Livsmedelspriser och livsmedelskvalitet betänkande

Till statsrådet och chefen för

_iordbruksdepartementet

Genom beslut den 18 juni 1986 bemyndigade regeringen chefen för jordbruksdepanementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda konkurrensförhållanden och prisbildning inom livsmedelsindustrin och livsmedelshandeln.

Med stöd av detta bemyndigande förordnades den 23 juni 1986 generaldirektören Lars Hillbom som särskild utredare.

Som experter förordnades fr 0 m den 26 september 1986 förbundsordfö-

avdelningsdirektören Svetlana Broman, direktöranden Lage Andréasson, ren Bertil Ekberg, departementssekreteraren Sonja Ewerstein, verkställande direktören Roland Fahlin, direktören Arne Gabrielsson, departementsrådet Kristina Granlund, byråchefen Olle Hansson, byrådirektören Staffan Hed-

Rune Henriksson, civilekonomen Erik Herland, utlund, avdelningschefen

Tore Jönsson, verkställande direktören Lars Malmredningssekreteraren berg, sakkunnige Per Mogârd, direktören Nils Eric Näslund, avdelningschefen Eric Sahlin samt avdelningsdirektören Margareta Sylvan-Johnson.

Som huvudsekreterare, tillika expert, förordnades fro m den 1 augusti 1986 avdelningschefen Bo Lindörn och som sekreterare och expert byråchefen Jan-Erik Ljusberg. Som biträdande sekreterare förordnades från samma tidpunkt avdelningsdirektörema Sören Dahlén och Birgitta Hell-

1987, samt förste byråsekreteraren Neil gren, den senare to m den 31 juli Wikström. Den l december 1986 förordnades avdelningsdirektören Bo Diczfalusy som biträdande sekreterare.

Utredningen, som har antagit namnet 1986 års livsmedelsutredning

härmed sitt betänkande Livsmedelspriser och livsme- (LM U), överlämnar delskvalitet”. Därmed är uppdraget slutfört.

Stockholm den 30 september 1987

Lars Hillbom

/Bo Lindörn

Jan-Erik Ljusberg

Innehåll

Sid

l och direktiv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

Bakgrund

direktiv och genomförande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Utredningens

Direktiven . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Utredningsarbetets uppläggning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

II Faktadel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

l Faktorer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15

som påverkar livsmedelspriserna

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 15 1.1 Inledning

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16 1.2 Samhällsutvecklingen

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17 1.3 Livsmedelskedjan och livsmedelssystemet

2 Svenska och internationella livsmedelspriser . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23 2.1 livsmedelsmarknaden . . . 23

Utvecklingen på den internationella 2.2 i olika länder . . . . . . . . . . . . . . . . . 24

Prisutvecklingen på livsmedel 2.3 Orsaker till skillnader för livsmedel . . . . . . . 27

i prisutvecklingen 2.4 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29

Utvecklingen i olika regioner

2.4.1 Livsmedelssituationen inom den europeiska gemenska-

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29

pen (EG)

2.4.2 Livsmedelssituationen i Förenta Staterna . . . . . . . . . . .. 31

2.4.3 i de nordiska länderna . . . . . . . . . . . . . 33

Prisutvecklingen

3 Livsmedelskvalitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 37 3.1 Inledning

Medel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37 3.2

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39 3.3 Oron för maten

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40 3.4 Vad är kvalitet?

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40 3.5 Konsumentundersökning

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41 3.6 Organisationer

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43 4 Jordbrukspolitik/livsmedelspolitik

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 43 4.1 Internationell utblick 4.2 Mål och medel i den svenska jordbruks- och livsmedelspoliti-

ken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll

4.3 Allmänt om jordbruksprisregleringen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Olika leds andelar av konsumentpriset på livsmedel . . . . . . . . . . . 47 5.1 Andelar och andelsutveckling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47 5.2 Orsaker till utvecklingen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 53

Jordbruksavtalens genomslag till konsument . . . . . . . . . . . . . . . . . 57 6.1 Jordbruksprisregleringen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 57 6.2 Jordbruksprisförhandlingarna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 58 6.3 Regleringens omfattning och prisändringar i reglerat led . . . . . 6.4 Förädling utanför regleringen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 61 6.5 Distribution . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62

Jordbruksprisregleringens effekter på priser och konkurrens i förädlingsindustri och handel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 65 7.1 Förhållandena inom som jordbruksprisregleringen påverkar/ kan påverka prisbildning och konkurrens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 65 7.2 Hur för olika

jordbruksprisregleringen påverkar prisbildningen

produkter/produktgrupper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 66 7.2.1 Avgifts- och bidragssystemen m m . . . . . . . . . . . . . . . . . . 66 7.2.2 Livsmedelssubventionerna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 68

7.3¶Hur jordbruksprisregleringens omfattning och

påverkar priser konkurrens i förädlingsindustri och handel . . . . . . . . . . . . . . . . . 69 7.3.1 Prisregleringsledets förläggning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69 7.3.2 Exempel på produktområden, där prisregleringsledets förläggning kan påverka priser och konkurrens . . . . . . 70 7.3.3 Behandlingen av konkurrensfrågor . . . . . . . . . . . . . . . . . 71

Jordbrukets insatsvaror - konkurrens 73 struktur, och prisbildning 8.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 73 8.2 Lantbruksmaskiner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 75 8.3 Fodermedel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 77 8.4 Gödselmedel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 79 8.5 Sammanfattande beskrivning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 81

Livsmedelsindustrins och livsmedelshandelns geografiska struktur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 85 9.1 Strukturutvecklingen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 85 9.2 Geografisk struktur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 87 9.3 Distributionskedjan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 91 9.4 Effekter av en geografisk koncentration . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 92 9.5 Effekter på livsmedlens kvalitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 92 9.6 Transportkostnadernas effekter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 93

10 Koncentrationen inom livsmedelsindustrin . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 95 l0.l Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 95 10.2 Produktionsstruktur och produktivitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 97

Innehåll 7

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 97 10.3 Råvarutillförselns påverkan 10.4 Effekter och marginaler . . . . . . . . . . . . . . . . 98 på priser, kostnader

1 1 stmkturomvandling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 101 Dagligvaruhandelns och samhällsutvecklingen . . . . . . . . . 101 1 1.1 Dagligvarudistributionen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 101 1 1.2 Nedläggning och nyetablering 11.3 Marknadsandelarna inom . . . . . . . . .. 102

dagligvarudetaljhandeln

l 1.4 Partihandelns struktur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 103 och utveckling ll.5 ”Blockens bildande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 104 ll.5.l lCA . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 104 1 1.5.2 KF . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 104 1 1.5.3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 105 Carnegie/ Detaljinvestgruppen 1 1.5.4 Jämförelse mellan blocken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 106 11.6 Kostnadsstruktur, lönsamhet och effektivitet i dagligvaruhandeln . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 106 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 106 1 1.6.1 Detaljhandeln . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 108 1 1.6.2 Partihandeln 11.7 Konkurrenssituationen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 109

12 för enskilda varor . . . . . . . . . . . 115 Priser, kostnader och marginaler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 115 12.1 Bakgrund 12.2 Marknadens funktion 115 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 12.3 Nuvarande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 117 prissättningsprinciper 12.4 Kostnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 118 i detaljhandeln 12.5 lntäkteri detaljhandeln . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 119 12.6 Kostnader och intäkter i partihandeln . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 120 12.7 Effekterna av prissättningsprinciperna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 120 12.8 Finns det alternativa . . . . . . . . . . . . . . . . 121 prissättningsprinciper?

13 Samaktiviteter och extrapriser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 123 13.1 Konkurrensmedel i livsmedelshandeln. SA/VA-systemet 123 13.2 Omfattningen av SA/VA och extrapriser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 124 13.3 Effekter för leverantörer och handel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 127 13.4 Effekter för hushållen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 129 13.5 Effekter på prisnivå och kvalitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 130

III Överväganden och förslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 131

Bilagor Se separat förteckning sid 12

I och direktiv

Bakgrund

direktiv och genomförande Utredningens

Direktiven

l anförande vid regeringssammanträde den 18 juni 1986 anmälde statsrådet Lundkvist fråga om tillkallande av en särskild utredare för att utreda konkurrensförhållanden och prisbildning inom livsmedelsindustrin och livsmedelshandeln. Statsrådet anförde därvid i huvudsak följande. “Riksdagen fastställde våren 1985 övergripande mål för livsmedelspolitiken (prop. 1984/85: 166, JoU 33, rskr 393). Under huvudmålet att trygga vårt lands livsmedelsförsörjning gäller som ett av två likställda delmål att konsumenterna skall få tillgång till livsmedel av god kvalitet till rimliga priser. För att detta konsumentmål skall kunna uppfyllas är det nödvändigt med en rationell produktion i livsmedelskedjans alla led.

Priserna på livsmedel har särskilt under 1980-talet ökat mer än den allmänna prisnivån. Vid en internationell jämförelse kan konstateras att prisutvecklingen i Sverige för livsmedel är snabbare än vad som gäller i genomsnitt för OECD-länderna. Dessutom har prisökningarna på livsmedel i Sverige varit större än ökningen av den totala prisnivån, medan det omvända förhållandet har gällt för flertalet andra OECD- länder.

1983 års livsmedelskommittés undersökning av hur konsumenternas livsmedelsutgifter fördelar sig på olika led i livsmedelskedjan visar att ett genomgående drag i utvecklingen var att jordbruksledets andel av de totala kostnaderna minskar. Någon detaljerad redovisning av hur industri- och handelsledens andelar har utvecklats över tiden lämnades inte men kommittén framhöll att handelns andel av de totala livsmedelskostnaderna har tenderat att öka. Kommittén underströk samtidigt att detta inte behöver innebära att handeln är ineffektiv och att dess kostnader stigit mer än som varit rimligt. Två möjliga förklaringar till denna utveckling angavs, nämligen dels en förskjutning av arbetsuppgifterna mellan de olika leden, dels att kostnadsbesparande rationaliseringar genomförts i större utsträckning inom primärproduktionen än inom de efterföljande leden. En tredje tänkbar förklaring kan vara lönsamhetsutvecklingen.

Livsmedelskommittén pekade vidare särskilt på att utvecklingen inom handeln mot en koncentration till tre stora block (ICA, KF och Dagab) påtagligt har förändrat relationerna inom livsmedelskedjan. Handeln har härigenom fått stora möjligheter att påverka utvecklingen inom industrin. Om beslutsfattandet i inköps- och marknadsföringsfrågor centraliseras blir dessa möjligheter ännu större. Bindningarna är vanligen enligt livsmedelskommittén ganska starka mellan butikerna och partihandelsledet. Förskjutningar sker också av arbetsuppgifterna mellan dessa led t ex när det gäller distribution och marknadsföring.

Livsmedelskommittén lämnade vissa uppgifter om effektiviteten i industri- och handelsleden. Kommittén ansåg att industrin i stort sett skulle klara sig bra vid en internationell jämförelse. Kommittén konstaterade dock att det material som tagits fram inte ger underlag för några bestämda slutsatser om företagen i tillräcklig utsträckning tagit till vara de möjligheter som funnits att effektivisera verksamheten. l fråga om handeln konstaterade kommittén att den i stort sett fungerar väl. Att på samma självklara sätt som var vanligt under l960-talet uppfatta den svenska dagligvaruhandeln som höggradigt effektiv är dock enligt kommittén knappast rimligt. Kommitténs undersökningar antyder att effektiviteten, mätt med traditionella mått, under det senaste decenniet inte utvecklats i samma snabba takt som under 1960-talet. För handeln hade det dock varit svårt att få fram såväl rättvisande produktivitetsmått som data.

Livsmedelskommittén har kartlagt och delvis analyserat pris- och konkurrensförhållandena inom livsmedelsindustri och handel. När det gäller prisutvecklingen redovisades de faktorer som bidragit till höjningarna av livsmedelspriserna under åren 1977-1983. Utredningar avseende livsmedelsindustri och handel och analys av pris- och konkurrensförhállandena genomförs fortlöpande av de pris- och konkurrensvårdande myndigheterna statens pris- och kartellnämnd och näringsfrihetsombudsmannen.

Inom livsmedelsproduktionen är ofta mindre företag med sin lokala förankring en betydelsefull faktor för möjligheterna att tillgodose anspråk på fárskhet och variation i utbudet. Under en följd av år har antalet arbetstillfällen inom livsmedelsindustrin minskat och en halvering av antalet har skett sedan år 1965. Även denna utveckling har betydelse för konkurrens och prisbildning.

Vid remissbehandlingen av livsmedelskommitténs betänkande framhöll flera remissinstanser att förhållandena inom industri- och handelsleden behöver belysas ytterligare. Bl a framhölls att effekterna för industriledet av den starka koncentrationen i handelsledet samt graden av effektivitet i industri- och handelsleden bör belysas mera ingående.

I prop. 1984/ 85:166 om Iivsmedelspolitiken anmälde jag att jag hade för avsikt att återkomma till regeringen i fråga om en utredning om förhållandena inom industri- och handelsleden. Riksdagen uttryckte sin tillfredsställelse över den aviserade utredningen (JoU 1984/ 85:33, rskr 393). Jag vill nu återkomma till frågan och närmare gå in på vilka uppgifter utredningen skall ha. Enligt min mening skall en särskild utredare tillkallas för uppgiften.

Utredningsuppdraget Med utgångspunkt i tillgängligt material och de kompletteringar som kan behövas bör den särskilde utredaren närmare analysera de faktorer som har betydelse för prisutvecklingen på livsmedel. Uppgifter om internationella förhållanden bör även ligga till grund för analysen.

Utredaren bör analysera hur ägarkoncentrationen

och den geografiska koncentrationen inom livsmedelsindustrin och livsmedelshandeln

påverkar konkurrens, pris- och kostnadsutveckling samt livsmedelskvaliteten. Utredaren bör på motsvarande sätt som för industri- och handelsleden analysera vilka effekter koncentrationen inom insatsvaruledet har för konkurrens och prisbildning.

Utredaren bör analysera lantbrukskooperationens dominerande ställning inom livsmedelsindustrin och inom tillverkning och distribution av insatsvaror till jordbruket. Vidare bör utredaren analysera pris- och kon-

SOU I987:44 Utredningens direktiv och genomförande ll

kurrenseffekter av att handeln i hög grad är koncentrerad till de tre stora blocken ICA, KF och Dagab.

Utredaren bör närmare analysera utvecklingen av insatsvaru-, producent-, industri- och handelsledens andelar av konsumentpriset och söka

och utvärdera de förhållanden som har medfört förändringar av särskilja andelarna. En annan fråga av särskilt intresse i detta sammanhang är hur kostnadsförändringar i det jordbruksprisreglerade ledet förs vidare i industri- och handelsleden till konsumenten. Förhållandet mellan enskilda varors marginaler och resp varas faktiska kostnader bör granskas. Utredaren bör också behandla de marknadsföringsmetoder och former för priskonkurrens som tillämpas och belysa deras konsekvenser för konsumenterna bl a effekterna på livsmedelskvaliteten.

Utredaren bör mera ingående belysa effektiviteten i industri- och handelsleden. Sambandet mellan effektivitetsutvecklingen och utvecklingen av ledens andel av konsumentpriset bör analyseras. Utredaren bör vidare föreslå hur det statistiska underlaget kan förbättras så att det blir möjligt att framöver erhålla en tillfredsställande bild av effektivitetsutvecklingen. Med i livsmedelskommitténs undersökningar bör utreda-

utgångspunkt ren närmare analysera effekterna för pris- och konkurrensförhållandena i industri och handel av jordbruksprisregleringens utformning.

Utredaren skall beakta innehållet i regeringens direktiv (Dir 1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning.

Den särskilde utredaren bör redovisa sina slutsatser och förslag senast den 30 september l987.”

Utredningsarbetets uppläggning

Utredningsarbetet har i huvudsak bedrivits på följande sätt. Med utgångspu nkt i direktiven har ett antal delproblem identifierats. Varje sådant delproblem har belysts i ett separat utredningsprojekt. lnalles har tolv sådana delprojekt bedrivits och resulterat i lika många delrapporter. Dessa delrapporter utgör den huvudsakliga grunden för betänkandets faktadel (del ll).

l2 - Livsmedelskvalitet - som har bedri- Med undantag för delprojekt vits vid statens livsmedelsverk har utredningsarbetet ägt rum inom statens

I projekten har medverkat dels personal anprñs- och kartellnämnd (SPK). ställd vid SPK, dels särskilt anställda utredare. l följande uppställning anges dels titlarna samtliga delrapporter, dels vilka personer som har deltagit i

på utredningsarbetet i varje delprojekt.

12 Utredningens direktiv och genomförande

Bilagor resp SPKUS till

Bilaga Titel Författare SPKUS nummer

l Faktorer som påverkar livsmedelsprisema Bo Diczfalusy 1987:20 2 Svenska och internationella livsmedelspriser Bo Diczfalusy 1987:21 Ainoura Oussenbecova 3 Livsmedelsindustrins och handelns geografiska Borild 1987:22 Ingalill koncentration Christina Göransson Birgitta Hellgren 4 Koncentrationen inom livsmedelsindustrin 1987:23 Birgitta Hellgren Per Juth 5 Dagligvamhandelns strukturomvandling Jan Sundström 1987:24 Koncentrationsprocessens effekter på konkurrens, kostnader och effektivitet 6 Matkronor Ann Uustalu 1987:25 Olika leds andelar av konsumentpriset på livsme- Neil Wikström del 7 Frânjordbruksavtal till konsumentpris Neil Wikström 1987:26 Genomslag i senare led av prisökningari det jordbruksprisreglerade ledet 8 Hur sätts priserna i livsmedelshandeln ? Yvonne Fredriksson 1987:27 9 Extrapriser på livsmedel Sören Dahlén 1987:28 Marknadsföringsmetoder och priskonkurrens 10 Jordbrukets insatsvaror Olof 1987:29 Berggren Struktur, konkurrens och prisbildning Maria Bernhardsson Barbro Forsberg Marianne Hauge- Granqvist Göran Karreskog 11 Jordbruksprisregleringens effekter på priser och Barbro Thomaeus 1987:30 konkurrens 12 Livsmedelskvalitet Lars-Olof Eklöf Agneta Gillback

direktiv och genomförande 13

Utredningens

Nämnda har fogats som bilaga I-12till utredningens betänkande.

rapporter

Till har knutits en expertgrupp med följande sammansätt-

utredningen ning. Förbundsordförande Lage Andréasson, Svenska Livsmedelsarbetareförbundet

Svetlana Broman, statens industriverk Avdelningsdirektör Direktör Bertil Ekberg, Kooperativa Förbundet Departementssekreterare Sonja Ewerstein, industridepartementet Verkställande direktör Roland Fahlin, ICA-förbundet Direktör Arne Gabrielsson, Sveriges Livsmedelsindustriförbund Departementsråd Kristina Granlund, jordbruksdepartementet Byråchef Olle Hansson, numera Berger, statens jordbruksnämnd Byrådirektör Staffan Hedlund, konsumentverket Avdelningschef Rune Henriksson, statens livsmedelsverk Civilekonom Erik Herland, Lantbrukarnas Riksförbund Utredningssekreterare Tore Jönsson, Handelsanställdas Förbund Avdelningschef Bo Lindörn, SPK (tillika huvudsekreterare) Byråchef Jan-Erik Ljusberg, SPK (tillika sekreterare) Verkställande direktör Lars Malmberg, Distributions AB Dagab Sakkunnige Per Mogârd, finansdepartementet Direktör Nils Eric Näslund, Sveriges Livsmedelshandlareförbund Avdelningschef Eric Sahlin, näringsfrihetsombudsmannen

Margareta Sylvan-Johnson, jordbruksnämndens kon- Avdelningsdirektör sumentdelegation Expertgruppen har hållit åtta sammanträden och två internat. I utredningens direktiv framhålls att uppgifter om internationella förhållanden bör ligga till grund för analysen. Med anledning därav har utredningsmannen och delar av sekretariatet besökt myndigheter, organisationer och

i Förenta Staterna, Frankrike, Nederländerna, Västtyskland och företag Storbritannien. Vidare har OECD i Paris besökts. Inom ramen för utredningen har också samarbete skett med pris- och konkurrensövervakande myndigheter i övriga nordiska länder.

och delar av sekretariatet har vidare haft överlägg-

Utredningsmannen ningar med representanter för olika delar av livsmedelskedjan i Sverige samt besökt ett antal företag och anläggningar.

har fortlöpande hållits informerad om de erfarenheter

Expertgruppen som har gjorts i samband med dessa besök och kontakter.

v

åáiâåâcâ:

II Faktadel

1 Faktorer som

påverkar livsmedelspriserna

1.1¶Inledning

Under l980-talet har livsmedelspriserna ökat snabbt - såväl i förhållande till den allmänna som i förhållande till livsmedelspriserna i utlan-

prisnivån det. Mellan l980 och 1986 ökade den allmänna prisnivån med 60 procent. Under samma tid ökade priserna på mat och dryck med 85 procent, vilket innebar en realprisökning med över 15 procent under perioden.

Också under 1970-talet ökade priserna på mat och dryck i Sverige snabbare än inflationen, om än inte i lika snabb takt som under l980-talet.

Hushållens utgifter för mat och dryck svarari dag för en knapp femtedel av den samlade privata konsumtionen. lnkluderas alkoholhaltiga drycker samt förtäring utanför hemmet (det som i livsmedelslagstiftningen benämns livsmedel) blir andelen drygt en fjärdedel. Snabbt ökande priser på mat och dryck får därigenom ett stort genomslag på hushållens köpkraft. Mot denna bakgrund är det viktigt att försöka förstå vad som ligger bakom de snabba ökningarna av livsmedelspriserna och i vilken mån utvecklingen kan påverkas genom olika åtgärder.

Ett centralt utredning är att försöka förklara vad

syfte med föreliggande som ligger bakom de snabba prisstegringarna, samt att lämna förslag till åtgärder för att dämpa prisstegringstakten för livsmedel. 1 de följande kapitlen analyseras utförligare utvecklingen inom ett antal områden som har betydelse för pris- och kostnadsutvecklingen för livsmedel. Inledningsvis beskrivs emellertid översiktligt ett antal huvudtendenser i samhällsutvecklingen och inom livsmedelsområdet.

Det är en utbredd uppfattning att en fungerande konkurrens leder till ett effektivt utnyttjande av produktionsresurserna och därmed i slutänden till

Det är uppenbart att marknaden för livsmelåga priser för konsumenterna. del i ovanligt liten grad uppfyller villkoren för en effektiv konkurrens. De flesta länder har en egen produktion av jordbruksråvaror, trots att det från global synpunkt sannolikt skulle innebära lägre kostnader om jordbruks-

produceras i de länder som har de bästa naturliga förutsättprodukterna ningarna.

Orsakerna till att de flesta länder strävar efter att vara självförsörjande i fråga om livsmedel är flera - framför allt beredskapsskäl. l de flesta länder är således jordbruket föremål för omfattande regleringar. Den kanske vikti-

gaste regleringen är det gränsskydd som tillämpas i så gott som alla länder; för att upprätthålla den inhemska produktionen beläggs således imponerade jordbruksprodukter med tullar eller avgifter, eller är föremål för imponförbud. Sverige utgör inget undantag i detta avseende.

Också den inhemska marknaden för jordbruksprodukter är föremål för omfattande regleringar. Priserna på flertalet jordbruksprodukter fastställs således i vårt land av statsmakterna efter överläggningar mellan berörda parter (i de s k jordbruksförhandlingarna) och inte genom prisbildning på den fria marknaden. Under tidigare år har subventioner använts för att hålla tillbaka prisökningar.

Det förhållandet att jordbruksprisregleringen är det främsta medlet för att uppfylla ett flertal jordbrukspolitiska/livsmedelspolitiska mål medför att konsumenterna via priserna på livsmedel betalar för vad det kostar att framställa livsmedlen med beaktande av mål avseende bl a försörjningsberedskap och regional- och sysselsättningspolitik.

Men även frånsett regleringarna skiljer sig livsmedelskedjans olika delar i viktiga avseenden från teoribokens fria konkurrensmarknad. Inom alla led av livsmedelskedjan har utvecklingen under efterkrigstiden inneburit koncentration. Det gäller såväl produktionsanläggningarna inom livsmedelsindustrin, som har blivit större och färre, som i fråga om ägandet där utvecklingen har gått i riktning mot monopol eller oligopol. Såväl i primärproduktionen som i distributions- och handelsleden har utvecklingen inneburit en koncentration till färre enheter. Detta beskrivs närmare i det följande. Men bakom denna utveckling finns i sin tur viktiga förändringar i samhällets utveckling.

samhällsutvecklingen

Efterkrigstiden har i många avseenden inneburit en revolution. Under en relativt begränsad period har vi således upplevt dramatiska förändringar i fråga om ekonomiska förhållanden, levnadssätt och konsumtionsmönster. Detta har även satt betydande spår när det gäller vad vi äter och dricker.

En tendens som har gällt för de flesta industriländer är, att livsmedelskonsumtionens andel av den totala privata konsumtionen tenderar att minska vid ökade inkomster. I Sveriges fall har denna tendens varit mycket markant; år 1950 svarade livsmedel för ca 30 procent av den privata konsumtionen, medan andelen i dag är omkring en femtedel. En konsekvens av de senaste årens låga ekonomiska tillväxt är vidare att efterfrågan på livsmedel nära nog har stagnerat under senare är.

En viktig följd av bl a den ökade förvärvsfrekvensen bland kvinnor är, att en del av den matlagning som tidigare skedde i hemmen numera sker industriellt. Livsmedelsindustrin har genomgått en snabb expansion genom att efterfrågan på halvfabrikat och färdiglagad mat med förlängd hållbarhetstid har ökat. Djupfrysta varor introducerades i Sverige i mitten av 1940-talet, men fick sitt verkliga genombrott tio år senare.

Under En

1950-talet fick också självbetjäningssystemet sitt genombrott. förutsättning för denna butiksform var standardiserade och paketerade va-

ror. Bland de främsta drivkrafterna bakom självbetjäningssystemets framväxt var den kraftiga urbaniseringen, ett ökat dubbelarbete, ett snabbt ökat bilinnehav och de snabba lönekostnadsstegringar som ägde mm i alla samhällssektorer under l950- och l960-talen och som gav incitament till att minska personalkostnaderna i butikerna. Denna tendens fortgår än i dag, om än i andra former. Ett annat sätt att öka lönsamheten och omsättningen i

var att öka sortimentet. Den s k branschspridningen blev ett detaljhandeln viktigt inslag i utvecklingen av butiksstrukturen under 1950- och l960-talen; de tidigare livsmedelsbutikerna började sälja tekniska artiklar, pappersvaror 0 s v.

En annan betydelsefull förändring har gällt de s k storhushållens ökade betydelse. Fria skolmåltider beslöts av riksdagen redan år 1946, varigenom

kom att få en stor del av sitt näringsintag utanför hemmet. många skolbarn Också inom andra sektorer - företag, myndigheter m m - har personalrestauranger blivit allt vanligare. Även antalet luncher på restauranger etc har uppvisat en snabb tillväxt. Sammantaget innebär detta att t ex livsmedelsindustrin numera riktar en stor del av sin försäljning till kunder utanför detaljhandeln.

Sammantaget har således både samhället i allmänhet och vårt konsumtionsmönster i synnerhet genomgått genomgripande förändringar under de senaste 30-40 åren. Utvecklingen har också inneburit en ändrad rollfördelning; exempelvis utför industri, handel och storkök i dag många av de uppgifter som tidigare utfördes i hemmen.

1.3¶Livsmedelskedjan och livsmedelssystemet

För att kunna beskriva pris- och kostnadsförhållanden inom livsmedelsområdet fordras en schematisk beskrivning av vilka led livsmedlen passerar på sin väg från åker eller hav fram till den slutlige konsumentens bord. I dessa sammanhang brukar man tala om livsmedelskedjan och livsmedelssystemet. Med begreppet livsmedelskedjan avses insatsvaruproduktion, râvaruproduktion, industriell samt förvaring och

förädling, parti- och detaljhandel bearbetning i hushåll eller storkök. Utrikeshandeln ingår också i kedjan.

har en vidare innebörd och innefattar - för- Begreppet livsmedelssystemet utom de olika leden i livsmedelskedjan - också samspelet mellan dessa led samt samhälleliga och andra åtgärder, t ex inom jordbruket. En schematisk beskrivning av livsmedelskedjan ges i figur 1.1.

beskrivs - som en relief till analysen av orsakerna till

l det följande

i de kommande - i livsprisstegringarna kapitlen översiktligt utvecklingen medelskedjans olika led.

har under hela efterkrigstiden kän-

Utvecklingen inom jordbrukssektom netecknats av en snabb mekanisering, en sammanslagning av mindre brukningsenheter till större och en snabb minskning av jordbruksbefolkningen. Sammantaget har detta inneburit att produktivitetsutvecklingen inom denna sektor har varit snabb; det svenska jordbruket producerar i dag 40 procent mer än år 1950 på en areal som är 30 procent mindre och med en sysselsättning som är endast en fjärdedel av 1950 års nivå.

18 Faktorer som påverkar

livsmedelspriserna

Insatsvaruindustri och transporter

v

l

...p Industri » Handel s Hushåll

;gätüon

l

l V l

Utrikeshandel

Figur l. l Livsmedelskezüan

Hittills under 1980-talet har emellertid produktiviteten inom jordbruket ökat i långsammare takt än tidigare. Det finns flera förklaringar till detta, bl a en stagnerande efterfrågan på livsmedelsrävaror i kombination med överproduktion, minskade investeringar och en begränsning av användningen av gödsel- och bekämpningsmedel.

Prisutvecklingen på de produkter som levereras från jordbruket mäts vanligen med det s k avräkningsprisindex (A-index). Under en lång följd av år har prisutvecklingen mätt med A-index varit långsammare än för såväl konsumentprisindex som index för andra delar av livsmedelskedjan. När det gäller utvecklingen under framför allt de allra senaste åren påverkas jämförelser dock av att A-index också inkluderar effekterna av att överskott från det inhemska jordbruket har fått avsättas till låga priser på världsmarknaden.

Jordbrukssektorn i Sverige är - i likhet med i samtliga andra industriländer - starkt reglerad. Gällande jordbrukspolitiska mål innebär bl a att livsmedelsförsörjningen skall tryggas såväl i fredstid som under avspärrning och krig. De medel som används för att uppnå de jordbrukspolitiska målen är bl a ett stöd till jordbruket genom en pris- och marknadsreglering på jordbruksprodukter, statliga åtgärder för att främja rationaliseringen av jordbruket samt stöd till forskning och utveckling. Sammantaget innebär dessa åtgärder att marknaden för jordbruksprodukter sannolikt fungerar mindre effektivt än en marknad som präglas av en friare konkurrens. Storleken av merkostnaderna - -

som är en direkt följd av jordbrukspolitiken finns det emellertid delade meningar om.

Produktionsvärdet - och fiske-

inom övrig råvamproduktion trädgårds-

rinäring är sammantaget endast ca en sjundedel av jordbrukssektorns produktionsvärde. Utvecklingen inom dessa sektorer hari flera avseenden liknat jordbrukssektorn - en fortgående mekanisering i kombination med ett allt mindre antal enheter.

Förutsättningarna för livsmedelsindustrin har förändrats i väsentliga avseenden under efterkrigstiden. Framför allt har ett ökat dubbelarbete i kombi-

nation med ökade möjligheter till förvaring av livsmedel i hemmen medfört en ökad efterfrågan på förädlade livsmedel såsom djupfryst, färdigmat etc. I den meningen har livsmedelsindustrin tagit över uppgifter från både hushållen och råvaruledet.

Karaktäristiskt för livsmedelsindustrin har varit en ökande grad av koncentration, såväl i fråga om antalet anläggningar som när det gäller ägarstrukturen. År 1960 redovisade industristatistiken ca 2200 arbetsställen med mer än fem anställda inom livsmedelsindustrin. l dag är motsvarande siffra mindre än 800. Också när det gäller ägandet har utvecklingen gått snabbt mot allt färre ägare. lnom branscher såsom mejeriindustrin och sockerindustrin råder monopol eller nästintill monopol, och flertalet övriga branscher domineras av ett fåtal ägare. Särskilt starka är de ägarmässiga koncentrationstendenserna inom de jordbruksreglerade områdena.

Det finns flera sätt att mäta prisutvecklingen inom livsmedelsindustrin.

- Uttryckt i s k producentprisindex som mäter företagens genomsnittliga

- ökade livsmedelsindustrins priser på hemma- och exportmarknaderna priser något snabbare än såväl tillverkningsindustrin totalt som konsumentprisindex under perioden 1980-85. Dessförinnan var emellertid bilden den motsatta; under l970-talet var prisökningarna inom livsmedelsindustrin lägre än för tillverkningsindustrin totalt och KPl. En viktig orsak till den snabbare ökningen under 1980-talet torde dels vara att livsmedelssubventionerna i stor utsträckning avskaffades under periodens senare del, dels att l970-talet för livsmedelsindustrins del präglades av successivt ökade livsmedelssubventioner samt av prisregleringar.

När det gäller kostnadsutvecklingen domineras livsmedelsindustrins kostnader av kostnader för råvaror. Denna post har också stigit snabbare än den allmänna prisnivån under 1980-talet, och därmed uppenbarligen spelat en viktig roll för prisstegringstakten i livsmedelsindustrin. Till viss del beror dessa ökningar på att livsmedelssubventionerna till stor del har avvecklats under l980-talet. Också kostnaden för bränslen har ökat snabbare än konsumentprisindex, medan övriga kostnadsposter såsom lönekostnader m m har haft en lugnare utveckling.

När det gäller arbetsproduktivitetens utveckling inom livsmedelsindustrin har denna under en följd av år varit långsammare än för tillverkningsindustrin totalt. Delvis torde detta vara en följd av att handeln med livsmedel är starkt begränsad. Samtidigt som utvecklingen på hemmamarknaden har varit vikande eller stagnerande, har det inte varit möjligt att åstadkomma någon kompenserande ökning av exporten.

Också utvecklingen inom handeln präglas av koncentrationstendenser. Ett genomgående drag har varit en fortgående minskning av antalet butiker, samtidigt som den genomsnittliga storleken hos butikerna har ökat. En viss polarisering av butiksstrukturen har också skett. Under 1960- och l970-talen ökade antalet stormarknader snabbt, delvis som en följd av den ökade bilismen. Speciellt under senare år har denna bild kompletterats av att små servicebutiker med begränsat sortiment och förlängt öppethållande har Ökat sina marknadsandelar. Butikskoncentrationen har också inneburit att relativt få butiker svarar för en stor del av detaljhandelns totala omsättning; år

20 Faktorer som SOU l987z44

påverkar livsmedelspriserna

1985 svarade l0 procent av butikerna för över 40 procent av dagligvaruhandelns samlade omsättning.

Ett utmärkande drag i distributionsledet är koncentrationen till tre huvudsakliga block - lCA, KF och C/D-gruppen. lnom varje sådant block finns en stark vertikal integration, framför allt mellan parti- och detaljhandelsleden men också i vissa fall mellan industrin och handeln. En faktor som har bidragit till att vidmakthålla och förstärka blocksammanhållningen är den kedjegemensamma regionala prissättningen, som innebär att butikerna inom ett visst block i stor utsträckning följer de cirkapriser som kalkyleras i varje kedja. Vanliga inslag är också extrapriser som är gemensamma för flera butiker inom samma kedja, samt veckoannonsering där extrapriser annonseras gemensamt i kedjans namn.

När det gäller kostnadsutvecklingen inom detaljhandeln domineras kostnaderna av personalkostnaderna (vid sidan av kostnaderna för inköpta varor, som svarar för ca 80 procent av detaljhandelns totala kostnader). Personalkostnaderna har trendmässigt ökat något sedan 1970-talets början, uttryckt som andel av omsättningen. Även kostnadsandelen för lokaler, som

är den näst största posten, har ökat under samma period. Bruttovinsten skillnaden mellan och varukostnader -

försäljning har ökat svagt sedan 1970-talets början, uttryckt som andel av omsättningen. Fortfarande är dock bruttovinstens andel betydligt lägre inom livsmedelsdetaljhandeln än inom annan detaljhandel. Detta kompenseras dock i viss utsträckning av att omsättningshastigheten är högre inom livsmedelsdetaljhandeln.

Det möter betydande svårigheter, såväl teoretiskt som praktiskt, att mäta produktivitetsutvecklingen i handeln. Huvudorsaken är att handeln inte bedriver någon egentlig “produktion” utan snarast är en servicenäring. Två mått som brukar användas och som ger en viss vägledning om detaljhandelns prestationer är dels omsättningen per kvadratmeter säljyta (ytproduktiviteten) dels omsättningen per anställd (arbetsproduktiviteten). Sedan slutet av 1970-talet har produktiviteten, uttryckt med dessa mått, trendmässigt minskat. Det finns flera tänkbara förklaringar till detta. En är att hushållens minskade köpkraft under denna period innebar att efterfrågan riktades mot billigare varor. Därigenom stagnerade och tidvis minskade omsättningen i handeln, samtidigt som möjligheterna var små att skära ner på personal- och Iokalkostnader, i synnerhet som efterfrågan på manuell service ökade. Andra faktorer som kan ha bidragit till utvecklingen är det ökade öppethållandet och utökad service, som har blivit allt starkare konkurrensmedel.

Utrikeshandeln med livsmedel är för Sveriges del relativt begränsad. Den totala importen av livsmedel utgjorde år 1985 ca sju procent av den samlade importen. För de största importandelarna svarar dels frukt och köksväxter, dels kaffe och te m m, vilka tillsammans står för mellan 55 och 60 procent av den totala livsmedelsimporten. Kaffe, som är den största enskilda importerade livsmedelsprodukten, svarade år 1985 ensamt för 20 procent av livsmedelsimporten.

En tendens som är tydlig i både Sverige och i andra industriländer är, att livsmedlens andel av den totala importen har minskat sedan 1970-talets början. År 1970 utgjorde livsmedelsimporten till Sverige således ca l0 pro-

påverkar

cent av den totala varuimporten. År 1985 var, som ovan nämnts, motsvarande siffra endast ca sju procent. Det finns flera orsaker till detta. Ett skäl är att livsmedelskonsumtionens andel av den totala konsumtionen har minskat. Detta har berörts i det föregående. Ett annat skäl är att graden av protektionism synes ha ökat i många länder till följd av överproduktion i den egna livsmedelsproduktionen.

