SOU 1985:16

Den svenska psalmboken : slutbetänkande

Till Statsrådet och chefen för civildepartementet

1969 års psalmkommitté får härmed enligt givna uppdrag överlämna slutligt förslag till reviderad psalmbok för Svenska—kyrkan, Den svenska psalmboken. Samtidigt överlämnas förslag till supplement till psalmboken.

Betänkandet, Den svenska psalmboken, är uppdelat på fyra volymer, nämligen SOU l985:16, 17, 18 och 19.

Volym 1 innehåller förslag till texter och melodier i Den svenska psalmboken samt förslag till supplement.

Volym 2 innehåller kommitténs redovisning av uppdraget och dess genomfö- rande, av de principer och överväganden som varit vägledande i kommitténs arbete och av kommitténs olika åtgärder. I volymen ingår vidare en översiktlig framställning av psalmboksfrågans historia 1937-1969 samt exempel på en alternativ disposition av psalmboken (s k integrerad psalmbok).

Volym 3 innehåller text- och musikkommentarer till ett antal psalmer. Häri ingår även mer detaljerade motiveringar för kommitténs ställningstaganden i fråga om enskilda psalmer.

Volym 4 innehåller förslag till ackompanjemang till de i volym 1 föreslagna psalmerna och överlämnas av tekniska skäl senare.

Sedan 1981, då kommittén avgav sitt senaste betänkande, har den haft följande sammansättning: biskopen, teologie doktor Olle Nivenius (ordföran- de), docenten Esbjörn Belfrage, docenten Göran Bexell, kontraktsprosten, docent Ulf Björkman, kyrkoherden, teologie doktor Anders Frostenson (t o m 1984-09—09), adjunkten Birgit Gerhardsson, professorn Harald Göransson och domkyrkoorganisten jan Håkan Åberg. Sekreterare har varit direktorn Per Olof Nisser och biträdande sekreterare redaktören Anna-Brita Bodén.

En deltaljerad redogörelse för kommitténs arbetssätt, ändringar i kommit- téns sammansättning, anlitande av experter m m återfinns i volym 2, kapitel 1.

Stockholm ijuni 1985

Olle Nivenius

Esbjörn Belfrage Göran Bexell

Ulf Björkman Birgit Gerhardnon Harald Göransson _]an Håkan Åberg

/Per OlofNisser Anna-Brita Bodén

Innehåll (SOU)

Förklaringar Den svenska psalmboken Innehållsförteckning Texter och melodier Förteckning över psaltarpsalmer och andra sånger ur Bibeln Psalmvalslista för psaltarpsalmer och andra sånger ur Bibeln F örfattarregister Tonsättarregister 1937 års psalmboks och Psalmer och visors nya nummer De nya numrens motsvarighet i 1937 års psalmbok och Psalmer och visor 76 resp 82 1937 års psalmer med ändrad begynnelserad Register över psalmernas begynnelserad

Supplement Innehållsförteckning Texter och melodier F örfattarregister Tonsättarregister Register över psalmernas begynnelserad

621 623 629 637 643

647 651 655

671 675 727 729 731

Förklaringar

Denna volym innehåller kommitténs förslag till utformning av Den svenska psalmboken och omfattar två delar. Första delen är den för flera samfund gemensamma delen och den andra Svenska kyrkans samfundstillägg och supplement till detta.

Denjörsta versen av varje psalm förekommer två gånger, dels i anslutning till notbilden, dels i själva textuppställningen — detta av tekniska skäl och för bättre läsbarhets skull. 1 en slutlig utgåva för församlingsbruk kan vers l stå under notbilden.

En asterisk (*) betyder

— under versnummer: att psalmen sjungs stående — isamband medförfattaruppgift: att texten undergått en lätt språklig anpassning till nutida språkbruk eller på smärre punkter ändrats resp enbart avkortas i förhållande till 1937 års version — vid vissa melodier försedda med s k aekord- ellergilarranalys: att de avviker från ackompanj emanget i volym 4.

Bearb betyder att texten bearbetats, men att bearbetningen ej kan tillskrivas en särskild person.

Årtal rörande ursprungsangivelser till texter och melodier anger antingen tillkomstår, första förekomst i handskrift eller första kända tryckår. Där dessa inte är kända har i stället upphovsmannens födelse/dödsår angetts.

Uppgifterna om texternas ursprung har i de flesta fall övertagits från 1937 års psalmbok, Psalmer och visor och andra församlingssångböcker.

Uppgifterna om melodiernas ursprung har reviderats av Harald Göransson och jan Håkan Åberg.

Uppgifterna om bearbetning av melodier återfinns i volym 4. För närmare uppgifter om texter och melodier samt om bearbetningar av dessa hänvisas till kommentardelen, volym 3.

' ..vw fi.. .. .."'f.'"" : .,: :. :.l;.:.:.:

. ”n...... :' ,jn ,., ,

— "?".?” ..,!wrftvi: nu : ,mil

i _ . l lf,” ', Il Il .. . .z.

ur): walli, ,:,

.-'-....* *..u' . ll' smurf" L—lls fll.

' :fn ::

limo-w l:a-"lin lut! anml

.:,äih'ljvlel: Han är...” ':'ti'wt'mmhm mamma-gg... .] .giwlll. u.»,Jf'lll ...El llllilqrn f- l ., all 14; . &;lFf. !] 1.75sz * um 'whfiånfliruwmmh 1.71 . fbrlrfi'lf .:J- . - mi,-el lli), mer;.mtrl Alis-47311

Den svenska psalmboken

(Antagen av kyrkomötet år . .)

. ,, ..l

|:)! fi:, ,,,,:

. ** H.,, ' lm ,l

”l.|

:::," fp *l , ,',* , . *. M..” ... s::** ,,l l

ua). ::

l... staff:: -- '

:;""

åt!..årill' rj"-

Den svenska psalmboken FORSTA DELEN

(N. 1—325)

gemensam för (här uppräknas i bokstavsordning namnen på de kyrkosamfund etc som slutgiltigt antar förslaget)

Psalmkommitte'ns kommentar:

Förslaget till denna psalmboksdel har utarbetas i samråd med arbetsgrup- pen Sampsalm, i vilken följande kyrkosamfund och organisationer deltagit:

Adventistsamfundet, Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen, Fribaptistsamfun- det, Frälsningsarmén, Helgelseförbundet, Liberala Katolska Kyrkan, Meto- distkyrkan i Sverige, Stockholms katolska stift, Svenska Alliansmissionen, Svenska Baptistsamfundet, Svenska Frälsningsarmén, Svenska Missionsförbundet och Örebromissionen.

::: .,, ., ' - | |.I_ l l lj . " ,,.l,l,l. .,Ll _ ll... ,. . . . lll . . .,.,, , .. H| Illl,”lll . ,,. .,..l.,, .'-... ,,l'.l.l.', *- ,, l ll l l il : * i.u-Lf .. . FF,, I . :, ,,. —, ':”...lnb. q:”, , . ll' ll . .:* * , * , . ' l:a.— .l 43.31 *l'llqm '*'* .lh' . . lll a.?ai'jgi :. . "JWJ'GT ' L | |

... :”,"-

Innehållsförteckning Den svenska psalmboken

(med hänvisning till psalmernas nummer i första och andra delen)

LOVSÅNG OCH TILLBEDJAN

FADER, SON OCH ANDE

Treenigheten

1 Gud, vår Gud, vi lovar dig Herren, vår Gud, är en konung Helig, helig, helig, Herre Gud Hela världen fröjdes Herran

Lova Gud i himmelshöjd Lova Herren, sol och måne 2 3 4 5 Nu tacka Gud, allt folk 6 7 8 Lova villjag Herran, Herran 9 Min själ skall lova Herran 10 Lov, ära och pris 11 O store Gud, närjag den värld beskädar 12 Brist ut, min själ, i lovsångs ljud 13 Min Gud, närjag betänker 14 Högtlovat vare jesu namn 15 Halleluja! Sjung om jesus 16 Kom, låt oss nu förenas här 17 Ge _]esus äran, frälsta mänsklighet 326 Upp, psaltare och harpa 327 Lovad vare Herren 328 Höga majestät 329 Du som härlig ställde 330 Ljus som liv år världen gav 331 Guds härlighet oss styrka ger 332 Änglarna sjunger i himlen 333 Dig vare löv och pris, 0 Krist 334 Herre Gud, ditt dyre navn og aere

18 Allena Gud i himmelrik 19 Du för vars allmaktsord 20 Helige Fader, kom och var oss nära 21 Måne och sol, vatten och vind 335 Vi tror på Gud som skapar världen

336 Gud trefaldig, stå oss bi 337 Vår Gud, till dig du skapat oss 338 Gryningen talar om dig 339 Som ett klockspel hörjag dig 340 Himmelske Fader

Gud, vår Skapare och 22 Dig skall min själ sitt offer bära Fader 23 Tack, gode Gud, för allt som finns 24 Med tacksam röst och tacksam själ 25 Högt i stjärnehimlen 26 Tränger i dolda djupen ner 27 Du är större än mitt hjärta 28 Så älskade Gud världen all 29 Kärlek från vår Gud 30 Gud är trofast! Så ljöd sången 3] Låt oss glada och i tro 341 Guds väg i dunkel ofta går 342 Gud har gett åt fågeln dess vingar 343 Tusen stjärnor glimmar 344, Krukmakarskivan svänger runt 345 Gud har skapat allting 346 Gud bor i ett ljus 347 Op, al den ting, som Gud har gjort

jesus, vår Herre och 32 O gläd dig Guds församling nu broder 33 O jesus Krist, som mänska blev 34 Vänligt överjorden glänser 35 Din spira, jesus, sträckes ut 36 O Kristus, oss benåda 37 Kristus är världens ljus 38 För att du inte tog gudomliga 39 jesus från Nasaret går här fram 40 Kristus vandrar bland oss än 41 Vem är det som kommer på vägen 42 Se, jesus är ett tröstrikt namn 43 jesus är min vän den bäste 44 O giv mig tusen tungors ljud 45 jesus för världen givit sitt liv 46 Låt mig få höra om jesus 47 Säg, känner du det underbara namnet 48 Vilken vän vi har ijesus 49 Det är sant att jesus lever 348 0 Gud, du av barmhärtighet 349 En blomma uti öknen stod 350 Kristus, konung som hör hemma 351 Huru länge skall mitt hjärta 352 Vår Herre Krist var Sonen 353 Guds Lamm, dig hälsar skaran 354 En vanlig dag när inget särskilt händer 355 Han satte sig ner på stranden

Anden, vår hjälpare och tröst

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN

Kyrkan

Ordet

356 jesus, du min glädje 357 jesus, du som själen mättar 358 Nämn mig jesus, han är livet 359 Någon du känner är din bäste vän 360 Det gungar så fint 361 jesus, det eneste

50 Kom, Skaparande, Herre god 51 Kom, helge Ande, Herre Gud 52 Herre, se vi väntar alla 53 Livets Ande, kom från ovan 54 Vinden ser vi inte 362 O du helge Ande, kom/Veni Sancte Spiritus 363 O helge Ande, dig vi ber 364 Ande ifrån ovan 365 Kom, helge Ande, till mig in 366 Helige Ande, sanningens Ande 367 0 Gud, ditt rike ingen ser 368 0 Guds Ande, du som bor i ljus 369 Blås på mig, skaparvind 370 Grip du mig, helige Ande

55 Vi lovar dig, 0 store Gud 56 Gammal är kyrkan 57 Sin enda grund har kyrkan

58 Hjärtan, enigt sammanslutna 59 Med Gud och hans vänskap 60 En Fader oss förenar 61 Lågorna är många 62 Än finns det en värld 371 Med pelarstoder tolv 372 Fädernas kyrka i Sveriges land 373 Tack, 0 Gud, att i din'kyrka 374 Gud är vår starkhet och vårt stöd 375 Guds menighet er jordens störste under

63 Dig, ljusens Fader, vare pris 64 En dyr klenod, en klar och ren 65 Omkring ditt ord, ojesus 66 En såningsman går där 67 Som torra marken dricker regn 376 0 Fader vår, barmhärtig, god 377 Behåll oss vid ditt rena ord 378 Se Herrens ord är rent och klart 379 Upp, Sion, att prisa 380 Från tidevarv till tidevarv 381 Därför att Ordet bland oss bor

Dopet

Nattvarden

Helg och gudstjänst

Konfirmation

68

69 382 383 384 385 386 387 388 389

70 71 72 73 74 75 76 390 391 392 393 394 395 396 397 398 399 400 401 402 403 404

77 78 79 80 81 405 406 407 408 409 410 41 1 412

jag tror på Gud som med sitt ord Glad jag städse vill bekänna Gud, hos dig är livets källa Fader, du som livet tänder Gud har en famn Vi tackar dig, vår Skapare Med vår glädje över livets under Ett liv ur dina händer Ijesu Kristi namn vi ber Upp ur vilda, djupa vatten

Ojesus, än de dina Som spridda sädeskornen Du sanna vinträd, jesus kär Vi till ditt altarbord bär fram Du som gick före oss När vi delar det bröd Gud, vår lösta tunga jesus Kristus är vår hälsa Vår Herres, jesu Kristi, död Säll den som håller jesus kär Vad röst, vad ljuvlig röst Mitt hjärta slår så underbart Det helga bröd på altarbordet vilar Du öppnar, o evige Fader Klåd dig, själ, i högtidskläder Tyst, likt dagg som faller Gud är en av oss vid detta bord jag kom inte hit för att jag tror Så som du bjöd vi kommer nu Brödet är ett, brutet för alla Vi bär så många med oss Gud vare lovad

Hör hur tempelsången stiger O jesus Krist, dig till oss vänd Gud är mitt ibland oss Hur ljuvt det är att komma Herre, samla oss nu alla Så skön en väg ej finns på'jord Hör, Gud ännu sin nåd dig bjuder O Gud, det är en hjärtans tröst Så skön och ljuvlig är Hur fröjdar sig i templets famn Käre jesus, vi är här Salig, jesus, är den stunden O gode Ande, led du mig

413 jesus, låt din kärleks låga 414 Du kallar oss till kyrkan

Vigsel

Begravning (se Framtiden och hoppet)

Vittnesbörd — tjänst — mission

KYRKOÅRET Advent

82 Gud, se i nåd till dessa två 83 Som klaraste vattuflöden

84. Vi lyfter våra hjärtan 85 Som mannen och kvinnan i glädje tillsammans 415 Gud skapade avjord 416 Gud har omsorg om vårt släkte 417 Det er så yndigt at folges ad

86 O Guds kärlek, dina höjder 87 Våga vara den du i Kristus är 88 Räds ej bekänna Kristi namn 89 Se, jag vill bära ditt budskap, Herre 90 Blott i det öppna 91 Din kärlek, jesus, gräns ej vet 92 Kärlek av höjden värdes beskära 93 jesus, Guds Son, träd in i denna skara 94 Du som av kärlek varm 95 Ditt verk är stort, menjag är svag 96 Öppna mig för din kärlek 97 jag behövde en nästa 98 Ett vänligt ord kan göra under 99 Gud, vår Gud, för världen all 100 Tillkomme ditt rike 101 Vår store Gud gör stora under 102 Tung och kvalfull vilar 418 Ett Kristusbrev till världen 419 Någon skall vaka i världens natt 420 ”Maria”, sa judas 421 Så långt som havets bölja går 422 I makt utan like 423 För hela världen vida 424 Låt nya tankar tolka Kristi bud 425 Hav och stränder din allmakt formar 426 Herren, vår Gud, har rest sin tron

103 Bered en väg för Herran 104 Gläd dig, du Kristi brud 105 Hosianna, Davids son 106 jerusalem, höj upp din röst 107 Gör porten hög, gör dörren bred 108 Gå, Sion, din konung att möta 109 Det susar genom livets strid 110 Han kommer i sin kyrka

jul

Nyårsdagen (se jesus, vår Herre och broder samt Årsskifte)

Trettondedag jul

F astan

111 Kristus kommer — Davids son 112 Världens Frälsare kom här

427 När vintermörkret kring oss står 428 0 du som himlens stjärnor tänt 429 Advent är mörker och kyla 430 jag höja vill till Gud min säng 431 Tidens mått har fyllts till randen 432 Hör du rösten

113 Det är en ros utsprungen 114 Stilla natt, heliga natt 115 0 Betlehem, du lilla stad

116 Nu tändas tusenjuleljus 117 När jesusbarnet låg en gång 118 Fröjdas, vart sinne 119 Var hälsad, sköna morgonstund 120 Se natten flyr för dagens fröjd 121 Närjuldagsmorgon glimmar 122 Nu dagen är kommen 123 Lyss till änglasångens ord 124 Enjungfru födde ett barn i dag 125 Från himlens höjd jag bringar bud 126 Ett barn är fött på denna dag 127 0 du saliga, o du heliga

128 Vid Betlehem en vinternatt 129 Och det hände vid den tiden

433. Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt 434 Ring, alla klockor, ja klinga 435 Mitt i vintern var det

436 Herdar som på fälten vaktat 437 Var kristtrogen fröjde sig 438 Dig vare lov, ojesus Krist 439 Prisad högt av herdars skara 440 In dulcijubilo

130 En stjärna gick på himlen fram 131 Stå upp, o Sion, och lovsjung 132 Nu segrar alla trognas hopp 133 Himlen är så härligt blå 134 Gläns över sjö och strand 441 Lagd på strå i ett stall 442 Å, vilka stora gåvor 443 Guds rådslut från begynnelsen 444 Till möten och brunnar

135. Se, vi går upp till jerusalem 136 Du går, Guds Lamm, du rena

137 Den kärlek du till världen bar 138 jesus, du mitt liv, min hälsa 139 Den stunden i Getsemane 140 Du har ditt kors, ojesu mild 141 Han på korset, han allena 142 Skåda, skåda nu här alla 143 Guds rena Lamm, oskyldig 144 0 huvud, blodigt, sårat 145 När världens Frälsare jag ser 445 Du som i alltets mitt

446 Det går ett tyst och tåligt lamm 447 Min själ, du måste nu glömma 448 jesus, djupa såren dina 449 Han gick den svåra vägen 450 Vackra törnrosbuske 451 Dig vi lovsjunger, ärar 452 Mycket folk kring jesus var 453 Se, kärlet brast, och oljan är utgjuten 454 Dig, min jesus, nu jag skådar 455 jesus, lär mig alltid tänka 456 Lyssna, hör, du höga himmel 457 jesus, dig i djupa nöden 458 ”Vaka med mig” 459 0 jesu kär, vad har väl du förbrutit 460 När jag den törnekrona 461 De såg ej dig, blott timmermannens son 462 Höga kors, du enda ädla 463 Domen över världen går 464 Vi tackar dig, ojesus god 465 Så är fullkomnat, jesus kär 466 Den tunga dagen går mot natt 467 Ditt lidande har nått sitt slut

Påsk 146 Vad ljus över griften 147 Upp, min tunga, att lovsjunga 148 jesus Kristus är uppstånden 149 Detta är den stora dagen 150 Du segern oss förkunnar 151 Denna dag stod Kristus opp 152 Kristus lever - underbara ord 153 Livet vann, dess namn är jesus 154 Dina händer är fulla av blommor 155 Herren lever, våga tro det 156 De trodde att jesus var borta 157 Den korta stund jag vandrar här 468 0 natt av ljus som ej kan dö 469 Lovets offer — Krist är uppstånden 470 Nu kommen är vår påskafröjd 471 Nu låt oss fröjdas med varann

472. I dödens bojor Kristus låg

473 Låt oss nu jesus prisa 474 Han lever! 0 min ande, känn 475 Kom med glädje och med sång 476 Om Kristus döljes nu för dig 477 jag vill sjunga om min vän

Kristi himmelsfärds dag 158 Till himlen Herren jesus for 159 Till härlighetens land igen 478 Du som oss frälst ur syndens band

Pingst 160 Guds Ande kom från himlen ner (se även Anden, vår hjälpare 161 Helige Ande, låt nu ske och tröst) 162 Som sol om våren stiger

479 Nu stunden är kommen, o saliga fröjd 480 Kom, helge Ande, Herre Gud 481 Gud, när du andas över vårjord

Övriga helgdagar

Den helige Stefanos dag 163 På lidande byggd är Guds kyrka eller Annandag jul 482 Vårt fäste i all nöd är Gud Kyndelsmässodagen 483 Du morgonstjärna, mild och ren

484 jungfru Maria 485 Den store mester kommer

jungfru Marie bebådelsedag 164 Salig du, och högt benådad 486 Var hälsad, Herrens moder 487 Alla källor springer fram i glädje 488 På tröskeln till Marias hem

Krisli förklaring: dag 165 Vår blick mot helga berget går 166 Sorlet har dött

Den helige Mikaels dag 167 Gud låter sina trogna här 489 Guds änglar är hans sändebud 490 Inför Guds himlatron

Tacksägelsedagen 168 Kom inför Herren med tacksamhet

Alla helgons dag 169 I himmelen, i himmelen 170 Den stora vita skaran där 171 För alla helgon, som i kamp lör tron 172 De skall gå till den heliga staden 491 De heliga i landet

De hädangångnas minne 173 Din frid skall aldrig vika 492 Välsignade alla ni kära 493 0 Gud, du som de världar ser 494 0 livets Gud, vi tackar dig

Vid kyrkoåret slut

DAGENS OCH ÅRETS TIDER

Morgon

Under dagen

Kväll

174 Herre, när din dag är inne 495 Ljus av ljus, o morgonstjärna 496 Guds Son en gång i morgonglans

175 176 177 178 179 180 181 182 497 498 499 500 501 502 503

183

Den signade dag som vi nu här ser Din klara sol går åter opp Pris vare Gud, som låter Som skimret över hav och sky Morgon mellan fjällen Var dag är en sällsam gåva Nu är det morgon

Det ljusnar sakta Min Gud och Fader käre Vi tackar dig så hjärtelig Nu stiger solen fram ur österns portar Morgonrodnaden skall väcka I öster stiger solen opp Morgonens rodnad över bergen brinner Den merke nat forgangen er

Som sådden förnimmer Guds välbehag

184 jesus kär, var mig när 504 505 506

185 186 187 188 189 190 191 192 193 507 508 509 510 511 512 513 514 515 516 517

En jordisk dag, en dag från dig Ett, jesus, än påminnerjag Genom gatans trängsel

O Kristus, du som ljuset är Nu vilar folk och länder Nu är en dag framliden Så går en dag än från vår tid Bliv kvar hos mig Bred dina vida vingar Den dag du gav oss, Gud, är gången Nu sjunker bullret Gud som haver barnen kär Tack, Fader, för den dag du gav Den ljusa dag framgången är Vi tackar dig, 0 Herre Krist Så har nu denna dag Nu i tysta skuggan fången När allt omkring mig vilar Din sol går bort, men du blir när Till natt det åter lider Nu kommer kväll med vilans bud Av goda makter underbart bevarad Trötta av dagen vi kommer dig nära

518 jag är hos dej, min Gud 519 520

Det ringer till vila Nu vilans dag förflutit

Årsskifte

Årstiderna

ATT LEVA AV TRO

Stillhet — meditation

Bönen

Sökande — tvivel

194. Giv, ojesus, fröjd och lycka 195 0 Gud, vår hjälp i gångna år

196 Låt mig börja med dig, 0 min Frälsare 521 Det gamla är förgånget är 522 Hur snabbt, o Gud, vår tid förgår 523 jag är det trädet i din gård

197 Den blida vår är inne 198 Likt vårdagssol i morgonglöd 199 Den blomstertid nu kommer 200 I denna ljuva sommartid

201. En vänlig grönskas rika dräkt 202 De blomster som i marken bor 203 Fram skrider året i sin gång 204 Kornet har sin vila

524 Världen som nu föds på nytt 525 Se, nu stiger solen ur havets famn 526 I al sin glans nu stråler solen 527 Hur härligt vittna land och sjö

205 Vila i din väntan

206 Herre, jag vill bida 207 En liten stund med jesus 208 Det tänds ett ljus 528 Stilla jag min blick vill fästa 529 0 Herre, i dina händer 530 Mina döda timmar 531 I Guds tystnad fårjag vara 532 Kom nära, Gud. Kom vila 533 Släck de tusen bildernas skärm 534 jag känner den

209 0 Gud, all sannings källa 210 jag lyfter ögat mot himmelen

211 jesus kär, gå ej förbi mig 212 Långt bortom rymder vida

213 Att bedja är ej endast att begära 214 Lär mig att bedja av hjärtat

535. Mitt hjärta, fröjda dig

536 Att be till Gud han själv oss lär 537 Hör oss, Gud, du själv har bett oss

215 Gud, din nåd till himlen räcker 216 Mästare, alla söka dig 217 Gud, för dig är allting klart 218 jag har ofta frågor, Herre 219 jag skulle vilja våga tro 538 jag till din måltid bjudits in

539. En dunkel örtagård jag vet 540 Varför gick vi bort att söka

Kallelse 220 Till den himmel som blir allas 221 Skynda till jesus, Frälsaren kär 222 just som jag är, ej med ett strå 223 jag vet en port som öppen står 224 Lämna dig helt åtjesus 225 jesus är ute och söker 541 En syndig man 542 Allt är redo! Lyssna alla 543 Vak upp! Hör väkten ljuder 544 Två väldiga strider om människans själ 545 Sackeus var en publikan 546 Gud er nådig, han vil ikke

Bättring — omvändelse 226 0 gränslösa frälsning 227 0 du som ser, o du som vet 228 I tro under himmelens skyar 229 1 Adam är vi alla ett 547 Ur djupen roparjag till dig 548 Till dig ur hjärtegrunden 549 Vänd bort din vrede, Gud 550 När vi i högsta nöden står 551 Vänd nu om, ni sorgsna sinnen 552 Herre, dig i nåd förbarma

Skuld — förlåtelse 230 Klippa, du som brast för mig 231 Oändlig nåd mig Herren gav 232 Frälsare, du som äger läkedomen 233 Fader, du vars hjärta gömmer 234 0 salighet, o gåtfullhet 235 Som en härlig gudomskälla 236 Guds källa har vatten tillfyllest 553 1 dig, 0 Herre jesus kär 554 Min synd, o Gud, mot dina bud 555 0 jesus, rik av nåd 556 Ojesus Krist, du nådens brunn 557 Vart flyrjag för Gud' 558 När inför din dom jag stod 559 Min Gud, jag är bedrövad

Förtröstan — trygghet 237 Vår Gud är oss en väldig borg 238 jag lyfter mina händer 239 Av hjärtat hållerjag dig kär 240 Uti din nåd, o Fader blid 241 Bort med tanken, sorgsna hjärta 242 jag vill dig, Gud, med glädje prisa 243 Vi kristna bör tro och besinna 244 Säll är den som sina händer

Glädje — tacksamhet

Vaksamhet — kamp — prövning

245 jag nu den säkra grunden vunnit 246 Här en källa rinner 247 Befall i Herrens händer 248 Tryggare kan ingen vara 249 Blott en dag, ett ögonblick i sänder 250 Är det sant att jesus är min broder 251 Var jag går i skogar, berg och dalar 252 Hela vägen går han med mig 253 0 giv oss, Herre, av den tro 254 Löftena kunna ej svika 255 Alla har brått 256 Var inte rädd. Det finns ett hemligt tecken 560 På digjag hoppas, Herre kär 561 Från Gud vill jag ej vika 562 Ojesus Krist, i dig förvisst 563 Är Gud i himlen för mig 564 Sörj för mig, min Fader kär 565 På Gud och ej på eget råd 566 jag vet på vem jag tror 567 Herren är min herde god 568 Famn som bär mig

257 Pris vare Gud! Allena han 258 0 liv, som blev tänt

259. Saliga visshet, jesus är min 260 jag kan icke räkna dem alla 261 Tack, min Gud, för vad som varit 262 0 sällhet stor, som Herren ger 263 Det är saligt på jesus få tro

264 Mitt i en värld av mörker 569 Var glad, min själ, och fatta mod 570 Glädje utan Gud ej finnes 571 Herren gav, och Herren tog

572. Se på himlens många fåglar

265 Ingen hinner fram 266 Säg mig den vägen som drager till livet 267 Bed för mig, Herre kär 268 Hur underlig är du i allt vad du gör 269 Sorgen och glädjen, de vandrar tillsamman 270 När ingen ljusning alls jag finner 271 Närmare, Gud, till dig 272 Nu gläd dig, min ande, i Herran 573 Till digjag ropar, Herre Krist 574 Gå varsamt, min kristen 575 Vaka, själ, och bed

Efter-följd — helgelse

TILLSAMMANS 1 VÄRLDEN

576. Upp, kristen, upp till kamp 577 Seger giv, du segerrike

578 Tänk på honom som var frestad 579 Förfäras ej, du lilla hop

580 Av hjärtat vill jag dig prisa 581 Fördolde Gud 582 Förbida Gud, min själ 583 Ängsliga hjärta, upp ur din dvala 584 jag ber om hjälp till stillhet 585 jesus, tänk på mig 586 Min själ, låt Gud i allt få råda

273 jesus, du mitt hjärtas längtan 274 jesus, gör mig så till sinnes 275 Led, milda ljus 276 Herre, med kraft ifrån höjden 277 Så tag nu mina händer 278 Frälsare, tag min hand 279 Lev för jesus, intet annat 280 jesus, min Herre, dig vill jag älska 281 Mer helighet giv mig 282 Bar du min börda, led du min nöd 283 Verka tills natten kommer

284 Ord av evighet 587 Hjälp mig, jesus, troget vandra 588 0 min jesus, dit du gått 589 Ni mänskobarn som här i världen 590 Gud söker oss i kärlek stor 591 Kristus, hjälten, han allena 592 Pärlor sköna, ängder gröna 593 Med jesus fram i de bästa åren 594 Du, o Gud, är livets källa 595 jesus satt i båten

285. Det finns djup i Herrens godhet 286 Kom, helige Ande, från höjden 287 Guds värld är en skimrande gåva 288 Gud, från ditt hus, vår tillflykt

289 Guds kärlek är som stranden 290 Herre, din dag var också lik 291 Sänd av himlens sol en strimma

292 jublande lyfter vi här våra händer 293 Sanningens Ande, himmelskt ljus du tänder 294 Välsigna, Herre, alla dem 295 Glädjens Herre, var en gäst 296 Välsigna, Herre, vad du ger 596 Gud skapade de klara vattnen

597 Allt mänskosläktet av ett blod 598 Se här bygges Babels torn 599 Som källor utan vatten 600 Det kan vi göra för rätt och för fred 601 En vapenlös Kristus är farlig

602. Folken på jorden 603 Vi sätter oss i ringen 604 Bevara, Gud, vårt fosterland 605 Giv folken fred, giv själen frid 606 Förgäves all vår omsorg är

607 Du gav mig, o Herre, en teg av din jord 608 När stormen ryter vilt på hav 609 jag vet en hälsning mera kär 610 Du, Herre, i din hägnad tar 611 Ijesu namn till bords vi går 612 I en värld av död 613 0, låt ditt rike komma

FRAMTIDEN OCH HOPPET

Pilgrimsvandringen 297 Härlig är jorden 298 Gud, ditt folk är vandringsfolket 299 Ur djupet av mitt hjärta 300 0, hur saligt att få vandra 301 Hur ljuvligt det är att möta 302 Min framtidsdag är ljus och lång 303 Det finns en väg till himmelen 614 Kom, vänner, låt oss hasta 615 Med alla Herrens fromma 616 Vi är ett folk på vandring 617 Faraos härar hann upp oss vid stranden 618 Tistlar, törne, ökensand

Livets gåva och gräns 304 Lär mig, du skog, att vissna glad 305 Var är den Vän 306 Saliga de som ifrån världens öden 307 Från våra kära, från våra vänner 308 Närjag lever harjag dig 309 Nu vilar ett hjärta 310 0 Gud, du mig ej överger 311 jag skall gråtande kasta mig ner 312 Städse på Sion jag tänker 313 Min Frälsare lever 619 jag går mot döden varjag går 620 I levernets bekymmer sänkt 621 Herre Gud, för digjag klagar 622 Ojesus, när mitt liv släcks ut 623 Att ta farväl på riktigt sätt 624 Låt gråten och klagan få stillna

Kristi återkomst

Himlen

625 En dalande dag, en flyktig stund 626 Snart bröt du upp 627 En dag jag lämnar mitt hem 628 jordens Gud, stjärnornas Herre 629 Nu är livet gömt hos Gud 630 Trofaste Gud, som livet i oss tänder 631 Så kort var den fröjd 632 Uppå tröskeln till sitt hus

314 Ack saliga dag, som i hoppet vi bidar 315 En herrdag i höjden 316 Nu dagen är till ända 317 Vakna upp! en stämma bjuder 318 Nattens skuggor sakta viker 633 jag vet mig en sömn ijesu namn 634 Väktarns rop i natten skallar 635 Med himlen det blir som för tio jungfrur 636 Vredens stora dag — En dag skall uppgå för vår syn 637 En gång dö och sedan domen 638 En dag skal Herrens skaperdremmer mete

319 Så skön går morgonstjärnan fram 320 Tänk, när en gång det töcken har försvunnit 321 Det dukas i himlarnas rike ett bord 322 jag är en gäst och främling 323 De kommer från öst och väst 324 Med lust och glädje tänker 325 I hoppet sig min frälsta själ förnöjer 639 Det finns ett land av ljus och sång 640 Himlen håller andan 641 Det finns ett hem långt bortom sorgens hemland 642 Mitt hjärta vidgar sig 643 Hur mäktig är den sabbat

PSALTARPSALMER OCH ANDRA SÅNGER UR BIBELN

644 Herre, vår Herre 645 jag skall vandra inför Herren 646 Föraktad var han och övergiven 647 Herren är min herde 648 Herren är min herde

649 Herren är min herde 650 Låt rätten flyta fram 651 Saliga de som har rena hjärtan 652 Se, din konung kommer till dig 653 Visa mig dina vägar, o Gud

654. Visa mig, Herre, din väg 655 Alla dina ord är ande och liv

656 Gud har inte skonat sin egen Son 657 Hos dig är livets källa

658 Som hjorten trängtar till vattenbåckar 659 Som hjorten trängtar till vattenbäckar 660 jag har Herren kär 661 Herren är min konung 662 Vaka och bed, ty dagen är nära 663 Människosonen skall komma på himmelens skyar 664 Se Guds Lamm

665 Kom, låt oss tillbedja Herren 666 I dag är en Frälsare född åt oss 667 Kom och se vad Gud har gjort 668 Höj jubel till Herren 669 Detta är den dag som Herren har gjort 670 Lova Herren, ni alla hans verk 671 Hos Herren är nåd 672 Guds tjänare skall se hans ansikte 673 Du öppnar din hand 674 Saligt är det folk 675 Ditt ord är mina fötters lykta 676 Min hjälp kommer från Herren 677 De som sår med tårar 678 Ur djupen roparjag till dig 679 Min själ väntar efter Herren 680 Se, jungfrun skall föda en son 681 Herre, sänd ut din Ande 682 Se Guds Lamm

683 Se, jungfrun skall föda en son 684 Ett barn är oss fött 685 Skydda oss, Herre 0 686 Kristus är sannerligen uppstånden LITURGISKA SANGER

(Nr 687—710 reserverade)

LASEPSALMER 711 Mitt liv rinner bort

712 0 du som underbart ledsagat oss 713 Allt som är spritt och delat 714 Bortom berg och mörka vatten 715 jag vill icke grubbla och sörja 716 Nu dåjag är förd åt sidan 717 Snabbtjagar stormen våra år 718 Vind sopar töcken i rymd 719 Nu öppnar saknad sina öde vidder 720 Nu finns bara Gud och du 721 Hur svårt att ena tron 722 Den mörka floden

LOVSÅNG OCH TILLBEDjAN

1. Gud, Vår Gud, vi lovar dig

v 1—3 jes 621-3 v 8 Ps 13421-2 v 6 1 Kor 15:55-56 v 9 Ps 302 V 7 Ps 2829 Tysk—österrikisk, Sagan I772/l'l'ien 1774 wgwåääj Gud, vår Gud, vi 10 — var dig, be — kän — ner dig som är till e - vig tid till — ber änd - Hä- dig, 0 Her- re, He - la jor -den, hav och land, - tens släk- ten.

?? inl—$$ Efi—Får?

'a' - rar, — der vår, ditt namn.

l Gud, vår Gud, vi lovar dig, blev du mänska, född av kvinna,

vi bekänner dig, 0 Herre, dig som är till evig tid tillber ändlighetens släkten. Helajorden, hav och land, ärar, Fader vår, ditt namn.

2 Kerubim och serafim, änglar, makter sjunger evigt, ropar utan rast till dig: Helig är du, helig, helig, himlar, jord och allt som är lovar, Gud, ditt majestät.

3 Skyn av vittnen lovar dig: trons profeter och apostlar, himlaskaran klädd i vitt ur bedrövelsen förlossad. Dig bekänner fröjdefullt kyrkan hela jorden runt.

4 Dig, vår Fader, stor i nåd, ofattbar i makt och ära, och din sanne, ende Son, tillbedd intill jordens ändar, och din Ande, Hjälparen, sänd till oss från himmelen.

5 jesus, Kristus, ärans kung, evigt född av Faderns vilja — att försona all vår skuld

Latinsk text: Te Deum 400—talet O Hartman 1980

skydde ej det moderliv jungfrun gav till borg åt dig.

Du förstörde dödens gadd, upplät riket för de dina. Gud har givit dig all makt, platsen på sin högra sida. En gång vid din återkomst skall du döma alla folk.

Hjälp då dina tjänare, dem du återlöst med smärta, giv åt dem bland helgonen evig härlighet och ära. Led ditt folk, välsigna det, upphöj det i evighet.

8 Vi välsignar dig, vår Gud, varje dag du oss bereder, ropar högt ditt namn i ljus genom alla evigheter. Skydda oss av nåd i dag från att bryta mot din lag.

9 Gud, vår Gud, förbarma dig. Din barmhärtighet må komma, frälsa oss till evig tid ifrån all vår nöd och vända. Du är själv mitt fasta hopp. Amen, Herre jesus, kom.

LOVSÅNG OCH TILLBEDjAN

2. Herren, vår Gud, är en konung

Ps 96:10, 9711 v 4 Krön 29:11 v 1 Heb 113 Upp 4:11 x' 2 Upp 4:11 Stralsund 16015

grain-_JMJJUJ—Jl5 5ru

Her-ren, vår Gud, är en ko —nung i makt och i Kom, al - la folk, att vårt e - vi — ga lov ho — ncm bä — ra! , . /— . __ f?tt rJt hur WIJ till Him — mel och jord bärs av hans kraf — ti — ga ord, allt han sitt &»J—J til. 5.11 hägn vill be — skä — ra. ] Herren, vår Gud, är en konung 3 Herren, vår Gud, vare lov, * i makt och i ära. * som en Far för oss blivit, Kom, alla folk, att vårt eviga lov som för vår synd har sin Son honom bära! uppå korset utgivit, Himmel och jord som på vårjord bärs av hans kraftiga ord, leder med Ande och ord allt han sitt hägn vill beskära. dem som åt Kristus sig givit. 2 Pris vare Herren, som allting 4 Herren, vår salighets Gud, * så härligt bereder, * må vi prisa och tjäna. som oss har skapat och blickar Kraften är hans i nåd till oss neder, och all vishet och ära allena. som i vår nöd Pris ske hans namn, skänker oss välfärd och bröd att han oss vill i sin famn och sitt beskydd kring oss breder. alla med Kristus förena,

Z Topelius 1869 efter] Neander 1680*

3. Helig, helig, helig

v ljes 623 v 3 2 Mos 33:19—23 Upp 418 v 4 Ps 103:10 v 2 Upp 1:4, 4:8, 4:10 _] B D_vkes 1861

LOVSÄNG OCH TILLBEDjAN

WEM

da - gen gryr vår lov—sång till dig går. He - lig, he -1ig, he - lig,

nå — de —full och mak —tig, dig vi till—bed- ja, Gudoch Fa — der vår.

l Helig, helig, helig, * Herre Gud allsmäktig! När den nya dagen gryr vår lovsång till dig går. Helig, helig, helig, nådefull och mäktig, dig vi tillbedja, Gud och Fader vår.

2 Helig, helig, helig, * sjunga helgon alla, sänka sina gyllne kronor för din härlighet. Ned för dig keruber och serafer falla. Du var och är och blir i evighet.

R Heber 1826 _]A Eklund 1934

3 Helig, helig, helig, * hög och otillgänglig är din glans den klara, som ej syndigt öga ser. Evig är din nåd, din kärlek oförgänglig. Allgod till stoftets barn du skådar ner.

4 Helig, helig, helig, * .. Herre Gud allsmäktig! Over himlar, jord och hav ditt herravälde når. Helig, helig, helig, nådefull och mäktig, dig vi tillbedja, Gud och Fader vår.

4. Hela världen fröjdes Herran

Ps 100 Troligen litt/: 1676

Waagm

He — la värl— den fröj—des Her —ran ti -digt och av hjär —tans grund. Kom från or - ter när och fjär-ran, ni som står i hans för—bund.

Träd nu fram med lust och fröjd, lov—sjung Gud i him—mels— höjd.

1 Hela världen fröjdes Herran * tidigt och av hjärtans grund. Kom från orter när och fjärran, ni som står i hans förbund. Träd nu fram med lust och fröjd, lovsjung Gud i himmelshöjd.

2 Till sitt folk han oss har skapat, * oss bevisat mycken nåd, frälsat det som var förtappat

och är den som med oss står, vill oss en gång föra in uti himlaglädjen sin.

3 Tacka honom i hans portar, lovsjung i hans tempelgård, samlas hit från alla orter, prisa den om oss har vård. Han oss nådig är och blid, trofast intill evig tid. *

_] Franck 1653 _] Arrhenius 169] ] Svedberg 1696”

LOVSÅNG OCH TlLLBEDjAN

5. Nu tacka Gud, allt folk

Syr 50. 22- 24 _] Cruger 1647

ägg?—w

tack—a Gud, allt folk, med hjär-tans fröjdoch gam— man Den

för sto -ra ting som gör med oss al - le — sam— man. Mä eniga 3 1 Gud som tog oss av i sitt för— bund, hans god— —het föl- jer oss i - från vår förs — ta stund. 1 Nu tacka Gud, allt folk, Och Herren, stor av nåd, * med hjärtans fröjd och gamman må ge vårt hjärta frid. för stora ting som han Oss vare Herren när gör med oss allesamman. nu och till evig tid. Den Gud som tog oss upp av nåd i sitt förbund, 3 Pris vare dig, 0 Gud, hans 3091"?! följer 055 * 0 Fader, Son och Ande, ifrån vår första stund. högtlovad, store Gud av oss i allo lande, 2 Den nåderike Gud, du som av evighet, * han må oss kraft förläna treenig Gud förvisst, att troget och med fröjd har varit, är och blir hans goda vilja tjäna. högtlovad först och sist.

M Rinkart 1636 _] Svedberg 1694 K—G Hildebrand 1983

6. Lova Gud i himmelshöjd

Ps 150 Basel 1745

fröjd. Med hans äng—lar, glad och frem, lov—sjung i Gids hel- ge — dcm.

1 Lova Gud i himmelshöjd, 2 Allt vad Skaparns hand har gjort * sjung med glädje, lust och fröjd. * är förunderligt och stort, Med hans änglar, glad och from, och hans makt och härlighet lovsjung i Guds helgedom. varar i all evighet.

LOVSÅNG OCH TILLBEDjAN

3 Lova honom varje stund 4 Allt vad liv och anda har, * högt och utav hjärtans grund. * skynda dig och redo var: Prisa honom med koral, sjung med kraft och gladligt mod. flöjter, trummor och cymbal. Halleluja! Gud är god!

jSvedberg 1694 Britt G Hallqvist 1983

7. Lova Herren, sol och måne L 11 'ensträm—Lekme 19:38

Lo— va Her -ren,hö— ga him-mel som han ö - ver jorden spänt.

1 Lova Herren, sol och måne, 3 Lova Herren, berg och höjder, * alla stjärnor som han tänt. * bäck och källa, fors och flod. Lova Herren, höga himmel Lova Herren, bin och fåglar, som han överjorden spänt. alla djur i mark och skog.

2 Lova Herren, hav som brusar, 4 Lova Herren i hans kyrka.

* dimma, regn och vind och snö. * Han som mitt ibland oss bor. Lova Herren, träd och stenar, Allt han ger oss. Han skall skapa blomma, blad och minsta frö. nya himlar, en ny jord.

A Frostenson 1958

8. Lova vill jag Herran, Herran Ps 28:6-9 Närnberg 1731

lo — va vill jag Her- ran, Her — ran, ty han lyss- nar till min röst. Han är, då all hjälpsyns fjär- ran, dock min stark—hetislöld och tröst.

Till det go - da han mig dra— ger och det on - das haft för - ta-ger.

LOVSÄNG OCH TlLLBEDjAN

1 Lova vill jag Herran, Herran, 3 Herre, var de trognas styrka, ty han lyssnar till min röst. främja rätten i vårt land. Han är, då all hjälp syns fjärran, Fräls ditt folk och stöd din kyrka, dock min starkhet, sköld och tröst. tag vår framtid i din hand. ' Till det goda han mig drager Giv oss glädje här i tiden, och det ondas kraft förtager. slut till sist oss in i friden.

2 Så i livet som i döden på min Gud förtröstarjag. Han har räddat mig ur nöden, därför ärjag glad i dag. Honom vill jag alltid prisa, honom tacka med min visa.

G Ållon 1694 Britt G Hallqvist 1983

9. Min själ skall lova Herran

P5 103 1400—talet/H Kugelmann 1540 Min själ skall lo —va — - ran, min tung-a pri - sa skall Han är från oss ej fjär - - ran, han vän —tar oss med öp— Han hö — rer — - ner och lä —ker pen famn.

går?/313314? ii ?. riff

oss med nåd be- krö — ner

&? 33%

från år. ung - dans— tid han mät - tar med fröj — der u ål - dems bör—

#Fr%%z %

lät — - hjäl - i dö—dens kval.

LOVSÅNG OCH TILLBEDjAN

1 Min själ skall lova Herran, min tunga prisa skall hans namn. Han är från oss ej fjärran, han väntar oss med öppen famn. Han hörer våra böner och läker våra sär. Han oss med nåd bekröner och bär oss är från år. Vår ungdomstid han mättar med fröjder utan tal och ålderns börda lättar och hjälper oss i dödens kval.

2 Var dag han oss förkunnar sitt stora verk, sin vilja god, och han allt gott oss unnar, han ger försagda hjärtan mod. Till Gud lär vi oss vända när prövningen blir svår. och vad som än må hända hans trofasthet består, och åter han befäster det hopp som vi har mist. Så långt som öst från väster förvisar han vår synd och brist.

3 Som sig en far förbarmar och barnens fel förgäter snart, så Gud i sina armar oss tar och tröstar underbart. Han vet vårt svaga väsen, av stoftet är det gjort. Vi blomstrar såsom gräsen och vissnar lika fort. Som trädens blad skall falla och blekna rosens prakt skall vi försvinna alla. Här hjälper ingen mänsklig makt.

4 Men Herrens nåd allena står fast i tid och evighet. Så låt oss honom tjäna i ödmjuk tro och redlighet. Hans rike skall ej bäva, det står när allt blir grus. Ni helgon som får leva i himlens klara ljus, ni änglar som får bära till människor hans bud, kom, låt oss alla ära och prisa Herren Gud, vår Gud.

] Gramarm (Poliana'er) 1530 L Petri Nerieius? 1567 ] O Wallin 1816 Britt G Hallqvist 1982

10. Lov, ära och pris

V 2_]oh 1:9 v 3 ljoh l:7

_]jHusbana' (1760-1825)

äls-kat och äls—kar oss än! Hal-le-lu - ja, din är ä-ran! Halle-

lu - ja! A - men. Hal-le—lu—ja, din är ä-ran! Hal—le—lu-ja! Alien.

LOVSÅNG OCH TILLBEDJAN

1 Lov, ära och pris, som bar våra synder * dig, vår Fader och vän, på korsträdets stam! som alltid oss älskat /: Halleluja... och älskar oss än! /: Halleluja, din är äran! 3 Lov, ära och pris, Halleluja! Amen. :/ * dig, vår Hjälpare god, som vittnar om _]esu 2 Lov, ära och pris, försonande blod! * dig, Guds heliga Lamm, /: Halleluja...

W P Mackay 1863 ] Stadling 1880*

11. O store Gud, närjag den värld beskådar O/tänl urt/muzg 1891 Bb/D

WEM:—bmw

sto- re Gud, när jag den värld be—skå- dar som du har ska— pat: hur där din vis— dom le— der li— vets trå- dar, och al— la vä— sen

Reg/tang.

ägg?—j;; »; 783

med ditt allmakts— ord, mä —tas vid ditt b rd- då brister sjä— len ut i lovsångs-

ljud: O sto—re b Gud 0 sto— re Gud'cm Då bri7—s tebr sjä— len ut i lovsångs-ljud: 0 sto— re AP—Gud, o sto- re Gud.

1 O store Gud, när jag den värld beskådar som du har skapat med ditt allmaktsord, hur där din visdom väver livets trådar, och alla väsen mättas vid ditt bord — /: då brister själen ut i lovsångs ljud: O store Gud, 0 store Gud! :/

2 Närjag hör åskans röst och stormar brusa och blixtens klingor springa fram ur skyn, när regnets kalla, friska skurar susa och löftets båge glänser för min syn — /: då brister själen ut...

?) Når sommarvinden susar över fälten, när blommor dofta invid källans strand, när trastar drilla i de gröna tälten vid furuskogens tysta, dunkla rand —

/: då brister själen ut...

LOVSÅNG OCH TILLBEDJAN

4 Närjag i Bibeln skådar alla under som Herren gjort sen förste Adams tid, hur nådefull han varit alla stunder och hjälpt sitt folk ur livets synd och strid — /: då brister själen ut...

5 När tryckt av synd och skuld jag faller neder vid Herrens fot och ber om nåd och frid och han min själ på rätta vägen leder och frälsar mig från all min synd och strid — /2 då brister själen ut...

6 När en gång alla tidens höljen falla, ochjag får skåda det jag nu får tro, och evighetens klara klockor kalla min frälsta ande till dess sabbatsro — /: då brister själen ut i lovsångs ljud: Tack, gode Gud, tack, gode Gud! :/

C Boberg 1885 Bear/) 1984

12. Brist ut, min själ, i lovsångs ljud

v 1 Ps 118224 1 Tim 1:15 v 2 l Joh 428 V 3 Mark 16:15 R Lou'r'yjöre 1893

%55%%

Brist ut, minsjäl, i lov—sängs ljudpå den — na glädjens

WEW F %&'515 515515

till tack för all den nåd som Gud så gräns-löst rikt dig

%% 15511559—555355155

Ditt sin — ne vänd mot him - lens höjd med glatt och ödmjukt

%%

mod. Stäm in i hel-gon— ska — rans fröjd och sjung att Gud är god!

LOVSÄNG OCH TILLBEDJAN

1 Brist ut, min själ, i lovsångs ljud Åt syndare till salighet på denna glädjens dag han gav sin Son, sitt ord, till tack för all den nåd som Gud och än i sin barmhärtighet så gränslöst rikt dig gav! han dukar nådens bord. Ditt sinne vänd mot himlens höjd med glatt och ödmjukt mod. 3 ja, Gud är kärlek, sprid det ut Stäm in i helgonskarans fröjd bland mänskor på vårjord, och sjung att Gud är god! att alla jordens folk till slut

får höra glädjens ord.

2 ja, Gud är kärlek, endast han Lär oss, 0 Gud, ditt ord i dag till den som tynges ner med lydnad ta emot, de rätta orden tala kan och i ditt rikes tjänst oss tag, som tröst och styrka ger. 0 Herre Sebaot.

Frances (Fanny) ] Crosby—van Alstyrie (1828-1915) E Nyström 1893 Catharina Broome 1984

13. Min Gud, närjag betänker

l'r Hemlam/rr/inner 187 7

Meir—11531 311315? '11

in Gud, när jag be- -tän- ker va du har gjort för mig, vad

nåd du städs mig skän — ker —jag får ju allt; av dig — då

tack- är dig, min Fa - der, jag tackar dig,Guds Lamm.

1 Min Gud, närjag betänker 2 Du döden för mig smakat, vad du har gjort tör mig, du mina synder bar, vad nåd du städs mig skänker och över mig du vakat —jag fårju allt av dig — i alla mina dar. då blirjag hjärtligt gläder, Vad hade av mig blivit då lockas lovet fram: om du ej handlat så? jag tackar dig, min Fader, & Om du ej nåd mig givit jag tackar dig, Guds Lamm. jag måst i döden gå.

LOVSÅNG OCH TILLBEDIAN

3 Nu är jag redan salig 4 O, skullejag då sörja och går till himmelen, som har en sådan Gud? jag njuter fröjd otålig Nej, hellre må jag börja i Gud, min bäste vän. att höja lovets ljud. Han själv skall mig bevara. ja, Herren vill jag prisa: hans nåd är alltid ny, hans nåd och trofasthet och hotar någon fara skall bli min nya visa till honom färjag fly. uti all evighet.

N Frykman 1876*

14- Högtlovat vare Jesu namn PS 14821—2. ll—l—l-

v 2 Upp 12:1 1 v 3 Upp 115 ll'S/zmlrrole 177!) Högt — lo-vat va - re Je — su nanm, du äng—la — ska-ra,,

151—”15:11 553355th

sjung, och härden gyll—ne kro-nan fram till ho - nan, al — la

_ '.' v.:— G'"" '='—."

kung - ars kung .

] Högtlovat vare jesu namn, 3 Du Herrens folk, som löst han har du änglaskara, sjung, ur syndens boja tung, och här den gyllne kronan fram träd fram med lovsång. ren OCh klar, till honom, alla kungars kung. att prisa honom, kungars kung.

2 Och du, martyrers trogna här, 41 Upp, varje folk och släkt och stam, som gått en stig så tung, och Herrens ära sjung. dig skynda fram, din hyllning bär Vak UPP, mitt hjärta, Skynda fram att ära honom, kungars kung. att hylla honom, kungars kung.

E Perronet 1779 E Åfvström 1895”

LOVSÅNG OCH TILLBEDjAN

15. Halleluja! Sjung om jesus

R H Prirhmd 1855

115135»? 51 1151 555551;

Hal- -1—e—1u — ja. 'Sjung om Je — sus, han som fö re värl — den fanns. Hal— —le— —1u - ja. 'Hans ä — 7ran, hans är makter-1,5 se —gern hans.

& 555533? 575115 4 375—151

Hör, hur sång - er na från bru- sar

Gm F/A C7/E F &95 35—5"?T_5£;T )

mäk - tig flod. Je — sus al - la folk och

l Halleluja! Sjung om jesus,

* han som före världen fanns. Halleluja! Hans är äran, hans är makten, segern hans. Hör, hur sångerna från Sion brusar som en mäktig flod. jesus alla folk och stammar återlöste med sitt blod.

2 Halleluja! Ingen ensam, ingen hjälplös lämnats kvar. Halleluja! Tron sin tillflykt och sitt ljus ijesus har. Fastän skyar honom lyfte bort och ingen honom ser, glömmer vi ej vad han lovat: ”Alltid skalljag bo hos er.”

A Frostenson 1967 efter W C Dix 1866

å — ter — lös — te med sitt blod.

3 Halleluja! Du som bjuder syndare till bords med dig! Halleluja! Öppnad famnen är för alla och för mig. Över jordens vidd din förbön genom dag och natt oss när. Bed för mig inför din Fader, du som vid hans sida står!

4 Halleluja! Konungarnas konung är du och förblir. Halleluja! Född av kvinna är du och du blev som vi. Stor din härlighet i himlen, speglad över hav och jord; störst när ner bland oss du stiger och oss mättar vid ditt bord.

LOVSÄNG OCH TI LLBEDJAN

16. Kom, låt oss nu förenas här

Upp 719-lå v 4 Rum 8:20 f V 2 UPP 138 ['x The Ret'iz'a/ Tune Book omkr 1850

mur-535592—

Kcm, låt oss nu för—e - nas här med äng-lar-na i

höjd samt tai—sen, tu—sen hel - gon där och sjung-a med stor

fröjd: Hal-le — lu —ja! O Guds Lam scmhar seg—rat påGolgat-A!

Wan %%

—1e—lu —ja,hal-1e-lu—ja, hal— le—lu - ja!

1 Kom, låt oss nu förenas här med änglarna i höjd samt tusen, tusen helgon där och sjunga med stor fröjd: /: Halleluja! O Guds Lamm som har segrat på Golgata! Halleluja, halleluja, halleluja! Amen. :/

2 Dig tillhör lovsång, du Guds Lamm som är och blir och var. Så ljuder sången vid Guds tron och jordens återsvar. '/: Halleluja...

3 All ära, makt och härlighet, all vishet och allt lov skall bäras fram, 0 Gud, till dig från folk av alla språk. /: Halleluja...

4 När hela skapelsen blir fri vid tidens slut en gång, skall jord och himmel stämma in och sjunga Lammets sång. /: Halleluja...

I Watts 1707, refr omkr 1850 G Palmqvist 1862 Catharina Broome" 1984

LOVSÅNG OCH TILLBEDJAN

17. Ge jesus äran, frälsta mänsklighet l Pet 123-6 (i F Händel 1745

;. '___.__"-_'T—.-ESJE._=_l!-_- i-_j—]—_ & 3

Ge Je- sus ä - ran, fräls — ta mänsk—lig - het!

som seg- rat i — vig — het!

MWHJ4L

Him — len mitt i värl — den Han oss vi - sat har.

mice!— A.J—lins! 151

lämnat gra— ven är bland oss kvar!

mmniwej

Je - sus ran, lov -> sjung natt och dag :

wa! th J sm

är segerns Her - re, sjung Hal— le - lu — ja!

] Ge jesus äran, frälsta mänsklighet! * Han är den som segrat i all evighet! Himlen mitt i världen Han oss visat har! Han har lämnat graven och är bland oss kvar! Ge jesus äran, lovsjung natt och dag: Han är segerns Herre, sjung Halleluja!

2 Vår Herre lever, lovad vare Han! * Ensam Han åt alla Livets seger vann! Salig du som känner: jesus är vår vän! Låt oss därför sjunga om och om igen! Ge jesus äran...

3 Honom vi älskar, Han som är vårt stöd, * Han som hemfört segern över liv och död! Låt oss aldrig tvivla på Hans löftes ord! Herren, den uppståndne, Himlen på vår jord! Ge jesus äran...

B Setterlind 1978 efter E Budry 1885

FADER, SON OCH ANDE Treenigheten

18. Allena Gud i himmelrik

v 2 Fil 2:6-8 v 3 1 Kor 3:16, 6: 19 Gammal/rvr/r/ig/A' 1)€(111.l 1.539

JHMi—ääåä

Al -1e —na Gud i him—mel— rik må lov och pris till- hö — ra för all den nåd han kär-leks—rik med oss har ve — lat gö — ra.

?g;— Jiåqjjjlidågåå

Han 301: —den skänkt stor fröjd och frid. Så låt oss all — tid

&?fo Mif. li; % 3!

] Allena Gud i himmelrik Du med ditt blod, din bittra död * må lov och pris tillhöra befriar oss från synd och nöd. för all den nåd han kärleksrik Förbarma dig, ojesus. med oss har velat göra. Han jorden skänkt stor fröjd och frid. 3 O helge Ande, gör mig from, Så låt oss alltid glädjas vid förnöjd och oförfärad. Guds nåd och goda vilja. Gör hjärtat till en helgedom

där Gud i allt blir ärad.

2 Ojesus Krist, Guds ende Son7 Giv Stöd, giv tröst i all vår brist, du såg vår nöd och fara. och hjälp oss tro på jesus Krist All himlens glans du avstod från i dag OCh alltid. Amen. att oss till räddning vara.

N Deeius (Tech) 1526 A Pedersen 1529 Övers 1567 _] O Wallin 1816 A Frostenson 1980

19. Du för vars allmaktsord _ / B 111'Å*e.v [868

Wain—33%

Du för var all - makts—ord mörk—ret från 6 - de jord förr

FADER, SON OCH ANDE Treenigheten

] Du för vars allmaktsord 3 Ande av ljus och liv,

mörkret från öde jord förr tvangs att fly, se, än är jorden skum, öde är månget rum: sänd evangelium, låt dagen gry.

Du vid vars kärleksglöd framgick ur natt och död skapelse ny, du som gav blinda ljus, löste ur fångahus, stillade stormens brus, låt dagen gry.

åter en pingstvind giv, väckelse ny. Låt din vingars slag höras ännu i dag, töcknen från jorden tag, låt dagen gry.

Helga Treenighet,

som ej av skiften vet, eviga ljus,

bjud genom vågors svall, starkt som basuners skall, vida kring världen all ditt: ”Varde ljus!”

] Marriot 1825 A M Posse 1887*

20. Helige Fader, kom och var oss nära

v ] Ef 3:20

v 3 Matt 3:l6 _] Gaga-1653

Waik—325—

He — li — ge Fa — det, kom och var oss nä - ra, låt oss för—

$$$?

m.m - ma kraf-ten av din lä — ra. som kan

äääéääääääl

mer än vi be— gä— — ra, hör oss, 0 Fa— der.

3 Helige Ande, som i sanning leder, himmelska duva. sänk i dag dig neder, helga, välsigna varje själ som beder. Amen, ja amen.

l Helige Fader, kom och var oss nära, låt oss förnimma kraften av din lära. Du som kan giva mer än vi begära, hör oss, 0 Fader.

2 jesus, var när oss, du som dog för alla. Giv oss din frälsning, hör vi dig åkalla. Led oss och bär oss, att vi ej må falla. Du är vår starkhet.

] T jacobsson 1889*

FADER, SON OCH ANDE Treenigheten

21. Måne och sol

Ps 148 joh 14:16 Rom 538 Rom 8:26 f Matt 28:20 E Hovland 1974

Må-ne och sol, vat—tai och vindoch blcn'moroch barn

gäll”? 194515?!— WEB—ETT”?

ska- pa- de QJd. Him- mel och jord, all—ting är hans. Her- ren vår Gld vill vi tack - a. Her-re, vi tack-ar dig. Her-re, vi pri—sar dig. - re, vi sjunger ditt he- li- ga namn. 1 Måne och 501, 3 Anden, vår tröst, * vatten och vind * levande, varm och blommor och barn och helig och stark, skapade Gud. talar om Gud, Himmel och jord, stöder och bär allting är hans. dag efter dag. Herren vår Gud vill vi tacka. Herren vår Gud vill vi tacka. Herre, vi tackar dig. Herre, vi tackar dig...

Herre, vi prisar dig. Herre, vi sjunger ditt heliga namn.

2 jesus, Guds Son, * levde och dog för alla, för oss, lever i dag, ja, han är här, ja, han är här. Herren vår Gud vill vi tacka. Herre, vi tackar dig...

Britt G Hallquist 1974

FADER, SON OCH ANDE Gud, vår Skapare och Fader

22. Dig skall min själ sitt offer bära

v 1 Ps 27:6, 50:14 v 4 1 Mos 1525 v 2 1 Mos 1 Matt 10:29 V 3 Matt 6328 ( Hamburg 1690

åå??? Elina—%s fi än

Dig skall min själ s_itt of—fer bä —ra, o Fa —der, Ska—pa— re och Gud. D1g Vill jag med nutt hjär—ta ä —ra och dig med mi -na läp—pars ljud,

ååå Hur?—*Ett? säg få”!

med vörd—nad tän—ka på din nåd, din makt,ditt un—der—ful- la råd.

] Dig skall min själ sitt offer bära, 4 jag lyfter blicken mot det höga, o Fader, Skapare och Gud. jag litar på ditt löftesord. Dig vill jag med mitt hjärta ära Du följer med ditt fadersöga och dig med mina läppars ljud, det minsta kryp på denna jord. med vördnad tänka på din nåd, På glädjens eller sorgens stig din makt, ditt underfulla råd. till slut du för mig hem till dig. 2 Du liv och varelse har givit 5 O Herre, digjag vill åkalla åt allt i himmel och på jord. när aftonstjärnan framgår skön. Ditt stora, sköna namn du skrivit När morgondaggens pärlor falla så i naturen som ditt ord. jag möter dig med tack och bön. Där är din storhet uppenbar, Så lär mig hålla dina bud, 0 Skapare och Gud och Far. o Fader, Skapare och Gud.

3 Ej mörker mer mitt hjärta hindrar att se och vörda dina spår. Var stjärna som på fästet tindrar är vittne om vad du förmår, och minsta blomma på min stig den är ett ord av tröst från dig.

A A Afzelius 1814 Britt G Hallqvist 1979

23. Tack, gode Gud, för allt som finns

Ps 104 Köln 1623

W ;

Tack,go—de Gud,för allt som firms. Först bro — det 501 av al —la

ting. Hal- le— lu- ja, hal—le - lu—ja. Vår bro-der lå-ter da—gen

FADER, SON OCH ANDE

Gud, vår Skapare och Fader

Regnäg

gl iåfllin—j

gry,ditt teck- en är han i vår rymd. Tack för al— la di - na

.it—tilll tdi

%li—:ir

gäfflfilz—J—l J—Loiljjl

un— —der. Hal- le- lu— ja, hal— le — lu -ja, hal— le — lu —

1 Tack, gode Gud, för allt som finns. Först broder Sol av alla ting. Halleluja, halleluja. Vår broder låter dagen gry, ditt tecken är han i vår rymd. Tack för alla dina under. Halleluja, halleluja, halleluja.

2 Du tänder varje stjärnenatt, ger syster Måne hennes prakt. Halleluja, halleluja. Du sänder broder Vind att gå från land till land och driva moln. Tack för alla...

3 Sjung, syster Vatten, stäm din brunn, bred ut ditt starka hav och sjung.

Halleluja, halleluja.

Nu faller regn på torra fält, och träden lyser, marken gläds. Tack för alla...

4 Hör ord i natten: ”Varde ljus!” Lys, broder Eld, och tacka Gud. Halleluja, halleluja.

Franciskus av Assisi 1220—talet 0 Hartman 1979

Giv härden glöd, lys upp vår stad, dess ljus når vida över hav. Tack för alla...

5 Tack, gode Gud, för moder jord.

An bär hon oss och vad vi gjort. Halleluja, halleluja. Hon bringar träd och frukter fram och blomstersmyckar alla land. Tack för alla...

Tack, Gud, för syster Död, som tar allt levande i sitt förvar.

Halleluja, halleluja.

Hon för oss i sin tysta vagn en afton hem från mödans mark. Tack för alla...

Må dag och natt, må liv och död nu lova Gud i samma kör. Halleluja, halleluja. En enda sång i allt som finns, min Gud, min Gud och alla ting. Tack för alla...

24. Med tacksam röst och tacksam själ

Ps 715—6,8 139:13-l7 v7Mik 7:19 v 2 Ps 3026 v 9 Upp 19:5—7 Klag 3:22 f ] Cniger 1653

E%? 333153; gel—43%

Nbd tack—sam röst och tack—sam själ min lov- sång sjung—er

%%

o Gud, du all -tid gjort mig väl och gör det än i dag.

FADER, SON OCH ANDE

1 Med tacksam röst och tacksam själ min lovsång sjungerjag: o Gud, du alltid gjort mig väl och gör det än i dag.

2 Min Gud, ett vet jag som består, när är och dagar fly. Det är din nåd, för varje år och varje morgon ny.

3 Vem byggerjordens vida rund och timrar fästets höjd? Vem sänder sol i morgonstund och högtidsdagens fröjd?

4 Vem skickar vår och skördetid? Vem håller i sin hand den ädla, dyra, gyllne frid för hem och fosterland?

5 Vem skänker under livets vår av livets rikedom?

P Gerhard! 1653 jA Eklund 1911

25. Högt i stjärnehimlen

Gud, vår Skapare och Fader

Vem sänder mig de goda år då lyckan går i blom?

6 Min Gud och Fader, det är du. Du vakat för mitt väl, från livets början och till nu dig vårdat om min själ.

7 Du syndabördan, tung och svår, har sänkt i nådens hav och hjärtesorgens bittra tår från ögat torkat av.

8 Du breder kring min väg ditt ljus från evighetens värld och öppnar mig ditt fadershus vid målet av min färd.

9 Så sjunger själen glädjesång, dig, Herre Gud, till pris, till dess jag sjunga får en gång ditt lov i paradis.

H Pul.— 1962

Högt i Stjärne —him- len

C7 F C Dm , ___—_- -. ___—_- l _ __.0_;__

kan vi dig ej fin — na,men i

män- sko- vim -— let är du bland oss, Gud.

l Högt i stjärnehimlen kan vi dig ej finna, men i mänskovimlet är du bland oss, Gud.

2 Inte bortom havet, där är inte svaret, men i ordet, talat här till oss i dag.

3 Barnet, blomman, vinden, hand som smeker kinden,

A Frostenson 1968, 1973

lika nära finns du, fast vi dig ej ser.

4 Du ur nöd och plåga ser på oss och frågar: Säg mig vill du vara med mig också där?

5 ja, jag vill. Där du är finns det ljus och mening, där är varje mänska älskad och förstådd.

FADER, SON OCH ANDE Gud, vår Skapare och Fader

26. Tränger i dolda djupen ner

Rom 11:33 Luk 22:53 joh 8:1-11 Ps 17:15 M 1423 ] Kor 13:12 L M Lindemnn 184/)

&%%HTW

Trang-er i dol- da dju- pen ner tan-ken, som sö—ker och spa- nar, fin-ner jag,var mitt ö — ga ser, spår av en vil-ja som da—nar.

W

Frå -gar jag vad den mak — ten är som i sin famn all

värl — den bär: Fa - der, din kär - lek jag a - - nar.

l Tränger i dolda djupen ner 4 Nalkas ock mig den onda dag,

tanken, som söker och spanar, filmer jag, var mitt öga ser, spår av en vilja, som danar. Frågar jag vad den makten är som i sin famn all världen bär: Fader, din kärlekjag anar.

Möter jag i en salig stund en som de fallna benådar, tonar i själens stilla grund stämman, som himmelrik bådar, vilar min Bröders blick på mig, himmelens förlåt lyfter sig: Fader, din kärlek jag skådar.

Träder du själv i själen in, allmakt och kärlek, och säger ordet, som gör mig evigt din, intet all världen då väger, intet mitt hjärta mer begär, stillad dess heta oro är: Fader, din kärlek jag äger.

N Beskow 1919

dagen, då mörkret begär mig, drabbar mig tunga sorgens slag, bärjag på kval, som förtär mig, dignarjag maktlös, bruten, ner, orkar ej livets börda mer: Fader, din kärlek dock bär mig.

Öppnas för mig den dunkla port bakom vars rigel förvaras jordlivets mål på helig ort, där alla frågor besvaras, _jublarjag högt ditt fadersnamn, skådarjag, sluten i din famn, Fader, din kärlek förklaras.

FADER, SON OCH AN DE Gud vår Skapare och Fader

27. Du är större än mitt hjärta

v 1 ljoh 3:20 Rom 11:33 Ps 139117 v3jes 49:14—15 jes 45:15 R Forsberg 1981

Du är stör-re än mitt hjärta,du som allting kan och vet, du som har i di- na händer Vin—ter-ga-tans hem-lig— het,

åååh—ååå? ? 355533")?th gel

du som ska- pa- de a— to-men, du som sprängde so—lens skal,

äär-hätta PäJr-ltl—J all

värl-den, den o— mät-ligt dju-pa, mä-ter du med lag och tal.

1 Du är större än mitt hjärta, och jag famlar med min kärlek du som allting kan och vet, som jag famlar med mitt vett — du som har i dina händer blintjag måste tro på livet Vintergatans hemlighet, och på dig som ingen sett. du som skapade atomen, du som sprängde solens skal, 3 Dagen dör och mörkret stiger. världen, den omätligt djupa, jag är ensam, du är stor. mäter du med lag och tal. Om du talar eller tiger

är du nära som en mor.

2 Mig blir aldrig svaret givet, Ej på mina svaga böner Vintergatans lösenord, eller tvivel vilar du, den materias namn är okänt som är större än mitt hjärta, av vars kraft jag själv är gjord, som är evig; som är nu.

Kerstin Ane'r 1946

28. Så älskade Gud världen all

v 1 joh 3:16 1 joh 419—10 Geneve [551/[856

Så äls -ka — de Gud värl—den all att han gav den sin en—de

W

Son, att var och en som på ho-nom tror skall ha ett ' ___: __ 455 __

F ADER, SON OCH AN DE Gud vår Skapare och Fader ] Så älskade Gud världen all 3 ja, däri har Guds kärlek stor

att han gav den sin ende Son, blivit uppenbar för oss, att var och en som på honom tror att till försoning för all vår synd skall ha ett evigt liv. han sände oss sin Sön. 2 Ty däri består kärleken, 4 Han sände till oss jesus Krist

ej att vi först har älskat Gud, att på honom vi skulle tro. men däruti att han älskat oss Må vi förbli i hans kärleks kraft och sänt till oss sin Son. och han förbli hos oss.

Betty Ehrenborg-Posse 1856 ] H Åberg 1983

2921. Kärlek från vår Gud

1 joh 4:7-9 ] P E Hartmann 1876

WW

Kär-lek från vår Gld flö-dar till oss ut san ei kål—la, frisk och

WWÄ

I dess vat-ten klart, stilla un - der-bart glimtar li- vets

%

ä - del-stax.

14 Kärlek från vår Gud 3 Kärlek från vår Gud flödar till oss ut är det stora bud. .som en källa, frisk och ren. Intet större finns än den. l'dess vatten klart, Bliv däri alltid, stilla underbart och du har Guds frid, glimmar livets ädelsten. ty Gud själv är kärleken.

2 Kärlek från vår Gud somen smyckad brud kommer ljuvlig till oss ner. Öppna blott din famn, kom ijesu namn! Himlens glädje den dig ger.

_] N L Scly'örring 1854 Övers zoom

FADER, SON OCH ANDE Gud, vår Skapare och Fader

29b Kärlek från Vår Gud

1 joh 417—9 H 3 Thompson omkr 1850

%%??W

Kär-lek från vår Gad flö—dar till oss ut san en käl- la, frisk och

äte—åk me;? få? i ”3 fa

ren. I dess vat— ten klart:, stil-la un—der-bart gle—mar 11 — vets ä — del — sten 1 Kärlek från vår Gud Öppna blott din famn, flödar till oss ut kom ijesu namn! som en källa, frisk och ren. Himlens glädje den dig ger. I dess vatten klart, stilla underbart 3 Kärlek från vår Gud glimmar livets ädelsten. är det stora bud. Intet större finns än den. 2 Kärlek från vår Gud Bliv däri alltid, som en smyckad brud och du har Guds frid, kommer ljuvlig till oss ner. ty Gud själv är kärleken. _] N L Schjöm'ng 1854 Övers 1900*

30. Gud är trofast! Så ljöd sången

5 Mos 719 1 Kor 119 Klag 3:22 f A Tornberg 1951

dar. Sam— masång fråntid förgång—ento-nar än-nu li—ka

kiwi—ultMäl

klar. Han satt förr sitt folk väl—sig — nat är för oss den- sam-me

WWW

GJd ar trofast Gud ar trofast! Sjung det cm och om i—gen!

FADER, SON OCH ANDE Gud, vår Skapare och Fader l Gud är trofast! Så ljöd sången Gud är trofast! ja, det räcker bland Guds folk i forna dar. ända in i himmelen. Samma sång från tid förgången Gud är trofast... tonar ännu lika klar. Han som förr sitt folk välsignat 3 Som han var, förblir och är han, är för oss densamme än. lika trofast år från är. Gud är trofast, Gud är trofast! Både dig och bördan bär han, Sjung det om och om igen! tills du evigt bärgad står. Då skall sången åter tona 2 Gud är trofast! Skriv de orden om hans nåd och trofasthet. över varje nyfödd dag, Gud är trofast... hur än allt sig ter på jorden, om du själv är hjälplös, svag.

A Ylimberg 1951

31. Låt oss glada och i tro

lMoslzl v3lPet2z9 Ps 100 v 4Jes 4611 v 2 Ps 33:59 ] Anm omkr 1790

' Låt. oss gla- de och i tro tack-a Gud, ty han är god.

1 Låt oss glada och i tro 4 Han oss hjälper när han ser tacka Gud, ty han är god. att vi inte orkar mer. Hans barmhärtighet och nåd Hans barmhärtighet och nåd genom all släkten går. genom alla släkten går.

2 Han är den som med sitt ord 5 Därför av allt hjärta nu skapat himmel, hav och jord. vi tillsammans tackar Gud. Hans barmhärtighet och nåd Hans barmhärtighet och nåd genom alla släkten går. genom alla släkten går.

3 Han oss kallat och valt ut till att bli hans sändebud. Hans barmhärtighet och nåd genom alla släkten går.

A Frostenson 1978 ejterj Milton (1608-1674)

FADER, SON OCH ANDE jesus, vår Herre och broder

32. O gläd dig Guds församling nu

Ef 5:19_20 Rom 8:35-39 Rom 7:23-25 _]oh 14—16 _]oh 3:16 Matt 28:19-20 mmm/mg 1524

kom, låt; oss med var— and - ra

"(1 dig Guds för—sam—ling nu t t hJar—ta tack —a Gud och sjung—a al —le — sam — man

om kär —1e - ken som han oss gav, om fräls—ning, ljuv - lig, un— _ ' __ ___— tEåEE=='_—'55—e£'r=l

der - bar, som kos — tat Gud så myck — - et.

1 O gläd dig Guds församling nu, kom, låt oss med varandra av allt vårt hjärta tacka Gud och sjunga allesamman om kärleken som han oss gav, om frälsning, ljuvlig, underbar, som kostat Gud så mycket.

2 I ondskans makt jag fången var och låg vid dödens portar. Min synd mig tyngde natt och dag. jag såg: jag var förlorad. jag ville ej det goda mer. Förlamad, maktlös drogs jag ner i ångest och förtvivlan.

3 Men Gud i sin barmhärtighet mig såg i mitt elände. Min plåga till hans plåga blev, min nöd som sin han kände. Han tänkte: Den jag älskar mest och den som du behöver bäst vill jag åt dig nu giva.

4 Han sade till sin ende son: Nu vill jag mig förbarma. Så skynda dit, min käre son, med räddning åt den arme och honom fräls ur synd och nöd och plåna ut den bittra död, lät honom med dig leva.

M Luther 1523 A Frostenson 1977

5 Guds Son var lydig mot sin Far, kom till mig här på jorden. Enjungfrus sköte honom har och han blev här min broder. Han blev en människa som jag, och han är med mig varje dag, mig för allt om bevarar.

6 Han sade: Håll dig nu till mig. stå tätt invid min sida, mitt liv och allt jag ger för dig, jag själv vill för dig strida. Ty jag är din och du är min. jag är hos dig, och ingenting oss från varann kan skilja.

7 jag till min Far i himlen går och lämnar detta livet, är med dig alla dar ändå. Min Ande jag dig giver, som tröstar dig och låter dig allt bättre lära känna mig, och i all sanning leder.

8 Vad jag bland er har lärt och gjort det skall du också lära, så växer sig Guds rike stort, det älskat blir och ärat. Låt mänskobud ej skymma bort det evangelium du fått, den största skatt du äger.

FADER, SON OCH ANDE Jesus, vår Herre och broder

330. Jesus Krist, som mänska blev

1 Tim lzl Kol 1:13 Rom 8328—39 Matt 11:28-30 Heb 2:10—18 Strassburg 1525

O Je - sus Krist, som män — ska blev att liv åt värl- den Det var din kär — lek som dig drev. Vårt hopp du vil — le

gi ' va. Du såg vår synd och sto -ra nöd. Oss bli - va. fö -re - stod en e -vig död. Hel -ve - tet låg där öp - pet.

l Ojesus Krist, som mänska blev 4 Så är du nu vår broder kär

att liv åt världen giva. Det var din kärlek som dig drev. Vårt hopp du ville bliva. Du såg vår synd och stora nöd. Oss förestod en evig död. Helvetet låg där öppet.

2 Då måste du förbarma dig. Du kunde ej uthärda att mörkrets makt oss tog till sig, fast vi var döden värda. Du kom till oss i världen ned och gav åt oss en evig fred genom din död och pina.

3 Du sade till oss: Kom i tro. Du från allt ont oss skonar. Ty du är både mild och god, du oss med Gud försonat. Tror vi på dig och vad du sagt, finns här i världen ingen makt som oss från dig kan skilja.

M Luther? 1523 0 Petri? 1526 A Frostenjon 1979

oss till stor fröjd och ära, och varje dag du hos oss är. Vad kan vi mer begära? Finns någon bättre tröst att få? Vår broder är Guds ende son. Vem kan oss nu fördärva?

Pris vare dig evinnerlig! Det var din nåd som gjorde oss till Guds barn och ett med dig, 0 Kristus, du vår broder. Så gläds nu alla och envar och prisa Gud för vad han gav. Han är vår käre Fader.

FADER, SON OCH ANDE Jesus, vår Herre och broder

34. Vänligt över jorden glänser

v 2 1 Kor 120-21, 26 Luk 11:28 _]oh 1:14, 17 v 5 ljoh 514-5 v3joh 3:16 v6Heb l:?)

v 4 Matt 13:16 Kol 1:15

Troligen _tzfemk 1675

Vän— ligt ö - ver jor -den glän-ser strå-len av ett him—melskt hopp. Stil—la in — om ti —dens gran—ser e -vig -he —tens sol går opp,

ack, så stil -1a att mitt ö — ga hen - nes sken för - dra —ga

1:

må och Guds dol -da råd för - stå.

1 Vänligt överjorden glänser strålen av ett himmelskt hopp. Stilla inom tidens gränser evighetens sol går opp, ack, så stilla att mitt öga hennes sken fördraga må och Guds dolda råd förstå.

2 Ej av världens vise kändes den oändligt Vises råd. Kristus kom, och dagen tändes full av sanning och av nåd: sanning för den själ som sökte, nåd för ångerfulla bröst. Så fick jorden ljus och tröst.

3 I den värld som synd fördärvat levde bland oss Frälsaren. Kärlek han åt oss förvärvat, honom följde helgelsen. Helgelse blev hjärtats glädje, kärlek slöt begärens strid. Så fick jorden renhet, frid.

_] O Wallin 1818 Britt G Hallqvist 1.979

4 De är sälla som vill höra vad den evigt Gode lärt, de som älskar och vill göra vad den Helige begärt, de som ledda av hans Ande, lysta av hans milda ljus närmar sig sin Faders hus.

5 Deras tro skall övervinna tidens otro, jordens flärd. Deras kärlek skön skall brinna i den kärlekslösa värld.

Deras hopp i livets skiften och i livets aftonstund vilar på sin klippas grund.

6 Milda sken av Faderns ära, dina rena strålar sprid kring vår värld, och låt den bära ljus och renhet, tröst och frid. Låt vår jord få bli en förgård till den himmel dit du vill samla dem som dig hör till.

FADER, SON OCH ANDE Jesus, vår Herre och broder

35. Din spira, jesus, sträckes ut

v 1 Matt 28:18

Mark 13:31 par v 3 1 Tim 1:18 7:ka Finita/Wittenberg 1533

Din spi- ra, Je — sus, sträckes ut så långt som da— gen hin-ner. Ditt ri -ke står till ti—dens slut, det står då allt för-svin—ner.

M

Ditt nanm be -kännsmed him-melsktmod, och för ditt kors, din se- ger-

&

stod, ned - fal - ler folk och ktmg — är.

] Din spira, jesus, sträckes ut Där friden bryts, där orätt rår, så långt som dagen hinner. på plågans bädd, i sorgens år Ditt rike står till tidens slut, din tröst allena gäller. det står då allt försvinner. Ditt namn bekänns med himmelskt mod, 3 Kom, jesus, var i ve och väl, och för ditt kors, din segerstod, i liv och död oss nära nedfaller folk och kungar. och gjut i var förkrossad själ din Ande med din lära. 2 Det barn som föds till dig man bär. Oss styrka giv till helig strid Till dig man flyr i döden. och samla oss i evig frid Om du i lyckan bortglömd är då du all världen dömer. man söker dig i nöden.

F M Franzén 1812*

36. O Kristus, oss benåda

v ] Ps 36:10 v 3joh 6:39,17:12, 18:51 v 2_]oh 3:35, 13:51 Folkmelodi/Erftrt 1524

O Kris-rus, oss be -nå - då, så att. i tron vi må ljus i din san-ningskå—da, liv av din kär-lek få.

ETF—Jirmi igår:—35353?

Till dig vårt hjär- ta läng — tar, från värl —dens flärddet trång-tar

55%!

till din rätt— fär - dig - het.

FADER, SON OCH AN DE Jesus, vår Herre och broder ] O Kristus, oss benåda, och så åt dig förvärva så att i tron vi må ett folk som sällt skall ärva ljus i din sanning skåda, det rike du berett. liv av din kärlek få. Till dig vårt hjärta längtar, 3 Vad Fadern dig har givit från världens flärd det trängtar du ej borttappa vill, till din rättfärdighet. du för till rätta livet allt vad dig hörer till. 2 Din Fader dig allena Dit värdes mig ock föra, har givit allt i hand, att jag må dig tillhöra att du må allt förena i tid och evighet. med trons och fridens band,

Elisabet Kreuziger 1.524 0 Petri.) 1536 _] Åström 1816*

37. Kristus är världens ljus

Paris 1681

Kris-tus är värl—dens ljus, han och ing-en an— nan— född i vårt

%;iää—I—rä? 33

mör- ker, född att: bli vår bro— der. Har i sett ho nom, %&wn, ft] har vi sett vår Fa - der. Ä - ra va - re Gud.

] Kristus är världens ljus, han och ingen annan — född i vårt mörker, född att bli vår broder. Har vi sett honom har vi sett vår Fader. Ära vare Gud.

2 Kristus är världens fred, han och ingen annan. Tillhör vi honom älskar vi vår broder. Han oss förenar nu i Gud, vår Fader. Ära vare Gud.

3 Kristus är världens liv, han och ingen annan — sviken för pengar, dödad här, vår broder. Han som oss frälsar lever nu med Fadern. Ära vare Gud.

FADER, SON OCH ANDE Jesus, vår Herre och broder

4 Gud vill vi prisa högt, Gud och ingen annan. Gud vill vi prisa, Fader, Son och Ande. Gud vill vi prisa, Gud fördold ibland oss. Ära vare Gud.

F Pratt Green (1903-) Britt G Hallqvist 1970

38a För att du inte tog det gudomliga 1 Milt'eden 1971)

wäåsnwsaa ti

För att du in-te tog det gu - dom-li- ga die till en kro-na,

%s%s; ??wtw

för att du val— —cle smä- -1ek och fat- -tig- dom, vet vi vem Gud är

1 För att du inte tog det gudomliga dig till en krona, för att du valde smälek och fattigdom, vet vi vem Gud är.

2 För att du lydde fram till det yttersta —- döden på korset, vet vi vad seger, vet vi vad väldighet, vet vi vad Gud är.

3 För att du nedsteg hit till de plågade, hit till de dömda, vet vi att ingen ensamhet finnes mer, vet vi var Gud är.

0 Hartman 1970

4 Därför skall alla sargade, döende, alla de dömda, säga med alla heliga, saliga: jesus är Herre.

5 Därför skall alla världar och varelser, allt som har varit, är och skall komma, en dag bekänna det: jesus är Herre.

FADER, SON OCH ANDE

jesus, vår Herre och broder

38b För att du inte tog det gudomliga

B Ring 1975

&??gkj—Ä 211-EEE??? E%Jj

För att du 1n- te tog det gu - dom- -11— -ga dig till en

få??? tUl—it i??? thi t r 1

kro- -na, för

val- de

_ $ 4Hsus H E

att smä-lek och fat-tig—dom

ve 1: vi vem Gud

1 För att du inte tog det gudomliga dig till en krona, för att du valde smälek och fattigdom, vet vi vem Gud är.

2 För att du lydde fram till det yttersta — döden på korset, vet vi vad seger, vet vi vad väldighet, vet vi vad Gud är.

3 För att du nedsteg hit till de plågade, hit till de dömda,

O Hartman 1970

så; TPJ—lir?— ätre w

-re

vet vi att ingen ensamhet finnes mer, vet vi var Gud är.

Därför skall alla sargade, döende, alla de dömda, säga med alla heliga, saliga: jesus är Herre.

5 Därför skall alla världar och varelser, allt som har varit, är och skall komma, en dag bekänna det: jesus är Herre.

38C För att du inte tog det gudomliga

S 1 Frisk 1911?

35%

För att du in - te tog det gu— dom-li-ga digtill en kro-na,

gegga-Päää

för att du val- -de smä- -1ek och fattig- dom, vet vi vem Gud är .

FADER, SON OCH ANDE

1 För att du inte tog det gudomliga dig till en krona, för att du valde smälek och fattigdom, vet vi vern Gud är.

2 För att du lydde fram till det yttersta — döden på korset, vet vi vad seger, vet vi vad väldighet, vet vi vad Gud är.

3 För att du nedsteg hit till de plågade, hit till de dömda,

0 Hartman 1970

jesus, vår Herre och broder

vet vi att ingen ensamhet finnes mer, vet vi var Gud är.

4 Därför skall alla sargade, döende, alla de dömda, säga med alla heliga, saliga: jesus är Herre.

5 Därför skall alla världar och varelser, allt som har varit, är och skall komma, en dag bekänna det: jesus är Herre.

39 jesus från Nasaret går här fram

v 1 Mark 10:47 v 2 Luk 4:18 Luk 4:18 v3 Mark 1:15 Matt 4:17 G Nordqvist 1937

l jesus från Nasaret går här fram

.. . . . an som 1 gangen t1d,

löser ur vanmakt, ur synd och skam, ger oss sin kraft och frid: himmelriket är nära.

2 Fattiga ger han sin rikedom, läker de slagnas sår.

A Frostenson 1935 *

Den som var bunden och trött och tom frihet och glädje får: himmelriket är nära.

3 Öppna ditt hjärta i bön och bot, upplät vart hemligt rum. Red dig att taga Guds Son emot, tro evangelium: himmelriket är nära.

F ADER, SON OCH AN DE Jesus, vår Herre och broder

40. Kristus vandrar bland oss än

v 1 Matt 28:20 v 5joh 5:24 v 2 Matt 9:27 v 6j0h 14:19 v 3 1 Kor 15:24 1 Upp 1:18 Basel 1745

Kris-tus vand-rar bland oss än, syn- da — res och sorgs- nas

%%

vän, stan—nar där en män—sko-röst ber cm lä-ke-dom ochtröst.

1 Kristus vandrar bland oss än, 4 Kristus skänker oss en tro syndares och sorgsnas vän, full av segerkraft och ro. stannar där en mänskoröst Vad vi fåfängt kämpat mot ber om läkedom och tröst. lägges maktlöst för vår fot.

2 Den som beder innerlig: 5 Av Guds kärlek pånyttfött, Davids son, förbarma dig! l_iv får hjärtat som var dött. och sin nöd till jesus bär, Oppen himmel strålar klar skall förnimma vem han är: över själ som ängslad var.

3 Onda makters överman, 6 Kristus lever. Där han går Frälsaren som vill och kan blommar evighetens vår, lösa oss ur dödens band jublande förnimmer vi: med sin kärleks starka hand. Undrens tid är ej förbi.

A Frostenson 1936

41. Vem är det som kommer på vägen

P- I:" sw 1955

år stegs—s Esmiwlå 33111

hår. Jo, det är ju Näs— ta- ren, Je- sus .Till honom, till honom vi går.

1 Vem är det som kommer på vägen? 2 Och barnen, de sprang från sitt hopprep, Det lyser så grant om hans här. från fästning av lera och strå, jo, det ärju Mästaren, jesus. och mammorna trängdes kring jesus, Till honom, till honom vi går. på armen de har sina små.

FADER, SON OCH ANDE

3 Men då sade jakob och Petrus: ”Gå bort ifrån jesus, ni stör. Ni knuffas och skriker och bråkar, och han ska predika, så hör!”

4 "Nej, nu ska jag inte predika, nu vill jag ta mot mina små,

Britt G Hallqvist 1955

jesus, vår Herre och broder

ty sådana tillhör Guds rike, välsignelsen måste de få.”

5 Så tog han då barnen i famnen och log och välsignade dem. Hans ansikte lyste som solen, och glada gick mammorna hem.

4221. Se, jesus är ett tröstrikt namn

v 1 Matt 1:21 v 4joh 6:68 Luk 1:31 ljoh 111 Apg 4:12

Strassburg 1545

Se, .te-sus är ett tröst - rikt nanm och i all nöd vår

ge-nom Je - sus får Guds nåd och

stress????

fin -ner på det bäs - ta

1 Se, jesus är ett tröstrikt namn och i all nöd vår säkra hamn. Vi genom jesus får Guds nåd och finner på det bästa råd.

2 Guds ende Son, ojesus huld, förlåt oss all vår synd och skuld. Vår nöd du ser och hjälpa kan, du som är både Gud och man.

råd .

3 Av dig är all rättfärdighet, av dig all frid och salighet. Den som till dig har satt sin tröst, han blir ifrån allt ont förlöst.

4 Dig vare pris för livets ord, * för dopets bad och nådens bord! Din frid oss här i tiden giv och efter döden evigt liv.

B Förtsch 1609 H Ausius 1641 _] Boäthius 1694 Okänd 1819*

FADER, SON OCH ANDE jesus, vår Herre och broder

421) Se, jesus är ett tröstrikt namn

v 1 Matt 1:21 v 4joh 6:68 Luk 1:31 ljoh1:1 Apg 4:12

Strax slmrg 1345

eu ? 151—ei fw

säk- ra hamn. Vi ge-nom Je— sus får Guds nåd och fin—ner

%

på det bäs —ta råd.

1 Se, jesus är ett tröstrikt namn 3 Av dig är all rättfärdighet, och i all nöd vår säkra hamn. av dig all frid och salighet. Vi genom jesus får Guds nåd Den som till dig har satt sin tröst, och finner på det bästa råd. han blir ifrån allt ont förlöst.

2 Guds ende Son, ojesus huld, 4 Dig vare pris för livets ord, förlåt oss all vår synd och skuld. * för dopets bad och nådens bord! Vår nöd du ser och hjälpa kan, Din frid oss här i tiden giv du som är både Gud och man. och efter döden evigt liv.

B Färtsch 1609 H Ausius 1641 _]Boe'thius 1694 Okänd 1819*

43 jesus är min vän den bäste

v ljoh 15:13 f, 6:66 f Rom 8:35 v 2 Rom 8:34

v 3 Rom 8:38 f G Däben 1674

Je-sus är min vän den bäs—te, vil-kensli-ke ing-en är. ' då

som de fles-te ö - ver—gi - va ho —nom här?

I _- =_==-'

_ _I-__._ _.I-

Vad han vill,det skall jag vil- ja, all - tid här och e - vigt där.

FADER, SON OCH ANDE

l jesus är min vän den bäste, vilkens like ingen är. Skulle jag då som de fleste övergiva honom här? Ingen skall mig kunna skilja ifrån den mig har så kär. Vad han vill, det skall jag vilja, alltid här och evigt där.

2 jesus led för min skull döden, ingen skall fördöma mig, och i himlen ber han för mig, drar mig närmare till sig.

] Arrhenius 1691 0 Hartman 1978

jesus, vår Herre och broder

Vem är då som vill anklaga den som han förlåtit allt? Vem kan rycka Guds utvalda ut ur jesu Kristi hand?

3 Därom ärjag fast förvissad: kroppens eller själens nöd skall mig ej från jesus slita, inte liv och inte död.

Inga djup och inga himlar, intet okänt eller känt

skall mig från Guds kärlek skilja som ijesus Kristus är.

44. O giv mig tusen tungors ljud

v 1 jes 9:6 v 3 joh 5:24 v 2 Rom 8:15 v 4 1 Kor 15:56 f Th Haweis ( 1 7311—1820)

1 O giv mig tusen tungors ljud att prisa jesu nåd! Han är min konung och min Gud, så underbar i råd.

2 Ijesu namn bryts fruktan ner och kort blir sorgens tid. Men gränslös är den nåd han ger till hälsa, liv och frid.

3 Och när vi lyssnar till hans röst från död till liv vi går.

Ch Wesley 1739 A Widegård 1982

Han lyfter tyngden från vårt bröst,

när glädjens ord oss när.

4 All syndens makt besegrar han. Den fångne gör han fri.

På korset han vår frälsning vann.

Han led och dog för mig.

5 Låt mig, o Herre, bli ditt bud att göra känt ditt ord. Ty ingen är som du, min Gud, i himmel och på jord.

FADER, SON OCH ANDE jesus, vår Herre och broder

45 jesus för Världen givit sitt liv

v ljoh 3:16 1 Tim 3:7 v 3 1 joh 311 Fr A Ekström 1860

;ö

Je - sus för värl-den gi — vit sitt liv: öpp —na -de ö—gon, Her— re,mig giv.

Mig att för-los-sa off—rarhan sig, då han på kor- set dör ock för mig.

1 jesus för världen givit sitt liv: Frälst genom honom, lycklig och fri, öppnade ögon, Herre, mig giv. villjag hans egen evigt nu bli. Mig att förlossa offrar hans sig, då han på korset dör ock för mig. 3 Tag mig då, Herre, upp till ditt barn, lös mig från alla frestarens garn. 2 0 vilken kärlek, underbar, sann! Lär mig att leva, leva för dig, Aldrig har någon älskat som han. glad i din kärlek, offrande mig. Lina Sandell-Berg 1889

46. Låt mig få höra om jesus

_] R Su'enejv 1880

Låt mig få hö - ra om Je - sus,skriv i mitt hjär-ta vart

ord, sjung för mig sång-en så dyr- bar skö-nas-te sån på vår :) c n/r-li Em G/H n .it/ell wolf 1: A/

jord, sång-en som äng-lar i nat -ten sjöngo för her—dar en Fil G D/Fl1 Em G/H A/c11 ; D _ E

gång: Ä - ra ske Gud i det hö - ga,frihet från bo —jornas A

hjär-ta vart ord, sjung för mig sång—en så dyr - bar,

FADER, SON OCH ANDE jesus, vår Herre och broder

skö— nas — te sång på vår jord.

] Låt mig få höra om jesus, Synderna mina dem bar han, skriv i mitt hjärta vart ord, smärtorna tog han på sig, sjung för mig sången så dyrbar, redo att hela och hjälpa, skönaste sång på vårjord, redo att uppoffra sig. sången som änglar i natten Låt mig få höra om jesus... sjöngo för herdar en gång: Ära till Gud i det höga, 3 Låt mig få höra om korset, frihet från bojornas tvång. kvalen och smärtan han led. Låt mig få höra om jesus, Visa mig graven i berget skriv i mitt hjärta vart ord, där man hans kropp lade ned. sjung för mig sången så dyrbar, 0, vilket under av kärlek: skönaste sång på vårjord. Det var för mig som han dog,

. det var för mig som han uppstod.

2 Säg mig det äter och åter Herre, min Gud, det är nog. hur på vår jord han gick kring, Låt mig få höra om jesus... frestad, föraktad och ringa, ägande själv ingenting.

Frances (Fanny) _] Crosby—van Alxtyne omkr 1900 (1880?) K Larsson 1904 Bearb 1959

47. Säg, känner du det underbara namnet Matt 1:21 Apg 42l2 A Tornberg 1936

Säg, kän-ner du det un-der—ba—ra nam-net sem till frälsning Gud oss

är? giägåäåäå

gav, vars lov har sjungits ut i he—la världen, ö—ver var-je

FADER, SON OCH AN DE jesus, vår Herre och broder

1 Säg, känner du det underbara namnet som till frälsning Gud oss gav, vars lov har sjungits ut i hela världen, över varje land och hav? Namnet framför andra namn är jesus, ej skönare på jorden fanns. Ty intet annat namn kan giva frälsning, intet annat namn än hans.

2 Det namnet strålar som en morgonstjärna överjordens nöd och natt. Det skänker mod och tänder hoppets låga där den flämtat svagt och matt. Namnet framför andra namn...

3 Det bringar himmelsk frid till kvalda hjärtan, skänker uti sorgen tröst. Det bjuder vind och vågor vara stilla när det stormar i mitt bröst. Namnet framför andra namn...

4 När alla andra namn en gång förbleknat står dock namnet jesus kvar. Dess purpurglans skall hela evigheten stråla lika underbar. Namnet framför andra namn...

A Tornberg 1938

48. Vilken vän vi har ijesus

Heb 2:18, 4:15 joh 11:34 v 2 Matt 11:28 v 3 ] Pet 2:24 Ch C Comreizre 1068

män?—EE

Vil - ken vän vi har i Je — sus, tro—fast, kärleksfull och god!

När vi frestas, när vi prö—vas, vill han ge oss kraft och nod.

533333?

-ta tyngsvi nerav o—ro, glöm-mer att vihar en vän

wäl—Efi!

som har 10— —vat va- ra med oss,hjäl— pa anoch cm i— gen.

FADER, SON OCH ANDE

1 Vilken vän vi har ijesus, trofast, kärleksfull och god! När vi frestas, när vi prövas, vill han ge oss kraft och mod. Ofta tyngs vi ner av oro, glömmer att vi har en vän som har lovat vara med oss, hjälpa om och om igen.

2 Har du sorger och bekymmer, är du modlös, trött och svag, jesus hjälper dig att bära dina bördor dag för dag.

] M Seriuen omkr 1855 Eva Magnusson 1984

jesus, vår Herre och broder

Han som gråtit våra tårar ser vår ångest och vår nöd. Den som sörjer vill han trösta, den som vacklar ger han stöd.

3 Är du bitter och besviken, har ditt hjärta djupa sår, säg tilljesus vad du känner, våga tro att han förstår. Han som bar vår synd och plåga i sin egen kropp en gång älskar oss och ger oss vila, tänder hopp och föder sång.

49. Det är sant att jesus lever

v ] Luk 24:34 joh 14:19 v 2 Matt 28:20

v 3 Matt 11:28 v 4 Matt lO:8

R Forsberg 197]

le— ver, att Han är

här, att för dig och mig Han be—der i en ond och vilsen värld.

1 Det är sant attjesus lever, att Han är vår Broder här, att för dig och mig Han beder i en ond och vilsen värld.

2 Det är sant att jesus ser mig, fast Han själv osynlig är, vad som än i världen sker mig, hela tiden är Han där.

B Sellerlind 1971

3 Det är sant att jesus lider, att Han själv vår börda bär, Han är Livet, Han är Friden i en tom och galen värld.

4 Det är sant attjesus giver allt för intet på vår färd, det är sant att jesus lever, att Han är vår Broder här.

FADER, SON OCH AN DE Anden, vår hjälpare och tröst

50. Kom, Skaparande, Herre god

v 1 1 Mos 112 V 5j0h 8:12, 12:35-36 joh 14:16, 26, 15:26,16:7 V Öjoh 8212 v 4 Apg 2:7—11 Medeltida hwnn/Erfzrl 152-'I

%%

Kom, Ska -par -an — de, Her—re god. Be- sök vårt hjär—ta, ge oss mod.

%&;

Du från be - gyn-nel—sen var med. Vad vi be - hö — ver bäst, du ger.

1 Kom, Skaparande, Herre god. Besök vårt hjärta, ge oss mod. Du från begynnelsen var med. Vad vi behöver bäst, du ger.

2 Du själv den Högstes gåva är, och namnet Tröstaren du bär; Guds eld och nådens brunn, vars djup allt liv, all kärlek strömmar ur.

3 Låt hårda hjärtan fyllas av en kärlek utan svek och krav. Du all vår svaghet känner väl. Så stärk oss nu till kropp och själ.

4 Du många gåvor åt oss ger och låter oss Guds tecken se, och genom dig när Faderns ord 'till alla folkslag på vår jord.

5 Vår fiende ifrån oss driv och med din frid hos oss förbliv. Ge ljus, att vi din ledning ser, och hjälp att inget ont oss sker.

6 Vår Fader vi lovsjunger här, och Sonen som uppstånden är, och dig, vår tröstare, vårt ljus, i dag och bortom tidens slut.

Rabanus Maurits 800—talet M Luther 1524 A Frostenron 1978

FADER, SON och ANDE Anden, vår hjälpare och tröst

51. Kom, helge Ande, Herre Gud

v 1 Matt 7:14 v 3 Apg 2:3 v2joh 16:13 2Kor 4:16f 1 Tim 1: 15 joh 12:24 f Förreformatorisk processionsiång/Erfurt 1524

(se även 480)

%#?th rit”???

Kom, helge An— de, Her- re Gud. Giv lust att hål— la di— na bud.

Vår köld, vår tröghet ö- ver— vinn. kom i vå— ra hjärtan Du helga kraft ,dig be-der vi: gör viljan god, gör sjä- -len fri.

öriiliiiiilflJliir

Låt oss på 11- vets väg få gå och till Guds ä —ra sjunga

37511 i 131341

Hal-le _lu — ja! Hal- le — lu —ja!

1 Kom, helge Ande, Herre Gud. Förklara för oss Herrens lag Giv lust att hålla dina bud. och falska läror från oss tag. Vår köld, vår tröghet övervinn. Det ord är fast, det ord är visst, O kom i våra hjärtan in. som lär oss tro på jesus Krist. Du helga kraft, dig beder vi: Halleluja! Halleluja! gör viljan god, gör själen fri. Låt oss på livets väg få gå 3 Du helga eld, all världens tröst, och till Guds ära sjunga så: låt kärlek brinna i vårt bröst. Halleluja! Halleluja! Du gode Ande, giv oss stöd

och himmelskt mod ijordisk nöd. På korsets väg oss lys och led,

2 Du helga ljus, all sannings port, mot frestelsen med kraft bered, läross var dag, på varje ort, att här vi modigt strida må att känna Gud och den han sänt. och genom död till livet gå. Gör Sonens dyra namn bekänt. Halleluja! Halleluja!

M Luther 1524 _] O Wallin 1816 Britt G Hallqvitt 1983

FADER, SON OCH ANDE Anden, vår hjälpare och trist

52. Herre, se vi väntar alla

Apg 2 1 Kor 12:4-11 Dsk?/Paderbom 155

: _ —é5$5%£räb%ääl

Har—re, se Vi vän-tar al-la att du vå—ra bö—ner hör och att du med oss san for- dem än ett pingstens un—der gör.

215—tri??? r? _PH—j ”få”?

Gjut din An - de, gjut din An — de—P ö— ver var—je törstig själ och i

tgb—1— _,M— JE— sj?—err— 7477—5521

al - las vå— ra hjär-tan nu ditt verk full—bor— da väl.

l Herre, se vi väntar alla att du våra böner hör och att du med oss som fordom än ett pingstens under gör. Gjut din Ande, gjut din Ande över varje törstig själ och i allas våra hjärtan nu ditt verk fullborda väl.

att den där må helt förbränna vad som finns av hö och strå.

Gjut din Ande...

3 Andens gåvor till oss dela och låt under bland oss ske. Med din kraft de sjuka hela och din frälsning låt dem se. Gjut din Ande... 2 Låt den helga elden falla uti våra hjärtan så

Vers 1—2 E Bergquist 1904 Vers 3 E Hane 1910 efter _] Newton 1779

53. Livets Ande, kom från ovan

G Duhen 1674

Li—vets An— de, kom från o—van, kom oc bärf från him— len bud. Du kan ge den sto — ra gå—van: tron or ,t

Folk och sjä— lar du hug—sva—lar än i dag med skrif—tens ord.

FADER, SON OCH ANDE Anden, vår hjälpare och tröst

1 Livets Ande, kom från ovan, kom och bär från himlen bud. Du kan ge den stora gåvan: tron på ordet, tron på Gud. Till Guds människor du talar än i dag kring all vårjord. Folk och själar du hugsvalar än i dag med Skriftens ord.

2 Oförgänglig sanning strålar än i dag från bibelns blad, än i klara drag den målar heliga gestalters rad. Ifrån fäder och till söner genom tidevarven går

än ett heligt arv av böner, än profetens röst oss når.

3 Giv att vi för Gud må vandra såsom Abraham i tro, till välsignelse för andra och till egen själaro. Oss med Stefanus låt skåda Mänskosonens härlighet; oss med Paulus än benåda rikt med trons rättfärdighet.

4 Livets Ande, du som danar Kristi kyrka på vårjord. kraftens Ande, du som banar henne väg med Herrens ord, nådens Ande, du som renar själar och i dem vill bo, fridens Ande, du som enar Herrens trogna, giv oss tro.

_] A Eklund 1934

54. Vinden ser vi inte

E ll'ikjeldt 1958

FADER, SON OCH ANDE

l Vinden ser vi inte, men dess röst vi hör viska eller brusa som en mäktig kör.

2 Anden ser vi inte, men vi hör hans röst tala i vårt hjärta ord av ljus och tröst.

3 Vinden ser vi inte, men vi ser dess spår. Vågen rörs och gräset böjs där vinden går.

A Frostenron 1958, 1973

Anden, vår hjälpare och tröst

4 Anden ser vi inte, men i Andens vind blir vår rädsla borta, strömmar glädjen in.

5 Från en värld som ingen enda av oss ser kommer Anden till oss och sin hjälp oss ger.

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Kyrkan

55. Vi lovar dig, 0 store Gud

Medeltiden/ 1529

Vi 10 -var dig, 0 sto- re Gud. Med makt och å — ra går ditt

%%

bud, ditt hel -ga ord, kringhim—lar och kring jord. He - lig, he — lig, he — lig är Her — ren 1 Vi lovar dig, 0 store Gud. 3 Allt folk skall samlas i dess famn * Med makt och ära går ditt bud, * OCh böja knä ijesu namn ditt helga ord, OCh lova Gud kring himlar och kring jord. med kristna tungors ljud. Helig,helig,helig Helig,helig,helig är Herren Gud. är Herren Gud, 2 Din kyrka glädes i ditt skygd, 4 Allt folk omkring din tron en gång * hon_på ett hälleberg är byggd: * skall sjunga segerns höga sång, till domens stund där kerubim hon vilar på sin grund. besvarar Serafim: Helig, helig, helig Helig1helig,helig är Herren Gud. är Herren Gud.

_] 0 Wallin 1811

56. Gammal är kyrkan, Herrens hus L M Lindeman 1840

Gam— mal är kyr,—kan Her—rens hus, står, om än torn mås— te fal- la. — rar så hö — ga blir tillgrus, än— dåätallklodc-or —na kal— la,

tåg:) 353555

kal— la på gam— —mal och på ung, kal—la själ som

trött och tung drömt om den e — vi - ga vi - lan.

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN

l Gammal är kyrkan, Herrens hus, står, om än torn måste falla. Murar så höga blir till grus, ändå skall klockorna kalla, kalla på gammal och på ung, kalla på själ som trött och tung drömt om den eviga vilan.

2 Icke ijordisk byggnad bör den som seraferna tjänar. Skuggor blott av ett himmelskt kor är dessa murade stenar. Dock har han själv för kärleks skull skapat och rest ur stoft och mull tempel åt sig i vårt hjärta.

3 Vi är vår Herres kyrkohus, byggt utav levande stenar. Oss under korsets milda ljus ordet och dopet förenar. Vore vi icke fler än två, ville han vara här ändå hos oss med hela sin kärlek.

N F*S Grundtuig 1837 Britt G Hallqvist 1983

Kyrkan

4 Huset som kallas Herrens hus bör vi dock älska och ära såsom en fristad, varm och ljus, ja, såsom hemmet, det kära. Härliga ting förkunnas där. Himmelens förgård kyrkan är, där vill vår Herre oss möta.

5 Dit har med bön om hjälp vi gått, sökande ledning i ordet. Där har till kropp och själ vi fått kraft vid det heliga bordet. Där fick vi dopets bad en gång. Där har vårt hjärta lyfts i sång såsom en fågel mot höjden.

6 Give då Gud, var än vi är, alltid när klockorna ljuder, att vi går dit och delar där glädjen som Herren oss bjuder: Världen ej ser vad ni får se. Allt vad jag sagt er, det skall ske. Frid vare med eder alla!

57. Sin enda grund har kyrkan

S S Weslev 1864

+

värl -den som han lös — te från mörk— ret med sitt blod blev

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN

Sin enda grund har kyrkan i Kristus, Frälsaren. Hon är hans egen byggnad, den nya skapelsen.

I världen som han löste från mörkret med sitt blod blev hon den brud han krönte med evangelii orcl.

Fast spridd i många länder är kyrkan endast en och har en enda Herre och en bekännelse. Av vatten född och Ande till ett och samma hopp hon går till löfteslandet med samma resekost.

Med undran och med löje ser världen hur hon slits av tusen tvister sönder och nekar sig Guds frid.

O Hartman 1981 efter SjStone 1866

Hur sällsamt klingar orden i kyrkor utan fred om Herrens frid på jorden, om Guds barmhärtighet.

4 När lögn och våld förmeras var är då jordens salt? Vem hjälper och vem helar vid världens sönderfall? Må kyrkan bli som fordom ett hjärta och en själ, en fristad mitt i oron, för sanningen ett värn.

5 Guds kyrka är gemenskap med Fadern och hans Son, det skådar hon och erfar i Andens kraft och nåd. Guds helgon och martyrer betygar det med blod. Omkring dem sjunger rymden där segerns kyrka bor.

58. Hjärtan, enigt sammanslutna

e -nigt sam -man—slut-na, sök -gor, ur Guds vä —sen

glans. På hans livs— träd

Kyrkan

1688/Brödrafo'rsamlingen i Herrnhut efter 1735 (se även 43)

1 flut-na, brinn har klart i

er — rens hjär- ta Kris— ti

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN

1 Hjärtan, enigt sammanslutna, sök i Herrens hjärta ro. Lågor, ur Guds väsen flutna, brinn här klart i Kristi tro. Han är den som oss förenar, solen han, och vi dess glans. På hans livsträd är vi grenar. Han är vår, och vi är hans.

2 Gud ske ära! Vilka höjder, vilka djup av idel nåd, vilka osågbara fröjder oss beredda i hans råd!

Kyrkan

Gud som är och var och bliver, Unders under är hans namn. I sin Son han allt oss giver, sluter oss i fadersfamn.

Kristus, du som fört oss samman i en helig syskonrund, låt i oss den helga flamman brinna till vår sista stund. Låt din kärlek ständigt verka i vårt liv och sätta spår, så att världen klart kan märka: vi är dina, du är vår.

N L von Zinzendorf 1725 0 Mannström 1913 Britt G Hallqvist 1983

59. Med Gud och hans vänskap

v 1—2 Ps 23,joh 10:4, 14 v 3 Luk 24:29, Upp 7:10 () Ahnjelt 1851

da — gar i mö — ter med tröst, oss föl— jer ju Her— den, oss föl — - jer ju Her— den, oss föl— jer ju Her— den, vi kän— ner hans röst.

1 Med Gud och hans vänskap, hans Ande och ord samt bröders gemenskap och nådenes bord de osedda dagar vi möter med tröst, oss följerju Herden, /: oss följerju Herden, :/ vi känner hans röst.

2 I stormiga tider, bland töcken och grus,

en skara dock skrider mot himmelens ljus.

Dess hopp och dess härlighet världen ej ser, men före går Herren, /: men före går Herren :/ med segerns baner.

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Kyrkan

3 Ojesus, bliv när oss, bliv när oss alltfort, och sköt oss och bär oss, som alltid du gjort. ja, amen, din trohet skall bringa oss fram. Lov, pris, tack och ära, /: lov, pris, tack och ära :/ vår Gud och vårt Lamm!

C 0 Rosenius 1851

60. En Fader oss förenar 1400-talet/H Kuge/mann 1540

W

Fa- der oss för — ee - en her -— de få— ett dop san al — la - nar, ett fräls—ning- ens och 11 — ra _ hjord, röst från tu — sen själ i vets ord ,

&” i 151 av etag—?TLM—J läg—%

al - las röst, ett bud—# scm frid för- kun -na.r, — vig tröst, kar-lek och en lång — han och sam— ma mål till sist, ett slut al — las trång - tan, ett liv — sus Krist. 1 En Fader oss förenar, ett bud som frid förkunnar, en herde och en fårahjord, en tro med evig tröst, ett dop som alla renar, en kärlek och en längtan ett frälsningens och livets ord, och samma mål till sist, en röst från tusen munnar, ett slut på allas trängtan, en själ i allas röst, ett liv i Herren jesus Krist.

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN

2 Så går vi med varandra med bön och hopp vår pilgrimsgång och sjunger där vi vandrar det frälsta Sions segersång. I mörker och i fara, i trångmål och i nöd

B S Ingemann 1843 E Evers 1920

61. Lågorna är många

trygg skådar jesu skara mot evig morgons glöd. Från kors, från grav vi ilar med saligt löv och pris till evig sabbatsvila i Guds, vår Herres, paradis.

Kyrkan

O Widestrand 1974

Måsar—tåg;

Lå — gor— na är mång- a lju- set är et

- set-

===

Je - sus Kris- -tus, lå - gor- na är mång- a,

Em/H GEEEEFEEE; =EE

ett, vi är ett i

l Lågorna är många, ljuset är ett, ljuset —jesus Kristus, lågorna är många, ljuset är ett, vi är ett i honom!

2 Grenarna är många, stammen är en, stammen —jesus Kristus, grenarna är många, stammen är en, vi är ett i honom!

3 Gåvorna är många, Anden är en, finns ijesus Kristus, gåvorna är många, Anden är en, vi är ett i honom!

A Frostenson 1972

ho - nom

4 Tjänsterna är många, Herren är en,

Herren jesus Kristus, tjänsterna är många, Herren är en,

vi är ett i honom!

Lemmarna är många, kroppen är en, jesu Kristi kyrka, lemmarna är många, kroppen är en, vi är ett i honom!

lju-set ' r

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Kyrkan

62. Än finns det en värld

v 1 Mos 3 v 3 Matt 28:18-20 Matt 3:10 Kol 2:12

joh 3116—17 v4Rom 11:17—18 v 2 Fil 215 11 v 6joh 17:21

Ef2zl2—22 G Aule'n 1937

Än finns det en värld. Den le— ver trots mak—ter av

död och för-därv. Ty Or- detblev motsagt,Guds ska- pel-se-ord ,och .— _ /

re- dan satt yx— än i livs-trädets rot,men rädd- ning - en

%

s'a'n -des oss 0 — van- i — från: Guds en — föd - de Son.

] Än finns det en värld. Den lever trots makter av död och fördärv. Ty Ordet blev motsagt, Guds skapelseord, och redan satt yxan i livsträdets rot, men räddningen sändes oss ovanifrån: Guds enfödde Sön.

2 I tjänargestalt kom Ordet till oss och försonade allt, steg ner i vår skuld och vårt lidandes djup och älskade världen tillbaka till Gud. Det brustna blev helt i hans kärlek till oss på Golgata kors.

3 Apostlar gick ut med budskap till folken att Kristus är Gud. De lade ett hav mellan makternas hot och livet i tro på Guds mäktiga Ord: ur döpelsens hav steg en mänsklighet fram i tron på hans namn.

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Kyrkan

4 Att leva av tro är grenarnas liv från Olivträdets rot, att bära ett ok i sitt jordiska kall men själv vara buren av den som bär allt och svara på åklagarmakternas dom försoningens ord.

5 Guds offrade Lamm ges ut för oss alla som Herren har sagt, att världen må leva och syndare tro och förbönen omsluta himmel och jord. Av änglars och människors bön i hans namn står jordkretsen fast.

6 En ångest går fram och ofreden rister i livsträdets stam. Då kallar Guds Ande de kristna till bot, att bedja sig samman att världen må tro. O, lyft i vår söndrings och vilsenhets natt försoningens kalk.

O Hartman 1980

Ordet

63. Dig, ljusens Fader, vare pris

TVS/( I7I0

W

Dig, lju - sens Fa - der, va — re priszjag fick till ri — ke -dom

%% %&fé—fåt f 145 åå

ord som gör den from- me vis och gör den vi - se from.

1 Dig, ljusens Fader, vare pris: 3 Väl har naturens rika prakt jag fick till rikedom med tusen stämmors ljud det ord som gör den fromme vis till min försagda tanke sagt och gör den vise from. att du är stor, o Gud. 2 Hur ljuvt, hur hjärtligt talar du 4 Din väldighet, ditt majestät, i detta dyra ord ditt underfulla råd till mig som går, ett barn ännu, jag såg i solens höga fjät o Fader, på dinjord! och gräsets minsta tråd.

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Ordet

5 Dock låg för mig din mening skymd, 10 I enfald och i ödmjukhet

ditt hjärtajag ej fann, och i en mörk, oändlig rymd jag som ett stoft försvann.

6 Men gryning blev kring Sinai, på Tabor uppgick dag, och själen såg, från töcken fri, din lag, ditt välbehag.

7 Förklarat för mitt samvete stod helighetens bud. Till hjärtat flöt hugsvalelse med nådens milda ljud.

8 Och tidens kval fick sammanhang med evighetens tröst, och himlarösters återklang blev hörd ijordiskt bröst.

9 O människa, det är dig sagt vad Gud av dig begär. Vad han uppå ditt hjärta lagt din egen sällhet är.

] O I'Vallin 1816

håll dig till Herrens ord, och låt, när du hans vilja vet, hans vilja bliva gjord.

11 Du genom Kristus allt förmår, som själv dig mäktig gör, när dig hans Ande leda får och dig hans kärlek rör.

12 Sann tro på Gud och på hans ord och kraft att göra gott och frid i himmel och på jord är kristnas kall och lott.

13 Till denna lott, till detta kall mig nåd, ojesus, giv. Då ,vet jag vad jag göra skall att få ett evigt liv.

14 1 dig är Faderns välbehag, i dig vår salighet, ojesus Krist, i går, i dag och i all evighet.

64. En dyr klenod, en klar och ren

Wittenberg 1526 (se även 367)

Em dyr kle-nod, en klar ochren, oss un-nats här att å — - ga, den par—lor, guld och å —de1-sten på långtnär ej upp-vä- - ga.

En skat£,den yp- pers-ta på jord, få vi vår e - gen kal-» la; den

skat—ten är Guds hel - ga ord, san hö — rer till oss al - - la.

] En dyr klenod, en klar och ren, oss unnats här att äga, den pärlor, guld och ädelsten på långt när ej uppväga.

En skatt, den yppersta på jord, få vi vår egen kalla; den skatten är Guds helga ord, som hörer till oss alla.

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN

2 När annat, som vi akta värt att äga här och spara, av rost och mal och tid förtärt, hör upp vår fröjd att vara; när dagens verk förgås med hast, ja, förr än afton stundat, står än Guds ord så nytt och fast som när det först vart grundat.

3 Det tärs av ålder ej och tid, om den ock evigt räckte. Det går med samma kraft och frid från släkte och till släkte. Guds ord förblir i evighet, när annat allt har farit. Det ej av tidens växling vet, likt Gud, som evigt varit.

4 Det kära ord, det enkla ord, som mänskor dock förgäta, var är en mänsklig visdom spord som sig därmed kan mäta? Var giver världen oss en grund så fast att därpå bygga som ordet av Guds egen mun, det eviga och trygga?

_] L Runeberg 1857

Ordet

5 Harjag det ordet sökt till stöd, när andra stöd mig svikit, från världens hav, dess storm och nöd, in i den hamnen vikit, då vetjag vad jag tryggas vid, varjag kan fasthet finna, då kännerjag en ort av frid, dit inga sorger hinna.

Som vattenfågeln dyker ned i fjärdens klara bölja

att minsta fläck av stoft därmed från sina vingar skölja, så tvår sig anden ren och skär i ordets djup, det klara, och känner att hans hem det är, där han i fröjd får vara.

Välsignat vare, Gud, ditt namn, och utan ände prisat, att du till säker tröst och hamn oss alla vägen visat. Vem är nu fattig, vem är rik, när ej ditt ord oss fattas? Den ene har, den andre lik, ju det som mest må skattas.

65. Omkring ditt ord, 0 jesus

Luk 10-39 Luk 24- 27, 32 ]oh 6 63 Ps 34 9 F Silcher 1842

ME./Påhitäij

Qn—kring ditt ord,o Je — sus, och fram till li- -vet.s käl- la

oss stil — gör

oss för.

HES—121235? 41343 F?! 1

je hjär

ta dass dju — od, du

Måttlig j_: ll

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN

]

Omkring ditt ord, ojesus, oss stilla gör

och fram till livets källa av nåd oss för. Du ser i varje hjärta dess djupa nöd,

du ensam kan oss mätta med livets bröd.

Var, Herre, själv oss nära, din kraft gör spord. Förklara nya vidder

av livets ord.

Låt något fridlöst hjärta dig möta här och se och smaka, Herre, hur ljuv du är.

Anna Ölander 1900*

En

så—nings-man går

där i

3 Led oss alltmer, ojesus, i ordet in och öppna våra ögon för nåden din. Den djupa, rika kärlek som bor i dig låt över varje hjärta få gjuta sig.

66. En såningsman går där

Ordet

K— () Robertron 1976

regn och i sol .

A

säd som han sår är En såningsman går där i regn och i sol. Den säd som han sår är

Guds levande ord.

En del föll vid vägen och fåglar det tog. En del föll bland törnen. Det kvävdes och dog.

En del föll på stengrund. Där fanns ingen fukt. En del föll i god jord och där bar det frukt.

Frostenson 1958, 1984

Guds

le — - van — de

4 Vårt hjärta är åkern, där ordet sås ut. Det göms där och växer i okända djup.

5 Låt psalmen vi sjunger och ordet vi hör, o Gud, i vårt liv bli en sådd som ger skörd. £ Dm Gm Csus C P

ord.

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Ordet

67. Som torra marken dricker regn

v ljes 55:10-11 v 4joh 11:43—44 l Pet 212 v 5 Ps 43:13 v 2jak 1:21 b C Baden 197!)

Som tor— ra mar-ken dricker regn, som jorden tar e—mot sin sådd

Maja—Lägga

göm-mer den, Her — re, låt oss ta e mot ditt ord.

1 Som torra marken dricker regn, 4 Som fången mot sin frihet går, som jorden tar emot sin sådd som vännen tar emot sin vän och gömmer den, med öppen famn, Herre, låt oss ta emot ditt ord. Herre, låt oss ta emot ditt ord. 2 Som späda barnet dricker mjölk, 5 O Gud, nu väntar vi på dig. som fågeln tar emot ett frö Ditt ljus, din sanning söker vi för livets skull, för livets skull. Herre, låt oss ta emot ditt ord. Herre, låt oss ta emot ditt ord.

3 Som natt mot gryning sträcker sig, som blomman vecklar ut sin kalk

i soluppgång, Herre, låt oss ta emot ditt ord.

Britt G Hallqvist 1977 efter] Servel 1974

Dopet 68 jag tror på Gud som med sitt ord v I Rom 4:17 v 2 Rom 6:3-4 1 Kor 15:54-57 Fil 423, 2 joh 14:26 Kor 5:13 Svensk 1697

Jag tror på Gud som med sitt: ord allt 1 Jag tror på Je— sus Krist,Guds Son, som död till se-ger

iv på jor—den

tån—der. Jag tror att An-den, nä— ra mig,med kraft och råd skall

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN

lä - ra mis! att mö- ta

1 Jag tror på Gud som med sitt ord allt liv på jorden tänder. jag tror på jesus Krist, Guds Son, som död till seger vänder. jag tror att Anden, nära mig, med kraft och råd skall lära mig att möta vad som händer.

Th Kinga 1689 Eva Norberg 1979

vad som han — der.

Dopet

2 Och den som döps till Kristi död med honom äger livet. Så möt mig, Fader. Låt mitt namn i livets bok bli skrivet. I Kristus allt blir skapat nytt, vår bundenhet i frihet bytt och barnaskapet givet.

69. Glad jag städse vill bekänna

W I'Vesmitzer 1661

Glad jag städ- se vill be - kän — na: jag är döpt 1 Je — su na % I 5 m |" No H '7-5 01 I D. (D H (I) %” Ing— en till —f1ykt är som den —

Ring—a jor -dens skat—ter vä - ga mot det e - na, att få a - ga,

mååånga—eg

klädd i do - pets hel - ga skmdmåd och bar - na -skap hos Gud.

1 Glad jag städse vill bekänna: 3 Närjag frestas, vill jag svara: jag är döpt ijesu namn. Ingen tillflykt är som denna: öppen står min Faders famn. Ringa jordens skatter väga mot det ena, att få äga, klädd i dopets helga skrud, nåd och barnaskap hos Gud.

2 Synden skall mig ej fördöma: jag är döpt ijesu namn. Fadern all min skuld vill glömma, föra till den trygga hamn där mitt hjärta rening vinner och min själ hugsvalan finner. Mig ijesu dyra blod skänkes frihet, kraft och mod.

E Neumeister 1718 _] A Eklund 1910

jag är döpt ijesu namn. Honom vill jag trogen vara, vill ej ryckas ur hans famn. Han från synden ren mig tvagit och mig till sin egen tagit, honom jag, som han mig bjöd, följa vill i liv och död.

4 Dopets nåd mig ger i tiden stöd och fäste för min tro, skänker hopp att efter striden i Guds himmel finna ro. När min blick, mitt hjärta brista, vill jag säga i det sista: jag är döpt ijesu namn; Fader, tag mig i din famn.

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Nattvarden

70. O jesus, än de dina

TV:/r hlkuim/1569

wesafäåm

O Je -sus, än de di vill du -kring dig se

sa— lig frukt den ge.

och avdinbitt-ra pi—na

%!;

j igar

din

l Ojesus, än de dina du vill omkring dig se och av din bittra pina en salig frukt dem ge. Dem in i döden älskar du och i din Faders rike vill möta dem ännu.

2 Dock vill du än på jorden bland oss ock stiga ner. För oss ett offer vorden dig själv åt oss du ger och säger, evigt mild och god: ”Tag, det är min lekamen, och tag, det är mitt blod.”

?) Dig, jesus, än vi höra i dessa dyra ord. Oss alla vill du göra till dina vid ditt bord; oss alla, då du brödet tog, du slöt intill det hjärta som för oss alla slog.

F M Franzén 1812, 1817*

71

4 Det hjärtat, som i nöden den armes tillflykt var, som bad för oss i döden och våra synder bar, det hjärtat än med frid och tröst, med salighet från höjden här nalkas trogna bröst.

Du kommer, kärleksrike, ännu i Herrens namn

och för oss i ditt rike emot en Faders famn, en Faders, som förlåta vill de barn du återlöste och som dig höra till.

Dig vilja vi tillhöra, Ojesus, till vår död och Herrens vilja göra

i medgång som i nöd. Då blir du när oss alla där intill vår levnads ände, som själv du lovat har.

Som spridda sädeskornen

Svensk jolkz'im/1693

sä - des- kor —nen från när brö —det till ett

och fjär-ran fält har sam —man - smält,

Som sprid-da för — sam- lats och i

KYRKAN ocn NÅDEMEDLEN Nattvarden

ettåriga? räta; alfa—Tra

så må din kyr -ka sam - las, o Gud, från värl- -den vid och

vi till ett för - e —nas 1 h1m- mel-ri—kets frid.

Som spridda sädeskornen från när och fjärran fält församlats och i brödet till ett har sammansmält, så må din kyrka samlas, o Gud, från världen vid och vi till ett förenas

i himmelrikets frid.

A Frostenson 1936 efter en bön från fornkyrkan

72. Du sanna vinträd, jesus kär

Strassburg 11377

Dn san —na vin — träd, Je — sus kår, som di - trog— na glv mig, du äd -1a, fris-ka stam att: jag ur dig mä liv be— Skär och li - vet nä - ring qi - ver ' .. Scm e-nen Viss—nar vax — a fram och att i jag bli - ver. gr saft är för - u - tan ing — en kraft, för — u -

%% 313311 lär

dig är sjå-len död och bli-dar dcm och e—vig nöd. O

MEeF—aä; $$$—95415sz

Je - sus Krist, — va - ra mig , va — ra mig, att jag för—

%]

bli - va må i dig.

90 Texter och melodier SOU 1985:16 KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Nattvarden 1 Du sanna vinträd, jesus kär, 2 O Fader, sanne vingårdsman,

som dina trogna liv beskär som trädets grenar rensa kan, och livet näring giver, att de må rikligt bära, giv mig, du ädla, friska stam du göre mig från lustar ren, att jag ur dig må växa fram attjag må bli en ädel gren, och att i digjag bliver. min vårdare till ära. Som grenen vissnar utan saft, Du hålle mig i ans och tukt, är dig förutan ingen kraft; att jag må giva mera frukt förutan dig är själen död och sist uti ditt rike bär och bidar dom och evig nöd. en frukt som Oförgänglig är.

0 jesus Krist, O jesus Krist, bevara mig, bevara mig, förläna liv, utav ditt liv att jag förbliva må i dig. och evig nåd och hägnad giv. _]A Eklund 1911

Ojfertoriepsalm

73. Vi till ditt altarbord bär fram

C Nielsen 1915

Vi till ditt al-tar—bord har fram som of—fer-gå- va, 0 Guds Lamm,

vår gläd—je, vå—ra ne- der-lag,oss själ—va,a11t vad du oss gav.

1 Vi till ditt altarbord bär fram som offergåva, o Guds Lamm, vår glädje, våra nederlag, oss själva, allt vad du oss gav.

3 Låt ingen stanna utanför, men gör oss till en kropp, ett bröd, en längtan genom varje dag, en bön: kom, Herre jesus, snart!

2 Du själv den gåva Gud oss gav. Den räcks åt alla utan krav, ett saligt byte som här sker: du tar vår skuld, din frid du ger.

A Frostenson 1962, 1973

74- Du som gick före oss

S—E Bär/r 1959

W

Du som gick fö - re oss längst in i ång- es — ten,

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Nattvarden hjälp oss at fin — na dig, Her - i mörk - ret. 1 Du som gick före oss 3 Du som med livets bröd

längst in i ångesten, går genom tid och rum, hjälp oss att finna dig, giv oss för varje dag, Herre, i mörkret. Kristus, det brödet.

2 Du som bar all vår skuld 4 Du som går före oss in i förlåtelsen, ut i en trasig värld, du är vårt hjärtas fred, sänd oss med fred och bröd, jesus, för evigt. Herre, i världen.

0 Hartman 1968

75. När vi delar det bröd

Negro spiritual

När vi de- lar det bröd som han oss ger, när vi de — lar det: ; jig—'— E7 AReMäng: n 5 D ” WE bröd som han oss ger, då för — ny - as vårt71iv Gden kär- lek som ald- rig dör. Je - sus, du är hos oss. 1 När vi delar det bröd 3 När vi lovsjunger dig som han oss ger, och när vi ber, när vi delar det bröd när vi lovsjunger dig

som han oss ger, och när vi ber, då förnyas vårt liv då förnyas vårt liv... av den kärlek som aldrig dör. O jesus, du är hos oss.

2 När vi dricker det vin som han oss ger, när vi dricker det vin som han oss ger, då förnyas vårt liv...

Negro spiritual L Å Lundberg 1972

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Nattvarden

76. Gud, vår lösta tunga

O Lindström 1937

Gud,vårlos-ta tung—a dig sitt of—ferbär; Fullär tre—fält h e-l i g sjung- a vi med äng-lars här.

%%

- den din bam-här— tig—het. Med se- ra— fer al — la

åååh—im

vi ditt namn & - kal - la i stof- -tet fal —- la. ] Gud, vår lösta tunga dig vi ödmjukt prisa * dig sitt offer bär; för din bittra död. trefalt h el ig sjunga Värdes själv oss rena vi med änglars här. och ditt folk förena, Full är himlen vorden jesus, du allena.

av din härlighet, vida när kring jorden din barmhärtighet. 3 När du kommer åter Med serafer alla * till din stora dom vi ditt namn åkalla och inför dig låter och i stoftet falla. kalla ond och from, Värdes då oss föra 2 Kristus, du som stiger till din nattvardssal * till de trogna ner och oss saliggöra och till frälsning viger bland de frälstas tal. varje själ som ber, Dig, vår Herre kära, du som bjöd oss spisa må vi evigt bära fritt av livets bröd, tack och lov och ära.

S Gabrielsson 1929

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Helg och gudstjänst

77. Hör hur tempelsången stiger

v 3 Ps 119:105 v 5 4 Mos 6124-26 ] Srhop 1642

Hör hur tem- pel- sång- en sti - ger an-dakts—full mot him-lens höjd. 0 — ro stil— las, kla -gan ti - ger,hjär-tat slår av he -lig fröjd.

,e

Sjä-len då, från jor-dens grus träng-tan- de till Fa—derns hus,

wi?!

him-lens tung- o - mål ren ta-lar och av hop-pet sig hug—sva—lar.

1 Hör hur tempelsången stiger 4 Kristne, medan vi här vandra,

andaktsfull mot himlens höjd. Oro stillas, klagan tiger, hjärtat slår av helig fröjd. Själen då, från jordens grus trängtande till Faderns hus, himlens tungomål ren talar och av hoppet sig hugsvalar.

0 min själ, du skall dig svinga till det Salems berg en gång där kerubers harpor klinga bland de sällas segersång. Låt ditt lov, ditt böneljud gå i förväg hem till Gud, medan än du, följd av sorgen, irrar utom fadersborgen.

3 Dagar komma, dagar flykta.

Håll dig vid Guds ord och säg: Det är mina fötters lykta och ett ljus på all min väg. Hav din lust i detta ord, som av ålder på vårjord mänskors tröst och frid beredde och till himmelen dem ledde.

_]Soedberg 1694 _] 0 Wallin 1816*

låtom oss på fädrens vis fromma bedja med varandra, glada sjunga Herrens pris. Barnens liksom fädrens ljud stige upp till samme Gud att hans godhet nederkalla över oss och över alla.

5 Herre, signe du och råde

* och bevare nu oss väl. Herre, ditt ansikt i nåde lyse alltid för vår själ. Herre Gud, dig till oss vänd och din frid oss allom sänd.

O Gud Fader, Son och Ande, dig ske pris i allo lande!

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Helg och gudstjänst

78. O jesus Krist, dig till oss vänd

(jär/ih 1648 (se även 42)

%%

Je -sus Krist ,dig till oss vänd, din hel — ge — de till

%s%s—%%

oss sänd, vårt löv och vå— ra bö -—ner hör och själv på

&%%2533

li -vets väg oss för.

] Ojesus Krist, dig till oss vänd, 3 Med änglarna vi sjunger här: din helge Ande till oss sänd, Gud helig, helig, helig, är. vårt lov och våra böner hör I hoppet sjunger vi med dem och själv på livets väg oss för. vår sång hos dig i himmelen.

2 Låt våra läppar prisa dig, 4 O Fader, Son och Ande bliv din nåd i oss låt visa sig. * hos oss med kärlek, ljus och liv. _]a, stärk vår tro, upplys vår själ Dig, heliga Treenighet, din sannings ord att lära väl. ske pris och lov i evighet.

Okänd tyik firf1648 ] Gezeliu; 1695 ] 0 Wallin 1809 P 0 Nisser 1983

79. Gud är mitt ibland oss

Frank/im (: M [718

Gud är mitt i —bland oss. Låt oss ne —der- fal — la Gud är mitt i -b1and oss. Allt i

gage—ihärqgämjw

OCh hans 110 ' ga 3 Den han här kom—mer när och åt Gud sin i

WWF; 3533?

slår sitt ö - ga ne- der, tyst - nar och till - - der. l Gud är mitt ibland oss. Den han här Låt oss nederfalla kommer när och hans höga namn åkalla. slår sitt öga neder, Gud är mitt ibland oss. tystnar och tillbeder.

Allt i oss må tiga och åt Gud sin andakt viga.

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Helg och gudstjänst 2 Gud är mitt ibland oss 5 Allt du genomtränger. med sin tjänarskara, Gud, låt mig förnimma kerubim med röster klara. av ditt sköna ljus en strimma, Helig, helig, helig ochsomvårensblomma sjunger till hans ära sig mot solen vänder, änglar som hans bud får bära. låt mig i det ljus du sänder Hör, o Gud, växa till sångens ljud, som du vill, när ock vi vår ringa låta nåden verka lovsång dig vill bringa. och din kraft få märka. ?) Villigt vi försakar 6 Gör mig tyst i anden, allt som är fåfängligt, inåtvänd och stilla, allt vad jorden har förgängligt, oberörd av världens villa. att i dig få vila, Skapa nytt mitt hjärta. blott till dig få höra Gör mig ren och värdig med vårt hjärta, öga, öra att få se och vara när dig. som en from , Låt mig bli egendom, stark och fri, vilken återvänder att med örnens vingar, i sin Herres händer. jag till dig mig svingar. 4 Majestät i höjden, 7 Herre, gör min ande kundejag dig prisa till din egen boning. och mitt hjärtas kärlek visa, Kom med kärlek och försoning, se vad änglar skådar du som ständigt verkar, och ej fåfängt spana fjärran och clock nära. men i allt din närhet ana! Låt mig älska dig och ära. Ack, låt mig Varjag går, tjäna dig sitter, står, livets alla dagar mig i tron benåda så som dig behagar. att din närhet skåda.

G Tersleegen 1729 Maria Aroxenius 1931 N Beikow 1934 T Fogelquist 1936 Brill G Hallqvist 1983

803. Hur ljuvt det är att komma

_] G Lotte/ter 1795

,

Hur ljuvt det är att kom—ma till Her — rens tem—pel-går där trog- na sjä — lar blom— mar som lil — jor i hans vår

(LD-

Man ser hur skä-ra kal—kar för Gud där öpp- na står, och

ååå—%%

him — melsk dagg dem sval— kar, att liv och kraft de får.

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN

1 Hur ljuvt det är att komma

till Herrens tempelgård, där trogna själar blommar som liljor i hans vård. Man ser hur skära kalkar för Gud där öppna står, och himmelsk dagg dem svalkar,

att liv och kraft de får.

2 Hur kärt i Andens enhet att dem tillsammans se i trohet och i renhet åt Herren offer ge. När de Guds lov upphöjer på denna fridens ort, vem är väl då som dröjer och stannar vid dess port?

_] L Runeberg 1857*

Helg och gudstjänst

3 Träd in att se och smaka

hur ljuvlig Herren är,

att bedja och att vaka med hans utvalda där. Där ute lever flärden så glädjelös och tom;

ack, ringa fröjd ger världen emot Guds rikedom.

4- Ej villjag vandra fjärran till mörker bort fråndag. Mitt ljus, det är av Herran, min sol uppsökerjag. Inför hans anlet klara vill i hans husjag bo. Där är mig gott att vara, där har mitt hjärta ro.

80b Hur ljuvt det är att komma

[ Damitlrom 1881

att kom — ma

i?

] Hur ljuvt det är att komma till Herrens tempelgård, där trogna själar blommar som liljor i hans vård.

Man ser hur skära kalkar för Gud där öppna står,

/: och himmelsk dagg dem svalkar, att liv och kraft de får. :/

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Helg och gudstjänst 2 Hur kärt i Andens enhet Där ute lever Härden att dem tillsammans se så glädjelös och tom; i trohet och i renhet /: ack, ringa fröjd ger världen åt Herren offer ge. emot Guds rikedom. :/ När de Guds lov upphöjer på denna fridens ort, 4 Ej villjag vandra fjärran /: vem är väl då som dröjer till mörker bort från dag. och stannar vid dess port? :/ Mitt ljus, det är av Herran, min sol uppsöker jag. 3 Träd in att se och smaka Inför hans anlet klara hur ljuvlig Herren är, vill i hans hus jag bo. att bedja och att vaka /: Där är mig gott att vara, med hans utvalda där. där har mitt hjärta ro. :/

_] L Runeberg 1857*

81. Herre, samla oss nu alla

W B Bradbur)J (1816—1868)

Her- re, sam— la oss |: dy — ra nå—des—ord. Likt ett vår—regnlåt det: fal— la på vårthjär- tas tor- ra jord.

ljuv— ligt de e -1än-da, Her-re, vid ditt tri—ka bord, mät - ta

ljuv—ligt de e -län- da, Her—re, vid ditt ri -k.a bord.

l Herre, samla oss nu alla Gör vårt hjärta för dig stilla, kring ditt dyra nådesord. * låt ej otron oss förvilla, Likt ett vårregn låt det falla /: Herre, låt oss ej förspilla på vårt hjärtas torrajord. nådestunden du beskär. :/ Värdes oss din Ande sända och din eld ibland oss tända, 3 Må vi akta på den tiden /: mätta ljuvligt de elända, då du söker oss, 0 Gud. Herre, vid ditt rika bord. 2/ Snart är nådens dag förliden, och vi får ej flera bud. 2 Lär oss troget taga vara 0, så hjälp oss nu att höra på det ord oss givet är. vad vår själ kan saliggöra, Led OSS i ditt ljus, det klara, /; upplåt du vårt hjärtas öra på den väg som till dig bär. och förnim vårt böneljud. :/

Lina Sandell—Berg 1872

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Vigsel

8221. Gud, se i nåd till dessa två

.S'tmuburg [:$-15

Gud, se i nåd till des— —sa två som vi här ser in—

men—samt de—la lust och nöd.

] Gud, se i nåd till dessa två behåll dem då, 0 Herre god, som vi här ser inför dig stå i kärlek som ger tröst och mod. med löfte att i liv och död gemensamt dela lust och nöd. 4 Din Ande må ledsaga dem

och bli en gäst i deras hem,

2 De slutit nu i denna stund att stilla fröjd och ljuvlig ro ett heligt kärlekens förbund. med honom där får bli och bo. I nåd, 0 Herre, hos dem bliv och din välsignelse dem giv. 5 O Gud, vi böjer oss för dig,

som är vår Gud evinnerlig,

3 Här levs ej blott i rosengård, vårt hopp, vår fröjd, vår frid, vårt råd. och mången prövning kan bli hård; Välsigna oss och giv oss nåd.

_] L Runeberg 185”

82b Gud, se i nåd till dessa två

Strassburg 1545

Gud, se i nåd till des — sa två som vi här ser in -

för d1g stå med löf —te att 1 11v och död ge —men —samt

%

de - la lust och nöd.

l Gud, se i nåd till dessa två 2 De slutit nu i denna stund som vi här ser inför dig stå ett heligt kärlekens förbund. med löfte att i liv och död I nåd, o Herre, hos dem bliv gemensamt dela lust och nöd. och din välsignelse dem giv.

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Vigsel ?) Här levs ej blott i rosengård, att stilla fröjd och ljuvlig ro

och mången prövning kan bli hård: med honom där får bli och bo. behåll dem då, 0 Herre god, i kärlek som ger tröst och mod. 5 O Gud, vi böjer oss för dig,

som är vår Gud evinnerlig,

4 Din Ande må ledsaga dem vårt hopp, vår fröjd, vår frid, vårt råd. och bli en gäst i deras hem, Välsigna oss och giv oss nåd.

