpapp i stort sett är "omöjlig" som exportvara bortfaller också alternativet vidareförädling i Sverige. En vidareförädling måste ske i närheten av förbrukarna, vilket med nödvändighet innebär direktinvesteringar utomlands
genom egen etablering eller förvärv av gamla kunder.
Om vi håller oss inom produktområdet kraftliner kommer därför de näringspolitiska effekterna av förvärven av wellpappföretagen att framförallt gälla påverkan på leveranserna av denna produkt, en fråga som vi redan behandlat. Lite tillspetsat skulle man kunna
J säga att förvärven av utländska företag är en följd av satsningen & påkraftliner,speciellt om hänsyn tas till den höga integrations- I graåali Europa och den allmänna marknadsbilden för kraftliner.
Omfattningen av de utländska investeringarna varierar mellan kraft-
genomgående drag under de senaste 10—15 åren.
Förvärven kan ses som ett sätt för företagen att genom inte— gration skaffa sig en grundläggande leveranstrygghet som man kan falla tillbaka på i konjunktursvackor. En hög integrationsgrad kan
I dock innebära att man måste avstå från fördelaktiga leveranser till | & linerproducenterna men förvärv av kunder kan sägas ha varit ett andra kunder i konjunkturtoppar, och därför vill man inte driva integrationen över en viss "optimal" nivå. Allmänt anses SCA ligga
närmare denna nivå än ASSI.
Hur mycket pengar har ASSI—koncernen lagt ner på den utländska tillverkningen och hur mycket av detta hade iställetkunnat användas för alternativa investeringar?
Till att börja med kan det vara intressant att studera omfattningen av de utländska investeringarna.l Bilaga 24 anger ASSI:s totala investeringar i anläggningar under perioden 1965—1977 uppdelade på investeringar i Norrbotten, i de utländska tillverkningsföretagen och i hela koncernen. Vi kan konstatera att före 1971 var inves— teringarna i utländsk tillverkning, d v s Flexer, relativt betydel— selösa i förhållande till investeringarna i Sverige. Vi vet också att före 1975 hade ASSI ingen ytterligare tillverkning utomlands, varför investeringarna utanför Sverige i stort sett begränsades till löpande investeringar i Flexer. Dessa uppgick under åren 1971—
1974 till ca 5 mkr. Det är först därefter som utlandsinves— teringarna får någon större betydelse, framförallt i och med ; förvärvet av Dolan. Sett över hela perioden 1971—77 gör detta
att utlandsinvesteringarnas andel av de totala koncerninvesteringarn hoppar upp till ca 17 procent vilket kan jämföras med 3 procent perioden 1965—70. Om vi begränsar jämförelsen till perioden 1975— 77, d v 5 den period under vilken samtliga utländska wellpapp— företag förvärvades, blir motsvarande andel ca 27 procent, vilket framgår av Bilaga 24.
Bilaga 24 visar att fram t o m 1977 hade ASSI investerat 250 mkr i de utländska tillverkningsbolagen. Om vi adderar investerings— behqmet Härl978 blir totalsumman ca 296 mkr. Av detta belopp ut— gör emellertid drygt 79 mkr investeringar efter det att själva förvärven gjorts. I inget fall har dessa finansierats med medel från Sverige utan är helt självfinansierade eller externfinansieradel på den lokala marknaden. Vi måste därför anta att om ASSI inte ägt dessa företag hade inte heller medlen funnits för alternativa in— vesteringar. Kvar återstår sålunda 217 mkr, som motsvarar den sammanlagda köpeskillingen för företagen. Endast en mindre del,
ca 10—15 mkr har finansierats direkt från ASSI, Sverige. De i sär— klass största förvärven, Dolan och Dansk Kraftemballage är i sin helhet finansierade genom utländska lån.
lVi inkluderar här även förvärvet av Flexer i analysen.
» » 1 &
Om vi antar att ASSI hade kunnat låna upp pengarna utomlands även om de inte använts för förvärven av Dolan och Dansk Kraftemballage så skulle utrymmet för alternativa investeringar vara ca 217 mkr. Om vi däremot utgår ifrån att hela eller delar av det totala lånebeloppet var förbundet med investeringarna i just dessa båda företag blir det svårare att ange det alter— nativa investeringsbeloppets storlek. Det kommer då att pendla någonstans mellan 15 och 217 mkr. Mycket talar dock för att ASSI, som statligt företag i ett land med hög internationell kreditvärdighet, hade kunnat låna utomlands för investeringar i Sverige av motsvarande storleksordning. Detta är också ASSI:s
egen bedömning.
Enligt företagsledningen hade färre investeringar utomlands inte medfört fler investeringar i Sverige. Trots den besvärliga likviditetssituationen i ASSI 1976—78 anser man sig ha kunnat göra de önskevärda investeringarna. Alternativet till utlands— investeringarna skulle i så fall ha varit att inte göra dessa,
allt annat oförändrat.
Om vi ändå vill se utlandsinvesteringar och hemmainvesteringar som konkurrerande alternativ ligger det närmast till hands att diskutera olika former av integration framåt i Sverige inom ramen för kraftpapper och liner, eftersom detta innebär en ökad förädling av skogsråvaran. Vi har tidigare diskuterat möjlig— heterna att vidareförädla säckpapper och kraftliner till säckar resp wellpapp och konstaterat att dessa är små. En vidareföräd- ling av Karlsborgs produktion måste därför begränsas till det kraftpapper som inte går till säckpapper. ASSI har också startat en ombyggnad av en av Karlsborgs pappersmaskiner så att en del av kraftpapperet kan vidareförädlas till finare kvalitéer. På motsvarande sätt måste en vidareförädling av produktioner i Lövholmen innebära en stegvis förändring — av kvaliteten på linern. Ett exempel på detta är den "marmorerade" liner som
f n tillverkas i Lövholmen.
Mycket talar för att alternativen vidareförädling i Sverige av Karlsborgs och Lövholmens produktion dels är begränsade p g a marknadssituationen som sådan, dels måste få formen
av stegvisa höjningar av förädlingsgraden som ter sig mindre "dramatiska" än företagsförvärv.
Det är omöjligt att avgöra om ASSI:s utlandsinvesteringar i något avseende verkat begränsande på företagets möjligheter att söka upp och realisera idéer om vidareförädling i Sverige. En begränsande faktor vid sidan av de rent likviditetsmässiga förutsättningarna är tillgången på ledningskapacitet. I den mån investeringarna utomlands sker i företag som kräver mycket ledningsstöd från moderföretaget så kan detta naturligtvis be— gränsa utvecklingsmöjligheterna för andra verksamhetsgrenar. ASSI:s investeringar utomlands är i hög grad koncentrerade till perioden 1975—77 och under dessa år bör en stor del av ASSI:s ledningsresurser ha tagits i anspråk, resurser som annars kunde ha använts för att söka vidareförädlingsalternativ i Sverige. Integreringen innebär samtidigt en ytterligare bind- ning av resurserna till framförallt kraftliner och kan därför i ett längre perspektiv ses som ett hinder för diversifiering till andra produktområden.l
Mot detta måste dock ställas ASSI:s behov av att stärka sin ställning på avsättningsmarknaden för kraftliner. Därmed är vi tillbaks vid konstaterandet att förvärven av wellpappföretag i mycket är en konsekvens av beslutet att tillverka kraftliner.
Innehavet av Flexer innebär sannolikt ingen större begränsning i möjligheterna att ändra produktinriktningen i Karlsborg, eftersom detta företag lätt skulle kunna avyttras om ASSI valde att upphöra med säckpapperstillverkningen.
BILAGA 1
Verkställande direktörer 19M2 — 1959 Knut O Norlin 1960 — 1971 Olov Rynell
1972 - Sigvard Bahrke
Tillverkning vart 10:e år samt 1976
| M? & 3323 512. en Sågverksprodukter m3 367 000 330 000 572 000 703 500 550 900 Trähus m3 lu 000 2 300 2 3H9 Lådor m3 21 000 2 0H3 Snickepiep, 3 ' träforadling m 3 773 33 13H 75 000 1 Träull ton 1 500 62 i ( Wallboard ton 3” 000 132 300 189 700 1H2 700 ; Spånskivor ton 65 000 ' Cellulosa för avsalu ton 15 000 32 000 7H 000 91 300 74 200 Papper ton 53 000 56 500 67 600 Kraftliner ton 251 #00 273 900 Träkol m31 101 700 3 000 Tjära, ättiksyra, metanol ton n 600 129 _ Tackjärn, stålsand, mineralull ton 5 300 17 600
Källazuppgifter från ASSI
ASSIS industrier 19u2
&& Seskarö
Båtskärsnäs Karlsborg Lövholmen Sandviks legosågning Horndal
Bjurfors
Saxviken
Vikarby legosågning Skinnskatteberg Valåsen Kungsskogen
Granvik Karlsby
Sjöbacka Grankullaviken
Trähusfabrikation
Båtskärsnäs Karlsborg Lövholmen Horndal Skinnskatteberg Valåsen
Trädestillationsverk
Karlsborg Piteåverken Horndal Skinnskatteberg Grankullaviken
Lådor
Skinnskatteberg Träull
Horndal Sulfatfabrik
Karlsborg
Källazuppgifter från ASSI
BILAGA
överlåtna
eller
nedlagda år
1968
1962 (1978) 19uu 1963 19H7
19H9 19uu 19U6 1957 1953
1903 19U6 19H8 1966 1953 19u8
19%6 1950 1943 1952 19u7
1905
1952
_)
BILAGA 3
Leveranser av kraftliner från Lövholmens bruk
Andel av totala leveranser
Sverige 13 % Förenade Well 7 % örebro Pappersbruk l %
England 15 % Dolan Packaging 3 %
Danmark 3 % ASSI Emballage 1 % Dansk Kraftemballage 2 %
Schweiz 3 % Swisswell 2 %
MSE ”
; österrike 1 % T Västtyskland 21 % ! Frankrike 10 % ; Belgien 3 % ; Holland 9 % [ Italien 6 % Spanien 1 % övriga 14 %
Källa: Egna beräkningar grundade på uppgifter från ASSI.
BILAGA 4
Leveranser av blekt och oblekt kraft a er från Karlsbor s br
Andel av totala leveranser av
blekt oblekt , Sverige 38 % 22 % ! England 10 % 28 % Flexer 3 % 26 % Danmark 3 % 6 % Dansk Kraftemballage — 2 % Västtyskland ll % ll % Frankrike 8 % 7 % Italien (övriga) 7 % Belgien 3 % l % Holland 1 % 2 % Algeriet (övriga) 3 % Eire ll % (övriga) ggpgg ll % (övriga)1 Övriga 11 % 13 %
Anm. Av leveranserna var :a hälften blekt- och hälften oblektÄ kraftpapper. [
Källa: Egna beräkningar grundade på uppgifter från ASSI.
Bilaga 5
ASSI:s LEVERANSVÄRDEN OCH RESULTAT FÖRE AVSKRIVNINGAR.JÄMFÖRELSE KONCERNEN MED UTLANDSBOLAGEN LEVERANSVÄRDEN NETTO 1 Mkr År Koncernen Moderbolag Utl.bol _78 2371 1305 _458,6ft 77 1821 1168 2681) 76 1501 1031 1672) 75 1238 821 443) 74 1665 1239 483) 73 944 844 333) 72 662 595 273) 71 583 524 Utlandsbolagens relativa andel av leveransvärden konc.tot. 78 19,3'% ! 77 14,7 % ; 76 11,1 ? 75 3,6 3 74 2,9 ' 73 3,5 ] 72 4,1 RESULTAT FÖRE AVSKRIVNINGAR 1 Mkr & Mian Mol- 78 35,6 70,8 77 —12,7 46,8 76 73,9 23,9 75 187,7 3,1 74 562,7 5,4 73 204,4 3,6 72 56,8 2,3 W 78 1,5 15,4 . 77 -0,7 17,5 1 76 4,9 14,3 i 75 15,2 7,0 74 33,8 , 11,3 73 21,7 10,9
72 9,7 8,5
l) Avser: Flexer Sacks, Dolan Packaging, Dansk Kraftemb., Wellkarton 2) Avser: Flexer Sacks, Dansk Kraftemb., Wellkarton
3) Avser: Flexer Sacks, Estalon, Perfonit
SVENSK PRODUKTION AV KRAFTPAPPER 1967—1977
tusen
ton
1500
1000
500
67 68 69 70 71 72 73 7” 75 76 77
Källa: Svensla Cellulosa och Pappersbruksföreningen
78 År
Antal säckproducenter och integrationsgrad
Antal säck— Antal integrerade Andel integrerad fabriker med skandinav.före— säckkapacitet
tag
England Västtyskland 21 3 30 %
1 ! | Frankrike 15 1 20 %
Tabell Inhemsk säckpapperkapacitet
England 40 000 ton Frankrike 110 000 ton Italien 80 000 ton
Källa: Uppgifter från ASSI
Sveriges andel av kraftlinerkonsumtionen i ett antal länder
1970—1976 __________________________________________________________
1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976
-——__—_—____ ___—___
Västtyskland 18,2 20,3 18,8 20,9 21,9 20,3 22,4 Storbritannien 17,2 19,5 u.s. 26,3 26,3 22,0 40,0
Frankrike 19,0 16,7 19,8 20,0 16,6 13,3 21,0
Källa: FAO, Pulp and Paper Svensk handelsstatistik
Bilaga 9
Antal wellpappföretag anslutna till FEFCO 1963-1978
År Totalt Danmark Västtyskland Frankrike Storbr. Sverige Schweiz
1963 212 2 34 55 27 10 6
1964 2 34 56 27 10 6 225
229 2 34 56 29 10 5
1965
1966 231 2 32 57 30 10
234 34 56 33 10 5
1967
1968 251 5 34 56 34 10 5
247 5 34 54 32 10 4
1969
1970 261 5 34 56 32 10 4
1971 261 5 34 55 29 10 5
1972 263 5 34 54 32 10 5 1973 271 6 33 59 33 8 5 1974 268 6 33 56 33 7 5 1975 280 6 33 58 31 7 5 1976 286 6 33 58 31 7 6 1977 779 6 33 58 31 6 5 1978 321 6 33 57 31 6 5
Källa: FEFCO:s egen statistik.
Antal wellpappfabriker anslutna till FEFCO 1963—1978
& Totalt Danmark Västtyskland Frankrike Storbr. Sverige Schweiz
1963 265 — 50 66 40 12 7
1964 287 6 48 68 44 13 7
1965 299 6 48 69 54 13 6
1966 311 6 49 71 54 13 6 1967 312 6 52 69 55 13 7 1968 334 8 55 70 57 13 7 1969 340 8 58 70 59 13 6 1970 362 8 59 71 64 14 6 : 1971 374 8 61 71 66 14 7 1972 381 8 61 73 70 14 7 1973 395 9 62 81 70 14 7 1974 401 9 62 83 71 15 7 1975 414 9 62 85 70 15 7 1, 1976 425 8 55 87 70 15 7 1 1977 422 8 55 87 70 15 7 i 1978 436 8 55 86 71 15 7
Källa: FEFCO:s egen statistik.
USA:s KAPACITET OCH KONSUMTION AV KRAFTLINER SAMT EXPORT TILL VÄSTEUROPA.
__________________.____———-——-_-————
tusen
ton 15000
Bilaga 11
Kapacitet (vänsterskala)
' Konsumtion (vänsterskala)
-v" 1 .o' I * I " USA:s export till ' västeuropa (,d' (högerskala)
60 61 62 63 BH 65 66 67 68 69 70 71 72 73 79 75 76 77 78 79 80
Källa: FAO,Pu1p and Paper
American paper institute
Bilaga 12
VASTEUROPAS IMPORT AV KRAFTLINER SAMT USA:S EXPORT TILL VÄSTEUROPA 1966—1976
tusen ton
Västeuropas inport
USA:s export till
västeuropa
66 67 68 69 70 71 72 KÄLLA: American Paper Institute
73 79 75 76
Sveriges kapacitet, produktion, konsumtion och
export av kraftliner.
tusen ton
1150 1100 1050 1000 950 900 850 800 Produktion 750
700
650
600
550
500
450
900
350
300 250 Konsumtion
Kapacitet
200 150 100
50
69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 Källa: FAO, Pulp and Paper Svensk handelsstatistik
Svenska Cellulosa och Pappersbruksföreningen
Bilaga 19
och Västeuropa
EXPORT AV KRAFTPAPPER
SVERIGES
tusen ton
1200 1100 1000 900 800 f 700 i 600 ! 500
400
300 , 200 100
67 68 69 70 71 72 73 70 75 76 77 78 År
Källa: Svenska Cellulosa och Pappersbruksföreningen
ASSI:s totala leveranser av kraftpapper
tusen ton
100 90 80 70 60 50 40 30 20 10
i 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 År Källazuppgifter från ASSI
Tabell 1. Leveranser av kraftpapper från Karlsborgsbruk till England och Flexer Paper
Sacks 1967—1978 ____________________________________________________________________
(ton) 1967 1968 1969 1970 1971
N |X Ch l—l
Lev till
Flexer 10769 10332 10711 11712 11854 9382 Lev till
England 10800 11500 12600 13600 13400 11700 Andelen från Karlsborg till
England som går till Flexer 99.7 % 4 89.8 % 85.0 % 86.1 % 88.5 % 80.2 %
Andelen från Karlsborg som går till'
Flexer 17,6 % 16,6 % 16,6 % 17,1 % 18,5 % 15,2 %
England ; 16000 17700 11600 14245 14323 13716 Andelen från Karlsborg till - *
England som går till
EléååE 71,4 % 80,8 % 95,8 % 80,0 % 84,4 % 80,2 % Andelen från Karlsborg som .
går till
Elsåsr ' ””15,8*%' *”17,7 8*' 23,8 % 18,5 % 20,1 %,...15,6 % Andelen av Flexers inköp som kommer från Karlsborg u.s. u.s. 100 % u.s. 96,7 % 84,6 % (osäkra siffror)
Bila a 16
Källa: Egna beräkningar grundade på uppgifter från ASSl.
ASSI:s leveranser av krafppgpper på_vissa-marknader;xm
1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978
England 11700 16000 17700 11600 14200 14300 13700
Danmark 1300 1700 1700 1300 1500 3400 3300
Västtyskland 10000 12900 14400 5800 8000 10600 7900
Kgnsumtion av säckpapper, 1000—tal ton 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 England 281 290 608 216 259 240 u.s ( I
Danmark 43 44 60 41 43 44 u.s Västtyskland 214 251 571 178 224 201 u.s
Marknadsandelar = Assis leveranser av kraftpapper/ konsumtion av säckpapper i procent
1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978
England 4,2 3,5 2,9 5,4 5,5 6,0 u.s Danmark 3,0 3,9 2,81 3,2 3,6 7,6 u.s Västtyskland 4,7 5,1 2,5 3,3 3,4 5,2 u.s
1) Uppskattad siffra
Källa: Uppgifter från ASSI och FAO, Pulp and Paper.
Bilaga 18
Sveriges export av papperssäckar 1968—1977 fördelade på länder— områden. ton _______1______________________________________________________ 1968 1970 1972 1974 1925 1976 1977
Norden 304 763 652 479 508 467 1621 övriga Väst— europa 2559 2141 1976 286 311 289 557 Östeuropa 143 427 188 785 258 107 — Afrika 210 402 772 1108 208 750 729 Asien, 391 157 619 1351 409 927 1122 Sydamerika 585 1011 757 252 23 234 96 Övr.länder 436 77 162 7 12 172 53 Totalt 4619 4978 5126 4361 1729 2946 4178
Europas andel av exporten 65 % 67 % 55 % 35 % 62 % 29 % 52 %
Källa: Sveriges utrikeshandel.
ASSI:s leveranser av kraftliner från Lövholmen till England—Dolan Packaging Ltd.— Danmark—Dansk Kraftemballage A/S, ASSI Emballage A/S — Schweiz—Wellkarton AG Swisswell. (ton)
1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978
' Från Lövholmen: till England 51000 74900 75400 31500 40000 50200 53600
till Danmark 800 5300 7700 4700 4200 10600 9500 till Schweiz 6300 11500 11000 4900 4200 8600 10000 Total 233400 374500 377700 193700 229000 308700 349000
i % av tot.1eV
England 22 20 20 16 17 16 13 Danmark 0 1 2 2 2 3 3 Schweiz 3 3 3 3 2 3 3
% av England som går till Dolan u.s. 10 12 1 l 9 18
% av Danmark till Dansk Kraftmebal. u.s. 8 44 47 69 82 79
% av Danmark till ASSI
Emballage 4 22 23 29 15 15
% av Schweiz till Swisswell 3 28 36 34 52 51 Förvärvade ASSI—Emb. Swisswell Dolan företag Dansk
Kraftemb.
Källa: Egna beräkningar grundade på uppgifter från ASSI.
ASSI:s andel av Sveriges export av oblekt kraftliner till vissa länder 1968—1978.
70 x Schweis 3
(I; Vicb'f'hl aid—'(»;(L
England
' Cbnrnark
+———+—_+———+—+———+———+—————+ (a? 6? 70 "H 72, 73 W 75 %» 77 718
Källa: Uppgifter från ASSI och Sveriges utrikeshandel.
BILAGA 21
ASSI:s leveranser av kraftliner i procent av konsumtionen av kraftliner i England: Danmark och Västtyskland 1972—1977
74 75 76 England 8 11 Danmark 12 10
Västtyskland 6
Källa: Egna beräkningar grundade på uppgifter från ASSI och FAO, Pulp and Paper.
Tabell. Antal well a företa 1975 och roduktionska acitet 1976 för nå ra Euro eiska länder
Företag Kapacitet
Antal Antal Integrerade Integrerade Kapacitet Integrerad Integrerad Integrerad företag integrerade med utländska med kraft— tusen ton utländskt med kraft—
linerproduc . linerproduc .
Storbr.
40 18 8 7 2199 74 % 32 % 29 %
V.tysk1and 59 38 11 10 2256 77 % 26 % 25 %
Danmark 6 5 5 u.s. 191 87 % 69 % 59 %
Sverige 7 5 0 2 313 76 % — 39 %
Frankrike 56 37 11 13 2040 90 % 32 % 51 %
Schweiz 8 5 2 2 215 60 % 33
oxo
33 % Norge 7 4 - 3 87 54 % - 40 %
Källa: Uppgifter från ASSI.
År 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974
1975
Danmark 1579 1115 1188 1399 1435 1632 1845 1588 1560 Totalt 1771 1274 1615 1703 1663 1959 2334 2286 2602
Tabell 2. Sveri es ex ort av för acknin ar av well a . Ton (48.16.110)
År 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975
6186 6034 6534 8574 8602 8801 12238 8897 5341
8946 8408 11877 15170 14338 15567 23584 17156 9733
Källa: Sveriges utrikeshandel.
1976 1605 2207 1976 6004
10175
1977 1140 2073 1977 5212 8916
Utländskatillv. företag
—Köpeskilling —övriga inves- teringar
Totalt
Koncernen
Källa: Uppgifter
Norrbotten
1965—70 187,3 1971—77 618,7
1965-77 806,0
1
ASSI:s investeringar 1965-77 Mkr
4,3 212,6
219,9
Källa:Uppgifter från ASSI
Utländska företag2
Köpeskilling Övr.inv.
8,0 25,1
33,1
1975 1976 1977
u.s. 66,5 146,1
3,1 2,9 16,0
u.s. 69,4 162,1
218 305 336 från ASSI
Tot. 12,3 237,8
250,1
Inkluderar investeringar i anläggningar samt köpeskillingen för de utländska dotterföretagen. Exklusive investeringar i utländska försäljningsbolag.
ASSI:s investeringar 1975—77 fördelade på utlandsinvesteringar i tillverkande företag och koncernen totalt. Mkr 1975—1977
U.S.
22,0 231,5 859
360 1381
1741
Konsumtion av säckpapper Källa: FAO
Mats Forsgren Anders Larsson
Kapitel 3 FALLET ELECTROLUX
INNEHÅLL Sid. Inledning 119 1. Företagsbildningen och utvecklingsmönster 122 2. Etablering av utlandstillverkning 131 Vitvaror, K—produkter 131 Dammsugare, D—produkter 137
Sammanfattande synpunkter på etableringar— nas sysselsättningseffekter inom vitvaru— och dammsugarområdet 140 3. Fallstudier 145 3.1 Investeringen i Arthur Martin 145 Bakgrunden till förvärvet 146 Marknadsstruktur, vitvaror i Frankrike 148 Utveckling i AM, samordning av Electro— lux verksamhet i Frankrike 150 Integrationen Sverige—Frankrike 152 Sysselsättningseffekter i Sverige, kort sikt 160 3.2 Förvärvet av National Union Electric 163 Sysselsättningseffekter 167 Relationen Electrolux—NUE 169 3.3 Arthur Martin och NUE, en summerande jämförelse 171 Näringspolitiska effekter för Sverige på kort sikt 171 Långsiktiga effekter 175 Referenspersoner 182
Bilagor
Inledning
Electrolux är idag ett i hög grad internationaliserat företag med större delen av sin omsättning utomlands. Senare delen av Electrolux historia kännetecknas framför allt av tillväxt genom förvärv av andra företag med tillverkning som i olika hög grad liknat Electrolux ur—
sprungliga verksamhetsområde, såväl utomlands som i Sverige.
Electrolux kan inte betecknas som ett innovativt företag, utan den breddning av produktsortimentet som skett sedan 60—talet är en direkt följd av de många förvärven(bil.1) Vägen "ur köket" inleddes redan med köpet av Flymo (gräsklippare) 1967 och genom ytterligare företagsförvärv hade Electrolux
i början av 70—talet omfattande verksamhet inom bland annat naturvård, fritidsprodukter, entrepenad— och utomhusstädning. Genom köpet av Facit—koncernen 1973, kom man in på kontors— maskiner som var ett för Electrolux helt nytt område. Flera av de större förvärven, (NUE 1974, Arthur Martin 1975, Tornado 1976 Husqvarna 1977 och Tappan 1979), gav förutom
det huvudsakliga produktområdet även vissa "biprodukter"1
och Electrolux fick härmed ett mycket brett sortiment vilket framgår av bilaga 2.
Eftersom förvärven varit många och Electrolux verksamhet
numera blivit så mångskiftande finns inga praktiska möjlig-
heter att beskriva och analysera innebörden och effekterna
av samtliga utlandsetableringar som Electrolux vidtagit
under t.ex de senaste femton åren. (Det har t.o.m visat sig förenat med stora besvär att överhuvudtaget få fram en kom— plett lista över företagets samtliga bolag i Sverige och utomlands med angivande av verksamhetsinriktning, produktions- volym, etc.) Vi har därför valt att utforma rapporten enligt följande; Avsnitt 1 avser att ge läsaren en bild av hela kon— cernens utveckling från grundandet år 1919 fram till idag,
med tyngdpunkten lagd på beskrivningen av internationalise— ringen och företagets tillväxtstrategi. På grund av företagets långa, och ur internationaliseringssynpunkt händelserika hi— storia blir dock avsnittet med nödvändighet ganska ytligt.
I avsnitt 2 har vi för att kunna fördjupa analysen begränsat perspektivet till att gälla enbart dammsugare och vitvaror. Expansionsmönstret inom dessa produktgrupper har varit tämligen enhetligt, men mönstret skiljer sig åt mellan dem. (Tidpunkten för den huvudsakliga expansionen skiljer sig dessutom för de båda grupperna). Begränsningen till dessa två produktgrupper gör vi för att i åtminstone någon mån få möjligheter att dra
generella slutsatser utifrån de studier vi gör av enskilda
I köpet av Husqvarna 1977 som huvudsakligen genomfördes
pga Husqvarnas produktion inom vitvarusektorn, ingick även en viss produktion av motorsågar. Då denna del inte kunde avyttras pga att inga andra motorsågstillverkare var till— räckligt intresserade/kapitalstarka valde Electrolux att expandera verksamheten i stället för att avyttra den. Sålunda köptes de två övriga svenska tillverkarna, Jonsered och AB Partnerintressen 1978 och under 1979 förvärvades
Skil Corp:s motorsågsdivision USA, Jobu Skogsprodukter A/S Norge, Pioneer Chain Saw Corp.Inc. Canada samt Nordfor Teknik AB. Electrolux har genom dessa förvärv blivit en av världens ledande motorsågstillverkare (Årsredovisningen 1979)
investeringar inom resp. produktgrupp. Vitvarorna och dammsugarna är de två största produktområdena i Electrolux verksamhet med 40% resp. 20% av koncernomsättningen. Det
är också inom dessa produktområden som tyngdpunkten inom företagets utländska etableringar ligger. Avsnittet inne- håller en diskussion av viktiga skillnader i strategier mellan de två produktområdena som i sin tur har konsekvenser för Electrolux tillverkning, och därmed sysselsättningen i Sverige. I avsnitt 3 går vi ned ytterligare ett steg i be— skrivningsnivå och gör en närmare analys av två av Electrolux utlandsetableringar, förvärvet av det franska vitvaruföre— taget Arthur Martin 1976 och den amerikanska dammsugarföre- taget National Union Electric (NUE) 1974. Dessa investeringar utgör båda bra exempel på Electrolux strategi inom resp. produktområde. I detta avsnitt tas frågan upp om hur inves— teringarna påverkar Electrolux övriga verksamhet i Sverige och beroendeförhållanden mellan Electrolux i Sverige och
de utländska företagen, produktionsmässigt, kuskapsmässigt och finansiellt/administrativt. Rapporten innehåller avslut— ningsvis en sammanfattande jämförelse av de båda investeringar—
nas effekter för svenskt vidkommande.
Avsnitt 1
Företagsbildningen och utvecklingsmönster
Electrolux grundades 1919 genom en sammanslagning av AB Lux och Elektro—Mekaniska AB. Det gemensamma för dessa båda företag var att de, bland flera andra verksamheter, bedrev viss pro- duktion och försäljning av dammsugare, en produkt som börjat lanseras i Europa av amerikanska företag i början av 1900- talet.
Electrolux förste ägare och grundare, Axel Wenner—Gren, hade
redan 1908 kommit i kontakt med dammsugartillverkning och sett stora utvecklingsmöjligheter för produkten. Efter handels?
utbildning i Tyskland arbetade Wenner-Gren en tid som för— säljare i USA men återvände sedan till Tyskland där han år 1912 fick agenturen för AB Lux dammsugare.1
Electrolux tidiga historia kom i mycket att präglas av Wenner—Grens person. Han var "affärsman" i betydligt större utsträckning än "tekniker" och man kan nog säga att upp— rinnelsen till Electrolux snarare var en försäljningsidé
än en produktidé till skillnad från de flesta andra svenska storföretag. Wenner—Gren hade under sin vistelse i USA tagit starka intryck av den försäljningsmetod som utvecklats av
bl a Singer. Inriktningen på hushållet som kundgrupp, och tanken om hemförsäljning och avbetalningsköp som försälj— ningsmetod fanns redan under sökandet efter en lämplig pro—
dukt att exploatera.
1Unger,
G; Axel Wenner—Gren. En Vikingasaga, Stockholm, 1962.
Behovet av arbetskraft till industrin och den stigande köpkraften inom det privata hushållet var faktorer som skapade ett behov av arbetsbesparande utrustning till hemmen, och volymen på försäljningen kunde bli väldigt stor om en produkt kom att accepteras av merparten hus— håll.
Dammsugare var vid denna tidpunkt ett tungt och skrymmande hjälpmedel som främst kom till användning inom industrin. Inom Electrolux ansåg man dock att det fanns en stor po— tentiell marknad för arbetsbesparande maskiner inom det privata hushållet om man bara kunde göra maskinerna mind— I re och därmed mer lätthanterliga samt producera och distri— buera dem på för konsumenten acceptabla villkor. Arbetet
. med att förbättra den tekniska konstruktionen började omedelbart och 1913 var den första modellen klar. Pro- dukten var emellertid fortfarande otymplig och det kom
att dröja till början av 20—talet innan dammsugaren an— passats för bruk inom det privata hushållet vilket var
den kundgrupp som Electrolux var primärt intresserade av.
Affärsidén, kundgruppsinriktningen, försäljningsmetoden och den internationella framtoningen är således karaktä— ristiska drag för Electroluxkoncernen av idag som grund-
lades mycket tidigt i företagets historia.
1919-1939
Under de första verksamhetsåren arbetade man inom före— taget med att utveckla försäljningsmetoden och att för- bättra dammsugarkonstruktionen. Genom att åstadkomma sugeffekten med en fläkt i stället för en pump som annars var den vanliga metoden, och genom att konstruera en dammsugarmodell på medar hade Electrolux år 1921 lyckats få fram en produkt som lanserades som världens första "hushållsdammsugare" och med vilken man nådde stora försäljningsframgångar. I samband med dessa fram- gångar i 20—talets början började man också bygga ut
den internationella försäljningsorganisationen.
För en snabb expansion ansåg man det nödvändigt att ta upp nya produkter på programmet. Man ville dock kunna dra nytta av den försäljningsorganisation som redan fanns och diversifieringen skulle därför ske på ett sådant sätt att hushållet fortfarande var den
huvudsakliga avnämaren.
För att åstadkomma denna sortimentsbreddning knöts,
i början av 20—talet, ledande svenska tekniker till företaget. Under de närmast följande åren utvecklades det 5 k absorptionskylskåpet, även det en produkt som på sikt skulle kunna finnas i samtliga hushåll, och år 1925 startades serietillverkning av kylskåp i Motala.
År 1925 utgör något av en milstolpe i Electrolux historia även på andra sätt. Redan under 20—talets första hälft hade företaget försäljningsbolag i ett flertal europeiska staterl, men år 1925 etablerades den första utländska tillverkningsenheten genom upp- förandet av en fabrik i Berlin, Tysklandz. Fram till år 1928, då Wenner—Gren avgick som VD för företaget3, fortsatte internationa— liseringen av verksamheten i oförminskad takt. Vid1920431ets slut d v 5 ett decennium efter bolagsbildningen hadelnrbtrolux 4
fyra Fabriker, tjugo dotterbolag och 350 kontor utspridda över hela världen
(bil.3).
30—talet framstår som en betydligt lugnare period i företagets utveckling. Perioden kännetecknas huvudsakligen av konsolidering och expansion inom de redan etablerade bolagen snarare än nybild— ningar. Den enda tillverkande enheten som etablerades fram till andra världs- kriget var den fabrik som öppnades i Danmark år 1934 pga svårig— heter med leveranserna från Sveriges. Även vad avser försäljnings- bolag avtog etableringstakten betydlig under 30—ta1et. Ett viktigt
steg togs emellertid under perioden i och med grundandet av dotter—
1Danmark (1919), Belgien, Holland, England, Norge (1921) Finland (1922) samt Spanien och österrike (1923). Källa:Björklund, S. och Molin, H.; Electrolux Internationalisering, (stencil), Företagsekonomiska Inst, Uppsala.
Något egentligt koncernförhållande mellan de olika bolagen kan inte sägas existera vid denna tid. Ägarförhållandena var i många fall oklara. För vissa av bolagen stod Wenner—Gren personligen som ägare medan andra ägdes av hans svenska holdingbolag, Finans AB Svetio. (Bohman, R. och Dahlberg, I., Dansen kring guldkalven, s.20, Falköping, 1975). 2Internt PM, Electrolux, G. Bratt l979(red.). 3I samband med Wenner—Grens avgång 1928 genomfördes en omorganisa— tion av Electrolux AB. Aktiekapitalet tiodubblades och koncernen tog en fastare form i och med att flertalet av de tidigare endast associerade bolagen köptes upp. Wenner—Gren kvarstod dock som huvudägare framtill år 1956 då koncernen såldes till Wallenberg— gruppen. Källa: Internt PM, Electrolux, G.Bratt 1979 (red.)
4 Ibid.
5 Rapport nr 2—1967. Personaltidning, Electrolux
bolaget i Canada år 1931, som därmed blev Electrolux första egentliga dotterbolag på den nordamerikanska kontinenten.
Ytterligare några produkter avsedda för hushållet tillkom i före— tagets sortiment under 30-talet, men huvudsakligen kännetecknas perioden av utvecklingsarbete med det befintliga sortimentet snarare än nya produktidéer.
1940—1968
Det andra världskriget medförde av naturliga skäl en nedgång av både försäljning och produktion. Svårigheterna med främst leverans—' sidan1 fortsatte de närmaste åren efter freden, men i slutet av 40—talet ökade koncernens omsättning åter snabbt. Försäljnings— framgångarna fortsatte under hela perioden och år 1965 var det
första året med en koncernomsättning på över 1 miljard kronor. i Den utvecklingen av försäljningsnätet som ägde rum under perioden 1 var huvudsakligen etablering av dotterbolag på marknader som tidi— gare bearbetats av fristående agenter.
En kraftig ökning av faktureringen skedde under perioden. Under , de sista 10 åren i perioden, ökade faktureringen i Sverige med i 340 mkr. eller 350% medan motsvarande siffra för utlandsfakture— ringen är 425 mkr. eller 90% (se bil. 4). Relativt sett ökade således faktureringen i Sverige mer än utomlands under perioden. Detta gäller i än högre grad antalet sysselsatta (se bil. 5). Andelen utlandsanställda, som under 50—talet nått en topp, började åter att sjunka, främst på grund av Electrolux uppköp av svenska vitvarutillverkare. Vid periodens slut fanns såleces majoriteten av koncernens anställda utomlands även om andelen sjunkit från * 74% som mest, till 64% år 1968.
1Intern PM, G. Bratt, op.cit.
2Australien 1941, Nya Zeeland 1945, Syd—Afrika 1949, Västtyskland 1957 (verksamheten återupptogs efter ett avbrott i samband med kriget), Mexico 1958, Indien 1961, Holland 1961, Peru 1963, Norge 1964 (genom fusionen med Electro—Helios), Columbia 1968.
Källa: Björklund & Molin, op.cit.
Med avseende på produktinriktning var perioden 1940—1968 på intet sätt revolutionerande. Sortimentet utökades med diverse hushålls— maskiner, samt tvättmaskiner och spisar (spisarna genom fusionen med Electro—Helios år 1964) men samtliga dessa produkter var
avsedda för den etablerade kundkretsen och "de gamla" produkterna
dominerade fortfarande försäljningen.
En viss förändring av produktionsinriktningen påbörjades dock under perioden i och med att maskiner för storkök och vissa inrednings— detaljer för kontor och industri togs upp på programmet. Detta skedde emellertid fortfarande i ganska liten skala.
1968—
Skälen till att låta senare delen av sextiotalet och framåt utgöra
en ny Period i beskrivningen av Electrolux utveckling är flera.
Genom försäljningen av minoritetsintresset i Electrolux Corporation, USA frigjordes kapital som senare skulle komma att användas till
en breddning av produktsortimentet. Perioden kännetecknas även av
en ytterligare intensifiering av verksamheten på den internationella marknaden samt en delvis förändrad strategi för koncernutbyggnaden.
Av bilaga 4 Framgår att koncernfaktureringen, som stagnerat något åren närmast innan, på nytt satte fart från 1968. Speciellt markant är ökningen av utlandsfaktureringen. Från 1968 till 1979 ökade
koncernens utlandsfakturering drygt 13 ggr vilket motsvarade knappt 78% av koncernens totala faktureringsökning under samma period1. Vidare framgår att även exporten ökade markant. Bilaga 6 visar hur koncernens fakturering fördelat sig på olika länder under perioden.
1
Utlandsfaktureringsökningen blir överskattad i och med att vissa tidigare agenturer och exportmarknader övergick till dotterbolags— marknader, men skillnaden är oavsett detta remarkabel.
5)
ställda hemma resp. utomlands i båda fallen tredubblats under Ser vi till sysselsättningen (bil. framgår att antalet an—
perioden, varför andelen sysselsatta uotmlands varit i stort
sett oförändrad, knappt två tredjedelar.
Att undersöka antalet länder i vilka Electrolux under perioden etablerat bolag för första gången ger inte någon bra bild av internationaliseringen eftersom företaget fanns representerat i flertalet länder redan vid periodens början. För att få en ( riktigare bild av den väldiga expansionen får man i stället se på de enskilda investeringarna. År 1968, ett år efter Hans Werthén! tillträde på VD—posten, sålde Electrolux hela sitt minoritets- intresse i Electrolux Corp. USA eftersom aktieposten inte gav "svenska" Electrolux det inflytande över Electrolux Corpzs verk— samhet man önskade1. Försäljningen av det 39%—iga aktieinnehavet gav Electrolux ca 290 Mkrz, och ungefär lika mycket till fri- gjordes under den närmast följande femårsperioden genom fastig— hetsförsäljningar3. Dessa pengar användes till en mängd företags— köp och förändrade på så sätt koncernens "ansikte" i hög grad ) (bil. 2). Särskilt intressanta förändringar är dels breddningen av produktsortimentet och därmed avvikelsen från hushållen som enda kundgrupp, dels satsningen på expansion genom företagsför—
värv.
Sammanfattningvis kan man säga att de olika perioderna i före—
tagets utveckling karaktäriseras av följande:
1919—1939
— utökning av antalet produkter, men bibehållande av det privata hushållet som målgrupp.
— snabb utbyggnad av den internationella organisationen genom dotterbolagsetableringar, mestadels i Europa.
— snabb omsättningsökning.
1Electrolux Corp. är det bolag som grundats av Wenner—Gren men som inte införlivades i koncernen i samband med konsolideringen år 1928.
2Årsredovisningen 1968.
3Werthén, H.: Mitt företag, ur Vårt Ekonomiska Läge 1975, Lidköping, 1975.
1940—1966 — viss breddning av produktsortimentet, fortfarande
huvudsakligen samma kundgruppsinriktning.
— en fortsatt utvidgning av det geografiska verksamhets— området, till bl a Syd— och Mellan—Amerika samt Australien. — ökad satsning på även tillverkning och montering utomlands.
— den snabba utvecklingen efter nedgången under kriget
såväl hemma som utomlands.
1968—
— nyorientering mot även industriella köpare och kontor genom sortimentsbreddning. — ökande marknadsandelar inom de traditionella produkt— områdena, främst genom förvärv av konkurrenter.
— intensifierade ansträngningar på redan etablerade geo— grafiska marknader. - fortsatt snabb tillväxt, främst i den utlandsbaserade delen av koncernen genom företagsförvärv. — vissa ansträngningar att integrera även tidigareliggande
produktionsled.
Gemensamt för de tre perioderna är att de kännetecknas av tillväxt såväl i antal anställda (bil 5) som i faktureringen
(bil 4). Speciellt snabb är tillväxten från 1968 och framåt.
På grund av att koncernen under denna senare period vuxit huvudsakligen genom företagsförvärv kan det vara intressant
att studera den "organiska" tillväxten, dvs hur koncernen utveck— lats under en viss period korrigerat med uppgifter om förvärvad
och avyttrad kapacitet. På basis av de uppgifter som vi har
tillgång till kan vi tyvärr endast genomföra detta för den sven—
ska delen av koncernen varför jämförelser mellan organisk till- växt utomlands med motsvarande 1 Sverige blir omöjliga. Vi saknar dessutom data för att genomföra beräkningar från perioden före 1963. Beräkningar av materialet i bilaga 7 ger vid handen att av Electrolux anställda i Sverige 1963, 7 200 personer, återstod 7 254 resp. 3 663 personer år 1968 resp. 1979. Räknas förvärv och avyttringar bort ur materialet återstår alltså en ökning av antalet sysselsatta med 54 personer från 1963 till 1968, men en minskning med 3 537 personer från 1963 till 1979. Används 1968, dvs inledningen av "förvärvsperioden", som basår är minskningen fram till 1979 3 591 personer. Trots att bilaga 5 visar på en kraftig ökning av antalet anställda, såväl i Sverige som utomlands, har följdaktligen sysselsättningstillfällena inom den verksamhet som fanns 1968 minskat med 3 591 personer, eller 48% fram till 1979 beräknat på detta sätt.
Avsnitt 2 Etablering av utlandstillverkning inom vitvaror och dammsugare.
Vitvaror, K—produkter
Electrolux tillväxt har sedan 1968 huvudsakligen åstadkommits genom företagsförvärv, framförallt inom de så kallade vit— varorna. Förvärven har, som tidigare nämnts, medfört att kon— cernens verksamhetsområde idag är mycket varierande. Detta tycks till stor del bero på att de förvärvade bolagen i sin tur haft flera skilda verksamhetsgrenar som ingått i köpen.
I många fall har Electrolux avyttrat koncernfrämmande verksam—
hetsgrenar som tillkommit på detta sätt, men i andra fall har
verksamheten byggts ut och/eller kompletterats med nya köp 1 (jmf. motorsågsindustrin). Man kan dock påstå att förvärvet av Facit och det förestående förvärvet av Gränges är de enda stora förvärven som inte på något påtagligt sätt varit relaterade till Electrolux traditionella verksamhetsområden. Genom att
större delen av diversifieringen skett under 70-talet har vit—
* varornas och dammsugarnas andel av koncernens totala omsättning naturligtvis minskat (bil.2), men att en kraftig volymtillväxt inom dessa båda produktgrupper faktiskt ägt rum framgår av bilaga &,
Förvärven har varit ett billigt sätt för Electrolux att snabbt nå höga marknadsandelar och en dominerande ställning inom flera olika branscher. Enligt företagsledningen är det en del av före— tagets policy att hellre skaffa marknadsandelar genom köp än genom mödosamt eget arbete. De huvudsakliga anledningarna till att företaget valt förvärv av tillverkande bolag som expansions— modell är:
1. Man når snabbt så stora volymer att man kan rationali—
sera produktionen och utnyttja skalfördelar.
2. Man får tillgång till ett redan utvecklat distribu— tionsnät och ett inarbetat märkesnamn. * 3. Det är ett förhållandevis billigt sätt att expandera.
Båda de första punkterna är exempel på integrationsvinster som kan nås i samband med företagssammanslagningar, och som kommer att illustreras vid presentationen av fallstudierna. Den tredje
punkten skall vi dock beröra lite närmare redan här.
Att börsvärdet tenderar att ligga under substansvärdet är naturligtvis något som kan locka till företagsförvärv. I USA
blev det under 60—talet och början av 70—talet vanligt att företagen förvärvade mycket lönsamma företag även till priser långt över de förvärvade bolagens eget kapital om man fick
betala med egna aktier. Under förutsättning attaktidqusen i H&Måll— andettill vinsten per aktie i det egna bolaget var högre än i det förvärvade bolaget reagerade börsen med att uppvärdera kursen på det förvärvade f bolagets aktier. I och med att Electrolux inte var ett rikt företag i början av 70—talet valde man istället att förvärva företag enligt ett motsatt mönster.1 Electrolux köper företag
som har svaga resultat, ofta förluster, men ett högt eget kapital till lågt pris. Vid redovisning enligt förvärvsmetoden elimineras skillnaden mellan det förvärvade bolagets eget kapital och köpe— skillingen så att koncernens soliditet inte påverkas av själva förvärvet. Däremot ger ofta ett svagt resultat i ett förvärvat bolag anledning till omstruktureringar och avyttring av olön— samma delar som följdz. Bland annat på grund av att vitvarutill— verkare ofta har ett mer eller mindre komplett , och därigenom tämligen heterogent sortiment, har omstruktureringarna blivit mer genomgripande i samband med dessa förvärv än vad de blivit
vid förvärv av dammsugarföretag.
Vitvaror är en benämning som omfattarmånga olika produkter
(se bil.2). Det finns av detta skäl stora olikheter beträffande konkurrenssituationen etc. såväl inom gruppen som gentemot exempel— vis dammsugare. I Skandinavien säljs vitvaror ofta i stora volymer direkt till byggföretag. Detta har inneburit att köparparten i
regel är förhållandevis stark och har kunnat ställa krav på rationalitet i såväl produktion som försäljning. I övriga Europa i är det fortfarande ofta lägenhetsägaren som komponerar sitt vit— 1 varubestånd och försäljning och och produktion av vitvaror är i också rationaliserad i betydligt lägre grad i dessa länder. En i anledning till branschens låga grad av strukturering är att kraven på lokal anpassning av produkterna av tradition är betydligt större:
på vitvarusidan än när det gäller dammsugare.
1 H.Werthén ; Vårt Ekonomiska Läge 1975, Lidköping
2
10 mån efter köpet av Husqvarna hade Electrolux fått tillbaka hela köpeskillingen genom att sälja vissa tillgångar som ingått i köpet. (International Management, Dec.1979) ?
Skandinavien
Fram till 1964, då Electrolux förvärvade Elektro—Helios, bestod vitvarusortimentet av kylskåp och köksmaskinen Assistent. I och med fusionen fick man även spisar och frysskåp i sortimentet och nådde samtidigt en dominerande position på den svenska mark- naden. Trots detta upplevdes situationen, framför allt den italienska konkurrensen, som besvärande . "Electrolux befann sig i det dilemmat att vara för stora för att vara små och för små för att vara stora"1. De italienska producenter som i upp— byggnadsskedet efter andra världskriget nått en ansenlig volym i produktionen hade en förhållandevis svag försäljningsorga— nisation och mötte därför stagnationen på den europeiska vit—
varumarknaden med prissänkningar i stället för produktutveckling och marknadsbearbetning. Detta blev'introduktionentill Elektrolux "förvärvsvåg" som inleddes med köpet av Elektra år 1967. Samma år övertogs det danska A/S Atlas, en stor tillverkare av kyl- och frysenheter. Ytterligare en lång rad förvärv av mindre vitvaru— tillverkareiNorden genomfördes under hela 60— och 70—talen.
Bland åtminstone de nordiska dotterbolagen, som tidigast kom att inlemmas i koncernen, har Electrolux genomfört an rad 10— kaliseringsmässiga förändringar av produktionen i syfte att tillvarata stordriftsfördelar. Strax efter övertagandena för— lades tillverkningen av frysboxar till Danmark, där Atlas sedan tidigare hade stor erfarenhet inom området. Produktionen av stående kyl— och frys—skåp förlades till Mariestad, och Motala blev huvudort för den svenska spistillverkningen1. Till dessa orter fördes produktionen från de mindre företagsförvärven, Ankarsrums Bruk, Håkanssons Industrier m.fl i slutet av 60—talet
och början av 70—talet.
1 H.Werthén, op cit
évrisajgrgpa
Många av förvärven av vitvaruföretag i Europa är av så pass färskt datum att större delen av omstruktureringen återstår att göra under 80—taletj
Europa kan sägas vara uppdelat i tre dominerande block när det gäller konstruktion och design av vitvaror. Tysk stil, skandinavisk stil och fransk/belgisk stil. Spisar skiljer sig markant mellan olika länder men även vad gäller kyl/frys samt tvättmaskiner har speciellt fransmännen särskilda utformningskrav. Anpassnings— % kraven har medfört att det fortfarande finns ett stort antal ) lokala producenter och därmed stora outnyttjade rationaliserings— möjligheter. Genom en standardisering av komponenter är det möjligt att effektivisera produktionen eftersom de huvudsakliga anpassningskraven gäller design.
En viss omstrukturering av branschen har redan tagit fart även ; om man inom Electrolux anser att den mellaneuropeiska vitvaru— tillverkningen idag står på amma strukturnivå som bilbranschen Å gjorde under 30—talet. Struktureringen av marknaderna har i i
regel inletts av respektive länders större hemmaföretag vilket medfört att t. x Italien domineras av Zanussi, Frankrike :
av Thomson-Brandt, Västtyskland av AEG och Siemens, samt att det i regel är inhemska företag som finns även på de nästföl- jande platserna i storleksordning. Av de större europeiska vit— varuföretagen är det endast Electrolux och Philips som har en så liten hemmamarknad att de tidigt tvingades ut i internatio—
dominerade marknaderna runt om i Europa har såväl Electrolux
nell konkurrens. För att kunna expandera på de starkt hemma— 1 som Philips arbetat genom förvärv av inhemska företag med ett 1 etablerat varumärke och utbyggda distributionskanaler.
Flertalet av de vitvaruföretag Electrolux förvärvat har haft spisar i sitt sortiment. Spisen har något av en "nyckelroll" ivitvarusortimentet. Detta beror på att spisar är den produkt hrmlvitvarugruppen som kräver den största kunskapen om de lokala marknaderna. I Norge köptes den ledande spistillverkaren, Elekma redan 1967. Det danska företaget Scan—Atlas saknade visserligen spistillverkning men 1980 köpte Electrolux Foss som
Electrolux årsredovisning 1979
var Danmarks ledande spistillverkare. Finska O.Y Slev till-
verkade även de spisar. Denna spisproduktion avyttrade dock Electrolux till Finlands största spistillverkare i utbyte mot
en försäljningsrättighet av spisarna i Finland. I Schweiz
köpte Electrolux Bono (som senare gått upp i Therma), Therma
och Prometheus, som samtliga tillverkade spisar. I Frankrike
och Belgien köptes Arthue Martin respektive Nestor Martin, två företag med omfattande produktion av spisar. Det stora förvärvet under 1979 gällde Tappan, USA, även det ett företag med spisar
i produktsortimentet.
( Många av de förvärvade spisföretagen har saknat vissa andra vit— 1 varor i sitt sortiment. Det har därför legat nära till hands för Electrolux att försöka komplettera sortimentet med produkter tillverkade inom koncernen. Utöver dessa sortimentskompletteringar planeras omlokaliseringar
av hela koncernens vitvarusortiment för att uppnå stordrifts—
fördelar. Dessa planer ser i korthet ut på följande sätt:
— spisar tillverkas lokalt i resp. land vid en enhet, pga produktens speciella anpassningskrav
— tvättmaskinsproduktionen koncentreras till Frank— rike
— diskmaskinsproduktionen skall komma att koncentreras till Sverige
— frysboxar tillverkas i Danmark — frysskåp tillverkas i Sverige
— kylskåp tillverkas i Sverige (stora) och England (små)
Flera av Electrolux utländska företagsförvärv har motiverats
av de ökade försäljningsmöjligheter som de förvärvade bolagens försäljningsorganiskationer och varumärke medfört. Förvärven har
dessutom inneburit att Electrolux fått en produktionsstruktur
som är ganska spridd inom vitvaruområdet. Ett av motiven bakom förvärven uppges ha varit att kunna sänka produktionskostnaderna genom att successivt koncentrera tillverkningen till färre och därmed större produktionsenheter. Som framgår ovan är Sverige tänkt som huvudsaklig produktionsbas för vissa produkter medan andra ska tillverkas utomlands. Från Electrolux företagsledning framhålls att Sverige alltid varit prioriterat i företagets lo—
kalisering av produktionen och att detta gäller dagens lokali—
seringsplaner i lika hög grad som tidigare.
Våra möjligheter att undersöka huruvida Sverige prioriteras
i koncernens lokalisering av produktionen har varit begränsade. Med utgångspunkt från data för produktionsvärden vid olika pro- duktionsenheter (bil.9) kan vi dock konstatera att den svenska andelen av produktionsvärdet på vitvarusidan minskat från 59%
år 1975 till 47% år 1979. Att föra ett resonemang om tillväxt
i form av produktionsvärdesförändring har dock många problem gemensamma med resonemanget om sysselsättningsutvecklingen, jmf s.10f. Förändringen förklaras huvudsakligen av nyförvärvad pro— duktionskapacitet snarare än omlokaliseringar av existerande produktion. Mellan 1975 och 1979 har såväl Husqvarna som Martin- gruppen tillkommit i statistiken, vilka båda påverkat relationen mellan svenskbaserad och utlandsbaserad produktion. Räknas båda dessa förvärv, som är de klart största, bort ur materialet har den svenska andelen av produktionen minskat med 9 procentenheter, ; men även denna siffra påverkas i stor utsträckning av nyförvärvad utländska produktionskapacitet. Vad man kan säga med utgångspunkt från uppgifterna i bilaga 9 är att det skett en produktionstill—
växt i såväl Motala— som Mariestads—fabriken 1975—1979 samt i
Arthur Martin 1977—1979. Vid övriga produktionsorter där tidsjäm— förelser är möjliga är produktionsvärdena i stort sett oförändrade. Omlokalisering av produktionen är ytterligare ett problem vid analysen av tillväxten. Avsikten med att försöka eliminera de omedelbara effekterna av förvärv är att kunna renodla den ur— sprungliga organisationens utveckling. Bortsett från regionalpo— litiska hänsyn är en omflyttning eller sammanslagning av olika
produktionsenheter per se vare sig positiv eller negativ ur syssel- sättningssynpunkt. ökad produktion och/eller sysselsättning i Mariestad och Motala kan mycket väl ha skett på bekostnad av en motsvarande minskning på andra orter. Man måste dessutom hålla i minnet att omfördelning av produktionen oftast motiveras av att företagen söker minskade kostnader, däriblad lönekostnader.
Bedömer man företagens utveckling utifrån sysselsättningstill— fällen kan följdaktligen en rationalisering leda till "organisk"
minskning trots en ökad produktion.
En form av omlokalisering av produktionen som inte skulle synas i produktionsvärdesstatistiken är produktbyten mellan de olika enheterna eller en uppdelning av tillverkningen i flera steg som fördelades på de olika produktionsenheterna. En sådan omlokali— sering skulle dock märkas genom ökade internleveranser av färdiga produkter resp. komponenenter.Beträffande komponenthandeln har vi redan konstaterat att den är mycket begränsad inom vitvaruproduk— tionen idag även om det finns planer på att utöka den. Intern— handeln över gränserna med färdiga produkter har förvisso ökat inom vitvarusektorn, men detta kan lika väl förklaras med en totalt sett ökad försäljningsvolym (effekt av en försäljnings—
mässig integration) som av en koncentration av tillverkningen.
Ett viktigt motiv till investeringarna är att få tillgång till utbyggda distributionskanaler och därmed ökade avsättningsmöj— ligheter. För att få en fullständig bild av de effekter som investeringarna fått för avsättningen skulle man behöva följa försäljningsutvecklingen såväl externt som internt för varje produkt och land under en period både Rhe och efter ett företags— förvärv. Detta är dock en mycket omfattande uppgift som försvåras ytterligare av att export per produktlinje och land inte finns direkt redovisat i Electrolux datasystem. Internhandeln över gränserna utgör dock ett tänkbart mått på den försäljningsmässiga integrationen som faktiskt förekommer, även om den inte speglar effekten av förvärvet. (Tidigare direktexport kan ju ha ersatts av internexport). Den totala internexporten av vitvaror från Sverige var år 1979 668,0 Mkr (1974=288,l Mkr) varav 422,5 Mkr var export inom Europa. Under samma år importerades vitvaror till svenska Electroluxenheter för 124,5 Mkr från övriga Europa. Dessa siffror kan jämföras med koncernens totala omsättning av vitvaror som år 1979 var 6 384 Mkr.(Electrolux totala export fördelat på
externa och interna kunder framgår av bilaga 10).
PETEEEEQESLQIEEQQEEEEE
Även om kylskåpet som produkt är nästan lika gammal som damm— sugaren har utvecklingen inom K—sektorn gått betydligt snabbare.
Dammsugaren är en "mogen" standardprodukt och konkurrenssitua— tionen skiljer sig i många avseenden från motsvarande på vit— varusidan. På grund av produktens relativa tekniska enkelhet och de förhållandevis låga transportkostnaderna1 kom branschen aUZOligopoliseras i ett tidigt skede. År 1979 svarade världens två största dammsugartillverkare, Electrolux och Hoover, för 1 tillsammans 50% av världsproduktionen, och de 10 största till— 1 verkarna för ca 80%. Detta kan jämföras med vitvarusektorn där 1 världens största tillverkare, Whirlpool, svarade för mellan 5 * och 6% av produktionen och de 10 största tillverkarna för samman— lagt 20—21%2. Orsakerna till att dammsugarproduktionen kom att : struktureras tidigare än vitvarutillverkningen är flera. Damm— 1 sugartillverkarna är i regel specialiserade på en produkt
till skillnad från vaitvarutillverkarna som ofta för ett mycket brett sortiment. Vidare är kraven på anpassning av produkterna 1 sedan gammalt ganska små när det gäller dammsugare. Det huvud— sakliga anpassningskravet består i att följa lokala normer 1 för elektriska apparater, dvs spänningstal, kontaktutformning etc. Beträffande design är smaken i Europa i stort sett enhetlig medan däremot de nordamerikanska dammsugarna skiljer sig väsent— ligt från de europeiska. Ytterligare en väsentlig skillnad mellan de båda produktgrupperna är att vitvarutillverkningen kräver
bransch i största allmänhet.
Redan år 1930 hade Electrolux fyra tillverkande bolag utom— lands(bil. 3), och alla dessa hade tillverkning eller samman— sättning av dammsugare. I takt med den tilltagande protek— tionismen i Latinamerika etablerade Electrolux sammansättnings—
1 | I i betydligt större kapitalinvesteringar och därmed är en "svårare" fabriker i allt fler länder, och idag tillverkar företaget 1 1 1 1
Distanskostnaden för en dammsugare från exempelvis Sverige till Frankrike uppgår till ca 1—2% av produktionskostnaden medan mot— svarande för kyl/frys—enheter är ca 7—8%. (Källa: Electrolux)
2Uppgifter från företaget.
dammsugare i 13 olika länder.1 Till detta kommer den dammsugar— tillverkning som tillfallit koncernen genom företagsförvärv under 1970—talet. I princip använder Electrolux idag samma förvärvs— strategi på dammsugarsidan som när det gäller vitvaror. Genom
den starka koncentrationen av dammsugartillverkare samt det för— hållandet att mycket få av dem varit olönsamma har det emellertid varit ganska få av de senaste årens förvärv som gällt dammsugar— tillverkning. Av företagen i bil.1 är det endast National Union Electric, Tornado samt Exelsior som huvudsakligen haft produktion
av dammsugare. I synnerhet förvärvet av NUE var emellertid av sådan omfattning att koncernens tillverkningsstruktur påverkades kraftigt inom D—sektorn. Bilaga 6 visar utvecklingen av koncernens totala försäljning av olika produkter uttryckt i antalet enheter. Tabellen visar att antalet försålda dammsugare ökade med 2,3 milj. enheter, eller en dryg fördubbling, från år 1973 till 1974 vilket var det år då NUE köptes. Av konkurrensskäl vill inte Electrolux lämna upp— gifter om tillverkningsvolymen vid de olika produktionsställena, men den svenska andelen av koncernens totala produktion torde idag inte
överstiga 10 %.
Inom Europa har Electrolux traditionellt haft sin starkaste posi— tion på direktförsålda dammsugare, i synnerhet på den franska och den tyska marknaden. Då direktförsålda dammsugarehetingar ett högre pris är modellerna, av konkurrensmässiga skäl, inte fritt ut— bytbara mellan olika distributionskanaler. Det ökade samarbetet mellan europeiska länder har dessutom medfört att de tillverkande bolagen måste ha en tämligen enhetlig försäljningsstrategi mellan olika länder. En dammsugarmodell får inte användas i två olika distributionskanaler. Varken Tornado eller Excelsior hade innan förvärven några affärs— förbindelser med Electrolux svenska dammsugartillverkning. Däremot
var Electrolux franska dammsugargren leverantör till Tornado och Electrolux räknade därför med att kunna nå vissa integrationsvinSter
i samband med förvärvet.
1. Sverige, Tyskland, Frankrike, England, Spanien, Portugal, Colombia,
Peru, Mexico, Equador, Brasilien, Australien och Nya Zeeland
Sammanfattande synpunkter på etableringarnas sysselsättnings—
effekter inom vitvaru— och dammsugarområdet.
Samtliga investeringar som Electrolux gjort har sin speciella historia och det kan därför vara svårt att över huvud taget tala om ett gemensamt mönster. Det kan istället vara frestande att begränsa karaktäristiken av förvärven utomlands (och i Sverige) till en fråga om företagsledning; Electrolux köper förlustföre— tag inom för koncernen mer eller mindre kända produktområden
och utnyttjar den samlade administrativa erfarenheten från andra delar av koncernen för att göra företagen lönsamma. Efterhand
som koncernen växer uppenbarar sig nya förvärvsmöjligheter, inte sällan genom att företagen själva kontaktar Electrolux för er— bjudande om försäljning, och koncernen utvecklar så småningom en specifik kompetens i att bedöma företag inom ett allt bredare pro— duktområde och att ordna finansiering. Inriktningen av koncernens tillväxt blir mer en fråga om vilka företag man råkar köpa än
följden av en långsiktig produktstrategi.
Om man studerar koncernens många bolag idag inom de mest skif— tande verksamhetsområden så ligger det nära till hands att be— skriva utlandsinvesteringarna på detta sätt. Koncernen växer genom att förvärven sprider sig som ringar på vattnet till nya verksamhetsområden,som ofta är en följd av att andra verksamhets- områden än de man ursprungligen var intresserad av ingick i för— värvet och måste utvecklas (eller avyttras), t.ex motorsågstill—
verkningen.
Även om man begränsar sig till Vitvaror och dammsugare kan till— växten och förvärven i viss mån förklaras på detta sätt. En när— mare analys av respektive produktområde ger emellertid möjlig— heter till tolkningar som är annorlunda och kanske intressantare ur "effektsvnpunkt". Analysen bygger på en jämförelse mellan
vitvaror och dammsugare.
91524-ex_iniszaéäignéliåezieg
Av bilaga 8 framgår andelen av koncernens totala produktion inom vitvaruområdet 1975, 1977 och 1979. 1975, dvs året innan Electro— lux förvärv av Arthur Martin, Frankrike och BONO, Therma och Pro-
metheus iSchweiz så var huvuddelen av produktionen, nära 60%,
förlagd till Sverige. Om vi jämför det med dammsugartillverk— ningen så kan vi uppskatta andelen svensktillverkade dammsugare till mindre än en femtedel av koncernens totala antal redan innan de stora förvärven av National Union Electric (USA), Tornado (Frankrike), Excelsior (Holland) och Progress (Västtyskland). Graden av internationalisering, mätt på detta sätt, är således betydligt större på dammsugare än vitvaror och den skillnaden har accentuerats ytterligare efter de senaste årens förvärv.
Den viktigaste förklaringen till detta är att Electrolux inter— nationaliserades betydligt tidigare på dammsugarsidan. Redan i slutet av 1920—talet hade man fyra utlandstillverkande bolag i Europa (Frankrike, Tyskland, England och Italien) och på fyrtio— och femtio-talen skaffade man sig tillverkningsbolag i Latin— Amerika, Australien och Nya Zeeland. Skälet till dessa investe- ringar var förmodligen de "traditionella", det vill säga kostnads— skäl av typen tullar, transportkostnader o dyl. samt behov av att ligga nära marknaden. I denna situation kan det vara relevant att tala om export som alternativ till utlandsetablering och därmed diskutera sysselsättningseffekter av dessa investeringar i Sverige. Eftersom så lång tid förflutit sedan de gjordes är detta emeller-
tid svårt, för att inte säga meningslöst.
De utlandsinvesteringar som gjorts på dammsugarsidan under senare år, och som därför bättre lämpar sig för en sådan analys, är emellertid av en helt annan karaktär. Idag är Electrolux det största dammsugarföretaget i världen i en bransch som domineras av några få företag med försäljning i praktiskt taget alla länder. Produktionen är internationellt sett mycket spridd och produkten "mogen". Produktionskostnad och priser blir viktiga inslag i konkurrensen och den egna marknadsandelenen viktig mätare på kon— cernens styrka i förhållande till konkurrenterna. Sverige som land har såtillvida för länge sedan upphört att ha någon sär—
ställning i koncernens produktionslokalisering.
Även i denna situation är det naturligtvis tänkbart att utlands— etableringarna görs för att ersätta export från Sverige av t.ex kostnadsskäl. De stora investeringar som Electrolux gjort under
1970—talet har emellertid en annorlunda karaktär. De innebär fram-
för allt att koncernen befäster sin ställning som ledande damm— sugarföretag genom "förvärv av marknadsandelar". Investeringarna är inte i första hand motiverade av att man utifrån tillverk— ningen i Sverige ser möjligheter till omstruktureringar eller andra liknande kopplingar utan är en följd av att koncernen vill vara stor på alla marknader. Därigenom berör de inte heller till— verkningen i Sverige annat än marginellt. De sortimentskomplet— teringar som är ett så utmärkande drag bakom motiveringarna på vitvaruområdet har inte alls samma roll för förvärven av dammsugar— företag, även om följden kan bli vissa "ihopkopplingar" på sikt. De uppköpta dammsugarföretagen har redan vid förvärvet ett kom— plett sortiment. Ett uttryck för detta är att internleveranserna från Sverige till NUE, Excelsior och Tornado är relativt obetyd— liga. Däremot har köpen av Tornado och Excelsior givit Electrolux vissa möjligheter att nå samordningsvinster genom en integration med Electrolux tidigare versamhet i Frankrike, Holland och Belgien och förvärvet av det tyska Progress förväntas kunna ge samma effekt i Västtyskland.
Etableringarna på vitvaruområdet har en annorlunda bakgrund och ger också andra sysselsättningseffekter. För det första är samt— liga utlandsförvärv gjorda 1967 eller senare. För det andra har de en mer direkt produktions— eller marknads—koppling till till— verkningen i Sverige. Som framgått av föregående avsnitt så har en av strategierna varit att förvärva tillverkare av spisar, den produkt som är svårast att exportera pga lokala särdrag i efter— frågan, för att därefter komplettera med vitvaror från andra
delar av koncernens tillverkning, ofta den svenska delen. Detta gäller i första hand förvärven av Elektra (Norge), Arthur Martin (den jämte Tappan i särklass största investeringen på vitvaror), BONO, Therma och Prometheus (Schweiz). Därigenom har också expor— ten från Sverige ökat genom att det förvärvade företaget fått lägga om sina inköp av de vitvaror man ej tillverkat själv (oftast kyl/frys) från andra tillverkare till Electrolux. Det främsta exemplet på detta är Arthur Martin, som vi återkommer till i nästa
avsnitt.
I andra fall har förvärven inneburit "produktbyten" som inneburit att tillverkningen koncentrerats till ett färre antal produktions—
Ställen, Exempel på detta är förvärvet av Scan—Atlas i Danmark som inneburit att frysbox— och frysskåp—tillverkningen koncen-
trerats till Danmark resp. Sverige.
Överhuvudtaget kan förvärven på vitvaruområdet ses som effekten av kombinationsmöjligheter, framför allt marknadsföringsmässigt (sortimentskompletteringar) som uppstått efterhand som koncernen växt inom vitvaror. Eftersom internationaliseringsgraden varit relativt låg, framför allt i början av perioden så har också förvärven ofta direkt påverkat tillverkningen i Sverige. Efterhand som koncernen växer utomlands så kommer även inom vitvaruområdet den relativa andelen förvärv som påverkar andra delar av koncer— nen än den svenska, att öka.(Ett exempel på en sådan investering är förvärvet av Tappan, USA där integrationsmöjligheterna snarare
finns gentemot NUE än mot Sverige.)
På grund av vitvarubranschens rationaliseringsmöjligheter och
den relativt stora andelen små företag har möjligheter hela
tiden funnits till denna förvärvsstrategi. På dammsugarsidan
är antalet företag betydligt mindre, företagen är marknadsmässigt starkare och rationaliseringsmöjligheterna mer uttömda. Detta för— klarar till stor del skillnaden i antalet förvärv de senaste åren
mellan de båda produktområden.
Mot bakgrund av det som sagts ovan är det rimligt att ställa upp
följande utsagor om den direkta påverkan på Electrolux svenska del och därmed sysselsättningen i Sverige av utlandsinvesteringarna under 1960— Och 70—talen:
1. De relativt fåtaliga investeringarna på dammsugarsidan har hittills haft varken positiv eller negativ effekt på sysselsättningen i Sverige. De är framförallt ett uttryck för en kamp om marknadsandelar mellan några få företag, och export kan knappast ses som ett alternativ till de
investeringar som gjorts.
2. Vid flera av investeringarna på vitvaruområdet har Electro— lux kunnat komplettera eller ersätta tidigare externa leveranser till det förvärvade bolaget med produkter till— verkade inom koncernen. Många av de förvärvade bolagen, exempelvis Arthur Martin, Therma, Bono och Prometheus hade vid förvärvstillfället produktion av spisar medan man där— emot köpte kylprodukterna från utomstående leverantörer1. Genom att ersätta de externa leverantörerna med internleve- 1 ranser har sysselsättningen i Sverige, främst Mariestad på— 1 verkats positivt. Till den del investeringarna gällt andra produktbyten är nettoeffekten oklar. Med tanke på att för— värvet av Arthur Martin, som tillhör den första kategorien, är så stor i förhållande till de övriga investeringarna, så
är det troligt att den totala nettoeffekten är positiv.
En något annorlundatolkning av hur investeringarna på vitvaru— området påverkat sysselsättningen i Sverige bör också nämnas. Internationellt sett var Electrolux i inledningen av "förvärvs— perioden" ett relativ litet företag och förvärvet av Elektro—
Helios blev startpunkten för expansionen. Genom de fortsatta för— värven, i första hand i Skandinavien, kunde man växa och bli det dominerande företaget på den nordiska marknaden. Därigenom kunde man stänga ute de stora konkurrenterna, i första hand Philips och Zanussi från den svenska marknaden med en lägre import av vit— varor som följd.
Genom genomgången av respektive produktgrupps historiska utveckling har vi viljat öka möjligheterna till generella utsagor om de effekter som Electrolux utlandsinvesteringar haft. En noggrannare analys av den faktiska samordningen mellan moder— och dotterbolag med olika mått på den försäljningsmässiga integrationen måste emellertid göras genom studier av enskilda investeringsfall, i denna rapport genom
studier av Arthur Martin och National Union Electric NUE.
Åke Säwbeck,marknadschef för vitvaror, AB Electrolux
Avsnitt 3 Fallstudier
3:1 Investeringen i Arthur Martin
År 1976 genomförde Electrolux sitt dittills i särklass största företagsförvärv inom vitvarusektorn genom köpet av Martingruppen. I hnesternkmm om ca 50 milj.kr ingick Usines et Fonderies Arthur Martin S.A., Frankrike med dotterbolagen Secam i Auberyilliers Sagam i Wasquehal, Saprime i Reims, Secomam i Revin och Saone i Bois—Colombes samt systerföretaget Usineset Fonderies Nestor Martin S.A., Belgien med dotterbolaget Surdiac S.A. (Arthur Martin var vidare minoritetsägare i Menalux S.A., Schweiz, ett ägarskap som AB Electrolux kompletterade genom att samma år förvärva 74 %
av Menalux övriga aktier.)
Investeringen finansierades genom en riktad aktieemission till ' Schweizerisch Bankgesellschaft som vid tillfället förband sig att
inte släppa ut aktierna på börsen inom tre år.
Arthur Martin var ett utpräglat vitvaruföretag som tillsammans med dotterbolagen tillverkade och sålde gasspisar, tvättmaskiner, disk— maskiner och diverse andra hushållsprodukter medan Nestor Martins produktion var uppbyggd kring värmealstring, huvudsakligen kaminer och spisar. Såväl Arthur Martin som Nestor Martin var vid inves— teringstillfället i hög grad koncentrerade till respektive hemma— marknad (bil.11). Den låga graden av integration mellan de båda företagen gör det möjligt för oss att i denna rapport koncentrera oss på Arthur Martins utveckling, och då huvudsakligen den franska
vitvarumarknaden trots företagens gemensamma bakgrund.
Arthur Martin och Nestor Martin hade från början grundats av två bröder och hade alltså samma ägarfamilj. I samband med en finan— sieringskris såldes båda företagen till investeringsbolaget Société Générale Be lgiq u»e åren 1 970—72 . Försäljningsmässigt hade Arthur Martin lyckats bra med en stigande omsättning och ökade marknadsandelar som följd (se bil.12) och både Arthur Martin och bolagets andra varumärke, Faure, var väl etablerade namn på vitvarumarknaden i
1 1 Frankrike. Vid 70—taletsmitt hade företaget trots den positiva 1 1
1I den mån aktierna inte säljs till den svenska kapitalmarknaden innebär detta förfarande att inget kapitalutflöde sker från Sverige.
försäljningsutvecklingen kommit i produktmässigt underläge gentemot sina största konkurrenter, och fått betydande lönsamhetsproblem. Orsaken till detta var framförallt ägarnas bristande investerings— vilja men även till viss del problem med omstrukturering av verk-
samheten i Revin , Arthur Martin geografiska kärnpunkt.
Société Generale hade mer eller mindre mot sin vilja övertagit aktiemajoriteten i Arthur Martin. Vitvarutillverkning låg utanför 1 företagets traditionella verksamhetsområde och investeringsviljan var låg. Under Société Generales ägarskap kom därför investerings— volymen i Arthur Martin att ligga väsentligt under de övriga före— tagen i branschen1. Vidare upplevdes ett behov av en avsevärd
kapacitetshöjning för att nå lönsamhet i produktionen. Inom 1 Socété Générale fanns det inga planer på att utvidga verksam— heten inom vitvaruområdet utan man föredrog i stället att av— yttra Arthur Martin
Bakgrunden till förvärvet
Till skillnad från i Skandinavien så säljs Vitvarorna i Frankrike i nästan uteslutande via fackhandeln till konsumenten. Som tidigare ' nämnts finns det dessutom i Frankrike lokala krav på produkternas utformning som skiljer sig från såväl den tyska som den skandinavis stilen. På grund av de smakskillnader som finns och som tidigare varit än mer betonade samt de relativt höga transportkostnaderna har det varit mycket svårt för icke—franska bolag att nå några större framgångar på marknaden. Ett väletablerat varumärke är därför idag ett av branschens viktigaste konkurrensmedel. När Electrolux köpte Arthur Martin så var det huvudsakligen för att
få tillgång till ett "gammalt och väl ansett varumärke" och en väl utbyggd försäljningsorganisation. Den pågående strukturomvand— lingen inom vitvarutillverkningen och de höga investeringskost— naderna för att ta fram nya modeller skjuter kontinuerligt gränsen för en lönsam storlek på produktionsapparaten allt högre upp och på Electrolux ansåg man att ett förvärv av ett etablerat företag var det enda sättet att nå dessa volymer.
lAnders Andrén, VD Arthur Martin.
Electrolux hade redan innan 1976 försäljning av vitvaror i Frank—
rike ( bil.13), även om dammsugaren var den stora Electroluxprodukten.
Däremot saknade man helt lokal tillverkning av vitvaror eftersom den kylskåpstillverkning som företaget bedrivit i Frankrike under 50—talet lades ned kring 1960. Fram till 1975 bedrev Electrolux sin vitvaruförsäljning i den direktförsäljningsorganisation som byggts upp för dammsugarna, samt genom Electrolux Industrie som sålde absorptionskylskåp för husvagnar och hotell. År 1975 grundades
ETC, ett bolag som säljer vitvaror via fackhandeln, samtidigt som
direktförsäljningen lades ned. ETC säljer huvudsakligen till
grossistföretag för vidare befordran till detaljistledet. Electro— lux Industrie har dock fortsatt sin verksamhet även efter grundan— det av ETC. För att kunna sälja produkterna direkt till de stora vitvarukedjorna och stormarknaderna fordras det att sortimentet är någotsånär komplett och att priserna är konkurrenskraftiga. Av pro- dukterna i "franska" Electrolux vitvarusortiment var det endast vissa av kyl— och frys—skåpen som tillverkades inom koncernen. Den dåliga bredden i tillverkningen medförde svårigheter nä det gällde att hålla priserna nere och Electrolux profilerades i stället som
en exklusiv produkt till ett förhållandevis högt pris. Genom att man på detta sätt var utestängd från vissa distributionskanaler hade man också svårigheter att nå så stora volymer i försäljningen som man
önskade.
Arthur Martin däremot, var ett för fransmännen välkänt vitvaru— märke som fanns representerat även i de distributionskanaler där Electrolux saknades. Enbart i Frankrike hade man mellan 3 000 och 4 000 försäljare, och sammanlagt såldes Arthur Martins produkter
på över 20 000 försäljningsställen runt om i Frankrike och Belgien.
Även produktionsmässigt passade Arthur Martin in utmärkt som ett komplement till Electrolux verksamhet i Frankrike. Arthur Martins starka produkter var sedan gammaltgasspisar och tvättmaskiner,(bil.14) tvålxcdukUafsomzume tidigare tillverkades inom Electrolux—koncernen. (De tvättmaskiner som tillverkades av Wascator var för kommersiell tvätt och de hushållstvättmaskiner som marknadsfördes av Electrolux—
koncernen, och för övrigt även Husqvarna, var externt tillverkade, huvudsakligen av västtyska AEG och Bauknecht samt italienska Zanussi.)
Däremot saknade Arthur Martin sedan ett par år en egen produktion
av kyl/frys—enheter, vilket var Electrolux stora vitvaruprodukt.
Marknadsstruktur, vitvaror i Frankrike
Att vitvarumarknaden i Frankrike är starkt dominerad av "hemma— företag" är idag en sanning med modifikation. Varumärkets stora betydelse som konkurrensmedel framgår tydligt av att det fort— farande existerar ett stort antal, ursprungligen franska, namn på vitvaror trots att flera av dem p g a företagsköp tillverkas och/eller säljs av ett och samma företag. I Frankrike säljer exempel vis Electrolux vitvaror under märkena Electrolux, Arthur Martin, Faure (ett bolag som köptes av Arhtur Martin 1960) och Lincoln 1 (köptes av AB Electrolux år 1979). Den franska Thomson—Brandt—kon— 1 cernen marknadsför märkena Thomson, Brandt och Vedette medan holländska Philips använder varunamnen Philips, Laden och Radiola. Dessa tre koncerner är de dominerande vitvaruförsäljarna på den
franska marknaden som i stort kan beskrivas enligt följande:
Tabell Marknadsandelar 1 Tvättmaskiner: ThomsOn—Brandt 40 % Electrolux 17—18 % ! Philips 16 %
övriga små
Spisar: Electrolux 25 % Thomson-Brandt 15 % 2 st franska tillv. ä 10 % Diskmaskiner: Thomson-Brandt 30-35 % Philips 14 % | Electrolux 10 % 1 1 Kyl/frys: Thomson—Brandt 10 % Philips 13—15 % 1 Electrolux 10—13 % 1
Utvecklingen av den totala vitvarumarknaden i Frankrike, samt Electrolux S.A.s andel därav 1975—79 framgår av bil15. Som framgår av bilagan har Electrolux—gruppens marknadsandel ökat något under perioden. Detta beror dock huvudsakligen på att fram till 1978 ! ingår endast Arthur Martin och Faure. Från och med 1978 ingår även
ETC ("gamla" Electrolux) och Chappee, och från och med 1979 även
Réseaux Paralleles och Lincoln.
Försäljningen av vitvaror i Frankrike sker huvudsakligen genom fyra olika distributionskanaler; stormarknader, varuhus, vitvaru— kedjor och mindre detaljister. Dessutom kan tillverkarna sälja till grossister som i sin tur säljer produkterna vidare till vitvaru— kedjorna och detaljisterna. Genom att förlägga tyngdpunkten i för— säljning på olika distributionsformer profilerar de större företagen
sina olika varumärken ytterligare, se tabell nedan.
Stormarknad Varuhus Kedjor
Detaljister Grossister
Arthur Martin X X X X Faure X X
Electrolux X X Brandt X X X X Thomson (X) X X Vedette X X X Philips x (X) x x Laden X X Radiola X X
Källa: C Malhaire, Marketing Manager, Arthur Martin Inom vitvarugruppen skiljer sig konkurrensmedlen något för de olika produkterna. Bland de produkter som är avsedda att placeras i köket är design och "estetik" av stor betydelse medan däremot konkurrensen på frysboxar och till viss del tvättmaskiner är en mer utpräglad priskonkurrens. De produkter som marknadsförs av de etablerade företagen är i stort sett lika med avseende på funktion och form och företagen köper också i stor utsträckning produkter från varandra när man behöver komplettera sortimentet eller utjämna kapacitetssvängningar. I slutledet kan det trots detta finnas avse— värda prisskillnader mellan de olika företagens produkter. Detta förklaras dels av valet av distributionskanal (de produkter som säljs via grossister blir dyrare i konsumentledet), dels av den efterfrågeskillnad som skapas med hjälp av egteriör och design,
men naturligtvis även av kostnadsskillnader mellan företagen.
Kostnadsskillnaderna mellan företagen är i stort en funktion av den omsatta volymen. Sambandet mellan kostnader och pris är dock komplicerat. I och med att de olika produkterna i den stora floran av varumärken i grunden är så pass lika försöker företagen diffe— rentiera sina produkter genom "mode" i design och finish. Täta modellbyten och mindre modifieringar av produkterna är därför ett viktigt inslag i konkurrensbilden. Dessa förändringar kräver, trots att de ofta är ganska små, löpande investeringar i verktyg etc, investeringar som kan vara tämligen omfattandå) För att kunna ha konkurrenskraftiga styckekostnader är det därför av stor vikt
för företagen att kunna dela upp utvecklingskostnaderna på ett stort antal produkter. Lyckas företagen sedan med hjälp av investeringarna att differentiera och lansera nya produkter på ett slagkraftigt sätt ger detta möjlighet till ett högre pris, större marginaler och större vinster och/eller nya investeringar i produktionen. Effekten av höga marknadsandelar har på detta sätt en dubbelverkande positiv effekt på företagets verksamhet.
Utvecklingen av Arthur Martin efter förvärvet, samordning av Electrolux verksamhet i Frankrike. ________________________________
Genom förvärvet kom Arthur Martin att ingå i Electrolux S.A. under vilket hela Electrolux Frankrikeverksamhet, inklusive dammsugar— . sidan, sorterar (bil.16). Som framgår av organisationsschemat har Electrolux valt att behålla försäljningsorganisationerna från I de ursprungliga företagen intakta medan man i större utsträckning försökt att samordna de övriga funktionerna. Sammanslagningen av Arthur Martin och Electrolux till en organisation har därför inte fått någon direkt effekt i konsumentledet. För Electrolux del var dock förvärvet av stor betydelse. Genom ArthurMartin, som utgör merparten av Electrolux S.A. har Frankrike blivit hela koncernens största enskilda vitvarumarknad. På grund av verksamhetens stora omfattning fungerar Electrolux S.A. som en "koncern i koncernen" med en tämligen självständig position gentemot moderbolaget. För att
1jfr not 1 5-36
kunna fungera som en enhet har det krävts vissa förändringar av de ingående delarna i samband med förvärven, även om ommöble— ringarna, åtminstone i fallet Arthur Martin, inte varit speciellt
drastiska.
De förändringar som Electrolux vidtog i omedelbar anslutning till förvärvet av Arthur Martin var av administrativ art. Arthur Martins huvudkontor som tidigare fanns i Paris flyttades till de lokaler i Senlis som var Electrolux huvudsäte. Båda företagen hade sedan tidigare produktion i Reims (Electrolux tillverkade damm— sugare) och man samordnade därför även koncernens produktions- utveckling på denna ort. (I och med att de båda företagens pro— duktionsprogram skiljde sig åt genomfördes inga omflyttningar av produktionen.) Arthur Martins direktion ersattes successivt under ett par år, och Electrolux frankrikeverksamhet samordnades genom att de ingående bolagen fick en gemensam VD. Vidare samordnades redovisningssystem, budget, data, för att passa in i moderbolagets
(det svenska Electrolux) system.
Vidare har man genomfört en samordning av reservdelshanteringen, de olika bolagemalagerhållning i Frankrike samt till viss del även inköps— och logistik—funktionerna i Electrolux samtliga franska
bolag för att rationalisera hanteringen.
Några nya produkter i Arthur Martins vitvarusortiment har inte tillkommit under Electrolux ägarskap,varken iförsäljningen eller i produktionen. Man har inte heller avyttrat några verksamhetsgrenar som ingick
i Arthur Martin vid förvärvet. Under hösten 1980 stängs dock ett gjuteri som vid förvärvet sysselsatte 400 till 500 man eftersom det gjutgods som tidigare ingick i spisarna sedan länge ersatts
med annat material.
Såväl nedläggningen av gjuteriet som rationaliseringen av lager— och reservdelshanteringen är åtgärder som framtvingats av struktur— förändringen på marknaden, och Electroluxledningen betonar att
vändiga oavsett vem som varit ägare.
dessa förändringar varit nöd
Initiativet till förändringarn och inte från Stockholm.
a har också kommit från de Electrolux—
bolag som verkar i Frankrike
Någon produktionsmässig samordning inom Frankrike aktualiserades inte i samband med att Electrolux förvärvade Arthur Martin eftersom Electrolux inte bedrev någon tillverkning där utan enbart försälj— ning. Någon försäljningsmässig samordning genomfördes, som nämnt, inte heller. Den mest märkbara effekten som förvärvet fick för Arthur Martin var förändringar i leverantörsledet. Till detta åter-
kommer vi dock i följande avsnitt. *
Av det ovan sagda framgår inte någon anledning till att förvärvet skulle drastiskt förändra Arthur Martins resultatutveckling, och så är inte heller fallet. Även om hela gruppens volymtillväxt varit drygt 200 000 enheter sedan 1975 (bil.15) så har tillväxten för Faure.och Arhtur Martin, de varumärken som tillkom genom för— värvet, i stort sett följt den trend som fanns redan innan 1976. (Se bil.1?)
Integrationen Sverige—Frankrike, i samband med Electrolux förvärv
av Arthur Martin.
Innan 1976 bedrev inte Electrolux någon tillverkning av vitvaror . i Frankrike utan verksamheten bestod i försäljning av produkter ; tillverkade externt och/eller importerade från andra länder, bland andra Sverige. Verksamheten var av en så liten omfattning att någon lokal tillverkning inte var aktuell och dessutom så liten att de franska myndigheterna inte hade något att invända mot det "franska Electrolux" negativa handelsbalans. I och med förvärvet av Arthur Martin förändrades bedömningsgrunderna för produktionslokaliseringen radikalt för såväl Electroluxledningen i Sverige som för de franska myndigheterna. Frankrike blev i ett slag Electrolux viktigaste avsättningsmarknad för vitvaror och Electrolux blev ett av de 3—4 största vitvaruföretagen i Frankrike. Genom att Arthur Martin och Electrolux—koncernen inte hade konkurrerande produktion för den franska marknaden i någon större utsträckning genomfördes inga omfördelningar i tillverkningen. I största möjliga utsträckning
ersattes dock Arthur Martins externa leverantörer med interna.
Speciellt stor betydelse fick detta för kyl— och frys—tillverk— ningen i Mariestad eftersom motsvarande tillverkning saknades
i Arthur Martin. Omfattningen av internleveranserna framgår av bilaga 18.
Hur har då de omfattande leveranserna från Mariestadsfabriken
till Arthur Martin påverkat utvecklingen inom Electrolux "gamla" vitvaruverksamhet i Frankrike, dvs ETC och Electrolux Industrie? ETC grundades 1975 för att ersätta den direktförsäljning av vit— varor som Electrolux bedrev dessförinnan medan däremot Electrolux Industrie bedrivit försäljning av mindre absorptionskylskåp i Frankrike under hela 1970—talet. Av bilaga13 framgår hur utveck— lingen varit under 70—talet för dessa båda verksamhetsgrenar. ETC har haft en positiv försäljningsutveckling på samtliga redo— visade produktgrupper medan utvecklingen varit den motsatta för den övriga "gamla" verksamheten med undantag för kylskåpen. Av speciell betydelse är utvecklingen beträffande kyl— och frys- enheter eftersom ETC till viss del hämtat dessa produkter från tillverkningen i Sverige. Om man jämför bilagorna 12 och 17 fram- går att ETCs försäljningsökning även inneburit ökade leveranser från Mariestadsfabriken. Förvärvet av Arthur Martin (1976) mot— svaras följdaktligen inte av någon nedgång för leveranserna till ETC. Däremot sker det en kraftig nedgång i försäljningen inom "ganla" Electrolux vid mitten av 70—talet (bil.13). Försäljningen av såväl frysenheter som tvätt- och disk—maskiner, som svarade för drygt 50% av Electrolux försäljning 1974 (uttryckt som andel av volymen) har praktiskt taget helt försvunnit år 1979. Till viss del kan detta naturligtvis förklaras av att ETC successivt ersatt den tidigare direktförsäljningen. Detta gäller framförallt frys—, tvätt— och diskmaskiner. För alla dessa produkter gäller att Electro— lux "tappat mark" sedan mitten på 70—talet (Arthur Martin borträknat). Särskilt markant är nedgången i försäljningen av tvättmaskiner och frysenheter. Beträffande tvättmaskinerna så köpte Electrolux dessa från Thomsson, Frankrike varför nedgången inte berör svensk till- verkning direkt. Vad minskningen med 12 571 frysenheter betytt för svensk tillverkning vet vi inte exakt då vi saknar leverantörsstruk— turen i Electrolux "gamla" verksamhet. Förmodligen rör det sig dock
inte om mer än en tredjedel av produkterna dvs ca 4 000 enh/år.
Minskningen torde dock kunna kopplas direkt till Martin—förvärvet
även om Arthur Martins frysförsäljning inte ökade med mer än ca 6 000 enheter mellan 1975 och 1976.
Kylskåpsförsäljningen har fortsatt att öka inom de "gamla" kana— lerna även efter förvärvet av Arthur Martin vilket inte tyder på någon överflyttning av försäljningsansträngningarna. Att för— säljningen av kylskåp är så omfattande, och har fortsatt att öka 1 även efter 1975 är helt följdriktigt med tanke på att Electrolux Industrie arbetar på en marknad som till stora delar är skild
från ETC:s och Arthur Martins kylskåpsförsäljning. Absorptions— kylskåpen är en specialprodukt, avsedd för husvagnar och hotellrum) och producentmarknaden är koncentrerad i betydligt större utsträck ning än vad som är fallet för hushållskylskåpen. Electroluxkon—
cernens position är betydligt starkare för absorptionskylskåpen
. ___ ___-_J__
och produkterna säljs genom andra kanaler. Av dessa skäl påverkar vare sig ETC:s tillkomst eller förvärvet av Arthur Martin verk- samheten inom Electrolux Industrie i särskilt stor utsträckning. Den absoluta merparten av de absorptionskylskåp som Electrolux Industrie säljer i Frankrike importeras från koncernens fabriker utanför Sverige1 och påverkar därmed inte den svenska sysselsätt— ningen. Electrolux har tillverkning av absorptionskylskåp även i
Sverige (Motala). Denna uppges dock vara specialanpassad för den
vara anledningen till att inte Motalafabriken levererar några
1 1 1 i | nordamerikanska marknaden samt för tropiska länder vilket skulle 1 produkter till Frankrike. i
En följd av ovanstående resonemang är att de produkter som Electro—
lux levererar från Mariestad till Arthur Martin i stort sett utgör
1 ett nettotillskott i produktionen orsakade av investeringen. 1 Möjligen ska siffrorna reduceras med högst 4 000 frysskåp årligen
p g a nettominskningen i de "gamla" försäljningskanalerna.
Den ökade avsättningen av kyl— och frysskåp p g a Arthur Martin— förvärvet skulle således innebära att den årliga produktionen i Mariestad behövt öka med ca 90 000 enheter vid en jämförelse mellan 1976 och 1980. Produktionsvolymen i Mariestad påverkas
1Anders Andrén, VD Electrolux S.A
naturligtvis av andra marknader än den franska. I och med att den årliga produktionsvolymen i Mariestadsfabriken ökad med
158 000 enheter under perioden kan vi dock säga att leveranserna till Arthur Martin inte möjliggjorts endast genom en motsvarande minskning på andra marknader. Stämmer våra bedömningar kan man dessutom se att över hälften av tillväxten i Mariestadsfabriken
från 1976 beror på förvärvet av Arthur Martin.
Genom att de utbytta underleverantörerna till stor del var franska försämrades "handelsbalansen" ytterligare för Electrolux verksam—
het ur fransk synvinkel.
I första hand Frankrikes gynnsamma geografiska läge, men även
Arthur Martins kunskap inom området samt önskemål från de franska myndigheterna har medfört att Electroluxledningen valt just Frankrike som centralort för koncernens tvättmaskinstillverkning. Trots att
den franska marknaden till skillnad från det övriga Europa domi— neras ay toppmatade tvättmaskiner har Electrolux valt att genom stora investeringaf'förlägga utvecklingen och tillverkningen av en ny frontmatad tvättmaskinsmodell till Arthur Martin. Effekterna av denna satsning har ännu inte hunnit märkas eftersom produkten ännu inte finns färdig för serieproduktion. Modellen är emellertid avsedd för såväl den franska marknaden som för export och Electrolux räknar med att den övervägande delen av koncernens tvättmaskinsförsäljning runt om i världen år 1982 kommer att vara fransktillverkade. Går dessa planer i uppfyllelse skulle det vara det första exemplet där Arthur Martins produktion påverkas som en direkt följd av förvärvet. Dels får man en frontmatad tvättmaskin i sortimentet, vilket för-
modligen inte varit fallet utan Electrolux, och dels kan man genom
koncernens försäljningsorganisation i övriga länder räkna med en omfattande export och därmed utbyggnad av tillverkningskapaciteten inom koncernens franska del. Någon "utflyttning" av svensk till- verkning är det i detta fall inte fråga om eftersomIHectninx Bunn förvärvet av Arthur Martin köpte alla sina hushållsltvättmaskiner- från externaleverantörer. I och med att den svenska marknaden domineras av frontmatade tvättmaskiner är det emellertid fullt tänkbart att Electrolux hade kunnat flytta Arthur Martins "tillverk— ningskunskap" till Sverige i stället för tvärtom. I detta beslut uppges dock relationerna till de franska myndigheterna ha spelat
en avgörande roll.
lInvesteringarna för den nya modellserien rör sig om ca 50 Mkr varav 30 Mkr i verktyg. Källa: A Andrén,VD Electrolux S.A H
Diskmaskiner är den enda produkten där Arthur Martin och Electrolu bedrev (och bedriver)konkurrerande produktion för samma marknad.
För båda företagen hade (och har) dock diskmaskinstillverkningen en förhållandevis liten betydelse totalt sett. Någon förändringar beträffande tillverkning och försäljning av diskmaskiner som en direkt följd av köpet har inte genomförts, men på sikt (ca 2 år) ! räknar Electrolux med att överföra Arthur Martins produktion, år 1 1979 ca 38 000 enheter, till Mariestad.
Beträffande den övriga produktionen inom Arthur Martin (värme— kaminer och spisar) och "svenska Electrolux" (spisar, dammsugare, 1 mindre köksapparater etc) har ingen samordning kommit till stånd 1 vare sig i tillverkning eller försäljning. För dammsugare är detta 1 helt naturligt eftersom dessa inte finns med i Arthur Martins
Vad gäller spisar är det ännu så länge en uttalad policy från Electroluxledningen med lokal tillverkning i stället för export. Några omläggningar av produktionen eller produktbyten mellan den svenska resp den franska försäljningsorganisationen har därför inte aktualiserats. Däremot har Electrolux redan från början haft planer på att försöka utnyttja Arthur Martins försäljningsorgani-
1 1 1 1 1 | | | | 1 | 1 | 1
sation för exempelvis köksmaskinen Assistent och köksfläkten, vilket man än så länge misslyckats med.
Internhandeln med komponenter är mycket marginell inom vitvaru— sidan idag,
1 1 1
men kan eventuellt komma att få en ökad betydelse. De motorer som används i koncernens (Arthur Martins) egentillver—
kade tvättmaskiner idag köps antingen från Thomson eller från italienska tillverkare. För närvarande arbetar Electrolux på att
utveckla en tvättmaskinsmotor av samma typ som den som används i dammsugarna. Produktionen av en sådan motor skulle, om den visar
förläggas till Västervik som är koncernens huvudtill— verkare ay motorer.
sig fungera,
Förvärvet har i ganska liten utsträckning påverkat andra svenska produktionsenheter än den i Mariestad även om det finns exempell. Arthur Martin köper inte några komponenter till sin tillverkning från svenska leverantörer utan de spridningseffekter som kan finnas
i Sverige gäller underleverantörer till Mariestadsfabriken. Den
största enskilda underleverantören är Electrolux egen fabrik i Motala. Övriga leveranser kommer från ett flertal externa till—
verkare. Tyvärr saknar vi statistik för att närmare belysa dessa
indirekta effekter som Martin—förvärvet haft på den svenska syssel— sättningen. Enligt Electrolux bedömningzskapar dock en produktions— ökning i Mariestad med 90 000 enheter, ett 40-tal sysselsättnings—
tillfällen i leverantörsledet, varav ca 20 i Motala.
Samarbetsformer
Exemplen på mer permanenta samarbetsformer mellan moderbolaget i Sverige och Arthur Martin är få. Organisationen i Frankrike
är, liksom den svenska själv utvecklingsansvarig för de produkter man tillverkar och har en lokal utvecklingsavdelning.Persmuu från de olika utvecklingsavdelningarna i koncernen träffas dock i de så kallade produkt—råden en gång per kvartal för att samordna
koncernens produkt— och marknadskunskap.
Omdelbart efter förvärvet etablerade Electrolux ett tekniskt centrum i Reims. Detta centrum arbetar främst med anpassning av produk— tionen för den franska marknaden, men har även sporadisk kontakt
med de större utvecklingsavdelningarna i Sverige i frågor som inte
Härden franska produkterna speciellt. Den mer grundläggande forskningen om materialens hållfaäjrt grundkonstruktioner etc
är dock i sin helhet koncentrerad till Stockholm. Eftersom Electrolux i mycket stor utsträckning arbetar med "mogna" produkter och väl— kändatekniska konstruktioner är istället processutvecklingen av central betydelse för konkurrensförmågan. Även utvecklingen av produk— tionstekniken är i sin helhet lokaliserad till Sverige och "inplan—
teras" därifrån i de utländska dotterbolagen.