När det gäller prisutvecklingen så har importprisindex för livsmedel ökat snabbare än konsumentprisindex (KPI), speciellt under 1980-talet. En viktig orsak till detta har varit de nedskrivningar av den svenska kronan som har skett under perioden. Mellan 1980 och 1985 ökade således importprisindex för livsmedel med drygt 60 procent. Under samma tid ökade KPI med drygt 50 procent. Stigande importpriser utgör således en förklaring till de stegrade livsmedelspriserna i Sverige. I detta sammanhang kan konstateras att trots att livsmedelsimporten är relativt liten, så innebär de periodvis dramatiska

ändå kan ha prisförändringarna på varor som t ex kaffe att importpriserna en märkbar påverkan på livsmedelspriserna.

av livsmedel har regelmässigt varit mindre än importen. Detta

Exporten

ogynnsamma klihänger delvis samman med att Sverige har jämförelsevis matologiska förutsättningar för produktion av vissa livsmedelsråvaror jämfört med t ex länderna i Syd- och Mellaneuropa. År 1985 uppgick den samla-

av livsmedel till ungefär 6 miljarder kronor, vilket var ca två de exporten femtedelar av värdet av livsmedelsimporten. För de största exportandelarna svarade och spannmâlsprodukter, kött och köttvaror samt fisk

spannmål och skaldjur m m.

När det gäller prisutvecklingen för livsmedelsexporten kan konstateras att exportpriserna speciellt under senare år har stigit relativt långsamt, främst beroende exporten har kommit att

på att en allt större del av den samlade bestå av överskottskvantiteter från det svenska jordbruket som har fått avsättas till låga priser på världsmarknaden.

Utöver importen av livsmedel har också importen av insatsvaror till jordbruket betydelse för framför allt kostnadsutvecklingen inom jordbruket.

för insatsvaror diskuteras i kapitel 8. Frågan om kostnadsutvecklingen

Av ovanstående redogörelse har framgått att det finns såväl likheter som

skillnader när det gäller utvecklingen i livsmedelskedjans olika led. viktiga Detta har också på olika sätt återspeglats i prisutvecklingen i respektive led.

Prisutvecklingen för olika led i livsmedelskedjan följs i olika officiella index som beräknas av statistiska centralbyrån (SCB) eller Lantbruksekonomiska samarbetsnämnden. Sådana index ger en relativt god bild av prisutvecklingen i enskilda led. Enligt utredningens uppfattning kan man däremot inte enbart genom jämförelser av sådana indexserier dra relevanta slutsatser om hur den totala ökningen av livsmedelspriserna har fördelats på olika led. De problem som är förknippade med sådana jämförelser beskrivs i bilaga 6.

SOU l987z44

2 Svenska och internationella

livsmedelspriser

av förra har de svenska livsmedelspriserna ökat Som framgick kapitlet snabbt under 1980-talet - både i jämförelse med tidigare tidsperioder och jämfört med utvecklingen i vår omvärld. Finns det då några väsentliga skillnader mellan utvecklingen på livsmedelsområdet i Sverige och i andra länder? Avsikten med detta kapitel är att översiktligt belysa utvecklingen i ett antal industriländer.

2.1 den internationella

Utvecklingen på

livsmedelsmarknaden

Allmänt sett har två motstridiga tendenser präglat den globala livsmedelsf örsörjningen och världsmarknaden för livsmedelsprodukter under hela efterkrigstiden. Å ena sidan råder och har rått en stor livsmedelsbrist i många länder. Å andra sidan har världsmarknaden under perioden präglats av överskott och låga priser. Under perioden l97l-l984 ökade den globala produktionen av livsmedel med i genomsnitt 2,3 procent per år. Det var något mindre än under 1960talet, då motsvarande Uppbromsningen av tillväxtökning var 2,5 procent. takten har framför allt skett i industriländerna - i synnerhet i Sovjetunionen och Östeuropa. I utvecklingsländerna som grupp har däremot ökningen fortsatt, mätt såväl absolut som per capita. Ett undantag har dock periodvis utgjorts av länderna i Afrika som bl a till följd av svåra torrperioder uppvisat en trendmässig minskning av produktionen per capita. En betydande del av världens befolkning lider idag av kronisk undernäring. Det är svårt att uppskatta den precisa omfattningen, men enligt en studie av Världsbanken undernärda människor idag uppgår antalet kroniskt till mellan 340 och 740 miljoner. för livsmedel och livsmedelsråvaror har stor be- Världsmarknadspriserna tydelse, inte minst för utvecklingsländerna. Å ena sidan får många u-länder sina huvudsakliga exportintäkter från någon eller några livsmedelsråvaror. Å andra sidan importerar många fattiga länder betydande mängder livsmedel. Karakteristiskt för marknaderna för livsmedel och livsmedelsrâvaror är tillämpar således någon att de är starkt reglerade. De flesta industriländer

24 Svenska och internationella

livsmedelspriser

form av importskydd för att skydda sin inhemska industri, och den handel som sker avser i många fall kvantiteter som är följden av överproduktion, och som ofta avsätts till dumpingpriser. Enligt vissa uppskattningar sker omkring 90 procent av konsumtionen av livsmedel inom ramen för nationellt avgränsade system. Följden av i-ländernas protektionism har blivit att merparten av världens livsmedelsexport sker från i-länder - där framställningskostnaderna är höga - till u-länder, som själva skulle kunna producera livsmedel till lägre kostnader. Enligt bedömningar av bl a Världsbanken och FAO väntas den globala efterfrågan på livsmedel växa långsamt under de kommande åren, samtidigt som en betydande ökning kommer att ske av produktionen. Tillfälliga överskott kommer således att dominera världsmarknaden även under de kommande åren, enligt dessa bedömningar. Sannolikt kommer detta att leda till kraftigt fluktuerande världsmarknadspriser på livsmedelsråvaror och fortsatt fallande realpriser.

2.2 i olika länder

Prisutvecklingen på livsmedel

Det möter betydande problem - såväl teoretiska som praktiska - att göra internationella prisjämförelser. Att jämföra prisnivâermellan olika länder är i många fall direkt missvisande bl a med hänsyn till svårigheterna att bestämma en rättvisande växelkurs. Men också jämförelser av prisutvecklingen måste ske med stor försiktighet med hänsyn till bl a metod- och defmitionsproblem vid prismätningar. Ett första problem rör de variabler som ingâri konsumentprisindex. Detta belyses enklast med ett exempel. I vissa länder tex Island, Luxemburg och Portugal - ingår inte boendekostnaden (hyran) som en del i konsumentprisindex. Med hänsyn till den stora vikt som boendekostnaderna har i de flesta länder (i Sverige är tex andelen nära 30 procent) innebär detta naturligtvis allvarliga inskränkningar i möjligheterna att jämföra konsumentprisindex” utveckling. Exemplen kan mångfaldigas. Också när det gäller definitionen av livsmedel finns det betydande skillnader. När det gäller OECDs medlemsländer inkluderar de flesta restaurangmåltider. Däremot ingår inte drycker finns och tobak. Viktiga undantag dock. Exempelvis inkluderas drycker i Österrike, Belgien och Frankrike. I index för Västtyskland och Spanien ingår såväl drycker som tobaksvaror. Och i flera länder exkluderas restaurangmåltider - det gäller Belgien, Finland, Luxemburg, Spanien och Nederländerna. Ytterligare faktorer som försvårar jämförelser mellan länder är t ex hur måltider i personalmatsalar redovisas, i vilken utsträckning subventionerade luncher förekommer osv. Det finns starka ömsesidiga samband mellan den allmänna prisnivåns utveckling och utvecklingen av livsmedelspriserna. Dels påverkas de båda måtten i stor utsträckning av samma bakomliggande faktorer, t ex lönekostnadernas utveckling, ränta, indirekta skatter och landets bytesförhållande gentemot utlandet i alla länder en (terms of trade). Dels är livsmedelsposten så pass stor del av den totala konsumtionen att utvecklingen av livsmedels-

Svenska och internationella Iivsmedelspriser 25

priserna har ett stort inflytande på utvecklingen av den allmänna prisnivån. Ett utmärkande drag för de flesta industriländer har dock varit en successivt sjunkande andel för livsmedelsutgifterna, satt i relation till hushållens totala

1 de industriländer utgifter. som har högst nationalinkomst per invånare tex USA och Sverige - svarar livsmedel för mindre än en femtedel av den privata konsumtionen. I länder som Irland och Grekland är motsvarande andelar över två femtedelar.

1960-talet och 1970-talets första år präglades av en relativt måttlig inflationstakt. Den genomsnittliga inflationstakten under perioden 1960-1973 var således 3,9 procent för OECD-området. Till följd av flera samverkande faktorer - bl a 1970-talets - var inflationstakten under

oljechocker perioden 1973-81 däremot mycket hög, sett i ett historiskt perspektiv. Mellan dessa år var den genomsnittliga årliga inflationstakten i OECD-området över 10 procent. Samtidigt var den ekonomiska tillväxten betydligt lägre än tidigare under efterkrigstiden. Mellan 1973 och 1981 var den genomsnittliga BNP-tillväxten i OECD-länderna 2,4 procent jämfört med 4,9 procent för perioden 1960-73.

Först 1983 påbörjades en ekonomisk återhämtning, framför allt i Förenta Staterna men även i den industrialiserade världen i övrigt. Under de senaste åren har således den ekonomiska tillväxten varit genomsnittligt högre än under 1970-talets senare del. Samtidigt har inflationstakten trendmässigt minskat under ett antal år. lnom OECD-området var således den genomsnittliga prisstegringstakten 5,1 procent under perioden 1981-85.

Figur 2.1 visar sambandet mellan den genomsnittliga prisutvecklingen i OECD-området och prisutvecklingen på livsmedel under perioden 1980-86.

LIVSHICUEHS- DIISE!!4,

..

90-

Il

I S

3°“ IN

m: IEIR . NZ

ISF

60 7

IAUS

K

50 _

IL

_ B ICDN

40 IGB

30 - ICH

IA IUS

20 “

I D

J . NL

10 n I 1 l 1 I I I I

10 30 50 70 90 110

lnllatuon1%)

Källa OECD, MannEconomicIndncators

Figur 2.] Sambandet mellan den genomsnittliga prisutvecklingen i OE CD-omrâdet och prisutvecklingen på livsmedel under perioden 1980-86.

26 Svenska och internationella Iivsmedelspriser

Som väntat är sambandet mellan inflationstakten och livsmedelsprisernas ökningstakt ganska starkt. Det framgår av att de flesta punkterna ligger relativt nära 45-graderslinjen i diagrammet.

Utvecklingstakten i Sverige har - som tidigare framhållits - under 1980talet kännetecknats av dels en i förhållande till omvärlden relativt

hög inflationstakt, dels en relativt kraftig ökning av relativpriserna på livsmedel. l själva verket är Sverige det land av de här studerade som vid sidan av Spanien och ltalien haft de snabbaste ökningarna av livsmedelspriserna under 1980-ta1et.

Perioden 1980-86 är emellertid relativt kort, och det är tveksamt om utvecklingen under dessa år kan ligga till grund för mer vittgående slutsatser. l tabell 2.1 anges hur livsmedelspriserna utvecklades inom OECD under perioden 1970-86 i förhållande till konsumentprisindex.

Tabell 2.1 Vissa länder rangordnade efter inflationstakt och prisutveckling på livsmedel 1970-1986

Nr Land Konsumentpris- Livsmedelspriser Real prisändring

index (l970= 100) (l970= 100) på livsmedel

Som framgår av tabellen har flera länder haft en betydligt snabbare inflationstakt än Sverige under både 1970- och l980-ta1en. Däremot har den reala prisökningen för livsmedel varit snabb i Sverige, jämfört med många andra länder.

Utvecklingen har emellertid varierat mellan olika perioder. Detta framgår av tabell 2.2. Ett indextal på 100 innebär att livsmedelspriserna och inflationstakten har hållit jämna steg.

Som synes gällde för Sveriges del samma mönster under 1970-talet som under 1980-talet: livsmedelspriserna ökade snabbare än inflationen, även om skillnaden var mindre än under 1980-talet. Men flera länder uppvisade

Svenska och internationella livsmedelspriser 27 Tabell 2.2 Förhållandet mellan livsmedelsprisernas och konsumentprisindex utveckling 1970-86

l_\_lyaZeeland Osterrike 90 94 97

90 92 101 Belgien

Norge

l 12 113 100 Portugal Spanien 93 96 102

119 105 116 Sverige

Jugoslavien Källa: OECD, Main Economic lndicators (1987)

samma utveckling, bl a USA och Kanada. Dessa länder har dock under 1980-talet haft en gynnsammare utveckling. Också ett antal europeiska länder har i detta avseende upplevt ett trendbrott under 1980-talet; under 1970talet ökade livsmedel realt i pris bland annat i Medelhavsländerna och på de brittiska öarna. Men ser man utvecklingen sammantaget för hela perioden 1970-86 så kvarstår likväl det faktum att utvecklingen i Sverige på ett ogynnsamt sätt har skilt sig från övriga OECD-länder. De genomsnittliga realprisstegringarna på livsmedel har således varit större i Sverige än i något annat OECD-land under perioden 1970-86.

2.3¶Orsaker till skillnader i prisutvecklingen för livsmedel

Priser bestäms i ett komplicerat samspel mellan ett stort antal faktorer och det är knappast möjligt att ens för ett enskilt land ange någon eller ett fåtal enkla orsaker till livsmedelsprisernas utveckling, sett över en längre period. Rör man sig över nationsgränserna blir svårigheterna ännu större. Utöver svårigheterna att förstå huvudmekanismerna bakom prisbildningen på livsmedel i allmänhet tillkommer då en rad faktorer som är specifika för varje land - och administrativa strukturer,

politiska fysiska och naturgeograñska egenheter, skilda ekonomiska utvecklingsnivåer etc. Avsikten med detta avsnitt är inte att ge någon samlad förklaring till skillnader i livsmedelsprisernas utveckling mellan olika länder, utan endast att belysa ett antal viktiga

28 Svenska och internationella livsmedelspriser SOU l987z44

skillnader mellan olika länder och mellan grupper av länder med sinsemellan olika prisstegringstakt för livsmedel.

Jordbruksbefolkning och åkerareal Ett karakteristiskt drag i utvecklingen hos de industrialiserade länderna är

minskade jordbrukets betydelse både när det gäller antalet sysselsatta inom jordbruket och när det gäller jordbrukssektorns bidrag till bruttonationalprodukten. I utvecklingsländerna spelar däremot jordbrukssektorn en dominerande roll. I länder som Kina och Indien beräknas mer än hälften av de förvärvsarbetande vara sysselsatta inom jordbruket. I USA är motsvarande siffra mindre än två procent, och i Sverige ca fyra procent. Det finns emellertid relativt stora skillnader i detta avseende också mellan högt utvecklade länder till följd av faktorer som naturgeografiska förutsättningar för livsmedelsproduktion och jordbrukspolitikens inriktning. Produktiviteten inom det svenska jordbruket är internationellt sett hög, och det finns inget som tyder på att produktivitetsutvecklingen inom det svenska jordbruket skulle vara en förklaring till de relativt sett snabbare ökningarna av livsmedelspriserna i Sverige.

Skillnader i konsumtionsmänster En hypotes som utredningen har försökt belägga är att det skulle kunna ñnnas skillnader i konsumtionsmönstrets utveckling som skulle kunna bidra till att förklara skilda utvecklingstakter för livsmedelspriserna i olika länder. Några mer bestämda slutsatser har dock inte kunnat dras, med hänsyn till statistiska och metodmässiga svårigheter. Man kan dock konstatera att det finns relativt stora skillnader i genomsnittligt kaloriintag mellan olika länder. Genomsnittssvensken har i förhållande till invånarna i de flesta industriländer en relativt liten kaloriförbrukning per invånare. Även

i övrigt finns det dock relativt stora skillnader mellan olika länder i detta avseende, men en genomgående tendens är att skillnaderna tenderar att utjämnas över tiden. Det gäller såväl den genomsnittliga kaloriförbrukningen per invånare som fördelningen mellan vegetabilisk och animalisk föda. Det går dock inte att belägga att olikheter i konsumtionsutvecklingen i sig skulle vara en förklaring till olikheter i prisutvecklingen för livsmedel.

Löneutveckling Det finns starka samband mellan löneutvecklingen och den allmänna prisutvecklingen. Också inom livsmedelssektorn finns det anledning att vänta sig liknande samband. För de flesta länder inklusive Sverige har löneutvecklingen inom såväl livsmedelsindustrin som handeln varit långsammare än för tillverkningsindustrin i dess helhet. Sådana utvecklingstal måste emellertid kombineras med uppgifter om produktivitetsutvecklingen inom respektive sektor för att kunna ge vägledning om i vilken mån livsmedelspriserna har påverkats. Dessvärre har det inte varit möjligt att få fram jämförliga uppgifter om produktivitetsutvecklingen inom dessa sektorer i olika länder. Tillgängliga uppgifter styrker dock inte hypotesen att skillnader i löneutveck-

SOU l987:44 Svenska och internationella livsmedelspriser 29

ling inom livsmedelsindustri och handel i väsentlig grad skulle ha bidragit till skillnader i livsmedelsprisernas utveckling (se bilaga 2).

jordbrukspolitik En faktor som ofta framhålls som en viktig orsak till skillnader i livsmedelspriser mellan olika länder är utformningen av jordbrukspolitiken. l princip är denna likartad i de flesta länder, och har en starkt protektionistisk innebörd. De medel som används för att uppnå de jordbrukspolitiska målen varierar dock, bland annat beroende på om landet i fråga är nettoexportör eller nettoimportör av jordbruksprodukter. Sådana skillnader i medelsuppsättningen gör det också svårt att göra direkta jämförelser mellan jordbrukspolitikens effekter i olika länder. Det möter betydande svårigheter att mäta och jämföra graden av protektionism i olika länder. Ett antal försök har dock gjorts att uppskatta vilken som jordbrukspolitiken i olika länder innebär. I bilagrad av protektionism resultat från tre oberoende studier av OECD, Världsbanken ga 2 redovisas och en fristående dansk forskare. En genomgående slutsats av dessa studier är att graden av protektionism är högre i de nordiska länderna (utom Danindustriländer. Samtidigt har åtminstone de mark) och Japan än i övriga nordiska länderna haft en förhållandevis snabb realprisstegring på livsmedel sedan 1970-talets början. I det avseendet finns det ett samband mellan och livsmedelsprisernas utveckling. Värt att notera graden av protektionism är att en hög grad av protektionism i sig är tillräcklig för att utestänga låga eller fallande världsmarknadspriser. Det är således inte - som ibland framförs - nödvändigt med en ökande grad av protektionism för att höjda realpriser skall bli följden.

2.4 i olika regioner

Utvecklingen

Allmänt sett har utvecklingen i livsmedelskedjans olika led varit relativt likartad i olika länder och regioner. Kännetecknande drag har bl a varit en - - och en ökad ökad koncentration såväl geografiskt som ägarmässigt integration mellan olika led i livsmedelskedjan. I det följande ges en överinom livsmedelskedjan inom den eurosiktlig beskrivning av utvecklingen i USA samt i de nordiska länderna. peiska gemenskapen,

2.4.1 Livsmedelssituationen inom den europeiska gemenskapen (EG)

(EG) har idag en befolkning om cirka 270 Den europeiska gemenskapen miljoner människor. Därigenom representerar den en befolkningsmässigt lika stor marknad som Förenta Staterna. Av olika skäl - såväl ungefär kulturella som demografiska - år den europeiska marknaden dock betydligt mer heterogen. En betydelsefull trend inom EG är att befolkningstillväxtens ökningstakt har avstannat under senare år. Medan den totala befolkningstillväxten var l960-talen, så öka- 7,3 procent respektive 8,3 procent under 1950- respektive

30 Svenska och internationella SOU l987z44

livsmedelspriser

de befolkningen under l970-talet bara med cirka 4 procent. Under 1980-talet väntas siffran återigen mer än halveras, och uppgå till omkring l,5 procent.

Rå vampraduktiøn När det gäller produktionen av livsmedelsråvaror kännetecknas denna marknad av mer eller mindre permanenta överskott. Till stor del är dessa överskott följden av den förda jordbrukspolitiken, som - i likhet med övriga industriländer - har en starkt protektionistisk innebörd. Målen för jordbrukspolitiken inom EG kan sammanfattas i följande punkter: - att eftersträva en ökad produktivitet, - att tillförsäkra jordbruksbefolkningen en skälig levnadsstandard, att trygga försörjningen med livsmedelsråvaror, - att tillförsäkra konsumenterna jordbruksprodukter till skäliga priser. I kombination med en stagnerande har den förda efterfrågan på livsmedel jordbrukspolitiken fått till följd att självförsörjningsgraden för många livsmedelsråvaror är långt över l00 procent. För exempelvis smör beräknas produktionen under säsongen 1983/84 ha överstigit efterfrågan med cirka 50 procent. För socker var motsvarande överskott cirka 25 procent. Exemplen kan mångfaldigas. Sammantaget har utvecklingen fått till följd att EGländerna i likhet med tex USA - fått avsätta en allt större del av sin produktion av livsmedelsråvaror på världsmarknaden. Den under de senaste åren starkt fluktuerande dollarkursen har ytterligare skärpt problemen för EG-staterna Kostnanär det gäller att kunna exportera sin överproduktion. derna för lagring av livsmedelsöverskott är i dag ett mycket stort och mycket reellt problem för EG-länderna.

Li vsmedelsindusrrin Ett utmärkande drag för livsmedelsindustrin inom EG har varit en ökande ägarmässig koncentration. l så gott som alla branscher har således koncentrationsgraden ökat sedan mitten av l970-talet. En annan tendens har varit en successiv ökning av antalet anställda per enhet; genomsnittsföretaget har blivit större. Här finns emellertid stora skillnader mellan länder. l Storbritannien har exempelvis koncentrationsprocessen varit mycket snabb, medan för t ex Västtysklands del utvecklingen i flera branscher gått åt motsatt håll. Det finns också vissa tendenser till en polarisering av företagsstorlekarna. Å ena sidan går utvecklingen mot stora generella företag med breda produktlinjer och stor sortimentsbredd. Å andra sidan har man kunnat se en tydlig tendens till framväxt av mindre, specialiserade enheter med egna profiler.

Handel och distribution Ett av de mest utmärkande dragen för livsmedelsdistributionen har varit den ägarmässiga koncentration som ägt rum sedan början av l970-talet. Allt färre ägare och ägargrupper kontrollerar således en allt större del av den försålda volymen livsmedel.

Svenska och internationella livsmedelspriser 31

En annan tydlig tendens är att antalet försäljningsställen, såväl i parti- som i detaljistledet har minskat kraftigt sedan 1970-talets början. l exempelvis Storbritannien och Västtyskland har antalet matvaruaffärer (general food stores”) nära nog halverats sedan mitten av 1970-talet. För andra länder har

varit mindre dramatiska - i Frankrike minskadet ex antalet minskningarna livsmedelsbutiker - men

med endast cirka 10 procent mellan 1974 och l984 ett genomgående antal butiker. Samtidigt har den

drag är likväl ett minskat genomsnittliga försäljningsytan blivit allt större. En påfallande tendens sedan mitten av 1970-talet har varit ökningen av antalet “supermarkets” (med en säljyta över 400 kvadratmeter) och ”hypermarkets” (över 2 500 kvadratmeter).

Den snabba utvecklingen av stormarknader har också fått till följd att en allt större del av omsättningen har koncentrerats till ett fåtal enheter. l Frankrike, Belgien och Storbritannien svarade år l984 två procent av butikerna således för mer än halva omsättningen i detaljhandeln. Detta kan jämföras med situationen i Sverige, där de två procent största butikerna svarar för mindre än en femtedel av omsättningen i detaljistledet.

2.4.2 Livsmedelssituationen i Förenta Staterna Livsmedelssektorn spelar en viktig roll i den amerikanska ekonomin. Om hela livsmedelskedjan inkluderas (råvaruproduktion, förädling samt distribution och handel) så beräknas livsmedelssektorn svara för cirka en femtedel av det totala förädlingsvärdet.

En genomgående trend i USA, liksom i alla ekonomiskt utvecklade länder, är att livsmedel svarar för en allt mindre del av hushållens samlade utgifter. Det amerikanska genomsnittshushållet spenderar i dag cirka en sjundedel (l5 procent) av sina utgifter på livsmedel, jämfört med 18 procent år 1966.

En stark trend i det amerikanska samhället är att en allt större del av livsmedelskonsumtionen sker utanför hemmets väggar. Det kan vara storhushåll av olika slag (sjukhus, ålderdomshem, matsalari skolor och universitet) eller restauranger, snackbarer etc. l början av 1960-talet beräknades cirka en fjärdedel av livsmedelsutgifterna avse konsumtion utanför hemmet. Idag är siffran omkring 40 procent, och enligt vissa bedömningar kommer den att nå över 50 procent i början av 1990-talet.

Under 1980-talet har priserna på livsmedel stigit långsammare än den genomsnittliga prisnivån. Medan den allmänna prisnivån har ökat med drygt 50 procent mellan 1980 och 1986, så är motsvarande siffra för livsmedel endast cirka 36 procent. Då inkluderas även restaurangmåltider i livsmedelsposten. För köpta livsmedel var prisutvecklingen ännu långsammare, eller drygt 30 procent under perioden.

Utvecklingen i livsmedelskeøzjans olika led

Jordbruket l likhet med de flesta andra industrialiserade länder är huvudproblemet för det amerikanska jordbruket att man har svårt att finna avsättning för hela

32 Svenska och internationella

livsmedelspriser

jordbruksproduktionen. USA har länge varit en av världens största nettoexav livsmedelsråvaror - framför portörer allt spannmål - men på grund av en vikande internationell efterfrågan sedan l970-talets mitt har överskottsproblemen förvärrats. Det amerikanska jordbruket har varit föremål för en snabb strukturrationalisering. För att minska överskottsproblemen försöker myndigheterna på olika sätt förmå jordbrukarna att minska den odlade arealen. För att skydda det inhemska jordbruket från låga världsmarknadspriser tillämpas såväl gränsskydd som ekonomiskt stöd till de inhemska jordbrukarna. Exempelvis stöds mjölkproduktionen genom att staten köper upp överskotten av mjölk till bestämda priser. Kostnaderna för stödköpen har ökat kraftigt under senare år, och staten försöker därför på olika sätt begränsa stödet. Vegetabilieproduktionen stöds genom olika typer av lån, bidrag och räntestöd.

Livsmedelsindustrin Utvecklingen inom den amerikanska livsmedelsindustrin har många likheter med den i föregående avsnitt beskrivna utvecklingen i Europa. Allmänt sett har efterfrågan på livsmedel varit relativt stabil; å ena sidan har dess ökningstakt varit lägre än för efterfrågan i sin helhet, men å andra sidan har livsmedelsindustrin drabbats mindre av konjunktursvängningar än andra sektorer. Ett utmärkande drag för livsmedelsindustrin - liksom för andra delar av - koncentrationen. livsmedelskedjan är den ökade Mellan l967 och 1982 minskade således antalet företag inom livsmedelsindustrin från cirka 26 500 till cirka 16 600, en minskning med cirka 40 procent. har mark- Samtidigt nadsandelarna för de största företagen ökat. År l967 svarade de 50 största företagen för 35 procent av det samlade förädlingsvärdet. Femton är senare var motsvarande andel 43 procent. En annan påtaglig trend är att de större företagen diversiñerar och engagerar sig i allt fler produkter. Men samtidigt sker inom ramen för denna diversifiering en specialisering. Det ärt ex vanligt att vissa företag inriktar sig på konsumentvaror där innovationer och aktiv marknadsföring är viktigt, medan andra breddar sin produktion från färdig mat till att inkludera också utrustning och produkter som hör samman med uteätande. Strukturomvandlingen inom den amerikanska livsmedelsindustrin kan således sägas gå mot ett mindre antal mycket stora och relativt specialiserade företag. Produktiviteten inom livsmedelsindustrin har historiskt sett varit relativt hög. Medan den totala produktivitetsökningen för tillverkningsindustrin under perioden 1979-84 uppgick till 2,2 procent per år, så var motsvarande siffra för livsmedelsindustrin 2,7 procent. Under slutet av 1960-talet och första halvan av 1970-talet var produktivitetsökningen mycket - över 4 hög procent per år, vilket var nästan dubbelt så mycket som genomsnittet för tillverkningsindustrin. Distribution Stora förändringar har ägt rum inom den amerikanska livsmedelshandeln under senare år. Det mest utmärkande draget är att en ökad integration har

Svenska och internationella livsmedelspriser 33

skett mellan partihandel och detaljhandel; i många fall kan gränserna mellan dessa två led sägas ha suddats ut. Traditionella livsmedelsgrossister har dessutom breddat sin verksamhet under senare år till att inkludera andra typer av produkter.

Sedan början av 1970-talet har försäljningsvolymen inom livsmedelsdetaljhandeln ökat relativt svagt. Medan den årliga reala tillväxten under perioden 1963-72 uppgick till över tre procent, så var motsvarande tal för perioden I977-82 endast cirka en procent. Utvecklingen har flera förklaringsfaktorer. Utöver en minskad befolkningstillväxt har även ett ökat dubbelarbete, en större hushållssplittring och förändringar i livsstilen bidragit till en stagnerande försäljningsutveckling i detaljhandeln.

För att möta den hårdnande konkurrensen har detaljhandeln framför allt

är - åtminstone - ututvecklat nya butikstyper. Viktigast volymmässigt vecklingen mot allt större ”supermarkets” och hypermarkets, som speciellt under 1970-talet ökade sina marknadsandelar.

Så kallade convenience stores (”närbutiker”) med ett begränsat sortiment och i allmänhet längre öppethållande har under början av 1980- talet expanderat snabbt. Antalet sådana butiker fördubblades under perioden 1974-84. Den största ökningen skedde i fråga om butiker i anslutning till bensinförsäljning. Dessa svarade år 1984 för nära hälften av den totala försäljningen i convenience stores”.

Produktivitetsutvecklingen inom detaljhandeln i USA har varit långsam sedan början av 1970-talet, och under många år negativ. Omsättningen per arbetstimme beräknas således totalt ha minskat med mer än tio procent under perioden 1970-83. Till största delen är denna utveckling följden av det faktum - bland

att detaljhandeln är mycket personalintensiv annat till följd av en ökad manuell service - och att det finns små möjligheter att göra rationaliseringar. Likväl försöker man naturligtvis öka effektiviteten inom detaljhandeln. Mekaniska hjälpmedel av olika slag kan bidra till en ökad produktivitet. Ett viktigt exempel på det är tex ett starkt ökat inslag av streckkodsmärkning och -läsning (price scanning). Denna teknik introducerades i USA år 1977 och fick ett snabbt genomslag. År 1980 svarade streckkodsmärkta livsmedel för cirka 15 procent av den totala detaljhandelsomsättningen. År 1985 hade siffran ökat till nästan 50 procent.

2.4.3 Prisutvecklingen i de nordiska länderna

i de nordiska länderna har uppvisat Utvecklingen på livsmedelsområdet betydande likheter under senare år. Bland annat gäller det i fråga om prisut-

av följande tabell har, för samtliga nordiska länvecklingen. Som framgår der, priset på livsmedel utvecklats i snabbare takt än den allmänna prisnivån. Med andra ord har en realprisstegring ägt rum för livsmedel. Denna trend har gällt ända sedan början av 1960-talet men har accentuerats under 1980-talet. (Ett undantag från trenden under senare år utgörs dock av Island).

Livsmedelskonsumtionen i de nordiska länderna har flera gemensamma

likartad i samtliga länder. Dess andel drag. Således är dess sammansättning

konsumtionen har också minskat markant - från av den samlade privata

i början av 1960-talet till omkring 20 procent år 1985. 30-40 procent

34 Svenska och internationella

livsmedelspriser

Tabell 2.3 Utvecklingen av livsmedelspriser och konsumentprisindex i Norden 1960-85

1985 (1960 = 100) 1985 (1980 = 100)

Konsument- Konsument- (1)/(2) Konsument- Konsument- (4)/(5)

Även livsmedelspolitiken i de nordiska länderna har en gemensam nämnare - ett fåtal klan definierade mål, med starkt protektionistisk innebörd. De överordnade målen för jordbruks- och livsmedelspolitiken såle-

åsyftar des i samtliga länder att garantera de arbetande i jordbruket en skälig levnadsnivå och/eller att upprätthålla en hög inhemsk

självförsörjningsgrad (produktionsmålet).

De medel som används för att uppnå målen är likartade. l huvudsak gäller en s k högprislinje i samtliga nordiska länder; de inhemska livsmedelspriserna upprätthålls på en nivå som skall trygga den ekonomiska standarden för dem som är sysselsatta med produktion och viss förädling av livsmedelsråvaror. För att uppnå detta tillämpas ett gränsskydd som innebär att man med hjälp av tullar och införselavgifter anpassar den

importvarornas pris till inhemska prisnivån. Huvudregeln för gränsskyddet innebär att livsmedel som kan framställas inom landet är föremål för gränsskydd.

Vid sidan av de ökande realpriserna på livsmedel har en annan genomgående utvecklingstrend varit att livsmedelsimportens andel av den samlade importen trendmässigt har minskat (eller åtminstone inte ökat) i samtliga nordiska länder. l tabell 2.4 anges livsmedelsimportens andel av den samlade varuimporten för åren 1970, 1982, och 1985.

Tabell 2.4 Livsmedelsimportens

andel av den samlade varuimporten i Norden 1970, 1982 och 1985

En ytterligare tendens, som är tydlig i samtliga nordiska länder, är den kraftiga strukturomvandling som under de senaste 20 åren har skett i livsmedelskedjans samtliga led - råvaruproduktion, förädling och distribution. Ett gemensamt drag i utvecklingen är således att antalet enheter har blivit färre och större och att ägarna har blivit färre. Exempelvis har antalet brukningsenheter inom jordbruket minskat kraftigt. Sedan år 1969 har antalet minskat med 67 procent i Danmark, 72 procent i Finland, i

76 procent Norge och 67 procent i Sverige.

Svenska och internationella livsmedelspriser 35

Ett annat gemensamt drag i de nordiska ländernas livsmedelspolitik är att skatter och subventioner har stor betydelse. När det gäller skatter utnyttjas mervärde- eller omsättningsskatt och punktskatter (t ex dryckesskatt). Också livsmedelssubventioner existerar i större eller mindre grad i samtliga nordiska länder. En genomgående tendens har emellertid varit att subventionerna minskat i omfattning.

. ?sms I

{$;*Va-$_,#?$.E-§f13iå$âaüf;3123:37:› ;«1.a12§u^srv{:.z

Lçgggaäâägxuwrzzrsexx::a-vçixs5f§®$§5f§1vf”\”:i

fixarxäçfmzsásgmmtäagç_nå? .äzsuaääi11:4?

.gifåfaiä?lá1l$ârf%x?:m;Sahara

3 Livsmedelskvalitet

3.1¶Inledning

Avsikten med detta kapitel är dels att beskriva gällande mål för livsmedels-

innebörden av begreppet livsmedelskvalitet. Vidakvalitet, dels att klarlägga re diskuteras det nuvarande regelsystemets utformning.

Målet avseende livsmedlens kvalitet fastställdes av riksdagen i juni 1985 i samband med beslutet om riktlinjer för en samlad livsmedelspolitik (prop I984/85:l66, JoU 33, rskr 393). Målet rubricerades som ett konsumentmâl. Departementschefen uttryckte det sålunda:

Konsumentmålet, som innebär att konsumenterna skall få tillgång till

livsmedel av god kvalitet och till rimliga priser, ligger fast och skall även

vara ett med inkomstmålet för jordbruket likställt delmål

fortsättningsvis

huvudmål. Konsumentmålet innefattar vida-

under livsmedelspolitikens

re att konsumenterna skall ges goda möjligheter att välja mellan livsme-

del av olika slag och att livsmedlen är fullgoda från kost- och näringssyn-

punkt”.

Vad som menas med ”god livsmedelskvalitet” preciseras inte. Av propositionen framgår att begreppet livsmedelskvalitet inte är entydigt utan innehåller så vitt skilda aspekter som hygien, sammansättning, näringsinnehåll,

faktorer som pâverfärskhet, smak och utseende samt att det är en mångfald kar eller kan påverka livsmedlens kvalitet. Dock nämns vissa kvalitetshämmande faktorer av kemiska medel vid produktion av

som användningen livsmedel, brister i kvalitetsmedvetandet vid djurhållning och storskalighet inom livsmedelsindustri och handel.

3.2 Medel

Bland de medel som finns för att styra produktionen mot högre kvalitet kan nämnas såväl samhällets obligatoriska krav som olika former av frivilliga

av branscher eller av företagen själva. Gemensamt för en krav, uppställda del av dessa krav är att det inte alltid är konsumentens önskemål om kvalitet som är utgångspunkten. Ofta får konsumenten inte ens veta hur ett livsmedel är klassificerat. Informationen riktar sig till och stannar i tidigare led.