] L Runeberg 1857*

83. Som klaraste vattuflöden G Aule'n 19'1'6

Måääazasääs

San kla- ras- te vat — tu — flö — den ur ök— nar—nas här- ga»— ta?—T tagit—333353; sten, san ör— tar och gräs ur mul — len och blem ur _ _ —** _ ; _b _ ==E===—— 'u EPÖ== ka — — la gren, så brast ur en kvin — nas skö — te Guds :; _ % vä — — sens å — — ter - sken. 1 Som klaraste vattuflöden 4- När öden och tider väller ur öknarnas hårda sten, som strömmande vattendrag, som örter och gräs ur mullen du binder släkte till släkte och blom ur den kala gren, så stilla som dag till dag. så brast ur en kvinnas sköte Ack, låt oss få ge och skapa, Guds väsens återsken. o Gud, efter ditt behag. 2 O Kristus, du föddes av kvinna, 5 Som lågan slår upp ur veden välsigna kvinna och man och vetekornet får gro, och lär oss att alltid tjäna så låt ur vår kärlek stiga och troget älska varann! en ärlig och kristen tro, Och ge åt vår kärleks låga och låt oss i dina gårdar den eld som är hel och sann. en gång tillsammans bo.

3 ja, led oss i storm och fara med ljus av din sannings ljus. Låt arbetsdagarna fyllas av levande sångers brus.

Och gör våra ringa kroppar, o Gud, till ditt tempelhus.

K—G Hildebrand 1936, 1983

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Vigsel

84 Vi lyfter våra hjärtan

v 3 Ps l27:l v 4 Höga V 7:6 M Teschner 1615

ååå? titt 55213

Vi lyf— ter vå— ra hjär— tan till dig, 0 Fa— der vår, i tacksam—het och lov- sång |c;ch bön för des - sa två.

Vi ber dig, låt dem läm - na sig själ-va i din hand

och hjälp dem hål—la löf- tet som de har gett var—ann.

] Vi lyfter våra hjärtan 2 Vi tackar för den glädje till dig, 0 Fader vår, som du har gett åt dem. i tacksamhet och lovsång Välsigna deras framtid, och bön för dessa två. välsigna deras hem. Vi ber dig, låt dem lämna Tack, Fader, för den kärlek sig själva i din hand som gjorde dem till ett, och hjälp dem hålla löftet det största du som gåva som de har gett varann. och ansvar åt oss gett.

E A Welch (1862-1932) A Frostemon 1976

85. Som mannen och kvinnan i glädje tillsammans

v 1 1 Mos 1227—29 v 4 Matt 25:40, 2 v2Rom l2:l,4-5 Kor 3:18 v 3 ] Pet 4:9—10 K-O Robertson 1975

Som man—nen och kvinnan i gläd - je till-sam—mans när

eE=-' ___-555??-

till— va—ron föd-des en gång vi står här i

cf'-=_— Fifi" __ ”fil!-E_så Å

dag in — för ska— pel—sens Her-re i bön och sång.

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Vigsel

1 Som mannen och kvinnan i glädje tillsammans när tillvaron föddes en gång vi står här i dag inför skapelsens Herre i bön och sång.

2 Vi ber att du tar i din tjänst vår gemenskap, vår kraft — utan tanke på lön och låter vårt liv bli en gudstjänst på jorden, en tjänst i bön.

3 Vårt hem, vad vi äger, vår glädje och trygghet vi fått att förvalta för dem som lever i ensamhet, oro och ångest och utan hem.

4 Vårt liv har vi fått för att leva tillsammans, att spegla ditt himmelska ljus, att växa i kärlek, att öppna för andra vår dörr, vårt hus.

j A Hellström 1970

Vittnesbörd—tjänst—mission

86. O Guds kärlek, dina höjder

Engelsk folkmelodi

O Guds kär - lek, di -— na höj-der ing-en jor—disk kärlek när.

Misa?!

Kom och tag din bo —ning bland oss, fast: det här är trångt och lågt.

1 O Guds kärlek, dina höjder tacka, bedja, återspegla ingen jordisk kärlek när. i vårt liv din kärleks glöd. Kom och tag din boning bland oss, fast det här är trångt och lågt. 4 Skapelsen skall nå fulländning

genom oss och våra liv,

2 jesus, gränslös är din frälsning, när vi tar emot den frälsning den barmhärtighet du ger. som förvandlar oss till dig. Kom och var hos dem som ängslas. Bara du kan ge oss fred. 5 Vi från klarhet går mot klarhet, tills vi famnas av ditt ljus 3 Dig skall vi välsigna, tjäna i förkrossad gråt, i salig såsom dina änglar gör, lovsång inför dig, 0 Gud.

Ch Wesley (1707-1788) A Frostenson 1969

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Vittnesbörd—tjänst—mission

8721. Våga vara den du i Kristus är R Forsberg 1970

MEM

Vå — ga va — ra den du i Kris-tus är, den i hans tanke,

gä. &%%'—älg: gästa—sffr

i hans kär- lek, den i hans ö — gas e— v1- ga ljus du

l Våga vara 3 Skuld och rädsla den du i Kristus är, trycker dig inte mer. den i hans tanke, Nu är du fri att den i hans kärlek, älska och tjäna den i hans ögas dem som du möter, eviga ljus du är. jesus som bor i dem.

2 Intet äger 4 Redan år du du som ej han dig ger. den du en gång skall bli: Kravet och kraften, dömd och benådad, viljan och verket död och uppstånden, strömmar ur samma älskad och ett med källa från bergen ner. honom Som gjort dig fri.

A Frostenson 1963

87b Våga vara den du i Kristus är

T Ers.e'm 1976 D G Puch Hm E'" A7 D Em A än 4553- saw &_ Vå - ga va- ra den du iKris-tus är, den i hans tanke,

gmrsäs sm gi. 3. i

den i hans kär-lek, den i hans ö— gas e-'—vi—ga ljus du är.

1 Våga vara 2 Intet äger den du i Kristus är, du som ej han dig ger. den i hans tanke, Kravet och kraften, den i hans kärlek, viljan och verket den i hans ögas strömmar ur samma eviga ljus du är. källa från bergen ner.

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Vittnesbörd—tjänst—mission 3 Skuld och rädsla 4 Redan år du

trycker dig inte mer. den du en gång skall bli: Nu är du fri att dömd och benådad, älska och tjäna död och uppstånden, dem som du möter, älskad och ett med jesus som bor i dem. honom som gjort dig fri.

A Frostenson 1963

88. Räds ej bekänna Kristi namn w Croft 1708

%%W

Räds ej be— kän— na Kris— ti namn,om värl- den an det skyr

sme-såär??? 3553, får

ett fäs— te och en hamn, när all -ting an— nat flyr.

] Räds ej bekänna Kristi namn, om världen än det skyr. Det är ett fäste och en hamn, när allting annat flyr.

2 Blygs ej för Kristi ord, ty vet att i det ordet bor Guds kraft till frid och salighet

för var och en som tror.

3 Vik ej från Kristi kors. Det är för världen dårskap blott, men Herrens trogna finner där en Oförgänglig lott.

4 Bevara som din högsta skatt vad Kristi kärlek gav. I livets dag, i dödens natt han är ditt ljus, din stav.

E N Söderberg 1911*

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Vittnesbörd—tjänst—mission

89. Se, jag vill bära ditt budskap, Herre

Nkoun/rou Hi/aire 197/l

?éeiiöåiiäåsisl—å

Se, jag villbä- ra ditt budskap, Her— re, av hjär— tat sjung- a

tstfhöäsriäöiäia

ditt lov och pris. Med gläd— je vill jag ditt ord för— ktm— na,

san gör den sva - ge i Gud, låt ditt ord i mitt liv få

åäihdiiiåriåäirsh

da, att and ra där din kär—lek kan se. Ja, låt ditt ord i

gsisagwdswjm. rs

mitt liv få rä - då kan din vil— ja sk ] Se, jag vill bära ditt budskap, Herre, som jesus kom att oss uppenbara, av hjärtat sjunga ditt löv och pris. då han till oss steg ner. Med glädje vill jag ditt ord förkunna, Gud, låt ditt ord i mitt liv få råda... som gör den svage vis. Gud, låt ditt ord i mitt liv På råda, 3 Gud, låt oss känna din Andes ledning, att andra där din kärlek kan se. Så att Vi vet att din väg Vi går. ja, låt ditt ord i mitt liv få råda, Låt elden brinna i våra hjärtan, då kan din vilja ske. till dess vi målet når.

Gud. låt ditt ord i mitt liv... 2 Ty om ditt ord med mitt livjag döljer jag döljer livet som du oss ger,

!

Nkounkou Hilaire 1970 0 Berglund 1974

90. Blott i det öppna

Matt 5:15 f 2 Kor 1229 () Widestrand/971.1981)

aääälm Fl ji

Er/G Btw/r har en möj— lig- het. Lå —ser du

Blott i det öpp- na

gåååååaäafarsåä

om dig, kvävs och för- tvi—nar du. Ut i det fri — a

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Vittnesbörd—tjänst—mission

Eb/G Bb/F Gm/E Bb/F G7

åt .t——r ali—H Fl? T—é—QjMÄ

skall du med Her- ren gå. Kraf— ten full— kom- nas mitt i din

Fsus svag- het ] Blott i det öppna 2 Leva i världen

har du en möjlighet. omvänd till verklighet, Låser du om dig vänd mot Guds framtid, kvävs och förtvinar du. följd av hans trofasthet. Ut i det fria Mörkret du möter skall du med Herren gå. aldrig i ensamhet. Kraften fullkomnas Blott i det öppna mitt i din svaghet då. ligger din möjlighet.

Britt G Hallqvist 1972 efterj Kirkegaard 1971

91. Din kärlek, Jesus, gräns ej vet

Strassburg 545/_] Criiger 1653

den nåd som var av & -vig —het, som är och e —vigt

WW

tröst och råd be - gär, du med din hjälp är nä — ra. 1 Din kärlek, jesus, gräns ej vet: 3 Du skänker oss ett nådens år, Du själv oss uppenbarar du löser träldomsbanden. den nåd som var av evighet, Där bland betryckta fram du går som är och evigt varar. Guds rike är för handen. Där nöd och sorg ett hjärta tär, Du, Herre, själv dess spira bär, där någon tröst och råd begär, när du mot oss barmhärtig är. du med din hjälp är nära. Du härskar, när du tjänar. 2 Dem som i världen vilse går, 4 Och stor i himmelriket är de trötta och de gamla, den som din kärlek tvingar, de sjuka, fattiga och små den som ej tack och lön begär, du vill kring dig församla. men tyst sitt offer bringar, Av det i världen intet var som går med glädje där du går, åt dig ett folk du utvalt har, och tacksam är att dig han får

som du vill rikt benåda. i dina bröder tjäna.

KYRKAN OC H NÅDEMEDLEN Vittnesbörd—tjänst—mission

5 Ojesus, oss din Ande sänd, som liv från ovan föder, den eld i din församling tänd som av din kärlek glöder. Oss alla hjälp, att vi förmår vad vi av dig för intet får med fröjd för intet giva.

E Lönegren 1917*

92. Kärlek av höjden Värdes beskära

_] Criiger 1653

Kär— —lek av höj— —den vär- —des be-skä— ra. Lär oss att

32%;

gång-—e ' -—ra, kom— meditt ri-

1 Kärlek av höjden Värdes beskära. 2 Heligt och troget lär oss att strida, Lär oss att leva helt till din ära. villigt och stilla lär oss att lida. Vida kringjorden gånge din lära, Seger och vila lär oss att bida komme ditt rike. sist i ditt rike.

N Bes/cow 1885

9?) Jesus, Guds Son, träd in i denna skara _] Criiger1653

%%

Je - sus,Guds Son, träd in i den-na ska — ra. Oss med din

%%

An — de håg-na och be - va — ra, låt: vå- ra hjär— tan

%

di -na tern—pel va — — -ra, Je—sus, vår Her- re.

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Vittnesbörd—tjänst—mission

] _]esus, Guds Son, träd in i denna skara. 4 För oss den väg som fram i stillhet drager, Oss med din Ande hägna och bevara, giv oss den kärlek som alltmer tilltager, låt våra hjärtan dina tempel vara, allt tror och hoppas, lider och fördrager, Jesus, vår Herre. Jesus, vår Herre.

2 Du som för oss har burit syndanöden, 5 Var oss i döden med din Ande nära. värm våra själar med den starka glöden, Tårarnas sådd, låt den en gång få bära att vi dig älskar trofast intill döden, skörd som oss gläder och blir dig till ära, Jesus, vår Herre. Jesus, vår Herre.

3 Giv oss ditt milda, ditt ödmjuka sinne. Hjälp att vår sköld vi i ditt saktmod finner, att till din likhet närmare vi hinner, jesus, vår Herre.

] A G Dirselhoff1860? R T Kihlberg 1890 P Nilsson 1908 A Froxtensorz 1980

94. Du som av kärlek varm

v 1 2 Kor 8:4-5 v 3 Rom 1427-8, 1511—2 v 2 Rom 8:34- v 4 1 Kor 4:7 Apg 28:23 R Lowrv 1871

wwaä

Du sanav kär-lek varm blöd —- de för mig, drag mig för

Wiel. lga—öd? itä?

var-je dag när ina-re dig. Fyll du mitt hjär- ta så

kär- lek må off - ra med fröjd ock—så nå - got för

1 Du som av kärlek varm Giv att jag korset bär, blödde för mig, nöjd med vad du beskär, drag mig för varje dag redo att vittna här närmare dig. något om dig.

Fyll du mitt hjärta så

att jag av kärlek må 3 Bo med din Andes kraft,

offra med fröjd också Herre, i mig, något för dig. att jag må varje dag leva för dig, 2 Du som i himlens höjd lindra ett hjärtas sår, beder för mig, söka ett vilset Får, hjälp mig att se i tro, göra varhelst jag går Herre, till dig. något för dig.

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Vittnesbörd—tjänst—mission 4 Allt vad jag är och här Och närjag utan brist

skänkte du mig. en gång dig ser till sist, Hjälp mig att helga det, blir du, 0 Herre Krist,

Herre, åt dig. allting för mig.

5 D Phelps 1862 E Nyström 1893”

95. Ditt verk är stort, men jag är svag

Dec/risk 1576/ M Praetorius 1610

Wege %%

Ditt verk är stort,men jag är svag och lätt till jor - bö -— jes. Mig ar - i din tjänst dock tag, du så din kraft upp - - hö — jes. 1 Ditt verk är stort, men jag är svag 3 Till evig tid jag hör dig till och lätt tilljorden böjes. och vill ej mer begära. Mig arme i din tjänst dock tag, Så tag mig, led mig, som du vill, om så din kraft upphöjes. ditt namn, 0 Gud, till ära.

2 Mig ödmjukhet och kärlek giv och trohet intill döden, och låt mig gå med bud om liv bland smärtorna och nöden.

N Beskow 1885

96. Öppna mig för din kärlek

Määääräag ?Jjga% j

Öpp- na mig för din kär— lek. Värl— den be- -hö- ver

Wai—39557; 33333watål

Världen be - hö -ver din kär- -1ek ström—man— de ge— nom mig.

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Vittnesbörd—tjänst—mission 1 Öppna mig för din kärlek. 3 Nu till din tjänst, o Herre, Världen behöver mig. gerjag min kropp och själ. Världen behöver din kärlek Låt mig ur döden få uppstå. strömmande genom mig. Kristus, du livet är. 2 Forma mig för ditt rike. 4 Omslut mig med din kärlek. Uppväck mig, ge mig liv. Världen behöver mig. Tag mig nu in i din lydnad. Världen behöver din kärlek Herre, förvandla mig. strömmande genom mig.

A H Lindgren 1978

97 jag behövde en nästa

S Carter 1965

åkas—53 53533 lagra-ä

Jag be — höv- de en näs- ta, var du där, var du där?Jag be-

höv— de en näs— ta, var du där? Varken tro el- ler H7

ras el— ler namn gäl—ler frå—gen, var du där? 1 Jag behövde en nästa, 4 jag behövde din hjälp, var du där, var du där? men var du där, var du där? jag behövde en nästa, var du där? jag behövde din hjälp, men var du där? Varken tro eller ras Varken tro eller ras... eller namn gäller frågan, var du där? 5 Du kan resa långt bort, ochjag är där, jag är där. 2 jag var hungrig och törstig, Du kan resa långt bort, och jag är där. var du där, var du där? Varken tro eller ras jag var hungrig och törstig, var du där? eller namn gäller frågan. Varken tro eller ras... jag är där.

3 jag var frusen och naken, var du där, var du där? jag var frusen och hungrig, var du där? Varken tro eller ras...

S Carter 1965 A Frostenson 1968, 1984

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Vittnesbörd—tjänst—mission

98. Ett vänligt ord kan göra under

v 1 Ords 15:1

E16:9

v 3 Matt 10:42 Hamburg 1690 1. Ett vänligt ord kan ta un- der, det lä- -ker hjärtats dju—pa sår,

det är ett ljus i mör— ka Stun—der, en hand, som tor— kar ö—gats tår.

#3 ? får—irrar; hin 93

Ett vän—ligt ord är äng — la — bud, en hälsning i - från Her-ren Gud. 1 Ett vänligt ord kan göra under, i sorgens kalk den glädje blandas det läker hjärtats djupa sår, som Kristus åt de sina gav. det är ett ljus i mörka stunder, En hjärtlig blick, ett tacksamt ord en hand, som torkar ögats tår. välsignar brödet på vårt bord. Ett vänligt ord är änglabud, en hälsning ifrån Herren Gud. 3 En bägare med vatten, given för kärleks skull, till Guds behag, 2 När tacksamhet vårt hjärta andas, den gåvan blir i himlen skriven, den tröttes börda lyftes av; den lönar Gud på domedag. Vad här du gav i smått och stort, p Nilsson 1933 det har mot Herren själv du gjort.

99. Gud, vår Gud, för världen all

Medeltida hymn/EU?"! 1524 (se även 6)

att du oss en ko- nung gett som är vår rätt-fär —dig—het.

] Gud, vår Gud, för världen all 3 Med barmhärtighet hans hand högt din nåd förkunnas skall, råda skall från strand till strand. att du oss en konung gett Han förtryckaren slår ner, som är vår rättfärdighet. räddning åt de svaga ger.

2 Se, han kommer, och hans fred 4- Lika långt som solen når, sänks från berg och höjder ned. månens glans och havets våg Såsom regnet är hans ord, skall hans välde bredas ut, ger nytt liv åt törstigjord. folken vandra i hans ljus.

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Vittnesbörd—tjänst—mission 5 Mot oss alla är han god, 6 Lova, lova Herren Gud,

lyssnar till betrycktas rop. * ropa högt hans ära ut! Den som ingen tar sig an Den skall hela världen se. hjälper och beskyddar han. Amen! Låt, 0 Gud, så ske!

_] L Runeberg 1857 A Frostenson 1976

100. Tillkomme ditt rike

G Wennerberg 1870 (se även 557)

Till kom —me ditt ri-ke, o Her—re, vår Gud, till -kom-me ditt

] Tillkomme ditt rike, 3 Du lovat i ordet en vildmarkens vår,

o Herre, vår Gud, då öknen skall stå som en lilja. tillkomme ditt rike påjorden. Vi väntar därefter vart gryende år, Sänd ut dina vittnen och är det dina nådiga vilja,

med frälsningens bud, /: låt, jesus, den tiden snart komma. :/ sänd ut dem till södern och norden /: att] kalla och bjuda all världen. :/ 4 Så kastar vi alla bekymmer på dig,

du lovat för allting att sörja. 2 Var själv deras starkhet, Gå med oss på livets och sanningens stig, med kraft dem bekläd att mitt under striden vi börjar och lär dem att uthålligt strida, /: dig tacka och lova för segern. :/ att utså i hoppet den himmelska säd och växten i tålamod bida /: av dig som allena de'n giver. :/

Lina Sandell-Berg 187?"

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Vittnesbörd—tjänst—mission

lOl Vår store Gud gör stora under

v 2 Matt 13:31-33

2 Kor 1024 f

v 3joh 4:35 v 4 Luk 9:62

Fil 3:13 f Ur Melodier till Siam" Alva Sånger 1873

sto-re Gud gör sto—ra un—der. Medgläd—je vi det skåda få. Han so-par bort de fals-ka grun—der san mång-a tu—sen vilat på.

%

Han ri-ver sön - der Satans garn och frälsa: si - na fall-na barn.

1 Vår store Gud gör stora under. Med glädje vi det skåda få. Han sopar bort de falska grunder som många tusen vilat på. Han river sönder Satans garn och frälsar sina fallna barn.

2 Guds ord med makt går fram i världen, och otrons fästen ramla ner. De starka hjältar fälla svärden och fly till Gud som nåd dem ger. De rening få ijesu blod och sjunga sen: Vår Gud är god.

3 Se upp, se upp, nu vitnar marken och skördetimmen inne är. Gå ut, bjud syndare till arken, kanhända floden snart är här. Upp, alla, alla som en man, att sova nu, det går ej an.

4 O Gud, lät mig ej bli tillbaka då andra riket taga in. Låt också mig din nåd få smaka, ja, lät mig evigt vara din. jag nu mig lämnar i din hand, för hem ditt barn till fridens land.

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Vittnesbörd—tjänst—mission

5 Halleluja, den är ej fjärran, den stora dag då vi få bud: Se upp, se upp, nu kommer Herren att ta de sina hem till Gud. 0 sälla dag, då allt är klart. jag väntar dig, kom snart, kom snart.

N Frykman 1877*

102. Tung och kvalfull vilar

_] Criiger 1649

full vi - lar he — la värl- dens nöd på lar oss att de - la den — na bör- das

?"

krist—na va — - ra må vi ick- e Kris—tus svi-

1 Tung och kvalfull vilar hela världens nöd på Jesu hjärta, och han kallar oss att dela denna bördas tyngd och smärta, ej att dela glädjen bara utan lidandet tillika. Vi som vilja kristna vara må vi icke Kristus svika.

2 En och en vi måste stiga till det kors som allt försonar, att oss helt åt honom viga som i himlens rike tronar. Andens liv i oss han tänder. Då vi lyda, han oss leder, in i gärningar oss sänder, som han dag för dag bereder.

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Vittnesbörd—tjänst—mission

3 Öster, väster, norr och söder korsets armar överskygga: alla äro våra bröder som på jorden bo och bygga. Då vi bröders bördor bära, med och för varandra lida, är oss Kristus åter nära, vandrar osedd vid vår sida.

A Frostenson 1936

KYRKOÅRET Advent

103. Bered en väg för Herran

_]es 40:3-4 Ps 24:7-10 Mik 522 Joh l8136 Mark ] lzl-lO Matt 2lzl5—16 Svensk variant av tysk hlkmeladi/1693

»

In | Be — red en väg för Her — ran! Berg, sänker, djup, st op ! Han kom -mer, han som fjär- ran var sedd av äd- rens hopp.

sig-nad va - — re han som kom-mer i Her — rens namn!

] Bered en väg för Herran! Med Andens svärd han strider * Berg, sänk er, djup, stå opp! och segrar när han lider. Han kommer, han som fjärran Välsignad vare han var sedd av fädrens hopp, som kommer i Herrens namn! Rättfärdighetens förste, av Davids hus den störste. 5 O folk, från Herren viket Välsignad vare han i syndig lust och flärd, som kommer i Herrens namn! betänk: det helga riket

är ej av denna värld,

2 Guds folk, för dig han träder, ej av dess vise funnet, en evig konung opp. ej av dess hjältar vunnet. Strö palmer, bred ut kläder. VälSignad vare han Se, han är här, ditt hopp. som kommer i Herrens namn! Guds löftesord är sanna, nu ropa: Hosianna! 6 En evig tron han äger, Välsignad vare han den står i Faderns hus. som kommer i Herrens namn! Hans välde och hans seger

är kärlek blott och ljus.

3 Gör dina portar vida Hans lov från späda munnar för Herrens härlighet. blott nåd och frid förkunnar. Se, alla folk skall bida Välsignad vare han att nå din salighet. som kommer i Herrens namn! Kringjordens länder alla skall denna lovsång skalla: 7 Se, furstar kan fördrivas Välsignad vare han och riken störta kull som kommer i Herrens namn! OCh höga tempel rivas

och allt bli stoft och mull,

4 Ej kommer han med härar men Kristi rike varar och ej med ståt och prakt, och sig alltmer förklarar. dock ondskan han förfärar Välsignad vare han i all dess stolta makt. som kommer i Herrens namn!

F M Franzen 1812, 1817 Britt G Hallqvist 1982

KYRKOÅRET

Advent

104. Gläd dig, du Kristi brud

Mark ll:l-lO v 3 Luk l9:5 v 1 Upp 19:7-8, 22:17 v 7 Matt 21:15-16 _]oh 1:49, 18:37

] Regnar! 1574

Magar;

Gläd dig, du Kris— ti brud,

och möt

gågata—353334; Lr

Den sto—ra dag du

skå- dat scm oss pro - fe — ter

1 Gläd dig, du Kristi brud, och möt din Herre Gud. Den stora dag du skådat som oss profeter bådat. Hosianna, pris och ära! V__år konung är nu nära.

2 En åsna honom bär som fridens furste år. Hans prakt är ganska ringa, men döden kan han tvinga. Hosianna, pris och ära! Vår konung är nu nära.

3 Saktmodig, mild och god han ger de svaga mod. Vill du till honom höra skall han dig salig göra. Hosianna, pris och ära! Vår konung är nu nära.

4 Låt hjärtat öppna sig, bjud Kristus hem till dig. I dag vill han dig gästa och sitt förbund befästa. Hosianna, pris och ära! Vår konung är nu nära.

Dansk sång från 1500-talet Övers 1642 Britt G Hallqvist 1979

5 Höj glädjerop till skyn vid denna glada syn: här kommer Sions förste, bland konungar den störste. Hosianna, pris och ära! Vår konung är nu nära.

6 Strö palmer på den stig där Herren nalkas dig. Lägg för hans fot din prydnad, giv honom tro och lydnad. Hosianna, pris och ära! Vår konung är nu nära.

7 De små på barnavis skall sjunga Herrens pris, och folkets hela skara skall glad och frälsad svara: Hosianna, pris och ära! Vår konung är nu nära,

SjHedbom 1812 _] 0 Wallin 1819

KYRKOÅRET Advent

105. Hosianna, Davids son

Matt 2119 G] Vogler omkr 1795 ste—isf Eira—k städ—%Jåslägai Ho- si— an— na, Da—vids Son, väl — sig - nad va- re han, väl - signad Da— —vids Son, som kommer i Herrens nanm. Ho— si - an - den, ho-si— an - na, hosi- - na. Väl — signed Davids Son, som konmer i Herrens nanm.

* /: Hosianna, Davids son,

välsignad vare han, välsignad Davids son,

som kommer i Herrens namn. :/ /: Hosianna i höjden,

hosianna, hosianna. Välsignad Davis son,

som kommer i Herrens namn. :/

106. Jerusalem, höj upp din röst

jes 4029

Matt 21:5

_]oh 20:19 Luk 2:10-14 M Luther 1539

W

Je — ru — sa — lem, höj upp din röst och dot- ter Si -— on, fat-

%%

ta tröst. Din ko —nung kom-mer, och hans hand skall rå—

%%

da ö — ver al — la land.

KYRKOÅRET

l jerusalem, höj upp din röst och dotter Sion, fatta tröst. Din konung kommer, och hans hand skall råda över alla land.

2 En sanningens och nådens tolk till världens konungar och folk, han kommer, frid hans hälsning är, och kärleken hans spira bär.

] 0 Wallin 1815”

Advent

Ett salighetens sändebud till jordens barn från jordens Gud, han kommer, hoppet föregår, och glädjen följer i hans spår.

4 All världen stämme upp med fröjd: * Pris vare Gud i himlens höjd! Välsignad blivejordens krets och mänskan bättrad och tillfreds.

107. Gör porten hög, gör dörren bred

Ps 24:7-10 Matt 24:42—44 joh 14:23 Upp 22:20

Svensk 1697

%%

Gör por - ten hög, gör dör —ren bred och djupt i stof — tet böj dig

höjd: Dig va —re pris, 0 Je - sus kär, som kom—ma vill och bli mig när.

1 Gör porten hög, gör dörren bred och djupt i stoftet böj dig ned: din Gud och Frälsare det är som på ditt hjärta klappar här. Höj upp din röst med helig fröjd, Stäm upp din sång till himlars höjd: Dig vare pris, ojesus kär, som komma vill och bli mig när.

2 Han kommer här, Ät dig han ger sin nåd och sin rättfärdighet. Han helighetens krona bär, barmhärtighet hans spira är.

På all din plåga gör han slut, och all din skuld han plånar ut. Dig vare pris, ojesus Krist, som hjälper mig i all min brist.

För stad och land om skydd vi ber. Du,jesus, bäst oss trygghet ger. Så kom och bli vår förebild i vad vi gör och vad vi vill. Du fattig gästar hos oss här men himmelrikets konung är.

Dig vare pris, ojesus god,

som komma vill och bland oss bo.

KYRKOÄRET Advent 4 Gör porten hög, gör dörren bred, 5 Kom snart till mig, ojesus kär,

ditt hjärta till hans boning red. för dig mitt hjärta öppet är. Låt tron han tänt få brinna klar, Kom in med nåd och salighet och vaka, bed och redo var. och bli där kvar i evighet. Han komma vill, han närmar sig Ojesus, kom och stärk min tro med liv och med allt gott till dig. och hjälp mig till en himmelsk ro. Dig vare pris, ojesus kär, ”jag kommer snart, 0 kära själ!” som mig så mild och nådig är. _]a amen, kom, nu är mig väl.

G Weissel 1642 _]Arrhenius 1694 _] O Wallin 1816 A Frostenson 1980

108. Gå, Sion, din konung att möta

51- on, Idin ko— mmg att mö - Hta, Jem —ru- sa -lem ,gläis är din

Gud. Strö pal-mer på väg för Messi — as, be- red dig som vän—tan-de

tt? "här %%

AmVar glad, var Gglad, var glad i din Her-re och Gud. Va Hm Em

rasar #55; 355552»

glad, var glad och hyl— la din ko—nung och Gud.

_] McGranahan 1881 C D

lll tEgil in i!” ii'

1 Gå, Sion, din konung att möta, att dö för vårt syndiga släkte * jerusalem, gläds ät din Gud. och föra rättfärdighet fram. Strö palmer på väg för Messias, Var glad, var glad... bered dig som väntande brud. Var glad, var glad, 4 Han kommer ur graven med byte, var glad i din Herre och Gud. och skuggornas boning blir ljus, Var glad, var glad och gravarnas slumrare väckas och hylla din konung och Gud. till liv utur seklernas grus.

Var glad, var glad... 2 Han kommer från eviga fröjder,

han lämnar sin tron av kristall, 5 Han kommer till sörjande hjärtan, sin ära i ljusets palatser och livet fär annan gestalt. och lägges på strå i ett stall. Han kommer i makt att regera, Var glad, var glad,... tills Gud uti alla blir allt.

Var glad, var glad... 3 Han kommer till jorden att bringa ett offer på korsträdets stam,

E N yström 1893 *

KYRKOÄRET Advent

109. Det susar genom livets strid DAh/berg1894

WEEE åt?—r:?

su—sar ge-nan li- -vets strid enfläkt av him— mel- ri- kets

Wärjäbåäejråi is 1

frid, en klang av har—po—to — ner. En a-ningfyl—ler

essäsaeåaäwtrai

var - je bröst, och stil- la lju—der An-dens röst

1 Det susar genom livets strid en fläkt av himmelrikets frid, en klang av harpotoner. En aning fyller varje bröst, och stilla ljuder Andens röst ijordens alla zoner: O mänsklighet, ställ dörrn på glänt — det är advent, det är advent!

2 Han kommer hit, en Mänskoson, ur Faderns rike fjärran från och gästa vill vår boning. Han kommer ned till jordens grus

C Boberg 1883 H Lindström 1984

med himlens kärlek, nåd och ljus och bjuder oss försoning.

Ett sken är nu i öster tänt —

det är advent, det är advent!

Han kommer med ett sällsamt bud från kärlekens och nådens Gud att bringa till de sina.

Så öppna hjärtats tempelhus och låt hans rika, fulla ljus därinne klart få skina.

Då blir Guds under sett och känt — det är advent, det är advent!

110. Han kommer i sin kyrka

Hebr 1328 Ps 23:5 Luk 4:18-19 joh 9:1-11 Luk 10:39 Upp 21:2 1400—talet/H Kugelmann 1540

WEW

Plankan-mer i

sin kyr - min an- des tröst och styr—

ka vid psal - mars lov och fröj— ka, min ko —nungoch min fräls—

KYRKOÅRET Advent

s_lGödud ' I lo-var ra den- sam-me $% % %%333 ;s i i än - nu nå- digt Her - rens år. På nytt jag sit — åååtåFÄF—Sd; ZF 535—33 ;1-3 V der med lang- ran v1d hans fot, ett bord han mig be - re - - — der och ta - — ger mig san gäst e - mot.

1 Han kommer i sin kyrka 3 O du som Sion vårdar, vid psalmers lov och fröjdeljud, sänd över OSS din Ande ned. min andes tröst och styrka, I dina helga gårdar min konung och min frälsnings Gud. 058 till din ankomst själv bered. 1 dag han lovar vara Giv nya sabbatsstunder densamme som i går till vila för vår själ, och ännu uppenbara gör nya nådesunder, ett nådigt Herrens år. befria syndens träl. På nytt jag sitter neder Lös varje bunden tunga,

med längtan vid hans fot, och helga så din brud, ett bord han mig bereder att evigt hon får sjunga

och tager mig som gäst emot. ditt lov, o Frälsare och Gud.

2 Vad nådegåvor rika för den i anden fattig är! Han frälsning skall predika, han mättar allt min själs begär. Det hjärta som var krossat blir läkt av jesu hand, från trälen oket lossat, från fången bojans band. Den som i blindhet famlar han skänker evigt ljus och vilsna barn församlar och leder till sin Faders hus.

P Nilsson 1905

KYRKOÅRET Advent

111. Kristus kommer — Davids son

Matt 2l:9 v 2 1 Kor 15:55-57 joh 8:12 v 3 Upp 22:16 v ljoh l:5 Luk 1:32 Halle 1704 Kris-tus kan—mer— Da - vids son, - nung u - tan li — väl— —de, nörk—rets makt - var för hans ri — ke. l Kristus kommer — Davids son, 3 Kristus kommer — världens ljus, konung utan like. morgonstjärnan klara. Ondskans välde, mörkrets makt På hans rike aldrig skall bävar för hans rike. någon ände vara. 2 Kristus kommer — världens ljus. 4 Kristus kommer — Davids son. Dödens udd han bryter. Vi ditt namn upphöjer, In i denna dunkla värld tills en gång inför din tron livets källa flyter. vi oss ödmjukt böjer.

S Larson 1967

112. Världens Frälsare kom här

vjes 7:14 Luk 24:50 f Matt 1:23 Apg 1:9-11 v2joh 1:1-8, 14f v4joh 8:12, 12:46 v 3 l Pet 3218 f Medeltida livmn/Erfurt 1524

%%äääå

Värl—dens Fräl-sa - re kom här: av en jung-fru född han är.

Mama—5,1

Ald -rig värl—den har fått se nå- got stör- re un — der ske.

1 Världens Frälsare kom här: 3 Han till dödsriket steg ned, av enjungfru född han är. gav åt alla släkten fred. Aldrig världen har fått se Upp till himmelen han för, något större under ske. lever däri ära stor. 2 Han som före allting var 4 Natten går nu mot sitt slut. blir ett ringa mänskobarn. Snart kring krubban gryr Guds ljus. Stor, gudomlig är den makt Tron med nya ögon ser, Fadern i hans händer lagt. famlar ej i mörker mer.

KYRKOÅRET Advent

5 Gud, vår Far, dig ärar vi, Sonen som du sände hit, Anden som oss ger din frid nu i dag och all vår tid.

Ambrosius 300-talet M Luther 1524 A Frostenson 1981

jul 1 13 Det är en ros utsprungen leut 4:22 v2jesllzl,10, 7:14 jesll:1,10 Matt 1:23 Rom 15:12 v 3 Luk 1:79 1400-talet/Köln 1599

blom-ma skar och blid,mitt i den kal-la vin- ter, i mid-mtrs nörka tid.

1 Det är en ros utsprungen 3 Den späda rosen fina av Davids rot och stam, som doftar salighet av fäderna besjungen, i mörkret skall den skina, en ros ijuda land, besegra dunkelhet. en blomma skär och blid, Sann Gud och mänska sann, mitt i den kalla vinter, oss arma mänskor frälsa i midnatts mörka tid. från synd och död han kan. 2 Om denna ros allena 4 O jesus, dem som klagar ljöd förr jesajas ord, i dennajämmerns dal att född av jungfrun rena nu med din hjälp ledsaga han frälsa skall vårjord. till himlens högtidssal. Av Herrens nåd och makt ja, i din Faders hus oss detta under skedde låt oss dig evigt lova som oss profeten sagt. i salighet och ljus.

Vers 1,2,4 efter en tysk katolsk julsång 1588 Vers 3 okänd tysk jörf 1831 Thekla Knös 1867*

KYRKOÅRET jul

114. Stilla natt, heliga natt Luk 2:1-20 Fr Gru/rer 1818

& .

Stil - la natt, he -li —ga natt! lt är frid. Stjär-nan blid

MFP-535533 13353 as:!

ski-ner på bar - net i stal - lets strå och va - kan- -de

? .—- _— -' 'ärfläeäimjjyil

from—ma två. Kris—tus till jor—den är kom—men, oss är en Fräl—sa-re född.

l Stilla natt, heliga natt! rymden ljuder av glädjens ord: Allt är frid. Stjärnan blid Kristus tilljorden är kommen, skiner på barnet i stallets strå eder är Frälsaren född. och de vakande fromma två. Kristus till jorden är kommen, 3 Stilla natt, heliga natt! oss är en Frälsare född. Mörkret flyr, dagen gryr. Räddningstimman för världen slår, 2 Stora stund, heliga stund! nu begynner vårtjubelår.

Änglars här slår sin rund Kristus tilljorden är kommen, kring de vaktande herdars hjord, oss är en Frälsare född.

_] Mohr 1818 0 Mannström 1915

1150. Betlehem, du lilla stad

Engelsk folkme/odi Gm F/A 3? C

Fn- engageraäaafä 3] J J? Bet- le— —hem, du lil — la stad, hur tyst du lig— ger

dia—3 1315; kli—3355 tji !

där, för- sänkt i djup och dröm — lös sömn, Gm F/A

dnäiåiåflän 3n331315; ji

ska- par— und- -ret sker. En stjärna tänds, och mörk — ret har

*" F3åim—nj13ntiiij rit? JT-rfJ-i

ö- ver den ej makt, och al- la släktens hopp och tro stämt

KYRKOÅRET Gm F/A BV c F

;— , 1593 3353. %] mö— te denna natt.

1 O Betlehem, du lilla stad, hur tyst du ligger där, försänkt i djup och drömlös sömn, när skaparundret sker. En stjärna tänds, och mörkret har över den ej makt, och alla släktens hopp och tro stämt möte denna natt.

2 Så stilla och så oförmärkt blir oss Guds gåva räckt, och himlen kom till jorden ner, när ingen väntat det.

Ph Brooks (1835-93) A Frortenson 1976

Jul

Vi kan ej höra stegen. Han nalkas oss ändå, och plötsligt som en okänd står han mitt ibland oss här.

3 Du barn av Betlehem, vi ber: Ge våra ögon ljus och rena hjärtat, att vi kan med dig bli barn hos Gud. Nu sjunger änglaskaror Guds lov, och vi med dem. 0 kom till oss, bli hos oss kvar, Guds Son. Immanuel!

116. Nu tändas tusenjuleljus

Luk 2:1—20 Matt 2:1-12 Emm) Köhler 1898

rund. Och tu - sen, tu —sen strå— la ock på him-lens djup—blå

1 Nu tändas tusen juleljus på jordens mörka rund. Och tusen, tusen stråla ock på himlens djupblå grund.

10 Och över stad och land i kväll gårjulens glada bud att född är Herren jesus Krist, vår Frälsare och Gud.

Emmy Köhler 1898

E

.

3 Du stjärna över Betlehem, 0, låt ditt milda ljus få lysa in med hopp och frid i varje hem och hus.

I varje hjärta armt och mörkt sänd du en stråle blid, en stråle av Guds kärleks ljus i signad juletid.

KYRKOÅRET jul

117. När jesusbarnet låg en gång

Luk 2:1-20 v 3 Luk 2:52 M Luther 1539

Wanå-

När Je- sus—bar—net låg en gång på krub—bans halm, vid äng-

%

lars sång, då t'än - de Gud i him- lens hus den förs-

ta ju -lens sto- ra ljus.

1 När jesusbarnet låg en gång som ingen förr på jorden var på krubbans halm, vid änglars sång, och ingen sedan varit har. då tände Gud i himlens hus den första julens stora ljus. 4 Och därför lyser än för oss hans stjärnas underbara bloss. 2 Nu tänder vi i granen snart Var gång vi följer glatt hans ord små ljus som skiner varmt och klart. det lyser bättre för vår jord. Och alla barnen tänker då på barnet där i stallets vrå. 5 Välkommen hit ijul igen, du som är barnens bäste vån. 3 Han växte upp och blev en man, Vi vet du hör var bön vi ber. så god och vis, så stark och sann Kom, lär oss likna dig alltmer.

jeanna Oterdahl 1909 Britt G Hallqvist 1980

118. Fröjdas, vart sinne Th Söderberg 1881

Widing—315556

Höj-das, vart sin— ne, ju- len är in- ne, Fräl-saren kan—men är.

?? Uiålfnäåijém

Se, hu- ru lju- sen brin—na hu— sen, pri—san-de vän-nen l Fröjdas, vart sinne, 2 Natten förjagas, julen är inne, redan det dagas, Frälsaren kommen år. sällhetens sol uppgår. Se, huru ljusen Herden för hjorden brinna i husen, mänska är vorden.

prisande vännen kär. Nu är detjubelår.

KYRKOÅRET jul 3 0 vilken ära: 4 Gamla och unga,

Gud är oss nära, låtom oss sjunga: Herren ibland oss bor. Ara åt Herren Gud! Han till de ringa Vitt över jorden himlen vill bringa. ljuder de orden, Säll den på honom tror! änglarnas glädjebud.

N F rykman 1881*

119. Var hälsad, sköna morgonstund

_]es 9:l—2 Heb 527 Heb 1:55 1 Pet 2:25 Matt 10:6 2 Kor 3:18 Ph Niro/oi 1599

. '

luv—_: _ __ _-

Var häl - sad, skö - na mor— gon —stund, san av pro -fe - ters Du sto — ra dag, du säl— la dag, på vil - ken him- lens

väl—be—hag än—nu be-sö—ker jox-den!- Ung- a sjung— a med de gam ' la, sig för- sam- la jor- dens bö — ner kring den störs- te av dess sö - ner. 1 Var hälsad, sköna morgonstund, 2 Guds väsens avbild, och likväl * som av profeters helga mun en mänskoson, på det var själ är oss bebådad vorden! må glad till honom lända, Du stora dag, du sälla dag, han kommer, följd av frid och hopp, på vilken himlens välbehag de villade att söka opp ännu besöker jorden! och hjälpa de elända, Unga ' värma, sjunga närma med de gamla, till varandra sig församla dem som vandra jordens. böner kärlekslösa

kring den störste av dess söner. och ur usla brunnar ösa.

KYRKOÅRET Jul 3 Han tårar fälla skall som vi, 4 Han kommer, till vår frälsning sänd,

förstå vår nöd och stå oss bi och nådens sol, av honom tänd, med kraften av sin Anda, skall sig ej mera dölja. förkunna oss sin Faders råd Han själv vår herde vara vill, och sötman av en evig nåd att vi må honom höra till i sorgekalken blanda, och honom efterfölja,

strida, nöjda,

lida höjda dödens smärta, över tiden, att vårt hjärta och i friden

frid må vinna av hans rike och en öppnad himmel finna. en gång varda honom like.

_] O Wallin 1819

120. Se natten flyr för dagens fröjd

Luk 2:1-20 Matt 13:31 fpar jes 40:11 jes 55:10 ( l Pet 1:18-9 Matt 24:35 par M Luther 1539

Wege-äl;

Se nat — ten flyr för då - gens fröjd, och äng - lars röst från him-

'___— ___—__ _ ___—_ _ _

lens höjd det bud till mer - kens her - dar här att född

den go - de her - den är.

1 Se natten flyr för dagens fröjd, 4- Hans kyrka, i sitt frö så späd, och änglars röst från himlens höjd skall växa till ett skuggrikt träd, det bud till markens herdar bär som sina grenar sträcker ut att född den gode herden är. kring jordens rund, till tidens slut.

2 I stillhet bland oss vandrar han. 5 Likt sommarregnets ljuva fall Av dem som skydd och hjälp ej fann hans ord all världen glädja skall han sig en hjord församla vill, och bära frukt till evig tid ett folk som hör hans rike till. i sanning, helgelse och frid.

?) Saktmodig, mild och utan skuld 6 Och himmel skall förgås och jord, han ej med silver eller guld, men aldrig någonsin hans ord. men med sin lydnad och sin död Vår Frälsare och Herre är skall lösa oss från evig nöd. det namn som han bland folken bär.

KYRKOÅRET Jul 7 Stå upp, var ljus, o mänsklighet! 8 Högtlovad vare Herrens nåd,

Ditt namn skall vara kristenhet, * hans makt, hans underfulla råd, din ära och ditt hjärtas ro högtlovad i all evighet att tryggt på Herren Kristus tro. den Eviges barmhärtighet.

SJ Hedborn? ] O Wallin 1813 A Frostenson 1979

121. När juldagsmorgon glimmar

Luk 2: 1-20 7:er jolkme/odikfrrin 1800-talelr början

wggliw

När jul— dags-mr—gon glim-mar, jag vill till stal- let gå.

W&W

nat- tens tim—-mar därvi-lar up påstrå. ' nattenstJm--mar darv1—1aruppåstrå

1 Närjuldagsmorgon glimmar, jag vill till stallet gå. /: Guds Son i nattens timmar där vilar uppå strå. :/

2 Välkommen hit tilljorden i signad juletid! /: Du är vår konung vorden som ger oss ljus och frid :/

3 Till dig vårt lov vi höjer, du barn i krubban där, /: och våra knän vi böjer för dig, ojesus kär. :/

A Burckhardt? Över: 1851 Bearb 1984

KYRKOÅRET Jul

122. Nu dagen är kommen

_] ”"de omkr 1743

Miyäfjiå e:?

Nu da — gen är kom — men, k'a'r- lek tri — um- fe -

grå—fånga: rät—ilägg 34

Kom, låt oss skyn — till le - hem.

kom, låt 035 till- bed- ja, kom, låt oss till— bed- ja, o kom, oss till -bed - ja vå Krist. 1 Nu dagen är kommen, 4 Sjung halleluja, kärlek triumferar. sjung, ni änglaskaror, Kom, låt oss skynda till Betlehem. sjung, alla helgon, sjung jordens folk! Hälsad av änglar Lov, tack och ära Krist är född tilljorden. vare Gud i höjden! O kom, låt oss tillbedja, O kom, låt oss tillbedja... o kom, låt oss tillbedja, o kom, låt oss tillbedja 5 Evige Fader, vår Herre Krist. evig är din strålglans, evigt är ljuset från Betlehem. 2 Gud av Gud Fader, Här över barnet ljus av ljusens källa, evig lyser glorian. Människoson av Maria född. 0 kom, låt oss tillbedja... Sä Gud sin kärlek för all världen visar. 0 kom, låt oss tillbedja...

3 Ordet blev kött och tog sin boning bland oss, kom till vår jord. Kristus är hans namn. Så Gud sig härlig för all världen visar. 0 kom, låt oss tillbedja...

Latimk text: Adestejideler, _] Wade 1746 Vers 5 E ] F Borderier 1822 Eva Norberg 1974, 1984

KYRKOÅRET Jul

123. Lyss till änglasångens ord

F Mendelssohn—Bartholdv 1840

segslIgäääzfm-te # Jl

Lyss till äng- la- sångens Gud är kom - men till vår acw ;nI få ÄILEE'HEÄ—jZJ—l jord' Ny- fött barn vår ko — nung är, frid åt män — niskor han

_— _ 1 f _, — 15 —F' l & ; 1: lf t T & r _C J bär. Folk, stäm in i him—lens kör med en sång som ald—rig

& fé—räärlå 5515—1933?

som fötts i Bet- -1e — hem är vå r fräl— sa— re

egaste-$% ärrJi Jim _l

vän. Lyss till äng-la —sångens ord: Gud är komen till vår jord'

] Lyss till änglasångens ord: 3 Barn och broder, Gud och man,

Gud är kommen till vårjord! fridens furste heter han, Nyfött barn vår konung är, stillar oro, läker sår, frid åt människor han bär. lär oss bedja Fader vår, Folk, stäm in i himlens kör delar all vår lust och nöd med en sång som aldrig dör! mellan födelse och död, Han som fötts i Betlehem möter oss en gång på nytt är vår frälsare och vän. när en evig dag har grytt. Lyss till änglasångens ord: Lyss till änglasångens ord: Gud är kommen till vårjord! Gud är kommen till vår jord!

2 Han som tronat högt i skyn, oåtkomlig för vår syn, blir ett barn ijungfruns famn, Jesus Kristus är hans namn. Nära kommer livets ord, tar gestalt på denna jord. Mitt ibland oss bor det här, visar oss vad kärlek är. Lyss till änglasångens ord: Gud är kommen till vårjord!

Ch Wesley 1743 G Whitefiela' 1753 M Madon 1760 Britt G Hallqvist 1976

KYRKOÅRET Jul

124. En jungfru födde ett barn i dag

v ljes 7:14 v2Luk 2:8—11 Matt 1:23 v 3 Luk 2:13 f Luk 211-20 Bähmisk 1410/1531 — fru föd- -de ett barn i dag, det vi sko— la de'—lutng ha -ver Gud ett gott be- hägg—EQ— och bju— der oss pri —sa ej det bar—net fött, för- hö -ra dess

Wägåm?

tap- pat ble—ve då allt kött, nu fräls—ning bjuds åt af] la. Pris

Message-f;

va - re dig, 0 Je - sus Krist! Du är värt en - da hopp för—

—/ visst; vi för din fot ned - fal - -la. l Enjungfru födde ett barn i dag, 3 De himmelska härar med högan röst

det vi skola prisa och ära. begynte med ängelen sj unga. I det haver Gud ett gott behag De lovade Gud med glädje och tröst, och bjuder oss höra dess lära. med helig, odödelig tunga: Och vore ej det barnet fött, ”Pris vare Gud i höjdene, förtappat bleve då allt kött, frid vare ock på jordene nu frälsning bjuds åt alla. och människor god vilje.”

Pris vare dig, 0 jesus Krist! Pris vare Gud! Sin nåd och fred, Du är vårt enda hopp förvisst; den han med Sonen sände ned, vi för din fot nedfalla. han aldrig från oss skilje.

2 De herdar vaktade deras hjord i markene, där de lågo. Där fingo de höra ängelens ord, och Herrens klarhet de sågo: "Stor fröjd åt eder bådarjag, stor fröjd åt alla, ty i dag är Kristus födder vorden, som Herren är i Davids hus. Si, ljuset av Guds klarhets ljus har uppgått överjorden.”

Vers 1 latinsk växelsång från 1300-talet Tysk folkvisa från 1400-talet 0 Petri? 1530

KYRKOÅRET Jul

125. Från himlens höjd jag bringar bud

2 Kor 829 2 Kor 9:15 M Luther 1539

&? fåfifåäricä

Från him- -1ens höjd jag bring-ar till jor— —dens folk från Her —

få?—f %% ä älska—_? 5315?-

frid och fröjd ett gläd -

ro-par ut med

såär?

je-bud från him-lens höjd.

] Från himlens höjd jag bringar bud tilljordens folk från Herren Gud. jag ropar ut med frid och fröjd ett glädjebud från himlens höjd.

8 Väkommen hit, du jordens gäst! Att vi har syndat vet du bäst. Du vet och känner allt därom. Vi tackar dig för att du kom.

2 Ett barn är fött på denna dag. Så var Guds råd och välbehag. Det föddes av enjungfru skär. Guds egen son det barnet är.

9 O Herre, du som skapat allt tog ändå människogestalt och är förnöjd med halm och strå som stallets boskap vilar på.

3 Vår Herre Kristus är Guds Son. 10 Om hela världen vore full All ondska frälser han oss från. Den som vid honom håller fast befriar han från synd och last.

Han skänker salighet och frid hos Herren Gud till evig tid. Oss väntar obeskrivlig fröjd hos Herren Gud i himlens höjd.

Om du förstått hans tecken rätt så skall du finna vägen lätt. I krubban är det barnet lagt som har all världen i sin makt.

Så må envar nu vara glad och gå med herdarna åstad att själv med egna ögon se vad Herren Gud har låtit ske.

Betrakta den som vilar där! Du vet väl vem det barnet är? Hans namn ärjesus, jungfruns son, men himlen kommer han ifrån.

11

av idel ädelsten och gull var den dock ej så rikt beklädd att den var dig en värdig bädd.

I krubban vilar du ändå

på fattigdomens halm och strå. Du kommer ej med prål och prakt fast du har mer än kunglig makt.

12 Du visar med din fattigdom att världens glans och ståt är tom. Med världslig rikedom och flärd näs aldrig salighetens värld.

13 Ack, Herre jesus, hör min röst: gör dig ett tempel i mitt bröst. Uti mitt hjärta bliv och bo, så harjag tröst och evig ro.

14 Lät alltid klinga i min själ en sång till dig som vill mig väl, och fyll mitt hjärta med en psalm till vaggsång vid din krubbas halm!

KYRKOÄRET Jul

15 Pris vare Gud som med sitt ord * har sänt sin son till denna jord. Av änglakörer fylls hans hov och rymden skallar av hans lov.

M Luther 1535 0 Martini 1617 ] O Wallin 1817 A Henrikson 1982

126. Ett barn är fött på denna dag

Luk 2: 1-20 TlvskPjolkmelodi Ett barn är föttpå den- na var Guds väl— be—-hag Det föd— des av en jung-fru skar, äds Son det bar— net

Här vi -1a.r du i ring- het klädd på fat -tig— do—mens bädd. Väl—

kan -men var, 0 Her- re kär! Vår gäst du vor —den är.

1 Ett barn är fött på denna dag, 2 Om världen ännu större var, så var Guds välbehag. av guld och pärlor klar, Det föddes av en jungfru skär, så vore den dock alltför klen Guds Son det barnet är. till säng åt dig allen. Här vilar du i ringhet klädd Dock vilar du i ringhet klädd på fattigdomens bädd. på fattigdomens bädd. Välkommen var, 0 Herre kär! Välkommen var, 0 Herre kär! Vår gäst du vorden är. Vår gäst du vorden år.

(Efter sv ps 193763) M Luther 1535 0 Martini 1517 _] 0 ll'allin 1817

127. O du saliga, o du heliga

Luk 2:1-20 Italiensk 1700—talet/Tiihingen 1807 0 du sa - — li —ga, o - li— ga, — de- V

bring-an — de ju - le — dag! Ä - - ra ske Her - - ran

KYRKOÅRET Jul - ra och fjär - - lar för— kun — - nar Guds

$%...

väl — be — hag.

1 O du saliga, Kommen är friden, o du heliga, himmelska tiden nådebringande juledag! nu är fullbordad. Min själ, var glad. Ära ske Herran nära och fjärran! 3 Gåvor heliga, Anglar förkunnar Guds välbehag. outsägliga gav oss Faderns barmhärtighet. 2 Född är Frälsaren KTiSt vare hälsad! och Förlossaren, Världen är frälsad. Kristus, Herren, i Davids stad. Fröjda, fröjda dig, 0 kristenhet!

Vers 1_] D Falk 1816 Vers 2—3] C H Holzsrhuher 1829 Övers 1859

128. Vid Betlehem en vinternatt

Luk 2:1-20 Matt 2:1- 12 Engelsk 1833 Vid han en — ter- -natt Tätt mörk - står kring - ras hjord. #31 it? ”3 311331 Tlf .H. . kring_r eld sig har - dar satt V först av al - la hör äng-lar—nas ord: Var glad, var

% J 52”... asusw

glad, var glad, var glad! Kristus är född i Bet-le-hans stad!

1 Vid Betlehem en vinternatt 2 En stjärna klar, som förr ej fanns, omkring en eld sig herdar satt. ur skyn går fram med nytänd glans. Tätt mörkret står kring deras hjord. Kring dal och berg gryr ljus från öst. De först av alla hör änglarnas ord: På nytt tändes hopp i ängsliga bröst. Var glad, var glad, var glad, var glad! Var glad, var glad... Kristus är född i Betlehems stad!

KYRKOÄRET Jul

3 Tre vise män långt fjärran från vill hyllning ge en kungason. Tre vise män har stjärnan sett. På tecknet de tror: hon leder dem rätt. Var glad, var glad...

5 För vise män som ridit långt syns dörren låg och rummet trångt. Men vise män sig böjer ner och kungliga gåvor barnet de ger. Var glad, var glad...

4 Se stjärnans ljus går framför dem till djurens stall vid Betlehem, där färdens mål de når till sist: Maria och josef med jesus *Krist. Var glad, var glad...

6 Ett barn är fött till Guds behag. Nu firar vi en glädjens dag med fröjd och sång i Herrens hus i Betlehemsstjärnanseviga ljus. Var glad, var glad...

Engelsk julsång omkr 1600—talet Eva Norberg 1974

129. Och det hände vid den tiden

Luk 211-20 joh121-18 Matt 2:1-12 H] GauntIett 1849

Wiåäw

Och det hän- -de vid den ti— den: till kung Da-vids Bet— le - han Jo— sef och Vla- ri - ri— der,mendärfi.rms ej rum för

?thJEZEEEH

När Guds mo — der fö - skall blir hon vi- sad till ett stal

1 Och det hände vid den tiden: till kung Davids Betlehem josef och Maria rider, men där finns ej rum för dem. När Guds moder föda skall blir hon visad till ett stall.

2 Han som skapar universum, som satt lagarna för allt, delar med en åsna husrum, tar ett hjälplöst barns gestalt, vilar i en modersfamn. jesus Kristus är hans namn.

3 Timmermannen josef vaktar barnets bädd i krubbans halm. Och Maria nynnar sakta för sin son kung Davids psalm. Djurens blanka ögon ser undret som i natten sker.

C F Alexander 1848 Eva Norberg 1971

4 Herdar, fattiga och frusna, långt från stadens port och tull ser omkring sig mörkret ljusna, hör en sång av glädje full: Er stor glädje bådarjag! Frälsaren är född i dag!

5 Rymden fylls av änglaröster: Ära, ära vare Gud! Stjärnan som står klar i öster bär om nyfödd konung bud, visar väg för vise män som vill hylla konungen.

6 Ännu löftets stjärna brinner. julens bud kring jorden når. Släkten efter släkten finner vägen som till barnet går. Till vårt hem i Faderns hus lyser oss den stjärnans ljus.

KYRKOÄRET Trettondedag jul

130. En stjärna gick på himlen fram

Matt 2: 1—12 Förrejimnatorisk julvisa/1553

stjär-na gick på him - len fraln, på him - len fram, % ff Slå—Jig? se:; ägt: 34%? ör Ös - terns vi - se - der - sam. Hal- le - lu - ja!

&

le - lu - ja!

1 En stjärna gick på himlen fram, guld, rökelse och myrra var. på himlen fram, Halleluja! Halleluja! för Österns vise undersam. Halleluja! Halleluja! 5 Vi också nu vårt offer ger, vårt offer ger, 2 Då fylldes de av glädje stor, åt honom som till oss kom ner. av glädje stor. Halleluja! Halleluja! Till Betlehem de genast for. Halleluja! Halleluja! 6 Vi tackar dig, 0 Gud, vår Far, * o Gud, vår Far, 3 De visste nu att Konungen, som jesus Krist, din Son, oss gav. att Konungen, Halleluja! Halleluja! var kommen hit från himmelen. Halleluja! Halleluja! 7 Pris vare Guds barmhärtighet, * barmhärtighet, 4 Den gåva de åt jesus gav, i dag och i all evighet. åtjesus gav, Halleluja! Halleluja! Latinsk julsång 1300-talet L_]onze Gestritius 1619 A Frostenson 1977

131. Stå upp, o Sion, och lovsjung

Färreformalorisk julvisa/1533 _/_

Stå uPP,0 Si- on, och lov- sjung din Fräl- sa— re, pro-fet ochkung.

rågfiåsräwä

Du hans stjärt-na skä — - dar. Stäm upp i he —lig fröjd din röst. Se, dess ljus be- bå - - dar att värl—den skall bli å - ter— löst.

Her— ren Kris-tus kom — - mer till vår hjälp och tröst.

KYRKOÅRET

1 Stå upp, o Sion, och lovsjung din Frälsare, profet och kung. Du hans stjärna skådar. Stäm upp i helig fröjd din röst. Se, dess ljus bebådar att världen skall bli återlöst. Herren Kristus kommer till vår hjälp och tröst.

2 Hur skön och klar den stjärnan går! Vi följer hennes ljusa spår, följer med de visa. Vi vill med våra läppars ljud dig, vår broder, prisa och ödmjukt lyda dina bud, du som i din kärlek återspeglar Gud.

3 I nåd, o Herre, tag emot vad vi vill lägga för din fot. Våra gåvor bliver ej myrra, guld och rökelse.

] 0 Wallin 1819 Britt G Hallqvist 1980

Trettondedag jul

Vi vårt hjärta giver åt dig, vår Gud, vår Frälsare, fyll det du med kärlek, tro och helgelse.

Ditt ord skall vara är från år den stjärna i vars ljus vi går. Låt din helga lära oss leda rätt i all vår tid. Låt din kraft oss bära igenom livets sorg och strid, och när döden nalkas, kom till oss med frid.

Lys, helga stjärna, mild och ren, kring jorden sprid Guds klarhets sken. Alla knän skall böjas

ijesu namn vid nådens tron.

Alla böner höjas till jesus Krist, Guds ende Son, alla tungor prisa Gud medjubelton.

132. Nu segrar alla trognas hopp

v 1 Matt 2:9 1 Tim 2:4 jes 6013 f v 3 1 Mos 3:23 v 2joh 1:14, 17 Luk 23:43 Ph Nicolai 1599 (se även 483)

trög-nas hopp: Vid äng — lars lov—sång Her -rens hus, och fol — ken sko— la

r1n - ner opp en sa — lig mor — gon -stjär - na. Stort ljus,

i dess ljus för - sam-- la så gar- na.

gård 5313 få!

klart ljus ne — der - gju — tes, nat — ten slu-tes, da- gen bör - jas

&%%'—såå

att kring he — la värl - den spör — jas .

SOU 1985:16 Texter och melodier 139 KYRKOÅRET Trettondedag jul 1 Nu segrar alla trognas hopp: Hav tröst,

vid änglars lovsång rinner opp en salig morgonstjärna.

Den stannar över Herrens hus, och folken skola i dess ljus församla sig så gärna.

Stort ljus, klart ljus

nedergjutes,

natten slutes,

dagen börjas

att kring hela världen spörjas.

2 1 nåd och sanning bland oss bor den dolde Guden, mild och stor, en Frälsare för alla. Vi skåda nu hans härlighet som ende Sonens härlighet och till hans fötter falla.

SjHedborn 1811 _] O Wallin 1819

mitt bröst: gläds att Ordet kött är vordet, Gud förklarad och hans kärlek uppenbarad.

3 O gläds, min själ, och sjung hans pris, som öppnat dig det paradis vars port din synd tillslutit. O gläds att Gud förbarmar sig och huld förnya vill med dig förbundet, som du brutit. Ära

vare

Gud i höjden!

Friden, fröjden, helig vilje sig från jorden aldrig skilje.

133. Himlen är så härligt blå

Matt 2:1-1'2 ] G Meidell omkr 1840 (se även 193)

Him-len är så här-ligt blå, un -der —bar att tit- ta på,

mång - a tu—sen st jär-nor blin- kar, och de sä- ger, när de vin-kar:

Kom till oss och häl -sa

1 Himlen är så härligt blå, underbar att titta på, många tusen stjärnor blinkar, och de säger, när de vinkar: /: Kom till oss och hälsa på! :/

2 Det varjul och det var natt, himlens stjärnor lyste matt, men med ens så fick man blunda,

på)

kom till oss och häl — sa på!

en av dem var annorlunda, /: glänste som en stjärnesol! :/

3 När den stjärnan trygg och ljus lyste över markens hus sade de i Österns rike att en konung utan like /: skulle födas på vårjord. :/

KYRKOÅRET Trettondedag jul 4 Det blev tre som följdes åt 6 Stjärnan ledde visa män för att följa stjärnans stråt, fram till jesus, deras vän. var och en var nödd och tvungen, Vi kan följa samma Stjärna. tyckte han, att finna kungen Om vi gör det glatt och gärna /: som var född just nu i natt! :/ /: ska vi också hitta hem. :/ 5 Lyckliga gick alla tre 7 Stjärnan som är mild och ljus in i stallet för att se. tar oss till hans eget hus. Där fanns ingen kung att finna, Stjärnan är hans ord som lyser men de såg en fattig kvinna klarast när vi går och fryser, /: med sitt lilla barn i knät. :/ /: stjärnan gör det lätt att gå. :/

NF S Grundtvig 1815 S-Ch Swahn 1978

134-21 Gläns över sjö och strand

Matt 2:1-12 v 3 Mos 2:8, 3:23 Luk 211-20 Alice Tegnér 1919

l Gläns över sjö och strand, 2 Natt över judaland, stjärna ur fjärran, natt över Sion. du som i Österland Borta vid västerrand tändes av Herran. slocknar Orion. Stjärnan från Betlehem Herden, som sover trött, leder ej bort, men hem. barnet, som slumrar sött, Barnen och herdarna vakna vid underbar följa dig gärna, korus av röster, /: strålande stjärna. :/ skåda en härligt klar

stjärna i öster;

KYRKOÅRET Trettondedag jul 3 gänga från lamm och hem, 4 Armar där sträckas dem,

sökande Eden. läppar där viska, Stjärnan från Betlehem viska och räckas dem, visar dem leden ljuva och friska: fram genom hindrande Stjärnan från Betlehem jordiska fängsel leder ej bort, men hem. /: hän till det glindrande Barnen och herdarna

lustgårdens stängsel. :/ följa dig gärna,

/: strålande stjärna. :/

V Rydberg 1891

134b Gläns över sjö och strand

Matt 2:1-12 Luk 2:1—20 v 3 Mos 2:8, 3:23 1 Wide'en 1916

Gläns ö -ver sjö och strandstjär-na ur fjär -ran, du som i

l Gläns över sjö och strand, Herden, som sover trött, stjärna ur fjärran, barnet, som slumrar sött, du som i Österland vakna vid underbar tändes av Herran. korus av röster, Stjärnan från Betlehem skåda en härligt klar leder ej bort, men hem. stjärna i öster; Barnen och herdarna följa dig gärna, 3 gänga från lamm och hem, /: strålande stjärna. :/ sökande Eden.

Stjärnan från Betlehem visar dem leden

2 Natt över judaland, fram genom hindrande natt över Sion. jordiska fängsel Borta vid västerrand / : hän till det glindrande slocknar Orion. lustgårdens stängsel. :/

KYRKOÅRET Trettondedag jul 4 Armar där sträckas dem, Stjärnan från Betlehem

läppar där viska, leder ej bort, men hem. viska och räckas dem, Barnen och herdarna ljuva och friska: följa dig gärna,

/: strålande stjärna. :/ V Rydberg 1891

Fastan . o . 135 Se, v1 gar upp tlll jerusalem v 1 Mark 10:22, 34, par v 3joh 1:29, 36 v 2 Mark 1432, 42 par v 4joh 12:267 143, 1724 Nordisk folkmelodi/Arrebos psaltare 1627

Se, vi går upp till Je - ru - sa — lem i he— li- ga fas-te-

ti - der att skä-da hur Je— - sus Krist,Guds Son, i

syn -da - res stäl — — le li — der.

1 Se, vi går upp till jerusalem 3 Se, vi går upp till jerusalem, i heliga fastetider till Frälsarens kors och pina, att skåda hur jesus Krist, Guds Son, till Lammet, som offras i syndares ställe lider. för världens skuld,

för dina synder och mina.

2 Se, vi går upp till jerusalem. 4 Se, vi går upp till jerusalem, Vem går att med Herren vaka till staden den evigt klara. och, såsom vår himmelske Fader vill, Oss Frälsaren sagt att där han är, den smärtfyllda kalken smaka? där skall vi med honom vara.

P Nilsson 1906*

KYRKOÅRET Fastan

136. Du går, Guds Lamm, du rena

jes 5317 Luk 22:44 joh 1:29, 36 Matt 26:53 Gal 3513 Rom 8:32 Ombildad gregoriansk melodi/Erfurt 1542

att oss med Gud för— e — na som förr fr Gud var skil— da.

Ditt hjär-ta bär vår ska - då att vå — ra hjär - tan fre — - da. Pris va - re dig, 0 .Je — sus!

1 Du går, Guds Lamm, du rena, 4 Fast änglars legioner oskyldiga och milda, din bön kan nederkalla, att oss med Gud förena fast över himlatroner som förr från Gud var skilda. ditt ord förmår befalla, Ditt hjärta bär vår sveda du villig bojan tager att våra hjärtan freda. och tålig bördan drager. Pris vare dig, ojesus! Pris vare dig, 0 jesus!

2 Du såg de hårda banden, 5 Men Gud, som dig ej skonat, de fasanfulla öden, min synd mig nu förlåter. bedrövad var dig anden, Befriat och försonat bedrövad intill döden. mitt hjärta lever åter. Ditt eget kval du kände, Mitt hjärta jag dig giver men tyngre vårt elände. och din för evigt bliver. Pris vare dig, 0 jesus! Pris vare dig, 0 jesus!

3 Att kunna oss välsigna du låter dig förbarma. De tyngda skuldror digna, blod droppar från din panna. Den kalk som vreden rågar du ensam tömma vågar. Pris vare dig, ojesus!

C C Sturm 1780? _] O Wallin 1816 A Frostenson 1977

KYRKOÄRET Fastan

137. Den kärlek du till världen bar

v 3 Fil 219-ll v 5joh 1:29 Upp 3:21, 2213 Mark 8134 v 4 Fil 2:9—11 v 6 1 Kor 13 W Tons ur omlr 1734 Den kär- lek du till värl—den bar ett e - - vigt kors dig gav. Din kär- leks smär- ta bar du än öpp— na grav. 1 Den kärlek du till världen har 4 Din kärleks aldrig slutna famn ett evigt kors dig gav. oss evigt drar till sig. Din kärleks smärta bar du än Och namnet över alla namn ut ur din öppna grav. har korset givit dig. 2 Men korset, där ditt liv förbrann 5 O du som världens synder bär i helig offerglöd, och kan allt ve förstå, dock vittnar evigt att du vann giv oss din kärleks eld och lär oss livet med din död. oss korsets väg att gå. 3 Den kärlek du till världen bär 6 O du som vann på korsets stam, en evig tron dig ger. vinn oss på nytt var dag, Envar som själv av kärlek är till dess din kärlek, 0 Guds Lamm. böjs djupt vid korset ner. blir vår och världens lag.

G Robson omkr 1900 Siri Dahlquist 1924

138 jesus, du mitt liv, min hälsa

v I Rom 8:34 f v 3 Mark 14:16 11 v 2 Mark 14:16 ff joh 19:17 Svensk 1676

min häl-sa, Je —sus, du för mi är död.

åläggas—spm

Pris och å - ra till-hör

KYRKOÅRET

l jesus, du mitt liv, min hälsa, jesus, du för mig är död. För att mig från mörkret frälsa gick du ut i natt och nöd. Intet kan mig nu fördärva. Liv och glädje fårjag ärva. Pris och ära tillhör dig, jesus, du som dog för mig.

2 Du, min jesus, måste höra smädelser och hot och hån. Band och bojor fick du bära, du som är Guds egen son, för att mig från banden lossa, mina tunga kedjor krossa. Pris och ära tillhör dig, jesus, du som dog för mig.

Fastän

3 Du fick lida kval och pina, törnet gav dig djupa sår. För att läka såren mina fick du böjd och blodig stå. Du fick bära korsets plåga. jag fick liv och hopp som gåva. Pris och ära tillhör dig, jesus, du som dog för mig.

4 Nu dig tackar allt mitt hjärta, * jesus, för din bittra nöd, för din ångest, för din smärta, för ditt kors och för din död. Tack för allt det bittra, svåra som du led för synder våra. Pris och ära tillhör dig, jesus, du som dog för mig.

E Hamburg 1653 E Norenius 1675 _]A Hellström 1979

139. Den stunden i Getsemane

Matt 26:36-46 Luk 22:39-46 Mark 14:32—42 Asa Hull omkr 1880

ge fem:—s f&åddfaä

Den stun— den i

& ”355 a' (51333;sz

Get—se—ma—ne in—för mitt sin-ne

står. Där ut-stod Je—sus för vår skull en kampså tungochsvår.

g?r—tuner mfw

Jag glöm—mer ej Get—se—ma— ne där Je-su kanpjagsett. I

375135? JIE-_Jnå; g]

nat— tens bön hans vil- ja blev med Fa — derns vil—ja et

2 När han 1 dunkel örtagård i ångest för oss led, han av all världens synd och skuld till'jorden tyngdes ned. ' jag glömmer ej...

1 Den stunden i Getsemane inför mitt sinne står. Där utstod jesus för vår skull en kamp så tung och svår. jag glömmer ej Getsemane därjesu kamp jag sett. I nattens bön hans vilja blev med Faderns vilja ett.

KYRKOÄRET

3 Den vånda som han utstod där ej någon fatta kan, och ej hur dyr den seger var som jesus åt oss vann. jag glömmer ej...

Fastan

4 Men jesus, blir min kärlek kall

och bortjag går från dig, så visa mig Getsemane

och vad du led för mig. jag glömmer ej Getsemane — din kampjag där har sett och hur i bön din vilja blev med Faderns vilja ett.

E P Hammond 1866 C Boberg 1895 Karin Hartman 1984

140. Du har ditt kors, ojesu mild

v ljoh 19:17 v 2joh 1:29

v 3 Fil 2:6—8 v 4joh 15:10 Darmstadt 1699

Du har ditt kors,o Je-su mild, då till fräls-ning för (än värld som vild och full av

dö -dens väg du träd- de, hat. dig häd -de.

o kär -leks höjd!

1 Du bar ditt kors, ojesu mild, då dödens väg du trädde, till frälsning för den värld som vild och full av hat dig hädde. O kärleks höjd! Du blöder böjd för dem som dig förfölja.

2 Du bar ditt kors. Då bar du ock med världens skulder mina. Och bland de otacksammas flock som du vill nämna dina är också jag, fast dag från dag din kärlek mig besöker.

E G Geijer 1819

Du blö- det böjd för dem som dig för-föl-ja.

3 Du bar ditt kors. Din härlighet, som alla himla] prisa, din makt, som icke gränser vet, du lade av, att visa det intet finns som icke vinns av kärleken som lider.

4 Du har ditt kors. Så lär ock mig, 0 segerhjälte, vinna och uppå korsets helga stig till himlamålet hinna. Då är min själ förvarad väl och lever i din kärlek.

KYRKOÅRET

Fastan

141. Han på korset, han allena

v 2joh 15:13 Matt 11:28 Rom 527 f v 5joh 21:15-17 v 3joh 1:29, 36 _] H Schein 1623/j Cräger 1640 (se även 244)

Han på kor-set, han al-le - na, är min fröjdoch sa- lig- het. Ing -en kan så väl mig me -na, ing- en så mittbäs-ta ve.

& 4: $%??? 343333???

Ing-en ärmot mig så god, ing—enharhans tå- la-mod

fifi—%%;bääöläl

Sö - ker jag kring land och

1 Han på korset, han allena, är min fröjd och salighet. Ingen kan så väl mig mena, ingen så mitt bästa vet. Ingen är mot mig så god, ingen har hans tålamod. Sökerjag kring land och rike, aldrig fmnerjag hans like.

2 jordisk vän kan lindra nöden för en vän som hjälp begär. jordisk kärlek går i döden, blott om den besvarad är. Men var ser vi här en man som så tåligt älska kan att han allt för mänskor lider som i hat mot honom strider?

3 Han på korset, han allena, annan är ej funnen än. Han, Guds Lamm, det fromma, rena, dör för ovän som för vän. Ingen skillnad jesus gör, lämnar ingen utanför! Aldrig tröttnar han att kalla: ”Kom! Min fridjag ger er alla.”

_]L Runeberg 1857 Britt G Hallqvist 1980

ri - ke, ald- rig fin-ner jag hans li -ke.

4 Honom villjag glad tillhöra, vad mig än blir förelagt. Kristus kan mig saliggöra, inte världens gunst och makt. Vanskligt är i världen allt, som ett töcken tomt och kallt, men den jag vill efterfråga, evig är hans kärleks låga.

Han på korset, han allena, allt mitt hopp och goda är. Ingen må mig det formena att jag håller honom kär. Ingen annan har för mig så fullkomligt offrat sig. Han kan mig med Gud förena, han på korset, han allena.

KYRKOÅRET * Fastan

142. Skåda, skåda nu här alla

v 1 Mark 15:22 ff v 3 Luk 23:46 joh 19:17'11' v 4 Matt 27:51 v 2joh 19:30 Th Ihre 1697

. -da nu här al-la, se hur Je- sus plå-gad är. Kla -ga högt, låt tå - rar fal— la. All vår vån— da Je -sus bär.

Så som Je-su smär-ta var ald- rig nå— gons va- rit har.

] Skåda, skåda nu här alla, nu min ande återger. se hur jesus plågad är. Så som jesu smärta var Klaga högt, låt tårar falla. aldrig någons varit har. All vår vånda jesus bär. Så som jesu smärta var 4 Denna stund är jesu sista, aldrig någons varit har. templets förlåt rivs itu, solen mörknar, bergen brister. 2 Hand och fot man genomborrat, Öga, hjärta vad gör du? sträckt och plågad är var led. Så som jesu smärta var Huvudet, av törnen sårat, aldrig någons varit har. blekt och blodigt sjunker ned. Så som jesu smärta var 5 Har du, människa, ett hjärta, aldrig någons varit har. är din bäste vän dig kär, känn din syndaskuld med smärta, 3 Sist han ropar högt och sänder ty för den han korsfäst är. upp sin suck till Gud och ber: Så som jesu kärlek var Fader,jag i dina händer aldrig någons varit har.

_] Qvirsjizld 1682 A P Amnelius 1690 Ch Dahl 1809 F M Franzen 1814 _]A Hellström 1980

143. Guds rena Lamm, oskyldig

jes 53:7 joh 1:29, 36 Ombildad gregoriansk melodi/Erfurt 1542

re- na Larm, 0- skyl- dig på kor— set för oss slak- tad, alls-tid be-fun- -nen tå —lig fast— än du var för- ak—tad,

&%ifåäifa—Eéäaj

vår synd på dig du ta - -git och dö-dens makt ned -

KYRKOÅRET Fastan

* Guds rena Lamm, oskyldig på korset för oss slaktad, alltid befunnen tålig fastän du var föraktad, vår synd på dig du tagit och dödens makt nedslagit. Giv oss din frid, ojesus.

N Decius (Tech) före 1529 0 Petri? 1536*

144 0 huvud, blodigt, sårat

H L Hassler 1601

se ägg—_?Åri—iifm- Dim

0 hu —vud, blo- digt,så— rat, av hån och smä- lek höljt. hu -vud, sla- get, få- rat, i kamp och ång- est böjt.

åt—fiptj 1 &, 555333? rJ

hu — vud som skall si - ras med å -rans krans en dag,

1 O huvud, blodigt, sårat, av hån och smälek höljt. O huvud, slaget, fårat, i kamp och ångest böjt. O huvud som skall siras med ärans krans en dag, men nu med törne viras, dig ödmjukt hälsarjag.

2 O ansikte, du höga, som nyss betvang en värld, din makt nu gäller föga, din fägring är förtärd, din glans till intet vorden. O, vem har släckt den blick vars ljus allt ljus påjorden i klarhet övergick?

3 Den börda du har burit min synd och ondska är, den skörd som du har skurit jag sådde, Herre kär. När skuldens tyngd mig böjer hos digjag söker råd. Till dig mitt ropjag höjer: se ned till mig i nåd!

4 jag vill hos dig förbliva som återlöste mig och dig mitt hjärta giva och alltid älska dig. När, Herre, du mig sluter uti din kärleks famn, jag lugn och trygghet njuter i denna sälla hamn.

KYRKOÅRET Fastan 5 Dig tackar allt mitt hjärta, När ångest trycker anden min Herre jesus god, i sista kampens nöd, för all din djupa smärta kom då och lossa banden, och allt ditt tålamod. ojesus, för din död. Du vän, för evigt trogen, dig vill jag mig förtro. 7 Träd i min sista timma Närjag till skörd är mogen, själv för mitt öga fram. mig bärga till din ro. Ack, låt mig då förnimma din bild på korsets stam. 6 Närjag skall lämna världen, Dess dragjag då vill gömma o lämna du ej mig, i djupet av min själ och låt vid hädanfärden och dödens smärta glömma. min blick ej släppa dig. Den så dör, han dör väl.

Arnulf av Löwen 1200—talet” P Gerhardt 1656 E Linderholm 1920* Vers 4 P Gerhardt 1656 S Odmann 1793*

145. När världens Frälsare jag ser England omkr 1780

331511an att ätas a:; w

När värl - dens Fräl-sa- re jag ser på kor- set där sitt

tåg—itt tråkigt?. åtta— på? &

gav, jag bit- tert ång— rar, blygs för det som förr min lust och sto t var. 1 När världens Frälsarejag ser 3 Ditt blod, en dräkt i purpurrött, på korset där sitt liv han gav, försoningstecknet för mig är. jag bittert ångrar, blygs för det Det är min död som du har dött, som förr min lust och stolthet var. det är ditt liv du åt mig ger. 2 Ej större ära finns än den 4 Den kärlek som så underbar att ärans konung höra till. i dig, ojesus, tog gestalt jag ser vad som oss skiljer än som gåva och som svar vill ha och ber dig, jesus: Gör mig fri. mig själv och allt som du mig gav.

1 Watts 1707 A Frostenson 1935, 1976

KYRKOÄRET Påsk

146. Vad ljus över griften

1 Kor 15:3-4 Matt 28:19 joh 115 1 Kor 15:35-38 2 Kor 5:18—19 Matt 13:30 Dansk omkr 1528

Vad ljus ö - ver gråt— - ten! Han le — ver, o fröjd! Full- Från him -me— len 1 —— sad han fram- går i glans, och

kom — nad är skrif —ten, värl - den är fräl —sad och

sa - lig-hets höjd! se —gem är

Se , bort-vält är

ste- nen och in - seg- let bräckt,

an —des

1 Vad ljus över griften! Han lever, o fröjd! Fullkomnad är skriften, 0 salighets höjd! Från himmelen hälsad han framgår i glans, och världen är frälsad och segern är hans. Se, bortvält är stenen och inseglet bräckt, och vakten har flytt för hans andes fläkt, och avgrunden bävar. Halleluja!

2 Här var mellan ljuset och mörkret en strid. Dock segrade ljuset för ajg tid. Nedstörtad är döden och tr'ön står opp bland jordiska öden med hTmmelskt hopp. Ni sörjande kvinnor, vem söker ni här? Den levande ej bland de döda är. Uppstånden är jesus. Halleluja!

3 Så himlen med jorden försonade sig, så graven är vorden till glädjen en stig. De fromma som gråter vid körsets fot skall fröjda sig åter trots xärldens hot.

Kom, skingrade hjord, till din herde igen. Han lever, han lever, och följer dig än

osynlig från himlen.

Halleluja!

4 I stormar och strider hans kyrka består. Så vitt den sig sprider som jordkretsen når. Den för över världen den levandes bud och vittnar bland svärden och bålen om Gud, och vittnar om honom, 0 tröst i all nöd, som, död för vår synd, blev genom sin död vår segrande Herre. Halleluja! och vak — ten har flytt för hans

KYRKOÄRET

5 Ni fromma som klagar,

F M Franzen 1812 K—G Hildebrand 1981

vad sörjer väl ni? Snart är både dagar och nätter förbi. Snart jorden oss täcker där kornen skall gro, snart han som oss väcker fullkomnar vår tro.

ja, skördarnas Herre skall komma till slut och samla in säden, men först skilja ut ogräset från vetet.

Halleluja!

147. Upp, min tunga, att lovsjunga

jes 53:7 Kol 1:12-13 1 Kor 1514 1 Mos 3:15 1 Kor 1:30 Heb 2:8

Påsk

Svens/r 1693

Upp, min tung-a, för oss blöd -de,

att lov -sjung-a hjäl—ten som på kor-sets stam led och död-de som ett skuld-löstof-fer- lanm.

ålägger

Han ur grif-ten, ef- ter Skrif-ten, nu i

*

IQ

Upp, min tunga, att lovsjunga hjälten som på korsets stam för oss blödde, led och dödde

som ett skuldlöst offerlamm. Han ur griften,

efter Skriften,

nu i ära träder fram.

Han fullgjorde vad vi borde och blev vår rättfärdighet. Han avvände vårt elände för båd tid och evighet. Han förvärvde

att vi ärvde

ljus och frid och salighet.

3 Vi förlossas; * ormen krossas,

ä - ra trä-der fram.

avgrundens och dödens makt nu är bunden. Från den stunden allt är Sonen underlagt. Nu är helat vad vi felat och Guds nåd i ljuset bragt.

4 Gamla, unga * må lovsjunga Faderns makt och härlighet och hembära Sonen ära för så stor barmhärtighet, prisa Anden, som vid handen leder oss till salighet.

Venantius Fortunatus omkr 600 S A Forsius 1614 _] O Wallin 1816*

KYRKOÅRET Påsk

148 jesus Kristus är uppstånden

Mark 16:6 1 Kor 15:20, 55—57 Apg 2132-35 2 Tim 1:10 Ph P Bliss 1876

Je - sus Kris — tus är uppstån—den! Sjung det ut kring världen

ååh—545415 if—l-ÄTM

all. Jord cdi him— mel nu må fröj-das. Själ— va dö-denbragtspå

(få! Tse. i..-...å. fågelägg nef-klå

fall. le-ver, se, han le— —ver, ochhan e — vigt le— va

säd? En? få? 31311 173393

skall, se, han le- -ver, se, han le- ver, och han e — vigt le- va skall.

1 jesus Kristus är uppstånden! Se, han lever, se han lever, Sjung det ut kring världen all. han är alltid med oss här, jord oeh himmel nu må fröjdas. se, han lever, se, han lever Själva döden bragts på fall. han är alltid med oss här.

Se, han lever, se, han lever, och han evigt leva skall, 3 jesus Kristus är uppstånden! se, han lever, se, han lever, Döden nu sin udd har mist. och han evigt leva skall. Han som gravens bommar sprängde skall ock väcka oss till sist.

2 jesus Kristus är uppstånden! Se, han lever, se han lever, Nu han kungaspiran bär. prisad vare Herren Krist, Han vid Faderns högra sida se, han lever, se, han lever, alla världars Herre är. prisad vare Herren Krist.

Ph P Bliss 1876 E Nyström 1895"

149. Detta är den stora dagen

Ps 118z24 Upp 17:14 Luk 1:78-79 1 Mos 321-24 Nilmberg 1731 Det - ta är den sto - ra — gen, san oss Her- ren Je - sus gav, lju— sets dag och gläd -je — - gen, san ej - gon än - de har.

Wäf— ååå—”#Jag 311—FJ!

Gra-vens mör - ker har för-svun- nit, li-vets sol har nu upp- run-nit.

KYRKOÅRET

1 Detta är den stora dagen, som oss Herren jesus gav, ljusets dag och glädjedagen, som ej någon ände har. Gravens mörker har försvunnit, livets sol har nu upprunnit.

2 Underbar den stora stunden. Satan med all makt han haft blev av Lammet övervunnen, ondskan av Guds kärleks kraft. Dödens välde är nu brutet, jesus stiger fram i ljuset.

3 För att trösta den som gråter kommer han i påskens sol. Paradiset öppnas åter.

Ormen krossats av hans fot. Vi befrias ur vår ångest nu när jesus är uppstånden.

4 Låt ossjubla, vara glada, mitt ibland oss Herren bor. Nu är botad all den skada som oss syndafallet gjort. Frukta inte döden mera! jesus segrat. Vi får leva.

5 Upp, min själ, min mun och tunga * upp mitt hjärta och min röst till att prisa och lovsjunga jesus som oss återlöst, jesus tacka och berömma,

jesu godhet aldrig glömma.

>

_] Franck 1653 G Ållon 1694 A Frostenson 1978

150. Du segern oss förkunnar

v 1 Kor 15:54 f v 4 Fil 2:5 2Timl:10 Upp 2:10, 3:11 v 2 Matt 28:1 lf v 5 Upp 2l:4

Påsk

["o/krnelodi/Erjurt 1524

Du se- gern oss Dig pri- se vå - ra

för-kun- nar, mun— nar,

du oss för — los - sat har. Je - sus, vårt för-svar.

Wii.—':?ä 375?sz?

Du dö -dens udd har kros - sat och

där—

och li — vet fört

1 Du segern oss förkunnar, du oss förlossat har. Dig prise våra munnar, ojesus, vårt försvar. Du dödens udd har krossat och gravens bommar lossat och livet fört därut.

2 Du träder fram i ära och världen fylls av ljus. Dess strålar hugnad bära i själva dödens hus. Fröjd är i änglars boning, på jorden fröjd, försoning och ett odödligt hopp.

gra - vens bom - mar los—sat

KYRKOÅRET

3 Ej graven oss förskräcker, den var din bädd också. Din milda hand oss räcker, hur djupt vi vila må. Den dig i livets skiften har följt skall ock ur griften upptagas i din famn.

Påsk

Blott den som delar striden skall dela segern, friden och himlens ro med dig.

5 När, Herre, du oss väcker den sista morgonväkt och du din hand utsträcker

att dömajordens släkt, ljuvt skall din stämma klinga och oss det budskap bringa att ingen död mer, är.

4 Lär oss att leva, lida som du och dö din död; låt oss din hjälp få bida, i kampen var värt stöd.

E G Geijer 1812

151. Denna dag stod Kristus opp

Matt 2811 ljoh 212 joh 1:29 Rom 5:1 1 Pet 1:18 f R Williams 1817

att 11 % lif Stiff—äkta

na dag stod Kris - tus opp. Hal—TF - — -1e — - lu — ja! Van—ner, bar i sang-en fram hal— - — -1e--lu-ja!,

hav hjär -tats kär — lek, pris - - le — lu — ja! &? 34 ? is,? & 51% till Guds Son, Guds re — - - le - —lu — ja!

3 Han har sonat världens synd. Halleluja! Så har vi med Gud fått frid. Halleluja! Död och liv vid Kristi grav, halleluja, mötts i hård och sällsam strid. Halleluja!

1 Denna dag stod Kristus opp. Halleluja! Vänner, bär i sången fram, halleluja, hjärtats kärlek, pris och tack, halleluja, till Guds Son, Guds rena Lamm. Halleluja!

4 Stor och ljus är denna dag. Halleluja! Vänner, sjung ijubelkör! Halleluja! Mitt ibland oss Kristus går. Halleluja! Aldrig livets furste dör. Halleluja!

2 Ty Guds Son, Guds rena Lamm, halleluja, gav för oss sitt blod, sin kropp. Halleluja! Efter korsets kval och död, halleluja, han till evigt liv stod opp. Halleluja!

Latinsk sekvens omkr 1100 jane E Leeson (1807—1882) Britt G Hallqvist 1984

KYRKOÄRET Påsk

152. Kristus lever — underbara ord

joh 14:19 ljoh 3:8 Upp 1:18 L Mason 1850-talet

inod. Väl är mörk-ret stort här på vår jord, men se, Kristus le — ver. l Kristus lever — underbara ord, 3 Han har kämpat, segern vunnen är som förvandlar tungt och sorgset mod. över Satan och all mörkrets här. Väl är mörkret stort här på vårjord, Dödens välde övervunnet är. men se, Kristus lever. Herren Kristus lever. 2 Kristus lever, trogne Frälsaren, 4 Han är livet, vi ock leva får. som påjorden var de svagas vän. Om än genom dödens flod vi går, Samma milda hjärta har han än. skall det bli vår segersång ändå: Herren Kristus lever. Herren Kristus lever.

Selma Sundelius—Lagerström 1884*

153. Livet vann, dess namn är jesus

England 1708

han var död, men se,han le-ver, hal - — le - lu - ja.

Dö-dens por-tar öpp-nar han, hal - - le - lu — ja,

nyck-eln lig-ger ihans hand. Hal - - le - lu - ja.

1 Livet vann, dess namn är jesus, halleluja, 2 Vad är murar, vad är gravar? Halleluja. han var död, men se, han lever, halleluja. Han är med oss alla dagar, halleluja. Dödens portar öppnar han, halleluja, En är Herren, en är tron, halleluja, nyckeln ligger i hans hand. Halleluja. ett är brödet på hans bord. Halleluja.

KYRKOÅRET Påsk

3 Brödet bryts och vinet delas, halleluja, 4 jesus dog, då dog vi alla, halleluja, för att världen skall få leva. Halleluja. till att utge oss för andra, halleluja. Oppnade är Guds förråd, halleluja, jesus uppstod. Också vi, halleluja, källan flödar som var dold. Halleluja. uppstod då till evigt liv. Halleluja.

0 Hartman 1973

154. Dina händer är fulla av blommor

MGi mbini 1970 =

Di- na hän- der är ful- -1a av blommor. Vem var det du tänk-te att

Hiram

ge dem till?Tänkte ge mi-na blou7mor åt Je -sus.Graven den var

” E 1: Mmm,;H A c#m dim ?;me tom ,han fanns in - te där. dHal - le - lu - E/ja, hal-le-lu- # E A 117 dim F*m hal - le - lu — ja, hal- -1e — lu- ja. l 3 I Dina händer är fulla av blommor. I Dina ögon är fyllda av glädje. Vem var det du tänkte Säg, vad har de sett för att få att ge dem till? sånt ljus? II Tänkte ge mina blommor åt jesus. II De har sett Herren jesus. Han lever. Graven den var tom, Han ger livet mening och ljus han fanns inte där. var dag. I,II Halleluja, halleluja I,II Halleluja, halleluja, halleluja, halleluja. halleluja, halleluja. 2 4 I Dna läppar är fyllda av sånger. I,II Det behövs inga blommor till graven. Virför denna glädje, var kom jesus, du har uppstått och bor bland oss. den från? Mina ögon är till för att se dig, 11 Fiån den grav där han ej längre vilar. forma mina händer till tjänst och bön. Han stod upp, och världen är Halleluja, halleluja, fyld av sång. halleluja, halleluja.

I,II Halleluja, halleluja, halleluj a, halleluja.

M Gionbini 1970 L Å Lundberg, A Frostenson 1973

KYRKOÅRET Påsk

155. Herren lever, våga tro det Bjanarek 1974

Her—ren le- ver, vå-ga tro det,läm—na den tid som gått.

I ”Hon-pet år fram— tid, nu är 1i—vet,vår möj - lig - het.

] Herren lever, 3 Herren lever, våga tro det, orden når oss: lämna den tid som gått. Se, jag gör allting nytt. Hoppet är framtid, Framtiden väntar, nu är livet, res dig, gläd dig vår möjlighet. som människa.

2 Herren lever, 4 Herren lever hindren sprängda, mitt ibland oss, hoppet får kraft igen. dödas och lider här, Kärleken segrar, uppstår och ger oss fyller dagen gränslös kärlek. och nattens sömn. Halleluja.

G Bexell 1971

156. De trodde att jesus var borta

( ; Thvrestam 1957

De trodde att Je-sus var bör —ta. De trodde att Je-sus var

död. Då kom han på stranden en mor-gon som lys-te röd. 1 De trodde attjesus var borta. 3 Tro inte attjesus är borta. De trodde att jesus var död. Tro inte att jesus är död. Då kom han på stranden en morgon Han lever och ger oss att äta som lyste röd. av livets bröd.

2 Han stod mitt ibland dem som förut. Bland stenarna brann det en glöd. Han lät dem få fiskar i näten och gav dem bröd.

A Frostenson 1957

KYRKOÅRET Påsk

157. Den korta stund jag vandrar här

Ps 231] joh 6:35 joli 10 joh 12:26 2 Tim 2:19 Strassburg 545/_] Crilger 1653

Den kor— ta stund jag vand -rar här, vad fruk — tar jag och Han som den go - de her —den är, han mi - na steg led -

Ida ' gar? Han som gav 11 — vet för sin hjord än med sin sa — gar. An - de och sitt ord är när oss al - la de - gar. ] Den korta stund jag vandrar här, 4 O du som sade: ”Ingen kan vad fruktar jag och klagar? de mina från mig taga”, Han som den gode herden är, dig mot en världjag ropar an, han mina steg ledsagar. som vill mig från dig draga. Han som gav livet för sin hjord Låt mig ej villas bort från dem än med sin Ande och sitt ord som till din Faders sälla hem är när oss alla dagar. du lovat att ledsaga. 2 jag hör hans röst och känner den 5 Hur tomt är allt vad världen har, och går dit han vill kalla. hur kort dess nöjen vara! De sina känner han igen, Snart stundar natten, då envar han räknat har dem alla. av oss skall hädanfara. Han söker den som vilse far, Och då, vad är all lycka här den svage i sin famn han tar, emot det löftet: ”Därjag är, upprättar dem som falla. där skall ni också vara.”

3 Han styrker mig med livets bröd vid nådens helga källa, där Andens kraft mot synd och död, där frid och fröjd uppvälla. Hur mörk min väg bland törnen går, blottjag ej viker från hans spår jag ej skall modet fälla.

F M Franzén 1813*

KYRKOÅRET Kristi himmelsfärds dag

15821. Till himlen Herren jesus for

Apg 1:9-11 Rom 8:34 Mark 15:22-37 Mark 13:26 Fil 2:9-ll I300—talet/M Weisse 1531

Wlenéäa

Till him — len Her - ren Je - sus for. Hal— le - lu— ja, hal— le— lu—ja

$$$—H??? IJ & .t—t?

Han nu hos Gud, sin Fa— der, bor. Hal- le - lu - ja, hal — le- lu -— ja.

1 Till himlen Herren jesus for, och hos sin Fader för oss ber. Halleluja, halleluja. Halleluja, halleluja. Han nu hos Gud, sin Fader, bor. Halleluja, halleluja. 6 Varför, ni galileiske män, halleluja, halleluja, 2 På korset med sin bittra död, står ni och ser mot himmelen? halleluja, halleluja, Halleluja, halleluja. han hela världen återlöst. Halleluja, halleluja. 7 Som jesus till Guds himmel for, halleluja, halleluja, 3 Så stor hans kärlek till oss var. han kommer åter till vårjord. Halleluja, halleluja. Halleluja, halleluja. Att rädda oss sitt liv han gav. Halleluja, halleluja. 8 Och då i makt och härlighet, halleluja, halleluja, 4 Sin Fader har han blivit lik. skall allas ögon honom se. Halleluja, halleluja. Halleluja, halleluja. Han konung är i himmelrik. Halleluja, halleluja. 9 Dig, heliga Treenighet, * halleluja, halleluja, 5 Till var och en av oss han ser, ske lov och pris i evighet. halleluja, halleluja, Halleluja, halleluja.

Latinsk sång 1500-talet A Frostenson 1977

158b Till himlen Herren jesus for

Apg 119-ll Rom 8:34 Mark 15:22-37 Mark 13:26 Fil 2:9-11

Svensk 1697

Till him- len Her —ren Je — sus for. Hal -1e— lu —ja, hal-le -lu—

KYRKOÅRET Kristi himmelsfärds dag

ja. Han nu hos Gud, sin Fa - der, bor. Hal—le— lu- ja,hal-le-1u-ja.

och hos sin Fader för oss ber. Halleluja, halleluja.

] Till himlen Herren jesus for. Halleluja, halleluja. Han nu hos Gud, sin Fader, bor. Halleluja, halleluja. 6 Varför, ni galileiske män, halleluja, halleluja, står ni och ser mot himmelen?

Halleluja, halleluja.

2 På korset med sin bittra död, halleluja, halleluja, han hela världen återlöst. Halleluja, halleluja. 7 Som jesus till Guds himmel for halleluja, halleluja, han kommer åter till vårjord. Halleluja, halleluja.

!

3 Så stor hans kärlek till oss var. Halleluja, halleluja. Att rädda oss sitt liv han gav. Halleluja, halleluja. 8 Och då i makt och härlighet, halleluja, halleluja, skall allas ögon honom se. Halleluja, halleluja. 4 Sin Fader har han blivit lik. Halleluja, halleluja. Han konung är i himmelrik. Halleluja, halleluja. 9 Dig, heliga Treenighet, halleluja, halleluja, ske lov och pris i evighet. Halleluja, halleluja. 5 Till var och en av oss han ser, halleluja, halleluja,

Latinsk sång 1500-talet A Frostenson 1977

159a Till härlighetens land igen

Luk 24:50-52 Upp 2225 Apg 1:9-11 Mark 3:32 Heb 12:22 Luk 12:35-38 B Gesius [605/ji] Sehein 1628 '.— __ _— QWT=====Ä—=E== ,=,E Till här—lig - he—tens land i — gen jag ser dig, Je- sus, fa - ra, men jag på jor- den mås —te än en gäst och fråm-ling va - ra.

& | ; , j 2 i Långt från mitt han jag vana-rar här, mitt såll-skap sorg och mö — da är.

1 Till härlighetens land igen 2 Långt från min Faders husjag går, jag ser dig, jesus, fara, men jag på jorden måste än en gäst och främling vara. Långt från mitt hem jag vandrar här, mitt sällskap sorg och möda är.

ack Herre, huru länge? Men dit mitt öga inte når mitt hjärtas bön sig tränger. Den outsäglig, innerlig, skall dela skyn och hinna dig.

KYRKOÅRET

3 En skymtjag då i tro får se utav det goda landet, där du från mig ej skiljes mer, när löst ur syndabandet bland helgonen jag fri och glad får bo i levande Guds stad.

4 Där uppe är det ingen natt och ingen gråt och smärta. Där uppe är min högsta skatt, dit söker sig mitt hjärta: till himlen och min Frälsare, till glädjen världen ej kan ge.

_] 0 Wallin 1816*

Kristi himmelsfärds dag

5 Och som du för du komma skall, ojesus, hit tillbaka. jag här vill akta på mitt kall, jag bedja vill och vaka. jag vet ej stund, jag vet ej dag, men dagligt dig förbidarjag.

6 Och salig är den tjänaren som du så finner göra, när sist du komma skall igen: du honom lovat föra till ära och odödlighet uti din Faders härlighet.

159b Till härlighetens land igen

Luk 24:50-52 Upp 2235 Apg 1:9—11 Mark 3:32 Heb 12:22 Luk 12:35-38 B Gesius 1605/j H Sc/zein 1628

%s:-15: -=- 3511er ratt till

Till här— lig— he —tens land i - gen jag ser dig, Je— sus, fa - ra, men jag på jor— den mås -te än en gäst och fråm-ling va — ra.

Med

långt från mitt han jag verkl-rar här, mitt såll—skap sorg och mö - da är.

1 Till härlighetens land igen jag ser dig, jesus, fara, men jag påjorden måste än en gäst och främling vara. Långt från mitt hem jag vandrar här, mitt sällskap sorg och möda är.

2 Långt från min Faders hus jag går, ack Herre, huru länge? Men dit mitt öga inte når mitt hjärtas bön sig tränger. Den outsäglig, innerlig, skall dela skyn och hinna dig.

3 En skymtjag då i tro får se utav det goda landet, där du från mig ej skiljes mer, när löst ur syndabandet bland helgonen jag fri och glad får bo i levande Guds stad.

_] o Wallin row

4 Där uppe är det ingen natt och ingen gråt och smärta. Där uppe är min högsta skatt, dit söker sig mitt hjärta: till himlen och min Frälsare, till glädjen världen ej kan ge.

5 Och som du för du komma skall, ojesus, hit tillbaka. jag här vill akta på mitt kall, jag bedja vill och vaka. jag vet ej stund, jag vet ej dag, men dagligt dig forbidarjag.

6 Och salig är den tjänaren som du så finner göra, när sist du komma skall igen: du honom lovat föra till ära och odödlighet uti din Faders härlighet.

KYRKOÅRET Pingst

160. Guds Ande kom från himlen ner

Apg 2 Rom 8:26 v 7joh 16:14 v81j0h516—8 Gal 4:6 1 Kor 12:13 _] A Ahlström (1833-1910)

(se även 158 a)

WWW

aids An-de kom från him — lenner. Hal—le - lu—ja, hal-

Flt—wa 333 43%

- lu— ja! Hans un- —der runt cm— kring oss sker. Hal-

ämm

lu-ja,ha1-le — lu-ja!

7 Då kan vi höra jesu röst, halleluja, halleluja, och ta emot hans Andes tröst. Halleluja, halleluja!

1 Guds Ande kom från himlen ner. Halleluja, halleluja! Hans under runt omkring oss sker. Halleluja, halleluja!

2 Han kom som himlens sändebud, 8 Då finns Guds boning på vår jord,

halleluja, halleluja, och alla tungor prisar Gud. Halleluja, halleluja!

3 Han löser våra tungors band. Halleluja, halleluja! Guds lov vi bär från land till land. Halleluja, halleluja!

4 Sin kraft har Gud från himlen sänt. Halleluja, halleluja! Sin eld har han ibland oss tänt. Halleluja, halleluja!

5 Var än vi går: ijesu namn, halleluja, halleluja, skall liv och a'nde brusa fram. Halleluja, halleluja!

6 Då kan vi sjunga Herrens pris. Halleluja, halleluja! Då anar vi Guds paradis. Halleluja, halleluja!

N F S Grundtuig 1845 _] A Hellström 1984

halleluja, halleluja,

vid dopets ström, vid nådens bord.

Halleluja, halleluja!

9 Då hörs en sång om ljus och fred, halleluja, halleluja, och Guds församling sjunger med. Halleluja, halleluja!

10 Tillsammans med vår höge gäst, halleluja, halleluja, vi firar pingstens glada fest. Halleluja, halleluja!

KYRKOÄRET

Pingst

161. Helige Ande, låt nu ske

Apg 2 Ef 413 joh 15:26 Matt 629-13 Matt 4:4 M l'ulpius 1609

nu ske und—ret,som väck—er oss al — — la. se eld i—från him—me—len fal— — la.

Oss ock ett styng i hjär—tat

åg=5=gl==g=5==

--'=—

giv, styng—et som blir vår själ till

liv. He— li - ge An -

1 Helige Ande, låt nu ske undret, som väcker oss alla. Låt Guds församling än få se eld ifrån himmelen falla. Oss ock ett styng i hjärtat giv, stynget som blir vår själ till liv. Helige Ande, hör oss.

2 Sanningens Ande, röj den nöd som vi i hemlighet bära: mänskan ej lever blott av bröd, henne Guds ord måste nära. Sänd oss en hunger runt kring jord efter att höra Herrens ord. Sanningens Ande, väck oss.

P Nilsson 1934

- de , hör oss .

3 Helige Ande, låt din röst högt Om Guds gärningar tala. Vittna för tron om korsets tröst, krossade hjärtan hugsvala. Visa oss Guds rättfärdighet, låt oss få se hans salighet. Helige Ande, fräls oss.

4 Kärlekens Ande, hand i hand lär oss som syskon att vandra. Samman oss bind med fridens band, hjälp oss att älska varandra. Styr våra steg ijesu spår, lär oss att bedja Fader vår. Kärlekens Ande, led oss.

162. Som sol om våren stiger

Mal 3:3 Upp 7:9-10 1 Kor 2:9 2 Kor 3:18 jer 31:33 Svensk jbl/(I'lSII/1693

Som sol om vå-ren sti— ger och all na — tu -ren vi —ger till 11 —vets ny — a fröjd,

i makt mot him- lens höjd

Wasa-iii

sjä —1ens ri —ken

— den går fram med vå — rens bud:

KYRKOÅRET Pingst

WW

bris- ter al - la ban — den nu ska - par li — vets Gud.

1 Som 501 om våren stiger 4 Du höga kraft, jag längtar i makt mot himlens höjd åt dig att giva mig. och all naturen viger Min ande törstar, trängtar till livets nya fröjd, att bliva ett med dig. i själens riken Anden Din kärleks eld låt tändas, går fram med vårens bud: skriv i mitt bröst din lag. nu brister alla banden, Min död i liv låt vändas, nu skapar livets Gud. min natt blir salig dag.

2 Som elden guldet renar, 5 Guds Ande, du allena så Andens helga glöd vårt släkte fria kan, med själen sig förenar. från självisk lust oss rena Vår synd blir glömd och död. OCh lösa hatets barm. O salighet och fruktan Blott du kan folken lära när Anden kommer när. med skilda tungors ljud () näderika tuktan, att enigt lov hembära 0 eld, som allt förtär. åt allas Far och Gud.

3 Vad intet öga spanar, 6 Du klara gudomslåga, vad intet öra hör, du sol som vår vigt in, vad ingen tanke anar Guds svar på livets fråga, när Anden hjärtat rör, i våra själar brinn. ur djupen uppenbaras, O kom att nu oss viga från höjden stiger ner: till liv som död ej vet, Guds hemlighet förklaras men utan gräns skall stiga och tvivel är ej mer. mot okänd härlighet.

N Beskow 1919*

Övriga helgdagar Den helige Stejänos dag

163. På lidande byggd är Guds kyrka

v 1 Upp 12:11 Färrejimnatorisk/ Wittenberg 1542

På li—dan— de byggd är Guds kyr— ka. Den står, hur än

%

ti - der — na skif— tar. De off- ra- des blod är dess styr-

ka. Mar — tyr - ers ex - em - pel för - plik — tar.

KYRKOÅRET Övriga helgdagar Den helige Stefanos dag

1 På lidande byggd är Guds kyrka. 4 Med livet som insats ni handlat Den står, hur än tiderna skiftar. och blivit till vittnen för världen. De offrades blod är dess styrka. Ni har våra villkor förvandlat. Martyrers exempel förpliktar. Vi sjunger ert lov under färden.

2 Vi hyllar er, sanningens vittnen. 5 O Gud, dina tysta martyrer, Ert samvete höll i all prövning. som fängslade givit dig ära! För rättvisa stred ni, och intet Du var deras kraft i tortyren, fick hindra er gärning, er övning. kom nu med välsignelse nära!

3 Det blod som ni offrat i striden 6 ja, slut dem i famnen och friden, skall kyrkan i efterföljd vörda: och fyll deras hjärtan med fröjden ett utsäde, sått här i tiden, att vi, deras vänner, ur striden som kommande släkten får skördä. skall bärgas åt Herren i höjden.

L Thunberg 1983 efter S Gabrielsson 1929

jungfru Marie bebådelsedag

164. Salig du, och högt benådad

K—E Gustafsson 1982

världen Skå—dar in - tet, in - tet, in — tet. l Salig du, och högt benådad, Den som törstar, han må taga Herrens mor, som gömde Ordet. livets vatten och betala Sjung med oss den nya sången, intet, intet, intet. av vars under världen skådar intet, intet, intet. 4 Abraham fick se i fjärran

all välsignelses fullbordan. Nu är himmelriket nära. Vad är omöjligt för Herren? Intet, intet, intet.

2 Ringhet är vad Gud har utvalt, ringhet i ett mänskohjärta, och vad är då tidens makter, guldet som de har, och vapnen? Intet intet intet 5 Släkte efter släkte öser ) , ' salighet ur detta under, källan som brast fram i öknen. 3 Tom den rike sänds tillbaka. De som finner den behöver Salig är envar som hungrar. intet, intet, intet.

KYRKOÅRET Övriga helgdagar jungfru Marie bebådelsedag

6 Och när sista dagen slocknar 7 Såsom vattnet fyller havet sjunger kyrkan med Maria och ett barn sin moders väsen än Guds lov i aftonsången. skall den sången fylla alltet Vad skall skilja oss från honom? med Guds nåd och ge den namnet: Intet, intet, intet. jesus, jesus, jesus.

O Hartman 1964

Kristi jörklarings dag

165. Vår blick mot helga berget går

v 1 Mark 9:2-8 par Upp 719 v 3 2 Kor 5:1 0 Olsson 1916

W

Vår blick mot hel— ga ber— get går,dar där" , Je— sus, du for— kla— Med fä — der- na från löf -— tets tid du —1ar an rad i_ glans så ren — 1 din strid, då gdu ditt kall fsölltl -— bor — ens åäaelnlöcchh p(raisss fä!"—

åånåeeisr” rfr ”il—£? %

Fa arrdefan ååå styr— ker här de di — nas tro med för—smak

mulmätlå Lriä

av en sa — lig ro, en hel — gad fröjd från him — lens höjd,

di — na fräls—ta bo.

1 Vår blick mot helga berget går, 2 Här nere är en smärtans dal, där, jesus, du förklarad står vår hydda är ett bräckligt skal, i glans så ren av stoft vår dräkt, som solens sken vårt liv en fläkt och pris av Fadern får. och himlavägen smal. Med fäderna från löftets tid Men, jesus, från din härlighet du talar om din död, din strid, du våra sorger ser och vet. då du ditt kall Du lyfter mig fullborda skall i tron till dig, och oss förvärva frid. till frid och ljuvlighet. Du styrker här de dinas tro Och fast jag åter måste ned med försmak av en salig ro, i sorgedalen, följer med en helgad fröjd från glädjens stund

från himlens höjd, i hjärtats grund där dina frälsta bo. en stilla tröst och fred.

KYRKOÄRET Övriga helgdagar Kristi jörklarings dag

3 En gång, när slutat är allt ve, i klädnad vit, skall skyn sig öppna, jag skall se jag allt förklarat ser; i evigt ljus och med Guds folk i paradis mitt fadershus, jag tala får på himmelskt vis min Gud, min Frälsare. om allt hans råd, Då skall min blick ej skymmas mer, hans makt, hans nåd. min hydda aldrig brytas ner, Hans namn ske lov och pris! och hunnen dit,

E Evers 1906

166. Sorlet har dött

D Olson 1965

Sor— let har dött från väg och dammigt vim—me1.0 - vanför

wti—års? i

o -ron och när—ma- re din him—mel, i rym— —der kla — ra,

WWE—il

oss gott att va — ra med dig al — le -na.

1 Sorlet har dött från väg och dammigt vimmel. Ovanför oron och närmare din himmel, i rymder klara, är oss gott att vara med dig allena.

2 Du som dig dolde, klädd i stoft och pina, se, såsom ljuset dina kläder skina. Omkring din panna solens eldar stanna såsom en krona.

3 0 att en gång få skåda det vi trodde, glans som i stoft och ringhet bland oss bodde, makt över vågor, altaret i lågor, himmelen öppen.

4 Hyddor vi ville här åt himlen bygga, fasthålla synen, ägande och trygga. Ett är nödvändigt nu och för beständigt: jesus allena.

KYRKOÄRET Övriga helgdagar

Kristi fo'rklarings dag

5 Ära ske Fadern som ser i djupet neder, * Sonen som med oss i tåredalen beder, Anden som bådar dag då ögat skådar himlen för evigt.

0 Hartman 1947, 1968 Den helige Mikaels dag

167. Gud låter sina trogna här

v 1 Matt 18:10 v Sjoh 14:27 v 4 Luk 22:43 Fil 4:7 szsk jilkvisa/Wittenberg 1533

Gud lå—ter si-na trög-na här allt gott av nåd er — fa- ra, och bud-skap om hans kär—lek bär mång tu— sen äng—lars ska- ra.

%%

Så sjung av hjär—tat och var glad: Guds äng—lar från vår barn—doms—

dag oss föl — jer och be - va — rar.

4 Med vänlig hand, fast inte sedd, de mörkrets makt förjagar. De håller tröstens kalk beredd

l Gud låter sina trogna här allt gott av nåd erfara, och budskap om hans kärlek bär mång tusen änglars skara. Så sjung av hjärtat och var glad: Guds änglar från vår barndomsdag oss följer och bevarar.

2 De låter oss Guds vägar se och alltid kring oss vakar. De skyndar att sin hjälp oss ge mot dem som vill oss skada. Så sjung av hjärtat och var glad: Guds änglar från vår ungdomsdag oss skyddar i all fara.

På vägen de oss leder så att vi vår fot ej stöter, att utan rädsla vi kan gå när allt slags ont oss möter. Så sjung av hjärtat och var glad: Guds änglar intill ålderns dag oss följer och oss stöder.

när ångest oss försvagar. Så sjung av hjärtat och var glad: Guds änglar oss på dödens dag till himmelen skall taga.

5 Kom mild och god till oss när vi med döden måste strida, och giv oss, Herre, då den frid som världen ej kan giva. Med tack och lovsång låt oss snart få möta himlens stora dag. Därom vi, Gud, dig beder.

G Reimann 1639 _] Svedberg 1694 ] O Wallin 1816 A Frostenson 1979

KYRKOÅRET Övriga helgdagar Tacksägelsedagen

168. Kom inför Herren med tacksamhet

Ps 67:7 ( Ps 100 jes 913 Stralsund 1665

in -för Her - ren med tack- sam- het, gem — la ung — a, kan att vår him— mels—ke Fa —der av hjär— tat lov —sjung—a

Wii—L

Vid —ga dig, bröst, lyft dig mot him - len, min röst, jub — la Guds

1 Kom inför Herren med tacksamhet, gamla och unga, kom att vår himmelske Fader av hjärtat lovsjunga. Vidga dig, bröst, lyft dig mot himlen, min röst, jubla Guds ära, min tunga!

2 Härliga gåvor har skänkts oss ur Skaparens händer: sommarens ymnighet strödde han kring våra stränder, syndares jord dukar han liksom ett bord, manna från himmelen sänder.

3 Gud har gjort under och rikligt välsignat vår möda. Växten han givit, och jorden har burit sin gröda. Än mera gott, rikare gåvorjag fått, själen till glädje och föda.

4 Innan jag ropat om nåd är han redo att svara. Saligt det är i hans heliga tempel att vara. Han med sitt ord mättar sin hungrande hjord, leder till källan den klara.

5 Kom, Guds församling, och gläd dig att Herren är nära. Sjung, alla himlar, med jorden den Eviges ära. Hjälp oss i dag, Fader, att dig till behag heliga tackoffer bära.

P Nilsson 1908*

KYRKOÅRET

Övriga helgdagar Alla helgons dag

1693. I himmelen, i himmelen

Upp 21-22 Upp 7:9-17 1 Kor 13:12 jes 6:3 Apg 26:13 Luk 23:43

Svensk/1693

här-lig bli— ver säll —he — ten, hur o — ut —säg—ligt stor! Da'r an—sik—

te mot an-sik—te Jag

Her-ren Se -'ba —

1 I himmelen, i himmelen, där Herren Gud själv bor, hur härlig bliver sällheten, hur outsägligt stor! Där ansikte mot ansikte jag evigt, evigt Gud får se, se Herren Sebaot.

2 I himmelen, i himmelen, vad klarhet, hög och ren! Ej själva solen liknar den uti sitt middagssken. Den sol, som aldrig nedergår och evigt oförmörkad står, är Herren Sebaot.

3 I himmelen, i himmelen, vad sälla utan tal! Av änglarna och helgonen vad glans i ärans sal! Min själ skall bliva dessa lik, av evighetens skatter rik, hos Herren Sebaot.

4 I himmelen, i himmelen man inga tårar ser.

L Laurinus 1622 ] Åström 1816

Ot.

e — vigt,

*

WIF—H

e- vigt Gud får e,

Ej döden, ej förgängelsen

där skola härja mer.

Där skänkes fröjd och härlighet och frid och oförgänglighet

av Herren Sebaot.

I himmelen, i himmelen en sällhet du berett, som intet öra hörde än och intet öga sett, ej njuten av ett dödligt bröst, ej sjungen av en dödligs röst, o Herre Sebaot.

I himmelen, i himmelen själv alla väsens Far med Sonen och Hugsvalaren en evig boning här. Ett trefalt h el ig sjunges där, då himlaskaran offer bär för Herren Sebaot.

O Fader, Son och Ande, dig ske evigt lov och pris. Ack, öppna ock en gång för mig din himmels paradis. ja, närjag fast i trone står, jag av din hand min krona får, 0 Herre Sebaot.

KYRKOÅRET Övriga helgdagar

Alla helgons dag

1691) I himmelen, i himmelen

Upp 21-22 Upp 719-17 1 Kor 13:12 jes 613 Apg 26:13 Luk 23:43 Norsk-svensk jilkmelodi, variant från Skattungbyn

_u-m _ o -

I him —me - len, i hur här — lig bli-ver såll — he— ten, hur

him —me 1en,där Her— ren Gud själv bor, o - ut=säg—1igt stor!

vigt Gud får se,

1 I himmelen, i himmelen, där Herren Gud själv bor, hur härlig bliver sällheten, hur outsägligt stor! Där ansikte mot ansikte jag evigt, evigt Gud får se, se Herren Sebaot.

2 I himmelen, i himmelen, vad klarhet, hög och ren! Ej själva solen liknar den uti sitt middagssken. Den sol, som aldrig nedcrgår och evigt oförmörkad står, är Herren Sebaot.

3 I himmelen, i himmelen, vad sälla utan tal! Av änglarna och helgonen vad glans i ärans sal! Min själ skall bliva dessa lik, av evighetens skatter rik, hos Herren Sebaot.

4 I himmelen, i himmelen man inga tårar ser. Ej döden, ej förgängelsen där skola härja mer.

L Laurinus 1622 ] Åström 1816

Her- ren Se—ba- ot.

Där skänkes fröjd och härlighet och frid och oförgänglighet av Herren Sebaot.

5 I himmelen, i himmelen en sällhet du berett, som intet öra hörde än och intet öga sett, ej njuten av ett dödligt bröst, ej sjungen av en dödligs röst, o Herre Sebaot.

6 I himmelen, i himmelen själv alla väsens Far med Sonen och Hugsvalaren en evig boning här. Ett trefalt h elig sjunges där, då himlaskaran offer bär för Herren Sebaot.

7 O Fader, Son och Ande, dig ske evigt löv och pris. Ack, öppna ock en gång för mig din himmels paradis. ja, närjag fast i trone står, jag av din hand min krona får, 0 Herre Sebaot. *

KYRKOÅRET Övriga helgdagar

Alla helgons dag

170. Den stora vita skaran där

v 1 Upp 7:9-15 Ps 12625f v 3 Matt 5113-16 0 Olsson 1916 Den sto— ra vi — ska— ran där lik tu - sen berg sem snö — är den sto—ta ra ska— ra san ur myck— en nöd och plå —

ww

skog an — kring och pal — mers ring,säg vil—ka .Och Lam— me blod dem re - gjort för him—lens

? TM?—335441 —l—J=F

des-sa är. 51-13];

hel — ge —dan.

sin kyr—ko -gångmed o-upp—

WWE—EEE?

hör—lig ju —bel — sång i

valv av

&&

al — la äng - lars säng.

1 Den stora vita skaran där lik tusen berg som snöskrud bär, med skog omkring och palmers ring, säg vilka dessa är. Det är den stora skara som ur mycken nöd och plåga kom. Och Lammets blod dem rena gjort för himlens helgedom. Där firar de sin kyrkogång med oupphörligjubelsång i valv av ljus hos Herren Gud bland alla änglars sång.

2 Här levde de i djupt förakt, men se dem där i deras prakt för tronen stå med kronor på i himmelsk glans och makt. De ofta haft det tungt och svårt

H A Brorson 1765 A Frostenson 1983

ljus hos Her— ren Gud bland

och deras kinder höljts i gråt. Gud mötte dem. Strax de kom hem han varje tår tog bort. Lövhyddefest de firar nu i himmelen hos Herren Gud, och Lammet själv vid livets älv är både värd och gäst.

Så gläds, ja gläd er tusenfalt, ni som har mist och vunnit allt. Ni som i tro

bestod ert prov,

blevjordens ljus och salt. Ni kände till en hemlighet

som änglar men ej världen vet: att den som sår med sorg och grät en jubelskörd får se.

Så sjung, slå takt med palmers blad, ty detta är vår glädjedag. Dig vare pris till evig tid, Guds lamm! Halleluja!

KYRKOÅRET Övriga helgdagar Alla helgons dag

l7la För alla helgon, som i kamp för tron

] Tim 6:12 Ps 3114 Upp 3:11 Hes 37:14 Upp 15:2-6 ] Bomb] 1869

För al -la hel — gon, som i kamp ör stått fast mot - itä I J- M —:JTJ:!ZÄ;Ö värl— den och nått him — la — ron, till dig, 0 Je - sus, hö-jes lo —vets ton: Hal - le- lu — ja! Hal— le- lu - — ja! 1 För alla helgon, som i kamp 4 O höga samfund, helgon av för tron vår släkt! stått fast mot världen och nått Mörk är vår väg, för er har himlaron, morgon bräckt. till dig, ojesus, höjes lovets Men alla livas av hans Andes ton. fläkt. Halleluja! Halleluja! Halleluja! Halleluja! 2 Du var i världen deras 5 Blir dagen tung och själens fasta hus. möda lång, Din röst dem ledde fram i tyst, hör! I fjärran tonar stridens brus, segersång, och genom ödsligt mörker och tro och vilja stärkes sken ditt ljus. än en gång. Halleluja! Halleluja! Halleluja! Halleluja!

3 Vi kämpa må med troget, tappert mod som förr en gång din helga skara god, tills den bekrönt i segerns boning stod. Halleluja! Halleluja!

W WHow 1864 N Söderblom 1911*

KYRKOÅRET Övriga helgdagar Alla helgons dag

171b För alla helgon, som i kamp för tron

1 Tim 6:12

Ps 31:4 Upp 3:11 Hes 37:14 Upp 15:2-6 R Vaughan Williams 1906

mig?!—43%

För al— la hel — gon, som i kamp för tron stått fast

år:; rti—Eje; 554 LJ???

värl - den och nått him —1a — ron, till dig, 0 M på åf — hö— jes lo - -vets ton: Hal — - — le — -lu — ja! Hal — — le—lu— ja! 1 För alla helgon, som i kamp 4 O höga samfund, helgon av för tron vår släkt! stått fast mot världen och nått Mörk är vår väg, för er har himlaron, morgon bräckt. till dig, ojesus, höjes lovets Men alla livas av hans Andes ton. fläkt. Halleluja! Halleluja! Halleluja! Halleluja! 2 Du var i världen deras 5 Blir dagen tung och själens fasta hus. möda lång, Din röst dem ledde fram i tyst, hör! I fjärran tonar stridens brus, segersång, och genom ödsligt mörker och tro och vilja stärkes sken ditt ljus. än en gång. Halleluja! Halleluja! Halleluja! Halleluja!

3 Vi kämpa må med troget, tappert mod som förr en gång din helga skara god, tills den bekrönt i segerns boning stod. Halleluja! Halleluja!

W WHow 1864 N Söderblom 1911*

KYRKOÅRET

Övriga helgdagar Alla helgons dag

172. De skall gå till den heliga staden

v 1 Upp 21:2, 14:3 v 2 2 Kor 5117

v 3 Upp 20:13

F Gm7/Bb

E Hovland 1976

Wi

De skall gåF till den he -li — ga sta—den, de skall sam-las

him—len en gång. Bb Gm c

De skall häp- na in F/A Dill/E' c c7g

1 !éå C/E .E FlA' C/GF F/A ge- nom por-ten till en F/A F Dm Gm

o - känd värld,till ett an —nat liv. De skall sjung—a,

”:?:;—

sjung—a, ja

sjung—a en ny,

1 De skall gå till den heliga staden, de skall samlas i himlen en gång. De skall häpna gå in genom porten till en okänd värld, till ett annat liv.

De skall sjunga, sjunga, ja sjunga en ny, jublande säng.

2 De skall minnas den grönskandejorden och de somrar som blommade där. De skall glömma det onda och svåra i en gammal värld, i ett svunnet liv. De skall sjunga...

Britt G Hallqvist 1976 Vers 4 O Ahle'n 1984

jub— lan-de sång.

3 De skall möta de trofasta vänner som de miste på jorden en gång. De skall leka med änglar och helgon i Guds paradis. De skall dansa där. De skall sjunga...

4 De skall möta den levande Herren, de skall se,honom sådan han är och förvandlas i ljus till hans likhet. Deras hopp han var, deras liv han är. De skall sjunga...

De hädnngångnas minne

173. Din frid skall aldrig vika

Luk 10:20 Ps 3l:6

v 1 Luk 24:13-15 v 3 Ps 103:15-17

Strassburg 1539

Din frid skall ald— rig

vi - ka,

din god — het skall be— stå.

KYRKOÅRET Övriga helgdagar

De hädangångnas minne

När stor—men slår e — mot oss hos dig finns kraft att få.

I en - sam -he —tens tim - mar, 1 sor—gens mör— ka stund

för -blir du hos oss, Her - re , var lång och svår se-kund.

] Din frid skall aldrig vika, Giv att vi aldrig mister

din godhet skall bestå. den glädje de oss skänkt När stormen slår emot oss men bär i tacksamt minne hos dig finns kraft att få. allt gott de gjort och tänkt. I ensamhetens timmar, i sorgens mörka stund 3 När vi har gått ur tiden förblir du hos oss, Herre, vårt namn, vårt verk blir glömt, var lång och svår sekund. men Herre, i ditt hjärta

är det för evigt gömt.

2 Var ännu vid vår sida Det liv som här försvinner när stormen stillnar av, tar du i gott förvar. Följ med oss när vi vandrar Vår själ kan tryggt vi lämna till våra käras grav. åt dig, vår Gud och Far.

S Ellingsen 1971 Britt G Hallqvist 1978

Vid kyrkoårets slut

174. Herre, när din dag är inne

v I Rom 8118—21 v42Pet 3:12 1_]oh3:2 v5 2 Kor 4:16-18 v 2 Matt 13:31-44 v 6 Upp 7:12 v 3 Luk 17:21 H Gulliehsen 1976

Her-re, när din dag är in- ne up-pen-ba— rar du ditt ri —ke,

och i klar -het får vi skå— da he- la skapel—sen be- fri—ad.

KYRKOÅRET Vid kyrkoårets slut ] Herre, när din dag är inne 4 Du är med oss som du lovat. uppenbarar du ditt rike, Hjälp oss leva i din närhet. och i klarhet får vi skåda Gör vår väntan till en gärning hela skapelsen befriad. som bereder dagens ankomst,

Vi skall se dig som du är. då vi ser dig som du är.

2 Nädens rike, dolt i världen, 5 Här går allt vårt eget sönder, stiger fram i ljus och lovsång. men vi hör ditt ord och löfte. Jordens smärta är besegrad. Här har döden ännu makten, Dödens makt är övervunnen. men din Ande tänder hoppet Vi skall se dig som du är. att få se dig som du är.

3 Medan dagen ännu dröjer 6 Herre, låt ditt rike komma. är ditt rike redan bland oss, Din är makten. Din är äran. dolt som vatten under jorden, Din är domen. Din är nåden. dolt som vind i trädets krona, Halleluja! Allt fullbordat! tills vi ser dig som du är. Vi skall se dig som du är.

S Ellingsen 1976 0 Nivenius 1980

DAGENS OCH ÅRETS TIDER

Morgon

175. Den signade dag som vi nu här ser

v 2 Luk 2:8-14 joh 1:1-18

v 6 Rom 1221 v 8 Luk 4:18 f Medeltida nordisk jiilkmelodi/Köpenhamn 1569

Den sig—na -de dag san vi

&???wa

kan — ma, den ly — ser så blid med allt kla - ra - re sken, oss

|

runa—H.; ge?/i D m???”

al - la till gläd-je och from -— ma. Må Her - ren den högs-te oss

al—la i

Map”?; tilt—Å?"

1 Den signade dag som vi nu här ser från himmelen ned till oss komma, den lyser så blid med allt klarare

sken, oss alla till glädje och fromma. Må Herren den högste oss alla i dag för synder och sorger bevara.

2 Den signade dag, den signade tid vår Frälsares födelsetimme, då var det som ljus i natten bröt in, Guds mäktiga Ord ifrån himlen, och herdarna hörde Guds änglar som göng att äntligen dagen var kommen.

3 Det heliga kors som Herren själv bar för vår skull att synderna sona mot frestarens maktjag sätter i dag, det står mellan mig och det onda, ty där har Guds Son all min skuld plånat ut, att jag skulle vara hans egen.

för syn—der och sor—ger be - va- ra.

4 Om än varje träd och gräs på vår mark fått stämma och talande tunga, om djuren och fåglarna ljuvligt och starkt med änglarnas röst kunde sjunga, förmådde de aldrig till fullo Guds Son, vår Frälsare Jesus, lova.

En fågel sig gläder i himmelens höjd, och vindarna lyfter hans vingar. Bland bergen har strömmarna upphävt sin röst. På stränderna spelar Guds lindar. Så instämmerjorden i himlarnas sång till Jesus Kristus, vår Herre.

DAGENS OCH ÅRETS TIDER Morgon 6 O, låt oss då lova och bedja vår 8 Den signade tid, de signade är Gud, när Frälsaren gick här på jorden när stunderna växlar och skrider. har helgat vårt liv till dagar av nåd, Vår bön ger oss kraft att hålla hans ja, hans är var dag under solen. bud Vid slutet står korset, hans eget och och vaka med alla som lider. vårt, Så frambärs vårt liv till Guds heliga och bådar uppståndelsens morgon. tjänst, så länge oss dagen förunnas. 9 Och när vi skall hem till sällhetens land, 7 Ty dagen är ändå aldrig så lång så fjärran från dödsskuggans länder, att inte dess afton skall stunda. då lämnar vi allt i Frälsarens hand, Då lämnas vårt verk, då tystnar vår och sorgen skall vändas i glädje.

sång, Bevara vår utgång ochiiigång, o Gud, det må vi med allvar begrunda. o Fader och Son och Ande.

Då bär man oss ut, och sömnen blir tung i graven, vår slutliga boning.

Nordisk dagvisa från medeltiden _] O Wallin 1812 OHartman 1978

176. Din klara sol går åter opp

Ps 59:17 Tysk 1710

Din kla — ra sol går å - ter opp, jag tack— ar dig, min Gud.

Med kraft och mod och ny — fött hopp jag hö —jer gläd—jens ljud.

] Din klara sol går åter opp, 3 0, hjälp mig lyda dina bud jag tackar dig, min Gud. och ha din vilja kär, Med kraft och mod och nyfött hopp förnöjd och glad i dig, min Gud, jag höjer glädjens ljud. var dagjag lever här.

2 Din sol går opp för ond och god, 4 Då skall jag trygg, i råd och dåd, för alla som för mig; till dig, 0 Fader, fly o, måjag så i tålamod och än förnimma att din nåd och kärlek likna dig. är varje morgon ny.

] 0 Wallin 181-F

DAGENS OCH ÅRETS TIDER Morgon

177. Pris vare Gud, som låter

v 2 joh 9:4 v 4 Matt 24:45 f v 3 _]oh 13:17 v 5 Matt 6:33 M Teschner 1615 Pris va — re Gud, som - ter oss vak - na opp och ö - ver jor —den - ter lg av gå opp, en dag, som skall för- svin - i går för -gick; o, vi - sin - na dess dy - ra ö — gon- blick. 1 Pris vare Gud, som låter 4 Och salig är och bliver, oss glada vakna opp när Herren komma skall, och överjorden åter den tjänaren som giver en dag av nåd gå opp, så akt uppå sitt kall. en dag, som skall försvinna Han dela skall den fröjden lik den i går förgick; som intet öga sett, o, må vi då besinna men Herren uti höjden dess dyra ögonblick. åt sina barn berett. 2 O, må vi noga märka 5 Vår kraft, 0 Gud, föröka, vad Gud av oss begär att vi med trofasthet och med all trohet verka, må först ditt rike söka så länge dagen är, och din rättfärdighet. att icke syndens minne Då vill du nådigt skänka vårt hjärta förebrår allt övrigt åt envar. när aftonen är inne, 0, må vi det betänka och vi ej mer förmår. i dag och alla dar.

3 Att gärna åt sin nästa råd, hjälp och glädje ge, ej blott på eget bästa, men ock på andras se, ej blott Guds vilja veta, men vandra i hans bud, det är att kristen heta, det är att tjäna Gud.

_] O Wallin 1812*

DAGENS OCH ÅRETS TIDER Morgon

178. Som skimret över hav och sky _] Walter 1541

we?-2553

Som skim-ret — ver hav och är Herrens nåd var mor - gon Den ska- -par- dag är u- tan gräns där hans för- so- ning åt oss skänks. 1 Som skimret över hav och sky 3 Tag bort vår blindhet, låt oss se är Herrens nåd var morgon ny. i ljuset av det ljus du ger, Den skapardag är utan gräns befäst och stärk vår tro, att vi där hans försoning åt oss skänks. ej skiljs och kommer bort från dig. 2 Han himlaljuscn åt oss gett 4 Som hela kroppen får sitt ljus som tecken på sin trofasthet av ögat, låt vart jordiskt nu och skapelsen en återglans och varje dag vi får av dig från världar innan jorden fanns. bli genomströmmad av ditt liv.

_] Zwick jöre 1542 A Frostenson 1969

179. Morgon mellan fjällen

K H E Hauerjöre 1852

Mor—gon mel —1an fjäl — len. Hör, hur bäck och fI'ödf sor -lan- de

wie? i

mot häl - len, sjung-er. Gud är god.

] Morgon mellan fjällen. 2 Se, hur dagen bräcker, Hör, hur bäck och flod, fram går ljusets flod. sorlande mot hällen, Dalen, som den väcker, sjunger: Gud är god, svarar: Gud är god, Gud är god. Gud är god.

DAGENS OCH ÅRETS TIDER Morgon 3 Skogens grenar glittrar, 4 Själ, vak upp och svara

och med gladligt mod dem med nyfött mod. fåglarna, som kvittrar, Höj din lovsång klara: sjunger: Gud är god, Gud, vår Gud, är god, Gud är god. Gud är god.

Okänd amerikansk förf omkr 1850 Betty Ehrenborg-Posse 1852

180. Var dag är en sällsam gåva

O Bandsberg 1921 ?

www

Var dag är en såll-sam gå — va, en skjm—ran-de möj -lig-het. Var

åtar—1343? $%

$..»

dag är ai nåd dig gi - ven från himlen, be— sin-na

1 Var dag är en sällsam gåva, Var afton står klara stjärnor en skimrande möjlighet. och frågar dig vad du gav. Var dag är en nåd dig given från himlen, besinna det! 3 Var afton står fjärran stjärnor

i glans över dag som flytt.

2 Var morgon är nåd och ansvar Var morgon dig Herren kallar med löften och nya krav. och väcker din vilja på nytt.

M Nielsen 1917 Övers 1921 H Lindström 1984

181. Nu är det morgon

] Mos ] _]oh l Gaelisk fil/(melodi

Em F Em/G Am FG G Em Am F C/E

- ver vak— nan- de jord.Am Tacka för Gsången, tacka för

WWW-!: ”"E—11%?!

lju - set och lju- sets käl - la är Guds. ord.

DAGENS OCH ÅRETS TIDER Morgon

1 Nu är det morgon, Tack, Gud, för marken, dimmorna lyfter, skogarnas grönska. fågelsång över Varje ny morgon vaknandejord. ny är din nåd. Tacka för sången, tacka för ljuset 3 jesus, du vandrar och ljusets källa än överjorden. som är Guds ord. Renad, försonad

i dig den blev.

2 Skapelsemorgon — Död och uppstånden. nu genom regnet, är du oss nära. havsbruset, vinden Paradisdagen Guds röst oss när. åt OSS du ger. Eleanor Farjeon (1881-1965) A Frostenson 1976

182. Det ljusnar sakta

v ] Ps 104:23 Klag 3:23 v 3 Gal 6:2 v Sjoh 9:4 v 4 2 Mos 20:9 Tess 4:11 A .l/Iaa'sen 1962

Det ljusnar sak-ta i- ge-nom dim-ma och skor-stens-rök.

Nu bör- jar da-gen sin första tim-ma med pliktoch stök.

1 Det ljusnar sakta 4 Det är Guds vilja igenom dimma med alla mänskor och skorstensrök. i denna stad. Nu börjar dagen Hans nåd, hans godhet sin första timma är ny var morgon. med plikt och stök. Min själ, var glad!

2 En dag som andra 5 Blott sten och asfalt, då klockan tickar och dock en åker om knog och jäkt. där Herren sår En dag att leva, är stadens gator. en nådegåva Vad skall han skörda som Gud oss räckt. i dag, i år?

3 På väg till verkstad, 6 Det bleka ljuset fabrik och skola så sakta stiger vi får ett bud och blir till dag. att vi skall tjäna O Herre, lär oss varann och dela att bruka tiden vårt bröd från Gud. till ditt behag. [( L Aastrup 1960 Britt G Hallqvist 1973

DAGENS OCH ÅRETS TIDER Under dagen

183. Som sådden förnimmer Guds välbehag

2 Mos 20:11 Rom 1211 1 Kor 6:19 Svensk 1697

ug- im—n='.. ___

Sansåd—den för-niin -merG1ds väl-be- hag i fat—tig och så pri- sa din Gud, du minkropp, i dag för vä -gens

Wenger saw

ste " nig mull, För kraf— ten och vil-jan, för ste—gets svikt, för bör - dör—nas skull.

& Få;— ! 511318"— ____

kla - ra och sträng-a bud, för jor - disk gär- ning och jor -disk

Mås]

plikt jag tack—ar dig, him- lar-nas aid.

] Som sådden förnimmer Guds välbehag i fattig och stenig mull, så prisa din Gud, du min kropp, i dag för vägens och bördornas skull. För kraften och viljan, för stegets svikt, för klara och stränga bud, för jordisk gärning och jordisk plikt jag tackar dig, himlarnas Gud.

2 Den kommer så stilla, din vilodag, med frid och med helig ro. Ditt krav är så stort och min kraft så svag. Så lär mig, o Herre, att tro, att helga mitt verk åt din kärleks sak och glömma mitt eget liv. Den bördas tyngd som gör ryggen rak, du skördarnas Herre, mig giv.

3 O, led mig med enkla och trygga ord var dag i ditt rike in, och lär mig att minnas att dennajord, och icke blott himlen, är din, att här skall det prövas, som värde fått, allt efter din stränghcts lag; men mät mig, Gud, med din mildhets mått en gång på uppståndelsens dag.

B E Nyström 1936

DAGENS OCH ÅRETS TIDER Under dagen

184- jesus kär, var mig när

TVs/t 1800-talet

lär. När de -gen gryr, när nat - -ten skym—mer, Je — - sus kär, var mig när. 1 jesus kär, 2 Håll du mig

var mig när tätt vid dig och livets väg mitt hjärta lär. och jämna för min fot din stig. När dagen gryr, när natten skymmer, I glädjen och i sorgen lika, jesus kär, håll du mig var mig när. tätt vid dig.

Lina Sandell-Berg 1889 Kväll

185210. Kristus, du som ljuset är joh 8:12 Medeltida h_ymnmelodi

O Kris - tus, du som lju-set är, dig

Vi skä-dar upp i tro till dig, när so - lens ljus för-döl-jer sig. Efter sista versen:

&

A - - - - men. 1 O Kristus, du som ljuset är, 3 När våra ögon sluter sig, dig kan ej mörker komma när. låt hjärtat ha sin frid i dig. Vi skådar upp i tro till dig, Om vi din väg har övergett, när solens ljus fördöljer sig. förlåt oss nu och led oss rätt. 2 Till tröst för alla är du satt. 4 Du frälste oss från skuld och skam Var hos oss du i denna natt. med korsets död, Guds rena Lamm. Låt oss i ditt beskydd få bo, Du är vårt enda hopp, vår tröst.

där är vi trygga, där finns ro. Så hjälp dem som du återlöst.

DAGENS OCH ÅRETS TIDER Kväll

5 Gud Fader, Son och Ande, bär * oss genom natt och mörker här. Dig, heliga Treenighet, ske pris och lov i evighet. Amen.

Latinsk hymn från 500-talet W Meusslin 1526 0 Petri.? 1536 Britt G Hallqvist 1983

185b O Kristus, du som ljuset är

joh 8:12 Medeltida hymnmelodi

W

0 Kris-tus, som lju-set är, dig kan ej mör- ker kom- ma

men? Määttä

skä -dar i tro till dig, när so— lens ljus för—

&

döl - jer sig.

1 O Kristus, du som ljuset är, 4 Du frälste oss från skuld och skam dig kan ej mörker komma när. med korsets död, Guds rena Lamm. Vi skådar upp i tro till dig, Du är vårt enda hopp, vår tröst. när solens ljus fördöljer sig. Så hjälp dem som du återlöst.

2 Till tröst för alla är du satt. 5 Gud Fader, Son och Ande, bär Var hos oss du i denna natt. * oss genom natt och mörker här. Låt oss i ditt beskydd få bo, Dig, heliga Treenighet, där är vi trygga, där finns ro. ske pris och lov i evighet.

3 När våra ögon sluter sig, låt hjärtat ha sin frid i dig. Om vi din väg har övergett, förlåt oss nu och led oss rätt.

Latinsk hymn från 500—talet W Meusslin 1526 0 Petri? 1536 Britt G Hallqvist 1983

188 Texter och melodier SOU 1985:16 DAGENS OCH ÅRETS TIDER Kväll 18621 Nu vilar folk och länder v 2 Mal 412 v 4 Upp 7:13 f H Isaac omkr 1500

EHF—nätagg?

Nu vi- lar folk och län- der och sko- gar, berg och

ågäE—Lfi—dzl— Tau J.Jt

strän- der. Nu so- vet har -nen gott. Men jag vill bed- ja,

__Låg;_ _! _

va-ka ochtack-sam se till—ba—ka på vad av Gud i

dag jag fått.

1 Nu vilar folk och länder och skogar, berg och stränder. Nu sover barnen gott. Men jag vill bedja, vaka och tacksam se tillbaka på vad av Gud i dagjag fått.