1 _ " .. . . . Efter forvarvet utokades Arthur Martin sortiment, pa Electrolux
initiativ, med TV—apparater, tillverkade i Sverige av Luxor. Försäljningen av TV—apparater uppgick 1979 till knappt 10 000 enheter. Luxors möjligheter att exportera till Frankrike genom Arthur Martin kommer dock troligen att minska väsentligt genom Electrolux förvärv av den franska TV—tillverkaren Oceanie. 2 Hans Wiklander, prod.tekn.avd.,Electrolux
Vad gäller kyl— och frys—skåpen, där Arthur Martin, inte har någon egen tillverkning, kan man framföra synpunkter antingen direkt till utvecklingsavdelningen i Sverige eller också via det 5 k informa—
tionsproduktrådet.
I det löpande försäljningsarbetet förekommer inget samarbete mellan den svenska och den franska organisationen så när som på att reklamavdelningarna ibland sammanträdar för att diskutera idéer till reklamsatsningar.
Även om försäljningsorganisationen, varumärket och själva produk— tionsapparaten är de viktigaste delarna i Electrolux köp av Arthur Martin har man till viss del även kunnat utnyttja företaget som 1 informationskanal för smärre lokala marknadsanpassningar av de produkter som exporteras från Sverige samt återförsäljarbearbetning.
Ageiaiåteatizetyrnieg
Delvis beroende på Arthur Martins starka ställning inom koncernen men framför allt beroende på det stora antalet dotterbolag, är den centrala Electroluxledningen möjligheter till detaljstyrning tämligen begränsade. Man saknar såväl kompetens som resurser för att från Stockholm sköta de många bolagen bättre än vad som görs
lokalt. De styrinstrument som utarbetats är i första hand gemen—
samma redovisningssystem för att med hjälp av resultatuppföljning , kunna koncentrera den centrala ledningens insatser till bolag med
lönsamhetsproblem. Utöver detta har man i Arthur Martin tillsatt I en svensk VD, vilket dock snarare är undantag än regel för kon— 1 cernens utlandbolag. Däremot finns den centrala koncernledningen 1 representerad i samtliga dotterbolags styrelser.
Normer för avkastning på egetkapital, omsättningshastighet på * lager och kundfordringar utarbetas centralt och resultatrapporteringj sker månatligen. Till detta kommer att Arthur Martin en gång per kvartal skall upprätta en balansanalys med utförliga kommentarer
om utvecklingen, samt två gånger per år en försäljningsprognos som sträcker sig 18 månader framåt. Enligt VD Anders Andrén, är det dock endast "kraftiga avvikelser" från budget som föranleder centrala åtgärder.
Beträffande investeringar är det endast investeringar i fast
egendom samt större lån (> 1 MFF) som kräver styrelsens godkännande. Styrfilosofin är dock att varje bolag skall ha ett positivt resultat varje år vilket naturligtvis minskat Arthur Martin investerings—
möjligheter under 1970—talet.
När det gäller personalrekrytering är det endast VD—posten som kräver centrala beslut. Även marknadsplaner, och reklamkampanjer
etc upprättes lokalt även om samarbete naturligtvis förekommer
genom reklamträffar och liknande.
Produktpriser bestäms lokalt medan däremot internpriserna sätts av den centrala ledningen efter diskussion med berörda parter. Detta gäller för samtliga interna transfereringar och alltså inte
bara de fall där Sverige är den ena parten.
EEEQSEQEÅQQ€E_E£EDE£_MEEEill-:_:iEEå:åYEQåååLKQEESEQPQlåg
Genom integrationseffekter med koncernbolag utanför Sverige kan
den svenska delen beröras även indirekt av Martinförvärvet. Någon omlokalisering av koncernens produktion har dock inte skett utanför Sverige. Däremot finns flera exempel där förvärvet givit upphov till sortimentskompletteringen och utbyte av leverantörer. Förutom Sverige är England det största exempel på den förstnämnda effekten och Danmark på den andra. I bilaga17 redovisas förutom köpen från Mariestad även Martin-gruppens internköpfrån fabriken i Luton resp Atlas i Danmark. De produkter som man i första hand köper från
England är mindre kylskåp som tidigare köptes från Zanussi och
Thomson—Brandt medan man från Atlas köper frysboxar som tidigare köptes från Gram, ett annat danskt företag.
Till detta kommer att Arthur Martin hoppas att med hjälp av den engelska försäljningsorganisationen i ökad utsträckning kunna expor—
tera gasspisar.
Sammantaget kan man dock säga att ommöbleringarna i samband med Martinköpet än så länge varit ganska små, i synnerhet avseende till— verkningen, jämfört med strukturrationaliseringen i Skandinavien
tidigare under 1970—talet.
Sysselsättningseffekter i Sverige, kort sikt
En summering av de effekter för produktionen i Sverige som kan kopplas direkt till Electrolux förvärv av Arthur Martin skulle då se ut enligt följande:
Internt —
Externt —
en ökad leverans av kyl— och frysskåp från Mariestad på drygt 300 000 enheter under perioden 1976—1980. (Internleveranserna från Mariestad till Arthur Martin). Av produktionen i Mariestad år 1980 skulle ca 90 000 enheter bero på förvärvet av Arthur Martin. Uttryckt i antal sysselsatta motsvarar dessa 90 000 enheter ca
250 arbetstillfällen inklusive tjänstemänl.
några effekter på diskmaskinsproduktion vid Electrolux svenska enheter har ännu inte skett. Inom ett år ska dock tillverkningen enligt planerna förläggas till Sverige. (År 1979 sålde Martin—gruppen ca 28 000 disk—
maskiner).
någon tvättmaskinstillverkning bedrivs inte av Electrolux i Sverige idag. Den planerade importen av tvättmaskiner från Arthur Martin ersätter alltså ingen svensk produk— tion. Totalt omsatte dock koncernen 428 000 enheter under 1979. Inom Electrolux planerar man att förlägga motortill— verkningen för tvättmaskinerna till Västervik. Enligt företagets egna bedömningar är en volym på 200 000 enheter per år från och med 1983 realistisk, vilket i så fall
skulle ge sysselsättning åt drygt 60 arbetare.
för övriga vitvaror har vi inte funnit någon effekt som
direkt kan kopplas till förvärvet.
Arthur Martins försäljning av Luxors TV—apparater om- fattade åren 1978—1979 totalt ca 11 000 enheter och torde inte komma att uppgå till mer än 25 000 sammanlagt 1 och
med förvärvet av Oceanic.
Uppgifter från företaget
Indirekt- Som redan nämnts bedömer Electrolux effekterna för
Mariestadsfabrikens leverantörer till ca 40 arbetstill— fällen. En annan typ av indirekta effekter är om Electro— lux genom förvärvet av Arthur Martin får ökad vinst, och denna vinst investeras i produktion i Sverige. En bedömning av dessa effekter är dock förenad med så många antaganden
av vi avstår från den.
Ovanstående kalkyl är mycket grovkornig.Den tar t.ex inte hänsyn till vilka effekter köpet fått på andra geografiska marknader i någon större utsträckning. Vi har inte heller kunnat kvantifiera de indirekta effekterna av exempelvis resultatförändringar och utvecklingsarbete som en följd av investeringen.På grundval av Electrolux produktionsdata har vi kunnat uppskatta de direkta sysselsättningseffekterna av Arthur Martin—förvärvet till knappt 300 arbetstillfällen år 1980. Sker utvecklingen av företagets verk— samhet enligt de planer vi redogjort för får förvärvet dessutom en successivt ökad betydelse, dels genom ökade leveranser från Marie— stad och dels genom vissa omfördelningar av produktionslokaliser' ringen. Mot dessa resultat bör man för att kunna bedöma inves— teringen även ställa upp en alternativ utveckling. Den fråga vi måste ställa oss är om exporten av kyl/frysenheter blivit större än nuvarande utveckling om medel motsvarande förvärvet istället använts för marknadsföring av Electrolux "egna" produkter på den franska marknaden eller någon annan utländsk marknad.Med tanke
på varumärkets och marknadsorganisationen/distributionskanalernas centrala betydelse för försäljning av större volymer är detta högst osannolikt. Detta alternativ hade inneburit dels att Electrolux
genom reklam och andra marknadsföringsåtgärder måste bli ett välkänt varumärke, dels stora investeringar i en marknadsorganisation med sikte på försäljning genom stormarknader.och liknande större försäljningskanaler. Även om manför de medel som nu satsats i Arthur Martin hade nått en bra bit på väg, är det osannolikt att man under en femårsperiod hade lyckats sälja de 300 000 enheter som man nu sålt genom Arthur Martins försäljningsorganisation. Investeringar i marknadsföring och en marknadsorganisation hade gett effekt först på längre sikt och i en betydligt mindre omfatt— ning än nu. En slutsats blir därför att nettoeffekten ur export — och därmed sysselsättningssynpunkt av Arthur Martinförvärvet blir positiv även när hänsyn tas till de möjligheter Electrolux haft att på andra sätt öka exporten av vitvaror från Sverige.
Resonemangen i avsnittet om Arthur Martin har i huvudsak berört integrationseffekter, faktiska och planerade, i samband med för— värvet och därmed implicit utgått ifrån att dessa effekter skulle vara drivkraften bakom investeringen. Electrolux motiverar ju också sin investering med att den medfört och kan komma att medföra, ytterligare effektivisering av verksamheten, dels genom tekniska stordriftsfördelar genom omlokalisering av produktionen, och dels genom stordriftsfördelar i marknadsföring inköp och distribution
som en följd av sortimentskompletteringar och samordning av före— tagens leveranser. Efter genomgången i detta avsnitt är det dock påtagligt hur stor del av de påtalade integrationsmöjligheterna som 5 år efter förvärvet fortfarande är på planeringsstadiet. På pro- ? duktionssidan har praktiskt taget inga förändringar skett och vad ? gäller försäljning och leveranser är Arthur Martins leverantörsbyte för kylskåpen den enda förändringen som på något avgörande sätt haft betydelse för den svenska sysselsättningen. Ett annat skäl som framförts för investeringarna är att dessa ökar möjligheterna att "värja sig" på hemmamarknaden. Konsekvenserna av den enskilda inves teringen är desamma även med denna förklaring men analysen får en annan inriktning om grundantagandet är att Electrolux genomfört denna och andra investeringar i syfte att stärka sin position, dvs öka sin makt inom branschen. Makthypotesen, dvs att drivkraften till investeringen skulle vara tillväxt och storlek i sig, för att därmed kunna uppnå högre monopolränta, alldeles oavsett om någom effektivi—I sering genom verksamhetsintegration blir följden av sammanslagningen; kommer att belysas tydligare i studien av NUE. Med tanke på Electro—i lux dominans på vitvaror i Scandinavien och den tilltagande koncent—I rationen på den europeiska producentmarknaden måste denna aspekt beaktas även i fallet Arthur Martin.
3:2 Förvärvet av National UniongElectric.
Redan 1920 etablerade Wenner-Gren ett företag i USA för till— verkning av dammsugare, Electrolux Corporation. Som framgått av beskrivningen av Electrolux internationalisering så ingick detta bolag aldrig i koncernen. Den minoritetspost på 39 procent som Electrolux ägde vid Werthéns tillträde som VD 1967 avyttrades för 57 milj dollar, pengar som blev "grundplåten" för de många företagsvärv som gjordes efter detta år. Electrolux Corporation existerar ännu idag och rätten till varumärket Electrolux på den
nordamerikanska marknaden innehas av detta företag.
Om vi bortser från ovannämnda företag har Electrolux aldrig varit inne på den nordamerikanska marknaden i någon nämnvärd omfattning före förvärvet av National Union Electric (NUE) 1974. Förvärvet av detta företag innebar en mycket kraftig ökning av Electrolux totala dammsugarproduktion, vilket framgår av bil.19 1978 sålde Electrolux i runda tal 5,5 milj dammsugare, varav NUE svarade för ca. 2,3 milj eller drygt 40 procent. Av den resterande delen tillverkades mindre än 10 procent, ca 400 tusen enheter i Sverige medan övrig produktion var förlagd till före— tagets övriga anläggningar i Europa (England, Västtyskland, Frankrike, Spanien), Latinamerika (Brasilien, Mexico, Peru, Equador, Colombia), Australien och Nya Zeeland. Grovt sett kan man säga att genom förvärvet av NUE fördubblades Electrolux dammsugarproduktion utanför Sverige.
Köpeskillingen för NUE var 255 mkr, den då största affären någonsin i Electrolux historia. NUE tillverkar dammsugare och luftkonditioneringsanläggningar. 1979 var omsättningen i NUE
270 milj dollar varav 187 milj utgjordes av dammsugare och resten luftkonditioneringsapparater och plastdetaljer. Dammsugartill— verkningen är den dominerande delen i företagets produktion,
ca 3/4, och tillverkningen sker i företagets huvudfabrik i Illinois. Dessutom har man en mindre sammansättningsfabrik i Canada. Försäljningen, under varunamnet Eureka, sker uteslutande
på den nordamerikanska marknaden. Vid sidan av Hoover är Eureka
det mest sålda dammsugarmärket i USA med ca. 25 procent av marknaden. Marknadsandelen har varit stigande sedan en längre tid. Medan under tioårsperioden 1966—75 försäljningen på den amerikanska dammsugarmarknaden ökade med 137 procent så kunde Eureka öka försäljningen med 322 procent." Luftkonditionerings- aggregat, både för officiellt och privat bruk, tillverkas i
New Jersey och formsprutade plastdetaljer i Ohio. 75 procent av plastdetaljerna används i de egna Eureka dammsugarna medan resten
säljs till utomstående kunder.
The Eureka Company, grundat 1909, spelade en huvudroll vid introduktionen av hushållsdammsugare på den amerikanska marknaden. Eureka, som införlivades med NUE 1960, har under åren byggt ut sina distributionskanaler och täcker idag hela USA genom 37 000 fristående återförsäljarbutiker (dealers). Försäljningen till butikerna går igenom ett 100-tal agenter, varav ca. 80 ägs av Eureka medan resten är fristående. Karakteristiskt för Eureka
är att all försäljning av dammsugare till konsumenterna går
igenom de 37 000 återförsäljarna. Några andra distributionskanaler eller direktförsäljning utnyttjas således inte. Enligt NUE:s företagsledning är ett av skälen till att försäljningen av Eureka ökat så pass kraftigt under senare år att man valt att satsa på en produkt (dammsugare) och en distributionskanal (detaljhandeln). Företaget stöder detaljhandlarna, dels genom årliga rikstäckande annonskampanjer, dels genom bidrag till lokalannonseringl.
AV'bilagazo framgår att under den period Electrolux ägt NUE har detta äketag5(msätUUng ökat från 619 mkr till 1 160 mkr,eller med i genomsnitt drygt 12 procent per år. Även antalet anställda har ökat under ägandeperioden. Företaget har hela tiden varit lönsamt och Electrolux har erhållit utdelning under hela perioden. 1979 var utdelning 35 mkr vilket motsvarar ca 15 procent på
insatt kapital och 73 procent av redovisad nettovinst efter skatt.
Electrolux finansierade förvärvet av NUE genom ett lån på 54 milj dollar i Morgan Guaranty Trust, ett s k "multicurrency roll
Storleken på lokalannonseringsbidraget är direkt proportionell till den enskilde handlarens försäljningsresultat.
over" lån på 5 år som innebär att lånevalutan är utbytbar och
räntan fastställs i tre— eller sexmånaders intervaller.
Enligt Electroluxledningen var det främsta motivet till förvärvet att företaget i ett slag ökade sin marknadsandel från 0 till 25 procent på den enda marknad av betydelse man tidigare inte hade haft någon försäljning till. Genom köpet skulle man också få en inkörsport på den nordamerikanska marknaden för hushålls—
produkter överhuvudtaget.
Bakom förvärvet sägs också ligga svårigheterna att exportera till den nordamerikanska marknaden. Av bilaga21 framgår att USA genom åren varit en mycket liten avsättningsmarknad för Electrolux dammsugare, trots att USA svarar för nära hälften av hela världens dammsugarkonsumtion. Ett skäl till dessa svårigheter som brukar anföras är skillnader i efterfrågan mellan Europa och Nordamerika, framförallt när det gäller produkternas utseende. I Europa domineras försäljningen av den s k "tankmodellen" medan s k "uprights" är betydligt vanligare i USA och Canada. I USA domineras dessutom försäljningen sedan långt tillbaka av två mycket stora och välkända märken, Hoover och Eureka, med mycket stora till— verkningsvolymer och väl inarbetade försäljningsorganisationer. Eftersom dammsugare trots vissa skillnader i utförande i hög grad är en standardprodukt så blir priser och därmed tillverknings— och försäljningskostnader av stor betydelse för konkurrensförmågan. Enligt Electrolux finns det inga möjligheter att exportera lön— samt från Sverige till USA till de priser som råder i detaljist- ledet. För att exporten skall vara lönsam krävs högre priser, vilket kanske skulle gå om man kunde sälja genom en helt annan distributionsform, t ex direktförsäljning. Svårigheterna att inarbeta ett nytt varumärke på marknaden och kostnaderna för att bygga upp en marknadsorganisation, typ direktförsäljning, be— traktas dock som mycket stora. Till detta kommer Electrolux speciella svårigheter med varumärkesnamn på den nordamerikanska marknaden, eftersom rätten till varumärket Electrolux innehas
av Electrolux Corporation.
Oavsett vilka möjligheter som faktiskt finns att exportera dammsugare till USA så kan vi konstatera att den totala amerikanska importen av dammsugare är mycket obetydlig i förhållande till den totala konsumtionen av dammsugare. Avbilaga 22 framgår att importandelen varit ca. 1—3 procent av den totala konsumtionen
under 1970—talet. Den lilla import som förekommer domineras av försäljning från Canada, Västtyskland, Storbrittanien, Japan, Korea, Hongkong och Taiwan. Medan importen från Canada, Storbrittanien och Västtyskland kan förklaras av dessa marknaders relativa närhet geografiskt och kulturellt är importen från Japan ett exempel på hur ett utomstående varumärke under senare år försökt bryta sig in på den nordamerikanska marknaden. Genom en mycket intensiv reklamkampanj lyckades det japanska jätte— företaget National Panasonic sälja relativt stora mängder damm— sugare, i huvudsak inom Bostonområdet. Som framgår av tabellen har dock Japans importandel gått kraftigt tillbaka under 1970— talet. Svängningarna i de angivna ländernas importandelar är ganska stor vilket avspeglar att det är fråga om relativt små importkvantiteter totalt sett och från varje land.
Electrolux export av dammsugare till Nordamerika har alltid varit obetydlig. Av bilaga23 framgår försäljningen till USA och Canada sedan 1961. Bortsett från ett par år på 1970—talet har export ej förekommit alls eller bara uppgått till några hundra dammsugare. Försäljningen av aktieinnehavet i Electrolux Corporation 1967 resp köpet av NUE 1974 tycks inte ha inneburit några markanta förändringar i det avseendet. Visserligen ex— porterades ovanligt många dammsugare 1973 och 1974, ca. 5 000 resp år, medan exporten 1976-79 varit praktiskt taget obefintlig. Det är dock högst osannolikt att denna skillnad beror på för— värvet av NUE. Dels är exportkvantiteterna små även åren 1973 och 1974, dels var försäljningen övriga år närmast innan NUE— förvärvet mycket liten eller obefintlig. Sveriges andra till— verkare av dammsugare, KF—ägda Hugin, som exporterar ca. 45 procent av sin produktion, har aldrig exporterat till den nordamerikanska marknaden.l (Sebilaga 24 .)
1Enligt Hugins försäljningsledning är det "omöjligt" att exportera till USA p g a den hårda konkurrensen. (Tel.intervju med Mats Axling, Hugin.)
Sysselsättningseffekter
Om vi utgår ifrån att exporten av dammsugare från Sverige till Nordamerika under överblickbar period inte kunnat få någon
större omfattning än den hittills haft innebär det att NUE— förvärvet ej inneburit några negativa sysselsättningseffekter för Sveriges del i form av minskad dammsugarproduktion. Förvärvet kan istället närmast karakteriseras som ett förvärv av en mark— nadsandel på en stor marknad, som Electrolux annars knappast
hade varit inne på, i varje fall inte genom export.
Däremot kan Sysselsättningen i Sverige ända påverkas om för— värvet innebär integrationseffekter i olika avseenden mellan NUE och Electrolux i Sverige. Enligt Electroluxledningen fanns det vid förvärvet en förhoppning om att man med hjälp av NUE:s försäljningsorganisation skulle kunna marknadsföra andra kon— cernprodukter på den amerikanska marknaden. Någon sådan försälj— ning har emellertid hittills inte skett. Det främsta skälet till detta är NUE:s ovilja att blanda in andra koncernprodukter i sitt sortiment och därmed bryta mot filosofin en produkt,
en distributionskanal. NUE har sedan länge varit ett lönsamt och framgångsrikt företag, och Electroluxledningen har inte tyckt sig kunna gå in och diktera vilka produkter NUE skall sälja eller hur distributionen skall gå till. De begränsade kopplingar som hittills skett har gällt den motsatta vägen; via Electrolux försäljningsorganisation har NUE kunnat sälja en del av sina dammsugare och (framförallt) luftkonditioneringsapparater till mer avlägsna marknader. 1979 uppgick den försäljningen till ca 15 milj dollar. Tidigare hade NUE inte någon export.
Påverkan på sysselsättningen i Sverige skulle också kunna ske genom internhandel med komponenter. Av tabellen nedan framgår omfattningen av leveranserna av insatsvaror från Electrolux
i Sverige till NUE. (Internhandel i motsatt riktning förekommer
ej.)
År 75 76 77 78 79 Leveranser av motorfläkt— aggregat från Västervik mkr 0 0,3 2,4 7,9 10,0
Leveranser av dammpåsar från.
Pappersförädling AB i Nygård mkr. 0 0 0,1 2,4 3,0 1 Totalt 0 0,3 2,5 10,3 13,0
Källa: uppgifter från företaget
Som framgår av tabellen har leveranserna av komponenter hittills varit relativt obetydlig. Ett skäl till detta är säkerligen att Electrolux i Sverige, med en dammsugartillverkning på mindre än 20 procent av NUEzs, har små möjligheter att på kort sikt ändra leverantörsstrukturen för ett stort och framgångsrikt företag. De internleveranser av någon betydelse som förekommit är främst motorfläktaggregat från Västerviksfabriken. NUE tillverkar själv enbart aggregat för sina "upright—dammsugare", resten köper man från utomstående leverantörer. En svårighet för Electrolux har varit att anpassa aggregaten till de amerikanska elektriska
säkerhetsbestämmelserna, som avsevärt skiljer sig från motsvarande
svenska bestämmelser. Delvis pga detta men främst pga andra fak— torer som transportkostnader och seriestorlek, blev produktions— kostnaden så hög att Electrolux inte ansåg sig kunna konkurrera med andra tillverkare. Internexporten av motorfläktaggregat till NUE har därför upphört under 1980.
Även om leveranserna av aggregat till NUE hade blivit mer om— fattande skulle detta inte ha inneburit några omfattande syssel— sättingseffekter för Västerviksfabriken. Som mest exporterades år 1979 ca 150 000 aggregat vilket innebar sysselsättting för ] ca 30 arbetare.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att förvärvet av NUE spelar en obetydlig roll för Sverige ur sysselsättningssynpunkt. Detta är inte oväntat eftersom förvärvet primärt motiverades av den ' marknadsandel man därmed skulle få av den amerikanska marknaden i I I och företagets goda tillväxt och lönsamhet. Möjliga integrations—
eller samordningsvinster med tillverkningen i Sverige eller i andra delar av koncernen spelade ingen avgörande roll för beslutet, trots de förhoppningar man hade att sälja andra produkter genom Eurekas försäljningsorganisation.
Relationen Electrolux—NUE
När Electrolux förvärvade NUE 1974 innebar detta att man köpte
ett företag som i storlek kunde mäta sig med Electrolux hela övriga dammsugartillverkning. Företaget var lönsamt, framgångs— rikt, med sedan länge ett väl inarbetat märkesnamn på en mark—
nad som Electrolux, i varje fall när det gäller dammsugare, dittills hade mycket liten erfarenhet av. Detta faktum påverkar i hög grad relationen mellan moder— och dotterbolag och förut- sättningarna för integration. Till skillnad från flertalet andra förvärv som Electrolux gjort efter 1967 har företaget i mycket begränsad utsträckning "möblerat om" i företaget. Bortsett från vissa rent administrativa förändringar, inklusive flyttning av huvudkontor och inordning av företaget Keltec (Kommersiella städmaskiner) under NUE har Electrolux ej förändrat verksamheten
i någon större omfattning. NUE:s verksamhet bedrivs mycket självständigt i förhållande till Electrolux och med den inriktning som man haft sedan tidigare. Sammansättningen av ledningsper— sonalen i NUE har ej förändrats som en följd av Electrolux förvärv, med det undantaget att representanter för koncernledningen sitter i NUE:s styrelse (en princip som Electrolux tillämpa för
alla sina större dotterbolag.)l
Enligt Electrolux förekommer ett visst samarbete i produktutveck- lingsfrågor "på jämbördig fot" mellan Electrolux i Sverige och NUE. Detta samarbete har dock inte inneburit några markanta förändringar i resp företags sortiment, produktutvecklingsarbete eller FoU—organisation utan mera haft karaktären av samtal om möjliga gemensamma utvecklingsprojekt.
Sammanfattningsvis är integrationen mellan NUE och Electrolux i övrigt med avseende på produktion, marknadsföring och FoU betydligt mindre än för flertalet andra dotterföretag Electrolux förvärvat. På sikt kommer självklart möjligheter till utökad integration att uppstå. En framtida integration med och därmed påverkan på Electrolux övriga verksamhet kommer därvid att
lEtt uttryck för NUE:s relativa storlek och självständiga ställ—
ning som dotterföretag är att verkställande direktören för NUE är den enda personen från Electrolux många dotterföretag som sitter i AB Electrolux styrelse (som suppleant).
kännetecknas av följande. För det första kommer integration
i första hand att gälla Electrolux övriga verksamhet i USA, framförallt verksamheten i dotterbolaget Tappan, däremot inte dammsugartillverkningen i Sverige eller övriga Europa. För
det andra kommer NUE, i kraft av sin storlek och framgång, att ha betydligt större inflytande över den framtida integrationen
än vad som är normalt för Electrolux dotterbolag.
Arthur Martin och NUE, en summerande jämförelse NÖEÅQSEEQlåEååEé_€££åååå£_ÄÖ£_5222299_Eå_59£E_å152
Hufbauer och Adler delade in företagens utlandsinvesteringar med utgångspunkt från alternativsituationen om investeringen ej fick göras i tre skilda grupper; det klassiska, det omvänt klassiska och det antiklassiska fallet.1 I det första fallet antas inves— teringen uppstå som en följd av en komparativ fördel hos företaget; ett förbud mot investeringen skulle då medföra att företaget ex— ploaterade fördelen genom export från hemlandet genom en motsvarande investering där. I det andra fallet motiveras investeringen av en komparativ fördel hos värdlandet och ett förbud skulle då innebära att något annat företag gör motsvarande investering medan investe— ringsvolymen i hemlandet ej påverkas. I det tredje fallet slutligen innebär ett förbud att investeringen ej blir av vare sig i hemlandet eller värdlandet. Orsaken till detta skulle då vara att det är den
sammanlagda effekten av företagets och värdlandets komparativa för— delar som gör investeringen lönsam, medan däremot respektive fördel
ensamt ej kan göra detta.
Sett ur hemlandets synvinkel blir det klassiska fallet det fall då en direktinvestering innebär minskad export, medan de övriga två
fallen i princip ej påverkar exporten.
Traditionellt brukar man hänföra differentierade oligopol till det klassiska fallet, eftersom dessa företag definitionsmässigt har en specifik fördel, medan homogena oligopol icke har det utan, i stället tycks förekomma i förening med nationella komparativa fördelar. I det sistnämnda fallet är direktinvesteringarna av typen omvänt klassiska, eller om de nationella komparativa fördelarna inte är
tillräckligt betydande, av typen antiklassiska.
1HUfbauer, Adler; Overseas Manufacturing Investment and the Balance
of Payments. US Treasury Department. 1968. Se också SOU 1975:50, s. 179—184. 2sou 1975:50, s. 182.
Går det att använda ovanstående mycket förenklade modell för att beskriva Electrolux förvärv av Arthur Martin och NUE? Marknaden för Electrolux husthållsprodukter, d V 5 vitvaror och dammsugare, har drag av både differentierat och homogent oligopol. Generellt kan man säga att graden av standardisering och därmed prisets betydelse som konkurrensmedel är mest påtag— lig för dammsugare, trots betydelsen av varumärke och design. Antalet företag och produktvarianter är större inom resp produkt *
på vitvarusidan, framförallt spisar och kyl/frysprodukter.
Om vi först betraktar Arthur Martininvesteringen kan vi dela
in Vitvarorna i två huvudgrupper; spisar, diskmaskiner och tvätt— maskiner resp kyl— och frysprodukter. Produkterna i den första gruppen tillverkadesoch såldes av Arthur Martin vid förvärvs— tidpunkten medan kyl—frysprodukterna köptes av utomstående leverantörer och såldes med eget varumärkai Från Sverige expor- terade Electrolux kyl/frysenheter i viss omfattning till Frankrike däremot inte spisar, disk— och tvättmaskiner.
Uttryckt i modellens termer kan vi säga att den företagsspecifika
fördelen i tillverkning och försäljning av kyl/frys var (och är) tillräckligt hög för att möjliggöra viss export, medan däremot den nationella komparativa nackdelen av att inte känna till den franska marknaden för spisar och disk— och tvättmaskiner för—
svårat export av dessa produkter. Därmed skulle.vi kunna beteckna
fördelen dominerar över den nationella) medan de andra produkterna hänförs till det omvänt klassiska (den nationella fördelen
dominerar över den företagsspecifika).
För spisar, tvätt— och diskmaskiner skulle därmed förvärvet av Arthur Martin inte innebära någon minskning i investeringar och sysselsättning i Sverige. Men vilka slutsatser gäller för kyl/ frys? Trots att vi hänfört produkterna till det klassiska fallet
innebär inte alternativfallet (d v s förbud mot investeringen)
kyl/fryssidan som det klassiska fallet (den företagsspecifika | | | i | ! 1 1 1 1
en ökad investering i Sverige utan tvärtom! Skälet till detta
är att förvärvet av Arthur Martin snarast innebär en kraftig ökning i den företagsspecifika fördelen i kyl/frysförsäljning på ( den franska marknaden. Genom förvärvet får man tillgång till ett
mycket spritt varumärke och en Väl inarbetad försäljnings— organisation vilket omgående innebär ökad export från Sverige. Ett annat sätt att uttrycka detta är att säga att man i modellens klassificeringsschema inte tagit hänsyn till att utländska direktinvesteringar kan vara marknadsstödjande. I modellen ger en analys av alternativsituationen alltid till resultat att investeringen är negativ för hemlandet ur sysselsättningssyn— punkt (det klassiska fallet) eller neutral (omvänt klassiska och antiklassiska). En marknadsstödjande investering som innebär att man får tillgång till varumärke och marknadsorganisation medför i stället en positiv effekt för investeringar och syssel— sättning i hemlandet. Därmed skulle ett förbud att investera, allting annat lika, ha en negativ inverkan på sysselsättningen
i Sverige.
Hur skall vi då karakterisera NUE—förvärvet? Dammsugare är en
i förhållande till vitvaror mer standardbetonad vara. Det mesta talar för att den företagsspecifika fördel man har vid tillverk— ning i Sverige inte är tillräcklig för export till USA. Därmed har vi också sagt att vi inte har att göra med det klassiska fallet, d v 5 ett förbud att investera skulle inte (automatiskt) innebära en motsvarande investering i Sverige. I motsats till Arthur Martinförvärvet innebär inte heller investeringen någon påtaglig ökning av den företagsspecifika fördelenför Electrolux i Sverige, d v 5 den är inte marknadsstödjande. Förvärvet inne- bär ju inte att fler dammsugare kan exporteras från Sverige till USA.
NUE—förvärvet förefaller inte heller kunna passa in på det omvänt klassiska fallet, eftersom det inte är fråga om att exploatera någon specifika nationell fördel i värdlandet, t ex råvarutill— gång eller låga arbetskostnader. Därmed har vi också sagt att ett förbud inte automatiskt innebär att något annat företag gör motsvarande investering i USA.1 Återstår således det antiklassiska
1Om vi utvidgade begreppet nationell fördel i värdlandet till att omfatta detta lands företag med företagsspecifika fördelar och betraktade investeringen utifrån det investerande företaget i hem- landet så skulle vi möjligen kunna betrakta NUE—förvärvet som "omvänt klassiskt". Det skulle i sin tur innebära att vi accepterar riktigheten i det ofta framförda påståendet; "om inte vi köpt före— taget skulle någon annan gjort det."
fallet; d v 5 hade Electrolux inte fått göra investeringen hade inte heller något annat företag kunnat göra det och ett
förbud hade därför inneburit att förvärvet överhuvudtaget inte
hade blivit av. Det är emellertid tveksamt om det antiklassiska elementet är tillräckligt starkt för att vi skall kunna dra den slutsatsen. Ju mer vi har att göra med ett homogent oligopol (d v 5 den företagsspecifika fördelen är svag) och ju mindre roll det spelar i vilket land produktionen bedrivs (d v 5 den nationella fördelenär liten), desto svårare är det att säga något bestämt
om alternativsituationen i modellen. Vi får "icke—deterministiska
lösningar".
Dammsugartillverkningen är höggradigt koncentrerad med 2—3 tillverkare som dominerar världsproduktionen. Produktionsstrukturen i USA, den marknad som svarar för nära hälften av världskonsum— tionen är i minst lika stor utsträckning en utpräglad oligopol— marknad. I en sådan situation blir marknadsandelar och "makt—
balansen" mellan ett fåtal tillverkare av central betydelse.
Genom förvärvet av NUE flyttade Electrolux fram sina positioner ytterligare, totalt, och framför allt i USA. Det är svårt att av— göra vad som hade hänt om Electrolux ej förvärvat NUE. Möjligen hade då någon av de andra större konkurrenterna, t.ex Hoover eller Panasonic, i stället förvärvat NUEZ. Ett skäl till detta skulle då vara att Electrolux specifika fördelar inte gör detta företag till den enda tänkbara köparen (d v 5 det antiklassiska elementet är svagt).
Oavsett om vi betecknar NUE-förvärvet som antiklassiskt eller omvänt klassiskt kan vi konstatera att sysselsättningen i Sverige på kort sikt i princip ej påverkas. Investeringen ersätter, i likhet med Arthur Martin förvärvet, ingen investering i Sverige. Till skillnad från denna investering har den däremot hittills inte haft någon marknadsstödjande effekt sett ur den svenska tillverkningens synvinkel. Ur sysselsättningssynpunkt blir detta %
lSe sou 1975:50, s. 182 2Hoovers möjligheter att förvärva NUE hade antagligen försvårats av den amerikanska antitrustlagstiftningen.
den viktigaste skillnaden mellan de båda investeringarna.
Denna skillnad förklarar också den stora skillnaden i volymen internhandel mellan Sverige och resp utlandsbolag. Den marknads- stödjande funktionen i Arthur Martin innebär relativt stor export från Sverige, medan NUE—förvärvet inte givit någon liknande effekt, i varje fall inte i den omfattningen. (Och inte heller avsåg att ge det.)
Långsiktigaeäfekzsz
Möjligheten att bedöma de långsiktiga effekterna av förvärven på sysselsättningen begränsas av en rad olika skäl och vi avstår därför från att försöka genomföra en sådan analys. Vi skall
i stället ta upp en frågeställning som gäller den framtida relationen mellan moder— och dotterföretag och var tyngdpunkten
i olika avseenden ligger i koncernen sedan investeringen ”verkat" en tid. Denna frågeställning kan direkt kopplas tillindustri- politikens möjligheter och begränsningar att påverka den svenska delen i svenska internationella företag genom de beroendeför— hållanden söm existerar i förhållande till de utländska delarna.
Vi kan konstatera att båda de förvärvade företagen är mycket stora och innebar kraftiga tillskott i Electroluxkoncernens utlands— baserade tillverkning.Förvärvet av Arthur Martin medförde att
ca. hälften av hela koncernens spistillverkning (inklusive inköp och försäljning av andra företags spisar) 1976 blev frankrikebaserad (andelen har därefter sjunkit p g a att ytterligare förvärv gjorts, framförallt Tappan). Liknande förhållande gäller för tvätt— maskiner medan för diskmaskiner relationen är ca 15 procent. När det gäller koncernens tillverkning av hushållstvättmaskiner kan
vi konstatera att alla maskiner idag de facto görs i Frankrike.
För kyl/frys är_situationen annorlunda eftersom Arthur Martin
inte har någon egaitilhwrhUng . Försäljningsmässigt svarar dock Arthur Martin för mer än tio procent av koncernens totala leveran—
ser och för ca 25 procent av leveranserna från Mariestad.
NUE är ännu mer dominerande i förhållande till koncernen i sin helhet och den Sverigebaserade delen. Dammsugartillverk— ningen i NUE är nära nog lika stor som Electroluxkoncernens övriga tillverkning utanför Sverige och nästan sex gånger större än tillverkningen i Sverige.
Redan utifrån sin storlek borde Arthur Martin och NUE komma
att spela relativt stor roll i koncernens framtida lokaliserings— och produktpolitik. Det enkla faktum att en allt större andel av produktionen ligger utanför Sverige gör ju att t ex framtida förvärv eller omlokaliseringar utgår ifrån och kanske också i allt högre grad initieras/bestäms av de stora utländska dotter- bolagen. Speciellt tydligt är detta i fallet NUE. Om t ex i en framtid den optimala tillverkningsvolymen för dammsugare genom
en innovation i tillverkningsteknik ökar drastiskt förefaller
en koncentration av koncernens tillverkning till NUE inte otänk- bar, med motsvarande minskning eller nedläggning av övrig pro— duktion i koncernen som följd. I ett sådant läge blir sannolik— heten för en minskning eller nedläggning i Sverige större, allting annat lika, ju mindre tillverkningen i Sverige är, i förhållande till hela koncernen och till den optimala storleken.Detta gäller säkerligen även om vi tar hänsyn till att koncernen rent adminis—
trativt styrs ifrån Sverige.
Den svenska delens utsikter att tappa sitt dominerande inflytande i en fortgående internationalisering kan motverkas av att moder— bolaget på något sätt är oumbärligt för det utländska dotter— bolagets verksamhet. Vi har i analysen av såväl NUE som Arthur Martin försökt kartlägga i vilken utsträckning dessa företag är beroende av moderbolaget vid inköp av insatsvaror, produktion och/eller marknadsföring av de färdiga varorna. Endast undan— tagsvis kan man tala om beroenden i dessa avseenden, eftersom dotterbolagen i stort sett köper alla sina insatsvaror från annat håll och baserar sin marknadsföring på en sedan länge utbyggd egen marknadsorganisation. Inte heller kan man tala om att dotter— bolagen är beroende av moderbolaget när det gäller teknologisk eller marknadsmässig kunskap, dels därför att tillverkningskun— skapen på vitvaror resp dammsugare i hög grad är "allmängods",
dels därför att båda företagen bedrivit tillverkning i många år innan Electrolux förvärvade dem. De främsta kopplingarna
1och
till moderbolaget gäller leveranser av motorfläktaggregat dammpåsar från Sverige till NUE resp leveranser av kyl/frysskåp till Arthur Martin. I det förstnämnda fallet spelar detta mycket liten roll i NUE:s totala inköp och möjligheten att skaffa alter— nativa leverantörer är säkerligen stor. I det sistnämnda fallet väger leveranserna tungt i Arthur Martins totala omsättning. Med tanke på att dotterbolaget tidigare köpte motsvarande mängd kyl/ frysskåp från andra leverantörer är det dock tveksamt i vilken grad man egentligen är beroende av moderbolagets leveranser. Uppen— barligen finns andra leverantörer. Däremot kan vi med visst fog påstå att ett motsatt beroendeförhållandet föreligger; moderbolaget lever högt på dotterbolagets varumärken och försäljningsorgani— sation vid export från Mariestad till den franska marknaden.
Ett minskat inflytande från moderbolagets sida kan också mot— verkas av att organisationsstrukturen och det administrativa styrsystemet i sig ger stora möjligheter till påverkan på dotter— bolagets beslutsfattande långt efter det att moderbolaget mist sin dominerande roll i koncernen rent verksamhetsmässigt. Av beskrivningarna av de båda investeringarna har det framgått att moderbolaget tillämpar en starkt decentraliserad styrning. Detta blir naturligt i en koncern där antalet dotterbolag och verksam— hetsgrenar är mycket stort men antalet personer i koncernledningen relativt litet. Såväl Arthur Martin som NUE är t ex själva ansvariga för utvecklingen av de produkter man tillverkar, även om visst samarbete förekommer med motsvarande verksamhet i Sverige. Rekrytering av personal är exempel på ett annat område som dotter— bolagen sköter själva (med undantag för VD—posten). Det lokala inflytandet över investeringarna i dotterbolagen är också stort även om formella regler finns som anger att investeringar över en
viss nivå måste föreläggas koncernledningen.
De påtagligaste administrativa styrmedlen tycks vara att moder— bolaget är representerat i dotterbolagens styrelser samt att dotterbolagen ingår i ett koncerngemensamt ekonomisystem med skyldighet att löpande ge ekonomiska rapporter till Sverige. Observera också att vad vi här primärt talar om är koncernledningens styrmedel, inte moderbolagets.
1 Upphört fr.o.m 1980
Sammanfattningsvis ger inte Electroluxkoncernens administrativa styrsystem intryck av att balansera den minskade dominans som moderbolagets verksamhet i Sverige med nödvändighet får genom investeringar av den typ Arthur Martin och NUE representerar.
Om ovanstående analys av den "svenska delens" ställning i kon— cernen är riktig, vad kan vi dra för slutsatser av detta? Om Electroluxkoncernen varit förhindrade att förvärva utländska företag skulle då den "svenska delen" kunnat bebehålla sitt "Oberoende" och därmed också samtidigt underlättat för industri— politiken att påverka industristruktur m m i Sverige?
Klokast vore kanske att inte försöka besvara den sistnämnda frågan. Electroluxledningens svar skulle med all sannolikhet
bli nej. Argumentet skulle vara att om inte företaget tillåts växa genom utländska förvärv skulle man så småningom distanseras av sina konkurrenter med minskad export som följd och även ökad import till Sverige. "Hellre än svensk &H_med minskat inflytande i en stark koncern än en dominerande svensk del i en svag koncern".
I avsnitt 2 pekade vi på att de nordiska förvärv på vitvaruområdet som Electrolux gjorde fr o m 1967 och påföljande produktrationa— 1iseringar stärkte företagets marknadsdominans i Norden och sam— tidigt förhindrade en ökad import från företag som Zanussi och Philips. Denna utveckling skulle således ligga i linje med ovanstående argumentering. Effekterna av Arthur Martinförvärvet kan kanske också ges en sådan tolkning. Genom förvärvet får Electrolux en betydligt starkare ställning på vitvaruområdet på ett av Europas större marknader och ökad export av kyl/frysskåp från Sverige. Den ökade tillverkningen i Mariestad borde samtidigt innebära en starkare ställning i förhållande till konkurrenterna på de nordiska och andra närliggande marknader.
Förvärvet av NUE får inte riktigt samma roll i det här perspektivet. Investeringen har ingen direkt inverkan på Electrolux möjligheter att sälja dammsugare i andra delar av världen eller i Sverige. Orsaken är dels att Electrolux ställning redan tidigare var stark på dessa marknader, dels att förvärvet inte medför några produkt—
byten, verksamhetskopplingar eller rationaliseringar som påtagligt höjer konkurrensförmågan i den ”svenska delen". Förvärvet motiveras i stället av önskan att uppnå tillräckligt stor marknadsandel
totalt och på den största marknaden för hela koncernen.
Förvärven på vitvaruområdet dominerar i koncernens utlandsinves— teringar under senare år och många av förvärven har antagligen haft en direkt inverkan även på den svenska koncerndelens ställning och konkurrenskraft. För dessa investeringar skulle vi därmed
kunna tala om en industripolitisk "rävsax"; en fortsatt inter— nationalisering av tillverkningen genom utländska förvärv ökar å ena sidan den "svenska delens" beroende till koncernens utländska system och minskar därmed frihetsgraderna i industripolitiken visavi den svenska verksamheten. En minskad internationalisering genom t ex förbud att växa genom utländska förvärv leder å andra sidan till mer "nationellt" dominerade företag som är lättare att påverka industripolitiskt men som samtidigt successivt tappar sin konkurrenskraft på export— och hemmamarknaden. Denna "rävsax" är helt enkelt en konsekvens av det internationella ekonomiska system
som företag av Electrolux typ verkar i.
1Enligt uppgift från Electroluxledningen ligger .en optimal världsmarknadsandel vid ca.25 procent.
I föreliggande rapport har vi utifrån ett nationellt (svenskt) perspektiv belyst olika effekter av två av Electrolux utländska företagsförvärv och då huvudsakligen koncentrerat oss på effekter för sysselsättningen inom svensk produktion. Vi har därvidlag i första hand försökt att precisera de förändringar som en enskild investering utomlands inneburit för den svenskbaserade produktionen och som inte skulle ha inträffat om investeringen uteblivit. Möjligheten till effektivisering av produktion och/eller administra— tion uppges vanligtvis av företagen som motivet bakom företagsför— värv. Vi har emellertid visat att varken NUE— eller Arthur Martin— köpet följts av några större förändringar i vare sig moderbolgets eller de förvärvade bolagens verksamhet, bortsett från att Arthur Martin bytt leverantör för kylprodukterna. Ur det nationella per— spektivet blir därmed även effekterna tämligen små. Det mest påtag— liga skälet till investeringarna skulle i så fall vara det kapital— tillskott som moderbolaget kan få genom utdelningar från sina dotter- bolag. En annan tolkning av motiven är dock möjlig.
Electrolux är ett utpräglat internationellt företag som expanderar sin verksamhet genom företagsförvärv på flera olika verksamhets-
områden och det är mot den bakgrunden som analysen måste göras för att man bättre ska förstå företagets agerande. Studier som avgränsas till enskilda investeringar kan vara helt fruktlösa om investeringen endast utgör en del av ett mer omfattande investeringsprogram. Görs effektbedömningen ur ett internationellt perspektiv kan detta ge stora skillnader jämfört med om bedömningen görs ur snäv nationell synvinkel. Om en företagssammanslagning ger upphov till ett effek— tivare resursutnyttjande är detta positivt ur ett internationellt perspektiv. För att-en investering ska framstå som positiv ut en nationell synvinkel krävs emellertid inte någon sådan effektivisering. Det är mer en fråga om balansen mellan berörda nationer. Den enda större förändring som genomförts i samband med något av de beskrivna förvärven är att Arthur Martin bytt ut franska och italienska leverantörer mot svenska. Detta framstår i vår analys som något positivtur svensk synvinkel, men det sker på bekostnad av franska och italienska intressen. Med ett internationellt perspektiv måste Electrolux ha en effektivare, resurssnålare produktion än sina |
konkurrenter för att förändringen ska ha en positiv effekt. I och
med att såväl den franska som den italienska leverantören är betyd— ligt större än Electrolux inom kylprodukter är det till och med möjligt att effektiviteten minskat genom sämre möjligheter att till— varata stordriftsfördelar.
Den kanske viktigaste betydelsen av en perspektivväxling i analysen är dock att företagens motiv till förvärv i många fall kommer att tolkas på olika sätt. Ur en internationell synvinkel behöver inte en utebliven verksamhetsintegration tolkas som att företaget miss— lyckats att effektivisera verksamheten, utan kan snarare tolkas som att det är ägarintegrationen som är den drivande kraften bakom förvärven. Speciellt om förvärven ses som en del av ett paket och företaget har en hög världsmarknadsandel framstår en sådan tolkning som trolig. Genom ökad storlek och minskad konkurrens ökar koncernens makt gentemot alla intressenter, inklusive staten. Det speciella med utländska företagsförvärv är att dessa medför ytterligare en möjlig— het för företagen att undgå kontroll. Ur maktsynpunkt innebär inter— nationaliseringen att de multinationella företagen blir en form av överstatlig institution över vilka medel att påverka och utöva kontroll för närvarande endast finns i en begränsad omfattning.
Förteckning över intervjupersoner
Anders Andrén, VD Electrolux S.A och Arthur Martin Mats Axling, förs.avd., Hugin (telefonintervju) Gösta Bystedt, VD AB Electrolux
Claude Malhaire, marketing manager, Arthur Martin Lennart Ribohn, group controller, AB Electrolux Åke Säwbeck, marknadschef för vitvaror, AB Electrolux Hans Wiklander, prod.tekniska avd.,AB Electrolux (telefonintervju)
Electrolux företagsförvärv 1967 —
1967. Elektra, Norge /K—prod Scan—Atlas, Danmark /K—prod E.A Rosengren /Ind.inredningar
( 1968 AB Flymo, Sv /gräsklippare Ankarsrums Bruk, Sv /K-prod AB Alfa Lavals stålinredningstillv.,Sv AB Bencoverken, Sv
» 1969 OY Slev AB, Fin /K—prod | J.F. Quatfass N.V. Diemen, Holland /Ind.prod ) Keltec Inc., USA /Kom. städmaskiner
] Allm.Sv Städ AB, Sv /Kom. städning ) Liljendal Patenter, Sv
' Weibulls (del), Sv
1970 Euromekan, Sv /Högtrycksrengöring Warmmanglar,Sv /K—prod Städutensilier AB, Sv /K-prod
1971 K.A. Hartman Maskinfabrik A.S, Danmark /Ind.prod AB Schaub & Co, SV /Ind.prod Håkanssons Industrier, Sv /K—prod Kockums Jernverk, Sv /Ind.prod
| I 1972 Kreft S.a.r.l., Lux /K—prod A/S Vestfrost, Danmark /K—prod Thomees, Sv /Lantbruksmaskiner Brdr.Brodd, Sv /Gaturengöring Plåt ind.AB, Sv /Ind.prod AB Gårdscisterner, Sv /Lantbruksprod. 1973 Wilhelm Loh, BRD /K—prod Wascator, Sv /K—prod ( Växjö Rostfritt, Sv /Ind.prod FACIT, Sv /Kontorsprod. Cubus Golv AB, Sv /Köksinredn. ) AB Ballingslövs Träförädling, Sv /Köksinredn. Göte Andersson AB, Sv Gunnar Abrahamsson AB, Sv Strömsholmens Mek.Verkst.AB, Sv AB Orwak, Sv /Avfallkompr. Ermelo, Sv Eltronia Signal AB, Sv
1974 National Union Electric Corp., USA /D—prod Kone Lamminen OY, Fin /Ind.prod Reventa Produkter, Sv' Modulfönster, Sv /Köksinredn. Modulfasad, Sv AB Cisternskydd, Sv AB Formverktyg, Sv Hillberg Distance, Sv
1975
1976
1977
1978
1979
Kramme & Zenthen A/S, Danmark /Ind.prod AB Tvättman, Sv /Tvättservice Förenade Tvätt,Sv /Tvättservice thg:s Bost.AB:s Tvätt, SV /Tvättservice Skeppshjälp AB, Sv /Tvättservice Örnen AB, Sv Zätatryckerierna, Sv Skurupverken, Sv /Lantbruksredskap Johanssons Pappersförädling, Sv
SAGAM, Frankrike /Ind.prod Arthur Martin, Frankrike /K—prod Nestor Martin, Belgien /K—prod Menalux, Schweiz /K—prod Tornado S.A., Frankrike /D—prod BONO, Schweiz /K—prod Plåtindustri AB, Sv /Ind.prod Anderson Gjut, Sv /Ind.prod Sellberg Städ, Sv /Städservice Martins Kemiska Tvätt AB, SV /Tvättservice Depend, Sv /Tvättservice
AB IMA Uthyrningsservice, Sv AB Katrinedalstvätten, Sv /Tvättservice Biab Bygg och Ind.service, Sv Norrbottens Cisternvård, Sv
Therma A.G.,Schweiz /K—prod Prometheus , Schweiz /K—prod Walter Brynzeel A.G., Schweiz /Ind.prod Zig—Zag Fabriks AB, Sv /Inredningar AB Formverktyg, Sv örebro Värme AB, Sv
Autoterm Villavärme, Sv AB Marcustrac, Sv /Gaturengöring SW Hydraulik AB (del), Sv Mölndals Persiennindustri AB, Sv Royal Plast AB, Sv Sandgren Trading Comp., Sv Sonny Lööf, Sv Allfix i Halmstad, Sv
Dataroyal Inc., USA / Kontorsprod AB ETH, Sv /Ind.prod Inter Industri AB, Sv Flens Boat o Building AB, Sv AB Järnförädling , Sv Husqvarna, Sv /K—prod, symask. O motorer AB Partnerintressen, Sv /Motorprod. Städningskåren AB,'SV.JStädservice Sthlms Ångtvätt AB, Sv /Tvättservice. Rockstatvätten AB, Sv /Tvättservice Piteå Kem.Tvätt AB, Sv /Tvättservice Jonsereds AB, Sv /Motorprod C Ejerås, Sv /Tvättservice
Tappan, USA /K—prod Hjo Mek. Verkstad, Sv NK Inredn. Juno, Sv /Inredningar Nordfor Teknik AB, Sv /Motorprod ABAB lokalvård, Sv / Städservice SIA Lustgården, Sv / Städservice CeGe Tvätt, Sv /Tvättservice
Bil.1 forts
Electrolux produktsortiment 1979
K—produkter (42 , 2%) "vitvaror"
Städutrustning och symaskiner (21 , 3%)
Industriprodukter ( 1 5 , 2%)
Motorprodukter (7 , S%)
Kontor sprodukter (7 , 1 %)
1972 1973 1974 1975 % 1976 ? 1977 1 1978 1979
Komnerciell städ- och service—verksamhet (6,6%)
K—prod 44 36,4 30,8 28,9 37,2 37,6 37,8 42,2
Källa: årsredovisningen 1979
Städ&Sy 25 24,0 31,4 31,4 28,5 29,9 28,6 21,3
* förvärvet av Facit
Kyl— och frys—skåp, frysboxar, tvättmaskiner torktumlare, torkskåp, kalhnanglar, spisar, disk- maskiner, köksfläktar, köksinredning, värmeapparater, badrumsinredningar
Dammsugare, golvbonare, komnerciell städutrustning symaskiner, högtrycksrengöring, gaturemgöring etc.
Lager— verkstads— och arkiv—inredningar, elektriska småmotorer, industrirobotar, lantbruksredskap, gjut- gods, fönster.
Motorsågar, gräsklippare
Skriv— och räknemaskiner, dataprodukter, kontors— möbler, tryckeriprodukter
Tjänster
Produktgruprgrnas resp. andel av den totala omsättningen.
Ind.prod. Motor Kontor Kom.Städ övrigt
u.s — — u.s
7,2 — 21,4* 5,7 5,3
8,1 — 17,7 6,9 5,1
9,9 — 15,0 9,2 5,5
9,1 - 11,1 9,7 4,6
8,6 — 10,0 9,2 4,5
8,2 4,4 8,3 7,9 4,8
15,2 7,6 7,1 6,6 —**
** förändringarna under 1979 förklaras delvis av en fullständigare
fördelning
Källa: Electrolux årsredovisningar
Bil. 3
Electrolux dotterbolagsmarknader år 1930
förs . bolag tillv . bolag Europa Belgien 1921 Danmark 1919 Finland 1922 Frankrikel 1907 1927 Holland 1921 Italien 1924 1925—1926 Norge 192 1 Portugal 1927 Schweiz 1922 Spanien 1923 Storbrittanien 192 1 192 7 Västtyskland 1925 1926 österrike 192 3 Nordamerika USA2 1924 övr . Amerika Argentina 1926 Brasilien 1926 Mexico 192 9 Oceanien Australien 1925 New Zeeland 1925 Afrika Syd—Afrika 1927
1 Redan innan bildandet av Electrolux hade ett av de bolag som senare kom att utgöra Electrolux ett franskt dotterbolag. 2 Dotterbolaget i USA ägdes av Wenner-Gren personligen och ingick aldrig i den egentliga koncernen.
Källa: Björklund,S Malin,?! ; Electrolux Internationalisering (stencil) ,1975, Företagsekonokiska Institutionen, Uppsala Univ.
Bil. 4 Koncernfakturering och än inom Electrolux (mKr) Fakturering Ar Sverige (Raulands Totalt Exp. från Sverige (%) . 1958 96 468 82,9 564 54” 1959 125 440 66 ,1 665 88 _ 1960 131 552 80,8 683 111 .' 1961 152 509 77 ,0 661 92 " 1962 261 471 64,3 732 107 1963 281 513 64,6 794 111 1964 311 602 65,9 913 139 1965 363 693 65,6 1.056 170 1966 356 714 66,7 1.070 157 1967 374 724 66,0 1.098 150 1968 434 893 67,0 1.327 190 1969 539 1.044 66,0 1.583 310 1970 629 1.240 66,0 1.869 326 1 1971 662 1.460 68,8 2.122 351 1 1972 768 1.723 69,0 2.491 413 1 1973 1.229 2.956 70,6 4.182 975 1974 1.526 4.010 72,0 5.536 1.155 1975 1.900 4.525 70,0 6.425 1.158 1976 2.057 5.589 73,0 7.646 1.309 1977 2.176 7.063 76,0 9.239 1.442 1978 2.946 9.077 75,5 12.023 2.212 1979 3.498 11.639 76,9 15.137 2.818
Källa: Uppgifter från företaget
Antal anställda inan Electrolux.
År
1951 1952 1953 1954
1955 1956 1957 1958 1959
1960 1961 1962 1963 1964
1965 1966 1967 1968 1969
1970 1971 1972 1973 1974
1975 1976 1977 1978 1979
Sverige
4.254 4.215 3.822 3.850
4.156 4.220 4.325 4.639 4.749
6.527 5.649 7.449 6.944 7.175
7.546 6.981 6.319 7.468 12.419
12.718 12.840 12.694 22.240 23.048
24.580 24.758 23.660 27.939 28.122
* inklusive Facit
Undulands
9.072 9.054 9.974 10.789
11.404 11.665 11.645 12.525 13.454
13.853 13.405 11.404 12.223 12.816
13.863 13.129 12.831 13.496 15.491
18.835 18.489 22.930 28.886 40.483
41.334 46.794 45.835 47.692 53.908
Tbtalt
13.326 13.269 13.796 14.639
15.560 15.885 15.970 17.163 18.203
20.380 19.054 18.853 19.167 19.991
21.409 20.110 19.150 20.964 27.910
31.553 31.329 35.624 51.126 63.531
65.914 71.552 69.495 75.631 82.030
68 68 72 74
73 73 73 73 74
68 70 61 64 64
65 65 67 64 55
60 59 64 56 64
63 65 66 63 66
Källa: Electrolux årsredovisningar frxxm 1965 samt aktiebo-
lagsboken
SVerige Frankrike Storbrittanien Norge Västtyskland Schwei z Danmark Holland Finland övriga
S:a Europa
Nordamerika Central o Syd—Amerika Afrika
ASien Oceanien
Tbtalt
Koncernfakturerin en områdesfördelad 1966—1979
1966 1967 1968 1969
356 374 434 95 152 64 62 23 86 87 25 26 8 22 91 115
1040 1251
539 83 174 92 84 29
17 24 51
89 106 ”) "1
'. . ! '»
63] 721 56 58
67 116
79) 70
1070 1098 1327 1583
Källa: Uppgifter från företaget
1970
629 108 258 92 99 33 87 34 31 108 1479 100 103
__
81) 106
1971
662 137 305 104 139 48 107 38 40 79 1659 124 119
94) 126
1972
768 162 342 117 152 61 123 40 81 138 1984 168 116
& 80l
143
1869 2122 2491
1973 1229 256 462 196 303 127 207
90 154 169
3293
301 223
143;
222
1974 1526 296 510 318 314 131 218 127 200 340 1975 1900 367 527 378 321 143 215 118 203 353 3980 4525
840 265
1
228
223
1049 340
. 1 276)
235
1976 2057 1013 470 433 371 u.s 245 u.s 205 794 5588 1150
u.s
4182 5536 6325 7646
1977
2176 1254 724 655 499 242 258 214 197 553 6772 1425 445 98 216 283 9239
23.68 13.68 7.88 7.18 5.48 2.68 2.88 2.38 2.18 6.08 73.38 15.48 4.88 1.18 2.38 3.18
1978 2946 1606 915 780 616 567 358 317 267 723 9095 1725 491 74 330 308
12023
24.58 13.48 7.68 5.18 5.18 4.78 3.08 2.68 2.28 6.08 75.68 14.38 4.18 0.68 2.88 2.68
1979 3498 2038 1202 661 733 647 398 309 373 878 10738 2993 545 46 434 332
15137
23.18 13.48 7.98 4.48 4.88 4.38 2.68 2.18 2.58 5.88 70.98 19.88 3.68 0.68 2.98 2.28
(1) Antal anställda i Sverige 1963=7.200 1968=7.468 1979=28.122
(2) Absoluta och procentuella förändringar av antalet anställda 1963—1968: 268 (3,78) 1968—1979: 20.654 (2768) 1963—1979: 20.922 (2918)
(3) Antal anställda berörda av förvärv eller avyttringar i Sverige
1963—1968 1968—1979 1963—1979 Förvärv 220 25.067 25.287 Avyttring — 6 - 822 — 828 Netto 214 24.245 24.459
De i tabellen angivna uppgifterna avser i princip antalet anställda vid förvärvs—/avyttringstillfället. "Organiska" för— ändringar inom bolagen kommer på så sätt att tillräknas Electrolux
(4) Sysselsättningsutveckling med hänsyn till (3) Antal anställda i Sverige 1963=7.200 1968a=7.254 1979a=3.663 1979b=3.877
a=kvarvarande av basorganisationen från 1963 b=kvarvarande av basorganisationen från 1968 1
(5) Organisk tillväxt
1963—1968= + 54 1963—1979= —3.537 1968—1979= —3.591
Källa: PM sammanställt av Peter Sandén, Industridepartementet,
MNF—sekretariatet 1980 11 251.
1PMzen bygger på uppgifter från årsredovisningar, SPK—publikationer Svensk Industrikalender, Svenska Aktiebolagsboken, Sveriges 1 000 största företag, Albinson,G.,m.fl.,Strukturproblem,Stockholm,1968
tidningsartiklar samt material fråm projektet "Svenska multinatio— nella företags tillväxt" (Uppsala Universitet) och uppgifter från företaget per telefon.
I PMzen beräknas även proportionerna mellan sysselsättningen i Sverige respektive utomlands. Antalet utlandsanställda har därvidlag korrigerats genom frånräkning av antalet sysselsatta inom utländska dotterbolag till svenska företag som förvärvats av Electrolux. Någon frånräkning av utländsk kapacitet som för— värvats direkt av Electrolux görs däremot inte. På basis av dessa uppgifter kommer Sandén fram till att antalet anställda i Sverige minskat med 49,18 under perioden 1963—1979, samtidigt
som antalet utlandsanställda ökat med 193,18.
Fors'al'nin antal enheter, Electroluxkoncernen totalt(tusental) lessennnneununu
Dammsugare 1.100 1.200 1.328 1.446 1.700 1.900 4.200 4.600 5.200 5.300 5.500 5.600
Kyl/Frys 800 909 1.000 1.030 1.146 1.357 1.303 1.349 1.760 1.761 1.825 1.919
Elspisar 150 195 190 255 284 321 294 414 477 647 819 övr.spisar 4 204 194 207 484
288 . 618 671 854 1.303
Tvättmaskiner 50 61 71 85 104 85 328 342 374 428
Diskmaskiner 26 22 23 23 34 45 79 75 142 213
Värmeapparater 350 313 305 264 265 223 203 227 244 253
Käl la : Electrolux årsredovisningar
S()(J 1981:43 Bil.8
Produktionsvärden, huvudsakligen vitvaror1Mkr)
1975 Sverige: Mariestad 316,1 Motala 287,8 Ballingslöv 40,6 Husqvarna Höör
Arvika (50%) 644,5
Luton, England 219,1 Lundtofte,Danm. 120,4 Nykdbing, Danm. 20,0 Bön, Danm. 46,2 Sarpsborg, Norge Siegen, BRD 31,8 Moosbach, BRD
Vianden, Lux. 16,7
Menalux, Schweiz
Liestahl, Schweiz
Schwanden, Schweiz
Aarau, Schweiz
Sursee, Schweiz
Wien—Bregenz, österrike
Arthur Martin,Fra.
Lincoln, Fra.
Nestor Martin, Bel. 454,2
TOTALT 1 098,7
Källa: Electrolux
'Export från Sverige" per produktlinje 1978 12 31,Mkr
Export till Export till
Produktlinje Total export koncernbolag externa kunder Städ— och symaskiner 412,8 311,2 101,6 K—prod.(vitvaror) 736,7 574,4 162,3 Industriprodukter 274,4 97,9 176,5 Komersiell städ— och serviceverks. 1,1 1,1 Kontorsprodukter .403,4 226,4 177,0 Motorprodukter 363,1 128,9 234,2 Övriga produkter 20,8 8,6 12,2 TOTALT 2.212,3 1.347,4 864,9
Källa: uppgifter från företaget | | | 1 1
SOU 1981:43 Fallet Electrolux 195 Bil .1 1
Arthur Martins e_xp_ort samt gpgrtens andel av omsättningen 1970 — 1979, MFF
em %_ 1970 28,1 10,03 1971 24,9 7,65 1972 32,7 9,06 1973 34,4 7,63 1974 52,8 8,53 1975 53,9 7,78 1976 52,4 6,63 1977 64,4 8,03 1978 47,8 5,24 1979 53,2 4,80
Källa: Uppgifter från företagetsamt beräkningar grundade på dessa
Prisutveckling i Frankrike Index med 1970 som bas (100)
dec . 1979 Producentprisindex 229 , 3 Kons . pris (vitvaror) 169 , 3
Källa: Grourment des Industries
Francaises des Appareil
. D' equipment Manager (GIFAM)
196 Fallet Electrolux SOU 1981:43 Bi1.12 tabell 1 Omsättningsutvecklingen i Arthur Martin 1970—1979, milj. FF Omsättning % 1970 280 16 1971 325 11 1972 361 25 1973 451 37 1974 619 12 1975 693 14 1976 791 2 1977 803 14 1978 913 22 1979 1112 tabell 2 Arthur Martins marknadsandelar per produkt 1970—79, franska marknaden
År Elspis Gasspis Tvättmask. Diskmask. Frysbox Kylskåp 1970 10,8 15,0 11,0 , 1971 15,8 16,4 10,5 , 1972 16,1 17,0 10,9 , 1973 14,3 17,7 11,8 , 1974 20,9 20,8 11,8 , 1975 20,8 22,0 15,8 , 1976 19,8 22,2 13,4 , 1977 19,1 23,9 13,9 , 1978 25,9 25,5 14,7 , 1979 26,3 23,0 14,0 9,5
Källa: uppgifter från företaget
Electrolux försäl'nin under varumärket Electrolux 1970—1979,antal, Frankrike
m
:i 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979
11 Kyl ETC 3 253 6 768 9 159 9 057 13 853 övrigt* 30 452 33 561 39 734 38 351 28 990 25 297 38 479 47 439 39 906 49 083 tOt 28 550 45 247 56 598 48 963 62 936 Frys ETC 1 091 2 709 3 854 4 506 5 517 övrigt 2 285 2 595 3 634 5 552 11 759 17 338 1 457 674 958 341 tOt 18 429 4 166 4 528 5 464 5 858 Tvätt ETC 1 024 1 448 1 780 2 929 4 226 övrigt 11 523 12 988 12 930 10 380 11 879 4 570 1 679 1 327 917 317 tOt 5 594 3 127 3 107 3 846 4 543 Disk ETC 255 589 391 839 1 047 övrigt 993 1 256 1 625 1 861 6 258 3 926 2 057 447 587 188 tOt 4 181 2 646 838 1 426 1 235 S:a ETC 5 623 11 514 15 184 17 331 24 643 övrigt 45 253 50 400 57 923 56 144 58 886 51 131 43 672 49 887 42 368 49 929 tot
56 754 55 186 65 071 59 699 74 572
* direktförsålda och/eller Electrolux Industrie
Källa: uppgifter från företaget
1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979
Källa: Årsredovisningar, Arthur Martin.
Produktion inom MartingruEEen 1970—1979, antal enheter.
Kökutr . Tvättmask . Diskmask . Värme agg . le/ frys 214,700 108,300 19,600 73,300 239,300 121,100 10,100 4,300 14,400 236,400 132,500 18,700 2,900 — 288,400 163,600 24,100 1,600 — 338,800 207,700 22,600 — - 271,800 205,700 21,700 3,400 — 341,400 244,900 33,700 3,500 — 346,500 235,300 33,400 — — 314,900 190,500 26,600 2,600 — 390,300 187,000 37,700 1,500 —
Den totala franska vitvarumarknaden samt Electroluxgruppens omsättning (antal) och andel (%) (glidande medelvärden,
kvartalsvis) . Total marknad Electroluxgruppen Andel %
1. 5 188 300 . 664 785 12,8 2. 4 849 800 653 584 13,5
1975 3. 4 764 900 665 164 14,0 4. 4 974 700 679 301 13,6 1. 5 236 100 701 802 13,4 2 5 572 000 729 394 13,0 1976 3. 5 813 000 741 387 12,7 4. 5 965 900 743 048 12,4 1. 6 028 400 728 785 12,0 . 2. 5 812 600 694 809 12,0 1977 3. 5 587 900 695 756 12,5 4. 5 229 800 676 722 12,9 1. 5 106 600 671 390 13,1 5 031 600 703 851 14,0 1978 3. 5 068 200 726 692 14,3 4. 5 152 500 787 981 15,3 1. 5 214 700 872 696 16,7 2. 5 286 100 857 273 16,2 1979 3. 5 452 800 857 515 15,7 4. 5 550 600 876 115 15,8
Källa: Uppgifter från företaget.
E E *" Siége
$ & Regional— Electrolux ? ” avd. Menager ” ät Direction & _ __"*_ Industrielle ' , ? Electrolux —
Husvagns— Industrie kylskap
_ __W—W _ H* ' ” w w Idarketing Supply 5 st kontor
runt om i
. Arthur Martin Frankrike IIIEHHEHIIIIIIIIII
Underhålls- avdelning
Jeuoriesrueölosöuruftgs195
Marketing
Electrolux Techn.Cuisine
NOILHHHIG
Informations avdelning
Arthur Martin Electronique
ur Finansiering, Culsmes
administra— tion
Husqvarna Pers.avd Soc. Rel.
Export
Electrolux — Constructor
zeuorgesIueölosöurufresxga
Organisation
för varumärkena Arthur Martin och Faure 1970—79
”M_Å—M-_QD_W Spisar AM 164 430 191 162 204 243 220 357 224 357 207 205 216 914 200 888 224 559 216 424 Faure 25 404 32 613 30 085 33 388 52 238 61 464 76 343 75 788 87 348 84 256 Sa: 189 834 223 775 234 328 253 745 276 877 253 559 293 251 276 676 311 907 300 680 Värmeapp. AM 43 521 49 786 46 787 39 968 35 711 37 667 30 299 29 575 26 783 25 018 Faure 26 508 23 075 17 885 16 738 19 999 20 554 18 009 14 123 15 034 15 175 Sa: 70 029 72 861 64 672 56 706 55 710 58 221 48 308 43 702 41 817 40 193 Kylenh. AM 82 670 88 314 87 966 82 138 101 058 80 092 96 828 90 552 88 705 103 857 Faure 10 193 12 213 11 908 21 944 23 229 35 410 39 405 39 327 43 349 44 774 Sa: 92 863 100 527 99 874 103 367 124 287 115 502 136 233 129 879 132 054 148 631 Frysenh. AM 1 365 1 827 5 792 12 512 30 797 31 331 38 017 32 761 38 186 35 027 Faure - - 1 198 5 054 24 401 22 847 22 724 23 992 24 463 24 512 Sa: 1 365 1 827 6 990 17 566 55 198 54 178 60 741 56 753 62 649 59 539 Tvättmask. AM 80 309 87 854 88 938 1.12 721 110 029 140 745 122 369 115 261 128 583 119 682 Faure 7 141 9 863 12 172 18 181 30 550 48 051 49 360 53 969 50 390 44 237 Sa: 87 450 97 717 101 110 130 902 140 579 188 796 171 729 169 230 178 973 163 919 Diskmask. AM 3 915 8 170 13 025 19 590 18 663 16 359 21 018 18 940 22 969 22 027 Faure 1 184 714 796 1 507 2 593 3 691 4 217 5 630 5 456 Sa: 3 916 8 354 13 739 20 386 20 170 18 952 24 709 23 157 28 799 27 483 TV-app. m — - — - - — - - 8 254 11 762 Faure - — — - - — — - - - Sa: - — - — — ' ' - 8 254 11 762 Övrigt _________________.________—_—-—— Totalt M 376 209 427 113 446 752 487 286 520 897 513 716 525 709 488 358 539 991 544 448 Faure 69 247 77 948 76 962 96 101 151 924 190 919 209 536 223 054 238 698 231 557 Sa: 445 456 505 061 523 714 583 387 672 821 704 535 735 245 711 412 778 689 776 005
___...___..————-————————____—___——
18
Internleveranser till Arthur Martin, Faure + Menalux, antal enheter _____________________________________________________________
1976 1977 1978 1979 1980
Total Mariestad 1 20544 37813 66733 82630 93890
Total Luton 2 8785 4820 5630 18883 14057 3
Total Atlas 57273 34104 37876 37452 29166
___—___—
Internleveranser till ETC, antal enheter
1976 1977 1978 1979 1980 Mariestad 1 3119 6050 7875 8104 8940 Luton 2 725 780 272 854 1200 Atlas 3 2764 408 2990 2022 1865
1. leveranser av kyl— och frys—skåp samt kombinationsskåp 2. leveranser av mindre kyl— och frys-skåp
3. leveranser av frysboxar
Källa: uppgifter från företaget
Bil. 19
Electrolux produktion av hushållsdammsugare 1978. Tusen st.
1978 Sverige 420 i England 840 Frankrike 407 Västtyskland Spanien Latinamerika 1533 Australien Nya Zeeland I USA, Canada 2300 Totalt 5500 Källa:Industristatistiken, årsredovisningar, uppgifter från
företaget.
lFöretaget vill ej lämna exakta uppgifter om tillverkningens
omfattning i de länder man har produktionsbolag, varför siffrorna i tabellen utgör grova uppskattningar genom samman— ställning av olika källor.
Bil.20
Omsättning, nettoresultat, räntor och utdelningar i NUE Mkr. Antal anställda 1974-79.
1974 1975 1976 1977 1978 1979
Qnsättning 619,0 698,5 740,3 925,2 979,2 1160,0 Nettoresultat 9,7 41,4 41,7 49,6 48,3
Ränta till
AB Electrolux ' 1,4 1,6 2,0
Utdelning till
AB Electrolux 8,8 33,0 37,3 25,7 35,0 Ränta på ..NUE_lånet.. 15,2 16,4 10,2 17,0 21,1
Antal antsällda 3249 3505 3652 4140
Tbtalt Norden Västtyskland Frankrike England Benelux övriga Europa USA Canada Iatinamerika
Austr., Nya Zeeland
Övriga länder
Källa: Sveriges
1969
128805 67499 1048 4412 754 1154
41125
1736
10920
1970
Electrolux ex ort av dammsu are 1969-79.
115041 55058
1326 1344 3793
753
39223
477 1099 — 377
10312
844 912
1971 1972
st. 1973
247894 131229 6025 9939 30716 1896 51063 3610 999
10917
708 792
Utrikeshandel och uppgifter från Hugin.
1974 1975 190874
107636
18070
4776
13265
1686
24328
- 478 4951 434
6852
273
12838
1976 1977
235682 103943 19371 13322 13761 10072
51333 14848
1504 7528
1978
260
1979 410380 109236
41639 119328 11506 22144 97738
269
915
1510 6095
BilZ1 Fallet Electrolux 205
'Ibtala försäl'nin och ' ' ' ' ' dollar.
'Ibt.fsg. Import Importandel Korea,. Hongkong av kons.% V.t skland Dannark Canada Storbritt. ' Taiwan
1968 4,2 0,6 0,2 23,5 19,6 — 41,7 — 9,4 1969 3,7 0,1 0,9 25,8 24,3 _ — 39,6 — 6,0 1970 502 15,7 3,1 5,3 - 5,9 0,7 — 64,8 0,1 2,1 1971 5,1 9,2 1,7 25,0 16,2 — 40,7 1.0 3,2 1972 4,7 20,8 2,9 23,3 22,4 - 20,3 2,6 6,1 1973 650 6,0 0,9 35,4 3,5 19,4 16,5 2,6 13,4 3,2 4,6 1974 922
1975 879 5,4 0,6 42,1 2,0 7,7 25,7 1,0 13,5 0,9 5,9 1976 852 6,9 0,8 35,0 1,2 7,0 34,6 - 7,3 1,5 10,9 1977 997 9,0 0,9 31,7 2,5 15,7 26,6 1,1 7,7 - 10,4
Källa: Amerikansk handelsstatistik.
(5 H— p.: . N N
61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 Canada 350 452 690 101 - — — - " — — — 999 4951 434 - — — — USA — — - - '- — — - — 477 1099 - 3610 — 478 - — — 269
N.a'nerika 350 452 690 101 " ' — - - 477 1099 - 4609 4951 912 - - — 269
Källa: Sveriges utrikeshandel.
Bil. 23
Tbtalt Schweiz Norge
Finland Frankrike
1969
32300
1971
49400 46600 2800
1973
40600 38200 2000
400
1975
65000 62000 3000
rt av dammsu are 1969-79. st.
1977
83900 48300 9900 7600 13200 1300
3600
1979
78300 58000 6100 1300 6000 3000 2600 1300
Enl. telefonsamtal med Mats Axling, Hugin, 1980-08—07.
Hugins produktion av dammsugare.
Under sanna delen av 1970—talet ganska stabilt runt 170—180 000 st. I början av 70—talet ca. 60 000 st. 1973 började det stiga.
75 — 80
60 000
70 _ 73 170—180 000
Mats Forsgren Bo Wictorin
Kapitel 4 FALLET GAMBRO
INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sid.
Avsnitt 1. Inledning 210 Avsnitt 2. Företagets tillkomst och utveckling 210 Avsnitt 3. Investeringar i utländsk tillverkning 213 Avsnitt 4. Produktions— och kunskapsmässiga
kopplingar mellan moderbolaget och de utländska tillverkningsbolagen 217
Figur
Bilagor
Avsnitt 1. Inledning
Fallet Gambro skiljer sig från övriga fallstudier i utredningen på flera sätt. För det första är Gambros internationalisering och tillväxt i övrigt intimt för— knippat. Företagets etablering av försäljningsbolag och tillverkning utomlands påbörjades i stort sett samtidigt med att företagets verksamhet kom igång på allvar. Inter— nationaliseringen var en viktig del av företagets strategi redan vid startpunkten. För det andra är Gambro ett hög— teknologiskt företag vars verksamhet i högre grad än vad som gäller i övriga fallstudier baseras på en unik produkt kunskap. För det tredje har företaget inte ansett sig kunm lämna ut uppgifter eller ge övrig information i tillnär— melsevis den omfattning som övriga fallföretag har gett.
Det sistnämnda gör att föreliggande rapport avviker från övriga fallstudier både när det gäller omfattning och kvalitet på analysen. Det material som rapporten baseras på är av mycket allmän karaktär och kan närmast liknas vid den information som ges i ett större företags års— redovisning. Vi har ändå valt att utforma en rapport om Gambro eftersom företaget utgör en viktig "pusselbit" i gruppen av fallstudieföretag.
Avsnitt 2. Företagets tillkomst och utveckling
Gambro är ett ungt högteknologiskt företag som har sina * rötter i ett samarbete mellan industrimannen Holger Crafoord och njurprofessorn i Lund, Nils Alwall. Sam— arbetet inleddes i början av 1960—talet och syftet var ! att utveckla och marknadsföra en konstgjord njure, till— ' räckligt enkel för att använda i rutinsjukvård. Hösten % 1967 kunde produktionen av den första industriella Gambro—, njuren påbörjas (kallad ad modum Alwall). Denna njure var
bra ur patientens synvinkel men svårhanterlig för persona—= len, tung och krävde en alltför stor fyllningsvolym. Det fortsatta utvecklingsarbetet inriktades därför på att få fram en enklare och mera lätthanterlig engångsnjure. 1972 ; kunde produktionen av en engångsnjure påbörjas och försälj- ningen av Gambros engångsnjurar har därefter ökat mycket ;
snabbt. Genom forsknings— och utvecklingsarbete har pro— dukten successivt förbättrats och man är nu inne på "femte generationens" engångsnjure.
Parallellt med arbetet med engångsnjuren har systerbolaget AB Instrumenta utvecklat produkter som behövs vid använd- ning av engångsnjuren, framför allt dialysapparaten,
d v 3 den maskin som driver och övervakar dialysbehand— lingen. AB Instrumenta övertogs av Holger Crafoord 1966, men hade bildats redan vid slutet av andra världskriget
av en grupp instrumentmakare och läkare vid Lunds univer-
sitet.
Vid sidan av arbetet med den konstgjorda njuren utveck— lade Gambro en apparat som kan hålla mänskliga utbytes— njurar vid liv, den s k perfusionsapparaten. Även här var det fråga om ett samarbete mellan företaget och läkare/ forskare och apparaten finns numera på praktiskt taget
alla transplantationscentra i Europa.
Gambros och Instrumentas produkter (Gambro övertog Instrumenta 1977) kan idag grupperas i fyra huvudområden; dialysatorer (den s k konstgjorda njuren, en engångs- artikel helt tillverkad i plast), slang—satser (engångs- artikel), dialysapparater och perfusionsmaskiner. Samtliga produkter kan sägas vara resultatet av ett avancerat forsk— nings- och utvecklingsarbete, där kontakten med den aka- demiska forskningen spelat stor roll.
Under den relativt korta tid företaget bedrivit verksamhet
har försäljningen vuxit mycket kraftigt. Redan från starten
har exporten dominerat avsättningen och Gambro har efter— hand byggt upp en egen utländsk försäljningsorganisation med f n egna försäljningsbolag i ett femtontal länder. Efterhand har också en del av tillverkningen förlagts utomlands, i Västtyskland (1973), USA (1974), Italien (1977) och Japan (1978).
Av fig. 1 framgår Gambro:s försäljningsutveckling i
Sverige mellan åren 1970—1978. Leveranserna från de till—
verkande enheterna i Lund har ökat från ca. 12 mkr 1970 till drygt 190 mkr på åtta år. Detta innebär en genom— snittlig årlig ökningstakt på mer än 40 %, en mycket 1 kraftig tillväxt även om hänsyn tas till peningsvärde— försämringen. Praktiskt taget hela ökningen faller på de utländska marknaderna. Försäljningsmässigt utgör dialysa— torer och slangar de tyngsta produkterna i sortimentet. 1978 svarade dessa produkter för 83 % av Gambro AB:s försäljning (inkl utlandsbolag). Efterhand som exporten ökat har företaget byggt ut den egna försäljningsorgani— sationen och en allt större andel av leveranserna har gått via egna försäljningsbolag. Under åren 1970—1972 svarade ; leveranser till de utländska försäljningsbolagen för ca. 1 34 % av den totala exporten medan motsvarande siffra 1978 var ca. 69 % (se bilaga 1). Uppskattningsvis nära en femte—; del av den personal som sysselsättes i tillverkning och i försäljning av de svenskbaserade produkterna (d v s exklu— * sive de utländska tillverkningsbolagen) ingick 1978 i den utländska marknadsorganisationen. Denna höga andel är en ( följd av dels exportmarknadens dominerande ställning i
Gambrozs försäljning, dels produktens karaktär som kräver ganska omfattande kundkontakter.
Den kraftiga omsättningsökningen har också inneburit en
Gambro och Instrumenta sysselsatte tillsammans enbart 82 årsarbetare 1970. 1978 hade denna siffra stigit till 692.
Sistnämnda år var antalet årsarbetare i tillverkande ut—
1
landsbolag 395 och i försäljningsbolag 81. )
1 Bilaga 1 upptar en sammanställning av antal årsarbetare i hela koncernen, Holger Crafoord AB. Sistnämnda bolag äger Gambro AB (inklusive Instrumenta), Institutet för färgfoto AB (47 årsarbetare) och Kärnkaffe AB (56 års— arbetare). Gambro AB äger i sin tur de i bilagan upptagna : utländska tillverkningsbolagen och försäljningsbolagen. 1 Det tillverkande bolaget i Västtyskland ägs direkt av Holger Crafoord och ingår inte i sifferuppgifterna som lämnas i detta avsnitt.
1 kraftig ökning av sysselsättningen i Gambro (se bilaga 2). ! l 1 1 1 1 1 1 1 1
1__________. ..___ ___... _l...
Avsnitt 3. Investeringar i utländsk tillverkning
Den första engångsnjuren, Gambro Lundia II, började till- verkas 1972. Redan 1973 startade Gambro tillverkning utom— lands. Denna förlades till Västtyskland.1 Uppbyggnaden av den utländska tillverkningen fortsatte med uppförande av en fabrik i Newport News, Virginia 1974. Maskinerna för tillverkningen, d v s utrustning för formsprutning, mon— tering och packning av engångsnjurarna, importerades från Sverige. Kostnaden för inredning, maskiner och verktyg uppgick till ca. 10 mkr medan fabriksbyggnaden hyrdes.2 Det amerikanska dotterbolaget är det i särklass största av Gambros utländska tillverkningsbolag med en personal— styrka som 1978 var nära 40 procent av antalet anställda i Gambro i Sverige (se bilaga 2).
1978 påbörjade Gambro produktion vid en anläggning i Latina i Italien. Lundia Dializzatoris totala fakturering uppgick samma år till 37 mkr varav 33 mkr utgjordes av intern— leveranser från övriga Gambro företag, framför allt Västtyskland. Antalet anställda var 1978 47 st. Den italienska fabriken var i inledningsskedet främst avsedd för montering av delar från Gambrozs västtyska fabrik.3
I februari 1979 skedde produktionsstarten för en nyupp— förd fabrik i Koga, Japan. Anläggningen är ett resultat av ett joint venture mellan Gambro och Yanagimoto Mfg Co. Ltd., där Gambro har 75 % av aktierna.4 Gambro K.K. sysselsatte 1978 75 anställda och hade samma år en fak— tuering på 59,2 mkr.
De utländska fabrikerna är i huvudsak avsedda att pro— ducera dialysatorer och slangsatser medan dialysapparater och perfusionsapparater endast tillverkas i Sverige.
1Fabriken ingår ej i Crafoordkoncernen utan ägs direkt
av H Crafoord.
2Gambros personaltidning nr 1, 1974. 3
4
Gambros personaltidning nr 1, 1976. Yanagimoto var tidigare Gambros japanska agent.
Av bilaga 3 framgår Gambros investeringar, perioden 1970—78, i det svenska moderbolaget och i de utländska tillverkande bolagen.l Av Gambro:s investeringar 1978 på 79,9 mkr avsåg 38 % (30 mkr) det svenska moderbolaget och 62 % (49,9 mkr) de utländska anläggningarna. Mot—
. " " . . . 2 svarande relationer for ovriga ar framgår av bilagan.
Företagets möjligheter att exportera dialysatorer från Sverige har under perioden sedan 1970 uppenbarligen varit mycket goda. Som framgår av fig. 1 sammanhänger den kraftiga tillväxten i Gambro:s omsättning med en lika kraftig ökning i exporten, medan däremot försäljningen inom Sverige Ökat relativt obetydligt. Det är också uppen—= bart att företaget haft möjlighet att exportera till de länder man sedan valt att förlägga produktion 1. Av bilaga framgår att innan etableringarna gjordes i USA, Italien och Japan hade företaget etablerat försäljningsbolag i dessa länder.3 Redan innan företaget investerade i egen tillverkning i USA hade man uppnått en 20—procentig andel av marknaden för engångsnjurar på denna marknad och 1975 i 1 hade man uppnått en världsmarknadsandel på ca. 18 procent.4
Vi vågar därför dra slutsatsen att etableringarna inte tillkommit därför att export omöjligjordes p g a t ex prohibitiva tullar, alltför höga transportkostnader eller liknande. Därmed har vi också sagt att om direktinveste— ringarna ej hade kunnat göras så hade sannolikt Gambro åtminstone på kort sikt,kunnat fortsätta att exportera hela eller delar av den produktion som nu bedrivs i de utländska dotterbolagen.
Enligt företaget är skälet till utlandsetableringarna dels kostnadsmässiga, dels marknadsmässiga. De kostnadsmässiga
1Uppgifter om den västtyska fabriken föreligger ej. 2Under 1980 har Gambro förvärvat ett holländskt företag i som tillverkar hjärt—lungmaskiner. Denna investering behandlas inte närmare i denna rapport. 3Företaget vill ej uppge exportens länderfördelning under perioden. 4Anders Althin, Gambros personaltidning nr 2, 1974 och nr 1, 1976.
är framför allt tullar och dyrbara och känsliga trans— porter, de marknadsmässiga att man kommer närmare sina kunder. Ett ytterligare skäl som anges är också att etab— leringarna ger bättre möjligheter till kontakter med de institutioner i respektive land som bedriver forskning
inom dialysområdet.1
Gambro var redan från början inriktat på den interna— tionella marknaden eftersom den stora efterfrågan fanns där. Det har funnits en medveten strategi att vara repre- senterad i samtliga länder där det funnits marknader av någon betydelse för dialysatorer. De mest expansiva mark— naderna under större delen av perioden har Japan, USA, Västtyskland, Frankrike och Italien varit. Genom den unika produkten och den tidiga satsningen på de utländska mark— naderna kunde företaget uppnå relativt höga marknads— andelar tidigt och från början dra nytta av den kraftiga efterfrågeökningen av njurdialys i olika länder. När företagets export till de större marknaderna uppnått en viss volym har man funnit det vara ekonomiskt motiverat att starta egen tillverkning av dialysatorer och slang—
satser i landet.
Gambro har under perioden tillhört de fyra-fem ledande företagen i världen inom njursjukvården, och 1977 upp— skattades Gambro:s tillverkning av konstgjorda njurar till den näst största i världen.2 Totalt har antalet konkurrenter uppskattats till ca 30 stycken. Enligt före— tagets uppgifter har det kvalitetsmässiga försprång som man haft i förhållande till konkurrenterna minskat under
de senaste åren och kundernas priskänslighet har ökat.
Allmänt sett torde ändå Gambro under perioden från 1970 haft en mycket stark ställning, framför allt beroende på tillgång till en unik produkt i kombination med en tidigt
1Anders Althin, Gambro:s personaltidning nr 2, 1974. 2Anders Althin, Gambro:s personaltidning nr 1, 1976,
Veckans affärer nr 27, 1977.
3Göran Nilsson, Gambro. Några av företagets konkurrenter är mycket stora företag i USA,Japan,Frankrike och Schweiz.
uppbyggd försäljningsorganisation. Efterhand som alter— nativa lösningar på dialysproblemet utvecklats av andra företag har emellertid konkurrensen enligt företags— ledningen blivit mera märkbar för Gambro, vilket inne— burit'att produkternas produktions— och transportkostnaderl fått en relativt sett större betydelse än tidigare. 1 1 1 En utvärdering av exportalternativet i en situation då företaget varit förhindrat att etablera tillverkning i
de länder man gjort försvåras av bristen på uppgifter. Utifrån det vi tidigare sagt om företagets exporttill- [ växt och konkurrenssituation under större delen av 1970— 1 talet är det en rimlig hypotes att Gambro under den perio— den hade kunnat exportera en stor del av det som i stället nu produceras utomlands. Sysselsättningsmässigt hade det sannolikt inneburit ett nettotillskott i den svenska sysselsättningen på något hundratal anställda, eftersom antalet årsarbetare i Gambro:s fabriker 1978 uppgick till
395 (se bilaga 2). 1
Vilka konsekvenserna hade blivit på längre sikt är svårare att bedöma. Möjligheterna att exportera samman— hänger ju i hög grad med vilken konkurrensfördel man besitter genom produktens egenskaper. Genom den starka tillväxten och goda lönsamheten i Gambro har företaget haft möjlighet att avsätta en stor del av resurserna för forskning och utveckling, eller ca. 10 % av företagets
omsättning.1
Den kraftiga exporttillväxten. under 1970—talet samman— hänger sannolikt därför också med företagets förmåga att ständigt utveckla nya "generationer" av sina produkter och därmed minskad konkurrens från andra företag. Till bilden hör också att Gambros produkter i hög grad patent— skyddas.2 Det är därför tänkbart att den tendens till hårdare kostnadskonkurrens som efterhand ger sig till
1Göran Nilsson, Gambro. 2 n || "
känna för ett företag som är tidigt ute med en unik produkt kan uppvägas av en ständig produktförnyelse. Detta är också en strävan hos Gambro.1 Mot denna bak— grund är det utomordentligt svårt att avgöra företagets förmåga att på längre sikt exportera från Sverige i ett läge utan utländsk tillverkningsetablering.
Avsnitt 4. Produktions— och kunskapsmässiga kopplingar mellan moderbolaget och de utländska tillverk- ningsbolagen
Den produktion som sker utomlands avser dialysatorer och
1 slangsatser medan dialys— och perfusionsapparaterna
| uteslutande görs i Sverige. På grund av att produktionen ! är så pass specialiserad har inte investeringarna gjorts 1 genom förvärv av redan existerande fabriker eller företag. I samtliga fall har etableringarna i stället tillkommit genom uppförande eller förhyrning av fabrikslokaler som försetts med maskiner och övrig utrustning, ofta levererade från Sverige. Investeringarna har i hög grad styrts från moderföretaget. När t ex den amerikanska fabriken byggdes rekryterades platschef och monteringschef direkt från Gambro i Lund och en del av den personal som sysselsätts i t ex formsprutning och montering utbildades i Sverige och Gambro:s systerbolag i Västtyskland.2 En likartad uppläggning har investeringarna i Västtyskland, Italien
och Japan haft.
Samtliga tillverkningsbolag tillverkar i princip samma
1 slags produkter och några internleveranser av betydelse 1 mellan bolagen förekommer ej. De utländska fabrikerna 1 köper själva sitt råvarumaterial men en viss samordning sker ändå centralt från moderföretaget, bl a genom att särskilda kvalitetsspecifikationer ges ut. På motsvarande sätt fastställs övergripande marknadsföringsstrategier centralt medan dotterbolagen själva sköter den löpande marknadsföringen.Eh'såinustrahäp. är att varje tillverk— ningsbolags försäljning enbart skall avse värdlandets
marknad.
1Anders Althin, Gambro:s personaltidning nr 11, 1977.
1 2 || || " " nr 1,1974 & nr 2 1 1975.
I huvudsak är företagets forsknings— och utvecklings- verksamhet koncentrerad till Sverige. 1977 färdigställdes ett forskningslaboratorium i Lund för ca 10 mkr.1 I Sverige är ca 100 personer sysselsatta med FOU av en , total arbetsstyrka på ca 700 personer. I dotterbolaget i USA uppges 5—6 personer ha uppgifter av FOU—karaktär.2
Även administrativt/finansiellt uppges de utländska dotterbolagens beroende till moderbolaget vara stort?
I samtliga bolagsstyrelser sitter förutom verkställande direktören i Gambro ytterligare 2 personer från moder—
bolaget.
Huvudintrycket är att de utländska tillverkningsbolagen kan ses som en "förlängning" av företagets verksamhet i Lund, med starka kopplingar till moderbolaget som följd. Den produktion som bedrivs i dotterbolagen är identisk med den i Lund, (bortsett ifrån att dotterbolagen ej tillverkar dialys— och perfusionsapparaterna) och kun— skapsmässigt vilar verksamheten i det närmaste helt på den forskning och produktutveckling som bedrivs i moder— bolaget. På sikt kan naturligtvis den bilden ändras när dotterbolagen tillväxer och blir tillräckligt stora för att motivera egna FOU-resurser i större omfattning.
lAnders Althin, Gambros personaltidning nr 3, 1977. Göran Nilsson, Gambro.
Gambro AB:s försäl'nin från tillverknin en i Sveri e fördelad a inhemsk försäl nin och ex ort. Mkr 1970—78
Löpande priser.
Figur 1.
Mkr
200 Totalt !. 190 '
180
170 160 150 140 130 120 110 100 90 '
80
70
60 ////// Export 50 —
40 /
30 / 20 ._ _ /
1 O - .. .. »v/ ________,___,__._,.
70 71 72 73 74 75 76 77 78 År
Källa: Gambro U
Gambro AB:s försäl'nin försäl'nin
1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978
Källa:
Sverige
065 013 926 236 476 342 16 208
9 925 11 611
kOxlxlbkaxl
Gambro
Export
4 11 25 41 54 80
114 123 181 från Sveri e, och ex ort. Andelen ex ort via e na utländska
försäljningsbolag. 1970—1978. Löpande priser. Tkr.
821 386 280 689 316 212 356 997 683
fördelad
Bilaga 1
Via egna försäljn.bolag
1 041 3 138
10 20 26 42 107 87 125
247 866 165 485 596 478 696
å inhemsk
Bilaga 2
Antal årsarbetare i Holger Crafoord AB 1970—1978, fördelade på ingående bolag.
åglåå 53. 1978 1977 1976 1975 1974 1973 1972 1971 1970 Gambro + Instrumenta 692 512 500 jig 332 _24_3 158 106 82
Tillv. bolag
Gambro Inc 264 222 198 157 150 Lundia Dializzatori 47 14 Gambro K.K. 75
1. Gambro Dreissen 9
1 DELTOTAL 395 236 198 157 150
[görs. bolag
Australien 6 4 2 2
Belgien 6 3 2 1 1 1
Canada 8 5 7 3 4 1 2
England 5 3 3 3 1 2
Finland 2 2 1 1
Frankrike 19 17 12 8 6 4 2
Grekland 3 1 1
Italien 15 15 10 10 5 3 2
Japan 44 2 1
Nederländerna 6 5 6 3 2 l 1
USA 10 7
I"J'sterrike 5 3 1
Latinamerika 2
Norge 1
?anmark ___3 ____ ____ ____ ____ ____ ____
DELTOTAL 81 102 47 32 19 21 17
Övriga
Inst. för Färgfoto 47 53 52 55 77 111 110 139 145 Kärnkaffe AB 3 _52 Ä __52 & __61_ __51 __ __ DELTOTAL 103 103 105 107 132 172 167 139 145 TOTALT KONCERNEN 1.271 953 850 654 633 436 342 245 227
Bilaga 3
Bruttoinvesterin ar i Gambro AB och utländska tillverknin sbola .
1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978'
Källa:
Moderbolaget
Gambro
HONxINHN
14 16 30
721 191 435 220 313 106 854 576 070
Gambro Inc.
% av tot
inv
(36%) (16%) (68%) (38%) (38%)
11 415 971
5 525 7 636
14 777
Utländska tillverkningsbolag Lundia Dializzatori Gambro
1 425 . 11 884 6 9691
1 734 33 3045 g
Nils Kinch Jane Johansson
Kapitel 5 FALLET IKEA
INNEHÅLL
Sid. Presentation av företaget 224 IKEA:s mål och affärsidé 226 IKEA—gruppens framväxt och 60—talets utveckling 227 70—talets expansion och utlandssatsning 228 — Etablering av varuhus utanför Skandinavien 230 — Export till övriga marknader 232 Finansiering 233 IKEA:s inköp — integration bakåt 234 Analys av IKEA:s internationalisering 238 — Utlandsberoende 238 — Effekter av internationaliseringen 240 Referenser 246
Bilagor 247
Presentation av företaget
IKEA—gruppen bedriver grossist— och detaljiströrelse av möbler och heminredning i Sverige och utomlands. Verk— samheten består av att sätta samman ett sortiment, som till ca 75% utgörs av egna utvecklade modeller, att få utomstående leverantörer att tillverka detta efter
IKEA:s specifikationer och att fysiskt distribuera varorna via centrallager till gruppens samtliga varuhus där de försäljs. En mhmue del av omsättningen avsätts via postorder och fristående distributörer. IKEA har inte någon tillverkning i egen regi. Det viktigaste kontakt— medlet med kunderna är den katalog som trycks i ca 24 miljoner exemplar på nio språk.1 Gruppen omfattar IKEA Svenska AB med det helägda dotter- bolaget IKEA Svenska Försäljnings AB, Inter IKEA A/S i Danmark samt IKEA Europaa i Holland. Av de svenska före— tagen svarar IKEA Svenska AB i Älmhult för grossistverk— samheten och vissa för gruppen gemensamma funktioner,
t ex driften av centrallagret i Älmhult, distribution av varor, EDB—service och utgivande av IKEA—katalogen. IKEA Svenska Försäljnings AB svarar för driften av de sju in— - hemska varuhusen, de fem citylokaliserade Sencello—butiker na och postorderverksamheten. Som överordnad koncernlednin' fungerar IKEA A/S i Humblebaek vid Köpenhamn och där ligge
ansvaret för utveckling, samordning och kontroll av
ring av utlandsverksamheten. IKEA Europaa är ett holländsk gruppens verksamhet. Företaget medverkar även vid finansie holdingbolag som äger de utländska varuhusen, vilka är fri
stående bolag inregistrerade på de olika orterna.2 För när varande har gruppen 16 varuhus varav 10 i Västtyskland.3
1Framställningen bygger på intervjuer och internt material från företaget och avser förhållandet 1979. i 1 2De västtyska varuhusen ägs av IKEA Deutschland Gmbh, ? vilket i sin tur ägs av IKEA Europaa. Varuhuset i Schweiz ägdes fram till 1973 av IKEA Svenska AB men i samband med; omorganisationen 1975 överfördes aktierna till det holländska holdingbolaget. 3Se Bilaga 2.