38 Li vsmedelskvalitel

Obligatoriska krav Bland de obligatoriska krav som finns är livsmedelslagstiftningen det som främst skyddar konsumenten. Denna lagstiftning bygger på två huvudprinciper. Konsumenten skall dels skyddas mot skadliga eller på annat sätt otjänliga livsmedel, dels skall redligheten i livsmedelshanteringen säkerställas och konsumenten därigenom i viss mån skyddas mot livsmedelsfusk. Tyngdpunkten ligger på den första huvudprincipen - att livsmedel ska vara säkra och av hög hygienisk kvalitet. Förekomst av främmande ämnen som rester av bekämpningsmedel, bly, kvicksilver m m kontrolleras noga. Användningen av tillsatser är restriktiv och noga kontrollerad. Inga tillsatser får användas utan tillstånd. Sådant beviljas endast om tillsatsen är nödvändig för livsmedlets hantering eller av värde för konsumenten och framför allt är riskfri. Statens livsmedelsverk har det centrala ansvaret för tillsyn av livsmedelslagen och köttbesiktningslagen. Verket har en ledande och samordnande funktion för den offentliga livsmedelskontrollen. Länsstyrelsen utövar tillsynen inom länet och på kommunal nivå är miljö- och hälsoskyddsnämnderna ansvariga tillsynsorgan. Allt kött som är avsett till människoföda kontrolleras. De levande djuren veterinärbesiktigas före slakt. Slaktkroppar och organ besiktigas efter slakten. Kött som godkänts vid besiktningen förses med en stämpel som bevis härom. Frukt och grönsaker stickprovskontrolleras. Detta gäller såväl svenska som importerade produkter. Mycket få överskridanden av gällande gränsvärden förekommer. Om så skett beslagtas partierna och får inte säljas. För att säkerställa redligheten i handeln har livsmedelsverket fastställt standarder fdr vissa livsmedel Sådana livsmedel kallas ibland ”namnskyddade”. Livsmedlet ifråga måste då hålla en minimistandard för att få säljas eller serveras under den skyddade beteckningen. De s k namnskyddade livsmedlen innebär en kvalitetsutfästelse gentemot konsumenten. En nackdel med systemet är att minimibestämmelserna ofta används som ett tak. Det finns inga formella hinder mot att sälja en vara med exempelvis högre kött- eller bärinnehåll än vad standarden kräver. För charkvaror skärptes kraven på bl a råvaruinnehåll från och med l juli 1987. Sammanfattningsvis kan sägas att kontrollen av att livsmedlen håller föreskriven standard, på grund av resursbrist, hittills inte utförts i den utsträckning som får anses vara erforderligt. Livsmedelskontrollen har varit föremål för en offentlig utredning (SOU 1986:25) som fn bereds inom regeringskansliet. Livsmedelsverket följer den internationella bl a utvecklingen genom FAO/WHO-organet Codex Alimenlarius Commission. Statens jordbruksnämnd ansvarar bl a för klassificeringen av kött och kvalitetsbedömningen av ost. Alla slaktkroppar av kalv, nöt, får, häst, svin och ren som godkänts vid besiktningen på ett svenskt kontrollslakteri ska klassificeras. Syftet är att ge underlag för prissättning i partiled samt vid avräkning till producent. Ett annat syfte är att ge styckningsleden likartade slaktkrop-

LivsmedeIskva/itet 39

delar in slaktkropparna i djurslag, klass par att arbeta med. Klassificeringen och fettgrupp samt för göd- och mellankalv även i färg och struktur. Osten bedöms efter färg, textur, konsistens samt lukt och smak. Varje kvalitetsegenskap poängsätts efter en femgradig skala. För ost som uppnår viss poäng utgår olika nivåer av kvalitetstillägg. fram till konsument. Det har heller inte l intet fall når dessa bedömningar varit avsikten. Dock föreslås i den utredning ”Betalning för bra matkvalitet som nyligen lagts fram av jordbruksnämnden att större hänsyn framöver skall tas till konsumentaspekten. förhållanden, som på ett tidigt stadium kan Lanrbrukssryrelsen reglerar påverka livsmedlens kvalitet. Här kan nämnas lag om foder, djurstallkungörelse, djurskyddslag, lag om kontroll av husdjur m m. Av direkt betydelse vid konsumentens köptillfälle kan nämnas kungörelse angående kvalitetsbestämning av potatis.

lcke obligatoriska krav En frivillig kontroll och kvalitetsklassiñcering utförs på äpplen och päron av av lantbruksstyrelsen. Ägg och smör Svenska Fruktfrämjandet på uppdrag kontrolleras av KMÄ Kontrollanstalten för mejeriprodukter och

(Svenska

ägg) och utgör ett led i jordbruksprisregleringen. Priserna på mejeriproduksom markeras med runmärket. Enter och ägg binds vid en kvalitetsgräns - i övrigt är kontrollen dast runmärkt smör, ost och ägg får exporteras men ändå ett villkor för att bidrag i form av kvalitetstillägg skall frivillig utbetalas av regleringsföreningarna. För tisk, fiskrom och fiskkonserver finns kvalitetskrav för export. På uppdrag av enskilda livsmedelsföretag utförs även viss kvalitetskontroll beträffande För bl a glass, ostkaka, juice, mesvaror och äggprodukter. grönsaker har odlare, handel och Svenska Grönsaksfrämjandet tagit fram sorterings- och kvalitetsregler. Reglerna har anpassats till de regler som gäller inom internationell handel.

3.3 Oron för maten

Konsumenternas oro för maten är en av orsakerna till dagens livsmedelsdeförekomst av främmande ämnen, som batt. Oron gäller främst eventuell upplevs som skadliga eller farliga. Oron tar sig olika uttryck. Man vänder sig till hälsokostbutiken, köper alternativt odlade produkter eller handlar direkt Genom sådant handlande får konsumenten en känsla av hos en producent. som att själv kunna påverka sin situation och välja bort sådant som upplevs skadligt eller känslomässigt fel. Studier har visat att graden av frivillighet av risken. Risker man ofrivilligt utsätts för som exempåverkar upplevelsen pelvis rester av bekämpningsmedel är svårare att acceptera än sådana som man frivilligt utsätter sig för, tex rökning. Brist på information och kunskap om bl a det storskaliga livsmedelssysteoch oro. På senare år har både näringsliv och met torde skapa främlingskap har man underskattat problemyndigheter börjat ta oron på allvar. Tidigare

40 Li vsmedelskvalitet SOU [987244

men. Olika undersökningar visar att experternas oro inte är massmedias och konsumenternas oro. Experterna är mest oroade över felnäring men känner liten eller ingen oro över tillsatser och främmande ämnen.

3.4 Vad är kvalitet?

Begreppet kvalitet är svårt att definiera. l det allmänna finns ett begreppet behov och en förväntan, en subjektiv upplevelse. Vidare finns en objektiv, mätbar upplevelse, en situationskomponent och en trendkomponent. l helhetsupplevelsen vävs alla dessa komponenter samman. Därför kan också upplevelsen av kvalitet variera från person till person men också mellan olika tillfällen av en och samma person. Vad som är hög kvalitet för en människa kan vara oacceptabelt lågt för en annan. Från konsumentsynpunkt vävs många önskemål samman och ibland uppstår konflikter mellan olika önskemål. Färskhet/fräschhet är den viktigaste kvalitetsfaktorn för konsumenterna. Näringskvalitet är en annan viktig kvalitetsfaktor, liksom högt råvaruinnehåll. Säkerhet är viktigt liksom beredningskvalitet och ätkvalitet, d v s hur maten smakar. Till dessa faktorer kommer yttre kvalitet, tex förpackning och märkning, tillgänglighet och valfrihet samt etisk kvalitet. Den etiska kvaliteten gäller inte så mycket produkten som mer det sätt som produkten framställs på samt värderingar och politiska ställningstaganden. Subjektiva värderingar samt själva måltidssituationen formar slutligen konsumentens uppfattning om kvalitet. Under olika perioder i livet får olika kvalitetskomponenter varierande tyngd. Ekonomiska som starkt resurser, brist på tid och kunskaper är faktorer spelar in.

Konsumentundersökning

I SLVs utredning (bilaga 12) presenteras dels tidigare undersökningar, dels

en intervjuundersökning

gjord för föreliggande utredning. En undersökning utförd av socialstyrelsen, livsmedelsverket 1984 visade att och näringslivet konsumenterna vill ha hjälp med att välja kvalitet genom någon form av märkning. Flertalet ansåg att kvaliteten behövde förbättras. Mest kritisk var man till kvaliteten på- kött, charkuterivaror, matbröd, potatis och grönsaker. En SIFO-undersökning utförd för tidningen Allt om Mat kom till det överraskande resultatet att 85 procent av konsumenterna sällan eller aldrig var missnöjda med maten de köpt, trots att undersökningen gjordes mot slutet av 1985 då en uppslitande debatt om livsmedelskvalitet ägde rum i massmedia. De som är missnöjda är medelålders personer som bor i storstäder. Denna slutsats har också bekräftats i andra undersökningar. Flest personer, 22 procent, vari denna undersökning missnöjda med griskött, falukorv, potatis, grönsaker och matbröd. Varannan svensk säger sig vara beredd att betala mer för högre kvalitet. Denna slutsats kan dras ur båda här nämnda

SOU 1987 :44 Li vsmedelskvaliter 4 l

undersökningar. Ett undantag utgörs dock av låginkomsttagare; 77 procent av dem svarade nej på denna fråga.

SLV har låtit utföra en egen kvalitativ undersökning genomförd av lnformationsPsyk0log AB. 34 konsumenter över landet representerande olika hushållskategorier mellan 22 och 75 år har djupintervjuats. Intervjuerna utfördes i februari- mars 1987. Det skall här påpekas att kvantitativa slutsatser inte kan dras av en sådan undersökning. Man har föredragit att i stället göra just utförligare intervjuer med ett begränsat urval i syfte att få fram ny kunskap.

lntervjupersonerna tyckte genomgående att smaken är väsentlig. I övrigt kunde de grovindelas i fyra grupper utan fullständigt vattentäta skott emellan sig. Grupp ett tycker att syn och smak är kvalitet. Andra kvalitetsfaktorer framhålls i ringa omfattning. Merparten av personerna i denna grupp ger intryck av att ha mindre kunskaper än i de övriga. För grupp två är râvaran det mest väsentliga för hög kvalitet. Råvarans betydelse för matkvalitet betonas. Råvaran ska helst vara fri från tillsatser och så litet förädlad som möjligt. Hit hör kunniga matlagare och något äldre personer än i grupp ett. För en tredje grupp är produktionsförhâllandena det viktigaste. Gruppen har stora likheter med grupp två. Rena, bra råvaror anses viktigt. En mer småskalig produktion skulle enligt denna intervjugrupp förbättra kvaliteten. Merparten av intervjupersonerna har anknytning till lantbruket. Ideologema kallas den sista gruppen. Även den betonar råvarans kvalitet och produktionsförhâllandena. Den skiljer sig från grupp tre genom principiella ställningstaganden. Etiska och moraliska aspekter, miljövänlighet, internationell solidaritet m m vägs in. Maten ses som en del i ett större politiskt/ideologiskt sammanhang.

Allmänt kan sägas att djupintervjuerna visade att de 34 undersökta hushållen i stort sett var nöjda med kvaliteten på dagens livsmedel. Det finns dock varor man är kritisk till. Dessa är köttfärs, griskött, charkuterivaror, kyckling, potatis, sylt samt saft. Med grönsaker och frukt är man i stort sett nöjd och hänvisar till det stora urvalet samt lösviktsförsäljningen. Matbröd är man förhållandevis nöjd med främst på grund av det stora urvalet. Pâfallande missnöjda är konsumenterna med kyckling och potatis. Att debatten om campylobacter, bakterier i kycklingkött, skulle spela in var väntat. Mer oväntat var kanske att få hushåll använder kvalitetsbeteckningarna vid inköp av potatis. Man väljer i stället efter synintrycket och föredrar att köpa oklassificerad potatis i lösvikt. Även om konsumenterna i vissa avseenden är nöjda är det dock många olika åtgärder de tycker är nödvändiga för att förbättra matkvaliteten. Produktionsförhållandena inom gris- och kycklinguppfödningen bör förändras. Mer småskalig produktion efterlyses liksom kortare distributionsvägar. En längtan till den rena, oförädlade råvaran förekommer.

3.6¶Organisationer

Utredarna har varit i kontakt med de flesta av de olika organisationer som tagit upp livsmedelskvalitet i sina program. De har fått besvara en skriftlig

42 Li vsmedelskvalitet SOU l987z44

enkät. Några organisationer har även besökts personligen. En allmän slutsats är att det finns flera konsument- och intresseorganisationer som engagerar sig i kvalitetsfrågan. De arbetar på olika sätt för att få till stånd en bättre total livsmedelskvalitet.

Näringslivet har fått besvara samma enkät som organisationerna. 14 företag eller branschorganisationer har också fått framställa sina synpunkter muntligen och mer utförligt. Sammanfattningsvis kan sägas att kvalitetsdebatten har mött gensvar i näringslivet. På flera håll pågår konkreta kvalitetssatsningar medan man på andra håll tycks vara på diskussionsstadiet. Samtidigt är man från näringslivets sida angelägen om att framhålla att vi från näringsmässig och hygienisk synpunkt aldrig tidigare haft så bra livsmedel.

SOU l987z44

4 Jordbrukspolitik/livsmedelspolitik

4.1 Internationell utblick

Det är på intet sätt unikt att ett land liksom Sverige skyddar sin inhemska produktion av jordbruksprodukter mot importkonkurrens. Det är snarare en regel att flertalet länder stöder sin jordbruksproduktion med hjälp av framför allt gränsskydd och olika slag av subventioner. Detta gäller bl a samtliga OECD-länder. Bakgrunden är liksom i Sverige att man bl a vill verka för en nationell självförsörjning på livsmedelsområdet.

Det förhållandet att flertalet länder har ett skydd för den egna produktionen av jordbruksvaror har fått till följd att nästan hela världsproduktionen och -konsumtionen äger rum inom ramen för nationellt avgränsade system. Endast ca 10 procent av jordbruksprodukterna är föremål för internationell handel.

Under 1980-talet har världshandeln med jordbruksprodukter kommit i obalans. Orsakerna till detta återfinns både på utbuds- och efterfrågesidan. Obalansen mellan utbud och efterfrågan globalt sett har medfört allt större lager av jordbruksprodukter och en stark press på världsmarknadspriserna, vilka under l985 och 1986 gick ned till en nivå, som kanjämföras med nivån under 1930-talets depressionsår.

Den internationella krisen för jordbruksprodukter har också medfört att kostnaderna för att bli av med överskotten av jordbruksprodukter har ökat mycket kraftigt och därmed också de totala kostnaderna för olika typer av stöd till jordbruket. Sålunda har USA under 1980-talet höjt sitt stöd till jordbruket från 3-5 miljarder dollar per år till 26 miljarder dollar och Europeiska Gemenskapen (EG) har under samma period ökat sitt stöd från lO miljarder dollar till 23 miljarder dollar.

Mot bakgrund av den internationella krisen för jordbruksprodukter har man i olika internationella sammanhang - bl a inom OECD och i nu pågående GATT-runda” - uttalat sig för en reducering av de nationella stöden tilljordbruket och en liberalisering av den internationella handeln med jordbruksprodukter.

4.2 Mål och medel i den svenska jordbruks- och

livsmedelspolitiken

Den nuvarande svenska jordbrukspolitiken har sitt ursprung i de svårigheter som jordbruket utsattes för under den ekonomiska krisen under 1930-talet.

För att skyddajordbruket mot krisens verkningar - starka prisfall och hård internationell konkurrens av dumpingkaraktär - infördes i Sverige liksom i de flesta industriländer under 1930-talet reglering av priserna på jordbruksprodukter.

Under efterkrigstiden har man i Sverige talat om tre centrala mål för den svenska jordbrukspolitiken, nämligen produktionsmålet, inkomstmålet och effektivitetsmålet/konsumentmålet. Dessa mål har under olika perioder haft skiftande formuleringar och olika inbördes tyngd. 1 juni 1985 fastställde riksdagen nu gällande riktlinjer för en samlad livsmedelspolitik (prop 1984/ 852166, .loU 33, rskr 393). Där talar man om försörjningsmålet - att trygga livsmedelsförsörjningen såväl i fredstid som under avspärrning och krig som ett huvudmål, samt inkomstmålet och konsumentmålet som likställda delmål under huvudmålet. Vid sidan av nämnda mål finns det ijordbrukspolitiken ett flertal andra mål, nämligen miljö- och resursmål, regional- och sysselsättningspolitiska mål, handelspolitiska mål etc.

Livsmedelsberedskapen har under de gångna decennierna varit en väsentlig fråga inom jordbrukspolitiken. Nu gällande produktionsmål baseras bl a på de bedömningar etc som gjorts i samband med 1982 års försvarsbeslut. l juni 1987 fattade riksdagen ett nytt försvarspolitiskt beslut (prop 1986/ 87:95, FöU ll, rskr 310), som innebär att planeringsförutsättningarna för livsmedelsberedskapen har ändrats.

För att försöka uppnå de jordbrukspolitiska målen har under efterkrigstiden bl a följande medel använts: -

ett stöd till jordbruket genom en pris- och marknadsreglering på jordbruksprodukter (jordbruksprisreglering)

- för att stimulera

statliga åtgärder rationaliseringen i jordbruket och i

samband därmed en jordpolitik -

forskning, försök, rådgivning och undervisning på jordbrukets område.

Jordbruksprisregleringen innebär att priser och marknader avseende alla viktigarejordbruksprodukter regleras. Regleringen utgör i varje fall på kort sikt det viktigaste jordbrukspolitiska medlet för att påverka jordbrukarnas produktion och inkomster. Den omfattar även delar av livsmedelsindustrin (bl a slaktledet och i huvudsak hela mejeriindustrin). Genom gränsskyddet och den s k prisutjämningen kommer i realiteten även de delar av livsmedelskedjan som ligger efter det s k prisregleringsledet att omfattas av regleringen. Det är statens jordbruksnämnd (JN) som har till uppgift att administrera prisregleringen på jordbrukets område.

4.3¶Allmänt om jordbruksprisregleringen

Huvuddelen av sådana produkter som produceras för human konsumtion inom det svenska jordbruket är föremål för åtgärder i prisreglerande syfte. Detta gäller såväl råvaror som produkter i mer förädlad form (t ex levande djur, slaktade kroppar, styckningsdetaljer etc). Många av de förädlade livsmedel som innehåller råvaror från det svenska jordbruket ingår i ett särskilt utjämningssystem, det s k RÅK-systemet (system för utjämning av indust-

Jordbrukspolitik/Iivsmedelspolitik

rins råvarukostnader). Syftet med detta system är att förädlingsindustrin vad gäller kostnaden för råvaror skall jämställas med sina internationella konkurrenter - både på hemmamarknaden och vid export.

Jordbruksprodukternas prisnivå fastställs av statsmakterna efter över-

som staten (i regel företrädd av statens jordbruksnämnd) fört läggningar med producenternas företrädare och jordbruksnämndens konsumentdelegation. Utgångspunkt vid dessa överläggningar är bl a de jordbrukspolitiska/livsmedelspolitiska riktlinjer som fastställts av riksdagen. Vid överläggningarna, som i regel brukar äga rum inför árs- och halvårsskiftena, fastställs ett totalt kompensationsbelopp till jordbruket och den del av förädlingsindustrin som faller inom regleringen. Hur detta totalbelopp räknas fram har varierat över tiden. l mitten av 1970-talet fanns ett stort mått av automatik i beräkningarna. l strävan att så långt som möjligt undvika automatiska indexuppräkningar som kan verka inflationsdrivande tillämpas numera s k obundna överläggningar. Vid dessa överläggningar bör enligt regeringens proposition [983/84176 hänsyn tas till aktuella förhållanden på marknaden, i jordbruket och i samhällsekonomin i övrigt. Även vid ett obundet system kan det dock för vissa kostnader tillämpas automatiskt verkande regler.

Sedan ett totalt kompensationsbelopp fastställts sker efter förnyade överläggningar en fördelning av hur stora prisökningar det blir för de olika jordbruksprisreglerade produkterna.

Det är således konsumenterna som via höjningar av livsmedelspriserna får betala prisstödet till jordbruket. Vid överläggningarna överenskomna prishöjningar har dock ibland betalats med budgetmedel, s k livsmedelssubventioner. Dessa infördes 1973, men har nu avvecklats för alla produkter utom för konsumtionsmjölk.

Den inom landet avsedda prisnivån på olika jordbruksprodukter söker man uppnå främst genom ett s k gränsskydd, som utgåri form av avgifter på sådana importerade produkter som konkurrerar med livsmedel baserade på svenska jordbruksprodukter. Därutöver används marknadsreglerande åtgärder, som går ut på att dra bort pristryckande överskott från den inhemska marknaden. Detta uppnås främst genom lagring och export. Överskotten avyttras främst till andra länder och då i regel till lägre priser än vad man uppnår inom landet. Skillnaden mellan det pris den svenske jordbrukaren får och det pris man får vid export brukar kallas ”exportkostnad”. Det är främst sju s k regleringsföreningar, som under överinseende av jordbruksnämnden har hand om dessa marknadsreglerande åtgärder.

Gränsskyddet syftar till att skydda de inhemska priserna på jordbruksprodukter från störande prisrörelser på världsmarknaden. I regel är de inhemska priserna högre än världsmarknadspriserna. Den inhemska prisnivån upprätthålls då med hjälp av införselavgifter, som får betalas vid import. Storleken av dessa avgifter skall i princip utgöras av skillnaden mellan det inhemska priset och priset på världsmarknaden.

Under 1980-talet har det rått obalans mellan inhemsk produktion och konsumtion av jordbruksprodukter. Problemen hari stort sett bemästrats på animaliesidan, men Överskotten på spannmålssidan är fortfarande betydande. Låga världsmarknadspriser på jordbruksprodukter har medfört att kost-

Jordbrukspolitik/Iivsmedelspølitik

naderna för att exportera överskotten har blivit en allt större belastning för regleringsekonomin. För regleringsåret [986/ 87 beräknas dessa kostnader uppgå till ca 3 miljarder kronor. Staten har åtagit sig att svara för en del av kostnaderna för spannmålsöverskottet. För övriga jordbruksprodukter är det i princip jordbrukarna som själva skall svara för kostnaderna för överskotten. Detta sker bl a genom s k slaktdjursavgifter, som reducerar jordbrukarnas inkomster.

Jordbruksprisregleringen är den viktigaste regleringen inom livsmedelsområdet. Hur denna reglering styr prisbildningen och påverkar konkurrensen inom olika delar av livsmedelskedjan redovisas närmare i kapitel 7.

SOU l987z44

5 Olika leds andelar av

konsumentpriset

livsmedel

på

5.1¶Andelar och andelsutveckling

Varje krona som konsumenten betalar för livsmedel skall täcka kostnader i flera led. Någon har producerat råvaran för våra livsmedel, någon har tagit hand om råvaran och berett den till färdiga livsmedel, någon har sett till att livsmedlen när oss via butikerna. Dessa led har naturligtvis kostnader som måste täckas. Det måste dessutom i varje led uppstå ett visst överskott som motiverar engagemanget och som möjliggör de investeringar som är en förutsättning för fortsatt verksamhet.

De olika produktions-, förädlings- och handelsledens andelar av konsumentpriset har undersökts för ett 20-tal av våra livsmedel. Det gäller oförädlade livsmedel som potatis och ägg, livsmedel som genomgått omfattande tillverkningsprocesser (t ex korv, bröd), livsmedel såväl inom som utom jordbruksprisregleringen, inhemskt producerade och importerade livsmedel. För dessa livsmedel har de olika ledens andelar beräknats - beträffande dels dagsläget, dels utvecklingen under l980-talet, och i vissa fall även under slutet av 1970-talet. Sådana beräkningar brukar populärt kallas ”matkronor”.

För några varugrupper har vidare en grov uppskattning gjorts av den historiska utvecklingen under en längre period enligt den metod som tillämpades av 1960 års jordbruksutredning.

”Vem får vad av matkronan” är emellertid en fråga som är mycket svår att besvara med ett entydigt svar. En råvara kan bli en mångfald produkter, en vara som konsumenten köper kan bestå av en mängd råvaror, säsongsmässiga prisvariationer, subventioner och regleringsmedel är exempel på faktorer som försvårar beräkningar, presentation och analys. I samband med de beräkningar SPK år 1984 utförde åt 1983 års livsmedelskommitté (LMK) gjorde även Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) beräkningar av matkronor. För vissa produkter erhölls något olika resultat i de båda beräkningarna. Detta innebär inte att en metod är ”rätt” och en annan fel. Olika metoder kan var för sig ha sina för- och nackdelar.

Möjligheten att erhålla relevant material påverkar också arbetet. För vissa varor, eller vissa led avseende viss vara, kan uppgifter endast erhållas från någon eller några uppgiftslämnare (t ex företag) medan det i andra fall är

Bilaga 6

48 Olika leds andelar av konsumentpriset på livsmedel

möjligt att erhålla totaluppgifter. Underlagets relevans och jämförbarhet minskar ju längre bakåt i tiden man försöker nå.

De speciella förhållanden som gäller för olika livsmedel i kombination med skiftande möjligheter att erhålla material har medfört att metoden liksom tidsperioden skiljer sig åt för de olika livsmedel som ingår i undersökningen. Eventuella jämförelser mellan olika livsmedel av de olika ledens andel av konsumentpriset bör därför ske med stor försiktighet. Sådana jämförelser bör vidare beakta att skiftande andelar för leden till stor del beror på att dessa svarar för olika funktioner för olika livsmedel.

Slutsatser om de olika ledens andelar på en mer aggregerad nivå, för livsmedel totalt, bör inte dras enbart utifrån resultaten Ledens

på varunivå. andelar varierar

mellan olika livsmedel, varför urvalet av varor som ingår i en sammanräkning får stor betydelse. De matkronor” på varunivå som redovisas i bilagan tjänar som exempel på olika leds andelar för olika livsmedel. Exemplen visar förhållandet för många av våra viktigare livsmedel, men de är inte utvalda i avsikt att tillsammans ge en komplett bild på totalnivå. En grov bild av hur totalutgifterna för livsmedelskonsumtionen fördelas på olika led har beräknats separat med hjälp av bl a JN. Redovisningen är avsedd som allmän information om storleksordningen för olika led och osäkerheten i materialet är stor. Långtgående slutsatser bör inte dras utifrån enbart dessa uppgifter.

Tabell 5.1 Ungefärlig fördelning av kostnaderna för i Sverige konsumerade livsmedel 1980 och 1985

1980 1985

mrd kr % mrd kr °/o

Jordbruksreglerade livsmedel

20,4 varav

inköpta produktionsmedel 12,2 30 18,1 29

eget arbete och kapital 2,3 6 2,3 3

40,5 100 62,9 100 Övriga livsmedel

23,3 100 38,0 100 Beräknat konsumtionsvärde utan subventioner med momseffekt inräknad. ?Aven produktskatter på bl a öl, läskedryeker och konfektyrer ingår. Källa: JN, SCB

Olika leds andelar av konsumenrpriser på livsmedel 49

Några exempel på beräknade matkronor för vissa livsmedel ges nedan. Här presenteras endast resultatet av beräkningarna. För en värdering och tolkning krävs kännedom om beräkningsmetoder och annan kringinformation. För detta hänvisas till bilaga 6 där hela utredningen om olika leds andelar av konsumentpriset finns redovisad. Tabell 5.2 Mjukt matbröd, januari 1987

Kalkylen avser ett blandat sortiment mjukt matbröd. l jordbrukarens an-

del ingår ersättning för såväl mjöl som andra jordbruksbaserade råvaror

som socker/ sirap, bakfett och mjölkpulver.

Konsumentpris kr/kg 5:05 8:55 15:85 17:85

MOTTIS 15 17

19 19

Parti Och 215

205 (245) detaljhandel 205 (25) 20.5 (2545)

Bageri 35,5 (42) 35 (435)

37 45 5l l

37,5 (46)

Råvaror exkl mjöl 4,5 (5,5)

4 M 5) Kvarn 3.5 (4) 4(5)

. 35W 4(5) Reglering 3-5(45) 35 (4,5)

7 (5) 7 (sis)

5-5 (7) Spannmålshandel 1 (1) o_5 0 5 5 (7 5)

v

. (0,5) Os (Os)

Figur 5. l Hocentuella andelar av konsumentpriser inkl moms på mjukt matbröd. januari månad respektive âr. Siffror inom parentes avser andelar av kønsumenlpris exkl moms.

50 Olika leds andelar av konsumentpriset pâ livsmedel

Tabell 5.3 Mjölk, 3 procent fetthalt, januari 1987

Öre/liter Andel i % av konsumentpris

inkl exkl

moms moms Konsumentpris inkl moms 705 100

Bidrag till jordbrukarens avräkningspris 370 52,5 65

Observera att mejeriets andel avser kostnader medan detaljhandelns andel avser marginal. Livsmedelssubventioner i form av statliga budgetmedel utgjorde våren 1987 179 öre per liter av det beräknade bidraget från dryckesmjölken till avräkningspriset. Den faktiska ersättningen till jordbrukare är emellertid beroende av den totala betalningsförmågan för all mejeriproduktion (mjölk, ost, smör osv). Den faktiska ersättningen är lägre än i beräkningen ovan och densamma för all inlevererad mjölk, oavsett användning i vidare produktion.

l beräkningarna är subventioner lagda till konsumentpriset. Dessa antas ha förts vidare med oförändrad och moms i detaljhandeln.

procentmarginal Konsumentpriset i butik var 448 öre per liter i januari 1987.

En jämförelse har vidare gjorts mellan officiella prisindex för olika led i

Konsumentpris kr/Iiter 2:36 4:15 6:28 6:90 7:06

Moms 15 17

19 19 19

Detaljhandel 9.501)

“(135)

11.500 11.504) 115m)

Mejeri 19(22)

Figur 5.2 ñøcentuella andelar av kønsumentpriset inkl moms pâ mjölk, januari månad respektive år. Siffror inom parentes avser andelar av kønsumentpris exkl moms.

Olika leds andelar av konsumentpriset på livsmedel 51 Tabell 5.4 importerade tomater, januari 1987

Öre/kg Andel i %

av konsumentpris

inkl moms exkl moms

Figur 5J. Prøcentuella andelar av konsumentpnser inkl moms pâ importerade tomater, Irendberäkning fär januari respektive år. Siffror inom parentes avser andelar av konsumentpriset exkl moms.

livsmedelskedjan. Stor försiktighet bör emellertid iakttagas vid sådana jämförelser av dessa index. De mäter priset på olika produkter i olika led med olika metoder och med olika vikt för olika varugrupper vid sammanvägningen. Den råvara som mäts i vissa index genomgår på sin väg till konsument i många fall stora förändringar. I tidiga led mäts priset på t ex spannmål och slaktad gris, i senare led priset påt ex rulltårta och korv. På kort sikt påverkas jämförbarheten också av skillnader i tidpunkt för prisändringar i olika led. Ytterligare faktorer som påverkar jämförbarheten av dessa index är t ex ändrade subventioner och regleringsavgifter.

Den bild av de olika Iedens nuvarande andelar av konsumentpriserna som matkronorna på enskilda produkter ger måste således tolkas med stor

52 Olika leds andelar av SOU l987r44

konsumentpriset pâ livsmedel

försiktighet. Vissa förhållanden framkommer emellertid tydligt, och då dessa överensstämmer med såväl allmän uppfattning som med logisk förväntning kan bilden anses vara tämligen tillförlitlig. Liknande resultat har för övrigt Lantbrukarnas Riksförbund erhållit i egna matkroneberäkningar.

Den generella bilden av de olika ledens andelar av konsumentpriset ser ut på följande sätt:

För de jordbruksbaserade livsmedlen är jordbrukets andel mindre för högförädlade än för lågförädlade produkter. Med de metoder som använts i SPKs beräkningar utgör jordbrukets andel av konsumentpriset (inkl moms) i storleksordningen 40 procent för styckat kött och ca 15 procent för falukorv. Andelen är ca 25 procent för vetemjöl men bara ca l0 procent för mjukt matbröd, drygt 50 procent för mjölk och endast ca 25 procent för ost. Undantag från denna bild finns. Potatis och morötter är oförädlade livsmedel där jordbrukets andel endast ligger i storleksordningen 25 procent. För dessa varor förekommer ett stort svinn i senare led.

Bilden är likartad för fiskprodukter. Råvaruledet, i detta fall fiskaren, erhåller mindre del av konsumentpriset för de mer förädlade

produkterna. För tex färsk strömming utgör fiskarens andel av konsumentpriset inkl moms drygt 30 procent, för en sillkonserv bara drygt lO procent.

Förklaringen till ledens varierande andelar är att de svarar för olika funktioner. Det är därför inte förvånande att förädlingsindustrins andel av konsumentpriset på motsvarande sätt är större för mer förädlade produkter. För styckat kött är industrins andel knappt 10 procent och för falukorv knappt 40 procent; mjöl ca l5 procent och för matbröd ca 40 procent, för mjölk drygt l5 procent, och för ost ca 30 procent. Nära hälften av konsumentpriset inkl moms för en sillkonserv tillfaller industriledet.

Handelns andelar för olika livsmedel är inte lika lättförklarade. För vissa varor, t ex frukt och grönsaker, där svinn och hanteringskostnader är stora, är handelns andel förhållandevis stor (30-40 procent av konsumentpriset inkl moms) såväl i förhållande till andra leds andelar som till handelns andelar av andra livsmedels mar-

priser, men detta är ingen regel. Handelns ginaler (skillnad mellan försäljningspris och inköpspris) är inte kostnadsanpassade för enskilda varor utan historiskt och strategiskt betingade. Lönsamhet är inte alltid möjlig att uppnå för enskilda varor utan eftersträvas för hela varusortimentet i parti- respektive detaljhandeln. Enskilda varors kostnader förutom inköpskostnaden är för övrigt dåligt kända av handeln. (Denna fråga tas upp i kapitel 12).

lnte heller den grova bild av utvecklingen av ledens andelar av konsumentpriset som antyds av de olika beräkningarna är oväntad eller ologisk. De olika trubbiga instrumenten (matkronor på enskilda livsmedel, ”totalkronor” och indexutveckling) pekar åt samma håll; för jordbruksprodukter minskar jordbrukets andel medan industrins och handelns andelar ökar något över tiden. Även här kommer LRFs beräkningar till samma resultat. Utvecklingen av andelarna för andra livsmedel än de jordbruksbaserade uppvisar en mindre tydlig bild, men även här förefaller ha

en förskjutning skett mot senare led i kedjan. Mervärdeskatten utgör en betydande och (hittills) ökande andel av konsumenternas utgifter för livsmedel. Variationer

Olika leds andelar livsmedel 53

av konsument/viset på

i utvecklingen av andelarna förekommer naturligtvis mellan enskilda livsmedel. För en mer utförlig beskrivning av andelar och andelsförändringar hänvisas till bilaga 6.

5.2 Orsaker till utvecklingen

av orsakerna till eventuella andelsförskjutningar begränsas av Analysen

att erhålla relevant faktaunderlag. Utredningen har med sin möjligheterna begränsade tids- och resursram inte haft möjlighet att ta fram nytt material,

varit hänvisad till officiell statistik, branschmaterial utan har i allt väsentligt och SPKs befintliga material och kunskap.

Utvecklingen av de olika ledens andelar av livsmedelspriserna är som ovan nämnts varken oväntad eller ologisk. Situationen är likartad i andra industriländer. En långsiktig trend synes vara de minskade råvaruandelarna. Denna minskning har huvudsakligen skett parallellt med omfattande strukturella förändringar av hela produktions-, förädlings- och distributionskedjan för livsmedel. Koncentration och stordrift har karakteriserat såväl jordbruk som industri och handel. På samma sätt som de relativa andelarna för råvaruproducent och förädling skiljer sig åt mellan enskilda

med varierande förädlingsgrad, påverkas den totala andelsutprodukter vecklingen av den ökande förädlingsgrad som över en längre tid förekommit. Våra matvanor har under de senaste decennierna genomgått en icke obetydlig förändring, som för industrin och handeln inneburit produktutveckling och större tillgänglighet för konsumenterna. Kostnaderna för funktioner i livsmedelshanteringen som utförs i hemmen registreras inte som kostnader i livsmedelskedjan. När en funktionsförskjutning sker från hem-

därför nya kostnader på andra håll i kedjan, framför allt i men uppkommer förädlingsledet.

Andra mer långsiktiga faktorer som påverkat utvecklingen är jordbruks-

livsmedelssubventioner och prisstopp. l slutet av 1950-talet och politiken, början av 1960-talet tilläts världsmarknadspriserna på jordbruksprodukter

i högre grad än tidigare, och under slutet av 1960-talet skulle en slå igenom ”återhållen” prisutveckling bidra till en snabb rationalisering av jordbruket.

Under 1970- och l980-talen har subventioner och prisstopp haft en betydande inverkan i olika led. Livsmedelssubventioner och

på prisutvecklingen

infördes 1973. Subventionerna utgick i form prisstopp på vissa baslivsmedel

medel och innebar att jordbruket och förädlingsindustri inom av statliga regleringen erhöll den i jordbruksavtalen avsedda kostnadskompensatio nen, samtidigt som konsumenternas direkta utgiftsökning för livsmedel bromsades. Konsumenterna betalade i stället via skattsedeln. Under perioden 1973 w 80 ökade subventionema och piisökningstakten på de jordbruksprisreglerade varorna avtog. Konsumtionen ökade och produktionen stimulerades. Föräd-

anpassade sin kapacitet till ökade volymer. Under l980-talet har lingsledet subventionema successivt avvecklats och fr o rn december l983 återstår endast subventioner De minskade subventionema har bidragit till att

på mjölk.

ledet och i leden därefter under 1980-talet ökat i priserna i det reglerade

54 Olika leds andelar av konsumenrpriser på livsmedel SOU l987z44

förhållande till priserna före reglerat led. Resultatet har också blivit minskad konsumtion och överkapacitet i vissa förädlingsindustrier. Under större delen av 1970-talet rådde det s k baslivsmedelsprisstopp, prisstoppet, på mejeri- och köttvaror, och under slutet av decenniet även på mjöl och matbröd. Tidvis rådde även prisstopp på vissa andra varugrupper och under några korta perioder infördes allmänt prisstopp. Under prisstoppen erhöll jordbruket och förädlingsindustrin inom regleringen kostnadskompensation genom ökade priser och subventioner som en följd av jordbruksavtalen. Samma automatik fanns inte för senare led. Prisstoppet påverkade den icke-reglerade industrins och handelns möjligheter att genomföra prisändringar, vilket rimligen bör ha påverkat dessa leds andelar av konsumentpriset. När prisstoppet hävdes ökade möjligheterna att anpassa priserna till kostnader och marknad. Företagens motivation att söka motstå kostnadsökningar kan därför ha varit större under l970- än under l980-talet. Även under senare år har allmänna prisstopp förekommit, men dessa har varit kortvariga. Subventionerna och det därtill kopplade prisstoppet på baslivsmedel synes alltså ha haft en bromsande effekt på handelns och delar av förädlingsindustrins prisutveckling under l970- talet, medan effekten varit den omvända för subventionerna under l980-talet. är det Utan denna ”yttre” påverkan tänkbart att periodiceringen av andelsförskjutningarna varit en annan. Återkommande prisstopp har en konserverande effekt på den rådande marginalstrukturen i handeln, då denna upplever risken att fastna i en felaktig marginalbild som stor. Medvetenheten hos näringslivet om att prisstopp kan komma att införas kan även medföra sker så fort det är att prisökningar möjligt för att inte förhindras av ett eventuellt prisstopp. Den enskilda faktor som haft den största betydelsen för andelsutvecklingen är kostnadsutvecklingen i olika led. Som ett underlag för långtidsutredningen 1987 genomförde SPK under år 1986 en studie av prisbildningen inom olika sektorer i svenskt Med av näringsliv (SPKUS 1987:7). hjälp ekonometriska skattningar har de faktorer som kan antas påverka prisutvecklingen undersökts. Perioden 1970-1984 studerades. Resultatet av utredningen pekar på att kostnaderna, framför allt de rörliga, har en avgörande betydelse för prisutvecklingen inom råvaru- och förädlingsled. Prisutvecklingen för sektorn ”jordbruk och fiske” befanns vara helt beroende av kostnadsutvecklingen. Sektorn ”skyddad livsmedelsindustri” omfattar förädling såväl inom som utom jordbruksprisregleringen. Samtliga branschers huvudsakliga råvaror är jordbruksprisreglerade. Här ingår slakt- och charkuteriindustrin, mejerier, kvarnar, bagerier och sockerindustrin. Prisbildningen här befanns vara i det närmaste helt kostnadsberoende. För s k konkurrensutsatt industri framkom att prisbildningen i hög grad var kostnadsberoende. befanns också ha en viss inverkan.