2 Se, solen har försvunnit och natten övervunnit den ljusa dagen nu. En annan sol jag hälsar. Min jesus, som mig frälsar, den sol som ej går ner är du.

3 När dagen är till ända, då börjar stjärnor tända sitt milda, klara ljus. Skall i min sista timma den morgonstjärna glimma som visar väg till Faderns hus?

4 Till sömn jag mig bereder, tar av mig skor och kläder, en _bild av dödlighet. O Kristus, dig till ära, låt mig en gång få bära en klädnad av rättfärdighet.

5 Min kropp av trötthet dignar, sitt läger den välsignar och gläds åt nattens ro.

Ack, jesus, låt mitt hjärta från syndens ok och smärta befrias och hos dig få bo.

När mina tankar domnar och alla sinnen somnar, vem skyddar kropp och själ? 0, se med fadersöga till mig ifrån det höga, min Gud, som alltid vill mig väl.

Låt om mig ej väcka och inget hot förskräcka. Gör vilan trygg och skön. Sänd ängeln hit med ljuset att hålla vakt om huset. O Fader, hör min aftonbön.

Vadjag i dag har syndat av själviskhet förblindad, förlåt mig det, o Gud. Ijesu namn jag beder att du mig alltid leder på livets väg med dina bud.

När det är dags att vakna, 0, låt mig inte sakna din starka, trogna hand, som mig i alla dagar beskyddar och ledsagar på vägen hem till livets land.

P Gerhardt 1653 H Spegel 1686 Britt G Hallqvist 1978

DAGENS OCH ÅRETS TIDER

186b Nu vilar folk och länder

v 2 Mal 4:2 v 4 Upp 7:13 f

Kväll

H Isaac omkr 1500

tack-sam se till-ba—ka på

1 Nu vilar folk och länder och skogar, berg och stränder. Nu sover barnen gott. Men jag vill bedja, vaka och tacksam se tillbaka på vad av Gud i dag jag fått.

2 Se, solen har försvunnit och natten övervunnit den ljusa dagen nu. En annan sol jag hälsar. Min jesus, som mig frälsar, den 501 som ej går ner är du.

3 När dagen är till ända, då börjar stjärnor tända sitt milda, klara ljus. Skall i min sista timma

den morgonstjärna glimma som visar väg till Faderns hus?

4 Till sömn jag mig bereder, tar av mig skor och kläder, en bild av dödlighet. O Kristus, dig till ära, låt mig en gång få bära

en klädnad av rättfärdighet.

5 Min kropp av trötthet dignar, sitt läger den välsignar och gläds åt nattens ro. Ack, jesus, låt mitt hjärta från syndens ok och smärta befrias och hos dig få bo.

vad av Gud i

6 När mina tankar domnar och alla sinnen somnar, vem skyddar kropp och själ? 0, se med fadersöga till mig ifrån det höga, min Gud, som alltid vill mig väl.

Låt om mig ej väcka och inget hot förskräcka. Gör vilan trygg och skön. Sänd ängeln hit med ljuset att hålla vakt om huset. O Fader, hör min aftonbön.

Vad jag i dag har syndat av själviskhet förblindad, förlåt mig det, o Gud. Ijesu namn jag beder att du mig alltid leder på livets väg med dina bud.

När det är dags att vakna, o, låt mig inte sakna din starka, trogna hand, som mig i alla dagar beskyddar och ledsagar på vägen hem till livets land.

P Gerhardt 1653 H Spegel 1686 Britt G Hallqvist 1978

dag jag fått.

DAGENS OCH ÅRETS TIDER Kväll

187. Nu är en dag framliden

Fransk vismelodi/Erjirrt 1572

dag fram- li - den och natt till-stun-dar VlSSt.

en Från oss är so - len skri- den, bliv när oss, Je -sus Krist.

Nu är en dag framliden och natt tillstundar visst. Från oss är solen skriden, bliv när oss, jesus Krist. Ge oss en stadig tro och alltid oss bevara, så att vi utan fara kan gå till nattens ro.

Okänd svensk forf 1682 _] Svedberg 1694*

18821. Så går en dag än från vår tid

Ps 102:26-28 Heb l3:8 A Krieger 1667

och än en natt med Her-rens frid till jor—den sän -kes ner.

1 Så går en dag än från vår tid 3 Trygg i din vård jag lämnar mig, och kommer icke mer, när solen från oss flyr, och än en natt med Herrens frid och gladligt skall jag prisa dig, till jorden sänkes ner. när dagen åter gryr.

2 Men du förbliver den du var, 4 Men om det stilla dödens bud 0 Herre, full av nåd, i denna natt jag hör, och våra nätter, våra där det är min tröst, att din, o Gud, du tecknat i ditt råd. jag lever och jag dör.

C FNeander 1766? _] O Wallin 1814

DAGENS OCH ÅRETS TIDER Kväll

188b Så går en dag än från vår tid

Ps 102z26-28 Heb 1318 A Krieger 1667

Mgs—måga

en dag än från vår tid och kom- mer ick —

w 11,1 ,? här lita-sd

mer, och än en natt med Her - rens frid till jor -den sän -kes ner.

] Så går en dag än från vår tid 3 Trygg i din vård jag lämnar mig, och kommer icke mer, när solen från oss flyr, och än en natt med Herrens frid och gladligt skall jag prisa dig, tilljorden sänkes ner. när dagen åter gryr.

2 Men du förbliver den du var, 4 Men om det stilla dödens bud 0 Herre, full av nåd, i denna natt jag hör, och våra nätter, våra dar det är min tröst, att din, o Gud, du tecknat i ditt råd. jag lever och jag dör.

C FNeander 1766? _] O Wallin 1814

189. Bliv kvar hos mig

Luk 24:13-31 Ps 102228 Ps l39:ll f Heb l3:8 WH Monk 1861

Bliv kvar hos mig,se, da —gens slut är när. Bliv kvar, 0 Her-re,

Wäim

snartär nat-ten här. Då all—ting an-nat svi-ker ochbe—drar,

' ' E— _—

sil—_»

du en - de trog- ne frös-ta - re, bliv kvar.

1 Bliv kvar hos mig, Allt hastar hän se, dagens slut är när. mot sin förvandling snar. Bliv kvar, 0 Herre, snart är natten här. Du är densamme, bliv du hos mig kvar. Då allting annat sviker och bedrar, du ende trogne tröstare, bliv kvar. 3 Ej blott en blick, ett ord jag beder om.

Nej, som till Emmaus du fordom kom och sorgsna bröders tunga börda bar, 2 Som drömmar flyr, så ilar våra år. kom, ej att gästa blott, All jordens glädje likt en fläkt förgår. bliv hos mig kvar.

DAGENS OCH ÅRETS TIDER

4 Du ensam kan betvinga mörkrets hot och giva styrka att stå frestarn mot. Var stund din närhet jag av nöden har; i köld, i sol bliv, Herre, hos mig kvar.

5 Som späd jag lades i din kärleks famn och blev välsignad i ditt dyra namn. Du mig ej lämnat, fast på villors stig jag ofta svek dig. 0, bliv kvar hos mig.

H F Lyte 1847 0 Mannström 1920

Kväll

6 Ej fruktarjag, då du är när i nåd. Då viker smärtan, aldrig fattas råd, av gravens fasa ej ett spår är kvar, och döden mist sin udd, när digjag har.

7 Ditt kors skall skina för min blick, när sist jag somnar in, 0 Herre jesus Krist. Då viker natten, morgon bräcker klar. I liv, i död bliv, Herre, hos mig kvar.

190. Bred dina vida vingar

Ps 91:41 Matt 23:37 Svensk fal/(melodi

Bred di -na v1— da Ving — ar, o Je— sus, ö—ver mig, och låt mig stil— la vi - la i ve och väl hos dig. Bll du min ro, mm stark-het, min vis—dom och mitt råd,

och låt mig al - la de —

1 Bred dina vida vingar, ojesus, över mig, och låt mig stilla vila i ve och väl hos dig. Bli du min ro, min starkhet, min visdom och mitt råd, och låt mig alla dagar få leva av din nåd.

Lina Sandell-Berg 1865 ”"

gar få le -va av din nåd.

2 Förlåt mig alla synder, mig rena i ditt blod. Giv mig ett heligt sinne, en vilja ny och god. Tag i din vård och hägnad oss alla, stora, små, och låt i frid oss åter till nattens vila gå.

19121. Den dag du gav oss, Gud, är gången

C C Scholejield 1874

Ps 92:2—3 Ps 48:11

SOU 1985:16 DAGENS OCH ÅRETS TIDER Kväll sån - — kes kring oss ned. Ditt lov

&?ij J MSW

— — gon — sång-en, ditt lov

1 Den dag du gav oss, Gud, är gången, och mörker sänkes kring oss ned. Ditt lov steg upp i morgonsången, ditt lov skall signa nattens fred.

2 Närjorden sig i rymden vänder och ljuset går från trakt till trakt, ditt lov väcks upp i nya länder. Din kyrka håller troget vakt.

skall sig — na — tens fred.

3 Den sol som oss till vila viger för andra tänder arbetsdag. Ur andras hjärtan bönen stiger om kraft att vandra i din lag.

4 Pris vare dig som jordens bana igenom öde rymder sträckt och som av jordens folk vill dana en enda helig mänskosläkt.

]Ellerlan 1870 jA Eklund 1912 N Beskow 1936

191b Den dag du gav oss, Gud, är gången

H Rung 18:37

måga-rig långt—lig

Den dag du gav oss, Gad, är gång - - en, och när - ker sän— kes kring oss ned . Ditt lov steg upp i rror-gon-sång— en,

Wie; Ett!

ditt lov skall sig -

1 Den dag du gav oss, Gud, är gången, och mörker sänkes kring oss ned. Ditt lov steg upp i morgonsången, ditt lov skall signa nattens fred.

2 Närjorden sig i rymden vänder och ljuset går från trakt till trakt, ditt lov väcks upp i nya länder. Din kyrka håller troget vakt.

3 Den sol som oss till vila viger för andra tänder arbetsdag. Ur andras hjärtan bönen stiger om kraft att vandra i din lag.

4 Pris vare dig som jordens bana igenom öde rymder sträckt och som av jordens folk vill dana en enda helig mänskosläkt.

] Ellerton 1870 ] A Eklund 1912 N Beskow 1936

DAGENS OCH ÅRETS TIDER Kväll

192. Nu sjunker bullret

v 1 Ps 4:9 Luk 4:18 v 2 Amos 5:24 Sz'ensk jolkrnelodi

Nu sjunker bull-ret och s ressen släp—per. Din äng - la — A7 D D7 Gm Gru/Bb Cm F F7/A

vakt vå- ra mö -dor bär. O Gud, välsig— na med nattens

Bb Gm/D

,”j—äj—g

vi - la det folk vars me -ning du en- sam ä .

1 Nu sjunker bullret 2 Låt rätten blomma och stressen släpper. där orätt råder! Din änglavakt våra mödor bär. Gör fången fri och bryt våldet ned! /: O Gud, välsigna /: När natten faller, med nattens vila låt kyrkan vaka det folk vars mening du ensam är! :/ och mänskan hålla med mänskan fred! :/

L Thunberg 1973

193. Gud som haver barnen kär [ 117115?" 1912

Gud som ha —ver bar—nen kär, se till mig som li - ten är.

? lim—_u— cui!

hän - der. Lyck- an kom-mer, lyck-an går, du för — bli-ver, Fa-der vår.

Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är. Vart jag mig i världen vänder står min lycka i Guds händer. Lyckan kommer, lyckan går, du förbliver, Fader vår.

Gammal svensk bön jär barn tryckt 1780

DAGENS OCH ÅRETS TIDER Årsskifte

194 Giv, ojesus, fröjd och lycka

get-(5313 Ääälibjgååil

Giv, o Je —sus, fröjd och 1y ck— a. Ett nytt år å-ter in. Skul -1e krav och kors mig tryck- a, låt din vil- gjåar dock bli min.

såå—tm :i Hj a:etgmqrwf

Tag mig själv—lF och allt jag har, Fräl -sa — re, i ditt för- var.

gm J [; pj Mira Tja-itu

oss al —la, folk och kyr—ka, ny väl— sig— nel— se och styr—ka.

l Giv, ojesus, fröjd och lycka. 3 jesus, ha mig i ditt minne. Ett nytt år går åter in. jesus, för mig närmre dig. Skulle krav och kors mig trycka, jesus, prägla du mitt sinne. lät din vilja dock bli min. jesus, lär mig lyda dig. Tag mig själv och allt jag har, jesus, styrk min kropp och själ. Frälsare, i ditt förvar. jesus, mig beskydda väl. Giv oss alla, folk och kyrka, jesus, hjälp när jag lär lida. ny välsignelse och styrka. jesus, vandra vid min sida.

2 Herre, hjälp mig noga höra 4 jesus, hjälp mig ta till vara på det ord jag får av dig, detta nya nådens år. och ej lyssna blott, men göra Bär mig genom sorg och fara, vad du väntar dig av mig, då min ångest blir för svår. ha min nästa hjärtligt kär, När mitt timglas runnit ut kuva hat och ont begär, och min prövotid är slut, hjälpa alla små och svaga, i din famn låt mig lä falla, ingen svika och bedraga. jesus, du mitt allt i alla!

_] Rist 1642 P Brask 1690 Britt G Hallqvist 1983

1950. Gud, vår hjälp i gångna år

Ps 90:1-5 W Croft 1708

är, vår fram— tids hoopp och frid,

ww

vårt värn när stormkring jor -den går, vårt hem fbr & -vig tid!

0 Gud, vår hjälp i gång—na

DAGENS OCH ÅRETS TIDER

] O Gud, vår hjälp i gångna är, vår framtids hopp och frid, vårt värn när storm kringjorden går vårt hem för evig tid!

7

2 Där uppe dina helgon tryggt i ljus och frihet bor. Här är din hand ett stöd för dem som söker, ber och tror.

3 Långt innan jord och hav blev till och bergen fick gestalt, från evighet till evighet är du som skapat allt.

Årsskifte

4 Likt dagen som förgick i går är tusen år för dig, som nattens mörker skingrat snabbt när solen höjer sig.

5 Fort rinner tiden som en ström och sköljer alla bort. Vår levnad liknar mest en dröm, förgäten inom kort.

6 O Gud, vår hjälp i gångna är, vår framtids hopp och frid, du är och blir när allt förgår vårt hem för evig tid.

I Watts 1719 N Beskow 1934 Britt G Hallqvist 1979

196. Låt mig börja med dig, 0 min Frälsare

v ] Klag 3:22 [ v 3 P5119:105 v 2joh 14:14 ljoh 127 Apg 4:12

T/z Söderberg 1884

låt mig bör-ja med dig, Låt mig bör—ja med dig var—je dag du be—skär, ochför—ny—a mitt

min Fräl—sa—re kär, var-je år sandu

EMå'_E

gi-ver mig än. upp-sät i — gen,

att

1 Låt mig börja med dig, 0 min Frälsare kär, varje år som du giver mig än. Låt mig börja med dig varje dag du beskär, och förnya mitt uppsåt igen, att vara och bliva din egen.

2 Låt mig börja med dig, i ditt heliga namn, som allena har frälsning i sig. Håll mig tätt intill dig, i din trofasta famn. _Där är trygghet och vila för mig, trots oron där ute i världen.

3 Låt ditt levande ord bli det ljus i vars sken jag alltjämt vandrar fram på din stig. Varje gryende dag två mig vit, två mig ren i det blod som har runnit för mig från korset en gång, Herre jesus.

DAGENS OCH ÅRETS TIDER Årsskifte

4 Låt mig börja med dig, men dock ännu en bön: Låt mig sluta min vandring med dig. Och när dagen är slut, giv mig vilan så skön, tills ur sömnen du uppväcker mig att leva med dig i ditt rike.

Lina Sandell-Berg 1875*

Årstiderna 197 Den blida vår är inne Ps 104,65110-12 jes 40:26 Svensk j;!kvisa/1693

Den bli— da vår är in— ne, och nytt blir jor—dens hopp. Ny fröjd får var- je sin— ne, nytt liv får var- je knopp.

Hur liv—ligt so - len strå — lar, hur ma - je- stä -tiskt mild! För

%%

död - li - ga hon — lar - död- lig — he — tens bild! 1 Den blida vår är inne, 3 Ur sky, ur luft och lunder och nytt blirjordens hopp. vi fågelsången hör. Ny fröjd får varje sinne, Än sker Guds skaparunder, nytt liv får varje knopp. och allting nytt han gör. Hur livligt solen strålar, Då går vi som i drömmar hur majestätiskt mild! på strand och skogens stig För dödliga hon målar och ur vårt inre strömmar odödlighetens bild! en lovsång, Gud, till dig. 2 Förskönad nu naturen 4 Och allt som låg där fruset står klädd i högtidsdräkt. i dagar vintergrå Vad ljuvlig vällukt, buren skall löst av himmelsljuset till oss av vindens fläkt! mot blom och mognad gå. Vad prakt, vad rikedomar Vi glädes åt varandra, som skiftar tusenfalt! åt sol och sommartid, Se runtomkring dig blommar att på Guds jord få vandra och lever, doftar allt. och äga himlens frid.

Vers 1-2J 0 Wallin 1807 Vers 3-4 A Frostenson 1978

DAGENS OCH ÅRETS TIDER Årstiderna

198. Likt vårdagssol i morgonglöd

2 Tim 1:10 1 Kor 15:54-57 Upp 1:18 Rom 6:9 N .S'äa'erb/om 1916

Likt vår -dags — sol i mor—gon—glöd gick Je — sus fram ur

l Likt vårdagssol i morgonglöd vi må besjunga med varann gick jesus fram ur natt och död hans liv, som döden övervann till liv förutan like. i påskens morgonstunder. Därför, så länge världen står, det efter vinter kommer vår 3 Snart alla ängar stå i skrud, också i andens rike. och skogen kläder sig som brud,

när livets krafter blomma.

2 Som fåglars kör i lund och mark Så komme vår ijesu namn besjunger våren, blid och stark, i folkens liv, i kyrkans famn, och livets alla under, till alla själars fromma.

N F S Grundtvig 1846 _]A Eklund 1909

199. Den blomstertid nu kommer Ps 145 Svensk fi/kz'iJrI/1693

Den blom- Ster-tid nu kom-mer med lust och f'a'g—ring stor. Du nal—kas, lju-va som—mar, då gräs och grö-da gror.

,e

Med blid och liv- lig vär — ma till allt som va -rit dött sig

"I—_ _ ' , __ _ _

e._.-—-- === 1.5 EE

so - lens strå—lar när-mar, och allt blir å - ter —fött.

DAGENS OCH ÅRETS TIDER

Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor. Du nalkas, ljuva sommar, då gräs och gröda gror. Med blid och livlig värma till allt som varit dött

sig solens strålar närmar, och allt blir återfött.

De fagra blomsterängar och åkerns ädla säd, de rika örtesängar och lundens gröna träd skall oss var dag påminna Guds godhets rikedom. Låt oss den nåd besinna som räcker året om.

Nu hör vi fåglar sjunga med mångahanda ljud. Skall icke då vår tunga lovsäga Herren Gud?

Årstiderna

Min själ, till Herrens ära Stäm upp din glädjesång, till den som vill oss nära och fröjda på en gång.

Ojesus, du oss frälsar, du är de svagas sköld. Dig, glädjesol, vi hälsar. Värm upp vårt sinnes köld. Giv kärlek åt det hjärta som ingen kärlek får. Vänd bort all sorg och smärta, du vän som allt förmår.

Välsigna årets gröda och vattna du vårt land. Giv alla mänskor föda, välsigna sjö och strand. Välsigna dagens möda och kvällens vilostund. Låt livets källa flöda

ur Ordets djupa grund.

1 Kolmodin 1694 _] O Håll/in 1819 Britt G Hallqvist 1979

200. I denna ljuva sommartid

Ps 104 v 7 Gal 5:22 f

v 2 Matt 6:28 f Kol 119 f v 5 1 Kor 219 N .S'äder/J/om 1916

W 3 %% lju— va san- mar- tid gå ut , själ, och

.ååäär'jääiaegw

gläd dig vid vår Her —res al — la gå — vor. Se, här-ligt smyck—ad

&%%H

jor — den står, se hur för

—der—ba—ra hå-vor!

DAGENS OCH ÅRETS TIDER Årstiderna

1 I denna ljuva sommartid 5 Ack, är det redan här så skönt gå ut, min själ, och gläd dig vid på dennajord, så härligt grönt, vår Herres alla gåvor. hur skall det då ej bliva Se, härligt smyckad jorden står, i himmelen, där Gud berett se hur för dig och mig hon får vad ingen här i världen sett så underbara håvor! och ord ej kan beskriva.

2 Av rika löv är grenen full, 6 Ack, attjag redan stode där och jorden täckt sin svarta mull inför din tron, o Herre kär, med sköna, gröna kläder. och bure mina palmer. Och blommorna i ängens krans jag ville då på änglars vis med större härlighet och glans instämma i ditt lov och pris än Salomos dig gläder. med tusen sköna psalmer.

3 Nu växer säd för skördens tid, 7 Liksom ett träd i sol och regn och ung och gammal gläds därvid så låt min själ i Andens hägn och bör Guds godhet prisa, få växa alla dagar som vill i överdådigt mått den sommar som av nåd jag får. oss människor så mycket gott Gud, låt mig bära frukt i år, var dag och stund bevisa. den frukt som dig behagar.

4 Närjag hör trastens klara säng, 8 Behåll mig till ditt paradis, när lärkan jublar dagen lång och låt mig på de trognas vis högt ovan fält och backar, i dina gårdar grönska. då kan jag icke tiga still. Låt mig få tjäna dig allen, Min Gud, så länge jag är till i trohet sann, i kärlek ren, för livet jag dig tackar. så vill jag mer ej önska.

P Gerhardt 1653 _] von Däben 1725 C 0 Angeldorfj'1855 Britt G Hallqvist 1980

201 En vänlig grönskas rika dräkt

Ps 104

v 3-4jes 40:6—8 v 5 Höga v 2:16 WÅ/zle'n 1933 (se även 565)

En vän —lig gräns-kas ri— ka dräkt har smyck— at dal och

äng - ar. Nu sme—ker vin - dens ljum— ma fläkt de fag— ra

DAGENS OCH ÅRETS TIDER Årstiderna och vå - gens sorl bland vi — den för — — mar- $$ ti - — - den. 1 En vänlig grönskas rika dräkt 4 Allt kött är hö. Allt flyktar här, har smyckat dal och ängar. och snart förvissna gräsen. Nu smeker vindens ljumma fläkt Hos dig allena, Herre, är de fagra örtesängar, ett oförgängligt väsen. och solens ljus Min ande giv och lundens sus det nya liv, och vågens sorl bland viden som aldrig skall förblomma, förkunna sommartiden. fast äng och fält stå tomma. 2 Sin lycka och sin sommarro 5 Då må förblekna sommarns glans de yra fåglar prisa: och vissna allt fåfängligt; ur skogens snår, ur stilla bo min vän är min och jag är hans, framklingar deras visa. vårt band är oförgängligt. En hymn går opp I paradis av fröjd och hopp han, huld och vis, från deras glada kväden, mig sist skall omplantera, från blomma—rna och träden. där intet vissnar mera.

3 Men du, 0 Gud, som gör vår jord så skön i sommarns stunder, giv att jag aktar främst ditt ord och dina nådesunder. Allt kött är hö, och blomstren dö, och tiden allt fördriver; blott Herrens ord förbliver.

C D af Wirsén 1889

DAGENS OCH ÅRETS TIDER Årstiderna

202. De blomster som i marken bor E L'on Koe/I 1974

&? jr Lig—t år?—%#

De blomster mar— ken bor kan ald — rig sjä —

få? J Äj—IJJ—alflf pJLJIJJ

glöm— ma. Hur skönt att djupt bland gläntors flor se so -lens

tz—ä— tre:—re in J—M—L» u J w

fing— rar söm — ma vack—er kläd—nad till den säng som åar—häfta ; & r—J—w—i— J—I nam-net som — marns äng och som med so — lens e:» ÄLL—ÄHTTT'WH gyll — ne tråd hop— söm — mas vå . 1 De blomster som i marken bor 2 En sommarpsalmjag sjunga må kan aldrig själen glömma. i själens vinterdagar Hur skönt att djupt bland gläntors flor och låta tungsint tanke gå se solens fingrar sömma och mana sommarns hagar en vacker klädnad till den säng att träda fram till sinnets stöd som vi ger namnet sommarns äng i vinterns långa själanöd, och som med solens gyllne tråd att djupt i minnet skåda Gud hopsömmas våd för väd. i evig sommarskrud.

H Martinson 1973

DAGENS OCH ÅRETS TIDER Årstiderna

203. Fram skrider året i sin gång

v 2 Ps 30:6 v 4-5 ljoh 5:11 Ef 217 Luk 23:31 W Tans'ur omkr 1734 gräl—ll ll Jl| El M Fram skri— der å —ret i sin gång, nu gul — - nar lund och lid. Far— väl med—_l, all din lust och sång, du kör — som -mar — åå l Fram skrider året i sin gång, 4 jag vet var glädjen har Sitt hem, nu gulnar lund och lid. närjordens prakt förgår; Farväl med all din lust och sång, ännu SOm förr från Betlehem du korta sommartid, ett livets bud mig når, 2 Snart suckar vinterstormens röst: 5 Jag vet ett träd så friskt och grönt, allt vissnar och förgår. när döden råder här: Men vissnar allt, jag vet en tröst, på Golgata det blommar skönt, som under allt består. OCh evig frukt det bär. 3 Låt gulna varje blad på kvist, 6 Det liv, som fram ur graven går, låt falna varje strå; skall aldrig mera dö. Guds rika nåd, det vetjag visst, Mig Kristus lovar evig vår den skiftar ej ändå. trots död och vintersnö.

C] Boye 1833 _]A Eklund 1911

204. Kornet har sin vila

Fransk fot/(melodi

Em A Em 25 5 H Em Kor — net har sin vi - la djupt i fru— sen jord, är ej dött,det väck — es ditt ska— par - ord. Em H _w— , Kär—lek från Gud, .t all— ting ger du liv. Kär- -lek med ditt

ljus kom, kom och hos oss för—bliv.

DAGENS OCH ÅRETS TIDER

l Kornet har sin vila djupt i frusen jord, är ej dött, det väckes av ditt skaparord. Kärlek från Gud, åt allting ger du liv. Kärlek med ditt ljus kom, kom och hos oss förbliv.

2 Han blev hängd på korset, i en grav lagd ner. Ingen enda väntar möta honom mer. Kärleken når långt bortom död och grav. Kärlek med ditt ljus korn, kom och dröj hos oss kvar.

3 Han var vetekornet, låg ijordens djup. Han stod opp en påskdag, lever bland oss nu. Aldrig en sol har lyst så stark och klar. Kärlek med ditt ljus kom, kom och dröj hos oss kvar.

4 Väntande på värme vilar rot och frö, vet att våren kommer. Varje träd och ört brister i blom på sin bestämda tid. Kärlek med ditt ljus kom, kom och hos oss förbliv.

A Frostenson 1968 efter en engelsk carol

Årstiderna

ATT LEVA AV TRO Stillhet—meditation

205. Vila i din väntan

v l—2 Ps 130:5-6 Upp 2115 _]es 30:15 v 2 Kor 15:36—38 O Oliion 1921

Vi- la i din vän — tan. Stil—la mö — tet sker. All din sto—ra

snär—ta och all din gråt.

] Vila i din väntan. 2 Vila i din väntan. Stilla mötet sker. Stilla mötet sker. All din stora längtan All din stora längtan Herren hör och ser. Herren hör och ser. Våga vänta tryggt: Livet skiftar fort, snart har dagen grytt. kvävs av dödens hot. Våren visar vägen: Herren skingrar rädslan; Gud gör allting nytt. kornets hopp är stort. Genom din ångest, Framtiden väntar, när allt är svårt, vila i tro, delar Gud din smärta kornet som nu slumrar och all din gråt. snart börjar gro.

P Harling 1980 efter _] F Raeder 1848

ATT LEVA AV TRO

206. Herre, jag vill bida

Stillhet—meditation

0 1.1' rit/berg 1.937

u-%e====s.='=..|z=:-=-=-

Her-re, jag vill bi—

da stil - la

vid din port, tills min

5133333333

själ din bli — —ders-blick för — sport. Trött på allt mitt

53333333M

e -get — mjukt här jag står. Hjälp mig

du scn

l Herre, jag vill bida stilla vid din port, tills min Själ din blida fadersblick försport. Trött på allt mitt eget ödmjukt härjag står. Hjälp mig sista steget, du som allt förmår.

2 Intet kan jag taga, som ej du mig ger. jag förmår ej draga himlen till mig ner. Därför vill jag bida, Herre, vid din port, icke fåfängt strida, som jag fordom gjort.

H Öberg 1935, 1936

allt för — när.

3 Månne Gud förkastar någon enda själ som till honom hastar? Nej, jag vet det väl: om än världen rämnar, Herrens nåd står kvar. Trygg är den som lämnar sig i hans förvar.

4 Det är gott att bida, Herre, vid din port, himlar öppnas vida, här är helig ort. Här min själ förnimmer glädjens nya ton, och jag ser ett skimmer från en snövit tron.

515 — —ta ste -

get,

ATT LEVA AV TRO

Stillhet—meditation

207. En liten stund med jesus

Mark 6:31 Matt 11:28—30

Ur Ahnfelts sånger 1872

åläggas JEEP %

En li— tenstundmed Je - sus, 0, vad denjäm- när allt

dill—.b JMJ—JPTHWÄZEIE

åt he— la li—vet en ny och ljus ge—stalt.

v jag är trött av vä - gen ochallt scm nö— ter mig, en .— ; v:! ll a...—__... V

li - ten stund med Je - sus, och allt för — änd—rar sig.

I En liten stund med jesus, 4 En liten stund med jesus,

0, vad den jämnar allt och ger åt hela livet en ny och ljus gestalt. Närjag är trött av vägen och allt som möter mig, en liten stund med jesus, och allt förändrar sig.

2 En liten stund med jesus när synden gör mig ve och otron vill mig hindra att blott på ordet se; en liten stund med jesus, och bördan lyftes av och faller från min skuldra i Kristi öppna grav.

3 En liten stund med jesus, och hjärtats oro flyr, och blicken vändes åter från jordens små bestyr till livets verkligheter, de ting som ej förgås när himlarna och jorden av sin förvandling nås.

vad frid den har med sig, när kärlekslösa domar av mänskor såra mig. Om missförstådd och sargad från vänners krets jag går, en liten stund med jesus dock helar alla sår.

En liten stund med jesus, vad kraft den har med sig, vad lust den ger att vandra på Herrens viljas stig, vad mod den ger att leva och lida för hans namn, en ljuvlig försmak redan av vilan i hans famn.

6 Så giv mig, käre Herre, ja, giv mig ofta då

en liten stund med jesus i hemmets tysta vrå.

Mitt hjärtas djupa längtan är denna enda blott: En evighet med jesus och allt, ja, allt är gott.

Anne L AJ/zley-Greenstreet 1871 Lina Sandell-Berg 1879

ATT LEVA AV TRO Stillhet—meditation

208. Det tänds ett ljus

v ljoh 11:25-26 v 2joh 11:40 v 3 Matt 28:5-7 R Forsberg 1978. 1981

D ('D t'? & m (0 H ('? H (_|. C: (A i sor—gens mör—ka göm- ma. Det hörs ett

ord i grå-tens slut—na rum. Det är det ny - a li —vets

Stäm—ma, Guds kär-leks e — van - ge — li — um. ] Det tänds ett ljus 3 Det finns en makt i sorgens mörka gömma. i korsets röda skugga. Det hörs ett ord Det går ett hud i gråtens slutna rum. från gravens tomma rum. Det är det nya livets stämma, Det är det nya livets stämma, Guds kärleks evangelium. Guds kärleks evangelium.

2 Det föds en kraft i dödens bittra närhet. Det hörs en sång när rösten blivit stum. Det är det nya livets stämma, Guds kärleks evangelium.

A H Lindgren 1978

Bönen 209 0 Gud, all sannings källa v 1 Ps 50:15 v 3 Ps 34:19 v 4 1 Mos 32:26 Tyrkfolkvisa 1546

O Gud, all san-nings kål - - la, jag tror ditt löf — tes— ord. Vad du har sagt skall gäl — — la i him—mel och på jord.

ATT LEVA AV TRO Bönen

Her- re , in - till dö - - den vill jag å - kal -1a dig. 1 O Gud, all sannings källa, 3 Och vad mitt hjärta beder, jag tror ditt löftes ord. det vet jag att du hör; Vad du har sagt skall gälla och vad mitt väl bereder, i himmel och på jord. det vet jag att du gör. ”Åkalla mig i i nöden, I nödens högsta smärta så får du hjälp av mig.” din hjälp mig närmast är; ja, Herre, intill döden jag vet att på ditt hjärta vill jag åkalla dig. du mina sorger bär. 2 Vad lindring i min smärta 4 jag Skall ej övergiva att lita på din nåd det enda hopp jag har. och anförtro mitt hjärta Min tröst skall det förbliva åt dina visa råd. att ropa till min Far. När du mig bedja lärde Förtvivlan, håll dig fjärran! ijesu Kristi namn, Till avgrund bär din stig. jag fick vad jag begärde: jag släpper icke Herran en tillflykt i din famn. förrn han välsignar mig.

P 0 Nyström 1814 _] O Wallin 1816*

210 jag lyfter ögat mot himmelen

O Lindberg 1917

15 zh ;t 1 1 fritid:—Ian

Jag lyf— ter ö-gat mot him—me-len och knåp—per hop mi—na

— der. kä— re som är bar— —nens vän, till dig min

3311—th 11

jag vän - der.

1 jag lyfter ögat mot himmelen 2 jag är så glad att få tacka dig, och knäpper hop mina händer. och gärna vill jag det göra. Du käre Gud som är barnens vän, jag vet det visst att du ser på mig, till dig min tanke jag vänder. och vad jag ber vill du höra.

ATT LEVA AV TRO Bönen

3 Tack för allt gott du mig ständigt ger 4 Så skydda mig med din starka hand, att känna, älska och äga. du Fader god utan like, Tack, gode Fader, för mycket mer och låt mig växa för livets land, än jag kan tänka och säga. som är ditt himmelska rike.

_] L Runeberg 1857 Britt G Hallqvist 1983

211 jesus kär, gå ej förbi mig

Matt 15:23-28

Mark 9:24 Ps 73:25, 65:3 W H Duane 1868

l jesus kär, gå ej förbi mig. 3 Blott på din förtjänstjag kommer Låt mig bönhörd bli. och din nåd begär. Då åt andra nåd du skänker, Intet i mig självjag äger, gå ej mig förbi. fräls mig, somjag är. jesus, jesus, låt mig bönhörd bli, jesus, jesus... och då andra du välsignar, gå ej mig förbi. 4 Du är all min glädjekälla, mer än liv för mig. 2 Låt ock mig vid nådatronen Vad i himlen, vad på jorden finna himmelsk ro. harjag utom dig! Då jag sjunker ned förkrossad, jesus, jesus... Herre, lär mig tro. jesus, jesus...

Frances (Fanny) _] Crosby—van Alstyne 1868 E Nyström 1875 Okänd 1962

ATT LEVA AV TRO Bönen

212. Långt bortom rymder vida

Luk 6:12 Ps 69:14, 71:1-3 2 Kon 20:5 ] Dahlöj" 1906

WWW

Långt bertan rym—der vi—da, läng-re än so—lar går,

ett mha—1 Matig-3

hög-re än stjärnor tindrar den bed—jan-des suck-ar när.

ww

An — den från stoftets värl— —dar lyf— ter sitt ving- e -

git—133311 dema

klap—par på him-la—por-ten och sö—ker sitt han, sin Far.

l Långt bortom rymder vida, 3 Ringaste barn som beder längre än solar går, lever oändligt tryggt, högre än stjärnor tindrar mäktar långt mer än hjälten den bedjandes suckar når. som starkaste fästen byggt. Anden från stoftets världar Måtte vi aldrig glömma, lyfter sitt vingepar, var vi i världen går, klappar på himlaporten att till Guds eget hjärta och söker sitt hem, sin Far. den bcdjandes suckar når.

2 Trång är all världen vida, hjälplös var jordisk vän. Själen får ro och fäste allena i himmelen. Mörkaste natt skall ljusna, bittraste kval få ro, lär du dig blott att vandra på bönernas himlabro.

Augusta Lönborg 1895

ATT LEVA AV TRO Bönen

213. Att bedja är ej endast att begära

v 2 Matt 6:10, Luk 22:42, Apg 21:14 v 3 Heb 5:7 R Davidson 1950

pa: Giv mig, Her— re, giv! Att bed— ja är att kan—ma Glid så nä— ra att han blir 11 — vet e — get 1 Att bedja är ej endast att begära, 3 Att bedja, det är kraften att försaka, att själviskt ropa: Giv mig, Herre, giv! att mitt i stormen vara trygg och still Att bedja är att komma Gud så nära och visa alla varfö r fast tillbaka, att han blir livet i vårt eget liv. i lugn förtröstan på att G u (1 s å vill .

2 Att bedja är att helt sig själv förglömma 4 Gud redo är att nådens port upplåta i bönen: ”Ske din vilja, icke min", för varje redlig själ som klappar på, att låta nådens rika källsprång strömma i ödmjuk bön att livets dunkla gåta i egen tomhet, eget armod in. i evighetens ljus förklarad få.

Stina Anderson 1922

21421. Lär mig att bedja av hjärtat

S-E _ ]ohmzson 1976

Lär mig att bed-ja av hjär— tat, in— te i af—ton,men nu.

Hjälp mig att gö-ra din vil — ja, in— te i mor—gommen nu.

1 Lär mig att bedja av hjärtat, nu när han kommer och vädjar, inte i afton, men nu. nu när han vållar besvär. Hjälp mig att göra din vilja, inte i morgon, men nu. 3 Hjälp mig att tro på dig, Fader, inte i himlen, men här 2 Hjälp mig att älska min nästa, i den förvirrade världen. inte på avstånd, men här Hjälp mig att prisa dig här.

Britt G Hallqvist 1970

ATT LEVA AV TRO Bönen

214b Lär mig att bedja av hjärtat

C B Agnestig 1976

Lär mig att bed- ja av hjär- tat, in- te i af- ton men

Hjälp mig att gö- ra din vil- ja, in- te i morgon, men nu.

1 Lär mig att bedja av hjärtat, nu när han kommer och vädjar, inte i afton, men nu. nu när han vållar besvär. Hjälp mig att göra din vilja, inte i morgon, men nu. 3 Hjälp mig att tro på dig, Fader, inte i himlen, men här 2 Hjälp mig att älska min nästa, i den förvirrade världen. inte på avstånd, men här Hjälp mig att prisa dig här.

Britt G Hallqvist 1970

Sökande—tvivel

215. Gud, din nåd till himlen räcker

Troligen svensk 1675

Qld, din nåd till him- len räck—er, upp till s_kyn din tro-fast- het. Din barm- här- tig- het sig sträcker läng- re än en män-ska vet.

gääirågjdiij i iii—#$

Låt ditt löf- tes mor — gorr-stjär-na ly - i mitt mör - ker

%%

in. Hjälp mig tro att jag är din.

1 Gud, din nåd till himlen räcker, 2 Skingra, Gud, all tvivlets dimma, upp till skyn din trofasthet. låt mig ljus i ljuset se. Din barmhärtighet sig sträcker Låt i tron mig få förnimma längre än en mänska vet. att blott du kan frälsning ge, Låt ditt löftes morgonstjärna att den väg som jesus banat lysa i mitt mörker in. är den enda jag kan gå Hjälp mig tro attjag är din. för att liv och räddning få.

ATT LEVA AV TRO

3 Var mitt ljus på livets bana, var mitt ljus i dödens dal. Låt mig, fri från syndens vana, lagens hot och ångerns kval, mer och mer det landet nalkas där allt mörker skingrat är, ty du själv är solen där.

_]Åsträm 1816 0 Nivenius (v 1) 1983

Sökande—tvivel

216. Mästare, alla Söka dig

Mark 1:35-37 Matt 8:5-10 joh 12:20 f v 3joh 7:17 12 Mark 2:17 v4joh 3:1—15

1. M Lindeman 184!)

Mäs - ta- re, al - la sö- ka dig, up-pen-bart el-ler för- te- get:

; gam - la, som tryggt gå tram—pad stig, ung -a, som drö-ja på ste- get.

] Mästare, alla söka dig, uppenbart eller förteget: gamla, som tryggt gå trampad stig, unga, som dröja på steget. Känd eller okänd väg vi gå tidigt och sent till dig ändå, trötta på allt vårt eget.

2 Läkare, du som bäst förstår vad för vår läkedom kräves, hela vårt släktes öppna sår, låt oss ej blöda förgäves. Herre, är allt dig underlagt, säg blott ett ord, ett ord med makt, bjud, och vår krankhet häves.

gå ti-digt och sent till

3 Mästare, du som vet hur tungt

tvivlet kan trycka och tära, möt det som fordom, fast och lugnt, borgesman själv för din lära. Klarna skall livets mål och grund, om endast du en salig stund kommer oss mänskligt nära.

Herre, du hör vad hjärtat ber, även när läpparna häda. Högvisa män du sett och ser hemligt din tröskel beträda. Kraft, som vart band i vanvett bräckt, måste i ödmjuk tjänardräkt, tämd av din röst, sig kläda.

ATT LEVA AV TRO

5 Flockvis vi ryckas hit och dit, om du ej ensam får råda. Sinnenas uppror, viljans split nesa och nederlag båda. Härlige, höge Hövitsman, samla oss du och för oss an, låt oss din seger skåda.

E Liedgren 1919

Sökande—tvivel

6 Konung, vi ville gärna tro vad om ditt rike förtäljes. Aldrig vårt hjärta finner ro, förrän därinne det dväljes. Därför vi alla söka dig. Själarnas herde, Sök du mig, aldrigjag når dig eljes.

217. Gud, för dig är allting klart

Ps 139211-12 v 2 Matt 13:13 jak 1:17 v4jud 21—22 Matt 6:6 G Ch Strattner 1691

WEW

Gld, för dig är all - ting klart, allt det del-da up

std—?r 35%

börk- ret är ej mörkt för dig i dunk— let ser du mig.

1 Gud, för dig är allting klart, allt det dolda uppenbart. Mörkret är ej mörkt för dig och i dunklet ser du mig.

2 Läk mitt öga, attjag ser hur du är i det som sker. Därjag bäst behöver dig är du allra närmast mig.

3 Och om jag ej mer förmår gå i tro den väg du går, led mig vid din fasta hand steg för steg mot livets land.

E Malmeström 1965?

4 När min tanke, tvivelstrött, obetvingligt motstånd mött och ej mera mäktar strid — inneslut den i din frid.

5 All din nåd är öppen famn och ditt namn en ljuvlig hamn. Vad du vill är helighet, men du är barmhärtighet.

ATT LEVA AV TRO Sökandcktvivel

218 jag har Ofta frågor, Herre

T Littmarck 1972

Jag har of - ta frå-gor, Her-re, men så säl-lan har jag A7 E7 A7

svar. Jag står of- ta vid ett vägskäl, och jag tvekarvid mitt

Din/ljzl—E GmZA A7sas

val. Många gånger är jagF 6Gen- sam, mi- na frågor saknar j Dm/A A7 Dm . Jag har of— -ta frå- -gor, Her- re, men så sällan har jag svar. 1 jag har ofta frågor, Herre, Tänk om du känt samma oro, men så sällan harjag svar. samma tveksamhet som jag. jag står ofta vid ett vägskäl, Tänk om du är den som väntar och jag tvekar vid mitt val. just i tvivlets ensamhet. Många gånger ärjag ensam, mina frågor saknar ord. 3 Det är nog, o Gud, att veta jag har ofta frågor, Herre, att jag lever i din hand. men så sällan harjag svar. Kanske frågorna blir lösta, kanske får de inget svar. 2 Tänk om du är den som väntar Det som ger mitt liv en mening just i tvivlets ensamhet, är att du, Gud, vill mitt väl. inte bara på min fråga, Det är nog, o Gud, att veta men som väntarjust på mig. att jag lever i din hand.

T Littmarck 1972

219 jag skulle vilja våga tro

job 9:16 T Littmarck 1969 Fmaj7 Dm

Wii—214515 Tf

Jag skulle vil- ja vå- -ga tro att nå— —gon har mig kär. Em7-5

WRG—eh

skul- le vil- ja vå- ga tro att Gud kan va - ra här.

ATT LEVA AV TRO Sökande—tvivel ; Dm %7 ! Gm7 c9 F'maj7 Dm skulle vil— ja vå- ga tro att kär — lek är den

E7 A7 Dm

makt som än— då värl - den bär.

] jag skulle vilja våga tro att någon har mig kär. jag skulle vilja våga tro att Gud kan vara här. jag skulle vilja våga tro att kärlek är den makt som ändå världen bär.

2 jag skulle gärna vilja tro, men vem törs göra så? jag skulle gärna vilja be,

3 jag skulle vilja våga tro att någon ser all nöd. jag skulle vilja våga tro att Gud finns, bortom död. jag skulle vilja våga tro att någon fanns som ville att jag vore hans.

4 jag skulle vilja våga tro. jag kan ju inte mer. Som kornet väntar tid att gro,

men vem kan bönen nå?

jag skulle gärna vilja tro att någon ser den meningjag ej fattar mer.

att livets under sker, så väntarjag och längtarjag att jag skall få den trojag inte själv kan nå.

T Littmarek 1969, 198]

Kallelse

220. Till den himmel som blir allas

Sveno/( 1697

Till den him —mel som blir al — las som hör Je — sus

ing— en är som in — te kal— las, ing — en han bort—

Kris _ _ tus t111, Han dag äls —kar, du är hans, som om tap — — pa v1ll

- ” "tljzää ing - en an — nan fanns Han som le - der stjärt-ne — ho —par

for dig be — der, pa d1g ro —par.

ATT LEVA AV TRO

] Till den himmel som blir allas som hör jesus Kristus till, ingen är som icke kallas, ingen han borttappa vill.

Han dig älskar, du är hans, som om ingen annan fanns. Han som leder stjärnehopar för dig beder, på dig ropar.

2 Du som trött av slit och möda under krav och bördor går: kom till mig, jag delar bördan. Vila, frihet, kraft du får.

Och du vilselörde, kom, vill du leva, o, vänd om, överge den breda vägen. I sitt ord han så oss säger.

]Åström 1816 A Frostenson 1978

Kallelse

3 Den som ändå hjärtat sluter när hans kallelse oss när, den som stänger honom ute och sin egen väg blott går, den som, fast Guds ord han har, i sin synd dock dröjer kvar, livets källa övergivit och sin egen dödsdom skrivit.

4 jesus, gör mig angelägen

om vad evigt gagnar mig. Tack för att till Fadern vägen ligger öppen genom dig. Du mig frälst och gjort mig fri. Låt mig trogen mot dig bli, att jag, skyddad i all fara nu och alltid din får vara:

221. Skynda till jesus, Frälsaren kär

(; 1" Root 1870

vä-ge'i oss lär, och mitt i—bland 055 står han ju här,

ro — pan - de vän-ligt: Kem!

Sa- ligt, sa- ligt skall det bli för-

från all synd och brist al - la till—

sam-mans mö - tas till sist

1 Skynda till jesus, Frälsaren kär. Se, i sitt ord han vägen oss lär, och mitt ibland oss står han ju här, ropande vänligt: Kom!

fli—MEM

han-ma hos Her—ren Gud.

Saligt, saligt skall det bli förvisst, när vi rena från all synd och brist alla tillsammans mötas till sist hemma hos Herren Gud.

ATT LEVA AV TRO Kallelse 2 Kom till mig alla! ljuder hans röst. 3 Skynda till jesus, tveka ej mer. Han vill oss skänka glädje och tröst. Ännu i kärlek han till dig ser. Må han sitt tempel få i vårt bröst. Hör hur han bjuder, kallar och ber: Lyssna, 0 själ, och kom! Dröj inte längre, kom! Saligt, saligt”. Saligt, saligt...

G F Root 1870 E Nyström 1875 Catharina Broome'1984

222 just som jag är, ej med ett strå

1 Kor 3:11 joh 1:29 ] Pet 1:18 f ”' B Bradbury- 1849

Just san jag är, ej med ett strå av e — gen att

kan — men 0 (aids Iam, till dig.

I just som jag är, ej med ett strå 3 Ej egen kraft, ej makt, ej guld

av egen grund att bygga på, betala kan min syndaskuld. blott därför att du dog för mig, Du dog för mig, det priset var. jag kommer, 0 Guds Lamm, till dig. I dig, Guds Lamm, jag frälsning har. 2 just som jag ärjag kommer nu, 4 just som jag är tag mig emot.

mitt hjärtas nöd den känner du: jag böjer mig invid din fot. ett fläckat liv, en sargad själ, Blott därför att du dog för mig, du vet det, 0 Guds Lamm, så väl. jag kommer nu, Guds Lamm, till dig.

Charlotte Elliot 1834 Betty Ehrenborg-Posse 1853 Lydia Lit/tell 1955

ATT LEVA AV TRO Kallelse

223 jag vet en port som öppen står

Upp 21:25, 22:14 Matt 25:10 5 ] Vail 1872

ämm

Jag vet en port san öp—pen står där från de gyll-ne

— lar en klar- het, scm från kor— set går, cm Kris—ti kär—lek

tål—mänga?” 33?” 13 !

O djup av nåd, min Gad, hos dig, att por- ten öp —

%s%— 1 , ,,

står för mig, för mig, för mig, står öp —pen ock för mig!

1 jag vet en port som öppen står 3 Så skynda fram, trots oväns hot,

där från de gyllne salar förrn porten sluten bliver, en klarhet som från korset går och kors och krona tag emot, om Kristi kärlek talar. som Frälsaren dig giver. O djup av nåd, min Gud, hos dig, 0 djup av nåd, min Gud hos dig, att porten öppen står för mig, att porten öppen står för mig, för mig, för mig, står öppen ock för mig! för mig, för mig, står öppen ock för mig! 2 Den öppen står för varje själ 4 Då vi på andra stranden stå

som nådens ord anammar, läggs korset av, det tunga. för rik och fattig, kung och träl, Oss livets krona skänkes då, för alla folk och stammar. och jesu lov vi sjunga. O djup av nåd, min Gud hos dig, 0 djup av nåd, min Gud hos dig, att porten öppen står för mig, att porten öppen står för mig, för mig, för mig, står öppen ock för mig! för mig, för mig, står öppen ock för mig!

Lydia Baxter 1874 E Nyström 1875

224. Lämna dig helt åt jesus

Mark 10:28 2 Kor 8:5 _] Blomqvist 1886

Läm — na dig helt åt Je — sus, själv vill han helt bli din.

ATT LEVA AV TRO

Kallelse

vill han till dig gå

&#Eåém

Läm— na dig helt åt Je-sus, förr kan ej allt bli väl.

Hihi—EW

Vil—ligt din Gud och Her - re

] Lämna dig helt åtjesus, själv vill han helt bli din. Se, med sin nåd och kärlek vill han till dig gå in. Lämna dig helt åt jesus, förr kan ej allt bli väl. Villigt din Gud och Herre giv både kropp och själ.

2 Lämna dig helt åt jesus. Han som är god och sann leda, befria,__bära, trösta och hjälpa kan.

_] Blomqvist 1886*

225 jesus är ute och söker

giv bå—de kroppoch själ.

Lämna dig helt åt jesus, stilla för honom bliv. Hela ditt hjärtas kärlek honom, din Herre, giv.

Lämna dig helt åt jesus nu, nu i denna stund. Han skall dig aldrig svika, evigt är hans förbund. Lämna dig helt åt jesus, själv vill han helt bli din. Se, med sin nåd och kärlek vill han till dig gå in.

K—E Svedlund 1943

l jesus är ute och söker. Vem skall han finna i dag?

Då blir du hans. Från hans kärlek inget kan skilja dig mer.

Vem skall i dag honom svara: Herre, du ser: här ärjag. 3 Fly inte, göm dig ej längre du som så ofta har flytt. Stanna, bli stilla för jesus. Allting kan han göra nytt. 2 Han sin förlåtelse ger dig när du din synd honom ger.

ATT LEVA AV TRO Kallelse 4 Låt honom ta dig vid handen, 5 jesus är ute och söker,

följa dig ända tills du stannar och böjer sig ner, är hos din Fader som länge säger mitt namn, och jag svarar: väntat och väntar ännu. Herre, åt digjag mig ger.

A Frostenson 1943, 1984

Bättring—omvändelse

226 0 gränslösa frälsning

dar för al — la, du flö—dar för al-la. 0, kan ö-ver mig!

1 O gränslösa frälsning, o djupaste hav av nåd och av kärlek som Kristus oss gav! För världens försoning din väg väller fram. Du flödar för alla, /: du flödar för alla. :/ O, kom över mig!

2 Min synd den var mycken, mot buden jag bröt. Hur bittra de tårar av ängerjag göt! Men fåfängt jag gråter. Blott Golgatas våg fullkomligt kan rena, /: fullkomligt kan rena — :/ o, kom över mig!

3 Av frestelser uppfyllt, av fruktan och skam mitt liv utan glädje och nytta flöt fram. jag tror något bättre mig väntar helt visst, om renande vågen, /: om renande vågen :/ blott nådde min själ.

ATT LEVA AV TRO Rättning—omvändelse

4 O, gränslösa kärlek! Hur ofta jag stod i längtan på stranden med uppgivet mod. På nytt jag nu står vid ditt svallande hav. jag vänder ej åter, /: jag vänder ej åter :/ förrn renad jag är.

5 Nu havet sig höjer, dess vågorjag ser. Ett bud om Guds frälsning och frihet de ger. jag skyndar mig ned i den svallande våg. Guds kärlek mig möter, /: Guds kärlek mig möter :/ och renar min själ.

6 Och nu, halleluja, mitt liv från i dag jag avskiljer, helgar till Herrens behag. Hans kärlek än flödar så mäktig och rik till fullkomlig frälsning, /: till fullkomlig frälsning :/ för dig och för mig.

WBooth 1893 _]Appelberg 1894 Karin Hartman 1984

227 0 du som ser, o du som vet

Matt 614, 6 joh 2:24 f v 2 Mos 1:3

2 Kor 4:6 T ll'all 1933

du som ser, o du som vet vart stack— —ars vä- sens hem-lig-het,

Miaa %

som ock- så vet, långt mer än jag, mitt vä-sens natt och dag, tag

€£$—33% isf—73%?

allt jag ä —ger i din hand, bränn slag-get med din ren-hets brand

och låt mig le-va i ditt land, min Fa— der och min Gud.

ATT LEVA AV TRO Bättring—omvändelse ] O du som ser, o du som vet 2 Om än den väg som för till dig

vart stackars väsens hemlighet, är smärtornas och dödens stig, som också vet, långt mer än jag, så lär mig vilja, Gud, ändå mitt väsens natt och dag, den tunga vägen gå. tag allt jag äger i din hand, Den gång du viskade ditt: Bliv, bränn slagget med din renhets brand du ville mening i mitt liv. och låt mig leva i ditt land, Din mening i mitt väsen skriv, min Fader och min Gud. min Fader och min Gud.

jeanna Oterdahl 1910

228. I tro under himmelens skyar

E Tömvall 1902

I tro un- der him- -—me lens sky- ar har fä- der-na skördat och sätt, och än ge— nom stä- -der och b — ar går väckel- -se- ro- pet de fått.

' ###—P-

Se ti-den är fullbor- dad ,för Her- ren Krist giv mm,

= äAT—äå

bättring i - från syn - den,tro e—van— ge— li — um. Em Ern/G Am Arn/rdi G _ ——t _

räckes Guds frälsning,än räck-es Guds frälsning till den som sig-

!; H Em

%%

äng-rar och tror .

1 I tro under himmelens skyar har fäderna skördat och sätt, och än genom städer och byar går väckelseropet de fått. Se tiden är fullbordad, för Herren Krist giv rum, gör bättring ifrån synden, tro evangelium. Än räckes Guds frälsning, än räckes Guds frälsning till den som sig ångrar och tror.

2 Gud mötte med nåden oss alla i dopets välsignade stund, med ordet han än vill oss kalla

ATT LEVA AV TRO Bättring—omvändelse

och tukta och trösta i grund. Kring helga nattvardsbordet han samlar än sitt folk, där möter han de sina, en evig kärleks tolk.

Än räckes Guds frälsning...

3 Den eld som vår Frälsare tände skall föras från vän och till vän, till alla han budskapet sände, som själv hanju bjuder oss än: gå ut i hela världen, förkunnande mitt ord för allt som Fadern skapat, för folken på vår jord. Än räckes Guds frälsning...

4 I tro under himmelens skyar vi vandrar i fädernas spår, vi bidar i städer och byar en Andens och Gudsrikets vår. Vår saliga förvissning, vårt fäste och vårt mod är syndernas förlåtelse i Kristi namn och blod. Än räckes Guds frälsning...

5 I tro under himmelens skyar vi nalkas den skimrande strand, i hoppet, som städse förnyar vår lovsång ijordlivets land, kring Lammets tron vi sjunger en gång i Faderns hus den sällsamt nya sången, lik stora vattens brus: Än räckes Guds frälsning...

G Widmark 1945

229. I Adam är vi alla ett

1 Mos 318—15 1 joh 4:10 Folkmelodifm'n Dalarna

I A - dam är vi al - la ett, och A — dams svek var F G7 A Gm7 c F/A C7/E F c7 Dm vårt. Vi göm— de oss bland E - dens träd när Her — ren ; Am7 Dm

ATT LEVA AV TRO Bättring—omvändelse 1 I Adam är vi alla ett, Så hjälp oss lyssna till hans röst och Adams svek var värt. och lyssnande bli ett. Vi gömde oss bland Edens träd när Herren sökte oss. 4 Det är ej vi som älskat dig, men du som älskat oss. 2 Vi flydde, och då kom vi bort Och jesus, världens ljus, kom hit från Gud och från varann. till frälsning, ej till dom. Vår egen väg vi ville gå. Blott ensamhet vi fann. 5 O Gud, du skapat oss till dig, förlåt vår skuld, vårt svek. 3 Du med din kärlek oss har sökt. Låt bot bli lovsång, död bli liv. Du oss din Son har gett. Låt blinda ögon se.

M H Franzmann (1907-1976) A Frostenson 1978

Skuld—förlåtelse

230. Klippa, du som brast för mig 1 Kor lO:4 f 2 Mos 1716 Th Hastings 1830

Klip—pa, du san brast för mig, låt mig göm - ma mig i dig. Vett-net,

%%

blo— det som går fram från ditt hjär-ta, o Gids Lamm, låt det

och la -gens hot.

1 Klippa, du som brast för mig, 3 Intet kanjag giva dig. låt mig gömma mig i dig. Till ditt kors jag sluter mig. Vattnet, blodet som går fram Naken, dig om kläder ber, från ditt hjärta, 0 Guds Lamm, hjälplös, upp till nåden ser. låt det bli en dubbel bot jag förgås, om inte du för min synd och lagens hot. i din källa tvår mig nu.

2 Om jag strävar aldrig så, 4 Vid vart flyktigt andedrag, räcker ej min kraft ändå och när jag skall dö en dag, till att lyda helt din lag. när till okänt land jag går, Om jag gråter natt och dag, när inför din dom jag står: står dock syndens fläckar kvar. Klippa, du som brast för mig, Blott i digjag frälsning har. låt mig gömma mig i dig.

A M Toplady 1776 Betty Ehrenborg—Posse 1854 Britt G Hallqvist 1980

ATT LEVA AV TRO Skuld—förlåtelse

231. Oändlig nåd mig Herren gav

Luk 15:17-24 Nlark 9:24 Rom 4:20 Ur Virginia Harmony 1831 O-änd' -lig nåd mig Her—ren gav och än i

W&W

hem, jag vil — - sen var, ål V blind, men nu jag ser. l Oändlig nåd mig Herren gav 3 jag kom ur tvivel, mörka djup, och än i dag mig ger. ur vanmakt och ur skam. jag kommit hem, jag vilsen var, Den nåd som har mig intill nu var blind, men nu jag ser. skall bära ända fram. 2 Guds nåd, jag skälvde inför den, 4 Guds löften ger vår längtan svar, men sedan gav den ro, som klippan är hans ord. och aldrig var den större än Ej bättre sköld och skydd jag har den dag jag kom till tro. i himmel och på jord.

_] Newton (1725—1807) A Frostenson 1983

232. Frälsare, du som äger läkedomen

o Lindberg 1938

CFräl- sa— re, ä m-ger lä- ke- do —men för al — la sår jag fick på stcridensDm dag, kan jag ej kom— ma till dig

tårtläitab— 31%

med i se- ger, så kan jag kom— ma med mitt ne— der- lag.

ATT LEVA AV TRO Skuld—förlåtelse

1 Frälsare, du som äger läkedomen för alla sårjag fick på stridens dag, kan jag ej komma till dig med min seger, så kan jag komma med mitt nederlag.

2 Kan jag ej skynda med den heta glädje som föds av tro, rakt mot din öppna famn, så kanjag likt den blinde i sitt mörker dock ropa i förtvivlan högt ditt namn.

3 Kan jag ej barnsligt ta emot din värme, törs jag ej lyfta blicken upp mot dig, så kan jag sjunka ner i bot och ånger och bedja: ”Frälsare, ta hand om mig!”

Kirsten Hansen Aagaard 1877 Britt G Hallqvist 1968

233. Fader, du vars hjärta gömmer

v1-2jes 623-7, 33:14, 10:17 v 3jes 35:1-2, 41:18 0 Lindberg 1917

emm

Fa — der, du vars hjär - ta gön - mer he— lig —het, san all -tingdö—mer,

kär-lek, san för- lå — - ter allt, du vill dö - da för att fö— da

Essä—essä

oss på nytt till ny ge- stalt.

l Fader, du vars hjärta gömmer 3 Rikt med våra tårars flöde helighet, som allting dömer, vill du vattna marker öde kärlek, som förlåter allt, och ge liv och växt på nytt. du vill döda Rosor fromma för att föda skola blomma, oss på nytt till ny gestalt. öknen bli till äng förbytt.

2 Dig vi bedja: låt oss känna, 4 Där vi än i ångest höra att den eld där vi oss bränna, ovisst mummel nå vårt öra, just din kärleks låga är, helgsmålsringning ljuda skall: att ock vreda genom ljusa vindar leda valv skall brusa hem till dig den du har kär. påskkoralers jubelsvall.

ATT LEVA AV TRO Skuld—förlåtelse 5 Äter för du oss de gamla 6 Dig vi prisa och berömma,

vägarna; ej mer vi famla som i vrede allt kan döma var sin egen dunkla stig: och i nåd förlåta allt, samfällt böjas som vill döda knän, och höjas för att föda unga hjärtan upp till dig. allt på nytt till ny gestalt.

E Liedgren 1910

234. O salighet, o gåtfullhet

Beatrice F Johnson 1928

_l_!-__I=1=-E!'I1!EEE_!_E__

O sa—lig—het, o gåtfull-het, o Kristi tör-ne- kro—na,som

start?? ”Mm

mer än världens visdom vet och var— je synd kan so- na,

ei s - 51

mer än världens visdom vet och var—je synd kan so- na.

lg];

] O salighet, o gåtfullhet, 3 jag svär dig trohet, ödmjukhet o Kristi törnekrona, och lydnad intill döden — /: som mer än världens visdom vet /: från denna stund för evighet och varje synd kan sona. :/ du vårdar mina öden. :/ 2 jag träder nu till korset fram 4 Nu all min synd du tagit har — ur dödens syndaländer av fröjd vill hjärtat gråta — /: att ge min själ liksom ett lamm /: jag är ditt barn —— du är min Far — ijesu frälsarhänder. :/ o salighetens gåta! :/

S Lidman 1918

ATT LEVA AV TRO Skuld—förlåtelse

235. Som en härlig gudomskälla

A Dalin före 1917

J; Jil-3.91

Scm en här-lig gu-dcms-käl — la, rik och mäk—tig,djup och stor,

mål—miner ut 1

är den kär—lek,nådochsan— ning,san i Je-su hjär-ta bor.

Ge — nan blo—det har han frälst mig och be - va — rat mig som sin.

1 Som en härlig gudomskälla, 3 Under över alla under! rik och mäktig, djup och stor, Allt förlät han mig en gång. är den kärlek, nåd och sanning, Om hans underbara godhet som ijesu hjärta bor. glad jag sjunger nu min säng. Han har öppnat pärleporten, Han har öppnat... så attjag kan komma in. Genom blodet har han frälst mig 4 När en gång i livets morgon och bevarat mig som sin. till den gyllne port jag när, då för jesu stora kärlek 2 En gång som en jagad duva, ock för mig den öppen står. som en sårad hjortjag var, Han har öppnat... men ett djupt förkrossat hjärta jesus ej förskjutit har. Han har öppnat...

F Bloom 1917

236. Guds källa har vatten tillfyllest

Ps 65:10 joh 7:37—39 Efter tvsk jbl/melodi

r F/A Gm/elc/Hc 131117 C7/E c7

Guds käl- la har vat—ten till-fyl - 1est,en gå- va av strönman—de

ATT LEVA AV TRO Skuld—förlåtelse

tamme-111115

liv, den ä— ger vad al— la be- hö— ver, det räck - er

Gm C7 F

71 ,

dig och för mig.

] Guds källa har vatten tillfyllest, den frid som i dopet oss skänkes, en gåva av strömmande liv, den räcker för dig och för mig. den äger vad alla behöver, det räcker för dig och för mig. 4 Guds källa ej någonsin sinar

för någon i rum eller tid,

2 Guds källa oss renar från synden, dess nåd flödar över i döden, dess vatten uppståndelse ger, det räcker för dig och för mig. av strömmarna blommar det torra, det räcker för alla som ber. 5 Så låt oss i världen ej rädas

att leva som Mästaren lär,

3 Guds källa har frälsning till brädden, Guds källa oss kraften förunnar en stilla, en underbar frid, att vara Hans tjänare här.

B Setterlind 1978

Förtröstan—trygghet

237. Vår Gud är oss en väldig borg

Ps 4622-12 Heb 118

Upp 12:12 Matt 10:30 5 Mos 8:17 Apg 5:41 M Luther 1529 Vår Gud är oss en väl — dig borg, är vårt va - pen

På ho—nom i all nöd och sorg vårt hopp vi vil— je

V gryg _ _ ' ga. Mörk—rets förs-te sti -ger ned, ho— tan—de och yg ' ' ' ga , I _ _ vred, han rus— tar sig för — visst med våld och ar - gan

list. Lik - väl vi oss ej fruk — — - te.

ATT LEVA AV TRO

1 Vår Gud är oss en väldig borg, han är vårt vapen trygga. På honom i all nöd och sorg vårt hopp vi vilje bygga. Mörkrets förste stiger ned, hotande och vred, han rustar sig förvisst med våld och argan list. Likväl vi oss ej frukte.

2 Vår egen kraft ej hjälpa kan, vi vore snart förströdda. Men med oss står den rätte man, vi stå, av honom stödda. Frågar du vad namn han bär? jesus Krist det är. Han är den Herren Gud, som, klädd i segerskrud, sin tron för evigt grundat.

M Luther 1528 0 Petri? 1536 _] 0 Wallin 1816

Förtröstan—trygghet

3 Och vore världen än så stor och full av mörkrets härar, dock, när ibland oss Herren bor, platt intet oss förfärar.

Världens förste ärju dömd, och hans kraft är tömd. Han på ett huvudhår oss skada ej förmår, ett ord kan honom fälla.

Guds ord och löfte skall bestå, vi det i hjärtat bäre. För himmel, ej förjord, vi gå till strids, och glade äre, äre alltid väl till mods, fast vi våge gods och ära, liv och allt; ske blott som Gud befallt. Guds rike vi behålle.

238 jag lyfter mina händer

P5 121 M Tose/mer 1615

Jag lyf—ter mi — na Från dem han hjäl- pen

Witt—Fra 11,11

Her — ren all - tid

hän — der sän — der

upp till Guds berg och hus. och skick—ar ut sitt ljus

der, som jord och him— mel gjort.

%%

Han hör mig när jag

1 jag lyfter mina händer upp till Guds berg och hus. Från dem han hjälpen sänder och skickar ut sitt ljus. Mig Herren alltid leder, som jord och himmel gjort. Han hör mig närjag beder och skyddar mig alltfort.

be— der och skyd- dar mig allt— fort.

2 Han låter mina fötter ej slinta, ty han är en väktare ej trötter och blir mig alltid när. Han nådigt mig bevarar och skyddar mig från fall, mig dag och natt försvarar, välsignar ock mitt kall.

ATT LEVA AV TRO Förtröstan—trygghet 3 Allt ont han från mig vänder Min utgång han bevarar,

och frälsar kropp och själ. min ingång likaså. Vad än som här mig händer Sin nåd Gud aldrig sparar så slutar det dock väl. för dem med honom stå.

] Arrhenius 1694 ] S oedberg 1694*

239. Av hjärtat hållerjag dig kär

Strassburg 1577

' _ki-531 %%

Av hjär—tat häl — ler jag dig kär. Kon, Je - sus Kris- tus,

i den he—Lla vi -da värld är i -del 0 — ro när. Hos villja för - bli - va, Och li —der jag till

sorg och flärd, men du har fri att gi - va.

gta; 13.11.143144 145 H

själ och kropp, är min tröst, mitt en - da hopp, min hjäl -pa —

513— sa;—53:11; ;1 mil—Trea?

her-de god, som å- ter— —löst mig med ditt blod. 0

432354 p—j-JJrå—iali %séä—å:

Je - sus Krist, min Fräl— ser - man, min Fräl -ser - man, al - le -

%!

du mig hjäl- pa kan.

! I at

1 Av hjärtat hållerjag dig kär. Kom, jesus Kristus, var mig när. Hos dig villjag förbliva, ty i den hela vida värld är idel oro, sorg och flärd, men du har frid att giva. Och liderjag till själ och kropp, är du min tröst, mitt enda hopp, min hjälpare, min herde god,

som återlöst mig med ditt blod.

Ojesus Krist, min Frälserman, min Frälserman, allena du mig hjälpa kan.

ATT LEVA AV TRO Förtröstan—trygghet

2 För vad jag är och har och får jag tackar dig, som allt förmår, för varje nådegåva. Gud, lär mig också bruka rätt till andras hjälp vad du mig gett, så kan jag bäst dig lova. Allt gott, o Gud, du själv mig lär. Mot ondskan mitt beskydd du är. Låt ingen motgång hindra mig att hålla fast vid tron på dig. 0 jesus Krist, ack, för din död, ack, för din död, var du min tröst i all min nöd.

3 Sänd, Herre, dina änglar ut, och låt min själ vid livets slut av dem till dig bli tagen. Min kropp som läggs ijorden ned, lät den fä vila i din fred intill den sista dagen. Väck upp mig då, benåda mig, låt mina ögon skåda dig i glädje stor, o du, Guds Son, försonare på nådens tron. Ojesus Krist, ack, bönhör mig, ack, bönhör mig, i liv och död jag tillhör dig.

M Schalling 1569 H Ausius 1641 ] O Wallin 1807 Bearb 1983

240. Uti din nåd, o Fader blid

Apg 17:25 1 Mos 2:7 1 Kor 6:19 Syr 33:13

Strassburg 1545

Her— re, allt i ditt för - var.

ATT LEVA AV TRO Förtröstan—trygghet 1 Uti din nåd, o Fader blid, 3 I dig är jag av hjärtat nöjd,

från nu och intill evig tid du är min enda tröst och fröjd. jag lämnar mig och vad jag har. I all min nöd och stora brist Tag, Herre, allt i ditt förvar. är du min hjälp, det vetjag visst. 2 Mitt liv, min kropp och ande är 4 Det är min tro, o Fader blid,

din egendom, o Herre kär. hjälp att jag alltid blir därvid. Bevara själv vad dig tillhör, Ifrån ditt barn du aldrig vik, att intet om mig skada gör. attjag må ärva himmelrik.

B Förtsch 1609 H Ausius 1641 JSUedberg 1694*

241. Bort med tanken, sorgsna hjärta

Luk 15:1-7

Rom 5215—20 Geneve 1551 Bort med tan -ken, sorgs—na hjär - ta, att av Gud du ut — Skul- den fyl- ler dig med smär — ta, fo ho - nom är

Wars:-1 33%

Stött du full med synd och skuld: Gud är än — då du kär. gig—Ej i? 35% e — vigt huld. Fast din id för — tjä - nar dö - den fräl- sar dig din Gud ur nö — — den. 1 Bort med tanken, sorgsna hjärta, Såg du sorgen i hans blick, att av Gud du utstött är. när du bort från honom gick, Skulden fyller dig med smärta, såg hans längtan att förlåta, men för honom är du kär. skulle du av glädje gråta! Är du full med synd och skuld: Gud är ändå evigt huld. 3 Lyssna! Hela änglaskaran Fast din synd förtjänar döden brister ut i glädjerop frälsar dig din Gud ur nöden. när en syndare ur faran vänder sig till Gud i tro. 2 Ingen herde kan så leta När från synd och svek du går, efter ett förlorat får. Gud, din Far, vid dörren står, Kan du ana eller veta väntar dig med öppna armar

hur Guds hjärta för dig slår? och i kärlek sig förbarmar.

ATT LEVA AV TRO Förtröstan—trygghet 4 Ingen sjö så högt kan svalla, 5 Gläd dig,jubla i ditt sinne,

ingen avgrund när så djupt, du som trött och ängslig gär. inget regn så rikt kan falla Hopp och tröst hos Gud du finner,

som den nåd som finns hos Gud. inget ont dig skada får. Ingenting sin likhet har Herre, du som älskar mig, med Guds kärlek ofattbar. låt mig kärlek få till dig! Som när bäcken havet hinner Låt din Ande mig förvandla, all din skuld i Gud försvinner. i din vilja vill jag vandra!

P Gerhardt 1647 P Brask 1690 . _] A Hellström 1983

242 jag vill dig, Gud, med glädje prisa

Hamburg 1690

. _ —.

Jag vill digGrl, med gläd- je pri- sa, jag villdig all-tid hål—la kär. För all dengod-het som du vi— sat. till dig ndtttadtsninsåig jag bär.

Jag vill dig all-tid hö- ra till och vet att du mitt bäs—ta vill.

1 jag vill dig, Gud, med glädje prisa, 4 Alljordens fröjd så snart försvinner, jag vill dig alltid hålla kär. all ära, njutning, rikedom. För all den godhet som du visat Om än jag dem med möda vinner, till dig mitt tack, min sångjag bär. blir själen lika trött och tom. jag vill dig alltid höra till Den enda skatt som gör mig rik, och vet att du mitt bästa vill. den finner jag, min Gud, i dig. 2 jag efter mycket sökt och letat, 5 jag vill dig alltid vara nära, men sent och sällan efter dig. du som i kärlek sökte mig. Så länge har min kärlek tvekat, Låt mig få sjunga till din ära fast du så högt har älskat mig. och i min glädje prisa dig. jag blygs för dagarna som flytt jag vill dig alltid höra till, och ber dig: gör mitt sinne nytt! jag vet att du mitt bästa vill.

3 Den sällhet världen gav att skörda var bara bländverk, slaveri. Men du har tagit av min börda och rest mig upp och gjort mig fri. Den falska frihet som mig band i ljuset av din blick försvann.

] Scheffler 1657 G A szm 1765 Ch Dah11807 JA Hellström 1979

ATT LEVA AV TRO

Förtröstan—trygghet

243. Vi kristna bör tro och besinna

Matt 6:24-34

Vi krist—na bör tro och då han oss här vil— le

_ sin- na

Tink? I500-talet/Köpenhamn 1569/Kanga3ala 1624

vad Kris -tus så nå—

- tet allt världs-

å min hur li %

$$$—$% "% '-=

lart ligt är värt,. Iy

EL

ej him —me—1en sö-ka

blott vill det

] Vi kristna bör tro och besinna vad Kristus så nådigt har lärt, då han oss här ville påminna hur litet allt världsligt är värt. Ty den kan ej himmelen söka som blott vill det jordiska öka och fäster sitt hjärta därvid.

2 Att tjäna två herrar tillika, så skilda som mammon och Gud, det kan ingen utan att svika och bryta mot enderas bud. Ty om man vill älska den ena så kan man den andra ej tjäna, men glömmer, föraktar hans ord.

3 Bekymra dig inte för livet, nog får du ditt dagliga bröd. Det är dig av Skaparen givet, han ser ditt behov och din nöd. Se fåglarna färju sin föda fast aldrig de sår eller skördar. Är du ej förmera än de?

jor - dis— ka

4 Se liljorna, se deras skimmer om våren när marken är grön. De arbetar inte och spinner, en dräkt har de ändå så skön att Salomo, fast han var mäktig, ej hade en klädnad så präktig som de i sin blomningstid bär.

Vår Gud ger åt gräset dess kläder. Det växer och varar så kort. I dag med sin doft det oss gläder, i morgon så vissnar det bort. Hur kan du i klentro och svaghet då tro du är glömd av din Fader, som kände han inte din nöd.

Så ängslas då ej för i morgon. Var dag av sin plåga har nog. Nej, öppna ditt hjärta för honom som bland oss sin boning här tog. Om före allt annat du söker hans rike, skall allt du behöver dig skänkas, och mera därtill.

H Spegel 1686 _] O Wallin 1816 A Frostenson 1978

och " er sitt hjär—

ATT LEVA AV TRO

Förtröstan—trygghet

244- Säll är den som sina händer PS l39t5, 9 f, 3116

Svensk 1697

Säll är den som Hur hans liv och lyck — a

si—-na hän— der i Guds hän —der vän— der har han ro i

är nöjd i sorg och nöd, han har

död. Till hans bäs — ta allt sig vän— der.

Han är all - tid

] Säll är den som sina händer i Guds händer sluter in. Hur hans liv och lycka vänder har han ro i själen sin. Han är nöjd i sorg och nöd, han har tröst i liv och död. Till hans bästa allt sig vänder. Han är alltid i Guds händer.

G Ållan1694 _]A Hettxtröm 1979

i Guds hän — der.

2 Sist, min Gud, jag dig nu beder: Tag min hand uti din hand, så att du mig alltid leder, för mig till ditt fröjdeland. Där försvinner allt besvär, och när loppet slutat är och jag dig min ande sänder, tag den då i dina händer.

245 jag nu den säkra grunden vunnit

Hamburg 1690

Jag nu den sak—ra grun- den vun-nit som hål—ler hop—petsan—kar kvar.

I Je — sus Kris tus jag den fun—nit, den la —des in —nan värl—chn var.

O—mbb-lig,trygg den gum-den står

] jag nu den säkra grunden vunnit som håller hoppets ankar kvar. Ijesus Kristus jag den funnit, den lades innan världen var. Orubblig, trygg den grunden står när himmel och när jord förgår.

när him mel och när jord för-går.

2 Ett hjärta finns som sig förbarmar mer kärleksfullt än vi förstår. Gud väntar oss med öppna armar, och nåd de ångerfulla får. En tillflykt i all nödjag vet, och det är Guds barmhärtighet.

ATT LEVA AV TRO

3 O djup av nåd som synder våra i Kristi död begravit har! Han läker såren, djupa svåra och är i domen mitt försvar. Ty Kristi blod i evighet högt ropar om barmhärtighet.

4 När onda minnen mig anklagar och ingen ro mitt hjärta får, med allt som hopp och mod försvagar jag till min broder jesus går, och i hans ljus jag ser och vet att stor är Guds barmhärtighet.

5 Om tunga bördor trycker ner mig och allt blir olust och besvär, om mina vänner överger mig, om gammal, sjuk och tröttjag är, ett stöd i sorg och ensamhet jag har i Guds barmhärtighet.

Förtröstan—trygghet

6 Om också i min högsta strävan, i vad jag än må ta mig för, jag ser på nytt med sorg och bävan så många fel i det jag gör, en tröst i all min skröplighet jag har i Guds barmhärtighet.

7 Så ske med mig Guds goda vilja. jag är hans barn, så har han sagt. Från honom kan mig intet skilja, ej mänsklig eller djävulsk makt, ej fara, nöd och nakenhet. Mitt skydd är Guds barmhärtighet.

På denna grund villjag förbliva i alla mina levnadsår. Den skall mig stödja, lyfta, liva, så länge hjärtat i mig slår. Sen sjungerjag i evighet: O djup av Guds barmhärtighet!

]A Rothe 1726 C D af Wirsén 1889 Britt G Hallqvist 1984

246. Här en källa rinner

_]er 17:13 .]oh 4:14 Upp 2116 Engels/r 1800-talet

WEW

en käl — la

rm — ner ,

säll den hen - ne fin - -ner!

&?äw

är djup och klar ,

1 Här en källa rinner, säll den henne finner! Hon är djup och klar, gömd, men uppenbar.

2 Andens törst hon släcker och i hjärtat väcker frid och stilla ro, kärlek, hopp och tro.

W Cowper 1772 Betty Ehrenborg-Posse 1854

gömd, men upp — en -

3 ja, uti dess flöden

gives bot mot döden: i dess friska flod blir min vilja god.

4 Du Guds kärleks källa, du skall evigt välla, evigt hälsosam skall din flod gå fram.

E Linderholm 1920

ATT LEVA AV TRO Förtröstan—trygghet

247. Befall i Herrens händer

Stratiburg 1539

%%

och hur sig värl - den vän — der, hans ord i hjär — tat äg.

Ty in — tet ord är gi — vet som Her — rens ord, så visst. Det vi - sar väg till ' - vet, det för dig hem till sist.

] Befall i Herrens händer din möda och din väg, och hur sig världen vänder, hans ord i hjärtat äg. Ty intet ord är givet som Herrens ord, så visst. Det visar väg till livet, det för dig hem till sist.

2 För lycka, makt och ära i denna värld ej strid. Låt sorgen dig ej tära fördenna korta tid. Det är till andra strider dig Herren kallat har. Det är för andra tider han lönen åt dig spar.

3 Här gäller det att verka för honom som dig sänt och låta Anden stärka det liv som han har tänt. Här gäller det att söka först hans rättfärdighet och sträva att föröka hans rikes härlighet.

4 Så strid med helig iver mot mörker, synd och brist, och vet att Kristus giver dig segerns lön till sist. I glädjen och i nöden håll dig till Herrens bud. Var trofast intill döden och hoppas allt av Gud.

5 Tro ej han löftet bryter, tro ej han glömmer dig, när stormen kring dig ryter och molnen hopar sig. Han far på vindens vingar, gör molnen till sin vagn och själva skadan tvingar att tjäna dig till gagn.

6 Var trofast! Natten dagas, nu purpras österns rand. Allt mörker skall förjagas utav den Starkes hand som ur sitt hus Orion och morgonstjärnan för och nåden över Sion i gryningsdaggen strör.

ATT LEVA AV TRO

7 Alltså Guds hjälp förbida och räds ej mänskors hot. Är Herren på din sida, vem kan dig stå emot? Sin kraft han dem förlänar som vandrar i hans bud. Allt till det bästa tjänar för dem som älskar Gud.

Förtröstan—trygghet

_] O Wallin 1816 Britt G Hallqvist 1979 0 Nivenius (v 5) 1983

248. Tryggare kan ingen vara

Luk 12:32 v 3joh 10:28, Matt 6:31 f _]es 41:14 v 4 Ps 4628 v 2 Ps 65:5 v Sjob 1:21

2

Svensk variant av tysk _hJikmelodi

Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara, stjärnan ej på himlafästet, fågeln ej i kända nästet.

Herren sina trogna vårdar uti Sions helga gårdar; över dem han sig förbarmar, bär dem uppå fadersarmar.

Ingen nöd och ingen lycka

skall utur hans hand dem rycka. Han, vår vän för andra vänner, sina barns bekymmer känner.

Lina Sandell-Berg 1856

4 Gläd dig då, du lilla skara: jakobs Gud skall dig bevara. För hans vilja måste alla fiender till jorden falla.

5 Vad han tar och vad han giver, samme Fader han dock bliver, och hans mål är blott det ena: barnets sanna väl allena.

ATT LEVA AV TRO

249. Blott en dag

Matt 6:34 v 2 Klag 3:22 f,_]es 916, 5 Mos 33:25

Förtröstan—trygghet

0 Ahnfelt 1872

vil —ken tröst, vad än

Blott en dag, ett ö-gon—blidti s'a'n- der,

| Allt ju vi - lar i min Fa—dershän- der, skul- le jag, sombam, san kom— —mer Han som bär för mig en fa —ders väl ängs —las hjär — ta, han ju ger åt var— je ny-född dag dess be-

skär—da del av fröjd och smär —ta,

1 Blott en dag, ett ögonblick i sänder, vilken tröst, vad än som kommer på! Alltju vilar i min Faders händer, skulle jag, som barn, väl ängslas då? Han som här för mig en faders hjärta, han ju ger åt varje nyfödd dag dess beskärda del av fröjd och smärta, möda, vila och behag.

2 Själv han är mig alla dagar nära, för var särskild tid med särskild nåd. Varje dags bekymmer vill han bära, han som heter både Kraft och Råd. Lina Sandell-Berg 1865*

Morgondagens omsorg fårjag spara, om än oviss syns min vandrings stig. ”Som din dag, så skall din kraft ock vara”, detta löfte gav han mig.

Hjälp mig då att vila tryggt och stilla blott vid dina löften, Herre kär, ej min tro och ej den tröst förspilla som i ordet mig förvarad är. Hjälp mig, Herre, att vad helst mig händer, taga ur din trogna fadershand blott en dag, ett ögonblick i sänder, tills jag nått det goda land.

250. Är det sant att jesus är min broder

v 3joh 20:17 v 4 Rom 8:17

Heb 2:11 Rom 8:29 0 Ahnjelt 1863

ATT LEVA AV TRO Förtröstan—trygghet E .? flo - der, bort med allt san hhär mig ängs—la vill! 1 Är det sant att jesus är min broder, Gläds, min själ, med världars myriader, är det sant att arvet hör mig till? att ock du har fått ett sådant bud! 0, så bort med alla tårefloder, bort med allt som här mig ängsla vill! 4 0 det broderskapet, se det gäller

mer än allt vad här man nämna kan,

2 Han min broder — under över under — ty i bredd med jesus det mig ställer, större nåd väl aldrig tänkas må! ger mig rätt till samma arv som han. Fastjag ej kan tro det alla stunder är jag salig på hans ord ändå. 5 Samma arv däruppe i det höga,

samma himmel, samme Gud och Far.

3 Han har sagt: ”Min Fader — eder Fader”, Herre, Herre, öppna blott mitt öga han har sagt: ”Min Gud och eder Gud.” för de skatterjag clock verkligt har!

Lina Sandell—Berg 1863, 1882

251. Var jag går i skogar, berg och dalar

Ur O Ahnfelts sånger 1868

Var jag går i sko—gar,berg och da— lar, föl—jer mig en 317 Gm Bb/D 317 1517

vän, jag hör hans röst. Väl o — syn-lig är han,men han ta-lar,

ta— lar Stun-dom var—ning,stun-dom tröst. Det. är Her — den

317 F Cm F/A . _ / E%? *EE= sms:a

god. Väl var han dö - der, men han le- ver i all e -vig— _; ! Bb Bb Frifogsb E!? Cm F/A het. Si — na får han följer,vår—dar,fö—der med o-säg— lig

Bb

F Bb

sverige?—"b!

tro — fast - het, si — na får han föl- jer, vår — dar,

ååå—553.535 Mitä—rill

fö— der med o — säg - lig tro- fast - het.

ATT LEVA AV TRO

l Varjag går i skogar, berg och dalar, följer mig en vän, jag hör hans röst. Väl osynlig är han, men han talar, talar stundom varning, stundom tröst. Det är Herden god. Väl var han döder, men han lever i all evighet. /: Sina får han följer, vårdar, föder med osäglig trofasthet. :/

2 Allt vad vi till evig tid behöva, allt för evigt harjag i min vän. Allt som här mitt hjärta kan bedröva känner han och hjälper det igen. Väl försvinner ofta vännen kära, men han sade själv: En liten tid, /: sen en tid igen, och jag är nära, då blir åter fröjd och frid. :/

Förtröstan—trygghet

3 När på Tomas Segerfursten tänker, ser att tyngd och tvivlande han går, skyndar han och honom nåden skänker att få se och röra vid hans sår. Tomas, rörd av jesu varma hjärta, övervunnen av hans marterskrud, /: ropar, fylld av fröjd och kärlekssmärta: 0 min Herre och min Gud! :/

Följ mig, huldaste, uppstungna hjärta, på den vägjag genom öknen går!

Låt min tro, i glädje och i smärta, kunna vila städs vid dina sår! Låt mig somna i ditt hulda sköte, låt mig uppstå, klädd uti din skrud, /: frälst och salig ropa vid ditt möte: 0 min Herre och min Gud! :/

C 0 Rosenius 1847 Vers 3 Herrnhutisk so frrf 1806

252. Hela Vägen går han med mig

R Lowrr 1875

frid , gu — dcm - lig trygg-het

u-ti. ho—nun harmin själ,ty jag

1 Hela vägen går han med mig, vad kan jag väl önska mer? Kan jag tvivla på hans godhet närjag här hans ledning ser?

Himmelsk frid, gudomlig trygghet uti honom har min själ, /: tyjag vet, vad än mig möter, gör dock jesus allting väl. :/

ATT LEVA AV TRO

2 Hela vägen går han med mig, hjälper mig och är mitt stöd, ger mig kraft i varje prövning, mättar mig med livets bröd. Och om hjärtat skulle törsta, vägen kännas tung och lång, /: glädjekällor då ur klippan springer fram som förr en gång. :/

Frances (Fanny) _] Crosby-van Alstyne 1875

Förtröstan—trygghet

3 Hela vägen går han med mig. Vilken kärlek hög och rik! Och till sist en evig vila ger han mig i himmelrik. Närjag där får fri, förklarad, inför honom falla ned, /: skall med glädje jag det minnas: hela vägen gick han med. :/

E N vström 1878*

25?) O giv oss, Herre, av den tro

1 Kor 13:13 Kol 124, 5 B Waldis 1553

O giv oss, Her- re, av den tro som lyf- ter oss till ljus och

som sorg- er - na be -tv_ing—ar, på star- -ka ör- ne- Ving -ar,

Wiåjzc'äi—ftåä

som ta - lar mäk- tigt till en- var och bär oss un- der fär- den,

&%Tjiå lr?—_w

som här— lig tröst i tviv-len har

1 O giv oss, Herre, av den tro som sorgerna betvingar, som lyfter oss till ljus och ro på starka örnevingar, som talar mäktigt till envar och bär oss under färden, som härlig tröst i tvivlen har och övervinner världen.

2 O giv oss, Herre, av det hopp som missmod icke hinner, som skådar utur tårar opp och därför styrka vinner,

Ida Granqvist 1902

och ö -ver - vin- ner värl- den.

som ej, hur stjärnlös natten står, till ängslig bävan bliver, men drömmer om det jubelår som evig sällhet giver.

3 O giv oss, Herre, kärlek ock, som aldrig vänder åter, som, fastän ständigt gäckad, dock sig ej förtröttas låter, den glöd som icke släckes ut av stora vattuflöden, den makt som ej vet gräns och slut, men segrar över döden.

ATT LEVA AV TRO Förtröstan—trygghet

254. Löftena kunna ej svika

L Pethrus 1913

kvar. Je - sus med blo- det be- seg - lat allt vad han

07 R%” G

www ine-m

lo - vat har. Him- mel och jord mä brin- -na, höjder och

berg för- svin-na, men den somtror skall fin- na,

de stå kvar.

1 Löftena kunna ej svika, nej, de stå evigt kvar. jesus med blodet beseglat

allt vad han lovat har. Himmel och jord må brinna, höjder och berg försvinna, men den som tror skall finna, löftena de stå kvar.

2 Gör såsom Abraham gjorde, blicka mot himlen opp! Medan du stjärnorna räknar, växer din tro, ditt hopp. Himmel och jord må brinna...

3 Tro när det mörknar på färden, solen ej slocknat har. Blott några timmar och sedan strålar en morgon klar. Himmel och jord må brinna...

L Pethrus 1913

4 Tro när dig världen förföljer. Med dig i ugnen het vandrar en gudason härlig, prövade själ, det vet. Himmel och jord må brinna...

5 Tro när dig vännerna svika, tro när blott en står kvar. jesus, din vän, skall dig följa alla, ja alla dar. Himmel och jord må brinna...

6 Tro under allt som dig möter, snart du ju hemma är. Då skall i åskådning bytas det som du trodde här. Himmel och jord må brinna...

löf- te - na

ATT LEVA AV TRO Förtröstan—trygghet

255. Alla har brått G Thyrestam 1958

C* G/H Am Ein/G Am m D G

Vem bryr sig om att jag är rädd? Ingen har tid att hö - ra. 1 Alla har brått, Han gör mig glad

ingen har tid, närjag är rädd, alla har sitt att göra. närjag har gjort mig illa. Vem bryr sig om attjag är rädd? 3 Hör du mig, Gud? Ingen har tid att höra. Fastjag var stygg,

din vill jag ändå vara.

2 Gud harju tid. Håll mig i hand! Evighet, ja, Allt blir så lätt tid till att lyssna stilla. om du är med mig bara.

Britt G Hallqvist 1958

256. Var inte rädd. Det finns ett hemligt tecken

L .Moherg 1974

Var in- te rädd. Det finns ett hem- ligt teck-en, ett namn som

; C. w; Eiå H E—b 37 Axl—__ på! 27

skyd - dar dig nu när du går. Din en-sam—het har stränder in mot n Em Em7 c Em7 Am H nm

*;FLF .it—Lim

lju-set. Var in - te rädd. I san-den finns det spår.

1 Var inte rädd. Det finns ett hemligt tecken, ett namn som skyddar dig nu när du går. Din ensamhet har stränder in mot ljuset. Var inte rädd. I sanden finns det spår.

2 Han älskar dig, han väntar dig i kväll — en kväll när du förstår hans hemlöshet och hur han längtar efter dina steg: från evighet har han stämt möte här.

ATT LEVA AV TRO Förtröstan—trygghet

3 Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn, du ser den inte nu, men färdas dit. En dag skall du bekänna högt hans namn, han kärleks frid som ingenting begär.

4 Du är på väg. En dag blir natten vit. En dag och stjärnor växer ur hans famn. Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn, du ser den inte nu, men färdas dit.

Ylva Eggehom 1972

Glädj e—tacksamhet

257. Pris vare Gud! Allena han

jakl:l7 v4Ps46 v 3 Ps 84:55, 11 v 5 Luk 22:30

B Waldis 1553

Pris va— re Gud. Al - le- na han full-kom- lig gå - va skän-ker. Han gi-va vill och gi- va kan mer än jag ber och tän -ker.

'—__— _ + _ GE=E====-. ====£==

Han da-gens ljus från fäs -tets höjd allt le - van- de för - un -nar.

_'————__— _— ="=_"=" " ""E—=" '_=_EE *

Han bju-der li -vets san-na fröjd ur nå -dens ri - ka brun-nar.

f——55= == han xh— — _ -=——-| Al - le- na han den rät- ta gläd -jen gi - - va kan.

1 Pris vare Gud! Allena han 2 Han gav mig av sin rikedom fullkomlig gåva skänker. mitt hem, mitt kall i tiden, Han giva vill och giva kan min arbetshåg, min egendom, mer än jag ber och tänker. mitt mod i levnadsstriden. Han dagens ljus från fästets höjd Från år till år, från dag till dag allt levande förunnar. hans omsorgjag fått röna. Han bjuder livets sanna fröjd jag älska lärt hans rikes lag, ur nådens rika brunnar. hans tempelgårdar sköna, Allena han hans sannings ord,

den rätta glädjen giva kan. hans verk i himmel och på jord.

ATT LEVA AV TRO

3 Att tacka dig, 0 Gud, mig lär. Giv mig det barnasinne som livets alla dagar bär din trofasthet i minne. Du älskar rikt och handlar stort:

ack, låt mig icke glömma det goda du min själ har gjort, men det i hjärtat gömma och prisa dig i dina gårdar innerlig.

4 O Gud, mitt fäste och min borg i livets prövningsdagar, giv att jag ej i syndig sorg mot dina rådslut klagar, men vandrar tålamodets stig,

] A Eklund 1914

258. O liv, som blev tänt

v 2 1 Kor 15:54-57 v 5 1 Kor 12:13 joh l:4, 10 v 61K0r10116f

Rom 613-ll, Upp 1:18 v ljoh 5:11 f

Glädj e—tacksamhet

om sårad fot än blöder,

där jesus själv gått före mig, och där hans hand mig stöder. En liten tid, och du förlänar salig frid.

När nya himlar och ny jord, o Fader, du bereder, till glädjen vid ditt rikes bord din Son de trogna leder; hans Ande fridens ande är, förlossar dem som lida. Så låt oss glada vandra här och sist i hoppet bida

fullkomlig fröjd

hos dig, vår Gud, i himlens höjd.

G Aule'n 1937

i krist-trog- nas bröst, dig

%%

värl- den ej känt. Det ljus sanvårt jor-dis-ka ö - ga ej tält dock

le—ver in - an oss,fast skmnt och för-dolt. Gad rå — der: allt

WSA— %%

skall un -der -ncm bli lagt med kär- le- kens makt.

1 O liv, som blev tänt i kristtrognas bröst, dig har världen ej känt.

Det ljus som vårt jordiska öga ej tålt

dock lever inom oss,

fast skumt och fördolt. Gud råder: allt skall

under honom bli lagt med kärlekens makt.

ATT LEVA AV TRO Glädje—tacksamhet 2 O härliga lott: 5 Du levande hopp, att leva .där döden sin överman fått, som stiger förnyat ur dopkällan opp, där livet, som bleknat, o, giv mig de vingar sen hjärtvärmen flytt som Anden dig gav, och vingkraften veknat, att lättjag mig svingar skall blomstra på nytt, långt, långt bortom hav, där kärleken växer som solvärmen blid dit bort där Guds sol lyser evig och stark i vårfrudagstid. på paradismark. 3 O ljuvliga land, 6 O kärlek, som har där gråten ej rinner en sprudlande källa av liv för envar, som timglasets sand, du fyller, i kraft av vår Frälsares ord, där rosen ej vissnar, där fågeln ej dör, välsignelsens kalk på hans heliga bord. där lyckan är klar Din hälsodryck bjud oss som kristall, men ej skör, härnere och bliv där intet skall fattas, vårt eviga liv. blott sorgen som tår och plågar oss här. 7 O kärlek, som är det eviga livet i växlingen här, 4 O väldiga tro, smält om våra hjärtan i altarets glöd som slår över djupen din svindlande bro OCh rena Vårt stoft och leder vår färd från all krankhet och död, utmed avgrunders rand att glada vi känna, som eld i vårt blod från dödsskuggans värld de levandes mod.

till de levandes land, dröj kvar hos oss ringa;

här trivs du ju bäst, du högborne gäst.

N F S Grundtvig 1824 E Liedgren 1935 Bearh 1937

259 Saliga visshet, jesus är min Phoebe Knapp 1873

]

Sa— li- ga viss—het, Je— sus är min: Him-me-lens glädje

fyl- ler mitt sinn. Född av hans An- de, ren i hans blod

gläd- je, han är min säng, ho-nom jag pri- sar livs-dagen

ATT LEVA AV TRO Glädje—tacksamhet été-igjen; cc.i- _, Engw- lång Han är min gläd- je, han är min säng, ho-nom jag

år cab—515135!

ori- sar livsda- gen lång.

1 Saliga visshet, jesus är min! Inom mig hörjag änglar ge bud, Himmelens glädje fyller mitt sinn. tala om nåd och kärlek från Gud. Född av hans Ande, ren i hans blod, /:Han är min glädje får jag förtröstan, styrka och mod. /:Han är min glädje, han är min säng, 3 Saliga visshet, ljuvliga ro! honom jag prisar livsdagen lång. :/ Nu jag hos jesus vilar i tro, väntar vad intet öga har sett, 2 Alltingjag uppgav, alltingjag vann! väntar vad Herren själv har berett. Strålande morgon för mig upprann. /:Han är min glädje

Frances (Fanny) _] Crosby—van Alstyne 1873 Karin Hartman 1984

260 jag kan icke räkna dem alla

job 9:10 Rom 9233-36 A Lindström 1889

al - la, de prov på Guds god - het jag rönt.

1 jag kan icke räkna dem alla, 2 Likt stjärnornas tallösa skara de prov på Guds godhet jag rönt; de hava ej namn eller tal, likt morgonens droppar de falla men stråla likt dessa så klara och glimma likt dessa så skönt. jämväl i den mörkaste dal. jag kan inte räkna dem alla, Likt stjärnornas tallösa skara ' de prov på Guds godhet jag rönt. de hava ej namn eller tal.

ATT LEVA AV TRO

3 jag kan inte räkna dem alla,

men ack, må jag tacka dess mer. Guds kärleks bevis må jag kalla de under av nåd han beter. jag kan inte räkna dem alla,

men ack, måjag tacka dess mer.

Lina Sandell-Berg 1883

Glädj e—tacksamhet

261. Tack, min Gud, för vad som varit

_]A Hultman 1908

san

fa—rit! Tack för stund som in-ne är!

Tack för lju - sa, var-ma

ESP 'i??? £

vå-rar! Tack för mörk och ku—len höst!

1 Tack, min Gud, för vad som varit! Tack för allt vad du beskär! Tack för tiderna som farit! Tack för stund som inne är! Tack för ljusa, varma vårar! Tack för mörk och kulen höst! Tack för redan glömda tårar! Tack för friden i mitt bröst!

2 Tack för vad du uppenbarat! Tack för vad jag ej förstår! Tack för bön, som du besvarat! Tack för vad jag icke får! Tack för livets hemligheter! Tack för hjälp i nödens stund! Tack för nåd, som ingen mäter! Tack för blodets fridsförbund!

A Storm 1891

safes-

3 Tack för himmel blå i livet! Tack för moln du strött därpå! Tack för solljus, av dig givet! Tack för mörkret likaså! Tack för prövningar och strider! Tack för hopp, som uppfyllts väl! Tack för dagen, som framskrider! Tack för hopp som slagit fel!

Tack för rosorna vid vägen! Tack för törnet ibland dem! Tack för resta himlastegen! Tack för evigt tryggat hem! Tack för kors och tack för plåga! Tack för himmelsk salighet! Tack för stridens klara låga! Tack för allt i evighet!

ATT LEVA AV TRO Glädje—tacksamhet

262. O sällhet stor, som Herren ger

Klag 3:22-23 Matt 6:31 f Ur Engelkes sånger 1877

hans för-bund. Hal-le—lu-ja, hal-le-lu-ja, hal-le—lu-ja, vår Gud!

1 O sällhet stor, som Herren ger 3 Bekymra er då inte mer ren här på denna jord! för hem och dagligt bröd. I kärlek han till barnen ser, Det är det ord oss Herren ger, dem föder vid sitt bord. han är vårt säkra stöd. Hans nåd är ny var dag och stund, Han är oss alla dagar när, och evigt fast står hans förbund. han oss och våra bördor bär. Halleluja, halleluja, Halleluja... halleluja, vår Gud! _. 4 Ar det så saligt redan här 2 Väl blir det mörker mången gång, att vara jesu vän, ej solen skinerjämt. hur skall det då ej bliva där Väl får vi känna tidens tvång, en gång i himmelen! men ett är dock bestämt: Där får vi fröjdas var minut, det blir ej mörkt i himmelen, vår salighet tar aldrig slut. och resan, vad betyder den! Halleluja... Halleluja...

N Frykman 1877*

ATT LEVA AV TRO Glädje—tacksamhet

263. Det är saligt på jesus få tro

2 Kor 5:7 1 joh 3:2 ] Ph Webster 1867

dämmet

Det är sa-ligt på Je-sus få tro och att vara Guds barn blott av

atthans sa-lig—het ä-ven är min.

1 Det är saligt på jesus få tro omkring ordet till bön och till sång. och att vara Guds barn blott av nåd. 0 hur härligt det blir vid Guds tron Det blir härligt hos jesus få bo att få stå bland de frälsta en gång. och där prisa hans trofasta råd. Gud ske lov, Gud ske tack... Gud ske lov, Gud ske tack, att hans salighet även är min. 3 Det är saligt att tro, fast vi än Gud ske lov, Gud ske tack, ej fått skåda vår Frälsare kär. att hans salighet även är min. Men en dag skall han komma igen, vi får se honom såsom han är. 2 Det är saligt att samlas i tro Gud ske lov, Gud ske tack...

A Fernholm 1877*

264. Mitt i en värld av mörker L .l/Ioberg 1974.1976

Mitt i en värld av mör- ker jag hör att nå- gon går och

öpp-nar blin—das ö - gon och lä - ker slag-nas sår.

D H Em A D Hm Elsus A

Re . hang :

Förr var jag blind, nu kan jag se och det är allt jag vet.

ATT LEVA AV TRO Glädje—tacksamhet

D H Em A D A Dsus D

Förr var jagblind. Hur jag kan se är Her-rens hemlig- het.

1 Mitt i en värld av mörker 4 Han rörde vid mitt öga jag hör att någon går och allt brast ut i ljus, och öppnar blindas ögon han såg på mig och blicken och läker slagnas sår. var djup som himlens djup. Förr varjag blind, Förr varjag blind... nu kan jag se, och det är allt jag vet. 5 jag ser, jag ser vad ingen Förr varjag blind. utav de lärda ser: Hurjag kan se att i en värld av mörker är Herrens hemlighet. har Herren stigit ner. Förr varjag blind... 2 jag ropade i mörkret och andra sade: ”Tig”. Din nöd är din, och ingen har tid att hjälpa dig.

6 Mitt i en värld av mörker går kärleksljuset fram, jag ser, jag ser att jesus Messias är hans namn. Förr varjag blind...

Förr varjag blind...

3 Då kom en röst ur hopen: ”Tag honom hit till mig!”, och jag gick fram i mörkret och han var nära mig. Förr varjag blind...

Ylva Eggehorn 1970

Vaksamhet—kamp—prövning

265. Ingen hinner fram

Luk 13:24 v3 .Vlatt 22:11 f vl Matt 7:13—14 v5 Upp 3:11 Svenskfolkmelodi

Wmas? sm

Ing—en hin-ner framtill den e -vi -ga ron scm sig ej el-digt fram- Sjä- len mås- te ut - stå en kamp för den tron var— på vår sa-lig—het

tält.; ”.it—lli :i s åååh—EEEEEEH

träng— er. Por - ten kal -1as trång, och vä - gen he - ter smal, häng - er.

Wi??? ägg?—353

he- la Her-rens nåd är ställd ut- i ditt val, men här gäl— ler

claw särfaärääfä

träng— a, ja, trång-a sig fram, an - nars är him - len för— 10 - rad.

ATT LEVA AV TRO

Ingen hinner fram till den eviga ron som sig ej eldigt framtränger. Själen måste utstå en kamp för den tron varpå vår salighet hänger. Porten kallas trång, och vägen heter smal, hela Herrens nåd är ställd uti ditt val, men här gäller tränga, ja, tränga sig fram, annars är himlen förlorad.

Hindren äro många.

Gör motstånd min själ, Satan dig nåden ej unnar. Träng dig framom allt

som vill hindra ditt väl, övergiv världenes brunnar. Lyd ej deras röst

som ropa: Följ med oss! Ty, min dyra själ, du måste då förgås. Nej, för jesu kärlek, jag råder och ber: Strid i Guds kraft för din krona.

Härlighetens himmel är värd all din flit-, värd all din bön och din längtan. Ingen ångrar sig, som har väl hunnit dit, kronan förtjänar din trängtan.

Vaksamhet—kamp—prövning

Därför vakna upp och se dig flitigt om, gör dig väl beredd till Herrens stora dom.

Bröllopskläder fordras av var och en själ,

som in i staden skall komma.

Aldrig blir du insläppt

i himmelens land, tro mig, o själ, vad jag säger, aldrig kastas ankar

på himmelens strand, om du sann tro icke äger. Tron skall rädda dig,

så framt du räddas skall; därför, käre, hör

och res dig från ditt fall, bättra dig och tro jesu

ljuvliga ord. Detta, ja, detta är vägen.

Hela vida världen Gud bjuder och ber: Kämpa för sällhetens krona. Herren dig av nåde den skatten visst ger, sträva därefter i trona. Himlafaderns hand är utsträckt till din själ, Frälsarn klappar på, han ömmar för ditt väl, nådens helge Ande vill störa din sömn. Salig är du, om du vaknar.

L Linderot 1798*

26621. Säg mig den vägen som drager till livet

Svensk folkmelodi

Säg mig den vä-gen som dra-ger t'll

j.. 1 Säg mig det frälsande råg-det G d g'

en gång ut-sta-kad av Gud! sän-de-buds ut-gångna ljud! "Kä-ra själ,jag tå _ der dig '

ATT LEVA AV TRO

Pm F Bb

Vaksamhet—kamp—prövning

sva - rar Je-sus, "upp-sök

Säg mig den vägen som drager till livet, den som är en gång utstakad av Gud! Säg mig det frälsande rådet Gud givit i sina sändebuds utgångna ljud! ”Kära själ, jag råder dig”, svarar jesus, ”uppsök mig!”

Sökas skall Kristus, om Kristus skall finnas, sökas av innersta hjärta och själ. Säljas skall allt, om den pärlan skall vinnas, pärlan som heter vårt eviga väl. Ljumma, lata sökare finner ej sin Frälsare.

Nu sjunger själen: Min vän harjag funnit, världenes Frälsare, själarnas skatt. Allt vad jag önskat, det harjag nu vunnit, ljuset har skingrat min säkerhets natt. Fast vid jesus hållerjag till min sista levnadsdag.

L Linderot 1811

mig.

266b Säg mig den vägen som drager till livet

&? j gasers; f

Svensk folkmelodi 1846

Säg mig den vä -gen som dra - Säg mig det frälsan-de rå-

ger till li - vet, den som 't det Gud gi - vit i si - na

en gång ut - sta - kad av sän - de-buds

Gud! ut - gång-na ljud!

tvättas—E%

1

rå - der dig", sva - rar

Säg mig den vägen som drager till livet, den som är en gång utstakad av Gud! Säg mig det frälsande rådet Gud givit i sina sändebuds utgångna ljud! ”Kära själ, jag råder dig”, svarar jesus, ”uppsök mig!”

- sus,"upp - sök mig!"

ATT LEVA AV TRO Vaksamhet—kamp—prövning

2 Sökas skall Kristus, om Kristus skall finnas, sökas av innersta hjärta och själ. Säljas skall allt, om den pärlan skall vinnas, pärlan som heter vårt eviga väl. Ljumma, lata sökare finner ej sin Frälsare.

3 Nu sjunger själen: Min vän harjag funnit, världenes Frälsare, Själarnas skatt. Allt vad jag önskat, det harjag nu vunnit, ljuset har skingrat min säkerhets natt. Fast vid jesus hållerjag till min sista levnadsdag.

L Linderot 1811

267. Bed för mig, Herre kär

Luk 22:31 f Heb 7:25 ] joh 2:1 0 Lindberg 1937

or - kar ej Jga har blott synd och brist. Bö- nen sin kraft har

för mig, Je - sus Krist, bed för mig du.

1 Bed för mig, Herre kär. Bed att ett under sker, Se till mig ner. att i din blick jag ser Modfälld och trött jag är, kärlek som liv mig ger. orkar ej mer. Bed för mig nu. jag har blott synd och brist. Bönen sin kraft har mist. 3 Såsom för Petrus du Bed för mig, jesus Krist, bad i hans nöd, bed för mig, du. bed för mig, Herre, nu, styrk mig, giv stöd, 2 Detta är mörkrets stund. attjag bevarad må Maktlös jag är. genom all fara gå, Hjärtat är ångestfullt. snart i din skara stå, Herre, var här! evigt dig när.

A Frostenson 1936, 1980

ATT LEVA AV TRO Vaksamhet—kamp—prövning

268. Hur underlig är du i allt vad du gör

Rom 11:33 1 Pct 1:3-7 Kol 1:27

1 Kor 13:12 Lw'r Hjärtesånger 1895

genuin—41.155 t "få:

Hur un-der-lig är du i alltvaddu gör, ven kan di-na

WT?—väs—Lte—änfwe

vä -— gar för - stå? Men ett är dock sä—kert: den väg du mig för

'— E —-'ir-—a

för mig är den bås-ta än - då.

1 Hur underlig är du i allt vad du gör, vem kan dina vägar förstå? Men ett är dock säkert: den väg du mig för för mig är den bästa ändå.

2 ”Här nere du vet ej, mitt barn, vad jag gör, men du skall få se det en gång. Du ängsliga hjärta, vad sörjer du för? Ej prövningens dag är så lång.”

3 Mångtusende vagnar, o Herre, du har, och vilken du väljer för mig kan göra detsamma, ty lyckligjag far till himlen i sällskap med dig.

4 Och när som Elia i ilande fart jag lämnar den ödsliga strand, all smärta försvinner och allting blir klart hos jesus i fröjdernas land.

5 I tillbedjan skall vi då böja oss där och ropa mångtusen i kör: Rättfärdig och nådig, o Herre, du är för evigt i allt vad du gör!

6 Så bidarjag tålig och nöjd med min del till dess alla varför får svar. Mitt härliga hopp, det kan aldrig slå fel: ett arv utan likejag har.

E Gustafson 1886*

ATT LEVA AV TRO Vaksamhet—kamp—prövning

269. Sorgen och glädjen, de vandrar tillsamman

job 1411 f v ljes 35:10, Ps l26:5 f 2 Kor 4:17 f v 2j0b 30:26 f Upp 2l:4 Svensk jolkmelodi

Sor -gen och gläd-jen de vand - ra till- sam— -man,med -gång och Sky -ar med sol -sken och suck- är med gam- -man skif— tar allt—

mot - gång här tätt föl -jes åt. J _ d _ "k ft .— jämt på vår jor - dis - ka stråt. or e n sgull sto arodinull.

tes-%%

Him -1en al -1en är av sa -lig-het full.

1 Sorgen och glädjen, de vandrar tillsamman, medgång och motgång här tätt följes åt. Skyar med solsken, och suckar med gamman skiftar alltjämt på vårjordiska stråt. jorderiks gull stoft är och mull. Himlen allen är av salighet full.

2 Nyckfull är lyckan till väsen och tycke. Sorgen tar säte i konungens barm; ofta ett bröst under kosteligt smycke gömmer sin oro och hemliga harm. Alla har sitt, hårt eller blitt. Himlen allena är sorgerna kvitt.

3 Välde och rikedom, visdom och ära, ungdom och hälsa i blomstrande är högt över andra sitt huvud kan bära, måste dock vissna och läggas på bår. Natt faller på. Allt skall förgå, himmelens salighet ensam bestå.

4 Skönaste rosor på törnbusken glöder, vackraste ört kan ha gift som förgör. Kinden kan blomstra, fast hjärtat det blöder, morgonens glädje om aftonen dör. Brusande skär hotar oss här. Himlen är hamnen, och tryggheten där.

ATT LEVA AV TRO Vaksamhet—kamp—prövning

5 Ångest skall bytas i frid som oss gläder. Plåga skall vändas i hälsa och hopp, armodet skrudas i rikaste kläder, svaghet förvandlas till kraft att stå opp. Ondskan skall stå fängslad i vrå. Allting kan himmelen omskapa så.

6 Låt då min lott och min lycka få falla så som min Fader och Skapare vill. Avund mä tömma sin giftiga galla, världen bedriva sitt ränkspel därtill. Sorgen skall dö, salighets frö växa till blomma på himmelens ö.

TKingo 1681 0 Wågman 1914 G Thorsell 1934 T Fogelquist 1937 Britt G Hallqvist 1983

270. När ingen ljusning alls jag finner

Ps 13925, ll—l2 G Neumark 1641 När ing - en ljus—ning alls jag fin—ner, när nat - ten ald- rig när all min kraft,mitt hopp, för-svin—ner, när all mln tro Vlll Vill ta slut, när mar - ken — nar för min fot _ slock-na var finns ett fäs — frö min tro? 1 När ingen ljusning allsjag finner, 3 Till dem som sörjer och som klagar när natten aldrig vill ta slut, du kommer än med glädjens bud. när all min kraft, mitt hopp, försvinner, Du fyller deras tunga dagar när all min tro vill slockna ut, med hopp och tillförsikt från Gud. när marken rämnar för min fot Vid deras sida fast du står. — var finns ett fäste för min tro? Din godhet varar år från år. 2 Du, Herre, lindra kan min smärta. 4 Du är min tröst i natt och fara: 1 tvivlets natt är du mitt ljus. ur mörkret skall din morgon gry. Du tröstar själv mitt sorgsna hjärta. Ditt rike skall du uppenbara med glädje fyller du mitt hus. och tvinga nattens skuggor fly. Du är mitt fäste och min grund, På mörkrets välde gör du slut du räddar mig i mörkrets stund. och leder mig i ljuset ut.

E M Arndt 1819 _]A Hellström 1979

ATT LEVA AV TRO Vaksamhet—kamp—prövning

271. Närmare, Gud, till dig

1 Mos 28111-19 L Mason 1856

När - ma - re, Gud, till dig, när- ma - re dig! Om det än % i ; ä—å/ 1 1 1 1 blir ett kors lyf - ter mig, sjung-er jag in- ner- lig: När-ma - re, Gad. till dig, när-ma -re, Gud, till dig,när- ma—re dig!

1 Närmare, Gud, till dig, Änglar där vinkar mig närmare dig! /: närmare, Gud, till dig, :/

Om det än blir ett kors närmare dig. som lyfter mig,

sjungerjag innerlig: 4 Vaknad jag reser glad /: Närmare, Gud, till dig, :/ stenen så hård närmare dig! såsom mitt Betel upp,

minnet till vård.

2 Döljer för pilgrim trött Natten ju förde mig solen sitt sken, /: närmare, Gud, till dig, :/ blir än min huvudgård närmare dig. hårdaste sten, skall jag dock drömma mig 5 Sist, närjag ställa får /: närmare, Gud, till dig, :/ uppåt min färd närmare dig! och jag har bakom mig

jordlivets värld,

3 Där skall all nåd du gav viskar det än i mig: stå för min syn /: Närmare, Gud, till dig, :/ såsom en stege, rest närmare dig! upp emot skyn.

Sarah Flower Adams 1841 E Linderholm 1912*

272. Nu gläd dig, min ande, i Herran

Fil 414, 7 v 7_]oh 20:19, 26 v 2 Matt lO:8 v Bjes 40:31 v 3 Luk 17:33 v 10 Matt 12:20 Tysk? I500-talet/Köpenhamn I569/Kangasala 1624

Nu gläd dig, min an - de, i Her -ran, upp, jub -la, min själ, Låt ängs- lan och sorg vi -ka fjärran på Guds, den Alls-mäk-

ATT LEVA AV TRO Vaksamhet—kamp—prövning

& #EPHiH vit—t 331343]

i din Glid Väl and - ra suck - a och kvi - da, men ti - ges, bud.

1 Nu gläd dig, min ande, i Herran, 6 Vet, hela Guds frid du behöver, upp, jubla, min själ, i din Gud. Låt ängslan och sorg vika fjärran på Guds, den Allsvåldiges, bud. Väl andra må sucka och kvida, men dig som har Gud vid din sida, dig höves blott lovsångens ljud.

2 Som allting för intet han gav dig, så allting han ännu dig ger. Den börda du har tog han av dig, nu intet kan skada dig mer. Så får du ej tveka och dröja. Ditt huvud du dristigt må höja, och himmelen öppen du ser.

3 Ser ögat Guds himmel den klara, och bär du i hjärtat hans frid, då trygghet du har i all fara och mod för var stundande strid. Ja, villigt ditt liv kan du mista, och glad kan du ge till det sista din kraft i din kallelses id.

4 När friden ett hjärta bevarar, stor rikedom får det och makt. Det räknar ej längre och sparar, står ej om sitt eget på vakt. Det frestaren bjuder att vika och källor att flöda så rika i lidandets brännheta trakt.

5 Men såsom den jagade hinden, som ej äger rast eller ro, men räds för vart prassel av vinden och själv ej sin räddning kan tro, så värnlöst är människans sinne, när icke på djupet därinne Guds frid och hans salighet bo.

om hjärtat skall provet bestå, och hela Guds himmel däröver sitt skyddande valv måste slå. Här duger ej dela och tveka. Hur vågar ditt hjärta du neka att hela sin rikedom få?

Vi ängsliga gå, och betryckta, på vakt kring vårt nedgrävda pund. Vi sitta med dörrarna lyckta, en räddhågad lärjungarund,

då Herren oss väntat att finna därute, där striderna brinna, i manligt och troget förbund.

Som örnar med vingfjädrar unga att stiga mot himmelens höjd, som hjältar att mäktiga ljunga och sjunga om seger med fröjd: till sådana ting har oss alla vår väldige Gud velat kalla. Med mindre han icke är nöjd.

Kom, himmelske Fader, var när mig: all kraft utav dig är ett län. Om du icke lyfter och bär mig, var tagerjag vingar ifrån? Jag vetju du aldrig kan svika, men att jag från dig ej må vika, o Fader, sänd till mig din Son.

10 Ojesus, den frid som vi alla begära, blott finnes hos dig. I mörker vi famla och falla, så snart du ej lyser vår stig. Min tro är en flämtande gnista, dirr" segrade än i det sista. 0 Herre, så tro du för mig.

ATT LEVA AV TRO

11 Din helige Ande du sände, som allt vad oss felar beskär, han styrke mig i mitt elände, han vise mig dig som du är. I ångest, i vanmakt och smärta han säge mitt klentrogna hjärta att, Herre, du än är mig när.

E Billing 1922

Vaksamhet—kamp—prövning

Efterföljd—helgelse

273 jesus, du mitt hjärtas längtan

joh 14:18, 12:26 Matt 28:20 v 3 Fil 3:3-8

H Albert 1642

Malta 4; gräs-åla

Je - sus, du mitt hjär - tas läng - tan, all min gläd - - je kom till mig och låt mig - ta i ditt ord din öl . __ ' j älv; ;! 22 5 OCh m1n tFOSf-a Kom till mig, o Je - - - sus kar,

] jesus, du mitt hjärtas längtan, all min glädje och min tröst, kom till mig och låt mig höra i ditt ord din egen röst. Kom till mig, ojesus kär, låt mig vara där du är.

2 jesus, låt mig alltid börja i ditt namn allt vad jag gör. Hjälp mig att mitt bästa göra och att sluta som jag bör. Kom till mig, ojesus kär, låt mig vara där du är.

3 Alla mina ord och tankar, jesus, låt dem glädja dig. Mera värd än allting annat

Okänd tysk jörf 1686 _] Arrhenius 1691

låt din kärlek bli för mig. Kom till mig, ojesus kär, låt mig vara där du är.

Närjag lägger mig att sova, låt mig vila trygg i dig. Närjag vaknar, låt mig lova dig, som vakat över mig. Kom till mig, ojesus kär, låt mig vara där du är.

Närjag slutar mina dagar, var hos mig och ge mig tro: där du är, där fårjag vara, får bland dina helgon bo. Kom till mig, ojesus kär, låt mig vara där du är.

A Frostenson 1979

ATT LEVA AV TRO Efterföljd—helgelse

274- jesus, gör mig så till sinnes

Fil 2:5—11 ] Pet 2:20 f Mark 8:34 f v 2 joh 13:15 Geneve 1551

Je - sus, gör mig så till sin - ns så - som du till sin- I all nöd mig för till min- nes hur ditt kors du tå-

nes Vöf— Och om män - skor ha - tar mig, hjälp mig att jag ligt bar - " ”21% _e _ lik - nar dig, av allt hjär - ta dem för - lå - ter, sö -ker Hägg-El de - ras vän - skap å - - - ter. 1 jesus, gör mig så till sinnes 3 jesus, lär mig så i nöden såsom du till sinnes var. som i glädjen tro på Gud, I all nöd mig för till minnes Så i livet som i döden hur ditt kors du tåligt bar. med förtröstan be till Gud, Och om mänskor hatar mig, med hans vilja vara nöjd, hjälp mig att jag liknar dig, i hans ord ha all min fröjd av allt hjärta dem förlåter, och intill min levnads ända söker deras vänskap åter. söka att hans verk fullända. 2 jesus, låt ditt liv på jorden 4 jesus, i din Faders vilja alltid för mitt öga stå, låt din Ande leda mig, att i handling och i orden så att världen ej kan skilja digjag efterlikna må. håg och hjärta ifrån dig. Du som villigt gjorde allt Se, jag villig är, men svag, vad din Fader dig befallt, jesus, i din vård mig tag, hjälp mig så min levnad föra du som, mäktig i de svaga, att jag helt må dig tillhöra. bäst kan hjälpa och ledsaga.

Vers I—2_]Hjerte'n 1816 Vers 3—4] 0 Wallin 1816 A Frostenson 1977

ATT LEVA AV TRO Efterföljd—helgelse

275. Led, milda ljus

joh 8:12 Ps 119:105

v 2 Luk 1511 1-24 C H Purdar 1860

Mörk nat -ten är är, långt från mitt hem min färd.

Wismars s

fram Styr du min fot. Min fjär- ran fran-tids fram.

Maze—%,; ——— —— —E=ä—JS .te, ll

stig jag vill ej se, ett steg är nog för mig.

1 Led, milda ljus, i dunkel, dimfylld värld. Led du mig fram. Mörk natten är, långt från mitt hem min färd. Led du mig fram. Styr du min fot. Min fjärran framtids stig jag vill ej se, ett steg är nog för mig.

2 Ej alltid, Herre, var min bön att du mig ledde fram. jag ville se och välja själv. Men nu: Led du mig fram. Stolt av min kraft jag njöt på farligt spår av stundens glans. Glöm bort de gångna år.

3 Din kraft dock bar, och framgent bära skall, om du blott styr, hän över hed och stup och forsars fall, tills natten flyr och dina änglar ler ur morgonskyn, som förr en gång de log i barnets syn.

_] H Newman 1833 B D Assarson 1922 T Fogelquist 1937*

ATT LEVA AV TRO Efterföljd—helgelse

276. Herre, med kraft ifrån höjden

Luk 24:49 joh 4:14 ( joh 17:15 Ur Ungdomsstjärnan 1901

årgåärfaiä 135—33%; &

Her-re, medkraft i- från höj— -den be- kläd mig. Jag

$'%—153??? r 112 134453???

kraft-lös ochsvag i mig själv. Låt mig ej gå dit ej du kangå

& ritare—ir. . BEE.—ä

med mig, led mig till nå-dens och san-ning-ens älv.

l Herre, med kraft ifrån höjden bekläd mig. jag är så kraftlös och svag i mig själv. Låt mig ej gå dit ej du kan gå med mig, led mig till nådens och sanningens älv.

2 Stilla min törst med det levande vatten varav ej världen det ringaste vet. Var mig en skinande eldstod om natten, var mig en molnstod när dagen är het.

3 Var mig ett värn emot synden och flärden, var mig ett fäste, där trygg jag kan bo. Låt mig ej söka min lycka i världen, låt mig ej söka i världen min ro.

4 Du är den flödande salighetsbrunnen, du är den levande källan för mig. Du är min glädje — av dig blev jag funnen. Allt jag behöver, det har jag i dig.

Lina Sandell-Berg 1859*

ATT LEVA AV TRO Efterföljd—helgelse

277. Så tag nu mina händer

Ps 139:5, 9-10 Ps 73:23-24 Fr Silcher 1842 ? Sä tag nu mi -na hän - der och led du mg, Ditt

bam led — — - ga, ar svar, jag ä;; äåfäål 321—9251 11 vill ett steg ej - ga, ] Så tag nu mina händer och låt ditt barn sig luta och led du mig, intill ditt bröst att saligt hem jag länder, och sina ögon sluta o Gud, till dig. och finna tröst. Ditt barn i nåd ledsaga, min väg är svår; 3 Fårjag ej strax förnimma jag vill ett steg ej taga, ditt starka stöd, där du ej går. jag ser dock målet glimma ur natt och nöd. 2 ja, låt mitt arma hjärta Så tag då mina händer, en gång få ro, och led du mig, åt dig i fröjd och smärta att saligt hem jag länder, sig helt förtro; o Gud, till dig.

Julia von Hausmann 1862 _] A Eklund 1917

278. Frälsare, tag min hand

L .l/Iason 1856

WWE

Fräl-sa-re, tag min hard, fest-ra mig så, att jag i

Rer- re, för var—je dag

Matgäst-saft 5,1 tum

mig till ditt hjär-ta drag, att i din san-ning jag fast mät—te stå.

ATT LEVA AV TRO Efterföljd—helgelse

1 Frälsare, tag min hand, jesus mig håller kär, fostra mig så, omsorg om mig han bär. att jag i dina spår ja, uti allting här alltid må gå. kärlek han ger. Herre, för varje dag mig till ditt hjärta drag, 3 jesus, i dina spår att i din sanning jag följa jag vill. fast måtte stå. Låt mig i lust och nöd höra dig till. 2 Klippan som brast för mig Vad kan jag önska mer? vatten mig ger, Du som behovet ser, manna för varje dag allt vad mig fattas ger, än faller ner. mera därtill.

Ch S Robinson 1862 F Engelke 1883*

279. Lev för jesus, intet annat

Gal 2:19 f

Fil 1:21 Th Söderberg 1877 Kol 323 f (se även 358)

liv. Åt den vän - nen fram - för and - ra hjär-tats förs-ta kär-lek giv.

l Lev för jesus, intet annat är dock värt att kallas liv. Åt den vännen framför andra hjärtats första kärlek giv.

2 Giv dig helt, ty det begär han. Själv han gav sig helt åt dig, när han, fattig och föraktad, gick här nere korsets stig.

3 Giv dig helt, och vet att ingen än förlorat däruppå. Lev för jesus, tills du salig in uti hans ro får gå.

Lina Sandell-Berg 1882

ATT LEVA AV TRO Efterföljd—helgelse

280 jesus, min Herre, dig villjag älska

j Blomqvist 1879

&ffeeääääeäseäåls

Je-sus, min Her-re, dig vill jag äls- ka, du san i döden äls-ka-de

Her-re, åt dig. Dig vill jag ly- da, dig vill jag tjä-na,

sååå 134545 steg:"

gi-va mig vil- ligt, Her- re, åt dig.

] jesus, min Herre, dig villjag älska, /: Giv mig mer kärlek, mod att försaka, du som i döden älskade mig. djupt i mitt hjärta prägla din bild. :/ /: Dig villjag lyda, dig vill jag tjäna, giva mig villigt, Herre, åt dig. :/ 3 Tag mina händer, tag mina fötter, öga och öra tag, Herre kär. 2 Giv mig, ojesus, mer av ditt sinne, /: Hela mitt hjärta villjag dig giva, gör mig barmhärtig, ödmjuk och mild. jesus, min Herre, din blottjag är. :/

] Blomqvist 1879*

281. Mer helighet giv mig

Norsk-svensk folkmelodi

wåäéw W% Ege—Få—E

syn-den, mer lust för ditt bud, mer tjä - nan -de kär- lek som

ej sö - ker lön, mer tro på min Je- sus, mer kraft i min bön.

1 Mer helighet giv mig, mer tjänande kärlek mer mildhet, o Gud, som ej söker lön, mer sorg över synden, mer tro på min jesus,

mer lust för ditt bud, mer kraft i min bön.

ATT LEVA AV TRO Efterföljd—helgelse 2 Mer tacksamhet giv mig, 3 Mer tålamod giv mig,

mer saktmodigt sinn, mer salighetshopp, mer iver att söka att frigjord från världen din ära, ej min, mot målet se opp. mer smärta med jesus, Mer uthållig gör mig, mer fröjd av hans tröst, på frukter mer rik, mer styrka att lida, mer redo för himlen, mer frid vid hans bröst. mer, jesus, dig lik.

Ph P Bliss omkr 1873 Lilly Lundequist 1889*

282. Bar du min börda, led du min nöd

Leila Morris 1898

W

Bar du min bör-da, led du min nöd, gick du förmig iden

wti

bitt- ras— te död' - re, vem är jag, du jag för- smär && TEMQT åxå—”f ggn vil — ligt att föl - ja den stig där du vil - ligt: att

WW

föl - ja den stig där du går?

l Bar du min börda, led du min nöd, gick du för mig i den bittraste död, Herre, vem ärjag, omjag försmår villigt att följa den stig där du går, villigt att följa den stig där du går?

2 Var du i ångest, kvaldes din själ, blödde den djupt för mitt eviga väl, skulle jag rädas smälek och spe, därför att digjag min kärlek vill ge, därför att digjag min kärlek vill ge?

ATT LEVA AV TRO Efterföljd—helgelse

3 Herre, förlät du syndenjag gjort, öppnade du mig en frälsningens port, gav du min själ en sällhetens hamn, skulle jag då ej bekänna ditt namn, skulle jag då ej bekänna ditt namn?

4 Sprängde du dödens bojor och band, kom du med ljus från de levandes land, slog du den död som väntar ock mig, Herre, till vem skalljag gå utom dig, Herre, till vem skalljag gå utom dig?

] Gustafsson 1934

283. Verka tills natten kommer

Rom 12:1 1. Mason 186—1

. 335534— 43

Ver -ka tills nat-ten kan - mer, kal -1el —sens verk är stort:

he - la li- vet be —hö — ves, da-gar-na svin -ner fort. Ti — digt i 11- vets nor — gon sän-de dig Her - ren bud.

153534?

Do — pets gä — va för-plik - tar: li -vet helt åt Gud.

] Verka tills natten kommer, 2 Verka tills natten kommer. kallelsens verk är stort: Du som gick tidigt ut, hela livet behöves, kastar du dina redskap, dagarna svinner fort. tror du ditt verk är slut? Tidigt i livets morgon Verket är inte färdigt sände dig Herren bud. ens när du hembud får. Dopets gåva förpliktar: Saligt ur natten dagas

livet helt åt Gud. evigt gudstjänstår.

ATT LEVA AV TRO Efterföljd—helgelse 3 Verka tills natten kommer, 4 Verka, ty natten kommer!

dröj i Guds verk och bed. Dagen är alltid kort. Vet: där du går i kallet, Kallelsens mått skall fyllas, Herren, din Gud, går med. spill ingen timme bort. Dignar du under oket: Verka, ty natten kommer, ”Herre, min kraft är slut”, dagsverkets prövningstid, han som gav kallet ger dig lönen för dagens möda: kraft att hålla ut. evig tjänst och frid.

Annie L Coghill 1854 Siri Dahlquist 1915"

284. Ord av evighet

Mark 7:31-37 v6joh111-14 v 5joh 20:19, 26 A Drese? 1698

Ord av e- vige- het, Mås —ta -re, scm vet att med Gud och män-skor

ta- la och de stum—mas nöd hug—sva-la, lös med mäk-tig

953353]

- ra tung-ors band.

1 Ord av evighet, 3 Och när Guds behag Mästare, som vet ger en solskensdag, att med Gud och mänskor tala när ej längre plågan Stinger, och de stummas nöd hugsvala, men av fröjd vårt hjärta springer lös med mäktig hand i befriat bröst, våra tungors band. giv då glädjen röst.

2 Bryt vår stolthets damm 4 Hjälp oss att ej kallt och låt brusa fram se och tåla allt, all den oro som oss jäktar, men när det blir brott att tiga, allt det kval som tyst försmäktar; kom- att våra läppar viga giv det form och ljud, och gör rösten varm bär det fram till Gud. av din kärleks harm.

ATT LEVA AV TRO

5 Helst dock låt oss få bjuda frid och nå, liksom du, igenom stängda dörrar in till de beträngda, giva dem din ro och din kraft till tro.

E Liedgren 1919

Efterföljd—helgelse

6 Du Guds starka Ord, skapa om vårjord. Till ditt rikes tjänst bered oss, Herre, gör ett under med oss: Alla löftens ja, såg ditt Effatä.

TILLSAMMANS 1 VÄRLDEN

285 Det finns djup i Herrens godhet

TjskP/ Paderborn 1765

Det fims djup i Her-rens god-het,och dess grän-ser ingen ser. Det finns Vär-me i hans domslut,mer än nå -å30n frihet ger.

ååå än??? så?” 3 P

Det finns un- der - bar förlossning i det blod somgätseigängmetfirns

$»— 1 råa—da majbäjä— #]

gläd-je bort-om gra-ven och en fram- tid full av sång.

1 Det finns djup i Herrens godhet, 3 Gud, för uppbrott och förvandling och dess gränser ingen ser. lär oss glömma bort vårtjag. Det finns värme i hans domslut, Driv oss ut att bygga broar mer än någon frihet ger. till en okänd morgondag. Det finns underbar förlossning Det finns underbar förlossning i det blod som göts en gång. i det blod som göts en gång. Det finns glädje bortom graven Det finns glädje bortom graven och en framtid full av sång. och en framtid full av säng.

2 Det finns nåd för nya världar, mycket större än den här, nya skapelser och tider, nåd för allt som blir och är. Det finns underbar förlossning i det blod som göts en gång. Det finns glädje bortom graven och en framtid full av sång.

F WFaber (1814—1863) Britt G Hallqvist 1970

TILLSAMMANS I VÄRLDEN

286. Kom, helige Ande, från höjden

lMosl:2 v2Apg 2:1-11 Sak 4:6 v 3 jes 224 Nordisk plkmelodi 1624

Kom, he - 11 - ge - de, från höj den, kom ned, ty varl -den ar

a_n—_L—

an -de - lös vor .- den. Dig sänk som i ska- pel— sens mor— gon och

bred å -ny - o ditt väl-de kring jor - den. Kom, he — li - ge

%

An - de, från höj - den.

1 Kom, helige Ande, 3 Kom till oss på jorden, från höjden, kom ned, kom till oss med frid ty världen är andelös vorden. där hämnande vredesmod glöder. Dig sänk som i skapelsens Vi bidar med längtan morgon och bred den saliga tid ånyo ditt välde kringjorden. då kämpande folk skall bli bröder. Kom, helige Ande, från höjden. Kom, helige Ande, från höjden. 2 Kom, helige Ande, 4 Kom, Ande, från Kristus, från himlen med ljus från honom som gav till nattens förlorade trälar. sitt liv till en evig försoning. Tänd lågan på nytt 0, kom från hans kors i Guds helgedoms hus och hans öppnade grav och elden i vaknande själar. och dana vår värld till din boning. Kom, helige Ande, från höjden. Kom, helige Ande, från höjden.

_] A Eklund 1934*

287. Guds värld är en skimrande gåva

v 1 1 Mos 1:26 jes 32:15-16, 35:1-2 v 2 Rom 8120-22 v 3 2 Pet 3:13 Fotkrnelodi från Wales

Guds värld är en skim-ran-de gå - va till oss, som dess y -ta be-bor. . Men ack, hur den gå- van vi slö-sat 1 trots och i bristen på tro.

TILLSAMMANS r VÄRLDEN

&%%4421 4:— 05591 237—”15511

För peng- ar kan ska - pelsen fångas, för- rå-das och pinas till

fäålfåiä 534434

döds. Hur mycket av den har ej re-dan av 0- tron och

%

ha - tet för - ötts!

Gör haven och floderna rena, håll världsalltet fritt ifrån krig, låt bergen och öknarna lysa som smycken på vägen till Dig!

I Guds värld är en skimrande gåva till oss, som dess yta bebor. Men ack, hur den gåvan vi slösat i trots och i bristen på tro! För pengar kan skapelsen fångas, förrådas och pinas till döds. 3 En gång skall Din skapelse räddas Hur mycket av den har ej redan från våldet och hånet, o Gud! av otron och hatet förötts! En gång skall till bröllop den klädas,

fast hatet nu fläckar dess skrud.

2 Din skapelse suckar och våndas, o Herre, befria den, Du! Från synden och Djävulens välde befria, befria den nu!

Ack, Skapelsen suckar och våndas, o Herre, befria den, Du! Från synden och Djävulens välde befria, befria den nu!

B Setterlind 1981

288. Gud, från ditt hus, vår tillflykt

Fransk? melodi 1784

värld där sto- ra ris-ker vän-tar. Ett med din värld, så vill du

vi skall le — va. Gud, gör oss djär- va!

1 Gud, från ditt hus, vår tillflykt, du oss kallar ut i en värld där stora risker väntar. Ett med din värld, så vill du vi skall leva. Gud, gör oss djärva!

TILLSAMMANS I VÄRLDEN

2 Lyft oss, 0 Gud, ur våra tröga vanor. Krossa vårt skal av värdighet och blyghet. Lös oss frånjaget, ge oss kraft att älska. Gud, gör oss fria!

3 Ge oss din blick för dolda möjligheter. Ge fantasi att finna nya medel, Gud, i din tjänst för fred och bröd åt alla. Gud, gör oss kloka!

4 Människors krav skall pressa oss, och tvivel, oro och jäkt skall tynga våra sinnen. Låt oss då känna att din kärlek bär oss. Gud, gör oss glada!

F Kaan 1968 Britt G Hallqvist 1970

289. Guds kärlek är som stranden

L Å Lundberg 1968

vidd och ett 0- ändligt hem. Vi fri-het fick att Em Få Hm G T'... ___———F _ | ___ __ __ (» _mE?-===—-=.l==r== V bo där, gå och kom-ma, att sä - ga "ja" till

Gud och så - ga "nej". Guds kärlek är som stranden och som

iw D "” 145144? få!

grä- set, är vind och vidd och ett 0- änd-ligt hem.

I Guds kärlek är som stranden och som gräset, är vind och vidd och ett oändligt hem. Vi frihet fick att bo där, gå och komma, att säga ”ja” till Gud och säga ”nej”. Guds kärlek är som stranden och som gräset, är vind och vidd och ett oändligt hem.

TILLSAMMANS I VÄRLDEN

2 Vi vill den frihet där Vi är oss själva, den frihet vi kan göra något av, som ej är tomhet men en rymd för drömmar, en jord där träd och blommor kan slå rot. Guds kärlek är...

3 Och ändå är det murar oss emellan, och genom gallren ser vi på varann. Vårt fängelse är byggt av rädslans stenar. Vår fångdräkt är vårt eget knutna jag. Guds kärlek är...

4 O döm oss, Herre, frisäg oss i domen. I din förlåtelse vår frihet är. Den sträcker sig så långt din kärlek vandrar bland alla mänskor, folk och raser här. Guds kärlek är...

A Frostenson 1968

290. Herre, din dag var också lik

v 1 Fil 2:5-7 v 2 Matt 18:55, 11:28-30 v 3 4 Kol 3:17 B G Burt (1878-1948)

D/F* se A A/C' Hm E? A (; m;]l-thåä-tå %%

Her- re, din dag var också lik en van- lig ar- bets- dag. Fast Hm Ern/G n/rf Em wp; D

är ååå—mi :; åtal—sj?]

him- lens här- lig- het var din, du lev - de här som jag.

l Herre, din dag var också lik När mödan tynger ner min kropp, en vanlig arbetsdag. gör mig i anden fri. Fast himlens härlighet var din, du levde här som jag. 4 Hjälp att jag aldrig glömmer av vad du mig ämnat till. 2 Du som var timmermannens son Lät allt jag säger, gör och är och kan min dag förstå, bli präglat som du vill. kom till min arbetsplats och låt oss där tillsammans gå. 5 Mitt i all omsorg för mitt liv mitt hjärta är hos dig, 3 Gör all min gärning till en tjänst och i min vardag glad jag vet med liv och mening i. att du välsignar mig.

Ch Wesley (1707-1788) A Widegård 1979

TILLSAMMANS I VÄRLDEN

291. Sänd av himlens sol en strimma

Mark 10:42—45 Fil 2:4-7 Rom 12:11 Gal 5:13 1 Pet 4:10 H Albert 1642 Sänd av him - lens 501 en strim - ma, Her - re, ö — — ver Skänk åt var - je dags -verks- tim - ma kraf- ten ditt

mö-dansdag.

mafia—551??? å

var - ur tro - - gen tjänst kan gro

] Sänd av himlens sol en strimma, det som bäst oss gagna kan. Herre, över mödans dag. Ge oss mod till ädel strid Skänk åt varje dagsverkstimma i en hård och söndrad tid. kraften av ditt välbehag. Fyll vårt hjärta med den tro 3 Detta skall vår lösen vara: varur trogen tjänst kan gro. ej på eget bästa se.

I din kärlek oss bevara,

2 Hjälp oss att vadhelst vi verka kraft till tjänst blott den kan ge. tjäna dig, men ock varann, Så blir livets mening skön: att tillsammans enigt stärka kraft till tjänst är tjänstens lön.

O Ahlén 1934 Britt G Hallqvist 1983

292 jublande lyfter vi här våra händer

v 1 2 Mos 20:9 1 Kor 11:23-25 Matt 7:21 v 4 Luk 24:32

jak 1:22 Rom 12:11 v 2 Matt 25:21, 23 2 Pet 3:13

v 3 1 Mos 14:18 K—O Robertson 1981

Jub-lan—de lyf-ter vi här vå-ra hän-der,sjunget den glädje som

e - nig-het tän—det, ger dig vårt at- betes dag och vår tacksamhet — Gm/E

ååå—ååå åEif—taåi ist—"EZ

handling och bön må bli ett. RW Pris va- re Gud, pris va- re

TILLSAMMANS I VÄRLDEN

; Gm7 67 ! F/A Dm Gm7 C Gm/BF F/A r i Fa - dern, hans An - de, hans Son.Sa- li-ga sjunger och Gm7 A Dm Gm Gm/D C P

år:??E 35" If Ä]!

till- ber vi in - för hans tron.

l Jublande lyfter vi här våra händer, * sjunger den glädje som enighet tänder, ger dig vårt arbetes dag och vår tacksamhet — handling och bön må bli ett. Pris vare Gud, pris vare Fadern, hans Ande, hans Son. Saliga sjunger och tillber vi inför hans tron.

2 jublande bär vi till dig våra böner, * dig vill vi tjäna som döttrar och söner, skapa som du i vårt ringaste arbete — handling och bön må bli ett.

Pris vare Gud...

3 Brödet och vinet vi frambär till bordet, * tag våra gåvor, o du som har gjort dem, skicka oss sen till att ena din mänsklighet — handling och bön må bli ett. Pris vare Gud...

4 Tack för den styrka, det liv du här gav oss, * gör något nytt, något brinnande av oss, led oss att bygga en värld av rättfärdighet — handling och bön må bli ett. Pris vare Gud...