Något koncernförhållande i egentlig mening existerar inte utan de olika IKEA—företagen knyts ihop av att grundaren Ingvar Kamprad med familj äger företagen.
IKEA Svenska AB har idag inte något ägarintresse i de ut- ländska varuhuSen. Det har ändå en stark koppling till utlandsverksamheten och 1979 gick 46% av utleveranserna från centrallagret i Älmhult till de utländska varuhusen. Den svenska delen av gruppen svarar även för ett antal
viktiga funktioner för gruppen som helhet.
IKEA—gruppen har under senare år haft en snabb expansion och inte minst är detta ett resultat av satsningarna utom- lands och då främst i Västtyskland. Denna marknad svarade 1978/79 ensam för 42% av gruppens omsättning, som detta
år uppgick till drygt 2,6 miljarder kronor. Totalt svarade utlandssektorn för 66% av omsättningen. Antalet syssel— satta var 77/78 3 250 personer och av dessa var 1 415 eller 44% sysselsatta utomlands.
46% av sortimentet kom 1978/79 från utländska leverantörer och totalt importerades till Sverige ca 30% varav en del
sedan återexporterades.
IKEA:s utlandsexpansion är ett exempel på en horisontell integration av ett handelsföretag och kan inte jämföras med en traditionell etablering av en tillverkade enhet. Genom utlandsetableringar av i första hand varuhus, men även av lagerlokaler, söker IKEA på nya marknader exploa— tera sin affärsidé och sitt kunnande inom design, inköp, distribution och försäljning vad avser heminredning och möbler. Utlandsverksamheten i IKEA:s fall består av distributions— och försäljningsaktiviteter och dessa kan endast i begränsad utsträckning utföras i Sverige då de förutsätter direkt kontakt med marknaden. Den sysselsätt— nings som skapas utomlands konkurrerar idag inte med sysselsättningen i Sverige. Tvärtom visas i denna rapport att den ökade utlandsverksamheten skapat sysselsättnings— tillfällen såväl direkt i IKEA Svenska AB som indirekt
hos detta företags svenska underleverantörer.
IKEA:s mål och affärsigé
IKEA strävar, enligt Ingvar Kamprad, efter "att erbjuda ett brett sortiment heminredningsartiklar till så låga priser att så många människor som möjligt får råd att köpa dem". Tyngdpunkten skall vara ett bassortiment, "som avspeglar IKEA:s egen profil, enkla hållbara varor till lägsta möjliga priser, god funktionell form, färg och glädje som tilltalar sinnen i alla åldrar".1
"Bassortimentet skall i Skandinavien uppfattas som typiskt IKEA och utanför Skandinavien som typiskt svenskt. Ett oeftergivligt krav är att alla artiklar skall vara lämpade för den skandinaviska marknaden.
Vid sidan av'vårt bassortiment får finnas ett mindre sortiment med mera traditionell anknytning som har bred förankring hos de flesta människor och som går att kombinera med vårt bassortiment. Denna del av sortimpntet skall starkt begränsas utanför Skandina— vium."
IKEA vill inte bara sälja möbler utan även föra ut en livsstil och betonar i marknadsföringen en annorlunda profil. Ett motto som företaget använder är "Att skapa en bättre vardag åt de många människorna".
IKEA håller en lågprislinje med en medveten anpassning av kvaliteten efter kundernas behov. För att genomföra denna lågprislinje har varuhusen lokaliserats utanför stadskärnorna, vilket ger lägre markpriser och tillgång till parkeringsplatser. IKEA har vidare överfört flera funktioner, som handeln tidigare svarat för, till kunderna, vilket förbilligat distributionen. Själbetjäningsprincipen har införts och kunderna får svara för hemtransport och i förekommande fall montering av de emballerade och van— ligen nedmonterade möblerna. För att effektivisera distri— butionen har IKEA utvecklat egna modeller och från leve— rantörerna övertagit en rad funktioner som dessa tidigare
1Kamprad 1976
svarat för, t ex design, konstruktion, inköp av vissa varor, kvalitetskontroll och lagerhållning. Stor vikt
har lagts vid att utveckla möbler som kan levereras neduonterade, vilket möjliggör en rationell varuhantering med enhetslaster. Den årligen utkommande katalogen är
det viktigaste kontaktmedlet med konsumenterna.
IKEA—gruppens framväxt och 60—talets utveckling
Hanielsfirman IKEA startades 1943 av den då sjuttonårige Ingvar Kamprad, Elmtaryd, Agunnaryd. Från föräldrahemmet bedrev han försäljning av fröer och pennor. En mer om— fattande verksamhet startade först i början på 50-talet oct sortimentet omfattade då i huvudsak möbler och inred— nirgsartiklar. Försäljningen skedde direkt till konsument vie annonser i tidningar. Den första egentliga postorder— katalogen kom hösten 1950. Verksamheten överfördes 1953 till en nedlagd snickerifabrik i Älmhult, vilken byggdes om till att rymma kontor, lager och en utställning. Kom— birationen katalog/varuhus, som blivit IKEA:s kännetecken, introducerades härmed. Den första etappen av den nuvarande vaxuhusbyggnaden i Älmhult en anläggning på ca 6 000 m2, togs i bruk 1958. Omsättningen uppgick detta år till to— talt ca 24 miljoner kronor.1
I början på 60-talet etablerades Sencello-butiker, speciali— sexade på sovrumsmöbler och bäddutrustning, i ett antal svenska städer. Sambandet mellan IKEA och Sencello marke— rades inte och nådde den vanlige konsumenten ganska sent.
Nästa etablering skedde utomlands då IKEA 1963 öppnade ett mindre varuhus utanför Oslo. Anledningen till att företaget sökte sig utomlands, trots att endast ett varu— hus tidigare öppnats i Sverige har inte kunnat klarläggas, me1 IKEA betraktade Skandinavien som en marknad med en- hetlig smak. IKEA var vid denna tidpunkt ett utpräglat postorderföretag men hade långt framskridna planer på att
1K1mprad 1972 s. 164
etablera ett varuhus i Stockholm. Omsättningen uppgick 1964/65, året efter etableringen i Norge, till 108 mkr varav 6 mkr, knappt 6%, utomlands. Antalet anställda
utgjorde 471 varav 30 utomlands. Exporten från Sverige var 4 mkr.
Under 60—talet etablerades möbelvaruhus utanför Stock— holm (1965), Sundsvall (1966) och Malmö (1967). Med dessa etableringar minskade andelen leveranser via postorder. Nästa utlandsetablering skedde i Danmark 1969 då ett medelstort varuhusöppnades utanför Köpenhamn. Verksam- hetsåret 1969/70 uppgick omsättningen till 272 mkr och
av dessa avsattes 51 mkr, 19%, utomlands. Antalet an— ställda utgjorde 962 personer varav 122, 13% var syssel—
satta utomlands. Exporten från Sverige uppgick till 33 mkr.
IKEA—gruppens utveckling 1958 till 1969/70 (Mkr)
År Oms. Oms. i % Anst. Anst. i % Exp. fr 1 % av tot. utl. tot. i utl. _Sygrigg__pm5: _____ _ 1958 24
64/65 108 6 6 471 30 6 4 4
69/70 272 51 19 962 122 13 33 12
Källa: Sammanställning av uppgifter från tabellbilagan.
lp—talets expansion och utlandgsatsning_
IKEA hade under 60-talet mer än sjudubblat sin omsättning. Ingvar Kamprad framförde 1970, i en intervju för Veckans Affärer, att det var väsentligt att IKEA hela tiden ex— panderade för att genom ökade serielängder kunna uppnå rationellare produktionsmetoder hos underleverantörerna och därmed behålla en lågprisprofil i företaget.1
1Veckans Affärer nr 10 1970, s. 25
Expansionen förutsattes ske efter tre linjer: Flera för— säljningsställen i Sverige och övriga Norden, egna varu— hus i övriga Europa och slutligen export till länder som inte motiverade en etablering. Nödvändigheten av en ex—
pansion upprepades i en skrift från 1976:
"Vi vet att större serier ger oss nya fördelar på hemmaplan. Vi får också flera marknader att sprida 1 riskerna på. Därför är det vår plikt att expandera."
Under 70—talet öppnades varuhus utanför Göteborg (1972), Köping (1973) och Linköping (1977). I Malmö togs ett större varuhus i bruk 1976 och därmed hade IKEA täckt den svenska marknaden. Postorderverksamheten hade med dessa utbyggnader ytterligare minskat och svarade 78/79 för ca 40 miljoner kronor i Sverige.
I ett tal vid Sparbankernas konferens "Vårt ekonomiska läge" 1972 redogjorde Ingvar Kamprad för IKEA:s framtida satsning utomlands.2 I talet ansåg Kamprad att utredningen "Svensk möbelindustri — problem och möjligheter" bortsett från möjligheterna att via detaljistledet stimulera export av svenska möbler. IKEA planerade vid expansionen ut i Europa ha som mål att till mellan 80 och 90% arbeta med en enhetlig kollektion där 60-70% av möblerna skulle till— verkas inom Skandinavien. En fördubbling av den svenska möbelexporten ställdes i utsikt under förutsättning att kostnadsutvecklingen för de svenska tillverkarna höll sig i nivå med den för övriga Västeuropa. För att nå detta mål förutsåg Kamprad en satsning från IKEA:s sida på verk— tygskostnader för plastmöbler och utvecklingskostnader för att få ett ännu större antal av artiklarna monterbara.
Inför den planerade utlandssatsningen flyttade Ingvar Kamprad med koncernledningen till Humlebaek utanför Köpenhamn där Inter IKEA A/S etablerades 1973. IKEA hade vid denna tidpunkt redan etablerat varuhus i Norge och Danmark och just startat i Schweiz. I koncernledningen
1Kamprad 1976 2Kamprad 1972
arbetar idag ca 30 personer. Av dessa sköter 6 personer samordningsfunktioner avseende ekonomi och finansering av i första hand de utländska varuhusen. På byggnadsav— delningen, som ritar och projekterar varuhusen utanför Sverige, arbetar 546 personer. Med policyfrågor avseende produktutveckling och inköpsfrågor för hela koncernen ar— betar 4-5 personer. Denna grupp samarbetar intimt med grossiströrelsen i Älmhult. Vidare finns 10—15 personer, som har till uppgift att starta upp och under det första året svara för driften av nyetablerade utländska varuhus. Huvuddelen av personalen i koncernledningen är svenskar och de flesta bor i Sverige och pendlar dagligen över sundet via Helsingör.
De utländska företagen rapporterar antingen direkt till koncernledningen i Humlebaek eller till en europachef som är placerad i Schweiz. Varuhusen i Danmark och Norge rapporterar till en kontaktman i koncernledningen. För den tyska marknaden och ländergruppen Schweiz/Österrike finns det en landschef, som administrativt är underställd europachefen. Det nyöppnade holländska varuhuset rapporte— rar tills vidare direkt till europachefen.
När etableringsverksamheten försköts söder ut flyttade 1 Kamprad 1977 till Lausanne i Schweiz för att förbereda
en inbrytning på den franska marknaden, men är fortfarande chef för Inter IKEA A/S.
Efsélsrisg_221229295-useeféråtsedinayise
IKEA sökte sig 1973 för första gången utanför Skandinavien genom att öppna ett varuhus utanför Zärich i tyskspråkiga Schweiz. Anledningen till att etableringen skedda just i Schweiz var att denna marknad ansågs starkt konservativ, inte minst när det gällde möbelhandel. Kunde IKEA erövra denna marknad så skulle enligt många bedömare Vilket land som helst stå öppet. Satsningen i Schweiz lyckades och IKEA inriktade den fortsatta expansionen på den västtyska marknaden och denna_etablering har blivit en stor framgång.
Mellan åren 1974—1979 öppnades där, som framgår av Bilaga 2, 10 varuhus, 1 postorderfirma, 1 postorder-
butik samt 3 centrallager.
IKEA:s omsättning på denna marknad passerade under 1979 storleksmässigt den i Sverige och Västtyskland är därmed företagets mest betydlesefulla avsättningsområde.1 Vid sidan av dessa etableringar har varuhus öppnats i Wien (1977), Rotterdam (1978) och i Lausanne (1979) i fransk- talande Schweiz. Den sistnämnda etableringen ses som en förberedelse till en planerad inbrytning i Frankrike och
IKEA prövar att sälja sin idé på franska.
Er svårighet vid expansionen har varit att få tillstånd från planmyndigheter att etablera varuhus utanför stads— kärnan. Många länder slår vakt om cityhandeln och är tveksamma till externlokaliserade varuhus. Planer på att etablera ett varuhus i Finland har länge funnits men dessa vilar i avvaktan på att en överenskommelse kan nås med myndigheterna. Av samma skäl dröjer den planerade etableringen av ytterligare ett varuhus på Jylland, Dan— mark, som eventuellt kan ske under 1982. I avvaktan på att tillstånd ges.att etablera varuhuset på Jylland har IIEA tagit ett ovanligt grepp. I några järnvägsvagnar har ett antal interiörer möblerats upp och denna rullande utställning fungerar nu som visningslokal och kunderna kan
beställa varorna per postorder.
Under de senaste åren har IKEA i genomsnitt årligen etable4 rat 3 varuhus. Under bokföringsåret 1980 har företaget gjort en "skapande paus" för att stabilisera organisationen. Avsikten har bl a varit att föra tillbaka erfarenheterna från de nyetablerade varuhusen till de gamla enheterna, azt förstärka utbytet mellan den svenska och den utländska delen av gruppen samt att förstärka varuförsörjningen genom att stabilisera och förbättra rutinerna mellan grossiströrelsen i Älmhult och de svenska och de utländska
13e västtyska varuhusen svarade 1978/79 för 42% av den totala omsättningen. De svenska varuhusen svarade för 34%.
varuhusen. Efter detta återhämtningsår beräknas expansione fortsätta med etablering av ytterligare varuhus i Väst— tyskland och därefter på den franska marknaden.
sångstilLägrigemsrteeésr
Utöver varuhusen i Skandinavien och övriga Europa har det även öppnats en rad mindre IKEA—varuhus lite varstans i Världen, Japan (1971), Singapore (1978), Kanada (1976), Australien (1977), Hongkong (1975). Dessa mini—IKEA har tillkommit genom att Inter IKEA A/S har slutit agentavtal med företag/personer — ursprungligen s k franchisingavtal där IKEA säljer varor och tjänster. Utbudet i dessa butiker är det vanliga IKEA-sortimentet men mycket smalare, före— trädesvis ljusa skandinaviska möbler av furu. Denna verk— samhet omfattade 1978/79 ca 69 miljoner kronor, knappt 3% av den totala omsättningen.
I Japan hade IKEA sedan 1971 i samarbete med ett inhemskt företag lanserat IKEA—produkter i ett 30—tal varuhus över hela landet. Varje varuhus hade ett IKEA Corner och IKEA svarade för grossistdelen. Denna verksamhet har sedermera avvecklats. Sedan 1976 har IKEA genom ett 50% intresse i ett joint venture med tre japanska företag även ett di— rekt ägarintresse i detaljistledet i en butik lokaliserad till ett köpcenter strax öster om Tokyo.
I Kanada har IKEA övertagit de sex IKEA—butiker som drivs i franchisingform av två företag. Kanada bedöms vara en expansiv och mycket intressant marknad på sikt varför IKEA helst vill driva verksamheten i egen regi och sätta sin prägel på varuhusens utformning. Vidare sker över- tagandet för att trygga och effektivisera varuförsörj— ningen och planer finns på att upprätta ett centralt uppsamlingsläger.
Firansiering
Företagets finansiering har underlättats av att kunderna i stor utsträckning betalat kontant samtidigt som IKEA hade kredit till leverantörerna. IKEA drev länge prin— cipen om fullständig självfinansiering och belånade inte anläggningarna. Denna princip övergavs under 70— ta;ets första år. 1974 var ca 70% av taxeringsvärdena
på företagets fastigheter belånade.1
Den första utlandsetableringen skedde i förhyrda lokaler, viLket minskade finansieringsbehovet. IKEA Svenska AB ha: generellt tillstånd av Riksbanken att ge varukrediter upp till 6 månader till de utländska varuhusen. ! Utöver denna varukredit belånas de egna varuhusen maxi— i ma;t och i och med att IKEA blivit känt utomlands har även checkräkningskrediter utnyttjats. Vidare används, 1 | i fö: gruppens fortsatta utbyggnad, de resurser som utlands— deLen genererat.
UtJetalningar från Sverige i form av aktieutdelningar från IKEA Svenska AB förekommer. Utdelningen uppgick 1977/78 till 11 miljoner kronor.
Vi saknar uppgifter om fördelningen mellan investeringar i Sverige och utlandet. Klart är att det svenska moderbo— laget idag inte äger något utomlands. Under några år ägdes det schweiziska Varuhuset av IKEA Svenska AB (se sid 1).
: InJesteringarna i grossiströrelsen i Älmhult har ökat för att kunna svara mot behovet av leveranser till de utländska varuhusen. Den svenska koncernen har redovisat tillfreds- ställande vinst och på en omsättning som 1977/78 uppgick till 1 350 miljoner kronor utgjorde den redovisade netto-
vinsten 16 miljoner kronor.
1Veckas Affärer nr 17 1974
2'Csterrikes lokala lagstiftning medger endast varukrediter Lpp till 3 månader.
IKEA:s inköp — integration bakåt
IKEA har inga egna fabriker och tillverkar således inget av sortimentet. Produkterna köps från ett 40—tal länder av IKEA Svenska AB och säljs till varuhusen i Sverige
och utomlands.1
IKEA utövar en form av integration bakåt, som innebär
att man intimt samarbetar med leverantörerna och be— driver viss konsulterande verksamhet för att hjälpa dem. Vidare har IKEA, från leverantörerna övertagit en del funktioner, som man anser sig kunna klara billigare,
t ex formgivning, konstruktion, VDN—testning och ibland ytbehandling. IKEA gör ofta inköp av råvaror, halvfabri— kat och emballage för leverantörerna i syfte att pressa inköpspriserna åt dem. IKEA:s princip har hela tiden varit att inte äga möbelproduktionen. I några fall har emeller—
tid denna princip av speciella skäl frångåtts.
Samarbetet med leverantörerna har i ett fall tagit sig uttryck i att IKEA köpt maskiner och överfört dessa till ett företag i Sovjetunionen. Betalningen har sedan skett i form av leveranser av varor som framställts med hjälp
av dessa maskiner.
IKEA:s inköp är uppdelade på sex produktsektioner i Älmhult, vilka bär ansvaret för såväl en skandinavisk inköpsavdelning som en importavdelning för utomskandi—
naviska inköp.3
Inköparna har kunskap om leverantörernas maskinpark och kapacitet och kan placera order på lämplig tillverknings— enhet. IKEA har ofta flera leverantörer för varje arti- kel, dels för att sprida risken om någon leverantör skulle
1IKEA—PM Inköpsutveckling
2Veckans Affärer nr 10 1970 s. 25
3Lenfors 1978
falla bort, dels för att en order kan vara så stor att gp tillverkares kapacitet är otillräcklig. Valet av le— verantör är inte begränsat till möbeltillverkare utan IKEA kan t ex beställa ett bordsunderrede av en fönster- fabrikan eller bokhyllor från en fabrik som tillverkar spånplattor. För att rationalisera tillverkningen har t ex vissa möbler ritats med utgångspunkt från standard på spånplattor etc för att på bästa sätt utnyttja mate— rialet.
Genom egen formgivning och konstruktion samt det nära sanarbetet med leverantörerna kan grossist— och detaljist— företaget IKEA kontrollera varans väg från idé till kon— sunent.1 Detta möjliggör ett för hela systemet effektivt varuflöde och enligt Ingvar Kamprad gör IKEA större be- sparingar med denna speciella form av integration bakåt
än genom rationell distribution genom stora säljenheter.2 Idag är ca 75% av sortimentet utvecklat av företaget.3 Från IKEA framhålls nödvändigheten av att ständigt ex— pardera för att genom större serier möjliggöra ratio— nellare produktionsmetoder hos underleverantörerna och
på så vis behålla IKEA:s lågprisprofil.
Unéer de första åren köptes i stort sett hela sortimentet utifrån och IKEA hade vid denna tidpunkt en lägre kvalitet på varorna och i viss utsträckning förekom kopior av andra tillverkares möbler. Under 50—talet och tidigt 60—tal hade IKEA vissa problem med att få leveranser från etablerade leverantörer. Dessa tvekade att leverera till IKEA då de befarade att ordinarie säljkanaler skulle sluta att köpa om detta skedde. I takt med att IKEA vuxit har dessa pro— blem minskat. Däremot möter IKEA liknande attityder när
de går in på utländska marknader. IKEA har t ex inte
1IIEA—PM Produktutveckling
2Veckans Affärer nr 10 1970 s. 25
3IIEA—PM Produktutveckling.
16
lyckats engagera underleverantörer i Norge och österrike av bl a detta skäl.1
En av ambitionerna i utlandsprogrammet har annars varit att få leverantörer i varje nytt land man etablerar sig i. "Vi vill gärna köpa i de länder där Vi etablerar oss
och då gäller det leveranser till hela IKEA—kedjan."2
Följande kan sägas om IKEA:s inköp från utländska under— leverantörer. Under 1963 började IKEA importera möbler från Öststaterna. I sortimentet hade tidigare förutom svenska möbler även ingått danska. Omfattningen av denna import har vi inga uppgifter om. Från 1968, före etable— ringen i Danmark, finns en uppgift att IKEA samarbetade med 3—4 danska möbeltillverkare. Detta samarbete uppgavs ha medfört att dessa tillverkare utestängdes från danska möbelkoncerner.3 Året därpå uppgavs Finland och Danmark vara de största leverantörerna och att IKEA var Sveriges största importör av möbler från dessa länder.4 1970 upp— gick importandelen till 20—25%, varav drygt hälften kom från öststaterna.5 1974 kom ca 40% av sortimentet från utländska leverantörer och 20% av varusortimentet im— porterades ifrån öststaterna. Polen var det största le— verantörslandet, därefter kom Rumänien, Tjeckoslovakien och östtyskland. En intern utredning i företaget visar att 1978 ca 61% av vad företaget sålde var tillverkat i Sverige och 69% tillverkat i Norden. Resterande 31% till— verkades utanför Norden och av dessa kan ca hälften antas
vara framställda i öststaterna.
1Svenska Dagbladet 31/3 1978
2Allan Cronwall fd koncernchef, Veckans Affärer nr 17 1974
s. 23 3Sydsvenska Dagbladet 9/1 1968 4Svenska Dagbladet 27/2 1969
5Veckans Affärer nr 10 1970 s. 25
6Veckans Affärer nr 17 1974 s. 23 7
IKEA—PM 1978 s. 10
Från företaget har vi fått uppgifter om importen fr o m 1974/75 och andelen inköp från utländska leverantörer har, som framgår av Tabell 3, inte nämnvärt förändrats
under de senaste åren.
Under 1970 togs den första delen av ett centrallager i Älnhult i bruk. Tidigare hade kunderna fått leveranser antingen från lagret i Älmhult eller direkt från leve— rartören. Det nya lagret möjliggjorde snabbare leveranser oct långsiktigare inköpspolitik. Lagret i Älmhult har successivt byggts ut och den sammanlagda lagerytan upp— gick 1979 till mer än 200 000 m2. Den senaste utbygg— naden är ett datorstyrt automatiskt lager och enligt en intern skrift, skulle IKEA—Sverige med denna investering
vara fullbyggt.1
Utöver lagret i Älmhult finns idag även lager i ödåkra, Nässjö och Jönköping som IKEA hyr och där hyresvärden svarar för lägerpersonal. Lagren styrs från Älmhult och IKEA avser att öppna fasta linjer för dataöverföing och ställa terminaler på respektive ort för att lokalt skriva ut nödvändiga frakthandlingar. Förhandlingar pågår om ytterligare lagerlokaler i Skåne. Lagren i sydsverige är fränst avsedda för IKEA:s export.
I Västtyskland driver IKEA två centrallager i första hand avsedda för direktleveranser från öststaterna. Enligt gällande handelsavtal får en vara med detta ursprung inte imgorteras via tredje land till t ex Västtyskland eller Österrike. Ett tredje lager skall byggas för att ta hand om den fysiska distributionen för volymtunga delar av sortimentet. Dessa varuströmmar styrs från Älmhult men leveranserna sker direkt från respektive leverantör för att få ett effektivt varuflöde och bl a undvika omlast—
ningar.
I Österrike hyr IKEA lager genom vilka leveranserna från
öststaterna förmedlas.
1IIEA—PM 1978 s. 7
Anal s av IKEA:s internationalisering
Utlandsberoende
Marknadsinriktning
Fördelningen av IKEA—gruppens omsättning på olika mark— nader framgår av Tabell 1. AV gruppens totala omsättning 78/79 på 2 651 mkr hänför sig 1 740 mkr eller 66% till utlandsmarknaden. Så sent som verksamhetsåret 73/74 var denna andel endast 24%. Under de senaste 5 åren har ut— landsmarknaden svarat för 81% av omsättningstillväxten. Den stora ökningen sammanhänger med den kraftiga sats- ningen utomlands och då främst på den västtyska marknaden som ensam svarade för 56% av omsättningsökningen. Under 1979 blev Västtyskland storleksmässigt IKEA:s största enskilda marknad. Denna utveckling kommer att fortsätta under kommande år då expansionsutrymmet i Sverige är be— gränsat genom att IKEA täckt in marknaden och redan har
en hög marknadsandel.
Om vi istället ser till utlandsberoendet av den svenska delen av IKEA—gruppen finner vi att exportandelen ökat till ca 44%. Vid början av 70—talet var denna andel endast
ca 12%. Både för den svenska delen och gruppen som helhet
gäller att beroendet av utlandsmarknaden är stort och ökat kraftigt under den senaste femårsperioden. IKEA:s konkurrenskraft i Sverige kan antas ha ökat p g a ut— landsetableringar genom att den större försäljningsvolymen möjliggjort rationellare inköp och effektivare tillverk— ningsmetoder hos underleverantörerna samt medgivit en
långt driven specialisering i grossiströrelsen.
Ägande och ledning
I samband med att IKEA förberedde en intensifierad ut— landssatsning flyttades huvudkontoret 1973 från Älmhult till Humlebaek utanför Köpenhamn. Därifrån styrs numera hela koncernen. Även om flertalet av de anställda på
huvudkontoret arbetar med den utländska delen av koncernen
ligger den centrala finansierings—, produktutvecklings—
och inköpsfunktionen där.
Ett avgörande steg i IKEA:s internationalisering togs
1975 i samband med att verksamheten omorganiserades. Tidigare hade IKEA Svenska AB varit ett svenska företag som fram till 1973 även varit etablerat utomlands genom att det ägde ett varuhus i Schweiz. Efter omorganisationen ägs de svenska IKEA—bolagen dels via ett av Kamprad ägt holländskt holdingbolag dels direkt av Kamprad med familj som är bosatt i Schweiz. De svenska IKEA—bolagen ändrade
i samband med detta bolagsordningen och tog bort ut— länningsklausulen. För IKEA har således tillväxten och
den ökade satsningen utomlands inneburit att företaget övergått från att vara ett svenskt företag med en successivt ökad utlandsverksamhet som inkluderade etablering av ut— ländska varuhus till att i ett slag omvandlas till att bli en del i ett utländskt företag med huvudsaklig uppgift
att täcka den svenska marknaden.
Kopplingen mellan den svenska och utländska delen är fort— farande omfattande vad avser likhet i sortiment etc och den svenska delen svarar för en betydande del av grossist- verksamheten för de utländska varuhusen. Ledningen och ägaren finns dock utomlands och de centrala besluten om koncernens framtida utveckling och den svenska delens ställning fattas där. På sikt kommer koncernens beroende av det kunnande som finns i den svenska delen att minska. I takt med att lager och distributionscentraler byggs upp utomlands borde det genom att flytta över ett fåtal per— soner med specifik kompetens på produktutveckling och in- köp vara möjligt att helt frigöra den utlandsbaserade delen av koncernen om så skulle bedömas vara önskvärt.
En broms på detta kan tänkas vara att företaget i sin marknadsföring utomlands tidigare starkt betonat kopp— lingen till Sverige och Skandinavien. På senare tid har dock denna koppling ifrågasatts av konkurrenterna då så stor del av sortimentet utgörs av möbler tillverkade i
andra länder än de skandinaviska.
Efisåfsreiiefszsefigeslissfiegse
Nedan görs ett försök att beräkna effekterna av IKEA:s internationalisering på inköp och handelsbalans för möbler samt sysselsättning i Sverige. I anslutning till avsnittet om sysselsättningseffekter behandlades även
de begränsningar som föreligger i analysen. I ett separat avsnitt behandlas avslutningsvis några tänkbara negativa effekter av internationaliseringen.
Inköp och handelsbalans
Vi har endast tillgång till statistik över varuförsörj— ningen fr o m verksamhetsåret 1974/75. Av tabell 3 fram— går att andelen_inköp från utlandet på fyra år har ökat från 39 till 46%. Av dessa levererades 14% direkt till de utländska varuhusen och 32% importerades till Sverige. Därvid kan konstateras att den andel som levererades direki till de utländska varuhusen ökade från 2 till 14%. Denna utveckling sammanhänger med att varor tillverkade i öst— staterna inte får införas på vissa marknader Via tredje land. Av direktleveranserna uppskattas 20—30% bestå av import från öststaterna. Det är Vidare orationellt att först transportera på kontinenten tillverkade varor till Sverige och sedan åter exportera dem. Det finns anledning anta att i framtiden en allt större del av varuförsörj— ningen kommer att gå via utländska centrallager.
Utleveranserna från IKEA Svenska AB till IKEA Svenska försäljnings AB uppgick 1978/79 räknat i grossistpriser till 678 mkr och till den utländska verksamheten till
706 mkr (se tabell 2). Vi skall nedan försöka beräkna Vilket effekt utlandsverksamheten har haft på IKEA:s be- ställningar från svenska underleverantörer respektive import från utländska tillverkare. För att göra detta försöker vi berökna hur stor andel av IKEA:s inköp från svenska och utländska leverantörer som ingår i leveranserna
till den svenska och utländska verksamheten.
Vi antar därvid, i brist på bättre uppgifter, att samman— sättningen av leveranserna till kund på samtliga mark— nader är lika m a p varornas ursprung. I ett första steg omräknas utleveranserna från lagret från grossistpriser till inköpspriser. I nästa steg beräknas hur mycket av respektive utleverans, mätt i inköpspriser, som är till— verkat i Sverige reSpektive importerat. Uträkningarna
framgår av bilaga 1 och tabell 2.
Även om den andel av sortimentet som IKEA-gruppen köper från utlandet ökat under de senaste fyra åren kan vi konstatera att utlandssatsningen varit positiv för svensk möbelindustri och för handelsbalansen för möbler. Exakt— heten i våra beräkningar är skenbar men utslaget i posi- tiv riktning så entydigt att våra slutsatser inte kull— kastas av om några av våra antaganden endast skulle vara
grova approximationer.
I tabell 4 har en uppdelning av verksamheten gjorts så att det är möjligt att urskilja hur stor del av inköp, import etc som den svenska respektive den utländska verk— samheten svarar för. IKEA:s försäljning i Sverige har sedan 1974/75 ökat med 64% eller 355 mkr vilket enligt våra beräkningar motsvarar ökade inköp på ca 261 mkr.
Av dessa antas ca 144 mkr ha importerats och 107 mkr levererats från svenska tillverkare. Om vi istället antar att andelen utländska varor i sortimentet varit oförändrad sedan 1974/75 och bibehållits vid 62% skulle inköpen från Sverige som genererats av försäljning i Sverige ökat till 155 mkr. Importen av möbler skulle som en konsekvens av
detta minska från 277 mkr till 229 mkr.
Omsättningen för den utländska delen har under motsvarande period ökat med 616% eller 1 497 mkr. Denna ökning har resulterat i en exportökning från Sverige på 559 mkr och
i ökade utländska "direktleveranser" på 195 mkr. Av ex- portökningen från Sverige omräknat till inköpspriser be- räknar vi att 368 mkr motsvaras av beställningar från svenska tillverkare och 136 mkr av importerade varor.
Detta innebär att utlandsverksamheten under de senaste
fem åren svarat för drygt trefjärdedelar av ökningen av gruppens beställningar från svenska leverantörer.
Av IKEA Svenska AB:s inköp gick 78/79 58% av leveranser— na från svenska leverantörer och 39% av importen vidare till den utländska marknaden. Utlandsverksamheten svarade för ca 51% av verksamheten i det svenska grossistledet. IKEA—gruppens utländska del har enligt våra beräkningar under de senaste fem åren inneburit att nettoexporten från Sverige ökat från 105 till 503 mkr. Under dessa år har gruppen som helhet därmed vänt ett importöverskott på 28 mkr till ett exportöverskott på 251 mkr vilket framgår av tabell 5.
Sveriges import och export av möbler samt IKEA Svenska AB:s import och export av möbler framgår av tabell 6 och 7. Siffrorna för IKEA omfattar huvudsakligen möbler men inne— håller även andra varor. Omfattningen av detta har vi
dock inga uppgifter om vilket medför att vi i beräkningar— na nedan något överskattar företagets andelar av Sveriges import respektive export. Om vi antar att relationen mellan möbler och övriga produkter varit oförändrad är
dock förändringen av andelarna rättvisande.
IKEA:s andel av Sveriges utrikeshandel med möbler har ökat under senare år och ökningen är mest markant vad avser exporten. Enligt våra beräkningar har IKEA:s andel av möbelimporten ökat från ca 32 till 42 mellan 1975 och 1978 och för exporten från 20 till 39 (tabell 7 och 8).
överskottet i Sveriges handelsbalans för möbler var 1978 547 mkr. IKEA:s exportöverskott beräknat för detta kalender år var ca 195 mkr men i denna summa ingår då även annat
än möbler. Som ett överslag kan vi dock anta att IKEA
svarade för storleksordningen 175 mkr av detta överskott.
Sammanfattningsvis kan vi trots viss osäkerhet i be- räkningarna konstatera att företagets utlandsetablering haft en gynnsam inverkan på Sveriges tillverkning, ex— port och handelsbalans vad avser möbler och att IKEA:s utlandssatsning har haft den effekt som Kamprad utlovade i sitt tal 1972 (se ovan 5. 5).
Effekter på sysselsättningen
Antalet anställda i gruppen uppgick 1977/78 till 3 250 varav 1 415 eller 44% utomlands (tabell 8). Den andel av IKEA—gruppens omsättning som avsatts utomlands har sedan 1974/75 ökat från 30 till 57%. Trots detta har andelen utlandssysselsatta endast ökat från 40 till 44%. Utlandsverksamheten har skapat sysselsättningstillfällen i grossiströrelsen i Älmhult, i övriga lager i Sverige samt hos gruppens svenska underleverantörer. I Älmhult kan enligt en uppgift från företaget uppsakttningsvis ca 350—400 arbetsplatser bero på utlandsverksamheten. Till detta kommer den sysselsättning som skapats i öv—
riga lager och hos underleverantörerna i Sverige.
En fullständig analys ändle kräva ett alternativresonemang där vi försöker få fram vad som skulle ha hänt om IKEA inte tagit dessa produktionsresurser i anspråk på be— skrivet sätt. Denna analys har inte varit möjlig och vi begränsar oss därför till möbelindustrin och konstaterar att IKEA:s etableringar utomlands direkt genererat arbets- tillfällen dels i grossistverksamheten i Älmhult dels genom beställningar hos möbelindustrin och övriga underleveran— törer i Sverige. Den export av möbler och övriga produkter som utlandsetableringarna genererat kan endast i begränsad utsträckning antas konkurrera med traditionell svensk ex— port av dessa varor. IKEA har etablerat nya marknader ge— nom att de utnyttjar ett annat distributionssätt och vänder sig till andra kunder än den traditionella svenska möbelexporten. Effekten har snarast varit att IKEA:s fram—
gångar utomlands lett till förfrågningar hos svensk möbel—
industri från utländska möbelbutiker och varuhus efter ett "IKEA—sortiment".
Större betydelse än IKEA:s utlandsetableringar har tro— ligtvis den strukturomvandling av svensk möbeldistribu- tion mot stora varuhus och kedjor med inköpssamarbete
som företagets agerande på den svenska marknaden bidragit till. Genom inköpssamarbete, ökade serielängder, och änd— rad produktutformning har möjligheterna för utländsk mö— belindustri att komma in på marknaden ökat och konkurrens— situationen för traditionella svenska möbeltillverkare hårdnat. Till detta kommer att konkurrenterna för att möta IKEA imiterat dem och upptagit import från t ex öststaterna. Dessa effekter sammanhänger inte primärt med att IKEA etablerat varuhus utomlands varför vidare analys
inte görs här.
Negativa effekter av internationalisering
En tänkbar negativ konsekvens at IKEA:s utlandssatsning, som kommer att accentueras i takt med att utlandsverksam- heten om nuvarande utveckling fortsätter, kommer att svara. för en allt större andel av gruppens omsättning, är att den utländska delen får större inflytande på gruppens ut- veckling. Denna utveckling sammanhänger med att expansionsi möjligheterna i Sverige är begränsade genom att IKEA geo— grafiskt täckt in marknaden och har höga marknadsandelar. Sverige är i princip fullbyggt och den framtida expansionen
kommer att ske utomlands.
En utveckling som redan är märkbar är att centrallagret
i Älmhult i mindre utsträckning utnyttjas för mellanlag— ring av utomlands tillverkade möbler och av distributions- ekonomiska skäl ersätts med lager som ligger närmare de större utländska marknaderna. Detta medför kortare trans— portvägar, snabbare leveranser och större flexibilitet samt mindre kapital bundet i lager. Viss del av de möbler
som tillverkas utomlands måste p g a bestämmelser om ur—
sprungsregler som säger att de inte får importeras via
trejde land alltid levereras direkt.
En annan utveckling kan vara att av distributions— och produktionsekonomiska skäl flera leverantörer i anslut— ning till de huvudsakliga avsättningsområdet väljs för
i sortimentet har under de senaste 5 åren minskat med 8% till 54% och inget säger att inte denna utveckling kommer att fortsätta. Hittills har emellertid denna an— delsminskning mer än väl uppvägts av den mycket stora exportökning av svensktillverkade varor som volymtill—
växten p g a utlandssatsningen givit upphov till. volymtunga artiklar. Andelen svensktillverkade möbler Ingvar Kamprad säger uttryckligen beträffande sortiments— politiken att "ett oeftergivligt krav är att alla artik— i lar skall vara lämpade för den skandinaviska marknaden".1 | En konsekvens av att tyngdpunkten i verksamheten för— ' skjuts utomlands kan annars vara att sortimentet på sikt anpassas efter lokala behov. Om Västtyskland om några år blir den helt dominerande marknaden kan hänsynstagande till lokala krav leda till att ett specialanpassat väst— tyskt sortiment utvecklas. Detta kan vara ännu en anled— ning utöver ovan redovisade till att i framtiden en ökad andel inköp kommer att ske från denna marknad och att även andra funktioner som nu endast utförs i Älmhult upp— tas utomlands. Några tendenser till att anpassa sorti- mentet efter traditionell tysk möbelstil har ännu inte I märkts. Tvärtom försöker man framhäva det skandinaviska och denna koppling markeras även i valet av maträtter i varuhusens restaurang och försäljning av typiska svenska
varor som sill, knäckebröd och snus.
Vi kan oavsett hur utlandsverksamheten kommer att förändra gruppens inköpspolitik och Älmhults roll i grossiströrel— sen konstatera att den utländska delen av gruppen kommer att få större inflytande på gruppens utveckling i takt med att den kommer att svara för en allt större del av gruppens
försäljning och vinst.
1Kamprad 1976
Referenser
Kamprad, I; "Mitt företag IKEA 1 "Vårt ekonomiska läge 1972, Sparbanksföreningen 1972.
Kamprad, I; Att skapa en bättre vardag åt de många människorna. Intern PM daterad 1976—12—20. IKEA, Älmhult.
IKEA PM Intern stencil som behandlar IKEA:s fram- växt och organisation, inköpsutveckling, distribution och produktutveckling 1978.
Lenfors, B—M; IKEA— Ein Fallstudium mit dem Schwergewicht auf IKEA's Internationalisirungsstrategi und Etablirung in Wien, Företagsekonomiska insti— tutionen, Lund 1978. Stencil.
Förteckning över intervjuer
Harald Witt IKEA Svenska AB Älmhult. Per Ludvigsson Inter—IKEA A/S Humlebaek, Danmark.
BERÄKNING AV URSPRUNG I LEVERANSER TILL OLIKA MARKNADER
1. Av bilaga 1 framgår IKEA Svenska AB:s inköp från svenska och utländska tillverkare samt de inköp som sker direkt till de utländska varuhusen.
l 2. Nästa steg blir att räkna ut andelen svenska varor av de totala inköpen.
1978/79 inköptes totalt för 775 + 455 + 203 = 1 433 mkr och av dessa var 775/1 433 = 54% tillverkade i Sverige.
3. Genom att dividera summa inköp till IKEA Svenska AB med summa utleveranser får vi fram en faktor med vars hjälp vi kan räkna om utleveranserna från grossistpriser till inköpspriser.
Inköpen från Sverige och utlandet uppgick till 775 + 455 = 1 230.
Utleveranserna till de svenska varuhusen utgjorde 678 mkr och framgår av årsredovisningar. (Denna uppgift finns endast för de 3 senaste åren och har skattats för de 2 första åren.) Exporten till egna varuhus var 637 mkr och till fristående detaljister 69 mkr. Summa utleveranser 1 384.
1230 Omrakningsfaktorn blir då 1384 = 0,889
Hänsyn tas ej till eventuella förändringar i lagret.
4. Vi antar att sortimentet på olika marknader har samma sammansättning m a p ursprung av varorna.
Det svensktillverkade innehållet vid leverans till de olika marknaderna kan då beräknas enligt följande:
Leveranser till Sverige 678 - 0,889 ' 0,54 = 325
" till fristående utländska detaljister 69 - 0,889 - 0,54 = _33
358 & 775
" till utländska varuhus 775 - 358
Importen har på samma sätt fördelats på olika marknader.
Leveranser till Sverige 678 ' 0,889 - 0,46 = 277 till fristående
.. _ . _ 28
detaljister 69 0,889 0,46 — ägg
till utländska varuhus 455 — 305 = 1—551
.;s vi 01
:
Etableringsår och storleken på olika anläggningar
Anläggning År Yta m2
Älmhult 58 13 000 (Lager 220 000) Stockholm 65/79 43 900
Sundsvall 66 15 800
Malmö 67/77 22 200 Göteborg 72 24 700
Köping 73 12 700 Linköping 77 16 100
Oslo 63/75 10 700
Köpenhamn 69/75 38 000
Z'u'rich 73/79 19 160
Lausanne 79 17 550
Wien 77 7 000
Rotterdam 79 10 400
Miinchen 74 12 000
Köln 75/78 15 000 * Dorsten 75 20 000 ! Hannover 76 12 000 ! Bremen 76 12 000
Hamburg 77 13 000 l Frankfurt 77 21 000 ' Dortmund 78 15 000
Berlin 79 14 000
Dijsseldorf 79 14 000
Stuttgart (Katalogbutik)
Källa: IKEA 1979 Broschyr
IKEA:S OMSATTNING FÖRDELAT DA SVERIGE OCH UTLANDET MKR
År 1 Totalt Oms Sveriges Utl. varuhus oms Sverige andel av IDan- ' Väst- Västt. andel läster-1 utl. lövrigtllot omsl Oms i utl. i total oms* Norge mark Schwei tyskl av total oms Trike Holland varuhusputoml. utoml. , % av total oms.
1978/79 2651 911 34% 115 172 126 42% :92 , 56 1671 ; 69 1740 66% 78 1916 815 43% 106 137 62 36% 166 I 1053 5 48 1101 57% 77 1461 725 50% 91 138 52 I 707 29 -736 507. 76 1089 619 57% 70 117 44 452 18 470 43% 75 799 556 70% 36 82 42 226 : 17 243 30% 74 626 478 76% 32 75 30 137 , 11 148 24% 73 480 379 79% 29 71 : 100 = 2 102 % 21% 72 381 309 81% 20 52 ? 72 72 5 19% 71 290 231 80% 16 43 I 59 59 i 20% i 70 290 239 82% 13 38 i 51 51 1 18% 65 110 104 95% 6 l 6 f 5% 60 36 36 100% 1 1 3 '
55 6 6 1007. 1 i | 1 &
Källa: IKEA Humlebaek, IKEA Älmhult samt egna uträkningar
TABELL
1978/79 78 77 76 75
2 UTLEVERANSER FRAN IKEA SVENSKA AB MKR
IKEA Svenska Försäljnings AB
678 602 581 464 417
Utländska varuhus
637 485 397 225 130
Källa: Årsredovisningar och IKEA Älmhult
TABELL
78/79 77/78 76/77 75/76 74/75
Källa:
3 IKEA:S INKUP FRÅN UNDERLEVERANTURER
Leveranser via IKEA Svenska AB köpta i
Sverige Utlandet
775 54% 455 32% 636 57% 356 32% 534 57% 343 37% 391 61% 217 34% 300 62% 175 36%
IKEA Älmhult
1 230 992 877 608 475
Leveranser direkt till utländska ' varuhus från utländska tillverkare 203 14% 133 12% 50 S% 33 S%
8 2%
Fristående detaljister
69 48 29 18 17
2 inköp från ut- ländska tillverkare
658 489 393 250 183
46% 43% 42% 39% 39%
TABELL 4 IKEA:S OMSATTNING OCH URSPRUNG AV VARUINKUP 74/75 - 78/79 I SVERIGE OCH UTLANDET
Utländska delen
Omsättning Varuinköp Sverige Utlandet
Direkt Import Export Inverkan leveranser till Sverige från Sverige handelsbalans 78/79 1740 450 203 178 706 + 503 1497 368 195 136 559 398 74/75 243 82 8 42 147 + 105
Svenska delen
78/79 911 325 - 277 — - 277 355 107 144 74/75 556 218 - 133 - - 133
Källa: Tabell 2 och 3
TABELL 5 IKEA SVENSKA AB:s IMPORT, EXPORT OCH HANDELSBALANS 1974/75 - 1978/79 MKR
Import Export "Handelsbalans" 78/79 455 706 + 251 77/78 356 533 + 177 76/77 343 426 + 83 75/76 217 243 + 26 74/75 175 147 - 28
Källa: IKEA Älmhult
; 17
TABELL 6 SVERIGES IMPORT AV MÖBLER, IKEA:S IMPORT SAMT ANDEL AV SVERIGES MÖBELIMPORT 1974 — 1979 MKR
1)
Sveriges import IKEA:s import av möbler Bokslutsår Kalenderår 2) Andel 1979 1 134 78/79 455 1978 903 381 77/78 356 1977 962 346 36% 76/77 343 1976 757 249 33% 75/76 217 1975 577 185 32% 74/75 175 1974 475
1) I IKEA:s siffror ingår även andra varor än möbler varför andelen är en överskattning.
2) IKEA Svenska AB har bokslutsår 1/9 — 31/8 varför siffrorna omräknats att gälla kalenderår.
Källa: IKEA Älmhult och SCB
TABELL 7 SVERIGES EXPORT AV MÖBLER, IKEA:S EXPORT SAMT ANDEL AV SVERIGES MOBELEXPORT 1973 - 1979 MKR
Sveriges export IKEA:S export 1) av möbler 2) Bokslutsår Kalenderår Andel 1979 1807 78/79 706 1978 1450 576 77/78 533 * 197" 1203 453 38% 76/77 426 1976 1015 289 28% 75/76 243 1975 856 171 20% 74/75 147 1 1971 752 96 13% — 73/74 78 1973 575 69 12% 72/73 66
1) I IKEA:s siffror ingår även andra varor än möbler varför andelen ir en överskattning.
2) IKEA Svenska AB har bokslutsår 1/9 - 31/8 varför siffrorna omräknats Itt gälla kalenderår.
Käl a: IKEA Älmhult och SCB
TABELL 8 ANTAL ANSTÄLLDA (ÅRSARBETARE)
År Totalt Sverige Utomlands Andel utlandsanstäl lda
78/79 1 871 1 871 0 0 78 3 250 1 835 1 415 ' 44% 77 2 844 1 720 1 124 40% 76 2 319 1 484 835 36% 75 1 938 1 384 554 29% 74 1 695 1 370 325 19% 73 1 491 1 272 219 15% 72 1 272 1 067 205 16% 71 1 157 960 197 17% 70 1 084 962 122 11% 65 471 441 30 6% 60 154 154 0 0 55 30 30 0 0
Källa: IKEA Älmhult
Mats Forsgren Anders Larsson Bo Wictorin
Kapitel 6 FALLET PLM
1. Kort historik över PLM:s internationalisering 2. Bakgrund till PLM:s utlandsinvesteringar inom glastillverkning Situationen för PLM Marknadssituationen, Mellaneuropa 3. Sysselsättningseffekter av PLM:s utländska glasinvesteringar Analysansats 3:1 Hur stor del av nuvarande utomlandsproduktion
skulle kunna ersättas med export?
3:2 Hur hade utvecklingen blivit om inte PLM haft möjlighet att etablera tillverkning utomlands? Utvärdering Västtyska marknaden Utvärdering Holländska och Belgiskarmmknakuna Slutsatser
APPENDIX I APPENDIX II APPENDIX III Bilagor
256 262
262 265
266
267 268
277
278 280
281
1. Kort historik över PLM:s internationalisering
PLM bildades år 1919 genom en sammanslagning av tre mindre bleckvaruföretag (AB Bleckvarufabriken, Hugo Bruzewitz Bleckvaruföretag i Göreborg och AB Kungs— örs Bleckkärlsfabrik).
Bleckvaruindustrin i Sverige hade vid denna tidpunkt
en mycket diversifierad produktion och den gemensamma nämnaren för de tre företagen var råvarusidan. Under 20— och 30—talen införlivades ytterligare tre bleck— baserade företag och produktsortimentet var under denna tid mycket varierande. I samband med att Knut Laurin tillträdde på VD-posten år 1943 inleddes en ny period i PLM:s utveckling. Fråiatt bygga upp företaget kring råvaran övergick PLM till en strategi där ett mer en— hetligt sortiment eftersträvades. År 1942 svarade för— packningssidan av PLM för knappt hälften av företagets totala omsättning, och det var inom detta område som PLM ansåg sig ha goda möjligheter att expandera. AB Kungsörs Bleckkärlsfabrik som hade ett produktsortiment som låg utanför denna nya inriktning såldes år 1943, och det var inledningen till den strukturrationalisering som skulle komma att pågå till 1952 då den sista "kon—
cernfrämmande" grenen avskiljdes.
Konservindustrin i Sverige svarade i början av 40—talet i stor utsträckning själva för tillverkningen av de för— packningar man behövde. Småskaligheten i produktionen medförde emellertid att den modernaste tekniken inte gick att utnyttja och att förpackningarna därför blev onödigt dyra. Med en produktion i stor skala skulle PLM kunna nå en så låg prisnivå att man kunde konkurrera ut
konservindustrins egen tillverkning.
För att kunna genomföra en expansion i enlighet med företagets nya riktlinjer fordrades en mycket stark ställning på den svenska marknaden eftersom denna fort—
farande var PLM:s enda avsättningsmarknad. I företagets
nya strategi, som presenterades av Knut Laurin i ett föredrag år 1944, ingick en strävan efter monopol på konservburkstillverkning i Sverigel. Första steget mot detta monopol togs i och med att PLM år 1944 träffade ett samarbetsavtal med en av USA:s två ledande konserv— burksfabrikanter, Continental Can Co. Avtalet innebar att PLM fick tillgång till den processkunskap som ut— vecklats vid Continental Can och en ensamrätt i Sverige på avancerade maskiner för tillverkning av plåtförpack—
ningar.
Genom avtalet fick PLM det konkurrensmässiga försprång som krävdes för att kunna uppfylla företagets målsätt— ning. Genom informationsträffar m.m.arbetade PLM för
att uppnå ett samarbete med konservindustrin och därmed möjligheter att avsätta den produktion som den nya tek— nologin gav möjligheter till. Trots svårigheter med rå— varuförsörjningen ända fram till till mitten av 50—talet kunde PLM expandera och successivt förverkliga sin mål— sättning och vid 60—ta1ets början hade man nått det
monopol inom bleckburkstillverkning som man eftersträvat.
År 1960 markerar ett nytt skede i PLM:s utveckling. I och med att företaget nått en mycket dominerande ställ— ning inom sin bransch krävdes en diversifiering av pro- duktsortimentet för en fortsatt expansion inom Sverige. Företagets långa erfarenhet av förpackningstillverkning ledde, kombinerat med en snabbt ökande användning av engångsförpackningar i samhället, till att PLM kom att rikta sitt intresse mot glas— och plast—förpackningar. År 1960 köptes Surtes och Hammars glasbruk samt Svenska AB Polva (plastprodukter). Ytterligare några små bleck— varutillverkare samt Lnnmared glasbruk och Austria AB
(plastprodukter) köptes under perioden fram till 1965.
'Planering för freden. Ett föredrag vid AB Plåtmanu—
fakturs informationsmöte för konservindustrin 1944.
Trots att PLM vid 60—talets mitt betraktades som ett utpräglat hemmaföretag hade man en exportandel av före—
tagets totala produktion som översteg 10%1.
Genom en kontinuerlig satsning på specialisering och förbättrad produktionsprocess ökades kapaciteten vid PLM:s glasbruk, samtidigt som miljödebatten under 60— talets senare hälft medförde en avtagande tillväxttakt och så småningom vikande marknad för engångsglas. Redan då började PLM anse den svenska marknaden som trång. Företaget betraktade minskningen i försäljningen av glasförpackningar som en strukturell förändring snarare än som något konjunkturbetingat, och inledde en med—
veten satsning på exportz.
På grund av att det dåvarande EEC-området hade ett
mycket högt prisläge på glasförpackningar var det möjligt att exportera glas till framför allt Tyskland trots fraktkostnader och de relativt höga tullarna. I export- avdelningen arbetsuppgifter ingick förutom att försöka avsätta det svenska produktionsöverskottet även att under— söka möjligheterna för att etablera en egen tillverkning inanför EEC:s tullmur och därmed ytterligare förbättra lönsamheten3. Intresset riktades i första hand mot den tyska marknaden då den ansågs ha störst tillväxtpoten— tial, men under 1969 fick PLM möjligheten att förvärva Glasindustrie Dongen i Holland till ett, enligt företags— ledningen förmånligt pris, och gjorde så. De 9,3 milj. kronor som förvärvet tog i anspråk erlades kontant.
Dongen sysselsatte 1979 478 personer vilket utgör ca 6% av antalet anställda i koncernen. Sedan PLM förvärvade företaget harproduktionskapaciteten i Dongen fördubblats. Företaget tillverkar främst glasburkar (till grönsaker) och flaskor åt bl.a Heineken och Coca—Cola.
1
Se bilaga 4 Årsredovisningarna 1968, 1969
Intern företags—PM från 1967. (En utförligare disk. om bakgrunden till utlandsetableringarna förs i avsnitt 2)
Samma år som Dongen förvärvades, förvärvade man även ett danskt företag, A/S Haustrups Fabriker. Företaget var ett ledande förpackningsföretag och har många lik— heter med PLM. Haustrup är specialiserat på plåt— och plast-förpackningar. Den totala köpeskillingen för Haustrup var 72 mkr. Omkring 25% av PLM-koncernens an— ställda är sysselsatta i Haustrup (l978)1.
Eftersom den tyska marknaden bedömdes ha den största efterfrågetillväxten fortsatte PLM—ledningen sina an— strängningar ett etablera egen glasproduktion i Tyskland även efter köpet av det holländska glasbruket och 1971 förvärvade man Glashötte Mönder för ca. 4,4 mkr. Glas— hötte Mönder var vid köpet i behov av stora investeringan företagets produktionsutrustning var nedsliten och dess- utom låg produktionen i "fel" bransch då den var inställd på "kleinglas", dvs förpackningar för läkemedelsindustri
och liknande.
Efter investeringarna har tillverkningskapaciteten vid de utländska glasbruken höjts successivt samtidigt som kapaciteten vid den svenska glasdelen minskats. Den min— skande efterfrågan på engångsglas i Sverige ledde till att PLM under 70—talet upplevde ett allt större behov
av att kunna avsätta produktionen utomlands. Från 1973 avtog lönsamheten vid de svenska glasbruken och PLM beslöt att skära ner överkapaciteten som bedömdes vara stadigvarande. Hösten 1975 fattade PLM:s styrelse beslut om att lägga ned verksamheten vid Surte glasbruk. Av—
vecklingen beräknades ta 2—4 år.
Då den svenska glasdivisionen började stagnera valde PLM att försöka expandera sin svenska verksamhet inom nya
områden. Genom att man redan tidigare varit engagerad i
l Årsredovisningen 1979
miljödebatten ansåg ledningen att en satsning på andra förpackningar, materialhantering och åter— vinning var lämplig. En rad företagsförvärv inom dessa områden genomfördes under 1974, och 1975 hade PLM helt bytt "ansikte". Den svenska förpackningsdelen svarade för endast en tredjedel av den totala verksamheten medan utlandsdelen och de nya verksamhetsområdena sva—
rade för ungefär lika stor del vardera
I PLM:s årsredovisningar för senare hälften av 70—talet betecknas resultatet inom Euroglas—divisionen som "fullt tillfredsställande" med undantag för 1978 då divisionen kände av en stark priskonkurrensz. Kapacitetsnedskär— ningen vid den svenska glasdivisionen ledde till att divisionen kunde visa ett positivt resultat under de
följande åren. Däremot minskade omsättningen ytterligare.
Denna utveckling har medfört att företagsledningen i allt större omfattning inriktat sig på att utveckla den utländska glastillverkningen3. Detta har visat sig dels genom att kapaciteten vid dessa bruk höjts och dels genom att de fått ett utökat produktsortiment.
PLM Haustrup avsätter idag över 80% av sin produktion på export. Stora delar av exporten sker via den danska köttkonservindustrin samt bryggerierna. Teknologiskt är Haustrupfabriken den mest framstående delen inom PLM:s plåtburkstillverkning. Företaget hade redan vid köpet goda ingenjörstraditioner och PLM har därför valt att överföra huvuddelen av utvecklingsarbetet med de 1 burk— produktionen ingående maskinerna till Danmark4.
Persöner Återvinning AB, Persöner Miljöteknik AB 1973, Westervik/Forsså, Sellbergs 1974.
2 Årsredovisningarna l975.1976 och 1977
Årsredovisningarna 1975 och 1977
4 Uppg. från företaget samt årsredovisningen 1971.
Derna tekniska kompetens har medfört att PLM Haustrup kumat deltaga i turn—key projekt i Polen där man hjälpt till att bygga upp en förpackningsanläggning för den
polska konservindustrin .
De två nyaste divisionerna, PLM Papper och PLM Åter— viming är fortfarande huvudsakligen hemmabaserade vad det gäller produktionen. Däremot förekommer en
viss export av pappförpackningar.
2. Bakgrund till PLM:s utlandsinvesteringar i glastill—
verkning.
Situationen för PLM
I mitten av 1960—talet hade PLM nått en så dominerande ställning inom plåt— och glasförpackningar i Sverige att en fortsatt tillväxt av samma omfattning som hittills förutsatte någon form av utlandssatsning. Vid denna tid trodde sig PLM ha en avsevärd konkurrensfördel på mark— nadsföringsområdet. Till bilden hör att PLM mer eller mindre ostört hade fått utveckla sin marknadsföringsfilo- sofi på den svenska marknaden och man hade en för den tiden relativt väl utvecklad marknadsorganisation, med en egen marknadsavdelning, butikskonsulenter etc. Med denna organi— sation hade PLM lyckats dominera förpackningsutvecklingen i Sveige vad beträffar glas och plåt och PLM—ledningen ut— gick ifrån att det skulle vara möjligt att fortsätta med samma strategi på andra marknader. Flertalet utländska kon— kurrenter, t ex tyska glasbruk, antogs ha en betydligt mindre utvecklad marknadsföring med i stort sett pris som enda konkurrensmedel. Till detta kom att PLM ansågs ha en fördel i den s k kalla änden, dvs kvalitetskontroll och förpackning. I mitten av 1960—talet ansåg man också att engångsglaset så småningom skulle komma att införas på bred front i Europa, vilket skulle medföra en mycket kraftu tillväxt på marknaden. Fram till 1966 hade ju PLM kunnatbe—l vittna en motsvarande utveckling i Sverige. På grund av ' marknadsutvecklingen hade PLM:s svenska glasbruk möjlighet att utveckla en effektiv produktion av engångsflaskor för kolsyrade drycker med en betydligt lägre vikt än vad som hittills ansetts möjlig. I detta avseende hade man antag- ligen ett visst försteg framför de kontinentala glasbruken. PLM ansåg sig ha ett tillräckligt marknadsföringskunnande och en tillräckligt god teknik för att kunna gå vidare ut
på den europeiska marknaden.1 Företagets erfarenheter
11 Sverige kom dessa lättviktsflaskor inte att spela någon roll, då engångsglaset snabbt försvann från den svenska marknaden. I Västeuropa fick detta lättare glas stor be— tydelse först 1976, då även Euroglas fann anledning att själva utveckla en egen teknik för sådan tillverkning.
från de utländska marknaderna var dock vid denna tidpunkt små. Visserligen hade man sedan en tid exporterat glas, mer det var frågan om relativt marginella kvantiteter och någon egentlig bearbetning av den europeiska marknaden hade man inte gjort. Det innebär att kunskaperna om hur avrämarsidan tänkte och fungerade i olika länder var små, mer PLM ansåg trots detta att företagets överlägsna mark— nadsföringskunnande mer än väl skulle kompensera för detta. Det marknadsföringsmässiga försprånget gällde både plåt och glas. Genom avtalet med Continental Can var man dock förhindrade att etablera plåtburkstillverkning utomlands, förutom i Danmark, varför utlandssatsningen kom att kon— centreras till glas. Till bilden hör också att PLM:s led— ning i slutet av 1966 bedömde att den kapacitet man byggt upp i glasbruken i Surte, Limnared och Hammar var för
stor i förhållande till efterfrågan i Norden, Vilket i sin tur sammanhängde med ölburksmarknadens snabba tillväxt
och den då inledda miljökritiken mot engångsglas.
Det uppdrag som tilldelades chefen för PLM:s exportavdel— ning 1966 löd: "Avsätt tillgänglig överskottskapacitet tiLl marknader utanför Norden. Lär därigenom känna de inhemska europeiska delmarknaderna för glasförpackningar. AnVänd sedan kunskaperna för skapande av egna glasbruk inom EEC. Köp inte befintliga bruk utan bygg nytt!1
PLM betraktade redan från början export från Sverige till Västeuropa utanför Norden enbart som ett övergångsstadium. En varaktig utlandssatsning skulle kräva att man etable- rade lokal tillverkning. Skälet till detta var att, bort— sett från vissa speciella glasförpackningar,2 glasflaskor/ burkar är en utrymmeskrävande standardprodukt som lämpar siq dåligt att frakta längre sträckor. Den internationella handel som förekom i mitten av 1960—talet var framförallt gränshandel, t ex mellan de nordiska länderna och mellan EEC-länder samt import från öststaterna. I övrigt var pro— duktionen lokalt betingad. Till bilden hör också att glastillverkning är en gammal och mycket spridd teknologi son knappast ger de konkurrerande företagen några ut—
präglade konkurrensfördelar.
1PLM—meddelande 1978—12—05
28 k "Flaconnage", förpackningar främst för kosmetik, men
ä7en för kemiskt—'tekniska— och medicinska ändamål.
Det var framförallt på den stora västtyska marknaden som PLM ville etablera sig och sökandet efter lämpliga inve- steringsobjekt inleddes. Alaternativet att bygga eget över— gavs relativt snart och man görjade därför söka i Väst— tyskland efter lämpliga glasbruk som kunde vara till salu. Det visade sig dock vara betydligt svårare att etablera
sig än vad PLM hade tänkt sig. Något glasbruk som var
till salu fanns ej och de tyska konkurrenterna var mycket ovilliga att släppa in PLM i Västtyskland. Sökandet drog
ut på tiden och när därför PLM 1969 plötsligt fick er— bjudandet att köpa ett nyuppfört glasbruk i Dongen, Holland, till ett förmånligt pris, så beslutade man sig
för att göra denna investering. Genom fortsatta investe— ringar i glasbruket utökades kapaciteten kraftigtåret efter. Sökandet i Västtyskland fortsatte dock hela tiden i enlig— het med PLM:s ursprungliga planer. Det var dock först
1971 som tillfälle bjöds att förvärva ett mindre glasbruk, Glashötte Mönder. Eftersom det hade gått c:a 5 år efter
det att PLM aktivt började söka investeringsalternativ,
så beslöt man sig för att göra investeringen, trots att bruket var litet, maskintekniskt omodernt och hade en sortimentsinriktning som inte passade PLM. Lite tillspetsat kan man säga att PLM förvärvade ett av de minsta och mest nedslitna glasbruken i Västtyskland, istället för, som man 1 planerat, ett av de större. Sedan förvärvet har PLM in— vesterat kraftigt i Mönder för att modernisera utrustningen och utöka sortimentet. Idag har Mönder och Dongen ungefär samma sortimentsinriktning med undantag för "kleinglas"
som ej tillverkas i Dongen.
Tron på engångsglasets framtid på den västtyska marknaden spelade uppenbarligen en stor roll när PLM inledde sökandet efter etableringsalternativ 1967. Fram till förvärvet av Mönder 1971 hann dock situationen förändras en hel del,
bl a beroende på miljödebatten om engångsglaset. När PLM därför inledde sina investeringar i Dongen och Mänder, gjordes inte dessa i syfte att utöka tillverkningen av engångsglas. Investeringarna i Dongen som innebar en för— dubbling av kapaciteten avsåg en vanna för vitt glas som
ökade tillverkningskapaciteten för returflaskor för läske—
drycker och burkar för livsmedelskonservering. Mönders ut- byggnad skedde för att göra det möjligt att tillverka livs— medelsburkar även där, samt för att minska beroendet av kleinglas.
Om man jämför med PLM:s planer 1967 kan man säga att pro— duktionsinriktningen i de utländska enheterna inte blev som planerat. När investeringsperioden de facto inleddes hade man dock släppt tanken på att engångsglasen skulle dominera
sortimentet.
darkeaéssisuetioeeer_Mellaeeerepe- Produktionen av förpackningsglas var redan vid investerings— tillfället sedan länge koncentrerat till ett fåtal stora företag i de västeuropeiska marknaderna. I England domi— neras marknaden av 4 stora företag med United Glass i spetsen, i Frankrike av BSN och S:t Gobain (som tillsam— mans har 85 % av marknaden) och i Västtyskland av Gerresheim och Veba (tillsammans 60—70 % av marknaden).
Eftersom Västtyskland var den största marknaden inom EG— området, så riktades PLM—ledningens intresse i första hand dit . 1 )
Mot bakgrund av en kartelliknande situation kunde den
tyska glasindustrin före mitten av 70—talet bedriva en hög— prispolitik, vilket ytterligare ökade PLM:s intresse för marknaden. I och med att några av de mindre glasbruken, bl.a. PLM:s bruk, expanderade under 70—talet, förlorade Gerresheim och Veba stora marknadsandeläf och 1977 utbröt det priskrig som varade fram till 1979. I vissa fall sänktes
3)
priset med mer än 30 %. Den huvudsakliga produktionsstruk—
turen har emellertid i stort sett bestått. Den Västtyska marknaden domineras fortfarande av Gerresheim och Veba. Totalt finns det 18 glaskoncerner i landet med 33 glasbruk. Västtyskland totala produktion uppgår till 9 miljarder en-
heter av vilken 73 % utgörs av dryckesförpackningar, 17 % av glas till livsmedelsindustrin och 10 % övrigt glas.4)
1)Enligt den marknadsundersökning som PLM lät genomföra in— för investeringssatsningarna var den totala tyska förpack— ningsmarknaden 4 300 milj.st., jmf. den svenska på300 milj.st 2)S.Fågelström,Euroglas. Priskriget spred sig omedelbart till Benelux och fick följder även i Frankrike.
3)PLM:s årsredovisning. 4)I.Axelsson, PLM.
De huvudsakliga avnämarna, dvs bryggerier, vinfyllare m m, är ca 1 400 st.
3. Sysselsättningseffekter av PLM:s utländska glas— investeringar.
Av densummariska historiken ovan framgår att PLM sedan början av 1970—talet förskjutit tyngdpunkten i sin glas— tillverkning till sina två utländska bruk. Under den senaste 10—årsperioden har merparten av investeringarna i PLM:s glasproduktion skett i de utländska tillverkningsenheterna, vilket framgår av bilaga 1 och 2. Dessa bruk har under perioden 1969—1978 ökat sin andel av koncernens totala fakturering (avseende glas) från 19 % till 60 % (bil.3)
Av samma bilaga framgår att den svenska delens faktureringar ökat med c:a 35 % under perioden medan Dongen oöh Mönder1) ökat faktureringarna med 775 % under samma period. Även om man ser till perioden efter 1971, för att eliminera effekterna av förvärvet av Mönder, är skillnaden i faktu— reringsökningen markant, knappt 20 % för den svenska delen och 260 % för den utländska. Under hela perioden 1965—78
har exporten motsvarat c:a 20 % av den svenska produktionen (bil.4). Ser vi till sysselsättningen återfinns samma mönster där. Sedan förvärvet av Dongen och Mönder har en minskning skett av antalet sysselsatta i den svenska glastillverkningen. samtidigt som sysselsättningen i de utländska bolagen ökat efter 1975 (bil.5). PLM:s glasbruk i Dongen och Händer sysselsatte år 1978 1 043 personer, vilket utgjorde 49 %
av koncernens totala antal sysselsatta inom glassektorn (bil.6). Det totala antalet sysselsatta inom PLM:s glas— sektor har varit drygt 2 100 personer under hela perioden. Minskningen i Sverige beror på nedläggningen av Surte glas— bruk som inleddes efter ett styrelsebeslut år 1975. Surte glasbruk sysselsatte i slutet av 1975 599 personer och
2) I slutet
av år 1978 hade antalet anställda skurits ned till knappt beräknades avvecklas under en period på 2—4 år.
300 personer.
1) PLM Euroglas är det samlande divisionsnamnet för verk— samheten i Dongen och Miinder..
2) Surte—rapporten, 1976, samt uppgifter från företaget.
Anglysansags;
För att bedömma sysselsättningseffekterna måste vi klara
ut hur jämförelsesituationen ser ut, d.v.s. hur mycket PLM hade kunnat exportera från Sverige om man ej hade haft dotterbolag i Dongen och Mönder. En första ansats i en sådan undersökning kan vara att utifrån en mikroteoretisk modell göra en statisk jämviktsanalys av två lägen, dels en med ht— lardsinvesteringar, dels en där utlandsinvesteringar är förbjudna. Utifrån uppgifter om skillnader i produktions— ocI transportkostnader och den priselasticitet som företaget möter och med hjälp av den mikroteoretiska modellens an- taganden om vinstmaximering m.m. går det i princip att ta fram hur stor andel av nuvarande utlandsproduktion som i— stället hade kunnat exporteras. Starka invändningar kan dock göras mot en sådan analys, dels därför att den arbetar med mycket förenklade antaganden, dels därför att den inte säger något om övergången från det ena jämviktstillståndet till det andra. Fördelen i analysen ligger istället i att korkretisera vilka grundläggande kunskaper som behövs om ekonomiska samband för att man överhuvudtaget skall kunna göra en analys. Därmed kan den mikroteoretiska ansatsen tjäna som en utgångspunkt för en mer dynamisk analys som försöker besvara frågan: Om PLM varit förhindrade att för— värva Dongen och Mönder 1969 resp. 1971, hur skulle då företagets export av glas till Holland och Västtyskland ha utvecklats fram till idag? I en sådan analys är självklart den mikroteoretiska modellens komponenter fortfarande gil— tiga, men dessutom kan man ta mer hänsyn till dynamiska
och kvalitativa faktorer. Det är dock mer frågan om en grad- än artskillnad mellan ansatserna eftersom den mikroteoretiska modellen skulle kunna appliceras på samtliga är efter eta— bleringsåren under förutsättning att tillgång fanns på re— levanta data. Skillnaden ligger framförallt i att man i den förra ansatsen utnyttjar en mycket förenklad modell med klart specificerade samband medan man i den senare ansatsen försöker diskutera sig fram till en trolig utveckling utan
at: använda en explicit modell.
Vi kommer nedan att börja analysen utifrån den mikro— teoretiska modellen för att sedan övergå till en mer kvali— tativ diskussion. I avsnitt 3:1 är frågeställningen som vi skall försöka besvara : Hur stor andel av nuvarande produk— tion i Dongen och Mönder hade istället kunnat exporteras från Sverige, givet kunskaper om kostnader och marknads— förhållanden, och hur hade detta inverkat på sysselsätt- ningen i Sverige? I avsnitt 3:2 är frågan istället: Vad är den troligaste utvecklingen m.a.p. glastillverkningen i Sverige om PLM varit förhindrade att etablera glastill— verkning utomlands?
3:1 Hur stor del av nuvarande utomlandsproduktion skulle kunna ersättas med export?
Om vi begränsar oss till en statisk jämförande analys kan vi säga att sysselsättningseffekten framkommer som en jäm— förelse mellan två marknadsbearbetningsalternativ, export och bearbetning via lokal produktion. De effekter som vid en direktinvestering i produktion utomlands leder till
minskad sysselsättning p.g.a. att hela eller delar av pro- duktionen likväl hade kunnat tillverkas i och exporterats från hemlandet brukar ibland benämnas produktionsomfördel-
1)
ningseffekten. Vi återkommer nedan till hur vi skall upp— skatta denna effekt. De effekter som vid en direktinvestering i produktion utom— lands leder till ökad sysselsättning i hemlandet brukar
2)
benämnas export—, extern— och servicestimulanseffekten. Med exportstimulanseffekten menas den export av t.ex. kapitalvaror, insatsvaror samtkompletterande varor som är en direkt följd av att investeringen görs. Den sysselsätt— ning som skapas i produktionen av dessa varor kan aldrig påverka hemlandets sysselsättning negativt. Då glasbruket
i Dongen köptes av PLM var det en helt nyuppförd och modern tillverkningsenhet. Eftersom byggnaderna och den nödvändiga maskinparken redan fanns på plats aktualiserades inte någon "aSSOÄiated export" av det slaget i någon större utsträck—
ning.
1) Se t.ex. Meyerson P—M, Företagens utländska direktin- vesteringar, sidan 44 ff 2)Ibid 3)Uppgifter från företaget.
Inte heller några reservdelar, halvfabrikat eller andra insatsvaror tillverkade av PLM exporterades till det holländska glasbruket.
Glasbruket i Mönder hade till skillnad från det i Dongen varit i drift en längre tid då det köptes av PLM. Delvis p.g.a. slitage och delvis p.g.a. att PLM avsåg att ändra produktionsinriktningen vid bruket, var vissa investeringar nödvändiga.Material och arbetskraft för ombyggnationer kunde dock tillgodoses på den lokala marknaden och påverkade således inte svensk sysselsättning. Inte heller till Mänder har någon export av maskiner, halvfabrikat, reservdelar eller andra insatsvaror tillverkade av PLM skett. Externstimulanseffekten avser den efterfrågan på inve— steringsvaror m.m. som utlandsinvesteringen förorsakar utanför det investerande företaget. I samband med en mo— dernisering av maskinparken i den svenska glasdivisionen 1970, överfördes en del av den begagnade maskinparken till de utländska enheterna.1)Två s.k. trippel—gob linjer, till— verkade vid Sundsvalls Verkstäderinstallerades inom den svenska glasdivisionen som ersättning för de maskiner som
överförts. Till Dongen Och Mönder levereras vidare pallpack— ningsmaskiner, krymppackmaskiner, transportsystemet i den "kalla änden" samt formnummerläsare, det mesta tillverkat i PLM:s maskinverkstad i Lysekil.Ett annat exempel på exbagmti— mulans effekt skulle kunna vara export av råvaror till pro— duktionen. De råvaror som används importeras ej i något fall från Sverige. (Däremot importerar de svenska glasbruken
sand från Belgien för tillverkning av helvitt glas.)
Med servicestimulanseffektep avses den sysselsättning som genom en direktinvestering genereras inom andra funktioner
än produktionen i det investerande företaget. Omedelbart i anknytning till investeringarna åtgick ungefär 10 "svenska" manår i arbetet med att organisera produktionen och att överföra PLM:s processkunskap till de båda företagen.2) Sammanfattningsvis kan sägas att de faktorer som bidrar till
ökad sysselsättning i det land från vilket direktinve'
steringen utgår, haft en begränsad betydelse när det gäller PLM:s investeringar i glasbruk utomlands. Detta huvudsakligen
1) Årsredovisning 1971 2) Intervju vid PLM
beroende på att vare sig råvaror eller andra insatsvaror exporteras från Sverige, att verksamheten ställer låga krav på integration av de olika enheterna, och att de huvudsakliga investeringarna ligger i byggnader och vannor * som av naturliga skäl inte kan exporteras. Sammantaget
torde investeringarna inte ha givit upphov till mer än 10—12 manår under inledningsfasen och till detta ytterligare högst 4—5 manår.
Praktiskt taget hela den effekt som PLM:s utlandsinve— steringar fått på sysselsättningen i Sverige skulle således bero på produktionsomfördelningseffekten, vilken speglar den sysselsättning i Sverige som exportalternativet hade fört
med sig. Vi gör därför i nedanstående avsnitt ett försök
att belysa denna effekt för PLM:s investering i Västtyskland. Att vi väljer att göra bedömningar med utgångspunkt från
den västtyska marknaden beror huvudsakligen på att PLM vid investeringstillfället ansåg denna marknad som den viktigaste. Vidare är branschen så enhetlig inom hela mellaneuropa att
bedömningarna torde vara giltiga även för Holland.
Ergdgkgignsomfördelningsgffektenligvgsterigggn_i_Västtyskland.
Storleken på produktionsomfördelningseffekten avgörs av storleken på den produktion det utländska dotterbolaget har, labouroutputrelationen i de berörda länderna samt exportsubstituerbarheten, d.v.s. den andel av det utländska dotterbolagets produktion som går att ersätta med export.l) Av avgörande betydelse för resultatet blir bedömningen
av exportsubstituerbarheten. För att kunna bedömma storleken på denna måste vi först jämföra kostnadssidorna vid de
två olika alternativen, d.v.s. tillverkningskostnaden i resp. land samt distanskostnaden vid exportalternativet. För att kunna bedömma konsekvenserna av olika totalkostnad måste vi dessutom känna priselasticiteten som det enskilda före— taget möter på marknaden.
För att överhuvudtaget kunna genomföra analysen måste vi införa vissa förenklade antaganden. För det första
1) Meyerson P—M, Företagens utländska dir.invest. sid 41 f
antasatt samma produktionsteknologi används vare sig till— verkning sker i Tyskland eller i Sverige, och att kvanti— tetsproportionerna på insatsvarorna därmed är lika i båda fallen.
Eftersom produktionen avser samma marknad och därmed
samma kvalitetskrav anser vi detta antagande som tämligen realistiskt. I antagandet ryms också att relationen arbete/ kapital är lika i båda produktionsalternativen. Genom detta blir behovet av att undersöka kapitalkostnaderna närmare av mindre intresse eftersom vi antar att priset på kapital inte skiljer sig nämnvärt mellan Sverige och EG—området. För det andra antar vi att labour—outputrelationen är
lika vid de båda lokaliseringsalternativen.
Detaljerade beräkningar av kostnaderna framgår av Appendix I. Enligt beräkningarna i Appendix I skulle exportalternativet medföra c:a 15—20 % högre kostnader för företaget jämfört med lokal produktion. (PLM:s dotterbolag i Holland räknar med (1980) att frakt av glas från Sverige till lager i Hclland skulle innebära en kostnadsökning med omkring
5 öre/flaska, d.v.s. 20 % av priset.)
För att bedömma vad en skillnad i kostnader i enlighet med ovanstående beräkningar skulle innebära för möjligheterna till avsättning i exportalternativet måste vi ha en upp— fattning om hur priskänslig den tyska marknaden är. Vad betyder ett 15—20 % högre pris för efterfrågad kvantitet? Er ansats att besvara den frågan gör Frank & Freeman i en studie av de amerikanska direktinvesteringarnas sysselsätt—
l)
ningseffekter . Man utgår från en enkel mikroekonomisk nmdell över företaget. Grundläggande antaganden i modellen är att företaget är vinstmaximerande, möter en stabil mark— nad med avtagande efterfrågekurvor och att marginalkost— naderna inom det studerade intervallet är konstanta. Dessa artaganden innebär självfallet så starka förenklingar att de riskerar att göra modellen oanvändbar. Eftersom ansatsen ändå ger en god inblick i vilka begränsade möjligheter vi har att på "teoretisk väg" få fram en produktionsomfördel— n;ngseffekt så vill vi så långt som möjligt utnyttja den på
det material som står till vårt förfogande. För att inte
1 R.Erank, R. Freeman; Distributional Consequences of
D;rect Foreign Investment, 1978, Academic Press, NY
tynga texten har beskrivningen av modellensuppbyggnad placerats i Appendix II.
I enlighet med denna modell kan den priselasticitet
som det enskilda företaget möter approximeras med hjälp av uppgifter om intäkter och rörliga kostnader för det utländska dotterbolaget.l)Tyvärr har vi ej tillgång till det tyska dotterbolagets intäkter och rörliga kostnader. Vi har därför valt att utnyttja motsvarande uppgifter för
Hammar och Limmared år 1977.
Av bilaga 10 framgår att de sålunda framräknade elasticitets— talen varierar mellan 1,4 och 2,7 beroende på produktions— ort och huruvida arbetarlöner betraktas som rörliga eller fasta kostnader. Givet dessa värden kan vi, fortfarande
i enlighet med Frank och Freemans modell, härleda andelen
2)
möjlig export. Ovanstående beräkningar av priselasticiteten ger värden på GJsom varierar mellan 0,6 och 0,8. gm vi accepterar de an— taganden som Frank och Freemans modell bygger på och gm vi anser det vara möjligt att approximera de utländska dotter— bolagens rörliga kostnader och intäkter med motsvarande uppgifter för Limmared och Hammar kan vi dra slutsatsen att PLM, under i övrigt lika förhållanden, hade kunnat exportera 60—80 % av den tillverkning man nu har i Mönder. Resultatet bör tolkas med försiktighet och ses mot bakgrund av modellens brister. Antaganden om att företagen är vinstmaximerande och möter en stabil marknad kan kanske betraktas som rimliga då glas är en mycket "mogen"vara. Däremot kan antagandet om konstanta marginalkostnader ifrågasättas, och därmed det sätt på vilket vi får fram priselasticitet och exportsub— stituerbarhet. Inom ett begränsat intervall, motsvarande en produktionslinje, skulle dock antagandet om konstanta marginalkostnader kunna accepteras, då de rörliga kostnader-
na inom intervallet i stort sett utgörs av råvarukostnader
1) I modellen är rörliga kostnader=marginalkostnader. Pris— elasticiteten= R ; där R står för intäkter 1 dotterbolaget och V för motsååYande rörliga kostnader.(se FäF sid 36)
N 2) Andelen möjlig export , beräknas enligt formeln ICF ; MC H se Frank och Freeman sid 36. Observera att i MCH ingår distanskostnader. Kvoten har sats till —£— resp.
1,15 1,20
och i viss mån energikostnader. Om vi däremot studerar ett irtervall omfattande en proiuktion som kräver flera produk— tionslinjer faller antagandet om konstanta marginalkostnader och vi får istället språngvis rörliga kostnader. En export— stbstituerbarhet på 0,6 innebär att vi i modellen rör oss irom ett intervall som klart överstiger en produktionslinje. M3cket talar för att ovanstående sätt att bestämma pris— elasticiteten innebär en underskattning av den västtyska nurknadens priskänslighet. PLM:s monopolliknande ställ— rung i Sverige borde genomsnittligt ge möjligheter till er högre prisnivå på hemmamarknaden än på den västtyska
där det råder konkurrens mellan flera glastillverkare. Om
v; antar att tillverkningskostnaderna är desamma, innebär detta att vi skulle få ett högre värde på priselasticiteten on vi utgått från uppgifter för dettyska dotterbolaget.1) Frank & Freemans beräkningar ger också genomgående högre vården än de vi fått.” De allmänna uppgifter vi har om konkurrenssituationen och produktens karaktär ger också
ett intryck av att våra beräkningar underskattar elasti—
tVå variablerna som innehåller den största osäkerheten.)
Ett alternativt sätt är från kunskaper om marknaden för— söka uppskatta priskänsligheten, d.v.s. hur reagerar nurknaden för en prisförändring i ett enskilt företag?
1 | 1 c_teten. (Vi bedömmer just elasticiteten som den av de Den mellaneuropeiska glasmarknaden har stora likheter med
3)
den marknadssituation som brukar kallas homogent oligopol, vilket skulle tala för en hög priskänslighet. (Enligt PLM:s eJen uppgift innebär ett pris 10—15 % högre än rådande nurknadspris "närmast obefintliga möjligheter att avsätta
D Detta följer av det sätt på vilket priselasticiteten bedöms i Frank & Freemans modell; intäkter/intäkter—rörliga ! k)stnader (se appendix II) ) 2) Frank & Freeman har i sina beräkningar använt de utländska datterbolagens intäkter och kostnader (sid 38) 3) Se avsnitt 2 sid 10.
några större kvantiteter".) Kostnaderna för glas utgjorde 1977 c:a 26 % av bryggerinäringens saluvärde, vilket också talar för att man är relativt känslig för prisskillnader.1) Den efterfrågan som möter det enskilda företaget skulle
mot bakgrund av marknadssituationen kunna illustreras med ! en s.k. "kinked demand curve"%)se fig. 1 nedan: Fig. 1 ) X p x : jämviktspris "U_Mw_,__,. . _. , q
Figuren avser att illustrera den efterfrågekurva den enskilde oligopolisten tror sig möta. En prissänkning leder inte till en så stor ökning av marknadsandelen, eftersom konkurrenterna väntas följa efter med sina priser. En prisökning däremot leder till en kraftig minskning av det prishöjande företagets försäljning,
eftersom de andra företagen inte väntas följa efter.
säkerhet fastställa PLM:s priselasticitet i en oligopol-
1 1 De fakta vi har om marknaden ger oss ingen möjlighet att med ) | sitUation av ovanstående typ, men allt talar för att det 1
innebär ett väsentligt högre värde än i de tidigare be— räkningarna. Enligt ledningen på Euroglas skulle en pris—
höjning på 1—2 % minska den avsatta kvantiteten med 20 % omedelbart och efterfrågan skulle upphöra helt efter 1—2 år?) Detta skulle i så fall peka på en i det närmaste obefintlig
exportsubstituerbarhet.
l) Industristatistiken 1977. Intervjuer med svenska bryg— gerier tyder också på att 10—15 % prisskillnad betraktas som relativt mycket. Eftersom marknaderna i Sverige och Västtyskland skiljer sig åt — i Sverige har PLM i stort sett monopol — är det emellertid svårt att bedömma effekt— erna av en prisskillnad. 2) Se t.ex. Caves; American Industry, Structure, Conduct and Performance, sid 54 f, 1977, Prentice-Hall 3) Kontrakten skrivs vanligen på ett år.
Av bilaga 11 framgår relationen mellan exportsubstituer— barheten och priselasticiteten viden skillnad i marginal— kostnad mellan export och lokal produktion på 15-20 %. Värdet på exportsubstituerbarheten är relativt känslig för föränd— ringar i elasticiteten. Exportsubstituerbarheten påverkas också kraftigt av skillnaden mellan marginalkostnaderna vid de båda alternativen, som framgår av bilaga 12. Vi kan där se att exportsubstituerbarheten varierar mellan 0,95 och 0,03 inom intervallen 5—30 % och 1—10 för marginal— kostnadsskillnaden resp. priselasticiteten. Det insamlade materialet ger egentligen ingen möjlighet att utesluta
någon av dessa ändpunkter, varför bestämningen av export- substituerbarheten blir ytterst osäker. Möjligen kan vi
säga attsannolikheten är större att marginalkostnaskillnaden och priselasticiteten ligger i intervallen 15—20 % resp. 5—10 än i intervallen där omkring. Detta skulle i så fall
innebära en exportsubstituerbarhet på mellan 0,5 och 0,15.
Det är naturligtvis inte bara produktionsvolymen utan även företagets vinst som kommer att skilja sig åt i de båda alternativen. Den ökade lönsamhet som en produktionseta— blering i utlandet kan antas innebära uppväger till en del den negativa sysselsättningseffekten, då den ökade vinsten, i form av utdelningar och räntor, kan bidra till inve— steringar i hemlandet och därmed ökad sysselsättning.
I Appendix III gör vi uppskattningar av hur resultatet (i vårt fall för 1978) förändras vid olika priselastici— tetstal. En rimlig bedömning av priskänsligheten är att
den i vart fall inte understiger 5 (se ovan ). Detta skulle i så fall innebära att exportsubstituerbarheten som högsta värde skulle anta 0,4, vilket ger ett resultat, enligt våra uppskattningar, på i bästa fall i 0. Om man antar att samma förhållande gäller de övriga åren så kan detta jäm— föras med de utdelningar och räntor som moderbolaget i Sverige erhållit från Euroglas under PLM:s ägoperiod.
Dessa har uppgått till, perioden 1969-1978, 12,9 milj.kr., varav 10,5 milj.kr. erhållits de fyra sista åren.
Ovanstående diskussion har kretsat kring frågan vilken kvantitet det hade varit möjligt att exportera av det som nu produceras utomlands, givet vissa antaganden om den marknad företaget möter och kostnaderna i de båda länderna. Analysen är en statisk jämförelse och avser i princip ett visst år. En annorlunda och kanske mera relevant fråge- ställning är hur utvecklingen hade blivit om PLM 1969 resp. 1971 hade varit förhindrade (förbjudna) att investera i Dongen resp. Mönder. Hur hade PLM:s export utvecklats under perioden fram till idag och hur hade företagets övriga verksamhet påverkats?
Denna fråga tas upp i avsnitt 3:2.
3.2 Hur hade utvecklingen blivit om inte PLM haft möjlighet att etablera tillverkning utomlands?
Som framgick av beskrivningen av utlandsetableringarnas tillkomst så var PLM från början inriktade på att en internationalisering på glasförpackningsområdet förut— satte lokal etablering. Om företaget av någon anledning varit förhindrade att göra detta,t.ex pga förbud är
det möjligt att PLM i slutet av 1960-talet valt att ex- pandera inom ett helt annat område, t.ex. återvinning, snarare än att försöka utveckla glasexporten från Sverige. En diskussion av vad detta i så fall skulle ha betytt
för sysselsättingen i Sverige blir så dåligt underbyggd
att den ter sig meningslös.
Däremot kan det vara intressant att försöka besvara frå— gan om hur mycket PLM hade kunnat exportera om man valt detta som näst bästa alternativ. Det finns uppenbarligen många faktorer som talar emot en omfattande export. Det viktigaste är kanske att produkten i sig är besvärlig att transportera längre sträckor, vilket tar sig uttryck i att den internationella handeln med glasförpackningar är relativt begränsad och framför allt av typen gräns— handel. Detta illustreras av bilagorna 13 och 14 som visar Västtysklands och Hollands konsumtion och import av förpackningsglas. Västtysklands importerade andel
av den totala konsumtionen varierar mellan 6 och 9% under perioden 1970—78, och mer än hälften av importen kommer från övriga EG—länder, framför allt Holland, Belgien och Frankrike. Man kan därför tala om en stark dominans för de inhemska företagen och företagen i grannländerna när det gäller den västtyska marknaden. Traditionellt har Hollandimporterat en större andel av sin konsumtion än Västtyskland, mer än en tredjedel.
Även här dominerar importen från EG, t.o.m i än högre
grad än för Västtysklands del.
Enligt beräkningarna i föregående avsnitt är transport—
kostnaderna från Sverige till Västtyskland ca 15—16% av
produktionskostnaderna. 1968/69 var importtullen för EG 15% men har successivt minskat till 0%. Om vi bara ser till tull— och frakt—kostnaderna skulle det inne— bära en kostnadsnackdel för svenska exportörer i jäm- förelse med konkurrenter inom EG, på mellan 15 och 30% under perioden 1969—1979.
Fraktkostnadernas relativt stora betydelse och den tra— ditionellt ringa importbenägenheten, framför allt på
den marknad som PLM bedömde som den viktigaste, Väst— tyskland, talar emot att PLM skulle ha kunnat exportera i någon större omfattning som alternativ till lokal eta— blering. En konkurrensnackdel i form av tull- och frakt— kostnader måste ju kompenseras av en konkurrensfördel
på något annat sätt. Det är svårtatt se att PLM i bör— jan av 70—talet hade tillgång till en sådan fördel i tillräcklig Omfattning.Visserligen låg man marknads— föringsmässigt långt framme i förhållande till liknande förpackningsföretag men erfarenheterna av marknadsföring gällde framför allt den svenska marknaden. Produktions— tekniskt låg man också väl framme, inte minst i Hammar, men inte heller detta kan sägas uppväga nackdelen i
fråga om tull— och frakt—kostnader.
Utgägdgrång._Väsgtyska_mgrkngdgn_
Exportmöjligheterna sammanhänger i hög grad med mark— nadssituationen i Västtyskland under de aktuella åren. Från det att PLM på allvar började intressera sig för Västtyskland och fram till 1976 rådde periodvis en viss överkapacitet med fallande priser men de domine— rande företagen kunde däremellan föra en högprispolitik, bl.a pga av att marknaden var relativt kartelliserad. Efter hand skedde emellertid en viss inbrytning av de mindre företagen på marknaden. Sålunda ökade t.ex Mönder sin marknadsandel från 1,5% 1972 till ca 3,5% 1979 Se bil. 15). De dominerande företagen genomgick samtidigt förändringar bl.a i tillverkningsprogram och i form av ledningsbyten. Från och med 1977 startade dessa företag ett priskrig i syfte att ta igen de mark—
nadsandelar man förlorat. Som synes av bilagorna 16—18 bröts den uppåtgående pristrenden 1976/77. Fram till 1979 sjönk priserna på de flesta produkt— typerna och det är först 1980 som marknaden återgått till mer "normala" förhållandenl. Lite förenklat kan man således tala om en period med varierande priser före 1977 och en period med betydligt hårdare kon—
kurrens och lägre priser efter 1977.
Mot bakgrund av den ovan beskrivna marknadsutvecklingen är det naturligt att exporten av glas från Sverige till Västtyskland minskar kring 1977 och hamnar på en lägre nivå. Som framgår av bilagorna 7 och 13 inträffar detta dock redan 1973. Detta kan naturligtvis bero på att
den hårdare konkurrensen började kännas av redan då,
men en bidragande orsak kan också vara att det är från och med 1973 som de utländska bruken bildar en egen divi— sion, Euroglas. Från och med detta år är det Euroglas som inom koncernen har ansvaret för den tyska respektive holländska marknaden och export från Sverige sker bara
i den mån Euroglas inte har möjlighet att leverera. Nå- gon självständig bearbetning av marknaderna från Sverige kan man knappt tala om. Enligt PLM förklaras också ned— gången i exporten 1973 av att man måste prioritera leve- ransåtagandena på den svenska marknaden i en situation av knapphet som rådde i början av 1970—talet. I Euro— glas marknadspolitik ingick från början att sälja bety— dande kvantiteter från Sverige, för 1975 t.ex så pass mycket som 100 milj. enheter (ca 33 000 ton) men detta visade sig omöjligt.
Om PLM ej etablerat lokal tillverkning, utan i stället försökt exportera från Sverige är det därför ett rimligt antagande att man åtminstone kunnat bibehålla samma
exportnivå 1973—76 som man hade under åren 1968—72.
1 Enligt uppgift från PLM beräknas de förluster som de två största tillverkarna, Gerresheim och Veba,
fick vidkännas pga priskriget till ca 40-50 milj.D—mark
Som framgår av bilaga 13 minskar andelen export från Sverige i procent av den Västtyska konsumtionen från en nivå på ca 0,5 1970—72 till 0,1 1976. Om vi antar att man i en situation utan etablering bibehållit sin konsumtionsandel under åren 1973—76 och minskat denna till hälften 1977 och 1978 skulle det innebära en mer— export på ca 50 tusen ton under perioden jämfört med
den faktiska utvecklingen.
Ovanstående beräkning tar inte hänsyn till att PLM, i
en situation då lokal etablering inte varit möjlig, gett exporten från Sverige en högre prioritet med större för— säljningsansträngningar som följd. Detta borde i så— fall ha resulterat i genomgående större marknadsandelar. Om vi räknar med att PLM därvid fått ca 1% marknads— andel under perioden 1970—76 och 0,5% 1977—78 skulle det ge en merexport på ca 150 tusen ton under perioden 1970— 1978.
Det är naturligtvis omöjligt att i efterhand fastställa exportensnbjliga omfattning i en situation utan eta— blering. Sannolikt hade PLM, trots de relativt höga fraktkostnaderna kunnat exportera betydligt mer än man nu har gjort fram till 1977. Därefter hade exporten sannolikt minskat kraftigt p.g.a den betydligt större
konkurrensen från de marknadsledande företagen. gtyärdgring._Hglländska ECE åelgiska_marknadgrna
När det gäller BeNeLux är det ännu svårare att spekulera i exportmöjligheterna om PLM ej kunnat förvärva Dongen. Exporten till Holland och Belgien påbörjades i större omfattning ungefär samtidigt son etableringen skedde. Efter det att företaget förvärvade Dongen mer än för— dubblades kapaciteten i detta företag och försäljningen kunde öka från uppskattningsvis 40 000 ton 1969 till
88 000 ton 1972. 1978 hade försäljningen ökat till
128 000 ton (se bilaga 15). Merparten av denna försälj—
ningsökning beror på ökade leveranser till Västtyskland och Belgien. Leveranserna från Dongen till den holländska marknaden har däremot varit ganska konstanta. En del
av det "expansionsutrymme" som PLM i en situation med export eventuellt hade kunnat fånga in inkluderas där— med i princip genom beräkningarna i föregående avsnitt av den möjliga exporten till Västtyskland. Trots detta och med hänsyn tagen till nackdelarna i form av tran— sportkostnader och tull är det rimligt att anta att försäljningen från Sverige till Holland och Belgien, med export som enda alternativ, hade varit större än vad den faktiska utvecklingen nu uppvisar. Om man antar att företaget i exportalternativet hade kunnat "täcka in" en tredjedel av den årliga försäljningsökning som genomförts i Dongen sedan 1969 så skulle det peka på en merexport fr.o.m detta år på totalt ca 30 000 tonl.
Slutgatsgr_
Om vi accepterar de mycket grova antaganden som gjorts ovan skulle beräkningarna peka på ett totalt export— bortfall p.g.a utlandsetableringarna på 80 000 till 180 000 ton, fördelat på perioden 1970—1978, eller ca 9 000 — 20 000 ton per år. Detta motsvarar maximalt en produktionslinje. I Limmared och Hammar finns för när- varande sammanlagt ca 14 linjer. En linje sysselsätter
ca 20 personer.
När man skall utvärdera vad utlandsetableringarna betytt för den svanska glasproduktionen är det kanske ändå av mindre betydelse hur stort ett eventuellt export—
bortfall varit under hittillsvarande period.
Det väsentliga är att tyngdpunkten i glastillverkningen successivt överflyttats till den utländska delen, pro— duktions— och kunskaps—mässigt.
Observera att den faktiska exporten 1974 var så pass
hög som ca 23 000 ton. Se bilaga 14.
Genom etableringarna skedde en klar marknadsmässig upp— delning av PLM:s glastillverkning i en hemmamarknads— inriktad del och en internationell del, bl.a manifesterad genom divisionsuppdelningen 1973. Någon självständig marknadsföring på Västtyskland, BeNeLux och Frankrike förekommer numer ej från den svenska glasdivisionens sida. Den lilla export som förekommer avser närmast att täcka tillfälliga underskott i Euroglas leveranskapa— citet. Detta innebär i sin tur att produktinriktning, marknadsföring etc. anpassas mer och mer till respek— tive marknad. Den svenska marknaden är relativt stag— nerande , konkurrensen är mindre och PLM:s glasbruk har en dominerande ställning. Marknaderna i Västtyskland, BeNeLux och Frankrike är flera gånger större, konkurrensen är betydligt hårdare och Euroglas har en liten andel av den totala marknaden. Den hårdare konkurrensen i EG— området har tvingat fram en kvalitetskontroll i Dongen och Mänder som idag är annorlunda uppbyggd än i de svenska glasbruken. Detta beror bl.a på att bryggerierna på kontinenten har snabbare påfyllningsmaskiner vilket förutsätter en hög och jämn kvalitét på glasflaskorna. Det är vidare framför allt i fråga om lättviktsflaskor som kvalitétskontrollkraven är höga och denna marknad existerar knappast i Sverige. Ett annat resultat av skill— naden i marknadstillväxt är att Euroglas i en helt annan omfattning kunnat gå över till 8—stationersmaskiner
vilket innebär lägre produktionskostnader per tillverk—
ningsenhet. Skillnaden i marknadsförutsättningar mellan EG och Sverige gör det sannolikt att de svenska glas- bruken får allt svårare att uppfylla de krav som EG— marknaden ställer, alldeles oavsett nackdelar i fråga om transportkostnader. De potentiella exportmöjligheter som de svenskaglasbruken hade i slutet av 1960—talet har där— för successivt minskat, eftersom man under en längre tid
ej varit utsatt för kraven från den marknaden.