Efterfrågeförändringar

Förutom kostnadsutvecklingen kan ändrad lönsamhet påverka relativpriserna för olika led och därmed ledens andelar av konsumentpriset. Någon precis bedömning av lönsamhetsutvecklingen i de olika leden har inte kunnat göras med hjälp av befintlig officiell statistik. Erfarenheterna från SPKs löpande prisövervakning tyder inte på att någon anmärkningsvärd lönsam-

Olika leds andelar av konsumentpriset på livsmedel 55 SOU l987z44

skett inom industri eller handel totalt. Om jordbrukets lönhetsförbättring samhet anses utgöras av den del av jordbrukets intäkter som utgör ersättning minskat. för eget kapital och arbete synes denna under 1980-talet snarast ha En betydande orsak till detta är ökade exponkostnader för överskottsproduktion. Olika regleringsavgifter för detta ändamål påverkar jordbrukets direkta ersättning för sålda varor, och därmed den del som blir över när kostnaderna i produktionen täckts. Eventuella lönsamhetsförbättringar har för övrigt en tämligen liten påverkan på andelsförändringarna då vinsten i de flesta branscher utgör en myc- I dagligvaruhandeln utgör exempelvis ”överket liten del av omsättningen. skottet efter avskrivningar och finansiella intäkter och kostnader (resultat i storleksordningen 1,5 procent av omsättningen. Om ett samt ägaruttag) överskott av den storleken hypotetiskt skulle öka med 50 procent över en femårsperiod, skulle effekten på priset i detta led bli ca 0,15 procent per år helt hade åstadkommits via prisökningar. Detom lönsamhetsförbättringen ta skulle medföra en ökning av andelen av konsumentpriset inkl moms med i storleksordningen 0,5 procentenheter över femårsperioden. l direktiven till LMU anges att sambandet mellan effektivitetsutvecklingbör belysas. Effektivitet är dock en och utvecklingen av konsumentpriset svårt att mäta och utvärdera. ofta många dimensioner av Begreppet omfattar en verksamhet vilka i bland kan vara svåra att kvantifiera, i handelns fall t ex service. Effektivitet mäts ofta med mått på produktiviteten, d v s omsättning eller förädlingsvärdei relation till insatser, t ex arbete eller kapital. Detta ger där t ex kvalitetsförändringar, serviceinneen ensidig bild av effektiviteten håll, tillgänglighet m fl faktorer inte mäts; faktorer som kan ha stor betydelse för den faktiska effektiviteten. Utvärderingen är dessutom beroende av att det finns jämförelseobjekt med likartade produktionsförutsättningar. En sådan jämförbarhet kan Verksamheknappast anses gälla mellan de olika leden i livsmedelskedjan. ten i råvaruproduktion, förädlingsindustri och handel skiljer sig på flera punkter, tex när det gäller produktionsförhållanden och målsättviktiga ning. Arbetsproduktiviteten är ett vedertaget effektivitetsmått i industrin, där det finns andra delbranscher att jämföra med. Även här kan naturligtvis och sortimentsaspekter också här kan invändningar göras, då kvalitetsminska måttets relevans. Handelsledets verksamhet avviker i viktiga avseenden från de producerande och förädlande ledens. Målsättningen är här att bedriva effektiv distribution och marknadsföring, men även att erbjuda kunden service. En ökad servicegrad i handeln påverkar normalt arbetsproduktiviteten negativt medan effektiviteten i verksamheten genom en sådan åtgärd tvärtom mycket väl kan ha ökat sett i ett helhetsperspektiv. Service och manuell betjäning har blivit allt viktigare konkurrensmedel de senaste åren, och är naturligtvis med större kostnader i handeln. förknippade Det ovanstående antyder alltså dels att effektiviteten sällan kan mätas direkt med produktivitet, dels att en ökande utan approximeras vanligen inte behöver ha andel av priset inom ett eller flera led i livsmedelskedjan något direkt samband med deras effektivitet. En relativt sett hög kostnadsan-

56 Olika leds andelar av

konsumentpriset pâ livsmedel SOU l987z44

del i ett led jämfört med övriga kan vara följden av anpassning till kundens krav, och därför även innebära en god effektivitet.

Produktivitetsutvecklingen är emellertid en faktor med viss betydelse för kostnadsutvecklingen. Ökad produktion i förhållande till insatserna har en återhållande effekt på kostnaderna.

Som ovan nämnts är tillgången på relevant material bristfällig. Inte heller

finns någon samhällelig norm för produktivitetsutveckling att jämföra med. Att jordbrukets produktivitet har ökat snabbt, framförallt historiskt, är dock klart. Det är framför allt arbetsproduktiviteten som höjts bl a till följd av högre kapitalintensitet och tillgång till mer jordbruksmark per sysselsatt. Förädlingen av kulturväxterna och djuren har gett högre avkastning men också krävt stora insatser, t ex i form av konstgödsel och proteinrikt foder. Utvecklingstakten under 1980-talet har inte varit lika snabb som under 1960- och l970-talen.

Sammanfattningsvis kan sägas att utvecklingen av produktions-, förädlings- och handelsledens andelar av konsumentpriset på livsmedel inte är anmärkningsvärd. Någon större lönsamhetsökning har inte förekommit i något led. Pris- och andelsutvecklingen för de olika leden har i allt väsentligt varit kostnadsberoende.

6 Jordbruksavtalens till

genomslag

konsument

6.1¶Jordbruksprisregleringen

Ett av medlen för att uppnå de jordbrukspolitiska målen är jordbruksprisregleringen. Denna innebär förenklat att ett gränsskydd i form av avgifter vid import skall skydda de inhemska priserna från icke önskvärd påverkan av världsmarknadspriserna. En avsedd prisnivå på vissa produkter fastställs av riksdag och regering efter överläggningar (s k jordbruksprisförhandlingar) mellan statens jordbruksnämnd, jordbruksnämndens konsumentdelegation och Lantbrukarnas förhandlingsdelegation. Gränsskyddet utgår från denna avsedda inhemska prisnivå. Utöver gränsskyddet används marknadsreglerande åtgärder för att upprätthålla den inhemska prisnivån. Dessa åtgärder syftar till att få bort prissänkande överskott från den svenska marknaden.

Då termerna ”jordbruksförhandlingar och ”jordbruksavtal” ofta används i dessa sammanhang har de också använts i beskrivningen i detta kapitel. Här bör påpekas att dessa termer är något missvisande. Parterna saknar beslutsrätt. Jordbruksprisförhandlingarna är snarast överläggningar och resultatet blir i form av ett avIaIJörs/ag, som underställs riksdag och regering för beslut.

Jordbruksprisregleringens avgränsning kan i olika sammanhang avse olika företeelser. Formellt råder ingen tvekan: De produkter som påverkas av prisreglerande åtgärder såsom gränsskydd och prisutjämning framgår av bilagan till lagen 0967:340) om prisreglering på jordbrukets område och innefattar en mängd produkter vilkas prissättning inte är föremål för jordbruksprisförhandlingar.

Ibland, tex i samband med en beskrivning av prisutvecklingen på olika områden, förekommer en annan betydelse. I konsumentprisindexberäkningar för ”jordbruksprisreglerade livsmedel” avses sådana livsmedel som baseras på en jordbruksråvara som i någon förädlingsgrad varit föremål för jordbruksprisförhandlingar.

Syftet med detta kapitel är att beskriva hur prisökningari det ”jordbruksprisreglerade ledet förs vidare i senare led. Med regleringsled avses i detta fall det led i vilket prisändringar fastställs efter överläggningar, jordbruksprisförhandlingar”, och med jordbruksprisreglerade produkter avses därmed de produkter vilkas pris direkt är föremål för förhandlingar. Detta är en snävare avgränsning än i de båda andra fallen.

58 Jordbruksavtalens genomslag till konsument

6.2¶Jordbruksprisförhandlingarna

Förhandlingar sker på två olika nivåer: dels i form av överläggningar inför nya prisregleringsperioder, dels som överläggningar inom en löpande period. Som utgångspunkt för förhandlingarna ligger gällande jordbrukspolitiska beslut. Som ett resultat av förhandlingarna lämnar jordbruksnämnden ett avtalsförslag till regeringen.

Vid förhandlingar inför en ny regleringsperiod analyseras hur de jordbrukspolitiska målen uppfyllts under den gångna perioden och eventuella förändringar föreslås. Vid dessa överläggningar diskuteras också ramarna för den kommande regleringsperioden; periodens längd, när prisjusteringar skall göras m m. Inom varje sålunda fastställd prisregleringsperiod sker sedan överläggningar om tillämpningen av gällande regler, framför allt prisändringar på olika produkter.

Överläggningarna om prisjusteringar baserades under åren 1974- 1983 i huvudsak på kostnadsökningar inom jordbruket, kostnadsökningar inom den del av livsmedelsindustrin som ligger inom regleringen, inkomstutvecklingen för jordbrukarna gentemot vissa andra grupper samt på de övriga förhållanden förhandlarna tagit hänsyn till.

Dessa övriga förhållanden har ökat i betydelse i och med den övergång till ”obundna överläggningar som skedde fr o m förhandlingarna våren 1984. Enligt denna förhandlingsordning skall större hänsyn tas till övergripande samhällsekonomiska mål, tex en dämpad inflationstakt.

Parterna är i de obundna överläggningarna mindre bundna till en automatik i prisjusteringarna. Man hari större utsträckning än tidigare möjlighet att ta hänsyn till andra faktorer än kostnads- och inkomstutvecklingen. Fortfarande tas dock omfattande material fram avseende framför allt kostnader och detta material har en mycket stor betydelse i förhandlingarna.

Kostnadsutvecklingen inom jordbruket mäts i huvudsak genom produktionsmedelsprisindex (PM-index), som belyser utvecklingen för jordbrukets inköpta produktionsmedel, exklusive lejt arbete. I index ingår förnödenheter, tjänster och kapitalkostnader.

Kostnadsurvecklingen inom förädlingi den del av industrin som ligger inom regleringen beräknas vanligtvis dels preliminärt genom indexberäkningar, dels i efterhand genom bokföringsmaterial. De mest betydande förädlingsindustrierna är mejeri- och slaktindustrierna, men även kostnadsutvecklingen för üäderfäslakt, äggpackerier och vegetabiliehantering beaktas i beräkningarna. Vid beräkningarna av kostnadsutvecklingen görs visst avdrag för inkomstutvecklingen för biprodukter.

Inkomsmtvecklingen för lantbrukarna brukar jämföras med utvecklingen för ”jämförbara grupper” i samhället. Tanken är att utvecklingen av lantbrukarnas levnadstandard inte skall släpa efter andra samhällsgruppers. Jämförelserna har koncentrerats på inkomstutvecklingen.

Till detta fogas alla övriga fakta och synpunkter som förhandlarna anser bör beaktas, t ex produktivitetsutvecklingen. I normalfallet kommer parterna slutligen överens om hur stort belopp som bör tillföras lantbrukarna och industrin inom regleringen. l nästa steg skall detta totalbelopp läggas ut på olika reglerade produkter. Även om detta sker överläggningar.

Jordbruksavtalens genomslag till konsument 59

Bedömningar görs här av behovet av prisökningar på olika reglerade produkter. Mot detta vägs emellertid marknadsförutsättningarna, d v s de förväntade möjligheterna att genom prisökningar verkligen få in det åsyftade kompensationsbeloppet. Hänsyn kan också bl a tas till eventuell önskvärd förändring av produktionsinriktningen och konsumentintressen vad

Prisändringarna på olika produkter behöver gäller tex fördelningspolitik. på kort sikt således inte spegla kostnadsutvecklingen i produktionen av just dessa livsmedel.

Fördelningen på de olika produkterna avser prisökningar i öre per kg eller per literi det reglerade ledet. Som en viktig följd av detta måste gränsskyddet ändras. För att möjliggöra att den avtalade, avsedda, prisökningen på svenska produkter kan uppnås och inte omöjliggörs av billigare import föreslår jordbruksnämnden lämpliga normalinförselavgifter på de olika produkterna.

Utifrån förhandlingsresultatet lämnar jordbruksnämnden ett avtalsförslag till regeringen. I avtalsförslaget anges de ändrade priser och införselavgifter som föreslås gälla. Under förutsättning att jordbruksnämndens förslag fastställs är de avsedda prisökningarna på produkterna och den avsedda totala intäktsökningen för de reglerade leden därmed bestämda. Möjligheterna att faktiskt ta ut prisökningarna beror sedan på marknadsutvecklingen.

För sockerpriserna sker särskilda överläggningar vid sidan om dem som

En gång per år sker överläggningar mellan gäller det övriga jordbruket. statens jordbruksnämnd som företräder staten, Sveriges Betodlares Centralförening, Sockerbolaget AB och jordbruksnämndens konsumentdelegation.

6.3 och i reglerat Regleringens omfattning prisändringar

led

Med regleringsled avses i detta kapitel det led i vilket prisändringar är föremål för överläggningar, ”jordbruksprisförhandlingar”. Regleringen har i betydelsen gränsskydd en betydligt större omfattning. Den avtalade prisändringen avser jordbruksprodukter av varierande förädlingsgrad. l vissa fall avser prisändringen det pris jordbrukaren får för sina helt oförädlade jordbruksprodukter, i andra fall gäller det delvis förädlade råvaror eller färdigförädlade, förpackade livsmedel.

Exempel på prisregleringsled är jordbrukarens pris för spannmål och matpotatis, slakteriets pris för slaktade grisar och kycklingar samt mejeriets pris för fárdigpaketerad mjölk. I de fall det reglerade priset avser en förädlad vara är avsikten att eventuell intäktsökning skall kompensera all produktion och hantering inom regleringen. Det pris jordbrukaren erhåller är därför beroende på förädlingsledens betalningsförmåga, dvs deras kostnader och intäkter, samt eventuella regleringsavgifter på grund av bl a export av överskottsproduktion till låga världsmarknadspriser.

Att prisändringarna är avtalade och reglerade innebär inte att priserna automatiskt ändras med det framförhandlade beloppet från ett visst datum

60 Jørdbruksavlalens till konsument

genomslag

och sedan ligger stilla tills nästa avtal utlöses. För exempelvis mjölk och grädde tas normalt hela den avsedda prisökningen ut från och med avtalets ikraftträdande. Vissa andra priser är visserligen stabila, men marknadsläget kan innebära att den avsedda nivån kan uppnås först efter hand. För åter andra produkter kan priset variera upp och ner inom vissa gränser. Trots att inget avtal trätt i kraft kan alltså de reglerade priserna stiga.

För många produkter, främst animalier, är det reglerade priset ett s k mittpris. Tanken bakom detta är just att priset skall ha en möjlighet att variera inom vissa gränser. Tillgång och efterfrågan påverkar vilket pris som kan tas ut. Om priset passerar prisgränsen ändras normalt gränsskyddet (införselavgifterna) i avsikt att återbörda det svenska priset inom prisgränserna.

För exempelvis smör, ost och kyckling har marknadsmässiga förutsättningar vid flera tillfällen hindrat att avtalade prisändringar sker direkt. De prisökningar som medgavs för smör och ost enligt jordbruksavtalet i januari 1986 togs inte ut omedelbart utan genom ett par prisändringar under årets första månader. Fettvaruavgiften höjs emellertid alltid direkt, vilket påverkar kostnaden för produktion av fettvarubaserade livsmedel, t ex margarin.

För matpotatis, kött och ägg kan prissvängningarna vara omfattande. För potatis har priserna en uppåtgående trend under regleringsåret enligt prisstegringsskalan. Det faktiska priset i det reglerade ledet kan ibland ligga över mittpriset, ibland under. Det reglerade priset på packade ägg ändras vanligen ett flertal gånger om året. Prisändringama, som ibland innebär prisökningar, ibland sänkningar, är i huvudsak säsongsmässigt betingade.

Priserna på kött är de mest föränderliga. Prisändringar i det reglerade ledet, som avser slaktade djurkroppar, sker ofta flera gånger per månad. Priserna går upp eller ner beroende på marknadssituationen. Efterfrågan på olika köttslag varierar under året. l stort sett kan nötkött sägas ha stor efterfrågan under det första halvåret och griskött under det andra. Det är inte nödvändigtvis så att datum för prisändringar enligt jordbruksavtal infaller i en sådan marknadssituation att eventuella prishöjningar kan tas ut direkt. Prisutvecklingen på slaktad kropp av nöt och gris under 1986 är ett påtagligt exempel på detta. I mitten av januari 1986 trädde ett jordbruksavtal i kraft. I enlighet med detta höjdes det sk mittpriset på gris med 50 öre/kg. För nötkött hade ingen prisändring beslutats. Prisändringarna såg i verkligheten helt annorlunda ut. Priset på griskött låg under första hälften av 1986 under det avsedda mittpriset. Först i mitten av augusti hade hela den i avtalet åsyftade höjningen tagits ut, sju månader efter avtalets ikraftträdande. Priset på nötkött, för vilket ingen ökning beslutats i jordbruksavtalet, steg vid avtalets ikraftträdande och fortsatte att stiga under året ända till mitten av oktober då priset sänktes. Den faktiska prisnivån och prisutvecklingen för olika köttslag kan alltså i det reglerade ledet tidvis skilja sig betydligt från avtalade mittpriser. Detta är helt inom regleringens ram. De relativt stora prisändringarna påverkar senare leds råvarukostnader och i slutänden konsumentpriserna.

Även för spannmål som har ett s k fast inlösenpris kan tillgång och efterfrågan påverka priset. Det reglerade priset är det pris säljaren är garanterad

SOU 1987244 Jordbruksavtalens genomslag till konsument 61

att få för överskott av spannmål vid försäljning till regleringsföreningen SSH. Detta påverkar prisbildningen för hela marknaden. Alternativet att sälja till SSH till det reglerade inlösenpriset finns alltid. All spannmål som inte kan säljas till detta pris på annat håll skall lösas in av SSH. lnlösenpriset blir därmed ett lägsta pris på marknaden. För nästa led i livsmedelskedjan, kvarnarna, kan konkurrens om nödvändiga kvaliteter medföra att kvarnarna ofta får betala högre priser än det reglerade.

6.4¶Förädling utanför regleringen

De produkter vilkas prisändringar fastställs efter jordbruksprisförhandling-

innan de blir livsmedel i den ar genomgår i många fall förädlingsprocesser form som konsumenterna möter dem. Det kan vara fråga om så enkel hante-

och paketering i lämpliga förpackningsstorlekar, men ring som uppdelning

som gör att konsumentprodukten har också betydande vidareförädling ringa likhet med den reglerade råvaran. Mest omfattande är denna förädling för köttvaror och spannmål. Styckning, charkuterier, kvarnar och bagerier

Dessa och andra förädlingsindustrier bearbetar ligger utanför regleringen. de reglerade råvarorna. De utför en mängd arbetsmoment som innebär kostnaden

Reglerade råvaror utgör en stor kostnadspost för förädlingsindustrin, men andra kostnader kan ha minst lika stor betydelse. Icke reglerade råvaror, löner till kollektivanställda och tjänstemän, förpackningar, energi, kapital m m medför betydande kostnader. Dessa kostnader ändras fortlöpande under året. Som framgått kan även de reglerade råvarorna ändras i pris mellan jordbruksavtalen. I sin prissättning vill företagen ha kompensation för dessa kostnader och också en intäkt därutöver, en vinst för att motivera verksamheten. Till den prishöjning som föranleds av jordbruksavtal kommer således den förstärkning som behövs och kan tas ut för att täcka övriga kostnadsökningar, i den mån dessa inte kan nedbringas genom rationalisering och produktivitetsökning.

SPK har i utredningen ”Prisbildningen inom olika sektorer i svenskt nä-

(SPKUS l987 27) på uppdrag av finansdepartementet genomfört en ringsliv” studie av vilka faktorer som påverkar prisutvecklingen inom olika sektorer. Resultatet av utredningen visade att prisbildningen för livsmedelsindustrin i huvudsak är kostnadsberoende. På kort sikt och för enskilda produkter och produktområden kan emellertid andra faktorer än kostnadsutvecklingen påverka prissättningen. Exempel på sådana faktorer är tillgång och efterfrågan, säsongvariationer, prisrelationen till substituerbara livsmedel, anpassning till konkurrenters beteende och prisledarskap hos vissa företag.

Tidpunkterna för prisändringar och antalet ändringar som sker under ett år varierar mellan olika branscher men också mellan företag inom en och samma bransch. Normalt försöker man genomföra prisändringar vid så få tillfällen då detta alltid medför arbete och kostnader. Priser

som möjligt, ändras vanligen inte i samband med mindre kostnadsökningar utan dessa får ackumuleras och kompenseras vid en senare tidpunkt. Större kostnads-

62 Jordbruksa via/ens genomslag till konsument

ökningar föranledda av jordbruksavtal och löneavtal söker man kompensera genom höjda priser så snart som möjligt. Ibland kan marknadsförutsättningarna förhindra att priserna ändras för att kompensera kostnadsökningar fullt ut i omedelbar anslutning till att de uppkommer. Inom storhushållssektorn har leverantörer och partihandel ofta överenskommelser med sina köpare om fyra fasta prisändringstillfällen per år (det s k DLF-avtalet). En risk med kostnadsprissättningen är att kostnadsökningar fömtsätts kunna kompenseras genom höjda försäljningspriser. Motivationen att försöka motstå kostnadsökningar minskar därmed. kostnadsföränd- Många ringar uppfattas som givna och opåverkbara. De förs vidare till senare led. Möjligheten för den enskilde konsumenten att motstå prisökningar för livsmedel som hel varugrupp är begränsad. Livsmedel är nödvändighetsvaror och alternativet att avstå från köp är därför orealistiskt till skillnad från vad fallet är med andra varu- och tjänsteområden. Vad konsumenten kan göra inom livsmedelsområdet är att i vissa fall välja billigare substitut. För konsumenten medför de ändrade inköpen sannolikt en sänkt standard i livsmedelsintaget.

6.5¶Distribution

Parti- och detaljhandeln förmedlar livsmedel från tillverkare till konsumenter. Handelsledens huvudsakliga kostnader Till detta utgörs av varuinköp. kommer övriga kostnader för verksamheten, framförallt kostnader för arbetskraft, lokaler, transporter och kapital. Av dagligvarubutikernas inköp går i storleksordningen 75 procent via partihandeln. För färskvaror är andelen lägre. Stora delar av de s k jordbruksprisreglerade livsmedlen, tex mjölk, kött och charkprodukter, distribueras direkt från förädlingsindustrin till detaljhandeln. Detta är också fallet med mjukt matbröd. Partihandeln satsar emellertid alltmer på distribution av färskvaror, bl a kött- och charkprodukter. Pani- och detaljhandeln inom dagligvaruområdet tillhandahåller inte bara livsmedel eller ens enbart dagligvaror”, med vilket förutom livsmedel också avses kemisk-tekniska artiklar (t ex tvättmedel och tandkräm), pappersvaror, batterier m m. I butikerna återfinns också i allt större utsträckning s k specialvaror som husgeråd, leksaker, trädgårdsartiklar, kläder och blommor. Alla dessa varor tar upp plats, kräver hantering, innebär kostnader och ger intäkter. Större delen av dagligvaruförsâljningen, cirka 70 procent år 1985, sker i butiker som huvudsakligen gör sina inköp från någon av de tre stora ”partihandelsföretagen” KF, ICA och DAGAB. Av försäljningen i ”egentliga dagligvarubutiker”, dvs exklusive specialbutiker, kiosker, torghandel m m, svarar de tre handelsblocken för över 90 procent av dagligvaruförsäljningen. Prissättningen i detaljhandelsledet sker i stor utsträckning genom regionalt administrerade cirkaprislistor. Lokala eller regionala kommittéer eller råd bestående av köpmän (för konsumentkooperationen butiks-, försäljnings- och lagercentralschefer) ger riktlinjer för prissättningen. Det löpande

Jordbruksavtalens genomslag till konsument 63

praktiska prissättningsarbetet utförs i allmänhet av prissättare knutna till partihandel eller butikskedja. Cirkapriserna är rekommendationer som i

Olika distributionsområden och butikstyper har hög grad följs av butikerna. vanligtvis olika cirkaprislistor.

Båda handelsleden tillämpari sin prissättning i allmänhet procentpåslag på inköpspriset för respektive vara. På så sätt erhålls en viss procentmarginal, en viss procent av försäljningspriset (exkl moms) som stannar i handeln för att täcka de kostnader som uppstår där och för att ge ett visst överskott. En detaljhandelsmarginal på exempelvis 25 procent av konsumentpriset exkl moms innebär att detaljhandeln lägger på 33 procent på inköpspriset. Om en leverantörsprishöjning på så sätt förs vidare med oförändrat procentpåslag innebär detta att handelns marginal (skillnaden mellan försäljningsoch inköpspriset) ökari absoluta tal (kronor och ören). Denna intäktsökning ger då ett ökat bidrag för att täcka svinn och hanteringskostnader. Tillämpningen av procentmarginaler innebär att intäkterna ökar språngvis i samband med större leverantörsprishöjningar, t ex vid jordbruksavtal.

Andra kostnadsökningar än högre inköpspriser kan inträffa vid andra tillfällen. lntäktsökningama sammanfaller därmed inte i tiden med kostnadsökningarna och är inte helleri storlek nödvändigtvis relaterade till kostnadsutvecklingen. (Dvs samma förhållande som gäller för kompensationen till jordbruket och förädlingen inom regleringen.) Över en längre period eftersträvas balans mellan kostnads- och intäktsutveckling. Utfallet av faktiska kostnader och intäkter avstäms därför regelbundet mot vad som budgeterats och vid behov justeras procentmarginalerna. Om kostnaderna i butiken ökar mer än varukostnaderna måste procentmarginalen ökas om denna kostnadsökning inte kan kompenseras genom ökad försäljningsvolym. Om varukostnaderna ökar mer än butikens kostnader finns på motsvarande sätt utrymme för minskade procentmarginaler vid oförändrad lönsamhet. Handelns prissättning beskrivs närmare i kapitel 12.

Av de prisökningar som konsumenterna får vidkännas p g a jordbruksavtal och andra orsaker utgör mervärdeskatten en betydande del. När alla leden från reglering genom förädling och handel fört prisökningar vidare och eventuellt själva bidragit med ytterligare höjningar, läggs slutligen genom momsen ytterligare ca en fjärdedel till de prisökningar som ackumulerats genom leden.

När man diskuterar hur våra livsmedelspriser påverkas av jordbruksavtalen bör man ha i åtanke att vi också konsumerar en hel del andra livsmedel än de jordbruksprisreglerade. Ca 40 procent av de livsmedel som ingår i beräkningen av konsumentprisindex (KPl) avser sådana livsmedel som inte räknas som jordbruksprisreglerade. Det gäller livsmedel med annan form av reglering (fisk), icke reglerade inhemskt producerade livsmedel (t ex frukt och bryggerivaror) samt importerade livsmedel (t ex kryddor och kaffe).

Råvaru- och produktionskostnader, marknadssituation och importpriser är de huvudsakliga faktorer som påverkar konsumentpriserna på dessa produkter. Många importerade livsmedel och råvaror påverkas av avgifter som har anknytning till jordbruksprisregleringen.

Det finns således en hel del faktorer som påverkar konsumentpriserna på

64 Jordbruksa vtalens genomslag till konsument

våra livsmedel. Fördelningen av prisökningar på vissa produkter i samband med jordbruksavtal har en stor, men inte helt avgörande, betydelse för de prisökningar konsumenterna får vidkännas. En rad andra faktorer påverkar de reglerade produkterna och deras priser innan de når konsumenterna, och en hel del av våra livsmedel har ingenting med jordbruksprisförhandlingar att göra.

7 effekter

Jordbruksprisregleringens pä

och konkurrens i

priser

och handel

förädlingsindustri

7.1 Förhållanden inom jordbruksprisregleringen som

kan och konkurrens

päverkar/ påverka prisbildning

Som nämnts i kapitel 4 styr jordbruksprisregleringen prisbildningen och påverkar konkurrensen inom olika led i livsmedelskedjan. Gränsskyddet i sig utgör den största konkurrensbegränsningen inom jordbruksprisregleringen. Begränsningar i möjligheten att importera jordbruksprisreglerade produkter är nämligen det förhållande som främst påverkat konkurrenstrycket på den inhemska marknaden, d v s gränsskyddet medför att de som är verksamma på den inhemska marknaden för jordbruksprisreglerade produkter utsätts för ett mindre konkurrenstryck än i ett läge utan gränsskydd. Samtidigt innebär andra länders jordbrukspolitiska åtgärder att de svenska livsmedelsföretagens utvecklingsmöjligheter begränsas. Detta gäller t ex utnyttjandet av de stordriftsfördelar, som större volymer och en utökad export skulle medföra.

Jordbruksprisregleringen innebär vidare att marknaden för jordbruksprisreglerade produkter delvis styrs av administrativa beslut. Så sker bl a i samband med jordbruksprisöverläggningama då det totala kompensationsbeloppet till jordbruket fördelas på olika produkter. Denna fördelning fastställs därefter av regeringen. Genom de olika avgifts- och bidragssystemen inom regleringen finns vidare möjlighet att på administrativ väg påverka prisavvägningen mellan olika produkter/ produktgrupper och därmed även konkurrensförutsättningarna för olika produkter (se avsnitt 7.2.1).

Även livsmedelssubventionerna, som infördes den l januari 1973, har ändrat konkurrensförutsättningarna för olika produkter (se avsnitt 7.2.2).

Med prisregleringsled avses det led i vilket priserna för jordbruksprodukter sätts i jordbruksöverläggningarna. Eftersom stödet skall gå till jordbrukarna vore det logiskt att prisregleringsledet avsåg priset till producent. Så är dock endast fallet för vissa vegetabilier. För flertalet produkter är det s k partiledet det prisreglerade ledet. Det i jordbruksregleringssammanhang använda uttrycket ”partiledet” är inget enhetligt begrepp. I regel ingår inte partihandelsfunktionen i begreppet. Vilka funktioner som omfattas varierar således för olika produkter. Prisregleringsledets förläggning till ”partiledet” har motiverats med att gränsskydet främst bör omfatta produkterna i den form de har i internationell handel. Hur prisregleringsledets förläggning kan påverka priser och konkurrens behandlas närmare i avsnitt 7.3.2.

7.2 Hur

jordbruksprisregleringen påverkar prisbildningen

för olika produkter/

produktgrupper

7.2.| Avgifts- och bidragssystemen m m

Priset är ett viktigt konkurrensmedel och förskjutningar i produkternas relativa prisnivåer medverkar till att ändra konkurrensförutsättningarna för olika produkter. statsmakterna har möjlighet att påverka denna prisavvägning på flera sätt. En direkt påverkan i fråga om denna prisavvägning sker i samband med fördelningen av prishöjningarna på olika produkter vid jordbruksöverläggningarna. Det finns också möjlighet att stödja producentpriset på en produkt med hjälp av införselavgiftsmedel i stället för att höja priset till konsument. (Detta har skett för får- och lammkött). Men även genom avgifts- och bidragssystemen inom jordbruksprisregleringen ges statsmakterna möjligheter att avväga och försöka styra prisbildningen på de jordbruksprisreglerade produkterna i prisregleringsledet. I vilken utsträckning den härigenom skapade prisrelationen även kommer att gälla i konsumentledet är beroende av andra faktorer, såsom handelns marginalsättning, som jordbruksprisregleringen inte kan påverka.

Ett exempel på hur jordbruksprisregleringen till en del påverkar prisavvägningen mellan vegetabilier och animalier är spannmålsregleringens utformning och tillämpning. För finansiering av spannmålsöverskotten tas en s k förmalningsavgift ut för brödspannmål som förmals för humankonsumtion. Avgiften erläggs av kvarnarna och belastar därmed konsumentpriserna för mjöl, bröd och andra spannmålsprodukter för humankonsumtion.

Eftersom avgiften endast tas ut för brödspannmål och inte för foderspannmål, som utgör den helt övervägande delen av spannmålsskörden, blir avgiften även vid de överskott som uppstår vid normal skörd numera relativt hög (l kr och lO öre per kg normalvete fr o m den l juli l987).

Från olika håll har hävdats att förmalningsavgiften inte bara borde belasta mjöl- och brödpriserna utan också priserna på olika animalier, d v s att även fodersäden skulle avgiftsbeläggas. Att avgiftsbelägga fodersäden torde vara administrativt betydligt krångligare än att avgiftsbelägga brödspannmål. Möjligheten har diskuterats att göra ett mot brödspannmålen svarande avgiftsuttag på foderspannmål i form av slaktdjursavgifter.

Det anses föreligga en relativt stor substituerbarhet mellan smör och margarin. Hur prisavvägningen sker mellan smör och margarin i jordbruksprisöverläggningarna bör därför ha stor betydelse för dessa produkters konkurrensförutsättningar.

Enligt nu gällande jordbrukspolitiska riktlinjer skall frågan om avvägningen av priserna på olika matfetter prövas vid prisöverläggningarna. Detta innebär att olika målsättningar och intressen ställs mot varandra, bl a de mål som gäller för mjölkproduktionen respektive oljeväxtodlingen.

Vid prisavvägningen mellan smör och margarin är två olika regleringar involverade, mjölkprisregleringen respektive fettvaruregleringen. Vid jordbruksöverläggningarna fastställs dels hur stor prishöjning som får göras på smör, dels förändringen av dets k oljevärdet. Oljevärdet avgör prisnivån för

margarinråvarorna. Samtliga tillverkningskostnader för margarin ligger utanför regleringen.

Oljevärdet är ett eftersträvat pris på rå rapsolja i Sverige. Utifrån oljevärdet och världsmarknadspriset på rå rapsolja beräknar jordbruksnämnden en fettvaruavgift. Denna avgift är rörlig och beräknas som skillnaden mellan oljevärdet (= svenskt pris) och världsmarknadspriset på rapsolja. Fettvaruavgiften tas ut på inhemska och importerade fetter avsedda för livsmedelsändamål. Avgiftsmedlen används till att finansiera stödet till den inhemska oljeväxtodlingen.

I jordbruksöverläggningarna kan således ”hela smörpriset påverkas, men vad gäller margarinpriset endast den del som påverkas av oljevärdet och fettvaruavgiften, dvs råvarukostnaderna.

Den avvägning som görs i jordbruksöverläggningarna mellan prishöjningar på smör respektive nivåförändringar av oljevärdet baseras inte i första hand på kostnader och kostnadsutvecklingen för att tillverka och marknadsföra smör och margarin. Marknadsmässiga bedömningar görs bl a beträffande marknadssituationen för smör. Inom mjölkprisregleringen har konsumtionsmjölken delvis fått bära de produktionskostnader för smör som inte täcks av försäljningsintäkter för smör. Motsvarande möjligheter har saknats för den renodlade margarinindustrin.

Prisavvägningen mellan jordbruksprisreglerade produkter och alternativ till sådana produkter kan illustreras av VispÄdel-fallefi Nya livsmedelsprodukter som är alternativ till inhemskt producerade jordbruksprodukter kan nämligen möta ”hinder” i form av de regler och de avgiftssystem som tillämpas inom ramen för jordbruksprisregleringen.

VispÄdel är ett alternativ och en konkurrent till den traditionella vispgrädden. Efter introduktionen av VispÄdel uppfattade mejeriorganisationen den konkurrerande produktens egenskaper i kombination med det relativt låga priset som ett allvarligt hot mot avsättningsmöjligheterna för vispgrädde och framförde krav på att en inom jordbruksprisregleringen tillämplig tillverkningsavgift, som varit oförändrad i närmare tio år, skulle höjas. Så skedde också. Detta minskade de prismässiga konkurrensfördelar som Visp Ädel hade gentemot vispgrådden och den nya produktens konkurrensförutsättningar påverkades säledes av skyddsmekanismerna inom jordbruksprisregleringen.

Avgiften sänktes relativt snart till den tidigare nivån. l regeringens proposition om livsmedelspolitiken (1984/852166) uttalade departementschefen att ”jordbruksprisregleringen bör utformas så att den inte försvårar eller hindrar utvecklingen av nya produkter och att de införs på marknaden”. Som ett led i detta mer konkurrensvänliga synsätt nollställdes avgiften i början av år 1986. Någon tillverkningsavgift för fettemulsioner utgår således inte för närvarande - men möjligheten att aktivera avgiften finns fortfarande i och med att avgiften som sådan inte utgått ur systemet genom en ändring av lagen om prisreglering på jordbrukets område.

är även prisavvâgningen mellan importerad och in-

l detta sammanhang

Nya livsmedelsprodukter - fallstudien VispÄdel (SPKUS 1984:20)

hemskt producerad vara av intresse. Det är viktigt - inte minst för konsumenterna - att gränsskyddet avvägs så att importen inte onödigtvis fördyras/förhindras och därigenom konsumenternas behov av ett differentierat utbud av livsmedel åsidosätts. För att tillgodose detta behov finns det inom

ett särskilt instrument - de sk restitutionerna. jordbruksprisregleringen Detta innebär att en del av införselavgiften, dvs restitutionen, återbetalas till importören. Storleken av restitutionen bestäms av jordbruksnämnden, som har ett bemyndigande att kunna lämna restitution av marknadsmässiga skäl.

Jordbruksnämnden ser löpande över nonnalinförselavgifter och eventuella restitutioner av sådana avgifter och justeringar av avgifter och restitutioner görs med hänsyn till marknadsutvecklingen för de olika jordbruksprisreglerade produkterna. l detta sammanhang är dets k ”Tulip- fallet” av intresse. Restitution av införselavgiften för bacon har utgått av marknadsmässiga skäl sedan 1981. l slutet av 1986 sänkte jordbruksnämnden restitutionen. Under perioden 1981-1986 hade Tulips bacon mer än fördubblat sin andel av baconmarknaden.

Detta fall är intressant -

från flera utgångspunkter en är frågan om Tulips bacon har kvalitetsegenskaper som kan särskiljas från svensktillverkat bacon och därför är en särskild produkt. Konsumentpriset på Tulips bacon är högre än på de flesta svenska produkterna. Trots det höga priset har varan uppfattats som prisvärd och försäljningen har ökat.

När det finns produkter med olika kvaliteter på marknaden kan konkurrenterna agera på olika sätt. Ett sätt är att förbättra kvaliteten på produkten och därigenom försöka ta tillbaka eventuellt förlorade marknadsandelar. En annan utväg är att försöka utnyttja de skyddsmekanismer som finns inbyggda i jordbruksprisregleringen och nå konkurrensfördelar på administrativ vag.

7.2.2 Livsmedelssubventionerna Livsmedelssubventionerna infördes den l januari l973, då de gentemot jordbruket överenskomna prishöjningarna betalades med budgetmedel. Samtidigt infördes prisstopp på de subventionerade livsmedlen. Ytterligare subventioner tillkom främst i mitten av 1970-talet, men även i början av 1980talet. Under åren 1981-1983 avvecklades subventionerna på alla produkter utom för konsumtionsmjölk.

En effekt av livsmedelssubventionerna är att de ändrat de relativa priserna för olika produkter inom Iivsmedelssortimentet och därmed också konkurrensförutsättningarna för subventionerade och icke subventionerade produkter. Uppbyggnaden av livsmedelssubventionerna under perioden 1973 - 1976 skedde samtidigt som utvecklingen av konsumenternas disponibla inkomster var relativt gynnsam. Detta medförde en ökning av konsumtionen av subventionerade livsmedel. Därigenom fick producentema signaler att utöka produktionen och produktionskapaciteten i förädlingsindustrin. Då investeringsplanerna hade effektuerats i slutet av 1970-talet var marknadssituationen emellertid en annan. Utvecklingen av konsumenternas disponibla inkomster var inte längre lika gynnsam under avvecklingsperioden 1981- 1983. Sammantaget medförde detta att konsumtionen av tidigare subventionerade produkter stagnerade eller gick ned.