F Kaan 1972 Kerstin Ane'r 1980

TILLSAMMANS I VÄRLDEN

293. Sanningens Ande, himmelskt ljus du tänder

Joh 16:13-15 jer 31:33 f v 3joh 14:63 ] Criige11653

g?r—$$$ >—TEST:

San-ning-ens An- de,him-n'elsktljs du tän-der, klar-het du

% å i: ååå???—

spri —der, tröst och hopp du sän- der. Kom att oss

Wäåfaå ?]

Vi till dig oss v'an" - —der: Hel - ga vår kun - skap. 1 Sanningens Ande, 3 Du som är vägen, himmelskt ljus du tänder, sanningen och livet, klarhet du sprider, eviga ljus, till tröst och hopp du sänder. salighet oss givet, Kom att oss leda. Kristus, lät ordet, Vi till dig oss vänder: i Vårt hjärta skrivet, Helga vår kunskap. helt oss förnya. 2 Led oss att söka 4 Herre, du ensam i vad vi får lära är det sanna ljuset evige Faderns som kan oss leda visdom, makt och ära. hem till fadershuset. Låt Kristi kärlek Lys oss, att under fostra oss att bära vandringen i gruset frukt för Guds rike. dig vi må följa.

Z Topelius 1869 Ull-Britt Gustafson-Pemar 1978

294. Välsigna, Herre, alla dem

Luk 2:41-52 v 2 Mark 10:6-8 Ps 12711-3 V 3 joh 16:21 Fran/(jär! a M (JB König? 1738 (se även 158 b)

Wårqijnåiwgi LH

Väl— sig— na, — re, al- la den san byg—ger ett ge— men—samt Slut in dem, Gld, i ditt för —bund var den Då-

TILLSAMMANS ] VÄRLDEN

l Välsigna, Herre, alla dem den som har mist sin livskamrat, som bygger ett gemensamt hem. föräldrar, syskon eller barn. Slut in dem, Gud, i ditt förbund och var dem nära varje stund. 5 Hjälp, Gud, att den som ensam går i dig en rik gemenskap får 2 Välsigna, Herre, dem som fann och finner mening med sitt liv sitt stöd, sin kärlek i varann, och nya, öppna perspektiv. som löftet gav att dela allt och blir till ett som du befallt. 6 Hjälp var och en sitt ansvar ta och omsorg om de svaga ha. 3 Välsigna dem du anförtror Välsigna varje folk och land, att föda barn till denna jord, och led oss, Herre, vid din hand. att fostra dem på deras färd genom en ond och farlig värld. 7 Låt vår gemenskap och vårt hus din kärlek spegla, och ditt ljus, 4 Tag hand om dem som sorgsna går och led oss på vår levnads stig och ser tillbaks på flydda år, fram till vårt rätta hem hos dig!

C C L von Pfeil 1782 _]A Hellström 1983fritt efterjA Eklund 1911

295. Glädjens Herre, var en gäst

H D Stern 1950

Glädjens Her — re, var en gäst vid vårt bord i

#?AQJEEå—Eig-Sl

Gör vår mål — tid till en fest ef —ter ditt be - hag.

1 Glädjens Herre, var en gäst 2 För de gåvor som du ger vid vårt bord i dag. tackar vi dig nu. Gör Vår måltid till en fest Gud, som hör förrän Vi ber, efter ditt behag. prisad vare du!

H D Stern 1950

TILLSAMMANS I VÄRLDEN

296. Välsigna, Herre, vad du ger

G Thyrestam 1957

%%

Väl-sig—na, Her —re, vad du ger. Din nåd är stor.Ditt

Mått—iiääåååä

bröd är ett. Och när det de - las räck—er det åt al-la.

] Välsigna, Herre, vad du ger. Din nåd är stor. Ditt bröd är ett. Och när det delas räcker det åt alla.

2 Tack, Herre, för vad du oss ger. Och låt oss en gång vara med vid alla släktens måltid i ditt rike.

A Frostenson 1963

FRAMTIDEN OCH HOPPET Pilgrimsvandringen

297. Härlig ärjorden

v 3 Luk 2110—11 Schlesisk hlkvisa/Breslau 1842 Här - lig är jor — den, här —lig är Guds him - mel, skön är sjä -lar—nas pil - grims-gång. - nom de fag - ra ri-ken på jor - den går till pa- ra - i 1 Härlig är jorden, Aldrig förstummas * härlig är Guds himmel, tonen från himlen skön är Själarnas pilgrimsgång. i själens glada pilgrimssång. Genom de fagra " riken påjorden 3 Anglarna sjöng den går vi till paradis med sång. * först för markens herdar. Skönt från själ till själ det ljöd: 2 Tidevarv kommer, Människa, gläd dig! * tidevarv försvinner, Frälsarn är kommen, släkten följer släktens gång. frid över jorden Herren bjöd.

B S Ingemann 1850 Cecilia Bååth—Holmberg 1884*

298. Gud, ditt folk är vandringsfolket

Heb 11:26 f Ps 46:2, 18:47 v12 Mos 14 och 16 v 3 Upp 7:10, 12 v 2 2 Mos 17 OCh 13 ]Huglzes 1907

ww fliäzfålä

Gud,ditt folk är vand - ringsfol—ket. Själv du mitt i—bland oss går.

W ? fl aga—anin— så

Du oss le— der, du ss stärker, när vår väg blir lång och svår.

g?r f_r .LI—I g—rwllf cf Jljll—r'l

Bröd från himlen, bröd från him-len ur din fadershand vi får,

åFPIJ 573—311431

- ders - hand vi får.

FRAMTIDEN OCH HOPPET Pilgrimsvandringen 1 Gud, ditt folk är vandringsfolket. och om dagen molnstod bli. Själv du mitt ibland oss går. Starka klippa, starka klippa, Du oss leder, du oss stärker, /: var vår tillflykt och vår frid. :/ när vår väg blir lång och svår. Bröd från himlen, bröd från himlen 3 Närjag när de mörka vattnen, /: ur din fadershand vi får. :/ över dem skall färdas ut, räds jag ej. På andra sidan 2 Låt kristallklar källan strömma finns en Värld av sång och ljus. med det vatten som ger liv. Där skall lovsång, där skall lovsång Bli vår eldstod under natten, /: stiga stark som havets brus. :/

W Williams (1700—talet) A Frostenson 1976

299. Ur djupet aV mitt hjärta

Ur Ahnfelts sånger 1859

Wä433w

Ur dju—pet av mitt hjär — ta min läng— tan till dig går,

Määttä-wtfn

- sa—len, Guds stad, mitthan. Där ing— en nödochs-Iär-taoch

Mia;—95.14 E:]? 4 ”i

sorg mig läng— re Ur dju -pet av mitt hjär — ta min

I Ur djupet av mitt hjärta i dimmorna och natten? min längtan till dig går, Jag vet var målet är, Jerusalem, men på de stora vattnen, Guds stad, mitt hem. hur ser jag vägen där? Där ingen nöd och smärta och sorg mig längre när. 3 Så stärk då mina tankar: Ur djupet av mitt hjärta jag snart till himlen när. min längtan till dig går. Ge mod och tro

i stormens hot,

2 Men på de stora vattnen, sköt roder, Gud, och ankar. hur ser jag vägen där jag inget själv förmår. bland grund och rev Så stärk då mina tankar: där jag ej ser jag snart till himlen når.

H A Brorson 1765 A Frostenson 1978

FRAMTIDEN OCH HOPPET Pilgrimsvandringen

300. O, hur saligt att få vandra

R Lowrj] 1864

0, hur sa-ligt att få vand-ra hem-åt vid vår Fa-ders

ragga-r.]? lä sagts—%%

hand. Snart vi slu-tat ö-ken- fär-den och går in i Ka-naans land.

_j! m_s—5391 sås—MM

Härligt sången där skal] bru-sa, stark som då-net av en vat-tu—

Re 'Läng:G

D G silo 541/A H Em 7 D ålyngyg—s 533ij näää—lås] flod: Ä -ran tillhör Gud och Lam-met,som oss vunnit med sitt blod. 1 0, hur saligt att få vandra 4 Här vi skiljs ifrån varandra, hemåt vid vår Faders hand. här är möda, sorg och strid, Snart vi slutat ökenfärden men uti den gyllne staden och går in i Kanaans land. snart vi mötas får i frid. Härligt sången där skall brusa, Härligt sängen där skall... stark som dånet av en vattuflod: Äran tillhör Gud och Lammet, 5 O, må ingen bli tillbaka som oss vunnit med sitt blod. här i denna mörka värld. Må vi alla där få mötas 2 Här vid älvarna i Babel efter slutad pilgrimsfärd. tystnar ofta nog vår sång, Härligt sången där skall... men vi väntar bättre dagar ijerusalem en gång. Härligt sången där skall...

3 Intet mörker där skall vara, inga tårar, ingen nöd, ingen synd och ingen plåga, ingen djävul, ingen död. Härligt sången där skall...

_] Blomqvist, P Olle'n 1876

FRAMTIDEN OCH HOPPET Pilgrimsvandringen

301. Hur ljuvligt det är att möta

Matt 12:50 Ef 4:3-6 Mark 3:35 Rom 1224 f Sophie Dedekam fire 1845

_ _ . -E.=:I:._='En

är son enfläkt i- från 0 - van sanHex-renosssänderner

%%ng En?!

stär— kadeitröt- te vard—ramsanupp e- mot

1 Hur ljuvligt det är att möta på väg till jerusalem en återlöst syskonskara när ensam man vandrar hem. Det är som en fläkt ifrån ovan som Herren oss sänder ner att stärka den trötte vandrarn som upp emot himlen ser.

2 Det finns ingen jordisk släktskap, det finns ej ett vänskapsband som binder hjärta till hjärta så fast uti främlingsland som detta att äga gemensamt en Fader, en tro, ett hopp, att vara en andlig enhet som lemmar i Kristi kropp.

Kirsten D Hansen 1871 _] Byström 1903

3 Det finns inga ord för glädjen som Andens gemenskap ger. En försmak den är av himlen, där aldrig vi skiljas mer. Som bröder och systrar i Herren vi möts för en liten tid. Vi räcker varandra handen och önskar varandra frid.

4 Och när vi den sista striden till seger har kämpat ut, då möter Vi våra kära bland änglar hos Gud till slut. Då talas ej mer om att skiljas, då är vi för alltid ett, och evigt vi bor hos Herren i hemmet han oss berett.

Catharina Broome' 1984

FRAMTIDEN OCH HOPPET Pilgrimsvandringen

302. Min framtidsdag är ljus och lång

Heb 11:16 Upp 21:4 ] Pet 114 f NFrykrnan 1883

thåJi—é 5 |

Min framtids-dag är ljus och lång, det räck-er bor — tcm ti-dens

ME,-hanåw

tvång, där Gud och Iam - met säll jag ser och ingen nöd skall vara mer.

1 Min framtidsdag är ljus och lång, För mig han alltid sörja vill, den räcker bortom tidens tvång, vad än som här må stöta till. där Gud och Lammet säll jag ser och ingen nöd skall vara mer. 4 Så harjag frid uti min själ

och sjunger lycklig: Allt är väl.

2 Ett oförgängligt arvjag har, jag vandrar trygg vid Faderns hand. i himlen är det i förvar, Han leder mig till livets land. Och under prövotiden här min Fader ger vad nyttigt är. 5 Men, Herre Jesus, lär du mig

att leva mera helt för dig

3 Pris vare Gud, som ställt det så! den lilla tid jag har igen Nu slipperjag att ängslig gå. på vägen hem till himmelen!

N Frykman 1883*

303. Det finns en Väg till himmelen Folkmelodi upptecknad i Sköldinge

* G Cm Bl'

Detfinns en väg till him- me- len, en väg till Guds Je—

aaågfisw was

ru - sa - lem, den vä-gen är den hel- ga tron på

å ååå—L) åä— ätl- &??Z—J]

Je - sus Krist, Guds e - gen Son.

1 Det finns en väg till himmelen, 2 Det finns en väg till Herrens bön, en Väg till Guds jerusalem, som jesus själv den strålar skön. den vägen är den helga tron Vad ingen sett, vad ingen hört, på Jesus Krist, Guds egen Son. det har Han in i tiden fört.

FRAMTIDEN OCH HOPPET Pilgrimsvandringen 3 Och vill du själv den vägen gå, 4 Det finns en Väg till himmelen,

så år Hans ord att lita på, en Väg till Guds jerusalem, men tvivla ej, allenast tro — den börjar här, den börjar nu, det går en bro från tro till ro. var än den går, den går till Gud.

8 Setterlind 1972

Livets gåva och gräns

304. Lär mig, du skog, att vissna glad

v 4 1 Kor 15:22 f Kol 311-4 Rom 624—ll NSöderblom 1916

e-vig—he—tens scn-mar.

1 Lär mig, du skog, att vissna glad 3 Lär mig, du fjäril, vingad, lätt, en gång som höstens gula blad: vad Herren ock åt mig berett, en bättre Vår snart blommar, där du mot höjd dig svingar. då härligt grönt mitt träd skall stå I går dig puppan inneslöt, och sina djupa rötter slå i dag du glad ditt fängsel bröt: i evighetens sommar. min själ skall ock få vingar.

2 Lär mig, du fågel, med din flykt 4 Ojesus Krist, som ur din grav att bryta upp och färdas tryggt stod upp med evigt liv och gav mot obekanta stränder. det ut åt Världen Vida, När allt är vinter här och is, giv mig ditt liv, att även jag jag mot ett evigt paradis må efter bitter långfredag min blick och längtan vänder. min påskdagsmorgon bida.

A G Oehlenschläger 1813 Emilia Ahnfelt—Laurin 1879 Britt G Hallqvist 1983

FRAMTIDEN OCH HOPPET Livets gåva och gräns

305a Var är den Vän

Höga V 311 Apg 17:24-28 Rom 1:20 job 12, 9 f Folklig koralfrån Mora

gåggzn ha mat:]— läs-%$]

Var är den Vän scm ö_ — ver—allt jag sö — ker? När da - gen

Määttä—Låta?

gryr, min läng-tan blott sig 6 - ker; när da — gen flyr, jag

egg—så:] ååh—15 15% ;o]

fin— ner, fast hjär — tat brin - ner.

1 Var är den Vän 5 Ack, när så mycket skönt i varje åder som överallt jag söker? av skapelsen och livet sig förråder, När dagen gryr, hur skön då måste själva källan vara, min längtan blott sig öker; den evigt klara! när dagen flyr, jag än ej honom finner, fast hjärtat brinner.

2 jag ser hans spår 6 O ljusets, fridens, salighetens källa, varhelst en kraft sig röjer, när skall för mig din rena våg uppvälla? en blomma doftar och ett ax sig böjer. Vem förer mig till dina friska flöden? Uti den suck jag drar, den luftjag andas, Den stilla döden. hans kärlek blandas.

3 jag hör hans röst 7 Var tröst, min ande, där sommarvinden susar, hoppas, bed, försaka. där lunden sjunger, Dig Vännen vinkar, och där floden brusar; du skall se och smaka, jag hör den ljuvast i mitt hjärta tala hur ljuv han är, och sjunka i hans armar, och mig hugsvala. som sig förbarmar. 4 Likväl ett töcken 8 Snart till den strand, mig från honom stänger: där böljor sig ej häva, min bön, men ej min lik arkens trötta duva skall du sväva, blick till honom tränger. till herdens famn lik rädda lammet ila Ack, såge jag hans anlet och mig slöte och där få vila. intill hans sköte!

] o Wallin 1818

FRAMTIDEN OCH HOPPET

305b Var är den Vän

Höga V 3:l Rom 1:20 Apg 17:24—28 Job 12, 9 f

Livets gåva och gräns

_] C räger 1640

äggäéäH-ggåä fi

Var är denVänsa'n

ö - ver-allt jag sö — ker? När da - gen

mira—J 55433 3 ]

gryr, min läng- tan blott sig 6 —kt=_r;

W&W i

än ej ho-ncm

1 Var är den Vän som överalltjag söker? När dagen gryr, min längtan blott sig öker;

när dagen flyr, jag än ej honom finner, fast hjärtat brinner.

2 Jag ser hans Spår varhelst en kraft sig röjer, en blomma doftar och ett ax sig böjer. Uti den suckjag drar, den luftjag andas, hans kärlek blandas.

3 Jag hör hans röst där sommarvinden susar, där lunden sjunger, och där floden brusar; jag hör den ljuvast i mitt hjärta tala och mig hugsvala.

4 Likväl ett töcken mig från honom stänger: min bön, men ej min blick till honom tränger. Ack, Sågejag hans anlet och mig slöte intill hans sköte!

] 0 Wallin 1818

fin — ner, fast hjär-tat brin — ner.

5 Ack, när så mycket skönt i varje åder av skapelsen och livet sig förråder, hur skön då måste själva källan vara, den evigt klara!

6 O ljusets, fridens, salighetens källa, när skall för mig din rena våg uppvälla? Vem förer mig till dina friska flöden? Den stilla döden.

7 Var tröst, min ande, hoppas, bed, försaka. Dig Vännen vinkar, du skall se och smaka, hur ljuv han är, och sjunka i hans armar som sig förbarmar.

!

8 Snart till den strand, där böljor sig ej häva, lik arkens trötta duva skall du sväva, till herdens famn lik rädda lammet ila och där få vila.

FRAMTIDEN OCH HOPPET Livets gåva och gräns

30621. Saliga de som ifrån världens öden

Joh 6:39, 11:25 1 Pet 113 E F Flemming 1811 (se även 92)

nattåg—WW

Sa — li - ga de som i -från värl-dens ö - den som—nar i

Je - su Kris - ti tro i dö - den! Her — ren skall fö — - - ras själ ur nö - - den hem till sin gläd- — - l Saliga de som ifrån världens öden Kristus, Guds Son, somnar iJesu Kristi tro i döden! skall dem en gång uppväcka, Herren skall föra deras själ ur nöden evigt förklara.

hem till sin glädje. 3 Pris vare dig, att hoppet är oss givet, 2 Dem skall ej dödens att ock vårt namn i livets bok är skrivet; mörker mer förskräcka, pris vare dig, uppståndelsen och livet, dem skall Guds frid i graven övertäcka. ojesus Kristus!

Z Topelius 1869

306b Saliga de som ifrån Världens öden

Joh 6:39, 11:25 1 Pet 1:3 _] Criiger 1640

Je -— su Kris -ti tro i dö - den! Her - ren skall fö - ra __ _Ä:_/ de — ras själ ur nö — den han till sin gläd — je.

] Saliga de som ifrån Världens öden somnar iJesu Kristi tro i döden! Herren skall föra deras själ ur nöden hem till sin glädje.

FRAMTIDEN OCH HOPPET Livets gåva och gräns 2 Dem skall ej dödens 3 Pris vare dig, att hoppet är oss givet, mörker mer förskräcka, att ock vårt namn i livets bok är skrivet; dem skall Guds frid i graven övertäcka. pris vare diga uppståndelsen OCh livet, Kristus, Guds Son, OJCSUS Kristus!

skall dem en gång uppväcka, evigt förklara.

z Topelius 1869

307. Från Våra kära, från Våra Vänner

v 2 Mark 4:35-41 _] Cfägef 1653 Från vå- ra kä - ra, från vå- ra - ner skils vi läm - när i Guds hän— der. Led oss, döds - - skug-gans län — - — der hem till ditt ri - 1 Från våra kära, från våra Vänner du som ger svar på ängslande frågor, skils vi och lämnar dem i Guds händer. allt du förvandlar. Led oss, 0 Gud, i dödsskuggans länder hem till ditt rike. 3 Ljus är den mantel vari du höljer den du benådar. Mörker fördöljer 2 Du som befaller vindar och lågor, mer ej ditt anlet. Evighet följer du som tar från oss vända och plågor, livet på jorden.

A Frostenson 1936, 1980

308. När jag lever harjag dig

] F Lagergren 1871

När jag le - ver har jag dig, dör jag är du kvar hos mig.

äga?—sme så]

el- ver el— ler dör, dig, 0 Her- re, jag tillhör.

] Närjag lever harjag dig, Om jag lever eller dör, dör jag är du kvar hos mig. dig, 0 Herre, jag tillhör.

FRAMTIDEN OCH HOPPET Livets gåva och gräns 2 I din hand mitt liv är lagt, 3 Gud, för dig finns ingen död,

din min dag och din min natt. ej för den som dig tillhör. Ont och gott, vad än mig sker, Gränslös kärlek, salighet du, 0 Gud, en mening ger. är det liv som du oss ger.

A Pötzsch 1956 A Frostenson 1977

309. Nu vilar ett hjärta

Ur Pilgrims—Sånger 1859

vi- lylar ett E7hjär— ta, i lju—set och fri— den de D _1 A frå— gör som tyst-nat har fåttG si- na svar, __; Asus A oc, - dens och ång- es -tens tid är för-D 11- den för sjä— len, som ly - i Her -rens för - var.

1 Nu vilar ett hjärta, i ljuset och friden de frågor som tystnat har fått sina svar, och nödens och ångestens tid är förliden för själen, som lyser i Herrens förvar.

2 Hur ljuvligt att se vad Guds paradis rymmer, dit sorgen ej går med sitt mörka begär! Ej ens med sin isande saknad den skymmer den strålande utsikt som himmelen är.

3 Så anar Vi Dig som ett ljus genom tårar, o Mästare kår, som på Golgata dog. Låt skimra i natten den ljuvsta bland vårar! Låt grönska det liv som med Dig är oss nog!

4 O mildaste Jesus med segrarens krona, oss lys på den Väg som till himlen oss för. Den ende Du är, som vår synd kan försona, med Dig, utan fruktan, Vi lever och dör.

B Setterlind 1978

FRAMTIDEN OCH HOPPET Livets gåva och gräns

310. O Gud, du mig ej överger

N Söderblom 1916

Wåää—ää

Gud, du mig ej ö - ver- ger när jag i mörk- ret sän- kes ner. mö - ter jag ditt un -der. Som frö- -et vi- lar &; åsna ?— %] djupt i jord jag vi -lar i det ska- par- ord där

sek—ler är se - kun -der.

1 O Gud, du mig ej överger Och såren läks och sången föds, närjag i mörkret sänkes ner. vad djupast i mitt livjag sökt Då möterjag ditt under. och längtat tilljag äger. Som fröet vilar djupt ijord jag vilar i det skaparord 3 Ur stoft och aska skall på nytt där-.sekler är sekunder. vårt liv stå opp. Guds stad blir byggd när allting återskapas, 2 Vid tomhetens och intets gräns den kärlekens och glädjens stad en röst mig när, den är en Väns: där varje dag är börjans dag du kommit hem, den säger. och ingen död skall vara.

A Frostenson 1962, 1982

311. Jag skall gråtande kasta mig ner

L jemestrand 1970

Jag skall grå-tan-de kas- ta mig ner på en kust som jag- Gm7 Hm E7 A7 1527 127-10 A7

%

ald-rig har sett. Jag vet ej var jag är, men jag

FRAMTIDEN OCH HOPPET Livets gåva och gräns

tet—5111 wäbåååaå

hav, en stad som fanns till, som fanns till in- nan 07

E%”? 4141 ene—äe

stä- der- na fanns, i ett land som är nytt och är

gå!—335153 Iå—Ejf ]

- re all tid och där nat- ten har da- -gar-h nas glans.

1 Jag skall gråtande kasta mig ner på en kust somjag aldrig har sett. Jag vet ej varjag är, men jag vet att en boning åt mig är beredd vid ett hav, i en stad som fanns till, som fanns till innan städerna fanns, i ett land som är nytt och är före all tid och där natten har dagarnas glans.

2 Och jag stryker från pannan min sömn i en värld som har vaknat just nu, och hur vintrarna var har jag glömt i en sommar som aldrig tar slut. Jag hör skratten från lekande barn ochjag själv är ett barn i Guds famn och mitt hem är den kärlek som var och som är, som är och som alltid finns kvar.

A Frostenson 1970, 1980

FRAMTIDEN OCH HOPPET Livets gåva och gräns

312. Städse på Sion jag tänker

Upp 21:2, 426 2 Kor 5:7 v 2 1 Kor 15:55- 57 Charlotte A Barnard (1830-1869)

Wagge. 433?me 11

städ-se på 81—011 jag tän- ker, här— li— ga him- mals-ka land!

gåtéäpjép ,t r? Lu £

Glas-ha— —vet gnistrar och blän— -ker, sät-ter mitt hjärta i brand.

Wärnå?

Bor- tcm det glittran—de lju - set skådar jag him—me-lens stad. Sång-ai från all—fa—ders—hu — set lyssnar jag till och blir glad.

Warg—i Många

E — vig-hets—mor—go - nen lyf — ter skym—man-de slö-jan ut-av,

hop—pet i å - skådning by — tes, tviv—len där finner sin grav.

] Städse på Sion jag tänker, härliga himmelska land! Glashavet gnistrar och blänker, sätter mitt hjärta i brand. Bortom det glittrande ljuset skådarjag himmelens stad. Sången från allfadershuset lyssnar jag till och blir glad.

Evighetsmorgonen lyfter skymmande slöjan utav, hoppet i åskådning bytes, tvivlen där finner sin grav.

2 Döden förlorat sitt välde, udden bröt Jesus utav. Segern på Golgata gällde lika för kung och för slav.

Th B Barratt 1904 R Edhelherg 1910

Nu med all oro och smärta kastarjag mig i hans famn, öppet står Frälsarens hjärta, där är den fridsälla hamn. Evighetsmorgonen...

Frestelser möter på färden, mycket syns gå mig emot, vägen är törnig i världen, sargad blir ofta min fot. Men när på Sion jag tänker sättes mitt hjärta i brand, glädje och kraft det mig skänker; snart närjag himmelens land. Evighetsmorgonen...

Karin Hartman 1984

FRAMTIDEN OCH HOPPET Livets gåva och gräns

313. Min Frälsare lever

L Moberg 1979

Wfäåfjgt täkt/fl

Min Fräl- -sa— re le— ver,jag vet att han le - ver, fast

är”? ;?3 ?Hetviåä—ÄSIJ4 £]

värl-den har sagt han är Och ing-et kan skilja mitt

åågT—wiTI—äHDJLJjJHV äl]

hjär— ta frånho mom—ej äng— lar, de— mo- ner och nöd.

1 Min Frälsare lever, 3 Ej så som man råkar jag vet att han lever, en främling på gatan fast världen har sagt han är död. — nej, så som man ser på en vän, Och inget kan skilja en vän man har drömt om mitt hjärta från honom i nätter och dagar — ej änglar, demoner och nöd. och äntligen finner igen. 2 Min Frälsare lever, 4 Ja, öga mot öga, jag vet att han lever. i klarhet och jubel Jag honom får möta till sist, och värme och friskhet och glans närjag har lagt av mig vi lever med honom min kropp som en klädnad, som här vi har anat. befriad från ångest och brist. Vi lever för alltid som hans.

Britt G Hallqvist 1977

FRAMTIDEN OCH HOPPET

Kristi återkomst

314. Ack saliga dag, som i hoppet vi bidar

Rom 8:20 f 1 Kor 15:54-57 1 Kor 15:24-26 Upp 21:1-5 W Rudin 1888

sa- li-ga dag, som i

Sääf—tåg??

hop —pet vi bi-dar, då värl- den är

megeww

vor - den Guds r1- till sist, ' — skor —nas släk— —te för—

gårfs Etsi i fäs—st

loss — ning— en fun — nit och fol— ken be - kän—ner att Her - ren är

&MääM—iiä

Krist, dö — den är dö — dad och syn— den för - svun -nen

fräls—ning —ens full —het för e -vigt är vun—nen!

l Ack saliga dag, som i hoppet vi bidar, 3 Han kommer, han kommer,

då världen är vorden Guds rike till sist, då mänskornas släkte förlossningen funnit och folken bekänner att Herren är Krist, då döden är dödad och synden försvunnen och frälsningens fullhet för evigt är vunnen!

2 Han kommer, han kommer, den dag som vi bidar, dess strålar vi skådar på morgonens sky. An mörkret är mäktigt i dimmiga dälder, men dagen begynner på höjderna gry. Han kommer att stilla de sörjandes trängtan, han kommer att fylla de heligas längtan.

N Beskow 1886*

den dag som vi bidar, då folken förenas i kärlek och tro och himmelens Herre

på jorden är konung och de i hans skugga får saliga bo, den dag som fullkomnar

de heligas böner, den dag som vår tro

med beskådande kröner.

4 Han kommer, han kommer, den dag som vi bidar, den ljusaste dag som i världen har grytt, då Herren allsmäktig allena regerar och satan och synd för hans anlete flytt och skapelsen, frälsad från synder och strider, förkunnar hans ära till eviga tider.

FRAMTIDEN OCH HOPPET Kristi återkomst

315. En herrdag i höjden

Matt 25:31 ff, 24:37-44 Luk 1715 Svenskplkmelodi En herr- dag i höj — den är vor — den — slu— ten av ko— att han skallhit—kom— ma med mång si -nom tu-sen och kal—

WW reenhirmr

n -en ut - - i det him— mels-ka land, t lång till doms — de kvin— J:; och man, med äng lar —nas rös de trog— na till tröst, med svi- den— de styng i o-trog—nas bröst. ] En herrdag i höjden 2 Ack, mildaste Jesus, föröka oss trona, är vorden besluten att vi må beredda och vakande stå, av konungen uti det himmelska land, att vi ej bortmista vår salighets krona att han skall hitkomma och att vi din nåd ej förlustiga gå. med mång sinom tusen O räck oss din hand, och kalla till doms vår Frälsareman, både kvinna och man, och för oss till himlens lycksaliga land.

med änglarnas röst, de trogna till tröst, med svidande styng i de otrognas bröst.

Gammal nordisk sång ] svenskt tryck 1718

316. Nu dagen är till ända

Matt 2521-13 M Terchner 1615

Nu da— gen är till än— da och nat-ten fö -re-står. e

'..'_-—_= =—_———— dk— ___ __I— ___—___—

Se till att ol-jan räck— er: vår brud-gum kom—mer snart.

1 Nu dagen är till ända Långt innan morgon bräcker och natten förestår. skall allt bli uppenbart. Håll era lampor tända Se till att oljan räcker: när timmarna förgår. vår brudgum kommer snart.

FRAMTIDEN OCH HOPPET Kristi återkomst 2 Ni visajungfrur, vaka Och den som i förbidan att honom ta emot. har hållit fast sin tro Stor sällhet skall ni smaka Skall snart vid Lammets sida med sång och jubelrop. stå inför Faderns tron. Ty bröllopsfesten stundar, se, porten öppnad är, 4 Ojesus, du min längtan, och väktarna förkunnar låt mörkret bli till ljus, att brudgummen är här. och stilla all min trängtan i glädje utan slut. 3 Nu kommer glädjens timma, Jag vet att du skall komma och efter kors och kval i min förlossnings tid skall fröjdefacklor brinna och ge åt dina fromma i Herrens bröllopssal. en Oförgänglig frid.

L Laurenti 1700 C D of Wirsén 1889 K—G Hildebrand 1978

317. Vakna upp! en stämma bjuder

Matt 25:31-46 Joh 5:28 f Ph Nicolai 1599

hög —tid—1ig lju - der till al- la gra -vars djup en gång. dens ve -der — mö - da i dö—dens dva- la, tung och lång. /.

Guds röst till e — der sker, ty nat - ten är ej mer;

da — gen kom— mer, den sis— ta dag, den störs-ta dag,

%%

Han kom—mer ef -ter Guds be — hag.

l Vakna upp! en stämma bjuder, Guds röst till eder sker, som mäktig och högtidlig ljuder ty natten är ej mer; till alla gravars djup en gång. dagen kommer, Vakna upp, stå upp, ni döda, den sista dag, som glömma tidens vedermöda den största dag. i dödens dvala, tung och lång. Han kommer efter Guds behag.

FRAMTIDEN OCH HOPPET

2 Jord och hav och himlar bäva, och Herrens änglar nedersväva; han kommer, Människones Son. Djupen öppnas, bergen falla, och Adams barn församlas alla med hopp och fruktan kring hans tron.

Kristi återkomst

3 Jesus, mig din ankomst gläder, där jag i dina fotspår träder på törnestig, av sorger böjd. Törnet byter du i palmer och sorgerop i glädjepsalmer, så skådarjag min grav med fröjd.

När efter mödan trött

en stund jag sovit sött

i dess skugga, du väcker mig så nådelig till evig frid och fröjd hos dig.

Här bliver fröjd och grät: han skall dem skilja åt

som en herde. De trogna då sin krona få, men bort de onda måste gå.

Vers 1 F G Klopstock omkr 1800 _] O Wallin 1816*

318. Nattens skuggor sakta viker

Upp 2]: l- 7, 22: 4 f, 16, 20 Upp 7. 9 f _] McGrana/zan 1881

ååå—43955 55%?

Nat - tals skug - sak — ta vi - ker, mor - gon- stjär— nan ljuv — ligt ler, snart da'i/ säl - la — gen ran -das och dess — rig er. Her - ren kcm- mer, — ren kan— —mer! Slut är all jordais strid. - den si - ras,

äffiåå—ÅLT ;d fr,: ”Hui—M—IJ

bröl — lop fi - ras u - vig fröjd och frid.

1 Nattens skuggor sakta viker, morgonstjärnan ljuvligt ler, snart den sälla dagen randas och dess sol går aldrig ner. Herren kommer, Herren kommer! Slut är då all jordens strid. Bruden siras, bröllop firas uti evig fröjd och frid.

2 Vilket jubel inför tronen när de frälsta där en gång efter tidens vedermöda stämmer upp sin segersång. Herren kommer...

3 Herre Jesus, håll mig redo till ditt möte varje stund. Sen må jord och himmel falla; fast består min sällhets grund. N Frykman 1889* Herren kommer...

FRAMTIDEN OCH HOPPET

Himlen

319. Så skön går morgonstjärnan fram

lepp 22:16 v3Sam 1:17, 25f V2Upp 21:2 v4 1 Kor 13:12 Joh 6:39 v 5 Upp 22:20 Ph Nicolai 1599

erirjfr, j ,,

skön är mor - gon —stjär—nan fram

och bå— dar, klaroch

sjä — en, - ver jor — den höjd, får sving— a sig med #3 3— 3 _: ;t—åZj—dEÄj ji .J ; lyck—o - sam, sto_ — da ens mö — te, Ti _ den, he — lig fröjd till - ems skö— te.

äggens —J—_J1J:.t #44 .b;

stri—den snart skall slu — tas,

fri—den nju -tas, hop— pet vin—na,

kar—lek må—let hin- na.

] Så skön går morgonstjärnan fram

och bådar, klar och lyckosam, den stora dagens möte, då själen, över jorden höjd, får svinga sig med helig fröjd till Himlafaderns sköte. Tiden, striden snart skall slutas,

friden njutas, hoppet vinna,

tro och kärlek målet hinna.

2 Jag skyndar till den staden fort, det nya Salem, på vars port min bön så länge klappat.

Jag vet att du som har mig kär bevarat väl de dina här,

och ingen du borttappat. Jesus Kristus, tålig var du,

korset har du för att frälsa oss till frihet liv och hälsa.

3 Och varsamt lossas jordens band. Jag vet att vid din trogna hand jag i den glädjen hamnar där vännen återfår sin vän, och David, from och glad, igen sin Jonatan omfamnar. Modern, brodern där ej gråter. Makar åter möts och finner kärlek som för evigt brinner.

4 Ej mer med blicken skum och svag jag söka skall Guds anletsdrag i världens dunkla spegel, men Herrens klarhet ohöljd se bland dem som blivit tecknade med Herren Guds insegel. Salig hör jag sången tona, bär min krona, ser det höga som här doldes för mitt öga.

FRAMTIDEN OCH HOPPET Himlen 5 Min sällhetsdag, jag väntar dig, Ära,

jag är beredd, jag kläder mig ära

i vita högtidsdräkten. vare Herran! Kom, Jesus! ”Ja, jag kommer snart,” Bort i fjärran så svarar du, då hörjag klart viker världen. din röst i morgonväkten. Till min Faders hem går färden.

_] O Wallin 1816 Britt G Hallqvist 1981

320. Tänk, när en gång det töcken har försvunnit

Rom 11:33-36 1 Kor 13:12 Jes 45:15 job 42:5 0 Ahnfelt 1859 Tank när en gång det töck—enhar för—svun——nit, scm ö-ver det — ta 11 — vet bre — der sig, när e -vig — he -

Mäta? Pi JEPPE—åla!

skö — na dag upp— run— -nit och him-melskt sol— ljus flo—dar på min stig.

1 Tänk, när en gång när varje tär avtorkats vid det töcken har försvunnit, Guds hjärta som över detta livet breder sig, och varje snyftning tystnat i hans när evighetens sköna dag upprunnit famn. och himmelskt solljus flödar på min stig. 4 Tänk, när en gång med obeslöjat öga 2 Tänk, när en gång jag honom ser som härjag trodde på vart v a rfö r blir besvarat, och där inför hans majestät det höga var gåta löst, som härjag får böja knä och sjunga högt hans grubblat på, lov. när allting blir av Herren själv förklarat, 5 Tänk, när en gång tänk, närjag Herrens väg skall jag utan synd skall vara, fullt förstå. var tanke ren, var gärning utan brist, 3 Tänk, när en gång är stillad närjag ej ängslas mer för någon varje smärta, fara vart sår är läkt, och varje frestelse sin kraft har var längtan nått sin hamn, mist.

FRAMTIDEN OCH HOPPET Himlen 6 Tänk, när en gång i himlens 7 O ljuva tanke, sjung du i mitt gyllne salar hjärta jag med den vän var gång mig vägen somjag på jorden fann tyckes lång och svår. om evighetens nya liv får tala Den tröst jag får tar bort var och om det liv som likt en dröm bitter smärta försvann. och lockar fram

ett leende ur gråt.

W A Wexels 1845 E Sile'n 1920 A Frostenson 1980

321. Det dukas i himlarnas rike ett bord

Luk 14:15

Matt 8:11

v 21Thess 4:17

v 3 1 Kor 13:12 Svensk 1693

Det du — kas i him-lar—nas ri-ke ett bord för he - li - ga, _ I ” . j_— st—i ,H 1

sa — li—ga gäs - ter. De ktm—ma i ska-ror från sö-der och

rum i Guds ri — ke.

1 Det dukas i himlarnas rike ett bord 3 Där glömmerjag korset påjorden jag har för heliga, saliga gäster. och smärtan och tärande sorgen. De komma i skaror från söder och nord, Där klarnar den gåta som dunkel mig var, de samlas från öster och väster. där dagas den rätta Guds morgon. Säll den som har rum i Guds rike. Säll den som har rum i Guds rike.

2 Gud givejag vore, och alla med mig, 4 Guds härlighet strålar i himlarnas sal bland himmelens tecknade skara. och helgonens lovsånger tona. Gud tage oss nådigt i höjden till sig, Där bära Guds kämpar från stridernas dal att oss ifrån domen bevara. för eviga tider sin krona. Säll den som "har rum i Guds rike. Säll den som har rum i Guds rike.

M B Landstad 1861 _] A Eklund 1910

FRAMTIDEN OCH HOPPET Himlen

322. Jag är en gäst och främling

Heb 11:13-16 2 Kor 5:6-8 v 4 Rom 8:1-3 H H Bishop 1823

Warm

en gäst och främ— ling som mi -na fä-der här, mitt

geväret-Jena a Siw

jor — den, nej, o - van skyn det är.

%% jtl: I'Jljjx $$$—#1

up —pe bor min Fa — der i här — lig -het och ljus,

$$$—F Hifi/lic? Lii

vil - le jag ock va - ra ut — i min Fa —ders

1 Jag är en gäst och främling som mina fäder här, mitt hem är ej på jorden, nej, ovan skyn det är. Däruppe bor min Fader i härlighet och ljus, där ville jag ock vara uti min Faders hus. Hem, hem, mitt kära hem, ej finns en plats på jorden så skön som du, mitt hem.

2 Däruppe bor min Jesus, min Frälsare så huld som gick för mig i döden och tog på sig min skuld. Om glädjen blomsterströdde

vart stegjag här går fram, jag skulle ändå längta hem till Guds dyra Lamm. Hem, hem, mitt kära hem, ej finns en plats på jorden så skön som du, mitt hem.

3 Hur jordens blommor doftar av friskhet och behag, och hur dess fåglar sjunger den sköna sommardag, hur vänner dyra, kära så ljuvligt möter mig, mitt hjärta ändå längtar, o sköna hem, till dig. Hem, hem, mitt kära hem, ej finns en plats på jorden så skön som du, mitt hem.

FRAMTIDEN OCH HOPPET Himlen 4 Ty här på denna jorden 5 Och snart, så ordet säger, är synden med i allt jag skall ock hinna dig. och ger åt allt det sköna Min Jesus själv skall komma en främmande gestalt. och hämta mig till sig. Fast den ej kan fördöma, Då skall jag salig skåda sen själv fördömd den är, vad här jag trodde på den kan mig ännu plåga, och till min Jesu ära men så den skall ej där. den gyllne harpan slå. Hem, hem, mitt kära hem, Hem, hem mitt kära hem, ej finns en plats på jorden ej finns en plats på jorden så skön som du, mitt hem. så skön som du, mitt hem.

Lina Sandell-Berg 1868

323. De kommer från öst och väst

Matt 8:11 Upp 519 Upp 19:7, 21:1-5 Amerikansk

se och skä - da hans här — lig—het, ta — ga del i _ / __ V sång och spel en sa - lig e - vig - het. 1 De kommer från öst och väst, 2 De kommer från stormigt hav, de kommer från syd och nord de kommer från törnestig, att sitta till bords de kommer från berg, med Jesus en gång de kommer från dal, och höra hans välkomstord, de kommer, 0 Gud, till dig att honom förklarad se att klädas i bröllopsskrud och skåda hans härlighet, och möta sin brudgum skön, taga del i sång och spel Kristus, som på korsets stam

en salig evighet. dem vann som segerlön.

FRAMTIDEN OCH HOPPET Himlen

3 Där samlas en skara stor, som räddats från jordens tvång.

4 Se, himmelens pärleport är öppen för var och en.

Ej mer någon synd, ej mer någon nöd,

ej mer någon natt så lång — det gamla förgånget är, se, allting har blivit nytt. Evigt jubel råder där, ty sorg och suckan flytt.

Amanda Sandhergh 1914 Okänd 1954*

Ja, plats är beredd där hemma för dig, och Jesus dig kallar än. De kära som gått förut där väntar oss dagen lång. Änglarna på harpor slår och sjunger välkomstsång.

324. Med lust och glädje tänker

Luk 21:27-31 1 Kor 2:7—9, 15:24f v 5 Upp 2222 v 6 Luk 13:29 Svenrk _)?Jlkvira/1693

Med lust och gläd — je då (md de si —na skän- ker

tän-ker jag på den som— mat — tid

en e - vig ro och frid,

då ska - pel — sen har bli —vit Guds vil - jas å - ter —sken, då

_— Z

han all synd för - dri -vit och den- na jord är ren.

1 Med lust och glädje tänker 3 Vad ingen kan beskriva jag på den sommartid då Gud de sina skänker en evig ro och frid, då skapelsen har blivit Guds viljas återsken, då han all synd fördrivit och denna jord är ren.

2 När Guds basuner skallar kring all vår vida jord, ur gravens mörker kallar oss Jesu Kristi ord. Då faller tidens slöja, då flyr all dunkelhet. Då skall vår Herre röja sin dolda härlighet.

och ingen hört och sett skall Gud de sina giva. Hans rike står berett. Där får till sist de skåda Guds majestät och ljus. Oändlig frid skall råda i deras Faders hus.

4 Se, ny skall solen vara och månens ljusa rund och alla stjärnor klara

på fästets mörkblå grund. Guds himlavalv skall sträckas helt nytt i vidd och höjd. I ljus Guds barn skall väckas till rikets nya fröjd.

FRAMTIDEN OCH HOPPET Himlen

5 Vid evighetens brunnar Han hjälper oss att bära står livets träd i blom, där Gud de sina unnar sin kärleks rikedom. Och honom skall de prisa i alla helgons kör med livets höga visa, med sång som aldrig dör.

6 Oss Kristus där bereder en evig högtidssal och till sin måltid leder en skara utan tal. Då kan oss intet skilja från Kristi kärlek mer. Då är vår enda vilja att Herrens vilja sker.

Så må Guds vänner alla i strid och sorg och nöd

vårt kors med tålamod. Han är oss alltid nära, oändligt stark och god.

8 Välsigna, Gud, de dina i denna mörka värld, och låt din kärlek skina som ljus på deras färd. Min själ i nåd bevara och skydda all min tid. Gör mig beredd att fara från denna värld i frid.

9 Nu vill med fröjd jag sluta mitt hjärtas sommarsång. Jag vet att Gud skall byta i frihet allt mitt tvång. Sin nåd skall han bevisa, när utan sorg och brist

ej vackla eller falla, men ha i Gud sitt stöd.

för evigt jag får prisa och tjäna Jesus Krist.

_] Walter 1552 P johannis Gothus 1604 A F Runstedt 1911 Britt G Hallqvist 1978

325. I hoppet sig min frälsta själ förnöjer

v 1 Rom 8:24 v 4 Upp 1927 f 1 Kor 15:54-57 v 5 Upp 7:9 f v 3 Upp 142 f v 6 Upp 21:4 Svensk variant av tyskfolkmelodi

I.: -===_b

-_ I sig???

hop- pet sig feräls - för— nö — jer,

_ tron jag till ett mig hö - jer,-

ååå—läg 114—#33?

själ

ty jag be-tan—ker att dö— - dens län -ker harKris-tus bru-—tit och mig li—-—vet skän--ker

FRAMTIDEN OCH HOPPET

] I hoppet sig min frälsta själ förnöjer, i tron jag till ett evigt väl mig höjer; ty jag betänker att dödens länker har Kristus brutit och mig livet skänker.

2 Med honom salighetens stig jag funnit, och himlaarvet han åt mig har vunnit. När jag insomnar, han mig omfamnar, och på hans armarjag i himlen hamnar.

3 Som fågelen vid ljusan dag sig gläder, så glad i ljusets rike jag inträder. Vid ånglasången och harpoklangen jag skådar evighetens dag uppgången.

4 Och högre, klarare än gull, än solen min själ skall skina ärofull för stolen. Den gode Guden iklär mig skruden, som själv han lovat åt den kära bruden.

5 En evig, Oförgänglig fröjd det bliver, som fridens Gud i himlens höjd mig giver, där Jesu vänner med palm i händer lovsjunga Lammet, som de sina känner.

6 Ack, attjag dit ur sorg och strid må komma, där Gud församlar i sin frid de fromma! Min jesus vände snart mitt elände i fröjd och salighet förutan ände.

Himlen

FRAMTIDEN OCH HOPPET

7 Beredd håll mig, ojesus Krist, att vänta din ljuva ankomst, när du sist vill hämta ur tåredalen, från jordekvalen din brud till dig i ljusa fröjdesalen.

Ellen Andersdotter 1639 0 Forsselius 1668 _] 0 Wallin 1819

Den svenska psalmboken

ANDRA DELEN

(Nr 32e722)

LOVSÅNG OCH TILLBEDJAN

326. Upp, psaltare och harpa

Ps 5719 K013116 Ef6117 lMos 22:17 Heb 4:12 I400—talet/H Kugelmann 1540 Upp, psal-ta — re och — pa! Upp, kraf— tens ord, du An— tve —egg —a - de och ska: - - , ur dva - lan väck en syn- ? 53%; _; vi flagg—”325 dens SYärdr Och, nå — dens mn — da lä — - - ra, de väck-ta dig varld' _ /— eg??? ftw—Fe fw . hjar — tan bjud att kän — na, als — ka, a - — ra barrn— ägs—=p V m_f_—f_:—F 55% - tig - he — tens huld gar- dar med An - den sitt ord allt - san en her- — —ra, — - ter lös— ta hjord. 1 Upp, psaltare OCh harpa! 2 Dig skall ditt Sion sjunga Upp, kraftens ord, du Andens svärd, * och bära fram för dig, 0 Gud, tveeggade OCh skarpa, med hjärta och med tunga ur dvalan väck en syndig värld! sin lovpsalm och sitt böneljud. Och, nådens milda lära, Ditt ord i våra bygder de väckta hjärtan bjud må rikeligen bo att känna, älska, ära och bära frukt i dygder, barmhärtighetens Gud, gudaktighet och ro. som huld i Sions gårdar Som havets sand otaligt med Anden och sitt ord ditt folk föröke sig alltsom en herde vårdar och heligt och lycksaligt sin dyra, återlösta hjord. i evighet lovsjunge dig.

] o Wallin 1816*

LOVSÅNG OCH TILLBEDJAN

327. Lovad vare Herren

Troligen svensk 1697

Lo — vad va - re Her—ren, vå —ra fä — dets Gud.

W

fjär —ran hö —res det —ta ljud. Oss har han be — vi — sat

o — ut — säg —1ig nåd. He - la värl—den pri - sar er—rens makt och

råd, pri—sar och be— rom—mer Gud som rätt—vist dö - mer och sitt folk ej glöm — mer.

] Lovad vare Herren, 3 Regn och vind och väder

våra fäders Gud. Både när och fjärran höres detta ljud. Oss har han bevisat outsäglig nåd. Hela världen prisar Herrens makt och råd, prisar och berömmer Gud som rättvist dömer och sitt folk ej glömmer.

2 Du som mäktig råder över kerubim och vars öga skådar ner i djupen in, sol och måne prisar, Gud, din stora makt. Himlens stjärnor visar all sin gyllne prakt, prisar och berömmer Gud som rättvist dömer och sitt folk ej glömmer.

sjunger här ditt lov. Allt i dig sig gläder, du som allt förmår. Hagel, snö och isar, rimfrost, natt och köld Herrens allmakt prisar som är sol och sköld, prisar och berömmer Gud som rättvist dömer och sitt folk ej glömmer.

4- Hela jorden tackar

Gud som är så god, ängar, berg och backar, källa, hav och flod, örter, blad och blommor, minsta frö som gror, varje gräs som kommer ur den svarta jord, prisar och berömmer Gud som rättvist dömer och sitt folk ej glömmer.

LOVSÅNG OCH TILLBEDJAN

5 Allt som bärs av vingar 6 Vilda djur och tama och i luften far, uti mark och skog allt som rörs och simmar stämmer in i samma genom sjö och hav, ljud och glädjerop. alla fåglar talar.” Vi som undfått mera om Guds härlighet, av hans trogna vård fiskstim, stora valar bön och sång förenar honom prisa vet, till Guds godhets lov, prisar och berömmer prisar och berömmer Gud som rättvist dömer Gud som rättvist dömer och sitt folk ej glömmer. och sitt folk ej glömmer.

H Spegel 1686 ] O Wallin 1811, 1816 K-G Hildebrand 1979

328. Höga majestät

Jes 612-3 Ps 10412-4 Ps 148 Matt 6:26-30 Ps 19:3 4 Mos 6:24-26 Ph Nicolai 1599 Hö - ga ma —j&stät, vi al — la för di — na föt —ter ne-der- E - vig är din makt och ä — ra, dig jord och him— mel vitt—ne |—.—————1l7—"__1 fal — la. Ditt lov från vå - ra hjär— tan gar. _ _ bä — ra, av allt ditt verk du of - fer far. Dig ' di pri-sa se — ra — — s:.— He— lig är Gud, all värl- dens Gud,

%

krafts och nåds och vis — dans Gud.

] Höga majestät, vi alla Dig lova kerubim, för dina fötter nederfalla. dig prisa serafim. Ditt lov från våra hjärtan går. Hosianna! Evig är din makt och ära, Helig är Gud, dig jord och himmel vittne bära, all världens Gud, av allt ditt verk du offer får. all krafts och nåds och visdoms Gud.

LOVSÅNG OCH TILLBEDJAN

2 Solen dig sitt offer viger, där klar hon fram på fästet stiger med ljusets hela rikedom. Och då skönt naturen svalkas, med friden månen vördsamt nalkas för dig i nattens helgedom; och alla stjärnors här till dig sin hyllning bär. Med ditt finger, vår Gud och Far, i världarna du skrev ditt namn. Halleluja!

3 Hör ditt lov från tusen munnar, en dag den andra det förkunnar, en natt den andra säger det. Äskans knall och blixtens lågor och stormens brus och havets vågor, de prisa högt ditt majestät.

Och själen, denna fläkt utav din andedräkt, går med andakt

på ljusets stig

och närmar sig med ödmjukt lov, o Fader, dig.

4 Fader, allt i dig sig gläder. Du föder allt, och allt du kläder och vårdar med din högra hand. Stjärnan du på fästet leder, åt minsta kryp en väg bereder och vakar över minsta grand. Dig fågeln med sitt ljud och liljan i sin skrud kallar Fader. Ditt barn ärjag, och dag för dag du visar mig ditt hjärtelag.

SjHedbom 1812, 1835 Britt G Hallqvist 1983

5 Helige, ifrån din himmel du följer oss i världens vimmel, du dina barn ej överger. Du, o Fader, dig förbarmar, du bär ditt folk på starka armar och lyfter dem som dignat ner. Din Son du världen sänt, vi dig i honom känt mild och nådig. Din Ande för och saliggör de hjärtan som din kärlek rör.

6 Kör av fromma röster skallar; dig helig, helig, helig kallar i bön och sång din kristenhet. Hör de barn som du gjort rena, i trohet vilja de dig tjäna och vandra uti helighet. Med dem din vilja sker. Gud, sänd din vishet ner från din himmel. Oss alla lär vad kärlek är och visa rätta vägen här.

7 Oss välsigna och bevara, med nåd ditt ansikte förklara och vänd det till ditt folk med frid. Här ditt namn vi vilja sjunga och sedan med en helig tunga dig lova, Gud, till evig tid med dina kerubim och dina serafim. Hosianna! Helig är Gud, all världens Gud, all krafts och nåds och visdoms Gud. *

LOVSÅNG OCH TILLBEDJAN

329. Du som härlig ställde

Ps 103zl7-19 lJoh 3:11 Pred 124 Jes 4028 Ps 102228 Troligen svensk 1645 -/ san här — lig ställ—de din tron högt ö - ver ti - den, där

WWE—iw

Säll—he - ten och fri — den vax -la an, slu -—

Slg,

gel—! ull.; [3334

— vi - ge, ditt väl

ej ljus och mör-ker skif—tat. Den

Wäåääåä

lag för oss

1 Du som härlig ställde din tron högt över tiden, där sällheten och friden ej växla om, ej sluta sig, Evige, ditt välde ej ljus och mörker skiftat. Den lag för oss du stiftat förvandlar icke dig.

2 Konung i det höga, du släkten bortgå låter och andra komma äter, och åldrar undan åldrar fly. Men ditt fadersöga milt vakar över alla; din nåd, som vi åkalla, är varje morgon ny.

3 Ar och vänner flykta, men du densamme bliver. Du än ät barnen giver den värd som du åt fädren gav:

] O Wallin 1811

du stif - tat för — vand- lar ick - e

mod åt de betryckta och styrka åt de svaga och tröst åt dem som klaga vid sina vänners grav.

Gud, vi vandra trygga när redligen vi vandra i kärlek för varandra och hörsamhet för dina bud.

Gud, på dig vi bygga vårt hopp i alla öden: i livet och i döden

du vårdar oss, 0 Gud.

Lovad vare Herren! Sannfärdig, vis och nådig och helig och rättrådig, han alltid allt allen förmår. Lovad vare Herren!

Hans lag, hans nådelära, hans härlighet och ära i evighet består.

LOVSÅNG OCH TILLBEDJAN

330 Ljus som liv åt världen gav

Negro spiritual

Ljus som liv åt värl-den gav,ha1—le — lu — ja, här sin

bo -ning blarid oss tar. Hal- le - 1u - ja. Ä - ra

Son. Hal- le - lu - ja.

] Ljus som liv åt världen gav, halleluja, här sin boning bland oss tar. Halleluja. Ära vare dig, 0 Gud. Halleluja. Lov ske dig, Guds ende Son. Halleluja.

2 Lyser i den mörka natt, halleluja, över döden har det makt. Halleluja. Ära vare dig, 0 Gud...

3 Vittnesbörd Johannes bar, halleluja, om det ljus som gryr i dag. Halleluja. Ära vare dig, 0 Gud...

4 Hit från himlen nåd blev sänkt, halleluja, fast vår dörr var läst och stängd. Halleluja. Ära vare dig, 0 Gud...

5 Nu Guds kärlek tag emot!

halleluja. Den ger kraft till tro och bot. Halleluja. Ara vare dig, 0 Gud...

6 Moses gav oss lag och krav,

halleluja. Jesus lyfter bördan av. Halleluja. Ara vare dig, 0 Gud...

LOVSÅNG OCH TILLBEDJAN

7 Skaparljus, du livets ord, halleluja, sök vårt hjärta, led vår fot. Halleluja. Ära vare dig, 0 Gud...

A Frostenson 1972, 1984 efter en amerikansk sång

331. Guds härlighet oss styrka ger

Kol 1:11-20 v 3Joh 149 V 2 Gal 4:4—6 v 5 Upp 7:9-12 Köln 1623

Guds här—lig—het oss styr-ka ger och gläd-je och ut—hål—lig-

het att lov-sjung-a: hal—le- lu— jaÅOSs Her-ren Gud det arv här

ä REM: _ ;

gav "som hel—go- nen i lju-set har. Pri—sa ho mom! Sjung till-

sam—manstHal—le— lu— ja, hal—le- lu — ja, hal—le - lu - ja!

I Guds härlighet oss styrka ger född av Fadern: halleluja! och glädje och uthållighet Osynligt, synligt, allt blev till att lovsjunga: halleluja! att tjäna, verka som han vill. Oss Herren Gud det arv här gav Prisa honom... som helgonen i ljuset har. Prisa honom! 4- Han alltings mål och ursprung är. Sjung tillsammans: Allt sammanhåller han och bär. Halleluja, halleluja, halleluja! Fred ger korset: halleluja! I honom allt försonat är 2 Du mörkrets välde sönderslog, och allt mot honom ilar hän. oss in i Sonens rike tog, Prisa honom... in i ljuset: halleluja! Av honom har vår själ köpts fri 5 Med makterna i höjd och djup, och skuldens ångest är förbi. med änglarna i tronens ljus Prisa honom... sjung tillsammans: halleluja! Med psalmer, hymner, andlig sång 3 Han oss en synlig bild har gett i era hjärtan sjung Guds lov! av gudomsmakten ingen sett, Prisa honom...

A Frostenson 1981

LOVSÅNG OCH TILLBEDJAN

332. Änglarna sjunger i himlen

P D Sosa 1980 Hm D/rl (: A D rfr/ci

Gläd— —jen blir stor när aids An —de väck — — er oss, tän-der vår tro. Dä A7 DS Hal- lån— lu — — ja, hal— le— lu — ja, hal — le — lu - — ja,

%%

hal—le-lu- ja.

l Änglarna sjunger i himlen. Halleluja. Glädjen blir stor när Guds Ande väcker oss, tänder vår tro.

Halleluja, halleluja, halleluja, halleluja.

2 Änglarna sjunger i himlen. Halleluja. Glädjen blir stor när vi söker leva som Frälsaren lär. Halleluja...

3 Änglarna sjunger i himlen. Halleluja. Glädjen blir stor när Guds kärlek bryter igenom hos oss.

Halleluja...

4 Änglarna sjunger i himlen. Halleluja. Änglarna, sängen och glädjen väntar oss hemma hos Gud. Halleluja...

P D Sosa 1980 Britt G Hallqvist 1984

LOVSÅNG OCH TILLBEDJAN

333. Dig vare lov och pris, 0 Krist

M edeltiden/ 1529

m+s; 431? 32555

Dig va- re lov och pris, 0 Krist, väl- sig— nad den— na dag för—

J—f—F—jzrzzfåf:

visst. Vi lo — va dig nu och till e — vig tid: He — li g, H F & he —lig, he—lig i höj— — —de—ne! l Dig vare löv och pris, 0 Krist, Helig, helig, helig * välsignad denna dag förvisst. i höjdene! Vi lova dig nu och till evig tid: Helig, helig, helig 3Dittfolk, oHerre, lovardig, i höjdene! *din brud av hjärtat gläder sig för all din nåd och din barmhärtighet: 2Diglovahelgaänglarskor Helig, helig, helig * och himlars här med glädje stor. i höjdene!

Dig lova kerubim och serafim:

Latinsk hymn från medeltiden Övers 1553

334. Herre Gud, ditt dyre navn og aere

Norsk jhlkmelodi

Her- re Gud, ditt dy— re navn og &— re o — ver ver- den höyt i kt skal vae - re, al — le sje— le,

tigh—fli 4533, 313555

trette trae — le, alt som har mae- le, de skal fortelle din :e—re.

l Herre Gud, ditt dyre navn og are 2 Gud er Gud, om alle land lå ode, * over verden hoyt i akt skal vaere, * Gud er Gud, om alle mann var dade. og alle sjele, Om slekter svimler — de trette traele, blant stjernestimler "alt som har mazle, i heye himler de skal fortelle utallig vrimler din aere. Guds grade.

LOVSÅNG OCH TILLBEDJAN

3 Hoye hall og dype dal skal vike, * jord og himmel falle skal tillike, hvert fjell, hver tinde skal brått forsvinne, men opp skal rinne, som solen skinne, Guds rike!

P Dass 1698 C M _]erLten 1909

FADER, SON OCH ANDE Treenigheten

335. Vi tror på Gud som skapar världen

R Forsberg 1971, 1974

tea-int.! L:s Ha fåt—$name

Vi tror på Gud som ska— var världen och är dess Far, som lå — ter stjärnor jub - la och jord och

Wifi? få #41

vart ron ur dju - nen från si - na barn.

1 Vi tror på Gud som skapar världen 3 Vi tror på Gud som tänt i världen och är dess Far, sin Andes eld, som låter stjärnorjubla, där skuld och skiljemurar och jord och hav skall brinna ner, och hör vart rop ur djupen tills folken blir i Kristus från sina barn. en mänsklighet. 2 Vi tror på Gud som kom i världen, 4 Vi tror att Gud är mer än världen Marias son, och rymd och tid, ty Jesus hjälpte alla den förste och den siste och bar vårt kors; av allt som finns. han dog — men se han lever När världen störtar samman och bor bland oss. är han vårt liv.

0 Hartman 1970

336. Gud trefaldig, stå oss bi

Förnyfzrmatorisk processionssång/ Wittenberg 1524

" __ " ___—|

GM— -=----==| v :

Gud tre—fal— dig, stå oss bi och låt oss ej för - där — vas. Gör vår själ från syn-den fri. Låt him- len av oss är -— vas. Styrka, att vi med din kraft det on — da ö - ver — vin — ner, Hjälpcs att till 11 -vets slut vår tro vid dig blott fäs - ta.

i digvår trygg-fet fin — — ner och fram tillmå-let hin -ner. GlV kar—lek till vår näs — - ta. Gud ,hjälp oss till det bås—ta.

; __ __| I

äag====äL EEE—EE

A — nen, a - men. Låt det ske. Hal -1e - lu -ja! Hal -le — lu - ja!

FADER, SON OCH ANDE Treenigheten * Gud trefaldig, stå oss bi Hjälp oss att till livets slut

och låt oss ej fördärvas. vår tro vid dig blott fästa. Gör vår själ från synden fri. Giv kärlek till vår nästa. Låt himlen av oss ärvas. Gud, hjälp oss till det bästa. Styrk oss, att vi med din kraft Amen, amen. Låt det ske. det onda övervinner, Halleluja! Halleluja! i dig vår trygghet finner och fram till målet hinner.

Från 1400—talet M Luther 1524 Övers 1567 _] O Wallin 1816 L Lindman 1980

337. Vår Gud, till dig du skapat oss Geneve 1551

sa.—Ern ijåjfä—t er 1 ; .fr

Vår Gud, till dig du ska- pat oss, och blott i dig kanfrid vi få.

ååå—igjååL—fj sj» ? d ,, 1

Din nåd är ny för var-je dag. Vi tack—ar och väl — sig— nar dig.

1 Vår Gud, till dig du skapat oss, Från död till liv med dig vi går. * och blott i dig kan frid vi få. Vi tackar och välsignar dig. Din nåd är ny för varje dag. Vi tackar och välsignar dig. 3 Guds Ande, du oss skänker kraft * och mod att se vad sanning är. 2 OJesus Krist, i din gestalt Du samlar oss i Kristi namn. * blir Faderns kärlek uppenbar. Vi tackar och välsignar dig.

Britt G Hallqvist 1984

338. Gryningen talar om dig

Apg 17:27 f Apg 2:1-4, 16:25 Joh 1:18 E Hovland 1982

FADER, SON OCH ANDE

] Gryningen talar om dig, du vår Skapare. Stjärnorna sjunger en lovsång i mörkret. Gränslös är rymden, människan liten. Dock är du nära, så nära oss, Gud.

2 Kristus har visat din vilja med människan. Kristus har speglat ditt väsen påjorden. Du är vår Fader, tålig och trofast. Vän framför andra, till dig får vi gå.

3 Anden är stillhet och storm och förnyelse. Anden oss manar att tjäna dig, Herre, lär oss att sjunga lovsång i mörker, lovsång i glädje till dig, du vår Gud.

Britt G Hallqvist 1982

339. Som ett klockspel hör jag dig

Treenigheten

B Milgrove 1769

Fa — der,Son och An -de _ Gud,

1 Som ett klockspel hörjag dig, heliga Treenighet, Fader, Son och Ande — Gud,

tre i en och en i tre.

2 Längtan, röster, ögons ljus — innan världen fanns ännu fanns gemenskapen hos Gud. Allt fick liv, steg fram därur.

A Frostenson 1970

tre

3 Allt är nära — mänskor, träd, moln och fåglar - när jag vet allt sin källa har i dig, heliga Treenighet.

4 Spela samman oss som går mot en dag som ingen sett, tills i dig vårt mål vi når, heliga Treenighet.

FADER, SON OCH ANDE Treenigheten

340. Himmelske Fader

v 1 Ef 5:19-20 v 3 Rom 8:26 v 2 Rom 8:28-29 l Joh 3:11 Elena G Maquiso 1961 Em Am Ern/G Em

Him—mels-ke Fa — der, la gläd- je och Am n Em Etgn/G wei—E

ren— het, längtan och sång- er, att vi oSSöigalAm tack- ar, tillber till- ?” amaw

sam-mans , him-mels— ke Fa - der, Gud, du vå r Gud. ] Himmelske Fader, dig vill vi följa, ge åt oss alla lyda och tjäna, glädje och renhet, Jesus, vår broder, längtan och sånger, Jesus, Guds Son. att vi dig tackar, tillber tillsammans, 3 Helige Ande, himmelske Fader, var i vår svaghet! Gud, du vår Gud. Nu med Guds kärlek fyll våra hjärtan, 2 Jesus, vår Herre, så att vi alltid du för oss lidit, älskar varandra. dött och har uppstått, Helige Ande, lever ibland oss, kom till oss du.

D TNiles 1961 A Frostenson 1978

Gud, vår Skapare och Fader

341. Guds väg i dunkel ofta går

Jes 45:15 Rom 11:33 W Croft 1708

Guds väg i dun - kel of — ta går, för -dold men un -der -bar.

%%

I ha- -vens djup vi se hans spår, på stor-mens sky han

FADER, SON OCH ANDE Gud, vår Skapare och Fader I Guds väg i dunkel ofta går, skall snart hans rika kärleksflod fördold men underbar. välsignade er nå. I havens djup vi se hans spår, på stormens sky han far. 4 Tro icke ögats matta syn, tro det som tro blott ser: 2 I outgrundlighetens schakt bakom en mulen himmels bryn än gömd hans tanke är, Guds fadersöga ler. men strålar fram en gång med makt som solen klar och skär. 5 Blind otro kan blott vilse gå och klandra vad Gud gör. 3 Försagda helgon, fatta mod! Han själv vill lära oss förstå Ur moln, där åskor gå, de vägar han oss för.

W Cowper 1774 _]A Eklund 19341Hr

342. Gud har gett ät fågeln dess vingar

lJoh l:9 v 1 Ps 104 Rom 8:26 v 2Joh 3:16, 17 Afrikansk

Gud har gett åt få- geln dess vingar. Gud har gett åt

Han .dsåtäg

blom-mor- na fär- gen. Gud har ska—pat him — me — len, D

E |? 66 G/Å Deus

ha- vet och ber- gen.

l Gud har gett åt fågeln dess vingar. Gud har gett åt blommorna färgen. Gud har skapat himmelen, havet och bergen.

2 Gud har gett oss Jesus, vår Herre, han som våra synder förlåter, han som tröstar när vi förtvivlar och gråter.

3 Gud har gett oss Anden som hjälper, leder när i mörker vi famlar, gör oss glada när vi får vara tillsammans.

A Frostenson 1958

FADER, SON OCH ANDE Gud, vår Skapare och Fader

343. Tusen stjärnor glimmar

Ps 104, 96:11 f v 5Jes 49:1 v 1 Ps l47:4 Mark 10:16 v 4 Ps l39:2-4 TSörenson 1958

W., Mat '1

- sen stjär—nor glim- mar. Gud vet al — las

WW

Al — la rym- dens stjär- nor

] Tusen stjärnor glimmar. 4 Havets botten ser han, Gud vet allas namn. gruvans dolda schakt, Alla rymdens stjärnor tankarna och orden bär han i sin famn. innan vi dem sagt.

2 Tusen grässtrån vajar 5 Innan vi var födda för Guds andedräkt. visste Gud vårt namn, Varje litet grässtrå och i dopet tog han Gud till liv har väckt. upp oss i sin famn.

3 Tusen fåglar sjunger 6 Tack, 0 Gud, vår Fader, sommardagen lång. för din trofasthet, Gud har tid att lyssna du som alla älskar, till varendas sång. allting ser och vet.

A Frostenson 1960

344. Krukmakarskivan svänger runt

Jes 29:16 Rom 9:20 L Edlund 1957

kan bli en Väck—ert for-mad skål. Kruk-ma—karnglä-des då.

1 Krukmakarskivan svänger runt. 2 Får han den inte som han tänkt, Se, av en lerklump grå han börjar en gång till kan bli en vackert formad skål. och formar om den, tills den blir Krukmakarn glädes då. ' just sådan som han vill.

F ADER, SON OCH ANDE Gud, vår Skapare och Fader

3 Så är vi leret i Guds hand. Han liv åt oss har skänkt. Ja, forma oss, 0 Gud, till det som du bestämt och tänkt.

A Frostenson 1960

345. Gud har skapat allting

Upp 4:11 , v 2 1 Mos 1:26, 2:15 v 4 1 Tim 6:18 v 3 1 Kor 427 v 5 Luk 6:38 E Wikaldt 1958

ååå—MM

Gud har ska - pat all — ting. All- ting rår han an.

Allt san finns i värl-den är hans e-gen-dan.

1 Gud har skapat allting. 4 Vi skall inte räkna Allting rår han om. med vårt eget först. Allt som finns i världen Vad vi har tillsammans, är hans egendom. det är alltid störst.

2 Alla jordens skatter 5 Jesus säger till oss: han åt mänskan gav, ”Ge så skall ni få.” makt att råda över Allt vad han har lovat land och luft och hav. kan vi lita på.

3 At varenda av oss .någonting han gett, 6 sma och stora saker att ha hand om rätt.

A Frostenson 1960

FADER, SON OCH ANDE

346. Gud bor i ett ljus

] Tim 6:16 Gal 4:4—7 Joh 1:18 Fil 2:7

Gud, vår Skapare och Fader

L Å Lundberg 1970

En röst: l Gud bor i ett ljus, dit ingen kan gå, En grupp: Gud bor i ett ljus, dit ingen kan gå. En röst: Gud kan vi ej se och inte förstå, En grupp: Gud kan vi ej se och inte förstå. Alla: Men Gud kommer hit,

han vill vara här. Så blir han ett barn, som Maria bär.

Margareta Melin 1980

En röst:

En grupp:

Alla:

2 Ära vare dig, 0 Gud, som är stor, Ära vare dig, 0 Gud, som är så stor, att du kommer hit som vår lille bror. att du kom hit som vår lille bror. Ja, du kommer hit, du vill vara här. Så blir du ett barn, som Maria bär.

FADER, SON OCH ANDE Gud, vår Skapare och Fader

347. Op, al den ting, som Gud har gjort

Yjeckisk 1576/M Praetorius 1610

EM

Op, al den ting,som Gud har gjort, hans her-lighed at

%%

pri- se! Det mindste, han har skabt, er stort og kan hans magt % be - vi - se . ] Op, al den ting, som Gud har gjort, 6 Hvad skal jeg sige, når mit sind hans herlighed at prise! i havets dybe grunde Det mindste, han har skabt, er stort kun dog så lidt kan kige ind og kan hans magt bevise. og ser så mange munde! 2 Gik alle konger frem på rad 7 Hvad skal jeg sige, nårjeg ser, i deres magt og vaelde, hvor stjerneflokken blinker, de mazgted ej det mindste blad hvor mildt enhver imod mig ler at saette på en naelde. og op til himlen vinker! 3 Det mindste grzes jeg undrer på 8 Hvad skal jeg sige, nårjeg op i skove og i dale, til Gud i änden farer, hvor skulle jeg den visdom få, og ser den store kaempetrop om det kun ret at tale! af blide engleskarer! 4 Hvad skaljeg sige, nårjeg ser, 9 Hvad skal jeg sige? — Mine ord at alle skove vrimle, vil ikke meget sige: de mange fuglesving, der sker O Gud, hvor er din visdom stor, op under Herrens himle! din godhet, kraft og rige! 5 Hvad skaljeg sige, nårjeg går 10 Op, stemmer alle folk på jord blandt blomsterne i enge, med frydetone sammen: når fuglesangen sammenslår Halleluja, vor Gud er stor! som tusind harpestrenge! Og Himlen svare: Amen!

H A Brorson 1734

FADER, SON OCH ANDE

Jesus, vår Herre och broder

348. O Gud, du av barmhärtighet

Förrejimnatorisk processionssa'ng/Närnberg 1524

gåe— ÄJ lll—iår—J—JIJ Lbj jägJ—_J?!rårj]

O Gud, du av harm—här— tig—het till di - na barn oss ta — git, oss från vår o — rätt—fär—dig—het i Kris— ti blod ren—tva— git.

nå — got gott vi själ -va gjort kan öpp — na för oss him— lens

git—1131 J—TquftHll

port, blott tron på Je - sus

] O Gud, du av barmhärtighet till dina barn oss tagit, oss från vår orättfärdighet i Kristi blod rentvagit. Ej något gott vi själva gjort kan öppna för oss himlens port, blott tron på Jesus Kristus.

2 Guds lag är helig, rätt och god och oss till livet leder. Vi bröt mot den i övermod och över oss kom vreden. Och mänskan som förnekat Gud, hans goda vilja och hans bud, var dömd att gå förlorad.

3 Då sände Gud till oss sin Son, han ställdes under lagen. Hans kärlek löste oss ifrån vår rädsla inför kraven. När han sitt liv för oss gav ut all skuld togs bort, och inför Gud står syndaren rättfärdig.

4 När vi till Jesus tillit har, blott efter honom frågar, han alla synder från oss tar som samvetet har plågat. Och gärna lyder vi Guds bud. De leder i den frihet ut där tjänande är glädje.

P Speratus 1523 0 Petri? 1536 A Frostenson 1979

Kris — - tus.

5 Vi genom tron Guds Ande har, som oss på nytt vill föda. Vi får ett annat sinnelag,

vår egenvilja dödas. God gärning föds och växer fram. Vi blygs och känner skuld och skam för vad vi förut gjorde.

6 God frukt det goda trädet bär och tron bår frukt i kärlek. Och den som tror har nästan kär, gör gott och sprider glädje. Och därmed uppfylls Herrens lag: varann vi tjänar utan krav som Kristus oss har tjänat.

Och kärleken på lön ej ser, blir ändå rikt belönad. Guds enda längtan är att ge, och nåden överflödar. Och vi kan säkert lita på: vad han oss lovat skall vi få. Han ger oss allt för intet.

Så står alltsammans i Guds nåd att saliga vi bliver, men fast och evigt är hans råd; sin frälsning han oss giver. Hos oss finns bara skröplighet. I Gud är all vår salighet. Dig, Gud, ske pris och ära!

FADER, SON OCH ANDE Jesus, vår Herre och broder

349a En blomma uti öknen stod

v Qjoh 1416 Matt 12:20 Matt 13:45 v 5 Ps 23:1-6 v 3 Matt 11:28-30 _]oh 10:11—15 _]Rhau 1589

En blom—ma ut — i ök — nen stod. Den steg ur tor - ra

:$

gav kraft och

san — den. Dess doft, lik —som en häl- so -flod,

Wim

åt kval-da män—sko— an

] En blomma uti öknen stod. 5 Han är en herde för sin hjord.

Den steg ur torra sanden. Dess doft, liksom en hälsoflod, gav kraft och mod åt kvalda mänskoanden.

Guds Son det var. Han sanningen och vägen är och livet. Den honom söker flnner än.

Åt bedjaren

skall likaså bli givet.

Han genom hela livets dag utsträcker sina händer till syndaren, och med fördrag, där tron är "svag, han veken återtänder.

I världen han den ende är som trösta kan och liva envar som ångesten förtär och som begär i honom salig bliva.

SjHedbom 1813 A Mannerheim 1979

Han skänker vad oss fattas: sin Ande, salighetens ord, sitt rika bord. I trohet han ej mattas.

Vad skulle Herren göra mer att oss från synden frälsa? Han för oss lider, segern ger, vår längtan ser och är vårt liv, vår hälsa.

Så låt oss, jesus, hos dig bo som dina barn och njuta kraft av ditt ord till hopp och tro, till själens ro, tills vi vår färd skall sluta.

I lidandet är du vårt stöd, o kärlek utan like! Du för oss genom sorg och nöd ur kval och död till härlighetens rike.

FADER, SON OCH ANDE

Jesus, vår Herre och broder

349b En blomma uti öknen stod

v 2joh 1426 Matt 12:20 Matt 13:45 v 5 Ps 23:1-6 v 3 Matt 11:28-30 joh 10:11—15 _] Rhau 1589

ök - nen stod. Den steg ur tor — ra

%%

san - den. Dess doft, lik -som en häl - so — flod,gav kraft och mod

åt kval-da män-sko-an - den.

1 En blomma uti öknen stod. Den steg ur torra sanden. Dess doft, liksom en hälsoflod, gav kraft och mod åt kvalda mänskoanden.

2 Guds Son det var. Han sanningen och vägen är och livet. Den honom söker finner än. Åt bedjaren skall likaså bli givet.

3 Han genom hela livets dag utsträcker sina händer till syndaren, och med fördrag, där tron är svag, han veken återtänder.

4 I världen han den ende är som trösta kan och liva envar som ångesten förtär och som begär i honom salig bliva.

S ] Hedborn 1813 A Mannerheim 1979

5 Han är en herde för sin hjord. Han skänker vad oss fattas: sin Ande, salighetens ord, sitt rika bord. I trohet han ej mattas.

6 Vad skulle Herren göra mer att oss från synden frälsa? Han för oss lider, segern ger, vår längtan ser och är vårt liv, vår hälsa.

7 Så låt oss, jesus, hos dig bo som dina barn och njuta kraft av ditt ord till hopp och tro, till själens ro, tills vi vår färd skall sluta.

8 I lidandet är du vårt stöd, o kärlek utan like! Du för oss genom sorg och nöd ur kval och död till härlighetens rike.

FADER, SON OCH ANDE

Jesus, vår Herre och broder

350. Kristus, konung som hör hemma joh 19:34

_]oh l Fil 225-ll Rom 6:8-11 Troligen svensk 1675

Kris — tus, ko — nung som hör hem—ma hos vår Gud till e - vig tid, fickmänsk-lig gkropp och Stäm—ma och kom hit med tröst och frid.

%&?in

O Guds Son och män- skors li — ke, hör

sig läng— tan -de

1 Kristus, konung som hör hemma

att nal—kas dig.

själ som lyf —ter

4 Livets kval och dödens smärta

hos vår Gud till evig tid, du fick mänsklig kropp och stämma och kom hit med tröst och frid. O Guds Son och mänskors like, hör en själ som lyfter sig längtande att nalkas dig.

Av en ringa jordisk moder, Herre, du dig födas lät och blev människornas broder döljande ditt majestät. Låt dig födas i mitt hjärta, i mitt liv, och härska där, du som Gud och evig är.

Vishet strålar i din lära, helighet i dina bud. Ständigt skall du till oss bära fridens ord från nådens Gud. Led och lys mig med din Ande, så att glad jag ordet hör och Guds vilja gärna gör.

jÄström 1814 Bm: G Hallqvist 1983

du för mina synder led. Blodet från ditt varma hjärta rann för mig på korset ned. Allt ärinför Gud fullkomnat. Låt mig höra denna röst som ger hjärtat härlig tröst.

Låt den ljuda än i döden, inför gravens mörka port. Du har delat våra öden, du har helgat vilans ort. Även dit jag dig skall följa och stå upp med dig och få till det nya livet gå.

FADER, SON OCH ANDE

Jesus, vår Herre och broder

35l Huru länge skall mitt hjärta

1 Mos 3:23-24 ] Kor 6:19 Joh 14:6 Heb 9:12 jes 60:1-3 Apg 4:12 _] Criiger 1649

Hu - ru läng—e skall mitt hjär- ta och med o —ut-säg-1ig smär—ta

suck — a', sö — ka ald — rig fin— na

ef — ter fri — den

Hu - ru läng— e skall mitt ö —

den i ti — den? TEE ? j / % | [

ter ljus för — gä — ves

spa—na i

täck- ta hö - -

1 Huru länge skall mitt hjärta sucka, söka efter friden och med outsäglig smärta aldrig finna den i tiden? Huru länge skall mitt öga efter ljus förgäves spana i det molnbetäckta höga och på livets dunkla bana?

2 Inget ljus för tanken dagas i det mörker som mig höljer. Viljan vacklar, tron försvagas i den vanmakt som mig följer. Av vad hjärtat eftersträvar strax mitt samvete betungas. Mellan liv och död jag svävar, mellan jord och himmel slungas.

3 Hjälplöst fallen, skild från Herran, den vid stoftet bundna anden ser sin Faders boning fjärran och förmår ej slita banden. Men han anar Faderns mening, och den hemligt burna sorgen, med hans längtan i förening, är hans återlösnings borgen.

RÅM—%;!

på li - vets dtmk— la ba — na?

4 Stilla, heligt dunkla minne av ett Eden som försvunnit, tysta aning i mitt sinne om ett mål som ej är hunnet, visa mig den väg till livet som oss uppenbar är vorden, tolka ordet som är skrivet uti himlen och påjorden.

5 Himlens, jordens och mitt hjärtas profetia sig fullbordar. Ej av tvivel skalljag smärtas, Herrens, Herrens Ande ordar: Flydda är nu nattens väkter, över Sion uppgår ljuset, och förjordens fallna släkter öppnas åter fadershuset.

6 Ner i dödligheten stiger nåd och sanning och försoning, och Guds Ande hjärtat viger till sitt tempel och sin boning. Sig med människonaturen Herrens härlighet förenar, och Guds Son, av kvinna buren, blir det offer som oss renar.

det moln— be-

FADER, SON OCH ANDE jesus, vår Herre och broder 7 I det heligaste har han 8 Salig, salig den som kände,

ingått för att frälsa världen. den som trodde dig allena, Mina synders börda bar han, sannan Gud och den du sände och han leder mig på färden att med dig oss än förena! för att, kärleksfull och trogen, jesus Kristus, du är vorden i hans fotspårjag skall sträva, vägen, sanningen och livet, vinna frihet och bli mogen och i himlen och på jorden att för Gud och nästan leva. är ej annat namn oss givet.

_] 0 Wallin 1816 Britt G Hallqvist 1983

352. Vår Herre Krist var Sonen

v 1 Ef 3:3—12 v 4joh 1:1-3, 14 v2Pet 1:19 Upp 1:17 Upp 22:16 v 5 Luk 1:79 v 3 Fil 3:10 Gal 5:18, 22/ Falkmelodi/Erjzrt 1524 Vår Her- re Krist var - nen hos Gud i — vig — het,

den äls- ka —de, för — dol- de och all — tings hem - lig — het.

%%

är han up— pen — ba — rad, Guds mor — gon—stjär—na, klä—rast ggg—_r %— .:l _; Fd] av al — la — dens ljus.

] Vår Herre Krist var Sonen 3 Dig vill vi lära känna,

hos Gud i evighet, och din uppståndelse, den älskade, fördolde dess höjd och djup av kärlek, och alltings hemlighet. dess smak av salighet. Nu är han uppenbarad, ja, må din Ande vidga Guds morgonstjärna, klarast den törst blott du kan stilla, av alla rymdens ljus. som skapat oss till dig. 2 Han föddes här på jorden, 4 O skaparord, o Kristus,

som Skriften säger oss, som uppehåller allt, blev människa, vår broder, den förste och den siste, och har till sist vårt kors. allt är dig underlagt. Från fängelset och graven Så bjud oss återvända han bröt en väg till Fadern, från alla vilsna vägar till salighet och liv. till dig, vårt sanna hem.

FADER, SON OCH ANDE jesus, vår Herre och broder

5 Oss döda och förnya i nådens dom och fred, och må din Ande styra i kärlek våra steg. Och var vi än må vandra bor vi med längtans tankar i himmelen hos dig.

Elisabet Kreuziger 1524 0 Hartman 1978

353. Guds Lamm, dig hälsar skaran

v 2 Mark 14:36 par Mark 10:45 v3joh3117f v5jes 535 V 4 Mark 14:32-42 par Ombildad gregoriansk melodi/Erfurt 1542

Guds Lanm, dig häl-sar ska - ran av dem du å - ter- lös —te. Vi skå - dar se -ger- fa — nan du å - ter- tog från dö -den

mig—25%

och sjung- er med i hym — — nen från jor - den och från rym - - den: Pris va - re dig, 0 Je - sus. I Guds Lamm, dig hälsar skaran Du kom — ej för att döma av dem du återlöste. men för att lyfta bördan. Vi skådar segerfanan Pris vare dig, ojesus. du återtog från döden och" sjunger med i hymnen 4 Du bar vår nöd, vår ångest, från jorden och från rymden: och ropade till Fadern Pris vare dig, ojesus. tills mörkrets stund var kommen, den stund då du fick svaret 2 Från fjärran såg du banden och gick i tro mot döden, som ondskan höll beredda, ditt liv för oss en lösen. såg smärtorna och skammen Pris vare dig, 0 jesus. och döden och Gehenna. Men fylld av nåd och sanning 5 För vår skull blev du slagen gick du din tunga vandring. och dömd, fastän rättfärdig. Pris vare dig, ojesus. Din kärlek sprängde lagen om skuld och vedergällning. 3 Du såg vårt släkte fallet, Befriad och försonad dess skuld och dess förnedring. står världen upp och ropar: Du såg det onda arvet Pris vare dig, ojesus.

och längtan efter rening.

C C Sturm 1780? 0 Hartman 1978

FADER, SON OCH ANDE jesus, vår Herre och broder

354. En vanlig dag när inget särskilt händer

C H H Parry 1904

%%??ng

En van- lig dag när ing- et särskilt hän- der kan ge mig

det som jag be - hö-ver mest. En dag som syns mig grå u—tan

me — ning kan him-mel-ri - kets Her—re bli min gäst.

1 En vanlig dag när inget särskilt händer kan ge mig det som jag behöver mest. En dag som syns mig grå och utan mening kan himmelrikets Herre bli min gäst.

2 En vanlig dag satt tiggaren vid vägen, en dag som tusen dagar var förut, och någon stod där, rörde vid hans ögon, och han som varit blind såg världens ljus.

3 En vanlig dag gick synderskan till brunnen, drack vattnet ur en evig källas djup. En vanlig dag då kan det största hända, ty allt blir möjligt när vi tror på Gud.

4 En vanlig dag går Gud omkring på gatan. Han stannar där de andra går förbi. Ett ord, en blick och den som varit utstött blir löst från rädslan, reser sig, är fri.

5 En vanlig dag när ingenting vi väntar kan Mänskosonen säga till oss så: det är din dag och en av mina dagar och genom mig till andra skall du nå.

A Frostenson 1970, 1984

FADER, SON OCH AN DE jesus, vår Herre och broder

355. Han satte sig ner på stranden

R Forsberg 1970

Han sat- te sDig ner stranden och ska— ror— na kring honom Och bru— -set från bergen och vatt - net hans

skat - ten-, och allt är när-het och vind långt i - från.

1 Han satte sig ner på stranden, 3 Han satte sig ner i öknen. och skarorna kring honom var. Den sjuke till honom man bar, Och bruset från bergen och vattnet och borta var plågan och döden. hans ord till de lyssnande bar ”Gå hem till de dina i dag.” om sådden,”om nätet och skatten; De hungriga räckte han bröden; och allt är närhet och vind långt ifrån. och allt är närhet och makt långt ifrån. 2 Han satte sig ner vid brunnen. 4 Han sitter på högra sidan En synderska hos honom stod, om Fadern. Hos alla han är. en utstött — ur staden fördriven På gatan han går och vid bordet av rädslan för mänskornas dom. han tjänande böjer sig ner. Han gav henne åter till livet; Hans röst vi förnimmer ur ordet; och allt är närhet och våg långt ifrån. och allt är närhet. Vår värld är hans värld.

A Frostenson 1970

356 jesus, du min glädje

v 1 joh 1:29, 36 Luk 22:32 v 2 Matt 28:30 v 4 Luk 10:39 v 3joh 21:17 ] Cräee'1653

_/_

Je— sus, du min gläd- je, ing-en—stans i värl—den Mer änjagkansä-ga gerdu mig att ä—ga,

finns en tröst som din. 0 Guds larm på kor— sets stam! sa — liq — het och liv.

F ADER, SON OCH ANDE jesus, vår Herre och broder

%li—rj %— ism?

ej dig själv har sko- nat mig medGud för- so— nat.

1 jesus, du min glädje, ingenstans i världen finns en tröst som din. Mer än jag kan säga ger du mig att äga, salighet och liv. 0 Guds Lamm på korsets stam! Du som ej dig själv har skonat mig med Gud försonat.

2 Vad i världen finnes, vad jag där kan vinna, ära, guld och pris, skall med hast försvinna, skingras som en dimma, smälta som en is. Det går bort. Dess tid är kort. jesus, du hos mig förbliver och mig livet giver.

3 Möda, sorg och tårar, allt som hjärtat plågar, synd och dödens kval kan min kraft försvaga men ej från mig taga vad i digjag här. Allt du vet. För mig du ber. Till ditt barn du tar mig äter och min synd förlåter.

4 Din vill jag få vara, gärna platsen taga nederst vid ditt bord. Där bland bröder, systrar, jesus, villjag lyssna till din röst, ditt ord. Där i dig jag har den frid som jag inte fann i världen, jesus, du min glädje.

_] Franck 1653 ] Schmedeman 1694 A Frostenson 1977

357 jesus, du som själen mättar

Matt 5:6 joh 6:35 Luk 24:29

] jesus, du som själen mättar, bördor och bekymmer lättar, allt jag söker finns hos dig. Stanna alltid kvar hos mig.

2 All min glädje snartjag mister om jag ser på mina brister,

jesus, lär mig se på dig! Stanna alltid kvar hos mig.

3 Bördan känns så tung att bära. jag- är svag. Men du är nära! Gör mig stark och fri i dig. Stanna alltid kvar hos mig.

Svensk 1691

W

Je -sus, du som sjä- len mät-tar, bör-d'or och be— - kym—mer

&??? E: h&m

lät- tar, allt jag sö - ker finns hos dig. Stan-na all- tid kvar hos mig.

F ADER, SON OCH ANDE jesus, vår Herre och broder 4 Var min tröst när jag får lida. 5 Låt till sist mig hem få fara

Vandra. alltid vid min sida. och förenas med din skara

Ge mig kraft och hopp hos dig. och med änglar prisa dig, Stanna alltid kvar hos mig. du som alltid blir hos mig!

_] Flittner 1661 _]Arrhenius 1691 _]A Hellström 1979

358. Nämn mig jesus, han är livet Herrn/lut efter 1 735/ Berlin 1786

313.534. Pg; Ä—fflrjjlj

Nämn mig Je - sus, är li - vet, han är min rätt—fär-dig— #43: i Fl; % Säl—dj?! het. Han sitt liv för mig har gi - vit, mig för — Vär —vat

&

sa - lig - het.

] Nämn mig jesus, han är livet, kan från all min synd mig rena, han är min rättfärdighet. göra saken för mig god. Han sitt liv för mig har givit, mig förvärvat salighet. 4 Milde jesus, nådens källa,

du mitt liv, min salighet,

2 Egen fromhet intet gäller låt i domen för mig gälla inför den som hjärtat ser, din förtjänst och helighet. mänsklig visdom icke heller tröst och frid i själen ger. 5 Döm mitt hjärta här i tiden,

innan världen döms av dig;

3 Intet annat än allena och när tiden är förliden, jesu nåd, förtjänst och blod i ditt domslut fria mig.

M G Hehl omkr 1750 P H Syre'en 1826 Wilhemina Söderström 1907

359. Någon du känner är din bäste vän

K- 0 Robertson 1970

Nå- gon du kän—ner är din bäs-te vän, är be-redd att Csus C P Pm B Gm A7 D

ge dig allt u- tan att be— gä- ra nå — gon—ting i - gen.

FADER, SON OCH ANDE jesus, vår Herre och broder

1 Någon du känner är din bäste vän, är beredd att ge dig allt utan att begära någonting igen.

2 Någon du känner har för dig i dag lagt ett ord av guld och har, trogen i sin kärlek, trätt till ditt försvar.

3 Någon du känner vill dig alltid väl, vill i nöd och glädje gå hemlig vid din sida, aktsam om din själ.

B Setterlind 1956

360. Det gungar så fint

Apg 17:25 b Mark 10:14 jes 43:1 Matt 28:20 L Å Lundberg 1982 Fmaj7/F* CMM—"$ Bbm/F C7/F

???—133.153 5353 ååå—iir?

GDet: gung—ar så fint när han bär dig, mitt bam. Han är

EWåNEåfåmw D

mju - san —da — ler. Hans man— tel är vävd av det le-nabs— te garn.

wår-iw

arm är så stark, hans doft är så ren. kän—ner var

.a" wsåiågäi ww

rot och var grop och var sten, och han nyn— nar en sång, som han

C7/F C/G B/F giaåiifgtii H em gjör - de en gång till stjär-nor- nas lju- sa ko — ra — - ler.

1 Det gungar så fint när han bär dig, mitt barn. Han går på så mjuka sandaler. Hans mantel är vävd av det lenaste garn. Hans arm är så stark, hans doft är så ren. Han känner var rot och var grop och var sten, och han nynnar en sång, som han gjorde en gång till stjärnornas ljusa koraler.

FADER, SON OCH ANDE jesus, vår Herre och broder

2 Mitt barn, du är buren i Skaparens famn. Han andas intill dig så nära. Han håller omkring dig. Han känner ditt namn. Han gråter med dig, han ler när du ler. Han vill vara hos dig i allting som sker, för du hör honom till, Herren jesus, som vill till himmelens glädje dig bära.

Eva Norberg 1984

361 jesus, det eneste

Caroline Valla Sorlie omkr 1910

Je- sus,det e - nes-te,hel-lig-ste, re— nes-te navn som på

men — nes-ke- lep-per er lagt: Fyl- de av her- lig- het,

fyl-de av kjar-lig—het, fylde av nå-de og sannhet og makt!

l jesus, det eneste, 3 Herre, du hare meg, helligste, reneste Herre, du fore meg navn som på menneskelepper er lagt! hvordan og hvorhen det tjener meg best! Fylde av herlighet, Gi meg å boye meg, fylde av kjaerlighet, laer meg å foye meg fylde av nåde og sannhet og makt! etter din vilje mens herjeg er gjest! 2 Motganger möter meg — 4 Du er den eneste, aldri du stater meg helligste, reneste, bort fra din hellige, mektige favn. gi meg ditt rene og hellige sinn! Mennesker glemmer meg, Frels meg av snarene, Herre, du gjemmer meg fri meg fra farene, fast ved ditt hjerte og nevner mitt navn. ta meg til sist i din herlighet inn!

O Th Moe 1904

FADER, SON OCH ANDE Anden, vår hjälpare och tröst

362. O du helge Ande, kom

Apg 2:5—11 Upp 5:9, 7:9, 1426 Medeltida antijbn

O du hel— ge An - - de, kom. Fyll di— na trög—nas hjär—tan ni t ' — - ri — tus, re —p1e tu —0 -rum cor—da

de lå - a, du som från skil— da län - der och språk sam- ac — — cen— e: qui per di-ver-si- ta -tem lin-gua-rum

lar föl-ken i kris-ten tro och en - dräktzen en — då i c—ta-rum, gen- tes " -ni—ta te fi-de -

he-lig kyr-ka. Hal-le-- lu - ja! Hal-le- - lu-ja! con-gre - gas—ti. Al-le - lu— ja, al-le- - lu-ja.

* O du helge Ande, kom. Fyll dina trognas hjärtan med nåd och frid och tänd i dem kärlekens eld, din levande låga, du som från skilda länder och språk samlar folken i kristen tro och endräkt: en enda helig kyrka. Halleluja! Halleluja!

* Veni Sancte Spiritus, reple tuorum corda fidelium, et tui amoris in eis ignem accende: qui per diversitatem linguarum cunctarum, gentes in unitate fidei congregasti. Alleluja, alleluja.

Antifon från medeltiden Övers 1983

FADER, SON OCH ANDE Anden, vår hjälpare och tröst

363. O helge Ande, dig vi ber

v2Eflzll v32Kor3zl8 Kol 1:12 v 4 Rom 8:15 ff Medeltida kyrklig sång/ Wittenberg 1524

när-mar sig och vi skall läm—na li -vet. 0 Gud, för-bar-ma dig.

1 O helge Ande, dig vi ber 3 O kärlekseld, i hjärtat brinn, att du oss tro och visshet ger allt hat, all ljumhet övervinn. och hos oss förbliver Kom och oss förvandla, i svåra tider, att vi tillsamman mest när slutet närmar sig i försonlighet och frid och vi skall lämna livet. kan leva med varandra. 0 Gud, förbarma dig. 0 Gud, förbarma dig.

2 O ädla ljus, din klarhet ge, 4 O högsta tröst i all vår nöd, att vi kan jesus Kristus se tag bort vår fruktan, var värt stöd. och i tro förbliver, Hjälp oss i vår svaghet ej honom sviker att bedja, vaka, som har kallat oss och ger nu och i den stund när vi oss arvslott i sitt rike. den bittra död skall smaka. O Gud, förbarma dig. 0 Gud, förbarma dig.

M Luther 1524 0 Petri? 1536 A Frostenson 1983

364. Ande ifrån ovan

v 1 Apg 2:3 v 3 Ps 42:2 v 2 2 Pet 1:19 v 4joh 16:12-15 _] Criiger1653

An- de i -från 0 — van, kom med el - den, gå —van till en I all nöd och fa — ra skall du stän—digt va - ra led-ljus

ky ' lig värld! Giv vårt hjär-ta lust och styr — ka att dig på vår färd.

FADER, SON OCH ANDE Anden, vår hjälpare och tröst

%%

ly-da, äls-ka, dyr- ka.

1 Ande ifrån ovan, när mig oron jagar, kom med elden, gåvan längtar också jag. till en kylig värld! Ande, fridens djupa källa, I all nöd och fara du min törst kan tillfredsställa. skall du ständigt vara ledljus på vår färd. 4 Ande, styr vår vilja, Giv vårt hjärta lust och styrka hjälp oss alltid skilja att dig lyda, älska, dyrka. mellan ont och gott. Lär oss att ta vara 2 I betryck och plåga, på Guds ord, förklara sorg och oförmåga vad vi ej förstått. giv oss stöd och råd. Ande, tala, sammanför oss Låt oss se och märka och i tro till syskon gör oss. hur din kraft kan verka, Ande full av nåd. 5 Frestas vi att svika Kom till oss likt soluppgången, och för ont ge vika, kom med värmen, glädjen, sången. kom till vårt försvar. När vi går ur tiden, 3 Såsom hjorten längtar, bär oss in i friden törstar, söker, trängtar till vår Gud och Far. till ett vattendrag, Där skall vi med själ och tunga så i svåra dagar glada halleluja sjunga.

_]Franck 1653 P Brask 1690 F M Franzén 1814 _] O Wallin 1814 Britt G Hallqvist 1983

365. Kom, helge Ande, till mig in

joh 8:12 Mark 10:45 Rom 8:16-17 Ps 12711 Gal 4- 6 Tysk folkvisa/Niirnberg 1530 Kom, hel- ge — de, till mig in, upp - lys min själ oc Zag gå?— den i att jag i för- bli - ver. Var

_iavC—ELH—rflääi—f:

själv ett ljus på all min stig, och led mig du dne

ägg?-31%

väg du vill, åt dig jag helt gi - ver.

FADER, SON OCH ANDE

1 Kom, helge Ande, till mig in, upplys min själ och ge den liv, att jag i dig förbliver. Var själv ett ljus på all min stig, och led mig du den väg du vill, åt digjag helt mig giver.

2 Led mig var dag i sanningen, och öppna mitt förstånd för den, så att jag ser din vilja. Från alla synder gör mig ren. Dig vill jag följa steg för steg och från allt om mig skilja.

3 O Herre, giv mig av din nåd det som jag aldrig själv förmår: att vinna rot och fäste i tron på Herren jesus Krist, i kärlek som ej söker sitt. Min hjälp är blott din kärlek.

4 Stå på min sida mot den makt som får mig glömma vad du sagt och så din nåd betvivla. Giv du min ande vittnesbörd att till Guds barn jag också hör, till Kristi medarvingar.

5 All svaghet känns jag vid hos mig, vet ej vad jag skall be till dig, om inte du mig manar.

Okänd svensk jörf 1694 0 Hartman 1978

Anden, vår hjälpare och tröst

O helge Ande, bed för mig och lär mig be med Frälsaren mitt Abba, käre Fader.

Mig i din nåd behåll du kvar som allt i dina händer har, mitt ondajag förvandla. Förlåt mig all min synd och brist, styrk mig attjag det goda vill och i din fruktan vandrar.

Giv lycka, Gud, till allt gott verk, befrämja det och kraften stärk att följa jesus efter, och somjag lägger år till år låt mig få växa i din nåd och i din visdom, Herre.

Hjälp mig att nyttja tiden rätt som jesus själv till andras tjänst och, Gud, till deras glädje.

Vi strävar bittida och sent

men, Herre, om ej du är med så är det allt förgäves.

O glädjens Ande, stå mig bi i all den sorgjag kommer i, helst när mig döden kallar. I natten kom och brinn i mig. I döden giv mig liv i dig, och mig skall intet fattas.

366. Helige Ande, sanningens Ande

joh 16:13 Gal 5122-23 jak 3:17 Rom 14:17 A Scandelli 1568

He - li— ge An- de, san-ning—ens An - de, kom att oss led—

men till må - let dra— ga i tro— nes ljus, för-trös-tan-

FADER, SON OCH ANDE Anden, vår hjälpare och tröst

äääagriäaglszäåååéä

de och stil-la. Vis - het, o Her - re, giv oss av höj-den.

1 Helige Ande, sanningens Ande, ett himmelskt mod och sinne. kom att oss ledsaga. Helighet, Herre, Låt oss ej falla eller oss förvilla, giv oss av höjden. men till målet draga i trones ljus, förtröstande och stilla. 3 Helige Ande, glädjenes Ande, Vishet, o Herre, kom att oss hugsvala. giv oss av höjden. Låt hoppets röst bland levernets bekymmer 2 Helige Ande, kraftenes Ande, till vår ande tala, kom att oss uppliva. och giv oss frid, Må kärlek bo i våra hjärtan inne när livets afton skymmer. och dess frukter bliva Salighet, Herre, en kristlig dygd, giv oss i höjden.

_] 0 Wallin 1816

367. O Gud, ditt rike ingen ser

joh 3:11' Rom 8114—17 1 Kor 15:50 B Waldis 1553

O Gud, ditt ri - ke ing—en ser, och ing - en blir där in - ne, åt vil —ken ej din An -de ger ett svek-löst bar—na -sin— ne.

åféllilfle%fi?i?i5$

Vad mänsk—ligt vett ej hört och sett, du har åt den för-va-rat

&?iädééJjHde

som from och ren i nå -dens sken ser him-lens råd för- kla- rat.

1 O Gud, ditt rike ingen ser, 2 jag vill, men Gud, vad orkarjag, och ingen blir där inne, så oren och så bräcklig? åt vilken ej din Ande ger Ack, utan dig är viljan svag ett sveklöst barnasinne. och kraften otillräcklig. Vad mänskligt vett jag kom av jord ej hört och sett, och blir till jord, du har åt den förvarat men på ditt ord jag tänker: som from och ren åt den som här i nådens sken av Anden är ser himlens råd förklarat. ett evigt liv du skänker.

FADER, SON OCH AN DE Anden, vår hjälpare och tröst 3 Mig då, 0 Gud, din Ande giv, 4 Men alla äro barn av dig

som syndens makt kan döda som av din Ande drivas, och av sin kraft till evigt liv och är jag barn, så skall ock mig på nytt min ande föda. det goda arvet givas. För tro och hopp Bland sorg och brist han låter opp jag då förvisst

de himlaportar klara. min tröstekälla finner, För övermod, min själaro för kött och blod uti den tro

de skola slutna vara. som världen övervinner.

_] O Wallin 1816 Britt G Hallqvist 1983

368. O Guds Ande, du som bor i ljus

v 1 1 Tim 6:16 1 Mos 1:2 v 2 Fil 2:5 v 3 Ef 212 1" 1 Kor 3:16, 2:10 Nederländsk omkr 1700 Guds " An— de, du som bor i ljus som ing- et An — de, som 1 t1- dens bör- jan ö - ver ka - os-

E_t—Pjo—Ffijif—Jj

— ga såg, o Guds An— de, du om lö - ser ä___nat - ten låg, & J—Er 1—11.1 131 rfr—ijnj—n stof— tets, dö — dens tvång, li -vet, , i ”— JÄ & oci ] Jå [- 51 W” Ft t ll mor - gon - glö- den, är år gläd— je sång..

1 O Guds Ande, du som bor i 2 O Guds Ande, du som lever ljus som inget öga såg, i din kyrka, är dess liv, Ande, som i tidens början du som genom all vår strävan över kaosnatten låg, skapar något som förblir, o Guds Ande, du som löser o Guds Ande, du som föder oss ur stoftets, dödens tvång, i oss jesu sinnelag, du är livet, morgonglöden, vi av glädje flödar över, är vår glädje och vår sång. tackar dig var nyfödd dag.

F ADER, SON OCH ANDE Anden, vår hjälpare och tröst

3 O Guds Ande, hör oss, gör oss till det tempel där du bor. Du som prövar och rannsakar, gör vår ångest till ditt rop. O Guds Ande, du förenar oss som från varann kom bort. Led oss, ge en tro som längre än vår blick och tanke når.

A Frostenson 1976

369. Blås på mig, skaparvind

England omkr 1770

c/E G7/D c C G/D 1) G &? .b Jä lJ rl fl ! I; & H j ;! 1 Blås på mig, ska— par- -vind, e — vi-ga an — de — dräkt C/E F C/G G C

1311143311121131113141

så att till kropp och själ jag blir re - nad och hel och läkt.

l Blås på mig, skaparvind, 3 Stridiga viljor bryts, eviga andedräkt, sönclrar och river ner. så att till kropp och själ jag blir Rakt genom allting, ont och gott, renad och hel och läkt. Gud, låt din vilja ske.

2 Gud sänder Anden ut. 4 Blås på mig, skaparvind, jorden förnyas då. eviga andedräkt. Låt också genom mig i dag, Död finns ej då. Ur stoft till liv Herre, din livsström gå. skall jag av dig bli väckt.

E Hatch (1835—1889) A Frostenson 1969

370. Grip du mig, helige Ande

Ilkka Kuusisto 1978

åt?—1 1 iåu 431441” Hm. Elf

Grip du mig,he—li— ge An — de, drab- ba mig, lå- -Bga klar. anaj7

EFEJJJ ,ljjm ijJJ Mål:; 15133

Vi- sa vä— gens rikt — ning, ge mi—na frå— -gor svar.

FADER, SON OCH ANDE

[ Grip du mig. helige Ande. drabba mig, låga klar. Visa vägens riktning. ge mina frågor svar.

2 Rör vid mig, helige Ande. rör vid mitt dolda jag. Lär migr tro att jesus leder mig varje dag.

3 Sporra mig. helige Ande. gör du mig trygg och fri. Ge mig tjänst och ansvar. låt mig till glädje bli.

Anden, vår tröstare och hjälp

4 Upplys mig, helige Ande. så att jag kan förstå: också nu gör Herren det som han gjorde då.

5 jag har en uppgift att fylla, Kristus har bruk lör mig! Därför, helige Ande, vill jag nu tacka dig.

Pia Perkiö 1978 Ull-Bri]! Gusta/ison—Pensar 1979. 1982

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Kyrkan

371. Med pelarstoder tolv

j Cniger 1647

gäng?—EMM

— lar— sto- der tolv står Her -rens hel— ga och Je — sus Kris— tus är dess grund—val och dess styr

5954 ?ä—MLW—llq ( ta?; Ä4_—i

Där

fo— gas sten vid sten, där byg— ges år från år, till dess v1d t1— dens slut Guds hus full—kom nat står

Med pelarstoder tolv står Herrens helga kyrka, och jesus Kristus är dess grundval och dess styrka. Där fogas sten vid sten, där bygges år från år, till dess vid tidens slut Guds hus fullkomnat står.

Där inne Anden bor. I lågor hit han sändes, och gnistor av hans eld i tusen själar tändes. Han är i ordets ljus, i sakramentens tröst, av malmen bärs hans bud, i psalmen hörs hans röst.

En ny och kostbar sten med kyrkans mur förenas var gång ett mänskobarn i dopets källa renas. När nästans fröjd och sorg vi känner såsom vår,

då spänns där nya valv, och Herren ära fär.

E Evers 1914 Britt G Hallqvist 1983

4 Liksom ett fadershem i samma kärlek samlar de barn som stannat kvar och de som vilse famlar, så för envar som tror och på Guds vägar går, men ock för tveksam själ, Guds kyrka öppen står.

5 Vårt hem vill kyrkan bli i livets glädjedagar och när i sorgens tid betryckta hjärtan klagar. Där bjuds vi alla in till Herrens nattvardsbord, där vigs vårt stoft en gång till ro i helgad jord.

6 Blott som en flyktig dröm

är mänskans dag i tiden, och varje släkte snart

får vila ut från striden. All jordisk glans förgår,

all makt slås ned i grund. Guds kyrka skall bestå

till tidens sista stund.

KYRKAN ocn NÅDEMEDLEN

Kyrkan

372. Fädernas kyrka i Sveriges land

( i :l u/e'n 190!)

tetitilsiäjs-

Fä — der —nas kyr— ka i

Sveri—ges land,

kä — rast bland sam—fund på

?g? allfåwäåKHJ—Älf åf

jor — den! Vi — da hon fam— nar från strand till strandfast är

grum—dad av Her—rens hand ,

] Fädernas kyrka i Sveriges land. kärast bland samfund pa jorden! Vida hon famnar frän strand till strand. fast är hon grundad av Herrens hand. byggd till hans tempel i Norden.

2 Allt lick sin vigning i kyrkans famn: brudgummens löfte till bruden. hemmet. de nylöddas kristna namn. kämparnas färd till den sista hamn. fanan och konungaskruden.

ii Kristet och fritt ville Sverige bo. räda för landet allena. Därom i manlig och kristen tro. därom i strid eller lagfäst ro konung och folk sig förena.

l Fädernas Sverige sig kämpat fram. Kristus var med det på banan. visade vägen för trofast stam: Kristus är trofast. och svek är skam: korset stod tecknat på fanan.

5 Kristus har vunnit vår bästa gärd både i äran och nöden. Vida gick striden kring Sveriges härd: frid åt Guds kyrka var kampen värd. konungens kamp intill döden.

_] :l Eklund 1909

byggd till hans tem— pel i

(i

Nor — den.

Minnen från templet och klockor—s malm fäderna följde. och sången. Ännu ur fängelsets natt och kvalm ljöd genom gallret en kämpes psalm: det var en svensk. som satt längen. Ädel är skaran. sen tusen är Gud i vår kyrka lätt frälsa. ]” ra m a t vär hoppfyllda längtan gär: ungdomen kristnad är Sveriges vår. Sveriges framtid och hälsa.

Kotnme nu äter till strid för Gud skaran sin Konung till möte. väpnad och villig. i helig skrud. samlad. som daggen pä ljusets bud flödar ur morgonens sköte.

Kristnade ungdom. dig gånge väl. Strid för Guds ära i Norden. Kämpa för frihet åt bunden träl. Gud bringe friden till Sveriges själ: Gud bjude frid över jorden.

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Kyrkan

373. Tack, 0 Gud, att i din kyrka _] .S'r/to/r 1642

åar—J JJM J JJJ jllijlläarl

Tack, 0 Gud, att i din kyr- ka, vå — ra fä — ders tem— pel— gård, du be— skär oss ljus och styr— ka och din trog- na her— de-vård.

åaJ JJJ ( JJJJ—inr r ”JJ *

i hel — ge — do -mens famn sam— lar Je—su Kris- ti namn

ååå] ”t"—i & Mil/J Jill J—Jjjj j—ll

en ge — men— skap om —kring or—det, do —pets bad och natt-vards—bor—det.

1 Tack. () Gud. att i din kyrka. våra fäders tempelgård. du beskär oss ljus och styrka och din trogna herdevärd. Än i helgedomens famn samlar jesu Kristi namn en gemenskap omkring ordet. dopets bad och nattvartlsbordct.

2 'l'rycks till jorden ned värt sinne under mödor och besvär. uppät visar korskrönt tinne till ett mäl som evigt är. Klockans helga maningsljud kallar syndare till Gud. psalmen. som sig mäktigt svingar. skänker ät vår andakt vingar.

3 Herrens kyrka bjuder alla Oförgänglig sabbatsfrid hur än orons vägor svalla genom söndringslysten tid. ty ijesu Kristi tro får var själ som trär till ro och mot tvivel söker fäste hägn likt svalan i sitt näste.

E N Söderberg 1910

'_,| 1 lj (len falska frid som söver bor där Herrens boning är. Kraften som vår själ behöver mot det onda undfäs där. Där vi röna huru bön striden hoppfull gör och skön: där vi vapenrustning finna lör att världen (")ven'inna. Lät (lin kyrka visa stigen som vi vandre tills vi nä templet där evinnerligen inför dig. vår Gud. vi slå. l.ed oss. lyft oss. herde from. upp till denna helgedom. där de äterlösta lammen du kring dig församlar. Amen.

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Kyrkan

374. Gud är vår starkhet och Vårt stöd

Ps 46 Tysk jizlkuisa/ Wiltenberg 1533

Gud är vår stark—het och vårt: stöd.Bli stil— la, hör hans Stäm-ma. Hans hjälphar prö—vats i all nöd. Oss ing- et mer kan Skram—ma,

Wäläjjilj

om ha— ven än i skalv—ning kom, om he - la jor— den välv—des Mtg:—525 om och ber - gen sjönk i dju — pen. l Gud är vår starkhet och vårt stöd. Ty Herren själv därinne bor. Bli stilla, hör hans stämma. Sin frälsningsgärning på vårjord Hans hjälp har prövats i all nöd. han nu oss låter skåda. Oss inget mer kan skrämma, om haven än i skälvning kom, 3 Med oss är Herren Sebaot. om hela jorden välvdes om Oss jakobs Gud bevarar. och bergen sjönk i djupen. Vi räds ej längre något hot. Hans hjälp är störst i faran. 2 Den helgedom all tid består O Fader, Son och Ande, bliv där man Guds ord förkunnar, vår fred och låt en ström av liv där hjärtat tröst och glädje får och himmelsk glädje flöda.

ur nådens djupa brunnar.

S Hoya/m 1537? _] O Wallin 1818 A Frostenson 1980

375. Guds menighet erjordens storste under A Zion 1967

WHJÄEÄHJ

Guds me-nig—het er jor-dens stör—ste un— der! Mens ver-dens

Wij—ä? +? +h€ f

skik- kel— —se i hast for- går, er Kris- tus e- vig- het den sam — me, og fast hans ri— ke

ngPD—JJ agg—J J'JJJ JJ

klip— pe står. Mens verdens- ri —ker sti— ger og de syn— ker,

KYRKAN OCH NÅDEMEDLELXT Kyrkan &JJJJLJJJJJJJNH går kir- ken mot full— kom— men— —he— tens vår.

] Guds menighet er jordens storste under! Mens verdens skikkelse i hast forgår, er Kristus i all evighet den samme, og fast hans rike på sin klippe står. Mens verdensriker stiger og de synker, går kirken mot fullkommenhetens vår.

2 Så kommer dagen da alt hat skal smelte som sne og is for sol og sommervaer. Da faller Satans makt, da skal hans velde gi tapt for frelsens stridsmenn, for Guds han". Med jubel skal de hoste hva de sådde. og salige få se ham som han er.

3 Å hellig håp! Å sanne, sikre lofte fra ham som aldri skifter sinn og art! Er natten lang, er kampen full av kvaler, som morgenstjernen lyser loftet klart. Det er Guds eget ord: Du skal ha trengsel, men kjemp frimodig, — se, jeg kommer snart!

R F ungen 1942

Ordet 0 .. . 376 0 Fader var, barmhartig, god v 1 Heb 9:13—14 v 2 Matt 1324-30 1 Pet122 v zjoh 14:16, 15:26, 16:13 2 Pet 1:19 Förrejomotorisk/Magdeburg 1524

%%??f%$FFFäaäåäi=

0 Fa -der vår, barm—här—tig, god som oss till dig vill och re — na oss med Kris— ti blod, som fräls—ning ger EEJJJJJJJJJJÄJJ 2311: la. Låt kom— ma, Gud, till oss ditt ord, det he - li— _ _ / _/ &JJJJ ?ijjijgjj' ga och kla—ra, som him—mel ska- pa- de och jord. Låt det

ätasää JFäLgera

vårt: led — ljus va — ra och ing— en vil— se

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN

l O Fader vår, barmhärtig, god som oss till dig vill kalla och rena oss med Kristi blod, som frälsning ger åt alla. Lät komma, Gud, till oss ditt ord, det heliga och klara, som himmel skapade och jord. Låt det vårt ledljus vara och ingen vilse fara.

2 Men alla ropar vi till dig, som alltid hör och ser oss, ty ingen tar ditt ord till sig, om du din nåd ej ger oss. Så tänk därpå, o Fader vår: en ovän bland oss vandrar. Han ogräs i din åker sår. Han gott med om forblandar. Så sänd till oss din Ande.

O Petri? 1526 A Frostenson 1983

Ordet

3 O Gud och mänska, jesus Krist, som synden på dig tagit, du känner bäst vår stora brist.

Du en av oss har varit.

Ojesus, du vår broder är, du Hjälparen oss sänder, som oss Guds väg och sanning lär, att vi, när ont oss händer, från dig ej bort oss vänder.

O du Guds helge Ande, kom, slit sönder ondskans snara. Ge Ordet i vårt hjärta rum, låt det hos oss få vara,

så att vi renade, i tro får tacka Gud tillsamman, och så attjesu Kristi ord oss leder allesamman till himlens glädje, Amen.

377. Behåll oss vid ditt rena ord

| 1 itlenberg 1543

ätgljjjtJ—JTJJJJF

Be — håll oss vid ditt

%bnlfjr'rirmfärjef

bli för — spord. Och din kyr — ka kraft och frid

från dag till dag, från

1 Behåll oss vid ditt rena ord, så att dess makt kan bli förspord. Och ge din kyrka kraft och frid från dag till dag, från tid till tid.

2 Ditt ord förblir i nöd och sorg vår säkra tröst och fasta borg.

tid till tid.

Så må din kyrka utan svek förkunna ordet klart och rent.

3 Giv att ditt ord oss lyser så, att i dess sken vi alltid går och genom denna mörka dal må vandra till din himmelssal.

Vers ] Ph Melanchthon omkr 1540 Vers 2—9 N Selnecker 1571 _] Svedberg 1694 K-G Hildebrand 1984

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Ordet

378. Se Herrens ord är rent och klart Slramburg 1543] ] (friiger 1653

?ngjeljriläiif—Jårå

Se Her— rens ord är rent och klart som silv — ret, när det re -nats tills det ly —ser klart. är för oss ' geln vi — sar oss vårt. rät —ta jag när det för - spe — gel. * J , J ; j 1 De; (” _ r J J J il , % kun— nar oss hans lag och oss till Je — sus — der. 1 Se Herrens ord är rent och klart 2 Bevara, Herre. var och en som silvret, när i degeln som här ditt ord försvarar, det renats tills det lyser klart. din lära bibehåller ren. Det är för oss en spegel. din sanning rätt förklarar. Det visar oss vårt rätta jag Då skall ditt ord i all vår strid när det förkunnar oss hans lag ge kraft till seger, skänka frid och oss till _]esus leder. som evigt, evigt varar.

Okänd i'Lienrkjölf1695 _] O Wallin 1819 G—xl Danell 1979

379. Upp, Sion, att prisa

Dansk omkr 1528

Här) ol,” 1 Är ragg 3514

Upp, Si -on, att pri— se och 10 — va din Gud —der vi skå — dat, hans san —ning vi sett,

åra—Ile: 34433lean

hör —sam-— het v1 — sa hans he — li -— ga bud! Se, jor- den för— har oss be —nå —dat och sa — lig— het gett.

ååéwäj 4.1ng matte

brin —ner och him— len för — går, som blomst— ret för —svin —ner. Gais

älta ,. är,—111353 Rääfjigä

ord dock be - står ohc e —vigt för- bli-ver. Hal— 1e— 1u — ja!

SOU 1985:16 KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Ordet 1 Upp, Sion, att prisa 3 Än vårdar och föder och lova din Gud vår herde sin hjord, och hörsamhet visa oss styrker och stöder hans heliga bud! med sanningens ord. Hans under vi skådat, Se, dukat är bordet hans sanning vi sett, med himmelskt bröd, han har oss benådat en läkedom vordet och salighet gett. mot synder och död. Se, jorden förbrinner Och Anden oss renar och himlen förgår, i döpelsens bad, som blomstret försvinner. med Gud oss förenar, Guds ord dock består att bo i den stad, och evigt förbliver. där Kristus är konung. Halleluja! Halleluja! 2 Vår gärning ej gagnar Som stjärnornas skara till salighetsgrund, i midnattens väkt, försvinner som agnar så tallös skall vara, i prövningens stund. o Sion, din släkt, På Kristus vi bygga, som talet av droppar på honom vi tro, i daggens mängd, så bliva vi trygga, som blommor och knoppar och själen får ro. i sommarens ängd. Vårt hjärta sig gläder Ett folk såsom sanden och fröjdas i Gud. vid havets strand Han själv oss ikläder Gud leder vid handen rättfärdighetsskrud, till löftenas land, den Kristus förvärvat. det himmelska Kanaan. Halleluja! Halleluja! S Alin 1906* 380 Från tidevarv till tidevarv Tysk 1753

se"??? iämfpä? Did?

Från ti — de — varv till som Din lä — ra

ti — de — varv ditt

ett he—ligt arv från far till

ri— ke. Gud, skall son skall

553745? f_ij—g MJ ära

ny—a ti - ders mor— gon— väkt din kyr- ka för den

ung - släkt nåd

din

för - na skall.

ll

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN

] Från tidevarv till tidevarv ditt rike, Gud, skall stå. Din lära som ett heligt arv från far till son skall gå. I nya tiders morgonväkt din kyrka för den unga släkt din nåd förkunna skall.

2 Allt klarare skall varje tid förstå ditt helga ord. Allt djupare skall Kristi frid i varje släkt bli spord. Allt mäktigare brusa skall de frälsta hjärtans jubelsvall i högre kyrkovalv.

3 Ditt bud är övermåttan vidt, det är mitt hjärtas fröjd. Ditt frälsningsråd är stort och fritt som stjärnevalvets höjd.

S Gabrielsson 1929

Ordet

Din skaparviljas fasta lag, ditt fadershjärtas varma slag har ingen tanke mätt.

0, vilket djup av rikedom och vishet är hos Gud! Hur outgrundlig är hans dom, hans viljas väg och bud. Vem mätte vidden av hans nåd? Vem bistod honom med sitt råd när världens grund blev lagd?

Av honom allting är och var. Han bjöd, och det blev till, och genom honom står det kvar så länge han det vill. Till honom varje väsen trår, som flodens väg mot havet går. All äran är ock hans.

381. Därför att Ordet bland oss bor

C Nielsen 1919

är:-Läte #35

g—ngikE _"

Där—för att Or - det bland oss bor blir världen ald—rig stum.

gårdar 155153? 235 JÅ sim

En lovsång lyfts.Vi väcks till tro i vår för-tviv-lans stund.

] Därför att Ordet bland oss bor blir världen aldrig stum. En lovsång lyfts. Vi väcks till tro i vår förtvivlans stund.

2 I stoft, i gräsens bräcklighet, hos den som hjälplös böjs bor Gud i samma majestät som i sin himmels höjd.

3 Den gode herdens röst blir hörd ur rop som tystas ner.

A Frostenson 1962

Bland orm och varg Guds hjord blir förd och intet ont den sker.

Den sten som framför graven ställts är paradisets port,

och hjärtan tänds i pingstens eld och språken smälts ihop.

Därför att Ordet bland oss bor har världen ljus och liv. Ge oss, 0 Gud, en lyhörd tro, en öppen, vaksam blick.

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Dopet

382. Gud, hos dig är livets källa

7roligen svensk lli/"17

&”.lnå J ijJJ J JlJJ-Jåliuslz

Gud, hos är 11 —vets käl— la, allt du här med all— —makts ord. Nytt du lå — ter i — vet väl— la ö —ver sam— ma gam— la jord.

iåäiemrdngJJlLJJ m H

Ald— rig du ditt verk för— gä—ter, du för— gä - ter ej

dU'rrirJJthu

små, de — ras äng—lar när dig stå.

l Gud, hos dig är livets källa, 3 In i kyrkans hägn du för oss, allt du här med allmakts ord. förrän själva dit vi gå. Nytt du låter livet välla Dold din milda hand berör oss, över samma gamla jord. innan vi ditt ord förstå. Aldrig du ditt verk förgäter, Nya släkten du välsignar: du förgäter ej de små, över späda huvun spänns deras änglar när dig stå. nådens himmel utan gräns.

2 Gud, hos dig är nådens källa; 4 Här den ström går fram vars flöden bättre är än liv din nåd. giva glädje åt Guds stad. Hur vår färd vi skola ställa jesu Kristi dop till döden står ej i vårt eget råd. är det nya livets bad. Mer än jordelivets gåva Nya mänskor, Sonen lika, du åt barnen skänka vill: klädda i hans renhets skrud, himmelriket hör dem till. vill du dana av oss, Gud.

E Liedgren 1911

383. Fader, du som livet tänder

H ll 'enan 1937

ältäihälilj Jliil (fl llJ .lJ'f/l

Fa— der, du som li— —vet tän— —,der i di—na go—da hän— —der det— ta spä— da män— sko— liv Kris— tenå tro, som all —tingvin-ner

dålig,-räl, (Jm ljuBJJ—lel

och det lju —sa må —let hin—ner, åt ditt barn till gå - va giv.

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Dopet

] Fader, du som livet tänder, Låt det kämpa till din ära, tag i dina goda händer segerrikt sin fana bära: detta späda mänskoliv. kristet namn och kristen tro. Kristen tro, som allting vinner och det ljusa målet hinner, 4 Namnet som vi barnet giva åt ditt barn till gåva giv. Värdes i din livsbok skriva,

Fader, du all världens liv.

2 Detta barnet skall som andra Mot allt ont som vill förstöra, genom sorg och glädje vandra: fläcka, skada och förgöra, ingen vet sin morgondag. dess försvar på färden bliv. Barndoms lek och ungdoms drömmar, mandoms liv, som mäktigt strömmar, 5 Dunkla äro mänskors öden, i din hägnad nådigt tag. livet ryms i dem, och döden. Släkte följer släktes spår. 3 Ut det måste i den vida Ej vi frukta, ej vi famla; värld där starka makter strida. du oss leder, du vill samla Strid dess strid och var dess ro. i din famn oss, Fader vår. N Beskow 1919 384- Gud har en famn

I Edlund 1957 a_i m_AJ Hm D/FÖ Gud har en famn, en stor, stor famn, och där han slu — ter ASUS å—ääJkJJHEFJ/rlå vart barn som döps i Je — su namn. Han ä — ger: Du

l Gud har en famn, en stor, stor famn. 3 Gud har en himmel, stor, ja, stor,

och där han sluter in med rum för alla dem vart barn som döps ijesu namn. som döpts en gång ijesu namn. Han säger: Du är min. Där har jag nu mitt hem. 2 Gud har en bok, en stor, stor bok, 4 Din kärlek, Gud, är stor, ja, stor.

och där han skriver in jag ber ijesu namn: vart barn som döps ijesu namn. Låt inget dra mig bort ifrån Där står det: Du är min. din himmel och din famn.

S Perman (1892—1959)

KYRKAN ocn NÅDEMEDLEN Dopet

385. Vi tackar dig, vår Skapare

v 1 Ps 12713 v 2 Mark 10:13—14 v Hes 43:1 ] Clarke 1707 $&" 352 Ja?—(1.114 35:11 ? ri Vi tack- -ar dig, vår Ska— -pa— re, för 11 —vet som du ger. Vår Fa - der, om väl— sig— nel- se för det — ta barn vi .

1 Vi tackar dig, vår Skapare, 3 Vi vet att livet kan bli svårt, för livet som du ger. att människan är svag. Vår Fader, om välsignelse Led, helge Ande, barnet värt för detta barn vi ber. i kraft från dag till dag. 2 ”Låt barnen komma hit till mig,” 4 Du älskar det, du känner det. du, jesus, talar så. Du kallar det vid namn. I tro på ordet nu till dig Tack, heliga Treenighet, vi med vårt barn får gå. för dopets öppna famn.

Pamela-Rae Yeager Maloney 1968 Eva Norberg 1979

386. Med vår glädje över livets under

v2lPet5:7 v5Romllz29 v 4 ] Pet 13 v 6 Ef 3:20 E Houland1976

äg; . ...... "E . . 353—%

Med vår gläd—je ö—ver li—vets un- der och ett ny—fött barn i

ll A/C8 E/H H E/Gg _PEE E/Gtt är? CJL" /_

vå—ra hän- der kom—mer vi till dig som gav oss li — vet,

kom- mer vi till dig som gav oss li — - vet. 1 Med vår glädje över livets under 3 Med vår undran står vi i din närhet. och ett nyfött barn i våra händer Du som bär och fyller universum /: kommer vi till dig som gav oss livet. :/ /: väntar på de små och tar emot oss. :/ 2 Med vår bävan inför okänd framtid 4 Genom dig, ditt verk, din kärleks vilja lägger vi vårt barn i dina händer. föds vi nu på nytt till liv i Kristus,

/: Det som sker i dopet gör oss trygga. :/ /: till ett öppet liv i tro och tillit. :/

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Dopet 5 Över tidens gränser lever alltjämt 6 Mycket större än vad ord kan rymma dina löftesord vid dopets vatten. är den gåva du oss ger i dopet. /: Dopets ljus förblir när livet slocknar. :/ /: Herre, låt vår tro bli fylld av glädje. :/

S Ellingsen 1971 Britt G Hallqvist 1977

387. Ett liv ur dina händer

v 1 Ps 127z3 Tit 3:4f v 2 Ef 5:26 v 3 Mark 10:16 TLz'ttmarck 1978 Ett liv ur di - na hän— der, en gå— va av din nåd, et teck- en din kär- lek, tack, Her—re, för vårt barn. 1 Ett liv ur dina händer, O, låt det en gång säga en gåva av din nåd, i tro sitt ”ja” till dig. ett tecken på din kärlek, tack, Herre, för vårt barn. 4 När oro, sorg och tvivel vill skymma vägens mål, 2 Din kyrkas dop är källan hjälp då vårt barn bekänna: till rening och till liv, ”I dopet blev jag din”. ett glädjens friska flöde, en nådens djupa ström. 5 Gud, låt oss alla mötas, som dina barn en gång 3 Du räcker dina händer hos dig i himlens rike, i dopet till vårt barn. det nya livets land.

T Littmarek 1978

388. Ijesu Kristi namn vi ber

v 1 Ps 36:23 2 Mos 2

v2jes49116 v4 ljoh 311, 16

Ps 73:24 v 5 Ef 2:19 v 3 1 Mos 8 Svensk 1697

%ääääåäååäå

Je- su Kris- ti namn vi ber att Gud sin kraft åt bar—net

ger, sin Vär-me när det blå-ser kallt och örn-het som förlå—ter allt.

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Dopet ] Ijesu Kristi namn vi ber med Mose, lyft ur floden opp, att Gud sin kraft åt barnet ger, vi firar fest med nyfött hopp. sin värme när det blåser kallt och ömhet som förlåter allt. 4 Ett tecken dopets vatten är på att vår Gud har mänskan kär. 2 Vårt namn står skrivet i hans hand. Hans kärlek lyser stark och klar, Han leder oss till löftets land. ijesus Kristus uppenbar. På vägen genom liv och död till evigt liv är han vårt stöd. 5 Vi tackar Gud för alla dem som i hans kyrka fått ett hem, 3 Med Noa, räddad ur sin ark för barnet som i denna stund från stormigt hav till vårlig mark, blir slutet in i hans förbund.

F Kaan 1968 Britt G Hallqvist 1977, 1982

389. Upp ur vilda, djupa vatten

vl 1 Mos 1 v 4 Ps 87:7 v 2 Rom 613-4 jer 17:7-8 v 3 Mark 10:13—14 Darmstadt 1698/Bamberg 1732

Malå; ; 133,44 #3 f 1.5

Upp ur vil— da, dju — pa vat — ten lyf— te Ska- parn/

geia inte lats—_;jjjj

ilv och land. Mar -kens djur och him-lens fag— lar,

sinä & Li:—tas., 14 H FFI

och kvin- na skap- te han. Flo - dens vat— ten

ämm-fr MJ t ri mig?-lol

ström — mar stän— digt, liv träd och det bär.

ha m gts Mej—13135 i..! iår—m'affoi Li— vets vat- ten i en dop- funt vittnar om att Gud är här.

1 Upp ur vilda, djupa vatten lyfte Skaparn liv och land. Markens djur och himlens fåglar, man och kvinna skapte han. Flodens vatten strömmar ständigt, liv åt träd och ört det bär. Livets vatten i en dopfunt vittnar om att Gud är här.

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Dopet 2 Dopets vatten, det är tecknet nya släkten i sin famn.

på en kärlek utan mått. Flodens vatten strömmar ständigt... Födas, leva, dö och uppstå - före oss har Kristus gått. 4 Alla våra källor har vi

Flodens vatten strömmar ständigt... i vår Herre, i hans ord. Vi får dricka liv som trädet

3 Liksom barn vi står här alla rotat i en fruktbarjord. som har döpts ijesu namn, Flodens vatten strömmar ständigt... tackar Frälsaren som lyfter

F Kaan 1968 Britt G Hallqvist 1977

Nattvarden

390 jesus Kristus är vår hälsa l400—talet/Erfurt 1524

W

Je — sus Kris - — tus är vår häl — sa. oss al — la vil- le

W; i:; ”Tai Lå???

fräl - sa. Med sin plå- ga han oss har frälst ur — dens nöd.

1 jesus Kristus är vår hälsa. Läkedom och liv du får.

Han oss alla ville frälsa. Du renad blir i mina sår”. Med sin plåga och sin död han oss har frälst ur dödens nöd. 5 Om du jesus vill bekänna, hjärtats tro till honom vända, 2 För att vi hans död skall minnas ser din synd och ser hans nåd, låter han sig själv här fmna- du till hans bord beredd då går. Han sin kropp, sitt blod oss ger. I bröd och vin vi honom sen 6 Rikt på frukt vårt liv skall bliva när Guds Ande oss får driva. 3 Vid sitt bord han vill oss trösta. Andra skall få glädje av Vi har blivit återlösta. vad Herren jesus åt oss gav. När vi litar på hans nåd vi mitt i döden livet får. 7 Gud, vår Fader, dig vi lova

för din gränslöst goda gåva.

4 ”Kom till mig, mitt barn”, han säger. För så stor barmhärtighet

”jag vill ge dig alltjag äger. dig vare pris i evighet.

Latinsk sång 1300-talet M Luther 1524 0 Petri? 1536 A Frostenson 1979

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Nattvarden

391. Vår Herres, jesu Kristi, död

B Gerilu 107/'i

å??? i??? ; ”%*it 'if r

Vår Her— res, Je — su Kris— ti, är oss till tröst i l ; j | 3 i bl . ! & f 4 f 43 ! J J 5 all vår nöd, och tän— ker i i tro där — på

yttrifiäp'ciil

en hjär -—tans gläd— je

1 Vår Herres, jesu Kristi, död det bröd från himlen som vår själ är oss till tröst i all vår nöd, till evigt liv bevarar väl. och tänker vi i tro därpå en hjärtans glädje får vi då. 5 Och salig är den nattvardsgäst som sig vid jesu löfte fäst. 2 Vårt skuldebrev han sönderrev. Hos den som håller ut i tro Det plånats ut och finns ej mer. vill med sin kärlek jesus bo. Han ej med silver eller guld men med sitt blod betalt vår skuld. 6 Ojesus Krist, vår broder kär, du som för vår skull korsfäst är, 3 Att vi skall tro att så har skett med dina sår du helar väl han 055 ett synligt tecken gett. en plågad, trött och sorgsen själ. I bröd och vin han ger oss här vi smakar, ser hur ljuv han är. 7 Hjälp oss att tro av hjärtans grund. Med oss förnya ditt förbund. 4 Vi för all hunger mättnad får Välsignad den som litar på ur outtömliga förråd, och flyr till jesu stora nåd.

HSpegel 1684 _] O Wallin 1814 A Frostenson 1978

392. Säll den som håller jesus kär B Gesiu51603

Säll den som hål — ler Je — sus sitthjär —

ho - nom bär, ty ing—en stör—re gläd— je är

ååh—träl??? wår—J]

än att få va — ra där han är.

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Nattvarden

1 Säll den som håller jesus kär Åt oss du gav en evig fred och i sitt hjärta honom bär, och lät oss Faderns kärlek se. ty ingen större glädje är än att få vara där han än 7 Din plågas rop ej tystas kan.

Ditt blod som från din sida rann,

2 Mer ljuv för mig finns ingen röst, din död som döden övervann mer kär för mig finns ingen tröst en väg till himlen åt OSS fann. än jesus, han som med sin död och med sitt blod mig återlöst. 8 Du i vår svaghet ger oss stöd.

Här med välsignat vin och bröd

3 Han är mot ångerfulla god, ditt folk förkunna skall din död åt de betryckta ger han mod, till tidens ände, som du bjöd. han renar oss i dopets flod och ger oss styrka med sitt blod. 9 Den som i tro fått möta dig

har himmelriket inom sig,

4 Han är mitt hjärtas högsta fröjd. har mitt i frestelser och strid Min själ ijesus är förnöjd. i dig sin glädje och sin frid, Den under korsets tyngd var böjd av jesus lyfts mot himlens höjd 10 All syndens makt i oss förstör

och öppna du vårt hjärtas dörr.

5 Du är en konung, och ditt Ord Ack, jesus, oss beredda gör har makt i himmel och på jord, att ta emot dig som sig bör. men full av nåd du ändå bor hos den av hjärtat på dig tror. ll ja, nu och alltid hos oss bliv,

allt ont, ojesus, från oss driv,

6 Från himlen kom du till oss ned. och en gång nådigt åt oss giv För våra synders skull du led, en salig död, ett evigt liv.

Latinsk hymn från medeltiden H Spegel 1686 A Frostenson 1977

393a Vad röst, vad ljuvlig röst

Tjsk jolkmelodi/ Köpenhamn 1569

ååtiziä MEM?

Vad röst, vad ljuv - lig röst jag hör! Upp, själ, och

ggr—_? UTJÄEWQ—J HT?

sig bör den dag som Her- ren gör.

än”—mnfr—H—ÄLL—

I dag till dig sker Her—rens ord: Kom i min famn,kom till

&

mitt bord.

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN

! Vad röst, vad ljuvlig röst jag hör! Upp, själ, och fira som sig bör den dag som Herren gör. I dag till dig sker Herrens ord: Kom i min famn, kom till mitt bord.

2 jag kommer, jesus, på ditt bud, men kläd mig själv i helig skrud, min Herre och min Gud. Ikläd mig din rättfärdighet att jag må se din salighet.

3 Lik Petrus jag på villans stig förnekade och glömde dig, men du ej glömde mig. Din blick mig fann, din kärleksblick till djupet av mitt hjärta gick.

4 Nu detta hjärta aldrig mer dig, Herre jesus, överger, du mina tårar ser. jag går så gärna dit du går och bär mitt kors i dina spår.

_] () Wallin iom

Nattvarden

5 Ett enda mig nödvändigt är: att hålla dig av hjärtat kär och tro vad du mig lär.

Av denna kärlek, denna tro i liv och död har själen ro.

6 Dig själv du åt de trogna bjöd, du är det sanna livets bröd som frälsar oss från död. Du är den källa av vars flod en kristen hämtar kraft och mod.

7 Vad gagnar mig alltjordiskt väl, om jag tar skada till min själ och blir en världens träl?

I döden det som drömmen far. Den nåd du ger skall bliva kvar.

8 Så kom att i mitt hjärta bo. Till digjag sätter all min tro, hos digjag finner ro. Med digjag lugn till målet går och trygg på Herrens dag består.

393b Vad röst, vad ljuvlig röst

0 fill/mm 1825

än 53% nte—li !

röst ,vad ljuv— lig röst jag hör! Upp, själ, och fi— ra

&WThW—Jöi

sig bör den som Her— ren gör I dag till dig sker

Wim

Her — rens ord: Kom i min famn, kom till mitt bord.

1 Vad röst, vad ljuvlig röst jag hör! Upp, själ, och fira som sig bör den dag som Herren gör. I dag till dig sker Herrens ord: Kom i min famn, kom till mitt bord.

2 jag kommer, jesus, på ditt bud,

men kläd mig själv i helig skrud, min Herre och min Gud. Ikläd mig din rättfärdighet attjag må se din salighet.

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN

3 Lik Petrus jag på villans stig förnekade och glömde dig, men du ej glömde mig. Din blick mig fann, din kärleksblick till djupet av mitt hjärta gick.

4 Nu detta hjärta aldrig mer dig, Herre jesus, överger, du mina tårar ser. jag går så gärna dit du går och bär mitt kors i dina spår.

5 Ett enda mig nödvändigt är: att hålla dig av hjärtat kär och tro vad du mig lär. Av denna kärlek, denna tro i liv och död har själen ro.

_] 0 Wallin 1813”

Nattvarden

6 Dig själv du åt de trogna bjöd, du är det sanna livets bröd som frälsar oss från död. Du är den källa av vars flod en kristen hämtar kraft och mod.

7 Vad gagnar mig allt jordiskt väl, om jag tar skada till min själ och blir en världens träl? I döden det som drömmen far. Den nåd du ger skall bliva kvar.

8 Så kom att i mitt hjärta bo. Till digjag sätter all min tro, hos digjag finner ro. Med digjag lugn till målet går och trygg på Herrens dag består.

394. Mitt hjärta slår så underbart

Svensk 1697

Mitt hjär—ta slår så un— der-bart Jag vet ej vad som Stun—dar

Mm

snart.ska11 jag dig, Je - sus,

1 Mitt hjärta slår så underbart. jag vet ej vad som stundar snart. Skall jag dig, jesus, möta här och ljuvt få smaka vem du är?

2 Du reder mig ett gästabud, jag hörde röstens glada ljud. Så träderjag då fram för dig. jag vet knappt om du känner mig.

3 jag har väl ofta på dig tänkt, då världen lockat mig och blänkt. Samvetet gav mig ångerns styng till dess det kvävdes av min synd.

4 Du har till mig ditt budskap sänt, och yrväcktjag nu lampan tänt. jag skyndar upp med sorg och kval och klappar på din bröllopssal.

—ta här och ljuvtfå sma-ka van du är?

5 För synden som mitt hjärta vet skänk nåden, ha barmhärtighet. Du känner att jag älskar dig. Förskjut mig inte, rädda mig!

6 Nu torkar för en himmelsk vind de heta tårarna på kind. I bröstet har din kärleks eld den tunga stenen redan smält.

7 jag är beredd här i ditt hus och omvärvd av din mildhets ljus: jag går till dina helga sär, ur livets brunn jag dricka får;

8 av din lekamen himmelskt bröd du skänker mig till överflöd. Så har ett under åter hänt och syndanöd i fröjd sig vänt.

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Nattvarden 9 ja, när du nattvard hålla vill, 10 Vid dig för evigt vill jag bli. ditt bröst jag då mig tryggar till, Du är min glädje och mitt liv, som sig johannes till dig slöt mitt ljus, min levnads dryck, mitt bröd den natten då du brödet bröt. och saligheten i min död.

Sj Hedborn 1811 A Mannerheim 1982

395. Det helga bröd på altarbordet vilar

L Edlund 1965

åt?—5,9 Jidd—iHäjr—ijd J

Det hel—ga bröd på al—tar—bordet vi—lar som Je — sus

gjtjijogaajitlll

själv en gång i Bet—le — hem. Vid kal—kens dryck mitt hjärtas

Teija—.te :rJJlirä JJ; Jil

lovsång i - lar till Golga— ta, all nåds Je— ru — sa— lem.

1 Det helga bröd på altarbordet vilar som jesus själv en gång i Betlehem. Vid kalkens dryck mitt hjärtas lovsång ilar till Golgata, all nåds jerusalem.

2 Här krubban är —jag faller ned, tillbeder. Här källan är, vars flöden frälsning ger. 0, sakrament, som oss i nåd bereder att Gud, den evige, på jorden se.

E Erlandsson 1935

396. Du öppnar, o evige Fader

O Lindberg 1937

#14? slet—t 5an #ind 5

öpp— nar, 0 e — vi — ge Fa — der, i Kris—tus din famn mot

1 Du öppnar, o evige Fader, mot dem som församlas i Kristus din famn i längtan och bön i ditt namn.

KYRKAN OCH NÅDEM EDLEN

2 Du gläder och stärker vår själ med förlåtelsens ord, med drycken som släcker all törst, och med bröd från ditt bord.

3 Du gör oss till ett med varandra kring altarets rund, till ett med din Son i din lidande kärleks förbund,

A Frostenson 1936*

Nattvarden

4 till ett med de. trogna, som nu i din härlighet bo, i samma bekännelse, samma tillbedjan och tro.