Mot bakgrund av PLM:s filosofi och ställning i slutet av 1960—talet kan man se den då planerade etableringen
av lokal tillverkning i Västeuropa som en fortsatt expan—
sion utomlands av glastillverkningen i Sverige, med det produktionsmässiga och marknadsföringsmässiga kunnandet
i den svenska glasdivisionen som bas. På grund av skill- naderna i marknadsutvecklingen hemma och utomlands och inriktningen på de företag man förvärvade kom den utländska glastillverkningen snart att få en mycket självständig ställning. Något beroende i produktionsmässigt (inkl. in—
; köp och marknadsföring) avseende kan Euroglas idag knappast sägas ha i förhållande till de svenska glasbruken. Däremot | råder, som tidigare påpekats, ett viss beroende i den mot- satta riktningen, såtillvida att exporten från Sverige till Västtyskland och BeNeLux går via Euroglasdivisionen. De
viktigaste kopplingarna, förutom de rent finansiella och
administrativa relationerna, gäller visst tekniskt samarbete.
Euroglas har efterhand byggt upp en egen kunskapsprofil framför allt när det gäller ugnarnas konstruktion. Det är sannolikt att tyngdpunkten i teknikutvecklingen inom koncernens glastillverkning hamnar i Euroglas i takt med den snabbare tillväxten i den divisionen. Det är därför också troligt att de två främsta nyheterna när det gäller framtidens glas, plastöverdragningen och lättglasets ut—
veckling, kommer att introduceras i Euroglas, inte i Sverige.
Därmed kommer den kunskapsmässiga skillnaden att accentue—
ras ytterligare.
APPENDIX I Beräkningar av skillnader i produktions— och distributionskostnader mellan Sverige och Västtyskland.
Beräkningarna har genomförts mot följande bakgrund:
Omvandlingsfaktorerna är beräknade på 1976 års uppgifter ur de. prisserier som framgår av bilaga 8. Att vi använder kostnads— uppgifter från 1976 beror huvudsakligen på att PLM angivit detta är tom en vändpunkt för möjligheterna att exportera glas till EG—marknaden.
råvaror och emballage. Några särskilda skäl för att anta några prisskillnader mellan länderna har vi inte funnit. bränsle. Uppgifter om de internationella bränslepriserna har hämtats från Statens Industriverk (omvandlingsfaktor Sverige; Västtyskland = 0,95).
elenergi. Uppgifter hämtade från Svenska Elverksföreningen. (omvandlingsfaktor Sverige/Tyskland = 2).
lejda transporter. Kostnadsposten rör huvudsakligen inrikes— transporter och antas lika i båda länderna.
löner. Uppgifter hämtade från Svenska Arbetsgivareföreningen. (omvandlingsfaktor Sverige/Tyskland = 0,8)
övrigt. I denna post antar vi att det huvudsakligen ingår fasta kostnader, ex. kapitalkostnader. Dessa antas vara lika höga i båda länderna.
i 1 1 i | . I i 1
Till dessa kostnader tillkommer 1 exportalternativet tull— och frakt-kostnader som av PLM anges vara den huvudsakliga orsaken till att tillverkning utomlands är att föredra fram- för exportalternativet. Tullkostnadens utveckling över tiden samt olika fraktkostnadsuppgifter framgår av bilaga 9.
Kostnaden för insatsvarorna är hämtade ur PLM:s uppgifter till SCB och avser 1976 års siffror för glasbruket i Limmared.
Tabell Produktionskostnader 1976, tkr Sverige omv.faktor Tyskland Råvaror 8 216 X 1 8 216 Emballage 3 782 X 1 3 782 Elenergi 2 618 X 2 5 236 Bränsle 4 802 X 0,95 4 526 Arb.löner 14 915 X 0,8 12 081 ! ij.löner 3 305 X 0,8 2 677 i 37 638 36 554 Kap.kostn. 34 661 34 661 72 299 71 215
I tabell 1 har kostnaderna för ett tyskt glasbruk tagits fram genom att korrigera uppgifterna från det svenska glasbruket med marknadspriserna på insatsvarorna. Dessa beräkningar ger 3 % högre rörliga kostnaderlvid tillverkning i Sverige.
Till dessa kostnader kommer kapitalkostnader som antas vara lika i de båda lokaliseringsalternativen vid samma produk— ' tionsvolym. I brist på fullständiga kostnadsuppgifter har vi ; i beräkningarna nedan betraktat även vinsten som en del av ' kostnaderna, d v s saluvärde-rörl.kostn.=kapitalkostnader, | vilket innebär en brist i analysen. ! En jämförelse mellan de båda ländernas kostnader inklusive kapitalkostnaderna ger till resultat en 2 % högre kostnad vid tillverkning i Sverigez.
För att kunna jämföra de olika alternativen måste vi slutligen addera tull— och frakt-kostnader till exportalternativet. Tullkostnaderna var år 1976 nere i 1,9 % för att under 1977 avskaffas helt. Transportkostnaderna varierar kraftigt beroende på vilken ort i Tyskland vi väljer som destination (se bil. 9)
l
åå—gåå. 1,03 ; i exemplet har de fasta kostnaderna antagits lika med kapitalkostnaderna 2 72 299
11,02
Nedan redovisas två exempel:
1. Limmared—Dortmund (ASst tabellpriser) 57 862 ton3 x 283 kr/ton4'ä16 375 000 kr
Detta innebär tillsammans med tullen 18,9 % högre kostnader? Summerar vi detta med skillnaden i tillverk-
ningskostnader ger exportalternativet totalt 20,9 % högré kostnader
2. Limmared - Hamburg (prisuppgifter från PLM) 57 862 ton x 178 kr/ton 10 299 000 kr vilket innebär totalt 14,9 % högre kostnader
Limmared totala försäljning 1978 enligt uppgift från PLM.
4 o C Grundas pa 1979 ars priser, se bil. 9
5 111 726
95 351(l978 års saluvärde)% 1'17? 95 351 + 15 375 = 111 726
Appendix ;;
Modellen kan illustreras i följande figur:
P,MC,MR
(Se Frank och Freeman, sid. 34).
Efterfrågekurvan som det investerande företaget möter betecknas med D och motsvarande marginalintäktskurva betecknas med MR. Vidare antas i modellen att marginalkostnaderna är konstanta, vilket anges i figuren med MCH för produktion i hemlandet och med MCF för produktion i utlandet. MCH inkluderar distanskost- naderna. Produktiviteten i hemlandet och i utlandet förutsättes konstant och lika, med motiveringen att det investerande före— taget har samma möjligheter i de båda fallen att tillämpa samma teknologi. Skillnaden mellan alternativens marginalkostnader be—
står i skilda kostnader i de båda länderna.
Om företaget väljer att exportera till den utländska marknaden kommer det att producera och sälja så mycket att marginalintäkts— kurvan skär hemlandets marginalkostnadskurva, vilket ger priset
H P och kvantiteten QH'
Det andra alternativet, d v s produktion i utlandet, innebär ett lägre pris, PF i figuren, men en större kvantitet, QF'
Eftersom arbetsproduktiviteten i de båda länderna antogs vara densamma och konstant kommer förändringen i hemlandets syssel— sättning vara direkt avhängig skillnaden mellan QH och QF'
Om man förutsätter att priser och kvantiteter bara rör sig inom ett begränsat intervall kan vi anta att företagets efterfrågan har en konstant priselasticitet. Under antagandet att företagets marginalkostnad är konstant, och företaget vinstmaximerar, d v s sätter MC = MR kan vi beräkna priselasticiteten som
1 R
R—V
___3 ||
där R står för total intäkt från det utländska dotterbolagets försäljning och V för motsvarande totala rörliga kostnader.
95 QFI : duktionen som i stället hade kunnat produceras lokalt för export,
så fås den via 6"=MCF. Detta blir det nya jämviktsläge som det
. . .MC.. . _ . Vinstmax1merande "H företaget uppnar i exportalternativet.
Om vi betecknar 6—= d v 5 den andel av den utländska pro-
lSe Frank o Freeman s. 35-36.
Utifrån uppgifter om 6/7 och skillnaden mellan MCF och MCH kan vi få fram skillnaden i täckningsbidrag(intäkter — rörliga kostnader) mellan exportalternativet och lokal produktion;
Täckningsbidrag/lok.prod. = Q xP — QFxMC F F F Tackningsbldrag/export = QHXPH _ QHXMCH MC . Antag tex. att F = 1 ,7 =4 Vilket gerÖ = 0,57. Antag NCH 1,15 vidare att =1 QF P =2 F MC =1 viket i så fall ger
Täcningsbidrag/ lok.prod. = 1x2 — 1x1 = 1 * Tåckningsbidrag/export = 0,57x2,21 — 0,57x1,15 = 0,60
* Med en priselacticitet på 4 ger en ökning av priset med
10,7 procent en minskning i efterfrågad kvantitet med 43 procent,dv96=0,57
F & F gör en vidareutveckling av denna enkla modell och beskriver en situation där vi har stigande marginalkostnadskurvor och en
avtagande marginalintäktskurva. Detta kan illustreras med nedan stående figur:
MR,MC
I det fall direktinvesteringar i utlandet skulle vara uteslutet, kommer en kvantitet motsvarande Q1 att produceras i hemlandet för export. Om det däremot inte föreligger några hinder för ut— ländska direktinvesteringar, kommer en kvantitet motsvarande Q3—Q2 att produceras i utlandet och en kvantitet motsvarande Q2 kommer att produceras i hemlandet för export. Bristen på relevanta data gör det dock omöjligt för oss att empiriskt använda denna mer "sofistikerade" modell.
Appendix III
Tabellen nedan anger priselasticitet och därmed härledd prisökning vid givna värden för exportsubstituerbarheten: C:o,z-wsq =12 - — >ap=o,02 O”=o,3— >v1= 9 - ' >Ap=o,o3 020,47 DY1=6,S-' v—DAp=0,06 02 ,5—-.-> Y1= 5— bAp=0,1
GQ 's- .....) Y): 3,5..__...Ap=0,17 020,7- Jq: 2,5._-_ >Ap=0r28 o'=o,8 >n= 1,5.--—>Ap=0'6 020,9— 1511: 1 .5Ap=o,9
Vi utgår från Euroglas omsättning och resultat efter avskrivningar 1978 på 288,9 resp. 7,4 milj.kr. De rörliga kostnaderna är uppskatt— ningsvis c:a 50 % av omsättningen,d.v.s. 144,5 milj.kr. Dessa är upp— skrivna i tabellen nedan med 15 %, då vi antog att marginalkostnaderna i exportalternativet var 15 % högre. Omsättningen har också justerats
med den ovan härledda prisökningen.
Exportsub- (milj.kr.) stituerbarhet Omsättning Fastakost. Rörl.kost. Uppskriv. Resultat 0 =0,2 58,9 - 27,4 - 28,9 - 4,3 = -1,7 U=0,3 89,3 — 41,1 - 43,3 — 6,5 = -1,6 ';'=o,4 122,5 — 54,8 — 57,8 — 8,7 = +1,2 J=0,5 158,9 — 68,5 - 72,2 - 10,8 = +7,4 t=0,6 202,8 - 82,2 — 86,7 — 13,0 = +20,9 t=0,7 258,9 - 95,9 - 101,1 - 15,2 = +46,7 C=0,8 369,8 - 109,6 — 115,6 — 17,3 = +127,3
BILAGA 1
PLM:s INVESTERINGAR I GLASTILLVERKNING, milj.kr.
ÅR HOLLAND ocn TYSKLAND SVERIGE TOTALT . 1970 24,8 15,0 39,8 1
71 8,0 _ 13,0 .. 21,0 ' 72 14,7 7,8 , 22,5 73 10,3 _ 6,4 _, 16,7 74 12,5 ," 12,6 ..,. 25,1
75 29,7 16,3 _, 46,0 |
76 18,6 . 12,0 30,6 f
77 27.9 11,0 38,9 ' 78 12,5 19,1 31,6 159,0 . 113,2 272,2
Källa: PLM
PLM:s investeringar i glastillverkning, totalt, BILAGA 2 i Sverige och i utlandet.
nvesteringar MKr
X I 1 . , x 1 x / X 1 I ) 1 I 1 . V ) 7, Sverige 1 / '1 ** / Xx I N / Xx // Xl X & / 'Dongen + s i Mijnder * — J » i., + .,_.,. ...F-_.__."-. ...»......--y—_.4——-__'_—. *. .__.__-__+___..... __ ___FA—msf. 1. m.— __>Z( '1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978
BILAGA 3
PLM—KONCERNES TOTALA FAKTURERINGAR AVSEENDE GLAS OCH DE UTLANDSKA DOTTERBOLAGENS ANDEL DÄRAV, milj.kr.
ÅR DONGEN+MUNDER SVERIGE TOTALT 1960 _ 37,4 37,4 61 _ 36,9 36,9 62 _ 54,0 54,0 63 _ 64,7 64,7 64 _ 82,9 82,9 65 - 96,6 96,6 66 _ 109,5 109,5 67 - 115,5 115,5 68 _ 129,8 129,13 69 33 (19%) 140,2 173,2 70 39 (21%) 148,8 187,8 71 80 (34%) 159,0 239,0 72 101 (40%) 154,9 255,9 73 137,1(43%) 179,4 316,5 74 176,0(45%) 215,4 391,4 75 181,4(47%) 202,8 384,2 76 217,3(52%) 197,2 414,5 77 269,0(55%) 196,8 492,13 78 288,9(60%) 189,4 478,3
Källa: PLM
t. MKr och i de utländska enheterna.
Tota lt
N . I Sverige
' Moderbolage expor t
BILAGA 5 ant.anst. i Sverige och i utlandet. 1 Tou 000 500 |- — ' " ' A _ *x x * * xx N xx » __ __ **xxSver / 000 /»' Donä ,, ___,f +Mun _- 1 __ _ .n— _ _. __ _J— ------ ,./ 1 F 1 500 /' _,/ .' / ' r 1- ..L..- . .|.. __ . .. ..A... . ___—_..L_. __+____-..._..__..... +..-_——..— . ___..._4....__..__,.....,.._.| _— ._.;_,___4_+__1 1969 1970 1971 1972 1973 1974 "' 1975 1976 ' 1977 1978:
BILAGA—$
ANTAL ANSTÄLLDA I PLM—KONCERNEN OCH ANDELAR FÖR OLIKA LÄNDER.
&:
1969 1 70 | 71 72 73
74
75 76 77
78
Konc.tot.
5736 5820 6243 5981 5716 9581 9830 9423 9817 8576
KällazPLM
Sverige
3598(63%) 3551(61%) 3409(55%) 3214(54%) 3417(60%) 6953(73%) 7493(76%) 5654(60%) 5727158%)
5388(63%)
Danmark Holland Tyskland Sysselsatta med glas i
1877(33%)261(5%) 1929(33%)340(6%) 1995(32%)437(7%) 1930(32%)423(7%) 1519(27%)416(7%) 1797(19%)406(4%) 1520(16%)383(4%) 2079(22%)442(5%) 2280(23%)472(5%) 2145(25%)563(7%)
402(6%) 414(7%) 407(7%) 424(4%) 434(4%) 431(5%) 436(4%) 480(6%)
Sverige och andel
av tot.antal syssels.
med glas i konc.
1309(61%) 1333(62%) 1283(61%) 1167(57%) 1178(57%) 1093(51%)
PLM: s Glasexport 1965—1978 mi lj. st . 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 ___—___—
Dannark 61,0 87,6 90,7 72,4 77,5 88,1 145,6 106,9 107,8 119,3 106,6 71,2 93,0 41,6 Norge 27,5 23,3 23,7 29,0 33,4 35,0 34,0 34,4 33,9 26,0 22,0 23,0 15,6 13,5
Finland 5,3 5,5 6,0 3,1 3,9 5,0 5,0 5,0 6,1 11,0 5,0 5,0 8,9 6,8 ___—___—
Sza 93,8 116,4 120,4 104,5 114,8 128,1 184,6 145,9 147,8 156,3 133,6 99,2 117.,5 61,9 England 0,7 1,4 1,2 1,8 10,2 4,1 16,3 38,3 55,1 BRD 9,1 8,6 15,9 43,2 49,4 31,0 34,4 51,8 17,9 15,2 6,4 8,2 4,1 2,9 Holland 0,8 6,1 4,8 12,5 14,4 31,6 26,0 10,8 19,3 69,8 27,4 16,8 5,4 1,2 Frankrike 0,2 24,7 4,9 5,4 5,2
Algeriet 42,2 20,6 51,4 3,1 5,4 8,4
övriga 2,1 2,0 1,5 2,1 4,0 1,1 5,1 3,0 1,4 0,2 0,7
___—m_— S:a 12,0 16,7 22,2 57,8 67,8 64,4 66,9 63,8 84,4 141,9 94,2 44,6 58,6 73,5
Totalt 105,8 133,1 142,6 162,3 182,6 192,5 251,5 209,7 232,2 298,2 227,8 143,8 176,1 135,4
Källa: PLM
BI LAGA 7
Bilaga 8
Tab. 1 Medelpriser i öre/kWh, högspänning industrier vid 500 kw; 2000 MWh/år och (2500kw; 15000 MWh/år) 1973 1970 1973 1976
Sverige 6,44 7,43(5,39) 11,49(9,57) Tyskland 13,09 15,27(11,23) 22,62(17,14) Holland 7,84 10,44(8,21) 18,98(16,15)
| Källa: Svenska Elverksföreningen
Tab. 2 Total arbetskraftskostnad i kr/tim inom tillverkningsindustrin
Sverige Tyskland Holland
1967 11,80 8,60 7,80
68 12,60 9,00 8,50
; 69 13,90 10,20 9,60 * 70 15,60 12,60 11,00 71 17,40 14,80 13,00
72 19,60 16,70 15,50
73 22,00 21,00 19,40 74 25,90 25,00 24,40 75 31,60 27,10 28,10 76 36,70 29,90 31,20 77 40,60 36,20 37,30 Källa: Svenska Arbetsgivare Föreningen
TULL- OCH FRAKTKOSTNADER
Tab. 1 Tullkostnader för förpackningsglas
1/7-1968 - 1/1 1970 - 1/1 1971 - 1/1 1972 - 1/4 1973 - 1/1 1974 - 1/1 1975 - 1/1 1976 - 1/7 1977 -
Källa: Sveriges Exportråd
31/12 1969 31/12 1970 31/12 1971 31/3 1973 31/12 1973 31/12 1974 31/12 1975 30/6 1977
15,2 13,3 14,4 9,5 7,6 5,7 3,8 1,9 0,0
% %
N
% % %
Tab. 2 Fraktkostader 1979, (fraktpriserna Enligt ASG Limmaret till Hamburg
Hannover Dortmund Stuttgart MUnchen Amsterdam
Källa: ASG, SJ, PLM
Enligt:
ASG
5275: 5775: 6500: 7550: 8100: 7500:
Bilaga 9
I 1 1 | | 1 !
avser 23 ton) PLM:s Speditör 31 _ 4100:- 4674 - 4350:- 52141 _ 4600:- 6583? - 6000:— 7627; - 6700:- 7372i - 4400:- 8055
BERAKNINGAR AVf; OCH ,EUR HAMMARS- RESP. LIMMAREDS GLASBRUK.
) . M 1 »Vi? _.*'=_££l '» 1 * MC ;
Beräkningarna är grundade på kostnadsdata från PLM enligt tabellen nedan.1) (kostnader i tkr. 1977)
Kostnadsslag Hammar få;_ Limmared 25; f Råvaror 11112 8702 1 Emballage 3419 5140 ; Elenergi 2388 3619 Bränsle 7991 5382 1 Lejda transp. 2959 27869 22843 1 Arbetarlöner 15109 42978 16362 39205 Tjänstemannalöner 3892 3756 Saluvärde 69077 88816
Som rörliga kostnader betraktar vi samtliga kostnader i tabellen utom tjänstemannalöner. Arbetarlöner betraktas som både fast och ' rörlig kostnad i två olika beräkningsalternativ.
'.'
Givet T': 0,872) (se sidIS) får vi följande värden på Ik och U .
hämmar
”&: &%%'11'2427978'3255 7= (0.87)2965 .— 0,69 Limmared 'I728212—3920'551379 '; =(0a87)1'79 ? 0,78
Under förutsättning att vi betraktar arbetarlöner som fast kostnad får vi: Hammar
,'(-=; 1,68 0,79 Limmared
,£/;;1,35111. 0,83
1) jmf. svensk industristatistik, bransch 36 202 (SNI)
1 2) ,,,-53. 0,87
Givet ":?/= 0,831161— vi följa
Hammar
152,65 T= (0,83)2'65 Limmared 1)'t1,79 T= (0,83)1”79
Under förutsättning att vi får vi:
Hammar
ngt/1,68 .f:o,73
Limmared
211,35 f:0,78
1) mid/0,83
» |,
S()IJ 1981:43 BILAGA 10,fort$.
nde värden på!) ochilw. &
0,72
betraktar arbetarlöner som fast kostnad
0,9
0,8
(MCP) = 1—L—)
——— 1,15 MCH (S =exportsubstituerbarheten 7 =priselacticiteten
MCF=marginalkostn vid lokal prod.
MCM: marginalkostn. vid export.
(y
0,9
1
0,7
0,6 0,5
0,4
0,2
0,1
BILAGA 11 , forts .
(b—1CF)=(1120)
MCH 1 1 1 | | 1 | | ! E 1 1 1
.X.
x,
x_
x
— — »» +————+———1————1—-—+——1——+——+——+—-1—-—r——+—— ,__-__,_.,___?;, 1 1 1 2 3
456789101112131415
d
)
0,9
0,6
0,3
5
Bilaga 12.
Sambandet mellan skillnaden i marginalkostnad
och exportsubstituerbarheten vid olika värden
på priselacticiteten.
10
. ___ ..,...____.__; ______,_____1_____._..,_..___.._......
15
...,; .. ___.. ..
20 25
_.+____e...._.-....+_..___...._._ .. .,.
30
Procent högre marg.kostn. i exportalterna—
tivet.
Konsumtion och import av förpacknin sglas i Västtyskland 1970—1978, tusen ton.
70 71 72 73 74 75 16 77 78
Konsumtion1) 2 134 2 355 2 465 2 541 2 601 2 533 2 833 2 743 2 696 (inkl.lager förändr.)
Import -totalt 157 147 151 168 181 193 253 206 221 %av konsumtion 7,3 6,2 6,1 6,6 6,9 7,6 8,9 7,5 8,2
-Från EG 86 132 91 117 115 128 171 131 137 %av konsumtion 4,0 5,6 3,7 4,6 4,4 5,0 6,0 4,8 5,1
-Från Sverige 10 11 14 5 2 2 3 2 1 %av konsumtion 0,46 0,46 0,57 0,19 0,06 0,07 0,10 0,06 0,04 %av tot.import 6,3 7,3 9,3 2,9 0,9 1,0 1,1 0,8 0,5
—Från Öststater 41 40 39 42 62 59 67 58 62 %av konsumtion 1,92 1,70 1,58 1,65 2,38 2,32 2,36 2,11 2,30
1) Konsumtion=Produktion + Import — Export
ww po >C Qu— > & ES
Hollands im ort och konsumtion av för ac
68 69 70 71 72 73 74 75
Import 141 151 182 175 134 159 199 171 Import från
EG 121 161 121 152
% av tot.
import 86 88 90 76
Import från
91.11 Sverige14,1 4,8 10,4 8,6 3,6 6,4 23,0 9,0 % av tot.
import 2,9 3,2 5,7 4,9 2,7 4,0 11,6 5,3
Konsumtion 5102)
1) Beräknat utifrån PLM:s uppgifter om glasexporten i milj.st. '2) Uppskattad siffra
Källa: Holländsk statistik, Central Bureau voor de statistick
knin s las 1968—1978.(tusen ton)
216 216
173 206 5,5 1,8 0,4 2,9 0,8 0,2 550
BILAGA 14
Leveranser av glas från Don en och Mänder 1972—1979.(tusen ton)
72 73 74 75 76 77 78 79 Leveranser tot. 125 145 169 178 204 217 224 220
Leveranser från Dongen 88 128 Leveranser från MUnder_ 37 91
Mönders leveranser
i % av västtysk konsumtion 1,5 3,41)
1) Beräknad på en uppskattning av västtyska konsumtionen 1979 till 2,7 milj.ton.
Källa: PLM och västtysk nationell statistik
BILAGA 1
X Industrikonservglas (5221 .35)
.» ./" ' "xx .. ___...Halvvita och vita dricksflaskor ,- s.k./IM" (5221.15) - . - . _ _ _ ,Bruna dricksflaskor (5221.12)
Gröna dricksflaskor (5221 .11)
. . . ___... ..,... ,_._.__.. . .. . . ., . ,......lm .. M...... __... _.-- J-H.... . ..__.__L_.,..._._._.._...__._'.....___._.. ....._._..;.....-.__...__.__.._| ,......N ,....,_..»__..,___M._.......__._._._,—p
70 71 72 73 74 75 76 78 79 År
BILAGA 1 6
KÄLLA: Bearbetning av tysk nationell statistik.
DM/ton . Prisutvecklingen oå kosmetikglas och _ 1650 5 Medecin las i Västt skland 1970—78. //////4 Kosmetlkglas (5221'35)
,
1600 1
1550 ; . lf
1500 ;
1450 1400
1350 .
1300 1250
__1l_umt___,
1200. Medecinglas (5221.35) 1150 . 1100 + XX
1050 ? 1000 & 950, -
BILAGA 17
900 # m 0 C'. _ © & E'.” & w
770 71 72 73 74 75 76 77 78 År
-....___ _ _
mvg—a ___-m 0 —=-= '
PRIS— OCH KOSTNADSUTVECKLING FÖR EUROGLAS PRODUKTER 1974—80. Index l975=100
A,?)
1
125 v Kostnader (1980=budget) 120 f 115 j/
1 10 .. » 4/
| Pris (1980=budget) 100 % ———————*———__________—__////,,//'
901- 801 | i
70
KÄLLA : PLM
TUSEN , TON 40
35l 301
25 _-
20
U') 4—
10
l!)
'________it__r————1r-* ————— -__L
&IERIGES EXPORT AV FÖRPACKNINGSGLAS TILL NORDEN, STORBRITTANIEN OCH VÄSTTYSKLAND 1969—1977. (tusen ton, 665.11)
X Norden
, 'X X
1 X
x' Västtyskland )
x» / Storbrittanien ,/ lå
_; __ _______,___1
69 70 71 72 73 74 75 76 77
KÄLLA: Svensk utrikeshandel, del 2
År
Nils Kinch Kapitel 7 FALLET VOLVO
i INNEHÅLL Sid Avsnitt 1. Rapportens inriktning och uppläggning 317 Utgångspunkter 317 Rapportens uppläggning 318 Avsnitt 2. Volvokoncernens utveckling 1927—1979 321 2.1 Volvos utveckling fram till 1939 321 De första åren 32l Tidig internationalisering 323 Sammanfattning av internationalise— ringen fram till 1939 325 2.2 Utvecklingen 1939—1957 326 Allmänt 326 Internationalisering av försäljningen 327 ' Sammanfattning av internationalise— ringen fram till 1958 330 2.3 Utvecklingen 1958—1969 332 Allmänt 332 EEC—EFTA 333 Internationalisering-av försäljningen 334 " produktionen 337 Sammanfattning av internationalise- ringen fram t o m 1969 338 2.4 Volvo under 70—talet 339 1 Allmänt 339
1 Internationalisering av försäljningen 343 'i " produktionen 347 Personal 349 Internationalisering av inköpen 350 1 1
1 Sammanfattning av internationalise—
l ringen fram till 1980 352
ii Sid Avsnitt 3. Belgien — Alsemberg och Gent 353 3.1 Utredningen om en Europafabrik 353! Bakgrund 353 Tullar och besparingsmöjligheter 355 Prognoser över försäljning och pris— sänkningsutrymmet vid en etablering 356 Etablering i mindre skala 357 3.2 Personvagnar 359 Investeringen i Gent 359 Utveckling av produktion och för— säljning i EEC 362 3.3 Tunga lastvagnar 366 Investeringen i Alsemberg 366 Utveckling av produktion och för— säljning 366 3.4 Fördelar av tillverkning inom EEC 369 Kostnadskalkyler 369 Andra fördelar av lokal montering 371 Vad hade hänt om Volvo inte etable— rat sig? 372 3.5 Sysselsättningseffekter 373 Direkta effekter 373 Förändrade inköp som en följd av etableringen 376 Avsnitt 4. Belgien — Oostakker 378 Innebörden av klubbprogrammet 378 Motiv till samarbetet 379 Fördelar med samarbetet 381 Möjligheter till fortsatt samarbete 382
Samarbete Volvo och Saviem utanför klubbprogrammet 383
Avsnitt 5.
Avsnitt 6.
Avsnitt 7.
Avsnitt 8.
iii
Sid Varför tillverkning i Belgien? 383 Försäljning av vagnarna 384 Inköp till klubbvagnen 385 Framtida utveckling av fabriken 386 Sammanfattning 387 Kanada 388 Motiv för etableringen 388 Försäljnings— och produktionsutveckling 388 Inköp av material från Kanada 389 Sysselsättningseffekter 390 USA 390 Personvagnar 390 Lastvagnar 391 Holland 394 Volvo Car BV 394 Sysselsättningseffekter 396 Brasilien 398 Volvo do Brazil 398 Volvos tidigare engagemang i Brasilien 398 Finansiering av investeringen 399 Ledning av verksamheten 400 Produktionsapparatens utbyggnad 401 Kravet på lokal integration och återexport 401 Uppbyggnaden av underleverantörsnät i Brasilien 402 Avsättningsmarknad för framtida export från Volvo do Brazil 404 Huvudmotiv till Volvos produktionsetable— ring i Brasilien 405 Sysselsättningseffekter i Sverige 409
iv Sid Avsnitt 9. Frankrike 415 PRV 415' Utvecklings— och investeringskostnader 415 Inköp 416 Ledning 417 Volymutveckling 417
Sysselsättningseffekter av investeringen 418
Avsnitt 10.5ammanfattande analys 420
Grund för klassificering av etableringar 420 Marknadsorienterade investeringar 421 Resursorienterade investeringar 425 Volvos ställning i bilindustrin 428
Drivkrafter till utlandsetableringar — — utlandsberoende 430 Referenser 433—434
Bilagor 1—26 435
Avsnitt 1. Rapportens inriktning och uppläggning
Utgångspunkter
I denna studie ges en beskrivning av hur Volvokoncernen vuxit fram och successivt internationaliserats samt en fördjupad beskrivning och analys av ett antal utländska direktinveste- ringar. Huvudvikten i framställningen läggs vid utvecklingen inom "Bil Volvo" och övriga verksamhetsgrenar berörs endast i förbigående. Anledningen till denna avgränsning är att den studerade delen idag svarar för ca 80% av omsättningen och den övervägande delen av utlandsetableringarna. Inom Bil Volvo är det i huvudsak situationen för person— och lastvagnar som be— rörs medan bussektorn behandlas mer översiktligt. Ett förslag föreligger från Volvos styrelse att köpa AB Beijerinvest, vil— ket märkbart skulle förändra företagets inriktning, men konse—
kvenserna av detta har inte studerats.
Utredningens huvudsyfte är att visa på olika näringspolitiska effekter av de investeringar i tillverkande enheter som kon- cernen gjort. För att sätta in dessa investeringar i ett sam— manhang beskrivs i denna rapport hur Volvo i takt med att det växer blir allt mer internationaliserat. utlandsinvesteringarna kan inte studeras en och en, utan måste ses i ett sammanhang, där även utveckling av nya produkter och marknader, utbyggnad av produktionsapparaten både vad avser komponenttillverkning och slutmontering samt en satsning på en internationell mark— nadsorganisation beaktas. utlandsetableringarna ingår som gp del i den utveckling från ett litet hemmamarknadsoriente—
rat företag till en stor internationell koncern som Volvo genom— gått.
Internationaliseringen beskrivs ur en rad olika aspekter och genom tillgång på data för de senaste åren har det varit möj— ligt att kvantitativt mäta detta i en rad dimensioner. Vid
sidan av att beskriva Volvos utveckling och utlandsetableringar
har denna framställning även till syfte att belysa internatio- naliseringsprocessens mångfald och komplexitet. I rapporten behandlas utvecklingen av försäljning, tillverkning och inköp. Det har inte varit vår ambition att även beskriva koncernen m a p finansiering och betalningsbalanseffekter, då rapporten därigenom skulle bli för omfattande. Däremot har avsnittet om inköp inte fått avsedd utformning p g a bristande tillgång
till material.
Rapportens uppläggning
Volvos framväxt och internationalisering
I avsnitt 2 beskrivs hur Volvo utvecklats och internationali- serats från starten 1927 till 1979. Internationaliseringen studeras ur tre aspekter. Under de avsnitt som berör försälj— ningen behandlas framväxten av den utländska marknadsorganisa— tionen, exportens länderfördelning och andel av omsättningen. Internationaliseringen av produktionen studeras m a p förekomst— en av tillverkning och samarbetsavtal utomlands och mäts, i
mån av tillgång till data, med storleken av utlandsdelen av
1 1 1 t ex investeringar, produktion och antal sysselsatta. Den tredje1 aspekten som tas upp är hur inköpen av material och delar från 1 utlandet utvecklats och hur inköpsorganisationen ser ut. Framställningen i detta avsnitt bygger i huvudsak på externt tillgängligt material som årsredovisningar, personaltidningar och diverse broschyrer, som företaget givit ut. För tiden fram till 1967 har det varit stora svårigheter att få fram jämför- bara sifferserier över t ex exportens länderinriktning, fördel— ning på produktgrupper etc. Vissa data, som t ex länderfördel-
ning av investeringar och inköp, finns bara för de senaste åren.
För att göra framställningen mera överskådlig behandlas ett antal kortare tidsperioder. Den första behandlar utvecklingen
fram t o m 1938. Nästa avsnitt tar upp krigsåren och efter—
krigsperioden fram till dess EEC bildades. I därpå följande avsnitt behandlas problematiken kring EEC och expansionen under 60—talet fram till 1970. Det sista avsnittet beskriver utveck- lingen under 70—talet fram till 1979 och är p g a bättre till— gång på data mera utförligt. Mer av en händelse råkar indel— ningen i stort överensstämma med den tid företagets tre verk— ställande direktörer verkat. De två första avsnitten täcker
i huvudsak den tid då Assar Gabrielsson var VD,fram till 1956. Det därpå följande avsnittet som behandlar 60—talet täcker i stort Gunnar Engellaus period som företagschef och under 70— —talet har PG Gyllenhammar varit VD.
Praktikfallen
Sammanlagt beskrivs i avsnitten 3—9 sju olika direktinveste— ringar. Urvalet av dessa är gjort med hänsyn till att dels få med de storleksmässigt mest betydande, dels kunna belysa olika typer av problem. Några etableringar behandlar investeringar som innebär att slutmontering utomlands upptas av i Sverige utvecklade produkter. Andra beskriver tillverkning av nya slut— produkter eller komponenter utomlands, som inte tillverkas i Sverige. Vissa av investeringarna är helägda, i andra har Volvo ett minoritetsintresse. Några etableringar är ett resultat av ett samarbete med utländska intressen om gemensam produktutveck— ling. Beskrivningen av bakgrund och motiven till varför Volvo etablerade sig sker ur det perspektiv företagsledningen hade vid etableringstillfället. I några fall har det varit möjligt att redogöra för de alternativ som övervägdes och den serie överväganden som ledde fram till ett beslut. Vidare tas kopp— lingen mellan den utländska enheten och moderbolaget upp vad avser informations— och materielutbyte. I något fall har det varit möjligt att göra kvantitativa bedömningar av lönsamheten av att förlägga tillverkningen utomlands. Det är endast för investeringen i Brasilien som det gått att göra en mer de—
taljerad beskrivning av sysselsättningseffekterna. Beskriv—
ningen av bakgrund och motiv för etableringarna baseras på interna utredningar och/eller intervjuer med personer inom Volvo som varit med vid beslutstillfället eller vid starten av utlandstillverkningen. För etableringarna i Kanada och USA och köpet av den holländska personvagnsfabriken är redogörelsen mer översiktlig och grundas på externt material.
Sammanfattande analys
I avsnitt 10 görs en sammanfattande beskrivning och analys av utlandsetableringarna inom Volvo och en koppling till övriga åtgärder inom företaget. I avsnittet delas etableringarna upp i två slag av investeringar — marknads— och resursorienterade. Volvos ställning som biltillverkare sätts i relation till övrig bilindustri och därvid framgår dess i förhållande till utländska företag stora utlandsberoende.
Avsnitt 2. Volvokoncernens utveckling 1927 - 1979
2.1 Volvos utveckling fram till 1939 1)
De första åren
På sommaren 1924 överenskom Assar Gabrielsson och Gustaf Larsson att försöka starta en bilfabrik. Den senare konstruerade en bil som under åren 1925-26 tillverkades i 10 exemplar. Gabrielsson som var anställd i SKF, sedan 1/1 1920 i befattning som försälj— ningschef, satsade 200 000 kr på konstruktion och framtagning av vagnarna. Efter ett misslyckat försök året innan lyckades det Gabrielsson och Larsson att sommaren 1926 intressera Björn Prytz, som var verkställande direktör i SKF, att detta bolag skulle ta hand om projektet. Resultatet blev att SKF i augusti 1926 beslöt att förlägga biltillverkningen i ett vilande bolag, AB Volvo. Samtidigt utsågs Assar Gabrielsson till bolagets verkställande direktör och Gustaf Larsson till dess vice verk— ställande direktör. Något aktieintresse i Volvo hade de inte men i samband med att SKF, genom AB Volvo, övertog det fortsatta arbetet med biltillverkningen beslöts att Volvo skulle täcka de utlägg som Gabrielsson haft för konstruktion och tillverkning av
de första 10 bilarna.
Det planerade tillverkningsprogrammet var ganska optimistiskt — 1 000 bilar första året, 4 000 andra året, 8 000 tredje året.
Den första serietillverkade Volvo bilen blev färdig 1927 och första året tillverkades 297 enheter. Den verkliga försäljningen motsvarade inte de optimistiska planerna och Gabrielsson och Larsson insåg att Volvo inte skulle komma fram enbart med person—
vagnar. Därför påbörjades konstruktionen av lastbilar med samma
1 Avsnittet bygger i huvudsak på uppgifter hämtade ur Gabriels— son 1956 och Lidström 1972.
motor som i personbilen och med i övrigt så många gemensamma delar som möjligt. De första lastbilarna blev färdiga i slutet av 1928. De första egentliga bussarna började tillverkas 1933.
Volvo gick under åren 1926—1929 med förlust och den första må— nad som gick ihop var september 1929. Detta föranledde SKF att överväga en avveckling av verksamheten och kontakt togs också
med en amerikansk biltillverkare.
”När Volvos verksamhet under åren 1927—28 varje månad visa— de förlust, började SKF så småningom fundera på en avveck- ling i en eller annan form. En trevare i den riktningen beard i att SKF:s chef i Amerika, W L Batt, inbjöd Charles Nash, som var chef och ägare för Nashfabrikerna i Amerika, att tillsammans med sin tekniske direktör komma över till Sverige för att se på Volvo. Assar Gabrielsson, som fortfa— rande trodde på möjligheten att Volvo skulle kunna slå sig igenom, hade samma morgon som Nash skulle komma till Göte— borg ett samtal med Björn Prytz och erbjöd sig då sätta in de 220 000 kronorna, som han fått ut från Volvo, ovanpå SKF:s lån till Volvo. Således med sämre rätt till återbe— talning än SKF hade. Detta erbjudande begagnade sig Björn Prytz icke av, men han kände sig genom detsamma i sin tur mera övertygad om Volvos möjligheter, och efter en telefon- konferens med övriga styrelseledgmöter i SKF beslöt han att icke utbjuda Volvo till Nash." 1
En viktig strategi från början var att "bygga bil på volvovis"
d v 5 att använda sig av den teknologi och yrkesskicklighet som fanns i landet, att själv konstruera bilen och att bygga ett system av fristående underleverantörer, vilka svarade för kompo— nenttillverkningen, och sedan slutmontera produkten i egen regi. Det första steget mot en kontroll över produktion av vitala komponenter togs 1931 i och med förvärvet av aktiemajoriteten i AB Pentaverken i Skövde. Företaget hade sedan starten levererat motorer till Volvo och införlivades 1934 helt med Volvo. Från 1930 gick företaget med vinst och i samband med att SKF delade
Årsredovisningen 1976 sid 45.
ut aktierna i Volvo som en bonus till sina aktieägare introduce— tades Volvo på Stockholms Fondbörs 1935.
Volvo började som personbilstillverkare,men fann snart att lastvagnar och senare också bussar var mer vinstgivande. På personbilsmarknaden kom konkurrenterna, i huvudsak amerikanska tillverkare, varje år med nya modeller. Volvo kunde, beroende på höga verktygskostnader för personbilskarosser och liten år— lig försäljning, endast tillverka en modell som måste behållas i flera år. För lastvagnar och bussar var faktorer som bränsle— förbrukning och hållbarhet viktiga då kvaliteten var avgörande
i högre utsträckning än för personbilar.
Tidig internationalisering
Redan i samband med att det första produktionsprogrammet gjordes upp bestämdes att en viss del av produktionen skulle exporteras. Leverans utomlands skulle vara ett sätt att utjämna säsongsvaria- tioner. Personbilar såldes i Sverige vid den tiden huvudsakligen under vår— och sommarmånaderna och för att få en jämn beläggning i fabriken måste Volvo finna en ersättningsmarknad för den del
av höst— och vinterproduktionen som inte såldes i Sverige. Volvo beslöt att avsätta denna i Argentina och några andra länder söder om ekvatorn. Av planerade 1 000 bilar skulle 400 exporteras förs— ta året. Under de två första åren exporterades inte enenda per— sonbil beroende på att den planerade tillverkningsvolymen inte uppnåddes och att vad som tillverkades kunde säljas i Sverige.
En säsongsutjämning uppnåddes istället i och med att Volvo bör— jade tillverka lastbilar vars försäljning var jämnare fördelad
över året.
Under 1928 levererades 987 vagnar varav 24 lastbilar exportera— des, samtliga till Finland. Volvo hade som politik att inte sälja bilar genom egna filialer eller dotterbolag, dels beroende
på kapitalbrist, dels för att Assar Gabrielsson var övertygad
om att en affärsman med eget risktagande och vinstintresse gjor— de en bättre insats än en filialföreståndare. Då Volvo inte lyckades finna någon som ville åta sig försäljningen i Finland etablerades samma år det första utländska dotterbolaget Oy Volvo—Auto AB.
Volvos export var till en början inriktad på de skandinaviska länderna därefter Holland, Belgien och några medelhavsländer samt Latinamerika som var den största marknaden. Av utlandsför— säljningen dominerade lastbilar och bussar nästan hundraprocent- igt. När andra världskriget bröt ut sålde Volvo på 25 länder och hade försäljande dotterbolag i Argentina, Finland och Norge.
Ca 35% av lastbilarna och bussarna exporterades.
En annan aspekt av tidig internationalisering är kontakter med utländska leverantörer och biltillverkare. Volvo försökte i första hand bygga upp ett nät av underleverantörer i Sverige. För vissa för bilindustrins specifika konstruktioner som för— gasare, elektrisk utrustning, instrument, etc. var företaget tvingad att söka sig utomlands då inhemska leverantörer saknades. De utländska kontakterna vidgades vartefter och gav Volvo möj- lighet, att mot de svenska leverantörerna, i den mån det endast fanns en tillverkare av detaljen i landet, ställa upp utländsk konkurrens. Enligt Gabrielsson agerade Volvo friare vid val av leverantörer i förhållande till sina utländska konkurrenter, som i stor utsträckning begränsade inköpen till inhemska leve— rantörer. Detta har enligt vissa bedömare gjort att Volvo ut— vecklat en kompetens att köpa internationellt, som ger dem en konkurrensfördel. Av materialet var enligt Gabrielsson ca 15% utländskt, men enligt den bedömning företaget gör idag skulle
andelen varit högre.
Av icke oväsentlig betydelse var enligt Gabrielsson, att Volvo lyckades övertyga sina svenska leverantörer att skicka tekniker
utomlands, främst till USA, för att lära sig de modernaste
tillverkningsmetoderna och införa dessa i Sverige. I detta arbete spelade Gustaf Larsson, som själv under flera år arbetat
i det engelska bilföretaget Morris fabriker, en stor roll.
Sammanfattning av internationaliseringen fram till 1939
Företaget var vid ingången till 1939 internationaliserat i följ- ande avseende. Exportförsäljningen sköttes genom tre egna dotter- bolag och ett antal agenter på ca 25 länder. Det första dotter— bolaget etablerades redan 1928. Av tillverkningen av lastvagnar och bussar såldes ca 35% på export men endast en obetydlig andel av personbilarna. Redan 1933 hade exporten uppnått en andel på 25% av omsättningen. Försäljningen var inriktad på de nordiska
länderna, Belgien och Holland samt Latinamerika.
Någon tillverkning i egen regi förekom inte utomlands men under något år i början av 30-talet hade i begränsad utsträckning Volvovagnar monterats av den danske agenten för att undvika im—
portrestriktioner.
Vid slutet av perioden utgjorde andelen inköp från utlandet ca 15%.
Sammanfattningsvis är resursbindningen utomlands inte av någon
större omfattning och antalet sysselsatta utomlands ringa.
2.2 Utvecklingen 1939—1957
Allmänt 1)
I och med krigsutbrottet förändrades situationen. Bensinranso— nering och brist på bildäck medförde att försäljningen minskade. Av en planerad omsättning på 9 000 enheter uppnåddes 7 500. Företaget stod nu inför problemet att upprätthålla full tillverk— ning i fabrikerna och att ersätta de delar som tidigare importe-
rats.
Medan Volvo ännu hade problem att helt belägga fabrikerna hade motorfabriken i Skövde samarbetat med Svenska Flygmotor AB i Trollhättan som leverantör av vissa delar. Detta samarbete för— djupades och Volvo förvärvade 1941 aktiemajoriteten i företaget. Under 1943 införlivades Köpings Mekaniska Verkstad vilket inne— bar att Volvo övertog produktionen av växellådor och bakaxlar och nu,frånsett karosserna,tillverkade samtliga huvudkomponenter i egen regi. Tidigt upptogs tillverkning av gengasaggregat och
i övrigt kom produktionen under krigsåren att nästan helt inrik- tas på tillverkning av militärfordon och något problem att ut— nyttja kapaciteten uppstod inte. Bristen på gummi hade orsakat företaget stora problem och tillverkning av traktorer startade, då dessa till viss del kan köras med stålhjul, utan gummi.
Traktorproduktionen kom igång först efter kriget.
I samband med utveckling av specialfordon för försvaret upptogs samarbete med AB Bolinder—Munktell och detta företag förvärvades sedan 1951.
Volvo presenterade i september 1944 personbilen PV 444 som skulle börja säljas efter kriget. Vidare utvecklades en dieselmotor, som
successivt under efterkrigsperioden ersatte bensinmotorerna i
Avsnittet bygger på Gabrielsson 1956 och Lidström 1972.
bussarna och lastvagnarna. Efter kriget rådde materialbrist och Volvo kunde trots stor efterfrågan inte börja tillverka PV 444
före 1947 p g a avsaknad av karosseriplåt.
Fram till 1957 svarade lastvagnar och bussar för den värdemäs- sigt största andelen av AB Volvos omsättning och export. Antals— mässigt hade personbilarna passerat denna grupp under 1949. En— ligt Volvo hade företaget länge för lastvagnar och bussar varit fullt konkurrenskraftigt då de inte mötte samma priskonkurrens som masstillverkade personbilar. Detta år passerade dock person— bilarna omsättningsmässigt denna grupp och i exporten kom de för första gången att representera ungefär samma värde som last— vagnar och bussar, som tidigare även dominerat exportförsälj— ningen. Omsättning och antal anställda för de olika enheterna i koncernen vid slutet av perioden framgår av tabell 1 nedan.
Tabell1. Volvokoncernens omsättning och antal anställda 1957.
Fördelad på produktgrupper.
Omsättning
AB Volvo 679 mkr AB Bolinder—Munktell 130 mkr Svenska Flygmotor AB 140 mkr Köpings Mekaniska Verkstads AB 15 mkr 964 mkr
Källa: Bearbetning av årsredovisningen 1957.
Internationalisering av försäljningen
Anställda
405 687 312
891
w—xwwm
295
Utvecklingen av omsättningen och exporten framgår av bilaga 1.
Under en rad av år kom licens— och valutaproblem att uppta en
stor del av tiden för exportavdelningen. Bristen på dollar och den höga dollarkursen innebar emellertid.en konkurrensfördel
gentemot den amerikanska bilindustrin. Under åren 1946-50 var valutaproblemen minst i handeln med Brasilien och Argentina, vilket medförde att den största delen av exporten, liksom före kriget, gick till dessa länder. Senare kom importrestriktioner att tillstöta på dessa marknader varför de fick minskad betydelse. I Argentinaavvecklade Volvo sitt dotterbolag 1955 sedan möjlig— heterna att importera monterade lastvagnar stoppats. Representa— tionen sköttes därefter av en agent som i egen regi startade en
1)
karosserifabrik efter några år. 1958 skärptes kraven ytterli— gare och Volvo lämnade då in en plan till myndigheterna för sam— mansättning och delvis även detaljtillverkning av lastvagns- schassier i landet. Planen accepterades dock inte av myndighet— erna.2) Liknande krav restes i Brasilien 1956 vilket innebar att denna marknad stängdes för Volvo. Det norska dotterbolaget lik- viderades 1939. I generalagentens regi påbörjades 1951 montering av personvagnar i Belgien och 1954 i Holland.3)
1953 fanns Volvo representerat i 36 länder. I Finland och Argen— tina av dotterbolag som generalagenturer. övriga exportmarknader bearbetades av fristående företag, i vissa fall generalagenter
med egna underagenter, i andra fall främst i Norge och Danmark,
av ett flertal agenter som samarbetade direkt med Volvo och representerade bolaget inom en mindre del av landet.4) ; Genom ett avtal med norska myndigheter och industrier hade Volvo 1956 i utbyte mot att engagera norsk industri som underleveran— törer tillförsäkrat sig en extra importkvot för sina personbilar. Exportökningen uppgick under året ungefär till de 3 000 bilar
som avtalet avsåg.
Ratten nr 61, 1969, Sid 13, citerat ur Lidström 1972. Luftrenaren nr 31/2: 1962, Sid 4; citerat ur Lidström 1972. Årsredovisningen 1954, sid 6.
Årsredovisningen 1953, sid 24.
Något som skulle komma att starkt påverka företagets framtida utveckling var att Volvo började exportera personbilar till
USA. Under 1955 hade försäljning försöksvis startat i Califor— nien. Följande år koncentrerades ansträngningarna till de 11 västra staterna och samtidigt upptogs försäljning även i de östra delarna av USA genom dotterbolaget Volvo Import Inc. Sammanlagt såldes ca 5 000 personbilar och detförsta fartyget för leverans av personbilar till USA chartrades. Under 1957 byggdes försäljningsorganisationen ut och importen till hela marknaden organiserades av Volvos importbolag. Detta år levererades 10 414 bilar på USA marknaden. Av 41 488 tillverkade personbilar, levererades sålunda endast två år efter introduktionen, nästan 25% till USA, som sedan dess jämsides med Sverige varit Volvos mest betydande marknad för personbilar och gjort Volvo som före— tag starkt beroende av den amerikanska bilmarknaden. Under 1957 påbörjade företaget vidare undersökningar angående möjligheterna att sälja lastbilar i USA och 1958 såldes första Volvolastbilen Men företaget fullföljde inte lanseringen och nästa för—
sök gjordes först i mitten av 70—talet.
I Sverige avsattes detta år 27 907 personbilar eller 67% av produktionen och Volvos marknadsandel uppgick till 18,1%. Samma år producerades 14 309 lastvagnar av vilka 5 103 eller 35% av— sattes på hemmamarknaden där marknadsandelen var 40,4%. Av
1 082 tillverkade bussar avsattes 170 eller 16% i Sverige och marknadsandelen var 31,4%. Huvuddelen av traktortillverkningen hade upphört i moderbolaget och liksom försäljningen överförts till dotterbolaget AB Bolinder-—Munktell.
Andra viktiga marknader vid sidan av USA var Norge och Danmark, men även till Holland, Grekland och Sydamerika skedde betydande
leveranser.
Det är dock anmärkningsvärt att marknaderna i Europa utom Norden
och speciellt de bilproducerande länderna i detta område utgjorde
en så liten del av exporten. Anledningen till detta förklaras
av följande citat ur årsredovisningen:
"Volvo har hittills icke exporterat till de länder i EurOpa, * som själva ha en betydande biltillverkning — England, Tysk— land, Frankrike och Italien - men marknadsundersökningar har nu igångsatts för att söka få klarhet i om Volvo skulle kunna tänkas vara konkurrenskraftigt även i dessa. Det har därvid visat sig, att med nuvarande tullförhållanden så icke är fallet. Volvo åtnjuter i Sverige ett tullskydd av 15% på värdet och har ingen önskan att få detta tullskydd höjt, men de bilproducerande länderna har tullar, som vari— erar mellan 30 å 40% på värdet. Skulle en sådan ändring i de nuvarande förhållandena kunna uppnås, att Volvos produk— ter finge införas i de andra bilproducerande länderna i Europa till samma tull som dessa produkter får införas i Sverige, så skulle Volvo ha möjlighet att taga en liten del av omsättningen i dessa länder. Denna omsättning är emeller— tid så stor, att även en mycket liten del av densamma skulle betyda ett väsentligt tillskott för Volvo.
Bolaget fortsätter att utveckla sin försäljningsorganisation i de icke bilproducerande länderna."1)
AB Volvos export uppgick 1957 till 254 miljoner kr eller 37% av 2) omsättningen. Detta motsvarade 2% av Sveriges export.
Sammanfattning av internationaliseringen fram till 1958
Volvo var 1957 internationaliserat i följande avseenden. Export— försäljningen sköttes via två dotterbolag och i övrigt av agen— ter. Dotterbolagen i Norge och Argentina hade avvecklats och ytterligare ett tillkommit i USA 1956. AB Volvo sålde 37% av om— sättningen på export. Under kriget inställdes exporten och under de första efterkrigsåren var Latinamerika en betydande marknad, men fick sedan p g a importrestriktioner minskad vikt. I övrigt sålde företaget i huvudsak till de nordiska länderna samt Belgien
och Nederländerna. Anmärkningsvärt är att Volvo inte sålde på de
Årsredovisningen 1954, sid 6.
2 Sveriges export 1957: 11 091 mkr.
stora bilproducerande marknaderna i Europa som Storbritannien Västtyskland, Frankrike och Italien. En viktig händelse var
att personbilsexport till USA startades 1955 och snabbt kom att svara för ca 25% av antalet sålda personbilar. Detta har gjort att Volvo därefter varit starkt beroende av utvecklingen på USA marknaden.
Någon tillverkning i egen regi utomlands förekom inte men agen— terna i Belgien och Holland startade montering av vagnarna i början av 50—talet. I samband med att importrestriktioner inför- des i Argentina övervägde företaget lokal montering som dock
ej genomfördes.
Några kvantitativa uppgifter om länderfördelningen av inköpen finns inte. Under kriget tvingades Volvo ersätta tidigare im- porterat material och utvecklade ett samarbete med svenska under- leverantörer. Efter kriget köptes mycket från USA p g a att den europeiska industrin var nedsliten. Successivt skedde en över— gång till inköp från bilproducerande länder i Europa främst England och Västtyskland. De närmaste efterkrigsåren känneteck—
nades av brist på material, t ex karosseriplåt. Beroendet av utlandsmarknaden ökade, men de resurser som bands
utomlands var fortfarande av liten omfattning vid periodens slut.
22
2.3 Utvecklingen 1958—1969
Allmänt
Under denna period tillväxte koncernen snabbt. Omsättningen fyrdubblades från 1 078 mkr till 4 400 mkr. AB Volvo ökade om— sättningen från 799 mkr till 2 969 mkr eller med 272% och ex— porten från 312 mkr till 1 750 mkr eller med 461%. Moderbolaget svarade 1958 för 74% av koncernens omsättning. Denna andel sjönk under perioden till 67% Vilket sammanhängde med de ut— ländska dotterbolagens expansion.
AB Volvos omsättning fördelad på produktgrupper framgår av bilaga 2. Personvagnarnas andel av omsättningen steg från 62% till 67% under perioden 1961-69, samtidigt som andelen för last- vagnar och bussar sjönk från 34%1961 till 26% 1969. Så sent som 1957 svarade sistnämda grupp fortfarande för 50% av omsättningen och utvecklingen mot minskade andelar fortsatte således under 60—talet. I samband med modellbyte i mitten på 60—talet fick Volvo problem med kvaliten och i det kärva marknadsläge som då rådde övervägde Volvo att lägga ned tillverkningen av lastvagnar. Det var personbilarna som expanderade och var vinstgivande något
som under 70—talet återigen ändrades till lastvagnarnas favör.
Några större avsättningssvårigheter för personbilar hade före— taget inte utan försäljningen begränsades under några år p g a bristande tillverkningskapacitet. En kraftig satsning skedde på en uppbyggnad av en utländsk försäljningsorganisation och marknaderna i de stora bilproducerande länderna i Europa bör- jade bearbetas. Volvos första utländska tillverkningsenheter etablerades och kapital bands i dessa produktionsanläggningar
och i den utbyggda marknadsorganisationen.
Under 1959 påbörjades en investeringsperiod och i Sverige byggdes produktionsapparaten ut i takt med den ökade försäljningen och
den största investeringen skedde i början av 60—talet i den nya personbilsfabriken i Torslanda samtidigt som kapaciteten i övri— ga komponenttillverkande fabriker byggdes ut. Olofströms AB för— värvades under 1969 från Alfa—Laval AB för 140 mkr. Sedan 1930-talet hade Olofström varit den dominerande leverantören
till koncernen av karosser och pressade delar av plåtmaterial. Med detta förvärv integrerades den sista viktiga huvudkomponenten i företaget. Utöver den slutliga sammansättningen omfattade till— verkningen även framställning av karosser, motorer, växellådor
och transmissioner samt inredning och klädslar.
Antalet anställda i koncernen ökade från 13 715 personer till 34 048 personer och andelen som var sysselsatta utomlands ut— gjorde 1969 9%. I moderbolaget ökade antalet anställda under samma tid från 6 773 till 18 070 personer.
De överväganden som låg bakom utlandssatsningarna präglades
till stor del av problematiken kring de förändringar som till— komsten av EEC innebar 1958. När sedan EFTA bildades något
senare var uppdelningen av Europa i två marknadsblock ett faktum. I den fortsatta framställningen beskrivs först problematiken kring EEC och EFTA, därefter behandlas marknadsorganisationens uppbyggnad och försäljningsutvecklingen och slutligen beskrivs
Volvos produktionsetableringar.
EEC—EFTA
Den i och med tillkomsten av EEC 1958 bildade tullunionen inne— bar att de interna tullarna successivt skulle avvecklas mellan medlemsländerna och en gemensam yttre tullmur upprättas. Detta skulle vara fullt genomfört i januari 1967 med en yttre tullmur på 22%. För Volvo medförde detta en helt förändrad konkurrens— situation i t ex Belgien och Holland, genom att företaget diskri— minerades i förhållande till billeverantörer från Västtyskland,
Frankrike och Italien.
Genom den s k Kennedyrundan 1967 åstadkoms en 50% tullsänkning på importen av personvagnar till EEC, men de bibehölls på tyngre lastvagnar. De interna tullarna inom EEC avlägsnades slutgiltigt
1/7 1968 då även den sista yttre tullanpassningen skedde.
EFTA bildades 1959 sedan försöken att få till stånd ett allmän— europeiskt frihandelsområde brutit samman. England tog upp för- nyade förhandlingar med EEC, men dessa strandade definitivt under 1963. Först 1973 skulle England och Danmark ansluta sig till EEC. Inom EFTA området hade de interna personvagnstullarna vid export till Schweiz, österrike, Storbritannien och Danmark fram till 1963 reducerats med 50%. För lastvagnar gällde samma förhållanden för ovanstående länder jämte Finland som 1961 associerades med EFTA. Portugal tillämpade särskilda bestämmelser och Norge be— höll tullarna då de betraktade dem som fiskala. Vid årsskiftet 1966/67 genomfördes den totala avvecklingen av de interna tullar— na. Fortfarande kvarstod dock vissa för bilindustrin viktiga
undantag.
Osäkerheten om det framtida handelspolitiska läget ledde till att Volvo 1963 beslöt att etablera en tillverkningsenhet inom EEC. Dessförinnan hade försäljningsansträngningar inletts inom
de bägge marknadsblocken vilket redovisas i följande avsnitt.
Internationalisering av försäljningen
Marknadsorganisationens uppbyggnad.
Under perioden byggdes försäljningsorganisationen ut i snabb takt och ett flertal dotterbolag etablerades. 1957 hade Volvo egna utländska försäljningsbolag i Finland och USA. Under de följande åren etablerades dotterbolag i Västtyskland (1958), Peru (1958), Norge (1959), Schweiz (1960), Kanada (1961), Dan— mark (1963) och Frankrike (1964).
Under 1959 vidtogs enligt årsredovisningen vissa förberedelser som en anpassning till de nya Villkor som skulle komma att gälla för exporten inom Europa. Exporten till Storbritannien som star— tat 1958 genom en agent ökades och som ett led i en ökad för- säljningsinsats på den schweiziska marknaden etablerades 1960
ett dotterbolag med säte i Lausanne.
Ett mycket högt tullskydd i Storbritannien hade länge hindrat
Volvos introduktion på denna marknad. I Schweiz gällde tidigare ett nästan fullständigt importförbud för större lastvagnar och bussar och ett "prohibitivt" tullskydd i österrike hade enligt Volvo tidigare omöjliggjort en intrpduktion av de modeller som exportmässigt var mest attraktiva. Genom tullsänkningen för— bättrades nu förutsättningarna för export till Schweiz, öster—
rike och Storbritannien.
Av länderna inom dåvarande EEC var Belgien och Holland sedan länge väl etablerade marknader för Volvo med av generalagenter utbyggda försäljningsnät. Från och med 1958 startade Volvo mark— nadsbearbetningen även av övriga EEC—länder, då ett dotterbolag etablerades i Västtyskland och följande år etablerades fast rep—
resentation genom agenter i Italien och Frankrike.
Försäljningsorganisationen förstärktes i USA och Volvo övertog 1961 det västra distributionsbolaget och 1967 även distributio— nen i södra delen av landet. Därmed sköttes distributionen på
hela USA marknaden genom helägda dotterbolag.
1 Årsredovisningen 1959, sid 24.
Försäljningsutveckling.
Länderfördelningen av AB Volvos leveranser framgår av bilaga 3. Uppgifterna är ofullständiga för 1958 och 1960 men av tabellen kan följande utläsas. Internationaliseringen mätt i den andel
av omsättningen som exporterades ökade från 39% 1958 till 59% 1969. Exporten passerade leveranserna till hemmamarknaden 1965. Värdemässigt ökade exporten under hela perioden under det att le— veranserna till Sverige tillfälligt minskade under 1967.!krwernens export från Sverige uppgick 1969 till över 2 miljarder kronor
och dess andel av Sveriges export ökade från 2% 1957 till 7% 1969 vilket gjorde Volvo till landets största enskilda expor—
tör.1)
Efter Sverige var USA den ojämförligt mest betydande enskilda marknaden och frånsett några år mellan 1960—64 har ca en tredje— del av exporten gått till Nordamerika. Vissa år begränsade
brist på vagnar leveranserna till USA. Viktigare är dock att notera att företaget sökte undvika att bli för beroende av en
enskild marknad.
"För att motverka de risker ett så utpräglat exportföretag löper på internationella marknader inom en jämförelsevis konjunkturkänslig bransch, maximerar Volvos ledning för— säljningen till vissa större exportmarknader enligt prin- cipen att ej 'ha för många ägg i samma korg'. USA marknaden har sedan 1960—talets början befunnit sig nära denna maxi— migräns. Den andel av produktionen USA försäljningen tagit i anspråk uppgick 1960 till 18,6 procent och år 1968 till 22,8 procent."
Andelen leveranser till EEC var oförändrat ca 10% 1960 och 1969. Under 1966 gick 15% till denna marknad. Att andelen för denna marknad inte ökade mer kan sammanhänga med att värdet i leve- ranserna från Sverige minskade i takt med att en ökad andel
av de vagnar som såldes på denna marknad monterades lokalt.
Årsredovisning 1969
Årsredovisning 1968, sid 47.
Förädlingsvärdet för montering och kostnaden för det material som inköps direkt till de belgiska fabrikerna avgår för de en—
heter som sammansattes inom EEC.
Tillkomsten av EFTA medförde tullättnader och detta förklarar
den ökade andelen för denna marknad. Utvecklingen inom detta block skiljer sig dock åt. Andelen för de nordiska länderna minskade till ca 25% under det att leveranserna till övriga EFTA-länder ökade till 16%. De andel som exporterades till
övriga länder minskade från 20% 1960 till 15% 1969 och inom denna ländergrupp fick Latinamerika, som tidigare varit en viktig mark- nad minskad betydelse, vilket sammanhängde med ökade importbe—
gränsningar.
Internationalisering av produktionen
Under perioden påbörjadesi agenters regi montering även i Marocko 1959 (tunga fordon), Chile 1963 och Portugal 1964 (tunga fordon). Under 1960 övervägdes även montering av personbilar i
Mexiko men dessa planer realiserades inte.
Ägarmässigt engagerade sig Volvo tillsammans med lokala partners i slutmontering i Peru (1958 av personbilar och 1966 av last— vagnar) och i Malaysia (1966 av personbilar). I samarbete med dotterbolaget AB Bolinder—Munktell och generalagenten startades 1963 montering av lastvagnar, traktorer och lantbruksredskap
i Iran.
Helägda fabriker för montering av personbilar etablerades i Kanada 1963 och i Belgien 1964, där även slutmontering av last— bilar påbörjades. I England skedde hos engelska tillverkare under åren 1959—63 montering av sportbilen P1800 då tillräck- lig produktionskapacitet inte fanns i Göteborgsfabriken. Av bilaga 4 framgår att Volvo 1969 monterade 17% av personbilarna och 20% av lastbilarna utomlands, de flesta i Belgien.
Etableringen av sammansättningsfabriker utomlands påverkade även valet av leverantörer. Avtalet med de kanadensiska myndigheterna förutsatte t ex att vagnarna tillfördes visst kanadensiskt värde. Investeringarna i Belgien skedde för att minska tullbelastningen och detta gynnades av lokala inköp. I båda fallen verkadedetta
i riktning mot att Volvo ökade andelen utländska materialinköp. Detta berörs ytterligare i de separata beskrivningar som ges
av respektive etablering.
Sammanfattning av internationaliseringen fram till 1970
AB Volvo var 1969 internationaliserat i följande avseende. Under perioden tillkom åtta nya försäljande dotterbolag och en utbygg—
nad av försäljningsorganisationen skedde inom såväl EEC som
EFTA. Den andel som exporterades uppgick till 59% och USA var den största enskilda marknaden.
Produktion i egen regi bedrevs i Belgien och Kanada och med lokala partners i Iran, Malaysia och Peru. AV den sammanlagda tillverkningen slutmonterades 1969 17% av personvagnarna och 20% av lastvagnarna utomlands. De största utländska tillverknings— enheterna fanns i Belgien och de svarade för ca hälften av all utlandstillverkning.
Knappt nio procent av koncernens anställda arbetade utomlands. Av koncernens inköp av material och delar svarade utländska leverantörer för 49%.
Sammanfattningsvis kan för denna period noteras en kraftigt
ökad internationalisering i alla mätta dimensioner.
2.4 Volvo under 70-talet Allmänt
I februari 1969 offentliggjordes en investeringsplan för Bil- volvo för de närmaste åren omfattande ca 1 300 mkr. Produktions— kapaciteten förutsågs öka för personbilar till 275 000 enheter 1975, men redan nu "var siktet inriktat på 350 000 - 400 000 enheter vid slutet av 1970—talet". De största investeringarna planerades i Torslanda, där ett tekniskt centrum uppfördes, men omfattade även kapacitetsutbyggnad av sammansättningsfabriker och komponenttillverkning. Planerna inför 70—talet innebar en fortsatt stark satsning på personbilar och export. Utomlands planerades utbyggnad av monteringsfabrikerna i Belgien och Kanada och inom försäljnings— och serviceorganisationen avsåg
1)
investeringarna främst EEC marknaden. Under 1974 togs en ny sammansättningsfabrik med en kapacitet av 30 000 personbilar i
bruk i Kalmar.
De optimistiska planerna infriades inte och som framgår av bilaga 4 uppgick 1979 tillverkningen av personbilar i 200 serien till 230 000 vilket skall jämföras med den högsta produktions— siffran 252 000 som uppnåddes 1973. Expansionen för personvagn— arna bröts av de kraftiga prisstegringarna på olja hösten 1973.
I början av 1974 offentliggjordes ett omfattande investerings— program för lastvagnar med avsikt att höja årsproduktionen till ca 40 000 enheter inom sex år. Satsningen på lastvagnar innebar att andelen för denna grupp, som fram till 1957 svarat för den största delen av omsättning och export, nu återigen ökade. An-
delsmässigt svarade personbilarna för den största delen av
koncernens omsättning med 60% 1971 för att sedan fram till 1977
1 Årsredovisningen 1968, sid 8.
sjunka till 51%. Under motsvarande period ökade andelen för lastvagnar och bussar från 19 till 28%. Under 1978 ökade andelen för personbilar igen och andelarna för respektive produktgrupp 1 uppgick som framgår av tabell 2 1979 till 54 respektive 29%.
AB Volvos och koncernens försäljning uppdelad på produktgrupper framgår av bilaga 5 och 8.
Tabell 2. Volvokoncernens försäljning 1970 och 1979 fördelad på produktgrupper. Andelar och total omsättning (mkr).
1970 1975 1979 Personvagnar 59% 55% 54% Lastvagnar ?19% 22% 26% Bussar ' 2% 3% Konstruktionsutrustning, 13% 12% 10% jordbruks— och skogsmaskiner Marin och industrimotorer 4% 4% 4% Flygplansmotorer, hydrau— 2% 3% 2% tiska maskiner etc. övriga produkter 3% 2% 2% 100% 100% 100% Totalt 5 324 13 692 23 472
Källa: Bilaga 8
AB Volvos försäljning ökade under perioden till 13 565 mkr, vilket innebar en ökning med 290%. Koncernen ökade under samma tid omsättningen tillZB 472 mkr eller med 340%. (Bilaga 6 och 7.)
Genom köp av DAF:s personvagnsdivision — nuvarande Volvo Car BV — utökades produktionsprogrammet med en mindre personbil. Den ökade satsningen på lastvagnar genomfördes, för att minska koncernens beroende av personbilsmarknaden. De investeringar som skedde genom förvärvet av Jofa och ytterligare några företag som till— verkar fritidsutrustning samt Monark—Crescents utombordstillverk- ning får ses som mindre steg i samma riktning; Vissa av företagen
inom fritidssektorn samt utombordstillverkningen har avvecklats.
Under 1977 avbröts de förhandlingar om en sammanslagning av Volvo och Saab—Scania som förts mellan företagen. Volvo presen- terade 1978 planer på att uppta samarbete med norska staten för att "stärka Volvos kapitalbas, vidga företagets hemmamarknad, intensifiera produktutvecklingen och vinna insteg i oljeindu—
1)
strin". Avtalet innebar att norska intressen skulle överta 40% av aktierna i Volvo—koncernen (utom vissa delar), att viss tillverkning skulle flyttas till Norge samt att Volvo skulle få koncessioner för oljeutvinning. Detta avtal genomfördes inte p g a motstånd från aktieägargrupper, men Volvo har upptagit
ett samarbete i "avtalets anda" och bl a fått koncession för
oljeutvinning i Norge. Volvo har inom ramen för ett nybildat bolag, Volvo Energi AB, sammanfört sina intressen inom energi— sektorn. Detta omfattar tre huvudområden oljeutvinning, utrust—
ning för off—shore-branschen och energiteknik.
Som ett led i satsningen på energisektorn har Volvo förvärvat 30% av aktierna i Consafe och ett delägarskap i ett nytt olje— bolag för arbete i utvecklingsländer'a (IECD).
Ett samarbetsavtal träffades med det franska bilföretaget Renault på personvagnsområdet om samverkan i fråga om forsk— ning, produktutveckling och komponentproduktion. Renault kommer vid halvårsskiftet 1981 att äga 15% i det nybildade bolaget
Volvo Personvagnar AB.
1 Årsredovisningen 1978, sid 3.
"AB Volvo överlåter till Volvo Personvagnar AB sin person— bilsrörelse i Sverige med tillhörande tillgångar och skul— der - med undantag för produktionen av komponenter och försäljningsfunktionen för den svenska marknaden — liksom sina aktier i Volvo Car BV, Nederländerna samt aktierna i ett nybildat belgiskt dotterbolag, Volvo Europa Car NV, omfattande personbilsrörelsen i nuvarande Volvo Europa NV. Inga andra dotterbolag — såsom försäljningsbolagen i eller utom Sverige - omfattas av övereyskommelsen. Dessa kvarstår som dotterbolag till AB Volvo."
I slutet av 1980 har Volvo lagt ett bud på AB Beijerinvest och om denna fusion genomförs tillförs koncernen en rad nya verksam—
hetsgrenar och beroendet av personvagnssektorn minskas.
Under 60—talet och början av 70—talet var tillverkning och för- säljning av personbilar koncernens främsta vinstkälla. En resultatanalys för 1976-79 (se tabell 3) visar det bidrag de olika grupperna givitijll koncernens resultat. För produkt—
gruppen personbilar har 200—serien alltid varit lönsam och för bila _ 640—och 340—serierna som tillverkas i Holland gäller att de sedan de införlivades i koncernen 1975 alltid gått med förlust%)I början av 70—talet svarade personvagnarna för ca
60% av koncernens vinst, men efter oljekrisen sjönk denna dras— tiskt och 1979 var det lastvagnar och bussar som bidrog med
nära 60% av koncernvinsten.
1 Årsredovisningen 1979, sid 8 f.
2 Biltillverkningen gick med förlust redan innan Volvo tog över företaget.
Tabell3. Resultatanalys
Resultat per pnamndgnqm>mkr
Personvagnar Lastvagnar och bussar
% Entreprenad-, lantbruks— I och skogsmaskiner
Marin— och industrimotorer Flygmotorer m m övrigt
Koncernvinst före bok— slutsdispositioner och skatter
1976
100 350
60 10 70
582
Internationalisering av försäljningen
Marknadsorganisationens uppbyggnad.
1977
—105 480
10 95
465
Källa: Financial and Operating Statistics
1978 1979
190 340
520 720
— 85 100
— 50 — 5
90 65
— 19 24 646 1.244
1979/80.
1 Under 70—talet fortsatte en utbyggnad av försäljningsorganisa— tionen och ett antal nya försäljande dotterbolag etablerades. I Australien (1970), Storbritannien (1972 lastvagnar) och i
Italien (1972) etablerades dotterbolag, vilket i samtliga fall
skedde genom att tidigare agenter helt eller delvis övertogs av
Volvo. Efter några år övergick de helt i bolagets ägo. Tillsam- mans med ett inhemskt företag etablerade Volvo 1974 ett hälften— ägt försäljningsbolag i Japan.
kontrollen av den holländska bilfabriken,
I och med att Volvo 1975 övertog
samordnades marknads—
föringen av koncernens personbilsprogram och försäljningsorgani—
sationerna slogs samman.
En kraftig satsning skedde på en utbyggnad av marknadsorganisa— tionen inom EEC och bl a byggdes import— och serviceanläggningar ut. På USA—marknaden tillkom 1971 ytterligare ett distributions— bolag och 1974 genomfördes en organisationsförändring. Volvo lastvagnar introducerades i USA 1974 och i Italien 1977. På den nordamerikanska marknaden upptogs 1978 samarbete med ett ameri—
kanskt företag om försäljning och service av Volvos lastvagnar.
För att handha marknadsföringen av koncernens produkter på nya marknader bildade företaget 1976 Volvo International Develop— ment AB. :
"Denna enhet skall bl a ansvara för affärer med stats— handelsländerna och med utvecklingsekonomier. Verksamheten
avser såväl försäljning av projekt med produktionsanl gg— ningar som försäljning av produkter och bytesaffärer."
Några uppgifter om den totala storleken på marknadsinveste— ringarna, och hur de fördelats ländervis, har ej varit till—
gängliga.
Försäljningsutveckling
I bilaga 6 och 7 redovisas länderfördelning av AB Volvos och koncernens försäljning. I tabell 3 visas hur försäljningen fördelas andelsmässigt för koncernen i början, mitten och
slutet av 70—talet.
1 Årsredovisningen 1976, sid 3.
Tabell 4. Koncernens försäljning fördelad på marknader 1970 och 1979. Andelar och total försäljning mkr
1970 1975 1979 Sverige 35% 29% 24% övriga Norden 16% 12% 13% Europa utom Norden 22% 28% 40% Nordamerika 20% 16% 12% övriga marknader 7% 15% 11% Summa utlandet 65% 71% 76%
100% 100% 100% Total försäljning 5 324 13 692 23 472
Källa: Bilaga 7.
Av tabell 4 framgår att den andel av koncernens leveranser som avsätts i Sverige minskat från 35% till 24%. Koncernens för— säljning till "Europa utom Norden" har mellan 1970 och 1979
ökat från 22% till 40% och den passerade 1976 den andel som le— vererades till hemmamarknaden.
Den nordamerikanska marknaden, som sedan 1958 svarat för en be— tydande andel av exporten, har under 1970—talet minskat sin
andel av koncernens omsättning.
Till gruppen "övriga länder", som tidigt svarade för en stor
del av försäljningen men som under hela 60—talet fick minskad betydelse, ökade andelen av leveranser igen. Andelen ökade
från 7% till 11% och under 1975 uppnåddes 15%. Denna ökning kan bl a antas sammhänga dels med den jnvesteringsökning som följde på höj- ningarna av oljepriserna, dels med att Volvo i takt med att marknadsorganisationen på mer närbelägna marknader byggts ut även intensifierat försäljningsansträngningarna på dessa länder. Detta arbete bedrivs i stor utsträckning av Volvo International
Development AB.
Fördelningen av koncernens person— och lastvagnsförsäljning på olika marknadsområden och de största enskilda marknaderna fram- går av bilaga 9. Av lastvagnarna svarade hemmamarknaden 1979
för 17% av omsättningen och motsvarande siffra för personvagnarna var 22%. Sverige var 1979 Volvos största enskilda marknad för
personvagnar och Storbritannien för lastvagnar.
Av tabell 5 framgår att Volvos marknadsandel för personbilar sjönk 1974 och att den därefter långsamt stigit igen. Från och med 1975 ingår de bilar som inporterats från Holland vilket innebär att Volvo under 70—talet för de i Sverige tillverkade personbilarna säljer färre enheter på hemmamarknaden och har en lägre marknadsandel. 1970 såldes av dessa vagnar 53 500 i Sverige och marknadsandelen uppgick till 26%. Under 1980 sålde Volvo i USA 57 000 vagnar av 200-serien, vilket översteg den sammanlagda försäljningen av bägge personvagnsmodellerna i Sverige som uppgick till 50 500.1)
Denna utveckling sammanhänger bl a med att de svenska modellerna som ursprungligen utvecklades för inhemska krav, i och med att
en större andel avsatts utomlands och anpassats för exklusivare
segment, blivit för exklusiv för den svenska marknaden.
Tabell 5. Registrering av nya bilar i Sverige och Volvos mark— nadsandel 1970—1979. Antal i 1000-tal och marknads—
andel i %.
1970 71 72 73 74 75 76 77 78 79
Total antal registrerade bilar 203 198 221 226 260 285 313 241 201 215
volvos marknads- andel 26,3 25,8 25,2 26,4 21,9 22,9 24,5 23,1 24,8 25,9
Källa: Financial and Operating Statistics 1979/80.
Pressinformation 81 01 27
Av bilaga 10 kan utläsas hur AB Volvos och koncernens andel av Sveriges export utvecklats mellan 1970 och 1977. För AB Volvo
har andelen stigit från 5,9% till 7,2% för koncernen från 7,3% till 8,3%.
Internationalisering av produktionen
Etableringar utomlands.
Under 70—talet utökades kapaciteten i merparten av tidigare etablerade utländska monteringsfabriker. Nya produktionsenheter tillkom — helägda i Australien (1971 personbilar och lastvagnar), Storbritannien (1974 lastvagnar och bussar), Belgien (1976 lätta lastvagnar) — delägda i Thailand (1976 personvagnar) och Brasi— lien (1979 lastvagnar och bussar). Av dessa är satsningarna i Belgien och Brasilien de mest omfattande och planerna i Brasilien anses ha varit en av anledningarna till att diskussioner om en sammanslagning med Saab—Scania togs upp,då detta företag redan var etablerad där.1) I USA uppfördes en verkstadshall förwnontering av personbilar med beräknad produktionsstart 1977 som emellertid ännu inte tagits i bruk. Samarbete med den holländska bilfabriken DAF upptogs 1972 och detta samarbeteutvecklades till att Volvo övertog kontrollen av detta företags personbilstillverkning 1975.
Ett antal samarbetsavtal slöts med utländska biltillverkare. Med de franska bilföretagen Peugeot och Renault träffade Volvo 1971
ett avtal om att utveckla och tillverka en personvagnsmotor. Till-
verkning sker sedan 1974 i norra Frankrike. Samma år inleddes ett samarbete med tre europeiska lastvagnstillverkare om konstruk— tion och gemensam komponenttillverkning av detaljer till lätta lastvagnar. Som ett resultat av detta samarbete uppförde Volvo
en sammansättningsfabrik för lastvagnar i Oostakker i Belgien.
I Peru fick Volvo 1971 monopol på att tillverka lastvagnar och
1973 träffades med den peruanska staten och Perkins Ltd ett av— tal om en dieselmotorfabrik.
1 Dagens Nyheter 1977 05 08
I Ungern bildade Volvo tillsammans med två lokala intressenter ett gemensamt bolag med uppgift att marknadsföra Volvos lätta terränggåendafordon. I slutet av 1976 påbörjade Volcom—Hungary KFT, av vilket Volvo ägde 48%, leverans av terrängvagnar enligt det avtal som träffades 1974. Volvo levererademotorer och fick betalt i form av färdiga jeepar som Såldesav Volvo på andra
1)
marknader. Verksamheten är numera nedlagd.
Samarbetet med utländska tillverkare motbmmades av att Volvo vill minska kostnaden och kapitalbindningen för utveckling, konstruk— tion och produktion av komponenter. Genom samarbetet uppnås högre volymer och utvecklingskostnaderna kan slås ut på flera
enheter.
Under 70—talet startade även montering av personbilar och tyngre vagnar av agenter utomlands. I Indonesien togs en mindre samman—
sättningsfabrik ägd av Volvos importör i bruk 1975.
Lastvagnar (L) och bussar (B) monterades 1979 av agenter i följ- ande länder: Costa Rica (B), Grekland (L&B), Kenya (L), Marocko (L), Nya Zeeland (L), Portugal (L&B), Uruguay (L) och Venezuela (B). Volymerna är dock små.
Tillverkning och investeringar
I bilaga 4 visas hur tillverkningen fördelar sig på koncernens olika monteringsfabriker. I tabell 6 visas hur slutmonteringen
av personvagnar och lastvagnar utvecklats sedan 1970.
För personbilarna i 200—serien steg den andel som slutmonterades utomlands från 18% 1970 till 30% 1975 för att sedan sjunka till 25% 1979. Inräknas Volvo Car BV har andelen i Sverige monterade personbilar sjunkit till 54%. För lastvagnar var andelen som monterades utomlands 25% 1970 och har sedan dess stigit till 49%.
Motsvarande andel för bussar har ökat från 21% till 31%.
1 Veckans affärer 1974 03 01
vagnar i Sverige och utomlands 1970, 1975 och 1979
antal och andelar.
1970 1975 1979 Personvagnar Sverige 168500 82% 157000 70% 173000 75% Utomlands 38000 18% 67700 30% 56400 25% 206500 225400 229500 1) Lastvagnar Sverige 12300 75% 15100 60% 14300 51% Utomlands 4090 25% 10250 40% 13700 49% 16390 25400 28000
1F o m 1975 ingår även lätta lastvagnar.
SOU 1981:43 Fallet Volvo 349 Tabell 6. slutmontering av personvagnar (200—serien) och last—
! |
Källa: Bilaga 4.
Koncernens bruttoinvesteringar under perioden framgår av bilaga 11. Av sammanlagt 6 286 mkr som under dessa år investerats i an— läggningar och maskiner har 5 153 mkr eller ca 71% investerats
' i Sverige. Utomlands svarade "Europa utom Norden" för den största [ andelen eller 19% varav investeringarna i Volvo Car BV sedan : 1976 svarat för den största delen. Räknas dessa investeringar
ifrån,ökar den andel som investerats i Sverige till 76%.
Personal
Antalet anställda i koncernen utgjorde 1979 ca 65 000 och av
dessa utgjorde de utlandsanställda ca 17 200. Den geografiska
fördelningen av de anställda under åren 1975—79 samt fördelning
på produktgrupper för 1979 framgår av bilaga 21. Sedan 1970 har ( medelantalet anställda i koncernen ökat med ca 24 400. Av denna ; ökning har 12 900 tillkommitutomlands vilket motsvarar ca 53%
av ökningen i antalet anställda. Av ökningen utomlands hänför
sig hälften eller ca 6 700 personer till förvärvet av den hol—
ländska personbilsfabriken. Exkluderas denna blir ökningen av antalet anställda istället ca 17 700 personer varav ökningen
utomlands utgör ca 6 200 personer vilket motsvarar 35%. Vid
sidan av Volvo Car BV är Volvo Europa NV i Belgien det ut—
ländska dotterbolag som har flest anställda.
Andelen sysselsatta utomlands utgör ett av flera mått på inter- nationalisering. Sedan 1970 har denna andel ökat från 10% till 26%. Frånräknas Volvo Car BV blir andelen utlandsägda 18%. Produktgruppen personvagnar svarade 1979 för 50% och lastvagnar
för 21% av antalet anställda.
Några uppgifter på det antal personer som i Sverige direkt sysslar med t ex utvecklings—, konstruktions-, produktions— och försäljningsarbete för den utlandsbaserade delen av tillverk—
ningen har inte varit tillgängliga.
Internationalisering av inköpen
Volvo har mer än 1 600 leverantörer och köper över 200 000 olika komponenter och detaljer från mer än 30 länder. Företaget har beräknat att ca 32 000 personer är direkt sysselsatta i inköps— ledet. För att administrera inköpen finns inköpskontor i bl a
Nederländerna, Belgien, USA och Japan.
Volvo är, som framgår på annan plats, landets störste enskilde exportör och troligen även den störste importören. Några upp— gifter som visar utvecklingen av importen till Sverige har vi ännu inte erhållit från företaget.
Inköpssiffror för koncernen framgår av bilaga 23, Några upp— gifter av storleken på importen till Sverige finns inte, utan uppgifterna inkluderar även de inköp som sker till Volvos ut— ländska produktionsenheter. Från 1975 ingår även inköpen till den holländska personbilsfabriken Volvo Car AB.
Utvecklingen är entydig för den perioden statistik finns att tillgå. Andelen inköp i Sverige har sedan 1967 successivt minskat
från55% till 32% samtidigt som andelen inköp i "Europa utom Norden" ökat från 35% till 57%. Dessa båda länderområden har bytt plats vad avser betydelsen som leverantör av material under det att länderfördelningen i övrigt i stort är oförändrad. För de senaste åren kan dock en viss ökning av inköpen från övriga
länder konstateras.
En förklaring till att andelen leveranser av material och kompo— nenter från Sverige minskat sammanhänger med att produkternas innehåll förändras. Bilarna blir mer tekniskt komplexa och utrustade med t ex pumpar och elektroniska komponenter. Dessa produkter framställs av komponenttillverkare i de stora bil— producerande länderna och trots flera försök har någon inhemsk tillverkning inte kommit igång. Det finns anledning att anta att den tekniska utvecklingen framöver kommer att resultera i ökad andel utländskt material i produkterna och att det "tekniska innehållet" i dessa inköp höjs. Från Sverige köper företaget
t ex pressade metalldetaljer och plastprodukter för t ex inred—
ning.
Till en del sammanhänger den ökade andelen utländska inköp med den ökade sammansättningen utomlands samt av förvärvet av person— bilsfabriken i Nederländerna. Det är naturligt att en holländsk fabrik har en levernatörssammansättning som avviker från en
svensk och att dess inköp i högre grad är koncentrerad just
till gruppen "Europa utom Norden". För några av investeringarna t ex i Malaysia, Kanada och Peru har det från myndigheterna förutom krav på lokal sammansättning även funnits krav på att vissa inköp sker lokalt. I något fall (t ex Kanada) förekommer det även bestämmelser om att Volvo i viss utsträckning skall
importera delar från landet ifråga till övriga fabriker i
koncernen.
Volvo strävar vidare efter att ha flera leverantörer av samma
detalj där serielängderna är tillräckligt stora för att därigenom
undvika ett alltför stort beroende av någon enskild leverantör. ?
För fabrikerna i Belgien gäller att tillverkningen är så stor att lokala beställningar av vissa komponenter blir lönsam.
För att öka serielängden ytterligare tas även i viss omfattning delar till de svenska fabrikerna.
Detta gäller speciellt produkter som är tunga eller skrymmande och därmed har höga transportkostnader. I linje med detta har företaget för visst material som t ex batterier, klädslar och andra inredningsdetaljer ersatt leveranser från Sverige till Belgien med produktion hos lokala underleverantörer. Fabriken i Oostakker intar en särställning genom att tillverkning av de lätta lastvagnarna endast sker där och att inköpen genom sam- arbetet med de övriga parterna har en stark koncentration till Frankrike.
Sammanfattning av internationaliseringen fram till 1980
Efter 1970 har försäljningsorganisationen ytterligare förstärkts och tre nya försäljande dotterbolag etablerats. Koncernens ut— ländska fakturering har ökat från 65 till 76% av omsättningen. De största leveranserna sker till "Europa utom Norden" och andelen för denna marknad har ökat ti1140% av företagets leve— . ranser. 1979 såldes 78% av personvagnarna och 83% av lastvagnar- na utomlands. Andelen utlandsproducerade vagnar ökade till 25%
för personvagnar respektive 49% för lastvagnar. Trots den ökade internationaliseringen m a p försäljning och produktion har huvuddelen eller 71% av koncernens investeringar sedan 1970 lokaliserats till Sverige. Utvecklingen mot en ökad andel ut- ländska inköp har fortsatg delvis som en följd av ökade utlands- etableringar. Andelen utlandsanställda har ökat från 10 till
26%. Samarbete har inletts med ett antal utländska bilföretag
m a p produktion av komponenter och montering av bilar. Det
franska bilföretaget Renault har blivit delägare i Volvos person— vagnstillverkning Vilket representerar ytterligare ett steg i
en internationaliseringsprocess.
Avsnitt 3. Belgien — Alsemberg och Gent
Velvo har i Belgien tre tillverkningsenheter Alsemberg (tunga lastvagnar), Gent (personvagnar) och Oostakker (lätta och tunga lastvagnar). De förstnämnda tillkom i samband med att företaget p g a okladmxen om den framtida utformningen av handelspolitiken i Västeuropa 1964 etablerade en tillverkningsenhet inom EEC.
Den sistnämnda är ett resultat av ett samarbete om utveckling av ett nytt lastvagnsprogram med tre europeiska lastvagnstillverk— are som startade 1971. De två första etableringarna beskrivs
och analyseras i ett sammanhang och investeringen i Oostakker tasupp separat. Fabrikerna ägdes fram till 1980 av Volvo Europa NV (VENV), men uppdelades då i Volvo Europa Car NV som svarar för personbilsverksamheten och Volvo Europa Truck NV som svarar
1)
för lastvagnsverksamheten.
3.1 Utredning om en Europafabrik
Bakgrund
Inom Volvo startades under 1962 en utredning angående etablering av en sammansättningsfabrik för personbilar och lastbilar inom EEC för att spara tullkostnader. Denna utredning hade som ut— gångspunkt att Sverige skulle stå isolerad utanför detta mark— nadsblock. England, Danmark och Norge hade ansökt om medlemskap i EEC och dessa förhandlingar fördes med olika avbrott under några år i början på 60—talet tills de definitivt avbröts i och med de Gaulles veto i januari 1963. Den för css tillgängliga ut— redningen presenterades Vid ett sammanträde i februari 1963. När utredningen startade antogs att försäljningsprogrammet för 1967 på EEC—länderna jämte England, Danmark och Norge skulle uppgå till 6 000 lastvagnar och 40 000 personvagnar. Mot bak— grund av detta skulle förutsättningarna för en fabrik med kapaciteten 25 000 personvagnar och 6 000 lastvagnar i ett skift
undersökas.
1 Avsnittet bygger på två interna utredningar, uppgifter ur årsredovisningen samt intervjuer i AB Volvo.
Den skulle uppföras i två etapper varvid i andra etappen hopsätt- ning och målning av karosser och lastbilshytter skulle övertas från Sverige. Kostnaderna skulle bli 49 mkr för första etappen och 36 mkr för den andra. Vid alternativet PKD skulle 813 arbe— tare och 306 tjänstemän behövas på ett skift och vid CKD 1 100 arbetare och 340 tjänstemän.
Under utredningens gång framkom att man gärna skiftarbetade i de aktuella etableringsländerna och för att fabriken skulle ut— nyttjas rationellt borde produktionen ligga på 50 000 person— bilar och 12 000 lastvagnar. Förutsättningarna för denna fabrik blev efter januari 1963 helt felaktiga i och med att grundför— utsättningen för utredningen, nämligen försäljningsprogrammet, hade förändrats. Någon undersökning av hur mycket investerings— kostnaden skulle kunna minskas genom att räkna med två skift
och minska fabrikens dimensioner gjordes inte.
Genom det definitiva avbrottet i planerna på en utvidgning av EEC ändrades marknadsunderlaget för EEC—fabriken. I och med att EFTA bestod fortsatte tullavtrappningen där,vilket ökade Volvos avsättningsmöjligheter på denna marknad. För EEC utarbetades nya försäljningsplaner baserade på att Volvo i mindre skala etable—
rade sig på denna marknad.
"Dåden handelspolitiska utvecklingen inom EEC och Volvos försäljningsmöjligheter där var svår att bedöma på sikt, eftersträvades en lösning med låg initialinvestering, och med flexibilitet både för neddragning till en ren import— anläggning och för udvidgning av monteringens omfattning och volym.
Detta erhölls genom kombination att hyra Alsembergfabriken för LV—montering och att på den stora tomten i Gent bygga en hall om 11 000 m2 för PKD—montering av personvagnar."1)
odaterad utredning från AB Volvo utarbetad som underlag för beslut om utvidgning av Gentfabriken.1965. sid 1.
Stora delar av den första utredningen gällde förutsättningarna för den större fabriken, men de principiella resonemangen är
tillämpliga även för den mindre etableringen.
Tullar och besparingsmöjligheter
I tabell1 i bilaga 12 framgår tullsatserna på bilar inom EEC. Biltullarna inom EEC skulle genom en överenskommelse avtrappas till noll fram till 1967 då en gemensam yttre tullsats på 22% skulle gälla. För Volvo innebar detta vid försäljning till Frankrike en fördel i och med att tullen skulle sänkas från 30 till 22%. I Tyskland blev det däremot en försämring i och med att tullen ökade från 17 till 22%. Samtidigt ökade i bägge fallen diskrimineringen i tullbehandling i förhållande till övriga
EEC—leverantörer.
För bildelar uppgick tullen till ca 14% mot 22% för färdiga vagnar. Bildelarna delades in i olika kategorier och en komplett
&
hytt räknades t ex som en komplett bil och belades med 22% tull. vid montering inom EEC reduceras tullbelastningen genom att kost— naden för montering befriadesfrån tull och detta gällde även vissa viktpålägg, utvecklings— och administrationskostnader. Genom att montera inom EEC skulle Volvo sänka tullbelastningen
| från 22% på den färdiga vagnens exportpris till 14% på en mindre
del av vagnens kostnad.
För att kunna utnyttja möjligheterna till tullbesparingar gjor—
des i utredningen bedömningar av vilka delar som skulle komma ; från Sverige och vilka som borde köpas lokalt. Därvid togs spe— ) ciell hänsyn till vad som tillverkades inom koncernen och Olof—
ström, där stora investeringar gjorts.
t Ett av syftena med etableringen var att bättre kunna utnyttja kapaciteten i de komponenttillverkande fabrikerna i koncernen och få avkastning på de investeringar som gjorts där. I utred—
ningen nämns att övriga svenska leverantörer, men även engelska och amerikanska, skulle bli lidande avetableringen genom att inköpen flyttades till EEC—leverantörer. Detaljer som tidigare tillverkats i Sverige och som planerades inköpas lokalt var
t ex däck, inredning och klädslar, kylare, gummimattor och el— ledningar. Förutsättningen för detta var att det gick att komma fram till konkurrenskraftiga inköpspriser. Vad som vanns i tull— avseende motvägdes av att serielängderna minskade och ökade kostnaderna för leverantörerna. Inköpsverksamheten skulle omorga— niseras och inköp från EEC—leverantörer levereras direkt till monteringsfabriken. Genom omläggningar av produktion och inköp skulle på sikt ytterligare tullbesparingar kunna göras. Exempel på detta varen övergång till CKD—satser och lokal montering av motorer. Speciella möjligheter till överflyttning av detaljer
angavs föreligga i samband med modell— och konstruktionsändringar.
Prognoser över försäljning och prissänkningsutrymme vid en etable- ring
1962 hade Volvo en fakturering till EEC på 64 mkr och sålde ; 1 500 tunga enheter och 4 500 personbilar. I en prognos 1963 ' uppskattades försäljningen 1967 till drygt 180 mkr omfattande
2 100 tunga enheter och 15-16 000 personbilar. För 1970 var prog- nosen en totalfakturering på 265 mkr bestående av 3 000 tunga enheter och 24 000 personbilar. Förutsättningen för denna prognos var att EFTA bestod och att Volvo etablerade en monteringsfabrik i EEC. En etablering inom EEC minskade tullbelastningen vilket enligt utredningens uppskattning skulle möjliggöra en ca tio— procentig kostnadssänkning fram till 1967 räknat på dåvarande
importpris till respektive EEC—land.
Preliminära kalkyler upprättades som visade en jämförelse av priset till kund vid en montering i EEC—fabrik respektive vid montering i Sverige. Dessa byggde bl a på att täckningsbidraget
skulle vara detsamma för Volvo i båda fallen vilket innebar att
sysselsättningsförluster i Sverige i alternativet EEC-montering var täckta i kalkylerna. Enligt försäljningsprognoserna skulle totala försäljningen under 1964—67 bli 46 700 personvagnar.
I samband med att dessa kalkyler presenterades framfördes
följande:
"För att få en verklig uppskattning av vad en etablering skulle ge Volvo, borde man egentligen ha två program, ett för det pris man sätter med ledning av utredningen och ett program för det pris vi skall ta ut, om vi inte etablerar
oss."1)
Några sådana kalkyler har inte varit tillgängliga.
Etablering i mindre skala
"Eftersammanbrottet i Bryssel i januari 1963 började vi söka efter en provisorisk lösning för Volvos del med för— utsättningen att uppdelningen av EEC och EFTA skulle bestå och att Sverige inte skulle bli isolerat de närmaste åren, men att sedan vad som helst kunde hända och att man följ— aktligen inte nu ville investera stora pengar."2)
Två alernativ framkom i Belgien och Holland. Det ena alternati- vet var att utnyttja den belgiska generalagenten som utanför Bryssel hade en fabrik på 10 000 m2 med 120 anställda, där 2 000 personvagnar och 600 lastvagnar årligen monterades. Denne var intresserad av att utöka kapaciteten. Lokaliseringen av fabriken ansågs mindre lämplig ur transportsynpunkt vilket skulle öka fraktkostnaden med 100 kr per personvagn. Vid lokali—
sering av den tänkta större fabriken togs stor hänsyn till till-
1 Protokollsammandrag 63 02 21, sid 23
2 a a, sid 23.
försel— och distributionskostnaderna. Ett läge vid hamnen var önskvärt då tillförseln av material från Sverige borde ske med båt. En analys av kostnaden att distribuera bilarna till EEC- -marknaden pekade på att fabriken borde lokaliseras till området Amsterdam—Antwerpen, eventuellt utsträckt till Brägge. En för— skjutning av försäljningen med ökad andel för Frankrike och Italien skulle förändra dessa kalkyler. Lönerna var högre i Belgien än i Holland och ytterligare nackdelar var att fabriken använde orationella metoder vilka dock skulle kunna förbättras med assistans från Volvo och att på monteringskostnaderna ut- gick en sexprocentig omsättningsskatt vilket sammanlagt medförde en fördyring på 150—200 kr per personvagn. I detta alternativ behövde ca 1 mkr investeras. Fördelen med alternativet var att det fanns personal, men det sågs som en nackdel att inte ha
produktionen i egna händer.