Jordbruksprisregleringens effekter 69

En annan effekt av Iivsmedelssubventionerna redovisas i “Vart går mjölksubventionerna?” (SPKs PM-serie 1985:11). Då promemorian skrevs kvarstod endast subventionerna på konsumtionsmjölk. Detta ansågs tala för att statsmakterna har haft ett speciellt intresse av att hålla konsumentpriset på just denna produkt lågt i förhållande till övriga jordbruksbaserade produkter. l promemorian sammanfattas slutsatserna sålunda: ”Här redovisat material visar emellertid att under perioden 1973-1985 har inte blivit relativt sett billigare för konsumenterna än konsumtionsmjölk tex smör och ost, trots att det utgår subventioner på mjölk. l stället indikerar materialet att mjölksubventionerna även har gått till att hålla nere priserna på t ex ost och smör.” Sammantaget innebär statsmakternas agerande i fråga om livsmedelssubventionerna att konkurrensfömtsättningarna för olika livsmedelsprodukter har ändrats på ett icke förutsebart sätt. Detta har bl a försvårat t ex en mer långsiktig planering för de företag som verkar inom livsmedelsområdet.

7.3¶Hur jordbruksprisregleringens omfattning påverkar

och konkurrens i och handel

priser förädlingsindustri

7.3.1 Prisregleringsledets förläggning för flertalet produkter i dets k Som tidigare nämnts ligger prisregleringsledet vilket medför att prisregleringsledet omfattar vissa funktioner partiledet, kostnader för slakt och för som dessa priser avses täcka. Bl a innefattas tillverkning av olika mjölkprodukter i nuvarande regleringssystem. Det förhållandet att även delar av förädlingsindustrin faller inom remedför att det inte finns någon garanti för att prisstödet tillförs gleringen primärproducenterna/jordbrukarna i avsedd utsträckning. Systemet innebär vidare att det bl a föreligger risk för kostnadsövervältring mellan icke varigenom jordbruket skulle kunna erhålla reglerad och reglerad produktion, totalt sett för hög kostnadskompensation inom ramen för jordbruksprisreg- Ieringen. SPK, som i samband med jordbruksöverläggningarna granskar kostnadsutvecklingen för de delar av förädlingsindustrin som faller inom regleringen, har emellertid inte kunnat påvisa någon sådan kostnadsöver- Men det är framför allt prisregleringsledets förläggning till det s k vältring. i kombination med koncentrerad ägarstruktur, dominans över partiledet rávaran, prisledarskap m m som kan medföra att konkurrensförutsättningarna skiljer sig åt för de företag som verkar inom berörda produktområden. Detta illustreras med exempel från olika produktområden i avsnitt 7.3.2. Frågan om prisregleringsledets förläggning har tagits upp i olika sammanhang, bl a i 1985 års livsmedelspolitiska riksdagsbeslut. Enligt detta beslut bör som ett första steg företag med integrerad produktion snarast möjligt dela upp redovisningen mellan verksamhet inom och utom jordbruksprisregleringen. Som ett andra steg bör berörd förädlingsindustri frivilligt pröva i fristående juridiska enheter. möjligheterna att dela upp verksamheten Slakteriföreningarna har gjort en sådan uppdelning i sina redovisningar.

Fr o m 1985 års bokslut särredovisar nämligen verksamhets-

föreningarna grenarna slakt, förädlingsverksamhet och producenttjänster i sina årsredovisningar. De tre föreningarna i södra Sverige, dvs Skanek i Malmö, KBS i Kristianstad och Scan KLS i Kalmar, har gått ett steg längre. Under hösten 1986 bildade de nämligen det gemensamma tillverknings-

och försäljningsbolaget Ovalen AB, som skall ha hand om tillverkning och försäljning av styckade varor, charkuterivaror och övriga förädlade köttprodukter. Någon motsvarande uppdelning av verksamheten inom och utom jordbruksprisregleringen har däremot inte skett inom tex mejeriorganisationen.

7.3.2 Exempel på produktområden, där prisregleringsledets förläggning kan

påverka priser och konkurrens Det första exemplet hämtas från kötrvaruomrâder. Där sker regleringen i det s k partiledet, dvs i helkroppsledet. Detta innebär att utöver det värde djuret representerar hos djurproducenten (avräkningsprisledet) ingår i prisregleringsledet också kostnader för intransport, avlivning och uppslaktning samt vanligtvis uttransport till köparen. Med nuvarande utformning blir producenterna således beroende av bl a kostnads-

och investeringsutvecklingen inom slaktledet och avräkningsprisernas storlek varierar efter lönsamhetsutfallet hos de olika slakterierna.

Företag med integrerad produktion har möjlighet att utjämna resultatet mellan olika verksamhetsgrenar. Inom köttvaruområdet är det främst de lantbrukskooperativa slakteriföreningarna med verksamhet inom slakt, styckning, charkproduktion och annan vidareförädling som har möjlighet att utnyttja sådan utjämning och därmed uppnå konkurrensfördelar gentemot icke integrerade köttförädlingsföretag utanför den lantbrukskooperativa sektorn. Detta har redovisats Köttbran-

i en tidigare SPK-utredning schen - struktur och konkurrens (SPKUS 1983:19). Vid kostnadsökningar inom köttvaruförädlingen är de icke integrerade företagen mer beroende än de integrerade slakteriföreningarna av att höja sina priser. Eftersom slakteriorganisationen är prisledare inom köttvaruområdet kan emellertid de icke integrerade företagen inte ensidigt höja sina priser, varför de är utsatta för en starkare konkurrenspress än de integrerade

slakteriföreningarna.

Lantbrukskooperationen har också en dominerande ställning vad gäller kötträvarar. och svarar för ca 80 procent av slakten. Integrationen inom lantbmkskooperationen innebär möjligheter till både kostnads- och kvalitetsfördelar vad gäller köttråvara Råvarutillförseln

till den egna förädlingen. till köttförä»iiingsverksamheten är viktig för köttbranschens företag, eftersom köttråvarukostnaden är den i särklass största kostnadsposten - inom styckningen utgör den 85-90 procent av nettoförsäljningsvärdet och inom

charkuteritillverkningen 50-70 procent.

Det är således jordbruksprisregleringen i kombination med koncentrerad ägarstruktur, dominans över råvaran, integrationsfördelar, prisledarskap m m som påverkar konkurrensförutsättningarna till nackdel för de icke lantbrukskooperativa företagen inom köttvaruområdet.

Den lantbrukskooperativa dominansen är större inom mejeriomrâdet än inom köttvaruområdet. Mejeriorganisationen dominerar helt tillgången på

effekter 7l

.lordbruksprisregleringens

mjölkråvara och svarar nästan helt för produktionen av flytande mejeriprodukter, och smörbaserade matfetter. För produkter som tex mjölkpulver ost, smör och fruktyoghurt föreligger dock ett visst konkurrenstryck. Merparten av mejeriernas kostnader kompenseras inom ramen för jord- En kostnadsfördelningsproblematik liknande den bruksprisregleringen. inom köttvaruområdet, och liksom där av generell karaktär, finns också när och juice i konkurrens med det gäller mejeriorganisationens fruktyoghurt är om de priser mejeriorganisationen tar ut för privata företag. Huvudfrågan dessa produkter är sådana att de täcker alla med produktionen och försäljningen förenade kostnader. De kostnader som främst diskuterats i detta sammanhang är kostnaderna för lagring och distribution. Mejeriorganisationens fruktyoghurt och juice distribueras tillsammans med övriga mejeriprodukter direkt till nämligen Extrakostnaderna för att ta med även dessa produkter vid detaljhandeln. leveranser av övriga produkter till butikerna torde vara relativt små. Här kan således utnyttja de stordriftsfördelar i distributionen mejeriorganisationen som monopolställningen beträffande mjölkprodukterna ger organisationen. De privata fruktyoghurt- och juicetillverkarna har inte denna möjlighet, varför det inte blir en konkurrens på lika villkor. För detta skulle krävas att och juice belastades med kostnader mejeriorganisationens fruktyoghurt motsvarande dem som skulle uppkomma om produkterna inte kunde samdistribueras med monopolprodukterna. Socker särbehandlas i regleringssammanhang. Förändringarna av socfastställs vid kerpriset, som regleras i både producent- och förädlingsled, särskilda överläggningar. Det Volvo-ägda Sockerbolaget AB är ensamt om att tillverka socker i Sverige. Eftersom det i detta fall rör sig om en monopolmarknad blir frågeställom administrativ prissättning med direkt samhällelig insyn i och ningen kontroll av verksamheten kan ersätta den effektivitet i verksamheten som en fri konkurrens förutsätts medföra. Det är svårt att bilda sig en säker uppfattav konkurrens har påverkat produktionens effektivining om hur frånvaron tet. inom 1983 års livsmedelskommitté försökte bedöma ef- En expertgrupp fekterna av en ökad importkonkurrens på produktionskostnaderna för det socker som konsumeras gjordes med förhållandena i i Sverige. Jämförelse Danmark och gruppens slutsats var ”att konkurrens utifrån skulle kunna tvinga fram lägre priser och kräva ökad effektivitet inom den svenska sockerindustrin”. Den ökade effektiviteten skulle åstadkommas genom nedav flera betbruk i Sverige. Expertgruppen framhåller dock att statsläggning makterna av arbetsmarknadspolitiska, regionalpolitiska och andra skäl önskat bibehålla nuvarande produktionsstruktur trots att detta tenderar att öka produktionskostnaderna för det socker som konsumeras i Sverige. För spannmål ligger regleringen i producentledet. Men genom jordbruksprisregleringens utformning och tillämpning är i realiteten även spannmålshandeln inom denna reglerad, vilket påverkar konkurrensförutsättningarna - och bransch. Detta redovisas i SPKs utredning ”Spannmål prisbildning konkurrens” (SPKUS 1984:16). Utredningen sammanfattar spannmålshandelns förutsättningar sålunda:

”En bransch - - som formellt spannmålshandeln ligger utanför den egentliga jordbruksregleringen är således i praktiken genomreglerad till följd av jordbruksprisregleringen. För handelns del innebär detta ett förhållandevis litet risktagande och en stor säkerhet, men också ett begränsat utrymme för affärsverksamhet. Detta innebär i sin tur ett litet utrymme för impulser från marknaden som incitament för effektiviseringar m m och ansträngningar för goda prestationer och kvaliteter. Eftersom marknadens stimulansmöjlighet är begränsad är det viktigt att stimulanser så långt möjligt i stället kan ges inom ramen för regleringen. Regleringspriset är också på flera olika sätt differentierat för att kunna ge denna stimulans.”

7.3.3 Behandlingen av konkurrensfrágor

Konkurrenslagen (KL) syftar till att främja en från allmän synpunkt önskvärd konkurrens inom näringslivet. Den ger samhället möjlighet att undanröja sådana konkurrensbegränsningar som kan medföra skadlig verkan. Bl a finns det sedan l983 möjligheter att med stöd av denna lagstiftning förhindra företagsförvärv, om förvärvet leder till dominerande marknadsställning eller förstärker en sådan marknadsdominans samt leder till från allmän synpunkt skadliga verkningar. Näringsfrihetsombudsmannen (NO) och marknadsdomstolen (MD) har i detta sammanhang åtalande respektive dömande funktioner, medan SPKs uppgift är utredande och informerande. KL omfattar emellertid inte de konkurrensbegränsningar som kan ingå som ett led i en offentlig reglering, tex jordbruksprisregleringen. Däremot skall NO med stöd av sin instruktion verka för att inslag i tex offentliga regleringar som onödigtvis begränsar konkurrensen undviks. Konkurrensproblem i samband med skall behandlas

jordbruksprisregleringen i jord-

bruksnämndens konkurrensberedning, som tillskapades till i anslutning 1977 års jordbrukspolitiska beslut. I beredningen ingår representanter från jordbruksnämnden, NO och SPK. Beredningen har emellertid ingen beslutsfunktion utan beslut angående hithörande frågor fattas i jordbruksnämndens plenum. Nämndens beslut kan överklagas hos regeringen och i vissa fall i kammarrätten.

-

8 Jordbrukets insatsvaror

struktur,

konkurrens och prisbildning

8.1¶Inledning

Som framgår av tidigare kapitel svarar jordbruket för en betydande - om än över tiden avtagande - andel av de totala kostnaderna för livsmedel. Av avgörande betydelse för kostnadsutvecklingen inom jordbmkssektorn är i sin tur prisutvecklingen för jordbrukets insatsvaror.

Jordbrukets primärproduktion och den förädlingsindustri som omfattas av jordbruksprisregleringen ges inom ramen för jordbmksavtalet kompensation via prishöjningar för ökade produktionskostnader. Kompensationsbeloppet bestäms vanligen efter överläggningar mellan Lantbrukarnas förhandlingsdelegation och jordbruksnämndens konsumentdelegation. De genomsnittliga kostnadsökningama i primärproduktionen, dvs jordbrukarnas produktion av oförädlade produkter, beräknas som ökningen av det sk pro-

- PM-index. totala storlek duktionsmedelsprisindex Kostnadsökningens beräknas därvid som den procentuella ökningen av PM-index multiplicerad med en normerad kostnadsvolym för jordbrukets primärproduktion.

PM-index utgör en av de indexserier på jordbrukets område som utarbetas inom Iantbruksekonomiska samarbetsnämndens indexgrupp. PM-index avser belysa prisutvecklingen för jordbrukets inköpta produktionsmedel, exklusive lejt arbete. Prismätning sker för förnödenheter, tjänster, avskrivning, underhåll samt ränta på lånat kapital. Av kostnadsposterna utgör grupperna förnödenheter och kapitalkostnader de största, med viktandelar på ca 44 respektive 45 procent, dvs totalt ca 89 procent. Resterande ca ll procentenheter utgörs av tjänster mm.

Flertalet av de förnödenheter vilkas prisutveckling mäts i PM-index är specifika för jordbrukets primärproduktion, dvs jordbrukarna är de enda eller de absolut största köparna av förnödenheten. Exempel på sådana förnödenheter är köpfodermedel (vikt 17,3 procent) samt handelsgödsel och kalk (I2,8 procent). Dessa två utgör med sin gemensamma vikt på ca 30 procentenheter närmare 70 procent av gruppen förnödenheter.

Kapitalkostnaderna svarar för en betydande del av de totala produktionskostnaderna i jordbruket. En stor del av index för kapitalkostnadema mäter kostnadsutvecklingen för specifika kostnader för jordbrukets primärproduktion. Större delen av maskinkostnadema påverkas nämligen av prisutvecklingen på lantbruksmaskiner, där jordbrukarna är de enda köparna.

74 Jordbrukets insatsvaror - konkurrens och

struktur, prisbildning

Tabell 8.1. Produktionsmedelsprisindex (PM-index) 1985/86 Varuslag Vikter, 0/0av total

värdevolym Förnödenheter

Tjänster m m

Kapitalkostnader Maskiner och redskap: underhåll m m 8 avskrivning 18 Ekonomibyggnader, diken m m

(Total värdevolym 1985/86 = 21 517 mkr)

Riksdagen beslöt i februari 1984 (prop 1983/84:76, loU 20 rskr 141) att ersättningen till jordbruket skall fastställas i så kallade obundna överläggningar bl a för att motverka de kostnadshöjande effekter som ett kompensationssystem med automatik kan medföra. Som grund för de obundna överläggningarna används emellertid samma kostnadsunderlag som användes vid den tidigare ”automatiska” kompensationsmodellen. Därvid utgör PMindex och uppgifter om ökade kostnader i den jordbruksprisreglerade förädlingsindustrin viktiga kostnadselement. Kompensationsbeloppet fastställs vid överläggningarna utan att det finns några bestämda regler för hur beloppet skall beräknas. Den tidigare tillämpade principen innebar att jordbruket i det närmaste automatiskt erhöll full kompensation för såväl ökade kostnader i primärproduktion enligt PM-index som uppmätta eller beräknade kostnadsökningar i den reglerade förädlingsindustrin. Även i det nya kompensationssystemet tillmäts dock kostnadsunderlaget en stor betydelse och hittills har jordbruket även vid dessa överläggningar i stort sett fått kompensation för uppmätta kostnadsökningar.

Det finns naturligtvis en risk att köparna (jordbrukarna) blir mindre känsliga för prishöjningar på produktionsmedel som de i praktiken mer eller mindre automatiskt får kompensation för via prishöjningar på sina produkter. Därav följer en risk för större prishöjningar på produktionsmedlen och därmed på jordbruksprisreglerade produkter. Denna risk torde öka ju mer dominerande jordbrukarna är som köpare av en förnödenhet.

Jordbrukets insatsvaror - konkurrens och 75

struktur, prisbildning

På flera av marknaderna för olika produktionsmedel är vidare företagens

- både i tillverkar- och handelsleden ägarkoncentration mycket stor. l vissa branscher är dessutom lantbrukskooperationen, dvs jordbrukarna själva, den största företagsägaren i något eller några led. Detta innebär en ytterligare risk för prisökningar genom bristande konkurrens.

l det följande redovisas struktur, strukturutveckling, prisbildning och prisutveckling på tre varuområden där prisutvecklingen har stor betydelse för utvecklingen av PM-index, nämligen fodermedel, gödselmedel och lantbruksmaskiner. Dessa tre varugrupper utgör närmare 50 procent av samtliga ingående kostnadsposter i PM-index. På dessa tre varuområden är jordbrukarna i stort sett de enda köparna och ägarkoncentrationen på dessa marknader är dessutom stor.

8.2¶Lantbruksmaskiner

Marknaden för lantbruksmaskiner omfattar en mängd olika produkter och produktgrupper. Konkurrens och företagsbild varierar på de olika delmarknaderna. Hela branschen har de senaste åren mött en vikande efterfrågan på grund av minskande investeringar inom jordbruket. Speciellt kraftig var investeringsnedgången 1986 med en volymminskning på ca 28 procent. Den krympande marknaden har i flera fall medfört nedläggningar och sammanslagningar av företag i både leverantörs- och återförsäljarleden. Denna omstrukturering kommer troligen att fortgå de närmaste åren.

De svenska leverantörerna hade 1986, enligt SPKs undersökning, en sammanlagd försäljning av lantbmksmaskiner exkl reservdelar uppgående till ca 2 424 Mkr, varav försäljningen på den svenska marknaden svarade för ca 1 839 Mkr. Exponen utgjorde således ca 585 Mkr.

Drygt hälften av leverantörerna bedrev egen tillverkning under 1986. Importverksamhet förekom hos närmare två tredjedelar av leverantörerna. Importandelen uppgick till ca 73 procent av försäljningen på den svenska marknaden. Lantbrukstraktorer och skördetröskor svarade 1986 för ca 63 procent av branschens totala import. Lantbrukstraktorer och skördetröskor tillverkades endast i liten omfattning i Sverige. Av övriga produktgrupper förekom tillverkning i större eller mindre utsträckning. Exempel på produkter med stor andel inhemsk tillverkning är transportredskap och lastapparater, maskiner för foderberedning samt mjölkningsmaskiner.

Flertalet av leverantörerna - ca 75 procent - sålde även andra produkter än lantbruksmaskiner under 1986. Närmare 40 procent av leverantörerna exporterade lantbruksmaskiner.

Av samtliga 133 leverantörer tillhörde 40 företag någon koncern, varav 24 företag ingick i svensk koncern. Dessa svarade för ca 76 respektive 40 procent av branschens totala försäljning 1986.

I tabell 8.2 redovisas leverantörernas försäljning av lantbruksmaskiner i Sverige 1986 fördelad på olika varuområden. Dessutom framgår den största, de fyra största samt de åtta största leverantörernas andel av försäljningen inom respektive varuområde.

76 Jordbrukets insaisvaror - konkurrens och

struktur, prisbildning

Tabell 8.2 Leverantörernas försäljning av lantbruksmaskiner i Sverige 1986 fördelad per varuomráde samt den största, de fyra största och de åtta största leverantörernas andel av försäljningen inom respektive varuomráde

Varuområde För- Största Marknadsandel i %

_°°°°°°°“___“

säljn leverantör

1986 Den De fyra De åtta

Mkr största största största Traktorer 680 Scantrac AB 25 64 88 Skördetröskor 192 Lantmännens

Maskin AB 42 83 99 Transportredskap Bergsjö och lastapparater 253 Trima AB 14 37 54 Jordbearbetnings- Kverneland AB 26 76 89 redskap 176 __ Redskap för sådd AB Overums Bruk 22 44 63 och spridning 128 Redskap för skörd Lantmännens exkl skördetröskor 191 Maskin AB 28 57 78 Torkningsutrustning 94 AB Svegma 31 68 87 Maskiner för foder- Alfa-Laval Agri beredning 100 Scandinavia AB 32 66 81 Mjölkningsmaskin- Alfa-Laval Agri

25 Scandinavia AB 97 100 anläggningar Summa l 839

Traktorer och skördetröskor svarade tillsammans för ca 47 procent av leverantörernas försäljning av lantbruksmaskiner 1986. Traktorer levererades av 16 företag varav det största, Scantrac AB, svarade för ca 25 procent av försäljningen. Av de 9 leverantörer som sålde skördetröskor var Lantmännens Maskin AB (LMB) störst med ca 42 procent av försäljningen. Starkast dominans inom ett enskilt varuområde hade Alfa-Laval Agri Scandinavia AB med ca 97 procent av försäljningen av mjölkningsmaskiner. Övriga varuområden karaktäriserades av att ett fåtal stora företag tillsammans hade en stark ställning samtidigt som även många små leverantörer hade försäljning på marknaden.

Huvuddelen av leverantörernas försäljning till jordbruket, ca 89 procent, skedde via återförsäljare. Återförsäljarna var antingen fristående eller leverantörsägda företag, eller de 19 regionalt avgränsade Iantmännenföreningarna anslutna till SLR. Av leverantörernas totala försäljning på den svenska marknaden såldes ca 36 procent till lantmännenföreningarna.

Lantbrukskooperationen är verksam både i leverantörs- och återförsäljarleden inom handeln med lantbruksmaskiner. På den krympande svenska marknaden har lantbrukskooperationen bibehållit och inom vissa områden ökat sina marknadsandelar. I leverantörsledet verkar LMB som är ett helägt dotterbolag till SLR. Företaget svarade för ca 14 procent av den totala försäljningen av lantbruksmaskiner i Sverige 1986. Speciellt på marknaderna för skördetröskor och skördemaskiner för grovfoder har LMB en dominerande ställning som leverantör. Försäljningen till jordbruket sker genom lantmännenföreningarna eller deras maskinbolag. Som nämnts svarade dessa för ca 36 procent av den totala försäljningen av lantbruksmaskiner i Sverige. Lantmännenföreningarna har under 1980-talet stärkt sina ställningari återförsäljarledet bl a genom uppköp av flera stora fristående återförsäljarföretag.

Jordbrukets insatsvaror - konkurrens och 77

struktur, prisbildning

Vid försäljning av lantbruksmaskiner förekommer i stor utsträckning cirkapriser som rekommenderas av leverantörerna eller i vissa fall av återförsäljarföreningar. l en tidigare undersökning 1979 och i undersökningen l986 uppmättes de genomsnittliga påläggen i leverantörsledet och de genomsnittliga nominella påläggen i återförsäljarledet för traktorer och skördetröskor. Det genomsnittliga nominella totalpålägget på traktorer ökade enligt dessa undersökningar från ca 43 procent 1979 till ca 48 procent l986. För skördetröskor ökade de totala påläggen från ca 42 procent till ca 54 procent.

Det är vanligt med olika former av rabatter på de rekommenderade cirkapriserna vid försäljning till användarna. Rabattgivningen består dels av direkta rabatter på cirkapriset, dels indirekt rabattgivning i form av övervärdering av begagnade inbytesmaskiner.

Vid beräkning av PM-index för maskiner och redskap utnyttjas bl a centralt insamlade priser eller rekommenderade cirkapriser. Effekterna av rabatterna har vid olika tillfällen undersökts av SPK. Dessa undersökningar har tidigare inte kunnat påvisa några förändringar i rabattgivningen och någon korrigering av PM-index har inte vidtagits.

Resultaten från undersökningen av rabattgivningen på lantbrukstraktorer och skördetröskor l986 visar att de totala cirkaprisavvikelserna har ökat sedan 1979. Vid dessa beräkningar har hänsyn tagits till att begagnade inbytesmaskiner ofta övervärderas. Mer än hälften av återförsäljarnas nominella pålägg lämnas bort i form av rabatter.

Priserna på lantbruksmaskiner har under den senaste tioårsperioden i genomsnitt för hela branschen ökat i ungefär samma takt som de genomsnittliga konsumentpriserna i den svenska ekonomin. Prisutvecklingen har varierat mellan de olika varuområdena. Traktorpriserna har under perioden som helhet ökat mindre än priserna på övriga lantbruksmaskiner. För gruppen övriga lantbruksmaskiner förutom traktorer och skördetröskor har leverantörerna de senaste två åren höjt priserna relativt kraftigt och även genomfört vissa marginalförstärkningar. Detta kan bl a bero på att de större importörerna, som har försäljning inom flera vamområden, till viss del försökt kompensera den dåliga lönsamheten vid försäljning av traktorer och skördetröskor med höjda priser på redskap där efterfrågan varit något mer stabil.

8.3¶Fodermedel

dominerar fodermedelsbranschen genom lant- Lantbrukskooperationen

med en marknadsandel på cirka 80 procent. Utanför männenföreningarna Lantmännen finns fyra större privata företag, Sollebolagen AB, G Ad Rosén & Söner, Starfoder Väst AB och AB Johan Hansson, samt ett fristående lantbrukskooperativt företag, Kristianstadsortens lagerhusförening. Dessa fem företag har en andel på ca l9 procent och övriga privata företag omfattar alltså endast några procent av marknaden.

Fodermedelsmarknaden har således utvecklats till en oligopolmarknad. Det finns även drag av monopol då Lantmännen har en mycket stark ställning, inte minst på vissa delmarknader.

78 Jordbrukets insatsvaror - konkurrens och

struktur, prisbildning

Lantmännenföreningarna ökade sin marknadsandel från 60 procent 1966/67 till 80 procent 1980/81 och sedan dess har andelarna varit relativt stabila. Det har dock tillkommit nya privata företag vilka genom samarbete lättare kan konkurrera med de finansiellt starka lantmännenföreningarna, även på något större marknader.

Fodermedelsköparen har dock andra alternativ än att handla direkt av tillverkarna. På många delmarknader finns nämligen ett stort antal mindre återförsäljare och beställningsblandare. Ett tredje alternativ, vilket används av drygt hälften av animalieproducenterna, är att utnyttja hemmaproducerat foder och komplettera detta med proteinfoder, vitaminer och mineraler.

För köparen av fodermedel kan det dock vara svårt att göra korrekta prisoch kostnadsjämförelser. Listpriserna kan ej betraktas som verkliga priser p g a ett stort utbud av rabatter i olika former och det är svårt att finna enhetliga kriterier för produktjämförelser.

Kundunderlaget på fodermedelsmarknaden är däremot ganska enhetligt och består huvudsakligen av lantbrukare, men i viss mån säljs även konsumentvaror, tex hund- och hästfoder. Sveriges lantbrukare minskar i antal och de är av naturliga skäl geografiskt trögrörliga. Enligt företrädare för branschen finns det tre kategorier av kunder: de som av ideologiska skäl handlar lantbrukskooperativt respektive privat samt en mellankategori av marginalköpare. På en sådan marknad med konstant underlag tenderar kvalitet och service att bli de viktigaste konkurrensmedlen.

Fodermedelsbranschen arbetar liksom det efterföljande ledet, animalieproduktionen, pâ en reglerad marknad med relativt hög koncentration och stabil struktur.

Jordbruksprisregleringen på fodermedel garanterar tillverkare och distributörer en stabil prisnivå i Sverige. De svenska priserna på fodermedel är, liksom för övriga produkter, i normala fall högre än världsmarknadspriserna. Den högre prisnivån, som motiveras med behovet av en tryggad inhemsk produktion, regleras genom ett gränsskydd vilket utgår i form av införselavgifter på importerade varor.

Den inhemska produktionen av foderblandningar ökade starkt under 1960- och 1970-talen men har under 1980-talets första hälft minskat med nästan tio procent. Minskningen är huvudsakligen en följd av de produktionsbegränsande åtgärder som införts i animalieproduktionen de senaste åren.

Sveriges utrikeshandel med fodermedel består nästan enbart av råvaror medan handel med foderblandningar knappast alls förekommer.

Råvarukostnaden utgör i genomsnitt ca 85-90 procent av samtliga kostnader vid fodermedelsproduktion. Prisutvecklingen på råvarorna är därför av väsentlig betydelse för prisutvecklingen på foderblandningar. Det svenska priset på de viktigaste foderråvarorna bestäms inom ramen för fodermedelsregleringen. Priset på olika råvaror sätts så att de anpassas till priset på foderspannmål, vilket i sin tur skyddas från importkonkurrens genom införselavgifter. Fiskmjöl, köttmjöl, vitaminer, mineraler och spårämnen omfattas dock ej av foderregleringen.

Råvarukostnaderna betraktas ofta, till skillnad från tillverknings- och di-

Jordbrukets insatsvaror - konkurrens och 79

struktur, prisbildning

stributionskostnader, som externt givna för tillverkarna av foderblandningar. Dessa har dock ett visst inflytande på prissättningen av spannmål och lantbrukskooperationen har som dominerande köpare och/ eller säljare ett avgörande inflytande på anpassningen av priserna på kvarnbiprodukter, inhemskt oljekraftfoder och köttmjöl till andra fodermedel. Varje företag kan även göra mer eller mindre lyckade råvaruinköp, i synnerhet av importråvaror.

På en marknad som fodermedelsmarknaden med en hög grad av koncentration finns risk för prisstelhet. Samtidigt brukar i en sådan konkurrenssituation något företag fungera som prisledare. Pâ fodermedelsmarknaden har Lantmännen enligt samstämmiga uppgifter från branschen denna roll, åtminstone på lång sikt.

Fodermedelsindustrin har under första hälften av 1980-talet genomgått en rationaliseringsprocess. Antalet sysselsatta liksom antalet arbetsställen har minskat medan saluvärdet ökat.

Fodermedelspriserna, som de mäts i PM-index, dvs för inhemsk spannmål, har under 1980-talets första hälft ökat lika mycket som PM-index totalt, dvs ca 60 procent, medan priserna på förnödenheter ökat betydligt mer. De genomsnittliga råvaruprishöjningarna har varit ungefär lika stora som höjningen av saluvärdet under samma period, dvs i genomsnitt ca 50 procent. Det bör påpekas att inverkan av prisutvecklingen föri köpfodermedel ingående svensk spannmål rensas bort i PM-index. Vid användningen av PMindex som underlag för jordbruksprisöverläggningarna införs ytterligare en avdragspost, nämligen värdet av de införsel- och tillverkningsavgifter, som inom jordbruksprisregleringen belastar köpfodermedel. Justeringarna görs eftersom prisändringar på insatsvarorna, som beror på åtgärder vidtagna till följd av jordbruksprisregleringen, inte bör få påverka en eventuell kostnadskompensation till jordbruket.

8.4 Gödselmedel

efterfrågas till helt dominerande del av jordbrukare. Av den Handelsgödsel totala försäljningen av handelsgödsel år 1986 var 96-98 procent avsedd för jordbruk medan resten främst gick till skogsbruk, trädgårdsskötsel och industriella ändamål.

Handelsgödselns andel 1986/87 av jordbrukets kostnader för inköp av produktionsmedel, exklusive lejt arbete, uppgick till 13 procent.

Försäljningen av handelsgödsel domineras i Sverige av Supra AB. Aktiemajoriteten i Supra innehas sedan år 1981 av Norsk Hydro A/S. Supra svarar kvantitetsmässsigt för 99 procent av tillverkningen, 99 procent av exporten och 76 procent av importen. Supras konkurrenter har under senare år ökat sin andel av importen. Nettotillförseln 1986 på den svenska marknaden bestod till 76 procent av Supras produkter.

Försäljningen till de slutliga förbrukarna sker huvudsakligen via Svenska Lantmännens Riksförbund/Lantmännenföreningarna som står för 78 procent därav. SLR äger 25 procent av aktierna i Supra medan resten ägs av Norsk Hydro.

80 Jordbrukets insatsvaror - konkurrens och

struktur, prisbildning

Tillförseln på den svenska marknaden uppgick år 1986 till netto 1,37 miljoner ton, uppskattningsvis motsvarande ett värde på ca l 600 miljoner kronor i import- och tillverkarledet. Förbrukningen i Sverige har minskat under de senaste åren. Huvuddelen av importen kommer från Norsk Hydro och går via Supra - tillsammans med den del av Supras tillverkning som

- vidare främst till SLR till förbruinte exporteras och från föreningarna karna. SLR importerar också själv handelsgödsel.

Också på köparsidan föreligger en stark koncentration. SLR/Lantmännen svarade för 78 procent av vidareförsäljningen till förbrukarna. Situationen med en dominerande säljare och en dominerande köpare medför att Supra och SLR/Lantmännen måste komma överens om ett pris. Vilket pris som kommer att gälla beror på parternas förhandlingsstyrka i den rådande situationen.

En komplikation vid prissättningen på handelsgödsel utgör det förhållandet att jordbruket kompenseras för ökade kostnader i primärproduktionen med utgångspunkt från utvecklingen av PM-index (exkl prisreglerings- och miljöavgifter). Detta kan medföra ett minskat incitament att söka motverka prishöjningar. Därtill kommer SLRs innehav av 25 procent av Supras aktier, vilket kan göra en vinstökning hos Supra ekonomiskt fördelaktig för SLR.

Supras konkurrensbeteende styrs också av den överenskommelse som år 1981 gjordes med staten med hänsyn till den starka koncentration på marknaden som skapats genom successiva fusioner. Företaget har bl a förbundit sig att tillämpa en prissättning som innebär att dess ställning på den svenska marknaden inte missbrukas. SPK skall fortlöpande hållas informerad om Supras kostnads- och intäktsförhållanden samt i förväg underrättas om planerade prishöjningar och skälen till dessa. Staten har av beredskapsskäl samtidigt varit intresserad av att gödselmedelstillverkning sker i Sverige. Från den 1 juli 1987 gäller emellertid att Supra ej längre behöver hålla produktionsberedskap för ammoniaktillverkning för växtnäring.

Den prislista som kommer ut i början av ett s k gödselår gäller normalt hela det året. Kraftiga råvarukostnadsökningar har dock medfört att prislistan justeras under löpande gödselår. Priserna påverkas också av de avgifter och skatter som läggs på handelsgödsel, vilka uppgår till ca 25 procent av försäljningsvärdet.

En bild av prisutvecklingen på handelsgödsel kan man få genom att studera produktionsmedelprisindex (PM-index), delindex för gödselmedel och kalk. Delindexet avspeglar i huvudsak prisutvecklingen för handelsgödsel. Efter kraftiga prishöjningar 1974 till följd av oljekrisen låg priserna stilla några år. Sedan 1979/1980 har priserna åter stigit starkt på grund av höjda energi- och råvarukostnader samt utvecklingen av prisreglerings- och miljöavgifterna. Prisutvecklingen har under år 1986 ånyo bromsats bl a på grund av omsvängningen i energipriser, fallande dollarkurs samt outnyttjad kapacitet i hela den europeiska gödselmedelsindustrin. En jämförelse med den totala PM-indexen visar att för tiden 1975/76- 1985/86 steg handelsgödselindexen sammanlagt ca 50 procentenheter mer än den totala. Även om man korrigerar PM-index för inverkan av prisreglerings- och miljöavgifter framkommer samma förhållande under perioden 1980/81 - 1985/86.

Jordbrukets insatsvaror - konkurrens och 8l

struktur, prisbildning

Trots den tidvis starka prishöjningen på den svenska marknaden har Supras lönsamhet kraftigt försämrats efter 1983. Orsakerna har främst varit minskad försäljningsvolym i Sverige och lägre exportpriser. Även prisregle-

kan ha haft betydelse för utvecklingen. Tillverkrings- och miljöavgifterna ningen och handeln med råvaror inom Supra/Norsk Hydro gör också den interna prissättningen betydelsefull.

Överenskommelsen mellan Supra och staten medförde inför gödselåret l985/86 att Supra efter förhandlingar med SPK förband sig att inte höja priset med mer än 5 procent. Supras ursprungliga förslag till prishöjning var 12,8 procent.

Oljeprissänkningarna i början av 1986 innebar att priset på handelsgödsel kunde sänkas. Supra sänkte dock inte sina priser förrän den l juli 1986. Prissänkningen uppgick till ca l0 procent. Effekten av denna prissänkning motverkades delvis av att prisregleringsavgiften på handelsgödsel höjdes. I förhållande till övriga västeuropeiska länder torde en viss prisskillnad kvarstå. Efter kontakter med företrädare för branschen bedöms den svenska prisnivån överstiga övriga Västeuropas med ca lO procent.

Trots att Supras marknadsandel har minskat från ca 90 till ca 80 procent under de tre senaste gödselåren har företaget fortfarande en totalt dominerande ställning. Denna kan ha bidragit till de jämförelsevis kraftiga prishöjningarna på gödselmedel under l980-talet.

8.5¶Sammanfattande beskrivning

Sammanfattningsvis kan konstateras att marknaderna för gödselmedel och fodermedel har en hög grad av koncentration liksom marknaderna för en del maskiner och redskap för jordbruket. Dessutom är ägarkoncentrationen på de undersökta varumarknaderna ofta hög i flera led. En stor del av försäljningen till jordbrukare sker genom lantmännenorganisationen. Lantmännenorganisationens marknadsandelar i detta försäljningsled är ca 80 procent för gödselmedel och fodermedel och ca 40 procent för maskiner och redskap.

En jämförelse av prisutvecklingen enligt PM-index för de tre studerade varuområdena visar att under l980-talet har prisökningen varit högst på gödselmedelsområdet. Priserna på fodermedel, maskiner och redskap har under samma period stigit lika mycket som PM-index totalt.

Den stora skillnaden i prisökningstakt för gödselmedel i jämförelse med övriga undersökta varuområden kan ha olika orsaker. En jämförelse av marknadsstrukturen vid tillverkning och försäljning av de tre insatsvaruområdena visar olikheter. Det finns en enda tillverkare av gödselmedel i landet,

Företagets andel av marknaden uppgick 1986 till 78 procent. SLR Supra. som är delägare i Supra köper gödselmedlen från Supra och säljer dem vidare till lantmännenföreningarna.

Tillverkning av fodermedel sker hos de flesta lantmännenföreningarna vilka tillsammans svarade för nära 80 procent av marknaden 1985/86. Till

82 Jordbrukets insatsvaror - konkurrens och SOU I987:44

struktur, prisbildning

skillnad från strukturen på gödselmedelsmarknaden är det här enbart ett led som svarar för tillverkning och försäljning. Marknadsandelen för lantmännenföreningarna är dock mycket hög på de båda marknaderna.