Ul En gång alla släkten och folk böja knä för din tron, till dig och till Sonen och Anden höjs lovsångens ton.

397. Kläd dig, själ, i högtidskläder

_] (Kruger 1649

gniddjriåd/ätijdrtsål

Kläd dig,sjä1, i högtids-klä- der när för nå—dens tron du trä—der.

Till Guds mål—tid är du bju— den, fram—lagd åt dig bröllopsskruden.

åäirftrfrifirrärdräl

n är sökt och ef—ter—frå—gad av hans kär—lek som blev plå—gad,

"gåt; ileujjgnglJ—täj!

hå — nad, åt sin o—vän gi

1 Kläd dig, själ, i högtidskläder när för nådens tron du träder. Till Guds måltid är du bjuden, framlagd åt dig bröllopsskruden. Du är sökt och efterfrågad av hans kärlek som blev plågad, hånad, åt sin ovän given, för din skull i döden driven.

2 Han som av vår ondska fälldes fick av Gud konungsligt välde. Herradömet han upprättar när de hungrande han mättar. I oss ängslas han och vakar, renar när han oss rannsakar. Till sin egendom han gör oss, in i Andens enhet för oss.

A Frostenson 1964

— ven, för din skull i dö—den dri—ven.

3 Han är Herre överjorden — vänt mot folken altarbordet. En är världen, Den oss kallar. Ett är brödet, tillhör alla. En är kalken, som oss skänker hans försoning utan gränser. Gud, i eld och helig Ande döp oss, driv oss tätt tillsamman.

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Nattvarden

398. Tyst, likt dagg som faller

E lt'ikjetd! 1963

Wijilär—Fj ;t; _.r JJ

Tyst,likt dagg som fal— ler, So — nens vin och bröd

du — kas vårt hjär— tas bord av brist och nöd,

ägd—Äieeä £ få; od;—i

mätt— nad för vår hung — er, liv som räcks ur

] Tyst, likt dagg som faller, tröst när om oss sker, Sonens vin och bröd kraft när bördor böjer dukas på vårt hjärtas oss mot jorden ner, bord av brist och nöd, mättnad för vår hunger, 3 tills vi är i staden, liv som räcks ur död. vilkens murar bär namn på Guds apostlar 2 Här din kropp, ojesus, och vars hörnsten är och ditt blod oss ger Kristus, Mänskosonen, glädjen vi behöver, som oss mättat här.

A Frostenson 1960

399. Gud är en av oss vid detta bord

Efter amerikansk melodi

Har är rym—lig plats. lår är Guds bord, ett stråk av him— —me1

mjäéu 51 Tlf

och en doft av jord, ett rop ur mörkret och ett svar i

_ _ Am r——3—— Hm7 Hm7 Em A -— — fsg—isiga 4 _! tro. Gud är en av oss vid det— —ta bord.

Gud är en av oss vid det— —ta bord.

] Här är rymlig plats. Här är Guds bord, ett stråk av himmel och en doft av jord, ett rop ur mörkret och ett svar i tro. /: Gud är en av oss vid detta bord. :/

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Nattvarden

2 Inga avstånd mer, ej främlingskap, och tiden genomträngd av Guds ”i dag”, med Abraham är du och jag kamrat. /: Gud är en av oss vid detta bord. :/

3 Ej ens änglar anar eller vet de djup som ryms i Guds barmhärtighet: den frid som han en skuldtyngd mänska ger. /: Gud är en av oss vid detta bord. :/

4 Kring sitt eget håller ingen vakt. Här släpper oron. Allt vårt självförakt, vår rädsla för varandra mist sin makt. /: Gud är en av oss vid detta bord. :/

5 Närhet, ljus, och ingen utanför, en fattigmåltid, enkelt vin och bröd, en kärleksfest med himmelskt överflöd. /: Gud är en av oss vid detta bord. :/

A Frostenson 1974 efter amerikansk refräng

400 jag kom inte hit för att jag tror

v 1 Mark 9:24 v 3 joh 6:68 _]oh 5:7 1 Kor 10:16 1. Å Lundberg 1967

egissslsasåwåastääai

Jag kom in-te hit för att jag tror. Jag kom hit för jag be—hö—ver

åfjirtråirb w 3333

dig. ManA 7har sagtDm att du är myck— et god. Jag har ing—en

eåeåäåa

alls som hjäl- per mig

1 jag kom inte hit för att jag tror. av din högtid, kom då som musik, jag kom hit för jag behöver dig. eller sitt i bänken —— håll min hand. Man har sagt att du är mycket god. jag har ingen alls som hjälper mig. 3 Man har sagt att du är livets ord.

Mer än ord jag ber om i min nöd.

2 Käre Gud, nu vet du hur det är. Herre jesus, låt mig nu trots allt Om jag "ej förstår ett enda grand ta emot dig själv i vin och bröd.

Britt G Hallqvist 1966

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Nattvarden

401. Så som du bjöd vi kommer nu

1 Kor 11:24 f l Krön 29:14 2 Kor 9310 Folkmelodifrån .S'i/jnnlnis & i ;t i ' tis— jfr åts ? 3 s 1.5 t— 31 Så san du bjöd vi kan— —mer nu vår Her — re, till ditt gt? åd— cbjcj i» ;t % al —tar- bord bröd och Vin, sin — ne — bild

Majin—äga

sådd och skörd på mö — dans jord.

1 Så som du bjöd vi kommer nu, vår arbetsdag, vår tankevärld, vår Herre, till ditt altarbord bekymmer, hopp och strid och fröjd. med bröd och vin, en sinnebild för sådd och skörd på mödans jord. 3 Av dig vi fått vad vi här fram. Dig tackar vi som här i dag 2 De enkla tingen rymmer allt. får mättas med välsignat bröd vårt mänskoliv, dess djup och höjd, och dricka liv i djupa drag.

1W F C Wilson (1884—1944) Britt G Hallqvist 1984

402. Brödet är ett, brutet för alla 1 Kor 10:16-17 Ef 4:3-5 P Har/ing 1979

?r? g %li. 5351-11- Maid

A13rö——det är ett, bru— tet för Eal —1a skörd av äkm— rar— nas jord.

Her — ren är en, gi — ven åt al —1a vid natt—var—dens bord. Ref r Am7

älg,. E%JHLMIJJAL nd

re —ser ett teck—Gen, rätt— vi— sans teck—en,H t7nå1 —tid de — lad med

al — la. Vi sma — kar den fram—tid de fat — ti—ga hop—pas,

ååå”? iithirv

—rar ska fal —1a.

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN

] Brödet är ett, brutet för alla, skörd av åkrarnas jord. Herren är en, given åt alla här vid nattvardens bord.

Vi reser ett tecken, rättvisans tecken, måltid delad med alla. Vi smakar den framtid de fattiga hoppas, tid då murar skall falla.

j_]onsson 1980

2 Kalken är en, delad av alla,

vin till glädje och sång.

Nattvarden

Herren är en, frälsning för alla vanns på korset en gång. Vi reser ett tecken....

öppnar ögon att se. 3 Nu är vi ett, Herren är allas,

Kyrkan är vi, lever i världen, hopp och glädje att ge. Vi reser ett tecken....

403. Vi bär så många med oss

Matt 9: 1-6 B _]anacek 1977

&dguliiornndjj

Vi bär så mång— a med oss i bön när vi går

i?

fram. Vad

#3Pdiriigd

Kris—rus gav och ger

N_f

oss, det gäl- ler ock - så dem.

n

J !

åäö—rierQJJHrJJIJä-

du—kar

bord för al — la, är de

döp—tas hem. Vi

%HBJFJ

bär så många med

1 Vi här så många med oss i bön när vi går fram. Vad Kristus gav och ger oss, det gäller också dem. Du dukar bord för alla, här är de döptas hem. Vi här så många med oss, 0 Gud, vi ber för dem.

2 Vi ber för dem vi saknar då vi församlas här, för dem som inte anar vad tro och trygghet är,

S Ellingsen 1977 Britt G Hallqvist 1980

oss, 0

JJigleiå

Gud, vi

för dem som vi har sårat med vad vi gjort och sagt, för dem som vi har hindrat att se din kärleks makt.

Vi tänker på de många som känner andras dom, för dem som vi har svikit och inte brytt oss om. Vi ber dig, Gud, om nåden att medan än är tid få gå med ljus och glädje till dem som saknar frid.

11

ber för dem.

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Nattvarden

404. Gud vare lovad

Tvsk färrejlrmatorisk/ Wittenberg 1524

©5£a$%H331i?UJJJ

Gud va— re lo— vad'Han som i sin g—od het mättar oss vid natt - vards— Brödet är Kris-ti kropp och vinet blo— —.det Låt det kom-ma oss till

gjåwvdrttcsdsgL_

bor— det go— do.

&aräägerrrnivawf

Ha—ri—a

Her— re, för— —bar — ma dig. Med den kropp din mor

bar, med den kroppdl ut - gav för är

mqati 1—1 for 4—

och ditt he-li-ga blod hjalp oss,Gud,ge oss

för—bar — ma dig.

Gud vare lovad! Han som i sin godhet mättar oss vid nattvardsbordet. Brödet är Kristi kropp och vinet blodet. Låt det komma oss till godo.

Herre, förbarma dig. Med den kropp din mor Maria bar, med den kropp du utgav för envar och ditt heliga blod hjälp oss, Gud, ge oss nytt mod. Herre, förbarma dig.

Kroppen på korset, som för oss blev pinad, död, uppstånden, ger oss livet. Gud kunde inget större för oss göra. Herre, öppna våra ögon. Herre, förbarma dig. Gränslös, Gud, den kärlek som dig drev. På ditt kors en värld försonad blev. All vår skuld är betald. Gud vår Fader, vi hans barn. Herre, förbarma dig.

M Luther 1524 A Frostenson 1976

nytt mod. Her — re,

3 Du oss välsignar, all din nåd du ger oss. Lär oss, Gud, att dela med oss. Hjälp att vår nattvard inte blir förgäves, men förnyar våra hjärtan.

Herre, förbarma dig. Tag ej bort din Ande, låt den bo mitt ibland oss, skapa enhet, tro. Låt din kyrka få bli genomströmmad av ditt liv. Herre, förbarma dig.

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Helg och gudstjänst

405. Så skön en väg ej finns på jord D Wikander 1938

än: dårå? DI? 51”;er

skön en väg j finns på jord som den vi fått att

ana—år*?nJ impad—mbträs

vand— ra till sam— me Her— res hus ochbord. Där gläds vi med var—

de : Jin—t t &%ÄFrs—r—å

and — ra vi får här på jor— —den som sys- kon ut — i

53 H? Elf—E; 313—W

S&Il'l— ma se e _ vigt

edi-eid mods H

Her — rens tem — pel kla — ra.

1 Så skön en väg ej finns på jord som den vi fått att vandra till samme Herres hus och bord. Där gläds vi med varandra att vi får här på jorden bo som syskon uti samma tro och sedan evigt vara i Herrens tempel klara.

2 En nåd det är att i vårt land än kyrkans klockor ljuder. Likt källor invid öknens rand Guds gårdar svalka bjuder. Där helgedomen öppen står, dit folket upp till högtid går, där får vi, gamla, unga vår Gud och Far lovsjunga.

3 Fast Guds församling bristfull är och ingen ren där finnes, har Herren dock sin vingård kär, och sitt förbund han minnes.

A F Runstedt 1909 Britt G Hallqvist 1980

Hans ord, hans Ande bland oss bor. Han frälsar var och en som tror, han söker sina vänner där man sin brist bekänner.

Ojesus, din förtjänst det är att kyrkan ej går under, att vi får hämta styrka här för strid och mörka stunder. Trots all vår stora synd och brist har du, 0 Herre jesus Krist, ej tagit från oss ljuset, ej reglat fadershuset.

Med dig vår kyrka väl består när hon för dig vill strida. Av dig välsignelse hon får, ej minst när hon får lida. Så giv oss kraft i kyrkans famn, lär oss bekänna rätt ditt namn. Väck upp vårt folk och kalla till helig tjänst oss alla.

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Helg och gudstjänst

406. Hör, Gud ännu sin nåd dig bjuder

Hamburg 1690

åren,—J J J J. M iii—j_J—j juliett]

Hör, Gud än— nu sin nåd dig bju— der. Se, temp—lets por— tar öpp—nar sig, men snart .:lå klock—an å — ter lju— der är kan— ske gra— ven redd åt dlg.

?err ritt—*FFJJMJF”

i Her— rens hus du går, din plats i jor— das famn du får.

1 Hör, Gud ännu sin nåd dig bjuder. då du hans hjälp och tröst begär; Se, templets portar öppnar sig, han ej din sjuksäng överger men snart då klockan åter ljuder och än i döden till dig ser. är kanske graven redd åt dig. Ej mer i Herrens hus du går, 3 Så sök i dag, då kraft och hälsa din plats ijordens famn du får. än ger dig möjlighet och tid, sök Herren Gud som vill dig frälsa. 2 Men om i dag du söker Herran Tro på hans nåd, och du får frid. och hem hans ord i hjärtat bär, Vår Gud som hör din bön och sång han följer dig och är ej fjärran, välsignar då din kyrkogång.

F M Franzén 1814 Britt G Hallqvist 1983

4070. Gud, det är en hjärtans tröst

Sven:/r 1697

gigant ti: nf) FMTM—? 3

det är en hjär—tens tröst att i ditt hus där vid får gläd —jas av din röst med al — la di — na

($%sz :i Tun—J img>—13311 Jg

kom ' ma, väl det i ditt tem — pel går, hur hel— ge— do-men from — ma.

&? .b ;PJUj—TJLJ PJ]

här— lig står, det är stor lust att Skå —

1 O Gud, det är en hjärtans tröst 2 Här i ditt hus en enda dag att i ditt hus få komma, långt mer för oss kan bliva där vi får glädjas av din röst än allt det nöje och behag med alla dina fromma. som världen har att giva. Hur väl det i ditt tempel går, Hos dig fullkomlig glädje är hur helgedomen härlig står, uti din boning, Herre kär, det är stor lust att skåda. där du dig uppenbarar.

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Helg och gudstjänst 3 Vi beder dig så innerligt att vi ditt ord kan rätt förstå att du vår själ förunnar, och oss därefter ställa så att alltid stärkt och mättad bli att ditt namn alltid helgas. där man ditt ord förkunnar, och låt oss här en skymt få se 5 Vi prisar dig, 0 Fader kär, av dig och av din härlighet * vi dig, ojesus, ärar, till fröjd förutan ände. och dig, Guds Ande, du som ger oss tröst och är oss nära, 4 Giv oss, 0 Gud, din Ande god, som det i varje tid har skett, som på din väg oss leder, nu sker och i all evighet. upplyser, styrker håg och mod Vi sjunger därtill: Amen. och så vår själ bereder

Ljunze Gestritz'us tr 1619 ] Svedberg 1694 A Freitensan 1978

408. Så skön och ljuvlig är ] Regnar! 1574 &Jjg J JianJJ;J-JJ J '

skön och ljuv— lig är din bo — ning, Her —

&TjHJÄJUJMde

en öp——pen famn din kyr— ka, där jag får tröst och styr—ka,

åJ4%LMJJJ.JJ3j4

lol där jag av hjär— tat pri — sar den god - het du oss vi — sar. 1 Så skön och ljuvlig är och fred i skyddat näste, din boning, Herre kär, så jag av längtan brinner en öppen famn din kyrka, till dig, där fridjag finner. därjag får tröst och styrka, därjag av hjärtat prisar 4 En enda dag hos dig den godhet du oss visar. långt mera gläder mig än eljest tusen dagar 2 Min själ en fristad har i världen mig behagar. hos dig, min Gud och Far, Ditt namn jag högre aktar, i dina tempelgårdar, din dörrjag hellre vaktar. där dina barn du vårdar, där ordet blir oss givet 5 Du är min sol i köld, till ledning genom livet. i strid är du min sköld. Allt ont från mig du vänder 3 Som Sparven flyr till ro med dina starka händer. och trygghet i sitt bo, Du är mig alltid nära. som svalan söker fäste Ditt namn ske pris OCh ära.

H Spegel 1694 Britt G Hallqvist 1984

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Helg och gudstjänst

409. Hur fröjdar sig i templets famn

B Waldir 1553

WWÅaS—J—JJ

Hur fröj—dar sig i temp—lets mitthjär— ta och min tung - 8! Hur ljuv—ligt att den Hög — tes i —blandhansfolk lov— sjung— a!

el?—ji.

Var mor- gon hans bann— här — tig — —het, ar af — ton hans sann— fär - - dig — — het hur sa - ligt att för — — kun — na!

1 Hur fröjdar sig i templets famn Hans härlighet, hans stora makt mitt hjärta och min tunga! i vad han gjort, i vad han sagt, Hur ljuvligt att den Högstes namn för oss här uppenbaras. ibland hans folk lovsjunga! Var morgon hans barmhärtighet, 3 Som cedrarna på Libanon, var afton hans sannfardighet de resliga och sköna, hur saligt att förkunna! som palmerna vid jeriko, de ständigt lika gröna, 2 Så kom med glädje hit och se så skall i Herrens tempelgård hur Gud sin nåd bevisar. de trogna växa i hans värd. För allt det goda han vill ge Gud vare tack och ära. vi honom ödmjukt prisar.

_] 0 Wallin 1813 L Lindman 1980

410. Käre jesus, vi är här

_] R Ahle 1664

&%Ew

" — re Je— sus, vi är här för att li vets ord få hö— ra. Öpp— na själv, 0 Her- re kär, nu vårt hjär— ta och vårt ö —ra.

W&W

Hjälp oss att i håg och sin-ne slu - ta dig och him— len in — ne.

1 Käre JesuS, vi är här 2 Vi i mörker måste gå, för att livets ord få höra. om ej Anden som du sänder Öppna själv, 0 Herre kär, lär oss att ditt ord förstå nu vårt hjärta OCh vårt öra. och sitt ljus i själen tänder. Hjälp oss att i håg och sinne Låt din Ande oss besöka, sluta dig OCh himlen inne. kärlek, tro och hopp föröka.

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Helg och. gudstjänst

3 O du härlighetens sken, ljus av Faderns ljus utgånget, gör mig från det mörker ren som mitt hjärta håller fånget. Kom oss i vår gudstjänst nära. Låt vår bön och sång dig ära.

T Clautnitzer 1663 P Lagerlöf 1694 0 J'Viverzius 1984

411. Salig, jesus, är den stunden

P Nodermann 1911

?mTrl 3—1 Hakijffiåf ; 1 31- 31

Sa— lig, Je— sus, är den stunden då mitt i — bland oss Låt din bild i hjär— te— grunden/ präg— las in och klar— na där.

Ing—en gl'a d—je är som den— na att få mö— ta dig och kän—na

Fä? ,,,,, 3 133

hur du skän"er kraft och frid och väl — sig— när vi- lans ti .

l Salig, jesus, är den stunden 3 jesus, tala till de dina, då du mitt ibland oss är. ty din stämma är oss kär. Låt din bild i hjärtegrunden Låt ditt ljus för hjärtat skina, präglas in och klarna där. lev och härska ensam där. Ingen glädje är som denna Lär oss lyssna likt Maria att få möta dig och känna till det ord som gör oss fria. hur du skänker kraft och frid Endast ett nödvändigt är: och välsignar vilans tid. välja dig och det du lär.

2 Du, Guds Son, låt nåden flöda liksom sol på frusen jord och som regn på markens gröda. Lys och värm oss med ditt ord. Låt oss ur din källa ösa kärlek, så att vi kan slösa så som du, med utsträckt hand, hemma och i fjärran land.

E G Woltersdorfl752 Britt G Hallqvist 1984

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Helg och gudstjänst

412 0 gode Ande, led du mig Straubing 15451] Crilger 1653

äggggägåätliiaäj;el_

O go— de An — de, led du mig till slan — ning — en och Skrivi mitthjär—ta vad av dig i —vets ord är

Måbär—JÄTTE”?

li ' vet. Styrkt av din kraft,ledd av din nåd, jag vill ditt

skri — vet

kär -leks -ful — la råd i ord och gär —ning pri — sa. O gode Ande, led du mig Styrkt av din kraft, ledd av din nåd, till sanningen och livet. jag vill ditt kärleksfulla råd Skriv i mitt hjärta vad av dig i ord och gärning prisa. i livets ord är skrivet.

_]Ästräm 1816* _ _ Konflrmatlon

413 jesus, låt din kärleks låga PNodermann 1911

#52332255?711#é13[ä3

Je— sus, låt din kär—leks lå - ga brin— na mäk — tig i min själ. För ditt ri — ke lär mig vå — ga ä — ra, liv och tim—ligt väl

Jagas—trimm

som äls— kat in i dö -den, tänd hos mig den hel— ga glo— —den.

%MW

Du som gav dig helt för mig, hjälpmig le - va helt för dgi

l jesus, låt din kärleks låga 2 jag är svag och obeprövad,

brinna mäktig i min själ. men har valt att följa dig. För ditt rike lär mig våga Hjälp mig, av din Ande övad, ära, liv och timligt väl. gå med fasta steg din stig. Du som älskat in i döden, Låt en glad och villig lydnad tänd hos mig den helga glöden. bli min andes bästa prydnad. Du som gav dig helt för mig, Du som gav dig helt för mig, hjälp mig leva helt för dig. hjälp mig leva helt för dig.

A Bohman 1920

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Konfirmation

414. Du kallar oss till kyrkan

K Rommel 1967 En fröet: Alla:

?JJJJHÄÄHtfrFJr

Du kal— —lar oss till kyr - kan, och där— för är vi

åiiiltwnffgifwm

kal— lar oss till kyr — kan, och där —för är vi här. Nu AZZa i J J 3 #1»;th i; *de FJ' ?" ? vi di — na gäs — ter, vår Her — kär. är vi di — na gäs — ter, år Her — kär.

] /: Du kallar oss till kyrkan, och därför är vi här. :/ /: Nu är vi dina gäster, vår Herre kär. :/

2 /: Här tog du oss i dopet till dina barn en gång. :/ /: För detta vill vi tacka med bön och sång. :/

3 /: Så hjälp oss fatta ordet och allt vad jesus lär. :/ /: Sänd Anden som förklarar vad kärlek är. 1/

4 /: Han visar oss din vilja, han ger oss kraft och ro. :/ /: 0 hjälp oss, Gud, att leva vårt liv i tro! :/

Liv Nordhaug 1979 fritt efter [( Rommel 1967 Britt G Hallqvist 1983

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Vigsel

415. Gud skapade av jord

v 1 Mos 1:26-27 Gal 6:2 Matt 19:4—6 v 2 l joll 4:19 _] [) Edwards omkr 1810

W??? JJlJ 31

Gud ska— pa— de av jord två mänskor för var-ann

%%er ,JIFf ? JlJ. /r-1

av— bild av sig själv till kvin-na och till man. Så skall ni nu till— sam - mans bli en - het ni J 4 J Jde JJ &» 1_J J—D rr; J 1 skap- ta till: där de — lar ni hans kär — leks liv. ] Gud skapade avjord Nu skall det svar er kärlek ger två mänskor för varann lå spegla glädjen där ni ser som avbild av sig själv hur Gud den högste älskar er. till kvinna och till man. Så skall ni nu tillsammans bli 3 Två människor får gå den enhet ni är skapta till: så långt som livet är där delar ni hans kärleks liv. tillsammans på den väg där Herren Gud går med. 2 Som mänskor får vi svar Så får ni dela liv och bröd, på frågan vem vi är och Gud skall ge i lust och nöd av den som lika djupt sin kraft och hjälp i liv och död. oss känner och har kär.

H Oosterhuis 1968 Å Löfgren 1979

416. Gud har omsorg om vårt släkte

1 Mos 11271” v 1 Ef 522 Matt 19:4—6 v 2 Ef 2:10 E Hovland 198—1

&;de 5554 été—Ji- J= JJzJJ”

Gud har om —sorg du vårt släk—te, han har sett vår en -sam—het.

WMJYHJJ J J—JJ—J—

ska— patman och kvin— na, hanhar styrt i han— lig— het

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Vigsel

tårar i t tJr gräl-Hår

de — ras vä — gar till ett mö — te där de li— vets käl— la fann.

ättJtJt ethäJJJJ—JJJ

Kär—lek ger han oss att räck—a san en blczn— ma åt var—

] Gud har omsorg om vårt släkte, 2 Gud är gränslös i sin kärlek, han har sett vår ensamhet. i sin skaparfantasi. Han har skapat man och kvinna, Fågelns dun och solens kärna han har styrt i hemlighet är hans verk, och så är vi. deras vägar till ett möte När det mörknar överjorden, där de livets källa fann, när det skymmer i vårt hus Kärlek ger han oss att räcka skaparkraft vill Herren ge oss, som en blomma åt varann. mod och lust att tända ljus.

Britt G Hallqvist 1981

417. Det er så yndigt at folges ad

(lh E 15 lil'evle 1833

Jag? J” ”Jeff? "ZEJJ rr MJ

Det er så yn— digt at föl — ges ad for to, som ger — ne vil

#JÅJJjLJl-EÅMFJJLVPI

sam— men vae-re, er med glae— —den man dob—belt glad år rJ J J nu r- r riJJJ J—J JJJJ halvt om sor— gen så tung at bas-re; ja, det er gam—men at

åäJJPJJJJJJJJJJjgN

rej— se sam- men, at rej— se sam— men, når fje— —der— ham— men

åHJJrfPV'lJmJ.1—JL/J731

kaer - lig — hed, er — lig — hed.

] Det er så yndigt at folges ad 2 Det er så hyggeligt allensteds, for to, som gerne vil sammen vaere, hvor små og store har eet i sinde, da er med glzeden man dobbelt glad og det, som drager de store laes, og halvt om sorgen så tung at battre; i hjertekamret er inderst inde; ja, det er gammen ja, det er gammen /: at rejse sammen, './ /: at holde sammen, :/ når ljederhammen nårja og amen /: er kaerlighed. :/ /: er hjertets sprog. :/

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN

3 Det er så herligt at stole på: vi har en Herre, som alting maegter han os ej glemmer, når vi er grå, hans nåde raekker til tusind slaegter; ja, det er gammen /: at allesammen :/ er ja og amen /: Guds nådes ord. :/

7

4 Det er vemodigt at skilles ad for dem, som gerne vil sammen vaere, men, Gud ske lov! i vor Herres stad for evig samles de hjertenskaere;

N F S Grundtvig 1855

Vigsel

ja, det er gammen /: at leve sammen, :/ hvorja og amen /: er kzerlighed. :/

Hvert agtepar, som med k&rlighed ijesu navn holder bryllupsgilde, skont alt i verden går op og ned, skal finde tidlig og finde silde: det er dog gammen /:at sidde sammen, :/ hvor arneflammen /:er kaerlighed. :/

Vittnesbörd—tj änst—mission

418. Ett Kristusbrev till världen

R Forsberg 1968

ew JJJJ—r JJJJ www

Ett Kris— tus— brev till värl- den är var och en som tror

sagt: sitt ja till ho - nom som mitt i — bland oss bor, ett

&%%le HH IJÄFJJJI"

brev från e — vig- he - ten

hast sänt ut till dem

&? JJJLHJ lät; F'JJLJ. %

tap — pat bort sig själ — va och glömt sitt fa—ders — hem.

1 Ett Kristusbrev till världen

är var och en som tror

och sagt sittja till honom som mitt ibland oss bor, ett brev från evigheten i hast sänt ut till dem som tappat bort sig själva och glömt sitt fadershem.

2 Ett frihetsrop, en hälsning ett ord om frid och tröst i dag till någon ensam

A Frostenson 1935, 1972

som plågad är och trött, ett brev som inte frågar om tvivel eller tro men säger: du är älskad, om än du borta bor.

Ett brev som Anden skriver i hjärtats dolda rum med ord som får sitt ljus från Guds evangelium, och plötsligt i vår vardag ett eldsken långt ifrån: så älskade Gud världen att han oss gav sin Son.

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Vittnesbörd—tjånst—mission

419. Någon skall vaka i Världens natt

_juh 14:16—18, 13:34 v 3 Ps [8:29 Gal 6:2 jes 912 v 2 Luk 1817 T Kreml) 1975

nå—gon skall va- ra sva—gas bror. Gud., låt din vil— ja ske på jord! Hjälp oss att föl — ja ditt bud. - men, a - - men. 1 Någon skall vaka i världens natt, Gud, låt ditt tecken klart bli sett. någon skall tro i mörkret, Hjälp oss att följa ditt bud. någon skall vara de svagas bror. Gud, låt din vilja ske på jord! 3 Herre, du vakar i världens natt, Hjälp oss att följa ditt bud. Herre, du bor i mörkret, Herre, du visar oss Kristi dag. 2 Någon skall bara en annans nöd, Mitt under livets tyngsta slag någon skall visa mildhet, är vi hos dig, du vår Gud. någon skall strida för andras rätt. (Amen, amen.)

S Ellington 1975 Britt G Hallqvist 1978

420 ”Maria”, sa judas

S' Carter 1964

&,JJJJWJJJ JJJSEJJJJ JJJJJ

"Ma— ri— a" , sa Ju— das,' va'd tar du dej till, som slösar med smörjelsen

”35: J JJJ r JJJJJJ—JJ åCJJl—J JJ

så?" "Jag häller denE ö-ver min Mäs—ta—res fot och jag torkar den

HJJJJ Ji JJJJJJJJJJEJJ

bort med mitt hår, mitt hår, och jag tor-kar den bort med mitt hår."

1 ”Maria”, sa judas, 7”vad tar du dig till, som slösar med smörjelsen så?” ”jag håller den över min Mästares fot ochjag torkar den bort med mitt hår, mitt hår, och jag torkar den bort med mitt hår.”

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN Vittnesbörd—tjänst—mission

2 ”Maria, Maria, den kunde du sålt och massor med pengar ha fått. Du kunde köpt kläder, du kunde köpt mat: till de fattiga allting ge bort, ge bort, till de fattiga allting ge bort.”

3 ”I morgon, i morgon jag tänker på dem, i dag är min Frälsare här. jag vet ej när sedan jag honom får se. Nu jag honom min kärlek vill ge, vill ge, nujag honom min kärlek vill ge.”

4 ”Maria”, sa jesus, ”din gärning i dag ska leva — sin doft ska den ge så långt evangeliet här på vårjord och så länge jag är här bland er, bland er och så länge jag är här bland er.”

7

S Carter 1964 A Frostenson 1968

421. Så långt som havets bölja går

S Gartorius 1675

gagn—_Jj Eje-93194 531.131]

Så långt som ha — vets böl —ja går och 50— len strå— lar sän —der, var-helst ett män- sko—hjär— ta slår,till al— la folk och län —der

är» 53 ;; J—l—r r_J'J JJ—J—J—Jåby

skall ord från Gud med gläd—je — bud om Kris—ti ri— ke fö —

Miit—J 713—til ell

ra ho—si—an—na hö—ras.

1 Så långt som havets bölja går 2 Ty Kristus har rättfärdighet och solen strålar sänder, åt hela världen vunnit, varhelst ett mänskohjärta slår, och frid av hans barmhärtighet till alla folk och länder hans folk i tron har funnit. skall ord från Gud För jesu skull med glädjebud Gud kärleksfull om Kristi rike föras oss möter när och fjärran. och hosianna höras. All världen prise Herran.

C W Skarstedt 1861 L Lindman 1980

KYRKAN OCH N ÅDEMEDLEN Vittnesbörd—tjänst—mission

422. I makt utan like

Dans/r omkr 1528

lied 5,0 Har ,- RJJ—JE

makt u — tan li — ke är Her — ren vår Gud. SIe, stjär —nor— na tän/ -der för ho — nom sin brand, och ska — pel sens ri — ke för — kun —nar hans bud. så män— ni —sko— blomst— ren upp — sän— —der hans lov i all land.

åå; JMG! älg—JW tili—"mi

värl -den skall kom— ma gång och blan — da sitt ju — bel med år ,. Jr,—JJJJJJJ ngt tjing äng — lar —nas sång kring Män - ni— sko — so —nen. Hal- 1e— 1u — ja! ] I makt utan like 2 Kring jorden skall höras är Herren vår Gud. att Herren är Gud, All skapelsens rike till trälarna föras förkunnar hans bud. lörlossningens bud. Se, sjärnorna tänder Bland folken skall talas för honom sin brand, Guds härliga råd, och blomstren uppsänder all världen hugsvalas hans lov i all land. av frälsningens nåd. Så människovärlden Sc, då är fullbordat skall komma en gång vad Herren har sagt, och blanda sitt jubel och honom sker ära med änglarnas sång och lov och makt kring Människosonen. i evighet. Amen. Halleluja! Halleluja!

P Nilsson 1906*

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN

Vittnesbörd—tjänst—mission

423. För hela världen Vida

Strassburg 153!)

åthEätJåfJ;1 JLeigi ?LL*

he — la värl —den

dig, vår Gud:

(JJ—ww f_JrJ—JJJJ

Låt lju — set

snart sig

spri — da

kring jor — den, på ditt bud.

å—rJrJJäJJr'TJJJJJJ

oss bland dem om sam - lar skör— den

gilt! Ö—J

och mö — tas i

1 För hela världen vida vi beder dig, vår Gud: Låt ljuset snart sig sprida kring jorden, på ditt bud. Låt oss bland dem få vara som samlar skörden in och mötas i den skara som står kring tronen din.

2 Låt över jorden komma ditt evangelium. Låt torra öknar blomma av ordet från din mun.

JLn-J JJ? J JJJJ

den ska

— om står kring tro—nen din. Ur oron och ur nöden

de vilsna kalla fram till dopets friska flöden och led dem med din hand.

Låt jorden bli ditt rike, din kärlek famnar allt. Låt varje tvekan vika från verket du befallt. Oss alla skall du visa att undrens morgon grytt. I hoppet vi dig prisar, du som gör allting nytt.

H F Ringius 1907 _]A Hellström 1980

424. Låt nya tankar tolka Kristi bud D l'l"'ikallder 1937

skriiiraänj;prnäfari7 JJi

Låt ny— 3 tan—kar tol —ka Kris—ti bud och ny — a sjä—lar

QJLEiJJJ_rJ teet—tJljf u

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN

1 Låt nya tankar tolka Kristi bud och nya själar flamma av hans brand. Låt nya stämmor prisa Kristi Gud, på nya tungomål, i nya land.

2 Låt nya släkten bedja F a d er v ä r och nya folk utur sitt ödes natt stå väckta upp att söka _]esu spår och vinna andel i hans smärtas skatt.

Vittnesbörd—tjänst—mission

3 O Herre Krist, hur outtömligt rik än efter sekler står din offerbragdl Vi av din sanning griper blott en flik, ditt väsens fullhet än är outsagd.

4 Du är oss evigt ny och dock dig lik. Till enad fullklang än ditt lov ej når, men nya röster runt kring jorderik med oss förenas: Kristus, du är vår.

Siri Dahlquist 1923*

425. Hav och stränder din allmakt formar

v 3 Heb 2:14 f joh 4:35 v 4 Matt 8123—27

v 1 Ps 95:3-5 Luk 1:51 f v 2 Luk 4:18, 23:42 f

Myrar?

H ll'emon 1968

Må:

133?

och strän— der din all— —makt for — ln fram ge— ncm nöd och stor— mar. ö —ver dju— pen din hand oss

grå tråget—ss], sig: we?—1

Väl- den sti - ger och sön — der— fal — ler som böl — je —

går—? 55? Eason

sval - let

1 Hav och stränder din allmakt formar. Din led går fram genom nöd och stormar. Over djupen din hand oss bär. Välden stiger och sönderfaller som böljesvallet mot öde skär.

2 Du som skalv under gisselslagen, låt seger stiga ur neder—lagen, räck de fångna din brodershand. I den timma som du befaller, då brister galler och träldomsband.

K-G Hildebrand 1966, 1984

3 Dödens härsmakt är övervunnen. Välsigna handen som gräver brunnen. Gud, ge svalka och nederbörd. Föd de hungrande, läk de slitna. Låt fälten vitna, o Gud, till skörd.

4 Du församlar den stora skaran, du stillar stormen och skingrar faran. Oron gör du till sabbatsfrid. Genom staden med gator ljusa skall lovsång brusa till evig tid.

KYRKAN OCH N ÅDEMEDLEN Vittnesbörd—tjänst—mission

426. Herren, vår Gud, har rest sin tron

v ljes 621—8 Luk 10:16 v2joh21:15-l7 v41 Kon 19:19 ,. 3 joh 204933 Luk 9:62 1. M Linde/nan 184/,)

&HjjijfljiÄ—lbizej—Eé—E

H-er ren, vår Gud, har rest sin tron högt bland se —ra— fer och Djupt ser han ner på n'o— dens jord, frå— —gar oss: "Vem skall jag

&;Ldäåläjlujft

äng — lar. Vill du bli Her- rens sän— de— bud — sva— ra sän — da?" f ol—J & i J själ och mun din Gud: "Se,här är jag, så . sänd mig. "

l Herren, vår Gud, har rest sin tron 3 Lärjungar rädda. Dörren stängd. högt bland serafer och änglar. Plötsligt stod jesus ibland dem, Djupt ser han ner på nödens jord, gav dem med ord och andedräkt frågar oss: ”Vem skalljag sända?” fridens och sanningens Ande, Vill du bli Herrens sändebud — sände dem ut med ord av frid: svara med själ och mun din Gud: 7>Den som hör eder, han hör mig!” ”Se, här ärjag, så sänd mig.” Kristus, min Gud och Herre.

2 Lärjungen känner Herrens blick: 4 De som tar mot din mantel, Krist, ”Älskar du mig av allt hjärta — hjälp dem att bedja och vaka, mera än de som kom och gick — bruka ditt ord i helig strid gå då i mitt namn att tjäna, utan att se sig tillbaka. var då en herde för min hjord, Giv åt din kyrka trofasthet föd mina lamm, som jag har gjort.” till dess din vilja äntligt sker. Herre, du vet min kärlek. Tillkomme, Gud, ditt rike.

O Harlman 1980

KYRKOÅRET Advent

427. När vintermörkret kring oss står

x' 1 Matt 212911 Luk 4:18 v 2 _]cs öl:] _]oh 6:35 1400—la1e1/N Herman 1560 (se även 125)

äilällhräglfä

vin —ter—mörk- ret kring oss står, då gryr på nytt

åla—rH—45MJMJ

vårt kyr — ko — år med och tröst från värl —dens ljus, lä — J —J & 4 r r 4 J J .. 11 från ko — nung - en av Da — — vids hus. 1 När vintermörkret kring oss står, ditt liv åt ärans konung vig: då gryr på nytt vårt kyrkoår sin salighet han bjuder dig. med nåd och tröst från världens ljus, från konungen av Davids hus. 4 Han kallar oss till helig strid mot mörkrets makt, för ljus och frid. 2 I dag densamme som i går, Säll den hans maning följa vill, han bryter bojor, helar sår. ty honom hör Guds rike till. Mot själens armod, folkens nöd han bjuder världen livets bröd. 5 Snart denna världens tid förgår, då gryr Guds kyrkasjubelår. 3 Guds folk, inför din konung träd, Av nåd oss då, 0 Herre, giv med helga offer honom gläd; med allt ditt folk ett evigt liv.

E Evers 1914

428. O du som himlens stjärnor tänt .lhdeltida hymnmelodi

Werle—M lt'rtå—tj'bdlljl

O du som him—lens stjärnor tänt och ljus bland dödens skug—gor sänt,

&géiiw Mait ms 11

för dig, vår Fräl—sa - re, vår Gud i bön vårt hjär— ta öpp— nas nu. EMM 151/sta lie/Löw:

&&

A — men .

KYRKOÅRET

1 O du som himlens stjärnor tänt och ljus bland dödens skuggor sänt, för dig, vår Frälsare, vår Gud i bön vårt hjärta öppnas nu.

2 Urjungfruns sköte steg du fram, vår brudgum och Guds rena Lamm med läkedom för allas nöd, och väldet över synd och död.

)

3 Det namn som dig Guds ängel gav skall bäras över land och hav,

Latinsk text 800—talet A Frostenson 1966

Advent

till dess en brusten värld blir hel och alla folk din arvedel.

När ofärdstecknen kring oss står och världens afton faller på, bered oss genom vad som sker att en gång se din härlighet.

O Fader vår. På dennajord vill du vårt liv. Du ger dig själv i Sonens kärlek, Andens dop, och hit till oss din himmel sänks. Amen.

429. Advent är mörker och kyla

Jes 59:8-10, 8:22, 9116 v 3 Sak 9: 9 f m* Dm C

L Å Lundberg 1970

C_äa—fi

åsezajäiea 153) 315 113-lj fil—1

—vent är mör— ker och ky— la. På g!” 1 Ti 35131” ;t 51 Mr? 15 11 * jor- den är krig och kallt. Man drömmer cm 3timed och om vän—skap, Gå

'1Dm C Dm C CDmC Dm

ska??? _. M

brå— kar och slåss

] Advent är mörker och kyla. På jorden är krig och kallt. Man drömmer om fred och om vänskap, men bråkar och slåss överallt.

2 Advent är mörker och kyla. Vi tänder ett ljus och ber:

Margareta Melin 1980

6 — ver—allt.

ut 11; 4144-141

frid.

Förbarma dig Gud överjorden, all nöd, all förtvivlan du ser.

3 Advent är väntan på Kristus: Kom Herre, kom hit i tid. Och lär oss ta hand om varandra och leva tillsammans i frid.

430 jag höja vill till Gud min säng

Matt 24- Ps l26:5-6 Mark 13 Upp 2:10 Luk 21:28 2 Pet 3:13

Världslig visa/ Wittenberg 1533

W

Jag hö— ja vill till Gud min sång än —nu en gång Min Her— re Kris-tus häm—tar migg snart hem till sigg

KYRKOÅRET Advent

gästfrigjjjrzuj—J 1.5

ur des — sa

jor — dens lar. i him— —lens hö - ga 5

Vid blix— tens ljus och

gens brus jga hör hans pris på en — —nat vi när Guds ba — su — ner — lar.

1 jag höja vill till Gud min sång ännu en gång ur dessa jordens dalar. Min Herre Kristus hämtar mig

4 Vid världens undergång och fall min Herre skall av nåd de sina skona. Jag hör hans röst, den ljuder klar:

snart hem till sig i himlens höga salar. Vid blixtens ljus och vågens brus jag hör hans pris

på annat vis

— när Guds basuner talar.

2 När fikonträdet skjuter blad jag väntar glad på sommarns ljusa tider. Och närjag tidens tecken ser i tronjag vet: mot Kristi dag det lider. När ångest svår

kring jorden går

han närmar sig att hämta mig ur sorger, nöd och strider.

3 Snart skall min frihets timme slå: mitt huvud då jag lyfter upp i glädje. Från sorg och oro gårjag in till vännen min, in i hans husjag träder. Det jag fick så i sorg och gråt skall då slå ut i sol och ljus, och allt blir sång och glädje.

Håll det du har, att ingen tar din krona. Håll ut i bön! Dig väntar lön bland dem som bor

i himlens ro

och med Guds helgon tronar.

5 Snart skapas himmel ny och jord: vid rikets bord jag kommer jesus nära. Med skaran som för tronen står mitt hem jag får och skall min krona bära. Halleluja!

jag sjunger glad min Herres pris i paradis.

Hans namn ske löv och ära!

M E Landstad 1861 E Evers 1902 _] A Hellström 1981

KYRKOÅRET

Advent

43l Tidens mått har fyllts till randen

1) Hel/din 1984

Wai—335111 erijjJlell

Ti— dens mått har fyllts till randen. Fi—kon— trä— dets dräkt är ny y.

åtgår—Lf (gH J 3 5.59 ch—tlle ll

Snabb går skug— gan ö — ver

] Tidens mått har fyllts till randen. Fikonträdets dräkt är ny. Snabb går skuggan över landen, himmelrikets sky.

2 Vända upp mot himlens tecken söker blickarna sitt spår. Havsbrus blandar sig med skräcken,

blinda vågor slår.

3 Dagen nalkas. Livet prövas. Snaran sänks motjorden snart. Bön och vaka blott kan övas, hjärtat läggas bart.

4 Domaren för dörren träder. Då skall täckelset dras från.

L Thunberg 1968

43221. Hör du rösten

Matt 3:1-11 Luk 311-6 Mark 1:4-8

1an—den,him - mel— ri —kets sky.

Se, han kommer, den oss gläder. Herren, kvinnans son.

5 ja, han kommer, alltid nära stund för stund i kyrkans år. Konungen, som skyn skall bära, redan bland oss går.

6 Rikets tecken nu han räcker genom ord och vin och bröd. Han till evigt liv uppväcker oss ur dom och död.

7 Herrens dag kan ingen veta. Blott på rikets närhet bygg! Fri från tvång att fly och leta hjärtats tro står trygg.

1 Milt'eden 1970

åt?—+H? 33411 111111-

Hör du rös —ten? Ser du man— nen? Där vid stram—den står Jo— han —nes.

$%er 315—3 159-9111. 1

Tag hans rop cm bätt—ring till dig. Her — ren kem—mer snart!

1 Hör du rösten? Ser du mannen? Där vid stranden står Johannes. Tag hans rop om bättring till dig. Herren kommer snart!

2 I den heta

öknen gick han, väntade på Herrens bud. Nu han står

där till ett tecken. Herren kommer snart!

KYRKOÅRET

3 Ställd i världen törstar anden. Se ur öknen går johannes, hör hans röst den höga klara! Herren kommer snart!

K Sundén 1970

432b Hör du rösten

Matt 321—ll Mark 114—8 Luk 3:1—6

4 Hör du rösten? Ser du mannen? Där vid stranden står johannes. Tag hans rop om bättring till dig. Herren kommer snart!

Advent

K-O Robertson 1980

äte—et Hit: 513—113?

Hör du rös —ten? Ser du man— nen? Där vid stran

enshår Jo —

ååååltlrtiti-fjftw;

han -— nes. Tag

1 Hör du rösten? Ser du mannen? Där vid stranden står johannes. Tag hans rop om bättring till dig. Herren kommer snart!

2 I den heta 4. öknen gick han, väntade på Herrens bud. Nu han står där till ett tecken. Herren kommer snart!

K Sundén 1970

3 Ställd i världen törstar anden. Se ur öknen går johannes, hör hans röst den höga klara! Herren kommer snart!

4 Hör du rösten? Ser du mannen? Där vid stranden står johannes. Tag hans rop om bättring till dig. Herren kommer snart! hans rop cm bätt—ring till dig. Her — ren kan—mer snart!

KYRKOÅRET

jul

43?) Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt

_] Sibelius 1895

grain 1 1 111 ,. 15511

Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt i

RJJ"

sig - nad ju — le—

&?”1111111711111-11—1

tid. mig Guds ä—ra,

Mij J 1.11; 1111 1 1131

—ver jor— den frid. ig en fest som

för?» rlrnlrrlu

glä— der mest den Ko — nung jag har bett till gäst. Giv

111113. JJiJjUDFif”

mig ej glans, ej guld, ej prakt,giv mig en äng— la— vakt.

1 Giv mig ej glans. ej guld, ej prakt i signad juletid. Giv mig Guds ära, änglavakt och över jorden frid. Giv mig en fest som gläder mest den Konungjag har bett till gäst. Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt, giv mig en änglavakt.

2 Giv mig ett hem på fosterjord. en gran med barn i ring, en kväll i ljus med Herrens ord och mörker däromkring.

Z Topelius 1887

Giv mig ett bo med samvetsro, med glad förtröstan, hopp och tro. Giv mig ett hem på fosterjord och ljus av Herrens ord.

Till hög. till låg. till rik. till arm, kom, helga | ulefrid.

Kom barnaglad. kom hjärtevarm i världens vintertid.

Du ende som ej skiftar om. min Herre och min konung, kom. Till hög. till låg. till rik, till arm, kom glad och hjärtevarm.

434. Ring, alla klockor, ja klinga

Iuk 2:1-20 Stralsund 1665

5W11111JJ11111

Ring,a al - la klock— or, ja kling—a mid - nat —tens tim — ma. Glim—ma, ni stjär-nor, san äng — lar — nas ö — gon kan gljm - ma.

KYRKOÅRET Jul

årrrr-lrrrplläirii

Frid till vår jord kan— mer med him — me —1ens ord. Ä — ra 5131 111. 1 11 Her — ren — den!

Barnet från Gud bringar oss saliga bud. Ara ske Herren i höjden!

] Ring, alla klockor,ja klinga i midnattens timma. Glimma, ni stjärnor, som änglarnas ögon kan glimma. Frid till vårjord kommer med himmelens ord. Ara ske Herren i höjden!

3 Sjung nu och spela ochjubla och klappa i händer, alla ni mänskor ijordens otaliga länder. Fött är i dag barnet till Faderns behag. Ära ske Herren i höjden!

2 julen har kommit med ljusning till hjärtan som bävar. Ner över barnet i krubban nu änglarna svävar.

N F S Grundtuig 1856 Emilia Ahnfelt—Laurin 1879 N Beskow 1936*

435. Mitt i vintern var det

3111.

Mitt i vin—tern var det,

(5119111311—1

G Holst 1906

it?—33131 H ”Fl—el- L!

stor—men svep—te hård ,

en 11. 43

land och hav låg frus— —na, snö kring by och gård. _! MårtlerifJJJ—l | föll ö — ver världen tu— sen vint— rar än &. .L. ., 3 111 LJÄAj/L—JE. ut Mitt i vin— tern var det, läng — e - sen.

1 Mitt i vintern var det, 2 Fruktar Gud allsmäktig

stormen svepte hård, land och hav låg frusna, snö kring by och gård. Snö föll över världen tusen vintrar än. Mitt i vintern var det, längesen.

snö och köld och blåst? Mitt i vintern var det, allt var stängt och läst. Men ett stall stod öppet, och med all sin brist räckte det för Herren jesus Krist.

KYRKOÅRET jul 3 Du som alla änglar 4 Ingen välkomstgåva

lovar med sin psalm kanjag bära fram. log vid modersbröstet, Omjag var en herde sov i krubbans halm. gav jag dig ett lamm. Du som alla änglar Om jag ägde skatter prisar högst och störst — skänktejag dem visst. åsnan och kamelen Nu får du mitt hjärta, såg dig först. Herre Krist.

Christina Rosselti (1830—94) Anna Greta Wide 1962

436. Herdar som på fälten vaktat

I uk 2:1- 20 loans/r ellerjlani/ändtk

1111 1 1151 1.1 11113, 1 51 1 —11 Her— —dar son på fäl— ten vak— tat, säg oss vad ni hört och sett. "Äng— lar hör— de vi be—rät - ta cm det störs—ta som har skett."

%% Eagle 11"

Glo-— -—-——————ri—a Glo-— ————-——n'—a

%Jiirtååhä

in ex- cel —sis ! ex— cel — sis — O!

1 Herdar som på fälten vaktat, och Guds härlighet vi såg.” säg oss vad ni hört och sett. Gloria in excelsis Deo! ”Änglar hörde vi berätta om det största som har skett.” 3 ”Lovsång fyllde hela rymden, Gloria in excelsis Deo! Gud till oss har kommit ner.

Han är nära. Här på jorden

2 ”Vi fick se ett barn i krubban. skall hans goda vilja ske.”

Lindat och på halm det låg. Gloria in excelsis Deo! Stjärnan lyste in i stallet

G R Woodward (1848-1934) A Frostenson 1984

KYRKOÅRET Jul

437. Var kristtrogen fröjde sig

v ljoh 1:14. 8:12 Matt 1:23 lil217 x2]esll:110 ](s 7. lat [oh ]: 14 lötrejeraImirk/ll ifrenbelg [343

ååå 111.1111141Lj 1111114

Var krist— tro— gen fröj— de sig ut— av hjär— tat in— ner— lig

ghlåJ'111J4311L111—1

Gud har nu för— har mat sig. Han är hos oss. Han föd— —des av

ååå. *MDELJ 335] 1111 1 141313—

ri — 3. Allt full— bor— das. Det kun— gjor—de Gab- ri— el. E -ja!

1111 111111111411—11111

E — ja! Or — det bli—vit män- ska nu. Han som kom är värl—dens

11111'11 1111—1111111111

ljus. Hal — le — lu — ja! Född är Je- sus Krist, Guds

åQFJLJFÄÄJLJJJJJJi

stad, i Bet — le - hem. Ko— nung- en från him—me — len blev

åiingJ/iÅJJJLl påjlärtyl

en träl. Stort hans nanm, vår tryg— ga hamn, Im— ma —nu — el,

111111111111111

— net som för— kun— nats ge -nom Cab - ri — el.

n, i Da— vids

[ Var kristtrogen fröjde sig Född ärjesus Krist, Guds Son, utav hjärtat innerlig. i Davids stad, Gud har nu förbarmat sig. i Betlehem. Han är hos oss. Han föddes av Maria. Konungen Allt fullbordas. från himmelen Det kungjorde blev här en träl. Gabriel. Stort hans namn, Eja! Eja! vår trygga hamn, Ordet blivit mänska nu. Immanuel, Han som kom är världens ljus. namnet som förkunnats genom Gabriel.

Halleluja!

KYRKOÅRET

2 Han som är av Isais rot kom till oss, han bland oss bor. Renajungfrun är hans mor. Han är hos oss. Han föddes av Maria.

3 Prisa Herren, kvinnor, män, sjung till honom lovsången. Ara Kristus, konungen. Han är hos oss. Han föddes av Maria.

4 Nu med hjärta och med röst lova Gud, vår enda tröst, han som oss har återlöst. Han är hos oss. Han föddes av Maria. Allt fullbordas. Det kungjorde

Jul

Gabriel.

Eja! Eja!

Ordet blivit mänska nu. Han som kom är världen ljus. Halleluja!

Född ärjesus Krist, Guds Son, i Davids stad, i Betlehem.

Konungen

från himmelen blev här en träl. Stort hans namn, vår trygga hamn,

Immanuel,

namnet som förkunnats genom Gabriel.

Latinsk julsång 1300—talet Övers 1586 A Frostenson 1978

438. Dig vare lov, o jesus Krist

Fil 2:7 Matt 19:28 _]oh 1:14 joh 12:36 Kol 1:17-20 Upp 7:14 Smmrdellirla/Wille/[berg 1524

314171

Wifi—Räv,,

Je — sus Krist, som män -ska blev, dock u—

Dig va — re lov, o

&%leemuej?1£1

o- skuld dig en jung—fru bar, stor gläd je bland

&FÅLJ—Il/J PH Pip.

Guds äng— lar

1 Dig vare lov, ojesus Krist, som mänska blev, dock utan brist. I oskuld dig en jungfru bar, stor glädje bland Guds änglar var. Ära vare Gud!

2 En evig Faders ende Son i krubban låg på hö och strå. Din godhet, Gud, i kött och blod sin boning mitt ibland oss tog. Ära vare Gud!

va — re Gud!

3 Maria i sitt sköte bar Guds Son som före världen var. Ett barn han är, men i sin hand han håller himmel, hav och land. Ära vare Gud!

4 Ett evigt ljus bland oss har grytt, och världen skall bli född på nytt. Det lyser klart där mörker var, förvandlar oss till ljusets barn. Ara vare Gud!

kYRkoÅRET jul 5 Sann människa och Gud han är 7 Hans kärlek till oss var så stor

som kom till oss på jorden här. att han allt detta lör oss gjort. Han tar oss ur bcdrövelscn Så gläd dig nu, 0 kristenhet, och leder oss till himmelen. och lovsjung Gud i evighet. Ära vare Gud! Ära vare Gud!

6 Han fattig här i världen var. Han Guds barmhärtighet oss gav. 1 himlen vi en skatt skall få och en gång bland hans änglar stå. Ara vare Gud!

l'ers ] [_vskjul/ez's 1300—talet Vers 2—7 111 Luther 1524 Övers 1567 11 Froxlenson 1977

439. Prisad högt av herdars skara

.lledellida juli'isa Pri - sad högt av her — dars ska— ra av äng— la— r'o's— ter kla— ra vår tröst i nöd och fa— ra. Född är — rans — nung nu. 1 Prisad högt av herdars skara 3 Fröjdas med Maria alla, och av änglaröster klara medan änglasånger skallar kom vår tröst i nöd och fara. och de heliga åkallar Född är ärans konung nu. jesus Krist av hjärtans grund! 2 Kungar giver honom skänker, 4 Mänskobarn i alla länder, och i stallet guldet blänker. prisa den som Herren sänder! Sig i stoft den vise sänker. För det underverk som händer Herre, lovad vare du! tacka Gud var dag och stund!

Okänd tysk från medeltiden Britt G Hallqvist 1957

KYRKOÅRET jul

440. In dulci jubilo 1300— talet/ Wittenberg 1733

111111? 1 1 111111?

In dul— —ci ju -bi - vi sjung—a i tro. 111111111311111111 All vår hjärtans gläd -je är in prae— se -pi — och ly- ser så-som so—len mat—ris in gre- mi — o.

Al - pha es

31111 113111121111

Al— pha es et

] In dulcijubilo 3 O Patris caritas, vi sjunga nu i tro. o nati lenitas! All vår hjärtans glädje Om vi än fördärvats är in praesepio per nostra crimina och lyser såsom solen har han åt oss förvärvat matris in gremio. coelorum gaudia. /: Alpha es et O. :/ /': Eja vor vi där. :/

2 Ojesu parvule 4 Ubi sunt gaudia låt mig din nåd få se. uti den helga stad Trösta du mitt sinne, himlens änglar sjunga 0 puer optime. nova cantica Låt mig din godhet flnna, och alla klockor klinga o princeps gloriae. in regis curia. /: Trahe me post te. :/ /: Eja vor vid där. :/

Latinsk-tysk blandsång 1300-talet Övers 1582 _]HÅberg1984

(Svensk översättning av de latinska raderna)

] Med vacker jubelsång/vi sjunger nu i tro./ All vår hjärtans glädje/är i krubban/och lyser såsom solen/i moderns sköte] Du är A och O.

2 O du lilla jesusbarnJ låt mig din nåd få se./ Trösta du mitt sinne,/ du den Högstes son./ Låt mig din godhet flnna,/ o du ärans konung./ Hjälp mig följa dig.

3 O Faderns kärlek,/ 0 Sonens mildhet!/ Om vi än hade fördärvats/ genom våra skulder/ har han åt oss förvärvat/ himlens glädje./ Eja vore vi där.

4 Där glädjen är/ uti den helga stad/ himlens änglar sjunger/ nya sånger/ och alla klockor klingar/ i Konungens sal./ Eja vore vi där.

KYRKOÅRET Trettondedag jul

441. Lagd på strå i ett stall

Luk 'Zzl-20 joh 1:14 Matt 2: 1- 12 Tjsk 1360

åf”??? J—al'cliiftr Låg—if

Lagd på strå i ett stall so— ver tyst han sanskall fräls— ning ge

åi 1151111141—11111—3

värl— den all. Gläd—je stor be — bä — das. Mar- kens her—dar lyss —nar,

år;? 21411 ytfiåqufäjljdj—jå

Skyn — dar fort, skyn—dar fort,skyn—dar fort för att se bar-netoch dessmo—der.

l Lagd på Strå i ett stall Rökelse, guld, myrra sover tyst han som skall här de fram, här de fram, bär de fram, frälsning ge världen all. böjer knä Glädje stor bebådas. invid barnets krubba. Markens herdar lyssnar, skyndar fort, skyndar fort, skyndar fort 3 Barnens sång klingar klar. för att se Änglars kör får sitt svar. barnet och dess moder. Ett förbund slutits har mellan jord och himmel. 2 Österns tre vise män Ära vare Herran! vill få se konungen. Gud i nåd, Gud i nåd, Gud i nåd Stjärnan går före dem, bland oss bor. stannar över stallet. Kom, Guds frid, till jorden!

Medeltida skolsång 1582 A Frostenson 1960

442. Å, vilka stora gåvor

v 1 Matt 2:10 v 3 Matt 25-40 v 2 Matt 2: 11 D Helldén 1981 137/Fä åå—fåqjaå —1t 1111 1111 in Å, vil- ka sto - ra gå — vor du fick när kungar kom'

1344 1151" 113139 4 4 1

ha— de följt en stjärna och töm— de si- na kis -

;t; ”3” 1 ””U 1111. *II

stal- lets fat; — tig — dom.

KYRKOÅRET

] Å, vilka stora gåvor du fick när kungar kom! De hade följt en stjärna och tömde sina kistor i stallets fattigdom.

2 Guld, rökelse och myrra de bragt från fjärran land, där barn i dag får lida och leva utan framtid i slum och ökensand.

S Ellingsen 1977 Britt G Hallqvist 1980

Trettondedag jul

3 De fattiga på jorden, de blir allt fler och fler. Vem ser Guds klara stjärna? Vem kommer nu med gåvor till barn i slumkvarter?

4 Du barn som låg i krubban vill dela världens nöd. Vem följer nu din stjärna? Vem öppnar sina kistor i ljus av stjärnans glöd?

443. Guds rådslut från begynnelsen

B lla/dit 1553

ått—ilj 1134—14ij3

Guds rådslut från be— gyn— nel — sen Ej So— nensstund varkom— men

gav ti— den mått och grän— ser. För— borgat är hans väl— de.

%111433

mo— derns bön han lå

ån4u44

ter ke det un- der som hans

folk skall se

I Guds rådslut från begynnelsen gav tiden mått och gränser. Ej Sonens stund var kommen än. Förborgat är hans välde. På moderns bön han låter ske det under som hans folk skall se när han på skyar kommer.

2 O Ande, svävande en gång likt duvan över vattnen, låt klinga psalm och bröllopssång, tänd lamporna i natten. Du Guds fördolda majestät, en skärva av din härlighet i kalkens vin låt glimma.

A Frostenson 1960

ensämfä1n111

3 Se, himmelrikets dag är när. Till bröllop är du bjuden och borden dukats, kom, var med. Sin brudgum väntar bruden. Av vinet som i Galiléen blev öst ur krukorna av sten skall alla släkten dricka.

4 Guds härlighet blir uppenbar där _]esus är mottagen. Då kärlek ger åt kärlek svar, upp stiger skapardagen. Ett hem likt redet fågeln byggt i storm och mörker vilar tryggt, bevarat av Guds kärlek.

KYRKOÅRET Trettondedag jul

444. Till möten och brunnar

_]oll 4117-30 1) Helldén 1983. 1984

111111111134111111111

kun— nar var san— ning— en är. Men ing—en mig räck—er

?1111444144111143111

sva — ret som släck— er en törst son i tviv —1et och frå—gorna

3131421111 111111111 11

Då bju —der mig Kris— tus sin dryck. Och jag tror.

1 Till möten och brunnar min krukajag här. Så många förkunnar var sanningen är. Men ingen mig räcker det svaret som släcker en törst som i tvivlet och frågorna bor. Då bjuder mig Kristus sin dryck. Och jag tror.

'2 Hos honom jag finner Guds mening och svar. Och sanningen rinner så speglande klar rakt genom mitt väsen. Han känner och läser i djupet min längtan, min skuld och min brist. Han räcker försoning, Guds Son, jesus Krist.

3 Hans namn vill jag prisa vid stadsmurens port, .var mötande visa vad han för mig gjort. Min skuld tog han av mig. Sin frihet han gav mig. jag beder: O Herre, det vattnet mig giv som blir i mig källan till flödande liv!

Eva Norberg 1983

KYRKOÅRET Fastan

445. Du som i alltets mitt

v ] Kol 1:19-20 v 3joh 8:36 v 2 1 joh 3:20 .S'z'enr/r 1697

ägnjstilJfÄJ lid/fil

all — tets mitt har ställt det kors där

själv har gett oss den- na fas — te— tid till lä— ke — dom och ljus 1 Du som i alltets mitt har ställt 3 Ojesus, frigör med ditt ord det kors där du ger ut dig själv den bundna kraft som i oss bor, har gett oss denna fastetid att dig vi tjänar, dig vi ser till läkedom och ljus och liv. i dem vi är tillsammans med. 2 Vår synd är stor. Vi förebrår 4 Bered ett rum, en rymd för dig oss själva och i ängslan går. i vår församling och vårt liv. "Men du som alias synder bär Bered oss nu i fastans tid långt större än vårt hjärta är. att Kristi påsk vår påsk kan bli.

A Frostenson 1968

446. Det går ett tyst och tåligt lamm

jes 53:7 1 Pet 1:19 joh 1:29 _]oh 8:12 E13219 Matt 13:44 Strassburg 1525

i,

%%fif—I—tiid 11111—

. Det går ett tyst och tå— ligt lamm, och på den tung —a det bä—ra får all synd och skam, all dom som tyng -er

19111111111'1111

får" den Det sän—Res djupt i vvanmakt ner, dess vån-da värl—den.

#rfiäräw—Håfw

ö — kas mer och mer, där offrets väg det skri—der. Det ut—står

110—11.151411/1111 1.511 1

o- ut- säg - lig nöd, hån,;zis—selslag och kval och död,

KYRKOÅRET

111-41. 1 1.11

och allt det stilla

1 Det går ett tyst och tåligt lamm, och på den tunga färden det bära får all synd och skam, all dom som tynger världen. Det sänkes djupt i vanmakt ner, dess vånda ökas mer och mer, där offrets väg det skrider. Det utstår outsäglig nöd, hån, gisselslag och kval och död, och allt det stilla lider.

2 Det lammet är Guds rena Lamm, som löser syndens trälar, Guds Son, som led på korsets stam att frälsa våra själar. O kärleks makt, som övergår allt vad en människa förstår, du Faderns hjärta tvingar. O kärleks djup, o kärleks glöd, som Sonen in i korsets död och ned i graven bringar!

3 Han frambär, klädd i helig skrud och krönt med törnekrona, ett offer utan vank åt Gud, all världen att försona. I lydnad och i tålamod sig själv han offrar när hans blod för mig och världen rinner. Vad skall min själ väl giva dig, 0 helga Lamm, för vad du mig i offerdöden vinner?

4 jag stanna vill min levnads dag i stillhet vid din sida, och där du är, där vill ock jag i trogen kärlek bida. Mitt hjärtas ljus du vara skall, och när min levnadstid är all, mitt liv du evigt bliver. Min själ är din, ojesus from, jag dig till arv och egendom nu henne evigt giver.

tällä—B.J

5 Min lovsång om din kärlek blid må fylla livets stunder, min själ dig prisa varje tid för dina nådesunder. Ditt namn till ära, jesus god, må ren och klar min levnads flod mot evigheten strömma. Allt vad av digjag undfått har, det skall mitt hjärta hålla kvar, min ande evigt gömma.

6 Mitt trånga hjärta, vidga dig att i ditt djup förvara

en skatt mer skön och kostelig än alla stjärnor klara.

Förmer än jordens lust och prakt, dess ära, rikedom och makt

är skatten som jag funnit.

Min skatt är du, ojesus god, du offrat har ditt dyra blod,

som ock för min skull runnit.

7 Det blodet städse vara skall mitt värn i strid och fara, mot frestelse och syndafall det mitt beskärm skall vara, den djupa källan till min fröjd, min tröst, närjag av sorg är böjd, min hugnad under färden, min svalka, när min törst är het, min tillflykt i min ensamhet, när allt jag mist i världen.

8 Närjordelivet är förbi och för Guds tron jag träder, då skall ditt blod den purpur bli, vari min själ sig kläder. Därmed jag kan för Gud bestå och in i Faderns rike gå; och där i högtidsfrödjen, när Lammet viges vid sin brud, jag bär min krona och min skrud till evig tid i höjden.

P Gerhard! 1647 C D af Wirsén 1889 _]A Eklund 1910

Fastän

KYRKOÅRET

Fastan

447. Min själ, du måste nu glömma

Gal 6:14 Gal 3:13 2Kor 3:14-6 2Kor 5:18-19 Upp 7:14 Rom 6:11 Svensk jbl/(melodi

11511.»

själ, du mås — te glcm - —ma all värl— de —nes

än Fräl — sa —rens

x__-

lus — kors

11151111151

U 3131”? 1'

Du mås —te för— gä—ta all tim — —lig

1141—511- ? 1? 431111 15111

fröjd, scm än—då så snart

å1_111L1 11

Je — sus för - nöjd.

1 Min själ, du måste nu glömma all världenes lusta snöd och intet annat berömma än Frälsarens kors och död. Du måste förgäta all timlig fröjd, som ändå så snart försvinner, och vara ijesus förnöjd.

2 Ack, kundejag bättre följa min Frälsares plågostig! Ty ännu täckelser dölja hans pina och död för mig, Min sinne tilljordiska tingjag vänt,

men sällan himlarnas Herre min bön och min tanke jag sänt.

3 Blott du mig, jesus, kan lära, vad intet förnuft förstår, att oskuld får straffet bära, där brottslingen strafflös går, att Gud sin helighet lämnat till hån, då ogärningsmän han friar, men fäller sin enfödde Sön.

4 När ögat jag låter dröja vid purpurmanteln du bär, dess blodiga färger röja,

H Spegel 1684—1685 Bearb 1937*

för _ svin _ ner, OCh va _ ra

vem rätte syndaren är. Mig tvådde du ren med ditt rena blod och plånade ut den handskrift vars vittnesbörd mot mig stod.

5 Och närjag skådar dig bära en krona av törne gjord och sådana skördar skära på dömd och förbannad jord, jag vet att förbannelsens ok, 0 Krist, på dig du tagit och skänkt oss välsignelsens nåd, som vi mist.

6 Gud själv med sig oss försonat, det skedde ijesu blod. Sin egen Son han ej skonat för straffet oss förestod. Så måste jag låta hans helga död all synd i mig dämpa och döda och leva som han mig bjöd.

7 Ack, värdes,jesus, bevara mitt hjärta, som dig hör till, att frestaren med sin snara ej lockar mig, dit han vill. ja, hjälp mig att leva, från synden död, att dö såsom den där levat av eviga livets bröd.

KYRKOÅRET Fastan

448 jesus, djupa såren dina

v 2 Heb 21141" 1011 11:25 Geneve 15.51 Je - sus, dju — pa så — ren di — deir — na kval, din bitt— som för min skull du fick 11 — migA tröst i all

åtal *ZHJJFrJfJG'L—fMJ ra d__ Fal — ler nå — got ont mig in tän — ker jag på

min nod.

&TJe/ÅFFJJIJJ—j—J—

pi — nan din, vill mig själv med all —var prö — va, ej

V synd dig mer be — drö — — va 1 jesus, djupa såren dina, 3 Harjag dig i hjärtat inne, dina kval, din bittra död du all godhets källa vid, som för min skull du fick lida ingen plåga når mitt sinne, ger mig tröst i all min nöd. ingen om stör min frid. Faller något om mig in Herre jesus, harjag dig, tänker lag på pinan din, då skall intet fattas mig. vill mig själv med allvar pröva, Den i dig sitt liv har funnit ej med synd dig mer bedröva. äger allt, när allt försvunnit.

'2 Min förtröstan nu jag ställer, jesus, till den nåd du ger. Med din död du döden fäller. Den kan ej mig skada mer. I gemenskapen med dig har jag läkedom och frid. Du allt ont från mig fördriver, ger uppståndelsen och livet.

_] Heermann 1644 E Norenius 1675 A Frostenson 1983

KYRKOÅRET Fastan

449. Han gick den svåra vägen

Gal 3:20 Luk 22-23 Luk 18:31-34 EHovland 1975 gick den svå— ra vä up till Je — —sa— lem. Han gick med si -— na vän — ner san skul- le svi— ka ho - —ncm snart. Han gjör—de det för Han gjör —de det för 1 Han gick den svåra vägen och törnekrönt av fienden. upp till jerusalem. Han teg och led för dem. Han gick med sina vänner Han gjorde det för dem. som skulle svika honom snart. Han gjorde det för dem. 3 Han gick den svåra vägen. Han gjorde det för dem. Han har sitt eget kors. Han bad: ”Min Gud, förlåt dem.” 2 Han gick den svåra vägen Han led och dog på Golgata. upp till jerusalem. Han gjorde det för oss, Där blev han slagen, hånad för alla och för oss. Britt G Hallqvist 1975 450 Vackra törnrosbuske Matt 27:28 joh 1:29 E Wikfetd! 1958

WH. 1111—111 ?

Väck—ra töm—ros—bus —ke, som så blek — röd står,

w %

tag —gar gav Je - sus. Jag din blan— ma får. 1 Vackra törnrosbuske, 2 Plågorna tog jesus. som så blekröd står, Allas synd han bar, taggar gav du jesus. tog den bort. Men glädjen jag din blomma får. lämnade han kvar.

A Frostenson 1960

KYRKOÅRET Fastan

451. Dig vi lovsjunger, ärar

Matt 21:1-9. 14-17 job 5:23 Luk 18:31-33 Luk 19:39 f v 2 Ps 96:11 v 3 Rom 8:34 013 Agnes/ig 1975 Dig vi lov—sjung—er, ä — rar, Je — sus, de fat— ti—gas ko—nung. #1lgmilr1333gtwl Ho—si—an—na v1 sjung— er sanbar—nenen gång. är vän- tad av al — la, är vår Her— re och bro —der, 55331 '1 Ule 111533er m ing — en va — rit och är äls — kad, väl — sig— nad som du.

1 Dig vi lovsjunger, ärar, Träden, stenarna sjunger, jesus, de fattigas konung. jorden och himlen dig prisar. Hosianna vi nu Anglarna sjunger med oss:

sjunger som barnen en gång. du är vår glädje och frid. Du är väntad av alla, du är vår Herre och broder, 3 Går mot lidandet, döden, ingen varit och är går mot uppståndelsen, ljuset, älskad, välsignad som du. hem till Gud, och hos Gud

beder du alltid för oss.

2 Där du rider på gatan Dig vi lovsjunger, ärar, lägger man kläder, strör palmer. jesus, de fattigas konung. Runtomkring dig hörs rop, Hosianna vi nu stadens och gatornas sång. sjunger som barnen en gång.

Latinsk text A Frostenson 1980

452. Mycket folk Bbkring jesus var

B Ramoiken 1958

111 1111 11%

Myck— et folk kring Je — sus var. He— la dan de stan— nat kvar. iab/D C/E

Bb c 111130 321 1 115333;ng

Sto — ra gå- vor,him—melsk makt Gud i Je— su hän- d-er lagt.

KYRKOÅRET

1 Mycket folk kring jesus var. Hela dan de stannat kvar. Stora gåvor, himmelsk makt Gud ijesu händer lagt.

2 Många tusen — skaffa fram bröd åt alla, den som kan! Stora gåvor...

3 Kornbröd fem och fiskar två får han av en pojke då.

5 jesus tackar Gud och ber. Allesammans slår sig ner. Stora gåvor...

6 Det finns plats för allihop. Himlen tak och marken bord. Stora gåvor...

7 Alla får i överflöd mat av pojkens fisk och bröd. Stora gåvor...

Fastän

Stora gåvor...

4 Trodde han att det förslog? ja, för jesus var det nog. Stora gåvor...

A Frostenson 1958, 1973

453. Se, kärlet brast, och oljan är utgjuten

V 1 Mark 14:3-9 par joh 12:2-8 P l'retblad 1938

mebärr—Määqäzä

Se, kär — let brast, och 01 —jan är ut: -gju— ten, dess doft upp —

Wow war—EU

fyl— ler värl—dens sor - ge - hus. Din själ, av him — melsk väl— lukt

& ! ID- 311-11353 Ni?-211131!

lent om — flu — ten, blir sa - ligt lyft ur jor —dens stoft och grus.

1 Se, kärlet brast, och oljan är utgjuten, dess doft uppfyller världens sorgehus. Din själ, av himmelsk vällukt lent omfluten, blir saligt lyft ur jordens stoft och grus.

2 Låt kärlet brista, låt dess nardus strömma, var icke snål, bered din själ till fest. Vad fröjdfullt överdåd! Låt kärlek tömma sin bästa gärd för själens höge gäst.

N Söderblom 1928

KYRKOÅRET Fastan

454- Dig, min jesus, nu jag skådar

v 1 Luk 19:41 f v 4 Mark 14:22—25 par v 2joh 19:12-15 v 5 1 Kor 11:26 v 3 Nlark 15:13 par v 6 Luk 22:32 H Albert 1641

&%leHrJJJ$Lm:fLTÄÄ

Dig,niin Je —sus, nu jag skå— dar, när e — mot den stad du går

&JIIJU11U14H11111

som för- ö —del - sen snart når, och du sä -ger un—der tå— rar:

&1111nräu1rguwär

fick se vad som fred åt dig kan ge!'

l Dig, min jesus, nu jag skådar, 4 I din nåd på oss du tänker när emot den stad du går och ett testamente gör, som förödelsen snart når, innan du för alla dör. och du säger under tårar: Du i vin ditt blod oss skänker, ”0, att du i dag fick se du din kropp oss ger i bröd, vad som fred åt dig kan ge!” oss till styrka i vår nöd.

2 Glädjen sig till alla sprider 5 Du som mättat våra munnar, som har väntat utanför. i vår vardag låt oss där Palmer för din fot man strör. visa andra vem du är. Genom portarna du rider. Hjälp, att vi din död förkunnar, Alla ropar med en röst: din uppståndelse, ditt liv. ”Hosianna, Sions tröst!” Herre jesus, kraft oss giv.

3 Du som mänskohjärtat känner 6 Hjälp mig, attjag aldrig glömmer vet att hyllningen du får dig som ger mitt hjärta ro. snart i glåpord övergår. Bed för mig och stärk min tro, Ensam skall du utan vänner du som en gång världen dömer. höra ropen inom kort: jesus, led oss vid din hand ”Korsfäst! Bort med honom, bort!” in i himlens glädjeland.

Okänd rvensk for] 1765 Clz Dahl 1793 A Frostenson 1978

KYRKOÅRET Fastan

455 jesus, lär mig alltid tänka

Mark 14-15 _joli 1:29

Gal 6:14

Rom 618 H Albert 16—11

&%fllöt331ulrnrrä”

Je— sus, lär mig all —tid tän—ka på ditt kors, din svå—ra död

&1111U11U11111113

och din bitt— ra pi -nas nöd. Hjälp att jag min själ kan vän—

ér131twfämtrrwpdu

till det kval, de dju — pa sår

l jesus, lär mig alltid tänka på ditt kors, din svåra död och din bittra pinas nöd. Hjälp att jag min själ kan vända till det kval, de djupa sår därjag liv och hälsa får.

Låt mig se hur all din plåga, all din nöd och ångestsvett har min salighet berett, när på korsets trä det hårda som ett lammm du offrad var och all världens synder bar.

Högfard ur min själ försvinner, när du som den högste är törnekronan ödmjukt bår. Världens lögn och svek jag finner, när du äras och beröms och till döden sedan döms.

Vällust blir mig besk att smaka, när den galla räckes dig vilken skulle getts åt mig. jordisk vinst vill jag försaka, när man dig till hån och spott kastar om din klädnad lott.

5 judas kyss och Petrus eder, Hannas list och Kaifas svek samt Pilatus rådlöshet och Herodes stolta seder vittnar om att ingen man uppå världen lita kan.

där jag liv och häl —sa

6 Du blev gripen utav många, överfallen, bunden hårt och i mörkret släpad bort, för att jag, en usel fånge, som var snärjd i mörkrets band. skulle lösas av din hand.

7 Du har lidit kval och sveda, när man dig med grymhet slog, stötte, ryckte, slet och drog, för att mig du skulle freda från det straff som rättelig skulle kommit över mig.

Du blev grymt av gissel sårad, att ge bot och evigt väl åt min sjuka, nakna själ. Du blev smädad och förhånad, för attjag skall heder få, närjag inför domen står.

Mellan rövare du hängdes, som den falska domen bjöd. Lär mig, jesus, med din död, huru jag, som utestängdes från Guds nåd, blir honom kär, då mitt kors jag tåligt bår.

10 Därför vill jag övergiva världen med dess flärd och list och hos dig, ojesus Krist, uti liv och död förbliva.

Intet vill jag söka mer än den tröst ditt kors mig ger.

KYRKOÅRE'I' Fastan ll Ty ditt kors är all min ära. Låt mig kraft vid korset hämta, och din pina är min skatt. så attjag, en syndens träl, ja, jag har mig föresatt vinner frihet för min själ. att jag vill din smälek bära, hellre lida stort förakt 13 Hjälp mig, jesus, detta lära, än få del i världens prakt, hjälp mig detta stadigt tro, så tårjag i själen ro. 12 Lär mig hoppas och förvänta, Aldrig kan jag rätt dig ära styrk mig i den fasta tro eller leva somjag bör, att dili oro ger mig ro. omjag icke med dig dör.

H Spegel 1694 K—G Hildebrand 1979

456. Lyssna, hör, du höga himmel

1 Mark 14:26 par Luk 23:43 v 2 1 Mos 3:23 1" Upp 2:7 Geneve 1551 Lyss— na, hör, du hö — ga hun — mel, lyss- na, hör, äng - män —ni — ska i värl— dens vim — mel, lyss— na,/ hör, var —helst äl? allåifr—lJe—riir 13 ' kor, psal — men i — från fäd — rens år 6 - ver Je — su du bor: 7 ' # J :( ålfjo 155431133—1 läp — par går, och hans tack för nå — dens ti — der to — nar, & r 4, 3 1 , J J pt 11 V in — nan själv han li — — der. 1 Lyssna, hör, du höga himmel, Adam drevs med vredens ris lyssna, hör, du änglakor, under gråt från paradis. människa i världens vimmel, Paradisets portar åter lyssna, hör, varhelst du bor: under lovsång du upplåter. psalmen ifrån fädrens år över jesu läppar går, 3 Stäm nu in, du arma hjärta, och hans tack för nådens tider du min tunga, du min själ, tonar, innan själv han lider. sjung en lovsång om den smärta, som dig blev till evigt väl. 2 Himlens sång, den evigt rena, jesu lovsång bliva må jesus, på din tunga låg, det mitt hjärta tröstar på, när du, att med Gud oss ena, den skall bära mig i nöden

fram mot offerdöden såg. och till sist förjaga döden.

KYRKOÅRET Fastan 4 Sjung, min själ, låt världen höra Prisa honom som med sång

lovsång även under nöd. gick mot lidandet sin gång. Ljuvt det klinge för mitt öra: Sjung i tron, och du får fara Makten togs från synd och död. sist med sång till himlar klara.

T/z Kinga 1689 jA Eklund 1909

457 jesus, dig i djupa nöden

Mark 14:50 par joh 19:26 joh 135, 18-30 Luk 22:61 f Mark 14:32—42 par joh 21:15, 16, 17 Mark 14:66- 72 par Svensk 1676

ååeJQL—JWH r formell

Je — sus, dig i dju —pa nö— —den di —na eg- na ö — ver ger. '; När du går för 1 dtgden vå —gar de ej föl— ja mer. Ock— så jag, som du har vun— nit med ditt blod, som för mig run— nit,

3311—1151 U_nfr—T—T—r ”1115 1

fres— tas lätt att lik - som de fegt min Her— re ö - ver —

l jesus, dig 1 djupa nöden Själv förmårjag ej att vaka, dina egna överger. ej min egen ro försaka.

När du går för dem i döden Väckt och gripen — inom kort

vågar de ej följa mer. soverjag min bättring bort. Ocksåjag, som du har vunnit med ditt blod, som for mig runnit, 4 Vem var den som dig ej kände, frestas lätt att liksom de dig, sin mästare och vän, fegt min Herre överge. bröt den tro han nyss bekände, bröt den tredje gången än? 2 Vem var den som dig förrådde Det varjag, som många gånger trots all kärlek som han fått, glömt mitt löfte och min ånger, han vars fötter du nyss tvådde svikit och förnekat dig, men din varning ej förstått? som så ofta sökte mig. Det varjag som hörde ordet, mötte dig vid nattvardsbordet 5 Salig den dig aldrig sviker, men kom snart på fall igen, en gång av din kärlek rörd, svek min mästare och vän. aldrig från din sida viker, av en trolös värld förförd, 3 Ej förmår de svaga vänner som johannes lik, vid ropen vaka ens en stund med dig, från den onda, blinda hopen, då du i din ångest känner troget följer dina spår, dödens timme närma sig. vid ditt kors till slutet står.

KYRKOÅRET

6 Men du ock den fallne åter med din blick upprätta kan, den som liksom Petrus gråter och dig älskar såsom han.

F lll Franzen 1812, 1817 L Lindman 1980

458 ”Vaka med mig”

Matt 26:36-40. 27:33 v 4 Heb 5:7 v 1 Ps 130:l v 5 Hel) 12:2 v3 Fil—5:14 v6 Mos 3:14

Fastan

Se min sorg och bittra smärta. Se, dig älskar dock mitt hjärta. jesus, Frälsare och vän, slut mig i din famn igen.

S-E Bär/r 1969

ää—Jwä'f il

gra-11:11 11

"Va — blev vårt rop ur dju — pen ditt rop till oss ' ditt Get — se — ma -

1 ”Vaka med mig!” Så blev vårt rop ur djupen ditt rop till oss i ditt Getsemane.

2 7”Vaka med mig!” Du ber, men ingen svarar. Vi hör ej bön i ditt Getsemane.

3 Vaka hos oss och väck oss ur vår dvala, Herre, till ditt och vårt Getsemane.

4 Ske som Gud vill! Se, tagen ur sin ångest bryter han upp. Han går mot Golgata.

O Hartman 1981

5 Ske som Gud vill! Här är vår frälsnings hövding. Skuggorna flyr. Han går mot Golgata.

6 Ske som Gud vill! Det står en eld kring jesus namnet jAG ÄR. Han går mot Golgata.

7 Vaka med oss! Stå upp, hans folk, ur djupen prisa han namn i Guds Getsemane.

KYRKOÅRET

F astan

459 0 jesu kär, vad har väl du förbrutit

Mark 15 Gal 3zl3 joh 18:36-37

Rom 1:16 Upp 2:10

&] Criiger I 640

&th; 111

gjrläjiflå

kär, vad har väl du för— bru— tit, at 4 43315 LM,-1.511 111 så —dan dom man ö— ver dig be—slu— tit? När blev väl

<,gliiiiifrwm

du till nå— got brott för —

1 Ojesu kär, vad har väl du förbrutit, att sådan dom man över dig beslutit? När blev väl du till något brott förvunnen och skyldig funnen?

2 jag ser dig fängslad, törnekrönt och smädad, med gissel slagen och av hoppen hädad. Till korset dömd du måste döden lida vid rövarns sida.

3 0 skulle jag väl fråga vad du brutit? Det är för mig, för mig ditt blod har flutit.

Din smärtas mått, ojesu, själv jag fyllde, allt jag förskyllde.

4 Hur underbart att du tog på dig skammen! Den gode herden offrar sig för lammen, den skuld för vilken tjänarna bli fällda vill Herren gälda.

_]Heermann 1630 _]A Eklund 1910

vun—nen och skyl- dig fun— nen?

5 Ofattlig kärlek, som ej jorden rymmer, drev dig den väg där dödens skugga skymmer. jag för blott efter lust i världen vida, och du får lida.

6 O höge konung, hög för alla tider, ack, kundejag dig tacka rätt omsider! Men ingen gåva dyrbar nog att skänka kan tanken tänka.

Dock vill, ditt namn till ära,

allt jag våga, ej korset rädas eller skymf och plåga, ej världens ogunst lägga på mitt hjärta, ej dödens smärta.

O konung i det rike som förbliver, en gång du segerns krona mig ock giver. Den lovets sång dig himlarna hembära får därjag lära.

KYRKOÅRET Fastän

460. Närjag den törnekrona

v 1 Mark 15:17 par joh 1:29, 36 v 2 jes 53:7 v 3 Upp 2:10, 3:11 H 1 Hustler 1601

gällljijljJ/ffr (Jilåll

jag den för tan— kar syn— den du, Je -sus,

&irlJ il J Jlf r/JlJ J ,tJljlrl

då brin—ner allt mitt hjär— ta

tör— ne— kro— na

som att för —50 - na,

bar,

av tack-sam—het mot dig.

&” m.m J 311 11 111.

vet att dö - dens smär-ta du sma— kat har för mig.

Jag

11

1 När jag den törnekrona för mina tankar har som synden att försona, du, Herre jesus, bar, då brinner allt mitt hjärta

Nu allt du mig förlåter. jag fri från skulden går, och livet vänder åter. Med digjag leva får.

av tacksamhet mot dig. jag vet att dödens smärta du smakat har för mig.

2 Och vad som förr min ära och stolthet var blev skam,

Vad skall till tack jag säga, 0 Herre jesus min? Du skall mitt hjärta äga och jag bli evigt din. Då skalljag, dig till ära, hos dig, som räddat mig, få livets krona bära och evigt lova dig.

men vad jag borde bära, det bar du själv, Guds lamm.

Ph F Hiller 1762 S Cavallin 1874 G Bexell 1983

461. De såg ej dig, blott timmermannens son

V Ahlberg 1933

swit 91% 1111 1 14173: ett

såg ej dig, blott timmer- man- nens son. såg ej &U lll ? 1 Nl %* ? Jil ? l l 3 t [ dig, när de dig drev med hnå mot klip- pans brant och

ååh; '? Nio 11115111 1111

i en —sam natt. En falsk pro - fet de såg och en be— satt.

KYRKOÅRET Fastän

1 De såg ej dig, blott timmermannens son. De såg ej dig, när de dig drev med hån mot klippans brant och ut i ensam natt. En falsk profet de såg, och en besatt.

2 De såg ej dig, du världens enda hopp, när de drev spjut och spikar i din kropp. Guds kärlek såg de ej, en utstött blott. De såg ej dig som sonar allas brott.

3 De såg ej dig, din hand kring smärtan krökt, den hand som världen byggt och syndarn sökt. De såg ej dig, som under mörknad sol lät korset bli ett fäste för vår tro.

4 En gång vi alla ser den nåd du gav, som floden sedd från källan till sitt hav. Omkring din tron förbundets båge står och allas sår har läkts i dina sår.

A F rortenson 1962

462. Höga kors, du enda ädla

Darmstadt 1698

är.) 111315th 1113. 11

bland de träd som vux— it här.

Hö — ga kors du en— de äd —

Fast du ej bär blad och blommor,in—tet träd din li—ke är.

år: 1371er 3 påErJHJ-ebaäl

Lju— va stam med lju- va gre—nar, som den lju—va bör— den bär.

l Höga kors, du enda ädla ?) All den dom som genom fallet bland de träd som vuxit här. över världen kommen var Fast du ej bär blad och blommor, och från det förbjudna trädet intet träd din like är. låg på syndigt släkte kvar, Ljuva stam med ljuva grenar, ville han på trädet sona, som den ljuva bördan bär. på det kors som honom bar.

2 Sjung, min tunga! Sjung den hårda, 4 Honom plågar spö och gissel, höga, ärofyllda strid spott och hån och övermod; som på korset Herren kämpat törnets krans och korsets spikar till triumf och evig frid, pressar fram det dyra blod, stark som lejonet i öknen att all världen skulle renas och som offerlammet blid! i den helga, djupa flod.

KYRKOÅRET Fastän 5 Kristi kors! Blott du är värdigt är det rätta Guds banér,

att dig hela världen ser. och den dig i tro har skådat Du för Israel och folken dom och död ej rädes mer.

Latinsk text: Craxfdelis, ur Pange lingua. Fortunatus 550—609] A Eklund (1883-1945)*

463. Domen över världen går

v ljoh 12:31 v 3 1 Mos 3:24 1 Kor 2:8 Matt 27:51 v 2 Matt 27:37 Upp 6 Kol 2:14 v 4jes 618 K-O Robertson 1967 D0— men ö — ver värl-den går, dö -dar, på —- nytt — fö - der.

åJ 1111111341511114 fl

Rest mot him - len kor—set står där Guds hjär- ta blö - der.

åiijnfÄ'fH1—thJU—åj

Här - lig- he — tens Her— re där dör, för— ak — tad, hå

& HJ 11:11ij 5111 111

I hans död och plå- ga är all vår synd ut — plå - nad.

1 Domen över världen går, 3 Framför paradisets port dödar, pånyttföder. ängeln svärdet fäller. Rest mot himlen korset står Vad vi brutit mot Guds ord där Guds hjärta blöder. jesus återställer. Härlighetens Herre där Vanmakt, allmakt, mörker, ljus dör, föraktad, hånad. i varann förbytes. I hans död och plåga är Berg och förlåt rämnar nu all vår synd utplånad. och sigillen brytes.

2 Korset överskriften bar 4 Udden bryts av spjut och lans, där hans skuld man skrivit. ångest, dom och smälek. Konungarnas konung har Ingenting oss längre kan nasaréen blivit. skilja från Guds kärlek. Han vårt skuldbrev sönderrev Världen är som förr. Ändå på försoningsdagen, allt 1 dig förändrat. när för oss han plågad blev, Allt som förr och allt ändå sargad, sönderslagen. genom dig förändrat.

A Frostenson 1964, 1981

KYRKOÅRET Fastän

46421. Vi tackar dig, 0 jesus god

v2joh1114 Heb 2:11, 17 v Sjoh 19:17 Matt 28:20 v 4 Rom 8:29 X Herman [551/(;() Vi tack— a—r dig, 0 Je —sus god, som göt för oss dltt dy —ra blod. Från sa— tans makt och on da list har du oss löst, o Je —

rä

sus Krist.

1 Vi tackar dig, ojesus god, 3 När korset gör vår vandring svår, som göt för oss ditt dyra blod. till dig vår bön och tanke går. Från satans makt och onda list Den tyngsta börda någon haft, har du oss löst, ojesus Krist. den har du själv. Så giv oss kraft.

2 Vi beder dig, sann Gud och man, 4 Ojesus, du vår broder kär, ack, fräls oss du som ensam kan. du vill oss alltid vara når. När synden lockar, var värt stöd I all vår svaghet hos oss bliv och rädda oss från evig död. och hjälp oss till ett evigt liv.

C Vischer 1597 ] Svedberg 1694 Britt G Hallqvist 1983

464b Vi tackar dig, 0 jesus god

v2joh 1:14 Heb 2:11, 17 v 3joh 19:17 Matt 28:20 v 4 Rom 8:29 .S'z'ens'k 1697 Vi tack — är dig, 0 Je — sus el, som göt för oss ditt

åJJijÄ—fj Jörel J 5 ref-fritt

dy—ra blod. Från sa—tans makt och ön - da list har du oss

äta?—LLM— 41

löst, o Je — sus Krist.

KYRKOÅRET

1 Vi tackar dig, 0 jesus god, som göt för oss ditt dyra blod. Från satans makt och onda list har du oss löst, ojesus Krist.

2 Vi beder dig, sann Gud och man, ack. fräls oss du som ensam kan. När synden lockar, var vårt stöd och rädda oss från evig död.

Fastän

3 När korset gör vår vandring svår, till dig vår bön och tanke går. Den tyngsta börda någon haft, den bar du själv. Så giv oss kraft.

4 Ojesus, du vår broder kär, du vill oss alltid vara när. I all vår svaghet hos oss bliv och hjälp oss till ett evigt liv.

C Fischer 1597 ] Svedberg 169—1 Britt G Hallqvist 1983

465. Så är fullkomnat, jesus kär

v ljoh 19:30 v 3 1 Kor 15:55 v 2 Fil 2:8 v 7 Nlark 16:1-8 par Hcf) 9: 26

Svensk 1697

görs?-latte

är full —kom— nat, Je—sus kär, vad om din död för— kun—nat

?Wisjlinsiyil ,. ,.3:

är. Vad Guds pro— fe —ter fö -—

bor — dan gått.

1 Så är fullkomnat, jesus kär, vad om din död förkunnat är. Vad Guds profeter förespått, nu har det i fullbordan gått.

2 I allt du Fadern lydig var, till korsets död vår skuld du har. Ditt dyra blod har plånat ut vår synd, och dödens makt är slut.

3 Du vilar stilla, vilar stum i mörkret i ditt vilorum, men i din död oss liv du ger. Ej kan oss döden skada mer.

4 l graven läggs till sist min kropp, men det kan ej slå ner mitt hopp. För döden är jag inte rädd, ty graven var en gång din bädd.

re —spått, nu har det i full—

5 Vi tackar dig, ojesus kår,

som oss igenom döden bär. Se, gravens mörka port blir ljus, en ingång till vår Faders hus.

6 Du som besegrat gravens makt, låt dina änglar hålla vakt omkring mitt stoft, och låt min själ av nåd hos dig bevaras väl.

7 O du som ur din grav gick ut, dig ber vi: Hämta oss till slut ur dödens natt, att gå med fröjd till ljus och liv i himlens höjd.

_]Svedberg 1694 _] O Wallin 1816 Britt G Hallqvist 1983

KYRKOÅRET Fastan

466. Den tunga dagen går mot natt

K —0 Robertson 1969

&%Mällngggj HJ 1

Den tung— a da— gen går mot natt till sist. Två sorgs— na

&?JaLJqllfäilertJJH

vän— ner som sin ro har mist har fört till ro sin Her— re &!» LJ ,! ,,L 1 l Je - sus Krist .

1 Den tunga dagen går mot natt till sist. 3 O själ som sviktar under dödens slag — Två sorgsna vänner som sin ro har mist ej längre obeveklig är hans lag, har fört till ro sin Herre jesus Krist. och natt skall en gång lysa såsom dag. 2 Vad anar de av Guds mysterium? 4 På tredje dagen — säger hoppets röst — De såg att Mästaren var kall och stum skall påskens sol stå strålande i öst, och redde kärleksfullt hans vilorum. och fram i ljuset träder Världens Tröst.

_] R Darbyshire (1880-1948) Anna Greta Wide 1963

467. Ditt lidande har nått sitt slut

v 2 Matt 8:20 joh 19:38-42 v 3 Mark 15:42-47 v 4joh 6:39 f, 11:25 f 1400-talet/Ziirich omkr 1552 åeaåJäU—Tltjre Crit +— Ditt li — dan- de har nått sitt slut. Min Je — sus, du har kam" — pat ut för mig den svå —ra stri - —den. Men först 13 tJJ—11r1j14111w1.1 när frid åt oss du vann vil — le nju — ta fri — — den. 1 Ditt lidande har nått sitt slut. 2 Så vila, gode herde, nu. Min jesus, du har kämpat ut Du ägde aldrig hem och hus för mig den svåra striden. och inget viloläger. Men först när frid åt oss du vann Den vila som du fann till slut

du ville njuta friden. i klippans famn du äger.

KYRKOÅRET

3 Dig vännerna till graven bar: jag vet att dina vänners grav du känner, vet och finner. Du följer mig till gravens ro när sist min stund är inne.

_] 0 Wallin 1816 ,] A Hellström 1979

Fastan

4. Fast dödens sömn blir tung och lång så skall du väcka mig en gång, du väntar mig i ljuset! Då gårjag glad ur graven ut och hem till fadershuset.

468 () natt av ljus som ej kan dö

B

Påsk

Wa MUIÅB

åéiljjåjJB—Qifijlpgåäl

natt av ljus som ej kan do. 0 natt som frambar Or—det. natt som 1 Get- se— ma - ne blev lju— sa— re än so- len.

QiljlmDJÅJ—DQtlemot

Låt upp för oss Ditt pa — ra — dis, o Her- re Krist. Din natt

galge—HÄR

ty Du är Her— rens

] O natt av ljus som ej kan dö. O natt som frambar Ordet. 0 natt som i Getsemane blev ljusare än solen. Låt upp för oss Ditt paradis, o Herre Krist. Din natt är ljus, ty Du är Herrens Smorde.

2 O natt som till alljorden kom med seger över döden. Guds natt, där Jesus själv en gång fick änglakraft i nöden. Förjaga all vår liknöjdhet. O Herre Krist, oss stärk mot det som dövar oss och söver.

B Setterlind 1963

5129

Smor— de.

3 O natt som över mörkret vann en Oförgänglig seger. O natt som mer än solen kan i djupen tränga neder. Gör oss till seende på nytt. 0 Herre Krist, i mörkrets mitt om ljus från Dig vi beder.

ar ljus,

KYRKOÅRET Påsk

469. Lovets offer — Krist är uppstånden

Hela kören Lovets offer alla trogna ger åt det Lamm som offrats

Kör ] Kristus som själv var skuldlös gav sitt liv för oss alla. återlöste oss från våra synder.

[(är [I Död och liv gick i närkamp, Allt i häpnad höll andan, I sin död förintade Gud döden.

Församlingen; ""Jlrotrzversl'från [100-tale!

& ref,—r; ”i &?

1.Krist är upp—stån-den, fri från nöd och

vån—den. Så må all sorg nu fa — ra.

ff.? _”

J

Krist vår tröst vill va- ra. Ky—ri—e—leis

Kör ] Vad såg du, Maria, när du kommit till graven? jag såg den plats där han lades. Men han var ej där. Han hade uppstått.

Kör [[ Hans handduk såg jag och bindlarna som låg där. Guds ängel sade: ”Han lever, han väntar på er i Galiléen."

gill—EL.??? TaB—Tulli—

2. Om han låg i graven kvar, all världen

#11??? är??”

då förgången var. Då han är uppstånden visst,

+

lovar vi vår Herre Krist. Ky—ri—e—leis.

KYRKOÅRET Påsk

Kör [ Stenen vältrats bort från graven. Soldaterna flydde. Bland gräs i gryningsdunklct gårjesus.

Kär 11 Han har uppstått, Han oss leder från döden till livet, och hans är makten. äran och riket.

3. Hal— le — lu ja, hal— le - lu —

Mwiumgå

hal— le —lu- ja. Så må all sorg nu få — ra.

——_/

_, Krist vår tröst vill va—ra. Ky—ri—e—leis.

Latim/; sekz'enl' av ll'ipo (död omkr 1048): Victimae pasr/zali [dudes

A Froslenron 1971 _.

TVS/t' i'kollvers (Christ ist ertlanden) från 1100—talet Over; 1900-talets början

470. Nu kommen är vår påskafröjd

Mark 16:1—8 joh 1:36 2 Mos 13-14 1 Kor 11:23-25 Luk 4:16-21 joh 1416 _] Cniger 1640

år?—;t?— T—i & 15%???

Nu kom- men är vår pås- ka— fröjd. Pris, Je— sus, dig 1

14%

mels —höjd! Från dö-dens makt be— fri— as i när du ut

gra—ven fram — går fri.

1 Nu kommen är vår påskafröjd. 3 Likt Israel ur ofritt land Pris, jesus, dig i himmelshöjd! befrias vi från syndens band. Från dödens makt befrias vi Nu slutad är den träldom svår, ' när du ur graven framgår fri. nu är det rätta fria år. i 2 Sann livets frukt det träd oss bär 4 Vårt påskalamm är du, 0 Krist, där offrad din lekamen är, oskyldig, ren och utan brist. där blodets ström rann rosenröd. Åt oss du kraft och näring bjöd Vi lever nu av himmelskt bröd. i brutet och välsignat bröd.

KYRKOÅRET Påsk 5 Vi här ett heligt offer får, 7 Dig lovar vi! Du seger vann,

som död och ondska nederslår. för oss en väg till livet fann. Det löser fångar, dig till pris, Du ger oss del av Andens frid och öppnar för oss paradis. och Faderns makt till evig tid.

6 Dig beder vi, du Kristus god, som från din död till liv uppstod: Slå ner i oss all dödens lag, ge liv med dig på domens dag!

Forn/C_yrklig latinsk hymn O Petri? 1536 _] O Wallin 1819 G Bexell 1983

471. Nu låt oss fröjdas med varann

Rom 114 Heb 2:14-15 1K0115z4 1K0r15254—55 Vlatt 27: 62- 66 Rom 6: 8 ] (Niger I'M!) Nu låt oss fröj—das med var — att Je -sus Kris -tus se —ger vann. Hans — dom är up —pen — bar lik— som en

digiaei

mor — gon — stjär - na klar.

1 Nu låt oss fröjdas med varann så hjälpte inte. sten och vakt attjesus Kristus seger vann. mot Herrens under och hans makt. Hans gudom nu är uppenbar liksom en morgonstjärna klar. 4 Nu helvetet år nederlagt,

och nu har döden ingen makt.

2 Så var det skrivet i Guds lag: Halleluja! Uppstånden visst Han uppstå skall på tredje dag, är efter löftetjesus Krist. sen han med sin försoningsdöd har frälsat oss från dödens nöd. 5 Vi tackar dig, ojesus kär,

som ur din grav uppstånden är.

3 Fast graven blev bevakad så Av nåd låt oss bli värdiga att han ur den ej skulle gå, med dig uppstå rättfärdiga! Fornkyrklig latinsk hymn Övers 1594 _] O Wallin 1819 G Bexell 1983

472 l dödens bojor Kristus låg

11 ittenberg 1 524

%s%s ?igjmmtnjjt

I dö —dens boj -or Kris— tus låg av vå— ra syn— der sla— gen. Han upp— stod. Vi i ho—nom får ett e —vigtliv hos Fa —dern.

KYRKOÅRET

Påsk

åålJilijJQCrtJH-k

Där—för är vi gla— da nu. tack- ar av allt hjär—ta Gud

äthirjgjijjjgi

och sjung—er: Hal— le -

1 1 dödens bojor Kristus låg av våra synder slagen. Han uppstod. Vi i honom får ett evigt liv hos Fadern. Därför är vi glada nu. Vi tackar av allt hjärta Gud och sjunger: Halleluja! Halleluja!

2 Här var en hård och häftig kamp som allas frälsning gällde, då liv och död stod mot varann och livet döden fällde. Döden skrämmer oss ej mer. Ijesus den förintad blev. Han lever. Vi skall leva. Halleluja!

lll Luther 1524 A Frostenson 1983

lu— — ja! Hal- le- —lu— ja!

3 Du jesus är vårt påskalamm. Vi lever av din kärlek. Den mäktig på ditt kors bröt fram ur plåga, död och smälek. Blott en skugga vid vår fot är döden och dess mörka hot. Vår verklighet är Kristus. Halleluja!

4 Vi firar påsk i glädje stor och hjärtat lyfts av sången. O Gud, du är vår glädjes sol, och natten är förgången. Kristus uppstod, och hans ljus nu strömmar över världen ut. Han lever mitt ibland oss. Halleluja!

473. Låt oss nu jesus prisa

v 2 Ps 118124

v 31Kor15154f

v4Rom 13:11 2 Tim 1:10 Ps 2:2,119:1, 8416

Folkmelodi/Erfzrt 1524

äwiklt1ldftäz?z3

Låt oss nu Je— sus pri — sa Låt oss vår fröjd be — vi — sa

vår högs— ta tröst! med hjär— ta och med röst!

& H LW filial?

han är nu upp -stån — den, och dö — dens makt är bun- den,

Fätjååa—å

ohc Her — rens dag har

grytt-

KYRKOÅRET

1 Låt oss nu jesus prisa som är vår högsta tröst! Låt oss vår fröjd bevisa med hjärta och med röst! Ty han är nu uppstånden, och dödens makt är bunden och Herrens dag har grytt.

7

2 Se, detta är den dagen som Herren själv har gjort. Vår fiende är slagen och segerjublet stort. Låt oss med fröjdfull tunga om denna seger sjunga och prisa Herren Gud.

3 De återlösta frågar: ”Var är din udd, o död? Var är vår synd, vår plåga, vår vanmakt och vår nöd?”. Gud vill vi samfällt lova för denna stora gåva som han åt världen skänkt.

4 ja, nu är döden krossad och natten är förbi. Från syndens makt förlossad är själen frälst och fri. Så låt oss med varandra på Herrens vägar vandra mot liv och salighet!

H Spegel 1694 _] O Wallin 1819 K-G Hildebrand 1983

474. Han lever! 0 min ande, känn

Påsk

joh 20:26-28 Mal 4:2 1 Pet 2:11 Apg 7:49 Mark 1:16-20 Mark 13:24-31 Svensk 1675

&åääiwåibäwf

Han le-ver! 0 min an— de, känn din Her- re och din Gud i —gen.

ålfåjåTÄj—MÄ 317 i? i 5

Han läm—nat har sitt v1 — o — , och ros —ten hö— res

&?jfiJLgä 3 134 143,31

och han—den räck— es som var kall. Han le- ver, och du le— va skall.

som var stum

1 Han lever! 0 min ande, känn din Herre och din Gud igen. Han lämnat har sitt vilorum, och rösten höres som var stum, och handen räckes som var kall. Han lever, och du leva skall.

?) Och du som är i synden död, vak upp, stå upp, som Herren bjöd. I ånger kom, i tron förbliv, så finner du i honom liv förutan död och syndafall. Han lever, och du leva skall.

2 Så hör hans röst och tag hans hand, du främling från ett bättre land, som prövas här en liten tid. Lyft upp ditt huvud, känn med frid att prövotiden snart är all. Han lever, och du leva skall.

4 Hans ledning följ, och du får ljus på vägen till din Faders hus. Med kärlek, tro och saligt hopp fullborda här ditt vandringslopp och sedan i hans armar fall. Han lever, och du leva skall.

KYRKOÅRET Påsk

6 Och världarna skall få ett slut, och stjärnorna skall slockna ut och himlar störta med vårjord, men dig som litat till hans ord ej når förgänglighetens svall. Han lever, och du leva skall.

5 Han framstår i sin härlighet, och över tid och evighet går upp rättfärdighetens sol. Han lever! Himlen är hans stol och jorden är hans fotapall. Han lever, och du leva skall.

_] O Wallin 1819*

475. Kom med glädje och med sång

v 4 Matt 27:65 f joh 20:19-23

v 1 2 Mos 14-15 v 2 Luk 24:1-9 2 Tim 1:10 Medeltida tysk/1544

stenigt.—lä- 5115—121

Kom med gläd— je ochmed sång, sjungcm liv och fri — het. Gud sitt folk, sitt Is —ra — el, löst ur sla — ve — ri — et,

%:”fo Tf?) 11 5531—34—35???

kros — sat Fa —raos tung - a

- ten, härs- kar— kra —vet,

4111?

öpp -nad blev en rädd - nings— väg

1 Kom med glädje och med sång, sjung om liv och frihet. Gud sitt folk, sitt Israel, löst ur slaveriet, krossat Faraos tunga ok, makten, härskarkravet, öppnad blev en räddningsväg genom Röda havet.

2 Som en sol stod Kristus opp på den tredje dagen. Nu är själens vårtid här, bojan sönderslagen. Vintertiden är förbi, synd och sömn till ända. Han som uppstått nu vår sorg vill i glädje vända.

3 Året vänder nu mot ljus, borta allt det bittra. jorden dukar opp till fest, allting glänser, glittrar. Rymden fylls av fågelsång. Stadens parker lövas. jesus uppstått. Varför skall då min själ bedrövas?

4 Dödens portar kunde ej hålla honom fången, inte vakter och sigill. Men i soluppgången kom han, bland de tolv han är. An han ut oss sänder, är bland oss och ger den frid som ej världen känner.

] Damascenus (död omkr 754) _] M Neale (1818—66) A Frostenson 1984

KYRKOÅRET Påsk

476. Om Kristus döljes nu för dig

joh 10:11 joh 19:41—42 Heb 13:53 Matt 12:20 Mark 14:32—42 B Il'atdis 155." Om Kris-tus döl— jes nu för dig, så är han dock ej bör -ta. Om mörk och ens— lig är din stig och gläd— jens da— gar kor —ta,

åt!?! f*rTm'tf—t rq—rs—Hi

är d1g när med ljus och tröst, det va- re vår, det va-re höst.

german—fit 141-5111? TH

Din sorg han bär, ty sjä — lens her — de tro— fast 1 Om Kristus döljes nu för dig, 3 Och där han vakar skall till slut så är han dock ej borta. all sorgen få en ända. Om mörk och enslig är din stig Till den som stilla håller ut och glädjens dagar korta, sin tröst skall Herren sända. han är dig när med ljus och tröst, På Golgata var kampen hård, det vare vår, det vare höst. men nära är den örtagård Din sorg han bär, där själens vän ty själens herde trofast är. uppstånden möter dig igen. 2 Om jordisk lycka än förgår, 4 Kom, herde, du som tar dig an dock Herren dig ej sviker. vad sårat är och brutet. I dag densamme som igår Om varje hjärta stängtjag fann, han aldrig från dig viker. ditt hjärta är ej slutet. Hur mörkt Getsemane än är, Omistlige, som trösten räckt, se, före dig är Kristus där. bliv hos oss i vår aftonväkt. När du ej kan Vår sorgetid med honom vaka, vakar han. skall fly, men ej din ljusa frid.

O Arbman 1927*

477 jag vill sjunga om min vän _] Lilith 1674

tai iir- mine/mn r (tf än

Jag vill sjunga om min vän, Her—den,han som själv är vä — gen. Få— ren känner han i- gen,vet var käl—lan är be— lä - gen.

åb—fallm nukleär rlr (4 Ale!!!

Her— re Je - sus Krist, Guds Son, dig jag får all kraft i — från.

KYRKOÅRET

1 jag vill sjunga om min vän, Herden, han som själv är vägen. Fåren känner han igen, vet var källan är belägen. Herre jesus Krist, Guds Son, dig jag får all kraft ifrån.

2 jag vill sjunga om min vän, Mästaren. jag tveklöst följer honom, som är sanningen,

Eva .onrberg 1971

KYRKOÅRET

Påsk

för vars blick sig intet döljer. Herre jesus Krist, Guds Son, dig jag får allt ljus ifrån.

3 jag vill sjunga om min vän, Frälsaren, som själv är livet. I hans död är slutligen dödens onda helt fördrivet. Herre jesus Krist, Guds Son, digjag väntar nåd ifrån.

Kristi himmelsfärds dag

478. Du som oss frälst ur syndens band

v 4 Matt 28:18-20 v 5 Upp 2:10, 3:11

v 1 Mark 16:19 v 2joh 1724. 19:30 v Bjoh 10:11-18

åttatiätjläaäfer—H

Du som oss frälstur

_ ] (friiger [ 641)

syn—dens band, ur dö—dens natt och av —

tår.! 171—131,11311—111

grunds brand, du

höjs från vansk—lig- he- tens land till ä - ra

diiaisa

på Guds hög — ra hand.

1 Du som oss frälst ur syndens band, ur dödens natt och avgrunds brand, du höjs från vansklighetens land till ära på Guds högra hand.

2 Du Faderns verk fullbordat har och till din Faders boning far, men är osynlig hos oss kvar när skyn dig från vår åsyn tar.

3 En herde för din kära hjord du leder oss med livets ord.

_] O Wallin 1814 Britt G Hallqvist 1983

Din kärlek verkar på vår jord i dopets bad, vid nådens bord.

4 Till tidens slut din lära än skall leda jordens vandringsmän, tills dess du kommer hit igen med härlig makt från himmelen.

5 Säll den som fast i tron består och bär sitt kors i dina spår! Dit du har gått med fröjd han går och av din hand sin krona får.

KYRKOÅRET

Pingst

479. Nu stunden är kommen, o saliga fröjd

Apg 2 joh 14:16

2 Kor 3:6 joh 7: 37— 39

Åndlig jbl/(111311 jrån Östergötland

&? &) 535455??ng fatwa

Stun—den är kom— men, 0 — den sig sän —ker från him—me

sa— li —ga fröjd, densundsanbe—

— lens höjd att byg— ga Guds

godis—Iwan gråa Mu ME

bå - dad är vor— den, Vad tröst och vad trygg—het det bu— det be—

åå]; -ka jor — den.

skär, att Hjäl — pa — ren, san— ning— ens

9.5 535159 .b—frf SM

An — de, är när,

& %?ågiåizH—H

lo—vats i mäs-ta- re— 1 Nu stunden är kommen, o saliga fröjd, den stund som bebådad är vorden, då Anden sig sänker från himmelens höjd att bygga Guds kyrka påjorden. Vad tröst och vad trygghet det budet beskär, att Hjälparen, sanningens Ande, är när, som lovats i mästareorden.

2 De fromma, som bidat i längtan och hopp, få skåda Guds väldiga under. Ej löftena glömts under tidernas lopp, de vila på klippfasta grunder. Med tungor av eld giver himmelen svar på brinnande böner och suckan, som var så tung under tvivlande stunder.

3 Ej fåfängt förklingar den mäktiga röst som bot ijerusalem bjuder. Det går likt ett styng genom tusende bröst,

O Bergqvist 1934

— den.

när Petri förkunnelse ljuder. Guds kyrka nu föds i den heliga stund, och än står hon fast på sin eviga grund, hur tiden än stormar och sjuder.

O människa, gläd dig och prisa din Gud, som dig med sin Ande hugsvalar,

och var ej en träl under bokstav och hud, när nåden från himmelen talar. 1 ordet och bönen din hugnad du får och mod i ditt hjärta, om vägen ock går igenom de mörkaste dalar.

Ack, mildaste jesus, din Ande oss sänd att väcka vårt domnade sinne, och giv att din sanning må bliva bekänd och gömd uti hjärta och minne. Försmäktar vår själ

under ångest och strid, låt komma din Ande

med strömmar av frid, där vi vår hugsvalelse finne.

KYRKOÅRET Pingst

480. Kom, helge Ande, Herre Gud

Upp 519, 7:9 2 Tim 213 Rom 8:29 Ef6:10-17 Apg 2z3 Färrejormatorisk proce..ssionr.sång/Erfurt 1524 Kom, hel— ge — —de, Her — re Gud, med nåd till din för—sam—

ållveltlitfllrtlå

ling nu. De — go — — vor gvi och med ditt ,

åährlllihttrllirr?

ljus hos oss för— bliv.

titt!.ra!J'Ul'f-WrrmrJ

Je — sus Kris — tus och

J Jig—JL! »; _

Hal- le —

Från värl-dens al — la folk och språk

för —sam- lar du ett folk scm tror

iii-171713”?

ord. Det sjung—er all - — tid, Gud, ditt lov.

&ljlllull

lu-jalHal-le—lu—ja!

1 Kom, helge Ande, Herre Gud, Låt inte falska läror mer

med nåd till din församling nu. Oss dina goda gåvor giv, och med ditt ljus hos oss förbliv. Från världens alla folk och språk församlar du ett folk som tror

på jesus Kristus och hans ord. Det sjunger alltid, Gud, ditt lov. Halleluja! Halleluja!

2 Guds kärleks låga, nådens port, förnya oss med livets ord, att vi Guds bild i hjärtat bär och vet att han vår Fader är.

M Luther 1524 A Frorteneon 1979

få hindra oss att jesus se, han som oss liv och salighet och sin förlåtelse vill ge. Halleluja! Halleluja!

Du eld från himlen, ljuva tröst, låt kärlek brinna i vårt bröst, att glada i din tjänst vi går och bär den börda som är vår. När vi är svaga och tyngs ner, 0 Herre Gud, din kraft oss ge, att här vi tappert strida kan och genom död till liv nå fram.

Halleluja! Halleluja!

KYRKOÅRET Pingst

481. Gud, när du andas över vårjord

Alla / (Jelineau 1969 ; C P Dm G jjm O Gud, du an— das ö ver vår jord.Djupt i vårt in —re skälver F G C / E F G c

gj JL? m 33 j_Z—å

] Gud, när du andas över vår jord förnyas den, dess ansikte lyser. Då gläder sig alla markens djur och källorna rinner opp bland bergen. Alla: 0 Gud, du andas över vårjord. Djupt i vårt inre skälver ljuset, skapandets Ande.

2 Nåden och rätten kom till vårjord ijesus Kristus, vandrande bland oss. Han kom till sitt eget, en av oss, vår broder, Guds Son, som älskar världen. 0 Gud, du andas över vår jord...

3 Från himlen faller tungor av eld, som bärs av Andens vind över världen. De blinda får syn, de döda liv, de stumma får röst och ord och sånger. O Gud, du andas över vårjord...

A Frostenson 1974 efter fram/c refräng av D Rimaud 1969

Övriga helgdagar Den helige Stefanm dag

482. Vårt fäste i all nöd är Gud

v ] Ps 46 Upp l7:3, 12:12, 17:14 v 2jes 5313 v 4 Matt 10:25 Matt 28:18 Heb 11:4

v 3 l Pet 528 lf! Luther 1529

återh ramlag-[geten JMI

Vårt fäs-te i all nöd är Gud, och skul— le ber— gen räm - och vackla ner 1 ha— vets djup—Guds ri— ke /kan ej bä —

ggg—1 5.415le Aggie #? Miit:

Den Lag— lö — se snart står fram up - penbart. Han är re — dan här,

KYRKOÅRET

Övriga helgdagar Kvndelemässodagen

åJIJ J-lJLÄ,

makt går fö — re rätt,

1 Vårt fäste i all nöd är Gud, och skulle bergen rämna och vackla ner i havets djup — Guds rike kan ej bäva. Den Laglöse snart står fram uppenbart. Han är redan här, ty makt går före rätt, och mångas kärlek kallnar.

2 Här hjälper ej de rikas guld och ej befästa gränser, men Kristi evangelium, predikat 1 all världen. Åt Guds smärteman är given all makt. När allting är slut finns ingen annan Gud än han som dog på korset.

M Luther 1528 0 Hartman 1977

mHerUjo

och mång—as kär— lek kall — nar.

3 Om världen är ett ökensnår där rovdjur söker byte, vi faller ej på knä ändå för makterna som ryter. Se, vilddjurets tid går hastigt förbi, som Skriften har sagt. Men vår Gud är ett Lamm som övervunnit döden.

4 Guds vittnen fängslas nu som förr, det går dem liksom Herren. Men efter pina, fängsel, död, 0 hör, de talar ännu tills morgonen gryr och helvetet flyr. Ty tron på hans kors skall överleva oss. Den övervinner världen.

483. Du morgonstjärna, mild och ren

Upp 22:16 Ef 1:4-5 Heb 13 Upp 21:4 _]oh 6230-35 joh 6:37 Ph N ieolai 1599

äfi314lll*3445r

Du mor — gon— stjär—na, mild och ren, Guds nåds och san — n1ngs

- vids son av

Ja - kobs släkt, mot dig, mot dig min

åjlllajll

kla — ra sken strå — lar

famn är sträckt. Jag är din

irl lll;

- ver lan — den, Ljuv _ lig, brud i An - den.

_/_

* tlJJJJJJJJJoi

ljuv—lig, hög och här — lig, blid och kar—lig, u li — ke,

se till mig i —från ditt ri— ke.

KYRKOÅRET

1 Du morgonstjärna, mild och ren, Guds nåds och sannings klara sken som strålar över landen, du Davids son av jakobs släkt, mot dig, mot dig min famn är sträckt. jag är din brud i Anden. Ljuvlig,

ljuvlig, hög och härlig,

blid och kärlig, utan like, se till mig ifrån ditt rike.

2 Du pärla skön av himmelrik, Marias son, Gud Fader lik, min Frälsare, min konung. Kom, red dig i mitt hjärta rum. Din kärleks evangelium är mig mer ljuvt än honung. Eja, cja! Hosianna! Himmelskt manna oss förunnas, jesus, när ditt ord förkunnas.

3 Uti mitt hjärta lys och skin, du klarajaspis och rubin, med all din kärlek blida. ja, låt mig känna attjag är en lem i din församling kär med dem som dig förbida. Till dig, till dig står min längtan. All min trängtan är den ena: att tillhöra dig allena.

4 Pris vare Gud, vår hjälp och fröjd, som hit till oss från himlens höjd sin Son, vår broder, sände. Ojesus Krist, din Ande god, ditt ord, ditt liv, ditt dyra blod vår nöd i glädje vände.

Övriga helgdagar

Krade/rmä.:rodagen

Drag mig

till dig,

öppna famnen,

trygga hamnen. jag vill ila dit till evig ro och vila.

5 Långt förr än världen grundlagd var, 0 Fader, du mig älskat har uti din Son, den kära. jag ber dig: Uppfyll snart mitt hopp, låt mig med honom tagas opp till dig i himlens ära.

Salig, salig

blir då fröjden, när i höjden bland din skara

barn i husetjag får vara.

6 Högt skall då klinga cittrans ljud och lovsång höja sig till Gud med harpotoner rena, närjag får med min Frälserman, min konung och min brudgum sann, för evigt mig förena, sjunga,

sjunga, musicera, triumfera,

honom prisa med mitt hjärtas höga visa.

I himlen sluts vi in i frid, och Herren själv för evig tid skall torka alla tårar. Hans ansikte vi skådar klart. Hans godhet läker underbart de hjärtan världen sårar. Kristus,

Kristus,

så han kallas

som är allas

vän den bäste, trons fullkomnare och fäste.

KYRKOÅRET Övriga helgdagar Kyndelrmärrodagen

8 Det är min enda tröst och ro Amen, att den jag givit har min tro amen.

mig aldrig skall förskjuta, Ädla krona, att Herren, sig till lov och pris, mig försköna vill föra mig till paradis att dig mista, och i sin famn mig sluta. du mitt första och mitt sista.

Ph Nicolai 1599 Pjonae Angermannus 1604 _] L Runeberg 1857 Britt G Hallqeirt 1982

484 jungfru Maria

P-E sig” 1957

g151,f13?11 11£ 131

Jung— fru Ma — ri- a, jungfru Ma- ri— a, min Her- res mor,

a31111h1m11?1W1111

vand—ra—de var—ligt; med barnet i fam- nen till kyr- -kans kor.

l jungfru Maria, jungfru Maria, Lyfte det i sina händer och bar det min Herres mor, till Herrens hus. vandrade varligt med barnet i famnen till kyrkans kor. 3 Evigt det ljus som jungfru Maria till templet bar, 2 jungfru Maria, jungfru Maria lyser för folket som vandrar i mörkret har världens ljus. med låga klar.

Eva Norberg 1957

485. Den store mester kommer C Ch Hojjinan 1878

?Mjirig?1£17aEåiåiew-

Den sto—re mester kom — mer,fu1d- kaer-lig er hans id,

111.311 11 1 ref—ra 1311 11111

sid— der ved smel— te — dig — len og lutrer sallvet med flid.

1 Den store mester kommer, 2 Det ojeblik han venter fuldkzerlig er hans id, og agter keerlig på, han sidder ved smeltediglen når klarlig hans eget billed og lutrer solvet med llid. vil dybt i solvspejlet stå.

KYRKOÅRET Övriga helgdagar

Kvndelenzämodogen

3 Den store mester kommer, 4 Og har i hjertedybet som smelter sjael og sind, sit billed klart han set, han sidder ved hjertegruben, så glaedes den hoje mester, han ser i sjaelene ind. så er hans gerning alt sket.

B 5 Ingemann 1841 Jungfru .lrlm'ie hehådelteflag

486. Var hälsad, Herrens moder

v 1 Luk 1:43 v 2joh 19:25 .llm'n: 1712 Var häl— sad ,-Her -rens mo — der, o Ma — ri — a! Högt— lo— va— de på jor — den, o Ma -75i — a! / .b , 111; H-LJ- 111111' 111111 Träd fram, 0 Ke - ru —bim, och sjtmg, 0 Se -ra—fim,sjung med henne Her - rens lov.' Sa - lig, sa- lig, sa — lig, Ma - ri — 1 Var hälsad, Herrens moder, 0 Maria! 0 Maria! I nödens stund Den trogna, Högtlovade på jorden, 0 Maria! 0 Maria! Träd fram... Träd fram, 0 Kerubim, och sjung, o Serafim, 3 Du födde Ljuset i vårt liv, sjung med henne Herrens lov! 0 Maria! Salig, salig, salig, Maria! Din lydnad är vår förebild, 0 Maria! 2 Du goda jesu moder, Träd fram...

B Setterlind 1974, 1977, 1982 ejter Salve Regina—sång av] G Seidenhusch 1687

487. Alla källor springer fram i glädje

Luk 1:39-55 Ps 87:7

joh 1:1-18 (; lhlehrek 1979

111511 1 143111 i 1119? A1 — la käl — lor spring—er fram i gläd— je när Ma— ri — a

111 151111 1154114511

sjung —er sin Her — re, bö — jer sig i tro och

KYRKOÅRET Övriga helgdagar jungfru Marie bebådelsedag

14351115113 a

till - lit. va — re -— vad, Kris — tus. 1 Alla källor springer fram i glädje Så har nådens under skett på jorden. när Maria sjunger om sin Herre, Du vare lovad, Kristus. och hon böjer sig i tro och tillit. Du vare lovad, Kristus, 4 0 Maria, lär mig dina sånger! Lär mig älska honom som har vandrat 2 Skriftens dolda mening, dunkla löften genom död och grav till ljusets rike. brister nu som knopparna om våren Du vare lovad, Kristus. med en doft från paradisets lunder. Du vare lovad, Kristus. 5 Alla mina källor är hos jesus, och de springer fram i Andens glädje 3 Han som tronar i sin höga himmel närjag böjer mig och prisar Herren. blir ett litet svagt och värnlöst foster. Du vare lovad, Kristus.

E Skeie 1977 Britt G Hallqvist 1978

488. På tröskeln till Marias hem

Iuk 1: 26- '58 0 Lindberg 1938 göt—513351,» D ;ILJULÄÄ På trös—keln till Ma — -— ri — as hem står äng— eln Gab — ri—

111151131. Hifåasdam

el. Han kcm— mer fred ett sa— ligt bud från Gud i him—me—len:

1 På tröskeln till Marias hem Guds möjligheter övergår står ängeln Gabriel. allt vad du tänka kan. Han kommer med ett saligt bud från Gud i himmelen: 5 Du skall bli mor åt löftets son. Allt vad profeter sagt 2 Det Ord som var av evighet fullbordas nu i detta barn, skall nu bli människa, och du skall föda det. och du är utvald av din Gud att föda detta barn. 6 Så ske mig såsom du har sagt, min Herres ord har makt. 3 jag harju aldrig haft en man — Och undret som jag ej förstår hur skall då undret ske skall bli min egendom. attjag blir mor till detta barn som du har talat om? 7 På tröskeln till Marias hem står vi med tack och lov 4 Av helig Ande skall det ske, för att Gud lät sin ende Son Guds kraft skall skapa det. bli barn på dennajord.

B Hallberg 1984

KYRKOÅRET

Övriga helgdagar Den helige .Mikaelr dig

489. Guds änglar är hans sändebud

v 1 Ps 10474 v 4jer l:7 Luk 2:13

Tvrk jilkvisa/ Wittenbera 1533

&m—HHJ—égwaru 151

Guds ang- lar är hans sän— de -bud en him—melsk här av liv och ljus

av eld och vind och an — de, som glim -mar ge —nom nat -ten.

geläiinåzllgjjli

Vi kän— ner dem som bö - ne -svar.

är Guds äng— lars dag i

53421 $$$—1545”?

eld — sken ö - ver

] Guds änglar är hans sändebud av eld och vind och ande, en himmelsk här av liv och ljus som glimmar genom natten. Vi känner dem som bönesvar. Det är Guds änglars dag i dag med eldsken över landet.

2 Och står du för rättfärdighet mot övervåld och lögner, var viss att med dig är långt fler än de som dig förföljer. Då strider du för änglars sak. Det är Guds änglars dag i dag. Det brinner ljus i mörkret.

3 Du möttes på din olycksled av ej förstådda hinder, och när du trodde du gått fel du kanske letts av himlen.

G Reimann 1639 0 Hartman 1978

49021. Inför Guds himlatron

lan — det.

Guds änglar visste vägen klart. Det är Guds änglars dag i dag, och de för inte vilse.

En mörkrets stund, en ångestnatt, då manar dig ditt inre: ”Stå upp och gå dit Gud befallt.” En glimt av ljus, en stillhet. En ängel är det från Guds stad. Det är Guds änglars dag i dag. Vårt hjärta har en himmel.

Är sången svag, tycks bönen stum, och glesnar Guds församling — hör, templet är av änglar fullt som lovar Gud trefaldig. Så sjung med dem till Guds behag. Det är Guds änglars dag i dag. Guds lov ske nu och alltid.

L Edlund 1958

#115411411111 1131 M

In- för Guds him- la- tron sjunger hans äng- la - kör,

11— i:eiäiqärfha-l 111 f 1 1

spe— lar or - kes—tern opp. Ald- rig mu - si— ken dör.

KYRKOÅRET

1 Inför Guds himlatron sjunger hans änglakör, spelar orkestern opp. Aldrig musiken dör.

2 Ängelen Mikael lyfter en blank trumpet, blåser en glad fanfar, prisar Guds majestät.

3 Ängelen Gabriel knäpper på sin fiol, prövar en salig ton, spelar i morgonsol.

Britt G Hallqvist 1958

Övriga helgdagar Den helige zl/Iikaels dag

4 Pipa och herdeflöjt, trumma och puka dov — heliga utan tal sjunger sin Herres lov.

5 Inför Guds himlatron villejag stå en gång, spela på blockflöjt glad kärlekens nya sång.

490b Inför Guds himlatron

B _]zmaeek 1984

återi21195£H 1å4€efåéå

In— för Guds him—la — tron sjunger hans ängla— kör,spe—lar or—

ääjjiLVÅÄJGfQ

kes—tern opp. Ald—rig

] Inför Guds himlatron sjunger hans änglakör, spelar orkestern opp. Aldrig musiken dör.

2 Ängelen Mikael lyfter en blank trumpet, blåser en glad fanfar, prisar Guds majestät.

3 Ängelen Gabriel knäpper på sin fiol, prövar en salig ton, spelar i morgonsol.

Britt G Hallqvist 1958

mu - si— ken dör.

4 Pipa och herdeflöjt,

trumma och puka dov — heliga utan tal sjunger sin Herres lov.

5 Inför Guds himlatron ville jag stå en gång, spela på blockflöjt glad kärlekens nya sång.

KYRKOÅRET Övriga helgdagar .fi/la helgon.; dag

491. De heliga i landet

V 1 ljoh 137 v 4—5 Upp 22:20 v 4 Matt 4z—l v 6 Ps 8428 Sak 9:10 Upp 2:10 E ron Kor/z 197!) e 1 J 13 1 I 1 ** De he — li — ga i lan — det, de le — ver i ett ljus scxn ge — ncm — 1y — ser den. Det går från djup till djup och de e — leis. ] De heliga i landet, 5 De heliga i landet de lever i ett ljus ger ut sitt liv för det som genomlyser dem. som världen trampar ner Det går från djup till djup och för rättfärdighet, och de ropar: och de ropar: Kyrieleis. Kom, Herre, kom. 2 De heliga i landet, 6 De heliga i landet, de lever vid ett hav, de går från kraft till kraft vid glömskans hav av nåd och träder fram för Gud och våra skulders grav, till sist med segerkrans, och de ropar: och de ropar: Halleluja. Halleluja. 3 De heliga i landet, 7 Du helighetens källa, de lever i en natt o Far, o ljus av ljus. vars mörker heter Gud, 0 Ande som ger liv, och längtan håller vakt, allt lovar dig, 0 Gud, och de ropar: och vi ropar: Kyrieleis. Halleluja.

4 De heliga i landet, de lever av vart ord som utgår av Guds mun om fred på denna jord, och de ropar: Kom, Herre, kom.

0 Hartman 1977

KYRKOÅRET Övriga helgdagar

De hädangångrzas minne

492. Välsignade alla ni kära

x'12 Kor 5:17 _]oh 11:25 f Upp 2115 v 3 1 Kor 13:12 v 2 Upp 14:2. 15:2 Svensk 1693

åä—tuär 1133151311

Väl -sig— na— de al — la ni som slum rar från pri— sar ni Fräl — sa — rens med äng— lar till å .) 1'1 .JllJiJJJJiJE—w aff värl _ " dens strid' För er är det jor— dis—ka tvång — et — vig tid.

idrirJJHJ J frrJJJ

i fri— het och ju— bytt. är det gem-la för-

ågJJ MHJth—M

gång — — och all— ting har bli — vit nyY

] Välsignade alla ni kära som slumrar från världens strid! Nu prisar ni Frälsarens ära med änglar till evig tid. För er är det jordiska tvånget i frihet ochjubel bytt. Se, nu är det gamla förgånget och allting har blivit nytt.

2 All oro och klagan har svunnit vid klangen av harpoljud. Det längtande hjärtat har funnit sin vila till sist i Gud. Ni kommit från levernets möda och funnit en ljuvlig hamn. Ni lever, ni är inte döda. Högtlovat är _]esu namn.

A Takolarzder 1927 *

3 Så signa du, Herre, de kära som somnat från världens brus, som alltid får vara dig nära och skåda ditt anlets ljus. Åt dig vill vi tryggt oss befalla i dag och i all vår tid,

till dess du av nåd vill oss kalla till dig i en evig frid.

KYRKOÅRET Övriga helgdagar

De hädangångnas minne

4930. Gud, du som de världar ser

Rom 4:17 Upp 14:13 Luk 20:37-38 Lei/nig 1539

11113111115111J1131

Gud, du som de världar ser var— om vi än— nu inget vet

fil—4111 r—åj it"/ti r ” in

Vi skall ej sä- ga: de gått bort, de dö — då som till dig har

19111 141131 1131 111111

gått. De läm- -nat värl- den bak— om sig. i vet de le— ver

in — för dig.

1 O Gud, du som de världar ser 2 De från sin möda vilar sig varom vi ännu inget vet. och deras liv är dolt i dig. Vi skall ej säga: de gått bort, Vad de har verkat och byggt opp de döda som till dig har gått. är ditt, men det är också vårt. De lämnat världen bakom sig. Ej mer bland oss de lever nu, Vi vet de lever infor dig. de lever inför dig, vår Gud.

jEllerton (1826—1893) A Frostenson 1978

494 0 livets Gud, vi tackar dig

] Mill-eden 1978

ååå—51 Eiga—jJIilE—äl

O li—vets Gud vi tackar dig för dem som vi — lar din frid i världens hjärt— punkt nä -ra dig. 1 O livets 1Gud, vi tackar dig 3 Vi är avjord, till jord vi blir: för dem som vilar i din frid en dröm, en skugga är vårt liv, i världens hjärtpunkt nära dig. men verkligheten finns hos dig. 2 De som ditt ord, din röst har hört 4 Saliga de som vilan nått, är hemma, aldrig utanför. som älskat och Guds kärlek fått. För dig vi lever, dig vi dör. Från död till liv de övergått.

F L Hosmer (1840-1929) A Frostenson 1976

KYRKOÅRET Vid kyrkoårets slut

495. Ljus av ljus, o morgonstjärna

v [ L'pp 22:16 2 Per 1:19 _]Srho/l 1642

151132 TJlJlZLH Håål Ljus av ljus, o mor - gon— stjär—na, Kris- tus, san — na ljus och dag,

ser den so — len gär —na fram- gå ef —ter ditt be—hag

åållljtilqurttrttiäf

som med ro — sen—strå—lars färg må —1ar him—mel, hav och berg,

ånJrirfJ-HJJUJiFJ11u41

mor— gon ö — ver jor— den tän—der och till da— gens värv oss sän—der.

3 Styrk din kyrkas svaga skara Kristus, sanna ljus och dag, med den gyllne fridens band nu vi ser den solen gärna och för allting ont bevara framgå efter ditt behag hus och hem och fosterland. som med rosenstrålars färg Avvärj tvedräkt, split och strid, målar himmel, hav och berg, främja enighet och frid. morgon över jorden tänder Overvåld och skräck förjaga och till dagens värv oss sänder. och i mildhet oss ledsaga. 1 Ljus av ljus, o morgonstjärna,

2 Låt din Andes morgonstrimma 4- Låt vår lämpas olja brinna skina i vår mörka själ, när du dömer världen vid. Låt oss i ditt ljus förnimma Låt oss rätta vägen finna vad som är vårt sanna väl. denna korta vandringstid, En beständig tro oss giv att vi genom sorgens dal och det ondas makt fördriv. till din ljusa fröjdesal Kraft och glädje oss förläna och vårt rätta hem kan föras. att din goda vilja tjäna. Där skall evig lovsång höras.

M Opitz 1634 _] C Melartopzeus 1664 _] 0 Wallin 1814 K—G Hildebrand 1984

KYRKOÅRET Vid kyrkoårets slut

496. Guds Son en gång i morgonglans

Matt 25:31 ff v 2 1 Kor 15:54-57 Upp 22:4- f v 3 2 Pet 3:12 Ur ”' Gam/ers Hymn (md Psa/mr 1785—88

ååfli P J$lf ?ifD *$ij

Guds Son en gång i mor— gon— glans skall å —ter kan—ma

551th g 4 lLl—F M f***”

ängs— lans skug — gor flyr och

14311th livat 1111

värl — den fylls av lvi — sam — åar Äi—Jliwijr få” /f'l

san han var, men klädd 1 har — 119 — het Med 11 ; ; 1 ger- 331 _ — _-

so — lens kro — na blir han krönt och stjär—nors di-a—dem.

I Guds Son en gång i morgonglans 3 Guds Son en gång i morgonglans

skall åter komma hit, och alla ängslans skuggor flyr och världen fylls av liv. Han är densamme som han var, men klädd i härlighet. Med solens krona blir han krönt och stjärnors diadem.

2 Och klarare än påskens ljus, då han steg ur sin grav och krossade det ondas makt och dödens udd bröt av, ja, klarare än påskens sol är Herrens härlighet när han på skyar kommer hit och alla honom scr.

] Brownlie (1857—1925) A Frostenson 1984

skall komma hit igen. Hans stora dag, låt oss med bön och tro påskynda den. Guds Son skall komma. Allt som dolts skall då bli uppenbart. Vi väntar, ropar med hans folk: Kom, Herre _]esus, snart!

DAGENS OCH ÅRETS TIDER Morgon

497. Min Gud och Fader käre

S! mrs/nt rg 1.539 (se även 199)

”(Lt 131413;

va—kar

årrJJJUJ'HIUJ—st

— skyd— dat väl,

_ ver

natt du mig — va - rat

tåj'jilJJl—EfJfLJJJJJJOlI

in — tet har fått

och mig

ska — da ditt barn till kropp och själ.

] Min Gud och Fader käre, 4 Förnya du mitt hjärta

nu vill jag tacka dig. Du är mig alltid nära och vakar över mig. I natt du mig bevarat och mig beskyddat väl, och intet har lätt skada ditt barn till kropp och själ

2 jag för den nya dagen i bön blir stilla nu. I dina händer tag den, och låt den bli, () Gud, en dag då jag får vandra på vägar du berett, en dag dåjag åt andra kan ge vad du mig gett.

3 Ge tro på den du sände, på din Son, jesus Krist, vår Frälsare, den ende som hela kan vår brist. Låt mina tankar vila i vad för mig han gjort. Väck hoppet, låt det ila mot himlens öppna port.

_] Kolrose omkr 1535 Övers 1601

med kärleken från dig, så att jag dem kan älska som har gjort ont mot mig, och hjälp mig, Gud, att söka ej mitt, men det du vill. Var mänska jag får möta, () Herre, hör dig till.

Ditt ord villjag bekänna och göra vad du sagt, ej vika eller rädas för någon världslig makt, ej genom ord och handling mig vända bort ifrån din levande församling och jesus Krist, din Son.

Lär mig min dag fullända ditt namn, 0 Gud, till pris och tro, vadhelst må hända, att du är god och vis. Du är min stora glädje, min trygghet all min tid. Närjag skall lämna världen, tag in mig i din frid.

A Frostenson 1977

DAGENS OCH ÅRETS TIDER Morgon

498. Vi tackar dig så hjärtelig

Leipzig 1625/ (le Peter [1155

Wet—%li—Ä—H—ä—r

Vi tack— ar så hjär - te — lig, o vår &? x ,_ re — der. stärkt oss väl till kropp och själ. a da — gen 1 Vi tackar digg 4 Upplys vår själ sä hjärtelig, och lär oss väl 0 Gud, vår käre Fader. din goda vilja känna, Du stärkt oss väl att vi i dag till kropp och själ. till ditt behag Du ger den nya dagen. må håg och gärning vända. 2 ja, tack för att 5 Ge alla nåd i denna natt och goda råd vi trygga har fått sova, som land och stad regerar, att i ditt namn att allt går rätt vi mötas kan och på ett sätt och dig med glädje lova. som tjänar dig till ära. 3 Vi dig nu ber 6 Hjälp oss envar att nåd du ger att dag för dag och oss i dag bevarar, så sina plikter sköta att med din makt att vi varann och änglavakt med glädje kan du hjälper i all fara. hos dig i himlen möta.

H Spegel 1686 A Frostenson 1980

499. Nu stiger solen fram ur österns portar H () ([ Zine/t' llt/)]

%% 111—11???

sti- ger so— len fram ur ös— terns por — tar, för—

1543114J1atJ—1JUJJF1

gyl-ler ber—gens rand och sjö och sko - gar. Min sjä1,stå opp,var

DAGENS OCH ÅRETS TIDER Morgon

åFJJle J :JIJJJJLJ 1.11

glad, i lov— sång kläd dig som sti— ger fri och klar. Låt 111111111111111 ll jor—den ge ett svar på him— lens gläd—

] Nu stiger solen fram ur österns portar, förgyller bergens rand och sjö och skogar. Min själ, stå opp, var glad, i lovsång kläd dig som stiger fri och klar. Låtjorden ge ett svar på himlens glädje.

2 Likt sand som hopat sig och ej kan räknas, likt havens djup, som ej kan ses och mätas, är Herrens nåd för den som tror och vågar. Den mening ger och mål. Var morgon den min skäl till brädden rågat.

3 jag får i överflöd. Låt sorgen fara! Min kropp — som blomman spröd — vill Gud bevara. Hans kärlek är en stark och stilla åder i allt han gör och ger. Min själ, vad vill du mer? Låt Gud fä råda!

Th Kinga 1674 A Frostenson 1969

500 _Morgonrodnaden skall väcka

v 3 FS 9111 W lil/etsnitzer 1661 Mor— gon— —rod— —den skall väck — a mi till lov— sång med sin lans. — na hän— der vill jag sträck-a upp mot Her — ren. Allt är ans. QLHJ J ? Hål MJ Jil—Hera 3" Jag med hjär— ta och med tung—a till hans ä — ra nu vill sjung—a.

11111111111511113111

Till hans tron den lov— sång när som från mi — na läp- par gr.å

l Morgonrodnaden skall väcka Jag med hjärta och med tunga mig till lovsång med sin glans. till hans ära nu vill sjunga. Mina händer vill jag sträcka Till hans tron den lovsång når upp mot Herren. Allt är hans. som från mina läppar går.

DAGENS OCH ÅRETS TIDER

2 Samma sol, vars gyllne strimma över Edens lunder brann, för vars strålar nattens dimma från en nyfödd jord försvann, se, den lika härlig brinner, lika mild den oss påminner att med samma nåd och makt Herren på sitt verk ger akt.