Det andra alternativet gällde Amsterdam. där kontakt tagits med ett varv som kunde erbjuda lokal och ställa arbetskraft till förfogande. Verksamheten skulle drivas av Volvo och preliminära beräkningar antydde en kapacitet på 5—6 000 personvagnar och
1 500 lastvagnar.
I en sammanfattning framhölls fraktkostnadernas stora betydelse och dessa var beroende av anläggningens läge och hur ekonomiskt godset kunde packas. Betydelsen av att anläggningen låg rätt
från början skulle även gälla det fall att verksamheten efter
en tid reducerades till en importanläggning. Vidare betonades
osäkerheten beträffande tullbelastningen. Även beträffande priserna på det material som skulle köpas lokalt, det löneläge och den produktivitet som företaget i praktiken skulle få rådde osäkerhet. Ett ytterligare problem utgjorde det utbredda admini-
strativa krånglet med omsättningsskatter.
Inget av de skisserade alternativen genomfördes. Volvo övertog istället den belgiske agentens monteringsverksamhet i Alsemberg och byggde om denna för lastvagnsmontering och beslöt att upp—
föra en ny personbilsfabrik i Gent.
3.2. Personvagnar
Investeringen i Gent
Den första aktieteckningen i det nybildade produktionsbolaget Volvo Europa NV skedde under 1963. Dotterbolaget hyrde general— agentens monteringsanläggningar i Alsemberg, tog över personalen och började tillverkning i februari 1964. Produktionen under första året uppgick till 2 650 personvagnar och 946 lastvagnar.1)
Den nyuppförda fabriken för personbilsmontering med en kapaci— tet på ca 14 000 togs i bruk 28/6 1965 och omfattade till en början slutmontering av s k PKD—satser (Partly Knocked Down) d v s insatsvarorna bestod av färdiga karosser och komponenter, som i containers skeppades från Göteborg till kaj i omedelbar anslutning till monteringsfabriken. Detta år tillverkades 5 500 personbilar.2) Volvo transporterade till en början den personal som skulle arbeta i Gentfabriken i bussar till Alsemberg och tränade den där i monteringsarbete. Volvo anställde kvinnor,
vilket då var något nytt, och gav dem samma lön som männen.
1 Årsredovisningen 1965, sid 36.
2 a.a. sid 36.
Valet av fabrikens lokalisering till Gent i Belgien motiverades
av följande skäl:
"Mycket tungt vägande var naturligtvis Belgiens medlemskap i EEC samt landets goda industritradition. Vidare driver den belgiske regeringen en progressiv investeringspolitik bl a i syfte att balansera den regionala expansionen. Inom landet finns vidare en förhållandevis god arbetskraftspo— tential. Belgiens centrala läge i Europa med mycket goda förbindelser sjövägen var en annan förutsättning för Volvos etablering då produktionen förutom den egna tillverkningen är baserad på ca 1 500 fristående leverantörer. Detta rikt förgrenade leverantörsnät kräver ett väl fungerande trans— portsystem med största möjliga flexibilitet där transporter per båt utgör en dominerande del. Stora delar av produk—
tionsmaterialet transporteras i containers på special- chartrade s k roll on/roll off—fartyg. Dessa lastas i Sveri— ge i Wallhamn utanför Göteborg och anländer via Gent— —Terneuzen—kanalen till personvagnsfabriken. Företaget har här i omedelbar anslutning till fabriken tillgång till en hamnanläggning. Via kanalen kan båtar på upp till 60 000 ton gå direkt till hamnen. Gent ligger vid Europaväg 3. Dessutom har Volvo från Gent-anläggningarna direktanslutning till järnvägen. Detta utmärkta kommunikationsnät underlättar väsentligt Volvos intransporter."1)
Belgien lämnade subventioner till företag som etablerade sig ; där landet ville främja industrilokalisering. 50—60% av investe— ringsbeloppet fick lånas i bank och på detta lämnades en ränte- subvention på mellan 2-4% i fem till sju år. Gent var en gammal textilstad med ett energiskt omstruktureringsprogram. Större betydelse för valet av Gent som etableringsort har uppgivits
vara att Volvo fick en tomt vid kaj och av Belgien som etable- ringsland var att det hade erfarenheter av bilindustri och en positiv attityd till att främja industrin.Det belgiska tull— verket förändrade de rutiner som gällde tullbehandlingen, vilket underlättade det administrativa arbetet vid införsel av delar från Sverige.
Volvo Europa. Broschyr utgiven av AB Volvo 1972.
1967 utökades kapaciteten i Gent till 20 000 personbilar i PKD- —utförande och för marknadsföringen av bolagets produkter bilda- des Volvo Continental S.A. Försäljningen på den belgiska mark—
naden sköts dock fortfarande av den tidigare agenten.
Den utredning som gjordes 1965 och föregick detta beslut utgick från delvis andra förutsättningar än när Gentfabriken etablera- des. Osäkerheten kring det handelspolitiska läget kvarstod och några avgörande ytterligare erfarenheter av Volvos försäljnings-
möjligheter inom EEC fanns heller inte.
"När nu en utbyggnad av PV—monteringen i Gent diskuteras är orsaken till detta helt den svåra arbetskraftssituation som råder i Sverige, och då speciellt i Göteborg och vid VGV. Detta problem väntas för VGV:s del bli speciellt akut i början av 1967, då enligt nu föreliggande program ett stort antal arbetare måste anställas nästan samtidigt, men problemet väntas dessutom bestå under en följd av år."1
Som tänkbara alternativ till att avlasta Torslanda framfördes en utbyggnad av kapaciteten i Gent eller län av arbetskraft från Gent till Torslanda.
I början av 1970 fattades beslut om en ytterligare ökning av produktionskapaciteten och en övergång till tillverkning och målning av karosser och efter denna utbyggnad fick fabriken 1972 en kapacitet på 70 000 i CKD—utförande (Completely Knocked Down = materialet är inte förmonterat och i detta fall startade
sammansättning av karosser) vid tvåskiftsproduktion.
1972 beslöt Volvo att uppföra ett nytt centrallager för reserv— delar i Gent för 70 mkr och det färdigställdes påföljande år.
En utbyggnad till 100 000 enheter var enligt en uppgift planerad, men någon ytterligare utbyggnad av fabriken i Gent har dock inte
1 Odaterad internutredning från AB Volvo, sid 1.
1)
genomförts. Personbilstillverkningen har istället minskats
genom att man under andra halvåret 1977 övergick från tvåskifts- till enskiftsarbete.
I och med att monteringsfabriken i USA inte togs i bruk, överför— des de monteringsvagnar som skulle användas istället för ett vanligt löpande band (enligt samma uppläggning som Kalmarfabrikenb
i viss utsträckning till fabriken i Gent.
Utveckling av produktion och försäljning i EEC
Gentfabriken är den klart största utländska monteringsfabriken för personvagnar inom Volvokoncernen med ca1 500anställda och svarade 1979 för ca 37 000 enheter eller 16% av produktionen i 200—serien. Denna andel ökade fram till 1974 då den utgjorde 21%. Antalsmässigt producerades mest vagnar 1973 då 50 600 enheter färdigställdes. Betydelsen av fabriken har därefter reducerats absolut och relativt. (Se bilaga 4.) När koncernen 1977 drog ner tillverkningsprogrammet var minskningen något större i Gent än i Sverige, 26% mot 22%. När programmet påföljande två år ökade förlades däremot största delen av ökningen till Sverige, 38% mot 11%.
Vid produktionsminskningen i Gent 1977 genomfördes en övergång från tvåskifts— till enskiftsarbete och någon återgång till tvåskift har därefter inte skett. I samband med denna förändring utbröt en strejk i Gentfabriken. Den lägre personalomsättningen i Gent gör enligt Volvo förändringar i produktionsvolymen svåra-
re än i Sverige.
Avsikten med Gentfabriken var att förse den ursprungliga EEC— —marknaden med vagnar. Av bilaga 13 och tabell 6 framgår att under de första åren praktiskt taget hela produktionen avsattes
inom detta område.
Årsredovisningen 1970, sid 29.
Tabell 7. Leveranser av personvagnar från VENV till EEC och
övriga marknader samt leveranser från Sverige till EEC 1964—1979. Antal.
Leveranser 1964 1968 1974 1979 från VENV till EEC 2650 16211 25056 33811 övriga marknader - 512 24923 3735 Totalt 2650 16723 49979 37547 Leveranser
från Sverige till
EEC 4011 1598 1016 4334 Nettoinflöde (+)/ utflöde (') till EEC +4011 +1086 —23907 +599
Källa: Bilaga 13 och 15.
Under de sista åren på 60—talet förekom viss export till andra områden och 1970 utgjorde denna 10%. Efter en tillbakagång 1971 ökade leveranserna till andra områden kraftigt fr o m 1972 för att 1974 uppgå till 50% av produktionen. Dessa leveranser gick främst till USA som 1974 svarade för 42% av Gentfabrikens av- sättning. Med början 1975 har andelen leveranser utanför det gamla EEC—området minskat och utgjorde 1979 endast 10%. Den stora försäljningen till USA har helt fallit bort och samtidigt som Gentfabrikens produktion har minskat har leveranserna till de tidigare EEC—länderna antalsmässigt ökat. När försäljningen i USA kraftigt steg några år in på 70-talet svarade Gentfabriken för hela tillväxten. Leveranserna från Sverige sjönk t o m något år. Den belgiska fabriken tillgodosåg 1974 1/3 av USA—marknadens be— hov av personvagnar (se bilaga 14). När försäljningen i USA sedan gick tillbaka fr o m 1975,minskades leveranserna från Belgien lika snabbt igen och fr o m 1977 förses denna marknad helt från
Sverige.
24
Alltsedan tillverkningen i Belgien startade har personbilar leve— rerats till EEC—marknaden från Sverige. Försörjningen av denna marknad med bilar från Sverige respektive Belgien framgår av bilaga 15. Volvos totala leveranser av personbilar till EEC
ökade oavbrutet fram till 1972, men föll tillbaka under därpå följande tre år. Under 1976 överträffades åter tidigare leve— ranser, men redan nästa år sjönk försäljningen åter med 22%. Därefter har leveranserna ökat igen och uppgick 1979 till ca
38 000 enheter. Andelen bilar som levereras från Sverige har
med vissa avbrott successivt minskat fram till 1977 då de åter- igen ökade. Under 1979 levererades ca 4 300 eller 11% av EEC— —marknadens behov från Sverige. Året före etableringen (1963) uppgick exporten från Sverige till ca 5 300 bilar och denna volym har sedan dess endast uppnåtts 1970. )
Uppgången 1970 berodde på att Gentfabriken inte kunde tillgodose efterfrågan på bilar till Västtyskland utan att bilar måste skeppas även från Sverige, vilket normalt endast sker för typer
1) Den ökade
och specifikationer som inte sammansätts i Belgien. försäljningen på EEC—marknaden har sålunda täckts av lokalt mon—
terade vagnar.
Samtidigt som bilar levererats till EEC—marknaden från Sverige har Gentfabriken "exporterat" bilar till marknader utanför EEC. Dessa leveranser konkurrerar med leveranserna från Sverige och
det är därför av intresse att studera balansen mellan inflödet
från Sverige och utflödet från Belgien. I bilaga15 visas utveck— lingen av denna balans. Fram till 1971 översteg importen från Sverige "exporten" från Gentfabriken. Mellan 1972 och 1978 över— steg exporten från Gentfabriken importen från Sverige. Under 1974 uppgick nettoutflödet till ca 24 000 personbilar. Sedan dess har utvecklingen vänt och 1979 var nettoinflödet ca 600 bilar vilket innebär att Gentfabriken på senare tid inte påverkar leve—
ranserna från Sverige till andra marknader än EEC.
1 VENV Financial Statement, p. 8/70, Comments sid 3.
;
Vi kan konstatera att Gentfabriken idag används i sitt ursprung— liga syfte att förse den ursprungliga EEC—marknaden med person- bilar och att exporten från Sverige ligger på en nivå som med ca 1 000 enheter understiger den som gällde före etableringen Denna export balanseras dock av ett nästan lika stort utflöde
av bilar från EEC—området vilket gör att bortfallet är större. Produktionen har under några år varit väsentligt högre än 1979 och svarade då för en större andel av koncernens personbils— program. Under dessa år var även nettoutflödet av bilar till andra marknader betydande. Under 1979 hade detta nettoutflöde vänts till ett smärre nettoinflöde, vilket förklaras dels genom att försäljning inom EEC ökat, dels genom att produktionen i Gentfabriken minskat absolut och relativt den övriga personbils-
tillverkningen i koncernen.
3.3. Tunga lastvagnar
Investeringen i Alsemberg 1)
När tillverkningen av personvagnar 1965 överfördes till Gent fortsatte tillverkningen av lastbilar och bussar i de förhyrda lokalerna i Alsemberg som fick en kapacitet på ca 2 800 tunga lastvagnar. Kapaciteten i fabriken i Alsemberg har successivt ökats och uppgår idag till ca 4 000 tunga lastvagnar. För att få ökat utrymme flyttades 1969 hyttmonteringen från Alsemberg till Gent. Fr o m 1971 överfördes all hyttmontering för tunga last— vagnar från Belgien till Volvo Umeåverken som därigenom förser såväl Belgien som Lundbyfabriken med hytter vilket gör att större
serielängder uppnås.
Kapaciteten i Alsemberg är fullt utnyttjad och Vidare expansion får ske i fabriken i Oostakker som redan idag i viss utsträckning även utnyttjas för tillverkning av det tunga lastvagnsprogrammet. Fabriken i Alsemberg fungerar trots sin ålder utmärkt och Volvo är mycket nöjd med kvaliteten på de vagnar som byggs där och fabriken uppges paradoxalt nog ha den bästa produktiviteten i koncernen trots att den är den äldsta.
Utveckling av produktion och försäljning
Liksom personbilsfabriken i Gent är störst av Volvos utländska personbilsfabriker är Alsembergfabriken Volvos största utländ— ska enhet för montering av tunga lastvagnar. Det antal vagnar som monteras där uppgick till ca 4 000 enheter vilket motsvarar ca 18% av koncernens totala tillverkning.(Bilaga 4.) Andelen har sedan fabriken startade långsamt ökat med en mer markerad
ökning de senaste åren
Avsnitter bygger på uppgifter ur VENV Financial Statement, arsredov15n1ngar för AB Volvo och intervjuer i AB Volvo.
Bilaga 16 och tabell 8 visar att huvuddelen av tillverkningen
i Belgien eller 93% avsattes inom de ursprungliga EEC—länderna.
Till skillnad från personbilsförsäljningen har någon ökning av
kapaciteten för att tillgodose efterfrågan utanför EEC-området
inte skett. Enstaka år t ex 1975 har en p g a vikande efterfrågan
uppkommen överkapacitet avsatts på andra marknader.
Tabell 8. Leveranser av lastvagnar från VENV till EEC och övriga
marknader samt leveranser från Sverige till EEC.
1964—1979. Antal.
1964 1968
Leverenser från VENV till
EEC 931 1380
övriga marknader - 234
Totalt 931 1614 leveranser från Sverige
till EBC 790 27 Nettoinflöde (+) /
utflöde (—)
till EEC +790 —207
Källa: Bilaga 16 och 17
1972
2384
154
2538
546
+392
1977
3532
345
3877
1604
+1259
1979
3736
282
4018
2825
+2543
Volvos försäljning av lastvagnar till EEC sjönk som framgår av
bilaga 17 och tabell 8 året före etableringen i Belgien från ca
1 500 till ca 950 vagnar. Under 1964 levererades ca 800 från
Sverige utöver de 931 som monterades lokalt. Under de därpå
följande åren sjönk exporten från Sverige av monterade vagnar ytterligare och försörjningen av EEC—marknaden skedde från monteringsfabriken i Alsemberg och Volvos lastvagnsförsäljning
i EEC nådde inte upp till 1964 års siffror förrän 1969. Denna
tillbakagång på marknaden kan antas sammanhänga med tidigare
påpekade problem i samband med modellbyte av lastvagnarna.
Under 70—talet har leveranserna av monterade vagnar från Sverige åter stigit samtidigt som produktionen i Belgien ökat. ökningen i leveranserna av monterade vagnar från
Sverige har varit särskilt stark under de senaste
åren och dessa vagnar svarade 1979 för 43% av EEC-marknadens behov. Etableringen av fabriken i Belgien innebar fram till 1974 att leveranserna av monterade lastvagnar från Sverige till EEC inte nådde upp till de volymer som uppnåddes före 1964. Under de senaste åren har dessa leveranser överträffats och en jämförelse av exportvärden skulle genom att dagens lastvagnar
är större och bättre utrustade ytterligare accentuera detta.
Aven från den belgiska lastvagnsfabriken levererades vissa vagnar till andra marknader än EEC, men dessa leveranser har
inte haft samma omfattning som för personbilarna. Av bilaga 17 och tabell 7 kan utläsas att det sedan 1970, med undantag för år 1975, varit
ett nettoinflöde till EEC från Sverige. Under 1979 uppgick detta
till 2 543 vagnar. Tillverkningen i Belgien kalsålmxb_inu35ägagha konkurrerat med leveranser från Sverige på andra marknader, utan
har istället inneburit ett betydande nettoinflöde av monterade
vagnar från Sverige.
För lastvagnsfabriken gäller attden alltsedan starten 1964 huvudsakligen använts i sitt ursprungliga syfte att försörja EEC—marknaden. Kapaciteten har successivt stigitoch dess andel av koncernens produktionskapacitet för montering av tunga last— vagnar har ökat. Leveranserna av monterade lastvagnar från Sve— rige minskade i samband med att Volvos försäljning på EEC gick tillbaka, men har i takt med stigande försäljning ökat kraftigt under de senaste åren och svarade 1979 för 43% av antalet leve— ranser vilket antals— och volymmässigt väsentligt översteg vad som gällde före etableringen av fabriken. De båda fabrikerna skiljer sig åt i detta avseende. Personbilsfabriken har tidvis "konkurrerat" med leveranser från Sverige på andra marknader och har inte inneburit ökade leveranser av monterade bilar från
Sverige. För lastvagnsfabriken gäller det omvända.
3.4 Fördelar av tillverkning inom EEC
Kostnadskalkyler
Tillgängligt material behandlar endast situationen för person— bilar och härrör från en utredning som gjordes 1965 inför en planerad utbyggnad av Gentfabriken.1)
I utredningen 1965 jämfördes kostnaden för att leverera en personbil från Torslanda och Gent till EEC och andra marknader. De olika utbyggnadsalternativen framgår av uppställningen nedan:
Följande alternativ studerades:
1. Investering för max kap 30 000 CKD per år a) utnyttjat för 20 OOO/år b) " 30 OOO/år.
2. Investering för max kap 50 000 PKD per år a) utnyttjat för 30 OOO/år b) " 50 OOO/år.
3. Investering för max kap 50 000 CKD per år a) utnyttjat för 30 OOO/år b) " 50 OOO/år.
Samtliga kapaciteter avser 2 skift.
På basis av beräknat antal mantimmar för respektive alternativ gjordes kompletta vagnskalkyler med hänsyn till tullar, frakt— kostnader, fakturaskatter och olika pålägg. Dessa kalkyler analy—
seras nedan.
Odaterad intern utredning från AB Volvo.
I bilaga 18 framgår kostnadsutfallet vid försäljning ZEEELEEE och vid export utanför EEC för 1965 och olika framtida utbygg— nadsalternativ i Gent. För 1965 gällde att den införtullade kostnaden för en i Sverige monterad bil var 1 602 BF högre än för en bil producerad i Gent. Efter slutrationalisering av den första byggnadsetappen i Gent beräknades kostnaden minska med
5 402 BF eller ca 574 kr per bil. Detta innebär att kostnaden av en i EEC monterad personbil 1965 var ca 6% lägre jämfört med en bil monterad från Sverige, vilket överensstämde med de kalkyler som gjordes 1963. Med en tillgänglig kapacitet på ca 14 000 vagnar 1965 skulle, om alla vagnar avsattes inan EEC, en lokal montering ge en kostnadsfördel på ca 8 mkr. Detta kan jämföras med att AB Volvo detta år redovisade en sammanlagd vinst på 174 miljoner före
dispositioner och skatter.
Tullkostnaden för en bil tillverkad i Sverige uppgick till 15 431 BF eller ca 1 590 skr. En utökning av kapaciteten och övergång till CKD—montering skulle enligt dessa beräkningar öka kostnadsfördelen av att tillverka inom EEC. På vagnar för EEC inbeaxuades tull på karosshopsättning och målning samt på färgen. I alternativet en utnyttjad kapacitet på 50 000 i CKD—utförande var skillnaden mellan en importerad och en lokalt tillverkad vagn 11 452 BF eller ca 1 180 skr. Detta motsvarar en kostnadsfördel på ca 13 % för en lokalt monterad bil. För Volvo skulle vid en utnyttjad kapacitet på 50 000 vagnar och en för— säljning inom EEC detta motsvara en kostnadsfördel på ca 59 mkr.
Som framgår av bilaga 18 var utfallet av en jämförelse mellan Gent och Torslanda av den kalkylerade kostnaden vid leverans till marknader utanför EEC till Torslandas fördel vid alla jämförda alternativ,men minskade vid en tänkt ökad kapacitet i Gent och övergång till CKD-utförande.
Vid export utanför EEC från VENV förelåg en kostnadsnackdel jämfört med att ta vagnarna från Sverige. I kalkyler från 1965 uppgavs den till 1 592 BF eller 155 kr i alternativet 3b som var mest fördelaktigt.
Kalkylen ovan ger oss en uppfattning om situationen vid kalkyl— tillfället och de tullar som då gällde. Av denna framgår att lokal montering 1965 beroende på utbyggnadsalternativ gav en tullfördel per vagn vid leverans till EEC från 574 till 1 180 skr
vilket motsvarade & respektive 13% av priset.
Andra fördelar av lokal montering
Det har enligt företaget aldrig varit ett positivt argument
gentemot en kund att Volvo har lokal tillverkning av person— vagnar i Belgien. Istället var det i början viktigt att visa att de lokalt monterade vagnarna var lika bra som de som kom
från Sverige.
Däremot har det gentemot återförsäljarna varit positivt, då deras tilltro till Volvo ökade när de såg att Volvo satsade på att bygga upp en marknad i Europa. Därmed blev det också lät— tare att knyta nya återförsäljare till företaget.
En annan fördel av lokal montering har varit att detta under—
lättade marknadsanpassningen av främst lastvagnar. Varje land hade vid den tiden egna bestämmelser och Volvo hade t ex pro- blem att få bromssystemen på lastvagnar godkända i Frankrike. Förhandlingarna med de franska myndigheterna fördes under flera
år och underlättades av etableringen då kontakter kunde tas från Belgien
Beträffande lastvagnar gäller att Volvo vill ha en lokal mon— tering inom EEC av en viss omfattning. Skälet uppges vara att behovet av anpassning till olika marknaders och kunders krav för dessa är större och att förutsättningarna att tillgodose detta underlättas av korta kontaktvägar mellan försäljning och produktion. Genom att vara inne på marknaden med en produce- rande enhet har Volvo vidare undvikit att få en bromsande attityd från myndigheterna. Det har ibland höjts röster för ingripande mot lastvagnssidan där Volvo varit mycket framgångs— rik.
Vad hade hänt om Volvo inte hade etablerat sig?
Vid tidpunkten för beslutet om Gentfabriken var, enligt vad som framkommit vid intervjuerna, samtliga i Volvos ledning eniga om att en satsning på EEC—marknaden var nödvändig för att företaget skulle överleva som biltillverkare. Vid sidan av Nordamerika var EEC—marknaden den möjlighet företaget hade
att komma upp i erforderliga volymer.
Tullsituationen var sådan att satsningen på EEC förutsatte
en etablering, då företaget genom lokal montering kunde göra tullbesparingar och sänka sina priser och därmed bli konkurrens- kraftigt.
Utfallet av den s k Kennedyrundan i GATT ändrade förutsätt— ningarna och om detta varit känt vid etableringstillfället hade investeringen kanske inte behövt göras. Det hade i så fall inte gått att vänta till dess tullsänkningen genomfördes, utan Volvo hade behövt börja bygga upp sin försäljning tidigare och leverera vagnar från Sverige som under en övergångsperiod
sålts med lägre marginaler. Att vänta med att bearbeta marknaden i 6—7 år, d v 5 efter att dessa förhandlingar genomförts, hade efter vad som framkommit av intervjuerna enligt företaget inte
varit möjligt. Vid tidpunkten för etableringen var Europa en
växande marknad och det var nödvändigt att tidigt bygga upp
en försäljningsorganisation och ta en del av marknaden.
3.5. Sysselsättningseffekter
I detta avsnitt görs ett försök att uppskatta sysselsättnings— effekten i Sverige av de första investeringarna i Belgien. Intresset koncentreras till Gentfabriken och behandlar dels direkta sysselsättningseffekter genom omfördelningar inom kon—
cernen, dels indirekta effekter genom ändrade inköp.
Antalet anställda i Belgien knutna till personbilstillverkning uppgick 1979 till 1 490 personer fördelade på 1 254 kollektiv- anställda och 236 tjänstemän. Antalet har minskat sedan 1974, då personalenvid personbilsfabriken översteg 2 000 anställda. Last— vagnstillverkningen i Alsemberg och Oostakker sysselsatte
1979 totalt 894 personer och reservdels— och stabsfunktionen ytterligare 410. Det totala antalet anställda uppgick till 2 794
personer 1979. Direkta effekter
För att beräkna effekter på sysselsättningen i Sverige krävs en uppskattning av hur försäljningsutvecklingen varit om etable— ringen inte genomförts och marknaden istället försetts med i Sverige monterade vagnar. Något entydigt svar på detta finns inte
och det återstår då att resonemangsvis försöka utreda frågan. En metodologisk svaghet med detta angreppssätt är att analysen lätt leder till den slutsatsen att investeringen alltid varit nödvändig och att några andra allternativ inte funnits.
För en utomstående är det svårt att bedöma vad som hänt om
lokal tillverkning av personbilar för EEC—marknaden inte hade startats. Av de redovisade kostnadskalkylerna framgår att kostnadsbesparingar på mellan 6 till 13% kunde uppnås beroende på fabrikens storlek och uppläggning av produktionen. För att kunna uttala sig närmare andeäabehövs uppgifter om produkternas
priskänslighet. Dessa uppgifter saknas men med tanke på att
Volvo inom EEC hade att konkurrera med starka hemmamarknads- märken är det rimligt att anta att priskänsligheten var stor och att företaget inte nått samma volymer alternativt fått lägre bidrag till att täcka utvecklingskostnader och fasta kostnader
i komponenttillverkning i Sverige om någon etablering inte skett.
Beaktas endast den ur svensk synpunkt fördelaktigaste lokalise— ringen och utesluts tillsvidare övriga effekter kan följande resonemang föras. En etablering på EEC ger en större volym,
men ett mindre svenskt arbetsinnehåll per försåld vagn. Utan lokal montering blir försäljningsvolymen lägre, om vi antar
att ett högre pris måste tas ut för att erhålla samma täcknings—
bidrag som vid en etablering inom EEC.
För det mindre antalet vagnar som säljs gäller dock att detsvenska arbetsinnehållet är större. Frågan är då hur mycket mindre försäljningen på de aktuella marknaderna skulle kunna tillåtas vara för att den totala sysselsättningen i de svenska produktions— enheterna skulle vara oförändrad, givet att vagnarna slutmonte— rats i Sverige istället för i Belgien. Enligt företagets upp- skattning erfordras ca 800 årsarbetare inom koncernen för att tillverka 10 000 färdig? personvagnar varav ca hälften för komponenttillverkning. Detta innebär att en halvering av för— säljningen till följd av slutmontering i Sverige skulle ge
samma sysselsättning som etableringsalternativet, men med en omfördelning från komponenttillverkande till sammansättnings— fabriker. Denna omläggning innebär allt annat oförändrat att stordriftsfördelarna i komponenttillverkningen inte kan tillvara— tas i samma utsträckning, att utvecklingskostnaderna fördelas på färre enheter och att företagets vinst minskas. Ett Viktigt motiv för etableringen har också varit att företaget för att säkra sin
existens ville komma upp i större volym.
1 Uppgifterna hämtade ur Meyerson 1976, sid 142 f.
Samtidigt kan vi konstatera att en viktig utgångspunkt när en utbyggnad av Gentfabriken planerades 1965 var att avlasta fabriken i Sverige. Att även andra faktorer än tullar inverkat framgår av årsredovisningen för 1969. I samband med att den gynnsamma utvecklingen under 60—talet summerades, angavs förutom tullarnas betydelse för etablering utomlands, även andra skäl, som t ex brist på arbetskraft och det höga kostnadsläget i
Sverige.
"Sedan slutet av 1950—talet har Volvo-koncernen medvetet satsat på export. De produkter som speciellt varit föremål för denna exportinriktning har varit industrimaskiner av olika slag. Uppställda mål har nåtts.
Redan nu står det emellertid klart att framför allt bristen på arbetskraft och den ogynnsamma kostnadsutvecklingen i Sverige kommer att tvinga koncernen att låta en del av den erforderliga utbyggnaden av produktionen, liksom i ökad utsträckning slutmontering, ske i utlandet för att icke företagets internationella konkurrenskraft skall minska. Väsentliga komponenter som motorer, växellådor m m, kommer dock inom överskådlig tid att tillverkas i Sverige. Bil— volvos produktionsenheter för montering av person— och lastvagnar i Belgien kommer enligt redan träffade beslut att byggas ut, vilket i någon mån minskar efterfrågan på nyanställningar framför allt i Göteborgsområdet."
Liknande resonemang fördes även i årsredovisningen för 1965 i sam- band med att fabriken i Gent invigdes. Som framgår av citatet ovan har ett alternativ till ytterligare investeringar i Belgien varit en utbyggnad i Sverige,givet att problemet med att få arbetskraft kunnat lösas.
Detta förhållande gör det svårare att bedöma sysselsättnings— effekterna och analysen kompliceras ytterligare om vi beaktar att en stor del av produktionen i Gentfabriken under de första åren av 70—talet gick till marknader utanför EEC. Under 1974
1 Årsredovisningen 1969, sid 7.
tog t ex USA emot närmare 21 000 vagnar eller drygt 40% av
Gents produktion vilket täckte 1/3 av denna marknads behov. Detta förklaras av att Volvo i och med beslutet att starta montering
i USA inte ville bygga ut Torslandafabriken för att sedan riskera att bli stående med ledig kapacitet i Sverige när tillverkningen i USA startade. Efter 1976 har inga leveranser skett till USA
och kapacitetsneddragningen i Gentfabriken har varit större än
i Torslanda. Som framgår av bilaga 15 uppgick nettoinflödet av
vagnar till denna marknad 1979 till ca 600 vagnar.
Vid intervjuer i Volvo har det framkommit att tillverkningskostna—
den aldrig varit lägre i Belgien, men att arbetsproduktivi—
teten idag mätt i timmar/vagn är bättre i Belgien. Lönerna var vid etableringstillfället lägre än i Sverige men idag gäller det omvända. Värdet av att idag ha en tillverkning i Belgien av en personvagn kan ifrågasättas men dels är mycket kapital investe— rat där, dels är Torslandafabriken ungefär så stor som en opti— mal sammansättningsfabrik bör vara med en kapacitet på 200 000 bilar/år. Hade inte fabriken i Belgien byggts hade Volvo med den volym som var planerad i början av 70—talet fått bygga en fabrik någon annanstans. Med facit i hand kan vi fråga oss om en loka— lisering av denna till Sverige gagnat den inhemska sysselsätt—
ningen?
Förändrade inköp som en följd av etableringen
Huvudanledningen tilletableringen i Belgien var att minska tullbelastningen genom lokal produktion. Tullen på införda varor var i genomsnitt ca 12% vilket innebar att kostnadsbesparingar kunde göras genom att förlägga en större andel av inköpen till EEC—området. För att erhålla tullbefrielse på från EEC till Sverige infört material,som vidarebearbetades och sedan skicka- des vidare till fabrikerna i Belgien,genomfördes vissa organisa—
toriska omläggningar av leveranserna. Till detta kom att arbets-
lönerna i Belgien vid etableringstidpunkten var lägre än i Sverige. Detta gynnade en omläggning av inköpen av detaljer som var arbetsintensiva och hade höga transportkostnader. Från de belgiska myndigheterna fanns vidare önskemål om att Volvo skulle göra en viss del av inköpen lokalt men detta var inget formellt
krav.
Ett separat inköpskontor upprättades i Belgienfabriken med upp- gift att finna leverantörer av lokalt producerade detaljer. Till Belgien överfördes bl a tillverkning av bilklädslar då dessa uppfyller de ovan angivna villkoren. De är dels skrym— mande och har höga transportkostnader, dels konfektionsliknande och därigenom arbetsintensiva och gynnas av lägre löner. För fabrikerna i Belgien är serielängderna så stora att lokala be— ställningar av vissa komponenter blir lönsamma. Detta gäller även för det material som används i modeller som enbart till—
verkas i Belgien.
Genom att tullarna avvecklades 1973 och att Belgien idag har högre löner än i Sverige har anledningen till lokal produktion bortfallit.Inköpsavdelningen för personvagnstillverkningen av— vecklades i slutet på 70—talet och idag har denna fabrik inga
separata leverantörer.
De få inhemska leverantörer som finns kvar levererar även till Sverige och enligt uppgift köper företaget nog mindre andel av materialet från belgiska underleverantörer idag än det gjorde för tio år sedan. Däremot finns en inköpsavdelning för last— vagnstillverkningen i Belgien.
Avsnitt 4. Belgien-—Oostakker
Innebörden av klubbprogrammet1)
Volvo har i Oostakker i anslutning till Gent uppfört en monte— ringsfabrik för lätta lastvagnar som togs i drift 1975. Sedan 1976 monteras även tunga lastvagnar då kapaciteten i lastvagns—
fabriken i Alsemberg inte räcker till.
Ett samarbetsavtal ingicks hösten 1971 mellan fyra lastvagnstill— verkare i Europa — Saviem från Frankrike, DAF från Holland, Magirus Deutz från Västtyskland och Volvo. Samarbetet döptes rätt omgående av pressen till "the club of four" och detta namn har blivit känt över Europa. De fyra parterna skulle tillsammans utveckla komponenter till medeltunga lastvagnar med en totalvikt av 6—12 ton. I praktiken har man gått något högre och Volvo har en 13 tonnare som räknas in i samarbetet. I samband med att av— talet ingicks talades även om viss gemensam tillverkning av komponenter och ev. även viss gemensam montering. Det sistnämnda har inte alls genomförts och beträffande gemensam tillverkning av komponenter har det praktiskt taget inte blivit något av där alla fyra parter är inblandade. Däremot tillverkas hytten av Magirus Deutz för deras, Volvos och DAFs behov. Saviem har egen hyttillverkning.
Gemensamt utvecklades komponenter för lastbilar och den vikti— gaste var hytten,men även delar som ingår i chassit och framaxeln har tagits fram. Konstruktionsarbetet har väsentligt gjorts
av Saviem som hade en prototyp framme. I det gemensamma kon— struktionsbolaget kom ca 80 personer från Saviem och utförde
det verkliga utvecklingsarbetet och resterande 20 personer från
de tre övriga parterna hade mera till uppgift att bevaka sina respektive intressen.
Avsnittet bygger på intervjuer och avser förhållandena under 1979.
Varje part har sedan gjort en lastbil av dessa gemensamma kompo- nenter, anpassat den efter egna behov och kompletterat med egna komponenter som t ex motor och Växellåda. Denna utveckling har för Volvos del gjorts i Belgien i det konstruktionskontor, be— stående av ett 50—tal personer, som finns i anslutning till den monteringsfabrik som 1974—75 uppfördes där för att montera dessa bilar.
Saviem var som lastvagnstillverkare störst i de lätta och medel— tungaklasserna och har idag de största volymerna i klubben, ca 10-12 000 vagnar, även om de har haft svårast att leva upp till sina ursprungliga förväntningar och planer. Magirus Deutz hade 1979 en volym på drygt hälften av Saviem och Volvo låg straxt under. DAF slutligen tillverkadeendast ca 2 000 vagnar.
Motiv till samarbetet
Volvo anser det vara av stor vikt att det har en betydande mark— nadsandel i Norden. Detta är en viktig strategisk fråga, då Volvo tillsammans med Scania vill behålla dominansen på denna
marknad för tunga vagnar och ogärna ser att konkurrenterna kommer
in.
Volvo hade under 60-talet vagnar i dessa klasser men modellen började bli omodern och företaget hade svårt att få fram bilar till priser som var konkurrenskraftiga och som samtidigt gav tillfredsställande vinstmarginaler. Mercedes och Ford tog mark— nadsandelar från Volvo i de lätta klasserna vars andel där sjönk till ca 20-25%. Denna utveckling kunde enligt Volvo ha banat
väg även för en inbrytning i de tyngre vagnsklasserna.
%
En breddning av produktprogrammet var också nödvändig för att förstärka försäljningsorganisationen och få behålla återförsälj- arna. Sedan länge var dessa vana vid att Volvo skulle ha en egen vagn i detta segment. För vissa av återförsäljarna, speciellt i storstäderna, utgjorde försäljningen av denna vagntyp en be—
tydande del av omsättningen.
Ytterligare ett motiv till att komplettera produktprogrammet var att det finns storkunder som har behov av såväl stora som
små vagnar och gentemot dessa är det en fördel om man kan er—
bjuda ett fullständigt sortiment.
När Volvo såg på möjligheterna att ersätta dessa vagnar som var på väg att bli omoderna konstaterade man att det inte fanns några förutsättningar att på egen hand utveckla en ny vagn. Det första alternativet som beaktades var att se om det gick att köpa en vagn av någonannan tillverkare. Tanken var att träffa ett avtal med någon annan lastvagnstillverkare för att få ensamrätt till försäljningen på den skandinaviska marknaden, där det var vikti— gast att ha detta komplement till det egna produktprogrammet. Volvo undersökte köpmöjligheterna och kom därigenom i kontakt med Saviem som inte tidigare sålde sina medeltunga vagnar i Norden och som därigenom kunde tänkas vara intresserade av att komma
in på denna marknad genom att Volvo tog hand om försäljningen. Det visade sig emellertid vid dessa kontakter att även Saviems vagnar började bli omoderna och att de hade en prototyp till en ny vagn framme. Istället för att Volvo köpte denna vagn färdig- utvecklad och därefter anpassade den till nordiska förhållanden och egna krav önskade företaget redan på utvecklingsstadiet få in dessa krav varför ett samarbete inleddes. Sedan kom också
Magirus Deutz och DAF in i detta samarbete.
Fördelar med samarbetet
Det är framför allt i delade utvecklingskostnader och effektiva— re tillverkningsmetoder av hytten, den viktigaste enskilda kom— ponenten, som fördelarna av ett samarbete ligger. Genom att det var fyra som utvecklade programmet fick Volvo betala endaSt en tredjedel av den summa det skulle ha kostat att ta fram produk— terna på egen hand. Samarbetet fördyrar den totala utvecklings— kostnaden beroende på att det tar längre tid och blir omständ— ligare. Utslaget på varje part blir det dock billigare.
1970/71 kostade framtagningen av programmet 120 mkr varav 30 föll på Volvo. Hade Volvo gjort motsvarande satsning ensam hade det kostat 100 mkr vilket då bedömdes vara för mycket att bära på egen hand.
Besparingar sker även i utprovningskostnader, verktygskostnader och att effektivare metoder för att tillverka hytter kan an— vändas. Volvo tillverkar idag ca 5—6 000 vagnar i dessa klasser och kommer kanske så småningom upp i en volym av 7 000 vagnar. Denna är alldeles för liten om man vill använda sig av mer avancerad tillverkningsteknologi och utnyttja effektiva verktyg för att pressa stora detaljer. Genom samarbetet är den samman— lagda volymen uppe i 30—35 000 hytter, vilket jämfört med Volvos behov ger andra möjligheter till produktionsuppläggning och möj—
ligheter att närma sig den teknologi som används vid tillverk—
ning av personvagnskarosser.
Inköpsmässigt uppnås fördelar genom samordning av inköpen av delar till hytten. Större volymer ger besparingar i form av uppsättnings— och verktygskostnader för leverantörerna av de
pressade detaljer som huvudsakligen köps i Frankrike.
Möjligheter till fortsatt samarbete
Sedan avtalet skrevs har sammanslagningar och samarbete mellan europeiska bilföretag medfört att Volvo är den enda kvarstående oberoende lastvagnstillverkaren. Saviem, som redan tidigare ägdes av Renault, har gått ihop med Berliet som var den andra stora franska lastvagnstillverkaren och idag heter företaget RVI och ägs av Renault. Magirus Deutz ägdes tidigare av Klöckner Humboldt Deutz som huvudsakligen tillverkar motorer, men ingår numera i den Fiatägda IVECO—gruppen. DAF ägs till en tredjedel av International Harvester och uppger sig förhandla med Peugeot om någon form av samarbete med Chryslers f d lastvagnsindustri som Peugeot har övertagit. Detta gör att förutsättningarna för ett fortsatt samarbete kring det lätta lastvagnsprogrammet när
nuvarande program blir föråldrat bedömts vara mycket små.
Det finns ett gemensamt bolag kvar som uppdaterar produkten och detta samarbete måste finnas kvar så länge produkterna finns. Avtalet är så skrivet att de olika parterna kan lämna det en i taget, vilket också troligen kommer att ske när produkten mot mitten av 80—talet blir omodern och måste ersättas. För Volvo och DAF, som till skillnad från de övriga parterna inte tillverkar hytten, kan detta ställa till problem beträffande tillförseln
av hytter i framtiden.
Förhoppningarna på samarbetet uppges av Volvo ha varit större när det inleddes kanske inte minst från Saviems sida som i avtalet fick inskrivet en punkt att även samarbetsmöjligheter beträffande komponenter till tyngre lastvagnar skulle undersökas. En arbets- grupp tillsattes, men arbetet slutade med att gruppen konstate— rade att några förutsättningar för detta inte fanns. Enligt Volvo,
som anser sig starka på denna marknad, skulle ett sådant samarbete
inte tillföra något samtidigt som det hjälpte konkurrenterna att bli starka.
Samarbete Volvo och Saviem utanför klubbprogrammet
Volvo och Saviem (nuvarande RVI) har ett samarbete vid sidan
av klubbprogrammet, som gäller en bred version av en hytt som säljs med en 6—eller 7—litersmotor. 6—litersversionen monteras endast i Belgien och av 7—litersversionen monteras de flesta i Sverige men i viss mån även i Skottland. Den finns i 7—liters- version och med dubbla framaxlar i Skottland och denna vagn
görs endast där och är en vanlig anläggningsbil i Storbritannien. Hytten görs i Umeå och de bitar som är gemensamma med klubbpro— grammet köps i Frankrike via Renault och den färdiga hytten levereras till Göteborg, Gent och Skottland. Den sammanlagda
volymen på denna hytt är större än för klubbprogrammet.
Varför tillverkning i Belgien?
Denna investering skiljer sig från de övriga utlandsinveste— ringarna Volvo gjort genom att den inte föregåtts av någon till- verkning i Sverige och att huvuddelen av baskomponenterna med undantag för motorn tas från utlandet. Istället importeras
ca 1 200 vagnar per år till Sverige. Varför lokaliserades då tillverkningen till Belgien? Innan Volvo slutligen bestämde sig för att sätta upp en fabrik i Belgien övervägdes alternativet att samarbeta med en lastvagnstillverkare i Frankrike. Volvo ansåg sig ha nått en sådan position på lastvagnsmarknaden i Europa, att det kände sig moget att göra en kraftig satsning i Frankrike,och undersökte möjligheten av att ta upp ett samarbete med den in— hemska lastvagnstillverkaren Berliet. Det hade enligt Volvo utan vidare gått att montera Volvos bilar hos detta företag som
hade överkapacitet, men något samarbete blev inte av.
Istället byggde Volvo en fabrik med en kapacitet av 11 000 lätta lastvagnar i Oostakker som ligger i anslutning till Volvos
personbilsfabrik i Gent. Bakom valet av plats låg en ren loka— liseringskalkyl baserad på fraktkostnader för in— och utleve—
ranser till fabriken. Det mesta av materialet som hytt, bakaxel och växellåda tas från kontinenten. Volvo hade förhoppningar
att sälja vagnarna nere i Europa, kanske mer än vad som blivit fallet, och att en stor del av vagnarna därför skulle stanna
på kontinenten. Vidare hade företaget ett tekniskt samarbete
med det gemensamma utvecklingsföretaget, som var lokaliserat till Paris, och det ansågs viktigt att den teknikergrupp på 50 personer, som skulle sitta i anslutning till fabriken, hade
nära kontakter med det gemensamma företaget. Sammantaget talade detta enligt Volvo för att fabriken av kotsnadsskäl borde lokali—
seras till Belgien.
Försäljningen av vagnarna
Utseendemässigt är vagnarna, frånsett namnet och grillen, ganska lika men de skiljer sig åt beträffande motorer, växellådor etc. Viss osäkerhet rådde till en börja om att Volvo inte skulle lyckas behålla sin identitet på produkterna, men dessa farhågor har inte besannats. De som företaget samarbetar med är visserli— gen konkurrenter, men inte de allvarligaste och direktaste och samtliga parter hade likartade intressen. Volvo har i första hand sålt på de marknader för vilka vagnen tagits fram och före— taget är nästan ensam om att sälja den i Norden. Vagnarna säljs vidare i Holland, Belgien,Frankrike och USA. På de tre först—
nämnda såldes även föregångaren fast i betydligt lägre volymer.
Av bilaga 22 framgår att endast ca 30% av vagnarna stannat nere i Europa och att ca 50% avsätts i Norden. Enbart till Sverige gick 1979 20% av vagnarna och USA—marknaden svarade samma år
för en något större andel.
Genom att ersättaren kom för sent förlorade Volvo marknads— andelar i Sverige till Ford och Mercedes. Med det nya vagnspro— grammet har marknaden tagits tillbaka och Volvo har ökat marknadsandelarna för medeltunga lastvagnar från 20—25% till
ca 60% i Sverige. På tunga lastvagnar hade Volvo 1979 en mark—
nadsandel på 52%, Scania 47% och övriga 1%. Företaget kan därför hittills sägas ha lyckats med sin strategi att ta tillbaka mark—
naden för medeltunga vagnar och hålla utländska konkurrenter
utanför hemmamarknaden.
Anledningen till att inte fler vagnar stannat i Sverige och säljs inom det ursprungliga EEC—området uppges främst vara den hårda konkurrensen från Mercedes som sedan länge på denna mark— nad är väletablerad i dessa viktsklasser. Paradoxalt nog,har Volvo lyckats bäst i Frankrike trots att detta är Saviem/RVIs hemmamarknad. Där säljes ca 1 000 lätta vagnar. jämte 3-4 000 tunga enheter. Även på denna marknad har det funnits starka
önskemål från återförsäljarna att ha ett komplett produktprogram.
Den uteblivna försäljningsvolymen i Europa anges av företaget som en orsak till att leveranserna till USA fått en sådan om- fattning. På USA—marknaden säljs vagnar förutom av Volvo även av Saviem/RVI och Magirus Deutz/IVECO vilket inte uppges vara helt problemfritt. För ytterligare uppgifter om lastvagnsför—
säljningen i USA hänvisas till avsnitt 6.
Inköp till klubbvagnen
De gemensamma inköpen till programmet sköts av Renault men Volvo är inte bundet att köpa genom detta företag. De gemsamma inköpen gäller främst detaljer till hytten och vissa chassidetaljer. Unika Volvodetaljer t ex frontaipå hytten köper företaget på egen hand. Gemensamma detaljer för alla eller några parter köps av Renault och de köps i stor utsträckning nere i Europa då Renault inte har någon erfarenhet av att köpa i Sverige och därför inte heller har några kontakter. Dettalmr adigt Rhetaget inneburit att inköpen i Europa ökat. Volvo försöker bevaka att om det går att köpa billigare i Sverige så sker, men dessa inköp får i så fall skötas av Volvo.
En erfarenhet som företaget dragit av detta samarbete som1n:Vohms synpunkt innebär en konkurrensfördel, är att både franska och
tyska tillverkare är mycket mer bundna av sina hemmamarknader när det gäller att köpa. De tänker inte internationellt i sitt inköp
på samma sätt som Volvo tvingats göra. Det går inte enligt Volvo att bygga bilar i Sverige baserat enbart på vad som går att tillverka
i Sverige.Det finns inte en tillräcklig underleverantörsindustri motsvarande den i Frankrike och Västtyskland. Men villkoren
för inköpen blir inte lika bra om de begränsas till hemmamark— naden och detta har Volvo fått bevaka i samarbetet och i vissa
fall ange inköpsställen utanför Frankrike.
Motorn till vagnen och bakaxeln till de tyngsta versionerna tas från Sverige men i övrigt inget. Växellådan köps från ZF i Väst— tyskland. Även i den vagn som klubbprogrammet ersatte togs
växellådan från utlandet så i detta avseende har lokaliseringen
av tillverkningen till Belgien inte inneburit någon förändring.
Framtida utveckling av fabriken
Idag monteras ca 6 000 lätta och 2 000 tunga lastvagnar i fabriken'
på ett skift men arbetsinnehållet per enhet i en tung bil är större ca 70 mot 50 arbetstimmar varför de tunga andelsmässigt
svarar för en större del av kapaciteten (ca 1/3).
Volvo avser att utnyttja Oostakkerfabriken som idag uppges ha en kapacitet på ca 11 000 lätta lastvagnar eller 8—9 000 tunga vagnar fullt ut. En upptrimning genom ökad mekanisering skulle kunna öka kapaciteten till 12-13 000 lätta vagnar.
Volvo har f n inga planer på ytterligare investeringar i Belgien,
som inte längre är ett billigt land, men har bra produktivitet med höga löner.
Sammanfattning
Av redogörelsen ovan framgår att anledningen till att det lätta lastvagnsprogrammet utvecklades har av VObK>främst angivits vara att bredda produktprogrammet, för att försvåra en inbrytning
av utländska lastvagnstillverkare på hemmamarknaden. Även på exportmarknaden har det varit en fördel att kunna erbjuda ett komplett program av lastvagnar. Volvos strategi med det lätta programmet uppges vara att skydda och stötta försäljningen av
de tunga lastvagnarna och inte primärt att tjäna pengar. Produkt— gruppen täcker enligt uppgift sina kostnader, men har inte en
lönsamhet i nivå med det tunga lastvagnsprogrammet.
Lokaliseringen av fabriken till Belgien förklaras av företaget sammanhänga dels med att en kalkyl baserad på in- och utfrakter talade för en lokalisering nere på kontinenten,dels att det var en fördel med en placering av fabriken i närheten av Frankrike, där utvecklingsarbetet gjordes. Till detta kommer att företaget vill ha en viss omfattning av tillverkningen i EEC för att balan— sera den stora försäljningen av tunga lastvagnar på denna marknad. Etableringen har av Volvo setts som en riskgardering mot protek— tionistiska tendenser inom EEC, om lastvagnsindustrin i Europa skulle hotas utifrån på samma sätt som hänt med personbilsindu— strin. Dessa fördelar med en lokal produktion kan uppnås oberoen- de av vilken produktgrupp som monteras och har vägts in vid
valet av lokaliseringsort.
Lokaliseringen i Belgien har medfört att ca 1 200 vagnar impor— teras till Sverige. Denna import ersätter till stor del de
Ford— och Mercedesvagnar som tidigare importerades. Även om
det svenska innehållet i vagnarna i stort begränsas till motor och bakaxel innebär denna import dock ett visst tillskott av arbetstillfällen i Sverige. Till detta kommer det svensktillverk—
ade innehållet i de vagnar som säljs utanför Sverige. Med den
utgångspunkt som investeringen gjordes får vid beräkning av sysselsättningseffekterna även hänsyn tas till att Volvo avsåg att dels skydda den för det tunga lastvagnsprogrammet betydelse— fulla hemmamarknaden, dels att förstärka företagets position in— ternationellt. I detta sammanhang bör framhållas att Scania inte har några lätta lastvagnar på sitt försäljningsprogram.
Avsnitt 5. Kanada
Motiv för etableringen
Volvos första helägda produktionsföretag utanför Sverige var den sammansättningsfabrik som invigdes i Kanada 1963. De första leveranserna av personbilar till Kanada skedde hösten 1957.
Under 1961 övertogs den tidigare agenten och ett dotterbolag etablerades. Devalvering av den kanadensiska valutan och nya importrestriktioner under 1962 medförde att frågan om montering av personbilar i Kanada blev aktuell. Volvo sålde detta år ca
2 000 personbilar i landet. Följande år kunde Volvo starta monteringen i hyrda lokaler i Dartmouth, Nova Scotia. Därmed erhöll Volvo tullättnader på packsatser och färdiga vagnar som tas från Sverige. Volvo måste uppfylla en viss kvot av
Canadian Value Added (CVA). Detta kan ske genom det material och övriga kostnader som företaget har i Kanada för de lokalt monte— rade vagnarna eller genom att Volvo köper material eller reserv— delar från Kanada till sina övriga produktionseneheter under för- utsättning att det har en sådan inhemsk bearbetningsgrad att det anses ha kanadensiskt ursprung. Kvoten kan även uppfyllas genom export av färdiga bilar. En överenskommelse mellan USA och Kanada angående tullfrihet på vissa villkor för bilar och bildelar har
även kommit att gälla Volvo, vilket gör att företaget tullfritt kan leverera kanadamonterade vagnar till USA.
Försäljnings- och produktionsutveckling
Utvecklingen av antalet i Kanada monterade personbilar samt för— säljning och marknadsandelar framgår av bilaga 19.
Under 1965 startades en rationalisering av fabriken i Darthmouth för att möta den ökade efterfrågan. Den uppnådda produktions— ökningen var dock inte tillräcklig, utan under 1967 flyttade
Volvo in i en ny fabrik i Halifax. 1969 tillverkades 6 700 personbilar.
Under 1973 ökades genom tillbyggnad tillverkningskapaciteten från 10 000 till 15 000 enheter och under året tillverkades ca 11 000 personbilar. Den största försäljningen i Kanada upp— nåddes 1973 med 11 300 enheter, men sedan dess har försäljningen mer än halverats och uppgick 1978 till 5 300 personbilar. Den ledigblivna kapaciteten har istället använts för att försörja USA-marknaden. Den hittills högsta produktionen uppnåddes 1975 med 13 500 enheter samtidigt som försäljningen i Kanada detta
år uppgick till endast 6 500 vilket innebar att ca 7 000 av de 58 000 i USA sålda personbilarna kunde levereras från denna fabrik. Under 1979 producerades 8 600 enheter vilket innebar att knappt 60% av tillgänglig kapacitet utnyttjades. Volvo hade 1979 en marknadsandel i Kanada på 0,7% och andelen har över åren som mest varit 1,2% vilket uppnåddes 1972, året före utbyggnaden
av fabriken.
Som framgår av bilaga19 uppgick leveranserna av färdigmonterade bilar från Sverige till Kanada 1979 till ca 1 100. Vilket innebär att var sjätte Volvobil som detta år såldes i landet slutmonte-
rades i Sverige.
Inköp av material från Kanada
Från Kanada har Volvo för den svenska tillverkningen tidigare köpt bl a glas och bakaxlar till personbilar för att uppfylla kraveuipåCVA. Volvo har stundtals inte lyckats fylla dessa kvo— ter, men de kanadensiska myndigheterna har låtit tillverkningen få fortsätta, då fabriken är belägen i ett avfolkningsområde och de är angelägna att hålla igång sysselsättningen. Anled— ningen till att Volvo inte fyllt kvoterna är att material kunnat köpas fördelaktigare på annat håll och att produkterna skulle
fördyras om Volvo gav sig in på kompensationsaffärer istället för att välja den ekonomiskt mest fördelaktiga leverantören
oavsett ursprung.
Sysselsättningseffekter
Att beräkna sysselsättningseffekten av denna investering är komplicerat. Det förutsätter tillgång till den alternativa för— säljningsutvecklingen, givet att bilarna monterats i Sverige
och med pålägg för tullar införts i landet. Vidare måste de
inköp av material i Kanada till övriga fabriker som avtalet för— utsätter beaktas och de leveranser av personbilar som sker dels från Kanada till USA, dels från Sverige till Kanada. Dessa beräk—
ningar har inte utförts
Avsnitt 6. USA
Personvagnar
I september 1973 offentliggjordes planer på en fabrik för mon— tering av personbilar med en kapacitet av 100 000 vid tvåskifts— arbete. Som första utländska biltillverkare skulle Volvo starta tillverkning på den största och i många avseenden för bilindu—
strin ledande marknaden.
"Volvos avsikt att uppföra en monteringsfabrik för person— vagnar i USA innebär inte endast en ökning av monteringska— paciteten. Det är också en ökad satsning på världens störs— ta marknad för personvagnar. Egen montering i USA innebär en säkrare tillgång på personvagnar på denna marknad och bättre möjligheter till marknadsanpassning av produkterna. Verksamheten blir mindre utsatt för transportstörningar och eventuella handelshinder. Volvo kan även minska sina färdig— lager genom att skeppa komponenter istället för färdigmon— terade bilar. En förbättrad ställning på USA-marknaden ger ökad säkerhet åt den svenska komponenttillverkningen, som skulle drabbas av sysselsättningsförluster om Volvos USA— —försäljning skulle minska."1)
Gyllenhammar i Volvo översikt hösten 1973.
Lastvagnar
Avtalet med Freightliner
Sedan 1 januari 1979 är den amerikanska lastvagnstillverkaren Freightliner Corporation generalagent för Volvos lastbilar i USA och Kanada. Genom detta avtal får Volvo tillgång till ca 200 försäljnings— och serviceställen över hela kontinenten. Volvo började 1974—75 inom ramen för Volvo of America Corporation att sälja medeltunga lastvagnar för distributionsändamål avgränsat till de nordöstra staterna. P g a dåliga konjunkturer kom någon egentlig försäljning inte igång förrän 1977 och förväntningarna på volymer infriades inte. Företaget konstaterade att det skulle bli dyrbart att på egen hand bygga upp ett återförsäljarnät och började se sig om efter en lämplig samarbetspartner. Kontakter togs med Freightliner, som hade ett ganska smalt program av
tunga fordon och som därför kunde tänkas vara intresserade av att komplettera detta med Volvos lätta och medeltunga program.
Det Volvoprogram som säljs i USA ligger under Freightliner— lastbilarna i storlek och utgörs till ca 40% av de 5 k klubb— vagnarna som tillverkas i Belgien och till 60% av medeltunga
och tunga lastvagnar monterade i Sverige. Värdemässigt svarar
de svensktillverkade vagnarna för en större del. Volvo har inga planer på att gå in med de tyngsta vagnarna för fjärrtrafik i USA, då detta skulle kräva en omfattande omkonstruktion av lastvagnar-
na efter lokala marknadskrav och fordonslagstiftning.
Avtalet med Freightliner innebär inget tekniskt eller produkt— mässigt samarbete, utan är ett rent agentavtal. Om Volvo i framtiden skulle börja lokal montering kommer detta troligen att ske i egen regi och vagnarna även fortsättningsvis att
säljas genom Freightliner.
Lokal montering av lastvagnar i USA?
Om försäljningen i USA stabiliseras på en nivå av storleksord—
ningen 2—3 000 lastvagnar kan montering där bli aktuell. Några
Investeringen utgjorde Volvos dittills största satsning på en marknad och produktionen i fabriken avsågs starta under första
halvåret 1977. Kostnaden för fabriken uppgick till 160 mkr.
Med hänsyn till den minskade efterfrågan i USA och tillgänglig produktionskapacitet i övrigt togs anläggningen inte i bruk för personvagnsmontering. Den användes istället för leverans- service och distribution till de östra staterna. I årsredovis—
ningen för 1976 skriver Gyllenhammar:
"Hösten 1976 beslöts att produktionen av personvagnar i USA inte skulle starta vid den tidpunkt som tidigare plane— rats. Det alltför låga kapacitetsutnyttjandet i våra europeiska fabriker föranledde uppskjutandet av produktions— starten i Virginia. Strategiskt sett är investeringen i USA riktig med hänsyn till den amerikanska marknadens stora betydelse. Personbilar kan produceras till lägre kostnader i USA än i Sverige."1)
I stället för Volvo blev Volkswagen det första utländska bil- företag som startade tillverkning i USA och det har sedan följts av några japanska företag.
Försäljningsutvecklingen i USA framgår av tabell 2 Bilaga 14. Försäljning, som fram till 1973 utvecklats positivt och för— väntades stiga till uppemot 100 000 inom några år, utvecklades fram till dess fabriken var färdig att tas i bruk istället nega— tivt och minskade med ca 30%. Anledningen till denna tillbaka— gång uppges vara att kostnadsutvecklingen i Sverige i kombina— tion med sjunkande dollar kurs gjorde att Volvo prismässigt hamnade i ett högre segment. Samtidigt hade företaget under några år problem med kvaliteten på produkterna. Under 1980 såldes 57 000 vagnar, men trots att detta innebär att försäljningen ökat med drygt 13 000 sedan 1976 är det en bit kvar
till de tidigare högsta försäljningssiffrorna på 61 000, som uppnåddes samma år som beslutet om USAfabriken togs 1973.
Försörjningen av den amerikanska marknaden har som framgår av bilaga 14;under åren 1972—76 i betydande utsträckning skett från Gentfabriken i Belgien vid sidan av leveranserna från de
svenska produktionsenheterna (se vidare avsnitt 3.).
Årsredovisningen 1976, sid 2.
konkreta planer på detta finns inte idag. Vad som talar för lokal montering är transportkostnadernas utveckling, behovet av mark- nadsanpassning av produkterna och möjligheten att göra fördel—
aktiga inköp.
De stigande oljepriserna har inneburit höjda sjöfrakter och kostnaden för att transportera en lastvagn från Europa till USA har ökat och uppgår för en medeltung lastvagn till 7—10 000 kr. Denna utveckling är speciellt accentuerad för lastvagnar där det, beroende på att volymerna är mindre, inte finns special— byggda fartyg som för personvagnar. Detta har medfört att
transportkostnaden för lastvagnar CBU (Completely Built Upp) och PKD förändrats.
För lokal montering talar även rena marknadskrav, där kunderna önskar skräddarsydda vagnar efter sina speciella önskemål. Denna montering efter kundorden som underlättas av korta avstånd till
marknaden, gäller speciellt för anläggningsbilar.
I USA finns också möjligheten att köpa bildelar till fördelaktiga priser.
Mot en lokal montering talar att kostnaden för att sätta samman och packa monteringssatserna tillkommer. Dessa kostnader uppgår till mer än 50% av monteringskostnaden och måste tjänas in
genom att någon annan kostnadspost istället reduceras.
Avsnitt 7. Holland
Volvo Car BV
I november 1972 slöts ett samarbetsavtal mellan Volvo och det holländska bilföretaget DAF, Van Doorne:s Automobielfabrieken NV.i
I början av 1973 förvärvade Volvo 33% av aktierna i DAFs person—
vagnsföretag.
DAF, som till 75% ägdes av familjen Van Doorne och till 25% av holländska statsintressen, började tillverka släpvagnar 1928. 1950 inleddes lastbilstillverkningen och 1958 produktionen av personbilar. Bilarna var utrustade med DAFs patenterade växel- låda, Variomatic, som innebär helautomatisk steglös kraftöver—
föring.
Personbilsdivisionen sysselsatte ca 5 000 personer och företaget tillverkade 1971 82 500 personbilar. Produktionen för 1972 upp— gick till 96 000 och till 1980 planerades en ökning till 200 000. DAF exporterade ca 70% av produktionen, huvudsakligen på EEC— —marknaden. Företaget har tre fabriker, den största i Born där karosserna sammansätts och bilarna monteras, en mindre enhet i
Oss samt en i St. Truiden i Belgien.
1975 ökade Volvos andel av aktiekapitalet till 75% och företagets
namn ändrades till Volvo Car BV. Resterande 25% av aktierna ägdeS'
av Dutch State Mines som är ett statligt företag.
Volvo Car BV har varit förlustbringande sedan starten och för— handlingar upptogs med den holländska staten om bidrag för att täcka dessa. Detta resulterade i att statsägda Nationale In— vesteringsbank NV genom en riktad nyemission 1977 förvärvade aktier i företaget och Volvos andel sjönk till 55%. Fram till 1980 åtog sig holländska staten att lämna ett stöd på upp till
211 m NLG (ca 430 mkr), som under vissa förutsättningar skall
återbetalas av Volvo Car BV ur dess vinst fram t o m 1989.
I slutet av 1979 träffades en överenskommels med den holländska staten om finansieringen av produktutvecklingen under perioden
1979—86. Volvo Car BV får ett stöd på upp till ca 337 mkr, som
vid behov utbetalas under åren 1979—82 och som under vissa för— utsätppingar är förenat med återbetalningsskyldighet fram till 1994.
För 1978 uppvisade Volvo Car BV ett nollresultat efter stöd från holländska staten på NLG 95 milj (ca 199 mkr) och marknadsförings— stöd från andra koncernbolag. Samtidigt fick marknadsbolagen ej full kostnadstäckning i sin försäljning av Volvo 340 och Volvo 640.Detta antyder att såväl tillverkningsvolymen som marginalerna
på bilar hittills varit otillräckliga.
Med köpet av DAFs personvagnsdel (nuvarande Volvo Car BV) avsåg Volvo att komplettera sitt personbilsprogram med en mindre bil som vände sig till ett annat kundsegment. Detta var ett starkt önskemål från återförsäljarna som ville uppnå högre volymer. Risk förelåg att dessa annars börjat sälja ett utomstående märke och att Volvo inte kunnat behålla exklusiva återförsäljare.
Från Volvo har framförts att alternativet med ett förvärv av ett kontrollerande intresse i den holländska fabriken och därigenom tillgång till dess småbilsprogram kostnadsmässigt varit fördel— aktigare, än om Volvo på egen hand utvecklat en ny bil. Ett annat sätt att komplettera produktprogrammet hade varit att inleda samarbete med någon småbilstillverkare liknande det som Saab-
—Scania och Lancia inlett.
1 Årsredovisningen 1979, sid 13.
26
I och med att företaget 1975 gick upp i koncernen integrerades marknadsföringen av Volvos personbilsprogram och nätet av im— portörer och återförsäljare samordnades. Planerna på en volym
av 200 000 bilar uppnåddes inte. Den faktiska tillverkningen detta år uppgick,som framgår av bilaga 20, till mindre än hälften av detta. I samband med att 340—serien introducerades tillstötte stora problem med kvaliteten och produktionen och försäljningen gick starkt tillbaka. Nu är dessa problem lösta, men volymerna har inte blivit de förväntade. Tillverkningen av DAFs tidigare utvecklade modeller (Volvo 640) togs ur produktionen under 1980. Denna investering skiljer sig från de övriga genom att Volvo övertog ett modellprogram som utvecklats i Nederländerna och som inte baserades på av moderbolaget utvecklade och produce— rade vitala komponenter. Genom att en modell från och med 1978 försetts med manuell växellåda tillverkad i Sverige har dock
ett steg i riktning mot att utjämna denna skillnad tagits. Ytterligare steg i denna riktning är att vissa vagnar fr o m
1981—års modell levereras med svensktillverkade motorer.
Även i ett annat avseende avviker denna investering från den övriga gruppen. Av uppställningen i bilaga 20 framgår att av
de i Nederländerna producerade bilarna ett betydande antal impor— teras till Sverige. 1979 gick nära 12 000 vagnar i 340-serien eller 17% av den fabrikens produktion till Sverige och denna andel understiger endast obetydligt andelen för Holland, som var 18%. Fabriken har genom Volvos köp fått en andra hemmamarknad och mer än var femte Volvopersonbil som såldes i Sverige
1979 var tillverkad i Holland. Någon liknande import finns inte
av övriga utlandsproducerade personbilar.
Sysselsättningens effekter
Hur har denna investering påverkat sysselsättningen i Sverige?
Genom denna etablering har VOlvo kunnat behålla exklusiva återförsäljare
och kan ev. räkna med att ägare av den mindre bilen vid byte i viss utsträckning byter upp sig till en större vagn av samma märke.
Båda dessa förhållanden bidrar indirekt till att stärka Volvos
konkurrenskraft och sysselsättningen i Sverige.
I och med att vissa komponenter tas från Sverige har investe— ringen efterhand även givit ett direkt sysselsättningstillskott. Någon uppskattning av vilken sysselsättning som leveranserna av växellådor och motorer till vissa modeller av 340—serien ger i
Sverige har inte varit tillgängliga.
Importen av färdiga vagnar till Sverige uppgick 1979 till ca
12 000. I den mån som detta innebar,att försäljningen av
vagnarna i 200—serien minskades i och med att köpare som önskar
en Volvo ser den mindre vagnen som ett alternativ till 200—serien, medför investeringen negativa sysselsättningseffekter. Detta
kan dock endast anses gälla ett begränsat antal köpare, då vagnar— na storleksmässigt skiljer sig och det generellt skett en för—
skjutning av efterfrågan till mindre vagnar.
Investeringen i Holland binder Volvo som företag i större ut— sträckning till personvagnsindustrin, som står inför stora om- ställningsproblem. I det segment som 340—serien ligger,är det tveksamt om de tillverkningsvolymer som uppnåtts på sikt är
tillräckliga.
Avsnitt 8. Brasilien
Volvo do Brazill)
Volvo do Brazil är ett joint venture mellan Volvo, International Financial Corporation (IFC)2)och ett antal
brasilianska intressen. Volvo är den största enskilda
1 o
ägaren med 71 % intressen av det totala aktiekapitalet men det har endast 42 % av de röstberättigade aktierna. Detta gör Volvo do Brazil till ett brasilianskt företag och investeringen är unik i den bemärkelsen att det är första gången som Volvo ger ett företag som det inre ägarmässigt
kontrollerar rätien att använda Volvo i sitt firmanamn.
Volvo do Brazils anläggning är belägen i Curitiba i de]— staten Parhana i södra Brasilien och har ca 800 anställda varav ca 25 svenskar. Företaget tillverkar tunga fordon
och beräknas 1985 få en kapacitet av ca 1 000 bussar och ;
6 000 lastvagnar. Volvo går in på marknaden i den tyngsta lastvagnsklassen (tågvikt 16—45 ton). De första bussarna levererades 1979 och de första lastvagnarna 1980. Till skillnad från Volvos övriga utländska fabriker kommer huvuddelen av komponenterna till vagnarna att levereras av inhemska underleverantörer. Detta var ett villkor för att etableringen skulle genomföras. Detta gör att inves— teringen kan ses som en av Volvos största utlandssats—
ningar.
Volvos tidigare engagemang i Brasilien
% Exporten av lastvagnar och bussar till Brasilien kom igång) på 1930—talet och påbörjades för att utjämna säsongsvaria—l tioner i försäljningen på hemmamarknaden. Till mitten på 1 50—talet hade försäljningen som mest uppgått till ca 500— i 600 lastvagnar/bussar per år. 1956 infördes i Brasilien I en ny lag, vilken medförde bestämmelser för bilindustrin ; att 97—98 % av vagnens värde skulle tillverkas inom landet. Volvo hade fram till detta år haft en stark position i ) Brasilien, inte minst på bussidan. I och med de nya be-
stämmelserna lämnade Volvo marknaden medan t ex konkurren—
terna Scania och Mercedex valde att stanna kvar.
Avsnittet bygger på intervjuer i AB Volvo och avser läget 1980.
I maj 1972 infördes en ny lag, vilken innebar att kravet på lokal integration sänktes till 78 % och import av komponenter kunde ”kompenseras" med export från Brasilien.
Denna förändring innebar nya möjligheter för Volvo.
I samband med en svensk-brasiliansk vecka i maj 1973, publicerade Volvo en rapport, där man pekade på det fram— tida behovet av ökad produktionskapacitet för tyngre lastvagnar i Brasilien. Behovet motiverades bl a utifrån den ökade tillväxten i landet och det därmed förknippade
transportbehovet.
Ytterligare stöd för ökad efterfrågan av transporter och tyngre lastvagnar förutsades sammanhänga med att ökade bränslekostnader skulle gynna dessa fordon då de i olika
avseenden har en bättre ekonomi än lätta lastvagnar.
I sept 1975 inlämnade Volvo en projektansökan för en fabrik för tunga fordon, vilken godkändes av myndigheterna
året därpå. Ett formellt konktrakt slöts 29 april 1977.
Finansiering av investeringen
Det brasilianska företaget beräknas, fram till mitten av 1980—talet, totalt engagera 1 miljard skr, varav i anlägg— ningar 250—300 miljoner skr. Övriga utlägg avser huvud— sakligen uppstartningskostnader och lager.1 I dessa belopp ingår ej kostnader i samband med att leverantörssystemet
byggs upp i Brasilien.
Investeringen i Brasilien finansieras enligt nedanstående:
40 miljoner $ täcks genom aktiekapitalbildning. Volvo svarar för 71% d v s 28 miljoner $, vilket också mot— svarar utförseln av valuta från Sverige i samband med investeringen. I det uppgjorda finansieringspaketet på
1Uppstartningskostnad = alla kostnader innan projektet kommer igång, utveckling av produkten, räntekostnader för lån etc.
3125 miljoner ingår, förutom ovannämnda belopp, ett långfristigt kreditutrymme på 60 miljoner $. Möjligheten för Volvo do Brazil att låna detta belopp har tillkommit
genom ett finansieringsavtal där IFC är huvudman. ;
Utav den utlovade krediten ställer IFC upp med$ 10 milj och ett internationellt bankkonsortium med resterande $ 50 miljoner. Ytterligare en del i finansieringspaketet utgörs av att företaget garanterades vissa lån av bl a BADEP — den brasilianska utvecklingsbanken. Denna del i
(—
paketet uppgår till ca + 10 miljoner.
Till detta kommer också att AB Volvo har lovat att ställa. upp med ett långfristigt lån med låg prioritet, vilket skall täcka kostnaden för produkt- och marknadsanpass— ningsarbete utfört i Sverige. Den tyngsta posten i detta sammanhang är kostnaden för att i Sverige testa att de i Brasilien tillverkade komponenterna uppfyller de av Volvo? uppställda kraven. Volvo har lovat ligga kvar med lånet 1
till dess att bolaget visar god resultatutveckling.
Ledning av verksamheten i
! Volvo har ansvaret för att starta upp fabriken. Innebörded
av detta är att Volvo åtagit sig att löpande följa projektet och att övervaka att ledningen fullgör sin upp- ) gift. Dessa åtaganden finns reglerade i ett "investment | agreement". Avtalet knyter ledningen till vissa regler. ! Om ledningen ej följer dessa är det Volvos uppgift att sei till att korrigerande åtgärder vidtages. Detta är ett !
krav som IFC ställer för att försäkra sig om att företaget
sköts på ett riktigt sätt. I
& Genom ett aktieägaravtal regleras styrelsens sammansätt-
ning, procedur för att utse ordförande” utdelningspolitik etc. Volvo har tillsatt halva styrelsen (avtalet kommer ev. att ändras) och har i ett managementavtal åtagit sig den tekniska och kommersiella ledningen av företaget.
Avtalet kan sägas reglera den dagliga skötseln av företage
Vidare så skall Volvos normer vad avser redovisning,
budgetering, planering etc gälla.
Företagets ledning kommer i inledningsfasen huvudsakligen att vara svensk. Sammanlagt är ca 25 svenskar statione-
rade i Brasilien under inledningsfasen.
Produktionsapparatens uppbyggnad
Det kunnande som finns i Sverige kring produktionsappara- tens uppbyggnad, verktyg etc. har utnyttjats genom att fabriken ritats och konstruerats av Volvos anläggnings— avdelning. Samtliga projektkostnader för utvecklingsarbete, konstruktion och administration uppskattas till 60 mil— joner skr. Bearbetningsmaskiner till motorfabriken, ut— rustning av monteringsbanor, pressverktyg, fixturer etc. levereras från Volvos fabriker och övriga leverantörer i Sverige. Av den totala maskinimporten på 12 miljoner $
levereras 3 miljoner från Sverige.
Kravet på lokal integration och återexport
De brasilianska myndigheterna har utformat regler för relationer mellan utländska företags import och export och vill,dels att produkterna skall ha ett stort brasi- lianskt innehållrdels att företagen skall exportera en viss del av produktionen för att kompensera importen och
tillföra landet utländsk valuta.
Reglerna innebär att nettoexporten måste vara tre gånger större än nettoimporten och att bruttoexporten måste vara två gånger större än bruttoimporten. Dessa regler har gjort att Volvo anser det lämpligt att den brasilianska
integrationen uppgår till 90 %.1
l . . . Definitioner Bruttoimporten är den totala importen i ograverat FoB värde. Nettoimporten = Bruttoimporten — värdet på de komponenter som återexporteras. Bruttoexport är värdet på den totala exporten. Nettoexporten = Bruttoexport - värdet på importerat material. . exportvärde FOB från Sverige till Brasilien100 Integration=l-Tänkt FOB värde för komplettvagn från Sveri'e
Avgörande för integrationens storlek är delvis en kost- nadsmässig avvägning mellan att producera delar i Brasilien eller Sverige, delvis baserat på en bedömning av möjligheterna att klara de ökade exportåtaganden som , följer av en lägre integrationsgrad. En integration på a 100 % skulle medföra att allt skulle produceras i I Brasilien, vilket skulle innebära mycket stora investe— ringar för Volvos del. Investeringar vilka i huvudsak kräver betydligt större volymer än vad som förutses. Totalt har Volvo åtagit sig att exportera för 352 milj. dollar under en tioårsperiod och den ackumulerade positiva bytesbalansen skall i juni 1989 vara 157 miljoner $ för Brasilien. I dessa belopp inräknas bl a lån som Volvo do
Brazil tar i utlandet.
Exporten från Brasilien kommer att motsvara ca 5 % av den totala lastvagns- och bussförsäljningen utanför Sverige. Exportkravet innebär att under den första tioårsperioden, 1 i stort sett var tredje lastvagn och buss tillverkad i
Brasilien, måste exporteras.
Kravet på integration och återexport måste uppfyllas redan 1980. Volvo har utarbetat ett särskilt program för att kunna uppfylla de angivna kraven. Kan det utlovade export— programmet ej uppfyllas tvingas företaget betala tullar
på det som importeras. Då dessa tullar är höga är det i i nödvändigt att uppnå den utlovade exporten. Emellertid kan i vissa fall en utlovad tullkredit vara till viss hjälp. ! |
Uppbyggnaden av underleverantörsnät i Brasilien |
Integrationsgraden för bussar skall under inkörningsperio— den nå 80-85 %. Integrationsgraden för lastvagnar uppgår : i början till 67-70 % men skall 1983 vara 90 %. Kravet
på lokal integration har inneburit att produkten fått anpassas efter möjligheterna att finna brasilianska under-
leverantörer, som uppfyller Volvos kvalitetskrav och normer.
I Brasilien skall produceras hytt, motor, däck och axlar. Från Sverige kommer att importeras nyckeldetaljer vilka är viktiga ur kvalitetssynpunkt främst detaljer till bakaxel och motor. Avsikten från början var att Volvo skulle ta växellådan från Sverige. Men när det fanns tillgång till en acceptabel växellåda i Brasilien före- drog företaget, mot bakgrund av kraven på ett visst för- hållande mellan export— och importvärde, att köpa även denna från inhemska leverantörer. Generellt kan sägas att Volvo köper de delar som går att få tag på i Brasilien med hänsyn till att integrationsgraden 85-90 % måste
uppnås.
För merparten av större och viktigare komponenter finns en redan etablerad industri i Brasilien. Problemet har således icke varit att det saknas leverantörer. Merparten av tillverkarna är inhemska företag även om vissa inter- nationella komponenttillverkare, t ex ZF (växellådor) och
Carl Schmidt (gjutgods), finns representerade.
De inhemska tillverkare Volvo köper av levererar även till andra bilföretag. Volvo har endast arbetat upp ett fåtal nya leverantörer. De problem som Volvo stött på i samband med uppbyggnaden av underleverantörssystemet har i stor utsträckning varit av administrativ karaktär. Arbetet med att hitta tillförlitliga underleverantörer och att kon- trollera att alla smådetaljer motsvarar Volvos krav har utgjort en belastning. Enligt en uppgift har produktions- programmet för 1980 av denna anledningen fått skrivas ned från 1 400 vagnar till 1 100.1
Uppbyggnaden avunderleverantörsnätet har även försvårats av att Volvo i Brasilien är ganska små. Detta har medfört
vissa problem vid inköp av komponenter, då företagets
lsvn 1980—06—10.
order är mycket mindre än de större konkurrenternas.
Sammanfattningsvis kan sägas att Volvo deltagit med teknis
assistans till underleverantörerna, med teknisk expertis på platsen samt genom stöd från konstruktionsavdelningen i Sverige. Funktionen för materialkontroll i Sverige ut- nyttjas endast i ringa omfattning. Materialflödet från brasilianska tillverkare kontrolleras kontinuerligt i Brasilien. Någon uppskattning av de svenska enheternas insats mätt i antal arbetstillfällen, har företaget ej
givit.
Avsättningsmarknader för framtida export från Volvo do Brazil
Volvo do Brazil har med tidigare angivna integrations— grader ett exportåtagande som innebär att omkring 30 %
av produktionen i Brasilien skall exporteras till andra marknader. Det är därför ur svensk synvinkel intressant att se till vilka marknader som denna export är tänkt. Från de svenska fackklubbarna finns en viss oro att dessa
leveranser kan komma att konkurrera med den svenska expor- L | 1 ten och därmed negativt påverka sysselsättningen i Sverigeg
Enligt uppgift från företaget är avsikten att man skall finna nya marknader, d v s marknader som ej förses eller kan förses från Sverige, för de vagnar som måste expor- teras, då konkurrens med egna volymer från Sverige ej är önskvärd. Framtida avsättningsmarknader kan dock, i mindre utsträckning, komma att konkurrera med AB Volvos export- marknader. Strävan är att koncentrera exportansträng—
ningarna till de sydamerikanska länderna, och bilaterala
| i 1 | 1 1 1 | | | !
handelspartners. Det är i första hand mot Chile, Argentinan
Uruguay och Paraguay som ansträngningarna kommer att riktas
Volvo ser en möjlighet att vid export från Brasilien till
dessa länder kunna dra fördel av de korta avstånden, både
fysiskt och psykiskt, mellan länderna. Som exempel på ovanstående kan nämnas att möjligheterna att exportera
t ex bussar till Chile avsevärt underlättats i och med
etableringen. Chile önskar endast importera komplett uppbyggda bussar. Att transportera en sådan från Sverige skulle med dagens fraktkostnader inte vara konkurrens— mässigt. Från Brasilien däremot kan en buss köras på landsväg in i landet och i fraktkostnader ingår i sådant
fall endast bränsle och lön till chauffören.
Ytterligare exportmöjligheter som Volvo hoppas kunna dra nytta av är de, som yppas i samband med Brasiliens bila- terala handelsavtal med andra länder. Dessa handelsavtal upprättas i synnerhet med olika oljeländer. Behovet av oljeimport är stort och då det är ont om valuta att betala oljan med är brasilianska staten intresserad av kompen- sationsaffärer där t ex lastvagnar byts mot olja.Av denna anledning hoppas Volvo få möjligheter att göra affärer med dessa länder. Den brasilianska staten förhandlar bl a med Mexico, Nigeria och Venezuela om inköp av olja i
utbyte mot industriprodukter.
En tredje möjlighet att avsätta de vagnar man åtagit sig att exportera ges i samband med s k spotaffärer, d v s
erbjudande om att vid ettxdsst tillfälle sälja ett större antal fordon. Till vilka marknader detta kan bli aktuellt
går inte att förutsäga.
Huvudmotiv till Volvos produktionsetablering i Brasilien
Beslutet om en etablering i Brasilien förefaller ha fattats
utifrån en ekonomisk och strategisk bedömning. Dels har Volvo an-
sett; Brasi_lien vara en växande marknad med stor potential, dels har det befunnits vara viktigt att, med hänsyn till last—
vagnsmarknadens oligopolistiska karaktär, bevaka konkur—
renterna även på denna marknad.
Brasilien - en växande marknad
Brasilien är, efter USA och Japan, världens tredje största marknad för lastvagnar. På lång sikt får Volvo en bättre
strategisk position om företaget tillverkar 5 000— 6 000
X
406 Fallet Volvo SOU 1981:43 lastvagnar/år på denna marknad.
"Vi vill vara stora och starka på lastbilar och bussar och då blir det i längden orimligt att inte finnas med i viktiga Brasilien."l
Av det totala transportbehovet i Brasilien utförs 70-75 %
på landsväg då landet inte har något utbyggt järnvägs— system och endast viss flygfrakt.
Enligt uppgifter från företaget talar även utvecklingen av bränslekostnader för att andelen tunga lastvagnar, av en total årlig försäljningsvolym på 80 000, kommer att öka
då landet måste begränsa oljeberoendet för att kunna ned— bringa inflationen till måttliga procenttal. VD i Volvo do Brazil, Tage Karlsson har angivit att Brasilien årligen skulle spara ca 15 miljarder $, motsvarande ca 3 % av BNP, i transportkostnader om andelen transporter med tunga for- don kunde ökas till 40 %.2 Tunga lastvagnar, som trans— porterar större mängd varor på ett mer ekonomiskt sätt bör
i enlighet med ovanstående ha framtiden för sig.
Enligt den av Volvo gjorda prognosen beräknas behovet av
tunga lastvagnar i Brasilien att tredubblas fram till 1985.
Volvo hoppas på 20 % av den beräknade totala volymen 30 000 vagnar.
Den beräknade produktionsvolymen för de närmaste åren
framgår av tabell nedan.
Tabell 9.Beräknad Produktionsvolym för Volvo do Brazil
Å; Total prod. därav bussar 1980 1400 1000 1981 3000 1000 1982 4000 1000 1985 6500 1000
Källa: Dagens Industri 79 11 15.
1Direktör Lars Malmros, Veckans Affärer 34/79, sid 23. ZSvD 1980—06-10.
Bevakning av konkurrenter
Lastvagnsmarknaden har alltmer fått en oligopolistisk prägel. Volvo möter i stort sett samma konkurrenter oavsett vilken marknad det gäller. Av strategiska skäl vill man inte avstå från världens tredje största marknad för tunga fordon. En etablering betingas dels av att Volvo vill uppnå större volymer och behålla sin globala marknadsandel dels av att företaget vill kunna bevaka konkurrenterna
och åtnjuta samma konkurrensfördelar som dessa. Volvos främsta konkurrenter i Brasilien är Mercedes, Scania och Fiat. Av dessa företag är det endast Mercedes, som har ett fullt sortiment från lätta till tunga lastvagnar. 1979 svarade dessa företag i tidigare nämnd ordning för 48 %, 42 % resp 10 % av den totala försäljningen av tunga last-
vagnar i Brasilien.
Tabell10.Sales of Trucks and Buses in Brazil 1979
Mercedes Scania Fiat GM Ford d_lrysler 'Ibtal
Heavy 3470 3016 777 — - — 7263 Semi—
Heavy 14377 — 1675 413 2783 843 20091
Medium Diesel 19565 - — 9835 8833 810 39043
Idén
Diesel 9715 1914 — 10900 452 22981
Buses 11624 579 150 — — — 12366a Total 58751 3595 4516 10248 22516 2105 101731
aThereof 13 volvo
Källa: Uppgifterna har erhållits från AB Vblvo. (Publicerade i en brasilianska tidning "Transporte noderno" 1980.)
När det gäller bussar så dominerar Mercedes helt denna marknad och innehar 95 % av totalmarknaden. Stadsbussar utgör en stor del av bussmarknaden. Volvo kommer emeller— tid att sikta in sig på transportbehovet mellan städer. Inom detta segment har man möjlighet att få en volym dels genom att det är en växande marknad dels genom att erövra
marknadsandelar.
Generellt kan sägas att om ett företag tappar volym i förhållande till komunxenterna så minskas också den bas, som produktutvecklingskostnaderna skall slås ut på. Med hänsyn till kostnadsutveckling, bl a till följd av krav på mer sofistikeradeprodukter, söker företagen idag åstadkomma en ökad försäljningsvolym för att utvecklings—
kostnadernas andel av de totala kostnaderna skall kunna
hållas nere. Betydelsen av att öka volymen för Volvos del, framgår om vi beaktar attlwercedes enbart i Brasilien
har en produktionsbas som är större än hela lastvagns— sektorn inom Volvokoncernen.
Volvo kan uppnå stordriftsfördelar genom att i Brasilien tillämpa samma tekniska lösningar som används på andra marknader. Det kunnande som utvecklas i samband med att produkterna på olika sätt marknadsanpassas till brasi— lianska förhållande kan också komma till nytta på andra marknader.
I och med etableringen i Brasilien kommer Volvo få
lättare att konkurrera "på lika villkor". Exempel på detta är att Volvo vid en kraftig devalvering i Brasilien kommer att ha samma prisfördelar vid export som övriga inhemska tillverkare. Företaget kommer vidare att ha samma förutsättningar som konkurrenterna vid export som underlättas av bilaterala handelsavtal. Dessutom kommer man att kunna erbjuda köparna samma finansieringsförmåner som konkurrenterna kan.
De brasilianska myndigheterna är beroende av export— intäkter för att kunna betala oljeimporten. Man erbjuder därför ett mycket fördelaktigt finansieringspaket vid exportförsäljning. Detta innebär bl a möjlighet till längre krediter och lägre räntesatser. I och med detta kommer Volvo som koncern att vara mer konkurrenskraftig än tidigare på olika marknader och ha samma fördelar
som de övriga lastvagnstillverkarna i Brasilien. Detta kan emellertid i vissa lägen medföra att exporten från Sverige och därmed sysselsättningen i den svenska verk-
samheten påverkas negativt.
Sysselsättningseffekter i Sverige
De arbetsuppgifter i samband med etableringen i Brasilien som kunnat generera sysselsättning via AB Volvo i Sverige är:
— konstruktion av fabriken
— projektutredning
—_marknadsanpassning och produktutveckling.
Volvo har uppskattat att 125-150 manår har åtgått för att utföra det tekniskt, produkt—och produktionsanknutna arbetet. Ytterligare 125—150 årsarbetare har sysselsatts med administrativa uppgifter, typ uppbyggnad av ekono— miska system, projektering av fabriken etc. Dessutom har ca 25 svenskar varit verksamma i Brasilien i samband med
uppbyggnaden av anläggningen.
Ytterligare sysselsättning beräknas genereras i och med att det administrativa exportarbetet såväl som service och eftermarknadsbearbetning kommer att utövas av en redan etablerad organisationsenhet i Sverige. En upp— skattning av antalet årsarbetare har i detta fall ej
gjorts.
Hänsyn skall även tas till att sysselsättning i Sverige genererats i och med att Volvo do Brazil importerat för 3 milj $ maskiner från Sverige. Någon uppskattning av
antalet årsarbetare som detta motsvarar har ej gjorts.
Den största sysselsättningseffekten uppkommer genom leveranser av material från Sverige till Brasilien och export från Brasilien till marknader som skulle kunna försörjas med svensktillverkade vagnar. Nettoeffekten är beroende av integrationsgrad, tillverkningsvolym och
exportandel i Brasilienfabriken.
Att de vagnar som tillverkas och är avsedda att avsättas i Brasilien skulle medföra en negativ sysselsättnings— effekt för Sveriges del verkar ej rimligt att förutsätta då den brasilianska marknaden sedan många år varit stängd för svensk export av Volvobilar. Volvo skulle om import tillåts inte heller kunna konkurrera med bilföretag i
Brasilien p g a höga tullar och fraktkostnader.
Vad som däremot inte lika självklart kan uteslutas är eventuella negativa sysselsättningseffekter i Sverige till följd av de vagnar, som Volvo åtagit sig att av- sätta utanför Brasilien. Om samtliga brasilientillverkade vagnar avsätts på marknader som annarsskullevara stängda för export från Sverige innebär investeringen enbart ett positivt tillskott till sysselsättningen i Sverige. I brasilienprojektet ligger emellertid ett åtagande att exportera stor del av produktionen och i den mån som denna export sker till marknader som kan bearbetas från Sverige påverkas sysselsättningen i Sverige i negativ
riktning.
På Volvo uppges att inriktningen skall vara att sälja till marknader vilka man ej kan exportera till från Sverige. Däremot går det kanske inte att undvika att exporten från Brasilien resp Sverige kommer att kollidera på vissa marknader, då det är en relativt sett stor volym
som måste avsättas på marknader utanför Brasilien.
Vi har ingen möjlighet att uttala oss om hur många av de brasilientillverkade vagnarna som kommer att exporteras till marknader, vilka redan förses med vagnar från
Sverige. Det är alltför många för företaget opåverkbara
faktorer som kommer att spela in. Vad vi däremot kan göra är en grov uppskattning, utifrån vissa antaganden, om hur många brasilientillverkade vagnar som kan av- sättas på dessa kritiska marknader utan att det får
negativa konsekvenser för sysselsättningen i Sverige.
Volvos avtal med den brasilianska staten avser formellt perioden fram till halvårsskiftet 1989 och därefter upphör i princip Volvos exportåtaganden. Under de första åren, innan integrationskravet på 90 % gäller och full produktionsvolym uppnåtts, medför det större syssel— sättningstillskottet per producerad vagn — i kombination med att antalet vagnar som behöver exporteras är litet och att risken för att de måste säljas på kritiska marknader därmed också är mindre —att sysselsättningseffekten med största sannolikhet är positiv. Den kritiska perioden blir åren 1985 till 1989 då exportvolymen och inte— grationskravet är större. Vad som gäller efter denna period är det i dagens läge inte meningsfullt att
förutsäga.
För att belysa ovanstående ges nedan några exempel på hur sysselsättningseffekten blir med olika antaganden om integrationsgrad och tillverkningsvolym i Brasilien.
Volvo do Brazil mik vid årsskiftet 80/81 en integrations— grad på 65—70 % och den skall 1983 vara 90 %. Vi antar att produktionsvolymen i huvudsak utvecklas enligt tabellen på sid. 85 och 1981 uppgår till 3 000 och
1985 till 6 000. Någon skillnad görs inte mellan bussar och lastvagnar. Integrationsgraden antas 1981 uppgå
till 70 % och 1985 till 90 %.
Arbetsinnehållet i en svensktillverkad Volvolastvagn uppgår till ca 400 arbetstimmar. Integrationsgraden
i Brasilienfabriken beräknas genom att jämföra importen med det tänkta FOBvärdet av en komplett vagn i Sverige.” cm vi
1 Se not 1, sid 79.
antar att arbetsinnehållet i de delar som importeras till Brasilien är genomsnittligt lika stort som i en komplett vagn skulle en integrationsgrad av 90%, d v 5 att 10% importeras från Sverige ge en sysselsättning i Sverige motsvarande ca 40 arbetstimmar. Det finns
skäl att anta att arbetsinnehållet i dessa leveranser snarare är större än det genomsnittliga och för detta talar bl a
att arbetet med att packa och leverera dessa delar är om— fattande.
Under en övergångsperiod fram till 1983 kommer inte— grationsgraden att vara avsevärt lägre än 90 %. En integrationsgrad av 70 %, d v 5 att 30 % importeras från Sverige, motsvarar enligt samma beräkning som ovan ett
arbetsinnehåll av ca 120 arbetstimmar.
Med en tänkt produktion år 1981 på 3 000 enheter och en integration av 70 % skulle sammanlagt 360 000 arbets— timmar genereras i Sverige vilket motsvarar ca 195 års— anställda. Med motsvarande arbetsinsats kan c.a.
900 lastvagnar produceras i Sverige. Om 1/3 av pro— duktionen skall exporteras motsvarar detta 1 000 vagnar. Även om ipptjll 900 av dessa vagnar tillverkade av Volvo do Brazil säljs på marknader som annars skulle kunna försörjas från Sverige så har investeringen ur svensk sysselsättningssynpunkt inga negativa effekter. Det verkar rimligt att anta att de fördelar av att sälja från Brasilien som beskrivits ovan medför att mer än
100 vagnar skulle kunna säljas på nya marknader och att investeringen detta år får en positiv sysselsättnings— effekt.
Produktion i fabriken kommer om planerna håller att öka till ca 6 000 vagnar fr o m år 1985 och integrationen uppgå till 90 %. Leveranserna av material från Sverige som erfordras vid denna volym kan uppskattas motsvara 240 000 arbetstimmar, vilket motsvarar ca 130 års—
anställda. Med motsvarande arbetsinsats skulle ca 600
lastvagnar kunna produceras i Sverige. Detta innebär att med ett antagande att 1/3 av produktionen skall exporteras från Brasilien kan av en sammanlagd årlig exportvolym på 2 000 vagnar upptill ca 600 avsättas på "kritiska" marknader utan att det ur svensk synvinkel
innebär negativa effekter på sysselsättningen.
Om vi istället antar att arbetsinnehållet i de delar som exporteras till Brasilien är 25 % högre än genom— snittet höjs detta antal från 600 till 750 vagnar av
en sammanlagd årlig export av 2 000 vagnar. I detta fall skapar materialleveranserna från Sverige till Brasilien arbete för ca 160 årsanställda. Detta exempel förutsätter dock fortfarande att 1 250 vagnar avsätts på marknader som Volvo tidigare inte bearbetat eller att de ingår i affärer som Volvo inte lika väl skulle
kunna genomföra från Sverige.
Av vad som framförts ovan kan vi med stor sannolikhet anta att investeringen i Brasilien under de första åren på 80—talet genom leveranser av material från Sverige netto genererar ca 100 arbetstillfällen i Sverige. Från och med mitten av 80-talet är läget mera svårbedömt. Vid ett optimistisk alternativ där alla vagnar antas kunna avsättas på marknader där någon konkurrens med svensktillverkade enheter inte föreligger ger inves— teringen ett sysselsättningstillskott på 130—160 års— anställda. Tror vi däremot att det kan bli svårt att arbeta upp för brasilienprojektet unika marknader minskar sysselsättningseffekten och den blir negativ
om mer än 600 alt 750 vagnar levereras till marknader
som lika väl kan försörjas från Sverige.
Utvecklingen är givetvis avhängig av vilka reella fördelar företaget kommer att få av att produktion sker i Brasilien, t ex i form av bilaterala handelsavtal och exportkrediter. Inte minst avgörande är hur efterfrågan på lastvagnsmarknaden utvecklas globalt och i vilken utsträckning som Volvo totalt sett lyckas hävda sig på
denna marknad.
I dessa. beräkningar har hänsyn inte tagits till ovan nämnda strategiska överväganden och hur Volvos långsiktiga konkurrenskraft utvecklas. Volvo kan t ex för sin långsiktiga överleVnad vara beroende av att bibehålla sin globala marknadsandel och måste bevaka
konkurrenternas beteende.
Avsnitt 9. Frankrike
PRV
Med de franska företagen Peugeotoch Renault träffades 1971
en överenskommelse om att gemensamt utveckla, konstruera
och tillverka en 6—cylindrig personvagnsmotor. I det gemen- samt ägda företaget Societé Franco—Suedoise de Moteurs—PRV
äger Volvo en tredjedel. Tillverkningen sker i Douvrin i norra Frankrikaoch produktionen av motorn som används i Volvos större
modeller i 200—serien startade 1974.
Volvo hade behov av en 6—cylindrig motor för främst den amerikanska marknaden men före den s k energikrisen var det även aktuellt med en viss andel vagnar med större motor på övriga marknader. Främsta anledningen till att Volvo startade ett samarbete med de båda franska företagen var att det därigenom kunde nedbringa utvecklings— och investeringskostnaden för en ny motor. Genom att de tre företagen samarbetade blev den beräknade sammanlagda volymen tillräckligt stor. Produktions— kapacitet vid slutet av 1970—talet beräknades till ca 350 000 motorer men dessa volymer har inte uppnåtts. När Volvo 1974 ut— vecklade en ny 4—cylindrig personvagnsmotor kunde företaget, beroende på att större antal vagnar utrustas med denna, själva bära kostnaderna.Peugeot och Renault hade redan tidigare ett etablerat samarbete och hade framskridna planer på en ny motor men var bl a, p g a osäkerhet om framtida volymutveckling
intresserade av att fördela investeringsbördan på flera händer.
Utvecklings och investeringskostnader
Kostnaden för att utveckla en motor blir totalt större när tre parter skall sammanjämka sina krav m a p specifika anpassningar. För denna investering steg kostnaden från ca 100 till 155 mkr
men för varje part blir bördan endast drygt hälften mot vad
det kostat att på egen hand driva projektet. Motorerna har samma grundkoncept men respektive företag kan anpassa sig till sina respektive marknadskrav genom val av insprutningssystem, för gasare etc. Det innebär att bearbetningsliners, transferliners etc för tillverkning av block och vevaxel är gemensamma och att det är samma ämnen som används till alla de väsentliga detaljerna
i motorn.
Peugeot är huvudprojektledare men Renault och Volvo handhar var och en vissa väsentliga områden i utveck— lingsarbetet där de besitter ett specifikt kunnande. Volvo svarar för den del som rör avgasrening och Renault allt som rör pressgjutning av aluminiumblock. Utvecklings— arbetet har skett i respektive land. Kostnaden för
det gemensamma utvecklingsarbetet delas lika och reg— leras av utarbetade debiteringsprinciper. Under inled— ningsskedet svarade Volvo för ca 20 % av detta arbete men dess andel av det utvecklingsarbete som sker fort— löpande har ökat till 1/3. Några uppgifter om hur många arbetstillfällen detta motsvarar har inte lämnats.