Tillförseln till marknaden för maskiner och redskap sker till övervägande del - - Den största leverantören

ca 73 procent genom import. på marknaden l986 var Lantmännens Maskin AB (LMB) med närmare 14 procent av försäljningen i leverantörsledet. LMB är helägt av SLR och säljer enbart till lantmännenföreningarna men denna försäljning sker i konkurrens med andra leverantörer. Lantmännenföreningarna svarade l986 för ca 36 procent av den totala försäljningen av maskiner och redskap till det svenska jordbruket. Marknaden för maskiner och redskap har ett led mer än marknaden för fodermedel men är betydligt mindre koncentrerad än såväl gödselmedels- som fodermedelsmarknaderna. Inräknas även sista försäljningsledet, dvs försäljningen till jordbrukarna, har således gödselmedelsmarknaden fyra led, lantbruksmaskinmarknaden tre led och fodermedelsmarknaden två led.

Konkurrensen är som framgår av ovanstående dessutom mer eller mindre ofullständig i de olika leden. Gödselmedel tillverkas av ett enda företag medan fodermedel till helt övervägande del tillverkas av de olika lantmännenföreningarna. Vid försäljning från lantmännenföreningarna är förhållandena mer lika för gödselmedel och fodermedel; i en del regioner finns konkurrens från privata företag medan sådan konkurrens saknas i andra regioner. En viktig skillnad är dock det förhållandet att jordbrukarna kan blanda sitt foder själva ute på gårdarna. En annan potentiell konkurrensfaktor inom foderrnedelsbranschen är att företag utan större investeringar kan etablera sig och börja blanda foder.

En stor del av kostnaderna för framställning av såväl gödselmedel som fodermedel utgörs av råvarukostnader. Vid produktionen av gödselmedel l986 utgjorde råvarukostnaderna ca 60 procent. Bland råvarorna är ammoniak den viktigaste. Supra äger Sveriges enda ammoniakfabrik som emellertid är olönsam. Supra importerar dessutom ammoniak från sitt moderbolag Norsk Hydro. Andra viktiga råvaror är kalisalt, svavelsyra, råfosfat m m. Flertalet av dessa köps i utländska valutor, bl a US-dollar, varför också förändringar i växelkursen är betydelsefulla. Kostnaden för eldningsolja är också en viktig faktor i detta sammanhang. Råvarorna liksom oljepris och dollarkurs har fluktuerat under 1980-talet.

Vid fodermedelstillverkning utgör råvarukostnaden i genomsnitt ungefär 85-90 procent av samtliga kostnader. Det svenska priset på de viktigaste foderråvarorna bestäms inom ramen för fodermedelsregleringen. Med utgångspunkt från dels de fastställda inlösenpriserna på spannmål, dels den av jordbruksnämnden fastställda prisnivån på importerat oljekraftfoder görs för övriga fodermedel som omfattas av prisregleringen en fodervärdesberäkning för respektive fodermedel. Det sålunda beräknade priset för respektive fodermedel skyddas genom en rörlig införselavgift.

Det finns sålunda framtagna ramar för priset på råvarorna vid fodermedelstillverkning vilket inte är fallet vid gödselmedelstillverkning.

Som en följd av de åtgärder som vidtas för att reducera spannmålsöver-

Jordbrukets insatsvaror - struktur, konkurrens och 83

prisbildning

skotten kommer den åkerareal som används för spannmålsodling att minska. Man har diskuterat att i stället t ex plantera mer skog och utöka odlingen av energiskog, proteinfoder och alternativt odlade produkter. Denna utveckling medför att marknaden för gödselmedel respektive lantbruksmaskiner kommer att krympa. När det gäller handelsgödsel tillkommer de strukturproblem som blir följden av de Ökade miljökraven.

Sammantaget kan således konstateras att på dessa tunga insatsvaruområden är marknadskoncentrationen för flera led hög och att konkurrenstrycket av detta skäl kan bedömas vara relativt begränsat. Frånvaron av en effektiv konkurrens medför att incitamenten till att effektivisera produktions- och distributionsprocesserna samt att motverka kostnadsökningar från tidigare led försvagas.

På ett område med begränsad konkurrens finns vidare en risk för att priserna höjs eller hålls uppe om marknaden krymper. Detta är fallet med marknaderna för jordbrukets insatsvaror och då främst gödselmedelsmarknaden samt marknaden för lantbruksmaskiner. I det senare fallet gäller dock att konkurrens på vissa delmarknader har en prispressande effekt.

Till detta kommer att jordbruket även inom ramen för de sk obundna överläggningarna i ston sett fått kompensation för den ökade insatsvarukostnaden som den mäts i PM-index. Även detta kan medverka till att krafterna som motverkar kostnadsökningar och prishöjningar på jordbrukets insatsvaror försvagas.

Samtidigt finns faktorer som verkari motsatt riktning. Den enskilde jordbrukaren får således inte automatiskt kompensation för sina kostnadsökningar. Stora kostnadsökningar i en produktionsgren leder inte automatiskt till stora prishöjningar på just dessa produkter. Prishöjningarna sker efter andra kriterier. Det ligger därför naturligtvis i den enskilde företagarens intresse att hålla kostnaderna nere för att nå ett så bra resultat som möjligt. Enskilda jordbrukare torde därför vara prismedvetna och priskänsliga trots att de som gmpp kompenseras för sina kostnadsökningar.

Det kan dock konstateras att prishöjningarna på gödselområdet under 1984 översteg vad som var motiverat av inträffade kostnadsökningar samt att priserna under våren 1986 inte sänktes i takt med eller i motsvarande mån som tillverkningskostnaderna.

sou 1987:44 85

9 Livsmedelsindustnns och

livsmedelshandelns struktur

geografiska

9.1¶Stmkturutvecklingen

Strukturutvecklingen inom livsmedelsindustrin har kännetecknats av en utveckling mot få och stora enheter. En sådan utveckling innebär även en ökad geografisk koncentration. Tidigare gjorda strukturbeskrivningar har byggt på uppgifter från industristatistiken, som exkluderar företag med mindre än fem årsanställda. Dessa småföretag svarar för en ganska liten del av livsmedelsindustrins totala saluvärde. Om man har för avsikt att belysa den geografiska strukturen inom livsmedelsindustrin och dess effekter, är det emellertid relevant att ha med även dessa företag. Bageriindustrin är till exempel en bransch som består av många småföretag.

I tabell 9.1 redovisas branschvis antalet arbetsställen inom livsmedelsindustrin. Tabell 9.2 visar antalet anställda per arbetsställe. Som jämförelse redovisas även motsvarande för tillverkningsindustrin totalt. 1 uppgifterna är småföretagen inkluderade.

Som framgår av tabell 9.1 har antalet arbetsställen minskat i åtta av livsmedelsindustrins elva branscher mellan 1975 och 1985. Totalt har antalet arbetsställen minskat med 24 procent. Motsvarande minskning för tillverkningsindustrin totalt är också 24 procent. Följaktligen har antalet arbetsstäl-

Tabell 9.1 Antal arbetsställen i livsmedelsindustrin 1975-1985

Mejeriindustri

89 86 84 - 3 - 2 - 6 Frukt- o grönsakskonservindustri

178 169 131 - 5 - 22 - 26 Fisk- o ñskkonservindustri

11 17 14 + 54 - 17 + 27 Olje- och fettindustri

327 287 236 - 12 - 18 - 28 Kvarnindustri

2 239 1 834 1 627 - 18 - lI - 27 Bageriindustri Sockerindustri 9 9 9 1 0 i 0 i 0

108 104 105 - 4 + I - 3 _Cjhoklad- o konfektyrindustri

120 159 153 + 32 - 3 + 28 Ovrig livsmedelsindustri

200 112 72 - 44 - 36 - 64 Dryckesvaruindustri Livsmedelsindustri 3 874 3 313 2 944 - 14 - 1 1 24 (-30)

15 161 12 816 11 489 - 16 - 10 - 24 (-25) nllverkningsindusrri

Räknat på utvecklingen för företag med minst fem ársanställda

Källa: SCB

86 Livsmedelsindustrins och livsmedelshandelns geografiska .struktur

len inom livsmedelsindustrin inte minskat i snabbare takt än antalet arbetsställen inom tillverkningsindustrin totalt.

Siffrorna inom parentes anger den procentuella utvecklingen exklusive småföretagen. Noteras bör att utvecklingen inom tillverkningsindustrin i stort sett är densamma oavsett om småföretagen är med i beräkningen eller inte; skillnaden är en procentenhet. När det gäller livsmedelsindustrin däremot, är den procentuella minskningen av antalet arbetsställen 6 procentenheter större när småföretagen exkluderas. Tänkbara förklaringen är att nedläggningstakten bland småföretagen inom livsmedelsindustrin är lägre eller att nyetablering sker av just småföretag.

Av tabell 9.2 framgår att mellan 1975 och 1985 har antalet anställda per arbetsställe ökat i sex av livsmedelsindustrins elva branscher. För livsmedelsindustrin totalt är den procentuella ökningen av antal anställda per arbetsställe 21 procent. Motsvarande ökning för tillverkningsindustrin totalt är 10 procent. Utvecklingen mot större (men inte färre) enheter har följaktligen varit starkare inom livsmedelsindustrin. Tabell 9.2 Antal anställda per arbetsställe 1975-1985

Frukt- o grönsakskonservindustri

çhoklad-

25 21 22 - 16 + 5 - 12 Ovrig livsmedelsindustri

Räknat på utvecklingen för företag med minst fem årsanställda

Sammanfattningsvis kan man säga att uppgifterna i tabellerna bekräftar påståendet att det inom livsmedelsindustrin skett en utveckling mot större och färre enheter. Utvecklingen blir dock inte lika markerad om småföretagen inkluderas.

Strukturutvecklingen inom partihandeln uppvisar en annan bild. Som framgår av tabell 9.3 har antalet arbetsställen med partihandel mellan 1975 och 1985 ökat från 2 324 till 2 717, en ökning med 17 procent.

Om man ser på utvecklingen inom de tre blocken ICA, KF och C/ Dgruppen, som tillsammans 1985 stod för ca 90 procent av dagligvaruhandeln, har inte antalet distributionscentraler minskat i någon större utsträckning de senaste 10 åren utan stabiliserats kring 21, 15 respektive 12 distributionscentraler.

Under de senaste tjugo åren har antalet butiker med dagligvaror halverats. År 1965 fanns 17 812 butiker och 1985 var antalet ca 9000. Minskningen avstannade emellertid i slutet av 1970-talet, och antalet butiker har under l980-talet varit nästan oförändrat.

Livsmedelsindustrins och Iivsmedelshandelns geografiska struktur 87

Tabell 9.3 Antal arbetsställen med partihandel (med livsmedel, drycker och tobak) 1975-1985

Län 1975 1981 1985 Procentuell

förändring

1975-1985

Södermanlands

län 93 71 88 - 5 Östergötlands

Skaraborgs

län 65 65 92 - 41 Värmlands

Källa: SCB

9.2 Geografisk struktur Mellan 1975 och 1985 har alltså antalet arbetsställen inom livsmedelsindustrin minskat och inom partihandeln har antalet arbetsställen ökat. Hur ser utvecklingen ut geografiskt?

Figur 9.1 och 9.2 visar antal arbetsställen länsvis inom livsmedelsindustrin respektive inom partihandeln (med livsmedel, dryckesvaror och tobak). Det framgår att både livsmedelsindustrin och handeln är koncentrerad till Sydoch Mellansverige. 1 Syd- och Mellansverige bor nära 90 procent av Sveriges befolkning.

Om man jämför 1985 med 1975 är de länsvisa förändringarna av saluvärde per invånare i förhållande till ett riksgenomsnitt relativt obetydliga (figur 9.3). En förklaring till detta kan vara att utvecklingen av livsmedelsindustrins saluvärde följt förändringarna i befolkningsstrukturen. Som framgick av figur 9.1 ökade antalet arbetsställen endast i Stockholms län mellan 1975 och 1985. Saluvärdet har dock samtidigt minskat relativt sett i detta län.

Livsmedelsindustrin består av många delbranscher som är mer eller mindre koncentrerade. När det gäller den geografiska koncentrationens effekter på livsmedlens kvalitet är den geografiska strukturen mest intressant i branscher som hanterar livsmedel av fárskhetskaraktär. Figur 9.3 beskriver

88 Livsmedelsindustrins och livsmedelshandelns geografiska struktur

visuellt den geografiska strukturen 1975 och 1985 för bageri-, mejeri-, slakteri- och charkuteri- samt sockerindustrin, som till skillnad från de förstnämnda branscherna inte är en färskvarubransch.

Sockerindustrin t ex är extremt koncentrerad medan färskvarubranscherna bageri, mejeri samt slakt och chark är geografiskt mer spridda över hela landet. Vid en jämförelse mellan 1975 och 1985 kan konstateras att i flera län i norra Sverige har saluvärdet per invånare relativt sett ökat.

- = 10arbetsställen

Källa: SCB

Figur 9.1 Livsmedelsindustri. Antal arbetsställen, länsvis. l 975 och 1985

Livsmedelsindustrins och livsmedelshandelns geografiska struktur 89 - = 10arbetsställen

Källa: SCB Figur 9.2 Partihandel och livsmedel, dryckesvarør och tobak. A rbetsställen, Iänsvis, 1975 och 1985

90 Li vsmedelsindusrrins och livsmedelshandelns geografiska struktur

Piodqktion per invånare. Lans-VIS fordelning kring BAGERIINDUSTRI MEJERIINDUSTRI riksgenomsnittet

1975 1985 1975 1985

Produktion saknas ;

,_45 :17 underskott - stort

underskott - litet I överskott

SLAKTERI- o CHARKUTERHNDUSTRI SOCKERINDUSTRI

1975 1985 1975 1985

Figur 9.3 Produktion per invånare, länsvis, 1975 och l 985

Livsmedelsindustrins och Iivsmedelshandelns geografiska struktur 91

9.3¶Distributionskedjan

Ur kvalitetssynpunkt är det viktigaste inte varlivsmedelsindustrin är lokaliserad utan istället hur lång tid det tar för våra livsmedel att transporteras genom distributionskedjan, d v s hur lång tid det tar från det att livsmedlet produceras tills det ligger i butiken.

Denna tidsaspekt är dock olika intressant beroende på vilka livsmedel som diskuteras. Ris, mjöl, konserver, sylt och marmelad är t ex livsmedel med lång hållbarhet och som är förpackade så att de tål en ganska hårdhänt hantering. Om dessa livsmedel ligger några veckor i partihandelsledet eller i butiken är ur kvalitetssynpunkt ointressant. Även då det gäller vissa färskvaror såsom potatis, vissa frukter, djupfryst m m är själva tidsperspektivet inte av stor betydelse utan viktigt är i stället hanteringen av dessa livsmedel. Potatis är känslig för mekaniska skador, frukt bör förvaras i svala utrymmen och djupfryst måste distribueras genom en obruten fryskedja.

Det finns emellertid ett antal färskvaror som är känsliga och vars kvalitet är beroende både av att distributionen till butik inte tar för lång tid och att hanteringen sker på ett riktigt sätt. Till dessa livsmedel hör färsk fisk, färsk kyckling, färskt kött, vissa mejerivaror och mjukt bröd. I en av underlagsrapporterna till LMU har tidsförhållandena för dessa livsmedel undersökts (bilaga 3).

Tidsperspektivet för flertalet av de undersökta färskvarorna - färsk fisk, färsk kyckling, griskött, mejerivaror och bröd - beskrivs generellt nedan.

För flertalet av dessa färskvaror gäller i normalfallet att senast på tredje

i industriledet (motsvarande) når färskvarorna butiksdagen efter beredning ledet. Om färskvarorna över huvud taget distribueras till fjärrmarknader tillkommer i regel minst en dag. Självfallet finns variationer från denna generella beskrivning.

Normalt är tidsåtgången inget problem eftersom livsmedlen i fråga är hållbara ytterligare ett antal dagar efter anländandet till butik. Hållbarhetstiderna när det gäller samtliga undersökta färskvaror uppgår till minst en vecka efter beredning i industriledet (motsvarande), med undantag för vissa brödsorter och fiskslag.

Påpekas bör att många av färskvarorna, framför allt när det gäller distribution till närmarknader, når butiksledet samma dag som beredning i industriledet sker. T ex direktdistribueras större delen av matbrödet ut till butikerna samma av

dag som det bakas. Det bröd som inte gör det är i allmänhet sådan karaktär att den objektivt mätbara kvaliteten inte försämras av att det kommer ut i butikerna en dag senare. Antingen är det fullkornsbröd, sur-

eller dylikt, som har naturlig lång hållbarhet, eller också är brödegslimpor det med av konserveringsmedel hållbarhetsbehandlat. Likaså kan

hjälp styckade köttdetaljer distribueras direkt till butiksledet samma dag som styckning skett.

En stor del av färskvarorna distribueras direkt till butikerna, d v s varorna transporteras inte via grossist. Detta gäller framför allt mjölk och bröd men även en stor del av köttprodukterna.

Det ovan angivna tidsperspektivet och den angivna hållbarhetstiden gäl-

92 Livsmedelsindusrrins och livsmedelshandelns geografiska struktur

ler under förutsättning att allt fungerar tillfredsställande under distributionskedjan. När det gäller kylvarorna är en obruten kylkedja en förutsättning för att konsumenterna ska få tillgång till färskvaror med bibehållen kvalitet.

En intressant aspekt i sammanhanget är att flera färskvaruslag, tex viss fisk , visst kött och kyckling bör ”mogna” ett par dagar (nötkött en vecka) efter slakt för att bästa ätkvalitet skall kunna uppnås.

9.4 Effekter av en geografisk koncentration

Till effekter av geografisk koncentration torde främst höra sådan inverkan som har samband med transportavstånd och tidsåtgång för distribution. Livsmedel med lång hållbarhet som torra varor, t ex socker, och helkonserver påverkas normalt inte av transportförhållanden. l ston sett kan detsamma antas gälla djupfrysta varor i ett fungerande transportsystem. Det torde därför ha föga betydelse i detta sammanhang var sådana livsmedel tillverkas eller hur långt de transporteras.

Jämsides med att antalet arbetstillfällen minskat inom livsmedelsindustrin har även en teknisk utveckling skett i fråga om distributionsteknik, utrustning, förpackningar, tillverkningsmetoder m m. Dessutom har Sverige en väl utbyggd och effektiv infrastruktur. Dessa faktorer har medfört att det i dag är möjligt att både tillverka hållbara firskvaror och transportera dem långa sträckor.

l och med att antalet arbetsställen inom livsmedelsindustrin och handeln blivit färre under de senaste årtiondena har åtminstone vissa transporter blivit längre. Detta behöver inte betyda att det totala transportarbetet ökat eftersom befolkningen samtidigt koncentrerats. Samtidigt bör påpekas att ju större krav på täta leveranser (färskare varor) desto fler blir transporterna.

Avgörande för vilka effekter transporterna får på livsmedelskvaliteten är självklart faktorer som den förpackningsteknik som finns tillgänglig och vilket transportsystem man utnyttjar. Det är fullt klart att det i dag går att transportera t ex färsk mjölk mycket längre med bibehållen kvalitet än vad det gick för t ex 50 år sedan. Under förutsättning att man kan ha obrutna kylkedjor, kylda transporter etc, kan man utan att få hygieniska förändringar i livsmedel klara både långa transport- och förvaringstider.

Det är också möjligt att hållbarhetsbehandla varor på olika sätt med tillsatser av olika slag för att t ex inte bröd ska mögla. En fråga som har diskuterats mycket på detta område är bl a inverkan på kvaliteten av koncentrationen i brödproduktionen.

9.5¶Effekter på livsmedlens kvalitet

l debatten har kritik riktats mot den alltmer industriella

och storskaliga livsmedelsproduktionen. Livsmedel tillverkas idag enligt många på ett onaturligt” sätt och man är skeptisk till råvaruinnehållet. Vissa menar att hållbarhetstiderna är misstänkt långa och man undrar hur distributionen

egentligen går till och hur lång tid den tar.

Livsmedelsindustrins och Iivsmedelshandelns geografiska struktur 93

Man kan utan tvekan konstatera att kvalitetsdebatten varit nyttig och tvingat deltagarna i de olika hanteringsleden att tänka efter och analysera hur situationen kan förbättras.

Oavsett om en korv tillverkas i Skåne eller i Norrland ställs samma krav på förpackning och hållbarhet. Det är således i allmänhet andra förhållanden än långa transportsträckor som påverkar utvecklingen. Sådana förhållanden kan vara krav på hygienisk hantering och att behovet av planering inom handeln minskar när produkternas hållbarhet ökar.

Många faktorer har pekats ut som orsak till den påstådda sämre kvaliteten. Frågan i detta avsnitt är om den geografiska koncentrationen inverkar negativt på våra livsmedels kvalitet.

Mycket av den kritik som framförts i kvalitetsdebatten har inget med den geografiska strukturen att göra utan berör speciella led i livsmedelskedjan, t ex djurhanteringen i slaktledet, den bristande hygienen i butiksledet i samband med köttfärshanteringen eller användningen av bekämpningsmedel i odlingsledet.

l normala fall innebär den geografiska koncentrationen inga problem när det gäller kvaliteten på de undersökta färskvarorna.

När det gäller glesbygdsområden är riskerna större för försämrad kvalitet vad gäller farskhet och valfrihet därför att transportavstånden är större och omsättningshastigheten lägre. De produkter som har kortast hållbarhet är färsk fisk, färsk fågel och färskt kött. I de fall en butik får färskvaruleveranser endast en eller två gånger i veckan blir antingen tillgången till dessa produkter begränsad eller också kan det antal dagar som återstår innan produkten måste kasseras bli färre än annars.

Att få till stånd en förändring av leveransrutiner är emellertid svårt eftersom effekten kan bli att många leverantörer inte anser det vara värt kostnaden att leverera till glesbygdsområden. Resultatet kan då i stället bli att utbudet i dessa regioner blir mindre. Att kompensera de ökade kostnaderna med att öka priserna är en väg som hittills inte tillämpats i någon högre grad.

Möjligheterna till husbehovsodling, jakt och fiske är större i glesbygdsområdena. Detta förhållande kan i viss mån bidra till att utbudet av färskvaror är mindre i dessa områden.

Begreppet kvalitet omfattar i ett vidare perspektiv även priset. Priset är nämligen en egenskap som tillsammans med övriga egenskaper såsom färskhet, smak och nyttighet ger värdet på varan. Kraven på livsmedlen i olika avseenden måste därför vägas mot eventuella ökade kostnader för att uppfylla kraven eftersom dessa kostnader kan leda till högre priser.

9.6¶Transportkostnadernas effekter

Faktorer som främst påverkar de kostnader som har samband med geografisk struktur är stordriftsfördelar och var leverantörer respektive kunder geografiskt befinner sig.

Strukturutvecklingen tyder på att de ökade transportkostnader som följer av en vidsträckt marknad ofta är mindre än de kostnadsfördelar som kan

94 Livsmedelsindustrins och livsmedelshandelns geografiska struktur SOU [987244

uppnås vid en centraliserad produktion. Statistikuppgifter om totala transportkostnader saknas. lndustristatistiken redovisar tex endast de lejda transporternas andel av saluvärdet för olika branscher.

Det är omöjligt att säga hur transportkostnaderna skulle förändras om vi hade en annan geografisk struktur. Ytterlighetsalternativet är att konsumenterna själva hämtar bröd, fisk, mjölk, skinka m m hos producenterna. l detta ytterlighetsalternativ blir det konsumenterna som får stå för transportarbetet och dess kostnader. Däremot skulle en samhällsstruktur uppbyggd på mindre samhällen, som i stort sett är självförsörjande på basvaror, minska det totala transponavståndet och därmed också transportkostnaderna. Detta alternativ innebär en radikal förändring av hela samhället. l debatten om livsmedlens kvalitet har önskemål framförts om en mer småskalig livsmedelsproduktion och kortare transportavstånd för att förbättra livsmedelskvaliteten.

Av bilaga 3 framgår att något entydigt samband mellan långa totala transportavstånd och storskalighet inte finns. Vidare framgår att inga tekniska hinder finns för att transportera fárskvaror långt. De hinder som finns är uteslutande av ekonomisk art.

I normala fall innebär den geografiska koncentrationen inga problem när det gäller livsmedelskvalitet. Dessutom är majoriteten av våra livsmedel i butikerna av den karaktären att de inte påverkas av tidsmässigt långa eller korta transportavstånd. Som bl a framgår av statens livsmedelsverks rapport (bilaga 12) tillgodoses i normala fall de objektivt mätbara kvalitetsegenskaperna på produkterna bättre i större produktionsenheter.

Jämsides med att antalet arbetsställen minskat inom livsmedelsindustrin och att tillverkningen koncentrerats till Syd- och Mellansverige har även befolkningen koncentrerats till dessa områden. l dag bor närmare 90 procent av befolkningen i Syd- och Mellansverige. Vidare har en teknisk utveckling skett i fråga om distributionsteknik, utrustning, förpackningar, tillverkningsmetoder m m. Dessa faktorer har medfört att Sverige har ”krympt tidsmässigt.

SOU l987z44

10 Koncentrationen inom

livsmedelsindustrin

10.1¶Inledning

Livsmedelsindustrin skiljer sig ifrån andra industribranscher på så sätt att den i betydande omfattning påverkas av regleringar. Som tidigare beskrivits upprätthålls i Sverige i likhet med i många andra länder en inhemsk prisnivå på jordbruksprodukter med hjälp av avgifter på importerade produkter.

En från konkurrenssynpunkt fungerande marknad upphör inte att fungera därför att importavgifter införs. När dessa avgifter ändras i samma takt som produktionskostnaderna inom landet stiger, kan effekten dock bli att importen inte längre stimulerar till kostnadspress utan att det till sist endast förekommer import av dumpingkaraktär.

Men jordbmksprisregleringen påverkar inte bara importen av råvaror utan också importen av produkter i industriledet; dels därför att det också är bearbetade och t o m förpackade varor vilkas priser regleras, dels därför att regelsystemet inom livsmedelsområdet är så omfattande att importen över huvud taget försvåras.

Bakgrunden till att det är intressant att studera importsituationen är att nackdelarna med en hög ägarkoncentration kan förväntas vara förhållandevis obetydliga på marknader med stor importandel i tillförseln alternativt med potentiell importkonkurrens.

lmportandelarna för matvaruindustrins delbranscher framgår av tabell 10.1. Påpekas bör först att med livsmedelsindustri avses i detta kapitel de branscher som i SCBs industristatistik klassificeras som livsmedelsindustri, med undantag av fodermedelsindustrin. Med matvaruindustri menas industristatistikens livsmedelsindustri med undantag av fodermedelsindustrin samt dryckesvaruindustrin.

Som framgår av tabellen finns det stora skillnader i importandelarna för olika delbranscher. De lägsta andelarna återfinns inom mejerierna, slakterioch charkuteriindustrin, bageriindustrin och sockerindustrin, medan fiskoch fiskkonservindustrin har den största importandelen.

Ett ofta använt kriterium för att avgöra om dominans” på en marknad föreligger är att det största företagets marknadsandel överstiger 70 procent samtidigt som importen understiger 30 procent av tillförseln. Under vissa förutsättningar kan dock dominans anses föreligga även när det största före-

96 Koncentrationen inom livsmedelsindustrin Tabell 10.1 lmportens andel av saluvärdet inom olika delbranscher i matvaruindustrin

Källa: Bearbetningar av industristatistiken från SCB

taget har en lägre andel än 70 procent. Fåtalsdominans anses föreligga då de fyra största företagens marknadsandelar överstiger 70 procent samtidigt som importandelen understiger 30 procent.

Tabell 10.2 Olika ägarkategoriers andelar av saluvärdet inom matvaruindustrin

Bransch Procentuella ägarandelar

Lantbruks- Konsument- Utlands- Staten Övriga koop koop ägda privata

l970 1985 l970 1985 1970 1985 1970 1985 1970 1985 Slakteri- 0 chark. industri 57 60 17 12 0 0 O 0 26 28

99 98 0 0 l 1 0 0 l 1 Mejeriindustri

2 5 7 9 47 38 0 8 44 40 Frukt- o grönsaksindustri Fisk- och liskkonservind. 0 0 12 14 l 10 0 2 87 74

0 5 39 44 21 0 0 0 39 51 Olje- och fettindustri Kvarnindustri 37 49 23 23 0 7 0 4 40 18

l 22 19 16 0 17 0 0 79 45 Bageriindustri Sockerindustri 0 0 0 0 0 0 0 0 100 100

1 2 8 10 0 60 0 7 92 22 _C_hoklad- och konfektyrind

14 21 16 13 26 30 0 0 45 37 Ovrig livsmedelsindustri De av liskarna ägda producentkooperativa företagen ingår i denna grupp. Källa: Bearbetningar av industristatistiken från SCB

-

Den största delen av mejerivarubranschen nämligen mjölkförädlingsindustrin - kännetecknas av dominans på så sätt att nästan samtlig produktion och försäljning samordnas inom ägarkategorin lantbrukskooperationens ram. Sockerframställningen, som ägs av Volvo, är likaledes helt monopoliserad.

En mer ingående analys än vad som är möjligt med ledning av tabell 10.2 ovan ger vid handen att alla marknader utom fisk- och ñskkonservindustrin samt choklad- och konfektyrindustrin (importandel 60 respektive 31 procent) domineras av ett fåtal ägargrupper. Konkurrenspressen är således svag inom flera sektorer. Leder då denna svaga konkurrenspress till höga kostnader och höga priser? Eller är det möjligheterna att utnyttja stordriftsfördelar som har lett till att produktionen och därmed också ägandet har koncentrerats?

K oncentrarionen inom li vsmedelsindustrin 97

10.2¶Produktionsstruktur och

produktivitet

Av tabell 10.3 framgår hur livsmedelsindustrin har utvecklats i olika avseenden i förhållande till tillverkningsindustrin totalt under de senaste tjugofem åren. Tabell 10.3 Livsmedelsindustrin i förhållande till tillverkningsindustrin i procentuella andelar

Källa: Statistiska meddelanden och SPK

Livsmedelsindustrin svarar alltså för en minskande andel av det totala antalet arbetsställen och av det totala saluvärdet. Andelarna av antal anställda och förädlingsvärde har däremot varit relativt stabila.

Antalet arbetsställen inom livsmedelsindustrin (med fler än fem anställda) uppgick till 2 175 stycken år 1960, jämfört med 798 stycken år 1985. Samtidigt har antalet sysselsatta varit ungefär oförändrat.

Koncentrationsprocessen mot fler anställda per arbetsställe har gått fortare inom livsmedelsindustrin än inom tillverkningsindustrin totalt.

Arbetsproduktiviteten inom matvaruindustrin har under åren 1968- 1984 ökat med sammanlagt ca 60 procent. Under samma period ökade arbetsproduktiviteten inom tillverkningsindustrin totalt med ca 100 procent. Arbetsproduktiviteten är emellertid ett relativt dåligt mått på den totala effektiviteten i en bransch. I stället borde något mått på totalproduktiviteten användas - dvs produktionsvolymens utveckling i förhållande till insatt kapital, råvaror och arbetskraft. 1 brist på sådant material har emellertid av

utvecklingen förädlingsvärdet per arbetstimme (”arbetsproduktiviteten) använts.

Med dessa reservationer i minnet kan åtminstone följande slutsats dras. Med antagande om att insatserna av produktionsfaktorer förutom arbetstimmarna utvecklat sig på samma sätt inom matvaruindustrin som inom tillverkningsindustrin totalt så har produktiviteten utvecklats förhållandevis långsamt inom matvaruindustrin.

10.3 Råvarutillförselns påverkan

Livsmedelsindustrin är såsom tidigare framgått i hög grad hänvisad till att köpa råvaror från det svenska jordbruket. Kostnaderna för råvaror utgör en stor andel av matvaruindustrins saluvärde (som lägst 33 procent och som högst 76 procent av delbranschernas saluvärden 1984).

Priserna på dessa råvaror beror i hög grad på utfallet av överläggningar där olika intressenter är representerade, och där lantbrukskooperationen är en vikti g part. Lantbrukskooperationens ägarandel av matvaruindustrin var nära 50 procent 1985.

För den del av industrin som ägs av lantbrukarna råder mottagningsplikt för medlemmarnas jordbruksprodukter. Dessa industrier förmår ibland inte

98 K oncentrarionen inom livsmedelsindustrin

marknaden utan överskottet exporteras. Men det sälja allt på den inhemska är varken möjligt eller önskvärt ur ägarnas synvinkel att parera prishöjningarna på råvarorna med att välja en annan råvaruleverantör. Inte heller försöker dessa industrier i nämnvärd grad hålla nere priserna på råvarorna. Både för industriledet och råvaruledet är ju målet att öka jordbrukarnas intäkter via höga priser på jordbruksprodukterna.

Där de lantbrukskooperativt ägda industrierna är stora eller störst på marknaden kan de förmodas vara prisledande. Dessa industriers ägare strävar efter att se till att priserna på industriernas största insatsvaror ökar snarare än att industriernas marginaler ökar. Detta sagt med reservation för att marginalökningar kan möjliggöra expansion eller att marginalerna tidigare varit alltför låga.

Att lantbrukskooperationen har mest att vinna på att koncentrera sig på de mest råvaruintensiva livsmedelsbranscherna är naturligt mot bakgrund av ovanstående resonemang. Om matvaruindustrins delbranscher rangordnas efter råvarans procentuella andel av industrins saluvärde visar det sig också att lantbrukskooperationens andel är störst i dessa branscher. Detta återspeglas också i att lantbrukskooperationens andel av livsmedelsindustrins förädlingsvärde endast är ungefär tre fjärdedelar av dess andel av saluvärdet. Förutom vad gäller bageriindustrin har också lantbrukskooperationen ökat ägarandelen eller bibehållit dominansen mellan 1970 och 1985 inom de branscher där man hade en stor ägarandel 1970.

10.4¶Effekter priser, kostnader och marginaler på

Som ovan framgått har utvecklingen inom livsmedelsindustrin inneburit en snabbare koncentration av produktionen är vad som gällt övrig tillverkningsindustri totalt samtidigt som ägandet koncentrerats. Därtill kommer att det finns starka bindningar mellan råvaruledet och livsmedelsindustrin, speciellt inom de områden där lantbrukskooperationen är den största ägaren.

Har då priserna inom livsmedelsindustrin ökat i snabbare takt än inom tillverkningsindustrin totalt? 1 tabell |0.4 anges producentprisernas utveckling inom livsmedelsindustrin och tillverkningsindustrin under perioden 1970-85. Tabell 10.4 Procentuell årlig genomsnittlig producentprisutveckling Näringslivssektor 1970-1975 1975- 1980 1980- 1985

5,5 8,3 l 1,6 Skyddad livsmedelsindustri Konkurrensutsatt livsmedelsindustri 8,8 9,7 10,0 Livsmedelsindustrin totalt 6,4 8,6 1 1,0 Tillverkningsindustrin totalt 9,6 9,2 10, l

Skyddad livsmedelsindustri består av delbranschema slakteri- och charkuteriindustri, mejeriindustri, kvarnindustri, bageriindustn samt sockerindustri.

Källa: Producentprisindexstatistik från SCB

Koncentrationen inom livsmedelsindustrin 99

Av tabellen framgår att endast under perioden 1980- 1985 Ökade priserna inom livsmedelsindustrin

i snabbare takt än priserna inom tillverkningsindustrin totalt. Genomsnittligt över hela perioden var prisutvecklingen inom livsmedelsindustrin förhållandevis långsam. Priserna har - förutom att de direkt och indirekt påverkats av

jordbruksprisregleringarna - också påver-

kats av subventioner via statliga budgetmedel Ett

samt av prisregleringar. huvudsyfte med att införa subventionerna

var att hålla nere prisökningstakten på livsmedel.

1 tabellerna l0.5 och 10.6 redovisas

utvecklingen av producentprisema respektive utvecklingen av de ”rörliga” kostnaderna.

Tabell 10.5 Procentuell årlig producentprisutveckling

31 13 Frukt- och grönsakskonservindustri 9,6 1 1,0 10,9 10,5

8,9

Beräkningar baserade på SCBs producentprisindex. Tabell l0.6 Procentuell utveckling av de rörliga kostnaderna per enhet

31 13 Frukt- och grönsakskonservindustri 6,2 8,4 10,0 8,2

9,4 7,4

SPKs beräkningar. Se vidare bilaga 4. Rörlig kostnad = total kostnad förutom

avskrivning och kostnader för kapitalet.

Ser vi till livsmedelsindustrin totalt (definierad

enligt SCB, SNI 31) har producentprisema ökat i snabbare takt än de rörliga kostnaderna. Det har dock inte varit några mer betydande skillnader för aggregatet som helhet.

Enligt den metod som använts för beräkningarna av kostnaderna (samma index för alla råvaror) ger beräkningarna små skillnader mellan olika branscher vilket ibland kan ge en något missvisande kostnadsbild för vissa branscher (choklad-, olje-, fett- och övrig livsmedelsindustri). Beräkningarna ger en överdrivet likartad mellan de olika branscherna.

kostnadsutveckling

100 K oncenrraliønen inom livsmedelsindustrin

Det ovan sagda om råvaruindex skall man ha i åtanke om man jämför olika branschers med kostnadsutvecklingen och utifrån detta prisutveckling söker dra slutsatser om vinstutvecklingen. var snabbast inom den konkurrensutsatta sektorn under Prisutvecklingen 1970- och konperioden 1980 och då speciellt för branscher som chokladsamt olje- och fettindustrin. Samtidigt ökade kostnaderna fektyrindustrin för aggregatet konkurrensutsatt livsmedelsindustri i en klart långsammare takt enligt beräkningar i bilaga 4. Detta skulle kunna tyda på att vinsterna inom den konkurrensutsatta sektorn har ökat. lnom den skyddade sektorn har däremot kostnaderna och priserna ökat identiskt vis. Under att kapitalbeståndet inte förpå närmast förutsättning ändrats tyder detta på att vinsterna varit tämligen stabila under perioden. 1980- 1985 har bilden förändrats något. Prisutvecklingen för För perioden den skyddade sektorn var här snabbare vilket torde ha medfört marginalökför sektorn. I den konkurrensutsatta sektorn ökade kostnaden per ningar enhet och producentpriset på närmast identiskt sätt. och vinster inom livsmedelsindustrin analyseras är det När marginaler viktigt att ha klart för sig att en stor del av livsmedelsindustrin ägs av dess största leverantörer och att eventuella ”övervinster” betalas ut till ägarna i och mjölk. Därmed kan förform av högre priser på exempelvis slaktdjur väntas att både förändringar och nivåer på marginalerna är förhållandevis små inom livsmedelsindustrin. också att påpekas att risktagandet inom l detta sammanhang förtjänas livsmedelsindustrin är förhållandevis litet därför att konjunktursvängningoch skyddet mot import är stort. arna är av jämförelsevis ringa betydelse Kravet är därmed mindre, eftersom kostnadsökpå att pressa kostnaderna ningar kan kompenseras med prisökningar.