3 Hoppfull vill i dagjag möta allt vad han mig förelagt, troget mina plikter sköta, lita till vad han sagt.

_] O Wallin 1814 A Frostenson 1980

Morgon

Glad som fågeln skalljag prisa honom som sin nåd vill visa, trygg i Herrens skugga bo, närjag går till nattens ro.

4 I mitt liv för sista gången solen skall en dag gå ner. Blicken slocknar, tyst är sången, inga röster når mig mer. Då skall öga, tunga, öra bättre skåda, sjunga, höra Herrens nåd och härlighet i en salig evighet.

501. I öster stiger solen opp

] Mos 2:8 f Matt 2:1—12 Mal 4:2 0 lindberg 193/i

pgg kat.—W? :F 1—1

ös -ter sti— ger so — len opp och spri—der guld på

ål) ;jlj—T—l %%? 3.55: MTM

sky. Hon sti— ger ö —ver

1 I öster stiger solen opp och sprider guld på sky. Hon stiger över bergets topp, bestrålar stad och by.

2 Hon kommer från den fagra kust, där paradiset låg. Hon ger de gamla liv och lust och fröjdar barnens håg.

3 Hon hälsar oss ännu så skönt från Edens morgon klar, där livets träd stod evigt grönt, där livets källa var.

B S Ingemann 1837 _]A Eklund 1912

gets topp, be—-strå lar stadoch by.

4 Hon hälsar oss från livets hem, där upp en stjärna rann, Guds ljus, som över Betlehem för österns vise brann.

5 Och stjärnorna, de bugar sig, när dagens 501 går opp, den sol, som oförliknelig har bådat världens hopp.

6 Du solars sol från Betlehem, hav tack och lov och pris för varje glimt från ljusets hem och från ditt paradis.

DAGENS OCH ÅRETS TIDER Morgon

502. Morgonens rodnad över bergen brinner yMedeltida hynnmelodi

113315531—1153313

— go— nens rod nad ö— ver ber- gen brin— ner. 2. Bö — nen för — ja — ge själens sömn och trög—het. — dern, som 0 - van al -la stjär—nor tro — nar, 1 En i a 11 W 15 a 1 1 t Stil - la från j nat— tens skuggor svin- ner. Ö — ver oss lyr - se nå—denslglans och hög— —het Kris — tus, som gju — tit blo—det som för- so — nar % 15, då 9 5 i 31,45 ,”5 j _lzl 1 Kom, låt oss in— för Gud ned — fal — a, Ljuvligt av höj - den frälsning —en och fröj - den An — den so — lar mäk— tig t och hug - sva — lar,

EMM 405/ta gura/iden:

1111111m

ho— nom till- -bed— ja.

till oss ned-kom -me.

tillhör all ä — ran.

l Morgonens rodnad över bergen brinner. Stilla från jorden nattens skuggor svinner. Kom, låt oss alla inför Gud nedfalla, honom tillbedja.

2 Bönen förjagar själens sömn och tröghet. Över oss lyser nådens glans och höghet. Ljuvligt av höjden frälsningen och fröjden till oss nedkommer.

3 Fadern, som bortom alla stjärnor tronar, Sonen, som världen med sitt blod försonar, Anden, som talar

mäktigt och hugsvalar,

tillhör all äran. Amen.

O Mannströrn 1928*

DAGENS OCH ÅRETS TIDER Morgon

503. Den morke nat forgangen er :l llinding lå78

Ewermmilsäåhrr

Den mör —ke na at for- -gang- en er, og da— gen op- rin— —der så

Wäå'p 1515555531

fug— le de sjung— e så bli - de. Gud" gi- ve os lykke og

ååuåfåtggåkåiiv jlzk via

de råd, sin nå - des lys os til— sen -

1 Den morke nat forgangen er, det var os alle et godt behag, og dagen oprinder så vide, han frelste os dermed af mode. nu skinner sol over mark og kaer, Gud give os... de fugle de sjunge så blide. Gud give os lykke og gode råd, 4 Rack os, ojesus, din frelserhånd sin nådes lys os tilsende! i dag og i alle stunde, udlos os alle af markets bånd, 2 Gud vaere lovet i evighed, at ret vi dig tjene kunne! han denne nat tog os vare! Gud give os... Han lyse på os sin hellige fred og fri os af alskens fare! 5 Da, hver gang dagen forgangen er. Gud give os... og natten til os fremskrider, vi dig vil prise, o Herre kaer,

3 Om påskemorgen, den signede dag, af hjertet til alle tider!

vor Herre stod op af döde, Gud give os...

H Christensen Sthen 1589 Under dagen

504- En jordisk dag, en dag från dig

Medeltida hymnmelodi

151 ggr . 1taisslw1aå”

En jor— disk dag, en dag från dig,o Je —sus ,fyll den med ditt liv.

1111131158111151151

Rättfär— —dig- he— tens sol är du, låt hjärtat re— nas i dess ljus.

_ Egg/_l, 131111 vasen:

DAGENS OCH ÅRETS TIDER Under dagen l En jordisk dag, en dag från dig, 3 En dag i makt från himmelen

o jesu, fyll den med ditt liv. du kommer till vårjord igen. Rättfärdighetens sol är du, Vi tecknen på din ankomst ser: låt hjärtat renas i dess ljus. den nåd du här och nu oss ger. 2 Vi är ej längre utanför. 4 Dig, heliga Treenighet,

I dig vi lever, lider, dör * som allt förnyar, allt oss ger, och uppstår till ett evigt liv. lovsjunger vi, tills vi en gång Du är i oss. Vi är i dig. får sjunga Lammets nya sång.

Amen.

Latinsk text: [om Christe. Joljuxtiliae omkr 1200 ;! Froxtenson 1968

505. Ett, Jesus, än påminnerjag

joh 8:12 "fo/m 1599 äåäååk1äxe*31*1534

Ett, Je— sus, an pa— min— ner jag: led du min vand—ring Hör—ker var mitt kla— ra ljus, i fat —-tig— dom mitt

11%b111413111

för mig på vä — gen skyd — da. ri — hus, ih storm min lug - hyd —

&H111W1M1111M41

till min grav, dryck och fö—da, ro i mö -da, allt i

$iiät1155153

Sist min själ till him— len kal — la.

Var min stav

Ett,_]esus, än påminnerjag: Var min stav led du min vandring dag för dag till min grav, 1 och mig på vägen skydda. dryck och föda, ' I mörker var mitt klara ljus, ro i möda, ' i fattigdom mitt rika hus, allt i alla. i storm min lugna hydda. Sist min själ till himlen kalla.

_] Possieth 1709 K—G Hildebrand 1983

DAGENS OCH ÅRETS TIDER Under dagen

506. Genom gatans trängsel

v ljoh 19:17 v 5 Fil 4:6—7 1" ['i'/it: 1147

11111111111—1 1,11

Ge— nom ga- tans trängsel har du själv ditt kors. Kom och var oss

11.1 1111—133

mitt i sta— dens sorl.

] Genom gatans trängsel tillhör dig — ej bara bar du själv ditt kors. tyst och ensam tid. Kom och var oss nära mitt i stadens sorl. 4 Kom i middagstimman,

stilla sökarljus,

2 Kom på stenar nötta röst som ej kan störas av miljoner steg. av trafikens brus. Här din vingård ligger, här vi dig kan se. 5 Mitt i dagens brådska, i min arbetstid 3 Timmarna i möda, jag ditt ord behöver hets och rusningstid och din starka frid.

A Frostenson 1965, 1981

Kväll

507. Tack, Fader, för den dag du gav

Hymnmelodifrån 300—talet

(7) 111111111111115111

Tack, Fa— der, för den dag du gav, för kväl— —len som nu sänkes ner,

111111111'111111111

för bör—dor—na du lyf—ter av, när du för— lå— tel se oss ger. Etan aura ueum:

A — men . 1 Tack, Fader, for den dag du gav, 2 Som floderna mot havet går för kvällen som nu sänkes ner, och solen sänks vid dagens slut, för bördorna du lyfter av, så strömmar hjärtats kärlek, lov

när du förlåtelse oss ger. och dröm, o Gud, mot dina djup.

DAGENS ()CH ÅRETS TIDER Kväll 3 Låt oron sjunka, varje rest 4 Vi nalkas dig ijesu namn, av söndring, stolthet och förakt, * 0 Fader vår, och vi dig ber: och själen vaka, vara gäst tag in oss i din öppna famn hos dig som inget öga sett. och din förlåtelse oss ge. Amen.

L(zlimsk ler/: Deus Crea/or omnium, Ambrosius (340—397) 11 Frostenson 1968

508. Den ljusa dag framgången är

v 2joh 8:12 v 5 Ps 3016 Dansk jolkz'isa/1693 Den lju — — sa dag fram— gång- en är och nat — — ten kring oss / 131-gj ?— ilj—J trä 3 ! ;— fal — lit. Kom, Je — — sus Krist, vår Her - — re kär, och stan — i» l & [ ]: tå &” 311 114-' 49141 41311 na hos oss all - tid. Gläd— je oss Gud i him—mel— ri — ket. 1 Den ljusa dag framgången är 4 055 dagen möda ger och slit. och natten kring oss fallit. Det får vi alla märka. Kom, jesus Krist, vår Herre kär, Men natten skänker ro och frid och stanna hos oss alltid. att trötta kroppen stärka. Glädje oss Gud i himmelriket. Glädje oss Gud i himmelriket. 2 O jesus Krist, du världens ljus, 5 I morgon skall vi lova dig, oss hjälp att dig bekänna. din trofasthet bekänna, ja, kom att i vårt hjärtas hus tills vi en gång i himmelrik din kärleks eld upptända. dig prisar utan ända. Glädje oss Gud i himmelriket. Glädje oss Gud i himmelriket.

3 Du är den trogne väktaren. När oss det onda hotar vi söker hjälp. Du ger oss den. Du svarar när vi ropar. Glädje oss Gud i himmelriket.

H Christensen Sthen omkr 1589 A Frostenson 1976

DAGENS OCH ÅRETS TIDER Kväll

509. Vi tackar dig, 0 Herre Krist

vl l Pct 5:7 v 3 Ps 121

Ps 34z8 v 4 1 Mos l:5

v 2 Ps 49 v 5 Ps 11323

Luk 24:29 .l/Iea'eltirla lirmnnze/odi

(se även 464)

WW—

Vi tack— —ar dig, 0 Her— re Krist, som vår Fräl— å?» j_.l— 15 & .l— (Vrlzlr 'if _li— 5 D) — man för — visst. oss al - la om -sorg ba'r ål, mIr ,;Oh fl:-MT: Axl/sta ven/sen: ed di — na hel— ga äng- lars . — men. 1 Vi tackar dig, 0 Herre Krist, 4 O Gud, som dagens gränser satt, som är vår Frälserman förvisst. oss giv en god och stilla natt. Du för oss alla omsorg bär Beskydda fränder, barn och bo. med dina helga änglars här. Ijesu namn går vi till ro. 2 Vi lägger oss till vila ned. 5 Högtlovat vare Herrens namn, At själen ro och frid bered, * vårt fasta värn, vår trygga hamn. bliv när oss, Herre, var oss huld, Dig, heliga Treenighet, förlåt oss all vår synd och skuld. ske lov och pris i evighet. Amen.

3 Bevara oss till kropp och själ, och hjälp oss till vårt sanna väl: dig hålla kär i lust och nöd, dig höra till i liv och död.

N Selnecker 1578 Övers 1610 _]A Eklund 1912, 1934

DAGENS OCH ÅRETS TIDER Kväll

510. Så har nu denna dag

gamlas bs.—13713 TE,—aim see—4 H tåljtfärm= 551311 siw?1ippie—B

2

är här hos i

Så har nu denna dag alltefter Guds behag sitt mål för färden nätt, och natten, Sömnens vän, är här hos oss igen, när ljuset från oss gått.

0 höga himmelsmakt, ditt ”Varde ljus” du sagt. Du skapat natt och dag, själv oföränderlig när allt förändrar sig. Bliv alltid hos mig kvar.

Mitt öga slutes till. Din ängel blid och mild, o Herre, till mig sänd

S Columbus 1674 A Frostenson 1980

_ gena

lju— set från oss

att hålla trogen vård och att osynlig stå hos mig som vakt och värn.

Min klädedräkt läggs av: min synd, o Gud, begrav i Kristi sidosår. Så skall min skröplighet bli vänd i härlighet närjag avjord uppstår.

I himlen skalljag bli från alla synder fri och får lovsjunga dig som också när du såg hurjag i synden låg var mig en nådig Gud.

gått.

DAGENS OCH ÅRETS TIDER Kväll

511. Nu i tysta skuggan fången

v 6 Ps 139:l-5 ll" l'Vessnitzer 1661 &?in i 111 rälig—3 3 Dlåll i ty s — ta skug — gan fäng— en son med stj är—nor stick—ad är — ner hjär— tat lust gi sång- en till min Her — re Je — sus kär.

åJJä_JTjttJCläitflerr

I det kla — ra nörk—ret Vä — ver mi — na tan- kar guld— bok— stå—ver

åänfvii1gi1U1thji

cm Guds Lamm, som för mig lät fång —a i dö— dens nät. 1 Nu 1 tysta skuggan fången 4 jag min sol i mörkret söker, som med stjärnor stickad är medan andra somnar in. känner hjärtat lust i sången Bönens kraft min tro föröker: till min Herre jesus kär. jag skall finna vännen min. I det klara mörkret väver Vem vill byta mötet ljuva mina tankar guldbokstäver mot den tunga Sömnens huva? om Guds Lamm, som för mig lät Medan kroppen väntar dag, fånga sig i dödens nät. alltså vaken vilarjag. 2 Nu när allting annat tiger 5 Till dess daggens pärlor börjar vill min tunga tala så klart att lysa jesu pris att ditt lov än högre stiger och att grönskans lov besörja än där månen brukar gå. före gryningsljusets bris. Fast min blick dit upp ej räcker ja, fast kroppen måste sova, där en gång jag törsten släcker, hör ej själen upp att lova når trons öga redan dit dig, mitt hjärtas högsta skatt, bortom stjärnan silvervit. som har åtskilt dag och natt. 3 Måne, låt ditt ljus förvåna 6 Din ärjag närjag uppvaknar, alla djupa vidder blå din dåjag till vila går. med sitt silver, det du lånar All sin fröjd och ro den saknar vattnen som du spelar på. som ej vännen möta lår. Skin och skimra, blänk och glimma, Mörkrets ljus i digjag äger. höj din låga för var timma, Nu min aftonbön jag säger. jesu lov i ringar sprid Intet mig förfara skall. till var ort i nattens tid. Intet störtar mig på fall.

E Lindschöld 1688 A Mannerheim 1981

DAGENS OCH ÅRETS TIDER

5123. När allt omkring mig vilar

v4Upp22z5

H Isaac omkr 1500

Kväll

glam _;le J fl F» 141451; _.L—at—i

allt om- kring mig vi — lar, till dig min

%; j :JllojDJM—i—sigli

åf ÄlllrgåäiljjjlilT—l

ge, hos mig. 1 När allt omkring mig vilar,

till dig min ande ilar, o Gud, och lovar dig. När världens larm försvinner och jag mig ensam finner, är du, barmhärtige, hos mig.

2 När mörkerjorden höljer och all dess prakt fördöljer, jag till ditt rike ser. jag ser det kring de dina av nåd och sanning skina uti ett ljus, som ej går ner.

F M Franzen 1814, 1818

3 Det ljuset när mig bliver, då natten mig omgiver; därvid jag somnar in. Därvid jag vaknar åter, så länge du mig låter här fostras att bli evigt din.

Låt mig din nåd ej sakna, tills jag en gång får vakna, där själv du solen är, därjag på dig blott aktar, ditt anlete betraktar och kommer dig alltmera när.

DAGENS OCH ÅRETS TIDER

Kväll

512b När allt omkring mig vilar

v 4 Upp 2215 H lsoar omkr 1.711!)

åbmlflll Fifa Mi; 1 1111 1*

När allt (In—kring mig vi — lar, till dig min an — de i — lar,

När värl— dens larm för —svin—ner och

årlljlåprijl-lJlll

jag mig eri—sam fin—ner,

] När allt omkring mig vilar, till dig min ande ilar, o Gud, och lovar dig. När världens larm försvinner och jag mig ensam finner, är du, barmhärtige, hos mig.

2 När mörker jorden höljer och all dess prakt fördöljer, jag till ditt rike ser. jag ser det kring de dina av nåd och sanning skina uti ett ljus, som ej går ner.

F ll/I Franzén 1814. 1818

du, barm—här— ti—ge, hos

3 Det ljuset när mig bliver, då natten mig omgiver; därvid jag somnar in. Därvid jag vaknar åter, så länge du mig låter här fostras att bli evigt din,

4 Låt mig din nåd ej sakna, tills jag en gång får vakna, där själv du solen är, där jag på dig blott aktar, ditt anlete betraktar och kommer dig alltmera när.

513. Din sol går bort, men du blir när

Folkmelodi enl Leksandstmdition (se även 42)

&??? .P—i Emmi/tl

blir när, 0 Gud, du all —tid hos oss är.

Din sol llgår bort, men

Pt.—1 ihjäl—tf

tätt—t ** * Tie—t 1; MM 933111!

mörk —ret ser

1 Din sol går bort, men du blidru när,

0 Gud, du alltid hos oss är. I'mörkret ser du oss ännu, och när vi sova, vakar du.

2 Allt vilar under Herrens hand, som hägnar både stad och land,

F M Franzén 1814

oss än— nu, och när vi so— va, va— kar du.

och till de goda barnens ro hans goda änglar hos dem bo.

3 Sött sover den som fruktar Gud och vandrar efter Herrens bud. Med glädje står han upp igen och prisar Gud, sin Far och vän.

DAGENS OCH ÅRETs TIDER Kväll 5 l 421 Till natt det åter lider .V .S'e/neeker 1.'387/_/ ( ,'riiqer 164!)

gt—sfäl1111l11'111111å ;

Till natt det å — ter li — der, och so —1en från oss skri—der.

., / gågl1s1rt11rlf ,111111 Jag knäp —per mi — na hän — der och till min Gud mig vän — der. ] Till natt det åter lider, och solen från oss skrider. jag knäpper mina händer och till min Gud mig vänder.

4 När mina sinnen alla i vila sammanfalla, då låt din änglaskara min vakt och hägnad vara.

2 () Herre, du som varit 5 Mig själv och vad i livet min tröst den dag som farit, mig kärt av dig är givet

låt mig din nåd förnimma också i nattens timma.

För jesu blod, som flutit, förlåt vad jag har brutit, att ej min skuld mig gnager och sömnens frid förtager.

] L Runeberg 1857*

514b Till natt det åter lider

jag ger liksom tillbaka åt dig att övervaka.

6 O Gud, min bönjag slutar och mot din nåd mig lutar. Ej finnes ro i världen som på den huvudgården.

N .S'r'lnerlrer 587/_] ( ,'riigei lli—1!)

&1111111112131311113

Till nattdet å — ter li - der, och so —1en från oss skri—der. Jag

éälfgdävl/l—ler—HZI J'll

knåp-per mi — na

1 Till natt det åter lider, och solen från oss skrider. jag knäpper mina händer och till min Gud mig vänder.

2 O Herre, du som varit min tröst den dag som farit, låt mig din nåd förnimma också i nattens timma.

3 För jesu blod, som flutit, förlåt vad jag har brutit, att ej min skuld mig gnager och Sömnens frid förtager.

_] L Runeberg 1857*

4 När mina sinnen alla i vila sammanfalla, då låt din änglaskara min vakt och hägnad vara.

5 Mig själv och vad i livet mig kärt av dig är givet jag ger liksom tillbaka åt dig att övervaka.

6 O Gud, min bönjag slutar och mot din nåd mig lutar. Ej finnes ro i världen som på den huvudgården.

hän—der och till min Gud mig vän - der.

DAGENS OCH ÅRETS TIDER Kväll

5l5a Nu kommer kväll med vilans bud A Krieger 1667

Wargh”; Hå

Nu kom—mer kvällmed vi —1ans bud, och bör—dan läg—ges av.

$'%er 513—1,1 11+fi33l£1231

vill jag tack—a lldig, min Gud, för allt vad du mig gav.

1 Nu kommer kväll med vilans bud, 3 Och gryr för mig en morgondag, och bördan lägges av. så är den dagen din; Nu vill jag tacka dig, min Gud, så är din vilja all min lag, för allt vad du mig gav: och all din kärlek min.

2 för hus och hem och dagligt bröd, 4 Så står jag här ijesu namn. förjordelivets id, jag lever på ditt bud; för tröst i nöd, för liv i död, jag går emot din öppna famn, för himmelrikets frid. min Fader och min Gud.

N Beskow 1922*

515b Nu kommer kväll med vilans bud

A Krieger 1667

åarnas—131 ,,,—151J131

kom —mer kväll med vi — lans bud, och bör —dan läg - ges

%&QDQ33111DT

vill jag tack— & dig, linin Gud, för allt vad du mig gav.

1 Nu kommer kväll med vilans bud, 3 Och gryr för mig en morgondag, och bördan lägges av. så är den dagen din; Nu villjag tacka dig, min Gud, så är din vilja all min lag, för allt vad du mig gav: och all din kärlek min.

2 för hus och hem och dagligt bröd, 4 Så stårjag här ijesu namn. för jordelivets id, jag lever på ditt bud; för tröst i nöd, för liv i död, jag går emot din öppna famn, för himmelrikets frid. min Fader och min Gud.

N Beskow 1922*

DAGENS OCH ÅRETS TIDER Kväll

516. Av goda makter underbart bevarad

_] (ie/inet": 1971

åscvf'D-jl J MJ 1ij

Av go— —da mak— ter un— ——der bart be—va- -rad det främ— mande och

4337-3711 ., i mis—111313

ny— a vän— tar jag. Guds nåd är ny var af—ton och var mor—gon.

533533 '5331331

— tar oss 1 var— je ny— väckt dag.

1 Av goda makter underbart bevarad det främmande och nya väntarjag. Guds nåd är ny var afton och var morgon. Han väntar oss i varje nyväckt dag.

2 Låt varmt och stilla ljus i kvällen brinna. Som du i mörkret tände världens ljus, så för du här din mänsklighet tillsammans och är på vägen moln och eld och Gud.

3 När nu till stillhet allt omkring oss sjunker du låter nya klanger växa fram. Vi hör den sång som alla världar sjunger, i hopp och tillit ropar de ditt namn.

D Bonhoeffer 1944 P 0 Nisser 1973

517. Trötta av dagen vi kommer dig nära H ] Gaunt/ett 1854

åä3 i; ;t 34 343-" 1 3.5.5 ——l%*113i' 13" 333

Tröt-ta av da—gen vi kommer dig nä-ra, vän—tan—de Fa—der, i '_'. ' | 'i _';1_-,_ i:" skym-ningens tid. Al— la vi lämnar åt dig vå— ra bördor, vår

åå 3 li? ;t Ja.-331-131- ig

kär—lek,vår vi—la och strid.

l Trötta av dagen vi kommer dig nära, Alla vi lämnar åt dig våra bördor, väntande Fader, i skymningens tid. vår kärlek, vår vila och strid.

DAGENS OCH ÅRETS TIDER Kväll

2 Skuggorna tätnar, och fågeln från kylan 3 Lyfter du in oss med varsamma händer vänder tillbaka i hast till sitt bo. sist i ditt rike, från mödornas jord, Herre, din hand är det näste vi söker, då skall vi samlas i salig gemenskap din kärlek vår tillflykt och ro. till kärlekens fest vid ditt bord.

Från spanskan Britt G Hel/louis! 1984

518 jag är hos dej, min Gud

L 3 Lundberg 197)

&%m % än/Cååm/Bb vån/%& Hå äm/FMEjmjj A7 Ca

Jag är Chos dej, min scm ba—byn hos Asin mam— ma. Jag Asus A Asusy

ädla—37% ijrÄWQGuI Boxing-H A35

är hos dej scm få — geln i sitt bo. hos D7/C Gm Gm/F C7/E Bmaj7 Dm/AE 31:51 Eid? ?; i | ; ; 5133; ;?E dej, min Jag är hos dej, min Gud,G när nat—b ten böDr— —jar Gm A7 Dm/C Dm/Bb Dm/A Gm/B kan — ma. Bli kvar hos nej, så har jag lugn och ro. ] Jag är hos dej, min Gud, jag är hos dej, min Gud, som babyn hos sin mamma. när natten börjar komma. jag är hos dej Bli kvar hos mej, som fågeln i sitt bo. så harjag lugn och ro.

jag är hos dej, min Gud.

Margareta Melin 1980

519. Det ringer till vila

Matt llz28 v 3 Matt 24:35 2 Mos 20:11 v 7 Rom 12zl Ps 84 [ ll/ia'e'en 1916 6? 3 432533 än H 13 r—J r r Det ring -er till vi- la och veck— än går ut, Guds sab — bat

I

är; när räfo-JMJJJ

sig nal- kar och mö —dan har slut.Tack, e — vi— ge Fa—der, för

DAGENS OCH ÅRETS TIDER

Kväll

&JlJåmtrrrrnrr—Fr"

häl— sa och frid och — de— nes

Det ringer till vila och veckan går ut, Guds sabbat sig nalkar och mödan har slut. Tack, evige Fader, för hälsa och frid och nådenes gåvor i nödenes tid.

Du varit mitt stöd i mitt anletes svett, min börda du lättat, mitt bord du berett, och om i min blindhetjag knotat ibland, du tog dock ej från mig din skyddande hand.

Förlåt mina brister, och giv att alltmer din nåd jag förnimmer, din sanningjag ser. Ack, öppna mig ögonen, Gud, för ditt ord, som bliver, då himlen förgås med vårjord.

4 Det ordet skall vara min tröst och mitt ljus. I morgon det ljuder ännu i ditt hus. Jag dit med de fromma så gärna då vill, och själen hon längtar och trängtar därtill.

Lär mig då besinna mitt eviga väl, upplys du mitt sinne, upplyft du min själ från levernets oro och sorg och besvär till dig och till det som evinnerligt är.

Det dröjer ej länge, så är det förbi med färden i världen och tingen däri. Vad blev det väl av mig, om, Herre, ej du mot mig var barmhärtig och nådig ännu?

Mot målet nu villjag så vandra min stig, att synden ej skiljer mitt hjärta från dig. Min omsorg om själen förena jag skall med trohet och flit i mittjordiska kall.

Till detta beslut att ej glömma ditt bud välsigna min gudstjänst i morgon, o Gud. När återjag börjar min veckas besvär, ett stegjag då närmare himmelen är.

0 Wallin 1838* ( ärvsö salmen) P

1

nö — de —nes tid.

DAGENS OCH ÅRETS TIDER

Kväll

52021. Nu vilans dag förHutit

Luk 11: 28 H Isaac omkr 1500

vi—lans dag för — flu — tit, vi på

år; d_iiitt_L4Hä xi ii J ?

nju » tit ari—sorg och din vård. Din kär— lek du oss

313—JW

vi — sat, med li -—vets bröd be — spi-sat och lärt oss li— vets

1 Nu vilans dag förflutit, då vi på nytt har njutit din omsorg och din vård. Din kärlek du oss visat, med livets bröd bespisat och lärt oss livets väg att gå.

2 Gud, giv oss nåd att gömma ditt ord och aldrig glömma vad du i ordet lär. Låt oss hos dig få bliva och dig vårt hjärta giva. Du alltid vid vår sida är.

LjNyblom 1911 _]A Hellström 1980

3 Ditt rike bland oss främja, giv endräkt, frid och sämja, o Gud, omkring ditt ord. Giv din betryckta kyrka nytt ljus och liv och styrka, och hjälp i nåd din svaga hjord.

4 När dagen från oss ilar, låt hjärtat finna vila hos dig i stilla tro. För synd och nöd oss skydda. Sist låt oss i din hydda få smaka evig sabbatsro.

520b Nu vilans dag förflutit

Luk 11:28 H Isaar omkr 1500

åwJHjJT—g? JLLHJI Jag

vi —1ans dag för — flu— tit, nytt har nju — tit

553,13 lTMiJHJ—tqu Jig

din cm— sorg och din vård. Din kär— lek du oss vi — sat, med

?iäiååjQHiJeHift

li — vets bröd be — spi— sat och lärt oss li—vets väg att gå.

DAGENS OCH ÅRETS TIDER Kväll 1 Nu vilans dag förflutit, 3 Ditt rike bland oss främja, då vi på nytt har njutit giv endräkt, frid och sämja, din omsorg och din vård. 0 Gud, omkring ditt ord. Din kärlek du oss visat, Giv din betryckta kyrka med livets bröd bespisat nytt ljus och liv och styrka, och lärt oss livets väg att gå. och hjälp i nåd din svaga hjord. 2 Gud, giv oss nåd att gömma 4 När dagen från oss ilar, ditt ord och aldrig glömma låt hjärtat finna vila vad du i ordet lär. hos dig i stilla tro. Låt oss hos dig få bliva För synd och nöd oss skydda. och dig vårt hjärta giva, Sist låt oss i din hydda Du alltid vid vår sida är. få smaka evig sabbatsro. L] Nyblom 1911 _]A Hellström 1980 Årsskifte

521

Jes 43:19 Klag 3: 22 f

åa.—354334; 433333

Det garn-la år Gudva—re lov, att vi i

Det gamla är förgånget är

Ps 90:14, 65:12 Förrejonnatorirk procersionsxång/Niirnberg 1524

för— gång—et är, ett nytt i stäl— _laäjå

frid fått 1e —-va in—tillåm—m tid.

ääälttrt—Ff'i 153 Hit—333

giv oss, Gud, ett gott nytt år,

&_575531433

får och på den rät— ta vä —gen går.

att var och en nytt sin—ne

1 Det gamla är förgånget är, ett nytt i stället kommer här. Gud vare lov, att vi i frid fått leva intill denna tid. Så giv oss, Gud, ett gott nytt år, att var och en nytt sinne får och på den rätta vägen går.

3 Sträck över oss din högra hand, välsigna både stad och land. Giv hus och hem och dagligt bröd och hjälp oss du i all vår nöd, och led och lys vår överhet. Giv världen fred och enighet och skingra sorg och modlöshet.

2 Vi ber dig nu av hjärtats grund: 4 Så vill vi, du vår Fader blid, Förlåt oss all vår synd och skuld. dig tjäna nu och all vår tid. Låt sakramenten och ditt ord För Jesu skull oss hjälp och stärk, bevara oss och ge oss mod. och giv oss lust till allt gott verk. Dig till oss vänd och stå oss bi, Låt oss till sist, o Fader god, din gode Andes kraft oss giv i himmelen där själv du bor och död och satan från oss driv. lovsjunga dig med glädje stor.

* _] Eberdt 1601 _] Svedberg 1694 K—G Hildebrand 1979

DAGENS OCH ÅRETS TIDER

Årsskifte

522. Hur snabbt, o Gud, vår tid förgår

Jes 4027 f Man 28: 20

Ph Nirolai 1599

ååå—läglidljiållrfr

Hur snabbt, o vår tid Så läg —ger vi med tro

för — går. Vi bör — jar nu på och hopp det ny — a å — ret

ålJåtjä

nytt ett år, det och dess lopp i

gam— di—na

J—jjjollåj

3341'3'1111111111

var dag nåd - v1 - sat,

gick till än - da. Du har go - da hän — der. / sorg— en li — sat, oss - va— rat

åj—J—Jäldäwll

- mot allt: ont

1 Hur snabbt, o Gud, vår tid förgår. Vi börjar nu på nytt ett år, det gamla gick till ända. Sä lägger vi med tro och hopp det nya året och dess lopp i dina goda händer. Du har var dag nåd bevisat, sorgen lisat,

oss bevarat och emot allt ont försvarat.

2 Din vårdnad och din trofasthet har fyllt med gåvors myckenhet det år som nu förflutit. Fast vi med synd och överdåd missbrukat denna stora nåd har du oss ej förskjutit. Allt gott, fullt mått, rika flöden, tröst i nöden du förlänar, att det må vårt bästa tjäna.

för —sva — rat.

3 Tag bort nu med det gamla är vår gamla synd och ondska svår för Jesu död och pina. Förvissa oss attjesus Krist har tagit bort vår synd och brist och låtit nåden skina. I nöd, i död

han sig givit

för att livet oss förvärva, att vi må hans rike ärva.

4 Förnya Gud i detta år

välsignelsen och lyckan vår, att vi må utan fara

i kristlig frid tillsammans bo och finna trygghet, kraft och ro i alla våra dagar. Gud stärk vårt verk. Bördan lätta. Oss upprätta och förvandla

att som nya mänskor vandra.

DAGENS OCH ÅRETS TIDER

(_;1 () Gud. ditt ord och sakrament låt aldrig bliva från oss vänt, behåll oss i din sanning. Bevara folk och överhet. Ge hälsa, fred och salighet och skydda din församling.

Årsskifte

Låt sist, o Krist,

oss i friden rätta tiden

till dig fara. Evigt nyår skall där vara.

Okänd gefär/1582 j—S'oedberg 1694 K—G Hildebrand 1979

523. Jag är det trädet i din gård

Luk 13:6- 9 B l'Valdis 1553

åthÄJlrgÅJÖI—Hjjiul]

Jag är det trä— —det i din gård som är jag tack— sam för din vård, för skydd i

du har ve — lat spa — ra. storm och fa — ra?

åjn1333ngJ3/j13jrälh

him —1ens hägn har trä- -det gröns-kat, lmop- pats,

å—rätitiimt'ifiiw

fått jor—dens must och sol och regn. På fruk—ter har du hop -pats.

Från år till år i

31431th”

0 -frukt - bart det står.

r, men li-ka

1 Jag är det trädet i din gård som du har velat spara. Men ärjag tacksam för din vård, för skydd i storm och fara? Från år till år i himlens hägn har trädet grönskat, knoppats, fåttjordens must och sol och regn. På frukter har du hoppats. Du kom i år, men lika ofruktbart det står.

”Hugg ner det trädet,” säger du, 7”ty ingen nytta gör det.” ”Ack, låt det stå ett är ännu!” så Jesus beder för det. Ja, bed, du gode vingårdsman,

_] O Wallin 1816 Britt G Hallqvist 1981

531411

din förbön ensam gäller, och hjälp mig du att bära frukt förrän mig döden fäller. 0 Jesus, bliv den svages kraft, den dödes liv.

3 Ja, giv mig näring med ditt ord, du vän så god och trogen. Låt mig bli nyttig på din jord och för din himmel mogen. Stärk du min tro, så den här frukt som hungrande behöver. Jag tackar dig för vård och tukt. När livet här är över, låt för ditt namn mig falla, Jesus, i din famn.

DAGENS OCH ÅRETS TIDER Årstiderna

524. Världen som nu föds på nytt

_] P E Hartmann 1861

tärt—33313 11,11 HU fit. tt

Värl-den som nu föds på nytt på—nytt—fö— der glädjen. Här på

åä—Åååjkv—p (1.5.1); PhD-111,15— ?

jor — den vand- rar nu den uppstånd- ne Her — ren. Öst

åäflååJJlP P ) Plr (13 [1

väst och syd och nord, eld och vat-ten, luft och jord

35313 1 53333 i!

sjunger pås- -kens psal - mer.

1 Världen som nu föds på nytt 3 Ur ett outtömligt djup pånyttföder glädjen. skaparkraften flödar. Här på jorden vandrar nu Liv ger liv och skörd ger sådd, den uppståndne Herren. sådden nya skördar. Öst och väst och syd och nord, Döden fråntogs all sin makt. eld och vatten, luft och jord Kristi kropp i graven lagd sjunger påskens psalmer. uppstår och förvandlas.

2 Hör hur fågelropen höjs! 4 Vi i honom återfår Hav och strand sig gläder. allt som gick förlorat. Se hur mark och träd tar på Paradiset nu för oss sina sommarkläder. öppnar sina portar. Genom tjäle, köld och död Inget svärd! Från död till liv tränger solens eld och glöd. kallas vi att leva i Det är påsk på jorden. alla somrars sommar.

N F S Grundtvig (1783-1872) A Frostenson 1969

DAGENS OCH ÅRETS TIDER Årstiderna

525. Se, nu Stiger solen ur havets famn

v 1 Ps 1911-7 Ps 3126 v 3 ] Joh 311 v 4 Upp 2215 0 Ring 1915 Hm E/H SL Se., nu sti— ger - len ur - vets famn.

G D/FQ A Ern/G

16553 113331? 91-321 31

Luft och böl- jor ly - ser, och skog och strand,

gått: f_- 3 '_matl 332331.— a_i

skäl — van- -de av ju —bel — ett and - löst nu A/Ci Hm D Hm/FQFS H me - dan lju- set lan - dar värl - dens kust.

1 Se, nu stiger solen ur havets famn. Luft och böljor lyser, och skog och strand, skälvande avjubel — ett andlöst nu — medan ljuset landar på världens kust.

2 Tack att jag får möta dig, sommardag, ge mig hän åt dig, i min famn dig ta, känna vinden, himmel och hav och jord, andas i ett levande skaparord.

3 En gång ärjag ensam på nattmörkt hav, ändå utan ängslan för död och grav. Livets Gud mig skyddar, jag är hans barn, lämnar i hans händer det liv han gav.

4 Se, då stiger solen och morgon gryr. Alla dödens skuggor för evigt flyr. Ljuset hittat hem efter ändlös färd. Speglad i dess glans står en nyfödd värld.

_] Knudsen 1891 A Frostenson 1968, 1980

480 Texler och melodier SOU 1985:16 DAGENS OCH ÅRETS TIDER Årstiderna

526. I al sin glans nu Stråler solen H Rung 1859

F/A C7/G F

åwijl Hådlf Ältåg—J—MBLÄ

al sin glans nu strå- -1er so - len, livsly- set 0- ver C/E C7/G Psus

åfflf Jitrlllcl fiffftpi] &_1114514414 inåt? ji &? 3535. 1459? Fri—å” Qi ll eng -le - röst i Je - su navn en gyl - den höst.

I I al sin glans nu stråler solen, livslyset over nådestolen, nu kom vor pinselilje-tid, nu har vi sommer skaer og blid, nu spår os mer end englerost ijesu navn en gylden host.

2 I sommernattens korte svale slår hojt fredskovens nattergale, så alt, hvad Herren kalder sit, må slumre SDdt og vågne blidt, må dromme sodt om Paradis og vågne til vor Herres pris.

3 Det ånder himmelsk over stovet, det vifter hjemlig gennem lovet, det lufter liflig under sky fra Paradis, opladt på ny, og yndig risler ved vor fod i engen beek af livets flod.

4 Det volder alt den Ånd, som daler, det virker alt den Ånd, som taler ej af sig selv, men — os til trost af katrlighed med sandheds rost — i Ordets navn, som her blev kod og for til Himmels hvid og rod.

N F S Grundtvig 1843

5 Opvågner, alle dybe toner, til pris for menneskets forsoner! Forsamles, alle tungemål, i takkesangens offerskål! Istemmer over Herrens bord nu menighedcns fulde kor!

6 Ijesu navn da tungen glader hos hedninger så vel som jeder; ijesus-navnets offerskål hensmelter alle modersmål; ijesu navn udbryder da det evige halleluja.

7 Vor Gud og Fader uden lige! Da blomstrer rosen i dit rige, som sole vi går op og ned i din enbårnes herlighed; thi du for hjertet, vi gav dig, gav os med ham dit Himmerig.

DAGENS OCH ÅRETS TIDER Årstiderna

527. Hur härligt vittna land och sjö

Ps 10411-2 Ps 139zllf

v 4 l ]oh l:5 v 4-5 Ps 1191105 N Söderblom 1916 gate—HJ B l 5 E%

Hur här- ligt vitt— na land och sjö än — nu frost och + årig Far:—fjäll CWJ E% vin— ter — snö, o d, cm di - na un — der! För - viss-nad,ö % Tigi _l— mörk och kall, är jorr——derndock din -ta - pall san

ååå—JM

sm blcmst-rings Stun - der.

1 Hur härligt vittna land och sjö 4 Ljus är din klädnad, Herre Gud: ännu i frost och vintersnö, i norrskensprakt och stjärneskrud o Gud, om dina under! din himmel skådar neder. Förvissnad, öde, mörk och kall, Dig bliver intet mörker när, ärjorden dock din fotapall du våra fötters lykta är, som i sin blomstrings stunder. som oss i natten leder.

2 Hon ändat har sin arbetsdag, 5 Upplys oss, Herre, med ditt ord, hon böjer sig för ditt behag att vi på denna mörka jord och kläder av sin prydnad. ifrån din väg ej vike. Nu vilar hon i sabbatsfrid Och för oss sist i Kristi tro och bidar nästa arbetstid från dödens skugga, där vi bo, i tålamod och lydnad. till ljuset i ditt rike.

3 Ty du, barmhärtig år från år, bevarar för en nyfödd vår det frö som drivan täcker. Det lever i sin mörka grav; du lyfter snart dess täcke av, din sol det återväcker.

z Topelius 1880

ATT LEVA AV TRO Stillhet—meditation

528. Stilla jag min blick vill fasta

Semi/r 1675?

?trNJJJHJTSJRIdJHQE

Stil— la jag min blick vill fäs — ta, Her - re Je - sus,blott på dig, visan

giillliirriräliu JJ!

vet mitt bäs - ta, du som tro- fast hjäl- per mig. Vid din

tili td JH law, J_J lll Ill

hand jag trygg—het vin — ner, fram till sa -lig —he - ten hin —ner.

] Stillajag min blick vill fästa, 4 Stilla vänta och välkomna

Herre jesus, blott på dig, viss om att du vet mitt bästa, du som trofast hjälper mig. Vid din hand jag trygghet vinner, fram till saligheten hinner.

2 Stilla må min vägjag vandra, vara trogen i mitt kall, bli till tröst och stöd för andra, ej till stötesten och fall. Bygga upp, ej riva neder, är en kristens plikt och heder.

3 Stilla måjag Herren bida och försöka göra gott, medan dagens timmar skrida nyttja fristen som jag fått. Snart är sista timmen slagen, och jag blir ur tiden tagen.

vill jag dagens slut och lön. Stilla må i Gud jag somna från min sista aftonbön, och må den i soluppgången bytas mot den nya sången.

Stilla må mitt stoft få gömmas i den tystajordens famn. Må den plats av mänskor glömmas därjag vilar utan namn. Plats och namn väl Herren känner när han ropar sina vänner.

_] O Wallin 1818 L Lindman 1981 Brin G Hallqvist 1983

ATT LEVA AV TRO Stillhet—meditation

5290. Herre, i dina händer $ Salonen 1.955

?fåWM—Jl emil—tim,

0 Her-re, i di- na hän-der min kärlek, min en-sam—het, det ewww H; ,JJ Mi vackras- te som jag ä - ger, det bittraste som jag vet,

gtr—aj,; WU J—Cbiiå-ÅJJÅJJ F;

läm- -nar det allt i från mig och böjer mitt hu— vud ner

$'”-H M JlitJihlZMlJ NJ J 1|

ser att jag in- te or- kar för— tvivla och hop- pas me

] O Herre, i dina händer 2 Var flämtande rastlös känsla min kärlek, min ensamhet, som gömmes i sorgset bröst, det vackraste somjag äger, slut in den i dina händer det bittraste somjag vet, och ge den, o Gud, din tröst, jag lämnar det allt ifrån mig som övergår alla tankar, och böjer mitt huvud ner. som kommer då ingen vet Du ser attjag inte orkar och fyller ett fattigt intet förtvivla och hoppas mer. till randen med evighet.

Viola Renvall 1933

530. Mina döda timmar

K Lönnå 1975

4 D A A9/G D/FS A7/E 534—342435 *;r H J ; ; I.» | Mi - na dö — da tim - mar här jag fram till dig. D G JD/FQA gtr-tlf, J.JSJ—IEJEJI.J In - för di — na ö — gon låt dem bli till liv . D/Fs: D/Ftt A am:! årquflJMlJDJJ 1] In - för di - åt dem bli till liv. 1 Mina döda timmar 2 Inför dina ögon bärjag fram till dig. inget är fördolt. /: Inför dina ögon /: Under skal och spillror

låt dem bli till liv. :/ finns en törst, en gråt. :/

ATT LEVA AV TRO Stillhet—meditation 3 Mina döda timmar 4 Andas på dem, borttag

bärjag fram till dig. tomhet, tyngd och död. /: Lyft dem, tills mot ljuset /: Fyll dem med din närhet tyst de öppnar sig. :/ och din skaparglöd. :/

A Frostenson 1964, 1979

531. I Guds tystnad fårjag vara

Herrn/Ill! tj/ler [Wii/Berlin 1786

gggijiläyw'ÅfE *?

I Guds tyst— nad får jag va ord-lös, stil -la, - krav. Kla- ra — der, öpp- na da — gar: här en strand vid

31%er

nå — dens hav.

] I Guds tystnad färjag vara 3 I Guds Ande kan jag andas: ordlös, stilla, utan krav. bön ger liv ur död som svar. Klara rymder, öppna dagar: Ögonblickets närhet rymmer här en strand vid nådens hav. allt som blir och är och var.

2 I Guds kärlek villjag vila, 4 Vid Guds hjärta ärjag buren, vet mig önskad, älskad, sedd. innesluten i hans famn. Övar mig i barnets tillit, Medan hemligheten djupnar prövar höjd och djup och bredd. viskar Fadern ömt mitt namn.

_] ]onson 1984

532. Kom nära, Gud. Kom vila

v ] Luk 10:39-42 v 3 Ef 2:14 v 2joh 7:17 Matt 6125-33 2 Kor 3:16-18 v 5 10h 8:36 Å Kullner 1980 l; &) 19 _g ? J 1? 1385 £ _;t. Kom nä — ra, Gud. Kom vi- la. mi- na hän— der ro.

å—eeeåwiäjéida&_jl

Je— sus Kris- tus mö— ter oss till framtid u - tan bör- (lör.

ATT LEVA AV TRO

1 Kom nära, Gud. Kom vila. Ge mina händer ro. jesus Kristus möter oss till framtid utan bördor.

2 Kom nära, Gud. Kom klarhet. Ge mina frågor svar. jesus Kristus möter oss till framtid utan dunkel.

3 Kom nära, Gud. Kom stillhet. Ge nu mitt hjärta frid. jesus Kristus möter oss till framtid utan oro.

A H Lindgren 1978

Stillhet—meditation

4 Kom nära, Gud. Kom morgon. Ge mina ögon ljus. jesus Kristus möter oss till framtid utan mörker.

5 Kom nära, Gud. Kom himmel. Frige min själ, o Gud. jesus Kristus möter oss till frihet och till sanning.

533. Släck de tusen bildernas Skärm

K- 0 Robertson 1974

& itf—1552]? 134 ;1T1'1 & 1 H TE Til

Släck — sen

bil -der— —nas skärm. är verk- 1 lg—

r,.r11i 161151 ( (11? 111

Opp—na

för löf— tet och vän— ta

get Li ; 1.1 11.1 ingått

tå — ligt vid

1 Släck de tusen bildernas skärm. En är verkligheten i Gud. Öppna dig för löftet och vänta tåligt vid dagens portar av ljus.

2 Då står gäster framför din dörr. En bärjord och rymd i sin hand, en är krönt med tistel och törne, en håller havet gömt i sin famn.

3 Rymd och törne, brusande hav — kärlek, allt är ett i ditt djup, allt får där sitt väsen tillbaka, allt har sitt namn hos levande Gud.

0 Hartman 1969

- gens

ljus.

4 Glömt är tingens skapelseord —— Mänskoson, som böjde dig ner, skriv det glömda ordet på jorden, ordet med läkedom — och med fred.

5 Dröj, o Gäst, i tjänarens hem. Tag mitt bröd och dela mitt vin. Gör av nåd mitt liv till ditt eget. Ske i din vilja, Herre, mitt liv.

ATT LEVA AV TRO Stillhet—meditation

534 jag känner den

1- L" Rotel! 1972

%%111113111111F151r1

kan — ner den. tro och nat — tens mör _ ker fört mig fram till käl— lans stil— la vat- ten. Men det är natt.

1 jag känner (len. Min tro och nattens mörker har fört mig fram till källans Stilla vatten. Ålen det är natt.

2 Den skönhet finns ej där som bländar ögat och jord och himmel kommer dit att dricka. Men det är natt.

3 Jag vet att den är bottenlös och bräddjup och inga grunda stränder finns kring vattnet. Men det är natt.

4 Dess klarhet kan ej grumlas och fördunklas. Det rena ljuset föds och spelar ur den. Men det är natt.

5 Den oföränderliga källan göms i det bröd som lever och som ger oss livet. Men det är natt.

6 Dess tystnad ropar. Allt som skapats kommer att dricka ur dess flöde., höljt i skugga, ty det är natt.

7 O källa — utan dig fanns ingen längtan. jag ser den brista fram, där brödet brytes. Men det är natt.

johannes au Korset (]uan de la Cruz) 1578 A Frostenson 1972

488 Texter och melodier SOU 1985:16 ATT LEVA AV TRO Bönen 535 Mitt hjärta, fröjda dig Matt 7:7-11 v 2 Rom 8:26 v 3 Ef3:20 ] ('riiger 1647

gåtJTF-gjjdgwöleJ 3111

Mitt hjär— ta fröj-da dig, må själ och sin— nen rö- ras. Dni Den bön satihär du ber skall a.id i him- len hö— ra.

:tgnJJJ 31.1. lurräile'rl

Fa — der kal -lar dig och Je - sus Krist,th Son, att

fåtötTJMvL JEJJJJl-g. II

gå för —trös-tans- full med bön till nåt-dens tron.

1 Mitt hjärta, fröjda dig, mä själ och Sinnen röras. Den bön som här du ber skall Gud i himlen höra. Din Fader kallar dig, och jesus Krist, hans Son, att gå förtröstansfull

med bön till nådens tron.

2 Det är din Fader kär som sagt att du skall bedja. Din broder jesus är, han med och för dig beder. Hur du skall bedja rätt din Tröstare dig lär. Så kan du säkert tro: av Gud du bönhörd är.

3 Du ser Guds hjärtelag, så tvivla ej och tveka. Han som sin Son oss gav kan inget gott oss neka. Vad dig omöjligt syns, det vill hans fadershand dig giva, ja, långt mer än du ens tänka kan.

4 Så kommerjag min Gud ijesu namn rätt glader och säger i fast tro: jag är ditt barn, min Fader. jag beder, tror och vet: du ger min bön ett svar. Du vill, du kan, du gör vad du mig lovat har.

_] Olearius 1671 G Alton 1694 A Frostenson 1977

536. Att be till Gud han själv oss lär

v 1 Luk 18:1-7, ljoh 5:14 fv4 Mark 11:24 v3joh 14:13, Rom 8:26 v5 1 Tim 2:1

Leipzig 1539

%TQJ—hiiTH—Iifisz

Att be till Gud han själv oss lär. En ut -väg i vårnöd det är.

11113 fint—FH

Den som med tro- get hjär-ta ber blir hörd av Gud, som hjär -tat

ATT LEVA AV TRO Bönen

WJ%111J1J1?H131

lik — na den att gå till Gud som

ser. Kan nå -gon lyck - 3

H"

till en vän?

1 Att be till Gud han själv oss lär. 4 Bed ödmjuk och förtröstansfull En utväg i vår nöd det är. Den som med troget hjärta ber blir hörd av Gud, som hjärtat ser. Kan någon lycka likna den att gå till Gud som till en vän?

Hur än det dig i livet gått: vad har du, som du ej har fått? Allt är dig skänkt av Gud som lån, allt kommer till dig ovanfrån, mer än du själv förstår och vet, och först och sist din salighet.

Bed flitigt, bed ijesu namn. Se, öppen är Guds fadersfamn. Han ger dig Andens hjälp var dag till stöd, när du är trött och svag, till hopp och tröst i sorgens tid, till kraft och mod i andlig strid.

att Gud för dina synders skull ej visar bort dig utan ger sin nåd och hjälp i allt som sker. ja, bed med ånger och med tro, så får du i ditt hjärta ro.

5 Med Gud du tala får om allt, men glöm ej bort vad han befallt: att tänka på de andras nöd och med din förbön ge dem stöd. Om vänner eller ej de är, i förbön fram till Gud dem bär.

6 Vad tröst, o Gud, ditt löfte ger att du i godhet till oss ser. Du hör, närhelst vi bedja vill. Låt Anden driva oss därtill. Hjälp att vår bön av hjärtat går och ej i tomma ord består.

Vers 1—2 Okänd svensk forf1767 Vers 3—6_] 0 Wallin 1816 L Lidman 1981

ATT LEVA AV TRO Bönen

537. Hör oss, Gud, du själv har bett OSS

lethJQ v3hhnl&% v 2 Matt 5:44 joh 17:21 ll'P Row/andr omkr 1904

en, lim,/TLJ 11.13 J 111

Hör oss, Gud, du själv har bett oss: vi skall bed - ja

&jJJL—ljjjjlj/GJJJJHJ

var— ann, för var- and- ra för al— la som

agila—341248 31111er

- gen till dig fann. som dig be — "x å-Å-Jlt—t rJ tlt t—rf daltr hö- ver, fast de själ - vadet åt T 1 J 1 .1 J | giriga-uu; 1ch Ji bön till dem be - re- da väg för din barm——här-t1ghet.. 1 Hör oss, Gud, du själv har bett oss: De som hävdar sig och hotar, vi skall bedja med varann, de som blott förtvivlan har, för varandra och för alla låt vår förbön vara hos dem, som ej vägen till dig fann. mänskligt varm som jesu var. De som dig i dag behöver, fast de själva det ej vet, 3 Två och tre som möts inför dig låt vår bön till dem bereda kan få kraft att göra mer väg för din barmhärtighet. än de många som ej lyssnar, ej blir stilla eller ber. 2 När vi knäpper våra händer Genom kyrkans tysta förbön. tar vi i vår förbön med buren fram i tålig tro, dem som varje dag oss tjänar andas världen, rörs mot enhet, genom sina händers verk. läks dess djupa sår ihop.

M Hewlett 1968 A Frostenron 1968

Sökande—tvivel

538 jag till din måltid bjudits in

8 14 atdis 1553

111—121 314sz ? r—t er—

Jag till din mål - tid bju —dits in Säg mig, o Långt bort jag kom—mit i -från dig, där ing en stjär—

ATT LEVA AV TRO

Sökande—tvivel

%li ”56141fo

”111115;

att jag är

mig bröl -1ops — klä — der.

ly — ser mig, där ing - en vän mig glä — der. _ 11 / J J & iJ J ? ? J J .J J MJ J ; finns i him—mel och ' jord ej för mig ett trös—

gJiJr'

om hjär —tats

tens å — ter väck - er?

1 jag till din måltid bjudits in. Säg mig, o Gud, attjag är din. Ge åt mig bröllopskläder. Långt bort jag kommit ifrån dig, där ingen stjärna lyser mig, där ingen vän mig gläder. Ack, finns i himmel och på jord ej mer för mig ett tröstens ord som hjärtats oro släcker och hoppet äter väcker?

2 Det ordet finns, för mig så kärt, så fast och all min tilltro värt, till själens liv och hälsa. Du, jesus, världens synder bar, du här i världen kommit har

_] O Wallin 1814 A Frostenson 1979

gjdmiflrl

ro släck - er och hop -pet

oss syndare att frälsa. O nådens evangelium: du som åt rövaren ett rum i paradis bereder, oss hem till Fadern leder.

Ojesus, Davids son, till dig min blick, mitt hjärta vänder sig och mina händer sträckes.

Gör ångern sann, fast den är sen. Ge mig ett hjärta som är rent. Utplåna syndens fläckar. Ett vilset får som funnet är nu åter hem till hjorden bär

på dina herdearmar,

o du som dig förbarmar.

539 En dunkel örtagård jag vet

B Berglund 1937

ääåjbjrrHTl/j—Djljljj.

En dun-kel ör — ta — gård jag vet, vars port jag of— ta nal - kas.

åh,—LH J— ”11 J Jin J,,J 111.133?

Den lock—ar med sin ens -lig— het, när da —gen bör -jar sval— kas. Där-

ngHIrir'fiHJLJhgräl

in - ne dväljs min bäs — te vän,

men jag vid por-ten drö—jer än.

ATT LEVA AV TRO

1 En dunkel örtagård jag vet, vars portjag ofta nalkas. Den lockar med sin enslighet, när dagen börjar svalkas. Därinne dväljs min bäste vän, men jag vid porten dröjer än.

2 jag vet ett vatten, friskt och klart; var afton kan jag höra det sorla djupt och underbart, när andra ljud ej störa. jag kunde nå det med min hand, men törstar än vid källans rand.

E Liedgren 1919

Sökande—tvivel

3 jag vet en gammal väg att gå,

när morgon åter randas. Den leder upp mot höjder blå, där lätt och fritt jag andas. Från kraft till kraft den vägen bär. men sällan, sällan gårjag där.

0 Herre, led mig i din vård den vägjag gått så sällan, för in mig i din örtagård och släck min törst i källan. Du vetju allt vad i mig är, du vet ock attjag har dig kär.

540. Varför gick vi bort att söka

Mark 7:24 v 3joh 20:19, 26 v 1 ] Kon 8:12 Luk 24:30

Ps 104:2 Matt 28:20

v 2jes 65:24 Wales 1700- talet

F/A C

nu oäitäJ—jlra en; 111

Var- för gick vi bort att sö- ka dig som all- tid hos oss var? Dm Gm C/E G

113? Hämäthå :t—TJH 13,11

Lju -set såg vi, men vi såg ej dig som ljusets kläd-nad bar,

Arn/c F/A Blvnaj7 c7

ej.—14 C_fbiFJ/B”F”fgj HEM -JJ J 11

viss- te ej att i vårt mörker all- -ra när- mast oss du var.

] Varför gick vi bort att söka dig som alltid hos oss var? Ljuset såg vi, men vi såg ej dig som ljusets klädnad bar, visste ej att i vårt mörker 3 I vårt stängda hus du sökt oss. allra närmast oss du var. Ingen visst du var där.

Men när brödet bryts och delas vet vi plötsligt vem du är. Inte du, men vi, var borta. Du är alltid bland oss här. våra rop och frågor fanns, såg ej nyckeln som vid tröskeln låg och väntade vår hand.

2 Speglingar vi såg och följde, Sökte dig i deras glans, hörde ej ditt svar som före

A Frostenson 1964

ATT LEVA AV TRO Kallelse

541. En syndig man

Stranburg 1525/ Kangasala 1624

ätliiä'rrrflU*Nlr”

En syn-dig man låg sänkt i syn—dens dva — la, då hör— de

&JJJJrng?JleJM

han Guds rös t i sjä— len la, Ja, Guds ord kom: 'Nu ar det __ L * rt - J J ?? &Jawjrt jfT—s än

tid att vak — na." Och re — dan brann på ber—gens tin—nar da — gen.

] En syndig man 4 Då lyser fram,

låg sänkt i syndens dvala, då hörde han Guds röst

i själen tala, ja, Guds ord kom:

”Nu är det tid att vakna.” Och redan brann

på bergens tinnar dagen.

2 Den sjöng Guds lov i bäckarna och träden, men ingen sång blev hörd i mänskohjärtat, där var det natt, dess värld var skuld och ängslan. Då kom Guds ord och sade: ”Bed till Herren.”

3 Det finns en natt

i själva morgonljuset.

O mänskonatt, som ropar ut ur djupen om nåd för den som all Guds nåd förbrutit, om läkedom för den till döden sjuke.

O Hartman 1978 eer L Petri Gothus? 1572

i själen som i ordet, en strimma ljus,

en blidhet överjorden. Så föregår en

morgonstjärna solen, den stjärnan är Maria,

Herrens moder.

Hör himlens röst

om glädje för allt folket! Att Krist är född blir

sant på nytt var morgon. Hur segerrik är

inte soluppgången, ty allt blir nytt.

Det gamla är förgånget.

Och han som stum

mött dagens födslotimma brast ut i sång,

han kunde inte tiga, ty dagens sol

var syndares Messias. Stå upp, var ljus!

Du är av nåd befriad.

ATT LEVA AV TRO

Kallelse

542. Allt är redo! Lyssna alla

Geneve 1551

WlälJl—Jj

al - la! — la oss

Allt är re — do! Lyss—na

lju —der rös — ten som vill kal

”LJ—litre

— nom mör — ker, natt ur fång — en - skap

år—äwllälsrilo'tttr

OCh Höd Bu — det ö — ver värl — den går att

vår fräls—nings

tim —me slår! Gud till

MFF”—igjen

al—la folk och län — der sträck—er

M_M4_ 3131

sin kär —1eks hän— —

1 Allt är redo! Lyssna alla! Genom mörker, natt och nöd ljuder rösten som vill kalla oss ur fångenskap och död. Budet över världen går att vår frälsnings timme slår! Gud till alla folk och länder sträcker ut sin kärleks händer.

2 Gud sin kärlek dig förklarar, alltid har han haft dig kär. När i tro du honom svarar fri från all din skuld du är. Glad han den vill ta emot som sig ångrar och gör bot. Den sin skuld och brist bekänner räknar han bland sina vänner.

3 Men om du ditt hjärta sluter för den röst som varnar dig, och din Gud i trots förskjuter, när han kallar dig till sig:

du skall veta att till slut rinner nådens timme ut. Dörren stängs för dig, för alla. Aldrig mer skall Gud dig kalla.

Men om du i sorg och smärta till din Gud om frälsning ber, ångrar dig av allt ditt hjärta, Gud dig frid och frihet ger. Tro hans evangelium! I hans hus finns många rum. Så hans kärlek skall dig nära att din tro kan frukter bära!

Dig, min Frälsare, jag beder, att ditt ord får leda mig, att din röst min vandring leder steg för steg, på väg mot dig! Ge mig kärlek, tro och hopp, styrka av ditt blod, din kropp. Hjälp mig du i varje fara. Låt mig din för alltid vara!

Okänd svensk 1767 C/z Dahl 1807 _] A Hellström 1983

543. Vak upp! Hör väkten ljuder

Strassburg 1539

MJM

Vak upp! Hör väk —t_en lju — der

från 51 — ons mu — rar

ATT LEVA AV TRO

åflltttrl'r!

Kallelse

; J lip—J.J.:

e, nå —dens sol dig bju — der en bätt—rings—dag i — gen. åTFJJ-llä JJ'JJJJL snart skall bu —det — ra från li—vets Furs—te ner ål J J J Mij,» J JJJ 321313 och i hans namn för - kla — ra, att ing — en är mer.

] Vak upp! Hör väkten ljuder Att synden hopplöst minnas:

från Sions murar än.

Se, nådens sol dig bjuder en bättringsdag igen.

Men snart skall budet fara från livets Furste ner och i hans namn förklara, att ingen tid är mer.

För sent skall syndarn vakna, där ingen morgon är, där han skall evigt sakna den nåd han spillde här.

F M Franzén 1812, 1816

o kval, som ro ej ger! Ack, kan väl hoppet finnas, då ingen tid är mer?

Vak upp! Hör ropet skallar: Nu är behaglig tid, nu gå dit Herren kallar, med bön och bot och strid. Vill du den nåd förnimma, som syndarn bjuds ännu, så tänk var dag, var timma, att nu är tid, blott nu.

544. Två väldiga strider om människans själ B ['i/oldis 1553

ägg?—Jimi 135! 31%???

väl di— a stri— der om män— ni —skans själ att helt i sin —ne han vill hen— nes e -vil — ga väl, han kom— mer med

&_rDQJthjt—J fläns JJ FJ—Jilr

lyd nad den ta ' _ _ —ga and— re vill se hen—ne fång— en tuk —tan och a

Wf—FP (jvlmjjiE—l-Ä'JF—L

och snärd, för — vil— lar med smick-er och lock— är med flärd och

&??lelaljadl

tän— ker blott på att be —dra -

ATT LEVA AV TRO

! Två väldiga strider om människans själ att helt i sin lydnad den taga. Den ene han vill hennes eviga väl, han kommer med tuktan och aga. Den andre vill se henne fången och snärd, förvillar med smicker och lockar med flärd och tänker blott på att bedraga.

2 Den ene den gode Guds Ande är, som bjuder oss frid och förskoning. Vår hjälpare är han, som syndaren lär i Kristus att vinna försoning. I mörker och synd går den andre fram, han börjar i lögn och slutar i skam. Förbannelse heter hans boning.

A TStrömberg 15383?"e

Kallelse

3 Så välj nu, 0 människa, välj, medan tid du äger att än dig besinna. Slut aldrig med lustan och frestaren frid, vad skulle du därpå väl vinna? Den icke betänker sitt eviga väl, men binder i stoftet sin fattiga själ, skall aldrig till himmelen hinna.

Men salig är den som vill

höra Guds ord och vet att dess salighet gömma. För honom blir nåden i evighet spord, när Herren all världen skall döma. Guds helige Ande, mig mana och lär att söka av hjärtat vad ovantill är och aldrig min Frälsare glömma.

545. Sackeus var en publikan

T Sörenson 1958

ååå—13315 WFÄ—PTä—stb 353— pl

Sack-e - us var en pub—li — kan,

C/E

den all—ra ri— kas— te i

Minit» H?! 33 Häftet—J JM?"

stan. Han ha—de ing—en vän än— då, så en—sam fick hanalltid gå.

1 Sackeus var en publikan, den allra rikaste i stan. Han hade ingen vän ändå, så ensam fick han alltid gå.

2 När jesus kom till jeriko, han tänkte: ”Vem är det, månntro?” Han var så liten, han klev opp i mullbärsfikonträdets topp.

3 Där satt han nu och slapp bli trängd och såg ut över gatans mängd. Men jesus sa: ”Kom, gör en fest! Jag vill så gärna bli din gäst!”

Britt G Hallqvist 1958

4- Då fick den lille mannen brått

att laga något riktigt gott. Han gjorde fint, han tände ljus, och Jesus trivdes i hans hus.

5 Sackeus sa: ”jag lovar dig, de fattiga ska få av mig minst hälften av mitt gods och gull. jag vill bli god för jesu skull!”

6 Sackeus var en publikan, den allra gladaste i stan. Sackeus hade fått en vän, och han var aldrig ensam sen.

ATT LEVA AV TRO

Kallelse

546. Gud er nådig, han vil ikke

L M lindeman 1871

åJJJJJjJ

nå- dig, han vil

ljJJleJ—jöt!

ik— ke no — en syn— —ders dom og död.

åJ'JJJJJ-t

Han vilhje'lp og red—ning

JjjJJJJLJle

skik—ke når du er i sje—le- nöd.

g,,JJJJJJP

rJlr JJf—lr JJJJ

La deg in -tet me smer— te, gi du Gud ditt bange hjerte, " J &! '. Ti 11 J'll dl år*l '! !J P F J” J | 1”

ta til deg det ord du latar-te: Gud vil ing-en synders död!

1 Gud er nådig, han vil ikke noen synders dom og ded. Han vil hjelp og redning skikke når du er i sjelenod. La deg intet mere smerte, gi du Gud ditt bange hjerte, ta til deg det ord du laerte: Gud vil ingen synders död!

2 Han har sokt deg särt og lenge, han har funnet deg, sitt får. Stem nå alle gledens strenger, jesus hjem med sjelen går.

M B Landstad 1861

Syng: Velkommen her tilbake! Frykt ei mere, usle, svake, nå skal kjatrlighet du smake, han vil lege dine sår!

3 Det er fryd i himlens saler har en synder seg omvendt. Engler ned til jordens daler stiger av Guds miskunn sendt, salver hjertet som enn blöder, nådens Ånd det gennomgloder, det til liv og fred gjenfodcr. Sael er den som slikt er hendt!

Bättring—omvändelse

547. Ur djupen ropar jag till dig

Wittenberg 1524

?!!—11153 37 item-tema

Ur dju —pen

var mild, ha tå — la - mod

ro — par jag till dig. Så hör mig, Gud, och sva— ra,

med mig och lyss— na till min kla —gan.

QJJJ, J—J Lt 115,43. Hugg

vill stäl— la till doms och räk— na med allt ont

15,33 JTJ EJ

jag gjort,

JJJUJZJJ

u — tan rädd — - ning.

ATT LEVA AV TRO

I Ur djupen roparjag till dig. Så hör mig, Gud, och svara, var mild, ha tålamod med mig och lyssna till min klagan. Om du vill ställa mig till doms och räkna med allt ontjag gjort, då ärjag utan räddning.

2 Ej ens det bästa i mitt liv är nog att ge som gåva. Från synden blirjag inte fri, om du ej vill förlåta. Ty i mig självjag intet har som hjälper mig på domens dag. Vi alla nåd behöver.

3 Nu vill jag på mig själv ej mer, ej på mitt eget bygga, men söka dig, som ensam ger mitt hjärta frid och trygghet,

M Luther 1524 A Frostenson 1977

Bättring—omvändelse

förtrösta på vad du har gjort, vad du mig lovat i ditt ord. Från dig min hjälp jag väntar.

Och dröjer den skall jag ej bli förtvivlad, ej ge vika, ej tröttna på att be'till dig, som aldrig mig skall svika. Om natten än blir mörk och lång, så tar den ändå slut en gång, och morgonen skall komma.

Vår ondska och vår synd är stor. Långt större är dock nåden. Gud är hos oss och ger oss tro där natt och ångest råder. jag tackar honom och är glad. Han all min synd förlåtit har. Dig, Gud, ske pris och ära!

548. Till dig ur hjärtegrunden

Strassburg 1539

&”? Utd—JSF :JZ—J—J J Jm

Till dig ur hjär - te -grun — den j ro — par i

åf”; t—Å—EFJ—

stun - den.

för d1n hjälp vet

Om du, 0 Her — re, ti — ger kan ing — en ge mig svar. 2 Vem kan så felfri vara

att han för dig består, och vem kan sig försvara

om du till doms vill gå?

jag är din nåd ej värdig. [ nåd dock till mig se, och hjälp attjag botfärdig min synd nu överger.

1 Till dig ur hjärtegrunden jag ropar i min nöd. Du för din hjälp vet stunden. O Herre, hör min bön. Till dig ur dj upen stiger min klagan natt och dag. Om du, 0 Herre, tiger kan ingen ge mig svar.

ATT LEVA AV TRO

3 Min tro, mitt hopp jag ställer 4 på löftet du mig gett att i den dom du fäller skall nåd gå före rätt. Du som mig utrannsakar, till digjag längtar mer

än väktaren som vakar

till dess han dagen ser.

Bättrin

Guds Israel, till Herran i tro och bot dig vänd. Han både när och fjärran bland folken blir bekänd.

g—omvändelse

Han är vårt liv, vår hälsa. Förlåtelse han ger. Oss alla vill han frälsa i stor barmhärtighet.

C Marat 1539 A Lobwasser1573 L Wivallius 1625 A Frostenson 1980

549. Vänd bort din vrede, Gud

P Schalnreuter 1552

&%JJJQJJJJJj—i—Jg

Vänd bort din vre- de, Gud, som straf—fet sän — der, vänd bort din

%%th f Jr,,- r 314131st

vre - de från be —stör—ta län - der! Vänd bort din vre - de,

1 Vänd bort din vrede, Gud, som straffet sänder, vänd bort din vrede från bestörta länder! Vänd bort din vrede, du som har i händer livet och döden.

2 Böner så varma alla vi förenar: Döm ej oss arma såsom vi förtjänar! Gud, dig förbarma! I din nåd allena har vi vår räddning.

3 Bojor vi drager av den lott vi ärver, lustar ossjagar, frestelser omvärver. Gud, vi är svaga! Vill du oss fördärva utan förskoning.?

4 För _]esu pina, för den törnekrona han för de sina bar att dem försona, låt nåden skina! Oss i kärlek skona! Var oss en fader!

ATT LEVA AV TRO Bättring—omvändelse

5 jesus allena hela kan det brutna, 6 Låt oss ej falla, låt den förbön gälla med dig förena det från dig förskjutna, som för oss alla jesus hördes fälla! genom det rena, från hans hjärta llutna Dig vi åkallar, Gud, all godhets källa! blodet och vattnet. Trefaldigt store!

G Thymus 1541 J O l'lr'allin 1813*

550. När vi i högsta nöden står

S trassburg 1512

?JJJJJJCJJ JJJJJJJ

i högs— ta nö - - den står och ing- en —stans får ggg ; _5 J J 3 J j ' ,J hjälp och råd, — gon ut — väg ser fast — än vi

sent och ti—digt sök — te

] När vi i högsta nöden står Vår nöd vi inför dig här fram och ingenstans får hjälp och råd, och ber till dig ijesu namn. ej någon utväg ser fastän vi sent och tidigt sökte den, 4 O, skynda till oss med din hjälp. Var hos oss, från allt om oss fräls. 2 är det vår tröst att vi kan gå Vår synd skall oss ej skilja mer till dig, 0 Gud, som allt förmår från dig och från den nåd du ger. och få, när vi tillsammans ber, den hjälp som bara du kan ge. 5 Bevara oss, 0 Gud, i tro och gör oss trogna mot ditt ord. 3 Vi tror på löftet du oss gav. Då skall i glädje och i frid Du hör vår bön och ger oss svar. vi lova dig till evig tid.

P Eber omkr 1566 A Frostenson 1977

551. Vänd nu om, ni sorgsna sinnen Srensk 1697

&_,tjuelunljJ/fålll

Vänd nu om, ni sorgs — na sin — nen, vänd nu om till han vars makt ej kan för — in — tas, han vars kär — llek Her ' _ re" han som tar å — ter ger, byg—ger e j tar slut ,

ATT LEVA AV TRO Bättring—omvändelse *? J J J D? 25% J J J;- ?J (_ J | E J JJ 5 där han 1 — vit . och tän— ka, (Jat J:? NJ; B J MJ Ju j långt mer vill han oss skän— ka. l Vänd nu om, ni sorgsna sinnen. 3 Då får vi med glädje skåda vänd nu om till Herren Gud, huru stor Guds kärlek är, han vars makt ej kan förintas. vilka under, nådegåvor han vars kärlek ej tar slut, han från himlen åt oss ger. han som tar och åter ger, Den som vi har väntat på bygger där han rivit ner. bland sitt folk skall vara då, Mer än vi kan be och tänka, honom, som i nåd är nära, ja, långt mer vill han oss skänka, högst vi älska skall och ära. 2 Åt de fångna ger han frihet, 4 Se, han kommer oss till mötes oss ur dödens välde tar, som en morgonrodnad klar. när för världen jesus lider, Hela jorden ler och fröjdas. dör och lägges i en grav. Han vår Gud, och vi hans barn. Och när påskens morgonljus Oss till glädje kommer han. strömmar in i våra hus Livet strömmar ur hans hand, lyser mark och träd och skyar, såsom när ett vårregns flöde och vårt hjärta han förnyar. vattnar marker som låg öde.

P Ger/Jard! 1656 A Frostemon 1976

552. Herre, dig i nåd förbarma B König? 1738

%%JWHJUJJJJJ—J JiJJJ JJ

Her —re, dig i nåd för— bar—ma. Hör ditt folk, som hjälp be — går, du som öm— mar för de ar— ma ochvår en —da till— —f1ykt är.

&JJJJJJJJJJJJJJJJJJJ

Kom, att bort i -från oss vän— da vå— ra syn—dets svå— ra

&JJ JHJJ leJ JJJJJJJJJ ll

och ditt ljus från höj— den sän— da. Fräls ditt folk och hör dess bön.

l Herre, dig 1 nåd förbarma. 2 Du som har en faders hjärta, Hör ditt folk, som hjälp begär, du som bär en faders namn, du som ömmar för de arma du som under dödens smärta och vår enda tillflykt är. öppnat oss en broders famn, Kom, att bort ifrån oss vända du som världens väl bereder, våra synders svåra lön söker dem som kommit bort, och ditt ljus från höjden sända. kallar, väcker, styr och leder Fräls ditt folk och hör dess bön. Herre Gud, bevara oss.

ATT LEVA AV TRO

3 Skydda, led och fräls din kyrka, samla oss, gör oss till ett, öppna hjärtat, lär oss lyssna till det ord som du oss gett. Räck din hand åt dem som faller. Lät ditt ord på nytt gå ut att de vilsna återkalla. Hör oss, milde Herre Gud.

S Ödmarm 1798 A Frostenson 1979

Klättring—omvändelse

4 Du som världens synd borttager, över oss förbarma dig. Du som världens synd borttager, hjälp oss finna hem till dig. Du som världens synd borttager, jesus, gä ej oss förbi. Med ditt blod du oss rentvager. Hör vår bön och giv oss frid.

Skuld—förlåtelse

55321. I dig, 0 Herre jesus kär

Wittenberg 1541

%lilJ—jJ—fräJerl-JJf

I dig, 0 Her- re Min vän, min trös— ta — re

Je— — sdus kär, mitt en -da hopp jag

ar. Din tröst allt ont upp —

???—Lö ll—FJFT'JFfo/

' _ ger. Från värl—dens ska — pel - se tills nu

— ger.

(Wij—Trä fra'JJJJJ

nå —gon an — nan finns än om i allt trång— mål

hjälp kan ge. Till dig

vet och ser.

I I dig, 0 Herre jesus kär, mitt enda hoppjag äger. Min vän, min tröstare du är. Din tröst allt om uppväger. Från världens skapelse tills nu ej någon annan finns än du som i allt trångmål hjälp kan ge. Till digjag ber. Du ensam allting vet och ser.

2 Min synd är stor. jag förebrår mig själv av allt mitt hjärta. Så lös mig, läk du mina sår genom din död och smärta. Du all min skuld har plånat ut,

Jil—TAM—

jag ber. en —sam all — ting

rättfärdig ställt mig inför Gud. Vad du mig lovat skalljag fä, var dag din nåd, att aldrig bort från digjag går.

Ge mig av din barmhärtighet den tro som mig bevarar. Låt mig den stora kärlek se som du har uppenbarat. Att älska dig, 0 Gud, mig lär, att som mig själv ha nästan kär. Kom, var hos mig i liv och död. I all min nöd finns det då ingen verklig nöd.

ATT LEVA AV TRO Skuld—förlåtelse

4. Ara ske Gud som från sin tron *

vad kärlek, rätt och sanning är. Du är vår frid, Treenighet, vår salighet här nu och i all evighet.

till oss i nåd ser neder. och jesus Krist, hans ende Son. som för oss alla beder. och Anden. hjälparen, som lär

K Huber! 1540 Vers 4jrårz När/lång 1540 A Frostenson 1977

553b I dig, 0 Herre jesus kär

Wittenberg 1541

säteuwuwltghäw

I dig, 0 Her—re Je —Zus kär, mitt en— da hopp jag å — ger Min vän, min trös—t a — re är. Din tröst allt ont upp -vä — ger.

ööh? r r ä—ttfftfttrtllfr HJ

Från värl —dens ska— pel — se tills nu ej nå —gon an—nan finnsän du som

#JJJEQJJJJHLJLLUJJE

i allt trång—mål hjälpkan ge. Till dig jag ber. Du en— sam all—ting

&

vet och ser .

1 I dig, 0 Herre jesus kär, mitt enda hoppjag äger. Min vän, min tröstare du är. Din tröst allt om uppväger. Från världens skapelse tills nu ej någon annan finns än du som i allt trångmål hjälp kan ge. Till dig jag ber. Du ensam allting vet och ser.

2 Min synd är stor. jag förebrår mig själv av allt mitt hjärta. Så lös mig, läk du mina sår genom din död och smärta. Du all min skuld har plånat ut, rättfärdig ställt mig inför Gud. Vad du mig lovat skall jag få, var dag din nåd, att aldrig bort från dig jag går.

[( Hubert 1540 Vers [ifrån Nurnberg 1540

3 Ge mig av din barmhärtighet den tro som mig bevarar. Låt mig den stora kärlek se som du har uppenbarat. Att älska dig, 0 Gud, mig lär, att som mig själv ha nästan kär. Kom, var hos mig i liv och död. I all min nöd finns det då ingen verklig nöd.

4 Ära ske Gud som från sin tron till oss i nåd ser neder, och jesus Krist, hans ende Son, som för oss alla beder, och Anden, hjälparen, som lär vad kärlek, rätt och sanning är. Du är vår frid, Treenighet,

vår salighet här nu och i all evighet.

A Frostenson 197 7

ATT LEVA AV TRO Skuld—förlåtelse

554. Min synd, o Gud, mot dina bud

Min synd, 0 God, mot di — na bud är mig sa tung /— # min — nas, ing — en — stans en hjälp jag kan 1 den — Värl OCh—P— — — den fin — na ] Min synd, o Gud, 6 Gör du med mig mot dina bud som gott syns dig, är mig så tung att minnas, hjälp du själv korset bära, och ingenstans och, Herre blid, en hjälpjag kan till evig tid i denna världen finna. bli varje dag mig nära. 2 Om än jag går 7 Som markens djur i dagar, är, vid hagelskur ja, längst till världens ända, och blixt vill snabbt sig gömma, finns där ändå och fågeln skrämd ej ens en vrå sökt trädets hägn därjag min synd kan lämna. och där sin skräck kan glömma, 3 jag flyr till dig. 8 till korset så Förskjut ej mig, jag flyr, och får ditt barn av nåd förskona. i dina sår som blöder, Din stränga rätt ojesu kär, åsidosätt, den frid som bär din Son har allt försonat. i livet och i döden. 4 Vår skuld är vår. 9 Fast kropp och själ Det straff vi får åtskiljs, likväl vår egen synd bereder. jag inte längre rädes. Så ge oss här Ett vetjag visst: vad bittert är, i dig, 0 Krist om det till bättring leder. jag har en evig glädje. 5 Ojesus god, 10 Gud, Fader, Son ge tålamod, på himlens tron sann tro och lydigt hjärta. och du, Guds helge Ande, Låt aldrig mig mig en gång ge förlora dig den salighet i glädje eller smärta. som Kristus lovat. Amen.

Okänd tysk hffiozs om; 1673 A Frostenson 1980

ATT LEVA AV TRO Skuld—förlåtelse

555. Ojesus, rik av nåd J,, _,._7, g,,leJJJJfJJJJJJ'

Je — sus, rik av nåd nu på ditt bud och råd

(åt»JJJJJ'J l'JJJJJ J J"]

jag fram—bär mitt be — kym — mer, den skuld som hjär —tat tyng — er

åJ—FJJJJJJJJJJJHH

dö— mer och för — lå — ter, du er mig gläd—jen

l Ojesus, rik av nåd, nu på ditt bud och råd jag frambär mitt bekymmer, den skuld som hjärtat tynger. Du dömer och förlåter, du ger mig glädjen åter.

2 Du är min enda tröst, du har mig återlöst. Vad änjag har förbrutit, har du mig ej förskjutit. Du på min synd ej tänker, i havets djup den sänker.

3 Den ondska är väl stor som i mitt hjärta bor;

jag mot allt ont kan strida. I dig min kraft jag finner, mitt vankelmod försvinner.

4 Min jesus,jag på dig vill helt förlita mig. Vem kan mig nu fördärva? jag skall det rike ärva som med din död och pina du vunnit åt de dina.

5 Skriv i mitt hjärta in attjag är evigt din. Hjälp attjag gör din vilja, flyr vad oss kan åtskilja och sist den värld får skåda

å — ter.

men, jesus, vid din sida där ingen död skall råda.

_] Heerrnann 1630 L Springer 1676 A Frostenson 1978

556 0 jesus Krist, du nådens brunn

Ch A Nystad 1542

?IJTJZJ TJlLJ—J 544333 Fil

Je — sus Krist, du nå — — dens brunn, du li— vets käl — la var bön som går av hjär — tats grund du 10— vat att klä _ ra in sto — ra nåd , ditt lju - — va namn mig lock— ar

sva —

ååå—Häll J—jiJJPle'J—Jil

till din öpp—na famn, min nöd vill jag för — kla — ra .

ATT LEVA AV TRO

l Ojesus Krist, du nådens brunn, du livets källa klara, var bön som går av hjärtats grund du lovat att besvara. Din stora nåd, ditt ljuva namn mig lockar till din öppna famn, min nöd vill jag förklara.

2 Omkring ditt kors, ojesus kär, jag sträcker mina händer, och mot det livsbaner du bär en hoppfull blick jag sänder. Det kval förbjudna trädet bar på korsets träd du lidit har, min sorg i tröst det vänder.

3 Så giv mig nåd för ditt namns skull att rätt min synd begråta och älska dig som kärleksfull mig vill och kan förlåta. Åt dig som själv har vandrat här och vet vad i en mänska är vill alltjag överlåta.

Skuld—förlåtelse

4 Jag är en pilgrim som ibland

blir trött på levnadsvägen. Dock vill jag söka livets land, i bön och möda trägen. Här finns det ingen säker ort, men bortom mörka gravens port min fristad är belägen.

Mitt rätta hem i himlens höjd och icke härjag finner, ty världen med sin falska fröjd som blomstret snart försvinner. Mitt liv en skugga är, en dröm, bortlöper hastigt som en ström, som regn ijorden rinner.

När kroppen vilar kall och död och ögonen läggs samman, tag då min själ från strid och nöd till evig ro och gamman. Gud, Fader, Son och Ande, dig ske lov och pris evinnerlig i hela världen. Amen.

Okänd Joenskförf1656 G Stolpe 1819 Britt G Hallqvist 1983

557. Vart flyrjag för Gud

Nordisk jolkmelodi 1624

_ :l

Vart flyr jag för Gud och hans

/

?— r T

e — vi— ga lag? Den drab—bar mig

nä — ra och fjär — ran. Hur

p

skall jag på do —mens för —fär — li - ga

gTHE'JinJ—J—J—i ÄLJ JJ

välkun—na

å—JHJEJ—L—Jr—JÅ

syn—da—re nå — dig.

be—stå in— för

Her — ran? Gud va - re

ATT LEVA AV TRO

l Vart flyrjag för Gud och hans eviga lag? Den drabbar mig nära och tjärran. Hur skall jag på domens förfärliga dag väl kunna bestå inför Herran? Gud vare mig syndare nådig.

2 jag bävar, dåjag uppåt himmelen ser: där står mina synder beskrivna. Och vänder mot jorden jag blickarna ner: se där är de alla bedrivna. Gud vare mig syndare nådig.

3 Vart skalljag mig vända, var finner jag tröst i denna min jämmer och smärta? Förskräckt jag av ångest mig slår för mitt bröst, som hyser mitt syndiga hjärta. Gud vare mig syndare nådig.

Skuld—förlåtelse

4 O du som mig skapat, min Frälsare bliv, mig led och mig styrk med din Ande. Din frid mitt oroliga samvete giv. Din tröst låt med tårarna blandas. Gud vare mig syndare nådig.

5 Ojesus, det blodet som talar så milt, ditt blod som från korset flöt neder, giv att det på mig ej må bliva förspillt. På digjag förtröstar och beder: Gud vare mig syndare nådig.

O Kolmodin 1734 Ch Dahl 1807 F W! Franzen 1814*

558. När inför din dom jag stod

K—E Svedlund 1973

Jc ? NU Hm mamagh J

När in— för din dom jag stod med min själ i o —rosän.kt, hördes ingen

gå"—JJii—JJJJJJf—Äi J J

dom ut — av, ba— ra det— ta:

1 När inför din dom jag stod med min själ i oro sänkt, hördes ingen dom utav, bara detta: Gå i frid! Gå i frid!

2 Närjag reste mig och gick, som förvandlat livet var. All min fruktan då försvann. Och jag hör blott: Gå i frid! Gå i frid!

E Erlandsson 1966

i frid' Gå i frid!

3 Gårjag nu som i en dröm. jesu ord och nåd mig bär. Vilken hemlighet som bor i det ordet: Gå i frid! Gå i frid!

ATT LEVA AV TRO Skuld—förlåtelse

559. Min Gud, jag är bedrövad

Luk 7:36-50 ”'det 1865 Min Gud, jag är be —drö - — vad och har be— drö— vat dig. Ditt &) .LJ m:; EH?! JJJJJJ JEJ liv jag vil —le i tro— het mot mig själv. Je — sus vill jag föl — ja i rätt— fram en — kel— het, tap —par bort hans fot — — spår trots allt jag vill och vet. 1 Min Gud, jag är bedrövad Du söker mig i skammen, och har bedrövat dig. din trofasthet är stor. Ditt livjag ville leva jag skyndar till din godhet i trohet mot mig själv. som barnet till sin mor. ja, jesus vill jag följa i rättfram enkelhet, 3 I dig vill jag förbliva, men tappar bort hans fotspår mig gömma i din nåd, trots alltjag vill och vet. milt tuktas i din kärlek ' och mogna i din vård. 2 Min vanmakt harjag smakat Du ger mig mod att söka i frestelser och fall, mitt sanna ansikte, men vägrar att bli bunden det heliga och stilla, i modlöst självförakt. som återspeglar dig.

Margareta Melin 1980

Förtröstan—trygghet

560. På dig jag hoppas, Herre kär

Ps 31 1400—talet/Ziirirh omkr 1552 i lj _J j ?? dl åå; J J J r 1 —r På dig jag hop — pas, Her — re kar" kar, min säk — ra till- flykt är. ej din hand mig le — — der jag makt —

ATT LEVA AV TRO Förtröstan—trygghet

åfJJJJJ JJJJJJUJ"

ar. Men du finns här och #dig om hjälp jag be - — der.

1 På dig jag hoppas, Herre kär, 3 Du är mitt liv, min salighet, ja, du min säkra tillflykt är. den klippa som mig trygghet ger. Om ej din hand mig leder jag helt åt dig mig lämnar. jag maktlös är. 0 starke Gud, Men du finns här min frid är du, och dig om hjälp jag beder. om jord och himmel rämnar. 2 Var du den borg därjag får bo, 4 Till evig tid dig vare lov mitt fäste, Gud, därjag i tro * och pris och ära, Fader vår, och i din kraft kan strida. som sänder oss din Ande. Om hårtjag trängs Din kraft vi har av fienden och segerns dag är du dock vid min sida. ijesus Kristus. Amen.

A Reusner 1533 Övers före 1601 A Frostenson 1976

561. Från Gud vill jag ej vika

v 2 PS 121 v 3 1 Kor 10:13, 1 Mos 50:20 v 5 Luk 21: 27- 33 Fransk vismeladi/Erfurt 1572

gåta—J få (ilj Llfjwlijl

Från Gud vill jag ej vi— ka, han vi— ker ej från mig,

och han skall ing— en svi— som vand— ra vill hans stig. åstJJJJJJ $%in H J'Jhi Nä ar —bets—da — gen gryr han till mitt kall mig le — der ålJJJleJJJJ—JITJJJJEL ll vi—lan mig be— re-der a af—ton—so — len . 1 Från Gud vill jag ej vika, Han friar mig ur nöd, han viker ej från mig, ur frestelse och fara, och han skall ingen svika han sliter syndens snara som vandra vill hans stig. och frälsar mig från död. J När arbetsdagen gryr han till mitt kall mig leder 3 På honom villjag bygga och vilan mig bereder i prövningarnas år när aftonsolen flyr. och mig vid honom trygga tills sorgens tid förgår. 2 När ingen kan mig råda Det är mitt vissa hopp: och ingen hjälpa mer han allt till godo vänder. jag upp till Gud får skåda, jag lämnar i hans händer

han ensam hjälpen ger. min ande, själ och kropp.

ATT LEVA AV TRO Förtröstan—trygghet

4 jag honom vill åkalla 6 Min själ skall frigjord föras

i all min skuld och brist. Av kärlek till oss alla han gav oss Herren Krist. Och därför visstjag vet att med sin Son han giver vad oss till frälsning bliver i tid och evighet.

5 All världen skall förbrinna med all sin glans och prakt och inom kort försvinna dess rikedom och makt. Men till sin härlighet skall Gud de trogna spara, hans makt skall dem bevara i tron till salighet.

L Helmbald omkr 1564 _]A Eklund 1911*

5620. Jesus Krist, i dig förvisst

till evighetens ro, där ingen gråt skall höras och ingen smärta bo, där löst ur syndens garn jag bliver änglars like och ärva får Guds rike med Faderns rätta barn.

7 O Fader, må du taga oss alla i din famn. Vårt lov låt dig behaga i ende Sonens namn. Låt Anden, god och vis, i nåd oss härliggöra och oss till himlen föra, ditt namn till lov och pris.

EG von Rosén 1832

Hcl—33 %$th 1 (RJJ; IJ JJJ

Je — sus Krist, i

dig för —visst mitt en— da

hepp jag

l Ojesus Krist, i dig förvisst mitt enda hopp jag äger. Till digjag ber. Min nöd du ser. Ditt ord mig ger det ljus som visar vägen.

2 Dig, Herre, vill jag höra till och dig i sanning dyrka. Min Gud du är. Ditt bud mig lär! Mig led och bär! Du själv min tro vill styrka.

sar Vä - gen.

3 Nu helt åt dig jag lämnar mig. Låt ske med mig din vilja. Du är mitt stöd, ej lust, ej nöd, ej liv, ej död skall från din nåd mig skilja.

4 Det vetjag visst, o jesus Krist, att du din hjälp mig sänder. Du själv har sagt: ”jag har all makt.” Mitt livjag lagt i dina frälsarhänder.

ATT LEVA AV TRO Förtröstan—trygghet 5 Oss hjälp, 0 Gud, evinnerlig

i dina bud i himmelrik här vandra så tillsamman får leva saligt. Amen. att vi hos dig

H Christensen Sthen 1591 _] O Wallin 1816 A Frostenson 1976

563. Är Gud i himlen för mig

Rom 8231—39 v 3j0h14:2, Ps 51:9 jes 1:18 ll Test/mer 1615

platt ing— en ska — da iFgör all värl —dens våld och hot. Vad hjäl -per mot mig stri — da med en så mäk— tig här, &?lilJJJåJ :f/Jllljjj ll om Gud står på min och jag har ho - nom kg; 1 Är Gud i himlen för mig, Den han ur domen tagit må allt gå mig emot, skall ej i döden dö. platt ingen skada gör mig Den han från synden tvagit all världens våld och hot. blir vitare än snö. Vad hjälper mot mig strida med en så mäktig här, 4 Ej lidandet och nöden, om Gud står på min sida ej tidens lust och fröjd, och jag har honom kär? ej livet eller döden, ej djuphet eller höjd, 2 Min tillförsikt jag grundar ej onda makters vilja, på Kristus och hans blod. ej list, om än så stor, Vad än i tiden stundar, kan från Guds kärlek skilja han ger mig frid och mod. den som på Kristus tror. I livets svåra lägen är han mitt fasta stöd. 5 Min själ av fröjd må sjunga Han följer mig på vägen, och inte sörja mer, han giver livets bröd. nujubla kan min tunga, . ty sommarsolen ler. 3 En boning han bereder Min sol, du evigt klara, åt mig i Faderns hus. min Herre jesus kär, Han dag från dag mig leder, kom du att uppenbara och skänker livets ljus. vad i Guds himmel är.

P Gerhard! 1653 jA Eklund 1911*

ATT LEVA AV TRO Förtröstan—trygghet

564. Sörj för mig, min Fader kår

1 Matt 6:34 v 2 Rom 1211 .”S'zensk andlig_/olkmelodi åtJJjled—fijfllllJ J J

Sörj för mig, min Fa —der kär! vill in — te s'or — ja för den dag som in — te är, för den dag som bör — jar. IJ J w'JJ JJ 'Jr »JJJJ— J & rJ Du som styr min lev —nads stig och mig frälst från dö — den, ?JHUTHjHUHJHJJH dag från dag du skän—ker vad som är av no — den.

1 Sörj för mig, min Fader kär! 3 Skydda, Herre, hus och hem, jag vill inte sörja sörj du för de mina. för den dag som inte är, Vårda och välsigna dem, för den dag som börjar. fostra dem till dina. Du som styr min levnads stig Tryggt jag lämnar i din vård och mig frälst från döden, barn, familj och vänner. dag från dag du skänker mig Bär oss, led oss i din nåd,

vad som är av nöden. du som bäst oss känner! 2 Hjälp mig attjag kropp och själ 4 När du lägger bördor på,

dig som offer giver, hjälp mig tålig vara. så attjag i ve och väl Låt mig i din tjänst få gå alltid din förbliver. tills jag hem skall fara. Hjälp mig vandra i ditt ord Närjag lägger ner min stav, och mitt dop betänka, sörj då för att livet du som vill vid nådens bord bortom synd och död och grav nya krafter skänka. blir en gång mig givet.

sinti/ie juliane von Sellu'arzourg—Rudalstadl 1687 U [, Ullman 1890" * ] .rl Hellström 19513)

565. På Gud och ej på eget råd

v ljer 10:23, Ords 16:9 3 Gastorius omkr 1675

&%ähifåihfäpiDlupl

På Gud och ej på e -— get råd vill jag min lyck— a byg— ga, till Fa —derns vis— het ,makt och nåd med barns— ligt hopp mig tryg— ga.

än; Fijirf J till J JJIj

Han allt för —mår, han allt för— står, och all—ting som han gi —

ATT LEVA AV TRO

Förtröstan—trygghet

?JJJJJJ JJ JJJ A_dl

ver hans barn till nyt— ta

1 På Gud och ej på eget råd vill jag min lycka bygga, till Faderns vishet, makt och nåd med barnsligt hopp mig trygga. Han allt förmår, han allt förstår, och allting som han giver hans barn till nytta bliver.

2 jag vet att både natt och dag på denna jord behövas, att vilja, tro och sinnelag i livet måste prövas.

bli — ver.

Så har jag lärt: blott det är värt att lita till i livet som av Guds nåd är givet.

3 All världens makt är bräcklighet och ingenting att äga. Och all min självtillräcklighet för Gud skall intet väga. Ett vet jag visst: att jesus Krist i trofasthet är nära. Hans kärlek skall mig bära.

C F Gellert 1757 _] O Wallin 1818 Eva Norberg 1981

566 jag vet på vem jag tror

2Tim 1:12 v5joh 14:19 v 2 Ps 139124 v 6 Luk 6146 v 4 Apg 14: 22

Liinelrurg 1648

gagnar mngCJLfLL 511

Jag vet på vem jag tror, kval med ång —ernsbitt —ra

när syn —ders min —

—tung— ar själ och sin -

år Haj—,. jaa?

Bot — får —dig kom — mer

Wij—åå

till Gud i Je -su nanm.

321 JLJJ LEJL Hju

öpp -nar han för

1 jag vet på vem jag tror, när mina synders minne med ångerns bittra kval betungar själ och sinne. Botfärdig kommer jag till Gud ijesu namn. Då öppnar han för mig sin varma fadersfamn.

2 jag vet på vem jag tror, när modfalld och förlägen jag saknar egen kraft att gå den goda vägen.

Var skall jag finna hjälp? Min bön till jesus går, och kraft till bättring så jag av hans Ande får.

3 jag vet på vem jag tror, när världen vill förföra med lust och makt min själ och till sin slav mig göra. jag jesu varning hör och vandrar 1 hans spår och så med heligt mod i frestelsen består.

514. Texter och melodier SOU I985: lö ATT LEVA AV TRO Förtröstan—trygghet 4 jag vet på vem jag tror, Min jesus i sin död

när livets glädje rymmer besegrat dödens makt. och hjärtat brista vill Han lever, och min själ

bland oro och bekymmer. skall leva. Så han sagt. jag minns vad jesus led.

Som han skalljag också 6 jag vet på vem jag tror. igenom svåra prov Men honom rätt jag prisar.

in i Guds rike gå. närjag mitt hjärtas tro

med verk och gärning visar, 5 jag vet på vem jag tror, ej ropar H e r r e blott,

när dödens timme nalkas men Herrens vilja gör. och dagens heta kval Blott så i Kristi tro

i aftonskuggan svalkas. jag lever och jag dör.

J O Hf'zzllin 1816 Britt G Hallqz'ist 1983

567. Herren är min herde god

Ps 23 G 11 'ennerberg 1869

?WJJ.JHilriiJJ ngJ J

Her— ren är min her— de god, mig skall in — tet fat — tas.

—*riigrrérrrrij

Han mig för till käl—lans flod, när av törst jag mat— tas.

JJJJJJJJJUJJJJJH

Han mig ve -— der— —kvick—er vä äng -ar grö - na,

JJJJJJJJJHJJJJJJJJ

där en ljuv—lig ro min själ i hans vård får rö—

l Herren är min herde god, Omjag går i mörkrets dal, mig skall intet fattas. jag dock icke rädes: Han mig för till källans flod, Gud, min tröst i alla kval, när av törstjag mattas. du är där tillstädes. Han mig vederkvicker väl på de ängar gröna, 3 Med din stav, ditt ord och råd där en ljuvlig ro min själ du mig troget leder, i hans vård får röna. och ett bord av idel nåd

du åt mig bereder.

2 För sitt namn han låter mig ' Godhet blott skall följa mig aldrig vilse fara, - hela levnadsdagen. leder mig den rätta stig, Sistjag varder upp till dig därjag trygg kan vara. i din boning tagen.

A F Runstedt 1908

ATT LEVA AV TRO Förtröstan—trygghet

568. Famn som bär mig i dag

Kerstin Berglund 1974 Om 37 Dma j7 D Em?

?JÅJJJJJJJJJJÄ JJJJJ.

—_..

Famn scm bär migG i

giftiga nå rHJJlDE—JEJJJ i

— vet, ett vår— hav i — — len. l liamn som bär mig i dag. 3 Famn som bär mig i dag — Oppen är du som havet, bär mig också i morgon, som ett vårhav i solen. i morgon närjag förnekar dig.

2 Ingen stänger du ute, ingen stänger du inne. Ditt enda grepp är din värme.

Anna Greta H ide 1960

Glädje—tacksamhet

569. Var glad, min själ, och fatta mod

v 2 1 Mos 50:20 Ps 56:9 B Waldis 1553

Wh331313j£jjj£jl

Var glad, min själ, och fat— ta mod. Gud vill sig än för -bar—ma Han på ett kors för ond och god har öpp— nat si— na ar—mar.

gillilirfY—fffklårge

Är nö - den hård —i ro — sen —gård får man ej all— tid va — ra. J J —J ,: J J J J J J ,; J] år ( J J ,, tro och vet att Gud är med. Han hjäl—per i fa - ra. 1 Var glad, min själ, och fatta mod. 2 Visst kan vi ofta tänka så: Gud vill sig än förbarma. Gud ser ej våra tårar, Han på ett kors for ond och god när världen hotfull kring oss står har öppnat sina armar. och mänskors ord oss sårar. Är nöden hård — Var viss att han i rosengård dig ändå kan får man ej alltid vara. i rätt tid hjälpen sända. Så tro och vet ja, tro och vet att Gud är med. att Gud är med.

Han hjälper i all fara. Han ont till gott kan vända.

ATT LEVA AV TRO

3 O Gud, du övergivas kan, men aldrig övergiva. Närjag mitt liv lagt i din hand allt gott du mig vill giva. Vad än mig sker, din trofasthet omsluter mina dagar. jag tror och vet att Gud är med, och intet skall jag sakna.

Glädje—tacksamhet

och Herrens hjälp förkastar

4 Den som sitt allt i världen har

tar miste och sig själv bedrar och mot fördärvet hastar. Gud först och sist ijesus Krist oss hjälper allesamman. l dennna tro jag trygg kan bo och bliva salig. Amen.

K Selzmucker 1578 P Brask? 1682 A Frostenson 1979

570. Glädje utan Gud ej finnes

Rom 15:13 v 3 1 Tim 4:10,_]es 40:27—29

1688/Brödmjiirsamlingen [ Herrn/zu! efter 1735

(se även 43)

åW—JHHÄ—J —££tJ”J.JH JJ'J

Gläd - je u — tan Gud Tom den

f in — nes , som

11 — tan Gud

ej fin— nes vin— nes vi glöm— mer Gud där—

&stJJJJJJJJJQJJJJJJJ

frid.

' h' — t vid ej ogs a

nöd skall ryck—a gläd —jens käns— —1a

UI vårt

5331ij PTH—JU JLJJJJJ

bröst i de

ååå

röst.

l Glädje utan Gud ej finnes, utan Gud ej finnes frid. Tom den lycka är som vinnes, om vi glömmer Gud därvid. Men ej högsta nöd skall rycka glädjens känsla ur vårt bröst, om i både nöd och lycka vi förnimmer Herrens röst.

2 Molnen våra blickar stänger, vanmakt tecknar våra spår, men till allt hans blickar tränger över allt hans makt förmår.

>

nöd och lyck— 3 vi

Fadershjärtat i det höga vårdar barnahjärtats rätt: fadershand och fadersöga heter Guds regeringssätt.

Låt oss därför glada sträva genom tidens dunkla lopp och ej tröttna eller bäva, men till Herren ha vårt hopp. I hans fruktan låt oss vandra på den väg som blivit vår, och den högre väg ej klandra där han själv i vishet går.

för —nim— mer Her— rens

ATT LEVA AV TRO Glädje—tacksamhet 4 Stilla är hans gång och säker 5 Så vi känner hur försoning,

som hans milda stjärnors gång. helgelse och sinnesro Våra hjärtans sår han läker, på vår vandring, i vår boning löser våra bördors tvång, med oss vandrar, bland oss bor. när de budord vi betänker Så får hjärtat tröst och minnes som han skrev i våra bröst, under livets sorg och strid: när den nåd som han oss skänker glädje utan Gud ej finnes, är vår tillflykt och vår tröst. utan Gud ej finnes frid.

] 0 Wallin 1819*

571. Herren gav, och Herren tog

,]ob 1:21 v 3 juli 15:1, 2 _] ]" Lagergren 1871

?ijlJäJJJlJJJJäinl

Her —ren gav, och Her —ren tog, so —1en sken, och blix—ten slog,

åJJ 51 ; JLFJJJJ_JE LJJJJ JJ

hår - da tör — när, öp — pen famn. Lo — vat va — re Her—rens nanm!

1 Herren gav, och Herren tog, 3 Tog han, var det för att ge solen sken, och blixten slog, oförtjänt välsignelse. hårda törnar, öppen famn. Vingårdsmannens vassa kniv Lovat vare Herrens namn! tuktade till evigt liv. 2 Gav han, var det salighet, 4 Ljusa visshet, stor och sann: lycka, som ej gränser vet. tager han, så giver han. Varje dag som drog förbi Sorgepost och glädjebud: var en nåd med glädje i. Prisad vare Herren Gud.

N Bolander 1933*

ATT LEVA AV TRO Glädje—tacksamhet

57221. Se på himlens många fåglar

v 1 Matt 6:28 v 3joh 6:33 v 2 Matt 16:25 v 4 Heb l2:2 Pred 1:14 L Ängebom 1973

årgnanJtJMJJJjnJJ

Se på him— lens mång— a fåg— lar hur de fly- ger i Guds Gnaj7

%% årlf JJ% ; Lflf JJ% JJJ JJ

famn. på blom— mor— na och trä — den hur väx—

Dmaj7

JJ J JJJ. JJ JJ

ur Guds jord.

1 Se på himlens många fåglar 3 Se hur jesus Kristus lever, hur de flyger i Guds famn. fri och öppen, tar emot Se på blommorna och träden livet som han får från Fadern, hur de växer ur Guds jord. ger sig själv för allas liv.

2 Se hur mänskan knyter handen 4 Se på jesus, han är Mänskan, hårt kringjagets egna liv, ger oss liv ur öppen hand, vill förfoga över livet, ger oss frihet, ger oss trygghet, jagar efter vind och vinst. glädje i Guds kärleks famn.

G Bexell 1971

572b Se på himlens många fåglar

v 1 Matt 6:28 v 3joh 6:33 v 2 Matt 16:25 v 4 Heb l2:2 Pred 1:14 Herrn/zu! ejter Uli/Berlin 1786

Se på himlensmånga fåg—lar hur de fly—ger i Guds famn.

Se på hlomor— na och trä - den hur de väx—er ur Guds jord. 1 Se på himlens många fåglar vill förfoga över livet, hur de flyger i Guds famn. jagar efter vind och vinst. Se på blommorna och träden hur de Växer ur Guds jord. 3 Se hur jesus Kristus lever, fri och öppen, tar emot 2 Se hur mänskan knyter handen livet som han får från Fadern,

hårt kringjagets egna liv, ger sig själv för allas liv.

ATT LEVA AV TRO Glädje—tacksamhet

4 Se påjesus, han är Mänskan, ger oss liv ur öppen hand, ger oss frihet, ger oss trygghet, glädje i Guds kärleks famn.

G Bexell 197]

Vaksamhet—kamp—prövning

573. Till digjag ropar, Herre Krist

1 Kor 13:13 v ] Luk 17:5

x' 2 Rum 5:2—5. 41:18 x' 5 Eliöill f ll'illenberg 1526/1533

äJJJJJJJJ/JJJJJ 3331

Till dig Jag ro —par, Her— re Krist, ditt an—sik —te jag sö — ker. Giv mig en tro som fast och viss min bund—na själ för —lö — ser.

&TTJJJJJJUJJJJJJ

Jga sär—ter all min lit till dig som syn—da— re be— nå—dar

&?fjjjszJJJzFJP

de —ras Må An- den styr— —ka mig och till det & I i ]. .3 Ja ll bäs- ta ra — — - da

1 Till digjag ropar, Herre Krist, 3 O Gud, som älskar ond och god ditt ansikte jag söker. Giv mig en tro som fast och viss min bundna själ förlöser. jag sätter all min lit till dig som syndare benådar i deras våda. Må Anden styrka mig och till det bästa råda.

2 Giv mig ett hopp som än står fast när världen mot mig stormar. Ej nånsin kommerjag på skam när blott på dig jag hoppas. Då kan jag skåda hän till dig, då kan jag be och vaka i nöd och fara. jag ser mot himmelen, dit du mig lovat taga.

och sänder oss att tjäna,

giv villighet och tålamod

att andras bördor bära.

Hjälp mig att bli till läkedom, ej till betryck och plåga, lär mig förlåta

envar som vill mig ont. Ditt rikes fred må råda.

4 Låt intet få den makt med mig, om så det livet gällde, att det kan skilja mig från dig, förtvivlan eller glädje. Låt intet bli mig kärt som du. jag vill av allt mitt hjärta dig lära känna. Min Herre och min Gud, du vet att jag dig älskar.

ATT LEVA AV TRO Vaksamhet—kamp—prövning

5 Här står jag i en andlig strid som ger mig sorg och ängslan, ty Satan unnar ingen frid åt dem som dig vill tjäna. Så vill jag lita på din nåd,

ditt helga namn åkalla för mig och alla. Låt ej ditt folk förgås, 0 Gud, som dig förbarmar.

_]Agri'eola före 1530 Över: 1567 _] O Wallin 1816 0 Hartman 1979

574. Gå varsamt, min kristen

Matt 7:13f v4Upp 7zl3f v 3 Luk 13:23 f Norsk-.tvenrk jbl/(melodi

%gfjiifä—äähäjrjl N”

Gå var —samt, min kris — ten, ge ak t på din gång. Den vä— gen är

smaloch den por— ten är trång om le— det till li—vet, och

gråt—J JJ ing—Pia:? JJ JJLJ J.JJJI

som fin— ner den vä— gen och vill på den gå.

1 Gå varsamt, min kristen, ge akt på din gång. Den vägen är smal och den porten är trång som leder till livet, och de är så få som finner den vägen och vill på den gå.

2 Den måste man varsamt,

i ödmjukhet gå, i bön och i vaksamhet vandra därpå. Ett steg blott på sidan dig bringar i nöd, ditt själviska liv är din andliga död.

3 Här gäller att kämpa mot djävul och värld, att inte förblindas av högmod och flärd,

O Kolmodin 1742 A Frostenson 1977

allt själviskt och syndigt försaka i grund och hålla sig redo att lida var stund.

4 Din klädnad gör vit i din Frälsares blod, det ger till den dagliga bättringen mod. Med bävan och iver här arbeta på att vinna din själ och till himmelen nå.

5 Gå troget och stadigt i

Frälsarens spår,

och kraft till din vandring av honom du får. Hans börda är ljuvlig, åt honom dig giv. Han giver dig nåd till evinnerligt liv.

ATT LEVA AV TRO Vaksamhet—kamp—prövning

575. Vaka, själ, och bed

v 1 Matt 26:41 v 5 5 Mos 3:25 v22Korllzl4 vGUpp 7:9 v 4 1 Pet 124, Matt 16:24 A Drese?1698

%% H nr? '] FUB—17351? a

Va —ka, själ,och bed och till strid dig red. Räds att free—tam läg-ger

åå A*UJJJJJH ;?:rr JJJ

—danärhans

-ra.n där du minstför—mo—dar fa—ran:

än”—JH mu

Va - ka, själ, och bed!

l Vaka, själ, och bed 4 Arvet ej förspill.

och till strid dig red. Räds att frestarn lägger snaran där du minst förmodar faran: sådan är hans sed. Vaka, själ, och bed!

Där i synd du går följer han ditt spår, vännens röst han efterapar, sig till ljusets ängel skapar tills han snärjd dig får, där i synd du går.

Vaka, bed, min själ, bli ej tingens träl. Låt ej världen dig bedraga. Vad som där dig kan behaga är ett flyktigt väl. Vaka, bed, min själ!

] O Wallin 1816 A Frostenson 1979

Bara om du vill

följa jesus, be och vaka, världen och dig själv försaka hör du honom till. Arvet ej förspill.

Se, det goda land på den andra strand, dit Guds folk igenom strider, genom hav och öknar skrider, skyddat av Guds hand. Sök det goda land.

Vaka, bed och strid än en liten tid. Snart ditt Kanaan skall hinnas, kronan räckas, palmen vinnas i en evig frid. Vaka, bed och strid!

ATT LEVA AV TRO Vaksamhet—kamp—prövning

576 Upp, kristen, upp till kamp Ef 6110-17 Upp 2210 Tysk jolkzwim/llillenberg 1533

åaJJJJJJJJJJFJJJJn

Upp, kris— —ten, upp till kamp och strid! Gå dit dig Ari—den sän—der, och mot de mak— ter väp— ha dig som rätt i 0 —rätt vän—der.

QJJJJJJJJJJJJJJ.J

On du med all —var käm-pa vill, så hör du Her— ren Je— sus

ååå/J »L—Ffiil ul]

till. I — nom är — ger. 1 Upp, kristen, upp till kamp Men skyr du mödan feg och svag, och strid! sä förestår dig nederlag Gå dit dig Anden sänder, och fångenskap och döden. och mot de makter väpna dig som rätt i orätt vänder. 3 Tag tron som sköld, bind Om du med allvar kämpa vill, Andens svärd, så hör du Herren jesus till. o kristen, vid din sida, I honom är vår seger. och mot all ondska i vår värld med allvar gå att strida. 2 Här gäller liv, här gäller död, Den intill döden trofast är, så strid att livet vinna. han en gång livets krona bär, I Herren Gud som striden bjöd som Herren jesus giver.

du kraft och hjälp skall finna. ] Åström 1816 A Froslenson 1977

577. Seger giv, du segerrike

Luk 4:18 v 3 _]ak 4:4 1 Kor 15:24 f, 54—57 v 4 P5 126 Heb 2:14 f Hal/e 1704

(se äv en 43)

J—JJJJJJJJJHFJ JFJJ JJ JJ

Se -ger giv, du se —ger — ri— ke. Ko— nung, till din kamp oss vig. Ing— en i pro— vet svi— ke, när du för ditt ri—kes krig.

grill.—fullt EJåHDdIlJJlJ

ys och led vår träng— da ska — ra. Hör, till dig i bön vi fly:

åFUrJJJDJJJU.UJJ3

Låt oss snart ur natt och fa — ra se din fri — hets mor— gon gry.

ATT LEVA AV TRO Vaksamhet—kamp—prövning l Seger giv, du segerrike. 3 Ack, vår kraft är ganska ringa. Konung, till din kamp oss vig. Giv oss, Herre, dag från dag Ingen man i provet svike, mod att ej med världen tinga, när du för ditt rikes krig. giv ett bergfast sinnelag. Lys och led vår trängda skara. Bort med klenmod vid din tuktan, Hör, till dig i bön vi fly: bort med själviskhetens ro! Låt oss snart ur natt och fara Ingen tvivlan, ingen fruktan se din frihets morgon gry. må i våra hjärtan bo. 2 Bryt, o Herre, bråck och krossa 4 Kärlek, som dig gav i döden, mörkrets hela våld och makt. låt oss renas i ditt namn Dödens bojor du kan lossa, och, förklarade, ur nöden som har liv till seger bragt. tag oss sist i salig hamn. Res oss upp ur stoftet, gör oss Du är trofast. ja, den skara, lika dig till håg och sinn, som på dina vägar går, och som nya mänskor för oss såsom drömmande skall vara, i ditt frihetsrike in. när din frihets timme slår.

G Arnold 1697 NAhnlund 1936

578. Tänk på honom som var frestad

Hcl) 2:18, 4:15 1 Pct l:6 f ] (Iriiger 1649 Tänk på ho — nom som var fres — tad — som du i ho —nom som vid kor —set fäs — tad drack för dig den

ååJLJ JW rfIJiJ 9”

al " la Stka —en, Ren och he — lig, han al — le — na bitt — ra dryck — en.

ålåÄifJZLJfÄ43331

fräls —ning oss för —vär — va, att Vi, he — li —

(JJJJJJJJJJJJJJJJJ

- -na, skul— le pa — ra- di—set ar —va.

1 Tänk på honom som var frestad 2 Upp, min själ, att korset bära, såsom du i alla stycken, du i tålamod skall övas. honom som vid korset fästad Vill du leva till Guds ära drack för dig den bittra drycken. skall i frestelser du prövas. Ren och helig, han allena Den som här med jesus lider kunde frälsning oss förvärva, salighet och tröst skall finna, att vi, heliga och rena, den som vakar, beder, strider skulle paradiset ärva. målet för sin tro skall hinna.

ATT LEVA AV TRO Vaksamhet—kamp—prövning 3 Upp att vinna segerlönen.| Upp att Herrens lov förklara,

Låt Guds kärlek bli besvarad. 0 mitt hjärta, 0 min tunga, Dig i frestelsen skall bönen, tills du får bland helgons skara ordet och din tro bevara. helig, helig, helig sjunga.

_] O Wallin 1814 A Frostenson 1980

579. Förfaras ej, du lilla hop

Luk 12:32 v 113 Luk 12:32 Dom 7 v 2. 5 Dom 7. 7, 6 Dom 7:6 Tt'fk jo!l'zis.o/Xiimher_a 133/) För— få —ras ej, du lil — la hop, fi — en —der— —nas larm och rop! Sitt ri — ke vill Gud gi — va. När & ond- skans hä — rar träng- er — härs-kat må du JJJJ— J YJJJ'J J — J JJ 3 f— ta fram -åt gå och dig vid käl — — - lan li — va. 1 Förfaras ej, du lilla hop, Som Gideon mot Midjan gick, av fiendernas larm och rop! fast blott en liten hop han fick, Sitt rike vill Gud giva. du stark i Gud skall vara. När ondskans härar tränger på, behärskat må du framåt gå 3 Ijesu namn är kraft till allt. och dig vid källan liva. Det onda kan vad Gud befallt ej mer omintetgöra. 2 Guds sak är din: se här ditt kall! Dess övermakt skall bli till skam, Din väg åt Herren anbefall där Herren och hans folk går fram. och frukta ingen fara! Till dem skall segern höra.

(Gustav II Adolftjiz'ltpsalm) _]Fabricius? 1632 ] O Wallin 1819 L Thunberg 1983

580. Av hjärtat villjag dig prisa

Svens/r 1693

gill—JTIFUÅJIJJJ

hjär — tat vill jag dig pri — Fa —der och Je —. sus Kris— tus till — li - ka, som fräls— te miag

ATT LEVA AV TRO

Vaksamhet—kamp—prövning

åA—Jg JLJQJ uJ'J J J J Me,—J! J!"? t' r J_—_-r Jul ”HJ-', ,Jd;_—J>l öde/133,12 lol-J'IJQJll

1 Av hjärtat villjag dig prisa, min Fader på himlens tron, och jesus Kristus tillika som frälste mig med sitt blod. Så ock den helige Ande som hjälp och hugnad ger, då under min nöd och vånda jag trycks tilljorden ner.

2 Den glädje världen oss bringar dör bort som en lutas klang. Dess härlighet skall försvinna som dimma och fågelsång. Ack, detta måjag betänka och ta mig väl i akt, att inte min själ blir länkad till världen och dess prakt.

3 O Herre, se mina tårar som synderskans gråt du såg, när tyngd av ångest och plåga hon vid dina fötter låg. Du Petrus vånda har lisat då han förnekat dig, du rövaren nåd bevisat. så ge din nåd åt mig.

L Laurinus 1622 K—G Hildebrand 1984

4 Så länge jorden har varat har ingen i världen rönt att inte Herren besvarat en sann och förtvivlad bön. Som hjorten törstar och trängtar till dryck och vattuflod, så går all mitt hjärtas längtan till dig, 0 Fader god.

5 Den fröjd och sällhet och ära som varar i evighet åt dem du lovat beskära som därom av hjärtat ber. En gång bland Frälsarens vänner de skall inför dig stå med palmer i sina händer. Hur stor blir glädjen då!

ATT LEVA AV TRO

581. Fördolde Gud

Vaksamhet—kamp—prövning

_ jes 45:15 1 Kor 13:12 _]ob ll:7 v 4 Kol 313 Rom llz33 v 5 Matt 13:44

D Wikander 1937

_FÅJ—EÄJJÄJJ

tl'O' nar

äHBi—abir

För — dol —de Gud, som

gall J Jc Ltlrg—rlr,» Clin, J,,

he — 11" — ge, ej har ett män sko— ö — ga dig skå- dat än i

ålJJ—J JJJJJJW Hr J r J

här— lig— he —tens skrud I 0 —t1'11—gäng— ligt ljus du bor och

åla JJJH—J' 114er 3 JHJJ

bli — ver, till kän— na

glimt—,, JJlJåJfJ leJl

di — d, för — clol — Gud

när din vil— ja du gi —ver,

för — ak — tar värl— den

Fördolde Gud, som tronar i det höga, du helige, ej har ett mänskoöga dig skådat än i härlighetens skrud. I otillgängligt ljus du bor och bliver, och när din vilja du till känna giver, föraktar världen dina bud, fördolde Gud.

Fördolda råd, i vilket Gud oss leder! Vad än som sker, vårt bästa han bereder och goda gåvor ger ur sitt förråd. I urtids dagar Fadern på oss tänkte,

och till en Frälsare sin Son han skänkte, som kom med sanning och med nåd. Fördolda råd.

3 Fördolda tröst, som all vår nöd betvingar när nådens ord oss ljus och ledning bringar och ger sin frid åt ett förkrossat bröst. Det tröstar mig när jag min skuld begråter, det gör mig viss att du, 0 Gud, förlåter. Hur ljuv är ej för mig din röst, fördolda tröst,

4 Fördolda liv, som av Guds Ande födes och inte dör, när annat allt förödes. Det livet även mig, o Herre, giv. Du ädla liv, dig äger _]esu vänner, de Faderns barn som världen inte känner. Kom till mig in, hos mig förbliv, fördolda liv.

ATT LEVA AV TRO Vaksamhet—kamp—prövning

5 Fördolda skatt, 6 Fördolda tid, du pärla enda rena. jag bidar dig i hoppet, Från tidig morgon och till då alla trogna som fullbordat kvällen sena loppet jag söker dig som gör mitt får skåda jesus efter slutad strid. hjärta glatt. När för du mig min Frälsare till I dig en evig rikedomjag vinner, möte, som skall bestå när när min själ sin vila i hans när världens glans försvinner. sköte Du skingras ej i dödens natt, och smakar evighetens frid, fördolda skatt. fördolda tid?

_] E Schmidt 1714 C] E Hasselberg 1927*

582. Förbida Gud, min själ Svensk 1700—talet

%&JHJJJJJ JJJ iJJrJ 1]

För — bi — da Gud, min själ, med hopp och tå— la —mod. Till slut han hjäl— per v'a'l, ty han är mild och god.

åJJJJJHJlJJIJJJJHJ

si — na barn han prö —vat har, han dem ur lutt-rings— el den

QWJJJJJJJHLJJJJJJJJJJI

tar, ger för den kalk de töm -ma fått: ett rå —gat fröj— de-mått.

1 Förbida Gud, min själ, med hopp och tålamod. Till slut han hjälper väl, ty han är mild och god. När sina barn han prövat har, han dem ur luttringselden tar, ger för den kalk de tömma fått ett rågat fröjdemått.

2 Så har han alltid gjort, så är hans hjärtelag, Guds barn hans nåd försport i sorg och glädjedag. Hans kärleks hav töms aldrig ut. I tron dig till din jesus slut, som sjuka själar läka kan, då bättringen är sann.

3 När du har druckit ut den kalk som räcktes dig, i glädje stor till slut din sorg skall vända sig.

Okänd Svensk omkr 1733 0 Nivenius 1983

Din själ invid din Faders bröst skall finna himmelsk nådetröst, din mörka väg gå fram i hopp: snart rinner solen opp!

4- Nu väl, i hoppet nöjd min Gud jag prisa vill. l honom är min fröjd, vad än mig faller till. Här lyckan ofta vänder sig. Min Gud, jag håller fast vid dig. jag vet du kan ta hand om allt och ge det ny gestalt.

5 Kom, lös mig, själavän, ur mina träldomsband. jag vill till himmelen, jag längtar till det land där ingen nöd mer plågar mig men glädjen är oåndelig. Med alla helgon skall jag där få se dig som du är

ATT LEVA AV TRO Vaksamhet—kamp—prövning

583. Ängsliga hjärta, upp ur din dvala

Heb 1318 Matt 28:20

v 4 2 Kor 5:7 0 Ahnfelt 1851)

JJQEJJJZHJJJHJJJ ??UM

Ängs— li — ga hjär — ta, upp ur din dva —la! Glöm—mer du all —de—1es

gåjbilJlårHE—ppyl'l

bort vad du har I: Fräl— sa—rens vän— skap, nåd och ge —men —skap.

JM JJJJJJJJJJJ—J

-nu han le—ver, den- sam—me han var.

l Ängsliga hjärta, upp ur din dvala! se det så föga, Glömmer du alldeles bort vad du har: bo i Guds borg, men ha sällan det lugnt. Frälsarens vänskap, nåd och gemenskap. 4 Vandra i trone, se honom icke, Ännu han lever, densamme han var. detta är regeln, det bliver därvid. Korta minuter 2 Gud är i Kristus ännu din Fader, känslan åtnjuter Sonen är ännu din Broder, som dog, vad vi i sanning dock äga all tid. trofaste Anden ännu vid handen 5 Upp då ur dvalan, ängsliga hjärta, städse dig leder. Är detta ej nog? glöm icke alldeles bort vad du har. Aven den timma 3 O vilka under helgonen äro: tätaste dimma leva i salighet, sucka så tungt, solen fördöljer, är solen dock kvar. äro så höga,

C 0 Rosenius 1847

584 jag ber om hjälp till stillhet O Lindberg 1938

JEJJEEJEHJ Häfte? å JJ

Jag ber anhjälp till still-het i min plå —ga. den en äng— el sänd i-—frå.n min aid? Då skall jag ej den go— de

JJJH. 134545 JJJ—JJ J JiJJ JJ; JJ

Fa —dem frå -ga var — för han val -de det— ta sän — de — bud.

ATT LEVA AV TRO Vaksamhet—kamp—prövning 1 jag ber om hjälp och kommer döden till stillhet i min plåga. än med tusen pilar, Är den en ängel jag segrar dock, sänd ifrån min Gud? och segern är min tro. Då skall jag ej den gode Fadern fråga 3 Låt offret av min vilja varför han valde detta sändebud. dig behaga, o Gud, som djupet av mitt hjärta ser. 2 Som fågeln under jag vill av dig min kalk moderns vingar vilar, med kärlek taga, intill hans bröst du som i allt mig all din kärlek ger.

jag lutar mig i ro,

E Sjöberg (Vitalis) 1824 0 Nivenius 1981

585 jesus, tänk på mig

0 Lindberg 1937

%% ? ämnet 5 Lagegää gm fll? Mi ,tljjj lagting—lilja ååå. i? är. äf— reftåwä %s.. *

&? 1? ”H,”; 4 U— HEUJJELZJEH

bar kor-sets tyngd och tå —lig var, Je —sus, tänk på mig.

] jesus, tänk på mig vad som tröttar eller stärker. medan dagens timmar skrider. jag vill lyssna till din röst. Närjag sjuk och maktlös är, Blott hos digjag finner tröst. endast ett min själ begär: jesus, bed för mig. hjälp av dig i allt jag lider. Du som sargades och bar 3 jesus, kom till mig. korsets tyngd och tålig var, Ingen hjälp finns här på jorden jesus, tänk på mig. lika mäktig som din hand,

när den löser plågans band

2 jesus, bed för mig ochjag lyss till trösteorden. närjag varje morgon märker Genom okänd morgondag all min egen skröplighet av din kärlek bäres jag. ochjag själv så litet vet jesus, kom till mig.

R F E Zetterquist 1936*

ATT LEVA AV TRO

Vaksamhet—kamp—prövning

586. Min själ, låt Gud i allt få råda

v2jak 1:17 v 3 Matt 15 22 28

Heb 5:7, 2:18 v 5 Ef2: 10 G Neumark 164]

äålrnåijiäjuliHjJ

Min själ, låt Gud i allt är din hjälp i all din

rå — da, han vet ditt väl, han vä — da, på o —rons dag är

&%iaigxii_f

kan —ner dig. han din frid.

tlf-£ ?

sig läm — när i

rlåå

Guds hand

få”) L—r JLÅ 1131 JH i—ll

han byg — ger ej

1 Min själ, låt Gud i allt få råda, han vet ditt väl, han känner dig. Han är din hjälp i all din våda, på orons dag är han din frid. Den som sig lämnar i Guds hand han bygger ej på lösan sand.

2 Låt ingen vägra dig din glädje, att Herrens nåd är ny var dag. Tag mot med öppen hand de skänker du får från himlaljusens Far. Glöm inte bort vad gott han gjort. Låt världen veta: Gud är god.

3 Låt ingen hindra dig att ropa, när sorgen värker i ditt bröst, som Herren Kristus själv har ropat. Ännu i dag finns en som hör.

G Neumar/c 1641 0 Hartman 1978

lö — san sand

I natten lyssnar han ännu. Herren, din Gud, gör mörkret ljust.

4 Tro ej att Gud dig älskar mindre den dag när stormen bryter ut. Hans kärlek växlar ej med vinden, den liknar rymdens klara djup. Dröj, 0 min själ, i denna rymd. Den är av Herrens kunskap fylld.

5 Sjung, bed och gå på Herrens

vägar, och gör vad Gud dig kallar till. Sätt lit till ordet som han säger, så öppnas himlen över dig. Den fast på Gud förtrösta kan han vilar evigt i Guds hand.

Efterföljd—helgelse

587. Hjälp mig, jesus, troget vandra

Ps 86:11 1 Kor 12:31 Luk 10:25—28

Szentk 1675.

&%äiija'l ååh—bli? på

Hjälp mig, Je — sus, tro— get vand -ra på den väg du an- be——faJ_1t,attsan

åtfiiiaaegpa;enziä.£iaia?—

mig jag äls—kar and- ra, äls—kar dig ut-ö -ver allt. Giv att

ATT LEVA AV TRO

Efterföljd—helgelse

feg—J,: jiuj'OJ

jag din röst ma

1 Hjälp mig,jesus, troget vandra på den väg du anbefallt, att som mig jag älskar andra, älskar dig utöver allt. Giv att jag din röst må höra och din vilja gärna göra.

2 Hjälp mig, jesus, tåligt lida prövningens och sorgens slag och med stilla hopp förbida frälsningens och glädjens dag. Låt mig under all min smärta äga dig uti mitt hjärta.

J 0 Wallin 1816

Hfj J JiJJll

din vil— ja gär - na gö — ra.

3 Hjälp mig,jesus, from förtrösta på din sanning och din nåd och bland dina återlösta fröjdas av ditt kärleksråd. Låt min tro alltmera stärkas och på goda frukter märkas.

4 Hjälp mig, jesus, hjälp mig fara sist från denna värld i frid och bland dina helgon vara, där du är, till evig tid. Där, i salighet och ära, skall jag evigt lov dig bära.

588 0 min jesus, dit du gått

v ljoh 14:2. 14:6 v 2 2 Tim 1:10 _ ] (,'rilger 1653

0 min Je—sus, dit du fri från värl— den,

?

gått där som mig blott

vill jag få va — ra,

o — ro ger och sak — nad.

—/ , /—

%%?

i him — me — len — rett mig en e - vig bo — ning. Du är vä — gen. Du mig gett fräls—ning och för— so -ning.

1 0 min jesus, dit du gått där vill jag få vara, fri från världen, som mig blott oro ger och saknad. Du i himmelen berett mig en evig boning. Du är vägen. Du mig gett frälsning och försoning.

2 Liv och oförgänglighet drog du fram i ljuset. Du mig rum och salighet ger i fadershuset.

0, jag längtar efter dig, ber att du mig låter här på jorden tjäna dig, tills du kommer åter.

3 Hjälp att världen inte mer mig kan vilseföra, att jag synden överger, och får dig tillhöra, troget håller ditt förbund, minns vad du mig lärde, nu och ända till den stund då jag lämnar världen.

ATT LEVA AV TRO Efterföljd—helgelse

4 Digjag efterfölja vill, inget mer begära, glad att dig få höra till. Du mitt kors vill bära.

Under livets prövningstid skall mitt hjärta renas, tills jag i en salig frid får med dig förenas.

_] O l'l'al/in 1819 A Frostenson 1983

589a Ni mänskobarn som här i världen

Matt 5:21-48 v 4- Matt 25:34-46 Luk 6:27-35 v 5joh 10:15 f v 2 ! Joh 4-2or Halle 1704

gegga JM riFlMHri

— sko— —barn som här i värl— den får hjälp av sam- salg, var — för ki - vas ni fär - den till ett oclll sam- me Fa _ ders hand, ar ni bud 1 min— ne ma fa — ders —1and?

Kris —ti sin - ne, för —gä — ves flöt för er hans blod.

1. Ni mänskobarn som här i världen får hjälp av samme Faders hand, säg, varför kivas ni på färden till ett och samma fadersland? Då har ni ej de bud i minne som Herren gav oss, evigt god. Då har ni inte Kristi sinne, förgäves flöt för er hans blod.

2 Den Helige du fåfängt prisar med böner och med sångers ljud,

om ej din mänskokärlek visar din sanna kärlek till din Gud. För honom fåfängt du begråter din brist vid nådens altarfot, om ej av hjärtat du förlåter din nästa som gjort dig emot.

3 Försona dig, var angelägen om vänskap med din trätobror. Håll fred då än du är på vägen, så mycket som på dig beror. Gör väl mot alla, inte bara mot den som lönar dig igen. En verklig nästa skall du vara för ovän likasom för vån.

4 Och föd den arma, klä den nakna, lås upp för nödens barn din dörr. Du skall ej själv din nödtorft sakna av Herrens händer mer än förr. Då skall till sist i Faderns rike du möta detta glada bud:

Det goda du har gjort din like, det har du också gjort din Gud.

ATT LEVA AV TRO

5 O du som gav ditt liv för låren, om nåd och kraft vi beder dig att framgent följa dig i spåren på kärlekens och fridens stig.

_] O Wallin 1809 Brit! G Hallqvist 1983

Efterfölj d-helgelse

Låt mer och mer en skingrad skara församlas kring din sannings ord, att det må vara, evigt vara e n herde och en enad hjord.

589b Ni mänskobarn som här i världen

Matt 5221—48 V 4 Matt 25:34—46 Luk 6. 27- 35 V 5joh 10:15 f v 2 l joh 4: 20 f

Strassburg 1 545

ngjjJJJJJJFJJJr

Ni män—sko— barn som här värl —den får hjälp av

?JJ

Fa - ders hand, säg, var — för

TI/inJinoilrvl—Jf

ki — vas på fär — den till

fa — ders— land? Då har ej bud

ett sam ' ma

?JJQ_JJJJJ JnåJJJ

min — ne som Her —ren gav e — vigt god. Då har ni

&JlrrJJ fr JJIJJWH

in — te Kris - ti sin- ne,

1 Ni mänskobarn som här i världen får hjälp av samme Faders hand, säg, varför kivas ni på färden till ett och samma fadersland? Då har ni ej de bud i minne som Herren gav oss, evigt god. Då har ni inte Kristi sinne, förgäves flöt för er hans blod.

2 Den Helige du fåfängt prisar med böner och med sångers ljud, om ej din mänskokärlek visar din sanna kärlek till din Gud. För honom fåfängt du begråter din brist vid nådens altarfot, om ej av hjärtat du förlåter din nästa som gjort dig emot.

för — gä - ves flöt för er hans blod.

3 Försona dig, var angelägen om vänskap med din trätobror. Håll fred då än du är på vägen, så mycket som på dig beror. Gör väl mot alla, inte bara mot den som lönar dig igen. En verklig nästa skall du vara för ovän likasom för vän.

Och föd den arma, klä den nakna, lås upp för nödens barn din dörr. Du skall ej själv din nödtorft sakna av Herrens händer mer än förr. Då skall till sist i Faderns rike du möta detta glada bud: Det goda du har gjort din like, det har du också gjort din Gud.

ATT LEVA AV TRO

5 O du som gav ditt liv för fåren, om nåd och kraft vi beder dig att framgent följa dig i spåren på kärlekens och fridens stig.

_] O Wallin 1809 Britt G Hallqvist 1983

Efterföljd—helgelse

Låt mer och mer en skingrad skara församlas kring din sannings ord, att det må vara, evigt vara en herde och en enad hjord.

590. Gud söker oss i kärlek stor

Matt 5:44-48, 23 f Luk 11:25 Ef 4:26

B Berglund 1937

säga—JT &? JJ Jim—J HJ ,

sö— ker oss i kär—lek stor, han trött-nar ej att kal — la,

&; fl; rik—Hjem J—jflJ JJJ!

nå—dens lik-san da— gens sol går upp för mig och al — la.

ååå fm & ULTJILJJTJJJ—H

reg—net är den nåd han ger, ond och god det fal —1er ner.

l Gud söker oss i kärlek stor, 3 Kom, broder, räck mig här din hand

han tröttnar ej att kalla, och nådens liksom dagens 501 går upp för mig och alla. Som regnet är den nåd han ger, på ond och god det faller ner.

2 Om vi Guds nåd ej tar emot, vår egen dom vi vållar. Så låt oss glömma hämnd och hot och vreden återhålla, att den ej finns i hjärtat mer när dagens sol för oss går ner.

] O Wallin 1816 A Frostenson 1978

till vänskap och försoning. När mänskor knyter fridens band blir fröjd i änglars boning. Som vi varann förlåter här,

så vill oss Gud förlåta där.

0 Herre, du vår Fader är, du dina barn vill lära att alltid hålla friden kär och den i hjärtat bära. Välsigna oss i all vår tid och låt oss mötas i din frid.

591. Kristus, hjälten, han allena

] Criiger 1649

åläggas. åtog: J—J Jga

Kris —tus, hjäl —ten, han

Skul — le jag ej ho — nan

mig löst ur

tjä — na all min tid i

ATT LEVA AV TRO Efterföljd—helgelse

?JJJJJJEJJHJY

träl —doms— ban ' det. Han ver - min för vand - ling, fram —11ngs— lan — det?

(åiJJrfrriJgJJJ

Her — re ö — ver her —rar al - la, var — je tan— ke, ord och hand— — ling vill han sty—ra och be —fal —la.

l Kristus, hjälten, han allena 3 Då vi livets goda delar,

har mig löst ur träldomsbandet. Skulle jag ej honom tjäna all min tid i främlingslandet? Han som verkar min förvandling, Herre över herrar alla, varje tanke, ord och handling vill han styra och befalla.

2 Ensam skall jag ej förbida Herrens dag, som ingen känner. När och fjärran kämpar, lider rikets barn, min Konungs vänner. Får hans saktmods milda ande oss i endräkt sammansluta, skall vår väg i mörko lande himmelsk klarhet övergjuta.

_] G Thorsell 1919, 1934*

delar sorgerna som bränner, beder varmt för dem som felar, villigt våra fel bekänner, då av Andens röst vi ledes under bön i stilla stunder, genom lydnad vi beredes till att se Guds dolda under.

Du som var till döden trofast, fostra oss att bliva trogna. Ingen är på jorden bofast, vi för himlen måste mogna. Lär oss här i timligheten kämpa utan all förfäran, tills vi ser i härligheten dig som makten har och äran.

59221. Pärlor sköna, ängder gröna

Matt 13:44 f Apg 14:22 v 3-4 Matt 7:14

Svensk plkmelodi

WJJJSJJ Hei—JJJJJ JJJ

Pär— lor skö—na, äng— der

Vil— —vor , r1 —

ö—na, skat— ter m_ång— a jor — den bär. -vor värl— —den än kan — ma här,

&%th

en al—le—— na dock den

1 Pärlor sköna, ängder gröna, skatter många jorden bär. Vilka gåvor, rika håvor

m,m—33135 Hägg

re- —na pär—lanu—tanli- ke är.

världen än kan rymma här, en allena dock den rena pärlan utan like är.

ATT LEVA AV TRO

2 Utan like är Guds rike, här i ringhetens gestalt. Den det finner, allt han vinner, skulle än han mista allt. Vad han äger mera väger än var skatt avjordisk halt.

3 Går du trägen på den vägen som är smal men uppåt bär, beder, vakar och försakar

E Evers 1899 Britt G Hallqvist 1983

Efterfölj d—helgel se

allt som mot Guds vilja är, hämtar styrka i hans kyrka, se, Guds rike är dig när.

4 Mödan, striden, vilotiden åt din Gud med glädje giv. Tjäna stilla i det lilla, Herren Kristus trogen bliv, och du vinner, när allt svinner, sist Guds rikes fulla liv.

592b Pärlor sköna, ängder gröna

Matt 13:44 f v 3- 4 Matt 7:14

Apg 14:22

Hj Nilsson 1933

WJJJJJJ'JJJJJ

Pär— lor skö— na, äng —der grö—na

Vil - gå — vor, ri —

, skat— ter mång— a hå —vor värl— —den än kan

ENUM

jor— den bär. — ma här,

Jl—Jll

än

1 Pärlor sköna, ängder gröna, skatter mångajorden bär. Vilka gåvor, rika håvor världen än kan rymma här, en allena dock den rena pärlan utan like är.

2 Utan like är Guds rike, här i ringhetens gestalt. Den det finner, allt han vinner, skulle än han mista allt. Vad han äger mera väger än var skatt avjordisk halt.

E Evers 1899 Britt G Hallqvist 1983

HEJDÄJ'FJHJJJ

en al — 1e— na dock den re—na pär—lan u —tan li—ke

3 Går du trägen på den vägen som är smal men uppåt bär, beder, vakar och försakar allt som mot Guds vilja är, hämtar styrka i hans kyrka, se, Guds rike är dig när.

4 Mödan, striden, vilotiden åt din Gud med glädje giv. Tjäna stilla i det lilla, Herren Kristus trogen bliv, och du vinner, när allt svinner, sist Guds rikes fulla liv.

är.

ATT LEVA AV TRO Efterföljd—helgelse

593. Med jesus fram i de bästa ären

joh 12:24-26 v 4 Matt 1711-13 Mark 1:16-20 v 7 l Pet 3:18 v 3 Matt 4:l f Rom 8118-21 0 Nordlund 1937

åJeJ'ng' J , HJJJjJIJJJ

Med Je — sus fram i de bäs — ta å — ren till An— dens käl—

sjä — len än — nu som vå — ren, fram till Guds tem— JJ JFJ J JJllJåil J JJ Ju J Pil 13, till 11 —vets ljUS' får du del av Guds An—des råd, där

QPJJJP-glälljl

väx — er vis - dom, där flö— dar

1 Med jesus fram i de bästa åren till Andens källa, till livets ljuos! Då själen ännu är ung som våren, fram till Guds tempel, till Herrens hus! Där får du del av Guds Andes råd, där växer visdom, där flödar nåd.

2 Med jesus fram genom arbetsmödan, de många dagarna utan lön, den tid du bidar den sena grödan, de väntans år utan svar på bön, i stilla lydnad och tro som hans, fast vinst ej vinkar i segerkrans!

3 Med jesus fram, när Guds Ande tvingar att börja verket på kallets dag, i prövningstid, då dig Anden bringar till själens öknar, där mätt och svag du börjar striden, en ständig strid, som mer ej lämnar en dag av frid!

4 Med jesus fram att om rikets fröjder det budskap bära som själv han bär! Med jesus upp på de livets höjder där glans från Tabor än dröjer kvar! Med jesus ned i den djupa dal, till kamp mot nöden, mot synd och kval!

ATT LEVA AV TRO Efterföljd—helgelse

5 Med jesus fram bland de skaror unga som söka lyckan 1 Kristi vård, bland män som jubla och barn som sjunga sitt hosianna i tempelgård! Men bytes äran i hån och skam, än mer det gäller: med jesus fram!

6 Med jesus fram i den sista nöden, då viljans offer hans Fader får! Med jesus fram, när du nalkas döden, den väg som slutar där korset står! Fram till en sluten, förseglad grav, där det står skrivet: Sitt liv han gav!

7 Med jesus fram ur de. brutna banden, som bundit skapelsens liv i död! Med jesus, levandegjord i anden, till nya skapelsens morgonglöd! Med jesus fram till vår Faders hus, där Gud är sol och Guds Lamm är ljus!

,] A Eklund 1909

594. Du, o Gud, är livets källa

v ] Ps 36:10 Luk 9:62 joh 7:37 v 5 Rom 1511-3 v 4 Fil 3:12-14 Viirnberg 1731 o Gud,'ar li -vets käl - la, rik och ren och un — der— bar.

Ur dess djup de flö— den väl - ler var- av allt sitt ur— sprung har.

åar; HEJ—J FJJJJJJH r TF"

Jub — lan— de ut hjär — tan ung — a, Gud, ditt lov vi nu vill sjung—a.

1 Du, o Gud, är livets källa, rik och ren och underbar. Ur dess djup de flöden väller varav allt sitt ursprung har. jublande ur hjärtan unga, Gud, ditt lov vi nu vill sjunga.

ATT LEVA AV TRO Efterföljd—helgelse

2 Allt av samma skaparflöde föds och bäres i vår värld, tankar, ting och mänskoöden, stjärnors, skyars, floders färd, myran som med strået strävar, örnen som i rymden svävar.

3 Kraften som i allt pulserar brusar i vårt eget blod. Herre, du som allt regerar, led oss med din Ande god. Tänd den tro som oss kan bära. Låt oss leva till din ära.