Investeringskostnaden uppgick till ca 300 mskr (1972 års prisnivå) varav Volvo svarade för 1/3. Detta var inves— teringen i Douvrin och till detta kom investeringar hos underleverantörer för typbundna verktyg på ca 50 mskr. Peugeot och Renault hade sedan mitten av 1960—talet
ett samarbete för bl a motortillverkning i ett gemen— samt ägtföretag Francaise de Mecanique (FM) som var lokaliserat i Douvrin. Även tillverkningen av den nva motorn förlades till denna ort och sker i av FM ägda lokaler. PRV äger processutrustningen men FM svarar för den operativa driften och relationerna mellan företagen
regleras i ett samarbetsavtal.
Inköp
Det är Peugeots inköpsavdelning som svarar för inköpen till PRV—motorn och det blir därmed detta företags leverantörer som primärt kontaktas. Volvo köpte runt
50 % från Västtyskland medan Peugeots inköp därifrån endast uppgick till ca 15 %. För att inte Peugeots mindr. erfarenhet av andra marknader skulle begränsa urvalet
av leverantörer har Renault och Volvo möjlighet att
föreslå leverantörer som Peugeot i PRV:s namn skall infordra offerter ifrån. Sedan gäller att lägsta priset avgör. Den geografiska placeringen av fabriken påverkar naturligtvis inköpen då materialet med hänsyn till bearbetningsgraden är transportkänsligt. Av denna anledning får bl a svenska leverantörer svårt att kon— kurrera. Och i detta fall kan även språket spela in då Peugeots inköpare är ovana att köpa från Sverige.
Ett exempel på en svensk leverantör sangarmxdeda pnjekt fått nya kunder är AWAB som levererar slangklämmor till motorerna. Deras produkt var konkurrenskraftig då den hade vissa tekniska fördelar som uppvägde ett högre pris. Detta har även fått spin-offeffekter; AWAB levererar både till Peugots och Renaults moderbolag, från AWAB:s
dotterbolag i Belgien.
Ledning
PRV är, mätt i antalet anställda, ett litet företag med 7-8 personer vars uppgift är att övervaka och koordinera verksamheten. För den operativa driften svarar Francaise
de Mecanique och inköpen handhas av Peugeot.
PRV hade ursprungligen sitt säte i Paris men genom att den operativa verksamheten är förlagd till Douvrin har detta numera flyttats dit. Styrelsen för PRV är samman— satt av två styrelsemedlemmar från varje moderbolag. Inom sig väljer styrelsen sin president. Presidentskapet skiftar mellan företagen men har alltid innehafts av en fransman. Volvo har i gengäld tillsatt VD i PRV. Detta har ansetts vara en praktisk kompromiss då presidenten
i franska företag är juridiskt ansvarig.
Volymutveckling
1972—1974 utarbetades regler för kapacitetsreservering
och för hur kostnaderna i den fasta sysselsättningsdelen skulle bäras. Även om kapaciteten ej utnyttjas fullt ut får varje moderbolag betala enligt den reserverade kapa—
citeten. Men ur investeringssynpunkt så har varje part
bidragit med en tredjedel till företaget.
Fabriken har idag en kapacitet på ca 220 000 vilket innebär att endast 2/3 av den ursprungligen tänkta realiserats. Av denna kapacitet utnyttjasendast en mindre del beroende på att försäljningsutvecklingen för de vagnar där dessa motorer ingår inte motsvarat planerna. Några uppgifter om hur många motorer som fabriken tillverkar har inte erhållits från företaget.
För närvarande är det Peugeot som snabbast har dragit ned kapacitetsutnyttjandet från 40 000 till 8 000 motorer. Peugeot
tar ut lO—15 % av reserverad kapacitet, Volvo ca 30 % och Renault ca 40 %.
Anledningen till att Renault har högst kapacitetsutnyttjande är att de satte sina volymsiffror 71-72 lågt då de var osäkra på framtiden för en större bil. De hade ingen world—wide för— säljningsorganisation och planerade endast för den franska
marknaden. Detta har gynnat dem idag.
Peugeot hade räknat med en fast volym på den amerikanska mark— naden, som de aldrig fått, vilket har bidragit till deras lägre kapacitetsuttag. Volvo räknade liksom Peugeot med en viss volym på den amerikanska marknaden.
Sysselsättningseffekter av investeringen
Motivet för denna investering har för Volvos del varit att nedbringa utvecklings- och investeringskostnaden för en större motor som behövs för att komplettera produktionsprogrammet. Att även andra faktorer spelar in framgår av följande citat:
"För Volvos del tillkommer också en annan fördel med projektet, nämligen att en viss volym av företagets planerade produktionsökning under 1970—talet kan för— läggas till ett område, där tillgång på arbetskraft är säkerställd och som ligger nära de kontinentala marknadsområdena".
Investeringen har inte inneburit att sysselsättningen i motor— fabriken i Skövde minskat men hade denna tillverkning lokali— serats dit hade givetvis sysselsättningsökningen där blivit större.
Med de begränsade volymer som det är fråga om skulle fram— tagning av en egen motor i Sverige enligt Volvo bli för dyrbar. Alternativt skulle företaget kunna köpa en motor vilket inne— burit att möjligheten att anpassa denna efter egna krav minskats och att eventuellt mera av Volvos produktidentitet gått förlorad än som varit fallet med den gemensamt utvecklade motorn. Detta alternativ hade inte inneburit att sysselsättningen i Sverige ökat då någon tillverkare av aktuell motor inte finns i Sverige. Alternativet att köpa en motor har Volvo unyttjat genom ett samarbete med Volkswagen som tillverkar de motorer som ingår
i dieselmodellen av 200—serien.
Ett okänt antal arbetstillfällen har skapats för konstruktions— och löpande utvecklingsarbete som Volvo utfört i Sverige. Endast i marginell omfattning har investeringen givit sysselsättning
hos svenska underleverantörer.
Avsnitt 10. Sammanfattande analys
I rapporten beskrivs ett antal direktinvesteringar som Volvo gjort i hel— eller delägda produktionsenheter. Dessa skiljer sig åt i en rad avseenden och nedan görs ett försök till en sammanfattande beskrivning och analys av utlandsinvesteringarna inom "Bil Volvo" m a p företagets motiv för investeringen och vilka effekten som kan avläsas med avseende på sysselsättning. Vidare behandlas vilket beroendeförhållande som investeringen ger mellan den svenska och utländska verksamheten och hur före—
tagets konkurrenskraft påverkas.
Därefter beskrivs utvecklingen inom bilindustrin och Volvos
ställning som person— och lastvagnstillverkare. Avslutningsvis
behandlas kopplingen mellan Volvos utalndsetableringar och '
företagets utlandsberoende.
Grund för klassificering av etableringar
Volvos investeringar i utländska produktionsenheter kan grovt
uppdelas i två olika typer. I en grupp sammanförs de fabriker
för slutmontering av produkter framtagna i Sverige som Volvo uppfört eller förvärvat på annat sätt. En annangrupp represen— teras av de investeringar i fabriker och produkter som Volvo tillförts genom köpet av DAF och genom beslutet att börja till— verka lätta lastvagnar i Belgien, då de båda innebär att ett nytt produktionsprogram upptas. Till denna grupp förs även PRV— samarbetet där komponenttillverkning utomlands påbörjats. Den första gruppen kan ses som marknadsorienterad under det att den
sistnämnda är resursorienterad.1)
De marknadsorienterade etableringarna görs främst för att få i ; 1 att öka volymen genom att komma förbi olika slag av handelshindern avsättning för företagets produkter och investeringen är ett sätt
Dessa kan vara absoluta t ex i form av importrestriktioner/alternaÅ
tivt prohibitiva tullar eller relativa i den meningen att lokalt producerade
lSe Forsgren & Johanson 1975, sid. 70f.
varor gynnas konkurrensmässigt i förhållande till importerade. Anledningen till detta kan vara olika distanskostnader, (t ex transportkostnader, ökade kapitalkostnader p g a att genomlopps- tiden förlängs eller tullar) att en lokal produktion ger för— delar i form av bättre produktanpassning eller att lokala kun- der och myndigheter har preferenser för inhemskt framställda varor. Investeringen på en marknad kan, även om några kostnads— fördelar av lokal produktion inte föreligger, också vara ett sätt att gardera sig mot ev. framtkklregleringar eller andra myndighetsingripanden. Oftast är marknadsorienterade investe— ringar förknippade med leveranser av vitala komponenter från
moderbolaget.
Resursorienterade investeringar sker för att utnyttja en produk- tionsfaktor eller kostnadsfördel snarare än att bibehålla eller komma in på en marknad. Företaget kan t ex önska komma åt till- verkningskapacitet, utnyttja låga löner eller ett specifikt kunnande. Kännetecknande för denna typ av investering är att leveranserna från moderbolaget av materiel till dotterbolaget
är begränsade, men att dotterbolaget i sin tur levererar sina produkter även till andra marknader än den lokala och då inte
minst till moderbolagets hemmamarknad.
Marknadsorienterade investeringar
Motiv — sysselsättningseffekter
Motivet bakom Volvos investeringar i utländska monteringsfabriker har ofta varit att i första hand komma in på marknader, som annars p g a importrestriktioner eller andra handelshinder som tullar, inteär tillgängliga för export från Sverige. I årsredovisningen för 1972 skriver Gyllenhammar i anslutning till detta:
"Volvos ökade insteg på de internationella marknaderna ser jag som den bästa grunden för en tryggad sysselsättning i Sverige. Det är i Sverige vi har den dominerande produktio— nen av våra huvudkomponenter. Denna förankring strävar vi att bibehålla även i fortsättningen, medan färdigbyggandet av våra produkter i allt större utsträckning kommer att ske nära våra marknader. Denna närhet vill vi nå utan att
1 alltför hög grad splittra våra produktionsresurser. Vi avser att söka en starkare internationell förankring, efter— som Volvos tillväxt inte primärt kan ske på vår begränsade hemmamarknad. Vi måste kunna klara handelshinder och natio— nella preferenser."l
Till denna grupp förs av de etableringar som studerats närmare, investeringarna i Belgien (Alsemberg och Gent), Brasilien,LsA 031 Kanada. Av övriga etableringar kan även de i Australien, Iran, Malaysia, Peru och Thailand ges samma karakteristik. Volvo har primärt varit intresserat av att komma in på en marknad och
har av olika anledningar valt att bearbeta denna med lokalt monterade produkter. I några fall kan handelshinder ses som absoluta och en direktinvestering vara en förutsättning för att någon försäljning överhuvudtaget skall vara möjlig. Det tydli— gaste exemplet på detta är investeringarna i Brasilien, Malaysia och Peru. Ur svensk synpunkt kommer denna typ av investering, där en lokal produktion öppnar en annarsstängd marknad,alltid att ha en positiv sysselsättningseffekt,genom de leveranser av
komponenter som sker från moderbolaget.
Investeringen i Brasilien avviker emellertid i några avseenden från denna generalisering. Även om de produkter som skall till— verkas är modifieringar av redan utvecklade modeller innebär
det höga kravet på lokal integration något nytt. Detta kommer att medföra att leveranserna från fabrikerna i Sverige kommer att begränsas till ett minimum och att Volvo istället engageras
i att lokalt bygga upp underleverantörer för att ersätta delar som normalt annars skulle ha importerats från Sverige. I ett utbyggnadsskede skapar emellertid detta arbete betydande syssel— sättningstillfällen även i Sverige. Också i ett annat avseende avviker denna investering. Brasilien har som villkor för en eta— blering infört krav på återexport vilket kan påverka syssel— sättningen i Volvos övriga fabriker. Under uppbyggnadsskedet
fram till 1985 visar beräkningar i avsnitt 8 att sysselsättnings— effekten troligen är positiv. Mellan 1985—89 är läget beroende
på det stora exportåtagandet mera oklart och bestäms av i vilken utsträckning Volvo för dessa vagnar kan finna nya marknader,
som inte lika väl skulle kunna försörjas från Sverige.
Årsredovisningen 1972, sid 4.
Till Australien, Belgien, Kanada och den tänkta personvagnsfabri— ken i USA var det vid etableringstillfället möjligt att leverera vagnar från Sverige. En beräkning av sysselsättningseffekterna blir därmed mera problematisk vilket berörts i samband med be—
skrivning av investeringarna i Gent.
Avgörande är om investeringen ger ett sådant tillskott i för— säljningen,att de sysselsättningsförluster som uppstår genom att monteringsarbetet flyttas utomlands,uppvägs av den ökade syssel— sättning som genereras i tillverkning av komponenter i Sverige för dessa enheter. Detta synsätt tar, som tidigare påpekats i avsnitt 3. ,inte hänsyn till att det för Volvo kan ha varit nöd— vändigt att få tillräckliga volymer för att utnyttja stordrifts- fördelar och få den lönsamhet som krävs för att klara utveck— lingskostnaderna för en ny bilmodell.Möjligheten att till före— taget knyta bra och exklusiva återförsäljare är också kopplat
till utvecklingen av försäljningsvolymen.
För de första investeringarna i Belgien var osäkerheten om den framtida utvecklingen av importtullarna till EEC den främsta drivkraften. När dessa fabriker senare byggdes ut i slutet av 60-talet framhölls även bristen på arbetskraft i Göteborgsom— rådet, vilket begränsade expansionsmöjligheterna i Sverige. Denna investering är då även att betrakta som resursorienterad, vilket förstärks av att leveranserna till marknaderutanför
EEC under några år var betydande.
Investeringen i Kanada är speciell genom att Volvo erhöll tull— lättnader för importen till Kanada, mot att de köpte kanaden— siskt material och exporterade viss del av tillverkningen till USA.
För investeringen i USA framhölls att fördelen av lokal tillverk— ningldels låg i bättre anpassning till lokala krav och bättre leveransberedskap, dels i.en gardering mot störningar i till—
förseln av bilar och eventuella framtida regleringar på denna
för företaget så betydelsefulla marknad. Samtidigt framförs att bilar kan produceras till lägre kostnad i USA.
Endasti begränsad omfattning tycks preferens förekomma för lokalt
tillverkade produkter.
Utöver denna tillverkning i egna enheter sker på vissa marknader även montering från packningssatser hos fristående importörer. Anledningen till detta är att myndigheterna för att värna lokal sysselsättning i tullhänseende gynnar/alternativt förbjuder import av färdigmonterade vagnar. Ur sysselsättningssynpunkt innebär denna montering endast en begränsad förlust av arbets— tillfällen i Sverige, i och med att arbetsåtgången för att sätta samman och packa en monteringssats ligger i nivå med att montera en färdig lastvagn. För en tung lastvagn ligger kostnaden
för att göra en packsats i storleksordningen 75% av kostnaden för att slut— montera en vagn. Alternativet till lokal montering
är leveranser av färre slutmonterade vagnar alternativt inga leveranser alls, vilket i bägge fallen påverkar sysselsättningen
i de komponenttillverkande delarna av koncernen negativt.
Beroende och konkurrenskraft
Gemensamt för dessa investeringar är att de omfattar produkter som tillverkas i Sverige och att det förekommer omfattande leveranser av material från Volvos svenska fabriker. Produkterna baseras på i Sverige utvecklade och framställda huvudkomponenter. I vissa fall utesluts en del av materialet till förmån för inhemska detaljer för att tillgodosemyndigheternas krav. För de belgiska enheterna är tillverkningsvolymen sådan att särskilda leverantörer finns för vissa delar och att leveranserna av andra detaljer från leverantörer som är gemensamma för samtliga fab— riker sker direkt och inte via Göteborg. Inköpen till samtliga enheter samordnas av inköpsavdelningen i Sverige. Brasilieninves— teringen intar här en särställning genom det höga kravet på
lokal integration och har en egen inköpsorganisation då huvud— delen av detaljerna köps lokalt. Någon import till Sverige av
dessa produkter sker inte men däremot förekommer återexport till
andra marknader i viss utsträckning.
Försäljnings— och produktionsprogram fastställs av moder—
bolaget som därmed styr dotterbolagen i alla väsentliga avseenden. Kunskapen om produkterna finns hos moderbolaget där i huvudsak all produktutveckling sker. I det brasilianska företaget har Volvo inte ägarmässig kontroll. Reellt kontrollerar det dock företaget genom ett managementavtal och att'dess kunnande m a p ut- vecklling, produktion och exportförsäljning är en förutsättning för projektets framgång.
Konkurrenskraften i Volvo ökar genom de möjligheter att komma
upp i större volymer som etableringarna bidrar till. Detta ger stordriftsfördelar i komponenttillverkning, bidrag till produkt— utvecklingskostnader, förutsättningar att bygga upp ett hel- täckande återförsäljarnät och en ökad global marknadsandel.
Dessa investeringar innehåller också ett element av osäkerhets— reduktion genom att företaget med lokal tillverkning på en marknad skydder sig mot protektionistiska tendenser eller kan bevaka konkurrenterna. Betydelsen av det sistnämnda som en för— klaring till utlandsetableringar inom oligopolistiska marknader
framhålls av vissa författare.
Resursorienterade investeringar
Motiv och sysselsättningseffekter
Etableringarna i Frankrike, Holland samt fabriken för lätta lastvagnar i Oostakker i Belgien kan betraktas som resursorien— terade. Med köpet av DAFs personvagnsdel (nuvarande Volvo Car BV) avsåg Volvo att komplettera sitt personvagnsprogram med en mindre bil, som vände sig till ett annat kundsegment. För Volvo var
det fördelaktigare att överta en komplett fabrik och få till— gång till dess tekniska kunnande, produktionsresurser och en nästan färdigutveckladny bilmodell i stället för att börja till— verkning av en mindre bil i egen regi. Etableringen påverkar sysselsättningen i Sverige positivt genom de arbetstillfällen som erfordras för att tillverka växellådor och motorer till vissa av modellerna i 340—serien. Av tillverkningen i Holland går ca 17% till Sverige och i den mån som dessa bilar konkurrerar med
svenskproducerade, påverkas sysselsättningen negativt.
1Betydelsen av storlek och marknadsandelar framhålls av t ex Hedley 1977.
2Knickerbocker 1973.
Detlätta lastvagnsprogrammet tillverkas endast i Oostakker
och ca 20% av leveranserna sker till Sverige. Etableringen i Belgien motiverades med att en lokaliseringskalkyl visade
att detta var fördelaktigt p g a närhet till leverantörer och förväntade marknader. Ytterligare skäl för denna lokalisering var att det för Volvos specifika utvecklingsarbete skulle komma geografiskt nära det gemensamma utvecklingsarbete som bedrevs
i Frankrike. Samarbetet med övriga lastvagnstillverkare upptogs för att minska kostnaden för att ersätta en föråldrad modell, som tidigare tillverkades i Sverige. Detta var viktigt för att skydda hemmamarknaden och liksom för investeringen ovan kom— plettera det tunga programmet,så att återförsäljarna kom upp
i tillräckliga volymer. Lokaliseringen till Belgien har också påverkats av att Volvo önskade tillverkning inom EG av viss omfattning för att balansera den import av lastvagnar, som sker från Sverige. Sysselsättningen i Sverige påverkas av att motorn
äjl vagnarna levereras därifrån.
PRV—samarbetet i Frankrike var betingat av att Volvo inte ensam ville bära utvecklings— och investeringskostnaderna för en ny stor personvagnsmotor. Lokaliseringen till Frankrike var given i och med att de franska samarbetsparterna redan hade en motor— fabrik till vilken även de nya produktionsresurserna förlades. Leveranserna från Sverige av material är mycket begränsade. Denna investering innebär att motorer importeras till Sverige. Någon svensk samarbetspartner fanns inte och alternativt egen
produktion bedömdes vara för dyrbart.
Beroende och konkurrenskraft
Gemensamt för dessa tre etableringar är dels att de omfattar produkter som inte tillverkas i Sverige dels att en stor del av tillverkningen levereras till Sverige. De mindre person— och lastbilarna säljs av Volvos återförsäljare i Sverige under det att motorerna monteras i vissa modeller i 200—serien varav större delen återexporteras. För dessa investeringar gäller vidare att etableringen utomlands motiverats av att kostnaden för att utveckla produkterna på egen hand skulle bli för stor. I Holland blev Volvo majoritetsägare i ett företag i de två andra fallen ledde samarbetet om produktutveckling med de
utländska bilföretagen till att även tillverkningen av produk— terna förlades utomlands.
Leveranserna av komponenter och material från Sverige har
inte samma omfattning som i de marknadsorienterade investeringarna. Från början fanns ingen gemenskap mellan Volvo och DAF m a p varu— flöden, inköp eller försäljningsorganisation. Efter hand har vitala delar som växellåda och motor tagits från Sverige, inköp i viss utsträckning samordnats och försäljningsorganisationerna slagits ihop. Till Oostakker sker leveranser av motorer och visst övrigt materiel från Sverige men inte i samma utsträckning som i de monteringsfabriker som finns för de i Sverige utveck— lade modellerna. I samarbetsprojekten sköts inköpen av det gemensamma materielet av två franska företag vilket begränsar möjligheterna att från Sverige styra val av leverantörer. Hytten till bilarna tillverkas av en av parterna i samarbetet vilket gör att Volvo är beroende av att detta företag fortsätter med tillverkningen. Genom att även växellådor köps av utomstående leverantörer blir andelen exklusiva Volvo komponenter betydligt
lägre i dessa vagnar.
Produktionen i fabrikerna i Holland och Belgien kontrolleras väsentligen från Sverige och planeras utifrån de försäljnings— program som fastläggs i moderbolaget. Vid dessa enheter bedrivs även ett utvecklingsarbete och det är av störst omfattning
i Holland där myndigheterna givit bidrag för att utveckla en
ny modell. Samarbete sker med motsvarande enheter i Sverige som är större och har bättre resurser. Den kompetens som finns i dotterbolagen kan inte sägas vara unik i något avgörande avseende utan finns redan till stor del i den svenska delen. I PRV fallet har Volvo enligt avtalet tillgång till det utvecklingsarbete
som samtliga parter bedriver. En skillnad finns dock i för— hållande till ovan relaterade fall i det att kompetensen och utvecklingsresurserna här finns hos respektive samarbetspartner
utanför det gemensamt ägda företaget.
Dessa etableringar ökar Volvos konkurrenskraft genom att ut— vecklings— och verktygs— samt investeringskostnader blir lägre
i och med att de genom samarbete med andra företag fördelas på flera enheter. Dessa samarbetets partners fanns utomlands vilket gjorde att även tillverkningen förlades dit. De produkter som tillförs företaget kännetecknas av att de kompletterar snarare
än att de ersätter i Sverige tillverkade produkter. Med de lätta
person— och lastbilarna stärks Volvos position visavi åter— försäljarna och genom den större personvagnsmotorn inriktas en del av 200—serien mot ett annat segment vilket vidgar marknaden. Dessa effekter erhålls till lägre kostnad genom samarbetet. I efterhand kan vi konstatera att utvecklingen inte blivit den som förväntades vid investeringstillfället och detta gäller främst personbilsfabriken i Holland där
problemen att få lönsamhet är betydande.
Volvos ställning i bilindustrin
Personvagnar
Volvo är som personvagnstillverkare absolut sett ett litet före— tag och svarade 1979 med en total sammanlagd produktion på
320 000 för ca 1% av världsproduktionen. I förhållande till de konkurrenter som Volvo anger för respektive personvagnsmodell har 200—modellen med en sammanlagd volym av ca 230 000 en rela- tivt sett bättre position än 340-modellen som volymmässigt ligger klart under konkurrenterna (Bilaga 24). Av 200—serien såldes 1979 43 900 i Sverige vilket innebar en marknadsandel på 20,39%. Av den totala tillverkningen av denna modell svarade hemmamarknaden för knappt 19%. Det gör Volvo sett i relation till sina huvudkonkurrenter mycket exportberoende. Som jämförel— sen kan nämnas att Daimler—Benz (Mercedes) OCH BMW 1976 med marknadsandelar i Västtyskland på 8,5 respektive 5,7% avsatte 53,7 respektive 49,3% av tillverkningen på hemmamarknaden.
För 200—serien har USA passerat Sverige som största enskilda marknad. Både absolut och relativt har försäljningen minskat i Sverige vilket sammanhänger med att det är svårt att i samma produkt förena kraven på en svensk "folkbil" med hög marknads— täckning och en internationell "prestigebil" inriktad på ex- klusivare segment. De båda föregångarna till nuvarande modeller var utvecklade för den svenska marknaden men i takt med att ut— landsförsäljningen fått större andel och svarat för hela ex— pansionen har kraven på produktanpassning till dessa marknader
ökat.
Personvagnsindustrin genomgår för närvarande en omfattande
omstrukturering och kännetecknas av en betydande överkapacitet.
1Kalla: SIND PM 1979:8 Svensk bilindustri
Billtillverkning är en mogen bransch, de traditionella av— sättningsområdena i Västeuropa och Nordamerika är mättade och tillväxten väntas främst ske på andra marknader. ökade tek— niska krav ställs på produkterna i form av avgasrening och bränsleekonomi vilket medför behov av effektivare motorer och övergång till lättare konstruktioner. Kostnaderna för att utveckla en ny bilmodell har ökat och uppgår till ca 2—3 miljarder kronor, vilket gör att finansieringen av produktut— vecklingen har blivit ett stort problem för flera företag, samtidigt som riskerna att byta modell ökats.
Utvecklingen inom personbilsindustrin går mot att de större företagen tar fram standardiserade komponenter som fogas samman i ett fåtal modellvarianter vilka säljs på samtliga marknader
— den s k världsbilen. En standardisering av komponenterna pågår också i övrigt vilket gör att de olika företagens bilar blir allt mer lika "under huven". Produkterna är delvis en kombination av standardiserade delar där kombinationen och
den yttre design ger den märkesspecifika egenskapen. I bil— tillverkning är det Väsentligt att kunna hantera flöden av komponenter och färdiga vagnar på ett rationellt sätt samt
att kontrollera marknader.
Lastvagnar
Som lastvagnstillverkare är Volvo relativt sett större än som personbilstillverkare och tillverkade 1979 sammanlagt 28 000 vagnar vilket motsvarar ca 2 % av världsproduktionen. I vikt— klassen över 16 ton är andelen större och av bilaga 25 framgår att Volvo enligt egna beräkningar 1977 låg på7:e plats idenna viktklass. För lastvagnar gäller i större utsträckning än för personvagnar att utlandsberoendet är stort. Trots en marknads— andel på över 50% avsätter Volvo endast 16% av lastvagnarna i Sverige. Räknat enbart på lastvagnarna över 16 ton blir utlands— beroendet ännu större. Även här visar en jämförelse att kon— kurrenterna avsätter en betydligt högre andel av produktionen på hemmamarknaden. För lastvagnar är det som framgår av bilaga 26 genomgående så att de inhemska tillverkarna har höga marknads— andelar. Mest utpräglat är detta i Västtyskland där de svarar för över 90% av marknaden. Mercedes har t ex en andel av 57%
på en totalmarknad av 31 700. Den västtyska marknaden är ca.
7,5 gånger större än den svenska. Anledningen till de höga hemmamarknadsandelarna är att det ställs stora krav på service, vilket förutsätterett utbyggt återförsäljarnät med tillgång till verkstäder, vilket har gynnat hemmaföretagen. Volvo har genom att det internationaliserades tidigt, och i likhet med Scania byggt upp serviceställen längs de stora vägstråken i Europa, tagit en stor andel av de lastvagnar som sköter trans—
porter mellan länderl
Utvecklingen av komponentsamarbetethar inte nått lika långt som för personvagnar och möjligheterna att tekniskt differen—
tiera produkterna är större.
Drivkrafter till utlandsetableringar — utlandsberoende
De utlandsetableringar som beskrivits ovan kan ses som en av flera åtgärder Volvo gjort för att öka marknaden, komma över resurser och minska kostnader för komponenter och nya produkter. Ett bestående intryck av denna studie är att ledningen i Volvo sett det angeläget att öka volymerna för att därigenom få en rationellare tillverkning. Genom utlandsetableringar har före— taget i vissa fall kommit in på annars stängda marknader eller fått en fördelaktigare position i förhållande till vad som skul- le gällt om marknaden istället försörjts från Sverige. I andra fall har en utlandsetablering gjort att kostnaden för att ta fram nya produkter blivit lägre eller givit tillgång till arbetskraft. Under något år på 60—talet begränsades företagets expansion av brist på produktionskapacitet och arbetskraft i Sverige. ökade volymer har eftersträvats för att Volvo därigenom skulle kunna få stordrift i komponenttillverkning och monterings— fabriker som varit en förutsättning för att kunna bära ökade utvecklingskostnader för nya komponenter och modeller. Andra åtgärder med samma syfte har varit de satsningar på en utbyggd försäljningsorganisation och upparbetning av nya marknader. Dessa marknadsinvesteringar i importanläggningar och reservdels-
lager etc torde uppgå till betydande belopp och är vid sidan av
ett rationellt produktflöde av kritisk betydelse för ett företag i bilindustrin. Den begränsade hemmamarknaden och det i förhållande till övrig bilindustri stora exportbe- roendet motiverar etableringar för att skapa nya "hemma—
marknader".
Den tidigare beskrivna utvecklingen inom bilindustrin gör det viktigt för Volvo att få tillgång till ny teknik då det inte ensam kan bedriva utveckling inom alla områden. Det är vidare väsentligt att finna metoder för att få ned kostnaden för kom— ponenter och detaljer. Detta kan ske genom att komponenter köps utifrån (t ex dieselmotorn till 200—serien) eller att samarbete om gemensam utveckling upptas med andra biltill— verkare (t ex PRV och klubbsamarbetet). Genom att Renault blivit delägare i AB Volvo Personvagnar öppnas möjligheter till tekniskt utbyte och delade utvecklingskostnader. Avtalet ger också möjligheter till en ökad handel av komponenter mellan företagen vilket innebär att serielängderna för dessa ökar och
rationellare tillverkningsmetoder kan tillämpas.
Av framställningen framgår att av Volvos produkter 76% avsätts utanför Sverige och att denna andel för de stora person— och lastvagnarna är ännu större. Av dessa modeller slutmonteras
ca 25 respektive 34% utomlands. Huvuddelen eller ca 70—80%
av koncernens tillverkningsresurser finns dock fortfarande
i Sverige. Under 1970—talet har av de totala bruttoinveste— ringarna i anläggningar och maskiner sammanlagt 71% lokalise— rats till Sverige och av koncernens anställda arbetar 74% fortfarande där. Av "produktions"material och delar köptes 1979 68% från utlandet och denna andel har ökat kraftigt under den studerade perioden. De ökade köpen av material utomlands förklaras av företaget främst sammanhänga med att bilarna i ökad utsträckning förses med komponenter för vilka det saknas leverantörer i Sverige. Förskjutningen mot mer utländskt ma— terial förstärks om kostnadsutvecklingen i Sverige stiger re— lativt utlandet.
Det bör avslutningsvis beaktas att det stora utlandsberoendet inte i första hand är kopplat till att Volvo har tillverkning utomlands, utan av att en så stor del av tillverkningen i Sverige exporteras. Detta i sin tur sammanhänger med att hemma— marknaden är för liten för de volymer som krävs för en rationell
biltillverkning.
Referenser
Forsgren, M & Johanson, J; Internationell företagsekonomi. Nor— stedts Stockholm 1975.
Gabrielsson, A; Volvo under Trettio År. Transbladet Nr 4 oktober 1956.
Hedley, B; A Fundamental Approach to Strategy Development. Long Range Planning December 1976.
Knickerbocker, F T; Ologopolistic Reaction and Multinational Enterprise. Boston 1973.
Lidström, P; AB Volvo — Internationaliseringsprocessen. Uppsats för 3 betyg, stencil Företagsekonomiska Institutionen, Uppsala Universitet 1972.
Meyerson, P M; Företagens utländska Direktinvesteringar. Motiv och sysselsättningseffekter. Sveriges Industriförbund Stockholm 1976
Odaterad utredning från AB Volvo utarbetad som underlag för be— slut om utvidgning av Gentfabriken 1965.
Protokollsammandrag 63—02—21 från konferns om Europafabrik.
SIND PM 1979z8 Svensk Personbilsindustri. Några utgångspunkter inför 1980—talet.
Volvo Europa. Broschyr utgiven av AB Volvo 1972.
Förteckning över intervjuade personer
Nuvarande arbetsuppgift i koncernen har angivits. Uppgifter inom parenteser anger i vilket sammanhang intervjun utförts, om den nuvarande arbetsuppgiften är en annan än den verksamhet som intervjun gällt.
Anders Brandberg; Koncernstaben. Ekonomisk planering och kon— troll.
Andree Deleye; Verkställande Direktör Volvo Car BV (PRV). Bo Ekman; Direktör. Medlem av koncernledningen.
Jan Engström; Ekonomichef Volvo do Brazil
Lennart Hedström;Inköp kocerngemensamma ärenden.
Lars Malmros; Vice Verkställande Direktör AB Volvo. ställföre— trädande koncernchef (Belgien).
Owe Nilsson; Volvo Personvagnar AB. Produktionsstaben (PRV).
Lennart Räppe; Direktör, ekonomichef Volvo Lastvagnar AB.
Åke Romeborn; Volvo Bussar AB. Produktplanering och produktions-
samordning
Anders Swedberg;
(PRV).
Vice Verkställande Direktör Volvo Lastvagnar AB.
| | 1 r . : 1 ! , | | i 1 , 1 . l . . 1 | | | . i I
SOU 1981:43 Fallet Volvo 435 Bilaga 1
AB Volvos omsättning och export 1949—1959
Omsättning Export Exportandel
Antal VärdeI Antal Värde1 Värde
1949 13 495 143 149 2 182 28 217 20 % 1950 18 747 207 753 3 553 46 076 22 % 1951 23 218 310 077 5 031 74 969 24 % 1952 19 695 306 196 4 761 80 249 26 % 1953 26 510 359 373 4 069 69 350 19 % 1954 41 761 483 326 7 277 102 387 21 % 1955 45 641 519 403 9 338 141 034 27 % 1956 50 682 613 912 16 984 218 741 36 % 1957 57 585 684 900 24 066 253 837 37 % 1958 70 152 798 766 31 911 312 300 39 % 1959 89 062 1 004 513 44 668 431 403 43 %
1lOOO tals kronor
Källa: Bearbetning av årsredovisningarna.
AB Volvos försäl'nin rodukt ru 1958—1969 (Mkr)
1958 1959 1960 1961 1962 Värde Värde % Värde % Värde % Värde %
Personvagnar 450,214 56 604,330 60 608,587 56 702,186 62 832,375 64 Lastvagnar 270,732 34 323,447 32 367,196 34 332,900 29 348,559 27 Bussar 38,057 5 32,859 3 41,125 4 51,943 5 53,214 4 Traktorer 0,230 — 0,157 —
Motorerl 34,533 4 43,720 4 62,200 6 49,600 4 66,224 5 Summa 798,766 1 004,513 1 079,108 . 1 136,629 1 300,372
Enhet
oxo
1963 1964 1965 1966 1967 Värde % Värde % Värde % , Värde % Värde % Personvagnar 959,016 65 1 072,725 66 1 253,305 67 1 256,8 63 :l 485,2 68 Lastvagnar 382,147 26 432,366 26 482,580 26 . 552,3 28 492,6 23 Bussar 44,466 3 44,949 3 42,231 2 47,8 2 1 48,0 2
Enhet
Traktorer : Motorer1 79,455 5 86,480 5 103,835 6 & 140,8 7 ! 144,9 7 __________________________________________*_______T______________—_"7———————————"————'
Summa 1 465,084 1 636,520 ' 1 881,951 & 1 997,8 12 170,7
1968 , 1969 Värde % ' Värde %
Personvagnar 1 750,2 70 1 980,3 67
Enhet
Anmärkning: Försäljningsvärde av skåp och herr— Lastvagnar 543,4 22 - 713,4 24 , gårdsvagnar är inkluderat i värdet Bussar 42,9 2 i 54,5 2 ; för lastvagnsförsäljpingu1958T60. ! . För aren 1961—69 ingar forsaljnings— Traktorer ' Ä ; värdet istället i värdet för person—
1 | 3 vagnsförsäljningen.
171,1 7 ; 220,0 7 Summa 2 507,6 ! 2 968,5 * 1
Bilaga 2
Motorer
1965—67 lyder rubriken "motorer mm" 1968—69 lyder rubriken "övriga produkter"
Källa: Årsredovisningar 1958—1969 Procentsatser egen beräkning
.AB Volvos försäl'nin i Sveri e och länderfördelnin av
1958 1960 1962 1964 1966 1967 19691
Norden 197 32% 189 25% 324 30 % 367 28% 413 25% 138 30%
EFTA utom norden UK, CH, A, P. 57 9% 141 19% 102 10% 168 13% 261 16%
EEC 48 10% 91 15% 113 15% 160 15% 146 11% 176 11% övriga Europa 52*ll% 5 l% 6 11 39 3% 36 2% Nordamerika 105 34% 131 28% 145 23% 174 23% 317 30% 408 31% 541 31% USA 120 129 156 212 361 Kanada 11 16 18 35 47
Övriga länder 91 20% 123 20% 127 17% 150 14% 173 13% 261 15% Latinamerika 28 31 27 49 43 52 Afrika 27 45 45 41 53 83 Asien 35 45 53 57 71 109 Australien 1 2 2 3 6 17
Sumna export 312 39% 461 43% 618 48% 751 46% 1 064 53% 1 301 60% 1 750 (1 623) 59% Försäljning i Sverige 487 61% 618 57% 682 52% 886 54% 934 47% 870 40% 1 219 41% AB Volvos omsättning 799 74% 1 079 69% ] 300 69% 1 637 66% 1 998 66% 2 171 63% 2 969 67%
övriga dotterbolag —Svenska 250 16% 818 24% 537 12% —Utländska 227 15% 421 12% 894 20%
Koncernens omsättning 1 078 1 556 1 882 2 483 3 045 3 410 4 400
: From 1962 redovisas Finland i övriga Europa 163 milj.kr av Pentas export har ej kunnat länderfördelas i Europa . För dessa marknader har % satserna beräknats på Volvos
export av motorfordon och reservdelar.
Källa: Bearbetning av uppgifter ur årsredovisningar—na.
Bilaga 3
Tabell 1. Persnnbilstillverkning 1967—1979: (Exkl. tillverkningen 1 Holland)
1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 l974 1975 1976 1977 1978 1979 Antal 1 Antal 1 Antal 2 Antal Antal 7. Antal Antal Antal 7. Antal Z Antal 2 Antal 7. Antal Z Antal Z
Torslanda 128200 143800 151000 168500 176000 180200 181200 157200 138300 138800 107200 123600 145600 Kalmar - - — — 9100 19400 22100 17900 22100 27500 Totalt Sv. 168500 82 176000 81 180200 76 181200 72 166300 71 157700 70 160900 72 125100 73 145700 74 173100 75 Belgien 12900 9 16200 10 17800 10 23000 11 27000 12 37000 16 50600 20 49600 21 45900 20 45400 20 33400 19 34300 18 37200 16 Malaysia 500 1300 1000 900 1200 1400 1300 1500 600 500 800 1000 1500 Thailand — — _ ' - ' 500 700 800 800 Australien - 1300 4300 5400 5700 5500 5000 3900 3300 5300 Kanada 4500 5500 6700 7500 8200 9600 1 1000 10100 13500 9500 6800 8300 8600
Importörer på ' vriga marknader 3500 5000 6300 6600 2900 3700 2500 2200 1200 700 700 2200 2500
Totalt utl. 21400 14 23000 14 31000 17 38000 18 40600 19 56000 24 70800 28 69100 29 67700 30 61600 78 46300 77 49900 26 56400 25
TOTALT 149600 166800 182800 206500 100 216600 100 236200 100 252000 100 235400 100 225400 100 222500 100 171400 100 195600 100 229500
Tabell 2. Tillverkning av lastvagnar fördelade på fabriker i olika länder.
1967-1974 tun a lastva nar, 1975- tun a och lätta lastvagnar.
1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979
Sverige
Lundby 8100 8900 11700 12300 11200 11300 12900 14400 15100 12200 12900 12500 14300
Utomlands
VENV Belgien 1300 1400 1600 2300 2200 2500 2800 2900 4700 7400 8000 7200 10300 Storbritannien 10 170 270 570 870 1300 Iran 250 380 290 330 260 350 450 800 1700 1800 1030 1540 Malaysia 130 70 20 40 140 120 30 20 Australien 10 550 690 830 930 360 930 590 750 Peru 60 50 00 130 390 690 770 1000 1530 1300 830 310 490
Övriga marknader av importörer 700 950 960 1200 1200 1500 1100 1000 1100 1400 1300 1200 900
2310 2780 2910 4090 4130 5640 5850 6680 10250 13100 12300 11700 13700 221 242 202 252 27% 332 311 322 407. 521 487. 482 491
Totalt 10410 11680 14610 16390 15330 16940 18750 21080 25400 25300 25200 24200 28000
Källa: Financial and Operating Statistics.
AB Volvos försäl'nin rodukt 1970—1979 Mkr:
1970 1971 1972 1973 1974 1975
personvagnar 2 317 67% 2 608 67% 3 192 68% 3 682 66% 4 122 62% 4 873 58% Lastvagnar 762 22% 861 22% 1 047 22% 1 293 23% 1 760 26% 2 444 29 % Bussar 56 2% 72 2% 102 2% 118 2% 175 3% 3.07 4% Marin och industri motorer 347 10% 326 53% 387 8% 490 9% 452 7% 531 6% övrigt 164 2% 196 2%
___—__——_—____————-——
Sumna 3 481 3 868 4 728 5 582 6 673 8 350
1976 1977 1978 1979
Personvagnar 5 236 58% 4 663 53% 6 118 57% 7 801 57 % Lastvagnar 2 546 28% 2 927 33% 3 304 31% 4 159 31 % Bussar 322 4% 335 4% 333 3% 572 4 % Marin och industri mtorer 638 7% 616 7% 719 7% 811 6 % Övrigt 201 2% 201 2% 230 2% 222 2 % Sunma 8 943 8 742 10 704 13 565
Bilaga 5
Källa: Årsredovisningama
Bilaga 6
AB volvos försäljning i Sverige och länderfördelning av exporten från
Sverige 1970—1979 mkr. ___
M1 är & 192 1521
Norden 471 21% 492 18% 593 18% 723 18% 767 16% Europa exkl Norden 682 31% 902 33% 1 310 39% 1 479 37% 1 565 33% 1 Nordamerika 694 33% 860 34% 1 028 31% 1 260 31% 1 507 32% i Övriga marknader 306 14% 352 14% 423 13% 541 14% 887 19% ]
Latinamerika 51 2% 77 3% 94 3% 117 4% 174 4%
Afrika 103 S% 123 S% 160 S% 210 5% 111 2%
Asien 114 S% 85 3% 78 2% 84 2% 355 8%
Australien 38 2% 67 3% 91 3% 130 3% 247 S% Sunna Export 2 253 65% 2 703 70% 3 354 71% 4 003 72 % 4 726 71% . leveranser 1 Sverige 1 229 35% 1 165 30% 1 374 29% 1 579 28% 1 947 29% ?
Sumna ansättning 3 481 100% 3 868 100% 4 728 100% 5 582 100% 6 673 100% & 195 M M 1919. Norden 880 15% 992 17% 1 068 17% 1 109 14% 1 294 13%1 Europa exkl Norden 1 907 32% 2 323 39% 2 700 44% 3 721 47% 5 072 49%? Nordamerika 1 740 29% 1 193 19% 1 068 17% 1 674 21% 2 139 21%; Övriga marknader 1 424 24% 1 487 25% 1 317 21% 1 468 18% 1 785 17%i Latinamerika 266 4% 256 4% 165 3% 154 2% 191 2%0 Afrika 332 6% 386 S% 341 6% 322 4% 494 S%i Asien 550 9% 615 10% 568 9% 755 9% 752 7%' Australien 276 5% 230 4% 243 4% 237 3% 348 3%; SUHHB_ Export 5 951 71% 5 995 67% 6 153 70% 7 972 74% 10 290 76%! Leveranser i Sverige 2 399 29% 2 948 33% 2 589 30% 2 732 26% 3 275 24%? Sumna ansättning 8 350 150% 8 943 100% 8 742 100% 10 704 100%l3 565100%:
fördelas i Europa. För dessa år anges på dessa marknader andelen av exporten av motorfordon inklusive reservdelar. För 1970 och 1971 har 72 respektive 94 mkr av volvo Pentas export ej kunnat länder—
Som bas för framräkning av Norden resp Europa exkl Norden har för 1970
använts 2 225 =
2 698 =
Siffror
Källa: Bearbetning av uppgifter ur årsredovisningarna.
2 225 och för 1971 2 698.
AB Volvo Pentas försäljning exkl Sverige d v s 2 075 + (195 — 45) 2 225.
1 likhet med ovanstående 2 510 + (236 — 48) 2 698.
framtagna ur Tabell 10 och 11 i årsredovisningen 1971.
Koncernens försäl'nin 1970—79 fördelad marknadsområden
76. Marknai _ 1970 1971 1972 1973 1974 1975 19 1977 1978 1979 Mkr % Mkr % Mkr % Mkr % Mkr % Mkr % Mkr % Mkr % Mkr % Mkr % 5721 24
Sverige 1 856 35 1 923 32 2 209 30 2 703 30 3 385 32 3 993 29 5 009 32 4 716 29 4 874 25
' Övr. Norden 850 16 947 16 1 043 14 1 258 14 1 388 13 1 625 12 2 069 13 2 266 14 2 453 13 3 079 13
Europa utan Norden 1 150 22 1 487 24 2 054 28 2 543 28 2 594 25 3 848 28 4 741 30 5 382 33 7 272 38 9 252 40
Nord amerika 1079 20 1271 21 1406 19 1 592 18 1851 18 2165 16 1708 11 1855 11 2357 12 2894 12
Övr. Marknader 389 7 476 8 634 9 890 10 1 319 13 2 061 15 2 216 14 1 949 12 2 177 11 2 526 11 Summa ut1.3 468 65 4 181 68 5 137 70 6 283 70 7 152 68 9 699 71 10 734 68 11 452 71 14 259 75 17 751 76
TOTALT 5 324 100 6 104 100 7 346 100 '8 986 100 10 537 100 13 692 100 15 743 100 16 168 100 19 133 100 23 472 100
Källa: Bearbetning av uppgifter ur Financial & Operating Statistics 1978 sid.1l
Personvagnar Lastvagnar Bussar
Konstruktions— utrustning, jordbruks— o skogsmaskiner Marin— 0 in— dustrimotorer Flygplansmo— torer, hydrau— liska mask. övriga produk— ter
TOTALT
Källa:
etc.
Koncernens försäl'nin
197
3127 1037
680 202 117 161
5324
1970—1979 fördelad
0 1971 1972
59%
119% 1 3640 1127 61 745 4332 1396 112 819
60% 18% 1% 13% 12%
4% 256 4% 2% 189 3% 3% 86 1% 97
6104 7346
Financial & Operating Statistics sid.
59% 19%
2% 11%
335. S% 255 3%
1%
er (Mkr)
1973 1974 1975
5132 57% 1854 21% 134 1% 986 11%
5569 2307
211 1349 53% 22%
2% 13%
7525 2990
321 1588 55% 22%
2% 12%
424. S% 507 S% 601 4% 290 3% 330 3% 372 3% 166 2% 264 3% 295 2%
8986 10537 13692
Bussar är inkluderat i siffran för lastvagnar 1970
11 samt egna uträkningar
1976 1977
8310 4059
447 1729
8441 3634
428 1778 54% 23%
3% 11%
747. S% 802 379 2% 433 336 2% 388
15743 16168
1978
51% 25%
3% 11%
10257 4830 455 1773
S% 911 3% 504 2% 403
19133
54% 25% 2% 9%
S% 3% 2%
1979
12 617 5 991
632 2 242 996 571 423
23 472
Bilaga 8
54% 26%
3%
4% 2% 2%
Bilaga 9
Tabell 1. Försäljning av personvagnar fördelade på olika marknader 1971-79. Andel av värdet.
År Sverige Övriga Norden 1971 26% 11% 1972 26% 11% 1973 282 112 1974 31% 92 1975 27% 92 1976 31% 11% 1977 27% 122 1978 24% 102 1979 22% 112
Övriga E
25% 28% 262 202 29% 32% 342 38% 40%
uropa Nordamerika
332 30% 282 31% 27% 18% 192 20% 20%
övriga marknader
s.;z SZ 62 BZ 82 SZ BZ S% 72
Tabell 2.Försäljning av lastvagnar fördelade på olika marknader
Övriga
31% 392 40% 40% 332 35% 42% 48% 50%
Andel av värdet.
Europa Övriga marknader
16% 16% 17% 19% 32% 28% 22% 20% 18%
Volvos försäljning av personbilar och lastvagnar fördelade på de största marknaderna 1979 1971-1979. År Sverige Övriga Norden 1971 312 23% 1972 26% 19% 1973 24% 192 1974 22% 19 1975 21% 15% 1976 21% 16% 1977 22% 15% 1978 17% 152 1979 17% 15% Tabell 3. Personbilar Sverige 55 800 USA 53 700 Storbritannien 36 600 Nederländerna 27 000 Västtyskland 25 000 Belgien 13 300 Norge 9 400 Frankrike 8 900 Italien 8 400 Schweiz 7 500
Lastvagnar
Storbritannien
Källa: Årsredovisningar 1979 sid.
Frankrike Sverige Danmark Nederländ Belgien Finland Norge USA Italien
15.
erna
_._.__ww.|>
050 700 140 650 490 290 280 970 670 928
AB volvos respgktive koncernens andel av den svenska expprten
Bilaga 10
År Sveriges AB volvos AB volvo volvo Vblvo totala export andel av koncernens koncernen export mkr från den svenska export från andel av d Sverige mkr gxpprten Sverige mkr sv. export 1970 35 084 2 0751 5,9 % 2 578 7,3 % i 1971 38 152 2 703 7,1 % 3 058 8,0 % 1972 41 652 3 354 8,1 % 3 728 9,0 % 1973 53 019 4 003 7,6 % 4 477 8,4 % 1974 70 391 4 726 6,7 % 5 448 7,7 % 1975 72 227 5 951 8,2 % 6 789 9,4 % 1976 80 217 5 995 7,5 % 6 850 8,5 % 1977 85 527 6 153 7,2 % 7 081 8,3 %
lAB volvos export av Motorfordon
Källa: Statistisk Årsbok 1971-1978 Årsredovisningar 1970—1977 Financial & Operating Statistics 1978/79 5. 14 % andel egen omräkning, procentsatsen avrundad till 1 decim
Koncernens bruttoinvesterin ar i anlä
nin ar och maskiner 1970-1979
1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 _ 1979
Sverige 410 89% 487 30% 466 71% 507 75% 607 74% 674 65% 407 58% 448 68% 418 63% 729 Norden utanför Sverige 6 1 11 2 14 36 27 12 4 19 66 32 Europa utanför Norden 27 5 83 128 80 107 265 197 153 170 184 (varav Vblvo Car AB) (154) (114) (121) (119)
Nordamerika 9 2 17 35 37 43 54 86 19 11 9 Övriga marknader 8 2 14 9 18 38 29 10 17 3 &
76% 3% 19% (12%)
1% 1%
Summa inves— tering 1970—1979
5 153 71% 227 3% 1 394 19% (508)
320 4% 154 2%
4w 6H 6& GB 82 10% 7M 6% 6% 9Q
Källa: Financial and Operating Statistics 1979/80
7 248
446 Fallet Volvo sou 1981:43 Bilaga 12
Tullsatser på bilar inom EEC (EG) Tabell 1. Läget 1963 vid beslutet att bygga en Europafabrik
Begynnelsetull Tull 1/7 1963
Sluttull
Källa: Bilaga till "Protokollsammandrag från konferens ang Europafabrik 630221".
| Fram till 1968 hade de olika EG—länderna olika tullsatser trot 3: e land. Frankrike och Italien hade generellt sett högre tullsatser än Beneluxländerna, vilka i sin tur hade högre tullsats än Västtyskland.:
| 1 juli 1968 införde EG—länierna en gemensam yttre tullmur mot yttervärlden. Bastullarna : för pv respektive lv uppgick innan dess till 22%. Under Kennedyrondens förhandlingar ; 1964- 67 lämnade EG ett erbjudande om en sänkning av tullen för pv till 11% under periods! 1968 till 1972. Tullen på lv erbjöd man sig dock inte att sänka utan band vid 22%.
Sedan 1 juli 1968 sänktes tullsatsen för pv kontinuerligt, som en följd av Kennedyronden i GATT, medan tullen på lv stod kvar på samma nivå fram till 1972.
Tullsatserna för pv sänktes under åren 1968—72 med 40%, 20%, 20%, respektive 20% av den ' utlovade sänkningen på 11% (dvs skillnaden mellan bastull 22% och sluttill 11%) . redovisning av de aktuella tullsänkningarna redovisas nedan:
År PV Lv 1968 1 juli 17,6% 22% 1970 1 jan 15,4% 22% 1971 1 jan 13,2: 22% 1972 1 jan 11% 22%
1972 undertecknades ett frihandelsavtal mellan Sverige och EEC. Avtalet trädde i kraft . 1 jan 1973. Nedan redovisas tullavtrappningen till följd av detta frihandelsavtal: ?
År Pv Lv 1973 1 april 8,8% 17,6% . 1974 1 jan 6,6% 13,2% 1975 1 jan 4,4% 8,8% 1976 1 jan 2,2% 4,4: 1977 1 juli 0% 0%
Källa: Sten—Göthe Lindström Exportrådet 1980—05—22.
Bilaga 13 lnyyrgngir if(—'!!! Vl-NV .|v 114-l:a nllnl I." . U 1964 _l_f"u_">_ 1966 1967 1968 _ 1965 1970 Till BI 2 650 5 49 8 1"- l2 222 16 Zl] !(» 012 zu 'I'x) Övrigt via VENV 2 _" 80 141 188 _Eud 5 2 650 5 551 8 236 12 36.1 16 399 lf! ()(—6 20 958 Via Volvo Personvagnar till — Sverige 86 - Norge 980 _ USA 2 249 - Övriga 324 _ 1 55 324 981 2 390 Sunna Försäljning 2 650 5 551 8 236 12 363 16 72! 17 017 23 348 Mignon 12 105 16 426 16 915 23 753
mm
_ 1971 1972 1973 1974 1975 1970 1977 197—;;" 1979 20 007 31 316 31 483 25 056 25 189 36 207 28 497 27 43* 33 en _ 101 96 102 55 36 45 __;s 125 26 007 31 417 31 369 25 150 25 244 36 243 28 542 27 455 33 936 90 93 1 400 2 205 2 534 321 3 x 4 457 450 1 501 1 749 375 3 931 2 108 2 229
16 068 20 867 13 020 7 887 40 _ 707 714 1931. 1 370 18 969 24 021 20 656 9 290 4 648 0 102 3 610 50 538 49 979 45 900 45 533 33 190 33 557 37 547 600 _ 49 600 45 900 45 400 _ 33400 _ 34300 _37
Källa: Bearbetning av statistik från VENV.
Antal fakturerade pgrsonbilar till Nordamerika från VENV och Sverigp 1970—1979 antal bilar
USA 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 VENV 2249 5061 16068 21513 17651 7887 Sverige 48641 44301 40442 42185 39505 26394 33288 45560 52803
USA 42956 48641 49362 56510 63698 57156 34281 33288 45560 52803 Kanada i
!
Monterad Sv 2202 1046 1293 194 552 1094 Packade Sv 8419 9486 10783 12051 9935 13950 9300 6780 8060 8941 Mont.VENV 41
Kanada 8419 9486 10783 12051 12137 15037 10593 6974 8612 10035
Puerto Rico 167 342 484 502
Nordamerika 51375 58127 60145 68561 75835 72193 45041 40604 54656 63340
Källa: Bearbetning av försäljningsstatistik från AB volvo
I G
|
| I |
i
1 Tabell 2. Volvos försäljning av personbilar och marknadsandelar
1 USA 1970—1978 %
g
! E
| I
Antal gggistp_£ade bilar &;rknadggpggl
1971 47 960 0,5 5 1972 52 800 0,5 ' 1973 61 042 0,5 i 1974 53 000 0,6 i 1975 58 420 0,7
1976 43 700 0,5
1977 44 600 0,4
1978 48 500 0,4 , 1979 56 600 0,5
1900 57 000
Källa: Sammanställning av uppgifter ur årsredovisningarna, Financial
and Operating Statistics 1979/80. Pressinformation 810127.
Tabell 1. leveranser av oerscnnilar till EEK? från Stari och Gentfabriken (am.!)
1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1987; Från Sverige 2777 3664 3682 4514 5348 4011 3165 3660 1598 3007 7601 4422 4794 3127 1016 1594 1056 460 ”90 4334
man vm 2650 5549 6156 12222 16211 16012 20953 20987 31316 31463 25056 25169 36207 38497 ””' 338” Totalt 2777 3664 3682 4514 5348 6661 11321 15902 17809 19019 28554 30509 36110 34610 26072 26783 37263 2416" 32327 38145 Andel EB:
försäljninwn
san t1llverkats iSverige 60! 28% 23% 9216226315!13% 95 49 S% 38 2315611
_m. ___-.. _ .._.__
Källa: Bearbetning av försäljnings—21:71:15: från AB 'v'olvc xh '. N. Tanel]. l Utvecklmpr. av malanser. :eilan leveranser av personva'mar från 51." till andra mari—mader oc?- leveranser
från Sienna 2.111 2; ___—________—
Personvagg 1959 1966 1961 1962 1963 196—. 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 197-! 1975 1976 1977 1972 1979 '»5
leveranser från mv till andra 1 __ är. sec—länder 2 80 141 512 1035 2395 547 5605 19055 24921 20711 9326 4593 6120 47” leveranser till sex:-lärda . . från Sverige 2777 3664 3662 4514 5346 4011 3165 3660 1596 3007 7601 4422 4794 3127 1016 1594 1055 "0 4890 43”
moon: över/mder— skoct från . _ Sverige till ESC 3065 3539 1086 1972 5206 3675 1011—15926 23907 19117 "8270 "4233 "1230 399
Källa: Bearbetning av försäljningsstatistik från AB Volvo
Leveranser av lastva ar från VENV Belgien
196-! 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975
& semen 676 383 702 487 553 554 707 667 566 543' 451 mum 217 139 414 424 465 496 635 663 556 750 627 Frankrike 36 225 239 346 342 541 762 781 1126 1317 757 Italien Västtyskland 20 1 25 20 46 114 138 136 205 255
___—___—
Smne EX: 931 767 1356 1262 1360 1639 2216 2249 2364 2845 2090
Andra mrknado: 355 435 212 234 135 136 27 154 . 1156
Tbtalförsäljning 1122 1791 1494 1614 1774 2354 2276 2538 3276
___—____________—
Källa: Searleuung av bokslutskamentarer för VDN.
1976 1977
710 819 1468 267 268 3532 345 3877
1978
474 714 1412 540 518 3658 290 3948
1979
520 425 1496 861 434 3736 282
4018
Bi laga 16
Leveranser till EEC 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979
__________________________—__
Från Sverige 930 929 1197 1527 963 790 144 99 27 99 384 388 546 674 1060 653 1535 1604 2825
Från VENV 931 767 1356 1282 1380 1639 2218 2249 2384 28452090 3532 3658 3736
______________—_______—___—————-——-—-—
Totalt 1721 1500 1381 1407 1738 2602 2637 2930 3905 2743 5136 6561
Andel från Sverige 46% 10% 7% 2% 656 15% 15% 19% 27% 24% 31% 43%
Tabell 2. Utvecklin en av balansen mellan leveransen av lastva ar från EEK: till andra marknader
och leveranser från Sveri till Em.
1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979
leveranser från VENV till andra marlmader änEEE 355 435 212 234 135 136 27 154 1186 345 290 282
Leveranser till EEC från Sverige 930 929 1197 1527 963 790 144 99 27 99 384 388 546 674 1060 653 1535 1604 2825
Import över/underskott från Sverige till EK: 930 929 1197 1527 963 790 —291 —113 —207 —36 248 361 392 —533 1259 2543
Källa: Bearbetning av försäljningsstatistik från AB Volvo och VENV.
I. KOSTNADSUTFALL VID FÖRSÄLJNING INOM EEC. (i samtliga fall FSK f. P 131)
a) Införtullad kost av vagn monterad i Sverige, CIF:
b) VENV kalkyl 1965
c) Målsättning för nuvarnade byggnadsetapp, ("slutratio— naliserat")
b — 3 800 BF (Styrelsemöte 31 aug 1964)
d) Alt. 1 a e) Alt. 1 b (ung = 3 a) f) Alt 3 b
11. KOSTNADSUTFALL VID EXPORT UTANFÖR EEC. (FSK P 131)
a) Vagn monterad i Sverige
b) VENV kalkyl 1965
c) Målsättning f. nuvarande etapp
(b - 2 700) d) Alt.1 a e) Alt. 1 b (ung = 3 b) f) Alt 3 b
Bilaga 18
Jämförelseskillnad
(+ 5 402)
+ 3 800
— 3 221 _ 5 136 — 6 050
Jämförelseskillnad
0 + 8 727
027 422 507 593
+ PMa-ON
Fakturaskatt uppgår till c:a 340 BF per vagn. Förhandlingar kommer att upptas med myndigheterna om befrielse från denna vid export.
Källa: Odaterad intern utredning från AB Volvo.
Tillverkning,
Tillverkning 67 4 500 68 5' 500 69 6 700 70 7 500 71 8 200 72 9 600 73 11 000 74 10 100 75 13 500 76 9 500 77 6 800 78 8 300 79 8 600
Källa: Financial and Operating Statistics 1979/80 Försäljningsstatistik AB Volvo
Årsredovisningar
Försäljning i Kanada
11 11
0101me
300 261 545 600 500 300 600
AB Volvo
mtbl
Bilaga 19
försäljning, marknadsandel för personvagnar i Kanada samt leveranser av färdigmonterade personvagnar från Sverige.
Lhdqmds—Leveranser från Sverige
202 046
1 293
194 552 094
1967—1979.
Bilaga 20
Tabell 1. Produktion vid Volvo Car BV (tidigare DAF) samtliga modeller för 1971—1980.
Produktion Försäljning
1971 82 500 ! 1972 96 000 *
1973 . 98 750
1974 ' 69 980 _
1975 61 600 4
1976 74 300 5
1977 54 500 63 000
1978 64 700 75 000
1979 90 500 83 380 1980 77 000 5 ?
Källa: Bearbetning av årsredovisningarna Uppgifterna för 1971 och 1972 ur Pressinformation 30/9 1972; Uppgiften för 1980 ur Pressinformation 810127. .
Tabell 2. Registreringarl979 av Volvo 343 på de största marknaderna. f
Antal Andel i
Holland 12 230 18 % ?
Sverige 11 860 17 % %
England 10 870 16 % 1 Västtyskland 8 700 13 % !
Frankrike 4 560 7 % & Belgien 4 420 6 % övriga 16 660 24 % 100 % Tot.antalet registrering 69 300
Källa: Försäljningsstatistik AB Volvo.
Antal anställda vid årets slut
Geografiskfördelning 1975 1976 1977 1978 1979 Andel Sverige 46 151 45 217 44 033 45 583 47 880 74% Norden utanför Sverige 963 952 967 1 376 1 459 2% Europa utanför SVerige 12 217 12 880 11 929 11 721 12 804 20% Nordamerika 1 188 1 143 1 121 1 204 1 204 2% Övriga marlmader 2 549 2 249 1 824 1 766 1 707 3% 'Ibtalt 63 068 62 441 59 874 61 650 65 054 100%
Vid slutet av 1979
Fördelning på prodwctgrupper m m : Andel Personvagnar 32 _450 50% Lastvagnar 13 450 21 % Bussar 1 300 2% Entreprenad—, lantbruks— och skogsmaskiner 5 850 9% Marin— och industrimotorer 2 200 3% Flygmotorer m m 2 800 4% Volvatorgruppens återförsäljarföretag i Norden 4 700 7% Övriga produkter och centrala funktioner 2 300 __43 Koncernen totalt 65 050 100%
Källa: Årsredovisningen 1979, sid. 9.
Fördelning av leveranser av lätta lastvagnar tillverkade i Oostakker
1975 1976 1977 1978 1979
Belgien 87 252 213 350 Holland 84 294 362 272 Frankrike 77 971 528 1093 ] Italien 1 0 0 Västtyskland 17 48 34 46 265 1566 1137 1761 SVerige 496 1186 964 1258 Norge 122 313 286 541 Danmark 155 330 443 819 ' Finland 112 161 274 325 885 1990 1967 2943 USA 233 292 1430 övriga 56 220 208 248
1206 4009 3604 6382 | Källa: Bearbetning av försäljningsstatistik från AB Volvo. ! i I
Volvos inköp av material och delar 1967-1979
lx ©
1968 1969 1970 1971 1972 1973
SOU 1981:43 få?-[21011 Ae %
dem
3% 3% 4% 4% 4% S% 5%
Europa utom 544 612 810 1 050 1 203 1 492 1 841 Norden 35% 35% 39% 41% 42% 44% 45%
Nordamerika 89 91 125 134 144 152 160 6% S% 6% S% S% S% 4%
övriga 8 10 17 31 43 35 50 l% l% l% l% l% 1% l% 1 535 1 733 2 098 2 544 2 885 3 354 4 076
100% 100% 100% 100% 1974 1975 1976 1977 1978 1979
Sverige 2 106 2 458 2 422 2 437 2 888 2 946 46% 40% 38% 39% 34% 32%
Övriga Norden 197 247 257 281 365 392 4% 4% 4% 4%
43; 4%
Europa utom 4 708 Norden 45% 50% 53% 51% 55% 57%
Bilaga 23
4 595
100% 100% 100% 100% ___—___M
Källa: Financial and Operating Statistics —AB.
Bil aga 24
Produktion 1979 av betydande bilmärken inom Volvo—santa Antal (OOO-tal)
Volvo 240/260 232 BMW 5-serien 99 BMW 320—323 125 Mercedes Benz 200, 250, 280, 300 389 Opel Rekord, Senator, Monza 285 Ford Granada 175 Audi 100, 200 177 Saab 99, 900 75 Peugeot 505, 604, 504 348 Renault 20, 30 111 Citroe'n CX 122 Vblvo 340 75 Opel Ascona 226 Bord Taunus Okänt Audi 80 237 VW Passat 182 Peugeot 305 246 Renault 18 367 Fiat 131 174 Talbot 1510 (Simca) 113 Honda Accord 316
Tabellen utgör en sammanställning av bilmärken, som totalt kan anses tillhöra samma segment i Europa. För varje enskild marknad tillhör inte samtliga märken Volvo segmenten.
Källa: AB Volvo
SOU 1981:43Fallet Volvo 459 Bilaga 25
PRODUCTION OF TRUCKS>16 I 1977
ggg NAKE NUMBER 1 MERCEDES 48.400 2 IVECO 35.800 - FIAT 22.300 - UNIC 4.400 - KHD 9.100 3 INTERNATIONAL X) 34.800 4 MACK X) 33.600 5 FORD (US) X) 25.500 6 WHITE x) 22.400 - NHITE 12.700 — FREIGHT LINER 9.700 7 VQLYQ 20.400 8 ISUZU XX) 19.900 9 SCANIA 19.700 10 NISSAN XX) 18.800 11 HINO xx) 18.600 12 RENAULT 17.700 — BERLIET 13.100 — SAVIEM 4.600 MAN 14.900
Tabell1. Fördelning av leveranser av lastvagnar över 16 ton
för 1976. Antal.
Hemmamarknaden Övriga Nord— och Antal Andel av totala Europa Sydamerika leveranser Volvo 2245 11,22 10749 1644 Scania 2658 13,62 8216 4173 Mercedes 12487 23,22 9710 3006 IVECO 14342 35,92 12123*) 6239 Renault 11304 59,32 967 54
*) Därav 4300 till Sovietunionen
Källa: AB Volvo
övriga världen
5276 4387
28575 7202 6822
Totalt
19914 19434
53778 39906 19147
Tabell 2. Hemmamarkandsandelar samt totalmarknad för lastvagnar
1979.
S DK N SF CH GB E F Lastvagnar > 16 ton hemma— marknadsandel % 98,7 _ ' 22,8 36,1 47,8 — Total marknad antal 4286 2352 1449 2424 689 37092 5103 22618 Lastvagnar 5—16 ton hemma— marknadsandel Z 59,5 - - 5,1 19,2 us _ Total marknad antal 1557 3942 1844 1324 2295 us 5066 18799
Källa: Bearbetning av uppgifter från AB Volvo
60,9 54,9
NL
34,0
7985
25,3
6643
131747
Sil:_a 26 D I 91,5 69 13000 91,5 US 42607 US 2011
3 226
Mats Forsgren Bo Wictorin
Kapitel 8 FALLET FINDUS
Sid.
1. Findus under Marabou 462 Nestlés köp av Findus 465
2. Findus utveckling efter Nestlés köp, 1962—78 467 3. "Beroendekonsekvenser" av det utländska ägandet 472 Produktionsmässiga kopplingar 472 Kunskapsmässiga kopplingar 476 Finansiella kopplingar 481 Slutkommentar 483 Referenser 486
Bilagor 487
Avsnitt 1. Findus under Marabou
Marabou köpte Findus 1941 för 500 tkr. Skånska Fruktvin & Likörfabriken som de dåvarande namnet var, sysselsatte 15 anställda (varav 4—5 på heltid) och hade en omsättning på 300 tkr.1 Tillverkningen var inrymd i en gammal villa, ett
f d ålderdomshem, där grönsaker, frukt och bär, odlade på företagets eget 10-15 hektar stora område, konserverades. Produkterna fann i huvudsak avsättning på den lokala mark- naden och någon export förekom inte. Köpet föranleddes av
att Marabou fruktade att få sin egen råvarutillförsel avsku- ren under kriget, men också av att Marabou önskade bredda ! produktionen för att kunna expandera. Tanken att utöka sorti— mentet fanns sedan länge på Marabou, men man hade hittills
inte haft de finansiella och personella resurser som var
nödvändiga för en expansion.
Svensk livsmedelsindustri var vid tidpunkten för Marabous förvärv dominerad av industrier med relativt låg förädlings— grad, d v s kvarnar, socker— och margarinindustri. Marabou ansåg emellertid att mer högförädlade produkter hade en
mycket stor potentiell marknad. I Europa hade det redan växt upp stora industrier kring mejeriprodukter och kött, men dessa områden avsåg 1antbruksorganisationerna att själva exploatera. Det var bl a mot denna bakgrund som Marabou rik— tade intresset mot frukt och grönsaker. Man ansåg sig ha vissa fördelar av den marknadsförings "know how" som Marabou hade på livsmedelsområdet, men i övrigt var detta en föga utvecklad bransch som till en början kom att kräva ett stort inslag av "trial and error". Findus tillgång till vissa kvantiteter av socker och förtent plåt2 gav Marabou möjligheter att utveckla företaget snabbare än vad som annars skulle ha varit möjligt. Man skulle kunna säga att Findus kom att bli Sveriges första
konservindustri i modern mening.
lThrone—Holst, Mitt livs företag, Sthlm 1973.
Under kriget var tillgången på plåt begränsad, varför ransone- ringar infördes. Findus hade emellertid erhållit inköpslicens.
Redan tidigare fanns det ett antal smärre fiskkonservindus— trier, men dessa hade endast marginell betydelse. Svårig— heterna att konservera frukt och grönsaker med en kvalité jämförbar med färska råvaror bidrog till ett intensivt produktutvecklingsarbete för att höja kvalitén och därmed få konsumenterna att i större utsträckning acceptera produkterna. Ett annat problem var produktionens säsongbetonade karaktär, vilket innebar att man införde nya produkter som t ex mar—
melader och liknande, för att få en mer kontinuerlig drift.
Vid 40—ta1ets mitt introducerades en nyhet på den svenska marknaden. Efter bl a studieresor till USA startade man nu tillverkning av djupfryst. (Förutom Findus sände även den svenska regeringen representanter från Ingenjörsvetenskaps— akademin till USA för att studera den nya tekniken.) Djup— frysningstekniken dök upp i Storbrittanien och USA redan på 30—talet. Tekniken i sig är relativt enkel, men metoden med— förde besvärliga samordningsproblem mellan de olika arbets— momenten från skörd till färdig produkt. Den ställde också krav på investeringar i såväl detaljistledet som hos den enskilde konsumenten. För att underlätta lanseringen av djup— fryst startades Djupfrysningsbyrån i syfte att lära butikernas personal att behärska den nya tekniken. Bland pionjärföre— tagen som introducerade djupfryst i Sverige räknas, förutom Findus, även Björnekulla och Solman. Vid sidan om dessa för- sökte naturligtvis även andra företag ta sig in på den nya svenska marknaden, bl a Birds Eye (Unilever),l men dessa för— sök misslyckades så gott som alltid. En orsak till detta var svårigheter att uppnå en tillräckligt god kvalité på produk— terna. Senare tillkom emellertid fler företag som t ex ABBA, Frionor och Felix (1955). Inom parentes kan nämnas att AB Winborg försökte lansera färdiga djupfrysta rätter redan i början av 50—talet, men misslyckades då marknaden ännu inte var "mogen" för dessa typer av produkter och kvalitén inte tillräckligt hög.
lBäck, L., Forskningsrapport från Kulturgeografiska institu— tionen i Uppsala, nr 23, 1972.
I den kommersiella exploateringen av djupfrysningstekniken har även AB Frigoscandia spelat en viktig roll. Detta före— tag startades på 1950-talet av en f d platschef i Findus
och är idag världens största fryshusföretag som specialiserat sig på lagring och transporter av djupfrysta livsmedel. Findus färdigvarulager av djupfrysta varor liksom distribu— tionen omhänderhas av Frigoscandia. Genom försäljning av frysmaskiner, som delvis baseras på egna uppfinningar, har man även bidragit till att sprida djupfrysningstekniken till
andra länder.
Mycket tack vare satsningen på djupfryst kunde Findus under de följande åren expandera kraftigt. Som framgår av bilaga 1 steg konsumtionen av djupfrysta livsmedel explosionsartat. Även internationellt sett kan Sverige sägas vara ett före- gångsland på djupfrysningsområdet vid sidan om USA som räknas som pionjärlandet. Som framgår av bilaga 2 har Sverige haft den högsta per capita konsumtionen av djupfrysta i Europa under hela 50— och 60-ta1en.
Förutom anläggningarna i Bjuv byggdes en anläggning för djup— fryst fisk i Karlskrona (1948). I detta sammanhang lanserades ännu en nyhet, den skinn- och benfria fisken. Denna produkt visade sig senare ha stor betydelse för svenskarnas konsum— tionsvanor och sålunda kom fiskens betydelse som föda att öka väsentligt. Även på detta område skulle man kunna betrakta Findus som ett pionjärföretag, då man var först i Sverige med att lansera färdigförpackad djupfryst fisk med fastställd vikt anpassad direkt för butiksförsäljning.
För att öka tryggheten på råvarusidan byggdes ännu en filete— ringsanläggning i Hammerfest 1952. Denna anläggning kom att bli stadens dominerande industri och förutom själva fabriken bedrev Findus även trålfiske i egen regi. Hammerfestanlägg- ningen ställde dock stora krav på investeringar och det upp— stod en viss osäkerhet inom Marabouledningen om huruvida detta skulle bli en "gökunge" i Findusboet. 1961 köptes en anlägg— ning i Danmark (Jalco A/S) för förädling av rödspätta. Också på andra områden expanderade Findus internationellt genom produktion av grönsaker i Italien, fiskförädlingsfabrik och försäljningsbolag i England och ett försäljningsbolag i Västtyskland.
Det var främst den kommersiella användningen av djupfrys— ningstekniken, där företaget, i nära samarbete med Frigo— scandia, hade ett specifikt kunnande, som möjliggjorde dessa internationella satsningar. Den export av djupfrysta grön— saker som förekom var, enligt företagsledningen, aldrig lönsam utan var främst avsedd att "jämna marken" för even— tuella senare etableringar.
År 1960 hade Findus omsättning ökat till 110 miljoner kronor, varav 22 miljoner på export (d v s 20 %) och företaget syssel— satte över 1 000 anställda.
EEåEléå-EÖE-éY-EÅEQEå
Findus snabba tillväxt och behov av kapital blev snart ett problem för det jämförelsevis "lilla" Marabou. Å ena sidan ville Marabou, inför den kommande Europamarknaden, skapa större ekonomiska resurser för sin egentliga verksamhet (chokladtillverkning) för att möta den, som man då trodde, hårdnande konkurrensen. Å andra sidan ansåg man inte att Marabou hade resurser att tillfredsställa Findus kapitalbe- hov, främst orsakad av framgången, eller den förväntade fram— gången, på den internationella marknaden. De finansiella problemen ledde till att Marabou sålde 75 % av aktierna i Findus till Nestlé 1962. 1968 blev Findus helägt dotterbolag till den schweiziska koncernen.
Även om Findus i formell mening redan innan försäljningen var utlandsägt, genom det norska Freias aktieinnehav i Marabou (60 %) så talar mycket för att detta inte innebar någon radi— kalt annorlunda situation än om Findus varit svenskägt. Marabous VD och styrelseordförande, Henning Throne—Holst, sändes redan 1918 till Sverige för att leda Marabous upp- byggnad. Förutom sina åtaganden i Marabou var han en tid VD
i Scania Vabis och senare även i SAS. En ytterligare markering av Henning Throne—Holst svenska anknytning var att han för en tid även var chef för den statliga "Industrikommissionens prisbyrå". Det andra världskriget och de försämrade möjlig— heterna till kontakt med det norska moderbolaget bidrog också
till Marabous självständiga ställning gentemot Freia.
Nestlé, som kan anses som initiativtagare till affären, är,
näst Unilever, världens största livemedelsföretag. Nestlé grundades redan 1866, då man lanserade en ny mjölkprodukt för spädbarn. Efterhand utökades verksamheten, bl a till följd av ett nära samarbete med den schweiziska läkemedels— industrin. En annan produkt som fick stor genomslagskraft var snabbkaffe, som började säljas under andra världskriget. Av de mer betydelselulla fusionerna för Nestlés utveckling kan nämnas samgåendet med det tyska företaget Maggi Alimentana (1947), som tillverkar pulver— soppor och såser samt buljongtärningar. Senare har Nestlé förvärvat en rad andra företag (se bilaga 3) och har idag anläggningar i 51
länder.
AB Findus kunskaper på djupfrysningsområdet innebar att före— taget i början av 60—talet, hade en klar konkurrensfördel på den internationella marknaden och det förväntades att Findus export skulle öka kraftigt. Det var kanske framför allt det faktum att Findus var ett företag med ett väl inarbetat namn och goda framtidsutsikter på den internationella marknaden som fick Nestlé intresserat av köpet.
Efter köpet avskiljdes Findus utländska anläggningar från det svenska bolaget. Åtgärden låg i linje med Nestlés policy att varje dotterbolag ansvarar för det egna landets marknad. Nestlé bildade ett nytt bolag, Findus International, med huvudkontor i Schweiz. I starten leddes företaget av Findus tidigare VD, Lars Anderfelt, som också hade hjälp av ytter— ligare tre personer vilka överflyttades från AB Findus till Schweiz. En av dessa blev sedermera chef för Nestlés forsk— ningsorganisation. (Den 5 k recoorganisationen. Se nedan.) Findus International fick till uppgift att organisera Nestlés produktion och marknadsföring av djupfrysta varor. I många länder i Europa och Latinamerika har därför namnet Findus blivit liktydigt med djupfryst mat. Nestlés köp av Findus bidrog till att djupfrysningstekniken fick en snabbare sprid— ning i Europa, vilket innebar att konsumtionsnivån av djup— frysta livsmedel höjdes i flera europeiska länder. Den europeiska marknaden kom så småningom att nästan helt domi— neras av de båda jättekoncernerna Unilever och Nestlé. Av bilaga 4 framgår koncernernas marknadsandelar för konsument— förpackade djupfrysta livsmedel i Västeuropa 1967.
Avsnitt 2. Findus utveckling efter Nestlés köp, 1962—78
Efter Nestlés förvärv har Findus omsättning ökat från 184 mkr 1963 till 743 mkr 1978, eller med drygt 300 procent (se bilaga
5 ). Sett över hela perioden har Findus haft en betydligt snabbare omsättningsutveckling än livsmedelsindustrin i sin hel— het. Av bilaga 6 framgår att den genomsnittliga årliga till— växten 1963—77 var 8 procent i livsmedelsindustrin medan den i Findus var drygt 10 procent. Om vi däremot ser till det betyd— ligt mindre aggregatet konservindustrin kan vi konstatera att denna delbransch nästan når upp till samma nivå som Findus, till 9,8 procent. För perioderna 1967-77 och 1965—73 hade konserv— industrin en högre tillväxttakt än Findus.
Det är alltid vanskligt att göra jämförelse mellan branscher och företag eftersom sortiment och därmedImumnadsförutsätUULQar skiljer sig åt. Något annat svenskt företag som helt liknar Findus finns ej. Det mest likartade företaget är Felix som också har huvuddelen av sitt sortiment inom områdena djupfryst och konserv. I detta företag har dock efterhand en koncentration
skett till olika produkter med potatis, gurka och rödbetor som råvara.
Fram tilll973 var Felix ett svenskt företag som detta år för- värvades av Cavenham Ltd. (För en närmare presentation av Felix, se bilaga 13.) Bilaga 6 innehåller tillväxttakten för detta företag 1965—77 resp 1965-73. Den senare perioden avser således en period före ägarbytet. Huvudintrycket är att de båda Häetaxm sett över den längre perioden utvecklats i likartad takt. Perioden 1965-73 visar dock Felix upp en högre tillväxttakt än Findus.
Under perioden 1963—77 har antalet anställda ökat relativt obetydligt i Findus, från 1876 till 2015, eller med 7 procent. Denna ökning är betydligt mindre än för hela konservindustrin som under motsvarande period ökat antalet sysselsatta med 19 procent, vilket framgår av bilaga 7a. I likhet med denna del—
bransch och livsmedelsindustrin i sin helhet harsysaäsättnbrmm
ökat under 1960—talet men sjunkit under 1970-talet. Särskilt påtagligt är detta 1 Felix.
Bilaga 8 innehåller kvalitétsuppgifter om Findus investe- ringar. Under hela perioden 1962 — 78 har investeringar i byggnader och maskiner gjorts för totalt 285 mkr (inklusive Wienerbagaren 293,6 mkr) . Bilagan innehåller också uppgifter om in— vesteringar per sysselsatt i Findus, Felix och livsnedelsindustrin. Självfallet varierar investeringarna mer i de båda företagen än i hela branschen. Åren 1966 — 77 (uppgifter för övriga
år saknas) uppvisar en något större genomsnittlig inves— teringsbenägenhet i livsmedelsindustrin än i Findus Ä Även i jämförelse med Felix har Findus något lägre inves— teringar per sysselsatt sett över hela perioden (1966 — 78). Huvudintrycket är dock att investeringsnivån i Findus är
i huvudsak densamma som i livsmedelsindustrin resp. Felix.
Som framgår av bilagorna 5 och 9 så har exporten
av produkter från Findus ej ökat i samma takt som omsättningen.
Exportandelen på 20 procent i början av 1960—talet har sjunkit till 8 procent 1978. Speciellt låg var exporten 1969—72 då enligt företaget den låga pundkursen försvårade försäljningen av ärtor till England. Exporten under de senare åren har domi— nerats av leveranser av djupfrysta ärtor till Italien. Därut— över exporterar Findus i viss utsträckning barnmat i burk och
välling till Danmark resp Finland samt fisk och grönsaker till
Schweiz.
l
skillnaden är 0,9 tkr per sysselsatt och kan möjligen ligga inom felmarginalen i statistiken. Eventuella skillnader kan också bero på att man ligger olika i fas m.a.p investeringarna i kom— bination med att jämförelsen görs i löpande priser.
Av bilaga 9 framgår också exportandelarna för livsmedelsindus— trin och Felix. Under den förra hälften av 1960—talet var Findus exportandelar avsevärt högre än för livsmedelsindustrin i sin helhet medan under 1970—talet andelarna varit ungefär desamma.
För den period uppgifter finns för Felix förefaller bilden vara densamma.
Findus sortiment karaktäriseras av en mycket stor bredd med relativt många produktvarianter. Som framgår av bilaga 10 svarar produktgruppen djupfryst (fisk, grönsaker och färdiglagadmat) 1978 för 35 procent av omsättningen. Näst största produktgruppen var konserv med 23 procent av omsättningen (konserverade grön— saker, soppor, saft och marmelad). Den relativt kraftiga tillväxten i Findus under 1960- och 1970-talen beror i huvudsak på den gynnsamma utvecklingen för dessa båda produktgrupper, framför allt djupfryst. Det relativt breda sortimentet av pro— dukter och tonvikten på djupfryst, konserv och barnmat var något som karaktäriserade Findus redan 1962 och Nestlés övertagande har såtillvida ej inneburit några drastiska förändringar i
sortimentspolitiken. Det viktigaste som hänt under Nestléperioden är att Findus gick in på storköksmarknaden. Produktgruppen storkök, som 1966 svarade för endast ca 3 procent av totala omsättningen hade 1978 vuxit till 17 procent av omsättningen. Under Nestléperioden har också Findus blivit importagent för Nestlés produkter Nescafé och Maggis buljonger på den svenska marknaden. Denna försäljning motsvarar idag ca 10 procent av Findus omsättning.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att Findus under Nestlé— perioden haft en tillväxttakt i omsättningen som legat på ungefär
samma nivå som konservindustrin i sin helhet. Denna del—
bransch har dock i sin tur i tillväxttakt legat betydligt över hela livsmedelsindustrin. Findus arbetsstyrka i Sverige har sett över hela den hittillsvarande perioden efter 1962 varit i stort sett oförändrad. Karaktäristiskt för hela
branschen tycks vara en ganska stor ökning i antal sysselsatta
under 1960—talet som under 1970—talet förbytts i minskat antal i sysselsatta, företrädesvis kollektivanställda. I jämförelse
med hela livsmedelsindustrin och Felix har Findus en någorlunda likartad procentuell förändring i antal sysselsatta. Del—
branschen konserv har dock.ökat betydligt mer p g a den kraftiga sysselsättninqsökninaen under 1960—talet.
Nestlés politik är att dotterföretagen skall arbeta på sina respektive hemmamarknader. Det finns därför i princip inget skäl att vänta sig att utlandsägandet i sig skulle innebära
en begränsning i möjligheterna att öka försäljningen på hemma— marknaden. I egenskap av ägare har Nestlé istället intresse
av att Findus får så stora marknadsandelar som möjligt i Sverige. Till detta kommer den försäljning som Findus har Som agent i Sverige för Nestlés produkter.
Ur sysselsättningssynpunkt är det emellertid av större intresse att diskutera Nestlés inverkan på Findus internationella verk— samhet. framför allt exporten. Vid Nestlés övertagande stod
Findus inför möjligheterna av en relativt stor expansion utom—
lands. Detta var ett av skälen till att Marabou föredrog att
sälja Findus till ett företag med större kapitalresurser. Genom övertagandet fick Nestlé tillgång till ett varumärke som för- knippades med djupfryst och som började bli känt i Västeuropa.
I början av 1960—talet hade också Findus en relativt stor
export, ca 20 procent av den totala försäljningen. Av bilaga 9 framgår att detta var en avsevärt högre andel än för hela ;
livsmedelsindustrin vid denna tidpunkt. % !
Den relativt stora exporten var ett resultat av att Findus ; ville göra sitt namn känt i Västeuropa. Man var därför beredd att exportera även om det inte var lönsamt för att därigenom ? komma in på marknaderna. Marknaderna för livsmedel är tradi— tionellt mycket lokalt betingade och tullarna ofta mycket höga. (EG—tullen är f n igencmsnitt 18 procent.)Den internationella handeln med
livsmedel är liten i jämförelse med t ex verkstadsprodukter,
1)
att en fortsatt internationalisering framför allt skulle ta järn— och stål etc . Mot den bakgrunden ansåg Findusledningen formen av etablering av tillverkning för de lokala marknaderna. Redan före Netslés förvär producerade man grönsaker i Italien
och djupfryst fisk i England.
Genom Nestlés förvärv kom den del av Findus internationalisering som innebar direktinvesteringar utomlands att ingå i den nya ägarens verksamhetsområde. Den "marknadsuppbyggande" exporten upphörde och exportandelen sjönk så småningom ner till en för branschen mera "normal" nivå, som framgår av bilaga 9. Det tidiga 60—talets exportsatsning kom framförallt att gynna Nestlés fortsatta verksamhet inom Findus produktområde i övriga Västeuropa. Däremot hade den mindre inverkan på de långsiktiga export— möjligheterna från AB Findus i Sverige.
En tänkbar slutsats av resonemanget ovan är att Nestlés förvärv medförde att AB Findus verksamhet blev mera hemmamarknadsorien— terad än annars. Om Nestlé ej kommit i bilden är en tänkbar utveckling att Findusledningen själv fortsatt att expandera den internationella verksamheten (om än kanske inte i samma takt) som en logisk följd av de tidigare exportansträngningarna. Eftersom denna expansion förmodligen tagit formen av direkt- investeringar i lokal tillverkning så innebär det, allt annat lika, inga större konsekvenser av Nestléförvärvet för syssel— sättningen i Sverige.
1 Den totala världshandeln omsatte 1977 1 123 620 miljoner $, varav 11% utgjordes av livsmedel, drycker och tobak (SITC 0—1) att jämföra med t.ex gruppen maskiner och transportmedel (SITC 7) som svarade för 28% av omsättningen. Enbart grönsaker och frukt (SITC 054,055) svarade för ca 10% av (SITC 0—1) Källa: Yearbook of international trade statistics, FN
Av Sveriges totala export och omport på 118 147 milj.kr resp 122 952 milj.kr 1979 utgjordes ca 2% resp 6% av livsmedel. Av livsmedelsexporten var 9% grönsaker och frukt (SITC 05).
Samma grupps andel av livsmedelsimporten var 29%. Källa: Sveriges utrikeshandel 1979
Avsnitt 3. "Beroendekonsekvenser" av det utländska ägandet
Vid sidan av de direkta och indirekta näringspolitiska effekter på tillväxt och sysselsättning som kortfattat berörts ovan är det av intresse att analysera på vilket sätt Findus idag reellt är ekonomiskt beroende av Nestlé. Med ekonomiskt beroende
menar vi ytterst hur viktigt det är för Findus att erhålla olika former av resurser från Nestlé (eller Vice versa). Ju viktigare detta är desto mer anpassad är Findusverksamhet till just dessa resurser och desto färre alternativ harrmm.Ett sätt attbeskrraadet ekonomiska beroendet är att analysera de faktiska kopplingarna mellan Findus och övriga Nestlékoncernen i produktionsmässigt, kunskapsmässigt och finansiellt avseende. I de produktions— mässiga kopplingarna inkluderas även funktionerna inköp och försäljning. De kunskapsmässiga kopplingarna gäller framför
allt FOU och utveckling av marknadsföringskunskap. Med kopp— lingar i finansiellt avseende menas vilken roll parterna spelar i varandras finansiering av gjorda investeringar, och hur detta
påverkar inriktningen av investeringarna. Ekonomiskt
beroende beskrivet på detta sätt avser då framför allt att belysa i vilken grad Findus "sitter fast" i en ekonomisk struk- tur som en konsekvens av Nestlétillhörigheten. Observera att en sådan analys inte automatiskt innebära att man antar att
det alltid är moderföretaget som påverkar dotterföretaget.
Det primära är att båda parter tillhör en och samma ekono—
miska struktur. Analysen görs dock utifrån den svenska enhetens perspektiv.
Erséuttieasmässiaa_tgeelieger
AB Findus svarar för en relativt obetydlig del av Nestlé- koncernens totala verksamhet, ca en procent av antalet syssel- satta och 2,5 procent av totala faktureringen 1978. Produkte mässigt utgör inte heller AB thks någniunik del i koncernen. Såväl djupfryst, konserver, barnmat som storköksprodukter etc tillverkas av andra Nestléföretag i många länder. I likhet med övriga Nestléföretag ärAB Punks sankt hemmamarknadsorien- terat och man har höga marknadsandelar i Sverige på vissa produkter t ex djupfryst fisk ca 40 procent, djupfrysta grön-
saker ca 55 procent, grönsakskonserver ca 50 procentl). Något förenklat kan man påstå att det som skiljer AB Findus fråninmiga Nestléföretag är i första hand, marknaden, inte produkterna2
Trots de relativt stora likheterna i sortimentet är de produk— tionsmässiga kopplingarna till övriga Nestlékoncernen på råvaru- sidan relativt begränsat. En grundläggande orsak till detta är att ett livsmedelsföretag av Findus typ måste ha god kontroll över de livsmedelsråvaror man använder i sin produktion. På grönsakssidan har det inneburit att man Via kontraktsodlingar
övervakar hela processen från sådd till skörd. Dessa kontrakts—
odlingar ligger uteslutande i Sverige. Av bilagall framgår hur stor denna kontraktsodlade areal var 1977 och fördelningen på typ av gröda. Ärtodlingarna dominerar starkt med ca87 procent
av den totala arealen. Resterande areal utgörs till största delen av morots- och spenatodlingar. Findus erhåller merparten av sina grönsaksråvaror från dessa kontraktsodlingar. De vikti- gaste undantagen är sådana grönsaker som ej odlas i Sverige, framför allt majs och ris. Därutöver har Findus upphört med sina kontraktsodlingar av broccolikål från 1978 och i stället valt att importera denna vara. Broccolikål utgjorde dock bara ca en procent av den totala kontraktsodlade arealen 1977 (se bilagall ).
Även andra ömtåliga livsmedelsråvaror av typen kött—, mjölk— och äggprodukter, socker, mjöl och fett kräver nära kontakt med leverantören. 1977 förbrukade Findus sådana produkter till ett värde av 90 mkr varav importen svarade för endast ca två procent3.
För en stor del av de livsmedelsråvaror som Findus förbrukar är det därför svårt att tänka sig någon form av samordnad försörjning inom Nestlekoncernen.
Findus årsredovisning 1977.
I den utsträckning en anpassnin " ' _ g av produkterna till den totala marknaden sker innebär detta naturligtvis också en viss skillnan 1 produkterna mellan de olika Nestléföretagen. Dessutom har de olika företagen i viss utsträcknin s ' ' ' sortiment. g pec1alprodukter l Sltt
3Findus årsredovisning 1977, 5.23
Trots kontraktsodlingarna och den låga importandelen på vissa andra råvaror importerade Findus 1978 för ca 180 mkr eller ca 45 procent av den totala förbrukningen av insatsvaror. Den i särklass tyngsta posten är importen av fisk från Danmark och Norge, ca 78 mkr samt Nestléprodukterna kaffe och buljong som Findus importerar och säljer i Sverige. Av bilaga12 framgår Findus förbrukning av olika insatsvaror samt fördelningen på import och köp från andra Nestléföretag.
Som framgår av bilagan har Findus de senaste åren köpt ca
20—25 procent av sin förbrukning från andra Nestléföretag.
Dessa inköp kan delas upp i två delar; dels köper man insats— varor för sin egen produktion från Nestlékoncernen, dels fungerar man som importör av Nestléprodukterna Nescafé och Maggis buljong— produkter. Grovt sett har de tre senaste åren de senare pro— dukterna svarat för ca hälften av inköpen från Nestléföretag, (kaffet svarar här för den dominerande delen) medan den andra hälften således är insatsvaror för Findus egen produktion. Insats— varorna för produktion utgörs i sin tur nästan uteslutande av den fisk man köper från Nestlédotterbolag i Danmark (exklusive Nordfilet A/S) och Norge (Hammerfest).
Vi kan konstatera att de kopplingar på inköpssidan som man har till Nestlé framför allt gäller fisk och kaffe. Fisken är en bristråvara och skulle förmodligen ha behövt importeras i lika stor utsträckning även om företaget inte varit Nestléägt. Med tanke på att det var Findus som startade såväl Hammerfest— fabriken som fabriken i Danmark är det också naturligt att
en stor del av behovet täcks därifrån. Det är osäkert vad fiskleveranserna från Nestlé betyder för Findus del ur beroendesynpunkt. Ingenting tyder på att Findus anpassat sin produktion på något speciellt sätt till just den fiskråvara man köper från Nestléföretagen eller att Findus inte skulle haft tillgång till andra leverantörer än Nestlé.
Beroendet till Nestlé när det gäller inköpen av Nescafé (och i mindre grad buljongprodukterna) gäller framför allt den betydelse försäljningen av dessa produkter har för Findus omsättning och resultat. Ännu så länge utgör dessa produkter en mindre del av Findus totala omsättning, ca 10 procent. Om denna del i framtiden skulle komma att omfatta en dominerande
del av försäljningen och därmed påverka inriktningen av hela verksamheten skulle naturligtvis AB Findus komma i ett starkare beroendeförhållande till Nestlékoncernen och därmed få en större "sårbarhet" om inköpsmöjligheterna av någon anledning skulle upphöra.
Beroendet till Nestlé sammanhänger också med vilken påverkan i allmänhet som koncernen har på Findus inköp. Vi har tidigare konstaterat att en stor del av grönsaksråvarorna och andra känsliga råvaror är "hemmamarknadsbetonade" och det är därför svårt att påverka inköpen av dessa utifrån en samordnad inköps- politik i Nestlé. Enligt företagsledningen förekommer inte heller någon central styrning av de övriga köp som görs utom— lands utanför Nestlékoncernen, t ex majs, ris,juice m m. Om leverantörerna i övrigt är lika väljer dock Findus enligt upp— gift Nestlélemxaninen.
En direkt konsekvens av att man tillhör en multinationell kon— cern som årligen gör mycket stora råvaruinköp är den prisinfor- mation om leverantörer som regelbundet ges till de olika dotter- bolagen. Genom denna information får Findus vetskap om vilka priser Nestléföretag i andra länder måste betala för emballage, råvaror, m m, information som sedan kan användas vid de egna
förhandlingarna med leverantörer. Nestlé ger också informa—
tion om tänkbara leverantörer.
Genom att Findus är betydligt mer internationaliserat på inköpssidan än på tillverknings— och avsättningssidan blir också kopplingarna till övriga Nestlé betydligt mindre när det gäller produktion och marknadsföring. Bortsett från de kopplingar i form av inköp av färdigvaror (kaffe, buljong) och halvfabrikat (fisk) som behandlats tidigare, så finns inga direkta produktionsmässiga kopplingar till Nestlékon— cernen. På marknadsföringssidan är den viktigaste kopplingen den att Nestlé utnyttjar Findus marknadsorganisation i Sverige för kaffe och buljong. Findus å sin sida utnyttjar delvis andra Nestléföretags marknadsorganisation vid export försälj— ningen, t ex i samband med försäljningen av barnmat till Danmark. Huvudparten av Findus export idag består som tidigare nämnts av försäljning av ärtor till Italien. Denna export initierades av Nestlé och kom att ersätta den ärtexport till England som Findus tidigare hade, men som man förlorade i slutet av 1960—talet. Försäljningen till Italien sker dock inte via något annat Nestléföretags marknadsorganisation.
Till den del Findus säljer sina egen tillverkade produkter på den svenska marknaden, ca. 90 procent av den totala fakture— ringen, är företaget i marknadsföringsmässigt avseende helt fristående i förhållande till Nestlé.
Kunskapsmässiga kopplingar EQEEEEÅEE_QED_EEQQEEEEEYSEEÄÅES
Strax efter Marabous förvärv av Findus 1941 påbörjades utveck— lingsarbete i mindre skala inom jordbruksområdet. Arbetet de första åren gällde framför allt försöksverksamhet med olika grönsakssorter som lämpade sig för industriell bearbetning
och som gav höga skördar. I takt med att Findus växte kom utvecklingsarbetet även att omfatta processteknik för grön—
saksprodukter, först konserver och senare också djupfryst.
Vid Nestlés förvärv 1962 sysselsatte denna verksamhet ca 20
personer. Strax efter förvärvet bildades ett särskilt bolag,
Nordic Research Company (Nordreco) som övertog försöksavdel—
avdelningens uppgifter. Företaget ligger kvar i Bjuv, i nära anslutning till Findusfabriken, men ingår som en del i Nestlés globala forskningsorganisation. Denna organisation omfattar 15 olika s k recoföretag (research companies), i olika länder direkt underställda Nestlés centrala FOU—administration i Schweiz. I organisationen ingår också ett större grundforsk— ningslaboratorium i Schweiz, som mer har karaktären av ett universitet. De olika reco—företagen är mer eller mindre specialiserade på vissa forskningsuppgifter, såsom utveckling av mjölkprodukter (Västtyskland), kaffe (Schweiz och USA), konserver (England), torkning (Schweiz, ost (Italien) m m. Några av reco—företagen har en mer allmän inriktning på ut— veckling inom Nestlés intresseområde.
Från början dominerade jordbruksforskningen inom Nordreco, men
redan 1968 svarade "jordbruket" för endast ca 30 procent av de totala kostnadernal.
1Det händer på Findus. Aug 1969
Efterhand har inriktningen på mer renodlad produkt— och process— utveckling kommit att dominera. I verksamheten ingår dels upp— gifter som mer eller mindre är ett resultat av att Nordreco historiskt alltid varit nära förbundet med Findus, dels också uppgifter som är av allmänt intresse för hela Nestléorganisa— tionen. Områdesmässigt kan Nordrecos verksamhet f n indelas i
l) Jordbruksforskning, framför allt växtodling som syftar till att hitta sådana kvaliteter på grönsaker som lämpar sig för industriell verksamhet, 2) Processutveckling m a p djupfrysta och andra varor, 3) Djupfrysningsteknik och 4) Maskinutveckling, t ex olika slags skördemaskiner.