11 Dagligvaruhandelns strukturomvandling

11.1¶Dagligvarudistributionen och samhällsutvecklingen

Som nämndes i kapitel 1 har betydande förändringar skett inom dagligvarudistributionen under efterkrigstiden. Den kanske mest betydelsefulla förändringen var självbetjäningssystemets snabba tillväxt speciellt under 1950och l960-talen. Andra betydelsefulla inslag i utvecklingen har varit en kraftig minskning av såväl antalet distributionscentraler som antalet dagligvarubutiker. Ett framträdande drag har också varit dagligvaruhandelns koncentration till tre huvudsakliga block - ICA, Förbundet

Kooperativa (KF) samt Carnegie-Deta1jinvest- (C/D-)gruppen. Samtliga tre block kännetecknas av en mer eller mindre stark integration mellan parti- och detaljhandelsledet, och i vissa fall också mellan handelsledet och tillverkningsledet.

De nämnda förändringarna i handelns struktur, organisation och uppgifter kan i huvudsak sägas vara en följd av samhällsutvecklingen. Det ökade dubbelarbetet har skapat en efterfrågan på möjligheter att handla snabbt och under ett tak. Samtidigt har det ökade bilinnehavet skapat förutsättningar för etablering av större butiker i mindre centrala lägen. Även arbetstidsförkortningen har bidragit härtill. Av stor betydelse har också varit förbättrade konserverings- och förpackningsmetoder samt ökade möjligheter till förvaring av livsmedel i bostäderna.

Speciellt under senare år har omsättningen i dagligvaruhandeln utvecklats svagt. De viktigaste skälen till det är dels en stagnerande befolkningsutveckling, dels det faktum att livsmedel och andra dagligvaror har låg inkomstelasticitet; inköpen av dessa varor ökar inte i takt med den allmänna inkomst- och konsumtionsutvecklingen.

11.2¶Nedläggning och nyetablering

Ett utmärkande drag för utvecklingen under de 20 senaste åren har varit en kraftig minskning av antalet dagligvarubutiker.

Beståndet av dagligvarubutiker, varuhus och stormarknader förändrades mellan 1964 och 1985 på följande sätt: Antal enheter vid slutet av l964 19 300 Nedlagda 1965-1985 ./. 15 000 Nyetablerade 1965-1985 + 4700 ./. 10300 Bestånd vid slutet av 1985 9 000

Dagligvaruhandelns

Nyetableringstakten anges ofta som den viktigaste faktorn när det gäller

att vinna marknadsandelar. Av redovisade 2 591 nyetableringar (exkl ca 800 trafikbutiker) under IS-årsperioden svarade ICA för 41,9 procent, KF för

18,5 procent och Vivo-Favör för 15,6 procent. I nedanstående figur 1 1.1 visas fördelningen mellan dessa tre kedjor av omsättning respektive av nyetableringar under samma period. Figuren visar fördelningen av nyetablerade

butiksenheter utan hänsyn till dessas storlek, men kan ändå med stöd av tillgänglig information anses ge en god indikation på etableringsnivâns betydelse för utvecklingen av en kedjas marknadsandel.

°/u ICA KF VIVO-FAVOR 70 _

l

l

.-

: - : - q 60- U5,4 . x .

U il 0 I

i i I

1 II

i

50 “

_

0 .. t* 40 7

Ö

U

C .

“giva- Ö. - ›

30- O. ._

Q

.i i_ n .I

o 4.1 s a_

1,: V;,.O x :n g. i :I 20- _ _.

t. i_ :i c x. 3_ , 7 g..

. . .I L* .i

.-

va: -

10-

o I I I | | I I I 7 fi l | | | | I I I I I l l l I l l l l | I I |

70 75 77 79 81 83 85 70 75 77 79 81 83 85 70 75 77 79 81 83 85

SHI- = Omsáttningsandel u--I-u = Nyetableringsandel

Figur I I .l Etableringstakt och marknadspøsiriøn

11.3¶Marknadsandelarna inom dagligvarudetaljhandeln

- ICA, KF och C/ D-gruppen Vivo-Favör Tre blockbildningar (tidigare och Saba) - har en dominerande ställning inom dagligvarudetaljhandeln. Olika uppgifter förekommer ibland om respektive blocks marknadsandel. Orsaken är i allmänhet olika definitioner av den totalmarknad, på vilken man är verksam. Nedan anges tre olika marknadsbegrepp, eller ”baser”:

l. Dagligvaruhandeln i begränsad betydelse - all försäljningi ”vanliga”

och dagligvaruförsäljningen i varuhus och stormark-

dagligvarubutiker

nader. Kiosker, ambulerande handel m m ingår inte. (Omsättning 85 mil-

jarder kr 1985) 2. Detaljhandeln med dagligvaror - all försäljning av dagligvaror oavsett

butiksform (lO6,l miljarder kr) 3. Egentlig detaljhandel - all försäljning av såväl dagligvaror som special-

varor (l83,4 miljarder kr)

Den första basen inkluderar alla vanliga livsmedelsbutiker. Inom denna

Eftersom de också kongrupp har respektive block sina huvudkonkurrenter.

Dagligvaruhandelns strukturoinvandling

kurrerar på den s k grå marknaden (kiosker m m) inkluderas denna i bas nummer två. Blocken är i hög grad verksamma även på specialvarumarknaden och expanderar dessutom på denna varför det också kan vara intressant att analysera blockens relativa styrka inom hela den egentliga detaljhandeln (bas 3). Tabell 11.1 Marknadsandelar och marknadsbaser (%)

Detaljhandeln med 1977 28,5 22,7 8,6 8,9 8,1

Ur tabellen kan bl a utläsas att lCA har under en S-årsperiod ökat sin marknadsandel med ca 5 procentenheter inom dagligvaruhandeln och med 3,6 procentenheter på detaljhandelsmarknaden med dagligvaror - Konsumentkooperationen har långsamt men stadigt gått tillbaka under samma period, dock icke lika mycket inom den egentliga detaljhandeln - Vivo-Favörs marknadsandelar kan anges som 7,1, 9,6 eller 12,6 procent 1985 beroende på vad man mäter.

11.4¶Partihandelns struktur och

utveckling

Nedanstående sammanställning belyser blockens och övriga dagligvarugrossisters utveckling mellan 1978 och 1986.

Tabell 11.2 Marknadsandelar inom partihandeln (procentuella andelar av omsättningen)

Blockens marknadsandelsutveckling på partihandelns dagligvarumarknad speglar tämligen väl motsvarande utveckling pâ detaljhandelns dagligvarumarknad. Noterbart är dock ICAs relativt sett högre andel på partihandelsmarknaden (36,3 mot 33,0 procent). Motsvarande tal för KF är 21,6 mot 21,4 och för DAGAB 17,0 mot 18,6 procent.

Traditionellt brukar man till partihandeln hänföra aktiviteter som lagerhållning, transport och finansiering. Aktiviteterna riktar sig till andra än privatpersoner. Utöver dessa traditionella aktiviteter har under hela detta sekel nya funktioner utvecklats eller övertagits av partihandeln. Härvid kan pekas på sortimentsfunktionen, import, vidareförädling, marknadsföring, konsulentverksamhet, utbildning, informationsverksamhet och butiksetablering.

Generellt gäller att det är detaljhandelns utveckling i vid mening, som haft ett grundläggande inflytande på partihandelns utveckling. Dock har partihandeln haft en roll som motor eller pådrivare av utvecklingen. Också enskilda personer har haft ett stort inflytande på utvecklingen.

11.5 ”Blockens” bildande

1l.5.l ICA Den ursprungliga tanken bakom ICA-samverkan var att förenkla och förbilliga handlarnas varuinköp. l mindre skala förverkligades idén redan I9l7 när Hakonbolaget (nu ICA Hakon) bildades. 1922 tog en del handlare i Stockholm fasta på idén och bildade AB Svenska Varor (nu ICA Essve). 1938 ombildades på samma sätt ett partihandelsföretag i Göteborg till det köpmannaägda AB EOL (nu ICA E01). 1940 bildades ICA-förbundet som en samlande intresseorganisation. Från 1972 är ICA-förbundet genom ICA Aktiebolag huvudägare i regionföretagen och övriga ICA-företag.

ICA-rörelsen är idag en detaljistkooperativ rörelse för ekonomisk samverkan. Den grundläggande idén är att gemensamt bygga upp och använda samlade resurser.

Den gemensamma affärsverksamheten sker i ICA-handlarnas samägda partihandels- och produktionsföretag. ICA-handlarna har majoritet i de tre regionföretagens styrelser och i ICA-styrelsen, som är gemensam för ICAförbundet och ICA AB.

ICAs partihandel ombesörjes av tre regionföretag: ICA Eol, ICA Essve och ICA Hakon, vilka 1986 försörjde l 424, 418 resp 1 740 butiker - tillsammans 3 582 butiker. Regionföretagens 21 distributionscentraler är den främsta plattformen för den dagliga samverkan emellan ICA- köpmännen.

1l.5.2 KF I sin bok Varuhandeln beskriver Ingemar Tufvesson kooperationen utifrån fyra grundläggande utvecklingsskeden: 1. Under det grundläggande skedet fram till sekelskiftet var idéspridningen

det viktigaste. KF bildades 1899. 2. Under uppbyggnadsskedet startades grossistverksamheten (1904). 3. Konsoliderings- och utvecklingsskedet 1920 - 1950 präglades av stark ex-

pansion och integration bakåt. 4. S truktudörändringamas skede efter 1950 präglades och präglas av minsk-

ning av butiksnätet och varuhusens upp- och nedgång.

Daglrgvaruhandelns strukruromvandling 105

De konsumentkooperativa föreningarna 139 till antalet år 1986 - ägs och styrs av sina ca 2 miljoner medlemmar. Föreningarna äger och driver de kooperativa detaljhandelsenheterna samt vissa produktionsenheter. Konsumentföreningarna äger och styr Kooperativa förbundet (KF). lnflytandet i KF sker genom att medlemmarna i föreningarna väljer ombud till 15 regionstämmor. Vid regionstämmorna väljs ombud till förbundsstämman - KFs högsta beslutande organ. Förbundsstämman väljer i sin tur förbundsstyrelse, som tillsätter VD och övriga medlemmar i KFs direktion. Konsumentföreningarna, liksom Kooperativa förbundet, drivs som ekonomiska föreningar. Överskottet fördelas i förhållande till köpen. Ägandeformen, medlemsinllytandet, och sättet att fördela vinsten/ överskottet utgör den stora skillnaden mellan det kooperativa och den privata handeln. Under senare år har överskotten i konsumentföreningarna genom den hårda konkurrensen varit mycket begränsade varför endast 52 av de 139 föreningarna hade överskott att fördela i form av återbäring till sina medlemmar under 1986.

l 1.5.3 Carnegie/ Detaljinvestgruppen

Det var framför allt tre faktorer som drev fram bildandet av Aktiebolaget Svenska Kolonialgrossister (ASK) 1937, då 137 kolonialvarugrossister gick samman: - Den dåliga lönsamheten inom grosshandeln under 1920- och l930-talen - Framgångarna för de detaljistägda grossistföretagen - Konsumentkooperationens framgångar ASKs främsta uppgift har hela tiden varit att bevaka leverantörsmarknaden och förhandla om så bra inköpsvillkor som möjligt för sina medlemmar. Den hårda konkurrensen ledde så småningom framtill bildandet av Dagligvarugrossisternas Intresse AB (DAGAB) 1972 av 6 ASK-grossister. l december 1973 träffades det s k DAGAB-avtalet mellan i ASK A-aktieägare samt J S Saba AB (rederierna Johnsons och Saléns i huvudsak) och Åhlén & Holm AB. Under 1974 kom även NK/Turitz med i samarbetet. DAGABs förvärv av de 6 grossisterna genomfördes under 1974. Fr o m 1975 har DA- GAB varit fullt verksamt på den svenska dagligvarumarknaden och fr o m 1982 har man varit rikstäckande. En stor förändring skedde 1983, då hela detaljiströrelsen bröts ur DA- GAB och Detaljinvest bildades. Privata köpmän äger numera majoriteten av Detaljinvest (57,2 procent 1986). Den s k Carnegie/ Detaljinvestgruppen (C/D-gruppen) har den mest komplicerade organisationsstrukturen av de tre blocken. Carnegie är moderbolag (koncernbolag) till DAGAB samt filialföretagen Åhléns m ll. DA- GAB är i princip fullsortimentsgrossist och huvudleverantör ti11 alla dagligvarubutiker som inte är ICA- eller Konsumbutiker. är ett servi- Detaljinvest ce- och utvecklingsbolag för privata handlare. Företaget hjälper bl a till med finansieringen av nya butiker, bevakar lägen, rekryterar och utbildar handlare. Inom Detaljinvestgruppen återfanns 1986 l 100 butiker med profilerna VIVO, Favör, Minilivs eller Matnära, 60 lokala fristående butiker m fl.

Dagligvaruhandelns strukruromvandling

ll.5.4 Jämförelse mellan blocken

skillnad mellan blocken är att DAGAB är tillgänglig som En grundläggande

för i princip alla dagligvarubutiker medan ICAs och KFs partiled grossist endast säljer till blockets egna butiker. ICA och KF framstår som betydligt starkare integrerade, speciellt efter renodlingen inom C/ D-gmppen av parti- och detaljhandelsfunktionerna. KF skiljer sig från övriga block genom en större tillverkningsledet. Denna integration förefaller

integration gentemot dock i viss mån kunna komma att brytas upp genom den nya organisationen som innebär att en central enhet inom KF svarar för inköpen från såväl egna som utomstående leverantörer. (Tidigare låg inköpsfunktionen hos respektive KF-fabrik.)

11.6 Kostnadsstruktur, lönsamhet och effektivitet i

dagligvaruhandeln

1l.6.l Detaljhandeln I detta avsnitt redovisas uppgifter om kostnadsstruktur, lönsamhet och effektivitet Redovisningen baseras på fyra källor, dels

i dagligvarubutikerna. en SPK-undersökning från l979 (SPKUS 1981:24) dels uppgifter från Handelns utredningsinstltut (HU l), Handelns forskningsinstitut (H Fl) och SPKs periodiska effektivitetsstudier 1981-1985.

Bruttovinst och kostnadsandelar Den största kostnadsposten i dagligvarubutikerna är varukostnaden. Skillnaden mellan butikens totala försäljningsintäkter (exkl moms) och varukostnaden - bruttovinsten - skall täcka kostnader i butiken och ge

övriga eventuell vinst. Bruttovinstens storlek påverkas av hur stora marginaler butiken har på olika varor (med hänsyn till extrapriser, svinn m m) och hur försäljningen fördelas på olika varugrupper. Enligt SFK-utredningen 1979 var bruttovinsten lägre inom enskild handel (18,9 procent) än i konsumbutikerna (20,9 procent). En tänkbar förklaring till skillnaden är lägre inköpspriser från föreningarnas och bageriproduktion, en annan är

egen charkuteriannorlunda fördelade eller högre marginaler i kooperativ handel.

l HUls material kan utvecklingen av bruttovinsten och personalkostnaderna dagligvarubutiker från 1975 till 1985. Tyvärr måste

följas för enskilda dessa data användas med försiktighet, eftersom det ej är fråga om ett statistiskt representativt urval och antalet företag växlar mellan åren. Resultatet

av omsättning exkl moms) redovisas i tabell 11.3. (procent Tabell 11.3 Bruttovinst och personalkostnader i enskilda dagligvarubutiker 1975-85. Andel av omsättningen exkl moms.

1975 1977 1979 1981 1983 1985 Bruttovinst % 17,5 18,9 19,2 19,5 19,6 19,4 Personalkostnader °/0 (exkl ägarlön) 8,3 9,2 9,4 9,8 9,5 9,7 Källa: HUI

srrukturøm

Dagligvaruhandelns vandling

HFI har, från samma grundmaterial och därmed med samma reservationer som HUl-materialet, beräknat den genomsnittliga bruttovinsten 1977- 1983 till 19,8 procent i större och medelstora butiker. Såväl bruttovinst som personalkostnader ökade svagt under perioden. Vidare förelåg ett visst samband mellan omsättning och den totala kostnadsandelen. En trolig förklaring kan vara att dagligvaruhandeln relativt lätt kan anpassa sina kostnader till variationer i efterfrågan. Mellan bruttovinst- och kostnadsandel förelåg ett mycket starkt samband. Eventuellt har handeln alltså med hjälp av marginaljusteringar kunnat kompensera sig för kostnadsökningar av olika slag.

Lönsamhet och kapitalbindning l SPKs utredning 1979 beskrevs butikernas lönsamhet med tre olika mått - dvs resultat i relation Överskottsgraden, till omsättning avkastning på totalt kapital, dvs resultat i relation till genomsnittlig balansomslutning avkastning på arbetande kapital, dvs resultat i relation till genomsnittlig balansomslutning reducerad med icke räntebärande korta skulder.

Det resultatmått som användes var resultat efter avskrivningar, ägaruttag och finansiella kostnader, dessutom reducenär det gällde Överskottsgraden rat med finansiella kostnader. Större butiker hade genomsnittligt bättre lönsamhetstal än mindre. Överskottsgraden var ca l procent i den lägsta omsättningsklassen och drygt 2 procent i den högsta klassen. Totalt uppgick Överskottsgraden till 1,3 procent och avkastningen på totalt kapital till 11,3 procent. Soliditeten uppgick totalt till 19,8 procent och var relativt stabil i företag med en årsomsättning på 3 milj kr eller mer. Även HUI-materialet visar på motsvarande skillnader mellan stora och små butiker. Nettoresultatet (som i stort sett motsvarar överskottsgraden) varierade 1985 mellan -22 procent (omsättningsklassen O,5-1 milj kr) och +2,5 procent (över 25 milj kr). Totalt sett har nettoresultatet ökat något under perioden 1975-1985 men efter 1979 varit i stort sett oförändrat. HFI redovisar lönsamhetstal avseende större föföljande genomsnittliga retag inom enskild handel under perioden 1977- 1983:

Avkastning på totalt kapital 7,8 % ” ” eget kapital 25,3 °/o

Överskottsgraden 0,5 0/0

Avkastningen på totalkapitalet förefaller ganska låg och betydligt sämre än avkastningen på det egna kapitalet. Överskottet bör vara så stort att det täcker kalkylerad ränta på eget kapital (ersättning för risktagande) och ger ersättning för konsolidering. Vid trendanalys konstaterades en långsam lönsamhetsförbättring. Däremot kunde man inte statistiskt säkerställa något samband mellan lönsamhet och omsättningsförändringar.

108 Dagligvaruhandelns strukturomvandling

Effektivitet Beräkningar av effektiviteten i handeln är förknippade med betydande svårigheter av metodmässig och praktisk natur. Det vanligast använda måttet,

till personalinsatsen mätt arbetseffektiviteten, relaterar försäljningssumman

är att en förändring i butikens prestationer, tex i arbetad tid. Ett problem ökad manuell betjäning, kan resultera i en minskad försäljning per tidsen-

bör tolkas som en effektivitetssänkning. Ett het, utan att detta egentligen

som har stor inverkan är förannat förhållande på effektivitetsutvecklingen

dvs konjunkturerna påverkar arbetseffektivisäljningsvolymens utveckling, teten.

1 SPK-utredningen 1979 framkom att såväl arbets- som yteffektiviteten

Skillnaderna (omsättningen per m3 säljyta) ökade med stigande omsättning. mellan stora och små butiker var störst inom enskild handel. Yteffektiviteten

högre i enskild handel än i konsumbutikerna. var genomsnittligt

Enligt HFI minskade arbetseffektiviteten i enskild handel med l,l procent

minskade med 1,5 procent och per år mellan 1977 och 1983. Yteffektiviteten

lageromsättningshastigheten med 0,05 procent per år.

av arbetseffektiviteten i

SPK genomför sedan 1982 ärliga undersökningar

Totalt sett har arbetseffektiviteten i fast penningvärde dagligvarubutiker.

under 1981-1985. I de varit oförändrad eller svagt sjunkande perioden enskilda butikerna sjönk först effektiviteten för att därefter stiga igen. Konsumbutikerna uppvisar en svag minskning varje år.

Sammanfattningsvis tyder såväl SPKs som HFIs mätningar på en svag

1981-1985. Den utveckling-

produktivitetsutveckling i dagligvaruhandeln

en stämmer även om man jämför med 1979 års uppmätta värden.

ll.6.2 Partihandeln

om lönsamhets- och effektivitetsutvecklingen inom För att få en uppfattning partihandeln totalt sett har utredningen uppdragit åt statistiska centralbyrån (SCB) att göra en specialanalys av fullsortimentsgrossisterna 1977, 1981 och 1985. Syftet har varit att få en uppfattning om huruvida branschen skiljer sig i viktiga ekonomiska hänseenden från näringslivet i övrigt. Nedan redovisas några nyckeltal för dagligvaruhandelns fullsortimentsgrossister (procent där ej annat anges).

Tabell 11.4 Ekonomiska nyckeltal för fullsortimentsgrossister inom dagligvaruhandeln

Källa: SCB Avkastning på totalt kapital är kanske det mest centrala avkastningsmåttet eftersom det visar produktionens effektivitet. De tal som redovisas här före-

SOU l987z44 Dagligvaruhandelns strukturomvandling

faller ungefär ligga något under den genomsnittliga nivån för svenskt näringsliv. Våra mest lönsamma större börsföretag når mer än dubbelt så höga värden. l sammanhanget bör pekas på svårigheten attjämföra handelsföretag med andra typer av företag.

Nettoresultatet har stigit under perioden. Detta indikerar en viss vinstökning under perioden och en sådan som inte behöver bero på effektivitetshöjande åtgärder, eftersom rörelseresultatet sjunkit. Kapitalrationalisering är också en möjlig förklaring. Den absoluta nivån på nettoresultatet är dock inte hög jämfört med andra branscher.

Alla rörelsekapitalmåtten visar en anmärkningsvärd minskning, vilket kan bero på den konstaterade kapitalrationaliseringen och/eller en minskning av skuldsättningen. Båda teserna bestyrks av att kassalikviditeten minskat och .soliditeten ökat.

Sammanfattningsvis indikeras följande tendenser -

en svag tendens till bruttovinst- eller marginalförstärkning för att mot-

verka en dålig omsättningsutveckling och lönekostnadsökningar i dag-

ligvaruhandeln -

en svagt ökande lönsamhet som dock förefaller ligga något under den

genomsnittliga nivån i näringslivet -

en svagt sjunkande arbetseffektivitet i detaljistledet - en ökad effektivitet

i partiledet genom rationaliseringsâtgärder.

11.7¶Konkurrenssituationen

Grossisten (blocket) kontra producenten Koncentrationsprocessen inom handeln har gynnat en motsvarande process på leverantörssidan och skapat svårigheter för mindre och medelstora företag i vissa branscher. Men den bilden måste nyanseras. Fabrikanterna kan komma ut med sina produkter regionalt eller lokalt. Denna utveckling har dessutom underlättats av den ändrade som kommit till

strategiinriktning uttryck vid bildandet av Detaljinvest och KFs nya inköpsorganisation som innebär att DAGAB respektive KFs fabriker i större utsträckning utsätts för konkurrens från utomstående leverantörer.

Grossist- kontra direktdistribution Utöver sådana faktorer som stordriftsfördelar vid samlade etc kan

inköp även kedje- och blockbildningen som sådan ses som förklaring till den under efterkrigstiden ökade andelen grossistdistribution (leveranser via grossistens lager). Exempelvis förekommer och har förekommit exklusiv- och samarbetsavtal av olika slag. Nästan viktigare är dock köpvillkorens utformning med rabattsatser och bonussystem som befrämjar stora inköp.

Nya tendenser kan förmärkas. För det första gör förekomsten av allt större butiker direktdistributionen (leveranser som ej går via grossistens lager) mera konkurrenskraftig. För det andra har helt nya distributionsalternativ dykt upp, vilka också kan sägas öka konkurrensen. Här avses de stora

l 10 strukturøm

Dagligvaruhandelns vandling

åkeriföretagen, t ex Bilspedition och ASG, som i sina omlastningsterminaler ser potentiella lagercentraler. Samtidigt ökar även de av grossisterna fakturerade direktleveranserna, vilket inte innebär någon skillnad i fråga om transportarbetet. Vad som är väsentligt är att grossisten åtminstone delvis behåller inflytandet. Sortimentsfunktionen förblir intakt.

Distributörsmärken Distributörsmärken är det mest påtagliga uttrycket för ”blockens makt”. Vad som framför allt hänt på detta område under senare tid är KFs satsning på sina märkeslösa eller blåvita varor. Konkurrenterna har sedan svarat och delvis gjort det med egna distributörsmärken.

Från konsumentsynpunkt tycks distributörsmärken ibland öka konkurrensen, åtminstone på kort sikt, vilket kan ses som en fördel. Det finns även nackdelar - framför allt den risk för stagnerande produktutveckling som åtminstone på sikt är för handen.

Aktivitetsbidrag eller märkesvaruannonsering Leverantörens val av konkurrensmedel hör till de funktioner som påverkats allra mest av blockbildningen. Dennes s k ”marketing mix” har genomgått betydande förändringar under de senaste 30 åren. Idag satsar fabrikanterna cirka 60 procent av sin marknadsföringsbudget på sam- och veckoaktiviteter (SA/VA) varav 10 procentenheter är direkta bidrag till annonskostnader och liknande. I förhållande till 1940- och l950-talens märkesvaruannonsering har det skett en revolution. SA/VA-systemet är en av de företeelser som mest stärkt distributionsledet i förhållande till fabrikantledet. Stora leverantörsföretag har större möjlighet än små att delta i centrala samaktiviteter med kedjorna. Denna konkurrensfördel för de större företagen kan dock minska genom den ökade volymen av lokala samaktiviteter.

Sortimentet/ inköpsfunktionen ICA: Ansvaret för att bygga upp ett väl anpassat sortiment i ICAs partiled delas som regel av inköpare och köpmän i regionala sortimentskommittéer. Lokala variationer mellan regionföretagen och de olika distributionscentralerna tillåts. Någon formell rätt att tvinga butikerna att hålla ett visst sortiment föreligger inte. Styrningen åstadkommes genom årsbonus och hos vissa kanske av ”ideologin”. En genomsnittlig ICA-handlare täcker omkring 80 procent av sitt totala varubehov, inklusive specialvaror, via den egna grossisten. Härav utgör 15 procent grossistfakturerade direktleveranser.

K F: Tidigare fungerade inköparna även som produktchefer för egen- och Iegotillverkade produkter. För att öka effektiviteten inom kooperationen inrättades en fristående inköpsorganisation. Därmed har konkurrensen i leverantörsledet ökat genom att främmande” produkter numera i något större utsträckning bereds plats i Konsums butikshyllor.

(VD-gruppen: Inom DAGAB finns en central produktorganisation samt en inköpsfunktion inom varje distrikt. I princip är det den centrala organisationen som förhandlar och sluter avtal om policy och övergripande affars-

l l l

Dagligvaruhandelns srrukluromvandling

villkor med rikstäckande leverantörer. Rent principiellt ligger dock avgörandet om sortimentets hos kunderna. sammansättning Ca 7 procent av försäljningen utgörs av fakturerade direktleveranser. Vivo- Favörbutikerna, som är DAGABs största kundgrupp, får ca 60 procent av den totala varutillförseln tillgodosedd via DAGAB. Sammanfattningsvis kan beträffande sortimentsfunktionen och konkurrensen sägas följande: - I takt med ökad branschblandning och sortimentsbreddning har grossistens betydelse växt och roll förändrats - lCA fakturerar dubbelt så stor andel som DAGAB av de varupartier som fysiskt levereras direkt från fabrikant till butik, vilket kan vara ett utslag för större förhandlingsmakt hos ICA - Graden av köptrohet växlar högst i KF, därefter ICA och sedan DAGAB. Förmodligen är det inte enbart de ekonomiska incitamenten som är förklaringen härtill - KFs omorganisation av sin inköpsfunktion har Ökat konkurrensen - Det finns möjligheter inom alla blocken för mindre leverantörer att komma in med konkurrenskraftiga varor både lokalt och regionalt.

Priskonkurrens och prisbildning Priskalkyleringen i handeln bygger till övervägande del på procentuella pålägg. Anledningen till att handeln arbetar efter denna princip är att den är enkel och praktisk. Pålägget kallas även marginal eller bruttomarginal. Storleken på denna varierar för olika varor. Den nu rådande marginalstrukturen är historiskt betingad och växte fram under l950-talet. Den har en delvis social karaktär. På grund av det likartade kalkyleringssättet och naturligtvis konkurrensen har blocken en likartad marginalstruktur. Prisregleringarna av olika slag har också bidragit härtill. Som närmare diskuteras i kapitel 12 finns det en dålig motståndskraft i senare led mot prishöjningar i tidigare led. Priserna i partiledet (butikens inköpspriser) sätts solidariskt inom samma region i lCA. lnom KF debiteras föreningarna också solidariskt inom varje region till självkostnadspris. Inom DAGAB däremot gäller inte principen att alla butiker debiteras samma grundpris. Som orsak härtill anger man att kundstrukturen är mer oenhetlig än inom lCA och Konsum. Det praktiska löpande prissättningsarbetet för butikernas räkning utförs i ICA av partihandelsknutna prissättare efter beslut av köpmän i lokala prisoch marknadskommittéer. Sortimentet inom konsumentkooperationen prissätts på regional nivå. Cirkaprissättningen för DAGABs kunder hanteras regionalt av DAGAB på uppdrag av Vivo-Favörföreningarna och andra kunder. Såväl inom KF som DAGAB finns tjänstemän som hjälper till rent praktiskt. I princip är det dock köpmännen/ kunderna/ föreningarna som bestämmer priserna.

Priskonkurrens och prismärkning Prissättningen inom dagligvaruhandeln styrs i stor utsträckning genom centralt av respektive kedja utarbetade cirkaprislistor. Dessa är att betrakta som

l 12 strukturom

Dagligvaruhandelns vandling

rekommendationer och undersökningar som har genomförts av SPK har visat att de rekommenderade cirkapriserna i hög grad följs av butikerna. Cirkaprislistorna rymmer också en annan dimension genom att de binder

till grossisten. Framtagandet av prislistor och statistik av olika detaljisten slag utgör en del av det kitt som skall hålla ihop blocket.

En genomgång av några NO-ärenden visar att det finns risker från kon-

Om en leverantör kurrenssynpunkt genom själva prismärkningstekniken.

olika kunders varor endast efter en cirkaprislista försämras enligt prismärker NO förutsättningarna för en aktiv priskonkurrens.

Det föreligger numera tekniska möjligheter för en butiksindividuell prissättning vilket kan få tämligen långtgående konkurrensmässiga konsekvenser. Härvid kan pekas på 1 Det s k IPS-systemet hos lCA-Eol som innebär möjlighet till individuell

prissättning för butikerna 2 Detaljiststyrda prislistor kombinerade med kalkylsystem för lönsamhets-

utfallet inom Vivo-Favör.

Etableringsverksamheten lnom alla blocken engagerade man sig tidigt i bevakning av butikslägen. Detta skapade så småningom en betydande kompetens i detta avseende, vilket bl a var viktigt vid kontakten med de kommunala myndigheterna.

Lågprisbutiker med begränsat sortiment, tex renodlade s k lådbutiker, har ett särskilt intresse i detta sammanhang, eftersom de i stort sett tillkommit utanför blocken och dessutom har priset som främsta konkurrensmedel.

om sådana butiker. Härvid framkom bl a SPK gjorde år 1983 en utredning att närmare hälften av de 106 undersökta butikerna ansåg att ”konkurrenterna genom påtryckningar på leverantörerna” försökte försämra inköpsvillkoren för lågprisbutikema. Vidare framkom att ungefär en tredjedel av lågprisbutikerna sade sig ha haft svårigheter i relationerna med myndigheterna bl a när det gällde butiksetablering.

Sammanfattningsvis kan konstateras, att blocken har konkurrensfördelar gentemot uppdykande nya företag. Fördelarna gäller bl a vid lägesbevak-

där de etablerade blocken i allmänhet har bättre konning och -tilldelning,

som genom det kommunala planmonopolet har takter med myndigheterna, det avgörande inflytandet på etableringsbesluten. Fördelarna gäller också vid egna tvister med de kommunala myndigheterna, eftersom de större före-

Till detta kommer att tagen har bättre tillgång till expertis än nykomlingarna. vissa kommuner har ett intresse av att skydda etablerad handel.

Grossisten -

detaljisten På grossistnivån föreligger begränsad konkurrens mellan blocken vad gäller den ”ordinarie” dagligvaruhandeln. Enda undantaget är i södra Sverige där

framför allt DAGAB en verklig konkurrens. Inom Bergendahls erbjuder servicehandeln och storhushållen förkommer också grossistkonkurrens.

Bilden av liten konkurrensutsatthet måste nyanseras ytterligare. För det första varierar bindningarna och köptroheten i hög grad inom blocken. För

det andra konkurrerar grossisten med sina egna leverantörer som också har möjlighet att distribuera direkt. l ännu högre grad konkurrerar han med importörer m fl.

Det förekommer starka bindningar inom alla block. Som exempel kan nämnas den hembudsskyldighet på aktierna som detaljisten ofta har till grossisten (ICA) eller Detaljinvest. Hembudsskyldigheten bidrar till att systemet blir trögrörligt.

Detaljistens konkurrenssituation Konkurrensen i butiksledet kännetecknas i hög grad av blockkonkurrenser, men butikerna upplever ändå ofta en stark konkurrens från andra butiker i samma kedja. Dessutom konkurrerar olika typer av livsmedelsbutiker med varandra (stormarknader, vanliga dagligvarubutiker, servicebutiker etc.)

Genom sortimentsfunktionen kommer grossisten och även kedjan inom överskådlig tid att ha ett avgörande inflytande på detaljistens konkurrenssituation. Genom köp utanför huvudgrossisten och lokala köp kommer det dock alltid att finnas ett spelutrymme för den driftige handlaren.

Konkurrensen på detaljistnivån upplever konsumenten som hård, där det huvudsakliga konkurrensmedlet är extrapriset. Priskonkurrensen enskilda butiker emellan är dock ganska låg på de artiklar som inte är extraprissatta. Påståendet grundar sig på resultaten från SPKs mätningar avseende följsamheten till cirkaprisema. Följsamheten har konstaterats vara mycket hög, 98-99 procent, vilket indikerar att butikerna inte aktivt arbetar med det ordinarie priset som konkurrensmedel på dessa varor.

sou 1987:44 115

12 kostnader och för

Priser, marginaler

enskilda varor i handeln

12.1¶Bakgrund

1983 års livsmedelskommitté konstaterade att handelns av en-

prissättning skilda varor blivit allt mindre väl anpassad till respektive varas försäljningskostnader

i handeln. Skälen härtill uppgavs bl a vara svårigheten att fastställa de faktiska försäljningskostnaderna. Vidare att marknads- och konkurrensförhållandena medfört att butiker väljer att ta ut sina kostnader på olika sätt för att profilera sig gentemot sina konkurrenter. En annan möjlig förklaring angavs vara prisregleringen enligt den allmänna prisregleringslagen som inte omfattat alla varor, varför butikerna

haft möjlighet att ta ut högre marginaler på varor som inte varit prisreglerade.

Avsikten med detta kapitel är att belysa om kostnaderna

för försäljningen av olika varor återspeglas i varornas prissättning samt att peka på andra betydelsefulla förklaringsvariabler beträffande prissättningsförfarandet.

12.2 Marknadens funktion

Livsmedel och andra dagligvaror säljs till partihandel eller direkt till detaljhandel från råvaruproducenter, industrier, importörer och andra grossister. Dessa leverantörer sätter sina priser utifrån kostnader, resultatkrav och i konkurrens med varandra. Leverantörerna måste vid sin prissättning även ta hänsyn till vad det slutliga konsumentpriset kommer att bli.

När varorna säljs vidare från parti- och detaljhandel görs oftast ett schablonmässigt procentuellt pålägg på inköpspriset. Pålägget kallas också marginal eller bruttomarginal. Storleken på bruttomarignalen varierar för olika varor och varugrupper. Den rådande marginalstrukturen i parti- och detaljhandeln växte fram under 1950-talet - relativt låga bruttomarginaler påt ex mjölk och kött och relativt höga bruttomarginaler på det torra sortimentet, non-food, djupfryst, frukt och grönt.

Marginalstrukturen avspeglar till viss del handelns uppfattning om vad konsumenten vill betala för olika varor. Partihandeln domineras av ICA, DAGAB och KF. Detaljhandeln utgörs av butiker knutna till de olika partihandelsföretagen. Marginalstrukturen ser ungefär likadan ut i parti- respektive detaljhandelsleden i de olika blocken. Det betyder dock inte att margi-

l 16 kostnader och enskilda varor SOU l987z44

Priser, marginaler för

nalerna på enskilda varor är lika stora. Bruttomarginalerna på olika varor skiljer sig både mellan företagen och ofta regionalt och ibland lokalt mellan butiker knutna till de tre blocken.

Inom ICA och KF rekommenderar partihandeln bruttomarginaler och därmed ordinarie som en serviceåtgärd till detaljhandeln. DA-

cirkapriser GABs kunder prissätter själva sitt sortiment. Både parti- och detaljhandels-

regionalt inom ICA, KF och C/ D-gruppen beroende på den priser varierar lokala konkurrenssituation som leverantörer och butiker befinner sig i samt vilka kostnader partihandelns olika lagercentraler har. Som framgått av kapitel ll är butikernas följsamhet hög till de rekommenderade priserna.

Bruttomarginalerna är inte anpassade till handelns kostnader för att sälja och distribuera enskilda varor. Totalt sett, för hela varusortimentet i partihandel eller butik, strävar man däremot till kostnadsanpassning. Handeln kan emellertid tidpunkten för de justeringar av

ofta inte själv bestämma bruttomarginalerna som krävs för att ge önskat resultat. Under l970- och l980-talen har olika prisregleringar inneburit att handeln först efter överläggningar med SPK kunnat ändra bruttomarginalen.

Under perioder utan prisreglering anser handeln att risken för kommande prisstopp minskar möjligheterna att pröva ändringar i marginalstmkturen.

Leverantörerna måste anpassa sig dels till prisregleringar av typen prisstopp, dels till jordbruksprisregleringen och tidpunkten för ikraftträdande av beslutade prishöjningar. Både handeln och leverantörerna har dessutom att ta hänsyn till när nya centrala och lokala löneavtal ska börja gälla.

Det finns således många andra faktorer än själva marknaden som påverkar prisbildningen i leverantörs- och handelsled. Däremot har konkurrensen mellan blocken befäst den rådande marginalsrrukturen i parti- och detaljhandel, dvs vilka bruttomarginaler som tillämpas på olika varugrupper. Handelns uppfattning är att det finns mycket litet utrymme att ändra brutto-

Det är lätt att sänka marginalen för någon varugrupp men marginalerna.

för att hålla totalmarginalen oförsvårare att höja på ett annat varuområde ändrad. Man följer konkurrenternas priser och gör inga drastiska förändringar på egen hand.