4 Mer än drömmar, mer än aning; Kristus är vår verklighet. Se hans tecken, följ hans maning, se dig ej tillbaka mer. Han, din vän, dig aldrig sviker. Hans är löftet, morgonriket.

5 Gör ej vad dig själv behagar, men dig själv åt honom giv, i din dag de andras dagar, i ditt liv de andras liv. Allt begär han, allt han ger dig. Alla dagar är han med dig.

A Frostenson 1936, 1981

595 jesus satt i båten

Matt 131l-9, 44-46 TKoemo 1972 D-duE :_ D Em ij Em7 4 ----- o & " %%JJ-Jilri Jäsatsrlej Je — sus satt i bå — ten. var hans pre— dik — stol. gel" JJAJJJÅ! iiljjfleill Fol — ket stod på stran— den, var vind och 501. l jesus satt i båten. 2 Barnen byggde båtar Den var hans predikstol. av bark och vass och strå. Folket stod på stranden, Det blev tyst. De hörde och där var vind och sol. hur Jesus sade så:

ATT LEVA AV TRO

3 Himmelriket är som den säd som myllas ner. I den goda jorden en riklig skörd den ger.

4 Det är såsom skatten som låg i åkerns mull. Lycklig den som sålde allting för skattens skull!

5 Det är såsom pärlan, och den som känt igen himmelrikets pärla vill alltid äga den.

A Frostenson 1960

Efterföljd—helgelse

TILLSAMMANS I VÄRLDEN

596. Gud skapade de klara vattnen

förlänga/te: D— dur:

&; JJl'J Dhtinm JfJJ

7DGud ska— pa— Hde de kla— ra vattnen Hoch tän—de liv med de— ras Hm7 G

åJJJ JJ? TJ ”31in JFJJixJ

sy- re, och vin— det blåste ö -ver ha— vet. Gud såg att det var gott. Fån/samt: Hm D7

$%” Dh JQJJ 1113—344le

Gud såg att det var gott. Och det vart af — ton och det vart mor— gon.

B Hallin 1970

l Gud skapade de klara vattnen och tände liv med deras syre, och vindar blåste över havet. Gud såg att det var gott. Gud såg att det var gott. Och det vart afton och det vart morgon.

2 Och landet lyfte sig ur havet och vindar blåste över landet och livet steg i land och växte. Gud såg att det var gott. Gud såg att det var gott. Och det vart afton och det vart morgon.

3 Gud vävde gräsets gröna matta med starr och hundkäx och violer i väldiga och skira mönster. Gud såg att det var gott. Gud såg att det var gott. Och det vart afton och det vart morgon.

4 Och havet vimlade av fiskar och luften vimlade av fåglar och se, vad fjärilar på ängen! Gud såg att det var gott. Gud såg att det var gott. Och det vart afton och det vart morgon.

5 Gud byggde skogens stolta landskap med rådjursstigar mellan träden och vattenhål för lo och älgar. Gud såg att det var gott. Gud såg att det var gott. Och det vart afton och det vart morgon.

TILLSAMMANS 1 VÄRLDEN

6 Ett ord, ett öga — allting föddes i människan till namn och tanke och talade med Gud på jorden. Gud såg att det var gott. Gud såg att det var gott. Och det vart afton och det vart morgon.

7 Hon speglade hans skaparvilja och älskade vart strå på marken, och fåglar åt ur hennes händer. Gud såg att det var gott. Gud såg att det var gott. Och det vart afton och det vart morgon.

8 Men fåglar dör och gräset vissnar och vattnet grumlas i var källa där människan går fram på jorden. Gud såg att det var ont. Gud såg att det var ont. Och det vart afton och det vart morgon.

9 Det gamla skapelseförbundet med jord och himmel ligger brutet — en ovän kom och gjorde detta. Gud såg att det var ont. Gud såg att det var ont. Och det vart afton och det vart morgon.

10 När jesus gick omkring ibland oss och gjorde väl och hjälpte alla förstod vi hur det var från början. Gud såg att det var gott. Gud såg att det var gott. Och det vart afton och det vart morgon.

11 En reningseld är tänd i världen, ett nytt förbund med jord och himmel är stiftat i ett bröd som brytes. Gud såg att det var gott. Gud såg att det var gott. Och det vart afton och det vart morgon.

12 Gud skapar allt på nytt i Kristus som älskar syndaren och Sparven och ger en öppen rymd åt båda. Gud såg att det var gott. Gud såg att det var gott. Och det vart afton och det vart morgon.

O Hartman 1970

TILLSAMMANS 1 VÄRLDEN

597. Allt mänskosläktet av ett blod

v 1 Apg 17:26 v 3 Rom 3223—25 joh 1:13 Ef411—6 3 Mos 17:14- v 4 Matt 20:25-28 B Waldis 1553

åJjJLJJJJJJ JzJijerjfll

Allt män—sko— släk— tet av ett blod den sto— re Gu—den da —nat, och al— las väg han, vis och god, till sam— ma mål har ba—nat,

åjlj J JJ ($1T1JJ3331

för at tt som barn av

årJdJJJJJzMJ—jJåljijll

skul — le

sam— me och sys— kon med var— and— ra

vå — ra pro'v—nings—dar en —dräkt ge - nom— vand— ta.

1 Allt mänskosläktet av e tt blod den store Guden danat, och allas väg han, vis och god, till samma mål har banat, för att som barn av samme Far och syskon med varandra vi skulle våra prövningsdar i endräkt genomvandra.

2 Vi hit ej förde gods och gul], ej väldighet och ära, och med oss ner i gravens mull kan ingenting vi bära. Varandras bistånd, tröst och råd är här för oss av nöden och Guds barmhärtighet och nåd i livet och i döden.

3 Allt mänskosläktet med ett blod förlöstes, att i renhet, i ödmjukhet och tålamod bevara andens enhet. En medlare, en tro, ett dop bjöd samma tröst åt alla som låter sig av nådens rop till bot och bättring kalla.

4 Han, alla herrars Herre, kom ej hit för att befalla. Han levde här i fattigdom och gav sitt liv för alla.

Och vid sin bortgång skänkte han oss detta testamente: ”Ni mänskor, tjäna så varann som jag er alla tjänte.”

Då fanns ej slav och herre mer, för Kristus var de lika. Och samma arvsrätt han oss ger, i honom blir vi rika. Sig allas blick från plågad jord till samma himmel höjde, och allas knän vid samma bord i samma tro sig böjde.

Så hjälp oss, Gud, låt oss alltmer bland gåvor mångahanda, som av din rika nåd du ger,

dock livas av en anda som kärleksfull och stark och blid kan våra hjärtan rena

och i rättfärdighet och frid med Kristus oss förena.

Tag bort allt själviskt överdåd, allt högmod med din tuktan, och ge vart ödmjukt hjärta nåd, ge kärlek utan fruktan. Att bruka rätt de pund vi fått, det vill du själv oss låra. Om sedan dagens verk blir gott, du ensam skall ha ära.

_] O Wallin 1814, 1816 A Frostenson (v 4), Britt G Hallqvist 1983

TILLSAMMANS I VÄRLDEN

598. Se här bygges Babels torn

vl 1 Mosllzl-9 VGMatt 11:12 v 34 Matt 21:42 joh 3:8 v5Apg2218 V7Upp18:2

G/H Am/C

& E Bäck 197/J

åLF3JJHT ; 113051) P Ub J7 mä

Se här byg— ges Ba- bels torn, sla — var bär dess ste— nar, där

Dm C Am7 Hm

] Se här bygges Babels torn, slavar bär dess stenar, där uppe glömmer man sin bror, kyrieleison.

2 Så blir mänskan oförstådd, främling bland de sina, och folk beväpnar sig mot folk, kyrieleison.

3 Brodersordet har vi glömt, ratat som en byggsten man slängt i gräset nedanför, kyrieleison.

4 Så förkastades Guds Son. Honom har vi funnit,

O Hartman 1970, 1980

och himlens hörnsten fann vi då, halleluja.

På sitt eget modersmål skall envar få höra om broderskapet nerifrån, halleluja.

Himmelriket stormar in

över alla gränser, och vinden blåser vart den vill, halleluja.

Babels torn skall falla snart, nedanför där växer Guds vete och hans broderskap, halleluja.

599. Som källor utan vatten

lim/1

?WJD.1123F

Som kä1——lor u — tan

rärfdigf?

vat— ten och moln som drivs om —kring är

ååJe—TJ Eke

som av sin fri— —het

;HDDHJ”

blott vid sig själ— va binds och

å'dh; Fyll-lj J/Jlj- J JJ] €j/Jj

ö — ver- för till and — ra e — gen fång— en — skap — en

gud 4351??? 4.9 I? B Jlj ll

öds— lig— het ur hän- der som tog men ald - rig gav.

TILLSAMMANS I VÄRLDEN

1 Som källor utan vatten att råda över tingen och moln som drivs omkring som Herrens tecken bär är de som av sin frihet och höra hur i tillit blott vid sig själva binds de svarar: ”Vi är här.” och överför till andra sin egen fångenskap — 3 Vår frihet är i Kristus en ödslighet ur händer som för oss alla dött. som tog men aldrig gav. I hans försoningsgärning

en värld är återlöst.

2 Guds ord här inte bojor, Den som hans röst vill följa men lyfter bördan av är inte bunden mer, och kallar oss att bo i kan gå dit han oss sänder hans stora skapardag, och ge som han oss ger.

A Frostenson 1964

600. Det kan Vi göra för rätt och för fred

Matt 28:20 v 3 Ef 6:10—15 v 1 1 Tim 211 V 4 Mal 4:2 v 2 2 Kor 8:14 f Upp 21. 5 K-O Robertson 1984

#JJJHAEJJHJEJÄM

Det kan vi gö— ra för rätt och för fred: vi

?JJJJDJgåäbéidä

sva —ra vad and — ra ro — och ber,

JJ Reid? Jaså?

—man steg för steg, och nå—got sk för - —sus

åjmfiw

finns bland oss i dag, för Je — sus finns bland oss i

1 Det kan vi göra för rätt och för fred: vi kan be och svara på vad andra ropar om och ber, gå samman steg för steg, och något sker, för jesus finns bland oss i dag.

2 Det kan vi göra för rätt och för fred: vi kan ge. Ett livets frö blir sått och lagt ijorden ner. En skörd som vi ej ser en gång det ger, för jesus finns bland oss i dag.

TILLSAMMANS I VÄRLDEN

3 Det kan vi göra för rätt och för fred: stå emot allt om som trampar ner och sprider skräck och hot. Vi känner maktlöshet. Gud kraft oss ger och Jesus finns bland oss i dag.

4 Det kan vi göra för rätt och för fred: ha ett hopp — rättfärdighetens sol för alla skall gå opp. När Herrens dag har grytt skall allt bli nytt, och Jesus finns bland oss i dag.

B Wren 1975 A Frostenson 1984

601. En vapenlös Kristus är farlig

_]oh 18:36 r, 3.11 v 2 Luk 19:37—40 jes 9:6, 2:4 v 3 Ef 2:14 v 1 Luk 19-42 44 S-E Bäck 1981

?ijjifÄ'Är-läi &

— lös Kris — tus är far — lig för

get—ägo . petting;

vai—pen. En sång un hansfred tys- tasner.

#39er 33% J 5 J) M 35.55

I den här — li — ga sta— den skall ej läm— nas sten på sten.

] En vapenlös Kristus är farlig skulle stenarna ropa för dem som tror på vapen. mot väpnade led En sång om hans fred om fred. tystas ner. I den härliga staden 3 Än tolkas för fredlösa hjärtat skall ej lämnas sten det ord som blivit dödat, på sten. det ord som ger liv. I en tid 2 Hans lärjungar har inte slutat när vår ande bedrövas välsigna Kristi krona skall Kristus förbli och ropa hans fred. vår frid. Om de teg

0 Hartman 1981

TILLSAMMANS I VÄRLDEN

602 Folken påjorden

1 Mos ll Rom 12:17f Apg 17:25-28 2 Kor 8:14- f v 3 jes 224 L Å Lundberg 1974

D Hm Enar/#4”)? A7 D Em

gå?]; U?” Wifi?) Miri

blen. O — li —ka bo -stad och o — li — ka jobb, men al -1a

?FÄRF; får? viii—lj %1

—skor för det. JA! - la är män— skor för det.

gå???? HJK???

la är män— skor för

l Folken på jorden har olika färg, olika språk och problem. Olika bostad och olikajobb, men alla är mänskor för det. /: JA! Alla är mänskor för det. :/

2 Hår kan va” krulligt och lockigt och rakt, näsor är stora och små, ögon är svarta och bruna och blå men ögon är ögon ändå. /: jA - ögon är ögon ändå. './

3 Vi är miljarder som bor på vår jord, fred vill vi ha med varann. Sluta med vapen, med våld och förtryck och lära oss dela på allt. /: _]A — lära oss dela på allt. :/

Margareta Melin 1980

TILLSAMMANS I VÄRLDEN

603. Vi sätter oss i ringen

Apg 17:26-28 Mark 3-31 35 L ihmdbere 1970 M 3 ;> 5 J 5 ii % ;

sät— ter oss i ring— en och tar var— ann i

ääikanjtsn;ingiJ

en mas — sa sys — kon scm tyck— er

gåitingiintinfij

al — las pap — och jer—den är vårt bo.

gääåin1;ietrng %

van med al — la på jor— den,

1 Vi sätter oss i ringen 2 Vi sätter oss i ringen och tar varann i hand. och tar varann i hand. Vi är en massa syskon Vi är en massa syskon som tycker om varann. som tycker om varann. För Gud är allas pappa Tack gode Gud förjorden och jorden är vårt bo. och alla människor. Och vi är vän med alla Gör en familj av alla, på jorden, må ni tro. en enda jättestor.

Margareta Melin 1980

604. Bevara, Gud, vårt fosterland

Fran/tjut o VI (] B König?) 1738

ge.—a rt; rl Mit; ull lli-Wi

—va — ra, Gud, vårt fos— ter—land, håll ö— ver det din stark—lets

ååhädiiwjfrpålflrlläorm

och var dess skydd i strid som frid, i sor— gens

&%JJJI;HI

i gläd — jens

l Bevara, Gud, vårt fosterland, 2 Här ser vi vad oss mest är värt, håll över det din starkhets hand allt vad vi håller dyrt och kärt. och var dess skydd i strid som frid, Ej fjärran finns en bygd, ej när, i sorgens som i glädjens tid. som är för oss vad denna är.

TILLSAMMANS 1 VÄRLDEN

3 Här har ock våra fäder bott. 5 Välsigna varje trofast själ arbetat, kämpat, hoppats, trott. som vill vårt land av hjärtat väl. Här även vi vår boning fått Men slå de onda uppsåt ned med samma liv och samma lott. som hotar det och stör dess fred.

4 Och här skall våra barn också 6 Gud, skydda detta kära land en gång på våra stigar gå, från sjö till sjö, från strand till ha det vi haft, se det vi sett strand. och be till Herren, som vi bett. Sänk över det din milda vård

som sommardagg på rosengård. ] L Runeberg 1857*

605. Giv folken fred, giv själen frid

v ljes 30:15 f, 2:4 v 2 Fil 4z8 Iuk 2. 14 Rom 12. 1 f Medeltida Imon/Wittenberg 1529

©??? rti ritttäå Giv fol— ken fred, giv sjä- len frid i — lek, Gud, var när oss,

än på i? 75 _D HHS 35 35353”???

ty hat och av — und, split och strid för—sking— rar och för—tär oss.

errnaaarnn

Blott du kan dem be— seg— ra.

l Giv folken fred, giv själen frid, 2 Välsigna, Gud, vår arbetsdag, i kärlek, Gud, var när oss, låt rätt och sanning tryggas, ty hat och avund, split och strid och låt med frihet, vett och lag förskingrar och förtär oss. vårt verk på jorden byggas. Blott du kan dem besegra. Och led oss alltid. Amen.

Vers 1 O Hartman 1979 Vers 2 K—G Hildebrand 1984

TILLSAMMANS 1 VÄRLDEN

606. Förgäves all vår omsorg är

lesl27zlf v2lMos2115

v 3 Gal 6:8

v 4 Matt 6:33 B [1 aldir 1553

prärijrrrwji ;;;

För —gä— ves all vår

om — sorg är

och allt vad vi

fil

— dri— ver,

cm in— te (mä—.me är oss där, om han ej fram—gång gi —ver. Vad nyt — ta gör den kamp vi för i lång—a ar— bets- —da —gar,

ll

QJ—jjrfJoi—åljJJJJE

ej

1 Förgäves all vår omsorg är och allt vad vi bedriver, om inte Gud är med oss där, om han ej framgång giver. Vad nytta gör den kamp vi för i långa arbetsdagar, om ej Guds nåd med kraft och råd oss hjälper och ledsagar?

Guds nåd med kraft och råd

2 Ett lyckligt land, ett lyckligt hus,

där man varandra Stöder och lever i Guds kärleks ljus som systrar och som bröder, där hälsan går

i mödans spår, där människan vill akta

i stort som smått

den jord hon fått

av Skaparen att vakta.

oss hjäl— per och 3 Om här vår själ ej lyftes fri till det som evigt bliver, en vansklig gröda bärgar vi av allt vad tiden giver. Förlorat är då allt besvär som grävs ijorden neder; den fröjd är blek, det vett är svek, som oss ej högre leder.

4 Så lär oss, Gud, med lust och flit att först ditt rike söka, att lyfta våra hjärtan dit och där vårt goda öka. Ack, låt oss se i väl och ve ditt ljus alltmera dagas, och sist med frid för evig tid till himlens glädje tagas.

Ch Dahl 1807 _] O Wallin 1819 Britt G Hallqvist 1980

607. Du gav mig, o Herre, en teg av dinjord

Ps 67:7f 145 :16

Mark 4:27 PS l27:2

led — sa — gar?

v 2 l Krön 29:14 0 Lindberg 1939

ärmar; rie? ååå reel),

gav mig, o Her — re, en teg av din jord, som jag nu min

TILLSAMMANS I VÄRLDEN

©4å1n3.nr1tlt;1ttr

e — gen får kal — la. gav mig ett värv och ett bröd för mitt

$'%;th 393393? tå.; 3 45,1

bord. Här le — ver jag trygg på ditt mäk— ti — ga ord,

gH—å1511u_;nrwep:n

ti - der än väx — la och sval — la. Här red des mitt bo, här

ååå—r 51951. Miit; 315131 "ll

nju— ter jag ro och får i din hand mig be — fal — la.

1 Du gav mig, o Herre, en teg av din jord, som jag nu min egen får kalla. Du gav mig ett värv och ett bröd för mitt bord. Här leverjag trygg på ditt mäktiga ord, hur tider än växla och svalla. Här reddes mitt bo, här njuter jag ro och får i din hand mig befalla.

2 Så lär mig att taga, o Gud, ur din hand välsignelsens dagliga gåva, att tacka för regnet som vattnar mitt land, för solsken och värme i sommarens brand för skördar och bärgning dig lova. Vad mäktar väl jag? Din vilja är lag: det växerju medan vi sova.

3 Så lär mig ock, Herre, att dig till behag förvalta det pund mig blev givet, att fylla med frimodig gärning min dag, att hjälpa och värna om den som är svag, att älska, ty däri är livet. Och giv mig till sist ett namn, Herre Krist, som är i din livsbok inskrivet.

C R Sundell 1934*

TILLSAMMANS I VÄRLDEN

608. När stormen ryter vilt på hav Mark 4135-41 Fran/(fur! () .l/l (] B König?) 1738

garam flintizmium

När stor—men ry — ter vilt på hav och böl— —ja_n öpp—nar vitt sin

ååå BJllfrJt-HjeirlJif

grav, kan till oss, du san hjäl —pa kan, var 055 när

gåleLJzi

vår Fräl - ser —

1 När stormen ryter vilt på hav och lider skeppsbrott i sin tro, och böljan öppnar vitt sin grav, till evigt men för själens ro. kom till oss, du som hjälpa kan, och var oss när, vår Frälserman. 4 Ojesus Krist, ditt dyra namn

vi lärde i vår moders famn.

2 Du näpser stormen, när du vill, Låt det få bli vår ankargrund och lägger vågen lugn och still. vid farors hot, i dödens stund. Så ger du ock vårt hjärta frid i tron på dig, 0 Herre blid. 5 Vår konung och vårt fosterland

vi nu befalla i din hand.

3 Låt ordets fyrbåk lysa klar, Till sist, när färden slutad är, att ingen bland oss vilse far låt oss få samlas, där du är.

P Nilmm 1914

609 jag vet en hälsning mera kär

Fil 427 E G Geijer 1837

äääåd mg ,med; J .,; 171

Jag vet en häls—ning me — ra kär än, värld, vad du

ärjjitääJii'lf fdrjil-ii

den he - ter frid, Gids frid det är, och där — cm

511333;qu JJ Fl—f J ;frl

vill jag be.Ka11 då, 0 frid, dröj i mitt tjäll, bliv

äf—Fga'ifiJ—ffgun 3 F

bäs — ta, bäs —.ta gås — ten min. Ty da— gen skri — der,

TILLSAMMANS I VÄRLDEN

&? tri/NU_;

JJlJ mer r

det blir kväll, och nat—

ten bry — ter in. - gen

gi 341333 Mitä J (JJLJÅMI

skri —der, det blir kväll,

jag vet en hälsning mera kär än, värld, vad du kan ge: den heter frid, Guds frid det är, och därom vill jag be.

E G Geijer 1837

och nat — ten bry - ter in.

Kom då, 0 frid, dröj i mitt tjäll, bliv bästa, bästa gästen min. Ty dagen skrider, det blir kväll, och natten bryter in.:,:

610. Du, Herre, i din hägnad tar

Apg 17:25 P5 145: 15 f Leipzig 1539

äästiiajiiäwiäéiti

Du, Her— re, i din häg— nad tar allt vad som liv och an—da har.

%

träffar-Träijii

ser vi upp till dig och ber: Väl —sig-na ss och vad du

"H"

ur din hand .

1 Du, Herre, i din hägnad tar allt vad som liv och anda har. Nu ser vi upp till dig och ber: Välsigna oss och vad du ger. Låt människor i alla land få bröd och frihet ur din hand.

män— ni — skor

äårlljthiääåäi

al — la bröd och fri —het

2 O Gud, på oss i nåd du tänkt, och goda gåvor du oss skänkt. Vi tackar dig med bön och sång att du oss mättar än en gång. Din godhet, du vår Gud och Far, ske pris i dag och alla dar.

B Mänter 1773 _] O Wallin 1816 L Lindman 1981

TILLSAMMANS I VÄRLDEN

61 la Ijesu namn till bords vi går

Simu/mr" [512

åäjikfäfjåi'irfåJ

Je— su nanm till bords vi år. Väl—sig— na, Gud, den

äJJé'frjåJlJJ'i

mat vi får. Och skyd—da med din mil— da hand i

åLTJJJJJHJ]

nåd vårt hem och fos —ter —land.

] Ijesu namn till bords vi går. 2 För mat och dryck du skänkt oss här Välsigna, Gud, den mat vi får. dig vare pris, 0 Herre kär. Och skydda med din milda hand Oss alla av det brödet giv i nåd vårt hem och fosterland. som skänker världen evigt liv.

Gammal bordsbön*

61 lb Ijesu namn till bords vi går

Sutton/ung 11412

Jaiue#W,JJ?HJJJJ

Je - su nanm till bords vi är. Väl — sig — na,

een—111,11 13:11 J—l JJ,.j

Och skyd- de med din mil— da hand i nåd vårt

Hama]

och fos —ter— land.

l Ijesu namn till bords vi går. Välsigna, Gud, den mat vi får. Och skydda med din milda hand i nåd vårt hem och fosterland.

2 För mat och dryck du skänkt oss här dig vare pris, 0 Herre kär. Oss alla av det brödet giv som skänker världen evigt liv.

Gammal bordsbön*

TILLSAMMANS I VÄRLDEN

612. I en värld av död

_]oh 6:34 f, 40 v 5 _]oh 4:14 v 2 Rom 8:12 1 Kor 10: 16 Tero de Marez Oyens 1961 e— frygisk: Em Am7/E ?WJ i ”J i im?— Märk J 3? en värld av död får vi makt att le — va. Nå — gonEm Dm6 Dm IEm Dm/F Dm

äär-hål-lrm-L JåijjJiimll

ger oss bröd så att vi kan le — va här där allt skall dö.

I I en värld av död 4 I en värld av död får vi makt att leva. uppstår vi till livet, Någon ger oss bröd äter av det bröd så att vi kan leva som han oss har givit här där allt skall dö. här där allt skall dö.

2 Döden i oss bor, 5 Var vårt bröd, vårt vin, hotar allt som lever. led oss till din källa. jesus ger oss med Ur din plågas djup så att vi ej bävar evigt liv uppväller. här på dödens jord. Allt vi har i dig.

3 jesus, ur din nöd uppstod du och lever. Ge oss av ditt bröd, så att vi kan leva här där allt skall dö.

M _]acobe (1909—1972) A Frostenson 1979

613. O, låt ditt rike komma

Upp 2115 v 1 Matt 6:10 R Forsberg 1970

Fmaj7 Am7/C

åt PJ? ? ; MJ Jäla 1sz 53.7!

lå t ditt ri — ke kom— ma, för— nim—mas av oss

G C/E Dm Fan/G nn Utr C Dm/C G Am / en: , (är J Efrfj' me (' 1 fo — ten kän- ner sti—gen, där den i mörkret går, du

åsåojwjäl

"r all— ting nytt

TILLSAMMANS 1 VÄRLDEN

1 O, låt ditt rike komma, 4 Låt mig få möta någon förnimmas av oss så jag alltid gick förbi, som foten känner stigen, att vi i djupet varsnar där den i mörkret går, ettjag, ett du, ett vi. du som gör allting nytt. Du som gör allting nytt.

2 Din dag som till mig kommer, 5 Lös oss ur ensamheten, låt den få bli en dag, att i varandras liv som vore den på jorden vi återfinner livet min första, enda dag. som det oss gavs av dig. Du som gör allting nytt. Du som gör allting nytt.

3 Ge ord som jag ej hörde och ljus som jag ej såg. Låt det som var förstummat få röst och bli till sång. Du som gör allting nytt.

A Froxtenson 1969, 1982

FRAMTIDEN OCH HOPPET Pilgrimsvandringen

614- Kom, vänner, låt oss hasta

l Krön 29:15 1'4 2 Mos 13:21 f Heb 11:13—16 Fransk z'ismetodi/Erftrt 1572

?JJIJJJW ”bmw, 11

Kom, vän— ner, låt oss has — ta Snart fal- ler nat—ten på, och far— ligt ar att ras— ta i den—na ö -ken

giantuoniji

Upp, låt oss fat—ta mod i An— dens kraft att vand— ra till

grn-111,11”; 311,1ng 1

him- len med var— —and - ra. Dä vän— tar vi — lan 1 Kom, vänner, låt oss hasta. Vår blick är stadigt fast Snart faller natten på, på den som troget leder. och farligt är att rasta Han ger oss vad vi beder, i denna öken då. vad vi behöver bäst.

Upp, låt oss fatta mod i Andens kraft att vandra

01 Kom, vänner, låt oss vandra till himlen med varandra. som syskon hand i hand Där väntar vilan god. och glädjas åt varandra i detta främlingsland. 2 Vi viker ej från denna Låt oss bli barn och små. vår smala vandringsstig, Har vi varandra kära ty honom vi lärt känna och hjälps vi åt att bära, som kallat oss till sig. skall änglar med oss gå. Vi tänker på vårt hem. Med honom vill vi draga 6 Det skall ej länge dröja, som lovat oss ledsaga håll ut en liten tid. till Guds jerusalem. Det skall ej länge dröja, så kommer hemmets frid. 3 Må andra bördor bära En liten tid i tro, av gods och överflöd. en liten tid i vaka, Vi vill ej mer begära och vilan får vi smaka än dagligt färdebröd. i evighetens ro. Med pilgrimsstav i hand vi ser oss ej tillbaka. 7 Så vill vi mycket våga, Nej, vi skall bedja,vaka ty det är målet värt, och längta till vårt land. och inte efterfråga vad världen håller kärt. 4 Vi sluter oss tillsamman, Förgänglighetens värld, och blir än nöden svår, du är oss alltför ringa, vi följer eldstodsflamman. du kan oss ej betvinga. Gud själv ibland oss går, Till hemmet går vår färd.

G Tersteegen 1738 Över; 1741 Britt G Hallqvist 1983

FRAMTIDEN OCH HOPPET Pilgrimsvandringen

615. Med alla Herrens fromma

Upp 21:2—6 Tit 2:13 v 2joh 1013 f W Test/mer 1615 Med al — la Her —rens from — jag till den sta —den går där li —vets träd i blom — vid lju —sets käl — la står

frärtrrrifjlrlifil

där ska -ran ing — en räk — nat lov — sjung— er kring Guds tron,

éé—jäfij JJ; Jill—J J 41 allel.”

och al- la sår är läk — ta, och hjär—tat har fått ro.

] Med alla Herrens fromma I hoppet gläds jag redan: jag till den staden går snart finns ej döden mer, där livets träd i blomma en liten tid och sedan vid ljusets källa står, varann vi återser. där skaran ingen räknat lovsjunger kring Guds tron, 3 O klarhet, som fördriver och alla sår är läkta, all tidens dunkelhet, och hjärtat har fått ro. o härlighet, som bliver

min lott i evighet!

2 Och herdens röstjag känner, Där skall vår lovsång stiga som ropar mig vid namn, som bruset från ett hav där väntar mina vänner, och alla se och prisa där öppnar Gud sin famn. den nåd som Gud oss gav.

_] 0 Wallin 1814 A Frostenson 1978

61621. Vi är ett folk på vandring

2 Mos 13—14 1 Kor 10:1—4, 11:23-25 Heb 11:13—16 E Houtami 1981 går -—1 aiåjipw bga-t —;t= # i är ett folk på vand- ring. När vä —gen blir ååå 3 ;& fiffel—Mr här på? trött- sam och lång, vi sö—ker en äng och en käl — la,

gyttjig 15 jiggjäi

rast-plats för och sång, en rast-plats för bön och sång.

FRAMTIDEN OCH HOPPET Pilgrimsvandringen 1 Vi är ett folk på vandring. 3 Vi är ett folk på vandring.

När vägen blir tröttsam och lång, I tro kan vi skymta ibland vi söker en äng och en källa, ett hem för var sökande pilgrim, en rastplats för bön och sång, det saliga livets land, en rastplats för bön och sång. det saliga livets land.

2 Vi är ett folk på vandring. I oro, bekymmer och nöd behöver vi styrka och stillhet. Vi samlas kring vin och bröd, vi samlas kring vin och bröd.

Britt G Hallqvist 1982

616b Vi är ett folk på vandring

2 Mos 13—14 1 Kor 10:1-4, 11:23-25 Heb 11:13- 16 _]H Knecht 1799

116111 51111191198 1111

ett folk på vand— ring. När vä —gen blir trött— sam och

11,1 1111 111 EM?—Låt 11

lång, sö — ker en äng och en käl — la, en rast—plats för

%

bön och sång.

1 Vi är ett folk på vandring. 3 Vi är ett folk på vandring. När vägen blir tröttsam och lång, I tro kan vi skymta ibland vi söker en äng och en källa, ett hem för var sökande pilgrim, en rastplats för bön och sång, det saliga livets land, en rastplats för bön och sång. det saliga livets land.

2 Vi är ett folk på vandring. I oro, bekymmer och nöd behöver vi styrka och stillhet. Vi samlas kring vin och bröd, vi samlas kring vin och bröd.

Britt G Hallqvist 1982

FRAMTIDEN OCH HOPPET Pilgrimsvandringen

617. Faraos härar hann upp oss vid stranden

2 Mos 14—15 v 3 2 Mos 16:31 1 Kor 10:1—4 1K0r10:16 v 2 Rom 6:3 4 Ambar/1 1664

åleljljalilJ PTHJJJÄJ Pi

Fa —ra —os hä — rar hann upp oss vid stranden just som Här mel— lan ha — vet och hä— ren i san— den do'ds— —döm — de

kom — mit till Pi- Ha — hi - rot. en -da "roj— lig— het stod vi vid klippor— nas fot.

ållijifiJJT—H Mitt—'

ljöd oss ro— pet, vä— gen till ha — vet, till dö— den

gifTiiläit—Ålå ll

do- pet. Hal- 1e- lu — ja' Hal — le — lu —

l Faraos härar hann upp oss vid stranden just som vi kommit till Pi-Hahirot. Här mellan havet och hären i sanden dödsdömda stod vi vid klippornas fot. En enda möjlighet, ljöd i oss ropet, vägen till havet, till döden i dopet. Halleluja! Halleluja!

2 Då, i den sista förtvivlade stunden brast för Guds vindar förskräckelsens hav. Vägen låg öppen när vattnen vek undan. Vi som var döda gick ut ur vår grav. Se här din möjlighet, ljöd till oss ropet, vägen från döden till livet i dopet. Halleluja! Halleluja!

3 jublande lyfter vi upp våra händer, vi som vår räddning ej mer kunde tro. Nyfött står folket på skimrande stränder. Snart skall i Kanaan trygga vi bo. Manna från himlen är reskost på vägen, brödet vi bryter och vinet ur lägeln. Halleluja! Halleluja!

B Knudsen 1979 0 Nivenius 1980

FRAMTIDEN OCH HO PPET Pilgrimsvandringen

618. Tistlar, törne, ökensand

4 Mos 133 28 B Hallin 1967 & 1,15 1 1131 1 111 Tist — lar, tör— ne, ö — ken— sand, kak— tu — sar i 50— lens brand.

m HY Em G A? D

111 11111 111 11111

Bar — net går7 vid mo— Ddel:—ns hand till Ka— naansskö— na land, till

ååågilfg—iikå

Ka— naans skö — na

1 Tistlar, törne, ökensand, 4 ”Du får leka hela dan kaktusar i solens brand. rövare och karavan, Barnet går vid moderns hand segla båtar på Jordan /: till Kanaans sköna land. :/ /: i Kanaans sköna land.” './ 2 ”jag har skoskav, snälla mor! 5 Barnet äter aftonmål, jag har sand i mina skor!” äter manna i en skål. ”Tyst, jag bär dig, lillebror Männen sjunger vid sitt bål /: till Kanaans sköna land.” :/ /: om Kanaans sköna land. :/ 3 ”Mor, berätta hur det är!” 6 Lillebror med smutsig hand ”Mjölk och honung flyter där. bygger vid oasens rand, Det finns druvor, det finns bär bygger stolt av ökensand /: i Kanaans sköna land.” :/ /: ett Kanaans sköna land. :/

Britt G Hallqvist 1967

Livets gåva och gräns

619 jag går mot döden varjag går

Gotha 1726

äffååäfäääää 11%!

Jag går mot dö —den var jag går, ochsnart skallden mig hin- na. Jag ej en dag, en tim— me får där jag kan trygg-het fin-na

51:14 f 31111113111—111

Ett flyk —tigt an — de — tag, slu— tar li —vets dag,

i Guds e — vig— —het jag står. Jag går mot dö- den var jag går.

FRAMTIDEN OCH HOPPET

1 jag går mot döden varjag går och snart skall den mig hinna. jag ej en dag, en timme får där kanjag trygghet finna. Ett flyktigt andetag, så slutar livets dag, och i Guds evighet jag står. jag går mot döden varjag går.

7

2 jag går med _]esus varjag går. Han vandrar vid min sida. I kamp och strid han med mig står, ger tröst närjag får lida.

H A Brorson 1734 A Frostenson 1978

620. I levernets bekymmer

_]ob 27:8 Matt 7:13 f, 6:33 Luk 12:20 1 Tim 6: 12

Livets gåva och gräns

Hans spårjag ser i tro och sätter där min fot. Om vägen än blir tung och svår, jag går med jesus varjag går.

3 jag går till himlen varjag går.

Så ängslas ej och fråga!

Där ingen oro mer mig när. Där finns ej död och plåga. jag himlen öppen ser, ej världen lockar mer, jag all dess glans och lust försmår. jag går till himlen varjag går.

sänkt

Svens/t (tysk?) hlkmelodi 1624

än: Ll: Lf—J—T—E

le — ver— nets be - kym —mer Hon tror sig så —ker, vis

och

4111131

sänkt för - gä —ter man — skan stark och ef —ter 'a' —ra,

5113411141711 13113;

11 — vets gräns, och pipes—ligt hon ja —gar lust och makt

kom - mer slu — tet. män- — för — tru — tet.

&iflrtrchl 103.171... ll

ni —ska, o

1 I levernets bekymmer sänkt förgäter mänskan livets gräns, och plötsligt kommer slutet. Hon tror sig säker, vis och stark, och efter ära, lust och makt hon jagar oförtrutet. O människa, o människa, snart din tid är ute.

2 Ty när vi strävar här som bäst, då anmäls en ej bjuden gäst; och Döden — så är namnet. En säker är ej säker då, en vis vet inte längre råd, en stark blir blek och faller. Ojesus Krist, förbarma dig, bort vi förs i natten.

män—ni — ska, snart din tid är te.

3 Då slocknar festens stolta prakt, och vad är ära, lust och makt? De mister allt sitt värde,

och mänskan ser: de var en tröst hon gripit till i stället för rättfärdighet och kärlek.

0 människa, o människa, du har levt förgäves.

En port är vid, e n väg är bred, den går mot natt och intighet, ändå — där färdas mängden. E n port är trång, e n väg är smal, den går mot liv, den går mot dag — dock finner få den vägen.

Ojesus Krist, förbarma dig,

fräls oss från fördärvet.

FRAMTIDEN OCH HOPPET

5 Det går en väg med spår av ljus till lidandets och nödens djup, där nåden blev oss given. Så låt oss bryta upp i tid från lögn och flärd till jesus Krist och söka först Guds rike. O människa, 0 människa, sök att vinna livet.

Livets gåva och gräns

6 Det finns till sist ett enda hopp:

att Kristus först har älskat oss och gett sitt liv till lösen. Men ordet härom håller än: vi lärt att känna kärleken som segrat över döden.

O jesus Krist, förbarma dig i den sista nöden.

L Petri Gothus? 1572 J O Wallin 1816 0 Hartman 1979

621. Herre Gud, för dig jag klagar

Rom 7:9—13, 8:1-11 joh 5:27 v 6 1 Kor 15:55-57 v 7 Rom 3:25 ]H Srhein [623/] Criiger 1640 (se även 244)

11473111. H Hju—331533”

Her- re Gud, för dig jag kla — _”.gar Vad mig plå— gar nattoch dag, vad min kropp och själ för—sva, — gar, det är fruk—tan för din lag,

$$$ Ellfäjlijszå

vars bud jag stan—digt gått, tills jag fyllt mitt syn— da — mått.

111111” 3441111111

Do- men skräm— mer mig allt var - re. Se till min för— tvivhlm, Her- re!

l Herre Gud, för digjag klagar. Vad mig plågar natt och dag, vad min kropp och själ försvagar, det är fruktan för din lag, mot vars bud jag ständigt gått, tills jag fyllt mitt syndamått. Domen skrämmer mig allt värre. Se till min förtvivlan, Herre!

2 Mina plikterjag försummat, laster har jag lärt med flit. Varjag något ont förnummit harjag gärna skyndat dit. Till Guds hus jag sällan gått. Herrens ord harjag försmått, tills mitt hjärta blev förstockat. Dåligt sällskap har mig lockat.

3 Och jag ryser in i märgen när min uselhetjag ser. jag vill ropa upp till bergen: Överskyl mig, rasa ner, låt mig dö nu, tyjag vet ingen råd och säkerhet. Gud, min Fader, övergav mig. Ack, vad skall det nu bli av mig?

Så vill Satan mig förföra till att glömma jesus Krist. Allt mitt hopp vill han förgöra och få mig på fall till sist. Gudlöshet och synd och last lärde han mig i en hast, men på lusten följer ledan, och förtvivlan kommer sedan.

FRAMTIDEN OCH HOPPET Livets gåva och gräns 5 Men då samvetet mig väcker Domen fruktarjag väl stort, och jag ångrar mina fel, eftersom jag illa gjort, Gud i nåd sin hand mig räcker, men den tröstenjag ej glömmer ty i honom harjag del. att min broder jesus dömer. Liksom en förlorad son flyrjag till hans nådetron, 7 Genom jesus kom försoning, viss om att han mig förlåter syndarn renas i hans blod. när i tro jag vänder äter. jag kan hoppas på förskoning, och hans förbön ger mig mod. 6 Döden skrämmer mig ej mera, jag en säker tillflykt får ty dess udd bröt Kristus av. i hans helga, djupa sår. Gud lät Sonen triumfera jesus hjälper mig ur nöden över synd och död och grav. så i livet som i döden.

Lars johansson (Lasse Lucidor) 1685 Britt G Hallqvist 1983

622 0 jesus, när mitt liv släcks ut

Matt 16:26f 2Kor5:-110 1 Kor 15: 53- 57 1 Kor 13:12 Wittenberg 1533

111111 H 41415! 1321 1111 0 Je —sus, när mitt liv släcks ut, ett bätt — re liv skall da— gas,

ty då är prö- vo — ti —den slut, till dig skall jag då ta— gas.

11:41 15L1111£1111

Min kropp, som såd — des död — lig här skall upp — stå ny,

#11? 711 141 1 1,11

död—lig där, i här — lig — het för - kla —rad.

1 O jesus, när mitt liv släcks ut, 3 jag kommer av ett brusand hav ett bättre liv skall dagas, på rätta glädjestranden. ty då är prövotiden slut, Min kropp skall läggas ner i grav, till dig skall jag då tagas. men Gud upptager anden. Min kropp som såddes dödlig här Ur mörker kommerjag till ljus, skall uppstå ny, odödlig där, från armod till Guds rika hus, i härlighet förklarad. från oro till god vila.

2 Befriad från förgänglighet 4 Min hydda som har fallit här och löst ur syndabandet byggs upp av Herrens händer. jag kläder mig i salighet Sitt paradis han öppnar där, uti det goda landet på nytt mitt liv han tänder. där livets krona för mig står. Och öga emot ögajag Av Herren Sebaot jag får får se min Faders anletsdrag. vad jag har efterlängtat. Så är all sorg försvunnen.

FRAMTIDEN OCH HOPPET Livets gåva och gräns 5 Du jordeliv, du bräcklighet, OCh fattigdom får evigt nog, närjag dig rätt begrundar, men allt vad girigheten tog vad är din lust och härlighet den måste evigt mista. emot det liv som stundar? Se, döden är alls ingen död_ 7 Kom, jesus, du min frälserman, En gång jag lyfts ur natt och nöd kom, för mig till det livet till evigt liv där ovan. som på din Faders högra hand blir trogna hjärtan givet. 6 O död, du gör de fromma väl, Giv mig din hjälp att leva så de onda du förskräcker, att jag kan dö i frid och gå Du tröstar varje sorgsen själ, till glädjen i din himmel.

de stoltas mod du knäcker.

M G de la Gardie 1694 Britt G Hallqvist 1979

623. Att ta farväl på riktigt sätt

v2lMos3:15 v7joh20:llf v 3 1 Kor 15: 55- 57 v 8j0h 6: 63 I [ Ersson /äre [!)]? v4f1t213 (S( om 365 ta far —väl på rik —tigt sätt från so — lens ljus - _l— ? b _; g 3; % ;l- i? i ' f. Zl $# ald — rig lätt ör män— ni — skan att lä — ra. sked —de &? HL; 351531 äääl+ ald — rig på vår jord, om in — te Je — sus med S1tt ord stod ss som vän nä - ra. 1 Att ta farväl på riktigt sätt 3 Ojesus, Gud och broder kär, från solens ljus är aldrig lätt du vet hur bitter döden är för människan att lära. som du har segrat över; Det skedde aldrig på vår jord, du vet med vilken skräck vi ser om inte jesus med sitt ord vårt timglas sandkorn falla ner, Stöd oss som vän så nära. du vet vad vi behöver! 2 Så ofta jag hos dig fått ro, 4 Kom till mig du som snart, jag vet, när hjärtat darrat i sitt bo, skall din och himlens härlighet och världens vågor forsat; för alla uppenbara; vid jorden binds min arma själ, blir det en morgon eller kväll och ormen hugger mot min häl, jag tar farväl och reser säll

fast du hans huvud krossat. för att hos dig få vara.

FRAMTIDEN OCH HOPPET

5 Men kommer döden före dig, kom då förklädd, du glömmer ej hur gravens natt förskräcker, lys kring mig så jag glömmer den, och hjälp din stackars sjuke vän att se hur morgon bräcker.

6 Kom i min sista natteväkt i en av mina käras dräkt och sätt dig vid min sida och tala så som vän med vän om hur vi snart skall ses igen och aldrig mera lida!

7 Kom hur du vill. jag vet detju, du själv har sagt att här och nu skall du bli känd på rösten,

NF S Grundtoig 1845 S—C/z Swahn 1979

Livets gåva och gräns

den rösten som trots världens larm gör själen brinnande och varm, så den får del av trösten.

8 Och låt mig i min sista stund få höra från din egen mun som liv och ande talar, hur skönt det är, 0 Gud, hos dig, att du en stol satt fram åt mig i dina ljusa salar.

9 Så, innan dödens istappshand har slitit sönder livets band, och mina krafter domnar, jag vilar trygg och finner tröst som barnet vid sin moders bröst, när i din famn jag somnar.

624. Låt gråten och klagan få stillna

1 Kor 15:35-57 Fil 3:20 f l Thess 4113-17 Rom 8:ll

Förrefirmatorisk/ Wittenberg 1542

åratal; mat:—w M

Låt grå—ten och kla-gan få still- -na, ohc sörj ej om

?fgmélfvtålJ—Jsjbt

hopp in - te fun — nes.

få!—lf???

—reds ge — nom

] Lät gråten och klagan få stillna, och sörj ej som hopp inte funnes. De älskade, de som oss lämnat, bereds genom döden för livet.

2 Vad säger Guds ord som är ristat med stenskrift i gravarnas vårdar? De döda som vilar därunder, de är inte döda. De sover.

3 Det livlösa stoftet är tecknet att människan vilar från livet.

Det kommer en dag när hon vaknar av härlighet krönt, och av ande.

4 Guds skapelse sker i det dolda, där väver han människan samman. Så nyskapas livet i döden för tider och världar som kommer.

5 Vi sådde de livlösa kornen, de har på sin Skapares tanke och grodde, blev strån på hans åker, så ax och så fullbildat vete.

FRAMTIDEN OCH HOPPET Livets gåva och gräns 6 Förgängelsens vinter skall ändas, Vad ville hon här i sin strävan?

då uppstår vår kropp från de döda Vem var hon i ljuset från Kristus? och bär sin bestämmelse med sig i liv som ej dör eller vissnar. 8 När fullbordan avlöser hoppet,

då avtäckes bilden Gud skapat,

7 Vi söker bland minnenas bilder då brister det dunkel som höljde, en mänska vi kände i tiden. vi skådar de älskade dragen.

Prudentius omkr 400 ] O lr'l'allin 1816 0 Hartman 1979

625. En dalande dag, en flyktig stund

]oh 14:2—6 2 Kor 5:l D Wikander 1933 _ (se även 633)

&?an Mimi; gig. *Jtr 35?

*—_-

En da — lan— de dag, en flyk— tig stund är man — ni- skans och släk - te —na skif — tar som löv i lund när som — — ren &, Malå JLlelt #33li Mt lev ' nad i ti ' den, Så sjun—ker vi hän, så är för — — li — den.

&??? t'fl'd 351,51 till J? ll

___

des oss sist en bort — glömd grav ef - ter stri- den.

1 En dalande dag, en flyktig stund 4 Väl ingen i världen, trång och låg, är människans levnad i tiden, har skymtat de strålande salar, och släktena skiftar som löv i lund, väl själen endast i aningen såg när sommaren är förliden. dess glans här i tårarnas dalar, Så sjunker vi hän, så redes oss sist men vägen, vägen, den ligger klar en bortglömd grav efter striden. ijesus och ordet han talar.

2 Och dock är mitt hjärta oförskräckt, 5 ja, du är vägen, vår Frälserman, min ande bidar förskoning. Guds levande ord, oss givet. I liv och död är en hand mig räckt, Du ensam de villade leda kan, som bjuder frid och försoning, du sanningen är och livet; ty Kristus, Guds Son, mig lovat har och allt vad jag syndat min levnads dag i fadershuset en boning. i dig försonat är blivet.

3 Själv gick han åstad och beredde blid 6 Så somnarjag glad i ditt heliga namn, i huset, ej byggt med händer, du vakar tills dag sig tänder. en evig boning, med liv och frid När morgon upprinner, för Herrens vänner och fränder. då ärjag i hamn, Där väntar han oss, om i tro vi går jag skådar mitt hemlands stränder vår väg genom dödens länder. och griper med outsäglig fröjd

de genomborrade händer.

jjohmon före 1915 O R Hallberg 1920 C 0 Malmström 1920

FRAMTIDEN OCH HOPPET Livets gåva och gräns

626. Snart bröt du upp

Mark 10:14 job 1:21 Folkmelodifrån Sköldinge

(se äv en 42)

är? 55551 353,11 ler ä'

Snart bröt du upp, snart drog du bort, en flyk— tig gäst. Ditt

&&ÅPJMV 11,1,1151

liv blev kort, en vår, son blott i blcm— ning gick, en

&ij—ibbi Blå,,jyjll

gry — ning, som — gas fick.

1 Snart bröt du upp, Fullbordan han åt allt skall ge snart drog du bort, som här ej mer än början blev. en flyktig gäst. Ditt liv blev kort, en vår, som blott i blomning gick, 3 Din nåd, o Gud, oss vare nog. en gryning, som ej dagas fick. För vad du gav, för vad du tog,

för löftet om ditt paradis

2 Vi ser ej meningen, vet blott: dig vare tack och löv och pris. Gud är hos oss i ont och gott.

A Frostenson 1936, 1979

627. En dagjag lämnar mitt hem

Å Kullnes 1965

är ;;?p41343-U; ; i

dag jag läm- -nar mitt hem och mi —na

&& ati—J—p—liäqujn? o Ål

Vem kän— —ner dö— dens dal, vart 1e- der skug— gans stig?

&fåiJTWHÖJjÄl

Ängs— lan mig tryck—er och frå— gor— na mig brän — ner.

gästprfgt J 11, 1

Ett en — då vet jag dock och det är nog för mig.

FRAMTIDEN OCH HOPPET Livets gåva och gräns

1 En dag jag lämnar mitt hem och mina vännei. Vem känner dödens dal, vart leder skuggans stig? Ängslan mig trycker och frågorna mig bränner. Ett enda vetjag dock och det är nog för mig.

2 Någon skall ropa det namnjag fick i dopet. Någon skall viska det och rösten är min väns. Och jag skall väckas av viskningen och ropet, buren i trofasthet och kärlek utan gräns.

3 Vik undan ängslan. Han död i liv skall vända. Kristus ur graven gått. Han kallar mig vid namn. Stilla jag väntar i vad som än skall hända ropet och viskningen och vilan i hans famn.

Eva Norberg 1962

628 jordens Gud, stjärnornas Herre

E Hovland 1979

galna: 11 3111; 13,11. 113 M

Jor—dens Gud, stjärnor—nas Her — re, vän med blonmor och

å,, 111,11: Hawtin— 115143

spar—var och barn, tack för de lyck— li -—ga da — gar på jor—

åbwt ij 45:11? 4593; Mil

den. Tack för allt som du vrå l jordens Gud, 3 Tröstens Gud, stjärnornas Herre, Fader för alla, vän med blommor och Sparvar och barn, vännen lämnar vi nu i din hand. tack för de lyckliga Följ oss i vardagen, dagar på jorden. hjälp oss att möta Tack för allt som du gav vår vän. nya dagar i tro på dig.

2 Livets Gud, kärlekens Herre, tänd för vännen ditt eviga ljus. Kom i vår ensamhet, kom i vårt mörker. Låt oss känna att du är där.

Britt G Hallqvist 1977, 1982

FRAMTIDEN OCH HOPPET Livets gåva och gräns

629. Nu är livet gömt hos Gud

R lorsherg 1.980

åhåäilj 11, ,) 11111 ,1

är li- vet gömt hos Gud. ho— nom vi läm— —nar allt.

g,,,1nitnttitt1,1

Hop— pet är tänt i tyngsta sorg. Ing—en är glömd av Gud.

1 Nu är livet gömt hos Gud. Kristus har gått till Faderns hus, Åt honom vi lämnar allt. rum han berett åt oss. Hoppet är tänt i tyngsta sorg. Ingen är glömd av Gud. 4 Dagen kommer, Kristi dag, då tid blir till evighet. 2 Vi får vila i Guds frid Kristus går fram och allt blir nytt. och sova ijordens famn. Döden har 1ngen makt Kristus har gjort vår grav till sin. Alltid vi är hos Gud. 5 Nu är livet gömt hos Gud. Åt honom vi lämnar allt. 3 Gud tar vara på det liv Hoppet är tänt i liv och död. som rycktes ifrån oss här. Ingen är glömd av Gud.

S Ellingsen 1977 Britt G Hallqvist 1978

630. Trofaste Gud, som livet i oss tänder

v ljes 63:9 v Bjoh 11:25 f v 2 Fil 2:7 v 4joh 14z2 Heb 2:14 f D Olson 1965

? i, 32%? gästarå M

för oss i sor — gen ditt ord år bor — gen.

1 Trofaste Gud, som livet i oss tänder, du är oss nära, vad som än oss händer. Så har du lovat. Nu för oss i sorgen ditt ord är borgen.

FRAMTIDEN OCH HOPPET Livets gåva och gräns

2 Herre, du delat alla mänskors öden, lödelsen. livet och den mörka döden. Din omsorg följt oss släktled efter släktled. () Gud allsmäktig.

3 Påminn oss här i saknaden och gråten att jesus Kristus ger oss livet åter. Ljus bryter fram ur dödens mörka stunder i påskens under.

4 Fast står ditt ord, när allting annat sviker. Du har berett oss rum i Faderns rike. Där skall med dig de återlöstas skara för evigt vara.

F Kaan (1929-) Eva Norberg 1979, 1981

631. Så kort var den fröjd

Ps 121 v 2 Rom 10:15 4 v 1 Höga V 2:16, 3:1 jes 5217 Folkmelodifrån Atvdalen 151113 11- , JTH» 513 i alias—1 så kort var den fröjd son i värl —den jag fann, likt När löf — te — na svek och när dröm —men för —svann, när && 415 till ;t ,, i; i får??? mam, när hös — ten är in — ne. var är då denvän—nen som vil sen _ het rar 1 mitt sm— ne, & till mig tröst? Jag lyss— nar och vän — tar hans fot — steg och ' gt Wishes—101111 röst. lyf — ter min blick upp till ber — gen.

1 Så kort var den fröjd som i världen jag fann, likt sommarn, när hösten är inne. När löftena svek och när drömmen försvann, när vilsenhet rår i mitt sinne, var är då den vännen som bär till mig tröst? jag lyssnar och väntar hans fotsteg och röst. jag lyfter min blick upp till bergen.

FRAMTIDEN OCH HOPPET

2 Hur ljuvliga är då budbärarens steg som kommer med fröjd och påminner om honom, vars löfte står fast utan svek, om kärlek som söker och finner. Min älskade nalkas. jag rädes ej mer. Hur tider än växlar och vad som än sker, min hjälp, vetjag, kommer från Herren.

3 Brist ut nu ijubel och dela min fröjd, ty Herren är den som förlossar. Från Golgata kulle är hemvägen röjd. Hans heliga arm hindren krossar. jag vet: han är nära, jag följer hans spår. 1 livet och döden han framför mig går, min utgång och ingång bevarar.

Eva Norberg 1984

Livets gåva och gräns

632. Uppå tröskeln till sitt hus

Fransk filkmelodi

mlmälmi/Ijt

Up — på tröskeln till sitt hus står i vän — tan vår Far. Han vill

mlJ

; %m/A G HmfAi ta dig in i Em7 sånn

Sln St0_ ra

famn. Up— på trös-keln till sitt

äkni—sä ETE ,1 11

us står i vän— tan vår

1 Uppå tröskeln till sitt hus står i väntan vår Far. Han vill ta dig in i sin stora famn. Uppå tröskeln till sitt hus står i väntan vår Far.

2 Genom jesu Kristi blod och hans död på ett kors blir du fri från skuld, får du nåd av Gud. Genom jesu Kristi blod och hans död på ett kors.

Far.

3 När du döptes fick du del av det liv som ej dör. Du skall se din Gud som du trott på här. När du döptes fick du del av det liv som ej dör.

När den sista dagen gryr, så som Gud har bestämt, står du upp, du går över vårlig mark. När den sista dagen gryr, så som Gud har bestämt.

FRAMTIDEN OCH HOPPET

5 Och din blick du lyfter upp emot Gud, och han ler, och du hör hans röst: ”Var välkommen, barn!” Och din blick du lyfter upp emot Gud, och han ler.

Fransk liturgisk hymn jär ”le Dernier Adieu”

Livets gåva och gräns

Britt G Hallqvist 1980

Kristi återkomst

633 jag vet mig en sömn ijesu namn

v56Upp22.4f2l:2325 v1j0h111113

v5joh5'28f

Ch E Fr Wer-se 1826

(se även 625)

% 31; sist langi—fat in;

en sömn Je — su namn när dö — den mitt

&Fäågj'Jg—U ål» lätt,,

tim — glas töm — mer.

re — des en bädd i jor — dens

&, 41115 1 , ,,[at—tiill jbl

famn, mo - der— ligt den göm—mer. Min själ är hos

11% EiMW—Ettrtw 11

him — mel - rik och där si—na sor— ger

1 jag vet mig en sömn ijesu namn när döden mitt timglas tömmer. Mig redes en bädd ijordens famn, så moderligt den mig gömmer. Min själ är hos Gud i himmelrik och där sina sorger glömmer.

2 jag vet mig en afton full av ro och längtar från jordens strider. Som fågeln den söker tryggat bo när dagen mot skymning skrider, så vill även jag min vila nå och somna i frid omsider.

3 jag vet mig en morgon ljus och skär med susande gröna lunder. Då kommer hanvhit, min Herre kär,

glöm — mer.

i gryningens svala stunder och väcker oss upp ur dödens natt till ljusets och livets under.

Den morgonen är mitt hjärtas fröjd, och ofta på den jag tänker. Som lärkorna sjunger i himlens höjd då rymden i solljus blänker, så vill ock mitt hjärta prisa högt dig, Gud, som all tröst mig skänker.

Då kallar Guds Son från död och grav med bjudande stämma alla. Då viker all natt från land och hav och hindrande stängsel skall falla. Då ropar han högt: Du döde, kom ut! och fram vi träder med alla.

FRAMTIDEN OCH HOPPET Kristi återkomst

6 De himmelska portarna öppnas då för Herrens saliga skara. O Gud, låt oss alla det landet nå där själv du är solen klara. Gud, skänk oss den glädjen för Kristi skull att evigt hos dig få vara.

.M B Larzdxtad1869 O Wågnzan 1911 Viola Renvall 198/Pk

634. Väktarns rop i natten skallar

Matt 2521-13 Upp 7:9—12 Heb 2:5-11 P/z Nicolai 1599 -tarns rop i nat— ten skal — — — lar, från mu —ren Mid — natt rår, håll lju— sen tän — — — da. Din vän — te— JL . 1 3 Si — kal — 1arz"Stå upp, stå upp, Je -ru — sa — lem. tid är nu till än — da. Kcm,klo — ka jung— frur, kamstig %; / fram. Stå Upp: tag lam— por med, vår brud— —gum kan—mer ned. Hal — le — lu - ja! så skyn- da fort till bröl —lops-fest. %? rp... 3 i 1013 Se, öp — står än - nu hans port. " l Väktarns rop i natten skallar, 2 Sion lyss till väktarns maning, från muren han på Sion kallar: vart hjärta fylls med salig aning. ”Stå upp, stå upp, jerusalem. Till festen ilar folket nu. Midnatt rår, håll ljusen tända. jesus Krist, kom till din kyrka! Din väntetid är nu till ända. I kärlek, sanning, nåd och styrka Kom, kloka jungfrur, kom, stig fram. ett evigt majestät är du, Stå upp, tag lampor med, och dock en vän och bror vår brudgum kommer ned. för var och en som tror. Halleluja! Halleluja! Så skynda fort O salighet till bröllopsfest. som är beredd Se, 6 en står ännu hans ort.” för oss hos di i evi het! PP P 5 g

FRAMTIDEN OCH HOPPET Kristi återkomst 3 Gud ske pris! En änglaskara Vad intet öga sett

lovsjunger så med röster klara, har Gud åt oss berett. och mänskor stämmer in i kör. Halleluja! Se, vad glans som går från tronen, Farväl, du värld! och hör den höga lovsångstonen, Vid jesu hand en gränslös fröjd som aldrig dör. till himlen ställer vi vår färd.

H Sachs 1513 Ph Nicolai 1599 Britt G Hallqvist 1984

635. Med himlen det blir som för tio jungfrur

Matt 25:1-13 Efter en folkmelodi från Dalarna

Wisijsm frhgif 51

him —1en det blir san för ti — o jung— f).-lir

???; 1' åtta semisjaia

ti—den för fes—ten var in —ne, hos fem sig för— råd— —de vår åå? ååiigu j Piffväklbå

trö— ga na—tur, vårt da—51—ga, syn di—ga sin— ne. Gud är? (f)—*En"? ä—åf % $$$

nå oss —-da-—re — la!

1 Med himlen det blir som för tiojungfrur när tiden för festen var inne, hos fem sig förrådde vår tröga natur, vårt dåsiga, syndiga sinne. 1 Gud nåde oss syndare alla!

2 De övriga fem lär oss akta vår tid, såframt vi i himlen vill vara, de hann till det bröllop som brudgummen blid utlovat till fröjd för sin skara. Väl oss, om vi håller oss vakna!

3 Strax före sin avfärd till främmande land förmanade brudgummen alla att möta med olja och lampa i hand. Så Jesus en gång skall oss kalla! Men alla är inte beredda.

FRAMTIDEN OCH HOPPET Kristi återkomst

4 De flickor som först på sin olja gjort slut stod utan och bönföll de andra, då ljöd från de aktsamma fem som förut: ”Ni måste till marknaden vandra!” Så kom de till festen, fördröjda.

5 De kloka hann före med brudgummen in i himmelska salen att Eignas. Han bad dem till bords med det ädlaste vin och porten befallde han stängas. De andra fick stå där förgäves.

;

6 De ropade: ”Herre, o, Herre, låt opp!” Han sade: ”jag känner er inte." Fast tiden var ute, all längtan, allt hopp de ställde till fröjden därinne: ”Sä hjälp oss urjämmern och gråten!”

7 Om blott vi kan vaka och visa det nit att tron och vår kärlek må brinna, får alla en gång följa Brudgummen dit där glädjen i Gud vi skall finna: det himmelska bröllopet. Amen.

_]Svedberg 1694 B Setterlind 1983

636. Vredens stora dag — En dag skall uppgå för

0 var syn Upp 6:17 v 3 Upp 1026 Matt 24:30 f v 4 Rom 3:23—26 1 Kor l5:51 f v5 Luk 23:42 f

[(är I Vredens stora dag är nära, elden då skall allt förtära, så var siarsångens lära.

Kör ]] Hela världen, skräckbetagen, skåda skall de stärnga dragen av sin domare den dagen.

Wittenberg 1533

En dag skall upp—gå för vår syn,all världen till för— n'a'r Her—ren vi—sar sig i skyn med al —1a si—na

fä—ran, Och allt som finns på den—na jord skall ge—nom— änglar.

FRAMTIDEN OCH HOPPET

Kristi återkomst

trängas av hans ord.

Församlingen

En dag skall uppgå för vår syn. all världen till förfäran, när Herren visar sig i skyn med alla sina änglar. Och allt som finns på denna jord skall genomträngas av hans ord. Och rymd och har skall bäva.

Kör 1 Kör 11

Församlingen För domsbasunens gälla ljud

skall rummets murar falla. All tid skall bli ett enda nu, ty tidens ur skall stanna. Och alla gravar, alla hav skall ge ifrån sig det som var och alla folk församlas. Kör 1 Kör 11

Församlingen

Då finns ej tid, då finns ej rum, då finns blott räkenskapen där gott och ont, där krav och skuld dras fram och läggs i dagen. Då blottas alla dolda djup och vittnesbörd som plånats ut. Allt dömes efter lagen.

Och rymd och hav skallhä— va.

Domshasuner mäktigt skalla och urjordens gravar alla mänskor framför tronen kalla.

Döden själv skall häpen vara, när. att inför domen svara, sig de döda uppenbara.

Boken öppnas: där står skrivet vad av alla är bedrivet i det flydda jordelivet. Uppenbart blir allt som gömdes, åter framlagt allt som glömdes, avdömt allt som förr ej dömdes.

FRAMTIDEN OCH HOPPET

Ul

Kör ]

Kär 11

1'1)r.1nmli/1gell

Men lörrn gången Herren kom. då hur 111111 vara skulder, de var hans ångest och hans kors. han dignzide därunder. Och det var då den kedjan brast där länk vid liink av skuld och strall" all världen hållit bunden.

Kör ]

Kär 11

Församlingen

Med hiivun ser jag fram emot den dagen när han kommer, men litar ändå på hand ord. lörlåtelsen från korset. jag vet han är densamme än som lyssnade till rövaren och gav sitt liv för folket.

Kö r 1

Kör [[

Församlingen

Vi längtar efter klarheten

som domen ger oss åter

men tror på djup i sanningen där korset finns, och nåden. Förharma dig, vår Herre Krist, och giv oss syndare den frid som i ditt rike råder.

Kristi återkomst

Milde jesus. minns: för mina synder gick du till din pina; skjut ej bort mig från de dina.

'l'rött du vandrat vägar vida korsets kamp för mig att strida. att jag skulle nåd förbida.

Du som hämnnr kränkta 1ngen. låt min skuld från mig bli tagen innan domens stund är slagen.

När du synderskan benådat" och till rövarn huldrikt skådar. tröst och hopp du mig ock bådar.

Vredens dag. du underbarn. då envar för dom skall svara! Vem skall rädda då oss arma!J Gud Allsmäktig. dig förbarma!

jesus Krist. dig till oss vänd och din frid oss allom sänd! (Amen.)

Sekrensen. ur den katolska dödfrnässan: Tomas ar (ie/mio? 1200—talet N Bes/cow 1920 Se [Isa/men: 13 Ringa-old! 1.584 efter h_i'mnen Dies irae L Springer 1676 ] () Wallin 1811 0 Har/man 1978

FRAMTIDEN OCH HOPPET Kristi återkomst

637. En gång dö och sedan domen

v ] Heb 9:27 v 6 l joh l: 7 Genéve 1551

%ÄjJ—ijkjjgjiäéä

En gang dö och se al— la fö— När vår kropp till jord år kom —men skall vår själ, så Her—

åeilolifrijo'ftft'

re ' lagt. na — ken in — för ho — ncm stå och sin dan ren sagt:,

åtilo'JFTJJJAg'Jj—

e — vigt få. Rä — ken — skap vi mås — te gö — ra för det san här vi

1 En gång dö och sedan domen 4 Styr, ojesus, till det bästa är oss alla förelagt. det som blir min lott och plikt. När vår kropp tilljord är kommen Vid din kärlek vill jag fästa skall vår själ, så Herren sagt, tro och hopp och tillförsikt. naken inför honom stå Herre, skilj allt ont från mig. och sin dom för evigt f'å. Allt det goda finns hos dig. Räkenskap vi måste göra Du, min tröst i mörka stunder, för det liv som här vi föra. rädda mig från att gå under.

2 Herre, för din vrede bäva 5 I min levnads sista timma, änglar, mänskor, himmel, jord. jesus, kom och tag min hand. jag i tid vill söka leva Låt min ande då förnimma efter _]esu Kristi ord. ljus från evighetens land. Här är liv, och här är död, Öppna för mig livets dörr himmelsk glädje, evig nöd. och till Faderns hus mig för. När du väl begrundat detta, Hör min bön in i det sista: Välj, 0 mänska, välj det rätta. låt mig ej din kärlek mista.

3 Ej har Gud oss här i världen 6 Minns, o Gud, att jag är renad skapat till fåfänglighet, genom _]esu Kristi blod ej att tanklöst dyrka flärden och igenom tron förenad i ett liv i yppighet; med din Son, min Herre god. nej, att lyda Herrens lag, Fader, se i nåd till mig, tjäna honom natt och dag, så att jag kan nalkas dig visa kärlek till varandra och lovsjunga dig i friden och i fred tillsammans vandra. i ditt rike bortom tiden.

E Gripen/zjelm 1694 _] O Wallin 1816 Britt G Hallqvist 1983

FRAMTIDEN OCH HOPPET Kristi återkomst

63821. En dag skal Herrens skaperdrommer möte

änjlgé'Jrrlf Ålllgjtjl

#44 rdr 353'3 4 tr

jord som slektens ond— skap har lagt

gifJthg. JJJIF f left

det er Dom—mens dag. Hvert kne seg bö — ' All

åla—__1”

gftiatä JJIU glad

a- re til vår Ska - per 1 det hö — ye' hö— ye.

1 En dag skal Herrens skaperdrommer möte den jord som slektens ondskap har lagt ode. Og det er Dommens dag. Hvert kne seg boye! All aare til vår Skaper i det hoye!

2 Det hores overjord en bitter klage når jesus kommer, full av kraft tilbake. Det er på Dommens dag. Hvert kne seg boye! Da lyser korsets merke fra det haye.

?) Akt vel på tidens tegn, for jesus kommer. Snart skyter treet blad og det blir sommer. Da er det Kristi dag. Hvert kne seg boye! Han råder i det dype og det hoye!

4 Ved Ham som hang på korset, tornekronet, skal verden med sin Skaper bli forsonet. Han er Guds offerlam. Hvert kne seg boye! All aere til vår Fader i det hoye!

5 Til sist skal Herren rope i det ode og domme alle, levende og döde. Nå er det nådens tid. Hvert kne seg boye! All aere til vår Frelser i det hoye!

E Skeie 1978

FRAM'HDEX ()(IH HOPPET Kristi återkomst

638b En dag skal Herrens skaperdrommer möte

[ [lui/mtrl I'll?!)

WWW imon,; 1 Ha

En dag skal Her —rens ska—per— dröm—mer - te den jord som ,5 :E "i” &

slektens ond — skap har lagt Og det er Dom — mens dag.Hvert kne seg bö - ye' All ae— re til vår Skaper i det hö — ye'

1 En dag skal Herrens skaperdrommer möte den jord som slektens ondskap har lagt rade. Og det er Dommens dag. Hvert kne seg boye! All aere til vår Skaper i det hoye!

2 Det höres overjord en bitter klage når jesus kommer, full av kraft tilbake. Det er på Dommens dag. Hvert kne seg boye! Da lyser korsets merke fra det hoye.

3 Akt vel på tidens tegn, for jesus kommer. Snart skyter treet blad og det blir sommer. Da er det Kristi dag. Hvert kne seg boye! Han råder i det dype og det höye!

4 Ved Ham som hang på korset, tornekronet, skal verden med sin Skaper bli forsonet. Han er Guds offerlam. Hvert kne seg boye! All zere til vår Fader i det hoye!

5 Til sist skal Herren rope i det ode og damme alle, levende og dode. Nå er det nådens tid. Hvert kne seg boye! All aere til vår Frelser i det hoye!

E Skeie 1978

FRAMTIDEN OCH HOPPET Himlen

639. Det finns ett land av ljus och sång

() lindberg 19.78

gajuiJDrf BJ' nu JJ

Det finns ett land av ljus och sång. Där är vårt rät — ta

?JGHJJ Dr; Pty/nh Mitt

hem. Där skall i änd — lös dag en gång vi bo blandhel— —go —nen.

1 Det finns ett land av ljus och sång. 4 Vi bävar för vår sista färd. Där är vårt rätta hem. Så långt den för oss bort. Där skall i ändlös dag en gång Men över flodens vatten är vi bo bland helgonen. vår överresa kort.

2 Bortom Jordan fick Israel 5 0, att vi tvivlet övervann, se Kanaan, löftets land. ej mer i dunkel gick Så klart och nära kan vi se men kunde se vår längtans land en himmelsk värld ibland: med obeslöjad blick.

3 ett morgonland i evig vår 6 O, kunde vi som Mose se med blommor, äng och skog. från berget där han stod, Än är vi skilda därifrån då skulle vi ej skrämmas mer av dödens smala flod. av dödens mörka flod.

[ Watts 1707 A Frostenson 1978

640 Himlen håller andan ,

joh 1:9—14 Fram/r jbtkmetodi 1600-talet &? ”” JL ata—e två J 35 t Him—len hål—ler an — dan, jor — den skalver 1n — for Gm7 Gin/Bb A Bb F 69 A Her - ren Gud. Al71— ting sin för- vand- ling vän — tar. Gm7 F/A

"vil Ägg,. Dia ti .t pau M

Her- rens dag har kom — mit nu. Här bland oss bor han

JUNI/F Asus A7+5

stt—mé? éfeeJÄJJiiu

bod — o — till- -gäng — ligt ljus.

FRAMTIDEN OCH HOPPET

] Himlen håller andan, jorden skälver inför Herren Gud. Allting sin förvandling väntar. Herrens dag har kommit nu. Här bland oss bor han som bodde i ett otillgängligt ljus.

2 Världens Herre blev vår broder, 4

en av oss, Marias barn,

ljus av ljus och född av Fadern, samma kropp som vi han har. Mänskan blir Guds barn i honom. Gud i honom mänska var.

Engelsk text efter den grekiska St jakobs-liturgin

641

H—mol 1

alla vintergators ljus, här den nya värld vill bygga

Himlen

3 Han som har atomen skapat,

som skall bli hans tempelhus, där vi bor och tjänar honom genom åldrar utan slut.

Med serafer, med keruber ropar alla frälsta nu, alla som ur stoft och aska väckts till liv av livets Gud. Halleluja, halleluja. Halleluja, Gud, vår Gud.

A Frostenson 1976

Det finns ett hem långt bortom N

orsk jolkmelorli

ääissiif?

Det finns ett en H7

hem långt bortom sor—gens

säwåföåst

hem —land. Vad här vi

33— då

snlriséh

öäittti

tror, skall där bli up—pen — bart, och den som här stått ut i mör-ka D G G/rj Hm Ern/d #7 Hm(H) — i ystssg & da —gar skall lyftas upp i ljus som strå—lar klart. ] Det finns ett hem långt bortom sorgens hemland.

Vad här vi tror skall där bli uppenbart, och den som här stått ut i mörka dagar skall lyftas upp i ljus som strålar klart.

2 Där får till sist vi svar på alla frågor, vi blickar in i Guds mysterium, och efter ensamhet och död vi lever i hans gemenskap bortom tid och rum.

3 Det finns ett land av frid som änglar känner. Där leker vi som glada barn en gång på paradisisk mark med alla helgon och prisar Herren med vår nya sång.

H W Baker (1821—1877) Britt G Hallqvist 1977

FRAMTIDEN OCH HOPPET Himlen

642. Mitt hjärta vidgar sig

l Kor 15:54—57 v 4 ] joh 3z2 Rom 8:20—22 v 7 Upp 22:20 Upp 21:1—5 Svensk variant mv tysk jbl/rmetorli

Wldiäläjtitli ;;.

Mitt hjär—ta vid— —gar sig ö — ver— fullt av gläd— je, jag lyss till Guds e —van — li - um som så — & Jältijädjt 3313 535; att Kris — tus fräl-sat dem dö - den fängslat och fört för— gäng—el— sens - ma trä- lar till fri — het. 1 Mitt hjärta vidgar sig överfullt av glädje, jag lyss till Guds evangelium som säger att Kristus frälsat dem döden fängslat

och fört förgängelsens arma trälar till frihet.

2 jag vet: snart väntar mig dödens stund och mörker, men han som brutit dess skarpa udd mig följer. Den stund som nalkas har han förvandlat. jag somnar in i min Broders armar, han bär mig.

3 Som Fågeln vaknar vid dagens ljus och sjunger, så väckes jag av Guds Ande ur min slummer.

Med alla himlar

skalljag då prisa

min Gud och konung som fört de sina till livet.

4 Den Kristus frälsar av nåd vill han ge ära, en snövit dräkt och en segerkrans att bära. Av allt han lovat dock störst är gåvan att få hans ansikte evigt skåda, ja evigt.

FRAMTIDEN OCH HOPPET Himlen

5 jag ser att allt går så snart förbi som vinden, att världens fröjd om en liten tid försvinner, men då jag minnes var livet finnes. Dit når ej döden, och där är ingen förtvivlan.

6 0 vilken glädje att dagen snart är inne, då allt skall komma så väl i lag omsider, ty Kristus vänder vår sorg i glädje och all vår klagan och bittrajämmer ijubel.

7 Om dagen sjunger inom mig hopp och längtan, och när jag sover så vakar dock mitt hjärta och lyss till Anden som fyller alltet och ropar: ”Amen. Kom, Herre jesus.” _]a amen.

O Hartman 1980 efter Ellen Andersdatter 1639 och 0 Fontelius 1668

643. Hur mäktig är den sabbat

W H Ferguson 1919

WwHmeana

Hur mäktig är den sab — bat, här — lig,djup och klar, som åätTräettiiwtitnea himlens mak- ter an - för— trott i — v1g — hets förvar. Den teff r när rJ man ? TWO—111 starke där— i se - gern såg, den tröt- te vi— lan fann, då

25%? mrTrJ—jiltrm Moll

vil— ken all— ting är, blir allt för män— ni— skan.

FRAMTIDEN OCH HOPPET

] Hur mäktig är den sabbat,

hur härlig, djup och klar,

som himlens makter anförtrott i evighets förvar. Den starke däri segern såg, den trötte vilan fann,

då Gud, i vilken allting är, blir allt för människan.

2 jerusalem är staden

högt ovan rum och tid, med sällhet över alla mått och översinnlig frid.

Ej blott besannat, överglänst vad drömmarn skådat störst.

Med vin och vatten mer än nog har hjärtat släckt sin törst.

3 Dock om Guds nåd och värdskap vid himlens gästabud om vilan, vederkvickelsen och glädjen uti Gud mä de ge svar och vittnesbörd som sitter vid hans bord, så långt nu hjärtats fullhet går att tolka uti ord.

4 Men vi som än försmäktar i Babel — dagar, mil från fosterland och modersmål, i träldom och exil — oss gäller hålla viljan stark och hoppet visst att hem dock återvänder vi till sist, till vårt jerusalem.

Himlen

Där, friade från klagan, hat, vedermödor, tvång, i segerjubel sjunger vi det frälsta Sions sång.

För all din kärleks råd och nåd och din barmhärtighet

dig prisar då ett lyckligt folk för tid och evighet.

Där lejonen skall beta med hjort och lamm i fred. Och sabbat läggs till sabbatsdag i en oändlig ked. Och aldrig änglakörens lov skall sakna understöd av oss i paradisisk psalm, högt över mull och död.

Pris vare dig, Gud Fader, som allting kommit från, och genom vilken allt består ijesus Krist, din Son, och Anden, som bekräftar ditt förbund: Emmanuel. Treenig Gud, nu lovar dig ditt frälsta Israel.

Latintk text: 0 quanta qualia, P Abe'lard (1097—1142) S Larsson 1963

PSALTARPSALMER OCH ANDRA SANGER UR BIBELN

644. Herre, vår Herre

” ( ') Omkuäde- B Huybers 1170.

Omkaäde Herre, vår Herre, hur härligt är ditt namn över helajordenl (Ps 8.2)

1 Du som har satt ditt majestät på himmelen, av barns och spädbarns mun har du berett dig lov.

2 Närjag ser din himmel, dina fingrars verk och månen och stjärnorna som du har berett,

3 vad är då en människa, att du tänker på henne, en människoson, att du låter dig vårda om honom?

4 Dock gjorde du honom nästan till ett gudaväsen, med ära och härlighet krönte du honom.

5 Du har satt honom till herre över dina händers verk, ja, allting lade du under hans fötter.

Ur Ps 8

645 jag skall vandra inför Herren

A Madsen 1980, 1984

Omhuäde: åeåäja _;i' t' 13 .i al;-"& 9459? 424-i;, 33113 Jag skall vand— ra in- för Her- ren ide le— vandes lend. OmkoädeD jag skall vandra inför Herren i de levandes land. (Ps 1169)

1 jag har alltid haft Herren för mina ögon, han står vid min sida för att jag inte skall vackla.

2 Därför fröjdar sig mitt hjärta och jublar min tunga, ja, än mer: min kropp skall få vila med förtröstan.

3 Ty du skall inte lämna min själ i dödsriket eller låta din helige möta förgängelsen.

ElOmkvädet upprepas av församlingen och sjungs efter varje vers.

PSALTARPSALMER OCH ANDRA SANGER UR BIBELN

4 Du har visat mig livets vägar. Du skall uppfylla mig med glädje, närjag får se ditt ansikte.

5 Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, nu och alltid och i evigheternas evighet.

Ur Ps 16

646. Föraktad var han och övergiven A Ekenberg 1965.1981

Omkuäde: #

For—ak — tad var han och o— ver— gi — ven av man— n1 — skor.

Omkoäde Föraktad var han och övergiven av människor. (jes 53.8)

1 Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag ropar förtvivlat, men hjälpen är långt borta.

2 Alla som ser mig gör narr av mig, de hånler och skakar på huvudet.

3 De säger: ”Han har överlämnat sig åt Herren, nu får Herren gripa in och rädda honom — han ärju älskad av Herren.”

4 De delar mina plagg emellan sig och kastar lott om mina kläder.

Ur Pr 22

647. Herren är min herde

1 Omlauäde: Ch Palm 977

äga?”??? %

Her— ren är min her - de, mig skall in— tet fä?” — tas.

Omkoäde Herren är min herde, mig skall intet fattas.

1 Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten därjag finner ro.

Omkvädet upprepas av församlingen och sjungs efter varje vers.

PSAIJTARPSALMER OCH ANDRA SANGER UR BIBELN

lx”) Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar.

3 Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal, fruktarjag intet ont, ty du är med mig, din käpp och stav de tröstar mig.

4 Du bereder för mig ett bord, och låter mina bägare flöda över.

Godhet och nåd skall följa mig i alla dagar, och jag skall åter få bo i Herrens hus evinnerligen. (_)I

Ur Ps 23

648. Herren är min herde

R Forsberg 1976. 1973) Omhväde.

Tawi—31.13.— ”maassa

her— de: ing—en— ting skall fattas m1g.

Omkoäde Herren är min herde: ingenting skall fattas mig. (Sista gången:) Amen.

1 Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten därjag finner ro.

2 Han ger mig ny kraft, han leder mig på rätta vägar, så som han har lovat.

3 Inte ens i den mörkaste dal fruktarjag något ont, ty du är med mig, din käpp och stav gör mig trygg.

4 Du dukar ett bord för mig i mina ovänners äsyn; du smörjer mitt huvud med olja och fyller min bägare till brädden.

5 Din godhet och nåd skall följa mig varje dag 1 mitt liv, och Herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever.

Ur Ps 23

E]Omkvädet upprepas av församlingen och sjungs efter varje vers.

PSALTARPSALMER OCH ANDRA SANGER UR BIBELN

649. Herren är min herde Ambrosiansk melodi

Omkuäd c :

Her—ren är min her -de, mig skall in — tet fat—tas.

Omkoädeu Herren är min herde, mig skall intet fattas.

1 Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten därjag finner ro.

2 Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull.

3 Omjag ock vandrar i dödsskuggans dal, fruktarjag intet ont, ty du är med mig; din käpp och stav, de tröstar mig.

4 Du bereder för mig ett bord i mina ovänners åsyn; du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över.

5 Godhet allenast och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar, ochjag skall åter få bo i Herrens hus, till evig tid.

Ur Ps 23

650. Låt rätten flyta fram

R Forsberg 1978

_— .51_ __|- '. u.—.-_._.—h_.__- - u'_l-—l-l_l_l- _

k-—_k_—— __ -

Låt rätten flyta fram såsom vat—ten,lik en bäck som ald-rigsienarl

Omkoäde Låt rätten flyta fram såsom vatten, lik en bäck som aldrig sinar! (Am 5:24)

l Världen är Herrens med allt vad den rymmer, jorden och alla som bor på den.

2 Det är han som har lagt dess grund i havet och fäst den över de strömmande vattnen.

3 Vem får gå upp till Herrens berg, vem får gå in i hans tempel?

4 Den som har skuldlösa händer och rent hjärta, som inte håller sig till falska gudar och aldrig svurit falskt.

E]Omkvädet upprepas av församlingen och sjungs efter varje vers.

PS.-XLTARPSALMER OCH ANDRA SANGER UR BIBELN

5 Han får välsignelse av Herren och riklig lön av Gud, sin frälsare.

6 Här är det släkte som söker Herren, som träder fram inför ditt ansikte, du jakobs Gud.

[ 'r Ps 24

651. Saliga de som har rena hjärtan

B Haijbers 1968

Omhuäde: Sa - li—ga de som har re - na hjär -tan. Omkz'iideC Saliga de som har rena hjärtan. (.Malt 5:8)

1 Världen är Herrens med allt vad den rymmer, jorden och alla som bor på den.

2 Det är han som har lagt dess grund i havet och fast den över de strömmande vattnen.

3 Vem får gå upp till Herrens berg, vem får gå in i hans tempel?

4 Den som har skuldlösa händer och rent hjärta, som inte håller sig till falska gudar.

5 Han får välsignelse av Herren och riklig lön av Gud, sin frälsare.

6 Här det släkte som söker Herren, som träder fram inför ditt ansikte.

Ur Ps 24

652. Se, din konung kommer till dig

K- 0 Robertson 1978

åmhväde:

Se, din ko- nung kom- mer till dig, rättfärdig och se- ger- -rik.

ElOmkvädet upprepas av församlingen och sjungs efter varje vers.

PSALTARPSALMER OCH ANDRA SANGER UR BIBELN

Omkuäde Se, din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik. (Sak 9:9

] Portar, öppna er vida! Höj er, uråldriga dörrar! Låt ärans konung draga in!

2 Vem är då ärans konung? Det är Herren, den väldige hjälten, Herren, väldig i strid.

3 Portar, öppna er vida! Höj er, uråldriga dörrar! Låt ärans konung draga in!

4 Vem är då ärans konung? Det är härskarornas Herre, han är ärans konung.

5 Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, nu och alltid och i evigheternas evighet.

U ;" Ps 24

653. Visa mig dina vägar, o Gud

H Rohr 1960-talet

Vi -sa mig di— na vä —gar, o Gud, och lär mig di -na sti—gar,

OmkoädeD Visa mig dina vägar, o Gud, och lär mig dina stigar. (Ps 25.4)

1 Led mig i din sanning, lär mig, du som är min Gud, min räddare, ständigt hoppas jag på dig.

2 Kom ihåg din barmhärtighet, Herre, den godhet du alltid har visat.

3 Glöm min ungdoms synder, allt jag brutit, Herre, tänk på mig med trofast godhet.

4 Herren är göd och står vid sitt ord: han visar syndarna vägen.

5 Han leder de ödmjuka rätt, de ödmjuka lär han sin väg.

Omkvädet upprepas av församlingen och sjungs efter varje vers.

PSALTARPSALMER OCH ANDRA SANGER UR BIBELN

6 Allt vad Herren gör är nåd och trofasthet mot dem som håller hans förbund och bud.

7 De som fruktar Herren blir hans förtrogna, han inviger dem i sitt förbund.

lir Ps 25

654- Visa mig, Herre, din väg

Omkväde:

Britta Snickars 1978

Vi - sa mig,Her-re,din väg, vi - sa mig,Her-re,din väg. Jag vill

wiäL—Hgsäägä

vand-ra i din san-ning, jag vill vand-ra i din san—ning.

Omkoiide Visa mig, Herre, din väg, visa mig, Herre, din väg. Jag vill vandra i din sanning, jag vill vandra i din sanning. (Ps 86:11)

1 Herre, lär mig dina vägar, visa mig dina stigar. Led mig i din sanning, lär mig, du som är min Gud, min räddare.

2 Kom ihåg din barmhärtighet, Herre, den godhet du alltid har visat. Glöm min ungdoms synder, allt vad jag har brutit.

3 Herre, tänk på mig med trofast godhet. Herren är god och står vid sitt ord: han visar syndarna vägen, han leder de ödmjuka rätt.

4 Allt, allt vad Herren gör är nåd och trofasthet mot dem som håller hans förbund och bud.

Ur Ps 25

655. Alla dina ord är ande och liv

Omkväde: A Ekenberg 1974

! Al - la di -na ord är an -de och liv.

Omkväde Alla dina ord är ande och liv. (Joh 6:63)

DOmkvädet upprepas av församlingen och sjungs efter varje vers.

PSALTARPSALMER OCH ANDRA SANGER UR BIBELN

] Herrens ord är att lita på, han handlar alltid trofast.

2 Rätt och rättfärdighet älskar han, hans kärlek fyller hela jorden. 3 På Herrens ord blev himlen till och rymdens härar på hans bud. 4 Han talade, och allt blev till, han befallde, och det skedde.

5 Vi sätter vårt hopp till Herren, han är vår hjälp och vår sköld.

6 I honom har våra hjärtan sin glädje, vi förtröstar på hans heliga namn.

Ur Ps 33

656. Gud har inte skonat sin egen Son

_ Omkvädc:

A Ekenberg 1978

Gud har in —te sko —nat sin e — gen Son, u —tan ut —gi—vit

ho- nom för oss al -la.

OmkvädeC Gud har inte skonat sin egen 8011, utan utgivit honom för oss alla. (Rom 8:32)

l Herrens ögon är vända till de rättfärdiga och hans öron till deras rop.

2 När de rättfärdiga ropar, då hör Herren och räddar dem ur all deras nöd.

3 Herren är nära dem som har ett förkrossat hjärta och frälsar dem som har en bedrövad ande.

4 Den rättfärdige måste lida mycket, men Herren räddar honom ur allt.

5 Han bevarar alla hans ben; icke ett enda av dem skall sönderslås.

Ur Ps 34

[

Omkvädet upprepas av församlingen och sjungs efter varje vers.

PSALTARPSALMER OCH ANDRA SANGER UR BIBELN

657. Hos dig är livets källa K—O Robertson 1978

Hos dig är li- vets käl-la, i ditt ljus ser vi ljus.

Omkriide Hos dig är livets källa, i ditt ljus ser vi ljus. (Ps 36:10)

1 Herre, till himlen sträcker sig din nåd, din trofasthet ända till skyarna.

2 Din rättfärdighet är som väldiga berg, din rättvisa som det djupaste hav, Herre, du hjälper både människor och djur.

3 Hur dyrbar är inte din nåd, o Gud! I dina vingars skugga finner människor tillflykt.

4 De får njuta överflödet i ditt hus, i din glädjcs strömmar stillas deras törst.

Ur Ps 36

658. Som hjorten trängtar till vattenbäckar C Lindström 1984

_ Omhuäde:

Som hjor-ten trängtar till vat-ten-bäckar, så trång-tar min själ ef-ter dig,o Gud. Omkvädej Som hjorten trängtar till vattenbäckar, så trängtar min själ efter dig, 0 Gud. (Ps 42:2)

1 Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden. När skall jag få träda fram inför Guds ansikte?

2 Mina tårar är min spis både dag och natt, ty ständigt säger man till mig: Var är nu din Gud?

3 Varför är du så bedrövad, min själ, och varför så orolig i mig?

DOmkvädet upprepas av församlingen och sjungs efter varje vers.

PSALTARPSALMER OCH ANDRA SANGER UR BIBELN

4 Hoppas på Gud, tyjag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.

5 Fader, Son och Ande, din är äran, nu och alltid och i evighet. Amen.

Ur Ps 42

659. Som hjorten trängtar till vattenbäckar

T Krerno 1984 Omkväde:

_ Som hjorten trängtar till vat—ten-bäckar så träng-tarmin

% ,

själ ef—ter dig, 0 Gud.

OmkaädeC Som hjorten trängtar till vattenbäckar, så trängtar min själ efter dig, 0 Gud. (Ps 42:2)

1 Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden. När skalljag få träda fram inför Guds ansikte?

2 Mina tårar är min spis både dag och natt, ty ständigt säger man till mig: Var är nu din Gud?

3 Varför är du så bedrövad, min själ, och varför så orolig i mig?

4 Hoppas på Gud, tyjag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.

5 Fader, Son och Ande, clin är äran, nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ur Ps 42

660 jag har Herren kär

F 1983 Omhväde. R arsberg Jag har Her- ren kär, ty han hör mi -na få'Fbö - ner.

|:lOmkvädet upprepas av församlingen och sjungs efter varje vers.

PSALTARPSALMER OCH ANDRA SANGER UR BIBELN

Omkväde jag har

Zl

Herren kär, ty han hör mina böner. (Ps 116.'1)

1 Som hjorten trängtar till vattenbäckar, så trängtar min själ efter dig, 0 Gud.

2 Varför är du så bedrövad, min själ, och så orolig i mig? Hoppas på Gud, ty jag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.

3 Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara från evighet till evighet. Amen.

Ur Ps 42

661

He

Omkväde

Omkväde:

Herren är min konung TKUEI'IIO 1984

r-ren är nu ko - nung, där-för fröj -de sig jor-den.

Herren är min konung, därför fröjde sig jorden. (Ps 97:1)

lGudh ar farit upp underjubel,

Herren, under basuners ljud.

2 Lovsjung Gud, ja, lovsjung, lovsjung vår konung, lovsjung!

3 Ty Gud är konung över hela jorden, lovsjung honom med en säng.

4 Gud är nu konung över alla folk, Gud har satt sig på sin heliga tron.

5 Ara v nu oc

are Fadern och Sonen och den helige Ande, h alltid och i evigheternas evighet.

Ur Ps 47

DOmkvädet upprepas av församlingen och sjungs efter varje vers.

PSAI.TARPSALMER OCH ANDRA SANGER UR BIBELN

662. Vaka och bed, ty dagen är nära

Omkväde: T Kz'erno 1.07!)

Va-ka och bed, ty da — gen är nä — ra då Her — ren kommer.

Omkvädet] Vaka och bed, ty dagen är nära då Herren kommer. (Efter Matt 24:42)

] Gud, Herren Gud, talar och kallarjorden, allt mellan öster och väster. Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans.

2 Vår Gud kommer, och han skall icke tiga, förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt. Han kallar på himmelen därovan och på jorden för att döma sitt folk.

3 Församla till mig mina fromma som sluter förbund med mig vid offer. Och himlarna förkunnar att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt.

Ur Ps 50

663. Människosonen skall komma på himmelens skyar

Omkvädc: E Hovland 197—I

Män —ni-sko- so — nen skall kom - ma på him- me - lens sky - ar

%

med stor makt och här-lig-het.

OmkoädeC' Människosonen skall komma på himmelens skyar med stor makt och härlighet. (Efter Matt 24:30)

1 Gud, Herren Gud, talar och kallar jorden allt mellan öster och väster.

2 Han kallar på himmelen därovan och på jorden för att döma sitt folk.

3 Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara från evighet till evighet. Amen.

Ur Ps 50

ElOmkvädet upprepas av församlingen och sjungs efter varje vers.

PSALTARPSALMER OCH ANDRA SANGER UR BIBELN

664. Se Guds Lamm

Omhuäde: lf Horla/id 1'17—1

gråa—35%

Se Guds Lamm om bort - ta - ger värl- dens synd.

%% 133—Ta? %%

Fräls oss, mil - de Her - re

Omkz ade Se Guds Lamm som borttager världens sv nd Fräls oss, milde Herre Gud. (jo/z 1.29)

l Lov ad vare Herren! Dag efter dag bär han oss Gud al vår frälsning.

2 Gud är för oss en Gud som frälsai, och hos Herren finnes räddning från döden

Ur Ps 68

Kom,1åt oss tillbedja Her—ren och fal-la ned in-för ho - nom.

Örn/roade:l Kom, låt oss tillbedja Herren och falla ned inför honom. (Ps 95. 6)

l Konungar från Tarsis och fjärran kuster skall komma med gåvor, konungar från Saba och Seba skall frambära sin tribut.

2 Honom skall alla kungar hylla, alla folk skall tjäna honom.

3 Ty han räddar den fattige som ropar, den arme som ingen hjälper.

4 Han förbarmar sig över de svaga och fattiga och räddar deras liv.

i l

5 Lovad vare Israels Gud, Han som allena gör under.

6 Evigt lovat vare hans härliga namn, må hans ära uppfylla världen.

Ur Ps 72

ElOmkvädet upprepas av församlingen och sjungs efter varje vers.

PSALTARPSALMER OCH ANDRA SANGER UR BIBELN

666. I dag är en Frälsare född åt oss

Omkvädc: [. Fredriksson [!)/H

I dag är en Fräl-sa-re född åt oss, och han är Mes-si—as, Her-ren.

OmkoädeD I dag är en Frälsare född åt oss, och han är Messias, Herren. (Efter Luk:2:11)

1 jag vill sjunga om Herrens nådegärningar evinnerligen; jag vill låta min mun förkunna din trofasthet.

2 ja,jag säger: För evig tid skall nåd byggas upp; i himmelen, där befäster du din trofasthet.

3 jag skall befästa din ätt för evig tid och bygga din tron från släkte till släkte.

4 Av himlarna prisas dina under, 0 Herre, och i de heligas församling din trofasthet.

Ur Ps 89

667. Kom och se vad Gud har gjort

Omkväde- E Hovland 1974

Kom och se vad Gud har gjort; under-ba—ra är hans gärning-ar mot

män-niskors barn.Ha1 -le - lu - ja.

Omkoe'ia'eD Kom och se vad Gud har gjort;

underbara är hans gärningar mot människors barn. Halleluja. (Ps 66.5)

1 Sjung till Herrens ära en ny sång, ty han har gjort under.

2 Sjung till Herrens ära, lova hans namn, båda glädje var dag, förkunna hans frälsning.

3 Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, nu och alltid och i evigheters evighet.

Ur Ps 96

|:lOmkvädet upprepas av församlingen och sjungs efter varje vers.

PSALTARPSALMER OCH ANDRA SANGER UR BIBELN

668. Höj jubel till Herren E Hovland 1974

Omkvädet % % ?

Höj ju — bel till Her—ren, al —1a län—der. Hal —1e -1u — ja.

& %%??WM

Tjä -na Her—ren med 'gläd — je. Hal—le — lu -ja.

Omkväde Höj jubel till Herren, alla länder. Halleluja. Tjäna Herren med glädje. Halleluja. (P5 100:1,2a)

1 Gå in i hans portar med tacksägelse, i hans gårdar med lov. Tacka honom, lova hans nanm.

2 Ty Herren är god, hans nåd varar evinnerligen, och hans trofasthet från släkte till släkte.

3 Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara från evighet till evighet. Amen.

Ur P5 100

669. Detta är den dag som Herren har gjort

Omkväde: R Forsberg 1979

Det-ta är den dag som Her-ren har gjort,1åt oss jub-la och va—ra glada.

Om/rväo/eD Detta är den dag som Herren har gjort, låt ossjubla och vara glada. (P5 [18:24)

1 Gå in i hans portar med tacksägelse, i hans gårdar med lov, tacka honom, lova hans namn.

2 Ty Herren är god, hans nåd varar evinnerligen och hans trofasthet från släkte till släkte.

3 Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara från evighet till evighet. Amen.

Ur P5 100

l:]Omkvädet upprepas av församlingen och sjungs efter varje vers.

PSALTARPSALMER OCH ANDRA SANGER UR BIBELN

670. Lova Herren, ni alla hans verk A .Wadsen [974

- va Herren,ni al—la hans verk. Min själ,lo—va Her —ren.

Omkuäde Lova Herren, ni alla hans verk. Min själ, lova Herren. (Efter Ps 10322)

1 Lova Herren, min själ, och allt det i mig är hans heliga namn.

IO Lova Herren, min själ, och glöm inte vad gott han har gjort,

3 han som förlåter dig alla dina missgärningar och helar alla dina brister,

4 han som räddar ditt liv från graven och kröner dig med nåd och barmhärtighet.

5 Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, nu och alltid och i evigheters evighet.

UT P5 103

671. Hos Herren är nåd

Omkväde: E Hovland 1983

Hos Her-ren är nåd och myck-en förloss—ning är hos ho-nom.

Om/cuädej Hos Herren är nåd, och mycken förlossning är hos honom. (P5 307)

1 Barmhärtig och nådig är Herren, långmodig och stor i mildhet.

2 Han handlar inte mot oss efter våra synder och vedergäller oss inte efter våra missgärningar.

3 Ty så hög som himmelen är överjorden, så väldig är hans nåd över dem som fruktar honom.

4 Så långt som öster är från väster låter han våra överträdelser vara ifrån oss.

DOmkvädet upprepas av församlingen och sjungs efter varje vers.

PSALTARPSALMER OCH ANDRA SANGER UR BIBELN

5 Som en fader förbarmar sig över barnen, så förbarmat sig Herren över dem som fruktar honom.

(i Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, nu och alltid och i evigheters evighet.

( "r P5 103

672. Guds tjänare skall se hans ansikte E Hav/mid 1974

Omhväde: %?åå jz:

Guds tjä—na—re skall se hans an—sik-te, och hans nanm skall stå

siat—333253

tecknat på de—ras pan —nor.

Omkoäde Guds tjänare skall se hans ansikte, och hans namn skall stå tecknat på deras pannor. (Efter Upp 22.4)

l Herren har ställt sin tron i himmelen och hans konungavälde omfattar allt.

2 Han förlossar ditt liv från graven och kröner dig med nåd och barmhärtighet.

3 Ara vare Fadern och Sonen och den helige Ande, såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara från evighet till evighet. Amen.

Ur Ps 103

673. Du öppnar din hand

Omkväde:

R Forsberg 1976

Du öpp-nar din hand och mät—tar allt le-van-de med nåd.

Omkoäde Du öppnar din hand och mättar allt levande med nåd. (Ps [45:16)

1 Alla väntar de av dig, att du skall ge dem föda i rätt tid.

l:'Omkvädet upprepas av församlingen och sjungs efter varje vers.

PSALTARPSALMER OCH ANDRA SANGER UR BIBELN

2 Du ger dem, och de tar emot, du öppnar din hand, och de äter sig mätta.

3 Du döljer ditt ansikte, och de blir förskräckta, du tar från dem deras livsande, och de dör och blir åter till mull.

4 Du sänder din livsande, och då skapas de, och du förnyarjordens ansikte.

5 Må Herrens ära bestå för evigt, må Herren glädja sig över sina verk.

6 jag vill lovsjunga Herren hela mitt liv och prisa min Gud så Iängejag är till.

Ur P5 104

674. Saligt är det folk

C Lindström 1984 Omkväde:

gs-eaäymygi

Sa—ligt är det folk som vet vad ju — bel ärkf/ de som

ggg—Sååå

vand—rar i ditt an-sik-tes ljus.

OmkvädeD

Saligt är det folk som vet vad jubel är, de som vandrar i ditt ansiktes ljus. (Ps 89:16)

1 Lova, ni Herrens tjänare, lova Herrens namn. Välsignat vare Herrens namn från nu till evig tid.

2 Från solens uppgång till dess nedgång vare Herrens namn högtlovat. Herren är hög över alla folk, hans ära når över himmelen.

3 ja, vem är som Herren, vår Gud, han som sitter så högt, han som ser ner så djupt —ja, vem i himmelen och på jorden?

jOmkvädet upprepas av församlingen och sjungs efter varje vers.

PSALTARPSALMER OCH ANDRA SANGER UR BIBELN

4 Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara från evighet till evighet.

Ur P5 113

675. Ditt ord är mina fötters lykta

Omkvädc: R Parsberg 1984

W&W

Ditt ord a' mi —na fötters lyk- ta och ett ljus på min stig.

Omkvädet] Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig. (Ps [19.-105)

l Saliga de vilkas väg är ostralllig, de som vandrar efter Herrens lag.

2 Saliga de som tar hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söker honom.

3 0 att mina vägar var rätta, så att jag höll dina stadgar!

4 Gör väl mot din tjänare, så att jag får leva, då vill jag hålla ditt ord.

5 Öppna mina ögon, så att jag kan skåda undren i din lag.

6 l evighet, o Herre, står ditt ord fast i himmelen, från släkte till släkte varar din trofasthet.

7 Fader, Son och Ande, din är äran. nu och alltid och i evighet. Amen.

Ur P5119

676. Min hjälp kommer från Herren

R Forsberg 1978 Omkväde:

wii 352—Fil? spåra": åäö—ELL—tl

Min hjälp kommer från Her— ren, som har ska— pat him— —mel och jord. SLA/ta gången:

%% sai ärftliga

A— men, a—men, - men.

ElOmkvädet upprepas av församlingen och sjungs efter varje vers.

PSALTARPSALMER OCH ANDRA SANGER UR BIBELN

Omkvädej Min hjälp kommer från Herren, som har skapat himmel och jord (Sista gången:) Amen, amen, amen. (Ps 121: 2)

1 jag ser upp emot bergen: varifrån skalljag få hjälp?

2 Han låter inte din fot slinta, han vakar ständigt över dina steg.

3 Han som beskyddar Israel, han vakar ständigt, han slumrar inte.

4 Herren bevarar dig, i hans skugga får du vandra, han går vid din sida.

5 Solen skall inte skada dig om dagen, inte månen om natten.

6 Herren bevarar dig från allt ont, från allt som hotar ditt liv.

7 Herren skall alltid bevara dig, när du går och när du kommer, nu och för evigt.

P5 121

677. De som sår med tårar Omhväde: L Waberg1984

Wijböääj ,'Ö3Ejgåltj'l

som sår med tå — rar skall skör- -da med ju — bel.

Om/tuiideå De som sår med tårar skall skörda med jubel. (Ps 12615)

1 När Herren åter upprättade Sion, då var vi som drömmande.

2 Då blev vår mun uppfylld av glädje och vår tunga med jubel.

3 Då sade man bland folken: ”Herren har gjort stora ting med dem.”

4 ja, Herren hade gjort stora ting med oss, över det var vi glada.

5 De går ut gråtande och bär sitt utsäde, de kommer åter med jubel och bär sina kärvar.

6 Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, nu och alltid och i evigheters evighet.

Ur Ps 126

|:]Omkvädet upprepas av församlingen och sjungs efter varje vers.

PSALTARPSALMER OCH ANDRA SANGER UR BIBELN

678. Ur djupen ropar jag till dig

Omkvädet:

E Hovland 1974

Ur dju—pen ro-par jag till dig, Her—re. Her—re, hör min röst,

OmkvädeD Ur djupen roparjag till dig, Herre. Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud. (Ps [30:1—2)

1 Om du, Herre, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

2 Dock, hos dig ärju förlåtelse, för att man må frukta dig.

3 Hoppas på Herren, ty hos Herren är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

Ur Ps 130

679. Min själ väntar efter Herren T Kverno 1984

Min själ vän -tar ef—ter Her — ren mer än väk-tar—na efter

%

mor—go — nen.

Omkväde Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen. (Ps 130.611)

] Upp, välsigna Herren, alla ni Herrens tjänare, ni som står om natten i Herrens hus.

2 Lyft era händer upp mot helgedomen, och välsigna Herren.

3 Herren välsigne dig från Sion, han som har gjort himmel och jord.

DOmkvädet upprepas av församlingen och sjungs efter varje vers.

PSALTARPSALMER OCH ANDRA SANGER UR BIBELN

4 Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, nu och alltid och i evighet. Amen.

Ur Ps 134

680. Se, jungfrun skall föda en son

Omkväde: "E"——

E Holt/mid 198/. 1984

Se, jung- frun skall fö—da en son: Im — ma — nu - el,

ilfF—___l -l___—_-_I

I'_l_—=____l

KH— _ __| .

"Gud med oss .

OmkvädeD Se, jungfrun skall föda en son: Immanuel, ”Gud med oss”. (jes 7:1417)

1 jag sjunger om din storhet, Gud, min konung, nu och för evigt prisarjag ditt namn.

2 Släkte efter släkte skall prisa dina verk och vittna om dina väldiga gärningar.

3 De skall tala om din härlighet, ditt höga majestät, och de under som du gör vill jag besjunga.

4 De skall prisa din fruktansvärda makt, och din storhet villjag förkunna. De skall ropa ut din stora godhet och jubla över din trofasthet.

5 Nådig och barmhärtig är Herren, sen till vrede och rik på kärlek. Herrens lov villjag sjunga, allt som lever skall prisa hans heliga namn nu och för evigt.

Ur Ps 145

681. Herre, sänd ut din Ande

R Forsberg 1984

Het—re, sänd ut: din An -de och för ny — a jordens an-sik-te.

|:]Omkvädet upprepas av församlingen och sjungs efter varje vers.

PSALTARPSALMER OCH ANDRA SANGER UR BIBELN

Orrikzzädec| Herre, sänd ut din Ande, och förnya jordens ansikte. (Efter Ps 104.130)

1 Se, Gud är min frälsning, jag är trygg och fruktar inte. Ty Herren, Herren, är min starkhet och min lovsång, och han blev mig till frälsning.

2 Ni skall ösa vatten med fröjd ur frälsningens levande källor. Tacka Herren, åkalla hans namn, gör hans gärningar kända bland folken, förkunna att hans namn är högt.

3 Lovsjung Herren, ty han har gjort härliga ting, må detta bli känt över hela jorden. Ropa av fröjd och jubla, ni Sions invånare, ty Israels Helige är stor bland er.

4 Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, nu och alltid och i evigheters evighet.

Ur jes 12

682. Se Guds Lamm

Omkväde: E Hovland 1974

Fräls oss, mil — de Her - re Gud.

Omkvädet] Se Guds Lamm, som borttager världens synder. Fräls oss milde Herre Gud. (jah 1:29)

1 Föraktad var han och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med krankhet.

2 Men det var våra krankheter han bar, våra smärtor, dem lade han på sig.

3 Näpsten var lagd på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår blir vi helade.

Ur _]es 53

DOmkvädet upprepas av församlingen och sjungs efter varje vers.

PSALTARPSALMER OCH ANDRA SANGER UR BIBELN

683. Se, jungfrun skall föda en son

* R Forsberg 198—1

Se, jungfrun skall fö-da en son: Im —ma—nu—el,"Gud med oss".

Omkväde Se, jungfrun skall föda en son: Immanuel, ”Gud med oss”. (]es 7:14b)

] Min själ prisar Herrens storhet, min andejublar över Gud, min Frälsare.

2 Han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna, från denna stund skall alla släkten prisa mig salig.

3 Stora ting låter den Mäktige ske med mig, hans namn är heligt.

4 Hans förbarmande med dem som fruktar honom varar från släkte till släkte.

5 Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara från evighet till evighet. Amen.

Ur Luk ] (Marias lovsång)

684. Ett barn är oss fött

Omkväde: E Hovland 1974?

och på hans skuldror skall her— ra - dö —- met vi — la.

Omkvädet:| Ett barn är oss fött, en son är oss given, och på hans skuldror skall herradömet vila. (Efter _]es 9.6)

1 Se, jag bådar er en stor glädje, som skall vederfaras allt folket.

2 Ty i dag har en Frälsare blivit född i Davids stad, och han är Messias, Herren.

E]Omkväclet upprepas av församlingen och sjungs efter varje vers.

PSALTARPSALMER OCH ANDRA SANGER UR BIBELN

3 Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara, från evighet till evighet. Amen.

Ur Luk 2

685. Skydda oss, Herre

T Koerno Omhu äde:

Skyd—da oss,Her—re, me - dan vi va -kar be - va-ra oss då vi so-ver.

Omkväde Skydda oss, Herre, medan vi vakar, bevara oss då vi sover. (Ur tidegärden)

1 Nu, Herre, låter du din tjänare gå i frid som du har lovat.

2 Ty nu har mina ögon skådat frälsningen som du har berett åt alla folk,

3 ett ljus som skall upplysa hedningarna och ge härlighet åt ditt folk Israel.

4 Ära var Fadern och Sonen och den heliga Ande, nu och alltid och i evighet. Amen.

Ur Luk 2 (Simeons lovsång)

686. Kristus är sannerligen uppstånden

E Hovland år? Omkvädet

| Kristus är san -ner-li -gen upp-stån—den från de dö - da.

Hal-le —1u — ja, hal- le— 1u- ja, hal —1e — lu - ja.

OmkvädeD Kristus är sannerligen uppstånden från de döda. Halleluja, halleluja, halleluja. (Efter Luk 24:34)

DOmkvädet upprepas av församlingen och sjungs efter varje vers.

PSALTARPSALMER OCH ANDRA SANGER UR BIBELN

] Kristus har gjort dödens makt om intet och fört liv och oförgänglighet fram i ljuset.

2 Med ära och härlighet har Gud krönt honom, halleluja, och allting har han lagt under hans fötter.

3 Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara från evighet till evighet. Amen.

Ur 2 Tim 1, Heb 2

DOmkvädet upprepas av församlingen och sjungs efter varje vers.

Liturgiska sånger

(Nr 687—7 10 reserverade)

LÄSEPSALMER

711

Mitt liv rinner bort

1 Mitt liv rinner bort som var fattig dag; 0 vad gav du mig livet till? jag vetju din vilja, jag känner din lag, och gör icke själv det jag vill. Allt rör sig omkring mig så svindlande fort, jag har intet att hålla mig vid. Och nära står döden, en vidöppen port. Gud, giv mig tid!

2 Man flyterju bort, och man slätas ut, man har intet att kämpa för. En dag blott om sänder, och livet är slut, och ingen vet om att man dör.

B E Nyström 1935

Martyrerna skänkte du smärtornas bål i segrarnas flammande tid. jag längtar var dag till en kamp och ett mål. Gud, giv mig strid!

3 jag vet, jag är bara en enkel man under himmelens höga tak. Så lär mig att tjäna så stilla jag kan den heliga kärlekens sak. jag själv ärju intet, snart vissnarjag ner, och din kraft är så famnande vid. Så tag mig som korn i din åker, ej mer. Gud, giv mig frid!

712 0 du som underbart ledsagat oss

1 O du som underbart ledsagat oss. Beskydda och bevara 055. Hur ofta harjag inte viskat det. Och tänkt: det är förmätenhet.

2 I svallet av all plåga härjust vi beskyddade, bevarade? O nej, det skadliga har skett och sker. Vem säger: ”Natten är förbi?"

Ella Hillbäck 1972

3 En gåta att vi lever än. Men du som gåtfullt har ledsagat oss — om viska är att be, så berjag nu: Bevara oss, bevara oss.

713. Allt som är spritt och delat

Allt som är spritt och delat det längtar att bli helat och ber om trohet än. Du lever mitt ibland oss. Ja, fast vår tvekan band oss, så var du, Herre, gömd i den.

Karin Boye 1941

LÄSEPSALMER

714. Bortom berg och mörka vatten

] Bortom berg och mörka vatten 3 När det sker och han är framme, lever någon som behöver mig. han vars blotta glans förbränner mig, Som en tjuv om natten ärjag icke mer densamme skall han komma över mig. som ni känner mig.

2 jag skall ryckas upp från grunden och bli träffad såsom av ett sting. Men om tiden och om stunden vetjag ingenting.

Hj Gullberg 1937

715. Jag vill icke grubbla och sörja

1 jag vill icke grubbla och sörja Bekymren, som hårt mig belastat och se mot det mörka förflutna. och hopplöst förtyngde mig stegen, jag vill icke räddhågat spörja jag nu för hans fötter har kastat, vad plåga som än står mig kvar. somjust mina bördor begär. Åt honom som ensam kan hela jag lämnar det trasiga, brutna. 3 Där självjag ej härvan kan reda, Vad honom det täcks åt mig dela. hans vishet vet vägar att handla. nu nöjd ur hans händer jag tar. Så må han då råda och leda

min vilja, till hörsamhet böjd.

2 Det blev mig för tungsamt att bära jag lyfter i tro mina händer all sorg, både andras och egen. till honom som allt kan förvandla, jag måste omsider mig lära och beder att allting han vänder att maktlös i grunden jag är. till sist i fullkomning och fröjd. G Thorsell 1920

716. Nu dåjag är förd åt sidan

1 Nu dåjag är förd åt sidan 3 Livets egen nåd är inbyggd vill jag under långa timmar i vår plågas rytm, o Fader. söka klarhet, fatta nåden Böljeslag som ständigt ökar som finns gömd i väntetiden. följs av ebb, och jag får andrum. 2 Herre, medanjag är bunden 4 Dessa dagar, dessa nätter berjag om en inre frihet, vetjag: större nåd skall öppna så att smärtans tunga böljor dörren till en värld av klarhet, ej förlamar mina tankar. genomlyst av Kristi närhet.

LÄSEPSALMER

5 Du som delat allas öden skapar med din dolda närhet nya rum i våra hjärtan, fyllda av gemenskap, förbön.

6 Du vill fylla ensamheten med en kraft som spränger mörkret. Livets gåtor skall bli enkla i en ny och okänd klarhet.

S Ellingseri 1973 Britt G Hallqvist 1980

7 Ocksåjag får möta nåden. Allt kan du förvandla, Herre. ja, när livets krafter avtar, tjänar också detta livet.

8 I din nåd får nu jag vila. Väntetid och tid att verka, allt skall jag få överlåta helt åt dig som ger mig livet.

717. Snabbt jagar stormen våra är

1 Snabbt jagar stormen våra år som skyar över hav. Knappt tändes, är, din blida vår, så bleknar glansen av. Din sommarblomstring är sin kos, hav tack för vad du gav, om ock du endast gav en ros att lägga på en grav.

2 Du makt för vind och skyar, du makt för liv och år, som ständigt allt förnyar och allt i spillror slår, med öden och med timmar ijulens aftonbrand du står, och sädet glimmar i såningsmannens hand.

E A Karlfeldt 1929

3 Giv psaltare och lyra, då mödan görs oss lång. Betag oss ej den dyra, den ljuva lust till sång. Låt klinga våra dagar som vind i gröna hagar, som hav i böljegång.

4 Giv oss en härd att njuta vid av vårt beskärda bröd. Giv oss ett bröst att luta vid, när glädjen vänds i nöd. Giv oss en tro att sluta vid, tryggt i den mörka död.

718. Vind sopar töcken i rymd

1 Vind sopar töcken i rymd. Synes icke skenet redan hastigt speglat i fjärran sky? Tät sluter sig natten.

2 Natt är för Gud ingen natt. Kristus dog att evigt leva; mörkret ropar ännu hans namn tills inseglet brister.

3 Svart rymd är fylld av hans död. Rummet är hans grav förseglad, brista skall det som mullens frö tre dagar härefter.

4 Kärnan som klyvs bär hans bud: en gång lossas tingens reglar. Kom, mysterium, Ljus av Ljus! Natt skall ej förbliva.

LÄSEPSALMER

5 Tid — det är skapelsens färd 7 Se — där är staden, ett mynt mot ett land där allt förenas. gömt i natten, efterletat, Alltings trängtan. Ett fågelsträck. mål för resa i tid och rymd. Guds rike är nära. Dit vallfärdar stjärnor.

6 Fallande vingar — och nu bådar tecknen slut på resan. Töcknen delas, vi nalkas Gud. Hamn glimmar i natten.

O Hartman 1961

719. Nu öppnar saknad sina öde vidder

1 Nu öppnar saknad sina öde vidder. En okänd sträcka har du nu att gå. Räds inte ensamheten på din vandring — det finns en kraft som också du kan få. Här i din nöd, i detta stora tomrum, är Gud dig när och räcker dig sin frid.

2 Du stannar till, du måste se tillbaka, ja, tusen gånger sker det om igen. Du färdas likafullt i livets riktning med sorgen som din reskamrat och vän. Din fot skall ledas över gåtors avgrund, och i din oro får du känna frid.

3 Och efterhand, igenom sorg och smärta, skall du bli löst från många starka band. Men genom sorgen når du nya dagar där nya händer väntar på din hand, och Kristus möter dig, han blir din framtid och fyller allt med närhet och med frid.

S Ellingsen 1977 Britt G Hallqvist 1978

720 nu finns bara Gud och du

1 nu finns bara Gud och du 2 älskad sedd och känd igen vi når inte mer din hand du hör ur Guds vind ditt namn nu går bara Gud och du ditt liv och vårt och allas liv genom ett okänt land öppnar mot dig sin famn

A Frostenson 1970

LÄSEPSALMER

721. Hur svårt att ena tron

1 Hur svårt att ena tron med livets dagar. Och nådens ordningslag, hur svår att fatta för den som aldrig talat med de döda. Hur svårt att tro på livet efter detta.

2 Hur rätt att önska livet efter detta. Det är att visa glädje vid att leva och lust att till dess skönhet återvända, och inte bara dö som strandens slända.

3 Hur lätt att tro på livet efter detta. Hur rätt att livet före döden sätta, fast endast en har lösts från dödens binda och mött sin Gud och vittnat för de blinda.

H Martinson 1956

722. Den mörka floden

1 Den mörka floden sprängde sina bräddar. Den mörka floden bär dig till ditt hem. Du kände ångest för den mörka floden. Han finns i mörkret. Och han för dig hem.

2 Han böjde sig mot allt det sönderbrutna. Han led på korset. Och han för dig hem. Han steg mot morgonen, den ljusomflutna. Han bor i ljuset. Och han för dig hem.

K-G Hildebrand 1965

Psaltarpsalmer och andra sånger ur Bibeln

— psalmernas användning enligt psalmvalslistan

23

24

24

24

3 3

34

36

42 42

47 50 50

68 72 89 96 100

Herre, vår Herre jag skall vandra...

Föraktad var han Herren är min herde

Låt rätten flyta fram Saliga de som har

Se, din konung Visa mig dina vägar Visa mig, Herre

Alla dina ord Gud har inte skonat

Hos dig är livets källa

Som hjorten jag har Herren kär

Herren är nu konung Människosonen Vaka och bed

Se Guds Lamm Kom, låt oss tillbedja 1 dag är en Frälsare Kom och se Höj jubel

646 647, 648, 649 650

651 652 653 654 655 656

657

658, 659 660

661 663 662

664 665 666 667 668

4 e Trett ll, Hel Tref, Kristi förkl, 12 e TrefI, 20 e Tref I, Mikaeli Annand påsk, le Påsk, 3 e Påsk, 16 e Tref, Alla helgon ll, Sönd e Alla helgon, Begravning Långfred, Passionsgudstj 1 e Trett, 2 ePåsk, Sönd e Alla helgon, Dop, Nattv, Vigsel, Begravn, Morgon, Allm 4 e Tref, 8 e Tref l, 9 e Tref, 11 e Tref, 13 e Tref, 17 e Tref II—III, 21 e Tref 4 e Påsk II, 17 e Tref I, 21 e Tref 111, Alla helgon l Adv Septuag ll, 4e Påsk I, 111, 2 e TrefI, 6 e Tref, 8 e Tref, 9 e Tref, 11 e Tref, 18 e Tref, 21 e. Tref 1—11, 23 e Tref, Konfirm, Middag, Allm

5 eTrett, 6 eTrett, Sexag, Annad pingst 11,2 eTref III, 15e TrefII, 21 e TrefIlI, Allm Fastlagssönd, 5 i Fastän, Palmsönd, Passions- gudstj

Sönd e Nyår, l e Trett, 2 e Trett, 6 e Trett, 4 e Påsk II, 6 e Påsk, Pingstd III, Annand pingt, 1 e Tref, 12 e Tref II, Kyndelsm, Midsommard, Kyrkmäs- sa, Dop, Nattv, Morgon l e Trett, l e Tref, Dop, Nattv, Allm 3 e Trett I, Ill, 4 e Trett Ill, 2 i Fastän, Bönsönd Kristi himmelsf

Domssönd 2 Adv, 24 e Tref, Sönd före Domssönd, Doms- sönd 5 i Fast, Passionsgudstj

Trettondjul julnatten, juldagen

12 e Tref I, Tacksägelsed, Allm Hel Tref, Tacksägelsed, Allm

100 103 103 103 104 113

121 126 130

134 145

jes 12 jes 53 Luk l Luk 2 Luk 2

Detta är den dag Lova Herren

Hos Herren

Guds tjänare skall se Du öppnar din hand Saligt är det folk

Ditt ord...

Min hjälp kommer De som sår med tårar Ur djupen

Min själ väntar Se, jungfrun skall Herre, sänd ut din Ande Se Guds Lamm (Magnificat) Se,jungfrun Ett barn är oss fött Skydda oss, Herre

669

670

671

672

673 674

675

676

677

678

679 680 681 682 683 68

685

Kristus är sannerligen uppst 686

Påskdagen, Annand påsk, 2 e Tref Il, Vigsel, Allm Hel Tref, Midsommard, Tacksägelsed, Mikaeli, Allm

S ejul I, III, 36 Trett 11,4 e, Trett I, II Septuag I, 111, Fastlagssönd, Askonsd, 3 e Tref, 22 e Tref, Allm Alla helgon Midfastosönd, Skärtorsd, 15 e Tref I, Nattv 2e Tref I, Tacksägelsed, Mikaeli, Alla helgon, Allm

5 e Trett, Sexag, 2 e Tref III, 5 e Tref, 8 e Tref, II—III, 14 e Tref, 15 e TrefII, 111,20 e Tref, 21 e Tref, Allm Nyårsd, 4 e Trett I, 2 1 Fast, 3 i Fast, Bönsönd, 6 e Påsk II, 19 e Tref, Begravn, Allm 3 Adv, Annandjul, Sönd ejul II, 16 e Tref, Sönd före Domssönd, Domssönd liFast, 5iFast II—III, 3 eTref, 10 eTref, 12 e Tref III, 22 e Tref II, Askonsd

Påsknatten 4 Adv, Marie beb Pingstd, l e Tref, Konfirm

Palmsönd, Långfred, Passionsgudstj

4 Adv, Marie beb

julnatten, juldagen

Aftonbön

Påsknatten, Påskdagen

Psalmvalslista över psaltarpsalmer och andra sånger ur Bibeln

l sönd i Advent 2 sönd i Advent 3 sönd i Advent 4 sönd i Advent julnatten juldagen Annandag jul Sönd efterjul

Nyårsdagen

Sönd efter Nyår Trettondedag jul 1 sönd efter Trett

2 sönd efter Trett 3 sönd efter Trett

4 sönd efter Trett

5 sönd efter Trett 6 sönd efter Trett

Septuagesima

l årg 2 årg

652 662 677 680 683 684 666 684

' 666

677

671 677

671

676

657

665 647, 648, 649 657 658, 659

657 671 676 644 671 660 676 644 660 655 675 655 657 671 653 654

Se, din konung kommer till dig (Ps 24) Vaka och bed (Ps 50) De som sår med tårar (Ps 126) Se, jungfrun skall föda en son (Ps 145) Se, jungfrun skall föda en son (Luk 1) Ett barn är oss fött (Luk 2) I dag är en Frälsare född (Ps 9) Ett barn är oss fött (Luk 2) Idag är en Frälsare född (Ps 89) De som sår med tårar (P5 126) Hos Herren är nåd (P5 103) De som sår med tårar (P5 126) Hos Herren är nåd (Ps 103) Min hjälp kommer från Herren (Ps 121) Hos dig är livets källa (Ps 36) Kom, låt oss tillbedja Herren (Ps 72) Herren är min herde (Ps 23) Hos dig är livet källa (Ps 36) Som hjorten trängtar till vattenbäckar (Ps 42) Hos dig är livets källa (Ps 36) Hos Herren är nåd (Ps 103) Min hjälp kommer från Herren (Ps 121) Herre, vår Herre (Ps 8) Hos Herren är nåd (P5 103) jag har Herren kär (Ps 42) Min hjälp kommer från Herren (Ps 121) Herre, vår Herre (Ps 8) jag har Herren kär (Ps 42) Alla dina ord är ande och liv (Ps 33) Ditt ord är mina fötters lykta (Ps 119) Alla dina ord är ande och liv (Ps 33) Hos dig är livet källa (Ps 36) Hos Herren är nåd (Ps 103) Visa mig dina vägar, o Gud (Ps 25) Visa mig, Herre, din väg (Ps 25)

Sexagesima Fastlagssöndagen Askonsdagen

1 sönd i Fastan 2 sönd i Fastan

3 sönd i Fastan

Midfastosöndagen 5 sönd i Fastan

Palmsöndagen

Skärtorsdagen Långfredagen

Påsknatten

Påskdagen

Annandag påsk

] sönd efter Påsk 2 sönd efter Påsk 3 sönd efter Påsk 4 sönd efter Påsk

Bönsöndagen

Kristi himmelsfärds dag 6 sönd efter Påsk

Pingstdagen

3 årg 671 655 675 656 671 671 678 678 660 676 676 673 656 664 656 664 678 656 682 673 646 682 679 686 669

686 669

645 645 647, 648, 649 645 653 654 657 651 653 654 660 676 661 657 657 676 657 681 681 657

Hos Herren är någ (P5 103) Alla dina ord är ande och liv (Ps 33) Ditt ord är mina fötters lykta (Ps 119) Gud har inte skonat sin egen son (Ps 341-) Hos Herren är nåd (Ps 103) Hos Herren är nåd (Ps 103) Ur djupen roparjag till dig (P5 130) Ur djupen roparjag till dig (Ps 130) jag har Herren kär (Ps 42) Min hjälp kommer från Herren (Ps 121) Min hjälp kommer från Herren (Ps 121) Du öppnar din hand (Ps 104) Gud har inte skonat sin egen son (P5 341) Se Guds Lamm (Ps 68) Gud har inte skonat sin egen son (Ps 34) Se Guds Lamm (Ps 68) Ur djupen roparjag till dig (Ps 130) Gud har inte skonat sin egen son (Ps 34) Se Guds Lamm (jes 53) Du öppnar din han (Ps 104) Föraktad var han (Ps 22) Se Guds Lamm (jes 53) Min själ väntar efter Herren (Ps 134) Kristus är sannerligen uppstånden Detta är den dag som Herren har gjort (Ps 100) Kristus är sannerligen uppstånden Detta är den dag som Herren har gjort (Ps 100) jag skall vandra inför Herren (Ps 16) jag skall vandra inför Herren (Ps 16) Herren är min herde (Ps 23) jag skall vandra inför Herren (Ps 16) Visa mig dina vägar, o Gud (Ps 25) Visa mig, Herre, din väg (Ps 25) Hos dig är livet källa (Ps 36) Saliga de som har rena hjärtan (Ps 24) Visa mig dina vägar, o Gud (Ps 25) Visa mig, Herre, din väg (Ps 25) jag har Herren kär (Ps 42) Min hjälp kommer från Herren (Ps 121) Herren är nu konung (Ps 47) Hos dig är livets källa (Ps 36) Hos dig är livets källa (Ps 36) Min hjälp kommer från Herren (Ps 121) Hos dig är livets källa (Ps 36) Herre, sänd ut din Ande (jes 12) Herre, sänd ut din Ande (jes 12) Hos dig är livets källa (Ps 36)

Annandag pingst 1 årg 2 årg

3 årg Heliga trefaldighets dag

] sönd efter Tref

2 sönd efter Tref ] årg

3 sönd efter Tref 4 sönd efter Tref 5 sönd efter Tref 6 sönd efter Tref

Kristi förklarings dag 8 sönd efter Tref ] årg

9 sönd efter Tref

10 sönd efter Tref 11 sönd efter Tref

12 sönd efter Tref l årg

13 sönd efter Tref 14 sönd efter Tref 15 sönd efter Tref l årg

658, 659

681 653 654 674

669

655 675 671 678 650 675 653 654 644 650 653 654 653 654 675 653 654 650 678 650 653 654 644 667 657 678 650 675 673 655 675 675

Hos dig är livets källa (Ps 36) Alla dina ord är ande och liv (Ps 33) Hos dig är livets källa (Ps 36) Hos dig är livets källa (Ps 36) Herre, vår Herre (Ps 8) Höj jubel till Herren (Ps 100) Lova Herren, ni alla hans verk (Ps 103) Hos dig är livets källa (Ps 36) Som hjorten trängtar till vattenbäckar (Ps 42) Herre, sänd ut din Ande (jes 12) Visa mig dina vägar, o Gud (Ps 25) Visa mig, Herre, din väg (Ps 25) Saligt är det folk som vet vad jubel är (P5 113) Detta är den dag som Herren har gjort (Ps 100) Alla dina ord är ande och liv (Ps 33) Ditt ord är mina fötters lykta (Ps 119) Hos Herren är nåd (Ps 103) Ur djupen roparjag till dig (P5 130) Låt rätten flyta fram (Ps 24) Ditt ord är mina fötters lykta (Ps 119) Visa mig dina vägar, o Gud (Ps 25) Visa mig, Herre, din väg (Ps 25) Herre, vår Herre (Ps 8) Låt rätten flyta fram (Ps 24) Visa mig dina vägar, o Gud (Ps 25) Visa mig, Herre, din väg (Ps 25) Visa mig dina vägar, o Gud (Ps 25) Visa mig, Herre, din väg (Ps 25) Ditt ord är mina fötters lykta (Ps 119) Visa mig dina vägar, o Gud (Ps 25) Visa mig, Herre, din väg (Ps 25) Låt rätten flyta fram (Ps 24) Ur djupen roparjag till dig (Ps 130) Låt rätten flyta fram (Ps 24) Visa mig dina vägar, o Gud (Ps 25) Visa mig, Herre, din väg (Ps 25) Herre, vår Herre (Ps 8) Kom och se vad Gud har gjort (Ps 96) Hos dig är livets källa (Ps 36) Ur djupen roparjag till dig (Ps 130) Låt rätten flyta fram (Ps 24) Ditt ord är mina fötters lykta (Ps 119 Du öppnar din hand (Ps 104) Alla dina ord är ande och liv (Ps 33) Ditt ord är mina fötters lykta (Ps 119) Ditt ord är mina fötters lykta (Ps 119)

16 sönd efter Tref 17 sönd efter Tref 18 sönd efter Tref

19 sönd efter Tref 20 sönd efter Tref

21 sönd efter Tref

22 sönd efter Tref

23 sönd efter Tref

24 sönd efter Tref Sönd före. Domssöndagen Domssöndagen Kyndelsmässodagen Marie bebådelsedag

Midsommardagen

Tacksägelsedagen

Mikaeli

Alla helgons dag

1 årg 2—3 årg

] årg

2—3 årg 1—2 årg

645 677 651 650 653 654- 676 644 675 675 650 653 654 675 650 651 655 675 671 676 671 678 671 653 654 662 662 677 663 662 677 657 680 683 644 657 670 667 668 670 674

670 674

644 651 672

Jag skall vandra inlör Herren (Ps 16) De som sår med tårar (P3 126) Saliga de som har rena hjärtan (Ps 24) Låt rätten llyta fram (Ps 24) Visa mig dina vägar, () Gud (Ps 25) Visa mig, Herre, din väg (Ps 25) Min hjälp kommer från Herren (Ps 121) Herre, vår Herre (Ps 8) Ditt ord är mina fötters lykta (P5 119) Ditt ord är mina fötters lykta (Ps ll9) Låt rätten flyta fram (Ps 24) Visa mig dina händer, o Gud (Ps 25) Visa mig, Herre, din väg (Ps 25) Ditt ord är mina lötters lykta (Ps ll9) Låt rätten flyta fram (Ps 24) Saliga de som har rena hjärtan (Ps 24) Alla dina ord är ande och liv (Ps 33) Ditt ord är mina fötters lykta (P5 119) Hos Herren är nåd (P5 103) Min hjälp kommer från Herren (Ps 121) Hos Herren är nåd (Ps 103) Ur djupen roparjag till dig (Ps 130) Hos Herren är nåd (Ps 103) Visa mig dina vägar, () Gud (PS 25) Visa mig, Herre, din väg (Ps 25) Vaka och bed (Ps 50) Vaka och bed (Ps 50) De som sår med tårar (Ps 126) Människosonen skall komma (Ps 50) Vaka och bed (Ps 50) De som sår med tårar (Ps 126) Hos dig är livets källa (Ps 36) Se, jungfrun skall föda en son (P5 145) Se,jungfrun skall löda en son (Luk l) Herre, vår Herre, (Ps 8) Hos dig är livets källa (Ps 36) Lova Herren, ni alla hans verk (P5 103) Kom och se vad Gud har gjort (Ps 96) Höj jubel till Herren (Ps 100) Lova Herren, ni alla hans verk (Ps 103) Salingt är det folk somvet vad jubel är (P5 113) Lova Herren, ni alla hans verk (Ps 103) Saligt är det folk som vet vad jubel är (Ps 113) Herre, vår Herre (Ps 8) Saliga de som har rena hjärtan (Ps 24) Guds tjänare skall se hans ansikte (Ps

103)

lx: No "1 uq

Sönd efter Alla helgons dag

Kyrkmässa Dop

Konfirmation

Nattvard

Vigsel

Begravning

Morgonbön Middagsbön

Aftonbön Passionsgudstj änst

I allmänhet

674

645 651 672

674

651 672

674

645 647, 648, 649 657 647, 648, 649 657 658, 659

653

654

681

647, 648, 649 657 658, 659

673 647, 648, 649 669

645 647,648,649 676 647,648,649 657

653

654 685 646

656

664 682 647,648,649 653

654

655

659,658

Saligt är det folk som vet vad jubel är (Ps 113) Jag skall vandra inför Herren (Ps 16) Saliga de som har rena hjärtan (Ps 24) Guds tjänare skall se hans ansikte (P5 103) Saligt är det folk som vet vad jubel är (Ps 113) Saliga de som har rena hjärtan (Ps 24) Guds tjänare skall se hans ansikte (Ps 103) Saligt är det folk som vet vad jubel är (Ps 113) jag skall vandra inför Herren (Ps 16) Herren är min herde (Ps 23) Hos dig är livets källa (Ps 36) Herren är min herde (Ps 23) Hos dig är livets källa (Ps 36) Som hjorten trängtar till vattenbäckar (Ps 42) Visa mig dina vägar, o Gud (Ps 25) Visa mig, Herre, din väg (Ps 25) Herre, sänd ut din Ande (jes 12) Herren är min herde (Ps 23) Hos dig är livets källa (Ps 36) Som hjorten trängtar till vattenbäckar (Ps 42) Du öppnar din hand (Ps 104) Herren är min herde (Ps 23) Detta är en dag som Herren har gjort (Ps 100) jag skall vandra inför Herren (Ps 16) Herren är min herde (Ps 23) Min hjälp kommer från Herren (Ps 121) Herren är min herde (Ps 23) Hos dig är livets källa (Ps 36) Visa mig dina vägar, 0 Gud (Ps 25) Visa mig, Herre, din väg (Ps 25) Skydda oss, Herre (Luk 2) Föraktad var han (Ps 22) Gud har inte skonat sin egen son (Ps 34) Se Guds Lamm (Ps 68) Se Guds Lamm (]es 53) Herren är min herde (Ps 23) Visa mig dina vägar, o Gud (Ps 25) Visa mig, Herre, din väg (Ps 25) Alla dina ord är ande och liv (Ps 33) Som hjorten trängtar till vattenbäckar (Ps 42)

667 669

668 671 670 674

675 676

Kom och se vad Gud har gjort (Ps 96) Detta är den dag som Herren har gjort (Ps 100) Höj jubel till Herren (Ps 100) Hos Herren är nåd (Ps 103) Lova Herren, ni alla hans verk (Ps 103) Saligt är det folk som vet vad jubel är (Ps 113) Ditt ord är mina fötters lykta (Ps 119) Min hjälp kommer från Herren (Ps 121)

Författarregister

Originaltexter markerade med halvfeta siffror

Nr Aastrup, Karl Laurids 182 Abelard, Pierre 643 Adams Flower, Sarah 271 Afzelius, Arvid August 22 Ahlén, Oscar Emrik Natanael 172 291 Agricola,]ohann 573 Ahnfelt—Laurin, Emilia 304 434 Ahnlund, Nils 577 Alexander, Cecil Frances 129 Alin, Svante 379 Ambrosius ' 112 507 Amnelius, Andreas Petri 142 Andersdatter, Ellen 325 Anderson, Stina 213 Anér, Kerstin 27 292 Angeldorff, Christoffer Olofson 200 Appelberg, johan Ludvig 226 Arbman, Olofjohannes 476 Arndt, Ernst Moritz 270 Arnold, Gottfried 577 Arnulfav Löwen 144 Arosenius, Maria Fredrika 79 Arrhenius, _]akob 4 43 107 238 273 357 Ashley-Greenstreet, Anne Louise 207 Assarson, Berndt David 275 Ausius, Haquinius Magni 42 239 240 Baker, Henry Williams 641 Barratt, Thomas Ball 312 Baxter, Lydia 223 Berglund, Olle 89 Bergquist, Eric Mauritz 52 Bergqvist, Olof 479 Beskow, Natanael 26 79 92 95 162 191 195 314 383 434 515 636 Bexell, Göran 155 460 470 471 572 Billing, Einar M 272 Bliss, Philip Paul 148 281 Blomqvist,_]oe1 224 280 300 Bloom, Fredrik Arvid 235

Boberg, Carl Gustaf 11 109 139 Boöthius, jakob 42 Bohman, August 413 Bolander, Nils 571 Bonhoeffer, Dietrich 516 Booth, William 226 Borderies, Ej F 122 Boye, Casparjohannes 203 Boye, Karin 713 Brask, Petrus Samuelis 194 241 364 569 Brooks, Phillips 115 Broome, Catharina 12 16 221 301 Brorson, Hans Adolf 170 299 347 619 Brownlie, john 496 Burckhardt, Abel 121 Byström, jakob 301 Bååth-Holmberg, Cecilia 297 Carter, Sydney 97 420 Cavallin, Severin 460 Clausnitzer, Tobias 410 Coghill, Annie L 283 Columbus, Samuel 510 Cowper, William 246 341 Crosby-van Alstyne, Frances 12 46 211 252 259 (Fanny) Dahl, Christoffer 142 242 454 542 557 606 Dahlquist, Sigrid (Siri) H N 137 283 424 Damascenus,j 475 Danell, Gustaf-Adolf 378 Darbyshire, j R 466 Dass, Peter 334 Decius (Tech), Nicolaus 18 143 1 Disselhoijulius August 93 Gottfried von Diiben,joachim 200 ! Eber, Paul 550 Eberdt, jakob 521 Edhelberg, Richard 312 Eggehorn, Ylva 256 264 Ehrenborg-Posse, Betty 28 179 222 230 246 Eklund, johan Alfred 3 24 53 69 72 191 198 203 257 277 286 321 341 372 446 456 459 462 501 509 561 563 593 Ellerton,john 191 493 Ellingsen, Svein 173 174 386 403 419 442 629 716 719 Elliot, Charlotte 222 Engelke, Fredrik 278 Erlandsson, Elis 395 558 Evers, Edvard 60 165 371 427 430 592 Faber, Frederick William 285 Fabricius,jakob 579

Falk,johannes Daniel Fangen, Ronald Farjeon, Eleanor Fernholm, Andreas Flittner,johann Fogelqvist, Torsten Forsius, Sigfrid Aronius Forssclius, Olaus Fortunatus, Venantius Honoruis Franciskus av Assisi Franck,johann Franzén. Frans Mikael Franzmann, Martin H Frostenson, Anders

Frykman, Nils Förtsch, Basilius

Gabrielsson, Samuel de la Gardie, Magnus Gabriel Geijer, Erik Gustaf Gellert, Christian Gerhardt, Paul Gezelius, johannes Giombini, Marcello Gramann (Poliander),johann Granqvist, Ida Green, Frederick Pratt Gripenhjelm, Edmund Grundtvig, Nicolaj Frederik Severin

Gullberg, Hjalmar Gustafson, Emil Gustafsson,johann August

Gustafsson-Pensar, Ull—Britt

Hallberg, Bo Hallberg, Oscar Reinhold Hallqvist, Britt Gerda

127 375 181 263 357 79 269 275 147 325 147 462 23 4 149 356 364 35 70 103 142 146 157 364 406 457 512 513 543 557 229

7 15 18 25 31 32 33 39 40 50 54 61 66 71 73 84 86 87 93 97 99 102 107 112 115 120 130 136 145 149 154 156 158 167 170 178 181 197 204 220 225 229 231 243 267 273 274 289 296 298 299 307 308 310 311 320 330 331 339 340 342 343 344 345 348 354 355 356 363 368 369 374 376 381 390 391 392 396 397 398 399 404 407 418 420 428 436 437 438 441 443 445 448 450 451 452 454 461 463 469 472 475 480 481 493 494 496 497 498 499 500 504 506 507 508 510 524 525 530 534 535 537 538 540 547 548 550 551 552 553 554 555 560 562 569 574 575 576 578 588 590 594 595 597 599 600 612 613 615 619 626 639 640 720 13 101 118 262 302 318 42 240

76 380 622 140 150 609 565 24 144 186 200 241 446 551 563 78 154 9 253 37 637 56 133 160 198 258 417 434 524 526 623

714 268 282 293 370

488 625

6 8 9 21 22 34 37 41 51 56 58 67 79 90 103 104 117 123 131 141 151 172 173 182 185 186 194 195 199 200 210 214 230 232 245 247 255 269 285 288 291 304 313 319

Hammond, Edward Payson Hane, Elias Hansen Aaagard, Kirsten Hansen, Kirsten D Harling, Per Hartman, Karin Hartman, Olov

Hasselberg, Carl jonas Erik Hatch, Edwin von Hausmann,julia Heber, Reginald Hedbom, Samuel johan Heermann,johann Hehl, Matteus Gottfried Hellström, jan Arvid

Helmbold, Ludwig Henrikson, Alf Hewlett, M Heyden, Sebaldus

Hilaire, Nkounkou Hildebrand, Karl-Gustaf

Hiller, Philipp Friedrich Hillbäck, Ella Hjertén,johan Hjärne, Gustaf Adolf Holzschuher, johann Christoph Heinrich Homburg, Ernst Christoph Hosmer, Frederick Lucian How, William Walsham Hubert, Konrad

Ingemann, Bernhard Severin

jacobe, Muus jacobsson, jakob Timotheus jensen, Gustav Margerth johannes av Korset

(juan dela Cruz) johannis Gothus, Petrus johansson, Lars (Lasse Lucidor) jonae Angermannus, Petrus jonae Gestritius, Laurentius johnson, johannes jonsson, jonas

324 328 332 337 338 350 351 364 367 371 386 388 389 400 401 403 405 406 408 411 414 416 419 439 442 449 464 465 478 483 487 490 517 523 528 545 556 566 589 592 597 606 614 616 618 621 622 628 629 632 634 637 641 716 719 139 52 232 301 205 139 226 259 312 1 23 38 43 57 62 74 153 164 166 175 335 352 353 365 426 458 482 489 491 533 541 573 586 596 598 601 605 620 624 636 642 718 581 369 277 3 104 120 132 328 349 394 448 459 555 358 85 138 142 160 241 242 244 270 294 357 423 430 467 520 542 564 561 125 537 374 89 5 83 146 316 327 377 425 455 473 495 505 521 522 580 605 722 460 712 274 242 127