I reaxmgmnsatnxmn svarar Nordreco för djupfrysningskunskapen. Själva djupfrysningstekniken som sådan sysselsätter dock f n bara ett par personer på Nordreco1. Till djupfrysningskunskapen får dock även räknas hanteringen av råvarorna före själva djup— frysningen, Växtodling med inriktning på kvaliteter för djup— fryst, lagring och distribution av de frysta produkterna etc. Inom detta område har Findus och Nordreco utvecklat en stor kompetens alltsedan man började med djupfrysta livsmedel på 1940—talet. (I denna kunskapsutveckling har också Frigoscandia spelat en viktig roll.)
Av bilaga 7b framgår utvecklingen av antalet anställda i Nordreco perioden 1966-78. 1966 sysselsättes 88 personer i företaget medan motsvarande siffra för 1978 är 137 personer2 vilket innebär en ökning med 56 procent. Under motsvarande
I
period ökade AB Findus personal relativt obetydligt, eller med ca 3 procent (se bilaga 7b ).
En effekt av Nestlés övertagande blev således att den avdel— ning för jordbruksförsök som AB Findus hade 1962 avskiljdes
från företaget och inlemmades i Nestlés FOU—organisation. Kvar
3 i Findus finns en FOU—avdelning på f n ca 15 personer som
arbetar med utveckling av tillverkningsteknik och anpassning
av nya produkter till fabriksskala. Ur Findus synvinkel inne— bär detta i sig en annorlunda situation än om Nordreco styrts från företaget. Formellt sett är Nordreco en forskningsorgani—
sation skild från Findus med speciella uppgifter inom hela
1 Uppgift från VD Kaj Lindstrand, Nordreco. 2 F.n sysselsätts 140 personer i Nordreco 3 Enligt Findus egen uppskattning
Nestléorganisationen. På grund av att de historiska bandet och närheten till Findus i hög grad präglar Nordrecos verk— samhet än idag så kan man ändå med fog påstå att man i viss utsträckning fungerar som Findus egen FOU—enhet. Enligt en genomgång av pågående projekt på Nordreco så förbrukas f n ca 35 procent av resurserna på problem föranledda av Findus
verksamhet, och vissa år har denna procentandel varit över 50 procent.
Nordrecos budget är f n 33 mkr. Verksamheten finansieras direkt från Schweiz. Inget av recoföretagen har något "intäktskrav" på sig utan fungerar såtillvida som fristående "serviceorgan" som inom ramen för sitt anslag skall bedriva FOU—verksamhet. Nordrecos egen bedömning är att man själv initierar 80 procent av projekten medan resterande del är resultatet av önskemål från andra delar av Nestléorganisationen utanför Nordreco och AB Findus1.
Hela recoorganisationen finansieras genom att Nestlés dotter- bolag betalar en avgift som utgör en viss procent på omsätt— ningen. Denna avgift berättigar till FOU-tjänster från sant— liga reco—företag i organisationen. Findus betalar f n 3 pro— cent vilket idag motsvarar 17 mkr? Utifrån uppgiften om andelen Findusanknutna projekt i Nordreco kan vi uppskatta att
ca 10—15 mkr utgörs av rena "Findusprojekt" i detta företag.
Genom den nära förbindelsen med Nordreco och Findus stora möjligheter att påverka detta recoföretags verksamhetsinrikt— ning blir utnyttjandet av övriga recoföretags tjänster relativt i sett mer begränsat. Många recoföretag är specialiserade inom i områden som är av mindre intresse för Findus, t ex behandling av kaffe. Det viktigaste exemplet på projekt där Findus u:— ! nyttjat andra recoföretag utgör byggandet av den nya cereal- : fabriken 1974—75 där enligt företaget Nestlékoncernens kun- & skaper om mjölkprodukter och spray— och valstorkning spelade i stor roll. Andra exempel är utnyttjandet av Londrecos kun- skaper om steriliseringsprocessen på konserveringssidan, Vitorecos (Schweiz) kunskaper vid anpassningen av Maggis torkade såser till den svenska marknaden och allmän teknisk
rådgivning ifråga om val av maskinutrustning m m från den
1Enligt VD Kaj Lindstrand 2Avgiften beräknas på en något nedjusterad omsättningssiffra
centrala staben i Schweiz. Enligt Findus egen uppskattning uppgår det antal personer (omräknat till heltid) 1 reco— organisationen exklusive Nordreco som arbetar med Finduspro—
jekt till ca 5—10 personer.
Rent formellt är Findus i FOU—verksamheten beroende av en forskningsorganisation som är direkt underställd Nestlékon— cernen. Under den period som förflutit från 1963 har Findus inte byggt upp någon egen FOU—organisation, bortsett från en mindre enhet på ca. 15 personer. Ytligt sett ger detta intryck av ett högt beroende av den utländska ägarens inflytande över
kunskapsutvecklingen inom Findus produktområde.
Reelt sett är dock situationen annorlunda. Av avgörande be— tydelse är sannolikt beslutet 1963 att Nordreco skulle vara beläget i Sverige och i nära anslutning till Findus. Genom
detta har Findus under hela Nestléperioden haft mycket nära kontakt med ett recoföretag som till en del fungerat som om det varit en FOU—enhet inom Findus. Nordrecos historia är i
hög grad en del av Findus historia (och vice versa), och
personellt och administrativt har de båda organisationerna starka band. Situationen hade förmodligen varit en helt annan om beslutet 1963 i stället hade blivit att Nordrecos verksamhet förlagts till något annat land, t ex Schweiz. Under i övrigt lika omständigheter hade detta ur formell synvinkel inneburit att en lika stor FOU—organisation som nu stått till Findus förfogande. Troligt är dock att Findus reella möjligheter till påverkan på FOU—verksamheten varit betydligt mindre än nu och nödvändiggjort en egen FOU-enhet av en helt annan storleksord— ning.
Mot bakgrund av det som sagts kan man våga påståendet att de kunskapssystem som Findus behöver tillgång till för att utveckla sitt sortiment är mycket mindre internationaliserat än vad den formella ägarstrukturen ger intryck av. Huvudparten av den kunskap Findus utnyttjar tas fram i Sverige. På sikt kan natur- ligtvis bilden ändras, antingen så att Nordrecos verksamhet dras ner till förmån för andra recoföretag eller så att verksamheten flyttas till något annat land. Nordreco tycks dock fungera re- lativt självständigt i förhållande till Nestlé och företagets personalstyrka har hela tiden varit ökande. En utflyttning av
Nordrecos verksamhet till t ex Schweiz skulle förmodligen vara en besvärlig och kostsam operation eftersom den kunskap verk— samheten vilar på är beroende av många enskilda befattnings—
havare (i huvudsak svenskar).
Om detta ändå skulle ske kommer AB Findus i en besvärlig situa— tion eftersom man ej byggt upp någon egen FOU-verksamhet. På sikt borde det dock vara möjligt för företaget att utveckla sådan verksamhet själv, speciellt om hänsyn tas till att tidi— gare Nordrecopersonal skulle kunna anställas i detta syfte.
Även om man, i varje fall i formell mening, kan tala om en : viss "sårbarhet" för AB Findus del ur FOU—synpunkt, så innebär samtidigt anknytningen till recoorganisationen att man har till— gång till en omfattande kunskapsutveckling. Genom recoorgani— sationen fördelas de fasta kostnaderna på flera företag vilket
borde innebära möjligheter till en större FOU—verksamhet än
annars. Vad detta betyder för AB Findus är omöjligt att kvantifiera. Genom den årliga avgift man betalar, f n 17 mkr, har man tillgång till en forskningsorganisation som är betyd— ligt större än man hade kunnat ha som fristående företag. I
dag tycks AB Findus framför allt utnyttja Nordrecos tjänster, men de potentiella möjligheterna att även utnyttja andra reco- företag måste betraktas som stora. Utifrån uppgifter om andelen Nordrecoprojekt som avser AB Findus och med hänsyn taget till att man även i viss mån utnyttjar andra recoföretag kan man uppskatta antalet personer som håller på med FOU för företagets räkning till ca 75 personer (inklusive Findus egen personal). Detta motsvarar ca 4 procent av totala antalet anställda. Som jämförelse kan nämnas att Felix, som ej har tillgång till en motsvarande forskningsorganisation, syssel— . sätter ca 50 personer i FOU, vilket motsvarar ca 3 procent av : totala antalet sysselsatta (se bilaga 13 )l.
lInom frukt— och grönsakskonservindustrin var motsvarande siffra för 1975 knappt 2 procent. Se SIND 1977:10.
Marknadsföringstsestee
Vi har tidigare konstaterat att Findus, i likhet med övriga dotterföretag i Nestlékoncernen, i första hand vänder sig till hemmamarknaden med sina produkter. De gemensamma berö— ringspunkterna mellan företagen i fråga om kunskapsutveckling på marknadsföringsområdet blir därför mindre än i fråga om den rena produkt— och processutvecklingen. Detta faktum är säkerligen en viktig orsak till att Nestlékoncernen inte har någon centralt uppbyggd organisation för kunskapsutveckling inom marknadsföringsområdet liknande den man har på den tek— niska sidan. Findus egen verksamhet inom det här området bedrivs därför också självständigt i förhållande till Nestlé. De viktigaste beröringspunkterna gäller det omfattande kurs— program i marknadsföring som Nestlé bedriver centralt. Kur— serna i detta program anses ligga på en mycket hög kvalita— tiv nivå och vänder sig till marknadschefer m fl i de olika dotterbolagen. Deltagandet i kurserna är frivilligt och sam— tidigt kostnadsfritt för dotterbolagen.
På en "lägre nivå" förekommer också en hel del erfarenhets— utbyte mellan Findus och övriga Nestlé när det gäller t ex frågor som varumärkesprofilering, förpackningsutformning
etc. Varken detta eller Nestlés kursverksamhet kan dock sägas medföra någon speciell bundenhet för Findus till ett visst kunskapssystem utan har mera karaktären av resurser som man
kan utnyttja eller avstå ifrån att utnyttja.
EiDéEélållå-EQEEllESé£
Vilken roll har moderbolaget spelat i finansieringen av AB Findus verksamhet och hur har detta i sin tur påverkat företagets investeringspolitik?
Under perioden fr o m 1962 är den totala finansieringen från Nestlé i form av långa lån och nytt ägarkapital ca 135 mkr. Av detta belopp utgör 89 mkr det lån som Findus erhöll första året, 1962, och som kan betraktas som en avlyftning av motsvarande lån som Marabou vid förvärvstidpunkten hade
tagit upp med Findus tillgångar som säkerhet. Resterande
belopp, 46 mkr, kan jämföras med de investeringar på totalt 285 mkr i anläggningstillgångar som Findus gjort sedan 1962. Om vi därtill även tar hänsyn till att Nestlé ofta går i borgen för lån som Findus tar upp i Sverige så kan vi upp— skatta Nestlés betydelse i finansieringen av Findus totala investeringar i anläggningar till ca 20—25 procent under perioden. Enligt företagets egen uppskattning har Nestlé svarat för ca hälften av Findus totala externfinansiering under perioden vilket pekar på att man genomsnittligt själv—
finansierat ca 2/3 av investeringarna i anläggningstillgångar.
Vi kan alltså konstatera att Nestlé spelat en relativt be— tydande roll i finansieringen av Findus verksamhet. Huruvida detta också inneburit ett finansiellt beroende till Nestlé sammanhänger med vilka externa finansieringsalternativ man annars skulle ha haft. Enligt företagets egen bedömning är det tacksamt om de lån man idag har till Nestlé, ca 122 mkr, hade varit möjliga att erhålla från annat håll.1 Frågan är emellertid svår att besvara så länge vi inte känner till hur läget på kreditmarknaden var när Findus erhöll kapitalet
från Nestlé.
Även om vi utgår i från att Findus under perioden varit ut— satt för ett visst beroende till Nestlé i finansiellt avseende så blir detta intressant först när vi vet hur detta påverkat Findus beteende i övrigt, framförallt ifråga om investerings— politiken. Findus investeringsplaner skall alltså godkännas
av Nestlé men framtagandet av investeringsplanerna sker till övervägande delen hos Findus. Nestlés roll i investerings— processen tycks framförallt vara av två slag. Dels fram— ! tvingar Nestlés närvaro att varje investeringsprojekt moti- veras relativt noggrannt. Dels kan den centrala staben i
Schweiz genom sin överblick över likartade produktionspro-
cesser i de andra bolagen få ett visst inflytande över den konkreta utformningen av en viss investering. Det kan gäller
t ex val av maskintyp och dyl. Karaktäristiskt för hela
1P 9 a den schweiziska francens ökade värde har även
lånen till Schweiz ökat uttryckt i svenska kronor.
investeringsprocessen tycks dock vara att den är relativt kraftigt decentraliserad och att finansieringsfrågan be— handlas helt skild från själva investeringsbesluten. Det inflytande Nestlé har är därför också mera en konsekvens
av de sakkunskaper man har på livsmedelsområdet och inte
en följd av den finansiella styrkan. Enligt Findus egna uppgifter har inte heller något investeringsprojekt under 1970—talet avslagits med hänsyn till bristen på investerings- medel.
Bergssésjseseslsyssssri_ålsielsgeesezsr
Man kan knappast påstå att Findus idag ingår i ett integrerat system inom Nestlékoncernen när det gäller den löpande verk— samheten m a p inköp, tillverkning och marknadsföring. Den främsta orsaken till detta är sannolikt att Findus efter Nestléövertagandet förblivit ett i huvudsak hemmamarknads— orienterat företag. Kopplingarna på inköpssidan gäller fram— förallt inporten av Maggiprodukterna och inköpen av fisk från Norge och Danmark. Ett viktigt skäl till frånvaron av mer omfattande kopplingar är att verksamheten kräver en mycket god kontroll från Findus sida över försörjningen av jordbruks- produkter, vilket i sin tur medför en tonvikt på inköp från den lokala marknaden. Sett över ett lite längre perspektiv består antagligen den viktigaste relationen till Nestlé på inköpssidan av att Findus får tillgång till ett omfattande informationssystem om tillgängliga leverantörer, priser och övriga försäljningsvillkor. Det ger Findus sannolikt en större överblick i valet av leverantörer än man annars skulle ha haft och därmed också en större benägenhet på sikt att importera vissa insatsvaror. Av bilaga 12 framgår att importandelen för de år uppgifter finns (1975-1978) ökat
från 27 till 44 %.
För vissa delar av Findus export kan man utnyttja andra Nestléföretags marknadsorganisation men totalt sett och med hänsyn till att Findus vänder sig till hemmamarknaden med 90 procent av sina produkter så kan man inte tala om något
speciellt marknadsföringsmässigt beroende till Nestlé.
Kopplingarna till Nestlé finns framförallt på den tekniska sidan. Genom den globala forsknings—organisation Nestlé byggt upp och genom de kunskaper företaget har på livs— medelsområdet har man självklart stora möjligheter att påverka sina dotterbolag i deras investeringsbeteende. Vi kan också här tala om att dotterbolagen kan bli beroende
av en FOU—verksamhet som styrs centralt från Nestlé. Findus ställning i denna organisation är emellertid speciell så— tillvida att geografiskt och personalmässigt är så starkt ihopknuten med ett svenskt recoföretag, Nordreco. Det inne— bär att Findus förmodligen har betydligt större möjligheter att påverka FOU—verksamheten än vad flertalet andra Nestlé— företag har. Mycket talar också för att recoorganisationen hittills framförallt fungerat som ett "serviceorgan" som de olika dotterbolagen kan utnyttja alltefter behov, snarare än som ett "styrorgan" för Nestlé.
Det kan här vara på sin plats att jämföra med Felix. Detta företag arbetar inom ett likartat produktområde och är också utlandsägt. (Se bilaga 13.) En fundamental skillnad är dock att ägaren, Cavenham, inte är något livsmedelsföretag av samma typ som Nestlé, d V 5 med lång erfarenhet inom området och med en omfattande forskningsverksamhet. Det är snarare ett slags konglomerat inom restaurangrörelse och livsmedel som växt fram på mycket kort tid. För Felix del innebär det
att man inte har någon kunskapsmässig fördel av att vara
utlandsägt, bortsett möjligen från rent finansiella aspekter.
De kopplingar man har till Cavenham är av uteslutande finan— siell och administrativ art och kontakterna med Felix sköts
i Cavenham av ep man. För Felix del man därmed knappast tala om vare sig något kunskapsmässigt stöd eller kunskapsmässigt
beroende på samma sätt som i Findus.
Hur skall då detta värderas? Det finns åtminstone två olika aspekter vi kan ta fram. Å ena sidan innebär det relativa
oberoendet produktions— och kunskapsmässigt en mindre grad
av "sårbarhet" om Cavenham av någon anledning ej skulle vilja driva verksamheten vidare. Eftersom man inte är beroende av Cavenham annat än finansiellt skulle det sanno— likt i ett sådant läge vara möjligt för en svensk finansiär att fortsätta verksamheten. Vi kan här jämföra med Flygt som kan sägas ha en likartad situation. Om Nestlé däremot idag skulle klippa av banden till Findus skulle det sanno— likt få mer omfattande konsekvenser, i varje fall på kort sikt, även om företagets beroende av Nestlé hittills varit relativt begränsat.
Å andra sidan kan konsekvenserna av utlandsägandet förväntas bli annorlunda i en situation där de svenska dotterbolagen av någon anledning uppvisar förluster eller dålig lönsamhet
under en längre period. Det företag som mera ser dotterbolags— innehavet som en portföljinvestering kan antingen "tröttna" fortare eller, i egenskap av ägare, på basis av bristfälliga kunskaper vidta nedskärningar el dyl. Det företag som däremot har dotterbolaget som en del i en mer integrerad verksamhet kan dels förväntas ha möjligheter att agera på basis av bättre kunskaper, dels reagera med större "tålamod". Det sistnämnda fallet blir särskilt aktuellt om dotterbolaget utgör en mycket viktig komponent i ägarens hela verksamhet.
Verkställ.direktör F d ekonomidirektör Ekonomidirektör Direktör
Direktör
Direktör
Peter Schildfat K—G Levall Anders Ekberg Sven Lauman Ella Persson
Nordreco Verkställ.direktör
Felix Verkställ.direktör
övriga Lennart Bäck,
Ulf Sandberg Matts Hansson Inge Wengström Folke Töllborg Christer Denrell Erik Christiansen
LO LO CF SALF SIF
Kaj Lindstrand
Ralf Galme
Kulturgeograf. instituionen,
Uppsala universitet
SOU 1981:43Fallet Findus 487 BILAGA 1
Konsumtionen av djupfrysta livsmedel åren 1946 - 1970.
______________________________________________________ Konsum— Grön- Bär, Fisk Övrigt Totalt Ökning-
tionen saker frukter och en i % i ton och skal- År dgycker djur 1946 - 39 - - 39 1947 120 171 10 4 305 682,1 1948 70 375 20 39 504 65,3 1949 124 459 35 37 655 30,0 1950 351 464 60 64 939 43,4 1951 782 442 177 52 1 453 54,7 1952 1 077 414 242 91 1 824 25,5 1953 1 969 614 958 221 3 762 106,3 1954 2 459 705 2 316 335 5 815 54,6 1955 3 629 1 167 4 517 544 9 857 69,5 1956 3 660 854 S 823 720 11 057 12,2 1957 4 264 1 121 6 126 1 161 12 672 14,6 1958 4 969 1 248 6 588 2 477 15 282 20,6 1959 5 177 1 110 7 540 3 514 17 341 13,5 1960 5 454 1 162 8 314 S 058 19 988 15,3 1961 6 045 1 294 9 097 8 923 25 359 26,9 1962 6 443 1 521 9 874 11 706 29 544 16,5 1963 7 703 1 536 10 905 16 784 36 928 25,0 1964 8 323 1 679 11 996 23 594 45 592 23,5 1965 10 032 1 866 13 386 34 094 59 378 30,2 1966 11 434 1 905 14 649 42 941 70 929 19,5 1967 12 930 1 990 17 863 48 362 81 145 14,4 1968 14 744 2 283 19 110 59 364 95 501 17,7 1969 17 616 3 007 22 058 72 081 114 762 20,2 1970 17 900 3 950 25 130 79 820 126 800 10,5
__________________________________________________________ Källa: Forskningsrapport,Kulturgeogr.inst.,nr.23,1972,Lennart Bäck
488 Fallet Findus SOU 1981:43 BILAGA 2 Figuren är tagen ur Forskningsrapport nr 23,1972, Lennart Bäck, Kulturgeogr.inst. Uppsala
a: 180: 8 0 o i; 4 _. 52 215 o 9 0 =: % 0 ä'” 0 1 Gå å så ' å: en 4 Lil > 495 25 58 ått x? (J,-J .: [$]: 0.6 U 54 OEOC m ('ccE'E 013005 Dmozu 0 Card):
kg/lnv 30 10 5
kg/lnv
10 e?
UTVECKLINGEN AV PERCAPITAKONSUMTIONEN FÖR SAMTLIGA DJUPFRYSTA LlVSMEOEL | 11 LÄNDER 9 '
SOU 1981:43 9
. Storbritannien A Västtyskland A & Frankrike
0. Schweiz 2 E Nederländerna 0 & & Belgien
(3 O 4 se
I) c vb en
0.5 " nu 1950 1955 1950 1955 mo
BILAGA 2 (3
BESKRIVNING
Österrike Belgien Danmark Spanien Frankrike Grekland Italien Norge Holland Portugal BRD
Eire
UK Sverige Schweiz Turkiet Kanada USA Centralam. Argentina Brasilien Chile Colombia Ecuador Jamaica Mexico Panama Peru
Puerto Rico
Dom.Republ. Surinam Trinidad Uruguay
Venezuela
ÖVER NESTLES FÖRETAG.
Antal fabriker.
*; 3 5
16
"30 1
13 4
10 3
25
N XJON
AAAAWNN—ÅNNOUXUWQDN
NJ
Sweetened 1) condensed milk
m (13 O DJ OJ m U'DJ
[DETU'IDDJ
:»
O'
0) m m 0 D) (D (D 03 U' I
(TDJ
OJ
&
a
Evaporated milk
a b
mamma:
0)
crcrm
b
1) Produktgrupper fördelade enligt Nestleé årsredovisning 1978
S()1J 1981:43 BILAGA 3 Pasteurised Milk milk & cream powder b b a a — a a a — a a a a a a a b b a a a a b _ — a — 0 a a a a a a a a a a 0 b 3 a — a — a b _ c b e o
Österrike Belgien Danmark Spanien Frankrike Grekland Italien Norge Holland Portugal BRD
Eire
UK Sverige Schweiz Turkiet Kanada USA Centralam. Argentina Brasilien Chile Colombia Ecuador Jamaica Mexico Panama Peru PuertoRico Dom.Republ. Surinam Trinidad Uruguay
Venezuela
Cheese and Dietetic milk foods
Cereal food Baby for infants
BILAGA 3,forts.
m
03 0 m 01 :» U'ID m m U'
0 m
0
DUOU'ODJDDJDJU'
U'U'U'U'O'
mo'cro'crcrmo'mcc'mmmmo
Coffee foods extracts b c - b - a — a c 8 — b — c 3 b - c - a a a - b — c 3 b - a - b - c - c 3 _ — a a a a a a a — b - a - b - a - c - b - c - a - a
Österrike Belgien Danmark Spanien Frankrike Grekland Italien Norge Holland Portugal BRD
Eire
UK Sverige Schweiz Turkiet Kanada USA Centralam. Argentina Brasilien Chile Colombia Ecuador Jamaica Mexico Panama Peru Puerto Rico Dom.Republ. Surinam Trinidad Uruguay
Venezuela
Instant chocolate drinks
b
&) 0 USD m 0 U'
0
(D
C'O'CTLDU'DJDJOGJQJD)
0
(»
Liquid Chocolate Soups, drinks &confecto
0 om UC U'
0)
mmcrmmcroo
IU'O'U'I
OOJU'U'
prepared dishesetc.
O
U'OOOIDDGJOQJIDQQJCDIDODIOOOOOOOUOUOOUU
Frozen Ice Yog— Pharma— foods cream hurt ceuticals etc - - — b 0 b b c c - - b a a a 3 c a a a b — — b b — — a o — — b - — — b b - — b — — a b — - — b c — a a c - — b c 3 — b _ - - b c — — c a - — a - — — b — a - a a a a a a a - b _ _ a b - — - b - — — b b a a a — — - b - - — b - - — a - - — b — — - b _ - - b - — — b — - - b
Indien Indonesien Japan Malaysia och Singapore Filipinerna Thailand Australien Nya Zeeland SydAfrika Elfenb.kust. Ghana
Kenya Swaziland Nigeria Madagascar Senegal Zimbabwe
Tunisien
Cereal food for infants
Indien Indonesien Japan Malaysia och Singapore Filipinerna Thailand Australien Nya Zeeland SydAfrika Elfenb.kust. Ghana
Kenya Swaziland
Antal fabriker
aaaad-m—x—hONNO—lN-P
1
Baby
U'U'U'QJDDJOOQJU'
Sweetened Evapo- condensed rated
milk milk a _ a _ a a a b 3 a a _ a a a _ a a b _ — a - b b b - b 3 _ a a a _ b b Coffee foods extracts
Instant Liquid Chocol. drinks
Pasteurised milk & cream powder
b
a
0
c
0
a
a
a
b
b
b
b
chocolo drinks
a _ a 0 b a _ b b a b 3 _ a _ b b a _ a _ b a
Mil
| D.) O' 0 U'
U'
U' U' 11) |
U'
a
&
k
ID crm m ll) O'
Cheese Dietetic milk foods
BILAGA 3,forts.
and butter — a — a - a b b — c — b a a a a b — b — c b b — b — b — b — a b b Soups, prepared dishesetc. a b 0 0 b c a a 0 3 c
0
Cereal food for infants Nigeria b Madagacar b Senegal b Zimbabwe a Tunisien a Frozen foods Indien - Indonesien - Japan b Malaysia och
Singapore b Filipiner. - Thailand b Australien b Nya Zeeland b
SydAfrika — Elfenb.kus. b Ghana — Kenya — Swaziland - Nigeria b Madagascar — Senegal b Zimbabwe — Tunisien - FÖRKLARINGAR:
BILAGA 3,rorts
Baby Coffee Instant Liquid Chocol. Soups, foods extracts chocolo drinks & prepared ______ drinks confect. dishesetc. — b b - - c — b b b - b _ b a _ _ _ Ice Yoghurt Pharmaceuticals cream etc. - - b - - b _ _ b - - b — - b _ _ b - a b b b b - — b - — b - - b - — b - - b b - b a — b import c : lokal produktion och import
& : lokal produktion b :
Källa: Nestlés årsredovisning 1978
SOU 1981:43 Fallet Findus 495 BILAGA 4
Unilevers och Nestlés marknadsandelar med avseende på konsunentförpackade djupfrysta livsmedel i Väst- europa år 1967.
Land Unilever Nestlé
United Kingdom Birds Eye 67 % Findus 22 % Germany, F.R. Iglo-Langnese 38 % Findus 34 %
Netherlands Iglo 70 % Belgium Iglo 50 % (Findus)
Sweden Findus 60 %
Italy Invito 28 % Findus 43 %
Genepesca
Austria Iglo 40 % Findus 40 %
France Findus 45 % . Switzerlaml Findus 25-30 %
Källa: UNCI'AD-GA'I'I'
Källa: Forskningsrapport, Kulturgeogr.inst., nr 23,1972, Lennart Bäck
496 Fallet Findus SOU 1981:43 BILAGA 5
Omsättning och export! AB Findus
Oms. tot. Oms. Sverige Export Export/oms.tot (%)
1960 109,8 87,4 22,4 20,4 1961 119,7 94,1 25,6 21,4
1962 151,3 134,7 16,61) 11,0 1963 184,3 145,9 38,42) ,2o,8
1964 191,0 167,7 23,3 ? '12,2' 1955 221,0 198,7 22,3 10,1 1966 240,0 217,4 22,6 9,4 1967 250,5 227,8 22,7 9,1 1968 270,7 247,6 23,1 ) 8,5 » 1969 298,3 280,8 17,52) 5,9 I 1970 334,4 311,8 22,53) 6,8 ! 1971 351,5 334,7 16,8 4,8 1972 387,1 374,7 12,43) 3,2 1973 440,8 415,5 25,34) 5,7 1974 486,9 448,6 38,3 7,9 1975 532,0 504,4 27,6 5,2 1975 610,0 567,8 42,2 6,9 1977 718,3 665,3 53,0 7,4 1978 743,2 685,9 57,3 7,7
Källa: Uppgifter från Findus 1) Findus Ltd övertog ensamrätten till imorten i England från Manuels Frosted
Foods Ltd. Avslutandet av kontraktet medförde ett ändrat redovisningsför-
farande, vilket påverkade exporten. "Omsättningen" har beräknats till 7—8 mkr 2) Tillfällig merproduktion i Bjuv för att ytterligare etablera Findusmärket
bl.a. i Tyskland, England och Italien oberoende av tullar och produktions—
kostnader.
3) Ärtexporten till England minskar och försvinner beroende på starkt fallande | pundkurs och olikheter i produktionskostnader mellan England och Sverige. 1 A) Försäljning av ärtor till Italien utvecklas gynnsamt, vilket starkt påverkade
exportvärdet. 3
Omsättnin sutvecklin en I
Findus och Felix. Lö ande riser.
Omsättning Mkr.
19631977. Livsmedelsindustrin 9 945 28 882
exkl. dryckesvaru- och tobaks-industri (SNI 311—312)
Konservindustri 562 2 673
(SNI 3113—3114)
Findus 184
Felix 145
1'1965
livsmedelsindustrin
718 445
konservindustrin,
Genomsnittlig årlig procentuell ökning 1963-77 1965-77 1965-73
8,0 7,8 6,4
9,8 11,3 9,5
10,2 10,3 9,0
u.s 9,8 10,6
Källa: Sveriges Industristatistik, företagens årsredovisningar.
'I
Antal s sselsatta livsmedelsindustrin
konservindustrin, Findus och Felix.
Antal sysselsatta Procentuell ökning
1963 1965 1970 1973 1977 1965-70 1970—77 1965-77
Livsmedelsindustrin
exkl. dryckesvaru— 61 169 62 921 66 115 63 431 65 543 5 -1 4 och tobaksindustrin
(SNI 311-312)
Konservindustri (SNI 3113_3114) 7 485 8 012 9 698 9 296 9 563 21 -1 19
Findus 1 876 1 886 2 076 2 2531' 2 0151' 10 -3 7
Felix 2' u.s 1 338 1 991 1 512 1 381 49 -31 3
1' Exklusive Wienerbagaren
2' Exklusive dotterföretaget i österrike
Källa: Sveriges Industristatistik, företagens årsredovisningar
AB FINDUS BILAGA 7 b
2. SYSSELSÄTTA
Totalt F 1 n & u 5 N o r d r e c 0 W i e n e r b a 9 a r n anställda Tjänstem Kollekt Totalt Tjänstem Kollekt Totalt Tjänstem Kollekt Totalt
1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972
644 369 876 494 2) 823 496 2) 886 522 2) 006 518 019 546 115 598 163 642 395 275 382 2) 327 2) 364 2) 400 368 405
1 644 1 876 2) 2) 2) 2) 1 823 2) 2) 2) 2) 1 886 2) 2) 2) 2) 1 918 57 31 88 1 914 66 39 105 1 003 74 38 112 1 037 79 47 126 203 676 1 400 075 81 46 127 073 705 1 247 952 79 42 121
1 1 1 1 1 1 1 1 1
FFl—FNNNNNNNNNNNNNNN V
133) 3) (724) ( 287) ( 011) (76) (46) (122) 382 751 502 253 80 49 129 7 35 42 467 758 581 339 81 47 128 7 54 61
217 715 371 086 81 50 131 7 55 62 169) 4) (699) ( 340) ( 039) (81) (49) (130) 197 690 373 063 87 47 134 7 58 65 147 697 318 015 84 48 132 7 58 65 071 710 224 934 85 52 137 6 49 55
3) Ändrad beräkningsmetodik. 2 133 år 1972 motsvarasav 2 073 år 1971.
1973 1974 1975
s..
1976 1977
1 1 1 1 1 1 2 2 2 1 196 743 325 g 068 81 47 128 2 2 2 2 2 2 1978 1 2) Nordrecos verksamhet började 15 maj 1963.
För sin verksamhet anlitade bolaget då, i 4) Ändrad beräkningsmetodik. 2 169 år 1975
likhet med nu, anställda i AB Findus. motsvaras av 2 467 år 1974. Personalfördelningen särredovisas först Källa:
Uppgifter från Findus
Investeringar i anläggningar och maskiner. Löpande Priser.
varu och tobaks—industrin.
Felix Livsmedelsindustrin2(SNI 31)
Findus Findus tot.Mkr. per sys— per sys— per sysselsatt tkr selsatt selsatt tkr tkr 1962 5,9 u.s u.s . 1963 4,5 u.s u.s 5,1 1964 5,1 u.s u.s 6,0 1965 3,6 u.s 7,5 7,0 1966 9,5 5,0 10,9 5,4 1967 19,6 10,2 13,6 6,5 1968 17,2 8,6 12,6 7,7 1969 17,3 8,5 11,2 7,3 1970 28,7 13,8 19,7 9,6 | 1971 26,3 13,5 4,4 8,9 ; . 1972 11,3 5,5 12,3 9,4 1973 15,9 7,0 3,3 10,5 1974 33,2 14,2 3,7 13,1 1975 21,9 10,8 4,2 13,7 1976 14,3 6,9 10,9 15,6 i 1977 22,7 11,3 15,8 15,6 1978 28,2 14,6 12,3 u.s ! Exklusive wienerbagaren ! 2 1962 — 1967 avser livsmedelsindustrin exklusive dryckes— !
Källa: Industristatistiken, uppgifter från företagen.
till heltal.
Findus 1960 20 1961 211 1962 20 ' 1963 21 1964 12 1965 10 1966 10 1967 9 1968 9 1969 6 1970 7 1971 5 1972 3 1973 6 1974 8 1975 5 1976 7 1977 7 1978 8
1
Källa: Sveriges industri, Utrikeshandel och uppgifter från företagen.
'Uppskattad siffra
Livsmedelsindustrin (SNI 311-312)
0101
mmwoooomoxmawammwmm-
Felix
oooaooowommmmaaamm
BILAGA 9 Andelen ex art av totala omsättnin en. Lö ande riser. Procent avrundat
Produkt rup ernas absoluta och relativa andel av Findus totala omsättnin
1966 - 1978. Mkr. Relativa an ivelser inom arentestecken.
Djupfryst Konserv Barnmat Storkök övrigt Export Totalt 1966 93,7 (39,0) 69,5 (29,0) 44,4 (18,5) 6,6 (2,8) 3,2 (1,3) 22,6 (9,4) 240,0 1967 100,9 (40,3) 68,4 (27,5) 46,9 (18,7) 9,2 (3,7) 1,9 (0,8) 22,7 (9,1) 250,5 1968 108,4 (40,0) 73,7 (27,2) 52,4 (19,4) 11,6 (4,3) 1,5 (0,6) 23,1 (8,5) 270,7 1969 128,3 (43,0) 81,3 (27,3 53,3 (17,9) 16,6 (5,6) 1,3 (0,4) 17,5 (5,9) 298,3 1970 138,0 (41,3) 87,0 (26,0 57,3 (17,1) 27,2 (8,1) 2,3 (0,7 ) 334,4 1971 144,7 (41,2) 85,9 (24,4 62,3 (17,7 35,5 (10,1) 6,3 (1,8 ) 351,5 1972 159,1 (41,1) 91,9 (23,7 69,9 (18,1 43,6 (11,3) 10,2 (2,6 12,4 (3,2) 387,1
) ) ) ) ) )
) ) ) ) ) ) 1973 177,5 (40,3) 97,2 (22,1) 74,7 (16,9) 53,5 (12,1) 12,6 (2,9 440,8 1974 182,6 (37,5) 108,2 (22,2) 79,5 (16,3) 65,6 (13,5) 12,7 ( 486,9 1975 206,9 (38,9) 124,4 (23,4) 86,3 ( ) 76,5 (14,4) 10,2 ( 532,0 1976 240,6 (39,4) 135,3 (22,2) 92,4 (15,1) 88,9 (14,6) 10,6 ( 610,0 ) ( ( 718,3 ) ( (
743,2
1977 275,2 (38,3) 167,3 (23,3 96,5 1978 263,1 (35,4) 173,7 (23,4 13,4) 110,1 (15,3) 16,3 105,6 14,2) 125,9 (16,9) 17,6
Källa: Uppgifter från Findus
SOU 1981:43BILAGA 10
Kontraktsodlad areal 1977 (ha).
Gröda
Morötter Palsternackor Kolrötter Jordärtskockor Vitkål Broccolikål Grönkål
Gul lök Purjolök
Ärtor
Spenat (2 skördar) Persilja
Dill
Summa ha:
Areal
269,5 5,5 5,0 6,0 10,0 83,4 15,0 25,0 16,0 6 342,0 492,0 3,2 33,0
7 305,6
Källa: Findus årsredovisning 1977
BILAGA 11
AB Findus förbruknin Im ort samt kö från andra Nestléföreta . Mkr.
av emballa e råvaror och köpta färdi varor.
Förbrukning Köp från andra Nestléföretag
Totalt Emballage Råvaror Färdigvaror Import Mkr Andel av totala (fisk från Nord— importen .
1970 201,5 33,8 119,8 47,9 ”"a ”5 Ingår ej)
1971 199,5 33,1 107,5 58,8 1972 215,6 35,2 126,9 53,5 1973 260,3 .40,9 158,4 61,0 1974 300,1 46,8 183,9 69,4 1975 322,8 52,3 201,6 68,9 88 49 56 1976 341,6 56,2 174,9 110,5 105 67 64 1977 406,9 58,1 206,2 142,5 144 97 68 1978 400,7 52,6 199,8 148,3 179 111 62
1979 181 112 62
Källa: Uppgifter från företaget
En av Findus mer betydelsefulla konkurrenter är AB Felix i Eslöv. Felix grundades 1939 och hette då AB P. Hå kansson (Salubrin— fabriken). AB P Håkansson fick vid tillverkningen stora över—
skott av ättika. I sina strävanden att få avsättning av dessa överskottskvantiteter var sammanträffandet med den tjeckiske invandraren Herbert Felix en lycklig omständighet. Han hade
nämligen ett utmärkt recept på inlagd gurka med sig i bagaget. Härmed kunde alltså Felix börja sin produktion av inlagd gurka.
1954 separerade företagen och samtidigt ändrades namnet till Felix. Herbert Felix stod nu som företagets VD och aktieägare. Felix befann sig nu i ett kraftigt expansions skede. I mitten av 50—talet började man lansera djupfrysta produkter och 1956 byggdes en fabrik i Simirishamn för tillverkning av djupfrysta fisk- och äppleprodukter. Svårigheter att finansiera Felix snabba tillväxt bidrog till att 8 % av aktierna såldes till Svenska Sockerfabriks AB,d.v.s. Cardo, 1961. 1964 blev Felix helägt dotterbolag till SSA.
Samma år som försäljningen, 1961, byggde Felix en fabrik i Österrike för förädling av grödor som inte lämpar sig att odla i Sverige. Under SSA:s inflytande kom Felix att utvecklas i en rad avseenden, men kanske framförallt tekniskt. Utvecklingen innebar också att Felix sortiment i hög grad kom att likna Findus, d.v.s. ett mycket brett sortiment innehållande flertalet produkter av typen förädlade livs- medel.
1969 förvärvades ytterligare en fabrik i Österrike som tillverkar marmelader. Försäljningsbolag etablerades i Norge 1970 och i Danmark
året därefter.
BILAGA 13,forts.
I början av 70-talet önskade SSA avyttra Felix. Detta ledde till att Cavenham Ltd köpte 75 % av aktierna 1 Felix 1973. Resterande 25 % förvärvades 1976.
Cavenham är ett mycket ungt företag och etablerades så sent som 1965. Cavenham kan inte, till skillnad från Nestlé, betraktas som ett ren- odlat livsmedelsföretag utan har verksamheten spridd på vidt skillda områden. Ett uttalande av Cavenhams dominerande ägare, James Goldsmith, i april 1980, gör dock gällande att Cavenham i framtiden kommer att koncentrera sin verksamhet till detaljhandeln, i vilken man redan har stora intressen. Detta skulle i så fall innebära att Cavenham önskar försälja sina tillverkande bolag, d.v.s. även Felix.
Cavenham, med huvudkontor i London, leds av en grupp om endast
ett 30—tal personer och styrningen av dotterbolagen är därför i huvudsak finansiell.
Under Cavenhams ägo—period har Felix koncentrerat sin produktion kraftigt och tillverkar idag framförallt potatisbaserade produkter samt gurka och rödbetor.
Felix omsättning var 78/79 c:a 480 milj.kr. varav % utgjordes av export.
Antalet sysselsatta uppgick i medeltal 77/78 till 1367 personer, varav 457 månadsavlönade. Av dessa uppges från Felix att ett 50—tal
var sysselsatta med forskning och utveckling.
Källa: Uppgifter från Felix
Mats Forsgren Bo Wictorin
Kapitel 9 FALLET FIRESTONE—VISKAFORS
Sid.
1. Inledning 508 2. Avsnitt 1. Utvecklingsmönster i gummiindustrin 5107 3. Avsnitt 2. Kort historik över Firestone-Viskafors
och Gislaved 513 4. Avsnitt 3. Firestone—Viskafors relationer till
det utländska moderbolaget 517 5. Avsnitt 4. Analys av utvecklingen för Firestone-
Viskafors 519
4.1 Sortimentsinriktning och tillväxt 519 4.2 Produktivitet och lönsamhet 521
4.3 Investeringar 522 6. Avsnitt 5. Slutsatser om betydelsen av det ut— ländska ägandet 523 7. Bilagor 528
33
Inledning
Firestone—Viskafors, tillverkare av industrigummi och däck, ägdes av det utlandsägda Firestone Tire and Rubber Co fram t o m 1979. I början av 1980 lades däcktillverk—
ningen ner och företaget såldes till Hexagon.
Föreliggande rapport ger i Vissa avseenden en mindre detaljerad analys av utveckling och effekter än övriga fallstudier i utredningen. Skälet till detta är framför allt att företaget delvis hann läggas ner och i övrigt övergick i annan ägo innan vår undersökning påbörjades. Med hjälp av det material som publicerades strax före och efter nedläggningen och utifrån intervjuer med ett antal personer har vi emellertid erhållit en relativt god bild av händelseförloppet.
I likhet med övriga fallstudier av utlandsägda företag
har vi så långt möjligt koncentrerat oss på vad utlands— ägandet i sig betytt för företaget. För att försöka be- svara den frågan använder vi en icke utlandsägd gummitill—
verkare som jämförelseföretag, KF—ägda Gislaved.
I avsnitt 1 ges en kort bakgrundbeskrivning av utveck— -lingen inom gummiindustrin med tonvikt på däcksbranschen. .Avsnitt 2 innehåller koncentrerade beskrivningar av Firestone—Viskafors, Firestonekoncernen och Gislaved.
I avsnitt 3 och 4 behandlas Firestone—Viskafors verksam-
hetsmässiga kopplingar till moderföretaget resp utveck—
ling av omsättning, lönsamhet och investeringar under 1970—talet. I sistnämnda avsnitt görs jämförelser med motsvarande utveckling i Gislaved. I avsnitt 5 slutligen ges en sammanfattande analys av utlandsägandets betydelse för företagets utveckling.
Förteckning över intervjuade personer framgår i slutet av
rapporten.
Avsnitt 1. Utvecklingsmönster i gummiindustrin.
Under större delen av 1900—talet har produktionen av industrigummi och däck ökat kraftigt över hela världen.
Vad beträffar produktion av däck så är den starkt beroende av bilismens utveckling och har därför under lång tid karak— teriserats av en mycket kraftig expansion, inte minst efter andra världskriget. Under 1970—talet har emellertid en ny fas inträttj.däckbranschen som kännetecknas av stagnation och nedläggningar av produktionsenheter. Inte minst de stora amerikanska däcktillverkarna skär ner sin produktion. Firestone i USA har beslutat att lägga ner 6 fabriker i USA vilket motsvarar 1/3 av företagets kapacitet i USA. Uniroyal planerar att lägga ner 2 av sina fem fabriker i USA, och i Europa har man sålt hela sin verksamhet, omfattande fem fabriker. Under de senaste tre åren har åtta däcksfabriker
stängts i Europa.
Denna mycket klara tendens har också fått ett kraftigt genomslag på tillverkningen i Sverige. Svensk gummivaru— industri nådde sin största utbredning, i antal anställda, 1970, då hela branschen sysselsatte lite drygt 15 tusen personer. Under hela 70—talet har dock en kraftig minsk— ning skett och 1978 var antalet sysselsatta ca 11 tusen.2 Merparten av de anställda är sysselsatta vid de 5 k gummi- Varufabrikerna och återstoden sysselsättes inom regumme— rings— och gummireparationsindustri. Gummi tillverkas i en mängd olika kvaliteter med skilda egenskaper, varför en grov uppdelning av branschen i delbranscher enklast göres
med hänsyn till produktens användningsområde.
Tabell 1. Antal sysselsatt i gummivarufabrikerna 1970 resp 1977.
1970 1977 Industrigummi 3855 4475 Däck och fordonsslang 4360 3015 övrigt 3125 4396 Tot. 11340 9886
Källa: Industriverkets enkät.
lBusiness Week 11 febr. och 31 mars 1980. 2Källa: SCB
Jämfört med industrigummisektorn, inom vilket ett 40—tal företag är verksamma, är produktionen av däck och fordons— slang koncentrerad till ett fåtal enheter. I mitten av 70—talet tillverkades bilgummi vid fyra företag i Sverige: Trelleborg AB (överlät sin produktion av bilgummi till Avon Tyres Ltd. 1976. Trelleborg marknadsför emellertid dessa däck under eget namn i Skandinavien.) Firestone- Viskafors AB (nedlagt 1980), Goodyear Gummifabriks AB (Beslut om nedläggning fattat 1980) och Gislaved AB (KF—ägt). Däcksfabrikerna har, förutom däck, även en betydande produktion av industrigummi.
Den totala förbrukningen av personbilsdäck minskade mellan åren 1970 och 1975 med en fjärdedel. Minskningen sammanhänger med en mycket kraftig minskning i den in— hemska produktionen och ungefär oförändrad export. Im— porten ökade kraftigt under motsvarande period och im— portandelen av förbrukningen steg från en tredjedel till två tredjedelar. (Se bilaga 1.) Fram t o m 1979 hade för— brukning och produktion åter stigit men låg fortfarande under den nivå som rådde i början av 1970—talet. Import— andelen har bibehållits vid c:a två tredjedelar medan exporten ökade relativt kraftigt 1975-79.
Även produktionen i Sverige av däck för lastbilar och bussar har gått tillbaka kraftigt under 1970—talet i kombination med en ökad import. (Se bilaga 2.)
Importen av personbilsdäck kommer i huvudsak från Väst— tyskland, Storbrittannien och Frankrike. Fram t o m 1978 var den s k lågprisimporten, dvs importen från Östeuropa och Sydostasien obetydlig. 1979 skedde en dramatisk ökning och andelen från dessa marknader steg till c:a 10 procent1
Tillbakagången i produktion och förbrukning av bildäck har framför allt två orsaker. Den kanske viktigaste ligger på produktutvecklingssidan genom införande av de 5 k radial— däcken som snart helt trängt ut de traditionella diagonal—
däcken. Radialdäcket är överlägset diagonaldäcket på många
1SIND PM 1980:11, s 37. De genomsnittliga importpriserna
(före tull) 1979 för stålradialdäck från Västeuropa, Tjeckoslovakien, Jugoslavien och Sydkorea var 111:21, 67:57, 81:05 resp. 86:69
styrkan. Ett stålradialdäck beräknas ha dubbelt så lång livslängd som ett diagonaldäck, vilket inneburit att den totala ersättningsmarknaden i stort sett
halverats.
Stålradialdäcket utvecklades och marknadsfördes först i Europa av det franska företaget Michelin och idag svarar radialdäcken för ca 90 procent av marknaden i
Europa.
I USA däremot har introduktionen gått betydligt lång— sammare och fortfarande svarar där diagonaldäcken för
ca 50 procent.
Den andra orsaken till tillbakagången de senaste åren står att finna i den minskade bilproduktionen i världen. Den relativa stagnationen i branschen avspeglas också i utvecklingen av investeringarna. I bilaga 3 redovisas gummivaruindustrins investeringsvolymsutveckling 1968—79 och motsvarande för verkstadsindustrin samt den totala tillverkningsindustrin. Som framgår av bilagan har inves— teringsvolymen i hela industrin minskat med en tredjedel sedan mitten av 1970—talet. En liknande men ännu mer mar— kerad nedgång visar verkstadsindustrin. Utvecklingen inom gummiindustrin skiljer sig från den totala tillverknings— industrin så tillvida att nedgången i investeringarna varit betydligt kraftigare och inleddes redan i början av 1970—talet. Den dramatiska nedgången kan i hög grad till— skrivas utvecklingen inom däckstillverkningen, med ett tidvis mycket lågt kapacitetsutnyttjande inom denna del—
bransch.
512 Fallet Firestone-Viskafors SOU 1981:43 sätt, inte minst genom den betydligt större slit— | % Den låga investeringsnivån kan i sin tur vara en av för— klaringarna till branschens måttliga ökning av arbets- | produktiviteten jämfört med hela tillverkningsindustrin. Den låga produktivitetsutvecklingen är särskilt märkbar , för de stora tillverkningsenheterna, till vilka däcktill— '
verkarna hör.
1Se t ex SIND l978:2, sid. 85, ff.
Avsnitt 2. Kort historik över Firestone—Viskafors AB och
Gislaved.
2.1. Firestone-Viskafors
Firestone-Viskafors AB grundades 1890 och hette då Skandinaviska Gummiaktiebolaget. Tillverkningen bestod till en början helt av galoscher, en produkt som tidigare importerats främst från Ryssland. Företaget kom på 1920— talet att ingå i Förenade Gummifabriks AB, en koncern bildad av några större svenska gummifabriker, men förvär— vades senare av KF. 1939 köptes företaget av Wilhelm Osterman som förvärvat generalagentur för de amerikanska Fisk—bildäcken och som nu avsåg att starta en svensk däckfabrik. Förutom agenturen inleddes också ett tekniskt samarbete med det amerikanska bolaget. Andra världskriget hindrade företaget att komma igång med däckproduktion
i full skala och under perioden 1939-45 tillverkades endast 36 000 däck. 1945 slöt Viskafors Gummifabrik AB samarbetsavtal med Firestone Tire and Rubber Company
i USA. Avtalet innebar att Firestones samtliga patent, forskningsresultat och tillverkningsmetoder ställdes
till Viskafors Gummifabriks förfogande. Det allt intimare samarbetet mellan företagen ledde slutligen till att
Firestone övertog aktiemajoriteten i det svenska bolaget 1964.
En bakgrund till Firestones köp av Viskafors är att 1960—talet kan betecknas som en mycket expansiv period
för Firestone—Viskafors, då efterfrågan på däck ökade mycket starkt. Viskaforsfabriken, där konventionella person- och lastbilsdäck, traktordäck, slangar och indus— trigummiartiklar tillverkades, förmådde inte att tillfreds— ställa efterfrågan, eftersom någon ytterligare utbyggnad av fabriken där inte ansågs möjlig. 1966 beslöt företaget att komplettera däcktillverkningen med en ny anläggning i det närbelägna Borås. Viskafors företagsledning ansåg att bolaget ensamt inte skulle kunna finansiera en investering av denna storleksordning, vilket alltså var en av or—
sakerna till Firestones övertagande 1964. Boråsfabriken
stod färdig att tas i bruk 1968 och var främst avsedd för produktion av textilradialdäck.
Lanseringen av stålradialdäck, som initierades av det franska Michelin (men även Gislaved var tidigt ute) fick ett överraskande starkt genomslag på ersättningsmarknaden. Även på originalmarknaden blev förändringen stor, även om över— gången till stålradialdäck här gick långsammare på grund av behovet att anpassa bilarnas konstruktion. Stålradialdäcket hade en betydligt stötigare gång än textilradialdäcket, ett skäl som tillsammans med originalmarknadens relativt stora betydelse för företaget fick Firestone att länge hålla kvar vid textildiagonaldäcket. Textilradialdäcket kan ses som en övergångsform mellan textildiagonal— och stålradialdäcket.
Redan ett par år efter produktionsstarten ansåg företaget Sig tvunget att ändra produktionsinriktning i Boråsfabriken till stålradialdäck, vilket bl a innebar en del nyinveste- ringar i maskiner etc.
Firestone koncernens bristande erfarenheter av däck med stålcord medförde till en början vissa kvalitetsproblem, men dessa var relativt snart övervunna.1 Däckens ökade livslängd, tillsammans med en rad andra faktorer som t ex stagnation på bilmarknaden och den ökade importen av låg— prisdäck för ersättningsmarknaden, innebar att efterfrågan på svensktillverkade däck kraftigt minskade och medförde i sin tur en betydande överkapacitet för däckbranschen. I Firestone-Viskafors Boråsfabrik var kapacitetsutnyttjandet långa tider så lågt som 50%.
Firestone—Viskafors svaga resultat under 70-talet resul— terade 1978, på initiativ från moderbolaget, i genom— gripande organisationsförändringar och som ett resultat av detta lades industrigummitillverkningen i Tvååker ned, där Firestone haft tillverkning sedan 1954, och
1Så sent som 1978 hade dock Firestonekoncernen problem med
en viss däcktyp för USA—marknaden som innebar att flera milj. däck måste dras in från den marknaden.
koncentrerades i stället till Viskafors. Däckproduktionen förlades till Borås med undantag för vissa typer av specialdäck. För att finansiera denna förändring ställde moderbolaget 10 milj.kr. till förfogande samtidigt som aktiekapitalet höjdes från 10 till 40 milj.kr.
Koncernledningen i USA uppfattade emellertid dessa åt— gärder som otillräckliga och Firestones svenska verksamhet avyttrades slutligen till Hexagon. Avtalet mellan Firestone och Hexagon innebar, förutom stora finansiella åtaganden för Firestonekoncernen, att däckproduktionen i Borås lades ned i april 1980. Endast produktionen av industrigummi
i Viskafors fortsatte och nu alltså med annan ägare.
Firestonekoncernen grundades år 1900 och är, vid sidan
om Goodyear och U.S. Rubber, ett av USA:s största gummi— företag. Firestones verksamhetsområde omfattar ett mycket brett fält från däck och industrigummi till textilier, kemikalier och metallvaror. Koncernen omsatte 1979 drygt
5 miljarder dollar.
Firestonekoncernen har tillverkning vid ett hundratal fabriker runt om i världen, varav drygt hälften ligger i USA. Totalt bedriver Firestone tillverkning i 26 länder och har försäljningsbolag i 135.
Firestonekoncernen har drabbats mycket hårt av krisen i däckbranschen. I USA har nedläggningen av sex däckfabriker minskat företagets däckkapacitet med en fjärdedel. En liknande utveckling har även koncernens europeiska verk— samhet gått tillmötes, som bl a resulterat ilmäläxndngu av
fabrikerna i Schweiz och Sverige.
Firestones påtagliga svårigheter att hävda sig i den internationella konkurrensen avspeglas även i de jäm— förelsevis låga FoU—anslagen, vilka 1979 uppgick till 79 miljoner dollat (1,4 % av omsättningen) jämfört med Goodyear 171 miljoner dollar (2 % av omsättningen) och
Michelin knappt 3 % av omsättningen.
1 ICEF, Ledande företag i gummiindustrin. 1980
2.2 Gislaved
Det KF—ägda Gislaved är det enda återstående däcktill— verkande företaget i Sverige. 1979 omsatte företaget ca 450 milj.kr. och sysselsatte knappt 1 700 anställda. Omkring 2/3 av företagets omsättning 1979 avser däck och återstoden industrigummi— och plastprodukter. Interna— tionellt är Gislaved ett mycket litet företag med en produktion om 2 miljoner däck per år (1 % av Europas däckproduktion). Genom ett tekniskt samarbete med Uniroyal (den europeiska delen av Uniroyal är numera uppköpt av det tyska Continental) har Gislaved tillgång till ett stort företags forskning och utveckling inom däckstillverkning. För detta betalar Gislaved en viss andel av omsättningen samt förbinder sig att anlita vissa leverantörer och
hålla en viss specificerad kvalitet på däcken. Förutom "egna" däck tillverkar Gislaved däck under namnen Uniroyal
och Esso.
I början av 1970-talet byggde Gislaved en ny däcksfabrik
som till skillnad från Firestones fabrik i Borås från
början helt inriktades på tillverkning av stålradialdäck. Detta, i kombination med att man dessutom begränsade till— verkningen till ett mindre antal däckstyper, har gjort att man kunnat tillverka i långa serier och därmed uppnå låga produktionskostnader. Gislaveds relativt höga omsättnings— tillväxt, inte minst på exportmarknaden, är också en följd av att man strävat efter att bli dominerande på vissa däcks— typer. På exportmarknaden har det i första hand gällt vinter— däck för personbilar, där de speciella förhållandena på hemmamarknaden gett företaget goda förutsättningar att ut— veckla ett däck av denna typ. Till bilden hör också att marknaden för vinterdäck på de flesta exportmarknader är mycket liten och därför relativt ointressant för de stora
konkurrenterna.
Avsnitt 3. Firestone- Viskafors relationer till det
utländska moderbolaget
För den del av Firestone-Viskafors verksamhet som avsåg däck, ca. 70 procent av omsättningen, var beroendet till det utländska moderbolaget relativt stor. Dels tillverkades samtliga däck enligt av moderföretaget i förväg specifi— cerade krav med avseende på gummiblandningan däckens upp— byggnad, slitbanor, däcksmönster etc, dels kontrollerades tillverkningen löpande genom att detaljerade produktions— tekniska uppgifter med täta intervaller lämnades till moderbolaget. Denna relativt detaljerade styrning från moderbolagets sida baserade sig på en strävan inom kon— cernen att låta alla däck med märket Firestone ha samma egenskaper oavsett var i världen de tillverkades. Delvis som ett resultat av detta men också för att erhålla mängdrabatter skedde en samordning av inköpen i hela kon- cernen, vilket innebar begränsningar i valet av leverantör och samtidigt en viss kontroll från moderbolagets sida över leverantörernas egenskaper. Till en del köpte också det svenska dotterbolaget insatsvaror från andra företag
i koncernen. I första hand gällde det halvfabrikat av stålcord från koncernens fabriker i England och Frankrike, eftersom Firestone—Viskafors saknade utrustning för kalen— drering av stålcord. Däremot köptes rågummi direkt från den internationella varubörsen, inte från Firestonekoncernens egna rågummianläggningar. Uppskattningsvis köptes ca 15—
20 procent av det totala insatsvarorna inom koncernen.
Även när det gäller forskning och utveckling inom däcks— tillverkningen var beroendet till moderbolaget påtagligt. I stort sett hela den produkt— och processutveckling i Firestone som tillverkningen i det svenska dotterbolaget baserades på skedde i en annan del av koncernen, i första hand i FoU—enheten i Rom. Den produktutvecklingsverksamhet som försiggick i Sverige begränsades i stort sett till anpassningar av Firestones grundmodeller till svenska
förhållanden. För koncernens standarddäck var dock alla
egenskaper inklusive mönsterutformning givna i förhand, och anpassningarna i Sverige därför också begränsade. Vid utformningen av Firestones vinterdäck spelade dock det svenska dotterbolaget en mer aktiv roll.
Inflytandet över sortiments- och marknadsinriktning låg också i hög grad centralt inom Firestonekoncernen. Det antal olika varianter av däck som Firestone-Viskafors tillverkade och/eller sålde var i stort ett resultat av den allmänna sortimentspolicy som moderbolaget hade. Denna innebar att varje fabrik skulle tillhandahålla ett brett sortiment med många olika varianter vilket medförde en relativt låg grad av specialisering och därmed korta serie i produktionen.
Den låga graden av specialisering mellan Firestones olika fabriker inverkade också på företagens marknadsinriktning. Firestone—Viskafors försäljning avsåg primärt den skandi— naviska marknaden, medan övriga marknader utanför Sverige skulle försörjas från andra fabriker inom koncernen. Däri— genom var det svenska företagets exportandel relativt låg. (Se bilaga 6.)
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att verksamhetsin— riktningen totalt och i synnerhet inom däcksproduktionen
i Firestone—Viskafors i hög grad påverkades av beslut och den policy som gällde inom hela koncernen. Ett uttryck
för detta är också att man använde sig av en ganska detal— jerad styrning på det finansiellt/administrativa området. Det svenska dotterbolagets verkställande direktörer (byten skedde relativt ofta, speciellt de senare åren) var hela tiden amerikaner, oftast rekryterade från något av de andr dotterbolagen i koncernen. Samtliga investeringar över ett visst belopp (siffran 20—30 tkr har nämnts) föregicks av
grundliga, ofta mycket tidsödande, anslagsäskanden.
1Enligt uppgift tillverkade man i Boråsfabriken tidvis 28 olika typer av däck. Berglund, Häggeström, Hanberger, Persson, Ramberg. Arbetsrapport Linköping 80—03—33. 2Detta kan jämföras med Gislaved, där investeringar över
en milj kr skall beslutas av koncernledningen, d v s KF Industri AB:s styrelse.
Den löpande ekonomiska rapporteringen till moderbolaget
var omfattande.
Avsnitt 4 Analys av utvecklingen för Firestone—Viskafors
4 -1 - Sertimsntsinrikzeiamgstiillyärt
För Firestone—Viskafors kännetecknas hela 70—talet av en svag omsättningsökning och tillväxttakt, speciellt markant efter 1974. För samtliga år under perioden redovisar före— taget förluster, med undantag för högkonjunkturåret 1974. Den låga tillväxtvolymen gäller i och för sig hela gummi— industribranschen om man jämför med t ex verkstadsindustrin, men är än mer markant för Firestone—Viskafors i jämförelse med såväl hela branschen som med ett enskilt företag som Gislaved. Omsättningsökningen 1970—78 för gummiindustrin, verkstadsindustrin, Gislaved och Firestone-Viskafors fram—
går i indexform av bilaga 4.
Det är i huvudsak på däcksidan som orsakerna till Firestone— Viskafors problem under 70—talet står att finna. Gislaveds,
i förhållande till Firestone—Viskafors, stora omsättnings- tillväxt kan till stor del förklaras med en kraftig ökning
av däckexporten samtidigt som man relativt väl kunnat be— hålla sin andel av hemmamarknaden. Det sistnämnda gäller
även för 1979, då lågprisimporten ökade drastiskt. För Firestone-Viskafors del har en liknande strategi inte varit möjlig, då man av koncernledningen nästan uteslutande varit hänvisad till den skandinaviska däckmarknaden. Av bilaga 5 framgår Gislaveds och Firestone—Viskafors omsättning och ex— port 1970—1979. Som framgår av diagrammet spelar exporten en betydligt större roll för Gislaved än för Firestone—Viskafors under motsvarande period. Under hela 1970—talet har Gislaveds exportandel varit betydligt högre än för Firestone—
Viskafors (se bilaga 6). Den relativt höga exportandelen
för det sistnämnda företaget 1976/77 kan till stor del
förklaras av ökade internleveranser till USA.
Firestone-Viskafors exportbegränsningar har inte berört industrigummisektorn, men industrigummiproduktionen har å andra sidan rönt föga intresse hos Firestones koncern— ledning som mer eller mindre betraktat detta som något man "fick på köpet" när Firestone etablerade sig på den svenska marknaden. Av Firestone—Viskafors totala omsätt— ning har industrigummisektorn endast utgjort omkr 25 %, även om andelen ökat något under 70—talet. Till skillnad från däckmarknaden har industrigummimarknaden varit för— hållandevis expansiv, och detta har även gällt hemmamark— naden varför exporten under perioden varit blygsam. Av bilaga 7 framgår Firestone—Viskafors däck— resp industri— gummifaktureringar exklusive resp. inklusive export perioden 1966/67—76/77.
Förutom en högre tillväxttakt har lönsamheten för industri gummiproduktion i allmänhet varit bättre än för däcken. Detta kan till stor del förklaras av att det är en mer differentierad produkt som i viss mån "skräddarsys" efter kundens behov. Detta gör det alltså möjligt att ta ut ett högre pris. Däck är ju i jämförelse med industrigummi en mycket homogen produkt och där antalet konkurrenter ofta
är större inom resp produktvariant.
I bilaga 8 återfinnes Firestone—Viskafors däckförsäljning fördelat på avnämargrupper. Av bilagan framgår att en stor andel av Firestone—Viskafors däckförsäljning gällt s k "originalutrustning", d v s försäljning direkt till bil— företagen. Försäljning till denna marknad ger en i och för sig jämnare avsättning, men ger en betydlig sämre lönsamhe då det är frågan om stora kunder med möjlighet att pressa priserna. Försäljningen till denna marknad anses dock av många däckföretag som viktig ur reklamsynpunkt och den be- tydligt sämre lönsamheten skulle då kunna betraktas som en
form av reklamkostnad. Denna marknadsföringsstrategi är
alltså en bidragande orsak till Firestone—Viskafors bristande lönsamhet. Nämnas kan här att Gislaveds däck— försäljning i betydligt större utsträckning riktat sig mot den väsentligt lönsammare ersättningsmarknaden och endast 10 % av Gislaveds däckfaktureringar har avsett
originalutrustning jämfört med Firestone—Viskafors nära 40 %.
4.2 Produktivitet och lönsamhet.
Även rent produktionsmässigt skiljer sig de båda företagen Gislaved och Firestone—Viskafors åt. Koncernledningens policy att låta det svenska bolaget svara för tillverk— ningen av i stort sett samtliga däck som företaget låtit marknadsföra i Sverige, ledde till att Firestone—Viskafors tillverkade ett mycket omfattande sortiment. Det medförde kortare serier och höga omställningskostnader. (Bara investeringar i däck—former utgör belopp på hundratusentals kronor.) Gislaveds strategi på detta område har varit den rakt motsatta, då man i stället tillverkar ett smalt soritment, men i betydligt längre serier. Eftersom Gislaved inte har några exportbegränsningar av den typ Firestone— Viskafors haft, så har också därigenom haft möjlighet att producera i längre serier.
Att mäta om det förelegat några väsentliga skillnader
rent produktivitetsmässigt mellan företagen ställer sig relativt svårt då de skiljer sig åt i sortimentsinriktning. Arbetet i gummiindustrin betraktas som ett mycket smutsigt arbete och man skulle därför kunna anta att sjukfrånvaro, personalomsättning etc, skulle vara högre inom Firestone—
Viskafors och Gislaved än för tillverkningsindustrin i genomsnitt.
Personalomsättningen för Firestone—Viskafors har varit mycket låg på tjänstemannasidan under 70—talet, medan personalomsättningen på kollektivsidan i genomsnitt varit omkr. 35%. Motsvarande uppgifter för Gislaved
under samma period är av liknande storleksordning, omkr. 30%
Den totala frånvaron för de båda företagen under 1970- talet har också varit ungefär den samma,adu*20%.1 sadmnd med de tidigare omtalade organisationsförändringarna i Firestone—Viskafors påtalades att företaget skulle ha haft en alldeles för stor tjänstemannakår i förhållande till de totala antalet sysselsatta och att detta i sin tur skulle vara orsakat av ett mycket omfattande rapporteringssystem till moderbolaget. Detta skulle alltså ha varit en viktig orsak till det dåliga resultatet. Om vi betraktar för- hållandet tjänstemän/total antalet anställda (se bilaga 9 uppvisar Firestone—Viskafors inga markanta skillnader i förhållande till Gislaved. I båda företagen har andelen tjänstemän varit omkr 25 % under hela 70—talet. En skill- nad i kostnader skulle ändå kunna förklaras av att Firestone—Viskafors hade en högre andel högre tjänstemän än Gislaved. Även om en sådan skillnad kan ha förelegat som ett resultat av tillhörigheten till Firestone, är det tveksamt om detta förhållande på något avgörande sätt kan förklara den stora skillnaden i lönsamhet. Att med ledning av ovanstående visa på några brister rent arbetsproduk- tivitetsmässigt i Firestone—Viskafors jämfört med Gislaved är alltså svårtoch det tidigare framförda skälet om en överdimensionerad tjänstemannakår som en huvudorsak till den dåliga lönsamheten skulle därför väsentligt kunna tona ner. Däremot har Gislaved en betydligt större omsättning per anställd jämfört med Firestone—Viskafors för senare hälften av 70—talet (se bilaga 10). Dessa uppgifter bör ses mot bakgrund av skillnaderna i sortiment, som innebär att Gislaved i större utsträckning arbetat på andra mark— nader än däckmarknaden, samt haft en annorlunda sorti-
mentsinriktning på den sistnämnda marknaden.
4 - 3 arresteringar-
Investeringsnivån i Firestone—Viskafors har under 70—talet varit betydligt lägre än för Gislaved. Av bilaga 12 fram— går investeringar/anställd perioden 1970—79 för de båda företagen. Firestone—Viskafors har i genomsnitt haft en
investeringsnivå på mellan 1—5 tkr per anställd jämfört
med Gislaved lO-l5 tkr per anställd. Även uttryckt som investeringar per omsättningskrona (se bilaga 13) upp- visar Firestone—Viskafors lägre tal jämfört med Gislaved.
Avsnitt 5. Slutsatser om betydelsen av det utländska
ägandet
I föregående avsnitt har vi konstaterat att moderbolagets inflytande över det svenska dotterbolagets verksamhet och därmed utveckling var omfattande. Till stor del baserades detta inflytande på en centralisering av forskning och utveckling med avseende på produkter och tillverknings— processer. Det utvecklingsarbete som försiggick inom Firestone—Viskafors hade mestadels karaktären av mindre anpassningar av produkterna till den skandinaviska mark—
naden.
Det kan vara av intresse att på denna punkt jämföra med situationen för Gislaved. Det verkar vara en allmänt om— fattad mening att en svensk däckstillverkare inte har möjlighet att utveckla, tillverka och försälja däck utan tillgång till någon av de större tillverkarnas forskning och utvecklingsarbete. Samtliga svenska däcktillverkare, Gislaved, Trelleborg, Goodyear och Firestone, har också varit knutna till ett större företag, i de två förstnämnda fallen med hjälp av långsiktiga licensavtal, i de två senare som dotterbolag i stora däckskoncerner.l Till stora
1Forskning— och utveckling av nya däck kostar idag avse— värda summor. Enligt uppgift kostar det uppemot en halv miljard kr att utveckla ett nytt helståls lastbilsdäck, något mindre för ett personbilsdäck. Berglund, Häggström, Persson, Ramberg; Arbetsrapport om däckindustrin op.cit.
34
delar blir beroendet till det utländska företaget lika stort, oavsett om de grundar sig på ett licensavtal eller har formen av ägarskap. Innan Viskafors förvärvades av Firestone 1964 byggde det svenska företaget sin verk— samhet på ett licensavtal med Firestone i USA från
1945. Även detta avtal innebar en hög grad av inflytande över det svenska företagets tillverkningsmetoder, egen— skaper och utseende för däcken, sortiment etc. Firestone— koncernens övertagande av företaget innebar sannolikt
inga avgörande förändringar härvidlag.
En jämförelse kan göras med Gislaved, vars avtal med Continental (f d Uniroyal) också innebär en hög grad av beroende till ett utomstående företags forsknings— och utvecklingsarbete. Avtalet ger bl a liknade föreskrifter när det gäller tillverkningsmetoder, leverantörsval etc som Firestone-Viskafors hade att följa. Utifrån denna beskrivning skulle vi kunna dra slutsatsen att fallet Firestone-Viskafors (och Gislaved) är ett utmärkt exempel på att beroendeförhållandet till ett utländskt företag inte primärt sammanhänger med att man ägs av detta före- tag. Redan licensavtalet i sig innebar en hög grad av
beroende.
Sannolikt är denna slutsats riktig. Men trots detta ger jämförelsen mellan Firestone—Viskafors och Gislaved till resultat att avgörande skillnader finns, som delvis sammanhänger med olikheter i ägarförhållanden. Den främst skillnaden är sannolikt förutsättningarna att välja sorti ment och marknad. Det avtal Gislaved har med Continental har inte hindrat företaget från att koncentrera sig på ett fåtal däcktyper, som möjliggjort en högre grad av specialisering, sannolikt en högre produktivitet i pro— duktion och försäljning och relativt höga exportandelar. Firestone—Viskafors däremot har varit underordnad Firestonekoncernens allmänna sortimentspolicy med ett betydligt bredare sortiment och därmed kortare tillverk—
ningsserier. Delvis som en konsekvens av detta har man
också varit hänvisad enbart till den skandinaviska
marknaden.
Enligt uppgift framfördes från Firestone—Viskafors uppre— pade gånger under 1970—talet förslaget att minska ner antalet däckvarianter för att på det sättet uppnå längre serier och därmed lägre kostnader. Dessa synpunkter vann ett visst gehör hos Firestones europadivision först de
"
allra senaste åren.
Ytterligare en skillnad, som skulle kunna hänföras till
det utländska ägandet, var Firestonekoncernens måttliga intresse för industrigummitillverkning. Denna delbransch har under 1970—talet varit mera expansiv och lönsam än däcktillverkningen och en utökning av denna del hade kunnat belansera förlusterna inom däckstillverkningen. Det är möjligt att en utökning av den delen tett sig mer natur— liga om Firestone—Viskafors varit ett fristående företag.
En slutsats blir således att det faktum att Firestone— Viskafors ingick i en större koncern på viktiga punkter innebar större begränsningar i rörelsefriheten, i jäm— förelse med såväl Gislaved som Viskafors före förvärvs— året 1964.
Den starka kopplingen till världsföretaget Firestone innebar sannolikt en fördel för Viskafors så länge Firestonekoncernen expanderade inom däckstillverkningen och var ledande på detta område i världen. I och med att introduktionen av stålradialdäcket och nedgången i bilismen ändrade förutsättningarna och starkt minskade Firestone— koncernens konkurrenskraft vändes denna fördel till en betydande nackdel. Det svenska dotterbolaget hade varken resurser eller erfarenhet att på egen hand anpassa sig till den nya situationen. När Firestone inte kunde möta konkurrensen i Europa från framför allt Michelin så inne- bar det också att det svenska dotterbolaget "drogs med i fallet".
Det är naturligtvis omöjligt att besvara vad utvecklingen blivit om Viskafors ej förvärvats 1964, utan i stället fortsatt som fristående företag, fortfarande på basis av ett licensavtal med Firestone eller något annat utländskt företag. Å ena sidan är det möjligt att den stora in— vesteringen i Boråsfabriken 1966 då ej kommit till— stånd. Å andra sidan är det tänkbart att man som friståend licenstillverkare utan ett kapitalstarkt internationellt företag bakom sig både känt sig tvingade och de facto också haft större möjligheter att ändra verksamhetsinrikt—
ning tidigare under de "svåra åren" på 1970-talet.
EÖEESEEEåEg_äL/å£_iEEåEYiEäQå-Eål—Cåggå£ -
Utredningssekreterare Göran örjer, Fabriks Ombudsman Leif Thern, Fabriks
Verkställande direktör Peter Sahlin, Gislaved Direktör Arne Jakobsson, Viskafors
Direktör Gösta Boman, Viskafors
(10005t)
-L___+__.._ .+.._._ __+__.-._-_ .+.___ ...__._.'_..._.__... ..l, __ __ 1970 71
Produktionz förbrukningz export och import av personbilsdäck i Sverige (st).
J
,Produktion , .Import
Källa:Industri— statistiken och Sveriges utrikes- handel.
.c-.4h____.rl_E>
st)
Produktion, förbrukningz export och import av BILAGA 2 —"*— lastbilsdäck i Sveri e (st). ' "! T W Förbrukning ! & Import 'T— ,T- F_ _ Produktion & ! _j: Export xx M ___ "xx .. . ._ Xx & Kalla. Industri *x__ statistiken och Sveriges utrikes— handel. L _ s ; _, | ——+ | 4 | ———+————————_I> 1970 71 72 73 74 75 76 77 78 79
BILAGA 3
Investeringsvolymens förändring inom gummivaru-z verkstads— och den totala tillverkningsindustrin, fasta priser(1975)z Index 1968:100.
1967 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79
Gummivaru—
industrin
112 100 86 135 99 80 92 96 66 50 59 34 42
Verkstads-
industrin
114 100 119 132 155 144 161 195 209 192 148 116 122
Total tillverk— ningsindustrin
104 100 108 113 115 119 131 145 148 147 122
97 100
Källa: Egna beräkningar grundade på SCB:s investeringsenkät
Omsättningstillväxt, löpande'priserz BILAGA 4
ndex) index 1970=100
300 ;
*Gislaved 290
/ I
I , .
280
270)
260 250
240 Verkstadsind.
230
T111V.ind.
220
210
200
190
180
170
160 , Gummivaruind.
)
I
150 _ Firestone—Viskafors
1A0
130 ”
120
110
3 100
_. ' 4 .»5—4' )
1970 73 74 75 76 77 78 79
(Källa:SCB:s industrienkät och uppgifter från företagen)
Firestone—Viskafors och Gislaveds totala BILMM 5
försäljning, inklusive respektive exklusive
(mkr.) export. 450 I I ! Gislaved, tot.förs. I ! ink1.export | / 400 / | / I 1 / (I 350 ' / / I ! I 1 . , | 300 / 1 | | |
'lGislaved, tot.förs.
exklusive export 200
Firestone, tot.förs.
ink1.export
150 Firestone, tot.förs.
1 exkl.export 1 1 1 1 1
_ .. ...,.-.—
1966 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79
Relativa exportandelarav total försäljning för Gislaved och Firestone—Viskafors.
Firestone—Viskafors Gislaved
1966/67 8,3 % 67/68 10,7 % 68/69 11,7 % 69/70 11 ,8 %
70/71 14,2 % 1970 23,1 % 71/72 13,7 % 71 28,6 % 72/73 18,8 % 72 30,3 % 73/74 18,4 % 73 32,6 % 74/75 16,3 % 7a 33,5 % 75/76 16,7 % 75 31,9 % 76/77 26,3 % " 76 37,3 %
77 42,2 %
78 46,3 %
79 47,2 %
(Källa: egna beräkningar grundade på uppgifter från företagen)
, Firestone-Viskafors faktureringar, fördelat på BILAGA '
Däck och Industrigummiz med resp.utan export. (mkr.)
240 230—
220 1
210
200
190 - Z 180 '
170
Tot.faktureringar
Tot.fakt.exklusive ind.gu export !
160—
150
140 _; Däckfakt. inklusive expor
130 120 110 Däckfakt. exklusive expor
100
90 80 70
60
50 ?...—Ma. "___—-- p--.—+..-.+___._;___..._-____j_.._........ . .. .. . .. . ___? 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 '
GIS—S&WWWWHWÄWRW
+ (Källa:uppgifter från företagen)
Eirestone—Viskafors fakturerin ar (mkr.) BILAGA 8
Industri- Idustri- Däck tot Däck Återför— Orginal- Stat & Tot. Fakt.
gummi tot. gummi export export sälesverige) utrust.(sv) kommun (sv)export tot.
66/67 18,5 3,6 65,4 3,5 38,4 19,6 3,9 7,0 84,3 67/68 20,4 3,9 72,6 6,1 35,4 28,8 2,5 9,9 93,1 68/69 23,3 4,7 78,2 7,2 42,2 26,3 2,5 11,9 101,5 69/70 25,1 5,1 96,0 9,1 57,5 26,4 3,0 14,3 121,1 70/71 25,9 6,2 87,9 10,6 46,3 25,3 5,8 16,8 117,6 71/72 28,7 7,8 96,0 9,8 53,5 29,0 3,7 17,6 128,0 72/73 34,3 9,7 101,1 16,3 55,9 26,5 2,4 25,9 138,3 73/74 43,3 12,7 130,1 19,9 72,9 33,6 3,8 32,6 176,6 74/75 55,9 15,6 139,8 16,9 67,8 49,9 5,1 32,5 199,4 75/76 56,3 17,0 129,5 14,7 64,8 45,6 4,5 31,7 189,8 76/77 57,8 20,4 142,6 33,2 77,8 27,9 3,6 53,6 204,0 77/78 155,6
78/79 191,0
Källa: uppgifter från företaget
25,0 26,8 28,7 26,9 25,0 23,7 23,4 24,0
Firestone-Viskafors
a: (0
av 10
o/ 10
01 10
of ID
ol ID
n; /0
Tjänstemännens relativa andel av totala antalet anställda.
24,1 ,.
24,9 24,6 24,3 23,6 24,9 23,8 23,6 22,9 , 22,8
(Källa:egna beräkningar grundade på uppgifter
S(DIJ 1981:43 BILAGA 9
från företagen)
SOU 1981:43 Fallet Firestone—Viskafors 537 BILAGA 10
Omsättning per anställd (tkr.)
fireätgns-liåkaferå girls/att
1969/70 97,6 1970 87,81) 70/71 97,4 71 96,71) 71/72 116,0 72 106,81) 72/73 115,2 73 133,71) 73/74 141,2 74 150,31) 74/75 150,3 75 151,21) 75/76 145,7 76 183,9 76/77 168,6 77 213,5 77/78 78 224,3 78/79 79 266,5
1) C:a uppgift
(Källazegna beräkningar grundade på uppgifter från företagen)
Investeringar per anställd. (tkr)
Eireätgns-liakafgrä 9519ch 1969/70 5 1) 70/71 4 1970 24 71/72 3 71 9 72/73 5 72 10 73/74 8 73 3 74/75 3 74 4 75/76 2 75 9 76/77 1 76 15 77/78 5 77 12 78/79 4 78 9
79 14
(Källa:egna beräkningar grundade på uppgifter från företagen)
1) Uppförande av ny fabrik
BILAGA 12
BILAGA 13
Investeringar per omsättningskrona.
Eirestgns—liekafers 999/Ed. 1969/70 5 % 70/71 4 % 1970 27 %1) 71/72 2 % 71 10 % 72/73 4 % 72 9 % 73/74 6 % 73 3 % 74/75 2 % 74 3 % 75/76 2 % 75 6 % 76/77 1 % 76 8 % 77/78 3 % 77 6 % 78/79 2 % 78 4 % 79 5 %
(Källazegna beräkningar grundade på uppgifter från företagen.)
1) Uppförande av ny fabrik
Mats Forsgren Anders Larsson
Kapitel 10 FALLET FLYGT
Sid.
1. DATA OM FÖRETAGET 541
Företagshistoria Flygtkoncernen idag
Organisation Produkten och användarna Produktspecifika problem
2. FLYGTS INTERNATIONALISERING 547
Marknadsutveckling Sysselsättning Omsättningsutveckling
Tillverkningens lokalisering
3. FLYGT SOM UTLANDSÄGT FÖRETAG 553
3.1 Inflöde/utflöde av kapital
3.2 Produktion och investeringar
3.3 Produktivitet
3.4 Beslutslokalisering
3.5 Inflöde/utflöde av teknisk kunskap och marknadsföringskunskap. Lokalisering av FoU
SUMMERING 573
TABELLER
REFERENSER
l. DATA OM FÖRETAGET
Företagshistoria1
I Flygt AB:s historia finns det flera händelser och perioder som är nödvändiga att känna till när man vill förstå hur företaget vuxit fram. Upphovet till Flygt är Lindås Gjuteri och Form—
fabriks AB, även om produktionsinriktningen var en helt annan då än vad den är idag. Under företagets första 10 versamhetsår
tillVerkades huvudsakligen formar och pressar för glasindustrin,och produkterna avsattes på den lokala marknaden. Tillverkningen var belägen i Småland som ju hade en stark glastillverkningstradition. Under tiden fram till det första världskriget breddade företaget sin produktion med andra producentvaror, huvudsakligen maskiner till verkstadsindustrin. Härigenom nådde man en större marknad
och kunde expandera produktionen ytterligare då det första världskriget skapade ökad efterfrågan på verkstadsprodukter, I
och med att verkstadsindustrin blivit den huvudsakliga köparen
av företagets produkterdrabbades även Lindås Gjuteri och Form— fabriks AB hårt då den svenska verkstadsindustrin vid krigets slut genomgick en svår kris.Under det expansiva skedet hade företaget byggt ut sin verkstad och gjuterianläggning och när i stort sett alla beställningar från verkstadsindustrin annullerades blev situationen mycket besvärlig. På grund av den stora outnytt— jade tillverkningskapaciteten tvingades företaget att söka efter en ny produkt som kunde säkra ett större utnyttjanåeav anlägg— ningarna, och år1929 träffades ett avtal med Ingenjörsfirman Hilding Flygt om tillverkning av pumpar. Hilding Flygts företag var en liten firma som varit verksam med konstruktion och för— säljning av pumpar sedan l922.Samarbetet mellan de båda företagen fungerade väl och omsättningen expanderade snabbt. När Hilding Flygt pensionerades år 1947 sålde han sitt företag till Lindås Gjuteri och Formfabriks ägare och dessa fick på så sätt kontroll över
lAvsnittet bygger på företagets interna historiedokumentation.
såväl konstruktionen som tillverkningen av pumparna. Som ett resultat av detta konstruerades en dränkbar länspump inom före— taget samma år, och det var just den produkten som öppnade möjligheterna till en kraftig tillväxt. Under 50— och 60—talen skedde en snabb internationell expansion (se särskilt avsnitt). År 1968 bildades det bolag som idag kallas Flygt AB genom en sammanslagning av AB Flygts Pumpar och Lindås Gjuteri och Form—
fabriks AB som dittills varit separata enheter. Samma år såldes Telephone and Telegraph Corporation (ITT).
Flygtkoncernen idag
Qrganisatiga l
1 1 samtliga aktier till det amerikanska företaget International ! Flygt AB är ett helägt dotterbolag till ITT Svenska AB som i sin tur är ett helägt dotterbolag till ITT Industries Inc. USA. ITT— koncernen är organisatoriskt uppdelad i fem huvudsakliga verksam— hetsområden som tillsammans omsatte ca 19,5 miljard $ år 1978. : Engineered Products, som är ett av dessa fem verksamhetsområden, består i sin tur av tre olika produktgrupper. Av dessa produkt— grupper är sedan Industrial Products uppdelat i olika divisioner
där Pumps and Environmental Equipment är den division i vilken Flygt hör hemma. Samtidigt som Flygtkoncernen är det dominerande företaget inom sin division svarar årsomsättningen på ca 157 miljoner $ år 1978 inte för mer än 6,2 % av Industrial Products, 3,1 % av Engineered Products och 0,8 % av omsättningen inom hela
ITT—koncernen.2
| lAvsnittet bygger huvudsakligen på Flygtgruppens årsredovisning år 191 1
%akturering enl. ITT:s resp Flygtgruppens årsredovisningar 1978:
ITT 19 399 milj $ Eng.Prod. 4 972 "
Ind. Prod. 2 521 " , Flygtgruppen 157 " '
Flygt—gruppen består av moderbolaget Flygt AB (fd Stenberg— Flygt) samt 13 helägda dotterbolag och 3 associerade bolag.1 Samtliga bolag är i sista ledet helägda dotterbolag till ITT Corp USA. De associerade företagen ingår som en integrerad del av Flygts verksamhet och administreras av Flygts koncernledning. Något ägarintresse föreligger emellertid inte.
Moderbolaget är beläget i Sverige. Tillverkningen är förlagd till Lindås och huvudkontoret ligger i Solna. Dessutom finns filialer
i Göteborg, Malmö och Sundsvall. Försäljningsorganisationen är
sedan 1978 indelad i tre stycken resultatansvariga regioner.
Genom dotterbolagen och de associerade företagen är koncernen representerad i 14 länder förutom Sverige. De över 90 självständiga agenterna innebär emellertid att Flygt finns representerat i över
100 länder och har ett världstäckande försäljningsnät.
l Dotterbolag:
AB Grindex, Handen, Sverige A/S Flygt Pumpar, Köpenhamn, Danmark Flygt Pumper A/s Oslo, Norge Flygt Pompen B.V., Rotterdam, Nederländerna N.V. Flygt S.A. Bryssel, Belgien Flygt Pumpen GmbH, Hannover, Västtyskland Flygt Werk GmbH, Pforzheim, Västtyskland Flygt France S.A., Paris, Frankrike Flygt Italia S.p.A., Milano, Italien Flygt Vertriebs GmbH, Wien, österrike Flygt Corporation, Norwalk, Conn.USA Flygt New Zealand Ltd., Wellington, Nya Zealand Flygt Pumps Ltd., Nottingham, Storbritannien
Associerade Bolag:
Flygt Canada, Montreal, Kanada (en division av ITT Canada) Flygt Australia Pty., Ltd., Sydney, Australien Flygt do Brasil, Sao Paulo, Brasilien (en division av Standard Electrica SA, Brasilien).
2Region Nordeuropa + självständiga agenter Region Centraleuropa + öststater Region Nordamerika + Australien
Förutom i moderbolaget bedrivs tillverkning i två dotterbolag, Grindex AB i Stockholm samt Flygt Werk GmbH Pforzheim Västtyskland Dessutom bedrivs tillverkning vid det associerade bolaget Flygt
do Brasil i Sao Paulo, Brasilien.
Vid Grindex AB har man specialiserat sig på mindre pumpar av enklare konstruktion, men vissa av pumpmodellerna konkurrerar med moderbolagets egna.l Företaget har ingen tillverkning utomlands, men genom agenter i ett 50—tal länder avsätts ungefär 80 % av
produktionen utomlands.
Flygt Werk i Pforzheim tillverkar mestadels specialpumpar i kortare serier: och inga av dessa ovanligare modeller tillverkas v moderbolaget. På grund av att produkterna från Flygt Werk inte är , 1 substituerbara med moderbolagets egna upplevs inte det faktum att ' Flygt Werk har försäljning över hela världen, som någon besvärande!
konkurrens.3
Tillverkningen i Brasilien är endast avsedd att täcka hemmamarknad behov av pumpar och har ännu inte nått någon större volym;4
År 1978 omsatte hela koncernen 710 milj kr (exkl internförsäljning och mervärdesskatt). Den svenska delen, d v s Flygt AB och AB Grin omsatte samma år 333 resp 27,6 miljoner kronor. För Grindex är int försäljningen av marginell betydelse medan däremot moderbolaget säljer hela 51 % av sin totala fakturering internt,dvs till sina
försäljningsbolag.
lIntcrvju med VD B. Nilsson. ')
”Peroonaltidningcn Flygt—Pilen nr,451979
1 3Intervju med VD B. Nilsson. | 4Antal tillverkade pumpar 1978: Flygt Lindås 52 868 ;
AB Grindex 4 357 . Flygt Pforzheim 4 200 , Flygt Brasil 775
Produkten och användarna 1
Flygt—koncernens erfarenhet av pumptillverkning går tillbaka till 1929 då den första prototypen gjordes i Lindås. Då var pumpar endast en liten del i företagets produktsortiment. Utvecklingen mot den utpräglade pumpspecialist man är idag började i och med konstruktionen av den första dränkbara pumpen år 1947.
Den fördel som de dränkbara pumparna har, jämfört med de konven— tionella självsugande pumparna, är att de inte kräver något separat tonnmrwme. Vid tillfälliga dräneringsarbeten är det ofta omöjligt att uppbåda något 1ämpligt,torrt utrymme att placera pumpen i,
och vid mer permanenta arbetsplatser, som avloppspumpning, medför dränkbarheten förbilligade installationskostnader. Genom att upp— finningen snabbt blev accepterad av olika byggnadsföretag och
delar av konstruktionen dessutom var skyddade av patent kunde
Flygt utveckla produkten i en förhållandevis skyddad miljö.Patent— skyddet för kopplingsfotenzhar upphört att gälla idag men under upp— byggnadsperioden hann Flygt nå sin ställning som världens ledande tillverkare av dränkbara pumpar.
Trots konkurrens från ett 40-tal pumptillverkare runt om i världen har Flygt vuxit till ett av världens 5-6 största företag inom branschen. Beträffande dränkbara pumpar är Flygt det ledande före- taget med världsmarknadsandelar från 30 till 70 % på de olika stor— lekarna i sortimentet. Storleken i produktionen och den långa erfarenheten som gjort Flygt till ett bekant namn på världsmarknaden är av stor betydelse för företaget idag. Produkten har passerat innovationsstadiet och det huvudsakliga utvecklingsarbetet ligger
på processförbättring och utvidgning av användningsområdet.
Flygt tillverkar både dränkbara länspumpar och dränkbara avlopps— pumpar. Traditionellt är de största avnämarna kommunala och stat- liga myndigheter vad det gäller avloppspumparna, medan byggnads—
och gruv—industrin är de största köparna av länspumparna.
Pumparna modifieras emellertid fortlöpande för nya applikations— områden och exempel på nya sektorer där pumparna kommer till ökad
lUppgifter från företaget. 2Den patenterade detaljen i konstruktionen
användning är industrin (främst stål samtlnassapapper) och jord— bruket.
Ergégttsessiäibaereälsel
Pumparna säljs över hela världen men kraven på lokal anpassning är jämfört med många andra industribranscher ganska små. Efter- som pumparna drivs elektriskt måste periodtal och spänning anpassas men i övrigt är sortimentet ganska homogent. Byggbranschens inter— nationalisering är den viktigaste orsaken till att de lokala anpass— ningskraven är små, då de större byggföretagen gärna arbetar med standardiserade maskinparker.
Att byggnadsindustrin är en av de huvudsakliga avnämarna medför samtidigt ett ökat krav på den lokala serviceorganisationen. Läns— pumparna är avsedda att sättas in vid plötsliga och oförutsedda vatteninbrott på byggnadsplatserna. Att omgående kunna ställa till— räcklig pumpkapacitet till förfogande över hela världen är ett primärt krav på de internationella företagen inom branschen.
Försäljningen av avloppspumpar ställer delvis andra krav på företage i och med att köparen i regel är en statlig eller kommunal myndighet Kraven på anpassning kan bli större om de byggnader i vilka pumparna skall monteras redan är färdigbyggda. Offertförfarandet och de vanligtvis stora kvantiteter det är frågan om vid statlig upphand— ling ställer krav på såväl förmågan till helhetslösningar som ett brett produktregister.
lUppgifter från företaget.
| 1 )
2. FLYGTS INTERNATIONALISERING
Marknadsutveckling
Fram till 1950—talet avsattes Flygts produkter nästan enbart på den svenska marknaden. I början av 50—talet blev man emellertid uppmärksam på den stora potentiella marknad som
den engelska kolhanteringen utgjorde. År 1951 åkte en repre— sentant för företaget till England för att försöka etablera kontakt med någon lokal återförsäljare. Provningen av pumparna föll väl ut och år 1952 slöt Flygt sitt första utländska agent- avtal.
Företagsledningen markerade ytterligare sina intentioner att satsa på utländska marknader genom att samma år bilda Stenberg Corporation AB, ett handelsbolag som fick till uppgift att hand— ha exportförsäljningen. Stenberg Corporation AB var från början avsett att sköta exporthandeln åt samtliga företag som grundats av medlemmar av familjen Stenberg, d v s även vissa företag som inte handlade med Flygt—produkter, men redan från början kom Flygt— produkterna att daunmaa handeln och år 1961 ändrades exportföre—
tagets namn till Flygt International AB.
De närmaste åren efter det lyckade intrånget på den engelska marknaden fortsatte företaget att expandera sin internationella
verksamhet. Det huvudsakliga verktyget för marknadsbearbetningen
var i början agentkontrakt. Under SO—talet kontrakterades ett fler— tal agenter, huvudsakligen i Europa men även i Afrika, Asien och Syd— Amerika. Flera andra etableringsformer användes också av företaget. Försäljningen på vissa avlägsna marknader sköttes genom handelshus. Japan var en stor marknad för Flygt—produkter som tidigt bearbetades på detta sätt. Under slutet av 50—talet förändrades emellertid kon— kurrensförhållandena och Flygt slöt i stället ett licensavtal med en Japansk tillverkare.
Försäljningen på den europeiska marknaden växte snabbt och år 1954 bildades det första dotterbolaget, Flygt Pompen B.V. i Holland.
Fram till 1957 etablerades ytterligare två försäljande dotter— bolag. Flygt började ett engagemang på den amerikanska konti— nenten genom att etablera ett dotterbolag i Canada, och dessutom bildades ett dotterbolag i Västtyskland. Dentyska marknaden hade tidigare bearbetats av en agent, men när försäljningen ökade bildades ett särskilt bolag i vilket den förre agenten kom att ingå som delägare. Försäljningen i Tyskland fortsatte att öka och blev tillsammans med England den viktigaste utländska mark— naden för företaget under 50—talet. Nästa stora steg i inter- nationaliseringen av koncernen togs år 1959 då den första ut— ländska tillverkningsenheten grundlades i Hannoverl. Etableringen var huvudsakligen marknadsorienterad och motiverades av utvecklinge
inom dåvarande EEC—blocket.
Den snabba expansionen med utbyggnad av återförsäljarnätet och etablering av nya dotterbolag på olika marknader fortsatte sedan till mitten av 60—talet. De områden som Flygt befäste som dotterbolagsmarknaderxmr den industrialiserade världen,Nordamerika och Västeuropa. Från 1959 fram till 1966 tillkom dotterbolagen
i USA,Frankrike,Danmark,Italien,Belgien och Norge i tur och ordning Marknader med lägre efterfrågan sköttes av agenter eller via direktexport. Undantagen var England och Australien som trots
en stor efterfrågan hanterades med en agent.
År 1968 blev ett betydelsefullt år för företaget. Dels kon—
2 till ett enda moderbolag med namnet Stenberg -— Flygt AB (senare soliderades de tre dittills fristående företagen endast Flygt AB) och dels såldes samma år samtliga aktier till ITT. Försäljningen av aktierna till ITT innebar bl a att Flygt
blev en del av en koncern med en världsomspännande verksam— het.
Företaget hade vid denna tidpunkt hunnit etablera sig i en eller annan form på de flesta marknader som betraktades som intres— santa. Även efter 1968 har en del nya dotterbolag tillkommit, ;
(se tabell 1. ) men detta har huvudsakligen skett för att för—
stärka organisationen på redan etablerade agentmarknader.
1 Tillverkningen i Hannover flyttades år 1964 till Pforzheim. 2 AB Flygts Pumpar, Lindås Gjuteri och Formfabriks AB och Flygt
International AB.
Några betydelsefulla förändringar i Flygts marknadsorganisa— tion som kan kopplas direkt till ITT-ägandet är svåra att finna. Vissa exempel på samarbete i mindre skala finns dock. Det tydligaste exemplet är Flygts verksamhet i Brasilien. Sedan mitten av 70-talet drivs där, under Flygts ansvarsområde, såväl tillverkning som försäljning av pumpar i ett dotterbolag till ITT. Vidare kan nämnas att när Flygt under 70—talet lade
ut tillverkningen av värmeledningspumpar på licens skedde detta bl.a till ett ITT—ägt bolag i Frankrike. När detta franska bolag senare såldes av från ITT-koncernen upphörde även licensrättig—
heterna.
En marknad som under 70—talet fått allt större betydelse för Flygt är östeuropa. Av politiska skäl är, och kommer denna marknad att förbli, en agentmarknad, men östblocket är en stor potentiell köpare med stora statliga order och betraktas därför som en av de intressantaste framtidsmarknaderna.
Fram till första världskrigets slut ökade sysselsättningen vid Lindåsföretaget i en långsam men jämn takt. Den kraftigt minskade orderingången vid krigets slut och de närmast följande årens svårigheter innebar att sysselsättningen i företaget minskade drastiskt. Antalet anställda reducerades från 80 till 25 personer och 4—dagarsvecka infördes. Sysselsättningen stabiliserades så småningom och antalet anställda började under 30- och 40—talen åter att öka. Den verkligt snabba ökningen lät emellertid vänta på sig till början av 50—talet då de dränkbara pumparna blivit en accepterad produkt inom byggnadsindustrin. Under 50—talet etablerades ett flertal dotterbolag utomlands, men den absoluta
merparten av företagets anställda var fortfarande sysselsatta i Sverige. År 1960 hade antalet anställda ökat till ca 580 personer. Några säkra uppgifter om hur många av dessa som
arbetade i Sverige har vi inte, men uppskattningsvis rör
det sig om 70—75 %. Under 60— och 70—talens fortsatta inter— nationalisering har antalet anställda inom koncernen fortsatt att öka även om takten har dämpats under 70—talets senare hälft. Andelen utlandsanställda har ökat under hela perioden efter 1960 och speciellt markant blir detta om man sertill den sista femårsperioden då antalet anställda i Sverige t o m minskat något samtidigt som antalet utlandsanställda ökat med 30 %. Trenden med en allt större del utlandsanställda finns såväl före som efter det att företaget såldes till ITT och från
senare delen av 70—talet är en majoritet av koncernens anställda sysselsatta utomlands.(tabell 2 )
Flygt har en mycket liten del av sin tillverkning förlagd utanför Sverige, bara 8 1procent. Trots det arbetar mer än hälften av koncernens personal utomlands. Flygt är därmed ' ett slående exempel på att ett företag kan "internationalisera" sina resurser på andra sätt än genom traditionella direkt- investeringar, i detta fall genom en successiv utbyggnad av sin marknadsorganisation.