138 494 171 553

60 297 485 501

612

20 334 534

324 621 483 130 407 625 402 531

Kaan, Fred 288 292 388 389 630 Karlfeldt, Erik Axel 717 Kihlberg, Robert Teodor 93 Kingo, Thomas 68 269 456 499 Klopstock, Friedrich Gottlieb 317 Knudsen, Borre 617 Knudsen,jakob 525 Knös, Thekla Levinia Andrietta 113 Kolmodin, Israel 199 Kolmodin, Olof 557 574 Kolrose,johann 497 Kreuziger, (Cruciger) Elisabet 36 352 Köhler, Emmy Christina 116

Lagerlöf, Petrus 410 Landstad, Magnus Brostrup 321 430 546 633 Larson, Sven 111 Larsson, Karl 46 Larson, Staffan 643 Laurenti, Laurentius 316 Laurinus, Laurentius L 169 580 Leeson, jane Eliza 151 Lidman, Sven 234 Liedgren, Emil 216 233 258 284 382 539 Linderholm, j Emanuel 144 246 271 Linderot, Lars 265 266 Lindgren, Arne H 96 208 532

Lindman, Lars 336 409 421 457 528 536 610

Lindschöld, Erik 511 Lindström, Harry 109 180 Lithell, Lydia A 222 Littmarck, Tore 218 219 387 Lobwasser, Ambrosius 548 Lundberg, Lars Åke 75 154 Lundequist, Lilly 281 Luther, Martin 32 33 50 51 112 125 126 237 336 363 390 404 438 472 480 482 547

Lyte, Henry Francis 189 Lönborg, Augusta Ch 212 Lönegren, Ernst Frithiof 91 Löfgren, Åke 415

Mackay, William Paton 10 Madan, Martin 123 Magnusson, Eva 48 Malmeström, Elis 217 Mannerheim, Augustin 349 394 511 Mannström, Carl Oscar 58 114 189 502 625 Marot, Clément 548 Marriot,john 19 Martini, Olaus 125 126 Martinson, Harry 202 721 Melanchton, Philipp 377 Melartopaeus, johannes 495

Melin, Margareta 346 429 518 559 602 603 Meusslin, Wolfgang 185 Moe, Ole Theodor 361

Mohr, joseph 114 Miinter, Balthasar 610

Neale, john Mason 475 Neander, Christoph Friedrich 188 Neumark, Georg 586 Neumeister, Erdmann 69 Newman,john Henry 275 Newton,john 231 Nicolai, Philipp 483 634 Nielsen, Mads 180 Niles, D T 340 Nilsson, Paul 93 98 110 135 161 168 422 608 Nisser, Per Olof 78 516 Nivenius, Olle 174 215 247 410 582 584 617 Norberg, Eva 68 122 128 129 360 385 444 477 484 565 627 630 631 Nordhaug, Liv 414 Norenius, Ericus, Laurenti 138 448 Nyblom, Lars johan 520 Nyström, Bengt E 183 711 Nyström,j Erik 12 14 94 108 148 211 221 223 252 Nyström, Per Olof 209

Olearius,johannes 535 Ollén, Per 300 Opitz, Martin 495 Osterhuis, Huub 415 Oterdahl,jeanna 117 227

Palmqvist, Gustaf 16 Pedersen, Arvid 18 Perkiö, Pia 370 Perman, Sam 384 Perronet, Edward 14

Pethrus, Lewi 254 l

Petri Gothus, Laurentius 620 ,

Petri Nericius, Laurentius 9 348 1 Petri, Olaus 33 36 124 143 185 237 348 363 376 390 470 : von Pfeil, Christoph C L 294 Phelps, Sylvanus Dryden 94 Posse, August Michael 19 Possieth,johan 505 Prudentius, Aurelius 624 Pötzsch, Arno 308

Qvirsfelcl,johann 142

Rabanus Maurus 50 Reimann, Georg 167 489 Renvall, Viola 529 633 Reusner, Adam 560 Ringius, Henrik Florus 423

Ringwaldt, Bartholomaeus Rinkart, Martin Rist. johannes Robinson, Charles Seymor Robson, George Root, George Frederick Rosenius. Carl Olof Rosetti. Christina Rothe, johann Andreas Runeberg, johan Ludvig Runstedt, Axel Fredrik Rydberg, Viktor Raedmgjohann Friedrich

Sachs, Hans Sandbergh, Amanda Sandell—Berg, Lina

Schalling, Martin Scheffler,johann Schjörring,jens Nicolai Ludvig Schmedeman, johan Schmidt,johann Eusebius Schmucker, Kaspar von Schwarzburg-Rudolstadt, Amilie juliane Scriven, joseph Selnecker, Nicolaus Setterlind, Bo Silén, Elin Sjöberg, Erik (Vitalis) Skarstedt, Carl Wilhelm Skeie, Eyvind Sosa, Pablo D Spegel, Haqvin, Speratus, Paul Springer, Lorentz Stadling, jonas Stehn, Hans Christensen Stern, Hans D Stolpe, Georg Storm, August L Strömberg, Adam Teodor Sturm, Christoph Christian Sundelius-Lagerström, Selma Sundell, Carl Reinhold Sundén, Karl Svedberg, jesper

Swahn, Sven-Christer Syréen, Peder Håkansson Söderberg, Erik Natanael Söderblom, Nathan Söderström, Wilhelmina

636 5 194 278 137 221 59 251 583 435 245 64 80 82 99 141 210 483 514 604 324 405 567 134 205

634 323 45 81 100 184 190 196 207 248 249 250 260 276 279 322 239 242 29 356 581 569 564

48 377 509 17 49 236 287 303 309 359 468 486 635 320 584 421 487 638 332 186 243 327 391 392 408 447 455 473 498 348 555 10 503 508 562 295 556 261 544 136 353 152 607 432 4 5 6 77 167 187 238 240 377 407 408 464 465 521 522 635 133 623 358

88 373 171 453 358

Takolander, GustafAdolfAlfons Tersteegen, Gerhard Thorsell, johan Gustav Thunberg, Lars

Thymus, Georg

Tomas av Celano

Topelius, Zacharias Toplady, Augustus Montague Törnberg, Allan E H

Ullman, Uddo Lechard

Vischer, Christoffer Wade, john Francis Walter,johann Wallin, johan Olof

Watts, Isaac

Weissel, Georg

Welch, Edward Ashurst Wesley, Charles Wexels, Wilhelm Andreas Whitefield, George Wide, Anna Greta Widegärd, Arne Widmark, Göran Williams, William Wilson, M F C

Wipo

af Wirsén, Carl David Wivallius, Lars Woltersdorf, Ernst Gottlieb Woodward, George Ratchliffe Wren, Brian

Wågman, Oskar

Yeager-Maloney, Pamela-Rae Zetterquist, Rudolf Fredrik Emanuel

von Zinzendorf, Nicolaus Ludwig

Zwick,johannes Åberg, jan Håkan Ållon, Gustaf Aström, johan Öberg, Hans Emanuel Ödmann, Samuel L Ölander, Anna Oelenschläger, Adam G

492 614 269 591 715 163 192 431 579 549 636 2 293 306 433 527 230 30 47

564

464 122 324 9 18 34 51 55 63 77 78 104 106 107 119 120 125 126 131 132 136 147 159 167 175 176 177 188 197 199 209 237 239 243 247 274 305 317 319 325 326 327 329 336 351 364 366 367 374 378 391 393 409 465 467 470 471 473 474 478 495 500 519 523 528 536 538 549 562 565 566 570 573 575 578 579 587 588 589 590 597 606 610 615 620 624 636 637

16 145 195 639 107

84 44 86 123 290 320

123 435 466 568

44 290 228 298 401 469 201 245 316 446 548 411 436 600

269 633

385 585

58 178

28 440 8 149 244 535 36 169 215 220 350 412 576

206

144 552 65 304

Tonsättarregister

Agnestig, Carl Bertil Ahlberg, David Ahlberg, Verner Ahle, johann R Ahlström, johan Alfred Ahnfelt, Oscar Albert, Heinrich Antes, john Aulén, Gustaf

Baden, Conrad Bandsberg, Oscar Barnard, Charlotte A Barnby, joseph Berglund, Bernhard Berglund, Kerstin Bishop, Henry H Bliss, Philip P Blomqvist, joel Bradbury, William B Burt, E G Bäck, Sven—Erik

Carter, Sydney Clarke, jeremiah Converse, Charles C Croft, William Criiger, johann

Dahlöf, julius Dannström, Isidor Davidson, Rolf Decius, Nikolaus Dedekam, Sophie Doane, William H Drese, Adam Dulin, Alfred Diiben, Gustaf Dykes, john Bacchus

214 b 451

109 461 410 160 59 249 250 320 583 273 291 454 455 31 62 83 258

67 180 312 171 a 539 590 568 322 148 224 280 81 222 290 74 458 598 601

97 420 385 48 88 195 341 5 20 24 9192 93102141 157 293 305 b 307 351356 364 371378 397 412 459 470 471478 514 a, b 535 578 588 591621

212 80b 213 18 301 211 284 575 235 43 53 510 319

Edlund, Lars 344- 384 395 490 a Edwards, john D 415 Ekenberg, Anders 646 655 656

Ekström, Fredrik August 45 Erséus, Torgny 87 b Ersson, Land Lars 623

Ferguson, William Harold 643 Filitz, Friedrich 506 Flemming, Friedrich Ferdinand 306 a

Forsberg, Roland 27 49 87 a 96 208 335 355 418 613 629 648 650 660 669 673 675 676 681 683

Fredriksson, L 666 Frisk, Sven Inge 38 c Frykman, Nils 302

Gastorius, Severus 421 565 Gauntlett, Henry john 129 517 Geijer, Erik Gustaf 609 Gelineau,joseph 481 516 Gesius, Bartholomäus 159 a, b 391 392 Giombini, Marcello 154 Gruber, Franz 114 Gustafsson, Kaj-Erik 164 Gullichsen, Harald 174

Hallin, Bertil 596 618 Hartmann, j Peter E 29 a 524 Harling, Per 402 Hassler, Hans Leo 144 460 Hauer, Karl Heinrich Ernst 179 Haweis, Thomas 44 Helldén, Daniel 431 442 444 Herman, Nikolaus 427 464 a Hilaire, Nkounkou 89 Hoffmann, Caspar Christian 485 Holst, Gustav 435 Hovland, Egil 21 172 338 386 416 449 616 a 628 638 b 663 664 667 668 671 672 678 680 682 684 686

Hughes, john 298

Huijbers, Bernard 644 651 Hull, Asa 139 Hultman, j A 261

Husband, john j 10 Händel, Georg Friedrich 17

Ihlebaek, Guttorm 487 Ihre, Thomas 142 Isaac, Heinrich 186 a, b 512 a, b 520 a, b

janacck, Bedrich 155 403 490 b jernestrand, Lennart 311 johanson, Sven-Eric 214 a johnson, Beatrice F 234

Knapp,j Phoebe Knecht, justin Heinrich von Koch, Erland Krieger, Adam Kugelmann, Hans Kullnes, Åke

Kuusisto, Ilkka Kverno, Trond

Köhler, Emmy König, j Balthasar

Lagergren, johan Fredrik Lindberg, Oskar

Lindeman, Ludvig Matthias Lindström, Albert Lindström, Curt Lindström, Oskar Littmarck, Tore Lotscher, j C Lowry, Robert Lundberg, Lars Åke Luther, Martin Lönnå, Kjell

Madsen, Axel Maquiso, Elena G McGranaham, james de Marez Oyens, Tera Mason, Lowell Mendelssohn-Bartholdy, Felix Milgrove, Benjamin Milveden, Ingmar Moberg, Lars Monk, William Henry Morris, Leila

Neumark, Georg Nicolai, Philipp Nielsen, Carl Nilsson, Hjalmar Nodermann, Preben Nordlund, Otto Nordqvist, Gustaf Nystad, Ch Adolph

Olson, Daniel Olsson, Otto

Palm, Christer Parry, C Hubert H Peter, Christoph Pethrus, Lewi Pritchard, Rowland Hugh Praetorius, Michael

250 616 b 202 491 188 a, b 515 a, b 9 60 110 326 532 627 370 419 595 638 a 659 661 662 665 679 685 116 552 604 608

308 571 206 210 232 233 267396 488 501 584 585 607 639 26 56 216 426 546 260 658 674 76 218 219 387

80 a

12 94 252 300 289 346 360 400 429 518 602 603 106117120125 237 482

530

182 645 670 340 108 318 612 152 271 278 283 123 339

38 a 432 a

256 264 313 677 189 282

270 586 119132 317 319 328 483 505 522 634 73 381 592 b 411 413 593 39 556

166 630 165 170 205

647 354 498 554 254

15 95 347

Puls, Hans Purday, Charles Henry

Ramviken, Bo Regnart, jacob Rhau, johannes Ring, Börge Ring, Oluf Robertson, Karl-Olof Rohr, Heinrich Rommel, Kurt Root, George F Rosell, Lars-Erik von Rosén, Erik G Rowlands, William P Rudin, Waldemar Rung, Henrik

Salonen, Sulo Scandelli, Antonio Schalnreuter, Paulus Schein, johann Hermann Schop, johann Scoleficld, Clement Cotterill Selnecker, Nicolaus Shrubsole, William Sibelius, jean Silcher, Friedrich Snickars, Britta

Sosa, Pablo D Stern, Hans Dietrich Strattncr, Georg Christoph Styf, Per-Erik Svedlund, Karl-Erik Sweney, john

Söderberg, Theodor Söderblom, Nathan Sörenson, Torsten

Tans' ur, William Tegnér, Alice Teschner, Melchior Thompson, H S Thyrestam, Gunnar Törnberg, Allan Tömvall, Emil

Ulich, johann

Vail, Silas jones

Vaughan Williams, Ralph Vogler, Georg joseph Volla Szrlie, Caroline Vretblad, Patrik Vulpius, Melchior

25 275

452 104 408 555 349 a, b 38 b

525

66 85 292 359 432 b 463 466 533 600 652 657 653 414 221 534

562 537 314 191 b 526

529 366 549 141 159 a, b 621 77 194 373 495 191 a 514 a, b 14 433 277 654 332 295 217

41 484 225 558 46 118 196 279 198 200 304 310 527 343 545

137 204 1343. 84177 238 316 563 615 29 b 156 255 296 30 47 228

477

223 171 b 105 361 453 161

Wade, john Francis 122 Waldis, Burkhard 253 257 367 409 443 468 476 523 538 544 569 597 606 Wall, Torsten 227 Walter, johann 178 Webster, joseph Ph 263

Weisse, Michael 158 a

Weman, Henry 383 425 Wennerberg, Gunnar 100 567 Wenström-Lekare, Lennart 7 Wesley, Samuel Sebastian 57 Wessnitzer, Wolfgang 69 500 511 Weyse, Christopher Ernst Friedrich 417 633 Widéen, Ivar 134b 193 519 Widestrand, Olle 61 90 Wikander, David 405 424 581 625 Wikfeldt, Erhard 54 345 398 450 Williams, Robert 151 Winding, August 503

Zinck, H Otto Z 499

Åhlén, Waldemar 201 Ahlström, Olof 393 b

Ängeborn, Lasse 572 a

Oien, Anfinn 375

1937 års psalmboks och Psalmer och visors nya nummer

1=326 52=114 105=150 156=551 215=411 2=329 53=127 106=147 158=552 216=412 3:328 54=434 107=471 161=379 2l7= 81 = 3 55 = 119 108 = 474 162 = 55 228 = 88 = 8 56=120 110=473 163= 56 230=413 = 4 58=112 112=149 164=371 234= 82 10:327 60=124 113=472 165= 57 235= 83 11= 6 61=437 114=588 167= 60 237= 91 12= 5 62=438 115=476 169=372 238= 92 13: 2 63=125 118= 35 170= 58 239= 93 15= 22 66= 42 119=157 171=373 241=102 16= 9 67=130 120= 43 172= 64 242= 99 21 = 297 68 = 131 123 = 356 174 = 63 245 = 421 22 = 336 69 = 132 124 = 237 175 = 377 246 = 100 23 = 337 70 = 135 125 = 159 176 = 378 248 = 422 24 = 18 71 = 447 126 = 478 177 = 380 250 = 423 25 = 376 72 = 453 127 = 158 184 = 69 251 = 19 28 = 20 73 = 456 128 = 479 185 = 383 252 = 424 29 = 26 74 = 137 129 = 161 186 = 382 254 = 541 31 = 28 75=455 130= 53 187= 70 255=220 32 = 483 76 = 138 131 = 366 188 = 390 256 = 542 33 = 349 77 = 448 132 = 362 189 = 363 257 = 543 35 = 34 79 = 446 133 = 50 190 = 391 259 = 215 36 = 350 80 = 454 134 =! 51 193 = 392 260 = 557 37 = 32 81 = 459 480 194 = 394 265 = 265 38 = 348 82 = 141 135 = 363 196 = 71 266 = 544 40 = 33 83 = 460 137 = 364 197 = 72 267 = 539 41 = 104 85 = 457 138 = 365 198 = 396 269 = 553 42 = 107 86 _ 353 139 = 162 199 = 333 273 = 556 43 = 103 136 140 = 165 202 = 76 275 = 555 44 = 106 89 = 140 142 =j167 204 = 405 278 = 547 45 = 351 92 = 142 489 205 = 406 279 = 548 46 = 427 94 = 143 144 = 169 206 = 407 280 = 538 47 = 110 95 = 144 145 = 170 207 = 408 283 = 554 48 = 39 96 = 464 147 = 171 208 = 409 286 = 358 49 = 430 99 = 465 148 = 492 209 = 79 287 = 206 50 _ 352 100 = 467 150 = 163 210 = 80 288 = 562 36 102 = 146 154 = 549 212 = 410 292 = 367

51 = 113 104=470 155=550 214= 78 296=242

297 = 239 298 = 247 299 = 245 301 = 223 302 = 230 303 = 246 304 = 59 305 = 233 306 = 238 307 = 567 310 = 374 313 = 569 315 = 561 317 = 243 318 = 610 319 = 564 320 = 570 323 = 563 324 = 240 326 = 565 329 = 257 331 = 277 332 = 258 333 = 536 336 = 209 337 = 535 340 = 213 341 = 560 342 = 357 343 = 573 344 = 574 345 = 575 346 = 576 347 = 577 349 = 578 352 = 581 353 = 614 354 = 275 355 = 249 356 = 281 357 = 253 359 = 580 362 = 241 363 = 566 365 = 269 366 = 341 369 = 586 375 = 582 377 = 271 378 = 270 379 = 583 380 = 272 381 = 571

382 = 267 387 = 584 388 = 585 392 = 274 395 = 587 396 = 273 400 = 244 402 = 597 403 = 528 407 = 589 408 = 590 411 = 95 413 = 98 414 = 284 416 = 283 418 = 59] 420 = 176 421 = 177 423 = 500 424 = 175 425 = 497 426 = 495 431 = 498 432 = 501 433 = 512 434 = 188 436 = 513 437 = 511 438 = 508 439 = 187 440 = 510 442 = 186 445 = 185 447 = 189 448 = 514 449 = 191 451 = 190 453 = 519 454 = 520 458 = 183 459 = 505 460 = 260 461 = 194 465 = 521 466 = 522 467 = 523 469 = 515 470 = 195 471 = 197 472 = 198 474 = 199 475 = 200 476 = 201

478 = 203 480 = 527 482 = 294 483 = 609 484 = 611 485 = 293 492 = 604 498 = 168 500 = 606 501 = 607 502 = 291 505 = 608 508 = 579 510 = 286 512 = 193 513 = 248 515 = 210 516 = 117 517 = 134 518 = 133 519 = 45 520 = 184 521 = 179 523 = 24 527 = 227 528 = 279 529 = 592 531 = 593 532 = 216 535 = 594 544 = 620 547 = 621 549 = 619 555 = 622 564 = 305 567 = 615 571 = 624 572 = 304 573 = 623 574 = 633 575 = 625 576 = 639 577 = 306 579 = 322 580 = 307 584 = 626 586 = 319 587 = 317 589 = 636 590 = 637 591 = 315 592 = 324 593 = 314

594 = 320 595 = 299 597 = 316 598 = 642 599 = 325 600 = 77 606 = 440 608 = 605 609 = 636 Lps 37 XIII = 715 XVII = 711 XVIII = 717

616 = 37 617 = 38 618 = 354 619 = 4] 621 = 355 623 = 359 624 = 54 625 = 481 626 = 369 627 = 381 628 = 66 629 = 599 630 = 61 631 = 418 632 = 97 634 = 420 636 = 73 637 = 398 638 = 397 640 = 395 641 = 75 642 = 399 643 = 404 644 = 74 645 = 105 646 = 108 647 = 428 648 = 431 651 = 122 653 = 439 655 = 435 656 = 115 657 = 123 658 = 484 659 = 164 662 = 452 663 = 461 664 = 145

SOU 1985:16 668 = 462 669 = 466 670 = 153 671 = 468 673 = 469 674 = 155 676 = 154 678 = 156 679 = 166 680 = 490 682 = 502 683 = 499 684 = 178 685 = 504 686 = 507 687 = 516 688 = 204 689 = 524 690 = 202 692 = 214 694 = 218 695 = 232 696 = 228 697 = 558 698 = 384 701 = 254 702 = 251 703 = 255 704 = 87 706 = 529 707 = 25 708 = 545 709 = 234 710 = 86 71 1 = 266 712 = 288 713 = 289 717 = 596 720 = 296 721 = 295 723 = 264 724 = 443 727 = 300 729 = 285 730 = 7 731 = 259 732 = 13 733 = 15 734 = 477 736 = 330 737 = 46 738 = 11 739 = 256

740 = 62'7 805 = 532 874 = 485 743 = 3033 806 = 206 875 = 417 744 = 64.3 807 = 530 876 = 503 746 = 7652 808 = 340 877 = 526 747 = 758 809 = 537 878 = 347 748 = 770 810 = 540 879 = 334 Lps 76 812 = 219 880 = 546 111 = 400 813 = 229 881 = 361 V = 432 815 = 236 882 = 375 VI = 506 817 = 572 883 = 638 VII = 533 818 = 298 885 = 433 VIII = 534 820 = 205 886 = 370 IX = 712 823 = 292 889 = 786 X = 713 825 = 290 890 = 787 XI = 721 827 = 617 891 = 788 XII = 722 828 = 482 892 = 789 XIII = 714 829 = 598 893 = 790 751 = 1 830 = 90 894 = 791 753 = 342 831 = 640 895 = 753 754 = 31 833 = 612 896 = 754 755 = 27 834 = 287 897 = 759 757 = 49 835 = 613 899 = 763 758 = 368 836 = 23 900 = 764 759 = 67 837 = 172 901 = 768 761 = 62 838 = 17 902 = 767 764 = 419 840 = 331 903 = 771 766 = 96 842 = 308 904 = 772 767 = 426 843 = 494 905 = 774 769 = 68 844 = 309 906 = 775 771 = 385 845 = 628 Lps 82 772 = 386 846 = 629 11 = 791 773 = 387 847 = 310 111 = 720 775 = 388 848 = 641 v = 716 776 = 389 849 = 313 v11 = 718 778 = 403 850 = 632 779 = 400 851 = 311 780 = 415 852 = 644 781 = 85 853 = 646 783 = 84 854 = 647 785 = 442 855 = 648 786 = 486 856 = 649 787 = 445 857 = 650 789 = 458 858 = 651 791 = 463 859 = 653 793 = 493 860 = 654 794 = 173 861 = 655 796 = 174 862 = 656 797 = 181 863 = 657 798 = 182 864 = 662 799 = 506 867 = 669 800 = 192 868 = 673 801 = 509 871 = 676 804 = 525 873 = 685

De nya numrens motsvarighet i 1937 års psalmbok och Psalmer och visor 76 resp 82

1 = 751 40 = ny 79 = 209 118 = ny 157 = 119 2= 13 41=619 80= 210 119: 55 158=127 3 = 11 42 = 66 81 = 217 120 = 56 159 = 125 4 = 8 43 = 120 62 = 234 121 = ny 160 = 11)" 5 = 12 44 = ny 83 = 235 122 = 651 161 = 129 6 = 11 45 = 519 84 = 7381) 123 = 657 162 = 139 7 = 730 46 = 737 85 = 781 124 = 60 163 = 150 8 = 5 47 = ny 86 = 710 125 = 63 164 = 659 9 = 16 48 = ny 87 = 704 126 = ny [65 = 1 1—0 10 = ny 49 = 757 88 = 228 127 = 53 166 = 679 11 = 738 50 = 133 89 = ny 128: ny 167 = 11211 12 = ny 51 = 13421 90 = 830 129 = ny 16! = 498 13 = 732 52 = ny 91 = 237 130 = 67 169 = 111» 14 = ny 53 = 130 92 = 238 13] = 68 170 = 145 15 = 733 54 = 624 93 = 239 [32 = 69 171 = 117 16 = ny 55 = 162 94 = ny 133 = 518 172 = 837 17 = 838 56 = 163 95 = '111 134 = 517 173 = 791 18 = 24 57 = 165 96 = 766 [35 = 70 174 = 796 19 = 251 58 = 170 97 = 632 136 = 861) 175 = 121- 20 = 28 59 = 304 98 = "113 137 = 71 176 = 120 21 = ny 60 = 167 99 = 242 138 = 76 177 = 121 22 = 15 61 = 630 100 = 246 139 = ny 178 = 681 23 = 836 62 = 761 101 = ny 140 = 89 179 = 521 24 = 523 63 = 174 102 = 241 141 = 82 180 = ny 25 = 707 64 = 172 103 = 43 142 = 92 181 = 797 26 = 29 65 = ny 104 = 41 143 = 94 182 = 798 27 = 75521 66 = ”28 105 = 645 144 = 95 183 = 458 28 = 31 67 = 759 106 = -1-4» 145 = 664 184 = 520 29 = ny 68 = 769 107 = 42 146 = 102 185 = 115 30 = ny 69 = 184 108 = 646 147 = 106 186 = 112 31 = 7541) 70 = 187 109 = ny 148 = ny 187 = 4139 32 = 37 71 = 196 110 = 47 149 = 112 188 = 134 33 = 40 72 = 197 111 = ny 150 = 105 189 = 447 34 = 35 73 = 636 112 = 58 151 = ny 190 = 451 35 = 118 74 = 644 113 = 51 152 = ny 191 = 449 36 = 50b 75 = 641 114 = 52 153 = 670 192 = 800 37 = 616 76 = 202 115 = 656 154 = 676 193 = 512 38 = 617 77 = 600 116 = ny 155 = 674 194 = 461

39= 48 78=214 117=516 156=678 195=470

196 = ny 197 = 471 198 = 472 199 = 474 200 = 475 201 = 476 202 = 690 203 = 478 204 = 688 205 = 820 206 = 287 207 = ny 208 = 806 209 = 336 210 = 515 211 = ny 212 = ny 213 = 340 214 = 692 215 = 259 216 = 532 217 = ny 218 = 694 219 = 812 220 = 255 221 = ny 222= ny 223 = 301 224 = ny 225 = ny 226 = ny 227 = 527 228 = 696 229 = 813 230 = 302 231 = ny 232 = 695 233 = 305 234 = 709 235 = ny 236 = 815 237 = 124 238 = 306 239 = 297 240 = 324 241 = 362 242 = 296 243 = 317 244 = 400 245 = 299 246 = 303 247 = 298 248 = 513

249 = 355 250 = ny 251 = 702 252 = ny 253 = 357 254 = 701 255 = 703 256 = 739 257 = 329 258 = 332 259 = 731 260 = 460 261 = ny 262 = ny 263 = ny 264 = 723 265 = 265 266 = 71 1 267 = 382 268 = ny 269 = 365 270 = 378 271 = 377 272 = 380 273 = 396 274 = 392 275 = 354 276 = ny 277 = 331 278 = ny 279 = 528 280 = ny 281 = 356 282 = ny 283 = 416 284 = 414 285 = 729 286 = 510 287 = 834 288 = 712 289 = 713a 290 = 825 291 = 502 292 = 823b 293 = 485 294 = 482 295 = 721 296 = 720 297 = 21 298 = 818 299 = 595 300 = 727 301 = ny

302= ny 303 = 743 304 = 572 305 = 564 306 = 577 307 = 580 308 = 842 309 = 844 310 = 847 311 = 851b 312= ny 313 = 849 314 = 593 315 = 591 316 = 597 317 = 587 318= ny 319 = 586 320 = 594 321 = ny 322 = 579 323 = ny 324 = 592 325 = 599 326 = 1 327 = 10 328 = 3 329 = 2 330 = 736 331 = 840 332 = ny 333 = 199 334 = 879 335 = 613 336 = 22 337 = 23 338= ny 339 = 614 340 = 808 341 = 366 342 = 753 343 = ny 344 = ny 345 = ny 346 = ny 347 = 878 348= 38 349= 33 350 = 36 351 = 45 352= 50a 353 = 8621 354 = 618a

355 = 621 356 = 123 357 = 342 358 = 286 359 = 623 360 = ny 36] = 881 362 = 132 363 = 135 364 = 137 365 = 138 366 = 131 367 = 292 368 = 758 369 = 626 370 = 886 371 = 164 372 = 169 373 = 171 374 = 310 375 = 882 376 = 25 377 = 175 378 = 176 379 = 161 380 = 177 381 = 627 382 = 186 383 = 185 384 = 698 385 = 771 386 = 772 387 = 773 388 = 775 389 = 776 390 = 188 391 = 190 392 = 193 393 = 189 394 = 194 395 = 640 396 = 198 397 = 638 398 = 637 399 = 642 400 = 779 401 = ny 402 = ny 403 = 778 404 = 643 405 = 204 406 = 205 407 = 206

408 = 207 409 = 208 410 = 212 411 = 215 412 = 216 413 = 230 414 = ny 415 = 780 416 = ny 417 = 875 418 = 631 419 = 7643 420 = 634 421 = 245 422 = 248 423 = 250 424 = 252 425 = ny 426 = 767 427 = 46 428 = 647 429 = ny 430 = 49 431 = 648 432= ny 433 = 885 434 = 54 435 = 655 436 = ny 437 = 61 438 = 62 439 = 653 440 = 606 441 = ny 442 = 785 443 = 724 444 = ny 445 = 787 446 = 79 447 = 71 448 = 77 449 = ny 450= ny 45] = ny 452 = 662 453 = 72 454 = 80 455 = 75 456 = 73 457 = 85 458 = 789 459= 81 460= 83

461 = 663 462 = 668 463 = 791 464 = 96 465 = 99 466 = 669 467 = 100 468 = 671 469 = 673 470 = 104 471 = 107 472 = 1 13 473 = 110 474 = 108 475 = ny 476 = 1 15 477 = 734 478 = 126 479 = 128 480 = 1341) 481 = 625 482 = 828 483 = 32 484 = 658 485 = 874 486 = 786 487 = ny 488 = ny 489 = l42b 490 = 680 491 = ny 492 = 148 493 = 793 494 = 843 495 = 426 496 = ny 497 = 425 498 = 431 499 = 683 500 = 423 501 = 432 502 = 682 503 = 876 504 = 685 505 = 459 506 = 799 507 = 686 508 = 438 509 = 801 510 = 440 511 = 437 512 = 433 513 = 436

514 = 448 515 = 469 516 = 687 517 = ny 518 = ny 519 = 453 520 = 454 521 = 465 522 = 466 523 = 467 524 = 689 525 = 804 526 = 877 527 = 480 528 = 403 529 = 706 530 = 807 531 = ny 532 = 805 533 = VII/76 534 = VIII/76 535 = 337 536 = 333 537 = 809 538 = 280 539 = 267 540 = 810 541 = 254 542 = 256 543 = 257 544 = 266 545 = 708 546 = 880 547 = 278 548 = 279 549 = 154 550 = 155 551 = 156 552 = 158 553 = 269 554 = 283 555 = 275 556 = 273 557 = 260 558 = 697 559 = ny 560 = 341 561 = 315 562 = 288 563 = 323 564 = 319 565 = 326 566 = 363

567 = 307 568 = ny 569 = 313 570 = 320 571 = 381 572 = 817 573 = 343 574 = 344 575 = 345 576 = 346 577 = 347 578 = 349 579 = 508 580 = 359 581 = 352 582 = 375 583 = 379 584 = 387 585 = 388 586 = 369 587 = 395 588 = 114 589 = 407 590 = 408 591 = 418 592 = 529 593 = 531 594 = 535 595= ny 596 = 717 597 = 402 598 = 829 599 = 629 600= ny 601 = ny 602= ny 603 = ny 604 = 492 605 = 608 606 = 500 607 = 501 608 = 505 609 = 483 610 = 318 611 = 484 612 = 833 613 = 835 614 = 353 615 = 567 616= ny 617 = 827 618= ny 619 = 549

620 = 544 621 = 547 622 = 555 623 = 573 624 = 571 625 = 575 626 = 584 627 = 740 628 = 845 629 = 846 630 = ny 631 = ny 632 = 850 633 = 574 634 = ny 635 = ny 636 = 589/609 637 = 590 638 = 883 639 = 576 640 = 831 641 = 848 642 = 598 643 = 744 644 = 852 645 = ny 646 = ny 647 = 854 648 = 855 649 = 856 650 = 857 651 = 858 652 = ny 653 = 859 654 = 860 655 = 861 656 = 862 657 = 863 658= ny 659= ny 660 = ny 661 = ny 662 = 864 663 = ny 664 = ny 665 = ny 666 = ny 667 = ny 668= ny 669 = 867 670= ny 67] = ny 672 = ny

673 = 868 674 = ny 675 = ny 676 = 871 677 = ny 678 = ny 679 = ny 680 = ny 681 = ny 682 = ny 683 = ny 684 = ny 685 = 873 686 = ny

(687 — 710 nummer reserverade för Liturgiska sånger ti11 slutpsalmhoken efter kyrkomötet) 711 = Lps 37/xv11

712 = 713 = 714 = 715 = 716 = 717 = 718 = 719 = 720 = 721 = 722 = 723 = 832 724 = ny 725 = 615 726 = 620 727 = ny 728 = 763 729 = 777 730 = 768 731 = ny 732 = ny 733 = 650 734 = 667 735 = 672 736 = 675 737 = 677 738 = 802 739 = 803 740 = ny 741 = 811 742 = 816 743 = 705 744 = ny 745 = 714 746 = 826 747 = ny

76/IX 76/X 76/XIII 37/X11I 82/V 37/XVIII 82/VII 82/II 82/III 76/XI 76/XII

748= ny 749 = 725 750 = 728 751 = 741 752 = ny 753 = 895 754 = 896 755 = ny 756 = ny 757 = ny 758 = 747 759 = 897 760 = ny 761 = ny 762 = 746 763 = 899 764 = 900 765= ny 766 = ny 767 = 902 768 = 901 769 = ny 770 = 748 771 = 903 772 = 904 773 = ny 774 = 905 775 = 906 776 = ny 777 = ny 778 = ny 779 = ny 780= ny 781 = ny 782 = ny 783 = ny 784 = ny 785 = ny 786 = 889 787 = 890 788 = 891 789 = 892 790 = 893 791 = 894

1937 års psalmer med ändrad begynnelserad

Förteckning över de psalmer ur 1937 års psalmbok, som på grund av förkortning eller av andra skäl erhållit ändrad ingress, med hänvisning till motsvarande psalmer i föreliggande förslag. Endast sådana ändringar har medtagits som påverkar psalmens inplacering i det alfabetiska registret.

1937 års psalmbok SOU—förslaget

Nr Nr Ack, bliv hos oss, ojesu Krist 175 Behåll oss vid ditt rena ord 377 Ack, jordens barn, vår tid är kort 467 jag är det trädet i din gård 523 Allt är redo, fallna släkte 256 Allt är redo! Lyssna alla 542 Ande, full av nåde 137 Ande ifrån ovan 364 Att bedja Gud han själv oss bjöd 333 Att be till Gud han själv oss lär 536 Att säga världen helt farväl 573 Att ta farväl på riktigt sätt 623 Av djupets nöd, o Gud, till dig 278 Ur djupen roparjag till dig 547 Av helig längtan hjärtat slår 194 Mitt hjärta slår så underbart 394 Av himlens höjd oss kommet är 63 Från himlens höjd jag bringar bud 125 Av hjärtat haver jag dig kär 297 Av hjärtat hållerjag dig kär 239 Bort, mitt hjärta, med de tankar 362 Bort med tanken, sorgsna hjärta 241 Den stora vita här vi se 145 Den stora vita skaran där 170 Denna är den stora dagen 112 Detta är den stora dagen 149 Det finns ett land där helgons här 576 Det finns ett land, av ljus och sång 639 Det gamla år framgånget är 465 Det gamla är förgånget är 521 Dig, Helge Ande, bedja vi 135 0 helge Ande, dig vi ber 363 Du som fromma hjärtan vårdar 600 Hör hur tempelsången stiger 77 Eja, mitt hjärta, hur innerlig 598 Mitt hjärta vidgar sig överfullt 642 En syndig man, som låg i 254 En syndig man låg sänkt 541 Framfaren är natten 16] Upp, Sion, att prisa 379 För hednavärlden vida 250 För hela världen vida 423 Förgäves all den omsorg är 500 Förgäves all vår omsorg är 606 Förlän oss, Gud, din helga frid 608 Giv folken fred, giv själen frid 605 Gud har av sin barmhärtighet 38 O Gud, du av barmhärtighet 348 Gud trefaldig, statt oss bi 22 Gud trefaldig, stå oss bi 336 Gud är här tillstädes 209 Gud är mitt ibland oss 79 Guds kyrkas grund är vorden 165 Sin enda grund har kyrkan 57 Hell morgonstjärna, mild och ren 32 Du morgonstjärna, mild och ren 483 Hit, o jesu, samloms vi 212 Käre jesus, vi är här 410 Hjälp, Gud, de trogna äro få 176 Se Herrens ord är rent och klart 378 Hjälp mig, min Gud, ack, fräls 280 jag till din måltid bjudits in 538 Ho är den för Herren träder 349 Tänk på honom som var frestad 578 Härlig är Guds himmel blå 518 Himlen är så härligt blå 133

I djupet av mitt hjärta I dödens band låg Herren Krist I mänskors barn, som alla ägen

jag i tysta skuggors timmar

595 113 407

437

jag vill dig prisa, Gud, min styrka 296 jag ville lova och prisa jerusalem, häv upp din röst jesu, du min fröjd och fromma jesu, du som själen spisar jesu, lär mig rätt betänka jesus är min hägnad

Kom, Helge Ande, Herre god

359 44 396 342 75 123

133

Kommen för Herren med tacksam-498 het Konung och Präst, träd in i Kriste, som ditt ursprung leder

Lov vare dig, ojesu Krist

Min själ och sinne, låt Gud råda Mitt vittne vare Gud! jag vill

Nu haver denna dag Nu tystne de klagande ljuden Nu upp och redo varen Nu vilar helajorden

När ingen dager ögat skådar När världens hopp iörtvinat stod

O Gud, för de trogna martyrer

O huru ljuvlig är Ojesu Krist, som mandom tog Ojesu Krist, till dig förvisst Ojesu, närjag hädan skall O Kriste, du föddes av kvinna Oss kristna bör tro och besinna

Ringen, I klockor, ja, ringen

Salig är den stilla stunden Sanningens Ande, som av höjden Si, jesus är ett tröstrikt namn Si, natten flyr för dagens fröjd Sig fröjde nu var kristen man Skiljas vi må från vänner Snart ligger bojan krossad Stillajag på dig vill akta Store Gud, som handen räckte Statt upp, o Sion, och lovsjung Säll den som haver jesus kär

Till dig allena, jesu Krist Till dig av hjärtans grunde

Uppfaren är vår Herre Krist

239 36

62

369 408

440 571 597 442 378

33

150

207

40 288 555 235 317

54

215 485

66

56 107 580 567 403 259

68 193

269 279

127

SOU 1985:16 Ur djupet av mitt hjärta 299 I dödens bojor Kristus låg 472 Ni mänskobarn som här i världen 589 Nu i tysta skuggan längen 511 jag vill dig, Gud, med glädje prisa 242 Av hjärtat vill jag dig prisa 580 jerusalem, höj upp din röst 106 jesus, du mitt hjärtas längtan 273 jesus, du som själen mättar 357 jesus, lär mig alltid tänka 455 jesus, du min glädje 356 Kom, Skaparande, Herren god 50 Kom inför Herren med tacksamhet 168 jesus, Guds Son, träd in i 93 Kristus, konung som hör hemma 350 Dig vare lov, ojesus Krist 438 Min själ, låt Gud i allt få råda 586 Gud söker oss i kärlek stor 590 Så har nu denna dag 510 Låt gråten och klagan få stillna 624 Nu dagen är till ända 316 Nu vilar folk och länder 186 När ingen ljusning alls jag finner 270 En blomma uti öknen stod 349

På lidande byggd är Guds kyrka (in/163 psalm) Hur skön och ljuvlig är Ojesus Krist som mänska blev Ojesus Krist, i dig förvisst Ojesus, när mitt liv släcks ut Som klaraste vattuflöden Vi kristna bör tro och besinna

Ring, alla klockor,ja klinga

Salig, jesus, är den stunden Sanningens Ande, himmelskt ljus Se, jesus är ett tröstrikt namn Se natten flyr för dagens fröjd Nu låt oss fröjdas med varann Från våra kära, från våra vänner Med alla Herrens fromma Stillajag min blick vill fästa Gud, din nåd till himlen räcker Stå upp, o Sion, och lovsjung Säll är den som håller jesus kär

I dig, 0 Herre jesus kär Till dig ur hjärtegrunden

Till himlen Herren jesus för

408 33 562 622 83 243

434

411 293

42 120 471 307 615 528 215 131 392

553 548

158

Vad kan dock min själ förnöja 400 Säll är den som sina händer 244 Var man må nu väl glädja sig 37 O gläd dig Guds församling nu 32 Varthän skall jag dock fly 275 Ojesus, rik av nåd 555 Vi skullejag ej möta glad 387 jag ber om hjälp till stillhet 584 Vilken kärlek oss bevisad 80 Dig, min jesus, nu jag skådar 454 Vår tid är ganska flyktig här 466 Hur snabbt, o Gud, vår tid förgår 522 Välsignade varen, I kära 148 Välsignade alla ni kära 492 Välsignat är det hem förvisst 482 Välsigna, Herre, alla dem (ny 294 psalm) Vänd av din vrede, Gud 154 Vänd bort din vrede, Gud 549 Vänden om, I sorgsna sinnen 156 Vänd nu om, ni sorgsna sinnen 551 Vänta efter Herren 376 Vila i din väntan (ny psalm) 205

Register över psalmernas begynnelserad

(Med hänvisning till psalmernas nummer.)

Ack saliga dag, som i hoppet vi bidar 314 Advent är mörker och kyla 429 Alla dina ord är ande och liv 655 Alla har brått 255 Alla källor springer fram i glädje 487 Allena Gud i himmelrik 18 Allt mänskosläktet av ett blod 597 Allt som är spritt och delat 713 Allt är redo! Lyssna alla 542 Ande ifrån ovan 364 Att be till Gud han själv oss lär 536 Att bedja är ej endast att begära 213 Att ta farväl på riktigt sätt 623 Av goda makter underbart bevarad 516 Av hjärtat hållerjag dig kär 239

Av hjärtat villjag dig prisa 580

Bar du min börda, led du min nöd 282 Bed för mig, Herre kär 267 Befall i Herrens händer 247 Behåll oss vid ditt rena ord 377 Bered en väg för Herran 103 Bevara, Gud, vårt fosterland 604 Bliv kvar hos mig 189 Blott en dag, ett ögonblick i sänder 249 Blott i det öppna 90

Blås på mig, skaparvind 369

Bort med tanken, sorgsna hjärta 241 Bortom berg och mörka vatten 714 Bred dina vida vingar 190 Brist ut, min själ, i lovsångs ljud 12 Brödet är ett, brutet för alla 402

De blomster som i marken bor 202 De heliga i landet 491 De kommer från öst och väst 323 De skall gå till den heliga staden 172 De som sår med tårar 677

De såg ej dig, blott timmermannens son 461 De trodde attjesus var borta 156 Den blida vår är inne 197 Den blomstertid nu kommer 199 Den dag du gav oss, Gud, är gången 191 Den korta stund jag vandrar här 157 Den kärlek du till världen har 137 Den ljusa dag framgången är 508 Den mörka floden 722 Den morke nat forgangen er 503 Den signade dag som vi nu här ser 175 Den stora vita skaran där 170 Den store mester kommer 485 Den stunden i Getsemane 139 Den tunga dagen går mot natt 466 Denna dag stod Kristus opp 151 Det dukas i himlarnas rike ett bord 321 Det er så yndigt at leges ad 417 Det finns djup i Herrens godhet 285 Det finns en väg till himmelen 303 Det finns ett hem långt bortom sorgens hemland 641 Det finns ett land av ljus och sång 639 Det gamla är förgånget är 521 Det gungar så fint 360 Det går ett tyst och tåligt lamm 446 Det helga bröd på altarbordet vilar 395 Det kan vi göra för rätt och för fred 600 Det ljusnar sakta 182 Det ringer till vila 519 Det susar genom livets strid 109 Det tänds ett ljus 208 Det är en ros utsprungen 113 Det är saligt på jesus få tro 263 Det är sant att jesus lever 49 Detta är den dag som Herren har gjort 669 Detta är den stora dagen 149 Dig, ljusens Fader, vare pris 63 Dig, min jesus, nu jag skådar 454 Dig skall min själ sitt offer bära 22 Dig vare lov, ojesus Krist 438 Dig vare lov och pris, 0 Krist 333 Dig vi lovsjunger, ärar 451 Din frid skall aldrig vika 173 Din klara sol går åter opp 176 Din kärlek, jesus, gräns ej vet 91 Din sol går bort, men du blir när 513 Din spira, jesus, sträckes ut 35 Dina händer är fulla av blommor 154 Ditt lidande har nått sitt slut 467 Ditt ord är mina fötters lykta 675 Ditt verk är stort, men jag är svag 95 Domen över världen går 463 Du bar ditt kors, 0 jesu mild 140 Du för vars allmaktsord 19

Du gav mig, o Herre, en teg av din jord 607 Du går, Guds Lamm, du rena 136 Du, Herre., i din hägnad tar 610 Du kallar oss till kyrkan 414 Du morgonstjärna, mild och ren 483 Du, o Gud, är livets källa 594 Du sanna vinträd, jesus kär 72 Du segern oss förkunnar 150

Du som av kärlek varm 94 Du som gick före oss 74

Du som härlig ställde 329 Du som i alltets mitt 445 Du som oss frälst ur syndens band 478 Du är större än mitt hjärta 27 Du öppnar din hand 673 Du öppnar, o evige Fader 396 Därför att Ordet bland oss bor 381

En blomma uti öknen stod 349 En dagjag lämnar mitt hem 627 En dag skal Herrens skaperdrammer mate 638 En dalande dag, en flyktig stund 625 En dunkel örtagård jag vet 539 En dyr klenod, en klar och ren 64 En Fader oss förenar 60 En gång dö och sedan domen 637 En herrdag i höjden 315 En jordisk dag, en dag från dig 504 Enjungfru födde ett barn i dag 124 En liten stund med jesus 207 En stjärna gick på himlen fram 130 En syndig man 541 En såningsman går där 66 En vanlig dag när inget särskilt händer 354 En vapenlös Kristus är farlig 601 En vänlig grönskas rika dräkt 201 Ett barn är fött på denna dag 126 Ett barn är oss fött 684 Ett, jesus, än påminnerjag 505 Ett Kristusbrev till världen 418 Ett liv ur dina händer 387 Ett vänligt ord kan göra under 98

Fader, du som livet tänder 383 Fader, du vars hjärta gömmer 233 Famn som bär mig 568 Faraos härar hann upp oss vid stranden 617 Folken på jorden 602 Fram skrider året i sin gång 203 Från Gud vill jag ej vika 561 Från himlens höjd jag bringar bud 125 Från tidevarv till tidevarv 380 Från våra kära, från våra vänner 307 Frälsare, du som äger läkedomen 232

Frälsare, tag min hand 278 Fröjdas, vart sinne 118 Fädernas kyrka i Sveriges land 372 För alla helgon, som i kamp för tron 171 För att du inte tog det gudomliga 38 För hela världen vida 423 Föraktad var han och övergiven 646 Förbida Gud, min själ 582 Fördolde Gud 581 Förfäras ej, du lilla hop 579 Förgäves all vår omsorg är 606

Gammal är kyrkan 56 Ge jesus äran, frälsta mänsklighet 17 Genom gatans trängsel 506 Giv folken fred, giv själen frid 605 Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt 433 Giv, ojesus, fröjd och lycka 194 Glad jag städse vill bekänna 69 Gläd dig, du Kristi brud 104 Glädje utan Gud ej finnes 570 Glädjens Herre, var en gäst 295 Gläns över sjö och strand 134 Grip du mig, helige Ande 370 Gryningen talar om dig 338 Gud bor i ett ljus 346 Gud, din nåd till himlen räcker 215 Gud, ditt folk är vandringsfolket 298 Gud er nådig, han vil ikke 546 Gud, från ditt hus, vår tillflykt 288 Gud, för dig är allting klart 217

Gud har en famn 384 Gud har gett åt fågeln dess vingar 342 Gud har inte skonat sin egen Son 656 Gud har omsorg om vårt släkte 416 Gud har skapat allting 345 Gud, hos dig är livets källa 382 Gud låter sina trogna här 167 Gud, när du andas över vårjord 481 Gud, se i nåd till dessa två 82 Gud skapade av jord 415 Gud skapade de klara vattnen 596 Gud som haver barnen kär 193 Gud söker oss i kärlek stor 590 Gud trefaldig, stå oss bi 336 Gud vare lovad 404 Gud, vår Gud, för världen all 99 Gud, vår Gud, vi lovar dig ] Gud, vår lösta tunga 76 Gud är en av oss vid detta bord 399 Gud är mitt ibland oss 79 Gud är trofast! Så ljöd sången 30 Gud är vår starkhet och vårt stöd 374 Guds Ande kom från himlen ner 160

Guds härlighet oss styrka ger 331 Guds källa har vatten tillfyllest 236 Guds kärlek är som stranden 289 Guds Lamm, dig hälsar skaran 353 Guds menighet erjordens storste under 375 Guds rena Lamm, oskyldig 143 Guds rådslut från begynnelsen 443 Guds Son en gång i morgonglans 496 Guds tjänare skall se hans ansikte 672 Guds väg i dunkel ofta går 341 Guds värld är en skimrande gåva 287 Guds änglar är hans sändebud 489 Gå varsamt, min kristen 574 Gå, Sion, din konung att möta 108 Gör porten hög, gör dörren bred 107

Halleluja! Sjung om jesus 15 Han gick den svåra vägen 449 Han kommer i sin kyrka 110 Han lever! 0 min ande, känn 474 Han på korset, han allena 141 Han satte sig ner på stranden 355 Hav och stränder din allmakt formar 425 Hela vägen går han med mig 252 Hela världen fröjdes Herran 4 Helig,helig,helig,HerreGud 3 Helige Ande, låt nu ske 161 Helige Ande, sanningens Ande 366 Helige Fader, kom och var oss nära 20 Herdar som på fälten vaktat 436 Herre, dig i nåd förbarma 552 Herre, din dag var också lik 290 Herre Gud, ditt dyre navn og atre 334 Herre Gud, för digjag klagar 621 Herre,jag vill bida 206 Herre, med kraft ifrån höjden 276 Herre, när din dag är inne 174 Herre, samla oss nu alla 81 Herre, se vi väntar alla 52 Herre, sänd ut din Ande 681 Herre, vår Herre 644 Herren gav, och Herren tog 571 Herren lever, våga tro det 155 Herren är min herde 647 Herren är min herde 648 Herren är min herde 649 Herren är min herde god 567 Herren är min konung 661 Herren, vår Gud, har rest sin tron 426 Herren, vår Gud, är en konung 2 Himlen håller andan 640 Himlen är så härligt blå 133 Himmelske Fader 340 Hjälp mig,jesus, troget vandra 587

Hjärtan. enigt sammanslutna 58 Hos dig är livets källa 657 Hos Herren är nåd 671

Hosianna. Davids son 105

Hur fröjdar sig i templets famn Jr09 Hur härligt vittna land och sjö 527 Hur ljuvligt det är att möta 301 Hur ljuvt det är att komma 80 Hur mäktig är den sabbat 643 Hur snabbt. o Gud, vår tid förgår 522 Hur svårt att ena tron 721 i Hur underlig är du i allt vad du gör 268 Huru länge skall mitt hjärta 351

Här en källa rinner 246

Härlig ärjorden 297

Höga kors, du enda ädla 462 Höga majestät 328 Högt i stjärnehimlen 25 Högtlovat vare jesu namn 14 Höj jubel till Herren 668 Hör du rösten 432 Hör, Gud ännu sin nåd dig bjuder 406 Hör hur tempelsången stiger 77 Hör oss, Gud, du själv har bett oss 537

1 Adam är vi alla ett 229 I al sin glans nu stråler solen 526 I dag är en Frälsare född åt oss 666 I denna ljuva sommartid 200 1 dig, 0 Herre jesus kär 553

I dödens bojor Kristus låg 472

I en värld av död 612 I Guds tystnad fårjag vara 531 Ijesu Kristi namn vi ber 388 Ijesu namn till bords vi går 611 l himmelen, i himmelen 169

I hoppet sig min frälsta själ förnöjer 325 I levernets bekymmer sänkt 620

I makt utan like 422 1 tro under himmelens skvar 228 I öster stiger solen opp 50]

In dulcijubilo 440 Inför Guds himlatron 490 1ngen hinner fram 265

jag behövde en nästa 97 jag ber om hjälp till stillhet 584 jag går mot döden varjag går 619 jag har Herren kär 660 jag har ofta frågor, Herre 218 jag höja vill till Gud min säng 430 jag kan icke räkna dem alla 260 jag kom inte hit för attjag tror 400 jag känner den 534

jag lyfter mina händer 238 jag lyfter ögat mot himmelen 210 jag nu den säkra grunden vunnit 245 jag skall gråtande kasta mig ner 311 jag skall vandra inför Herren 6-15 jag skulle vilja våga tro 219 jag till din måltid bjudits in 538 jag tror på Gud som med sitt ord 68 jag vet en hälsning mera kär 609 jag vet en port som öppen står 223 jag vet mig en sömn ijesu namn 633 jag vet på vem jag tror 566 jag vill dig, Gud, med glädje prisa 212 jag vill icke grubbla och sörja 715 jag vill sjunga om min vän 477 jag är det trädet i din gård 523 jag är en gäst och främling 322 jag är hos dej, min Gud 518 jerusalem, höj upp din röst 106 jesus, du min glädje 356 jesus, du mitt hjärtas längtan 273 jesus, du mitt liv, min hälsa 138 jesus, du som själen mättar 357 jesus från Nasaret går här fram 39 jesus för världen givit sitt liv 45 jesus, gör mig så till sinnes 274 jesus kär, gå ej förbi mig 211 jesus kär, var mig när 184 jesus satt ibåten 595 jesus är m:»n vän den bäste 43 jesus är ute och söker 225 jesus, Guds Son, träd in i denna skara 93 jesus, det meste 361 jesus, dig idjupa nöden 457 jesus, djupa såren dina 448 jesus Kristus är uppstånden 148 jesus Kristus är vår hälsa 390 jesus, låt din kärleks låga 413 jesus, lär nig alltid tänka 455 jesus, min Herre, dig vill jag älska 280 jesus, tänk på mig 585 jordens th, stjärnornas Herre 628 jublande lyfter vi här våra händer 292 jungfru Mtria 484 just som jag är, ej med ett strå 222

Klippa, du som brast för mig 230 Kläd dig, själ, i högtidskläder 397 Kom inför Herren med tacksamhet 168 Kom med glädje och med sång 475 Kom nära. Gud, kom vila 532 Kom och se vad Gud har gjort 667 Kom, helge Ande, Herre Gud 51 Kom, helge. Ande, Herre Gud 480

Kom, helge Ande, till mig in 365 Kom, helige Ande, från höjden 286 Kom, låt oss nu förenas här 16 Kom, låt oss tillbedja Herren 665 Kom, Skaparande, Herre god 50 Kom, vänner, låt oss hasta 614 Kornet har sin vila 204 Kristus, hjälten, han allena 591 Kristus kommer - Davids son lll Kristus, konung som hör hemma 350 Kristus lever — underbara ord 152 Kristus vandrar bland oss än 40 Kristus är sannerligen uppstånden 686 Kristus är världens ljus 37 Krukmakarskivan svänger runt 344 Käre jesus, vi är här 410 Kärlek av höjden Värdes beskära 92 Kärlek från vår Gud 29

Lagd på strå i ett stall 441 Led, milda ljus 275 Lev för jesus, intet annat 279 Likt vårdagssol i morgonglöd 198 Livet vann, dess namn är jesus 153 Livets Ande, kom från ovan 53 Ljus av ljus, 0 morgonstjärna 495 Ljus som liv åt världen gav 330 Lov, ära och pris 10 Lova Gud i himmelshöjd 6 Lova Herren, ni alla hans verk 670 Lova Herren, sol och måne 7 Lova vill jag Herran, Herran 8 Lovad vare Herren 327 Lovets offer - Krist är uppstånden 469 Lyss till änglasångens ord 123 Lyssna, hör, du höga himmel 456 Lågorna är många 61 Långt bortom rymder vida 212 Låt gråten och klagan få stillna 624- Låt mig börja med dig, 0 min Frälsare 196 Låt mig få höra om jesus 46 Låt nya tankar tolka Kristi bud 424 Låt oss glada och i tro 31 Låt oss nu jesus prisa 473 Låt rätten flyta fram 650 Lämna dig helt åt jesus 224 Lär mig att bedja av hjärtat 214 Lär mig, du skog, att vissna glad 304 Löftena kunna ej svika 254

Maria, sa judas 420 Med alla Herrens fromma 615 Med Gud och hans vänskap 59 Med himlen det blir som för tiojungfrur 635

Med jesus fram i de bästa åren 593 Med lust och glädje tänker 324 Med pelarstoder tolv 371 Med tacksam röst och tacksam själ 24 Med vår glädje över livets under 386 Mer helighet giv mig 281 Min Frälsare lever 313 Min Gud och Fader käre 497 Min Gud, jag är bedrövad 559 Min Gud, närjag betänker 13 Min framtidsdag är ljus och lång 302 Min hjälp kommer från Herren 676 Min själ, du måste nu glömma 447 Min själ, låt Gud i allt få råda 586 Min själ skall lova Herran 9 Min själ väntar efter Herren 679 Min synd, o Gud, mot dina bud 554- Mina döda timmar 530 Mitt hjärta, fröjda dig 535 Mitt hjärta slår så underbart 394 Mitt hjärta vidgar sig 642 Mitt i en värld av mörker 264 Mitt i vintern var det 435 Mitt liv rinner bort 711 Morgon mellan fjällen 179 Morgonens rodnad över bergen brinner 502 Morgonrodnaden skall väcka 500 Mycket folk kring jesus var 452 Måne och sol, vatten och vind 21 Människosonen skall komma på himlens skyar 663 Mästare, alla söka dig 216

Nattens skuggor sakta viker 318 Ni mänskobarn som här i världen 589 Nu dagen är kommen 122 Nu dagen är till ända 316 Nu då jag är förd åt sidan 716 nu finns bara Gud och du 720 Nu gläd dig, min ande, i Herran 272 Nu i tysta skuggan fången 511 Nu kommen är vår påskafröjd 470 Nu kommer kväll med vilans bud 515 Nu låt oss fröjdas med varann 471 Nu segrar alla trognas hopp 132 Nu sjunker bullret 192 Nu stiger solen fram ur österns portar 499 Nu stunden är kommen, o saliga fröjd 479 Nu tacka Gud, allt folk 5 Nu tändas tusenjuleljus 116 Nu vilans dag förflutit 520 Nu vilar ett hjärta 309 Nu vilar folk och länder 186 Nu är det morgon 181 Nu är en dag framliden 187

Nu är livet gömt hos Gud 629 Nu öppnar saknad sina öde vidder 719 Någon du känner är din bäste vän 359 Någon skall vaka i världens natt 419 Nämn mig jesus, han är livet 358 När jesusbarnet låg en gång 117 När allt omkring mig vilar 512 När inför din dom jag stod 558 När ingen ljusning alls jag finner 270 Närjag den törnekrona 460

Närjag lever harjag dig 308 Närjuldagsmorgon glimmar 121

När stormen ryter vilt på hav 608 När vi delar det bröd 75 När vi i högsta nöden står 550 När vintermörkret kring oss står 427 När världens Frälsarejag ser 145 Närmare, Gud, till dig 271

0 Betlehem, du lilla stad 115 0 du helge Ande, kom/Veni Sancte Spiritus 362 0 du saliga, o du heliga 127 0 du som himlens stjärnor tänt 428 0 du som ser, () du som vet 227 0 du som underbart ledsagat oss 712 0 Fader vår, barmhärtig, god 376 0 giv mig tusen tungors ljud 44 O giv oss, Herre, av den tro 253 0 gläd dig Guds församling nu 32 O gode Ande, led du mig 412 0 gränslösa frälsning 226 0 Gud, all sannings källa 209 0 Gud, det är en hjärtans tröst 407 0 Gud, ditt rike ingen ser 367 0 Gud, du av barmhärtighet 348 0 Gud, du mig ej överger 310 0 Gud, du som de världar ser 493 0 Gud, vår hjälp i gångna år 195 0 Guds Ande, du som bor i ljus 368 0 Guds kärlek, dina höjder 86 O helge Ande, dig vi ber 363 0 Herre, i dina händer 529 0 huvud, blodigt, sårat 144 0, hur saligt att få vandra 300 Ojesu kär, vad har väl du förbrutit 459 Ojesus Krist, dig till oss vänd 78 Ojesus Krist, du nådens brunn 556 Ojesus Krist, i dig förvisst 562 Ojesus Krist, som mänska blev 33 Ojesus, när mitt liv släcks ut 622 Ojesus, rik av nåd 555 Ojesus, än de dina 70 O Kristus, du som ljuset är 185 0 Kristus, oss benåda 36

O liv, som blev tänt 258 0 livets Gud vi tackar dig 494 0, låt ditt rike komma 613 0 min jesus, dit du gått 588 0 natt av ljus som ej kan dö 468 0 salighet, o gåtfullhet 234 0 store Gud, när jag den värld beskådar 11 O sällhet stor, som Herren ger 262 Och det hände vid den tiden 129 Om Kristus döljes nu för dig 476 Omkring ditt ord, ojesus 65 Op, al den ting, som Gud har gjort 347 Ord av evighet 284 Oändlig nåd mig Herren gav 231

Pris vare Gud! Allena han 257 Pris vare Gud, som låter 177 Prisad högt av herdars skara 439 På digjag hoppas, Herre kär 560 På Gud och ej på eget råd 565 På lidande byggd är Guds kyrka 163 På tröskeln till Marias hem 488 Pärlor sköna, ängder gröna 592

Ring, alla klockor, ja klinga 434 Räds ej bekänna Kristi namn 88

Sackeus var en publikan 545

Salig du, och högt benådad 164 Salig, jesus, är den stunden 411

Saliga de som har rena hjärtan 651 Saliga de som ifrån världens öden 306 Saliga visshet, jesus är min 259 Saligt är det folk 674 Sanningens Ande, himmelskt ljus du tänder 293 Se, din konung kommer till dig 652 Se Guds Lamm 664 Se Guds Lamm 682 Se Herrens ord är rent och klart 378 Se här bygges Babels torn 598

Se, jag vill bära ditt budskap, Herre 89 Se, jesus är ett tröstrikt namn 42

Se, jungfrun skall föda en son 680 Se, jungfrun skall föda en son 683

Se, kärlet brast, och oljan är utgjuten 453 Se natten flyr för dagens fröjd 120

Se, nu stiger solen ur havets famn 525 Se på himlens många fåglar 572

Se, vi går upp till jerusalem 135 Seger giv, du segerrike 577 Sin enda grund har kyrkan 57 Skydda oss, Herre 685 Skynda till jesus, Frälsaren kär 221 Skåda, skåda nu här alla 142

Släck de tusen bildernas skärm 533 Snabbtjagar stormen våra år 717 Snart bröt du upp 626 Som en härlig gudomskälla 235 Som ett klockspel hörjag dig 339 Som hjorten trängtar till vattenbäckar 658 Som hjorten trängtar till vattenbäckar 659 Som klaraste vattuflöden 83 Som källor utan vatten 599 Som mannen och kvinnan i glädje tillsammans 85 Som skimret över hav och sky 178 Som sol om våren stiger 162 Som spridda sädeskornen 71 Som sådden förnimmer Guds välbehag 183 Som torra marken dricker regn 67 Sorgen och glädjen, de vandrar tillsamman 269 Sorlet har dött 166 Stillajag min blick vill fästa 528 Stilla natt, heliga natt 114 Stå upp, o Sion, och lovsjung 131 Städse på Sion jag tänker 312 Så går en dag än från vår tid 188 Så har nu denna dag 510 Så kort var den fröjd 631 Så långt som havets bölja går 421 Så skön en väg ej finns på jord 405 Så skön går morgonstjärnan fram 319 Så skön och ljuvlig är 408 Så som du bjöd vi kommer nu 401 Så tag nu mina händer 277 Så älskade Gud världen all 28 Så är fullkomnat, jesus kär 465 Säg mig den vägen som drager till livet 266 Säg, känner du det underbara namnet 47 Säll den som håller jesus kär 392 Säll är den som sina händer 244 Sänd av himlens 501 en strimma 291 Sörj för mig, min fader kär 564

Tack, Fader, för den dag du gav 507 Tack, gode Gud, för allt som finns 23 Tack, min Gud, för vad som varit 261 Tack, 0 Gud, att i din kyrka 373 Tidens mätt har fyllts till randen 431 Till den himmel som blir allas 220 Till digjag ropar, Herre Krist 573 Till dig ur hjärtegrunden 548 Till himlen Herren jesus för 158 Till härlighetens land igen 159 Till möten och brunnar 444

Till natt det åter lider 514 Tillkomme ditt rike 100

Tistlar, törne, ökensand 618 Trofaste Gud, som livet i oss tänder 630

Tryggare kan ingen vara 248 Tränger i dolda djupen ner 26 Trötta av dagen vi kommer dig nära 517 Tung och kvalfull vilar 102 Tusen stjärnor glimmar 343 Två väldiga strider om människans själ 544 Tyst, likt dagg som faller 398 Tänk, när en gång det töcken har försvunnit 320 Tänk på honom som var frestad 578

Upp, kristen, upp till kamp 576 Upp, min tunga, att lovsjunga 147 Upp, psaltare och harpa 326 Upp, Sion, att prisa 379 Upp ur vilda, djupa vatten 389 Uppå tröskeln till sitt hus 632 Ur djupen ropar jag till dig 547 Ur djupen ropar jag till dig 678 Ur djupet av mitt hjärta 299 Uti din nåd, o Fader blid 240

Vackra törnrosbuske 450 Vad ljus över griften 146 Vad röst, vad ljuvlig röst 393 Vak upp! Hör väkten ljuder 543 ”Vaka med mig” 458 Vaka och bed, ty dagen är nära 662 Vaka, själ, och bed 575 Vakna upp! en stämma bjuder 317 Var dag är en sällsam gåva 180 Var glad, min själ, och fatta mod 569 Var hälsad, Herrens moder 486 Var hälsad, sköna morgonstund 119 Var inte rädd. Det finns ett hemligt tecken 256 Varjag går i skogar, berg och dalar 251 Var kristtrogen fröjde sig 437 Var är den Vän 305 Varför gick vi bort att söka 540 Vart flyrjag för Gud 557 Vem är det som kommer på vägen 41 Verka tills natten kommer 283 Vi här så många med oss 403 Vi kristna bör tro och besinna 243 Vi lovar dig, 0 store Gud 55 Vi lyfter våra hjärtan 84 Vi sätter oss i ringen 603 Vi tackar dig, 0 Herre Krist 509 Vi tackar dig, ojesus god 464- Vi tackar dig så hjärtelig 498 Vi tackar dig, vår Skapare 385 Vi till ditt altarbord bär fram 73 Vi tror på Gud som skapar världen 335 Vi är ett folk på vandring 616 Vid Betlehem en vinternatt 128

Vila i din väntan 205 Vilken vän vi har ijesus 48 Vind sopar töcken i rymd 718 Vinden ser vi inte 54 Visa mig dina vägar, o Gud 653 Visa mig, Herre, din väg 654 Vredens stora dag - En dag skall uppgå för vår syn 636 Våga vara den du i Kristus är 87 Vår blick mot helga berget går 165 Vår Gud, till dig du skapat oss 337 Vår Herre Krist var Sonen 352 Vår Gud är oss en väldig borg 237 Vår Herre Krist var Sonen 352 Vår Herres, jesu Kristi, död 391 Vår store Gud gör stora under 101 Vårt fäste i all nöd är Gud 482 Väktarns rop i natten skallar 634 Välsigna, Herre, alla dem 294 Välsigna, Herre, vad du ger 296 Välsignade alla ni kära 492 Vänd bort din vrede, Gud 549 Vänd nu om, ni sorgsna sinnen 551 Vänligt överjorden glänser 34 Världen som nu föds på nytt 524 Världens Frälsare kom här 112

Å, vilka stora gåvor 442

Än finns det en värld 62 Änglarna sjunger i himlen 332 Ängsliga hjärta, upp ur din dvala 583 Är det sant att jesus är min broder 250 Är Gud i himlen för mig 563

Öppna mig för din kärlek 96

Supplement till Den svenska psalmboken

Innehållsförteckning supplementet

FADER, SON OCH ANDE

723 724 725 726 727

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN

728 729 730 731

KYRKOÅRET 732

733 734 735 736 737

DAGENS OCH ÅRETS TIDER

738 739

ATT LEVA AV TRO 740

741 742

Ett kosmos utan gräns och slut Du drar mig Vi skulle inte längta efter ljuset De lånade krubba åt jesus en gång Är dagen fylld av oro och bekymmer

O du som skapar rymd och jord Herren hörde bön Se, en gåvoflod går fram Var inte rädd, ty jag går alltid före

Kom jesus, kom Immanuel Stjärnorna spänner en båge Bara johannes Tänk om någon känt igen oss Gråt inte mer Maria Du räckte ut din hand

Gå i frid nu till din vila Innan natten kommer

Allting vilar i ditt ögas djupa genomskin- lighet Gud, du gick bort

Han kom från ett främmande land

743 jag ger mig själv i dag åt dig

744

Herre, sänd mig (Thuma mina)

TILLSAMMANS 1 VÄRLDEN

745. Försoningens dag och uppståndelsens dag 746 ”Vi ville dig se” 747 Gud hör ett rop ur djupen 748 Så länge solen värmerjorden

FRAMTIDEN OCH HOPPET

749. Tron sig sträcker efter frukten 750 En gång i tidens morgon är jorden ny 751 Ojerusalem, bland städer

BIBELVISOR OCH KANON

752 Herren skall strida för er 753 Tacka Herren, ty han är god

754 I frid vill jag lägga mig ned 755 Var stilla och vet att jag är Gud 756 0 Gud, din nåd är bättre än liv 757 Saliga äro de människor 758 Lova Herren, min själ 759 Herren är min starkhet och min lovsång 760 Detta är dagen 761 Helig, helig, helig är Herren Sebaot 762 Söken först Guds rike 763 jag är med er alla dagar 764 Saliga de som hör Guds ord 765 Bli kvar, 0 Herre

766 Den som dricker av det vatten

767 jag är livets bröd 768 jag är vägen, sanningen och livet 769 Ni har inte utvalt mig 770 Vi för vår del 771 Gud bevisar sin kärlek till oss 772 Intet kan mig skilja från Guds kärlek 773 Lever vi, så lever vi för Herren 774 Låt oss vandra i ljuset 775 De skall se hans ansikte 776 Kom, låt oss prisa vår Herre och Gud 777 Den glädje vi i Herren har 778 Gud, vår tillflykt och vårt stöd 779 Som skimret över hav och sky 780 Allt skall försvinna 781 Shalom, shalom 782 Sjung med din mun 783 Vår Gud, till dig du skapat oss 784 Dona nobis pacem 785 jubilate deo/Lov och tack till Herren

NEGRO SPIRITUALS

786 He is King of kings 787 Nobody knows the trouble I”Ve seen 788 Were you there when they crucifled my Lord 789 Lord, I want to be a Christian 790 Swing low, sweet Chariot 791 I am a poor wayfaring stranger

FADER, SON OCH ANDE

723. Ett kosmos utan gräns och slut v ljes 40:12, 26-31 Grenoble 1753

1 Ett kosmos utan gräns och slut 4 I rymden vintergator går med avstånd ingen mäter ut, som ljusa stigar, vita spår. i detta rum, oändlighet, Och mörker, ljus, planeters gång vi söker dig, barmhärtighet. till Gud bär fram en lovets sång. 2 Och stjärnor finns, som ingen ser, 5 I universums tystnad finns i rymdens mörker lyser de. ett liv som i vår kropp förnims, Och solar tänds och slocknar ut, och rörelser i denna rymd vi ser dem ej, de finns för Gud. de vidgar ut ett kosmiskt rum. 3 När kvällen kommer mörk och tyst 6 Oändligt liten är vår jord blir månen av vår sol belyst, i denna rymd, men till oss när med lånat ljus den ändå bär en kärlek utan gräns och slut en glimt av sol i natten här. från kosmos skapare, vår Gud.

L Å Lundberg 1978 efter engelsk text ur Benjamin Brittens opera Noas ark 1958

FADER, SON OCH ANDE

724. Du drar mig

Ps 143:6

v 1 Hos ll:4 TKzterno 197—1 Försån are: Du drar mig men ej vid ett: rep, och jag läng- tar så ef— ter jdig'

Alla:

45%? 354531???

Du ja— garmig men med ing— en pil, och jag läng- tar så ef— ter dig. Försån are: Alla:

så??? 43%. 1

Du har tänt mittblod men med ing—en eld, och jag läng-tar så ef— ter dig' Försån are:

och jag läng—tar så ef—ter dig' I mörk—rets nät och gro- par A1___1_a: ååå—li; Täåi $$? ? 513 fång —ar du ditt vilt, och jag läng- tar så ef—ter dig. 1 Du drar mig

men ej vid ett rep, och jag längtar så efter dig!

2 Du jagar mig men med ingen pil, och jag längtar så efter dig!

3 Du har tänt mitt blod men med ingen eld, och jag längtar så efter dig!

4 Du har fört mig bakom nattens vägg men med inget finger, och jag längtar så efter dig!

5 I mörkrets nät och gropar fångar du ditt vilt, och jag längtar så efter dig!

Nelly Sachs 1944, 1962 0 Lagererantz 1966

FADER, SON OCH ANDE

725. Vi skulle inte längta efter ljuset

v ljoh 1:4 Ef2119 v 2jes 65:24 v 3 Ps 19:2—3 Luk 19:40 Ch H H Panj' (1848—1918) är man reser? 3.355, Vi skulle in— te läng—ta ef— ter lju - set, om in- te återges i är; i; lofjgäläöäpäd lju—set re—dan bland oss brann. Ej gäster blott vi är men barn i åts snårigt-ii se; i 4515? s hu — set, och läng-e har vi agt vad nyss Vi fann 1 Vi skulle inte längta efter ljuset, 3 Guds makt och ära dag och natt förkunnar. om inte ljuset redan bland oss brann. Hans skaparord har alla hört och sett. Ej gäster blott vi är men barn i huset, Om våra sånger dött och vi står stumma och länge har vi ägt vad nyss vi fann. skall stenar ropa ut hans härlighet. 2 Vi skulle inte söka efter klarhet, 4 Ett kors blev rest, en gravsten undanvältrad. om aldrig en förklaringsdag vi fått. Låt örat höra, ögat se i dag Förrän vi ropar efter Gud har svaret en värld som pånyttfödd nu återvänder på ropet redan till vårt hjärta nått. till den bestämmelse som du den gav.

A Frostenson 1961

726. De lånade krubba åt jesus en gång

T Kverna 1972

De lå—na-de krubba åt Je—sus en gång. Han låg där på halm och

..., 55%

strå. De lå-na—de ås—na långt—bort-i—från för Her—ren att ri — da

på. Han kor-sethan bar, och tör — nets krans, var hans.

1 De lånade krubba åtjesus en gång. Han låg där på halm och strå. De lånade åsna långtbortifrån för Herren att rida på. Men korset han bar, och törnets krans, var hans.

FADER, SON OCH ANDE

2 Fem kornbröd, två fiskar — han lånade dem, bad folket att sitta ner. Det räckte till mättnad åt tusenden, välsignat från himmelen. Men korset han bar, och törnets krans, var hans.

3 Han lånar en båt vid Gennesarets strand, förkunnar sitt ord från den. Han själv och de tolv lånar lä och hägn bland bergen och skogens träd. Men korset han bar, och törnets krans, var hans.

4 Han lånar en sal då hans dag är förbi och dukar sitt nattvardsbord. Den grav som han lades att vila i — ett lån från en främlings jord. Men korset han bar, och törnets krans, var hans.

5 Och nu — närjag ser för mig törnenas krans och ser på det kors han bar, då kännerjag djupt: det var icke hans, min börda, min skuld han bar. Det kors min Frälsare kallade sitt var mitt.

A Frostenson 1974 efter okänd norsk författare

dju—pet av ditt hjärta, och av hans vis—het kan du ledning få.

FADER, SON OCH ANDE

1 Är dagen fylld av oro och bekymmer, och ovisshet gör vägen svår att gå, så stanna upp och ge dig tid att lyssna, ty kanske, kanske skall du finna då: Guds Ande bor i djupet av ditt hjärta, och av hans vishet kan du ledning få.

2 Är sinnet tungt av ängslan, sorg och saknad, och ensamhet gör dagen kall och grå, så stanna upp och ge dig tid att lyssna, ty kanske, kanske skall du finna då: Guds Ande bor i djupet av ditt hjärta, och av hans kärlek kan du värme få.

3 Är tiden knapp men kraven på dig många, och stress och trötthet ständigt tränger på, så stanna dock och ge dig tid att lyssna, ty kanske, kanske skall du finna då: Guds Ande bor i djupet av ditt hjärta, och av hans styrka kan du krafter få.

4 Känns livet tomt, ja, meningslöst att leva, och tvivlets skuggor mörka kring dig stå, så stanna upp ändå en stund i vila, ty kanske, kanske skall du finna då: Guds Ande bor i djupet av ditt hjärta, och av hans låga skall du livsmod få.

Maj Bylork 1983

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN

728. O du som skapar rymd och jord

Ga1511 v 3 jes 53:3-5 2 Kor 5:14-15 v4joh 11:52 v 1 1 Mos I Rom 12:45 v 2 Rom 5:12 lf ] Bender (1909- )

O du som skapar rymd och jord, det står ej skri-vet i ditt

får; E%

ord att liv skall va- ra damm i blåst, en framfart u—tan gagn och

åt:—f g 32535 igar—3 få

Ditt ord, din öpp—na hand strör 1 svar— ta

och till sist

rym-der liv och ljus som trot-sar mörk-ret

blir mänsklig — het och bär din bild.

1 O du som skapar rymd och jord, 3 O Kristus, mänska i en värld det står ej skrivet i ditt ord vars luft var dödens andedräkt, att liv skall vara damm i blåst, du tömde våra smärtors kalk en framfart utan gagn och mål. och dog för oss med öppen famn. Ditt ord, din öppna hand strör ut Kurirer far till alla folk i svarta rymder liv och ljus med bud till dem att Gud och vi som trotsar mörkret och till sist i Kristus stritt mot dödens våld, blir mänsklighet och bär din bild. i Kristus vunnit denna strid.

2 Konungslig frihet blev oss skänkt, 4 O Ande, såg det om igen: men vi begärde bli som du. hur Kristus segrat på ett kors Då blev envar sin egen gud och gjort Guds spridda barn till ett, och levde inkrökt i sig själv. ett enda bröd, en enda kropp. Då blev vår värld ett fängelse, När brödet bryts i ökenland och där var döden härskare, går fram en vilja i vårt liv: tills livets Segerfurste kom, att givas ut, att lova dig, bröt ner dess mur och frigav oss. 0 Fader, Son och helge And.

M H Franzmann (1907-1976) 0 Hartman 1980

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN

729. Herren hörde bön

v 1 2 Mos 16:14 f v 2 Fil 2:8 v ?) Amos 416 S—E Bär/t' 197!)

Her-ren hör—de bön i det ö - de lan-det, ströd—de äng-lars

bröd så—som frost på mar—ken.

l Herren hörde bön 3 Ande, sänd med oss i det öde landet, bröd i land av saknad. strödde änglars bröd Så skall i vår kropp såsom frost på marken. Kristus uppenbaras.

2 Kristus utgav sig, offrad intill döden. Nu är han vårt liv och Guds bröd i öknen.

O Hartman 1981

730. Se, en gåvoflod går fram

v 1 2 Kor 926-15 2 Kor 89 v 4 Matt 25:34 ff v 3 l Pet 9:6-15 v 2 Luk 9:59 v 3 1 Kor l:l8 S-E Briek 1978

EF—__ '_._l_l— ! '—

alltnu ber: Var med, var medoch ge. Detfins nöd och ö—verflöd, det finns

1 Se, en gåvoflod går fram, Det finns nöd och överflöd, och Guds kärlek är dess namn. det finns svält och det finns bröd. Han som gett dig allt nu ber: Vill du se Guds vilja ske, Var med, var med och ge. var med, var med och ge.

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN

2 Ej i morgon men i dag finns det tillfälle du har Öppna ögonen och se, var med, var med och ge. Har du tagit mot Guds nåd, är du rik, då har du råd att med jesu måttstock ge. Var med, var med och ge.

3 Som en rämna och ett sår är vår värld, men från ett kors går en kraft som gör den hel. Var med, var med och ge.

A Frostenson 1978

731

G Gsus Gsus G

Nya himlar, en ny jord, där rättfärdighet skall bo vi i väntan vandrar mot. Var med, var med och ge.

4 Se, en gåvoflod går fram, och Guds kärlek är dess namn. Han som gett dig allt nu ber: Var med, var med och ge. Det finns nöd och överflöd, det finns svält och det finns bröd. Vill du se Guds vilja ske, var med, var med och ge.

Var inte rädd, ty jag går alltid före

C/G G G

___.-

Gsus

1- —T— se

Fö'usångane: Du skall fär—das ge— nan

#3 133113 & få? ESC—5135???

ök—nen, cmen du

G7/D

C/H

skall ej dö

AmV

N_f/*

långt i mör — ker

u— tan skräck,ty jag går först. Duskall

ärirårtåärw

—la, du skall bli min tolk, för -stådd av fråm—lDiYngs—folk. E"1:30 Em A7 3

Gsus ll- -ZG C/G l3

och jag skall ge

3- %Hi sill—JG Efi—rä

så;

KYRKAN OCH NÅDEMEDLEN

] Du skall färdas genom öknen, men du skall ej dö av törst. Du skall vandra långt i mörker utan skräck, ty jag går först. Du skall tala, du skall bli min tolk, förstådd av främlingsfolk. Du skall se Guds ansikte och leva. Var inte rädd, tyjag går alltid före. Följ mina spår och jag skall ge dig frid.

2 Bär din väg igenom floder, frukta ej, ty du är ledd. Går du tvärs igenom elden, skall du inte ens bli svedd. Om du måste möta Satans makt, där döden står på vakt, minns attjag är med dig alla dagar. Var inte rädd...

3 Är du fattig, se, Guds rike det är ditt, och salig du. Du skall skratta, du är salig, du som gråter bittert nu. Om för min skull hämnd och hat dig slår och du helt ensam står, salig, salig du och rikt välsignad. Var inte rädd...

R Dafford 1975 Britt G Hallqvist 1984

KYRKOÅRET

732. Kom jesus, kom Immanuel .Medeltida

Wårgaw

Kom Jesus, kom Im—ma— nu -el, ur fången— skapen lös var själ. Ge

gigaset—a t saraaa?

nu åt var— je syn - dens slav den frihet du åt Is — rael gav.

år # Wlåsfsw

gläds, ja gläds' Im— ma - nu— el ger frihet åt var bun - den själ.

1 Kom jesus, kom Immanuel, 4 Kom, krossa med din stav av järn ur fångenskapen lös var själ. all Satans makt och bli vårt värn, Ge nu åt varje syndens slav kom lyft ditt folk ur gravens djup den frihet du åt Israel gav. in i ditt rikes segerljus. Så gläds, ja gläds! Så gläds... Immanuel ger frihet åt var bunden själ. 5 Lys morgonstjärna Gud har tänt, o, kom till oss, kom, Guds advent, 2 O kom, 0 kom, allsmäktig Gud, förjaga mörkret tills vi ser som när du gav oss dina bud en värld där, Gud, din vilja sker. i eld och moln på Sinai. Så gläds... Kom nu och gör den fångne fri. Så gläds...

3 Du som har nyckeln i din hand till dödens och till livets land, du läser opp, och öppen står den värld där inget ont oss när. Så gläds...

Latinsk text 1100-talet? _] Mason Neale (1818—66) A Frostenson 1984

733. Stjärnorna spänner en båge på himlen

v 2jes ll:6 v 5Jes 60:30 v 4 Luk 2:34 R Forsberg 1974

Många—iw

. Stjärnorna spänner en bå- ge på him — len, löf- tet och undret blir

Maew%_

verkligt i nat— ten, Gud är ett dar— —ran-de barn hos Ma — ri - a.

KYRKOÅRET

l Stjärnorna spänner en båge på himlen, löftet och undret blir verkligt i natten, Gud är ett darrande barn hos Maria.

2 Husdjuren känner det. Oxen och åsnan samlas kring krubban i skapelsens timmar. Barnet är lammens och lejonens Herre.

3 Herdarna känner det, springer till krubban. Ropet om friheten ljuder från bergen: bördornas tyngd skall han lyfta ifrån oss.

4 Kungarna känner det: här är ett rike, större än världens och bortom beräkning. Modern med barnet är tecknet som motsägs.

5 Änglarna känner det, sjunger med stjärnan, Sonen är himmelens glädje till jorden, folken skall vandra i ljuset från honom.

6 Morgonen ljusnar, och skapelsens lovsång stiger med himmelska härskarors röster: Ara ske jesus, vår Herre och broder.

G Bexell 1972

734- Bara johannes

v ljoh 19:25—27 v 3 Matt 27:45, 51 v 2 Matt 26:56 B Hallin 1971

1. Pet—rus,Ja-kob och Filip- pus—al-la,al- la grå—ter, vå—gar in— te B maj? C7 Dm F B A7 Dmaj7 D

se hur Je-sus dör på kor—set. Hop-pas Gud för - lå — ter.

Re "Lång :Hm

Ba—ra Jo— hannes vid kor—set står kvar med Ma - ri - a. l Petrus, jakob och Filippus — 2 Alla sviker.

alla, alla gråter, Ingen orkar vågar inte vara stark och trogen. se hur jesus Fly ur staden, dör på korset. över bäcken, Hoppas Gud förlåter. upp i bergen,

Bara johannes in i mörka skogen! vid korset står kvar med Maria. Bara johannes...

KYRKOÅRET

3 Solen mörknar. Berget skälver ända ner i grunden. Himlen svartnar.

Britt G Hallqvist 1971

Herre Gud, ack hjälp (lin Son i denna svåra stunden! Bara johannes...

735. Tänk om någon känt igen oss

Mark 16:1-8 v 7 Matt 28:940 S-E Bäck 1971

1. Tänk om nå—gon känt i — gen oss där på vä— gen till gra-ven,

Wasa

a—tiju &_ä

vän — ner som vi var till den— ne döm— de och häng— —de.

vem skul-le vältra un— dan den tung—a ste- nen?

Försångare: l Tänk om någon känt igen oss där på vägen till graven, vänner som vi var till denne dömde och hängde. Alla: Och vem skulle vältra undan den tunga stenen?

Försångare:

2 Det var ännu mörkt och mörkret var barmhärtigt som glömska. Tids nog morgon, blickar, frågor, ljus över skammen. Alla: Och vem skulle vältra undan den tunga stenen?

! Försångare: 3 Dag kom före oss till graven. Solen lyste på stenen, den som låg där undanvältrad. Inseglet brutet. Alla: Ty någon har vältrat undan den tunga stenen.

Försångare:

4 Men det ljus som kom från stenen blev som tusende solar, bländade och genomlysta

O Hartman 1971

såg vi Guds ängel. Alla: Ty någon har vältrat undan den tunga stenen.

Försängare: 5 Och då greps vi av en fruktan som på yttersta dagen, bort från graven sprang vi, flydde utan besinning. Alla: Ty någon har vältrat undan den tunga stenen.

Försångare: 6 Aldrig skulle vi ha vågat säga något om detta, hade inte någon kommit mot oss på gatan. Alla: Ty någon har vältrat undan den tunga stenen.

Färsångare: 7 Det var han, ja det var jesus. jesus levande, mänsklig. Hälsade som vanligt, sade: ”Var inte rädda.” Alla: Ty någon har vältrat undan den tunga stenen.

KYRKOÅRET

736. Gråt inte mer Maria

v ljoh 20:11 v 2joh 20:14 D Helldén 1972

'_'—;—

_ _;iäiii

1.Gråt in-te mer Ma - ri- a, Mäs— ta-ren finns in-te här.

Härdär du står och grå - ter mör-ker och dödsskug-ga är.

1 Gråt inte mer Maria. 3 ja, det är Han, Maria, Mästaren finns inte här. trädens och fåglarnas man: Här där du står och gråter, graven är tom och öppen, mörker och dödsskugga är. men här i gräset står Han.

2 Vänd dig nu om Maria, 4 Vågar du skratta Maria glöm all din sorg och nöd: fastän du står vid en grav? bakom dig gryr en morgon Ropa det ut över staden: full av levande glöd. jesus lever i dag.

Ylva Eggehorn 1970

737. Du räckte ut din hand

v 4 joh 20:26-28 V 5 Matt 25:40 [( Bengtsson 1970 gj Jga/.! 145—351—1'11759 ;> ;t ,t t - - : ! tt . Du räck- te ut din hand, jag såg och trod — de att De blin-da såg, de hung- ran — de blev mät — åt fil Jai—m ? ? HJ då F:?U A..-1— liv och kår lek lev de i vår nöd. men ljus och fri- het räckte ut dig själv i vin och bröd,

åwmjtljjl

blev till natt och död.

1 Du räckte ut din hand, jag såg och trodde att liv och kärlek levde i vår nöd. De blinda såg, de hungrande blev mätta. Du räckte ut dig själv i vin och bröd, men ljus och frihet blev till natt och död.

KYRKOÅRET

2 Du räckte ut din hand på trä som bar dig i stum förtvivlan mot din himmel opp. jag stod där tyst på avstånd, mitt bland folket, såg såren i din hand, din fot, din kropp. Och mörkret slöt sig tungt och utan hopp.

3 jag hörde ryktet flyga över staden att graven inte höll min Herre kvar. Men jag har sett och hört och lärt av livet att dödens gåta aldrig kan få svar, och ingen ger tillbaks vad graven tar.

4 Då räcker du emot mig dina händer. Min Herre och min Gud är här igen. Och jag får röra dig med mina händer och höra dig som då, för längesen. I tvivlets mörker möterjag min vån.

5 Ochjag blir fri att möta allt som kommer, och jag kan räcka ut min egen hand mot dig som finns i dina minsta vänner, i deras nöd — och kanske jag ibland får ge åt andra värmen av din hand.

_] A Hellström 1970

DAGENS OCH ÅRETS TIDER

738. Gå i frid nu till din vila

Ps 4, 74:16, 14811—3 Israelisk

i frid nu till din vi - la. II: Söm— nen drömnar åt dig ger.

Wåräéäåå

I: Vi — la ut från da—gens mö — dor, II. nat-ten kan—mer hit med ro.

-vad du som oss gav II: mor- gon, kväll, natt och dag. I, II: Tack för solen,

äta?—såååasää

— nen och jer—den, 10 - vad värl—dar—nas Her— re. I: A - men. II: A- men.

I Gå i frid nu till din vila. II Sömnen drömmar åt dig ger. I Vila ut från dagens mödor, II natten kommer hit med ro. I Månljus strömmar tyst från himlen ner,

II daggen glänser på mark och sten.

I Lovad du som oss gav II morgon, kväll, natt och dag.

I,II Tack för solen, månen och jorden, lovad Världarnas Herre.

I Amen. II Amen.

Israelisk text i tysk bearbetning av H König A Frostenson 1976, 1982

DAGENS OCH ÅRETS TIDER

739. Innan natten kommer

v 1 Ps 92:1—2 v 3 1 Tim 2:1-2 v 2 Rom 12:15 v 4 Apg 19:32 P Harling 198]

WEW—333315?

In—nan natten kommer vill jag tack a för den dag du gav,

"%%

dem som jag möt— te. För ett liv som mög-nat nå — got,

&%%'" ätt—1

Her- re, vill jag tack - a.

MWg—5" 3153—53.

. In- nan natten kommer vill jag tän -ka påH7 dem som nu ler i kärleks- -gläd- je, och på dem i en— sam— he — ten, 157 Am

Her—re,vill jag tän— ka.

! Innan natten kommer 3 Innan natten kommer vill jag tacka villjag bedja för den dag du gav, för den jord vi fått dem som jag mötte. men smutsat, skövlat. För ett liv som mognat något, För vår värld som väts av tårar, Herre, villjag tacka. Herre, villjag bedja. 2 Innan natten kommer 4 Innan natten kommer vill jag tänka vill jag lämna på dem som nu ler allt tillbaks åt dig i kärleksglädje, att älska, värna. och på dem i ensamheten, Allt åt dig, vår tro, vårt tvivel, Herre, vill jag tänka. Herre, tag emot det.

j_]onsson 1978, 1982

ATT LEVA AV TRO

740. Allting vilar i ditt ögas djupa genomskinlighet

S—E Bäck 1972

%%5555553355535

l. Allting vi-lar i ditt ö-gas dju-pa ge- nom-skin-lig-het:

W 5 535.535? % ti

sjö-ar, träd och hem och stå-der, al- la hjärtans hemlig-het.

l Allting vilar i ditt ögas djupa genomskinlighet: sjöar. träd och hem och städer, alla hjärtans hemlighet.

2 Anförtrodda åt varandra, delande det liv du gav, allt vi äger, allt vi väntar. Kom, o Herre jesus, snart.

3 Återställ den värld du skapat, låt den bliva som den var, renad av ditt blod och genomskimrad av en osedd dag.

A Frostenson 1969, 1980

741. Gud, du gick bort

v 2 Ps 8322 v 4jcs 66:12—13, 2 Kor 1:3—4 v 3joh 20:19, Ps 42z4 TSörenson 1970

Lidan-dets kors väx-er sig stort —mest för de mins-ta i värl-den.

l Gud, du gick bort. 3 Ack, vi vill helst Korset står kvar. låsa vår port, Bomber har efterträtt svärden. gömma oss undan för världen. Lidandets kors Var är din Gud? växer sig stort —— frågar de nu. mest för de minsta i världen. Glädjen och kraften, var är den? 2 Upp mot en hård, 4 Herre, kom hit, mörknande rymd levande, varm, stiger i oro vår fråga: trösta din ängsliga skara! Gud, är du död? Följ oss, 0 Gud, Hur skall då vi ut i vår värld, leva och orka och våga? styrk oss i nöd och i fara!

Britt G Hallqvist 1969, 1978

ATT LEVA AV TRO

742. Han kom från ett främmande land Luk 15:20-24 G Stram/Sjö 1970

Gm D7/A Gm/eb D7/A Gm Cm

1. Han kom från ett fränman—de land, visste in— te att kär—1e-ken

GmB J— m G; jC j]

fanns, mötte in—te en blick, vil—le vän—da sig bort. Han sin

G.. i? ]

ringpåhanshand och

år;—någ

skor på hans fot—ter. Bjud samman till fest,t1'll fest,spel och Gm T 2972 ;3 dans, bjud samman till fest,spe1 och dans. 1 Han kom från ett främmande land, 3 Det onda han har har värkt ut. visste inte att kärleken fanns, Han var död men är levande nu. mötte inte en blick, Han kom hem. Han är med ville vända sig bort. där Guds skapelse sker Han sin skuld, ej förlåtelsen såg. och det skingrade samlas igen. Sätt en ring på hans hand Sätt en ring... och skor på hans fötter. Bjud samman till fest, 4 Det finns inget främlingskap mer, till fest, spel och dans, men en vidöppen famn och ett hem bjud samman till fest, spel och dans. och förlåtelsens nåd för det barn som kom bort. 2 Sitt hem han på avstånd får se. Ingen ensam och utestängd mer. Någon kommer med hastande steg. Sätt en ring... Han blir tagen i famn, han får höra sitt namn och han är inte utanför mer. Sätt en ring...

A Frostenson 1969, 1979

ATT LEVA AV TRO

743 jag ger mig själv i dag åt dig

Apg 17:26 v 2 job 28:25 Irländsk frlkmeladi

1. Jag ger mig själv i dag åt dig som ny — född låg på

gata—ea & ,saarsj—gggä

trä och strå, tog do — pet 1 Jo:: - dan och lät din

gryning-en, blev lyft i skyn till Gud och snart på skyn skall

1 jag ger mig själv i dag åt dig 3 jag ger mig själv i dag åt dig, som nyfödd låg på trä och strå, ditt skaparljus där allt blev till, tog dopet ijordan och lät din natt där foten ej går vill, din kropp bli spikad på ett kors, din hand som lägges tyst i min steg ur din grav i gryningen, när själv jag tvekar om min stig, blev lyft i skyn till Gud och snart din röst som ropar efter mig, på skyn skall komma hit igen. förtrogen, ingen annan lik. jag ger mig själv i dag åt dig. jag ger mig själv i dag åt dig.

2 Jag ger mig själv i dag åt dig som stjärnor, sol och måne gav till ljus som skiljer natt från dag, gav fågeln flykt och musslan skal, åt regn och vindar lag och tal, drog gränserna för land och hav, miljarder är din skapardag. jag ger mig själv i dag åt dig.

A Frostenson 1970

ATT LEVA AV TRO

744- Herre, sänd mig (Thuma mina)

F ärtsångare Sydafrikansk

Q är? _" if * 3? "' _? Thu-måiumina .

Sänd mig, Gud.

&%%355314 93

Thuma mi— na,Thuma mi — na, Thuma mi—na So-man— Herre mig, Herre sänd mig, Herre sänd mig, sänd mig,

—e

dla Thu—ma dla Gud. Herre Gud .

Sången upprepas flera gånger. Försångaren kan ange flera textvarianter, tex

Herre, sänd mig...sänd mig, Gud, Herre Gud. Herre, led mig led mig, Gud, Herre Gud. Herre, fyll mig fyll mig, Gud, Herre Gud.

Sydafrikansk sång Övers 1978

TILLSAMMANS I VÄRLDEN

745 Försoningens dag och uppståndelsens dag

v 2_]es 914 v Zjes 8:22. 911 ] P E Hartmann 1852

W&W

1. För — so - ningens dag och upp -

stån—del —sens dag har

kom— mit, och allt är för — änd— rat.

EHF—%%

den' Äg vad i

Weataåww

Kris— tus du har.

1 Försoningens dag och uppståndelsens dag har kommit, och allt är förändrat.

Gå ut i den! Ag vad 1 Kristus du har. Den värld som är hans på dig väntar.

värld som är hans på dig vän — tar.

3 Ur Golgatamörkret, i påskdagens sol

han kommer. Han är i dem båda. I mörkret där ångesten råder han bor. Han ger oss uppståndelsens morgon.

2 Förtrycket och öken han bryter itu. I honom har folken sin frihet. Han fyller vår dag med det eviga nu som är och som var och förbliver.

A Frostenson 1961

746 ”Vi ville dig se”

joh 12:20-26 L Å Lundberg 1968

4-l__-_—k—i

'...'-l--_l—- _ XII-_-- _—

"Vi vil-le dig se",så greker—na bad, och Je— sus i dag till

dig vi nu ber. Vi tror att du finns i- bland oss än— nu. Och

Mikä

kan- ske vårt liv är du, ba— ra du. Och kan- ske vårt liv är

åf .

du, ba— ra du.

TILLSAMMANS 1 VÄRDEN

1 ”Vi ville dig se”, så grekerna bad, och jesus i dag till dig vi nu ber. Vi tror att du finns ibland oss ännu. /: Och kanske vårt liv är du, bara du. :/

2 I strömmen av liv, i gatornas brus vi skymtar ibland ditt ansiktes ljus; en gråt och ett skrik ur ångestens djup, /: då rycker vi till; vi hör det är du. :/

A Frostenson 1968, 1979

3 Vi tror du är med bland dem som för fred, för frihet och rätt, och fattigas sak ger livet i dag, vår broder och vän /: tillsjorden igen är mänskornas hem. :/

4 O sårade kropp som aldrig kan dö, som högt lyftes opp, () kärlek från Gud, du eviga ljus och skapande ord, /: låt frihetens träd slå rot på vårjord. :/

747. Gud hör ett rop ur djupen

R Barrett—Ayres 1966

Gud hör ett rop ur dju—pen, och det är blo-dets

rop, allt blod som sjönk i jor—den från krig och broder—mord. Hur

kan vi vara

dö-va

som Ka— in, när han sa:

ååå—Sää

"Ta va- ra på min

bro-der,

var _

för, och var-för jag?

1 Gud hör ett rop ur djupen, och det är blodets rop, allt blod som sjönk ijorden från krig och brodermord. Hur kan vi vara döva som Kain, när han sa: Ta vara på min broder, varför, och varförjag?

2 Pilatus ber om vatten och sina händer tvår, är själv en maktens fånge, men fri den dömde står. Han bär sin törnekrona och lyfts på korset opp. Den värld som slites sönder och blöder är hans kropp.

TILLSAMMANS I VÄRLDEN

3 Så länge mänskor ängslas, förtrycks på dennajord, torteras döms och fängslas och dignar under ok, så länge vi ser våldsdåd, hör barnens hungergråt, så säger Gud: Din broder skall du ta vara på.

_] Ferguson 1966 A Frostenson 1984

748. Så längeFm solen värmerjorden P Harling 1980

äl; D 5 är- mer jor- -den och kor - net kan

länge so— len 43%.Fm7öq332 — gon än -nu lyma -ser av Ghopp och framtids-

tro, sti- ger vår lov—sång till dig, Gud, och vi

sjunger Hal-le — lu- ja.

1 Så länge solen värmerjorden och kornet kan få gro, så länge ögon ännu lyser av hopp och framtidstro, /: så stiger vår lovsång till dig, Gud, och vi sjunger Halleluja! :/

2 Så länge händer söker händer i solidaritet, så länge bönen öppnar vägar mot din verklighet, /: så stiger vår lovsång

3 Så länge rätten tillåts flöda och sanningen nå fram, så länge sorgen får en boning i en öppen famn, /: så stiger vår lovsång

4 Så länge barnen vågar hoppas på ett framtidsland, så länge blommor kan få knoppas i Guds skaparhand, /: så stiger vår lovsång

5 Så länge ljuset skingrar mörkret när ordet i dag blir kött, så länge människan har värde och liv blir återfött, /: så stiger vår lovsång

P Harling 1980

FRAMTIDEN OCH HOPPET

749 Tron sig sträcker efter frukten

v ljoh 4:35 v 5 Heb 1111 v 3 _]oh 8:56 Herrn/ml efter 135/Berlin 1786 Tron sig sträcker ef—ter fruk—ten när i blom-ning trä-det

åå”? är! ”nu? am

går, ser hur skör-de -fä1—ten vitnar, där den gro-na säd—den står.

l Tron sig sträcker efter frukten 4 Innan vattnet ännu delats när i blomning trädet går, lyfte tron sin stav och såg ser hur skördefälten vitnar, hur en väg på havets botten där den gröna sådden står. framför Israels fötter låg.

2 Medan gryningen i tvekan 5 Tro är visshet om Guds löfte, dröjer än på bergets kam ting som inte syns men finns skådar tron den nya dagen, svarar honom som oss kallar: hastar till sin gärning fram. ”ja, jag kommer. ja, jag vill.”

3 Länge förrän regnet kommit hördes Noas hammarslag. Bortom främlingskap och träldom Abraham såg Kristi dag.

A Frostenson 1960

750. En gång i tidens morgon är jorden ny v 2 _]es 58:6-7 v 3 Ps 126z5—6 E von Koch 1974

sjöbottnen synbar. Fat-ti— ga gläds åt be - fri-el-sens bud-skap,

W

slut är för-trycket och fång- ar— na fri- &.

] En gång i tidens morgon ärjorden ny, 2 En gång är synen verklig och drömmen sann. luften är renad och sjöbottnen synbar. Frihetens dag är då äntligen inne. Fattiga gläds åt befrielsens budskap, Rättvisan drar som en vind genom världen. slut är förtrycket och fångarna fria. Människan bryter sitt bröd med sin broder.

FRAMTIDEN OCH HOPPET

3 En gång är löftets frösådd Guds mogna säd. Hungriga äter, de blinda ser färger. Trötta får vila, de döva hör toner. Folkslagen samlas medjublande tårar.

G Bexell 1972

751. O jerusalem, bland städer

Upp 2] v 4 Ef 2:19-22

] Gass 1869

... C L. (D

l "! C | 01 D) I ä %

stä—der en —da stad som frid oss här.

Äng-lar svä-var där, som fåg-lar

l Ojerusalem, bland städer enda stad som frid oss bär. Alla dina stenar lever, skälver i Guds andedräkt. Änglar svävar där, som fåglar svävar över vårens fält.

2 Nya stad, som är Guds boning, du från himlen sänkes ner likt en brud som till sin brudgum ren och längtande sig ger. Glasklart guld är dina gator, murarna av ädelsten.

3 Varje port en enda pärla, öppen genom ändlös dag. Allas gåvor nu till allas egendom förvandlats har. Allt som i vår tro och gärning på Guds kärlek blev ett svar.

svä—var ö — ver vå-rens fält.

4 Stenarna har fogats samman. Kristus grund och hörnsten är. Varje sten är ett med staden, hela staden i den är. 0 gemenskap som fullkomnar allas längtan, liv och verk!

5 Dig lovsjunger vi, 0 Fader, för vad jesu kärlek gav,

för den endräkt som hans Ande skapar bland oss nu i dag, tills en gång den nya sången brusar mäktigt som ett hav.

Latinsk text: Urbs benta jerusalem (600—700-talet) A Frostenson 1968

BIBELVISOR OCH KANON

752. Herren skall strida för eder

2 Mos 14:14 S Stadett 1974 G7 &441151H3U11351 Her ren skall stri—da för — der, Her-ren skall strida för TTE 1 i 21 3 ] J oli i I £ j'Dm FT rel _l e —der. I skolan va- ra stil- la där- vid, å,)!" ” stil -1a där — d, stil- la där - id

Herren skall strida för eder, Herren skall strida för eder. Och I skolen vara stilla därvid, stilla därvid, stilla därvid.

753. Tacka Herren, ty han är god

l Krön 16:34 Okänd

Tacke- a Her - ren, ty han är god, ty hans nåd är e—

gedeEHérsesiaf:

vin - ner - lig. Tack- a Her- ren, ty han

%%111l115331 1

ty hans nåd är e — vin -

Tacka Herren, ty han är god, ty hans nåd är evinnerlig. Tacka Herren, ty han är god, ty hans nåd är evinnerlig.

BIBELVISOR OCH KANON

754- I frid vill jag lägga mig ned

Ps 419 Cll7 S Eéiksson 1970—tale! F 111 5111ng 31 11? J 1111; 1 111 ,. 1 I frid. vill jag läg- ga mig ned och i frid vill jag 51113533113121 rtlijtd 1 som- na in, u, Her -re, lå— ter mig bo

åååh—15131

trygg- het och i

I frid vill jag lägga mig ned och i frid villjag somna in, ty du, Herre, låter mig bo i trygghet och i ro.

755. Var stilla och vet att jag är Gud

Ps 4621 ] Okänd

311113); Ätit—[Håål 11328”:

. Var stilla och vet att jag är Gud. Var stilla och v

går; 11 34 J? Gdu . Var stilla och vet att jag är 1 Var stilla och vet attjag är Gud. 5 I dig, min Gud, såjublarjag.Gu Var stilla och vet attjag är Gud. I dig, min Gud, såjublarjag. Var stilla och vet attjag är Gud. I dig, min Gud, såjublarjag. 2 jag Herren är, som helar dig. 6 I dig, min Gud, så gråterjag. Jag Herren är, som helar dig. I dig, min Gud, så gråterjag. jag Herren är, som helar dig. I dig, min Gud, så gråterjag. 3 På dig, min Gud, förtröstarjag. 7 I dig, min Gud, så tröstasjag. På dig, min Gud, förtröstarjag. I dig, min Gud, så tröstas jag. På dig, min Gud, förtröstarjag. I dig, min Gud, så tröstas jag.

4 I dig, min Gud, så vilarjag. I dig, min Gud, så vilarjag. I dig, min Gud, så vilarjag.

BIBELVISOR OCH KANON

7560. Gud, din nåd är bättre än liv

älg”” tailinltentii ,,,,____,_,I 1 13 112, 151—11 3 ,, amn; fr,, ,,13125'"

Em A7

WH

hän-der till dig.

] O Gud, din nåd är bättre än liv, 2 Med lyfta händer inför ditt namn, 0 Gud, din nåd är bättre än liv. med lyfta händer inför ditt namn Jag vill dig prisa, jag vill dig lova, jag vill dig prisa, jag vill dig lova. jag vill upplyfta mina händer inför dig. Jag vill upplyfta mina händer till dig.

BIBELVISOR OCH KANON

757. Saliga äro de människor

Ps 84:6-8 Elisabeth Olson 1970-[ale] C Cmaj7 F Fm % ; 111111 1 1711 111 . V Sa — 1i-ga ä — ro de män— ni — skor som i dig ha sin c Am 07 67 111 11711 17 11111 171 V stCarkhet, de vilkas håg stå till di-na vä — gar. När de Cmaj 7 c7 111 111711; u man vandra ge-nom tå- re — da— len gö- ra de denrik på 551 1 1 & ti 51 1 1111 n n — lor, höstrez- net höl — jer den med valmg nel— Fm ågnnti 711333 3531 ser, mer: väl— sie- nel — ser. De gå från kraft till kraft,

c Am 07 G nl. m 1119 1 1 1 113—11311153 1kraft till kraft, så trä -da de fram in- för Gud på SDi— o—n.

Pm Höst-reg—net höl — jer en med väl -sig-ne1 - ser,

ärr—11113. *5

med väl-sig -ne1 — ser.

Saliga äro de människor som i dig ha sin starkhet, de vilkas håg stå till dina vägar. När de vandra genom tåredalen göra de den rik på källor, och höstregnet höljer den med välsignelser, med välsignelser. De gå från kraft till kraft, kraft till kraft, så träda de fram inför Gud på Sion. Höstregnet höljer den med välsignelser, med välsignelser,

BIBELVISOR OCH KANON

758. Lova Herren, min själ

P5 103: QC G Strandsjä 1968 Lo va Herren, min själ. va Her ren, min 7själ, och för— C/E Am C/G

%%,311l11511111mw

gät ej vad. gott han dig gjort och för- gat eJ vad gott han diggjort.

Lova Herren, min själ. Lova Herren, min själ, och forgät ej vad gott han dig gjort, och förgät ej vad gott han dig gjort.

759. Herren är min starkhet och min lovsång Ps 118:14E0känd

gåt—ij? JlmiijLåJl”

Her — ren är min stark— het. och min - sång.

åäåtm'ri rår??? *" tj35-3l

Han blev mig till frälsning, han blev mig till fräls-ning.

$% T1411lm3 , 111,112 i

Herren är min starkhet och min lovsång. Han blev mig till frälsning, han blev mig till frälsning. Herren är min starkhet och min lovsång.

BIBELVISOR OCH KANON

760. Detta är dagen

Ps I 18: 14 Okänd

%%111111111113111

Det-ta är da— gen, det—ta är da— gen som Her—ren gjort, som

WJEÅ1HH11M11

Her-ren gjort. Låt oss i gläd—je, låt oss i gläd — je nu

%*13311311D7/13rwm

tDack— —a tack— —a Gud. Det— taD är de —gen som Her— ren gjort. Låt oss i gläd— je nu tack - a Gud.

%11111311111135

Det—ta är da—gen, det—ta är da — gen som Her— ren gjort. Detta är dagen, detta är dagen, som Herren gjort, som Herren gjort. Låt oss i glädje, låt oss i glädje nu tacka Gud, ja nu tacka Gud. Detta är dagen som Herren gjort. Låt oss i glädje nu tacka Gud. Detta är dagen, detta är dagen som Herren gjort.

761. Helig, helig, helig är Herren Sebaot

Jes 623 Nolene Prince C Am G C P Dm7 117 Em c7 ååå-34533 3?— gl- 3 15151;— bo

x_f He—lig, he —lig, he - lig är Herren Se—ba — ot. C .... J? 5 53,51 1. 11 1 , , , 17 x_/ Fe— lig, he - lig, he - är Herren Se- —ba — He— —la c c7

jo'r—den är full av hans här—lig-het.He—1a jor-den är full av hans

BIBELVISOR OCH KANON

årmuwudn vr

här F—lighetD. "ela jor— —den är full av hans här - lighet. % H 1 1 i Å — ra

Helig, helig, helig är Herren Sebaot. Helig, helig, helig är Herren Sebaot. Hela jorden är full av hans härlighet. Hela jorden är full av hans härlighet. Hela jorden är lull av hans härlighet. Ara vale Gud.

762. Söken först Guds rike

Matt 6. 33C Karen la_[km 1970— lule! Sö — ken först Guds ke och hans rättfär —dig— Dm 7CLl ? 1, 111 111331 het, så skallG det and —ra till— fal - la F Hal -1e - lu - ja, — men.

Söken först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall det andra tillfalla er. Halleluja, amen.

763 jag är med er alla dagar

Matt 28:20 L _]emestrand 1972 3—A/t kartan

I Am 07 G

' 111111

#1311i1111l1 ;

Jag är med. er al —la da —gar intill ti—dens än— de gewlrwen11u_n1—a

al — la - gar, la — — gar.

jag är med er alla dagar intill tidens ände, alla dagar, alla dagar.

BIBELVISOR OCH KANON

764. Saliga de som hör Guds ord

Lut 11:20 C [intidräm 1981 D F$:m7 G Hm7 Sa -1i— ga som hör Guds ord, sa- 11 - ga de Bmx—13 (Fann) (: Bbdjm Hm %* 1 l [ £ j' il ml 1 ! hör Guds ord. 3, se — li— ga sa —1i —ga de som Em D D (A7) #* rr]. , m 1 1 hör Guds ord och tar det. Saliga de som hör Guds ord, saliga de som hör Guds ord. _]a, saliga de, saliga de som hör Guds ord och tar vara på det. 765 Bli kvar, 0 Herre Luk 24: 291 A Thule 1938 Bli kvar, 0 Her — — da — gens slut är

111—11311111 111"

och det li — der nu

Bli kvar, 0 Herre, ty dagens slut är nära och det lider nu mot afton.

766. Den som dricker av det vatten

joh 4:14 H Nyberg 1982 Ev. gäaaånga/te:

111137 änm äär/Gm

som dricker av det vat- ten som jag ger ho — nom

G Am7 D Aud: G , må 52%

blir eld.—rig törs-tig. Det blir en käl - la till

BIBELVISOR OCH KANON

liv, 1det blir en käl - la till liv, det blir en

1 55111 1 1 11 111,39: _

Den som dricker av det vatten som jag ger honom blir aldrig törstig. Det blir en källa till liv, det blir en källa till liv, det blir en källa till liv i honom.

767 jag är livets bröd

_]oh 6:35 :! Gerdmar 1974 é—At kanon (F)* (A7)* 1 Dm c Dm G 2 Dm c 31 G 111 113111 111211 1111 Jag är li - vets bröd.. Jag är li - vets bröd. Den som

G

11111115111111511311

kommer till mig skall ald— —rig hungra. Jag är li —vets bröd.

5111 1111119111111—1535 111 115—iii? £ 53111131 1111 131

* Guamanaåy'stm inom panna/5 gälla/t då tai/san inte »sjunge aom kanon

jag är livets bröd jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra. jag är livets bröd. jag är levande vatten. jag är levande vatten. Den som tror på mig skall aldrig törsta. jag är levande vatten.

BIBELVISOR OCH KANON

768. Jag är vägen, sanningen och livet

151111133 53%- ;; ..?. 551 ?31411 47131

jag är vägen, sanningen och livet, jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till min Fader utom genom mig.

769. Ni har inte utvalt mig

joh 15: 26 P Olson 1970-talet

1911 513111 11”? U—r 1"; 3

Ni har in—te ut— valt mig, u-tan jag har ut—valt

115—3- 111113?!” ”51111 371

er. Ni har in-te ut- valt mig, 11 —tan jag har ut —valt ! gj E 137 A 147 sym cum och be — stämt er t111 att gå ut i värl— —dHe7n, 11 3” 1 1 1 1—1 1335. ut och bä - ra frukt som består. Då skall Fa—dern ge er EG” Cilm äm J AJS 3 vad ni än ber om, vad än ni ber om i mitt namn. Ni har inte utvalt mig, och bestämt er till att gå ut i världen, utan jag har utvalt er. gå ut och bära frukt som består. Ni har inte utvalt mig, Då skall Fadern ge er vad ni än ber om, utanjag har utvalt er vad än ni ber om i mitt namn.

BIBELVISOR OCH KANON

770. Vi för vår del

?1M33191M331111 13.11.1113 1111J 111! 1111111111111111 1

1 Vi för vår del kan inte låta bli att tala om vad vi har sett och hört. Vi för vår del kan inte låta bli att tala om vad vi har sett och hört.

2 Halleluja, halleluja, halleluja, halleluja. Halleluja, halleluja, halleluja, halleluja.

3 Vi har funnit att bibelns ord är sant, att _]esus frälsa oss från synden kan. Vi har funnit att bibelns ord är sant, att _]esus frälsa oss från synden kan.

771. Gud bevisar sin kärlek till oss

Rom 5:8 G Kamå 1972 3- 41 kanon

1ä1id11n1 Jäéi1n11w

Gud be —vi-— sar sin kär— -1ek till oss ge— nom att Kris - tus

?HiUWråwrWTWW

me— dan vi än -nu var syn — da — re.

Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.

BIBELVISOR OCH KANON

772. Intet kan mig skilja från Guds kärlek

Rom 8:38—39 T Frve'm I'JGU D Asus A L &nu—14 i? 1 1 11 [ '11 1 1 . ! Intet l(an mig skilja från Guds kär — - lek, 1n— tet kan mig Em7 Fam 11111411113111113111» skilja från Guds nå Var— ken liv el— ler död, ick-e 3 D 11; 1 1 11% 11 112? 11 115511, 1 dju— pas —-te nöd kan mig skil- -ja från Guds kär — — lek.

Intet kan mig skilja från Guds kärlek, intet kan mig skilja från Guds nåd. Varken liv eller död, icke djupaste nöd kan mig skilja från Guds kärlek.

773. Lever vi, så lever vi för Herren

Rom 14z8 [. Åberg-1977 1311 11 11 1111131511/01 — ver vi, så le- -ver vi för Her — ren, 07 C (: G/Fu 221/ib vi £ få år irier ? riff än lil; fl , D/A 11:37 Hm 13111111113-111 1113? le -ver el— —ler dör, om vi le - ver el—ler dör 111111? 11 11 1111 13. hör vi Her-ren till, hör vi Her-ren tiYo

Lever vi, så lever vi för Herren, dör vi, så dör vi för Herren, om vi lever eller dör, om vi lever eller dör hör vi Herren till, hör vi Herren till.

BIBELVISOR OCH KANON

774. Låt oss vandra i ljuset

] _]oh l:7 Okänd ?nga MSMMJ J ål Låt oss vand—ra i lju— set lik-som är ljus,

Am ?IéJålZl-liial'gffnl vand—ra i Guds ljus, 7vand — ra i Guds ljus, Am Cm 3 J = ? 3 _l + vr ? T . vand—ra 1 Guds ljus, vand—ra 1 Guds ljus, Lr"? J & å” i & v a l l vand—ra i Guds kär — leks ljus.

Låt oss vandra i ljuset liksom han är ljus, vandra i Guds ljus, vandra i Guds ljus, vandra i Guds ljus, vandra i Guds ljus, vandra i Guds kärleks ljus.

775. De skall se hans ansikte

Upp 22: 4— 5 C Lindström 1982 G m gaar—ju ? J ? ij få : . De skall se hans an- sik— te, och de skall bä—ra hans rum rum cl$7 Film gål lgjliz mårJiJm—i namn på sin pan- na. De skall se hans an- sik- te Film i j_: %% IT? l H 5 fil J 7 134 och de skall bä —ra hans namn på sin pan— na. Det be— A Civ/ell ååå”; rrnåfm'llr HHS hövs ej läng— re ljus, och det skall 1n -te mer bli natt, F” J—J JT l. && 1 1? J $% 5 J 3 tHy Her— ren Gud, ty Her- ren Gud skall F$m7

&; valli

ly - sa ö —ver dem.

BIBELVISOR OCH KANON

De skall se hans ansikte, och de skall bära hans namn på sin panna De skall se hans ansikte och de skall bara hans namn på sin panna. Det behövs ej längre ljus och det skall inte mer bli natt, ty Herren Gud, ty Herren Gud skall lysa över dem.

776. Kom, låt oss prisa vår Herre och Gud

Ps 67:4— 6 2 Tradilianel/ 1 F WMP fält)”? 1111 i: Kom, låt oss pri-sa vår Her— —re och Gud, sjunga hans KÄ 3 rh %JJJHJJU *IJ HJ Jljjszäl ä —ra med lovsång—ers ljud. Al - la folk skall lo-va vår Gud.

Kom, låt oss prisa vår Herre och Gud, sjunga hans ära med lovsångers ljud. Alla folk skall lova vår Gud.

777. Den glädje vi i Herren har

Hal/e 1704/1) E Ruppe/ 195)

550211? ffleF'lJ MJ 11

. Den gläd- je vi Her — ren har kan värl— den ald — rig så:-LM 11 r1rrr1 från oss ta. Högt— lo — vad va — re Gud.

1 Den glädje vi i Herren har kan världen aldrig från oss ta. Högtlovad vare Gud.

2 Hur långt vi än har kommit bort är vägen hem till honom kort. Högtlovad vare Gud.

3 Han helig Ande åt oss ger och steg för steg hans väg vi ser. Högtlovad vare Gud.

G Weissel 1623 A Frostenson 1984

BIBELVISOR OCH KANON

778. Gud, vår tillflykt och vårt stöd

Okänd l C7

%% 113 523953? dim 111131

Gud, vår tillflykt och vårt stöd, ge oss gläd—je, dag — lige bröd.

Gud, vår tillflykt och Vårt stöd, ge oss glädje, dagligt bröd.

A Frostenson 1984

779. Som skimret över hav och sky _] lvl/alter 154l/B Hop/Je 1969

15111 &?ÅmliulmU—IJ 1

Som skimret ö-ver hav och sky är Herrens nåd var mor —gon ny.

Som skimret över hav och sky är Herrens nåd var morgon ny.

_] Zu'iek före 1542 A Frostenson 1969

780. Allt skall försvinna

Th Rothenberg 1942

%%1111 1111”- ”P%?j

'na. Gud, du be—står enisomf; äriliåå lti 11111 ”% ?GJEJlLåll lJJTlJ J' &; le: /ljjjln lJJP

111 1111111111133H1o1

står en som av in kro —

BIBELVISOR OCH KANON

Allt skall försvinna. allt skall försvinna, Gud, du består Gud, du består. och den som av dig sin krona får. Gud, du består Gud, du består, Gud, du består Gud, du består, och den som av dig sin krona iår.

G Fritzsc/ze 1942 _] H Åberg 1984

781. Shalom, shalom [sr.aelisk jillkIHF/Odl

???—1??ng J HJ? ; 17

1. Sha — lom, sha — lom' Guds frid oss föl— jer. Sha —1om,sha- 2. Sha - lom,ssha — lom' Guds frid 6m1'- na vän— ner sha —1om4;ha—

1111r1111J111%_

lom, den o — ver - går allt jor — diskt förstånd. lom, be - va — rar vårt hjär— ta dag för dag. Sha— % 1 D * ; - 1 lom, sha - lom! lom, Sha - lom! l Shalom, shalom! 2 Shalom, shalom, Guds frid oss följer, Guds frid, mina vänner, shalom, shalom, shalom, shalom, den övergår alltjordiskt förstånd. bevarar vårt hjärta dag för dag. Shalom, shalom! Shalom, shalom!

Israelisk kanon Britt G Hallqvist 1984

782. Sjung med din mun

Engelsk 160!)

& J 13;— 1" i F F— ble/31 131 _, er?;

Szjung med din mun, sjung din själ av —ske— dets sång: ni — ra, far — väl' 3 1 , _ " _mw _ JW ' 1 1 1 1— 1 11 1 1 1 1— 11-- : Bör —dor kan tyng — a oss och via” - gen bli lång, men

m

;? rnr_11141gcw

vi med Gu går med sång.

BIBELVISOR OCH KANON

Sjung med din mun, OCh Vägen bli lång, sjung med din själ men går vi med Gud, avskedets sång: ni kära, farväl! Vi går med Sång! Bördor kan tynga oss

Engelsk kanon Britt G Hallqvist 1984

78?) Vår Gud, till dig du skapat oss

Th Tallis 1561—67

?DJUJÄÅHlå/Lr FTHJJ?

. Vår Gud, till dig du ska —pat oss, och blott i dig kan frid vi

51111th 11111 11111

Din nåd är ny för var— je dag. Vi tack- ar och väl- -sig-— nar dig.

1 Vår Gud, till dig du skapat oss, Från död till liv med dig vi går. och blott i dig kan frid vi få. Vi tackar och välsignar dig. Din nåd är ny för varje dag. Vi tackar och välsignar dig. 3 Guds Ande, du oss skänker kraft och mod att se vad sanning är. 2 Ojesus Krist, i din gestalt Du samlar oss i Kristi namn. blir Faderns kärlek uppenbar. Vi tackar och välsignat dig.

Britt G Hallqvist 1984

784. Dona nobis pacem

111311 111111me ???—3 ff f är råd?/1:11 ägt-11515??? 135.151?qu

111 rFJ 453,111—1

Dona nobis pacem, pacem dona nobis pacem. dona nobis pacem. Dona nobis pacem, Dona nobis pacem, dona nobis pacem.

BIBELVISOR OCH KANON

785. Jubilate Deo

Ps 10011—2 4 Gumpelzhaimer (1559-1625) 931 1 1 1 ' ”ft—3 ,t Hål 1. 1 Ju —bi-la— te De - 0, om —nis terV— — ra, ser— vi — te Lov och tack till Her - ren. Ha15- e- lu - — ja' Hans nåd m är Do-mi - no, ser—vi - te Do — mi- no in lae— —ti— ti - a. ö —ver oss, och Her—rens san-ning va-rar i e —vig -het.

jubilate Deo,

omnis terra, servite Domino, servite Domino in laetitia.

Lov och tack till Herren.

Halleluja!

Hans nåd är över oss, och Herrens sanning varar i evighet.

Efter P5117

NEGRO SPIRITUALS

786. He is King of kings

Negro spiritual

#Ärtli i?;täiJJ—THÄ

is King of kings , 1s Lord of lords , &JJ 13113 älrl JZJHiFmEi Je — sus Christ the first and last, no man wcorks likeF him. He built his throne up in the air, no man works like him, and & ... i 1 3 i 11 F tår 13% called his saints from ev'—ry -—where, no man works like him. 1 He is King of kings, 2 He is King of kings, he is Lord of lords, he is Lord of lords, jesus Christ the first and last, _]esus Christ the first and last, no man works like him. no man works like him. He built his throne up in the air, He pitched his tents on Canaan”s ground, no man works like him, no man works like him, and called his saints from ev”rywhere, and broke the Roman kingdom down, no man works like him. no man works like him.

He is King of kings...

787. Nobody knows the trouble I've seen

Negro spiritual F

ng 3:33? ägnat—21111

1. No— -bo- dy knows the trouble I*ve Been, no— —bo - dyknows

åf”? i? 1113; älgffiiä%jä

Je F—sus, no- -bo - dy knows the trouble I've seen,glo ry, hal— 1e-

”* ;11111—1 1111 1111-1111

lu— "'lah. Some— times I'm up, Stine-timesG I' m down, th yes, Lord.Some—

$$$—ritu- T ååå 3321—53

times I'm al— most to the ground, oh yes, Lord. Oh

NEGRO SPIRITUALS

] Nobody knows the trouble Ilve seen, 2 nobody knows butjesus, nobody knows the trouble I,ve seen, glory, hallelujah. Sometimes Pm up, sometimes Ilm down, oh yes, Lord. Sometimes Pm almost to the ground, oh yes, Lord. Oh,

Nobody knows the trouble I've seen, nobody knows butjesus, nobody knows the trouble I”ve seen, glory, hallelujah. Oh ev”ry day to you I pray, oh yes, Lord, for you to drive my sins away, oh yes, Lord.

Oh, nobody knows...

788. Were you there when they crucified my Lord

Negro spiritual

515/lt? thtg

. F”Were you there when they cru— ci- fied my Lord? Were you

1111131511113111 1

there when they cru- ci— fied my Lord?

?WJEJ—iw

11413131

sometimes it cau— ses to trem-ble, trem — ble, tremblev

Fam

135.113? 115—11 1

Were you there when they cru- ci— fied my Lord?

] Were you there when they crucified my Lord? Were you there when they crucified my Lord? Oh — sometimes it causes me to tremble, tremble, Were you there when they crucified my Lord?

2 Were you there when they nailed him to the tree?

tremble

3 Were you there when they pierced him in the side?

4 Were you there when the sun refused to shine? 5 Were you there when they laid him in the tomb?

6 Were you there when he rose from out the tomb?

NEGRO SPIRITUALS

789. Lord, I want to be a Christian

Negro spiritual

genthnm 525111 53

. Lord, I Gwant to a ChristianG in heart, in— 3 my heart, Lord, I want to aChristian i —a heartD, ga ;;? J” 5131 in—a my heart, heart, Lord,I want to be 3

Christian in— a heart.

l Lord, I want to be a Christian ina my heart, ina my heart, Lord, I want to be a Christian ina my heart, ina my heart, ina my heart, Lord, I want to be a Christian ina my heart.

2 Lord, I want to be more loving ina my heart... 3 Lord, I want to be more holy ina my heart...

4 Lord, I want to be like _]esus ina my heart...

NEGRO SPIRITUALS

790. Swing low,____ sweet Chariot Negro tpirituol A

1.5w1'ng low, sweet cha -ri — otL com —in' for to car— ry me Gm7 c7 r F7 F *I 45' 4 F Lii M if? i 3 home, swing low, sweet cha -ri — ot, com —in for to 51553 ”(131251 133311 car—ry me home. I look'd o — ver Jor— dan and what did I C7 Dm % Gm7 C7 & & fil. ! & ? Lif see, com—in' for to car— ry me home? A band of _l 1357 c7 j?e ? HEL 15153— ,tij Fil T? E A "_ » ang—els comin' af-ter me, com-in” for to carry me home.

1 Swing low, sweet Chariot, comin” for to carry me home, swing low, sweet Chariot, comin” for to carry me home. I look”d over jordan and what did I see, comin” for to carry me home? A band of angels comin, after me, comin* for to carry me home. Swing low, sweet Chariot, comin” for to carry me home, swing low, sweet Chariot, comin* for to carry me home.

2 SWing low, sweet Chariot, comin” for to carry me home, swing low, sweet Chariot, comin” for to carry me home. If you get there before I do, comin* for to carry me home, tell all my friends I”m comin* comin, for to carry me home. Swing low, sweet Chariot, comin' for to carry me home, swing low, sweet Chariot, comin' for to carry me home.

there too,

NEGRO SPIRITUALS

791. I am a poor wayfaring stranger

Spiritual

? A7 Dm 1111—11 LJ? ? 3 11 1 när? 1. I am a voor way—far—ing strang— er while trav'ling

& 31” 131 WW,"

through this world of woe, yet there's no sick — ness, toil nor

(371? 3121 752791

there see my fat- her,

åå JMHT fil Själjjwffili

roam; I' m on- ly Gm7 A7 sas Am7

&??fiä ti

go - ing o — ver home.

1 I am a poor wayfaring stranger while trav”ling through this world ofwoe, yet there*s no sickness, toil nor danger in that bright world to which I go. I”m going there to see my father, I”m going there no more to roam; Ilm only going over jordan, Pm only going over home.

2 I know dark Clouds will gather round me, I know my way is rough and steep; yet beauteous fields liejust before me where God”s redeem,d their vigils keep. I”m going there to see my mother, she said she”d meet me when I come; Ilm only going over jordan, I”m only going over home.

go-ingo-ver Jor- -dä7/ I'mon—ly

3 I'll soon be freed from every trial, my body sleep in the church-yard; I”ll drop the cross of self-denial and enter on my great reward. I'm going there to see my class-mates, who”ve gone before me one by one; I”m only going over jordan, I”m only going over home.

4 I want to wear a crown of glory, when I get home on that good land; I want to shout salvation”s story,

in concert with the blood-wash”d band; I”m going there to see my Savior, to sing his praise forever more; I”m only going over jordan, Ilm only going over home.

:m

”mm?.

*.

Författarregister supplementet

Bexell, Göran 733 750 Byloek, Maj 727 Dquord, Robert 73l Eggehorn, Ylva 736 Ferguson,john 747 Franzmann, Martin H 728 Fritzsche, Gerhard 780 Frostenson, Anders 725 726 730 732 738 740 742 743 745 746 747 749 751 777 778 779 Hallqvist, Britt Gerda 731 734 741 781 782 783 Harling, Per 748 Hartman, Olov 728 729 735 Hellström, jan Arvid 737 jonsson,jonas 739 König, Helmut 738 Lagercrantz, Olof 724 Lundberg, Lars Åke 723 Neale,john Mason 732 Sachs, Nelly 724 Weissel, Georg 777 Zwick,johannes 779 Åberg, jan Håkan 780

. |_|'_"._F2!_*'L_2j

"|,er 1. 1.1, i..-r ._. Him.-im .,:_ ' ”1

Tonsättarregister supplementet

Barett-Ayres, Reginald Bender, jan Bengtsson, Kjell

Bäck, Sven-Erik

Dufford, Robert

Eggehorn, Ylva Erséus, Torgny Eriksson, Sten

Forsberg, Roland

Gerdmar, Anders Goss, john Gumpelzhaimer, Adam

Hallin, Bertil Harling, Per Hartmann, j Peter E Helldén, Daniel Hoppe, Bodo

jernestrand, Lennart

Karnå, Gerhard von Koch, Erland

747 728 737 729 730 735 740

731

770 772 754

733

767 751 785

734 739 748 745 736 779

763

771 727 750

Kverno, Trond

Lafferty, Karen Lindström, Curt Lundberg, Lars Ake

Nyberg, Hans

Olsson, Elisabeth Olsson, Per

Parry, C Hubert H Prince, Nolene

Rothenberg, Theophil Ruppel, Paul Ernst

Stadell, Staffan Strandsjö, Göte Sörenson, Torsten

Tallis, Thomas Thate, Albert

Walter, johann Wallnäs, Nils

Åberg, Lars

724 726

762 764 775 746

766

757 769

725 761

780 777

752 742 758 741

783 765

779 768

773

Register över psalmernas begynnelserad Supplementet

Allt skall försvinna 780 Allting vilar i ditt ögas djupa genomskinlighet 740

Bara johannes 734 Bli kvar, 0 Herre 765

De lånade krubba åt jesus en gång 726 De skall se hans ansikte 775 Den glädje vi i Herren har 777 Den som dricker av det vatten 766 Detta är dagen 760 Dona nobis pacem 784 Du drar mig 724 Du räckte ut din hand 737

En gång i tidens morgon ärjorden ny 750 Ett kosmos utan gräns och slut 723

Försoningens dag och uppståndelsens dag 745

Gråt inte mer Maria 736 Gud bevisar sin kärlek till oss 771 Gud, du gick bort 741 Gud hör ett rop ur djupen 747 Gud, vår tillflykt och vårt stöd 778 Gå i frid nu till din vila 738

Han kom från ett främmande land 742

He is King of kings 786 Helig, helig, helig är Herren Sebaot 761 Herre, sänd mig (Thuma mina) 744 Herren hörde bön 729 Herren skall strida för er 752 Herren är min starkhet och min lovsång 759

I am a poor wayfaring stranger 791

I frid villjag lägga mig ned 754

Innan natten kommer 739 Intet kan mig skilja från Guds kärlek 772

jag ger mig själv i dag åt dig 743 jag är livets bröd 767 jag är med er alla dagar 763 jag är vägen, sanningen och livet 768 jubilate deo/Lov och tack till Herren 785

Kom jesus, kom Immanuel 732 Kom, låt oss prisa vår Herre och Gud 776

Lever vi, så lever vi för Herren 773 Lord, I want to be a Christian 789 Lova Herren, min själ 758 Låt oss vandra i ljuset 774

Ni har inte utvalt mig 769 Nobody knows the trouble Ive seen 787

0 du som skapar rymd och jord 728 O Gud, din nåd är bättre än liv 756 Ojerusalem, bland städer 751

Saliga de som hör Guds ord 764 Saliga äro de människor 757 Se, en gåvoflod går fram 730 Shalom, shalom 781 Sjung med din mun 782 Som skimret över hav och sky 779 Stjärnorna spänner en båge 733 Swing low, sweet Chariot 790 Så länge solen värmerjorden 748 Söken först Guds rike 762

Tacka Herren, ty han är god 753 Tron sig sträcker efter frukten 749 Tänk om någon känt igen oss 735

Var inte rädd, ty jag går alltid före 731 Var stilla och vet attjag är Gud 755 Vi för vår del 770 Vi skulle inte längta efter ljuset 725 "Vi ville dig se” 746 Vår Gud, till dig du skapat oss 783

Were you there when they crucified my Lord 788

Är dagen fylld av oro och bekymmer 727

Statens offentliga utredningar 1985

Kronologisk förteckning

Församlingar i samverkan. C. Livsmedelsforskning ll. Jo. Leva som äldre. S. Rättshjälp. J. Barn genom befruktning utanför kroppen rn. m. J. Förköp av bostadsrätter. B. Arbetsmarknadsverkets ansvarsområde. A. Beredskapsarbete i AMS-regi. A. Kulturarbetsförmedling. A.

10. Pantsättning av patent. J. 11. Ny räntelag. J. 12. Skolbarnsomsorgen. S. 13. Fornlämningar om exploatering. V. 14. Den barn- och ungdomspsykiatriska verksamheten. S. 15. Handel med alkoholdrycker. S. 16. Den svenska psalmboken. Texter och melodier. Volym 1. C. 17. Den svenska psalmboken. Historik, principer, motiveringar. Volym 2. C. 18. Den svenska psalmboken. Text- och musikkommentarer. Volym 3. C. 19. Den svenska psalmboken. Ackompanjemang. Volym 4. C.

599935”.U"PPN."

Statens offentliga utredningar 1985

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Rättshjälp. [4]

Barn genom befruktning utanför kroppen m.m. [5] Pantsärtning av patent. [10]

Ny räntelag. [11]

Socialdepartementet

Leva som äldre. [3]

Skolbarnsomsorgen. [12] Den barn» och ungdomspsykiatriska verksamheten. [14] Handel med alkoholdrycker. [15]

Utbildningsdepartementet

Fornlämningar och exploatering. [13]

Jordbruksdepartementet Livsmedelsforskning II. [2]

Civildepartementet

Församlingar i samverkan. [1] Den svenska psalmboken. Texter och melodier. Volym 1. [16] Den svenska psalmboken. Historik, principer, motiveringar. Volym 2. [17] Den svenska psalmboken. Text- och musikkommentarer. Volym 3. [18] Den svenska psalmboken. Ackompanjemang. Volym 4. [19]

Arbetsmarknadsdepartementet

Arbetsmarknadsverkets ansvarsområde. [7] Beredskapsarbete i AMS-regi. [8] Kulturarbetsförmedling. [9]

Bostadsdepartementet Förköp av bostadsrätter. [6]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

”'_'—_ ... ."_"_.__—'———

li &. ii Li

1985"

..- L. init

D7"U

..,. || ..| ," _ W - . __ __ _.. .,_,_.......,,, _,_ .'!'.'.'S|'|.. ,. .. |?)th _ _, _

_) ,, | || _.|.

._"i' |||”'| '|'|||' _ , ,,,, _ | __ "l-l'b' ",,;'|_ "'— "_'-',','.'__.'_"' Siuwn | -:-_

'|'”". ,,|'.' ,,..'.-*"_

"' ||I | | . || "*L - -

. |__,.__ . ,.,-,.- % FM,, »”, _*_', .,, _ . . _ .., .. .. på? _,- ""'|| '!n.;.* lifg; ,.._- .., .,||. _ . " _,ri- 11.. E .:. .»»|»11||,,1_|_

." 11.11...th * .; "';|'; '. |.' | |. .... .

,,.,_,|___ .'-'._.. || _...;|_. _,,..1', ,_,__',,", _,, "'_'; _ -. 11,1. . .. ,,*|.|,_,,1,|_.

...... __| TJ", _'H ' _ll|_;_|',," .r'|?|'.'|',äl'|7

' .. ., . "-_._ — ,, ha,-11191 ..__,||" _'_'_,,||___ | C_j'_ _?w,'_ 39131. __ __ __|_3__,_1____': __ |_|'___ —_,,__ __ _ '" "'”" ""|"! ' » " ”" ||| ...-Mif "' " "&T'MIJ ""å'lld' ; Emmi." i ' . lll

]l 1 > , '.i=..| ._ _ . |':_, . . *||l|,.. "' |||-"| ' ..'||l|,|'...; i;, .. . iw .- .-""'|'r*,.__. 1_|' ||

|. |.- ,

|l|' um'_|' " ',

|| |.|||.. .. . .t-N'HF'J .c".

" ' 'iil' |||

|,| , -,-'|4 " __ __ _ |__ ___._;!. ',,.'.”||r"l',"** .-_|,_"_ __|! _ "i". $'%-|! ",,,-_ _,,,u .______.__,__ . _ ,,.. .., ,g;_%_ ..,, ___4-g_,,.._,_,_,,__;;__,|_(_ ,, _ j"","*..", , | I; _ _ .,;. ' _,..,_,_l'l,%_1' fiw _. , A.,, ru" "'|' __._ || .,,__-.'_ || Å., :.._ . _,

" " ' 51”. .|'"."."'".".|-1,-' |."|” | ' |.|,1|||lå_-|||| ,.,_ ' 11, '

. | — |"- | ,..| ..

| |_|_,,, ,,.., ,'*.I . | ||,'. '|i'l'|f'f||,'||'|.'.' *1' |*- ,i'lu.” i?" Tåggi "' ' ...... ,.. sub,.”- 11.,

||__ |' . ,,": |||. ****I|||| .. |'-l || " .|. |'.'|'|"|'*|.|.| . ||||| ' J ||. '|'|5|'|t' _ |. 1 n'." ' , _ll ._ , , . . | |||. ||| ||

| || , . ,.i- ||: .: __|,l,l || __",_,,,_._ |

1-,'|t..".-;,| , . ',|", ,; ". _;il" n.. .-"i.;.' ',.|'_.'

-|'l.'|.|,,1' |-|-='|il'||i"t"|'|_* Win ;l'h

| ' | '|._||||.,|

*.i'I;_,.'_1_;,|,,'i-'"'_l

_|;l_3___j jag?? "il" ,_..|| |..|,.| |||" ||"? _|

| .

|f' ,'1,|,,|,_ ”'i | "'|. _ ,__,_, .__,_,._,. ||: ' i ." ..' " ,',1l' |;

' _..|_|_.li'..'i| "!",iiji ' || Miu. ."|._|.'

| |: | || ||,- . Nt— ' '

71 psalmer och visor.Verbum 1971.

Psalmer och visor. Tillägg till Den svenska psalmboken. Del 111 (Principdel)

Psalmer och visor. Tillägg till Den svenska psalmboken. Del 12 (Texter och melodier)

Psalmer och visor. Tilläg till Den svenska psalmboken. Del 13 (Ackompanjemangsdelå

Psalmer och visor 76. Tillägg till Den svenska psalmboken. Del 1. (Antaget av kyrkomötet 1975 och sedermera utgivet under samma namn.)

1937 års revision. Information. Arbetsmaterial. Lägesrapport november 1977. (Stencil med 17 psalmer)

1937 års revision. Information. Arbetsmaterial. Lägesrapport november 1978. (Stencil med 13 psalmer)

Den signade dag. Försökshäfte. Del 1: Text och musik. Del 2: Psalmstudium. Stegelands 1980.

Den svenska psalmboken. Psalmboksrevisionen. Inledande redo— visning. Provsamling för Advent, Jul och Dagens tider.

Den svenska psalmboken. Förslag ang bearbetning mm av psalmerna i 1937 års psalmbok/1939 års koralbok.

Den svenska psalmboken. Förslag till Psalmer och visor, del 2.

Den svenska psalmboken. Psalmer från andra sångböcker än Den svenska psalmboken med tillägg. Urval för en gemensam psalmbok, sammanställt av Sampsalm.

Psalmer och visor 82. Tillägg till Den svenska psalmboken. Del 2. (Antaget av kyrkomötet 1982 och sedermera utgivet under samma namn.)

Lägesrapport. Ekumenisk psalmboksdel. Mars 1984. (stencil) Förslag till redigering av samlingsvolymen Den svenska psalm—

boken. (Delbetänkande avgivet tillsammans med 1968 års kyrkohandbokskommitte'.) September 1984.

lLiber

Allmänna Förlaget

1971

SOU 1975:2

SOU 1975:3

SOU 1975:4

DsU1976:11

1977

1978

1980

SOU 1981:49

SOU 1981:50

SOU1981:51

SOU 198152

1982 1984

1984

ISBN 91-38-08758-8 ISSN 0375-250x