1. Uttryckt i antal tillverkade pumpar ;
Qmsättainssgtysgtlisa
Tabell 3 visar omsättningen för moderbolaget respektive kon— cernen från 1960 och framåt. Då syftet är att jämföra hur koncernens svenska del utvecklats i förhållande till koncernen som helhet är denna uppdelning inte helt korrekt eftersom Grindex AB är ett svenskt bolag, men inte en del av moderbolaget. Jämför man koncernens totala omsättning med moderbolagsomsättningen framgår det att moderbolagsomsättningens andel av den totala omsättningen sjunkit långsamt under perioden efter 1965. En allt större del av koncernens externa fakturering sker alltså utomlands. Detta har delvis sin förklaring i att tidigare agentmarknader övergått till att bli dotterbolagsmarknader. På så sätt kommer den slutliga faktureringen att påföras det utländska dotter— bolaget och moderbolaget kommer endast att redovisa den interna faktureringen, d v s interpriset för de Flygt—tillverkade pro— dukterna i en kundorder. 1978 svarade direktexporten för 32 % av moderbolagetstotala export medan motsvarande siffra för verksamhetsåret 1966/67 är 47 %. Under samma period ökade emellertid exporten från moderbolaget såväl uttryckt i absolut
belopp som i andel av den totala omsättningen.
Tillyszksisssaå_lekelissäies
50— och 60—talens snabba utbyggnad av det internationella för- säljningsnätet har inte sin motsvarighet på tillverkningssidan. Det hittills enda tillverkande dotterbolaget utomlands tillkom 1959 och svarade i början för en årlig produktion av drygt 1000 pumpar.2 Nästa tillverkande dotterbolag tillkom inte förrän 1966 då det svenska bolaget Grindex införlivades som dotterbolag. Sedan 1968 då ITT övertog aktiemajoriteten i Flygt har produk— tionen, uttryckt i antal pumpar, mer än fördubblats och den
1
1966/67 1974 1978 Mkr Exportförsäljning 40 172 281 Exportandel % 62,2 81,7 84,3
2 Uppgifter för antal tillverkade pumpar i Flygt Werk saknas för åren innan 1973, men enligt företaget är en genomsnittlig årlig ökning med 10% en realistisk bedömning.
absoluta merparten av detta har skett inom Sverige. Andelen utlandstillverkade pumpar har under hela perioden legat kon-
stant på ca 8% ( tabell 4 ).
Att göra jämförelsen på antal tillverkade pumpar är inte helt korrekt då värdet på pumpen och arbetsinsatsen per tillverkad pump varierar beroende på vilken modell som tillverkas. Några uppgifter om den värdemäSSiga utvecklingen har vi inte kunnat erhålla men uppskattningsvis skulle en sådan jänförelse ändå inte innebära någon avgörande förändring av resultatet. Den tillverkning som tillkommit i Brasilien är av marginell bety— delse. Flygt Werk i Tyskland tillverkar en större andel små, och därmed billigare, pumpar än moderbolaget. Samtidigt gör Flygt Werk en större andel specialbeställda, och därmed dyrare,pumpar vilket medför att den värdemässiga tillverkningen förmodligen motsvarar den antalsmässiga i relation till moderbolaget produk-
tion.
Avsnitt 3. FLYGT SOM UTLANDSÄGT FÖRETAG
I avsnittet görs vissa försök att bedöma några av de egenskaper hos företaget som direkt går att relatera till de "traditionella" näringspolitiska variablerna. I fig. 1 har en förteckning gjorts över de viktigaste variablerna på såväl företagsnivå som samhälls— nivå. Figuren specificerar inte det komplexa sambandet mellan egenskaper hos det enskilda företaget och målvariablerna på makro— planet eller det inbördes förhållandet mellan de senare. Det torde
inte heller vara nödvändigt som utgångspunkt för en analys av Flygt.
Figur 1.
Näringspolitiska variabler Företagsvariabler
Betalningsbalans i ”*' Inflöde/utflöde av kapital Tillväxt ! Produktion och investeringar I
Produktivitet
Stabilitet i produktion '
1 1 1
1 I
i ' Priser, löner ' och sysselsättning !
!
Regionalbalans Ä Inflöde/utflöde av teknisk X kunskap och marknadsförings— Kunskapsnivå | X kunskap IInternationell konkurrens—å ” . Lokalisering av FoU kraft Å &, Personalstruktur Inkomstfördelning x Medinflytande & Beslutslokalisering
Tillsvidare räcker det med att konstatera att de uppräknade
* egenskaperna på företagsnivå påverkar flera av de näringspolitiska ! variablerna. In— och utflöde av kapital har direkt relevans för ; betalningsbalansen. Produktionlinvesteringar och produktivitet kopplas till framförallt tillväxt,priser, löner och internationell konkurrenskraft. Inflöde/utflöde av teknisk kunskap och marknads— föringskunskap samt lokalisering av FOU påverkar bl a kunskapsnivån
och den internationella konkurrenskraften.
Personalstrukturen påverkar bl a inkomstfördelning medan besluts— lokaliseringen är viktig för t ex stabilitet i produktion och sysselsättning, regional balans och medinflytande. Det är viktigt att påpeka att analysen koncentreras till en bedömning av på vilket sätt utlandsägandet påverkar variablerna på företagsnivån Därför blir också beslutslokaliseringen av central betydelse, eftersom denna berättar mycket om hur det utländska moderföretaget påverkar t ex investeringar, inflöde/utflöde av teknisk kunskap
och marknadsföringskunskap och lokalisering av FOU.
I delavsnitt l behandlas de finansiella strömmarna mellan Flygt och ITT. ITT:s eventuella påverkan på Flygts export och import tas däremot upp under avsnittet om beslutslokalisering. I delav— snitt 2 beskrivs Flygts utveckling m a p omsättning, sysselsätt- ning och investeringar. Jämförelse görs med utvecklingen i den delbransch i industristatistiken som Flygt tillhör, Annan maskin— industri (SNl 38299). I delavsnitt 3 görs motsvarande försök att jämföra produktivitetsutvecklingen. I aVSnitt 4 diskuteras ITT:s påverkan på Flygts beteende m a p bl a investeringar, exportin— riktning och inköp utifrån de styrsystem ITT tillämpar. I avsnitt 5 diskuteras ITT:s roll för Flygts kunskapsutveckling inom teknik— och marknadsföringsområdet.
Vi har inte tagit upp samtligafaktorer och samband som ryms i fig 1, utan koncentrerat oss på det som i Flygts fall varit mest relevant och möjligt att belysa med det material vi haft att tillgå.
_åil_Inf;ägarstflééasyxapitsl
Det inflöde och utflöde av kapital som direkt eller indirekt härrör från det utländska moderföretaget påverkar i första
hand betalningsbalans och tillväxt. Man kan här tala om direkt— investeringens "finansiella effekt". Exempel på inflöde är till— skott av ägarkapital, lån, etc. Exempel på kapitalutflöde till de utländska ägarna är utdelning, räntor, royalties,
licenser, etc.
ITT övertog Flygt 1968. Fram t o m 1978 har Flygt-Sverige erhållit nytt ägarkapital om 6 mkr från ITT i form av en nyemis— sion 1977. Under motsvarande period har Flygt Sverige delat ut ca. 63 mkr. Kapital i form av koncernbidrag från "systerföretag" uppgår till ca. 24 mkr under perioden% medan avgifter till ITT netto för centrala funktioner och bidrag till utvecklings— kostnader uppgår till sammanlagt ca. 52 mkr.
Några lån från ITT har ej förekommit under perioden. Enligt
uppgift har inte ITT heller ställt upp med borgen för lån som Flygt tagit upp.
Uppställningen nedan sammanfattar den "finansiella effekten" av
ovannämnda poster under perioden 1968-78.
Inflöde Nytt ägarkapital 6 mkr 6
Utflöde
Utdelning 63 mkr Contract Service Charge 39 mkr R&D Assessment 12 mkr 115 (netto)
Inflöde—Utflöde —109
Contract Service Charge utgörs av 1 % av omsättningen som ITT
tar ut av samtliga sina dotterföretag för att täcka kostnader
Koncernbidraget är naturligtvis en för Flygt positiv effekt av kopplingen till ITT. Betalningsbalansmässigt har dock bidraget ingen betydelse eftersom pengarna kommer från andra ITT—bolag i Sverige.
36
sätt en avgift på 1 % på omsättningen som tas ut för att täcka för ITT gemensamt produktutvecklingsarbete. Enligt uppgift från företaget omfördelas de pengar som flyter in via R&D Assessment mellan ITT—företagen på ett sådant sätt att det skall avspegla behoven och nyttan för hela ITT hos det enskilda dotterföre— tagets produktutveckling. Flygt Sverige har i genomsnitt fått tillbaka 70 % av denna avgift, varför utflödet ovan redovisas
netto.
I uppställningen ingår ej själva köpeskillingen för Flygt. Köpet
skedde genom ett aktiebyte varför de betalningsbalansmässiga
effekterna blir avhängigt av de eventuella utdelningar på ut— ländska aktier som de tidigare ägarna erhållit under perioden
efter köpet. F n saknas uppgifter som belyser detta.
Om vi för tillfället bortser från sistnämnda utdelningar kan vi konstatera att ITT-ägandet som sådant ger en negativ "finansiell" betalningsbalanseffekt i storleksordningen 100—lU3nkr. Även om vi bara jämför utdelningen med utflödet så blir effekten negativ p g a att utdelningen är så pass mycket större än nyemissionen och koncernbidragen. Utflödet i form av de två avgifterna mot— svaras ju i princip av ersättning för kostnader som även ett inhemskt företag kan tänkas ha haft, varav en del kanske i form av import av tjänster, t ex köp utomlands av teknisk kunskap. Det är omöjligt att säga hur stor del av utflödet som hade fallit bort i alternativsituationen, men h&m står det faktum att ITT— ägandet i sig inneburit en finansiellt sett negativ effekt på
betalningsbalansen.
Ett sådant resultat är väntat. ITT övertog ett framgångsrikt företag som har fortsatt att vara framgångsrikt. Man har inte behövt stödja Flygt särskilt mycket kapitalmässigt under perioden, medan däremot Flygt hela tiden gett utdelning. För ITT har Flygt framförallt tjänat som ett lyckat placeringsobjekt vilket med nödvändighet måste innebära en negativ betalningsbalanseffekt. Utdelningen i procent av resultatet efter finansiella intäkter
och kostnader har under perioden pendlat mellan 15—40 procent.
1Åren 76 och 77 översteg andelen 100 %. Den stora relativa utdel— ningen möjliggjordes av koncernbidrag som Flygt erhöll samma år.
556 Fallet Flygt SOU 1981:43 för centrala stabsfunktioner. R&D Assessment är på motsvarande l l l 1 l ? l 1
För åren 1970—74 var motsvarande siffror för maskinindustrin i sin helhet 10—30 procent.1
Det bör påpekas att ovannämnda kapitalströmmar långt ifrån berättar hela sanningen om effekterna på betalningsbalansen.
Flera undersökningar av direktinvesteringar har konstaterat att det är dessas inverkan på export och import av varor och tjänster som ofta betyder mer för betalningsbalansen än de direkta kapital— strömmar som investeringen ger upphov till.2 I detta fall skulle det innebära att det är nödvändigt att studera i vad månITT påverkat Flygts möjligheter att sälja på export resp Flygts
inköpsstruktur. Till detta återkommer vi nedan.
I ett vidare perspektiv kan vi också ställa frågan hur pass relevant det är att bedöma effekterna på betalningsbalansen. Dels blir resultatet starkt avhängigt av vilken periodlängd vi väljer, dels beror effekterna på vilken typ av ojämvikt som rådde i sam— hällsekonomin vid de olika tidpunkterna och huruvida staten har möjlighet att bedriva en framgångsrik stabiliseringspolitik eller
ej.
Mycket av det som sagts om den "finansiella" effekten på betal— ningsbalansen torde också gälla för konsekvenserna på tillväxten
i den svenska ekonomin. Eftersom perioden inte kännetecknas av några stora kapitaltillskott av vare sig ägarkapital, lån eller borgensförbindelser för lån från ITT så hade antagligen det externa kapital som Flygt utnyttjat under perioden kunnat uppbringats även om företaget varit i inhemsk ägo. Nettoutflödet av kapital skulle såtillvida innebära en negativ faktor för tillväxten. Men även denna slutsats är starkt beroende av vilka antaganden som görs
om den bedrivna stabiliseringspolitiken.
lVinststatistiken. SNl 382.
2Se t ex Hafbauer, C G och Adler, F M, Overseas Manufacturing Investment and the Balance of Payment, Washington 1968.
Utflödet av kapital kan ju balanseras av en lika stor upp—
låning från statens sida från utlandet. Ännu viktigare är att konstatera att lika litet som det direkta kapitalflödet säger
hela sanningen om ITT—ägandets betydelse för betalningsbalansen ger det hela effekten på tillväxten. Det är förmodligen betyd— ligt viktigare att utröna på Vilket sätt ITT påverkar Flygts produktivitet och internationella konkurrenskraft. Även till detta
återkommer vi nedan.
332_E59995tign_99b_isyssfs£inss£
Ekonomisk tillväxt kan härledas bakåt till produktion och inves— teringar. Vi bör därför studera utvecklingen av dessa variabler i Flygt och om möjligt analysera vilken roll ITT-ägandet kan ha haft. En analys av alternativsituationen gör det önskvärt att ha ett inhemskt jämförelseföretag som i alla väsentliga avseenden liknar Flygt. Även om det finns andra företag som gör pumpar så är inget av dessa lämpligt som jämförelseobjekt.l Vi har valt att utnyttja industristatistikens uppgifter över delbranscherna Annan maskinindustri (38299) samt för perioden före 1968 delbranschen Elektroteknisk industriz. Tabell 3.ibilagan återger en samman— ställning av omsättning och antal sysselsatta i Flygt och ovan— nämnda delbranscher 1960—78. Med hjälp av dessa data kan vi dels studera utvecklingen i Flygt före och efter ITT—övertagandet 1968, dels jämföra med utvecklingen i delbranscher som enligt industri— statistiken är närmast jämförbar med Flygts produktion. I tabell 1
nedan har de genomsnittliga årliga procentuella ökningarna beräknats för Flygt och delbranschen Annan maskinindustri.
Tabell 1. Genomsnittlig årlig procentuell ökning 2129: 60—67 68-77 Omsättning Moderföretaget 15 Koncernen 21,5 19,3 Sysselsatta * Moderföretaget 8,0* 5,2 Koncernen 11,4 8,2 EEDSE_TéåEiDiDQEEE£i (SNl 38299) Saluvärde 11,8 Sysselsatta 1,2
(Brysselnomenklaturen)
Saluvärde 10,4. Sysselsatta 1,7 *63—68
Källa: Flygt och Industristatistiken. Amn. Omsättningsökningen för Flygtkoncernen 1960—67 är något övervärderad p g a att man övergick från att sälja genom agent till försäljning via dotter— bolag på vissa marknader i Västeuropa samt tillkomsten av dotterbolaget Grindex. Ett överslag visar att den årliga pro— centuella ökningen bör justeras nedåt med 2—3 procent för att bli jämförbar med branschen.
lWeda, Pumpex och SPV.
Gruppen 382992, Industri för vätskepumpar, är olämplig som jäm— förelsegrupp då den helt domineras av Flygt och Grindertab 3 not 4) Omläggning av industristatistiken -68 till SNl gör att det inte finns möjlighet att jämföra med samma bransch hela perioden.
Under förutsättning att prisutvecklingen varit likartad för Flygt och jämförelsebranscherna kan vi konstatera att Flygt uppvisar en högre tillväxttakt under perioden än jämförbara delbranscher. Dett gäller oavsett om vi studerar omsättning eller antal sysselsatta. Skillnaden i tillväxttakt är i stort sett likartad såväl perioden före som efter ITT—övertagandet.
Om vi jämför tillväxttakten i Flygt 60—67 med motsvarande för 68—77 kan vi konstatera att båda perioderna kännetecknas av en någorlunda likartad utveckling uttryckt i genomsnittlig procen— tuell tillväxt.
Bruttoinvesteringarna i Flygt—koncernen och hela verkstadsindu— strin framgår av tabell 5.1 Vi kan se att investeringarna i Flygt haft en liknande utveckling som omsättningen. Från 1960—talets
slut till —78 har de årliga bruttoinvesteringarna mer än fyrdubblat vilket är ungefär lika mycket som ökningen i omsättning. Om vi jäm— för med hela verkstadsindustrin kan vi se att de totala investering
arna i Flygt vuxit snabbare 1969—77. Investeringarna per syssel—
satt har dock utvecklats relativt likartat. Vissa år uppvisar verk— stadsindustrin t o m högre invest/sysselsatt. Det bör dock påpekas att antalet sysselsatta i Flygt-koncernen ökade med ca 70 % medan motsvarande siffra för verkstadsindustrin är 13 % under samma
period.
Huvudintrycket av det studerade siffermaterialet är att Flygt under hela den undersökta perioden varit ett starkt expanderande företag. Ingenting i materialet avslöjar att ITT—perioden härvid— lag på något markant sätt avviker från mönstret före 1968.
|
Uppgifter över investeringar saknas i industristatistiken på 1ägre1 branschnivå än 2—siffernivå. | I !
3:3 Produktivitet
Produktiviteten påverkar flertalet näringspolitiska variabler, t.ex priser, löner, internationell konkurrenskraft och tillväxt. Vi bör därför om möjligt undersöka produktivitetsutvecklingen i Flygt och göra branschjämförelser. Möjligheten att göra produk— tivitetsjämförelser begränsas av svårigheterna att göra korrekta mätningar av produktionsvolymen. I tabell 6 redovisas dock ett antal olikaproduktivitetsmått för Flygt och bransch 3829 (övrig maskinbuhstriav elektriska produkter) resp. 38299 (Annan maskin— industri) 1968—78. I vänstra kolumnen redovisas ett "rent" volym— mått för Flygt, antal tillverkade pumpar per sysselsatt. I kolum— nen längst till höger redovisas industristatistikens egna beräk— ningar av produktionsvolymen/sysselsatt, uttryckt som index. övriga kolumner visar förädlingsvärde resp. omsättning per syssel— satt uttryckt i fasta priser, i samtliga fall genom att producent— prisindex för delbransch 382 utnyttjats.
Trots osäkerheten i det statistiska materialet vågar vi ändå dra vissa slutsatser. Vi kan för det första konstatera att oavsett om vi ser till förädlingsvärde eller omsättning per sysselsatt så tycks Flygt under den studerade perioden ligga högre än bransch 38299. Om vi däremot jämför utvecklingstakt blir bilden mer oklar. Den mest tillförlitliga jämförelsen får vi antagligen genom att relatera kolumn (1) till kolumn (6). Mellan åren 1968 och 1977
har Flygts moderbolag ökat antalet tillverkade pumpar/sysselsatt med ca 10 % medan bransch 3829 ökat sin produktionsvolym/sysselsatt med 13 %. Variationerna mellan åren är dock relativt stora i båda kolumnerna. Å ena sidan tillverkade Flygt, så sent som 1976, lika många pumpar per sysselsatt som man gjorde 1968. Å andra sidan nådde man redan 1970 samma nivå som 1978. Mot den bakgrunden är
det tveksamt om antalet tillverkade pumpar per sysselsatt visar någon trendmässig höjning under den studerade perioden. För bransch 3829 är en sådan höjning däremot relativt tydlig även om en till—
bakagång skett från nivån 1974—75.
.Studerar vi förädlingsvärde /sysselsatt för de år vi har tillgång till sådana data ser vi att även här är det svårt att upptäcka någon markant ökning för Flygts del. För bransch 38299 tycks dock en nivåhöjning ha skett från åren 1968—70 till 1971—771. Om vi slutligen jämför kolumnerna (3) och (5) kan vi observera en ökning för såväl Flygt som branschen. För Flygt är dock ökningen mellan
åren 1968—77 7 % medan den för branschen är 19 %.
Med reservation för de statistiska osäkerheter som finns ger materialet ett intryck av att Flygt å ena sidan ligger på en högre produktivitetsnivå än jämförelsebranschen men å andra sidan visar en svagare utveckling. En förklaring till detta skulle kunna vara att Flygts tillverkning redan för 10 år sedan nått en högre "rationalitetsnivå" än genomsnittet för branschen, tack vare att pumparna redan då var relativt mogna produkter. Ytterligare ök— ningar i arbetsproduktiviteten skulle därmed vara svårare. Flygts starka ställning på marknaden har dock möjliggjort en hög pris— nivå under perioden vilket skulle förklara den högre nivån vad det gäller omsättning— och förädlingsvärde per sysselsatt.
En eventuell skillnad i produktivitet skulle dessutom kunna för— klaras av att Flygt bedriver en mer kunskapsintensiv tillverkning
än genomsnittet i branschen. (Se tabell 8.)
Ingenting i ovanstående material ger oss egentligen någon som helst möjlighet att bedöma effekterna av ITT—ägandet. Det enda vi kan säga är att några påtagliga skillnader i utvecklingen av om— sättning/sysselsatt uppvisar inte perioderna före resp. efter ITT— ägandet (se tabell 7). I övrigt är de mått som används säkerligen alltför grova för att avslöja sådana effekter. En eventuell på— verkan på Flygts produktivitet kan säkerligen bättre studeras med utgångspunkt från det allmänna inflytande som ITT kan ha över
företagets verksamhet. Följande avsnitt tar upp dessa frågor
1Det bör noteras att även industristatistikens beräkningar av pro—
duktionsvolymen per sysselsatt (kolumn 6) utgår från förädlings-
värdet.
åiéåsslsfalgtslissriag
Innebär utlandsägandet att man får större variationer i inves— teringar och produktion? I vilken utsträckning har det utländska företaget större benägenhet att anpassa produktion, sysselsätt- ning och investeringar till kortsiktiga variationer i konjunk— turerna än ett motsvarande inhemskt företag? Bakom denna fråga ligger en farhåga att de som har avgörande inflytande över be— sluten inte känner samma bindning till värdlandet som om före—
taget hade varit svenskägt.
Om det är så att ITT—ledningen har en större benägenhet att ta hänsyn till tillfälliga variationer i konjunkturen än ett in— hemskt företag borde det visa sig i investeringsstatistiken. Ett tillfälle att studera detta ges för perioden 1975—77. Under dessa år steg de svenska lönekostnaderna relativt kraftigt samtidigt som en lågkonjunktur rådde. Under dessa år översteg för första gången den svenska lönenivån motsvarande för USA.1 Vi kan också notera att 1976 var det enda år under den av oss studerade perioden som Flygts moderbolag inte lyckades öka sin omsättning
i jämförelse med perioden innan.
I tabell 9 i bilagan framgår Flygts investeringar och försälj— ning under perioden 73—79. Enligt denna snarare steg än sjönk företagets investeringar under perioden 75—77, med en topp 1977. Dessa uppgifter ger inget intryck av att ITT skulle tvinga Flygt att "ligga lågt" i sitt investeringsprogram under denna period. Det är dock Viktigt att understryka att Flygt hela tiden varit lönsamt och gett ITT god avkastning.
Oavsett principerna för ITT:s agerande i lågkonjunkturer så blir graden av "självständighet" Flygt åtnjuter i den internationella koncernen och moderföretagets styrformer av central roll i be—
dömningen av utlandsägandets betydelse.
lSee t ex Bostonrapporten. Appendix 6.
Graden av "självständighet" låter sig svårligen mätas. Förmod— ligen är denna starkt beroende av faktorer som dotterbolagets storlek, ekonomiska styrka och teknologi. I inledningen kon— staterade vi att Flygt utgör en försvinnande liten del av hela ITT, mindre än en procent av omsättningen, och skulle såtillvida knappast kunna basera inflytande över investeringsbeslut m m på sin relativa storlek.
Däremot är företaget dominerande i divisionen Pumps and Environ— mental Equipment. I ITT:s egna publikationer omnämns Flygt ibland som koncernens "flaggskepp" inom pumpgruppen. Man är det enda stora företag i ITT—gruppen som gör dränkbara pumpar och enligt företagets egna bedömningar finns litet av "synergimöjligheter" produktions— och marknadsföringsmässigt att hämta i relation till systerföretagen i pumpdivisionen eller övriga divisioner.2 Flygt
betraktar sig själv som relativt unikt i ITT—gruppen.
Vi har också visat att Flygt såväl före som efter ITT-övertagandet haft en hög tillväxttakt och gett moderföretaget en relativt hög avkastning. Tillskottet av kapital från ITT:s sida har ju också
varit ganska litet.
Enligt företagsledningen har ITT:s reella inflytande över inves— teringspolitik och övrigt beslutsfattande varit mycket begränsat under perioden. Det främsta skälet till detta uppges vara att företaget går bra och att ITT Centralt inte besitter de nödvändiga produktions— och marknadsföringskunskaperna för en mera detaljerad styrning. Den mest påtagliga förändringen som ITT—övertagandet inne—
bar uppges istället vara att Flygt genom detta införlivades i ett
lSnarare skulle litenheten kunna innebära att man av den anledningen; fick agera mera fritt därför att detta ändå inte påverkar hela ITT så mycket. 2J.C. Carter, ett mindre ITT—företag i Kalifornien gör också dränk—
bara pumpar, dock inom ett helt annat användningsområde. Se vidare under avsnitt 3.5.
formaliserat budgeterings— och uppföljningssystem, lika för alla systerföretag. ITT:s ekonomiska styrsystem omfattar dels femårs— planer (s k Business Plans) som upprättas varje år, dels ettårs— budgetar. Femårsplanerna beslutas vid genomgångar gemensamma för företag som ingår i en och samma ITT—grupp, i Flygts fall Fluid Products Group, Worldwide (FPG—WW). Femårsplanerna skall behandla företagets förutsättningar på världsmarknaden — marknadsandelar, möjligheter och risker, strategier, nya produkter och andra större projekt samt nödvändiga resurser i form av produktutvecklings—
och marknadsföringskapacitet, investeringar i maskiner, byggnader, lager och kundfordringar. Det första åretöversätts planen i ekonomiska termer till en budget som bl a anger förväntad omsätt- ning och vinst. Om ett företags vinst är allvarligt hotad så skall företaget dessutom upprätta en slags "nödplan" (Profit Assurance Plan), som anger åtgärder för att förbättra lönsamheten. Flygt
kan själv besluta om investeringar upp till en halv miljon under förutsättning att de är budgeterade,i annat fall är gränsen 250 tkr. Uppföljningen av femårsplanen och ettårsbudgeten sker löpande. Som exempel kan nämnas att Flygt för varje månad måste upprätta
bokslut som rapporteras direkt till ITT i New York.
ITT:s styrsystem ger intryck av en hög grad av formalisering med relativt detaljerade krav på vad varje moment i planeringen skall innehålla. Ett uttryck för detta är att de manualer man gett ut
för planrringen är synnerligen omfattande. Enligt Flygt krävs det också relativt stora personella resurser för att utföra planerings—
arbetet.
Trots den strikta formen i ITT:s ekonomiska styrning bestäms innehållet i planerna i hög grad av Flygt. Planeringsarbetet startas och genomförs i Flygt och förs sedan vidare upp i ITT—hierarkin. Även om den färdiga planen noga måste motiveras när beslut om denna skall tas, så kan man säga att ITT i mycket begränsad utsträckning aktivt påverkar de överväganden inom Flygt som leder fram till
ett planförslag. De planer som Flygt hittills tagit fram har också
godkänts av ITT utan några större förändringar. ITT:s styrsystem
gentemot Flygt skulle därför kunna sägas karakteriseras av
höga formella krav i kombination med en relativt stor innehålls— mässig frihet, åtminstone så länge planerna uppfyller ITT:s avkastningskrav. Styrningen blir därigenom i första hand av finansiell art, i vilken ITT framförallt är intresserade av
de budgeterade beloppens storlek snarare än vad som döljer sig
bakom i form av produktionsplaner och investeringar.
Enligt Flygtledningens egen bedömning har dock styrsystemet betytt mycket för dess egen förmåga att styra företaget. Man tillämpar också samma styrformer gentemot sina egna dotterföretag. Även om det administrativa merarbetet ökat avsevärt så menar
man att det mer än väl uppvägs av den effektivare styrning som kravet från ITT på en formaliserad planering ger upphov till.
Vid intervjuer med de fackliga företrädarna vid huvudkontoret har man också framhållit att ITT:s styrsystem underlättar för fackföreningen att på ett tidigt stadium få insyn i planering och beslut.
Det är omöjligt att bedöma vad ITT betytt för Flygts egen styr— effektivitet. Troligt är att företaget skulle ha använt sig av formaliserade planeringssystem även om man inte varit ITT—ägt, eftersom sådana system är relativt vanliga och fått stor sprid— ning bland företag under de senaste 10—15 åren. En del av föränd— ringen kan säkerligen också förklaras av att Flygt 1968 övergick från att vara ett typiskt familjeföretag med en mer informell styrning till att bli en del av en större koncern. Denna föränd—
ring hade ju inträffat även om Flygt sålustill något större svenskt
företag.
Styrning från ITT skulle också kunna spåras i inflytande på Flygts kund— och leverantörsstruktur. Tänkbart vore att ITT | tillämpade ett system för marknadsuppdelning mellan dotterbolagen inom pumpgruppen på ett sådant sätt att Flygt var förhindrad att bearbeta vissa marknader eller kunder. Från företaget uppges att någon sådan marknadsuppdelning eller annan påverkan på försälj— ningen från ITT:s sida inte förekommer. Av tabell lOframgår att Västeuropa och Nordamerika dominerar som avsättningsmarknader
såväl 1967 som 1978. Andelen av den totala försäljningen som
gick till Västeuropa förutom Norden har ej förändrats nämnvärt , under perioden. Fortfarande dominerar Västtyskland, Frankrike och England även om ordningen mellan länderna ändrats sedan 1967. Försäljningen till USA och övriga länder har ökat snabbare än
till Västeuropa.
Ingenting i detta material tyder på att Flygt fått lämna eller tvingats minska sin försäljning på någon av de marknader som var viktiga 1967. Mot bakgrund av Flygts unika produktprofil i pumpgruppen och det förhållandet att övriga pumpföretag inte säljer annat än på sina resp hemmamarknader är inte detta heller särskilt troligt.
Genom ITT:s förvärv kom Flygt att tillhöra en internationell xkoncern med lång erfarenhet från verksamheter i skilda länder.
I den mån denna kunskap även kommer Flygt tillgodo så borde det inverka positivt på försäljningsutvecklingen på världsmarknaden. Tabellllvisar att Flygts moderbolags export från Sverige ökat betydligt snabbare mellan 1967 och 1974 än närmast jämförbara delbransch, Andra icke elektriska apparater och maskiner. AV detta kan vi dock inte dra slutsatsen att det skulle bero på
ITT:s inflytande. Flygt utnyttjar på intet sätt ITT:s distribu— tionsnät eller övriga organisation utomlands. Som visas i avsnittet nedan kan man inte heller tala om att ITT överför marknadsförings— kunskap till Flygt. Skillnaden i exportutveckling förklaras sanno— likt av den allmänt sett positivare utveckling som Flygt uppvisar
än "genomsnittet" i branschen (se avsnitt 3.2).
På motsvarande sätt skulle en påverkan på leverantörsstrukturen vara möjlig, framför allt så att Flygt i högre grad tvingades att köpa från ITT—företag än om man varit ett fristående företag. Av tabell 12i bilagan framgår Flygtkoncernens inköp, totalt,
från utlandet och från andra ITT—företag åren 1968, 73 och 78.
Vi kan för det första notera att Flygt enligt företagets egen uppskattning inte köpte några varor eller tjänster från syster—
företag i början av ITT—perioden men att man därefter gör det.
Andelen är dock inte så stor och en markant minskning har skett mellan åren 73—78. Enligt företagets bedömning sker inte heller någon påverkan från ITT:s sida på inköpspolitiken, däremot inne— bär ITT—ägandet_att Flygt rent allmänt blir mera "internationella" i sina inköp. Det sistnämnda styrks dock inte av uppgifterna i
tabellen. Importandelen i inköpen har snarast sjunkit under perioden
3:5 Inflöde Och utflöde av teknisk kunskap och marknadsförings—
kysstes;_LgtälissriaisLEQQ-
För Flygtkoncernen har FOU—verksamheten alltid varit
koncentrerad till Sverige (Solna) och någon centralisering av arbetet till andra delar av ITT kan knappast sägas ha förekommit efter 1968. Det är också svårt att finna att ITT skulle ha bidragit med några för Flygt betydelsefulla kunskaper, produktions— och pro— duktutvecklingsmässigt. ITT har förvisso i viss utsträckning försökt att utnyttja samordningsfördelar, men möjligheterna till detta begränsas av Flygts relativt unika produktinriktning inom koncernen. Inom ITT—koncernen finns endast ett företag, förutom Flygt, som tillverkar dränkbara pumpar. Detta företag, J C Carter Company, har hela sin tillverkning förlagd till Kalifornien men säljer sina produkter på såväl hemma— som export—marknader.
J C Carter är ett betydligt mindre företag än Flygt, och produk— terna är av delvis annan konstruktion då de är avsedda för pump- ning av flytande gas och måste arbeta under sträng kyla (—1500C). Grundkonstruktionen är emellertid densamma, och på inrådan från ITT—ledningen har ett visst kunskapsutbyte förekommit mellan de båda pumpföretagen. Detta utbyte har huvudsakligen bestått av att företagen delgivit varandra erfarenheter om pumphjulskonstruktion. Även om pumphjulstillverkningen är av central betydelse för Flygt kan inte samarbetet med J.C. Carter ha givit mer än ett marginellt kunskapstillskott. Ett annat företag inom ITT som haft viss betydelse för Flygts produktutveckling är Grinell, även det ett företag som arbetar med vätska hantering. Hjälpen har för Flygts del bestått
i att man fått vissa slitstyrkeprov utförda. För detta arbete har Grinell fått ersättning ur ITT:s centrala FOU—fond.
Standard Telephone Laboratory, STL, är ett ITT—ägt centralt forskningslaboratorium, beläget i London. Där bedrivs viss grund— forskning om bl a korrosionsbeständighet och elektronik. STL har utfört vissa tester åt Flygt, och dessutom har Flygt möjlighet att anlita STL—personal för teknisk rådgivning på konsultbasis. Dessa tjänster får då köpas till"marknadspriser? P 9 a att Flygts verk— samhetsområde är skilt från de övriga delarna av ITT—koncernen
engageras emellertid nödvändig konsultation i regel från utanför—
om att i första hand utnyttja ITT—kapacitet förekommer inte enligt Flygt—ledningen.
Den mest betydelsefulla inverkan som ITT—ägandet haft för Flygts produktutvecklingskostnader är den avgift för FOU—arbete som företaget betalar till centrala ITT. Liksom systerföretagen betalar Flygt en procent av omsättningen till ITT för "gemensamt produktutvecklingsarbete" (R&D Assessment). Dessa pengar placeras i en fond, ur vilken ITT—ledningen fördelar merparten till dotter— bolagen efter behovet och nyttan av de projekt—förslag som dotter— bolagen lämnarin. Detta innebär att den centrala ITT—ledningen kan påverka inriktningen på projektarbeten vid de olika dotterbolagen och samtidigt öka kravet på samordning mellan de olika enheterna i Flygt. Flygt står själva för utvecklingskostnaderna från idé- skiss till prototyp. Efter prototyp—stadiet görs en detaljerad projektbeskrivning som skall godkännas av FOU—Marketing— och Produktions—avdelningarna inom Flygt samt VD, och först därefter tar ITT ställning till finansieringen från den centrala projekt—
fonden.
Betalningsmässigt har detta system inneburit en nettoutbetalning
oxo
på ca 12 mkr. för Flygt eftersom de hittills fått tillbaka ca 70 av den avgift de betalar till ITT.
570 Fallet Flygt SOU 1981:43 stående bolag. Några påtryckningar från den centrala ledningen
Den positiva effekt som den centrala FOU—verksamheten haft för
Flygt är huvudsakligen kontaktförmedlingen med andra ITT—företags FOU—verksamhet. På detta vis kan en del dubbel—arbete tänkas und— vikas även om riskerna för ett sådant dubbel—arbete är ganska små med tanke på Flygts speciella produktsortiment. De tjänster som I Flygt kunnat utnyttja genom denna kontaktförmedling har emellertid betalats, antingen till marknadspriser av Flygt själv eller också l Via de fonder som Flygt betalar sin R&D Assessment till, och det är tveksamt om de fördelar systemet ger uppväger vad Flygt betalat
hittills.
Inte heller inom marknadsföringsområdet kan något direkt inflytande från ITT spåras. Flygt hade redan före ITT:s övertagande en utbyggd försäljningsorganisation med egna dotterbolag på flertalet större marknader och agenter över hela världen. Enligt företaget är det denna tidiga satsning på marknadsföringen som varit den främsta orsaken till den snabba tillväxten. En väl utbyggd försäljningsorganisation uppges vidare ha varit en förutsättning för ITT:s intresse i samband med övertagandet. Någon produktspecifik marknads— föringskunskap fanns inte inom ITT vid övertagandet eftersom Flygt var den första pumptillverkare som införlivades i ITT— koncernen. Någon central stödfunktion hos ITT inom marknads— föringsområdet som Flygt utnyttjar förekommer inte heller.
Av tabellen nedan framgår FoU— och marknadsföringskostnader i procent av försäljningen 1970—78. Under denna period har sats— ningen på såväl FoU som marknadsföring motsvarat en relativt konstant andel av omsättningen. Tyvärr saknas motsvarande upp- gifter för perioden före 1968.
FoU— och marknadsföringskostnader i procent av omsättningen i Flygtkoncernensamt FoU SNI 382
70 71 72 73 74 75 76 77 78
FoU 3,8 2,9 2,9 2,9 2,5 2,7 3,1 2,7 2,5 Marknads— föring 16,4 15,7 15,3 15,3 14,6 14,0 15,0 15,6 15,8 FoU SNI 382 2,1 2,6 2,9
Källa: Företagsdata, och SCB:s forskningsstatistik (SN U)
37
För att en jämförelse av nivån på FoU—satsningarna skall vara möjlig fordras att Flygts definition av FOU överensstämmer ned denav SCB använda definitionen. Då SCB:s statistik visar ett genomsnitt av de i branschen ingående företagen blir en nivå— mässig jämförelse av intresse först om det föreligger markanta skillnader vilket inte är fallet. Då inga definitionsförändringar gjorts i vare sig Flygts eller branschstatistikens uppgifter är däremot utvecklingstendenserna jämförbara. Även om hänsyn tas till att årsvisa variationer får mindre betydelse i ett genom— snittsmått kan vi konstatera att branschens tendens till ökad satsning på FoU—aktiviteter inte har sin motsvarighet hos Flygt. Som konstaterades i avsnittet 3:2 har Flygts tillväxttakt varit snabbare än branschgenomsnittet. Då expansionen skett inom det "gamla" verksamhetsområdet är det inte förvånande att FOU— satsningarna i procent av omsättningen inte utvecklats på samma
sätt som för branschen i övrigt.
Ett område där Flygt—ledningen upplever en påtaglig effekt av ITT—ägandet är utvecklingen av management know—how (se avsnitt 3.4). Förutom den kunskap som följt av att vara en del av detta system sker även en management—utbildning av Flygts ledningspersonal i ITT:s regi. Management-kurser anordnas fortlöpande, och i dessa förväntas dotterbolags— ledningarna deltaga. Kurserna är emellertid avgiftsbelagda och belastar därmed Flygts utbildningsbudget på motsvarande
sätt som externa kurser skulle ha gjort.
Mot bakgrund av det som tidigare sagts om Flygts relativt unika ställning både inom pumpdivisionen och ITT totalt är det inte förvånande att moderföretagets inflytande över produktutveckling och marknadsföring framstår som ganska marginellt. Ju mer ett dotterföretag skiljer sig från sitt moderföretag mad avseende på produktinriktning desto mindre blir inflytandet från moderföre— taget över sådana aktiviteter som kräver kunskap om produkten. Detta gäller speciellt om dotterföretaget i fråga är framgångs— rikt.
Summering
Det kan nu vara dags att försöka summera upp den genomgång
av egenskaper hos Flygt med relevans för centrala närings— politiska faktorer som gjorts i avsnitt 3.
Det huvudsakliga intrycket efter genomgången av detta praktikfall är att ITT genom övertagandet av Flygt investerat i ett
företag som gett god avkastning och tillväxt i snabbare takt
än jämförbara företag i genomsnitt. Det relativt ringa kapital— tillskottet från ITT:s sida i kombination med en hygglig ut— delning har i sig inneburit ett betalningsbalansmässigt utflöde av kapital. Undersökningen kan inte visa på någon påtaglig inverkan från ITT:s sida på Flygts export eller import som skulle uppväga ovannämnda betalningsbalanseffekt. I den mån
det har varit möjligt att kontrollera har en påfallande likhet kunnat visas i utvecklingen före och efter ITT:s köp och ITT— perioden uppvisar inte några utvecklingslinjer som markant skiljer sig från utvecklingen i de branscher som jämförts. De statistiska uppgifter som använts kan dock vara alltför grova
och osäkra för att upptäcka sådana skillnader.
De uppgifter som företagsledningen själv givit om ITT:s styr— ning av Flygt ger emellertid intrycket att koncernen hittills åtnjutit en relativt stor grad av självständighet, trots det strikta budgeteringssystem som ITT tillämpar. Den mest påtag— liga förändringen enligt företaget skulle vara att man över— tagit de styrsystem som ITT använder och nu tillämpar dessa i styrningen av sina egna dotterbolag, däremot har ITT mycket litet av centrala FOU— eller marknadsföringsfunktioner som berör Flygt. Om ovanstående är riktigt så innebär det samtidigt att ITT inte påverkat Flygts produktivitet och därmed tillväxt och internationella konkurrenskraft vare sig i den ena eller andra riktningen.
Den främsta orsaken till denna självständighet är sannolikt
kombinationen av hög tillväxt/avkastning och den begränsade
likheten mellan Flygts produkter och ITT:s övriga produktsortiment.
Under förutsättning att företaget går bra finns det ingen större anledning för ITT att försöka öka graden av påverkan, speciellt om man har begränsade kunskaper om den bransch Flygt arbetar inom. Skulle en av dessa egenskaper hos Flygt inte ha funnits finns det inget som säger att ITT skulle
nöjt sig med det begränsade inflytande man hittills sannolikt
haft.
Tabell 1
Etableringsår för Flygt AB:s dotterbolag Källa: Uppgifter från företaget.
* 1954, 1954 1955
1957 1957, 1957 1959 1960 1961 1963 1964 1966 1966 1969 1970 1975 1975 2
Flygt Pompen B.V., Holland
Flygt Canada Limited, Canada
Flygt Pumpen GmbH, Västtyskland
Flygt Corporation, USA
Flygt—Werk GmbH, Västtyskland (tillverkande) Flygt France, SA, Frankrike A/S Flygts Pumper, Danmark
Flygt Italia SpA, Italien
NV Flygt S.A., Belgien Flygt Pumper A/S, Norge
Grindex AB, Sverige (tillverkande)
Flygt Australia Limited, Australien Flygt Pumps Ltd, England
Flygt Vertriebsgesellschaft GmbH, österrike
Standard Electrica SA, Divisar Flygt Brasil, Brasilien (i Brasilien kom tillverkning igång 1977)
drevs som associerat bolag till 1977 då det blev formellt dotterbolag
associerat bolag
Tabell 2ySysselsatta inom Flygt—koncernen.
Å_r
1960 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978
Källa:
Svenska Aktiebolag samt
företagets årsredovis—
ning 1978. koncernen Sverige gtomlands % Sverige
580 805 502 303 62,3 896 559 337 62,3 1 084 654 430 60,3 1 162 701 461 60,3 1 241 745 496 60,0 1 373 816 557 59,4 1 579 947 632 59,9 1 797 976 821 54,3 1 814 1 072 742 59,0 1 939 1 125 814 58,0 2 104 1 182 922 56,1 2 414 1 365 1 049 56,5 2 464 1 320 1 144 53,5 2 240 1 224 1 016 54,6 2 502 1 212 1 290 48,4 2 584 1 217 1 367 47,0
Tabell 3. Omsättnin och antal 5 sselsatta i F1 t och 'ämförbara delbranscher 1960—78, Lö ande riser
Flygt Bransch 3829(SN1) Bransch 38299(SN1) Elektroteknisk industri
Fakt. * ättn Antal sysselsatta Saluvärdel Antal Saluvärde1 Antal Saluvärdel Antal sysselsatta Moderbola Koncernen ModerbolagLKonc. mkr syssel— mkr syssel- mkr
mkr satta satta
1960 32 1961 43 1962 49 1963 65 497 805 1964 79 551 896 1965 102 606 084 1966 70 116 676 162 1967 70 126 U.S. 241 4 1968 78 141 726 373 4 1969 92 172 856 579 5 1970 101 199 887 797 6 544 75 501 1971 112 225 979 983 7 031 73 433 1972 134 260 042 149 7 340 72 222 8 10 11
340 58 179 578 62 867
NN
163 65 854 051 66 893 012 68 779 401 69 042 448 65 525
(001va
830 54 213 981 51 698 637 55 553 293 59 530 702 58 569 781 56 086 486 56 139 136 56 805 486 58 804 322 60 690 893 57 443
675 67 525 987 66 353 751 71 054
1973 163 287 097 356 315 73 315 1974 211 395 212 593 250 73 802 1975 252 474 230 619 783 75 499 1976 252 U.S. 162 697 12 803 77 331 1977 275 585 152 788 13 606 73 744 1978 333 710 157 711 U.S.
mmsrmmmkooocnoo
n—lt—I t—(t—ll—ll—In—lt—lt—INNNNNNN
r—lt—ir—(r—it—it—lt—l
Källa: Företagsdata och Industristatistiken.
lSaluvärde inkluderar internleveranser.
2P 9 a en omläggning av redovisningen i Flygt finns ej jämförbara uppgifter över omsättning för 1960—65
och sysselästtning för 1960-62.
3 . . InkluSive assoc1erade bolag
4SNI—indelning 38 Verkstadsindustri 83 446 mKr (oms)
382. Maskinindustri 23 960 3829 Övrig mask.ind. 13 606
38299. Annan mask.tillv. 10 893 __i. _ _ manna MMA—___.__.____J
Geografisk fördelning av tillverkningen
År antal moderbolaget(%) Grindex(%) Flygt Werk(%) Brasilien(%) 1967 29 300 84 8 8 1968 35 000 85 8 7 1969 42 550 86 7 7 1970 46 950 87 7 6 1971 49 500 86 7 7 1972 46 250 83 9 8 1973 53 050 83 9 8 1974 66 707 83 8 9 1975 61 509 84 7 9 1976 56 100 85 7 8 1977 61 470 85 8 7 0 1978 62 200 85 7 7 l
källazuppgifter från företaget
Tabell 5 Bruttoinvesteringar i Flygtkoncernen och hela verkstadsindustrin 1965—1978. Löpande priser.
Flygtkoncernen Verkstadsindustrin(SNl 38) Totalt Per sysselsatt Totalt Per sysselsatt Mkr Tkr
1965 7,8 7,2 U.S.
1966 8,7 7,5 U.S.
1967 9,6 7,7 U.S.
1968 4,7 3,4 1 438 4,0 1969 7,6 4,8 1 671 4,5 1970 13,7 7,6 1 997 5,1 1971 9,5 4,8 2 499 6,3 1972 11,2 5,2 2 468 6,3 1973 18,2 8,0 2 983 7,4 1974 18,3 7,0 4 203 10,0 1975 18,1 6,9 5 041 11,5 1976 25,8 9,6 5 148 11,8 1977 36,1 12,9 4 402 10,5
1978 33,2 12,2
Tabe116
branscher. 1968—78
FLYGT (l) (2)
Antal tillverkade pumpar/sysselsatt
Förädlingsvärde per sysselsait fasta priser
Moderbolaget Moderbolaget
1968 41 70 1969 43 1970 46 1971 43 1972 37 1973 40 70 1974 45 1975 42 1976 41 1977 45 1978 46 72
Maskiner, icke elektriska, 1968=100.
Källa: Flygt, Industristatistiken.
. Olika typer av produktivitetsmått för Flygt och vissa jämförelse-
Moderbolaget
Bransch 38299
(5) (6)
Omsättning/ Produktions— sysselsatt volym/syssel fasta prise satt
index l968=0
(3) (4)
Omsättning/ sysselsatt fasta priser
Förädlingsvärde 1 per sysselsait fasta priser
107 44 77 104 45 81 106 44 82 100 48 86 108 49 86 117 49 91 119 51 98 119 49 94 114 47 89 115 49 92 126 U.S U.S
100 103 105 111 109 114 123 121 113 113 U.S
1. Omräkning till fasta priser har skett med hjälp av producentprisindex för delbransch 382,
Tabell 7. Omsättning per sysselsatt i Flygtkoncernen och
Elektroteknisk industri 1963 - 67. Löpande priser. Tkr.
Flygt Elektroteknisk industri 1963 81 48 1964 88 46 1965 94 58 1966 100 64 1967 102 68
Källa: Företagsdata och Industristatistiken.
Tabell & Procentuella andelen tjänstemän i Flygt (moderbolaget) och Annan maskinindustri (SNl 38299) 1969—1975.
Flygt Annan maskinindustri 1969 48 35 1970 52 35 1971 51 36 1972 53 36 1973 53 35 1974 48 35 1975 51 36
Källa: Företagsdata och Industristatistiken.
Tabell 9. Flygtkoncernens försäljning, rörelsevinst och
investeringar 1973-79. Dollar. Löpande priser.
73 74 75 76 77 78 79 Försäljning 80,7 106,5 131,4 145,7 168,2 190,3 208 Investeringar 3,6 4,2 4,2 5,9 8,1 7,4 5, Inv/Förs % 4,5 3,9 3,2 4,0 4,8 3,9 2,
Källa: Uppgifter från företaget.
Tabell 10. Flygtkoncernens externa försäljning, 1änderfördelad,mkr
196 Sverige 24 Norden 7 övriga Västeuropa 48 USA 8 Canada 7 övriga länder 9 Totalt 103
Källa: Flygt. Anm. De marknader på vilka Flygt har egna försälj-
ningsbolag blir övervärderade i förhållande till försäljningen på agentmarknaderna i kon—
cernens externa försäljningsstatistik. Företaget
hade dock försäljningsbolag på alla större
marknader förutom England redan före 1967.
Tabell 11- Värdet av exporten i bransch 719, Andra icke elektriska
apparater och maskiner, samt Flygt/moderföretagets export 1967 och 1974. Mkr.
19
Bransch 719 20
67 1974 ökning i procent 15 5866 191 40 172 331
Flygt
Tabell 12. Flygtkoncernens inköp av varor
l968,—73 och 78. Tkr.
Totala inköp
Total import Importandel Köp från ITT—företag Import från ITT—företag ITT—andel
ITT—import
Källa: Uppgifter från företaget.
27 500 8 250 30%
000
S()IJ 1981:43 och tjänster 1973 1978 65 790 143 000 19 069 32 652 29% 23% 5 377 5 211 5 008 4 100 8% 3% 26% 13%
REFERENSER Intervjupersoner
Bertil T Nilsson, Bertil Englesson, Gunnar Sundström,
Ingemar Axelsson,
VD, Solna chef FoU, Solna chef tillv., Lindås
chef ekon.avd., Lindås
Anders Nilsson, ekon.avd., Lindås
Carl—Johan Carlberg, markn.avd.,Solna
Bengt Ramström, ordf. SIF—klubben, Solna Ulf Gustavsson, ink.avd., Lindås
Mats Forsgren Kapitel 11 FALLET IKO
&.
1. Inledning 585
2. Avsnitt 2, Historik 589 3. Avsnitt 3, Jämförelse av utvecklingen i IKO och
Sieverts 596
4. Avsnitt 4, Förhållandet IKO—ITT 600
5. Avsnitt 5, Vad hade hänt om IKO förblivit i svensk ägo 609
6. Bilagor 612
Inledning
IKO Kabel är ett utlandsägt företag. 1968 förvärvade ITT samtliga aktier i det västgötska företaget, be— läget i Grimsås. Avsikten med föreliggande rapport är att försöka analysera på vilket sätt utlandsägandet påverkat företagets utveckling sedan ägarskiftet. I likhet med övriga fallstudier i utredningen har vi inte haft möjlighet att göra några ingående undersök— ningar av företagets "liv" under aktuella perioder. Intervjuade personer framgår av en uppställning i
slutet av rapporten.
I Sverige finns idag tre stora tillverkare av kabel, ASEA Kabel och Sieverts som är ungefär lika stora
samt IKO Kabel som är något mindre. ASEA tillverkar endast kraftkabel medan Sieverts, efter det att
LM Ericssons telekabeldivision förvärvats, och IKO tillverkar både kraft— och telekabel. ASEA och Sieverts har flera gemensamägda bolag och samarbetsbolag. Så— väl kraft— som telekabel är standardbetonade produkter. Tillverkningen är tekniskt sett relativt Okomplicerad och det är därför också lätt att etablera en kabel— fabrik. Internationellt sett är antalet kabelfabriker
stort, de flesta relativt små och hemmamarknadsin— riktade, vilket antas bero-på de höga transport— kostnaderna för kabel. Produkternas karaktär gör
att pris och leveranstid blir de viktigaste konkurrens—
medlen medan kvaliteten får underordnad betydelse.
Avnämarsidan vad gäller telekabel karaktäriseras av
att det i regel finns få stora kunder, teleförvalt— ningar, som köper telekabel. När det gäller kraftkabel ser köparstrukturen något annorlunda ut. Även här är
det stora förvaltningar som är avnämare men även mindre kunder bl a grossister och större företag köper direkt från tillverkaren. Inköp av råmaterial, speciellt koppar är en kritisk faktor för kabeltillverkarna. Såväl IKO som Sieverts importerar en del av sitt kopparbehov,
c:a 25—30 procent. Resterande del köps av ASEA-företaget Elektrokoppar, i vilket Sieverts har 25 procent av aktiekapitalet, och i mindre utsträckning, från Metall— verken. Importen motiveras av att man inte vill vara alltför beroende av ett fåtal leverantörer. Priset
på koppar har varierat mycket de senaste åren och har stor betydelse för tillverkaren eftersom kablarna kan innehålla mellan 45-50 % koppar. Priset på aluminium
har varit stabilare än kopparpriset men har ökat markant den sista tiden då det följer energiprisutvecklingen
och aluminium har blivit lika dyrt som koppar. Fördelen är dock att aluminium är lättare, halva kopparens vikt, vilket gör att denna metall tar marknad från koppar, speciellt vad gäller kraftiga högspänningskablar.
Den tredje viktiga råvaran är plaster som har ökat
betydande i pris beroende på Oljeprishöjningarna_
I våra undersökningar av Flygt och Findus fanns inga möjligheter att jämföra med utvecklingen i liknande svenskägda företag. De företag som låg närmast till
för en sådan jämförelse hade en alltför olikartad situation för att göra en analys meningsfull. I IKO:s
fall är situationen annorlunda. Av de tre större kabel— tillverkarna är IKO och Sieverts mest likartade, efter— som de tillverkar både tele— och kraftkabel. Båda före— tagen är dotterbolag till stora koncerner, IKO till ett utländskt, Sieverts till ett svenskt. Båda företagen till- verkar kabel i olika dimensioner och vänder sig i princip till samma kundkrets. Tillverkningssituation och mark—
nadsförhållande bör därför vara likartade.
Som framgår av beskrivningen av de båda företagen i nästa avsnitt så finns det också viktiga skillnader
mellan företagen. Det är naturligt att företag med Olika historia bakom sig och olika ägare inte kan vara identiskt
lika under en viss jämförelseperiod. Skillnader finns t.ex. i fråga om avnämarstruktur. IKO säljer till några stora kunder, bl.a. Televerket och ELEF (kommunernas centrala inköp av elprodukter) samt till många småkunder. Sieverts säljer en större del av sin kraftkabel till sitt minoritetsägda grossistföretag SELGA och telekabel via LM Ericssons order på hela telesystem. Dessa och andra olikheter är dock inte större än att en jämförelse kan vara meningsfull. Vi kommer därför att i före— liggande rapport utnyttja Sieverts som "referenspunkt"
i analysen av IKO. Sieverts (och därmed LM Ericsson) utgör också i sig viktiga delar i IKO:s historia, som viktigaste konkurrenter och potentiella köpare när IKO var till försäljning 1968.
Nästa avsnitt innehåller kortare beskrivningar av
IKO och Sieverts. I avsnitt 3 görs en jämförelse
38
av utvecklingen i de båda företagen. Avsnitt 4 tar upp relationen IKO — ITT och avsnitt 5 behandlar effekten på konkurrenssituationen i Sverige av att IKO övergick
i utländsk ägo .
Avsnitt 2. Historik.
IKO Kabel
IKO Kabel grundades av Karl Olsson i Grimsås 1947.
Vid denna tidpunkt, strax efter andra världskriget, ökade verksamheten inom byggnadsindustrin och därigenom ökade efterfrågan på kabel. IKO började tillverka en enklare typ av kraftkabel och mötte snart kraftig kon— kurrens, främst från Sieverts och Liljeholmens kabel— fabrik (numera ASEA—Kabel). I detta läge försökte IKO satsa på tillverkning av kraftigare elkabel men mötte också här hård konkurrens. Detta gjorde att företaget började tillverka en tredje produkt — telekabel med plastisolering (tidigare hade det endast funnits pappers— isolerade kablar). Motståndet och konkurrenssituationen var fortfarande svår samtidigt som det nya isolerings— materialet hade svårt att "locka" avnämare. Dessutom
var statsmakterna negativ till att ha en fabrik i Grimsås och Ville förlägga produktionen till Borås där byggnads— verksamheten var stor. Trots detta kunde IKO anlägga en fabrik i Grimsås och detta hade de fördelarna att en viktig järnvägslinje låg där samt att det fanns god tillgång på arbetskraft.
1968 var IKO till försäljning och flera köpare var aktuella bl.a. Sieverts och Liljeholmens kabelfabrik samt det amerikanska företaget ITT. Orsaken till att de tidigare ägarna ville sälja kan bero på generationsskifte men det kan även finnas andra påverkande faktorer. Enligt IKO
var det p g a motståndet från de svenska konkurrenterna
och rädsla för monopolisering av den svenska kabelmarknaden som IKO slutligen såldes till ITT 1968.
IKO idag IKO är numera ett helägt dotterbolag till ITT, Svenska
AB och har en produktinriktning på telekabel och kraft—
kabel. Fördelningen mellan dessa produktgrupper är svår
att ange exakt då det är svårt att sätta en klar gräns. Uppskattningsvis är andelen telekabel idag knappt 25 % av total fakturering och den har tidigare varit mindre. Båda typerna av kabel tillverkas i fabriken i Grimsås
och de anställda är inte specialiserade på tillverkning av en viss produkttyp utan på olika typer av material. Därigenom kan de anställda omplaceras mellan tillverk— ning av de olika kabeltyperna. Merparten kabel med undan- tag av den vanligaste lkV jordkabel, tillverkas på order vilket gör att de ibland tillverkas relativt mycket tele—
kabel och mindre kraftkabel och omvänt.
Större delen av IKO:s leveranser går till den svenska marknaden. Exportandelen har dock ökat, från 19 procent 1969 till 39 procent 1978.I Sverige har IKO framförallt tre stora kunder; Televerket, Bejo och ELEF (kommunernas inköpsorganisation för elprodukter), som vardera köper för 20—25 mkr. Bejo är ett ITT-ägt elgrossistföretag, förvärrat 1968. Det bildades 1968 genom en sammanslagning av två elgrossister, Bröderna Engströms AB och Joel Olssons AB. Dessa företag hade sedan länge varit kunder till IKO.
Den viktigaste avsättningsmarknaden utanför Sverige de senaste åren är arabländerna men även övriga norden är en viktig marknad, speciellt Danmark. Även övriga Västeuropa köper en del från IKO. IKO:s försäljning på
olika länderområden framgår av tabellen nedan.
1Utgående från definitionen att kabel för mer än 60 volts spänning utgör kraftkabel.
Tabell 1 Fakturering fördelad på länderområden 1969, 1975 och 1978 i tkr och i % total fakturering
1969 1975 1978 tkr % tkr % tkr % Sverige 88 180 81 135 576 72 136 260 61 , övriga Norden 6 595 6 11 004 6 26 747 12 1 övr Västeuropa 7 112 7 12 750 7 13 954 6 Arabländer 3 519 3 15 363 8 43 137 19 övriga länder 3 115 3 12 464 7 3 896 2
S:a 108 521 100 187 157 100 223 994 100 Källa: Företaget.
Som framgår av tabellen är det framförallt leveranserna till arabländerna som svarar för den största ökningen
i IKO:s export, men även försäljningen till övriga Norden har ökat relativt kraftigt.
Trots den relativt omfattande exportförsälningen, 1978 uppgick den till c:a 90 milj.kr, har IKO ingen stor försäljningsorganisation. Exportavdelningen består av
5 personer. Av tabellen nedan framgår andelen av IKO:s
totala fakturering som går till andra ITT—företag.
Tabell 2 Andel av fakturering som går till andra ITT—företag:
1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 19 % 16 % 14 % 11 % 12 % 9 % 13 % 16 %
1977 1978 10 % 9 %
Källa: Företaget.
Praktiskt taget all den försäljning som IKO har till andra
ITT—företag gäller grossistföretaget Beijo, som köper såväl tele- som kraftkabel. Leveranser till andra ITT— företag har mera haft karaktären av engångsföreteelser t.ex. till ITT:s norska kabelföretag (1978 c:a 4 mkr), och ITT—ägda kabelföretag i Frankrike och Västtyskland. Försäljningen till Flygt och Standard Radio i Sverige är mycket obetydlig.
Fram till 1978 hade IKO tillverkning av kabel enbart i Grimsås. Detta år förvärvades samtliga aktier i Alstermo Kabel AB, med 48 anställda och en årsomsättning på 33 milj.kr. Därutöver har IKO 25 procent av aktierna i ett iranskt kabelföretag, IKO Cable Works Ltd, med en fabrik i Teheran och en 20 mil söder om Teheran. På grund av oroligheterna i Iran är den ekonomiska situationen för detta företag mycket svår då stora lån som IKO gått i
borgen för skall förräntas och amorteras.
Sieverts Kabelverk. Historik
Grundaren till Sieverts kabelverk, Max Sievert, inledde verksamhet i Sverige 1881 med import och försäljning av koppartråd från Tyskland. Tidigt kom han i kontakt med teletillverkaren LM Ericsson och fick stora leveranser till denne. På inrådan av LM Ericsson startade Sievert en fabrik i Sverige 1888 och leveranserna till LM Ericsson blev allt mer betydande. Verksamheten ökade snabbt i om— fattning, antal anställda ökade från 15 vid starten till 400 1920, samtidigt som omsättningen ökade från 0,4 mkr 1895 till 6 mkr 1920. Av Sieverts försäljning under slutet av 1890—talet levererades ca 40 procent av pro— dukterna till LM Ericsson.0mvänt var Sieverts en viktig leverantör för LM Ericsson, nästan all koppartråd in- köptes från Sieverts och Sieverts svarade för en tredjedel av LM:s totala köp från svenska leveran— törer. De båda företagen var således mycket beroende
av varandra och detta bidrog till att LM Ericsson över— tog samtliga aktier i Sieverts 1928. Då hade Sieverts
ca 330 anställda och en omsättning på ca 9mkr.
Det nya bolaget kom att driva sin verksamhet relativt fristående från moderbolaget och bidrog under perioden 1937—45 med drygt 25 mkr i utdelningar, vilket var
mer än hälften av den totala nettoinkomsten från kon— cernbolagen. .
De första åren tillverkade Sieverts främst kabel och
tråd för svagströmsindustrin i Sverige, speciellt för
LM, för att senare övergå till en produktionsinriktning som dominerades av starkströmskabel. Koppar importerades fram till sekelskiftet i huvudsak från Tyskland, därefter
köptes det mesta av metallen från svenska leverantörer.
I början av 1900—talet ökade efterfrågan på jordkablar och 1910 började Sieverts tillverka denna typ av kabel. En annan kabeltyp, pappersisolerad blykabel, började tillverkas vid samma tid då Sieverts erhållit licens
från det amerikanska bolaget Western Electric.
Sieverts idag.
Fram till slutet av 1960-talet tillverkade företaget både kraft— och telekabel, men under perioden 1970- 75 var telekabeltillverkningen överförd på moderföre- 1 1 tagets kabeldivision, för att därefter åter förvärvas 1 1 av Sieverts.
Sieverts ingår i LM koncernen som ett helägt dotterbolag och har själv hel— och delägda dotterbolag (se bilaga 1). Det helägda dotterbolaget är Kabmatik med ca 55 anställda, som tillverkar kabelmaskiner. Sieverts har också tillsamman med ASEA Kabel tillverkningsbolag, i första hand Bjurhagens fabriker med ca 250 anställda, Bofa Kabel med dotterbolaget Töckfors, ca. 250 anställda och Kabeldon AB med ca. 200 anställda, som tillverkar tillbehör till kabel. Dessutom har Sieverts och ASEA det gemensamägda SELGA (Svenska elgrossist AB).
1 1
Exporten från Sieverts har i absoluta tal ökat kraftigt
från 15 mkr 1968 till 165 mkr 1978. 1968 utgjorde exporten 7 procent av totalfaktureringen, 1973 var andelen 14 procent och 1978 så pass mycket som 30 procent. 1968 bestod exporten främst av leveranser till övriga Europa och Latinamerika och 1973, då Sieverts endast hade tillverkning av kraftkabel, gick leveranserna nästan uteslutande till övriga Europa. Bilden har de senaste åren förändrats främst genom stora order från Mellanöstern. Beträffande kraftkabel är övriga Europa en betydande avnämare, drygt 40 pro— cent av exporten av kraftkabel 1978, men den viktigaste avnämaren är dock Iran, som samma år importerade i en omfattning av nästan 50 procent av Sieverts export av kraftkabel. Av exporten av telekabel gick två tredje— delar till Saud—Arabien och en stor del, 18 procent, till Afrika där Libyen var den störste enskilde kunden. Faktureringen uppdelad på länderområden resp. kraft—
och telekabel framgår av nedanstående tabell.
Tabell 3 Fakturering fördelad på länderområden och
produktgrupper. Procent.
1968 1973 1978
Kraft Tele Kraft Kraft Tele Sverige 95 87 86 73 66 Export 5 13 14 27 34 övr.Eur. 2 6 13 11 1 Latinam. 3 3 1 2 Mellanöst. 16 23 övr. Asien 3 1 Afrika 1 6 Austr+ 1 Nordam. ___ ___ ___ ___
100 100 100 100 Fakt.i mkr 147 55 235 262 284
Källa. Sieverts.
Avsnitt 3. Jämförelse av utvecklingen i IKO och
Sieverts.
Som framgår av bilaga 2 och 3 har omsättningen i löpande priser ökat kraftigt i såväl IKO som Sieverts sedan 1963. Omsättningen i Sieverts har ökat från . 169,9 mkr 1963 till 549,5 mkr 1978, vilket är en ök—
ning med i genomsnitt 20 mkr per år. Variationerna
är dock mycket stora och den procentuella förändringen
har under samma period pendlat mellan —13 och +68 pro—
cent. En av förklaringarna till variationerna är
företagets förvärv och avyttringar av verksamhets-
grenar, bla avyttrades telekabeltillverkningen 1970 och förvärvades igen 1976. I fasta priser uppvisar dock Siel en viss nedgång under perioden 1963—78.
Utvecklingen av IKO:s fakturering har varit positiv
under perioden 1963-78 och ökat mellan 1 och 24 pro- cent årligen. I löpande priser har företaget ökat sin omsättning med i genomsnitt 11,5 mkr per år och i fasta priser har omsättningsvariationerna varit ganska små, med
en ökning sett över hela perioden 1963—78 på 27 procent.
I början av 1960—talet var IKO fortfarande ett litet företag med ca 50 mkr i omsättning och 260 anställda, medan däremot Sieverts redan vid denna tidpunkt vuxit till ett medelstort företag med 1700 anställda. Det är således från en betydligt lägre nivå än Sieverts som IKO utvecklats fram till idag. En förklaring till
skillnad i tillväxt kan också vara skillnader i de båda företagens produkthistoria. Eftersom IKO är ett betydligt yngre företag hade man redan från starten möjlighet att helt inrikta produktionen på plastiso— lerade kablar, medan Sieverts däremot successivt under perioden förändrat sin produktionsinriktning från pappers— till plastisolering. En tredje förklaring
är sannolikt skillnader i industriell miljö som ger
IKO en fördel när det gäller rekrytering av arbetskraft,
personalomsättning, frånvarofrekvens och utbyggnads— möjligheter.1) En fjärde förklaring skulle skillnader i ägarskapet kunna vara. Eftersom IKO förvärvades av ITT 1968 är
det skillnader i utvecklingen före och efter detta
år som är av speciellt intresse. I bilaga 5 har en upp— delning av omsättning och antal anställda gjorts på perioderna 1963—67 och 1969—78. Det är påtagligt att för de år uppgifter finns är
skillnaden i utvecklingstakt mest markerad åren innan
ITT:s förvärv av IKO. Volymmässigt ökade IKO med i
genomsnitt fyra procent per år 1963—67 medan Sieverts minskade genomsnittligt i volym lika mycket under dessa år. Denna markanta skillnad i försäljningsutveckling slår igenom i förändringen av antal anställda 1963—67, som för IKO:s del ökade med ca 25 procent medan Sieverts antal minskade med ca 17 procent. Åren efter förvärvet är skillnaderna mellan de båda företagen inte alls lika påtagliga. Omsättningsmässigt har Sieverts ökat något mer än IKO, i fasta priser, medan sysselsättningen fort— farande sjunker i Sieverts men ökar i IKO. Skillnaderna är dock inte alls så stora som åren 1963—67.
Om vi ser till bruttoinvesteringarna i de båda företagen under ITT—perioden så är skillnaden inte heller särskilt stor. De genomsnittliga årliga investeringarna var något högre i IKO än i Sieverts, 22 resp. 20 tkr per anställd, medan investeringarna per omsättningskrona var ungefär ? densamma i båda företagen.( Se bilaga 6).
Under perioden 1963—78 uppvisar IKO genomsnittligt en högre omsättning per anställd än Sieverts. (se bilaga 7).
Till en del kan denna skillnad förklaras med olikheter i produktsortiment. Sieverts har, med undantag för åren 1970—75, då telekabeltillverkningen tillhörde LM, alltid
TT 1977 var totalfrånvaron i IKO 6,3 procent, medan den för Sieverts beräknas till 23,5 procent samma
år. Källa: Företagen.
haft en större andel telekabel i sitt sortiment än
IKO. Denna tillverkning är mer personalkrävande än tillverkning av kraftkabel. Tidvis har också Sieverts haft en relativt stor andel övrig verksamhet som också varit mer personalkrävande än kraftkabeltillverkningen. (Se bilaga 3). För åren 1972-75 är en jämförelse lättast att göra, dels därför att uppgifterna om antal syssel— satta är jämförbara, dels därför att telekabel och öv- rig verksamhet inte ingick i Sieverts sortiment dessa år. Om övriga faktorer som påverkar arbetsproduktivi— teten är likartade i de båda företagen borde Sieverts uppvisa en högre omsättning per anställd än IKO dessa år med tanke på att man då bara tillverkade kraftkabel. Som framgår av bilaga 7 har IKO trots detta en högre omsättning per anställd även dessa år med undantag för ett år då den var i stort sett lika stor. Detta antyder att IKO har en högre arbetsproduktivitet än Sieverts, även sedan hänsyn tagits till skillnader i sortiment.1) Skillnaden i omsättning per anställd varierar relativt mycket mellan åren men man kan knappast påstå att perio— den före ITT:s övertagande skiljer sig från perioden efter. Möjligen kan man skönja en tendens att Sieverts förbättrat sin produktivitet sedan 1960—talet medan IKO legat kvar på en högre nivå. Sedan slutet av 1960—talet har ju också båda företagen ökat sin verksamhetsvolym, Sieverts parallellt med en minskning i antalet syssel- satta, IKO med ökning i antalet sysselsatta(om än i avtagande takt). Av ovanstående material kan vi inte dra slutsatsen att ITT—perioden inneburit en radikalt annorlunda ut—
veckling i IKO i jämförelse med Sieverts. Visserligen
1) IKO uppvisar också en högre lönsamhet än Sieverts. Enligt Veckans Affärer var IKO:s nettoresultat i procent av omsättningen 1977 och 1979 19,2 resp. 15,7 procent.
Motsvarande värden för Sieverts är 10 resp 8,5 procent.
är IKO:s volymtillväxt betydligt kraftigare än Sieverts åren strax före ITT:s förvärv 1968 medan den t.om. är något mindre åren efter. Den viktigaste förklaringen till detta är sannolikt att IKO startade från en betyd— ligt lägre nivå än Sieverts i kombination med andra gynnsamma förutsättningar i fråga om arbetskraft, indus— trimiljö,mm. Detta innebär samtidigt att materialet
inte heller kan tolkas så att ITT:s övertagande skulle ha inneburit en extra "injektion" för IKO med avseende på tillväxt. Det enda vi kan säga är att sysselsätt— ningen ökat i IKO såväl före som efter ITT:s förvärv.
Avsnitt 4. Förhållandet IKO—ITT.
I likhet med tidigare rapporter om utlandsägda företag kommer vi att inrikta analysen på olika aspekter av integration mellan IKO och övriga ITT-företag. Vi vill försöka avgöra graden av IKO:s beroende till ITT(och vice versa) i den löpande verksamheten, produktions—
mässigt, kunskapsmässigt och administrativt/finansiellt.
Vi måste börja med att slå fast att IKO som företag ut- gör en försvinnande liten del av hela ITT—koncernen. ITT:s totala omsättning 1978 var mer än 15 miljarder dollar, ca 70 miljarder svenska kronor, medan IKO;s omsättning var 224 miljoner kr, dvs ca en tredjedels procent av hela koncernens omsättning. Detta faktum tillsammans med det förhållande att IKO inte svarar för någon speciellt unik typ av produktion i ITT—koncernen gör att ITT som helhet på intet sätt kan sägas vara beroende av IKO. Även om man begränsar jämförelsen till ITT:s telekommunikationssida så utgör IKO en mycket liten del. ITT har sammanlagt åtta kabeltillverkande företag, varav sex i Europa och två i USA. Av företagen i Europa är det enbart IKO och ITT:s norska företag som tillverkar både telekabel och kraftkabel, medan övriga fyra är helt inriktade på telekabel. Sistnämnda företag ligger i England, Västtyskland, Spanien och Belgien. Ett av företagen, det i Belgien, är något mindre än IKO, övriga lika stora eller större. Om man ser till hela ITTzkoncernen tillhör IKO de mindre företagen
även om ITT har många små företag.
En intressantare frågeställning blir därför i vilken grad IKO är beroende av jättekoncernen ITT. Till skill— nad från relationen FLYGT— ITT där FLYGT som tillverkare av dränkbara pumpar är relativt unika inom ITT, så ingår IKO i ITT:s tradionella och äldsta produktgren, tele— kommunikation. Flygts relativa oberoende i förhållande
till ITT kan delvis tillskrivas moderbolagets begrän—
sade kunskaper om pumptillverkning. I IKO:s fall däre—
mot är det fråga om en standardprodukt inom ett för ITT välkänt område. Kunskapsmässiga förutsättningar för styr— ning från ITT:s sida saknas således inte.
Hur ser då beroendet ut på utbudssidan? Av IKO:s totala försäljning utgörs uppskattningsvis 25 procent av tele- kabel. Även om skillnaden rent produktionsmässigt inte
är så stor mellan tele— och kraftkabel så är marknads- bilden olikartad. Telekabelkunder är vanligtvis statliga förvaltningar som köper stora m ngder kabel, medan kraftkabelkunderna är såväl stora som små köpare. IKO:s största kunder är Televerket i Sverige som köper tele—
och kraftkabel för sammanlagt c;a 25 mkr, och grossist— företaget Bejo som köper tele- och kraftkabel för ungefär lika mycket. Den tredje största kunden är ELEF (kommunernas centrala inköp av elprodukter) som köper för c;a 20 mkr. Resterande svenska kunder består av 7-8 större grossister
samt många små kunder.
Med tanke på att ITT:s intresse framförallt ligger på telekabelsidan är det inom denna produktgrupp som man skulle kunna förvänta sig en samordning av försälj— ningen med tanke på att man har ytterligare sju företag
som tillverkar telekabel, varav fem i Europa.
Inom ITT förekommer också ett system med central fördel— ning av inkommande förfrågningar på telekabel. Detta system avser försäljningar till stora teleförvaltningar, c:a
25—30 milj.kr, där ITT i Bryssel förbehåller sig rätten
att besluta vilket av kabelföretagen som skall få ordern
p g a kapacitet, lönsamhet, m m, oavsett var förfrågan från början uppstod. Mindre order, kompletteringsförsäljningar, etc handläggs däremot ej av ITT centralt. I praktiken gäller systemet i hög grad försäljning till länder utan— för Europa, t ex arabländerna, medan däremot teleförvaltning- arna i Europa i hög utsträckning köper av resp lands egna
kabelföretag. På grund av att ITT:s fördelningssystem gäller
stora order berörs inte IKO i praktiken av systemet.
IKO varken vill eller kan konkurrera om dessa order efter— som de skulle ta alltför mycket av den totala kapaciteten. För IKO är Televerket i Sverige den särklass viktigaste kunden och enligt företagsledningen har det hittills aldrig inträffat att ITT i Bryssel överflyttat en order från Televerket till något annat företag i gruppen. Den tele— kabelförsäljning man har på export utgörs mestadels av mindre order, kompletteringsförsäljningar m m som man sköter mer fristående från ITT. Det innéih: å andra sidan att IKO inte heller erhåller någon speciell "draghjälp" från ITT, vare sig när det gäller tele— eller kraftkabel. Det är endast undantagsvis det förekommer internleveranser mellan ITT:s övriga kabelföretag och IKO. På det hela
taget förefaller det som om ITT i sin verksamhet på telekommunikationssidan helt enkelt är för stor med allt— för stora kunder för att IKO skall kunna vara en under— leverantör när ITT säljer sina telefonsystem i olika länder. Vi kan här göra en jämförelse med Sieverts som uppenbarligen kan dra vissa fördelar av att moderbolaget
LM Ericsson säljer hela telesystem. Sieverts telekabel—
tillverkning ingick de facto som en del i LMzs försäljning
av telesystem. Sieverts är också betydligt större på tele— ! kabel än IKO, 1978 c:a 284 mkr i fakturering att jämföra ' med IKO:s c:a 65 mkr. Enligt uppgifter från IKO utnyttjar * man inte ITT:s marknadsorganisation i olika länder vid för— ; säljning av kraftkabel. Ett skäl till detta är att marknads—W föringen av kraftkabel är relativt okomplicerad varför behovet av en stor och lokalt förankrad marknadsorganisa— tion inte är särskilt stor. Pris och leveranssäkerhet är
de viktigaste konkurrensmedlen medan anpassning till olika kunders specifika behov spelar mindre roll.(Bortsett från den nödvändiga anpassningen till varje lands normsystem). Därför kan IKO också klara sin relativt sett stora export, c;a 90 mkr varav c:a 60 mkr utanför Norden, utan någon anställd utomlands och med en exportavdelning på endast 5 personer. Även försäljningsavdelningen för den svenska mark—
naden har få anställda, c:a 10 personer.
IKO hade redan vid ITT:s övertagnade en relativt stor exportandel, c:a 10 procent. Denna andel hade fram till
1978 ökat till 39 %. Sieverts exportandel var 1968 7 procent av faktureringen men hade 1978 ökat till 30 procent. Med tanke på IKO:s relativa oberoende i förhållande till moder- bolaget i försäljningen av kabel så kan IKO:s växande exportandel knappast tillskrivas det förhållandet att man tillhör ITT—koncernen. Som tidigare framhållits så ingår
i IKO;s export bara undantagsvis leveranser till andra ITT-företag. Sieverts starka ökning på exportsidan däremot kan säkerligen till en del tillskrivas LMzs exportut— veckling, t ex leveranserna till Saud—Arabien.
Eftersom råmaterial, framförallt koppar, aluminium och plast, utgör en så stor del av en kabels totala kostnad, blir inköpssidan av central betydelse för lönsamheten hos ett kabelföretag. Kopparpriserna har mycket stor betydelse då kablarna kan innehålla 45—50 procent koppar. Priserna, som bestäms på Londonbörsen, varierar mycket, vilket i sin tur försvårar prissättning och ordertagning på färdig kabel, som till största delen tillverkas på order till
fasta priser. Priset på aluminium är stabilare och följer energipriserna snarare än råvarupriset p g a det höga energibehovet i tillverkningen. Priset på plast är beroende av priset på olja och har följaktligen stigit kraftigt under senare år. Trots att ITT:s totala inköp av koppar, aluminium och plast till kabel och andra produkter är mycket stor förekommer enligt IKO-ledningen ingen samordning av in— köpen mellan ITT:s kabelföretag. Skälet till detta uppges vara att IKO:s inköp redan är så stora att ytterligare mängdrabatter ej kan uppnås. Därtill kommer också de admini- strativa svårigheterna att samordna inköpen mellan de Olika ITT—företagen. IKO köper inte vare sig dessa råvaror eller andra insatsvaror från ITT-företag. De enda "kopplingar" som finns på inköpssidan är årliga möten mellan kabel— företagens inköpschefer, som diskuterar priser och "byter
siffror".
39
Ett annat område där en starkare koppling till moder— bolaget finns är teknologiområdet. ITT har som tidigare
nämnts, 8 kabelföretag av vilka 6 tillverkar enbart telekabel medan det norska bolaget och IKO tillverkar både
tele— och kraftkabel. Företrädare för kabelföretagen och
ITT:s laboratorium i England träffas c:a 4 gånger per år
och diskuterar forskning och utveckling. Produktutveckling-
en sker främst på materialområdet, nya typer av isolerings—
material utvecklas och förbättras. Vid dessa gemensamma
diskussioner utses ett s k "leading house" som får utveckla
och investera i ett speciellt FOUprojekt. Initiativ till projekten kommer vanligtvis från de Olika kabeltillverkarna och IKO som är ett relativt litet företag i sammanhanget är "leading house" för enspeciell typ av kabel,PEX—kraft— kabel med vulkaniserad plastmassa. Att vara "leading house" innebär att de andra företagen följer med och får tillgång till den nya teknologin. På detta sätt fortgår ett formaliserat teknikutbyte inom ITT-koncernen. Denna FoU-överenskommelse möjliggörs genom en finansierings— pool till vilken varje företag betalar en viss summa och får finansieringshjälp för FoU—projekt. Betalning går aldrig direkt från ett företag till ett annat.
(jfr Flygtrapporten).
Det är uppenbart att tillhörigheten till ITT på sikt betyder mycket för IKO:s produktutveckling. Utvecklingen inom kabeltillverkningen är helt beroende av produktut— vecklingen inom de områden där kabeln utgör en insats— vara. Den produktutveckling som stora företag av typ ITT bedriver får omedelbara konsekvenser för alla kabel- företag, framförallt på telekabelsidan. Beroendet till moderföretaget kan ha både positiva och negativa sidor. Till den positiva sidan hör självklart delaktighet i en vidare FOU-verksamhet än man skulle kunnat ha som fri-
stående företag. Detta i sin tur kan "tvinga fram" en
större egen utvecklingsverksamhet än man annars skulle haft. Till den negativa sidan kan räknas en mindre grad av självständighet i val av FOU-projekt och därmed produk—
tionsinriktning på sikt.
Den nya fiberoptiken är ett bra exempel på den både negativa och positiva sidan av att tillhöra en stor koncern. ITT har utvecklat en ny kabel—fiberoptik— kabel-Vilken antagligen inte kommer att tillverkas av IKO utan av andra ITT—företag. IKO kan däremot komma att få den levererad från andra företag för att lägga i— solering.
Som jämförelse kan nämnas att Sieverts redan har produk- tion av fiberoptikkabeli laboratoriemässig skala och är i färd med att bygga upp en kapacitet för framtida för- säljning på marknaden. Denna verksamhet är starkt integrerad med transmissionsavdelningen på LM, som ju står för ut—
rustningen i båda "ändarna", medan Sieverts svarar för
' kabeln och skarvningen. LM är också med och bekostar
utvecklingen av kabeln.
Det är å ena sidan uppenbart att det inte är IKO som
i denna situation avgör om man skall tillverka den nya kabeln eller ej. Å andra sidan är det osäkert i vad mån IKO som fristående företag haft möjlighet att påbörja tillverkning av fiberoptikkabel utan uppbackning av ett större telekommuniktionsföretag. Sieverts tillverkning av den nya kabeln är uppenbarligen starkt beroende av LM:s verksamhet inom samma område. Genom kopplingen till ITT får man nu möjlighet att i varje fall få en fel av pro— duktionen genom arbetet med isolering av kabeln. Fiberoptikkabeln kan på sikt bli ett hot mot IKO:s verk- samhet på telekabelsidan. I den mån tillhörigheten till ITT innebär en låsning i IKO:s möjligheter att ändra in- riktning för att överleva som telekabeltillverkare så
är detta naturligtvis negativt. Men den avgörande frågan
för vår del är om IKO hade haft bättre möjligheter
att "skydda sig" om man förblivit i svensk ägo. De uppgifter vi har ger oss egentligen inga möjligheter att besvara den frågan. Möjligen är det så att IKO som ett relativt litet företag,i en situation med en ny produkt,ändå är starkt beroende av de stora tele-
kommunikationsföretagen, oavsett ägarförhållanden.
Vid sidan av teknologiområdet är det i den administra- tiva och finansiella styrningen som ITT:s närvaro är mest påtaglig för IKO. ITT styr sina dotterbolag med hjälp av ett starkt formaliserat bugeteringssystem. Planeringen fortgår på så sätt att en femårig mål- sättningsplan först diskuteras internt, därefter med ITT:s kabelchef i Bryssel Och sist i den centrala enheten i Bryssel. Därefter arbetar man fram en mer detaljerad plan som går samma väg och som blir den slutliga budgeten för den närmast liggande perioden.
ITT gör månadsvisa uppföljningar av budgeten, även av tex lager och kundfordringar, som måste hålla en viss nivå. Om avvikelsen från budgeten är för stor "trycker" ITT på och budgeten och utfallet gås igenom. Rapportering till ITT görs löpande och olika typer av enkäter och kontroller görs regelbundet.
överhuvudtaget spelar fastställda rutiner stor roll i ITT:s styrning. Ofta besöks dotterbolagen av represen— tanter för moderbolaget som går igenom rutiner för
tex inköp, lagerhållning, kontrollerar att rutinerna följs, föreslår ändringar osv.
I investeringsbudgeten skall 80 procent av investerings— kostnaderna vara hänförbara till specificerade projekt. Investeringsbudgeten som helhet kan godkännas, men där- utöver skall varje investering genomgå en sk Project Approbation Request(PAR), dvs en begäran om igång— sättningstillstånd med ingående motiveringar från dotterbolaget,innan investeringen kan göras. Denna fram— ställning skall vara undertecknad av såväl VD som be—
rörda funktionschefer.Därefter går den Vidare upp i ITT:s
hierarki där granskning sker på olika nivåer för att, när det gäller stora investeringar, slutligen beslutas av ledningen i New York. Under förutsättning att de ingår i budgeten kan dotterbolagen själv besluta om investeringar som understiger 100 tusen dollar.1) Den primära bedömningsgrunden för ITT är att inves— teringen skall vara lönsam, oavsett hur investeringen sker. Ett dotterbolag kan således inte "hjälpa upp" motiveringen av en investering med att man har till— gång till en viss finansieringsform, tex investerings— fonderzä Däremot sätter ITT sällan upp några speciella tidsgränser för genomförande av investeringarna. På grund av att investeringsäskandena skall passera
så många instanser innan beslut kan fattas kan det ta ganska lång tid innan investeringen kan påbörjas. Även om ingen instans på vägen har några invändningar att göra mot projektet tar det enligt uppgift i regel minst fyra månader att få igenom en PAR.
Den relativt strikta administrativa styrningen som ITT tillämpar skulle kunna tänkas vara hämmande för viljan att föreslå investeringar, speciellt sådana som har en mer experimentell karaktär och kanske svåra att beräkna lönsamheten för. Från såväl företagsledningen som fack— ligt håll framhåller man dock det positiva i att styr— ningen framtvingar en nogrannare planering av inves— teringarna och förhindrar &mpulsköp" av maskiner etc. Enligt företagsledningen har ITT:s styrmetoder betytt mycket för IKO:s höga lönsamhet men samtidigt krävt kraftigt utökade personella resurser för hantering av
de informationsmängder som moderbolaget kräver in.
1) Även för dessa investeringar måste en PAR tas fram,
som emellertid stannar i företaget. 2) Enligt uppgift från IKO har utnyttjandet av miljö— fonderna för arbetsmiljöinvesteringar krävt speciellt
ingående arbeten med PAR, med förklaring av fomdernas
syfte, osv.
På samma sätt som FOU—folk från de olika kabeltillver— karna inom koncernen träffas, har även ekonomi— och produktionsavdelningarna möten flera gånger per år. Dessutom är ekonomicheferna och de sk "back—line— cheferna" direkt underställda moderbolaget.( I IKO är "back—line-chefen" och VD samma person pga företagets litenhet).
Finansiellt har IKO under hela ITT-perioden stått på egna ben. På grund av företagets goda lönsamhet har man självfinansierat sina anläggningsinvesteringar och
1978 hade man långfristiga lån på endast 1,2 mkr(upp- taget före 1968). Några långfristiga lån från ITT har ej erhållits under perioden. Utdelningar till ITT, Svenska AB har totalt uppgått till 83 mkr under perio— den 1968—78. Därutöver betalar man avgifter för FOU
och andra funktioner till moderbolaget enligt det system som tillämpas inom koncernen(se Flygtrapporten). Totalt har dessa avgifter under perioden 1968—78 uppgått till 27 mkr.
Avsnitt 5. Vad hade hänt om IKO förblivit i svensk ägo?
På grund av generationsskifte men även beroende på
en mycket kraftig tillväxt med åtföljande "växtvärk" var IKO till salu 1968. Flera köpare var aktuella, bla de svenska konkurrenterna Sieverts och ASEA. IKO:s
ägare ville dock inte sälja till de svenska konkurren— terna. En bidragande orsak till detta var sannolikt det kraftiga motstånd som dessa gav IKO vid starten och under uppbyggnadsskedet på 1950-talet. En annan viktig orsak var dessutom att man ansåg att en försäljning till Sieverts eller ASEA skulle innebära en alltför kraftig koncentration av den svenska kabeltillverk- ningen till ett par företag.
Det är naturligtvis omöjligt att besvara vad som hade hänt anKO sålts till ASEA eller Sieverts. En utveckling som bedömare på såväl IKO som Sieverts anser trolig
är att IKO ej lagts ner men gjorts om till en ren produk— tionsenhet, fortfarande belägen i Grimsås. Andra funk— tioner som företagsledning, inköp, försäljning och produktutveckling hade däremot sannolikt centraliserats till moderbolaget, och därmed hade IKO inte kommit att fungera som en självständig enhet. En sådan utveckling hade troligen inneburit en minskad konkurrens på den svenska kabelmarknaden.Visserligen förekommer viss im— portkonkurrens, men storförbrukarna,tex ELEF, köper helst av svenska tillverkare eftersom de utländska leverantörerna sällan kan tillhandahålla hela sorti- mentet av kabelkvaliteter. Eftersom den svenska kabel— tillverkningen istort sett är koncentrerad till tre, från varandra fristående företag(inklusive dotterbolag), så skulle en ytterligare koncentration till två företag ha kunnat medföra en högre prisnivå på kabel.
En intressant frågeställning är om ett införlivande av IKO i ASEA eller LM—gruppen hade inneburit sådana samordnings— mässiga fördelar att Sverige därmed fått en internationellt
sett konkurrenskraftigare kabeltillverkning än man nu har.
Från såväl Sieverts som IKO har man framhållit att till— verkningsmässigt uppnås den optimala storleken på en
kabelfabrik redan vid ca. 300 anställda. Den struktur på kabeltillverkningen som Sieverts valt, med ungefär lika
stora fabriker i Sundbyberg, Hudiksvall Piteå och Falun,
! bestyrker detta, liksom amerikanska undersökningar. En % sammanslagning av IKO och t ex Sieverts skulle därför % sannolikt inte medfört några påtagliga skillnaden ur till- ; verkningskostnadssynpunkt i jämförelse med nuläget. Däremotå är det möjligt att en samordning inneburit fördelar marknads föringsmässigt. Med tanke på att den nödvändiga försäljningå organisationen vid kabelförsäljning är relativt liten är de? troligt att samordningsfördelarna, i varje fall kostnads—
mässigt, blivit relativt begränsade.
Intervjuade personer.
5159
Vilhelm Tham, VD
Claes—Håkan Lundgren
Göran Björk, Ordf. Metall
Karl C&ov Eriksson, SALF. Erland Benjaminsson, Ordf. SIF.
Sieverts. Yngve Åkesson, VD
Per Brunskog, Ekon.direktör.
övriga.
Rune Andersson, ELEF.
Kabmatiki Bjurhagen
100 % hälftenägt tills. med ASEA
Källa: Sieverts
Sieverts
Bofa hälftenägt tills. med ASEA
100 Töcksfors
Bilaga 1.
Kabeldon
hälftenägt tills. med ASEA
Selga
65/35 % (ASEA)
Bilaga 2.
Extern fakturering i IKO Kabel 1963—78. Mkr.
År Löp.priser 1963 års priserT) 1/4—62—-31/3—63 37,12
63/64 50,77 50,77 64/65 58,46 u.s. 65/66 72,70 49,8 66/67 76,9 46,3 67/68 92,8 59,5 1/4-68——31/12—68 67,96 40,2 69 110,6 55,9 70 122,4 56,9 71 129,8 62,1 72 133,7 61,6 73 151,1 59,3 74 185,7 55,4 75 187,5 62,3 76 192,6 60,9 77 206,5 61,5 78 224,0 64,7
1) Producentprisindex för elektrisk tråd och kabel. SCB.
Källa: Företaget och SCB
Bilaga 3.
Extern fakturering i Sieverts Kabelverk AB 1963—78.
Löp. priser 1963 168,9 64 177,1 65 233,5 66 240,1 67 224,0 68 227,9 69 246,7 701)213,8 711)205,7 721)169,9 731)234,7 741)289,8 751)259,2 76 317,9 77 533,4 78 549,5
1963 års
priser.2) Kraftkabel
168,9 u.s. 159,9 144,6 143,6 134,9 124,6 99,4 98,4 78,3 108,2 86,5 86,1 100,6 158,7 158,8
Fördelad på prod. grupp i %
60 57 59 63 61 64 73 88 88 100 100 100 100 72 62 48
telekabel övrigt 25 15 30 13 29 12 25 12 28 11 24 12 18 9 — 12 — 12 28 — 38 - 51 1
1) Under 1970—75 var telekabeltillverkningen överförd
på LM:s kabeldision.
2) Producentprisindex,
Källa: Företaget, SCB.
elektrisk tråd och kabel. SCB
Bilaga 4.
Antal anställda i Sieverts och IKO
Sieverts 152 Tot.anst. % förändr/år Tot.anst. ? förändr/år
1963 1 718 266
19611 1 706 - 1 287 + 8
1965 1 70L C 297 3—
1966 1 627 - 5 309 L
1967 1 1423 - 13 332 7
1966 1 396 - 2 3142 3
1969 1 349 ' 3 1101 17
1576 1 107 - 23 390 ' 3
1.97". 1 006 - 9 405 L
i 15.": 72L ** 79£ — 26 1415 ; 1 197: 73: - & ms 197- 719 - ; A21
75? - ? ÅSL 3
| 155 - 53 ÅSL— [
s_— ' CAD—_l 425 ' :E LILU— 2
575 BC * L #35 ' 2
Genomsnittlig föräncring/år 0,6 : 3,3 ?
Källa: Företagen.
Bilaga 5.
Genomsnittlig årlig procentuell förändring i omsättning 1963—67 och 1969—78.
IKO Sieverts Omsättning Löp.priser Fasta Löp, priser Fasta 1963-67 +16,2 +4 +7,4 —4 1969—78 +8,2 +1,6 +9,2 +2,7
Tabell 2. Procentuell förändring i antal anställda 1963-67 och 1969-78.
IKO Sieverts 1963—67 +24,8 -17,2 1969—78 +8,5 -3,6
Källa: Företagen
Bilaga 6.
Genomsnittliga bruttoinvesteringar per anställd och omsättningskrona l968-78.Löpande priser.
Per anställd Per omsättningskrona Årligt genomsnitt Årligt genomsnitt Sieverts 20 tkr 0,06 IKO 22 tkr 0,06
Källa: Företagen
Bilaga 7.
Omsättning/anställd. Fasta priser(63 års)Tkr.
IKO Sieverts
63 191 98
64 us us
65 168 94
66 150 89
67 179 101
68 us 97
69 139 92
70 146 90
71 153 98
72 147 108 — 991) 73 142 148 74 132 120 75 144 114 76 140 87 77 139 127 — 111 78 149 122
1) Annan beräkningsgrund för antalet anställda.
Källa: Företagen
Kronologisk förteckning
28.
29. 30. 31. 32. 33. 34. 35. 36. 37. 38. 39. 40. 41. 42. 43.
HS 901 Hälsorisker. S. HS 90: Ohälsa och vårdutnyttjande. S. HS 90: Hälso- och sjukvård i internationellt perspektiv. S. HS 90: Utgångspunkter och riktlinjer för det fortsatta arbetet. S. Ny arbetstidslag. A. Översyn av lagen om församlingsstyrelse. Kn. Lag om vård av missbrukare i vissa fall. S. Översyn av sjölagen 1. Ju. Enhetligt huvudmannaskap för högskolan. U. Datateknik i verkstadsindustrin. I. . Datateknik i processindustrin. |.
lnrikesflyget under 1980-talet. K. Närradio. U. Reformerat kyrkomöte, kyrklig lagstiftning m. rn. Kn. Grundlagsfrågor. Ju Film och TV i barnens värld. U. . Industrins datorisering. A.
Minskat tobaksbruk. S. Oversyn av radiolagen. U. Omprövning av samvetsklausulen. Kn.
. Internationellt patentsamarbete III. H. . Sjukersättningsfrägor. S. . Tekniska hjälpmedel för handikappade. U.
Socielförsäkringens datorer. S. . Bra daghem för små barn. S. . Omsorger om vissa handikappade. S. . Omsorger om vissa handikappade. Sammanfattning, lag-
förslag, specialmotiveringar. S. Turism och friluftsliv. Det centrala myndighetsansvaret. Jo. Forskningens framtid. U. Forskarutbildningens meritvärde. U. Avtalsvillkor mellan näringsidkare. Ju. Fluor i karlesförebyggande syfte. S. Effekter av investeringar utomlands. l. Fristående skolor för skolpliktiga elever. U. Sjukresor. S. Begravningsverksamheten. Kn. Företags obestånd Il. B. Om hets mot folkgrupp. A. Svenk krigsmaterielexport. H. Prisreglering mot inflation? H. Prisreglering mot inflation? Bilagor 1—6. H. Prisreglering mot inflation? Bilagor 7—10. H. De internationella investeringarnas effekter. l.
Systematisk förteckning
Justitiedepartementet
Översyn av sjölagen 1. [8] Grundlagsfrägor. [15] Avtalsvillkor mellan näringsidkare. [31]
Socialdepartementet
Hälso- och sjukvård införSO-talet. 1. Hälsorisker. [1] 2. Ohälsa och vårdutnyttjande. [2] 3. Hälso- och sjukvård i internationellt perspektiv. [3] 4. Utgångspunkter och riktlinjer för det fortsatta arbetet. [4] Lag om vård av missbrukare i vissa fall. [7] Minskat tobaksbruk. [18]
Sjukersättningsfrågor. [22] Socialförsäkringens datorer. [24] Bra daghem för små barn. [25] Omsorgskommittén. 1. Omsorger om vissa handikappade. [26] 2. Omsorger om vissa handikappade. Sammanfattning, lagför- slag, specialmotiveringar. [27] Fluor i kariesförebyggande syfte. [32] Sjukresor.» [35]
Kommuniketionsdepartementet Inrikesflyget under 1980-talet. [12]
Budgetdepartementet Företags obestånd II. [37]
Utbildningsdepartementet
Enhetligt huvudmannaskap för högskolan. [9] Närradio. [13] Film och TV i barnens värld. [16] Översyn av radiolagen. [19] Tekniska hjälpmedel för handikappade. [23] Utredningen om forskningens och forskarutbildningens situa- tion. 1. Forskningens framtid. [29] 2. Forskarutbildningens meritvärde. [30] Fristående skolor för skolpliktiga elever. [34]
Jordbruksdepartementet
Turism och friluftsliv. Det centrala myndighetsansvaret. [28]
Handelsdepartementet
Internationellt patentsamarbete III. [21] Svensk krigsmaterielexport. [39] Prisregleringskommittén. 1. Prisreglering mot inflation? [40] 2. Prisreglering mot inflation? Bilagor 1—6. [4113 Prisreglering mot inflation? Bilagor 7-10. [42]
Arbetsmarknadsdepartementet Ny arbetstidslag. [5]
Industrins datorisering. [17] Om hets mot folkgrupp. [38]
Industridepartementet
Data- och elektronikkommittén. 1. Datateknik i verkstadsindu- strin. [10] 2. Datateknik i processindustrin. [11] Direktinvesteringskommittén. 1. Effekter av investeringar utom— lands. [33] 2. De internationella investeringarnas effekter. [43]
Kommundepartementet
Översyn av lagen om församlingsstyrelse. [6] Reformerat kyrkomöte, kyrklig lagstiftning m. rn. [14] Omprövning av semvetsklausulen. [20] Begravningsverksamheten. [36]
Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.
n
LiberFörlag ISBN 91-38-06343-3 Allmänna Förlaget ISSN 0375-250X