Prisregleringarna under 1970- och l980-talen kan också enligt handeln ha

till att konservera ett rådande mönster, eftersom möjligheterna till bidragit förändringar ytterligare begränsas under perioder av exempelvis prisstopp. Handeln brukar hävda att denna imperfektion på marknaden har lett till en

vilket allökning av handelsmarginalen på bl a frukt och grönt-sortimentet, tid är undantaget från prisreglering. l bilaga 8 har marginalernas utveckling undersökts för ett antal varor. Resultaten pekar inte mot någon ökning av de procentuella marginalerna på frukt och grönt.

Livsmedel - vi måste äta oavsett vad

som grupp har oelastisk efterfrågan det kostar. Men efterfrågan på enskilda livsmedel har olika grad av priskänslighet. Vissa livsmedel har få eller inga substitut. Exempelvis kan potatis i

en Sverige bara ersättas i någon mån av ris eller pasta, och har därigenom relativt oelastisk efterfrågan. Andra livsmedel har en rad substitut och därmed högre priskänslighet; tex är köttfärs, fläskkotlett, korv, bacon, torskfilé, fiskpinnar alla utbytbara mot varandra.

SOU I987:44 Priser, kostnader och enskilda varor

marginalerfär

Det är uppenbart att flera aktörer på marknaden - livsmekonsumenter, delshandel, livsmedelsindustri - finner fördelar i att priset är det främsta konkurrensmedlet. Konsumenterna anser sig tjäna tid och pengar. Livsmedelshandeln kan förutsäga och planera sin försäljning och distribution och dessutom uppnå lägre särkostnader genom försäljning och distribution i längre serier. Livsmedelsindustrin kan också uppnå stordriftsfördelar genom ökade volymer av de produkter som säljs till extrapris. Sammanfattningsvis kan konstateras att olika statliga regleringar samt systemet för löneförhandlingar i hög grad styr prisbildningen på livsmedel och andra dagligvaror i tidigare led. Däremot har konkurrensen på marknaden, dvs konkurrensen mellan blocken skapat den rådande marginalstrukturen i parti- och detaljhandeln. Handelns egna kostnader för försäljning och distribution betyder mycket litet vid prissättning av enskilda varor. Trots att livsmedel som grupp har relativt oelastisk efterfrågan har priset i form av extrapris blivit det främsta konkurrensmedlet i detaljhandeln. Man kan då fråga sig varför prisutvecklingstakten för livsmedel varit snabbare än för flertalet andra varugrupper. En hård priskonkurrens borde leda till låga prisökningar. I följande avsnitt ges en beskrivning av kostnader och prissättningsprinciperi handeln som ett försök att klarlägga denna paradox. Dessutom redovisas handelns om problematiken. uppfattning

12.3 Nuvarande

prissättningsprinciper

Konsumentprisema på olika varor bestäms i första hand av handelns inköpskostnad för varan. Inköpskostnaden utgör i genomsnitt ca 80 procent av försäljningspriset exklusive moms för varorna i en butik. Handeln betraktar i stort sett inköpspriset vilket att som en given variabel, betyder leverantörsprishöjningar inte betraktas som en kostnad som kan påverkas. I

stället tillåts leverantörsprishöjningar

relativt omgående slå igenom i konsumentpriset. Priskalkyleringen i parti- och detaljhandel bygger övervägande på procentuella pålägg på inköpspriset (med undantag för KFs lagercentraler, som använder en annan schablonmetod). När inköpspriserna till handeln höjs, medför denna priskalkyleringsmetod automatiskt en höjning av handelns marginal i kronor och ören. Det innebär att om inköpspriserna stiger med 5 procent får handeln vid oförändrad försäljningsvolym ett 5 procent större utrymme för att täcka ökade kostnader och göra vinstförbättringar. Om kostnadsökningarna är större än prishöjningen måste handeln kompensera detta genom rationalisering, volymökning eller höjning av den procentuella bruttomarginalen, dvs pâlägget. Handelns kompensation för ökade kostnader anpassas på så sätt till tidpunkterna för leverantörsprishöjningar och är inte koordinerad med övriga kostnadsökningar. Anledningen till att handeln tillämpar procentuella är bruttomarginaler att det anses vara ett enkelt och praktiskt system för prissättning. Av såväl marknadsmässiga som andra skäl anser handeln att kostnaderna inte nödvändigtvis behöver bestämma konsumentpriset fullt ut. Det finns en utbredd

l 18 Priser, kostnader och för enskilda varor SOU l987z44

marginaler

missuppfattning att man i handeln arbetar med produktkalkyler på samma Det är emellertid inte förvånande att handeln i sätt som i många industrier. I butiken eller partihandeln kan stället prissätter med hjälp av schabloner. man inte utan vidare sluta saluföra produkter eller produktgrupper som inte är lönsamma. Konsumenterna kräver ett visst urval till ett visst pris och butiken måste låta vissa produkter bära en del av kostnaden för olönsamma produkter. Det har inte upplevts som meningsfullt att ta reda på olika produkters alla kostnader, eftersom man ändå inte kan anpassa kostnaderna till priset fullt ut. Dessutom har det inte varit praktiskt möjligt att ta reda på alla kostnader i butik är 2 500-10 000 artiklar beromed tanke på att sortimentet ende på butiksstorlek och i partihandel 30 000-40 000 artiklar. Trots att handelns kostnader för försäljning betyder så litet för priserna på enskilda varor, är konsumentpriserna i hög grad anpassade till de olika varornas kostnad. Det beror på att inköpspriset till handeln utgör en så stor del av de totala kostnaderna och att förändringar i inköpspriset inte betraktas som en påverkbar kostnad utan tillåts slå igenom i konsumentpriset. Handeln hävdar enhälligt att handelsmarginalerna på livsmedel inte ökat sett under de senaste 10 åren. Däremot konstaterar man att procentuellt har ökat något. Orsakerna härmarginalerna på hela dagligvarusortimentet till sägs vara dels en sortimentsförändring mot en högre andel högmarginalnon-foodprodukter, dels att handeln tvingats till marginalförstärkning genom de ökade kostnaderna för framför allt löner men också hyror och räntor. Handeln om faktorerna bakom prisändär också enig i sin uppfattning ringar. Det är leverantörsprishöjningar och konkurrenternas priser som leder till prisändringar. Handeln har dålig uppföljning av lönsamheten för olika varor eller varu- Däremot har man en uppfattning om vilka varugrupper som är grupper. lönsamma eller olönsamma. Färskvaror och bryggerivaror anses olönsamma, medan mejerivaror och djupfryst anses varken ge vinst eller förlust. Delar av konserverna och nonfoodsortimentet anses bära kostnaderna för de olönsamma varugrupperna. SPKs marginalmätningar under 1970- och l980-talen visar på en tendens till ökade procentuella handelsmarginaler under denna period. Handeln hävdar emellertid att de faktiska inte har ökat eftersom en allt marginalerna sker till extrapris. Det finns ingen möjlighet att större andel av försäljningen vare sig bekräfta eller vederlägga detta. Handeln har inga historiska uppgifter samlade om försäljningen till extrapriser, och SPK mäter inte de faktiska marginalerna utan skillnaden mellan partipris och ordinarie Cirkapris.

12.4¶Kostnader i

detaljhandeln

Av flera SPK-utredningar framgår att den största kostnadsposten i dagligvarubutikerna är inköpskostnaden för sålda varor (ca 80 procent), därefter kostnaden för personal (ca 12 procent) och för lokaler (ca 3 procent). Dessa kostnader ca 95 procent av de totala kostnaderna. Resteutgör i genomsnitt

Priser, kostnader och enskilda varor l 19

marginaler för

rande 5 procent är kostnader för underhåll, transporter, administration, försäljning, reklam, avskrivningar, finansnetto samt eventuell vinst. Det är inte möjligt att härleda alla dessa kostnader till enskilda produkter. Kostnader för t ex butiksledning, är personalutrymmen, kontorsutrustning fasta kostnader Andra kostnader som inte går att fördela på olika produkter. är direkt hänförliga till olika varor, t ex kostnaden för hantering av varan, kostnaden för hyra av det utrymme som varan tar i butik och kapitalkostnad för att hålla varan i lager. Amerikanska studier visar att 80--90 procent av kostnaderna i parti- och detaljhandel kan fördelas på enskilda varor.

Kostnad för hantering Hanteringskostnaderna är högre för t ex fárskvaror som kött och grönsaker än för konserver som bara behöver prismärkas och exponeras i hyllan utan vidare underhåll. Köttet i manuella betjäningsdiskar skall kontrolleras, styckas, putsas, vägas och paketeras. Dessutom kanske kunden vill diskutera sin matsedel, vädret eller fotbollsmatchen. All den tid som personalen ägnar åt en kund eller åt den vara kunden köper utgör en personalkostnad för varan.

Kostnad för utrymme Utrymmeskostnaden består dels av varans andel av hyran för butiken, dels av kostnader samt varans andel av enerför hyllor och förvaringsutrymmen gikostnaden. Utrymmeskostnaden beror dels av hur skrymmande varan är, dels av hur stor omsättningshastigheten är, dvs hur ofta varan säljs samt hur den förvaras. Blöjor och toalettpapper tar stor plats och har stor utrymmeskostnad. - Kaffe tar liten plats och har hög omsättningshastighet utrymmeskostnaden blir då mindre. En djupfryst produkt som tar liten plats kan ha stor utrymmeskostnad eftersom den kräver extra energi vid förvaringen.

Kapitalkostnad för lager För att ständigt ha det sortiment som konsumenterna vant sig vid måste butikerna ha ett lager av varor. Somliga varor kan inte lagras länge, tex mjukt bröd, och där uppstår små kapitalkostnader. Andra varor som konserver och olika torra varor kan ges förmånliga rabatter om butiken köper en viss mängd. Det kan också vara så att varorna är förpackade hos leverantören i stora grossistförpackningar och att butiken måste köpa hela förpackningen trots att det tar lång tid att sälja alla varor i förpackningen. I så fall måste butiken binda kapital i varor som kanske under längre tid lagras och inte ger några intäkter. Det kan också vara praktiskt för butiken att inte ha alltför många inköpstillfällen.

12.5 Intäkter i detaljhandeln

Varje vara ger också en intäkt, såvida svinn inte uppkommer i form av kassation eller stöld. Men inte heller intäkterna kan utan vidare hänföras till

120 Priser. kostnader och för enskilda varor

marginaler

enskilda Handeln får många slags rabatter från leverantörer och

produkter. partihandel. Det är inte säkert att hela rabatten används för prisnedsättning av just den varan som leverantören avsåg. Butiken kanske inte lyckades sälja hela det inköpta partiet under den tid prisnedsättningen varade. En del av rabatten kanske då används för en egen kampanj på en eller flera andra varor. Det kan också vara så att butiken medvetet köper in större partier av rabatterade varor än vad man beräknar att sälja till nedsatt pris. De varor man sedan har kvar i lager och säljer till ett ordinarie pris ger då ett extra bidrag till resultatet.

Även om butiken säljer alla rabatterade varor till nedsatt pris kan det vara svårt att beräkna intäkterna för en enskild vara. Butiken har ingen uppföljning av hur mycket som säljs till extrapris respektive ordinarie pris.

12.6 Kostnader och intäkter i partihandeln

Partihandelns kostnader och intäkter är i princip av samma slag som i detaljhandeln. Däremot är fördelningen av de olika kostnaderna något annorlunda i partihandeln. Exempelvis är kapitalkostnaden för lager större i partihandeln som successivt övertagit mer och mer av butikernas lagerhållning. Partihandeln har avancerad teknisk lagerutrustning, vilket också ger större kapitalkostnader. Å andra sidan är kostnadsandelen för personal och lokaler lägre än i detaljhandeln (ca 5 respektive 0,5 procent i partihandeln jäm-

Kostnaden för varuinfört med ca 12 respektive 3 procent i detaljhandeln).

av omsättningen i partihandeln jämfört med ca 80 köp är ca 90 procent

Andelen fasta kostnader är större i partihandeln än i procent i detaljhandeln. detaljhandeln.

12.7¶Effekterna av prissättningsprinciperna

Hittills har de nuvarande prissâttningsprinciperna beskrivits. Nu återstår att visa vilka effekter dessa principer får på prisutvecklingen. Beror den snabba ökningen av livsmedelspriserna på handelns kostnader och prissättningsmetoder?

Handelns representanter är eniga om att det är leverantörsprishöjningar och inte kostnadsökningar i själva handelsleden som i första hand orsakar konsumentprishöjningar. SPKs prisövervakning visar på en tendens till ökade handelsmarginaler under den senaste IO-årsperioden, men med hänsyn till den ökade omfattningen av extrapriser är denna tendens ytterst osäker. Det är därför troligt att handelns procentmarginaler varit ungefär oförändrade under de senaste 10-15 åren om man ser till genomsnittet för hela sortimentet.

Men oförändrade procentuella marginaler behöver inte betyda att handeln inte bidragit till prisutvecklingen på kort sikt. Om prisutvecklingen på leverantörssidan är snabb och kraftig och tillåts slå igenom i konsumentpriset, så förstärks prisökningarna genom de procentuella pålägg som handeln

SOU l987z44 Priser, kostnader och margina/erfär enskilda varor

gör. SPK följer kontinuerligt handelns kostnader och resultat. Det finns inget som tyder på att handeln överkompenserat sig för inträffade kostnadsökningar på lång sikt. Tillämpandet av procentpåslag på leverantörspriser torde innebära en begränsande faktor för handelns vilja att motstå leverantörsprisändringar. Ett högre leverantörspris innebär en högre marginal i kronor för handeln. Förhandlingar om inköpspriser sker i princip i fråga om allmänna villkor samt vid kampanjförsäljning. En högre ordinarie prislinje ökar också möjligheterna att vid tillfälliga kampanjer erbjuda större prisnedsättningar. Försäljningskampanjer och extraprisaktiviteter initieras ofta av handeln och de leverantörer som kan erbjuda de största rabatterna blir då de mest intressanta. Sverige har under många år haft en snabbare inflationstakt än många andra industriländer. Detta synes ha gällt även för producentpriserna på livsmedel. Om våra producentpriser ökar snabbare än i andra länder, handeln accepterar leverantörsprishöjningarna och konsumenterna accepterar oförändrade procentmarginaler i handeln, så får vi självklart en snabbare prisutveckling. Det är inte bara handeln som använder procentuella påslag. Också mervärdeskatten - momsen utgår i form av ett procentpåslag vilket medför att förstärks i kronor räknat. Momssatsen har

konsumentprishöjningarna

dessutom sedan 1970 höjts från 10 till 19 procent (av priset inklusive moms) vilket ytterligare bidragit till att höja konsumentpriserna. Det finns således minst tre faktorer som kan ha påverkat prisutvecklingstakten. l.

Leverantörsprishöjningar

2. Handelns metod för prissättning 3. Statsmakternas metod för momsuttag

l nästa avsnitt diskuteras om det är möjligt för handeln att överge nuvarande prissättningsmetoder och finna nya principer som inte har en automatiskt prisstegrande effekt vid prisökningar i bakomliggande led.

12.8¶Finns det alternativa

prissättningsprinciper?

l USA har leverantörer och handel under senare år börjat undersöka olika möjligheter att förbättra lönsamheten i dagligvaruhandeln. Tillsammans med Food Marketing Institute har de utarbetat en standardmodell för att mäta kostnader och lönsamhet på olika produkter. Detta har varit möjligt genom tillgången till billiga persondatorer med hög kapacitet. Modellen kallas allmänt för DPP-modellen” (Direct Product Proftt = DPP). Tanken bakom DPP-modellen är att varje butik eller partihandelsföretag kvantiñerar sina kostnader, intäkter av enskilda och försäljningsvolymer produkter. DPP-modellens dataprogram beräknar sedan varornas bidrag (DPP) till täckandet av företagets fasta kostnader. Resultaten från USA visar att 80-90 procent av kostnaden för olika varor kan fördelas på produkter (DPC = Direct Product Cost). Resterande 10-20 procent är fasta kostna-

kostnader och enskilda varor SOU l987z44

122 Priser, marginaler för

samlade DPP. Genom att beräkna der som skall täckas av alla produkters DPP och DPC lär handeln känna sitt sortiment och vet vilka varor som är lönsamma eller går med förlust och orsakerna till detta. Syftet med DPPmodellen är i första hand att åstadkomma ökad lönsamhet i handeln genom att nedbringa kostnader. Man utgår från att priserna liksom sortimentsurvalet i första hand bestäms av marknaden. Avsikten är inte att modellen skall man användas för prissättning eller urval i första hand. I stället identifierar de olönsamma produkterna, tar reda på var kostnaderna är höga och vidtar mer lönsamma. åtgärder för att göra produkterna Även i Sverige har handeln börjat intressera sig för DPP-modellen. KF, lCA och Detaljinvest har tillsammans med Handelns Utredningsinstitut en butiksstudie över kostnader i handeln. Ett av ICAs (HUI) genomfört ICA E01, testar DPP-modellen på partihandeln och undersöregionföretag, ker möjligheterna att anpassa den till detaljhandeln. DPP-modellen är dock inte i första hand ett prissättningsinstrument för handeln utan måste användas tillsammans med andra traditionella rutiner. DPP-modellen kan inte ersätta den nuvarande priskalkyleringsmetoden med procentmarginaler. På kort sikt tycks det således inte finnas något för handeln attraktivt alternativ till de nuvarande prissättningsprinciperna. Även om DPP-modellen av praktiska skäl inte kommer att få en allmän kan tankegångarna bakom den och själva analysmetoden få användning stor betydelse för alla som kommer i kontakt med modellen. Det skulle innebära stora förändringar för den svenska handeln, industrin och de svenska konsumenterna att börja tänka i DPP-termer. Under 1970- och l980-talen har bönder, industri, handel och konsumenter vant sig vid att acceptera att ökade kostnader mäste leda till kompensation via konsument- Exempelvis har jordbruksprisförhandlingarna inneburit att man priser. kommit överens om hur stora kostnadsökningar jordbruket haft och sedan har priserna höjts för att ge motsvarande intäkt, såväl i producent- som industri- och handelsled. Leverantörerna har inte behövt konkurrera genom att pressa kostnaderna eftersom det varit legitimt att höja priserna lika mycket för alla. Parti- och detaljhandeln upplever att man har en hård priskonkurrens i handeln, men konkurrensen påverkar endast 10-20 procent av handelns kostnader. - från De verkligt stora kostnaderna inköpspriserna leverantörerna som utgör 80-90 procent - betraktar handeln som en given variabel och leverantörsprishöjningar tillåts i de flesta fall att relativt omgående slå igenom i konsumentpriset.

sou 1987:44

13 Samaktiviteter och

extrapriser

l3.l Konkurrensmedel i livsmedelshandeln. SA/ VAsystemet

De konkurrensmedel som livsmedelshandeln disponerar över kan i grova drag delas in sådana som rör - butikens tillgänglighet, tex läge, öppethållande - sortimentet service och butikens utformning i stort priset.

Det konkurrensmedel som under de senaste decennierna kommit att bli det dominerande är de tillfälliga eller prisnedsättningarna, d v s extrapriser kampanjpriser. Intimt förknippat är det s k SA/ VAmed extraprissystemet systemet, där SA står för samaktiviteter mellan leverantörerna och handeln och VA står för

veckoannonsering.

Olika försök har gjorts att finna alternativ till extraprissystemet. Bl a har olika former av mera permanenta lågpriser införts (exempelvis KFs blåvita varor), vilka fått viss omfattning, dock utan att få tillnärmelsevis samma betydelse som SA/VA-systemet. SA/ VA innebär i korthet att leverantören lämnar tillfälligt rabatt på en eller flera varor till en kedja eller en butik, som i sin tur tillfälligt sätter ned sitt pris (extrapris). Kedjan/butiken samlar extraprissatta varor från flera leverantörer i en dagstidningsannons (veckoannons) eller flygblad, som till större eller mindre del bekostas av leverantörerna genom s k SA/VA-bidrag. Samaktiviteter med en butikskedja kallas centrala (CSA) medan sådana som berör en enstaka butik kallas lokala (LSA). Tendensen är att de lokala samaktiviteterna ökar i förhållande till de centrala. Utöver de selektiva kampanjrabatter som lämnas vid centrala och lokala samaktiviteter förekommer också s k generella rabatter, som samtidigt lämnas till alla kedjor/butiker. De centrala samaktiviteterna planeras långt i förväg utom i fråga om färskvaror. Planeringen hos kedjorna gäller som regel ett helt kalenderår. Med utgångspunkt från en översiktlig grundplan som innehåller antal varor per annonstillfálle, teman för olika kampanjperioder etc sker förhandlingar med kedjans leverantörer.

124 Samakriviteter och extrapriser

De lokala samaktiviteterna butiken och leverantörens görs upp mellan annonsbidrag direkt till butiken, säljare, som betalar rabatt och eventuellt utan inblandning av grossisten eller kedjan. När det gäller de centrala samaktiviteterna varierar grossistens roll. Inom ICA kan partiledet och kedjan rabatter och bidrag ses som synonyma begrepp och är det led som mottar från leverantörerna. DAGAB, som är en renodlad grossist, får inga SA/ VAtill Vivo-Favörbutiker m fl lämnas via DAGAB bidrag. Kampanjrabatter medan rabatter till företag som Åhléns och Metro lämnas direkt utan förvia DAGAB. Generella rabatter lämnas alltid via grossisten. medling lämnas kvantiteter vilket i Kampanjrabatterna i regel för obegränsade praktiken möjliggör s k överköp, som innebär att grossisten eller butiken erhåller rabatt också för varor som säljs till ordinarie pris efter kampanjperioden. i handeln är veckoannonserna, Den vanligaste marknadsföringsformen men som numera förekommer även andra som oftast införs på torsdagar Även direktreklam i form av flersidiga ”magasin” har blivit allt veckodagar. vanligare. På senare tid har kedjorna också börjat ge ut egna rabattkuponger. För den enskilda butiken är flygblad av enklare utförande vanligast. liksom i butik av extrapriser, omfattas Annonseringen, presentationen sedan 1978 av konsumentverkets riktlinjer. Riktlinjerna innebär bl a (KOV) att röd prislapp och/eller ordet extrapris bara får användas om varor i det ordinarie sortimentet, att prisnedsättningen skall vara av viss storlek (i regel minst 10 procent) samt att prisnedsättningen skall vara av tillfällig natur, varmed menas högst fyra veckor. Dessutom skall ordinarie pris anges i annonser och på eller i anslutning till varan. De avvikelser från riktlinjerna som förekommer innebär i första hand att överskrids. Ett sätt att ordinarie pris inte anges eller att fyraveckorsgränsen är att vissa varor - främst charkvaror - endast tas in i kringgå riktlinjerna i butibutiken när de har extrapris. Om varan under övriga perioder finns riktlinjernas krav. Den ökade kens eller kedjans prislista uppfylls formellt omfattningen av extraprissättningen och handelns anpassning till regelsystemet motiverar enligt KOV en översyn av riktlinjerna.

13.2 av SA/VA och extrapriser

Omfattningen

av SA/ VA och extrapriserna har studerats, dels genom sär- Omfattningen av SPK, dels genom uppgifter från handeln skilda mätningar genomförda GfK i Lund. Svårigheterna är och från marknadsundersökningsföretaget störst när det gäller att ge en heltäckande och tillförlitlig bild av extraprissättningens omfattning i butiksledet. i leverantörsledet har för LMU stu- Kampanjprissättningens omfattning derats i en enkät bland marknadsledande livsmedelstillverkare med en samsom avser förmanlagd marknadsandel på ca 70 procent. Undersökningen, Enkätföretagens totala hållandena år 1985, omfattar konsumentprodukter. av sådana produkter (d v s exklusive bl a storhushållsprodukter) försäljning

Samakriviterer och extrapriser

var närmare 32 miljarder kronor exkl moms. Närmare hälften - 46 procent - härav var kampanjförsäljning. Kampanjandelen varierade kraftigt mellan företagen - från 0 till 90 procent. Medianvärdet var högre (57 procent) än genomsnittet beroende förepå att vissa omsättningsmässigt betydande tag hade en lägre kampanjandel. Detsamma gäller mjölk, där det finns en överenskommelse mellan leverantören och handeln om att inga kampanjrabatter skall lämnas. l övrigt låg kampanjandelen mellan 53 och 6l procent för de olika varugrupperna (kött och chark, djupfryst, konserver, specerier, bryggerivaror och bröd). l genomsnitt var kampanjrabatten 10,6 procent (median l 1,2- l 1,3). Kampanjandelen och rabattstorleken ger tillsammans ett mått på kampanjernas ”prisnivåpåverkan”, d v s skillnaden mellan den ordinarie prisnivån och den prisnivå som faktiskt tas ut med hänsyn till storlek och omfattning av lämnade rabatter. Denna skillnad uppgick till i genomsnitt 5,2 procent (median 6,4 procent). Företagen hade ett totalt sortiment av ca 20 000 artiklar. Kampanjerna koncentreras till en mindre del av dessa. Ca 28 procent av artiklarna deltog inte i aktiviteter under l985 medan ca 25 procent av dem hade en kampanjandel på 50 procent eller mera. Kampanjrabatterna räknas ofta in bland företagens marknadsföringskostnader. Räknat på detta sätt svarade SA/VA-kostnader (rabatter, bidrag, andel av säljkårskostnader) för mer än 60 procent av de totala marknadsföringskostnaderna medan varumärkesreklam och liknande endast svarade för ca l6 procent.

Ca 58 procent av kampanjförsäljningen

och 55 procent av kampanjrabatterna avsåg centrala samaktiviteter, medan resten avsåg lokala samaktiviteter (siffrorna avseri detta fall endast enskild handel). Av de olika ICA en större del av kam-

handelsgrupperingarna mottog

panjrabatterna och SA/VA-bidragen än vad som motsvarar dess andel av totala inköpen. ICA fick också den största rabatten i förhållande till totala inköp (d v s störst ”prisnivåpåverkan”). Den kampanjstatistik som kunnat erhållas från handeln är genomgående ofullständig och så olikartat utformad att uppgifter från olika källor inte går att kombinera. Genomgående tyder dock tillgängliga uppgifter på en klart lägre värdemässig kampanjandel i butikerna än i leverantörsledet. Med ett betydande mått av osäkerhet kan andelen uppskattas till ca 35 procent. Skillnaderna i kampanjandel är betydande om man jämför olika varugrupper. Företaget GfK genomför löpande mätningar av andelen kampanjförsäljning av ett antal varugrupper med hjälp av en hushållspanel som för dagbok över sina inköp. Av ett femtiotal varugrupper som mäts på detta sätt hade hälften år 1986 en kampanjandel på omkring 60 procent eller mera och tre fjärdedelar en kampanjandel på minst 50 procent. Här skall dock poängteras att GfKs mätningar inte omfattar hela livsmedelssonimentet utan huvudsakligen varor som är speciellt intressanta ur

marknadsföringssynpunkt.

Den högsta andelen hade grillkorv som till 89 procent köptes till extrapris. Även andra typer av måltidskorvar hade mycket höga kampanjandelar. Bland övriga varor hadet ex kaffe (exkl snabbkaffe) en extraprisandel på 75

126 Samakliviteler och extrapriser

unprocent. GfK-materialet visar på en ökande andel kampanjförsäljning der l980-talet för flertalet varugrupper. Mätningar som SPK gjort i livsmedelsbutikerna visar att i genomsnitt var tionde vara i en livsmedelsbutik är extraprissatt. Större delen av omkring de slumpmässigt valda varor som studerades (mer än 80 procent) deltog i åtminstone under ett år. Andelen extraprisvaror någon extraprisaktivitet under året inom ett intervall av ett par procentenheter och med en varierade extraprisutbud var störst inom varugruptopp under slutet av året. Andelen perna djupfryst samt kött och chark. En annan undersökning under våren 1987 visade att i genomsnitt hälften av samtliga Förpackade charkvaror hade extrapris vid undersökningstillfálmellan olika butiker varierade mellan 0 och 100 procents let. Spridningen extraprisandel. Den genomsnittliga prisnedsättningen vid extrapris är enligt SPKs butiksmätningar omkring 20 procent, med en variation inom fyra - fem procentenheter mellan olika varugrupper. Nedsättningarna är störst på kött och chark, djupfryst och bryggerivaror. Den faktiska konsumentprisnivån med hänsyn tagen till extrapriser sätt, d v s med samma vägningstal oavsett ordinarie (mätt på konventionellt eller extrapris) kan med ledning av dessa butiksmätningar beräknas ligga ett par procent under den ordinarie prisnivån. som är jämförbart med det som För att få ett mått på extraprispåverkan (drygt 5 procent) måste hänsyn också tidigare angivits för leverantörsledet tas till hur stor del av försäljningen som sker till ordinarie pris respektive till extrapris. Om man utgår från en kampanjandel på 35 procent och en genomsnittlig prisnedsättning på 20 procent blir prisnivåpåverkan ca 8 procent. Trots de nämnda osäkerheterna av kampanjandelen i olika i beräkningen led tyder alltså tillgängliga uppgifter på att en större andel av leverantörersker med kampanjrabatt än vad som motsvarar den andel nas försäljning Skillnaden kvarstår till stor del även om som säljs till extrapris i butiksledet. man ser till volymandelar, d v s tar hänsyn till att extraprisvarorna väger mindre tungt i beräkningarna till följd av större genomsnittlig prisreduktion i butiksledet. En del av de rabatter som lämnas till handeln förs således inte vidare till konsument på samma varor. Samtidigt tyder de större prisreduki butiksledet - i tionerna i handeln på att de totala prisnedsättningarna kronor räknat - är större än summan av leverantörernas kampanjrabatter. till detta kan vara att de rabatter som inte förs vidare för En förklaring samma vara (t ex till följd av s k överköp) i stället används till större nedsättsom handeln sänker sin marginingar av priserna på andra varor, samtidigt En annan förklaring kan vara att de rabatter som inte nal i viss utsträckning. förs vidare förvandlas till hos vissa grossister/buti-

marginalförstärkningar

ker i handelsleden men att detta totalt sett uppvägs av att andra grossister/ material för bebutiker sänker sin marginal. Tillgängligt ger inte underlag dömning av i vilken mån de olika förklaringarna är giltiga. Sammantaget innebär detta således att de marginalförändringar som sker i handelsledet hindrar vissa leverantörsrabatter att komma konsumenterna till godo på

avsedda varor.

Samaktiviteter l27 och extrapriser

Leverantörsföretagen ombads

i enkäten lämna synpunkter på SA/VAsystemet. 34 av de 89 företagen gjorde detta. Av dessa var det endast två som var odelat positiva medan l7 företag var helt negativa. Övriga redovisade en positiv grundsyn men var negativa till systemets nuvarande tillämpning. Missnöjet har ofta sin grund i att kedjor och grossister fått för starkt grepp om SA/VA och att SA/VA upplevs som för dyrt i förhållande till utbytet. Det senare gäller inte minst de fasta SA/VA- bidragen, där en vanlig uppfattning är att bidragen totalt sett mer än väl täcker kedjornas kostnader för annonser och flygblad. Från kedjehåll förnekas inte att den fasta avgiften är hög men man hävdar samtidigt att veckoannonser och flygblad ger en bättre effekt för leverantörerna än om de skulle lägga motsvarande resurser på varumärkesreklam.

13.3 Effekter för leverantörer och

handel

Den kortsiktiga effekten av SA/VA är normalt en betydande försäljningsökning, med kraftiga svängningar i marknadsandelarna som följd. På längre sikt tenderar dock vinster och förluster i marknadsandelar att ta ut varandra och mycket av den ökade försäljningsvolym som extrapriserna medför visar sig vara lagringsköp, d v s innebär bara en omfördelning av försäljningen över tiden. SA/ VA- systemet kan därföri stora drag beskrivas som ett ”nollsummespel” där parterna i längden inte tar marknadsandelar från varandra. Med ett ston utbud av extrapriser kan också de kortsiktiga försäljningseffekterna avta, och extrapriset blir snarast en förutsättning för att varan skall kunna säljas. En ur leverantörssynpunkt negativ konsekvens av SA/VA-systemets stora omfattning är att utrymmet minskar för andra

marknadsföringsåtgärder,

bl a för att stärka hushållens märkestrohet. Till detta kommer att ett stort utbud av extrapriser i sig verkar uppluckrande på märkestroheten. Om man bortser från kostnaderna för rabatter och bidrag är det svårt att bedöma vilken effekt SA/ VA har på leverantörsföretagens kostnader. Uppenbart är dock att systemet kräver en omsorgsfull planering och hantering för att de kraftiga försäljningsvariationerna inte skall medföra ökade kostnader för bl a produktion och lagerhällning. Deltagande i de centrala samaktiviteterna med kedjorna innebär krav på leveransberedskap för stora varuvolymer. Hänill kommer de fasta SA/ VAbidragen. Sammantaget innebär dessa krav att mindre leverantörer inte kan delta i dessa aktiviteter. och i De kan i stället delta i regionala aktiviteter lokala samaktiviteter med butiker. När det gäller SA/VA-systemets effekter i handeln kan man konstatera att partiledersom sådant inte deltar i marknadsföringen och därav extrapriser med inte får del av SA/VA-bidragen. (Distinktionen är av betydelse framför allt beträffande DAGAB som till skillnad är en från ICAs regionföretag renodlad grossist). Beroende på hur leverantörsrabatterna betalas ut - direkt till detaljisten eller via partiledet - har partiledet dock i varierande grad möjlighet till intäkter genom s k överköp. får Möjligheterna till överköp

SOU l987z44 128 Samakrivireter och extrapriser

i detaljistledet, bl a till följd av skillnagenerellt anses vara större i parti- än uppgifter om i vilken utsträckning der i lagerkapacitet. Några kvantitativa sådana överköp förekommer föreligger dock inte. helhetseffekten av SA/ VA viktigare än utfallet för enstal deraljisrledetär ka varor. Genom att i stort sett alla livsmedelsbutiker tillämpar extrapriser blir effekterna på butikernas marknadsanoch deltar i veckoannonseringen när det gäller effekterna delar mycket mindre på såväl kort som lång sikt än och för enstaka varor. Däremot innebär ett ensidigt slopande av extrapriser säkert en minskad marknadsandel. veckoannonsering tämligen lönsam- Avgörande för hur SA/ VA och extrapriser påverkar butikernas när het är hur det totala bidraget från försäljningen påverkas. Åtminstone säljprogram är det regel att butidet gäller varor i kedjornas gemensamma Avsikten är att komken bidrar genom reducering av den egna marginalen. Denna merförpensera detta intäktsbortfall per enhet med ökad försäljning. eller tas från försäljningen av säljning bör dock ej utgöras av lagringsköp varor med ordinarie marginal. Detta innebär på sikt en sänkt total marginal, med något som i sin tur måste kompenseras - ökad totalförsäljning eller - varor eller höjda ordinarie marginaler på kampanjfrekventa - varor eller höjda marginaler på sällan aktiverade - t ex genom rationalisering. kostnadssänkning,

är oftast små för den enskilda butiken att bedöma lönsamhe- Möjligheterna ten i olika kampanjaktiviteter, inte minst på längre sikt. En undersökning som gjorts i en datakassebutik visar att endast en mycket liten del av de varor som samtidigt såldes till extrapris förmådde att ens på kort sikt ge ett positivt bruttovinst, genom en merförsäljning som uppvägde det bidrag till butikens minskade bidraget per enhet. av SA/VA-systemets lönsamhet När det gäller kedjorna får bedömningen Av central betydelse är här delvis ske på andra grunder än i butikerna. leverantörernas SA/VA-bidrag. Mycket tyder på att summan av bidragen åtminstone i vissa fall klart överskrider kedjans egna kostnader för annonser

av antalet varor i det gemensamma säljprogramoch flygblad. En minskning inte minst ur de mindre butikernas met, som skulle kunna vara motiverad, bidrautgångspunkt, skulle samtidigt vara negativ för kedjan om de erhållna gen minskade i motsvarande grad. En annan viktig aspekt på SA/VA är att systemet med gemensam markidennadsföring i kedjans namn bidragit till att skapa och förstärka kedjans titet. Samtidigt får såväl små som stora butiker i kedjan tillgång till samma konkurrensmedel. Detta senare förhållande ändras dock i den mån en allt framför allt i större större andel av SA/ VA utgörs av lokala samaktiviteter, storleksneutralt har SA/VA-systemet därbutiker. Från att ha varit relativt med utvecklats för större butiker, något som mot att ge konkurrensfördelar inom livsmedelsdetaljhanpå sikt kan ha betydelse för strukturutvecklingen deln.

Samaktiviteter och extrapriser l29

13.4 Effekter för hushållen

För hushållen har SA/ VA och extrapriserna i hög grad kommit att påverka inköpsbeteendet. ”Prismedvetandet” i betydelsen kännedom om varupriser och prisrelationer mellan varor har i hög grad ersatts av ett rabattmedvetande, d v s förekomsten av prisnedsättningar och storleken på dessa är viktigast för val av vara. Detta förstärks av användandet av en färgsymbol röda prislappar - för att utmärka prisnedsatta varor. Möjligen kan också KOVs riktlinjer ha bidragit till att de röda prislapparna uppfattas som en garanti för ”bra köp, vilket i så fall minskar benägenheten att aktivtjämföra priserna på olika varor. Extrapriserna försvårar också hushållens möjligheter att jämföra de genomsnittliga prisnivåerna i olika butiker, speciellt om denna jämförelse främst baseras på prisuppgifterna i veckoannonserna. Som tidigare nämnts visar butiksmätningar som utförts av SPK att extrapriserna i genomsnitt ligger ca 20 procent under ordinarie pris. Hushållens livsmedelskostnader påverkas därmed i hög grad av hur de utnyttjar extrapriserna. Uppenbart är att den som konsekvent växlar mellan olika varumärken för att utnyttja extrapriser och som undviker att betala ordinarie pris för varor med frekventa extraprisutbud, än den får en lägre inköpskostnad som är märkestrogen och som dessutom inte köper mera av en vara trots att den har extrapris. För den som mer eller mindre helt låter sina inköp styras av extrapriserna är effekten svårare att bedöma eftersom han också växlar mellan olika vamgrupper. Nettoeffekten kan rentav bli en högre livsmedelskostnad om man konsekvent väljer extraprisvaror i högre prislägen än man annars skulle ha efterfrågat. Till detta kan komma ökade kostnader för inköp, lagring etc. Extraprissystemet innebär således en möjlighet för ett hushåll att köpa sina livsmedel billigare än till den genomsnittliga men också en risk för prisnivån motsatsen. Man kan säga att de hushåll som av olika skäl inte utnyttjar extrapriserna på rätt sätt ”subventionerar” andra hushålls livsmedelsinköp. Olika hushållsundersökningar tyder på att det framför allt är yngre personer som har ett lägre utnyttjande av extrapriser. Med en stor andel kampanjförsäljning följer att det ställs mindre krav på tillgång till pengar och förvaringsutrymmen hos hushållen för att kunna utnyttja extrapriserna effektivt. Samtidigt ökar kraven på förmåga att rätt bedöma lönsamheten i olika extraprisutbud. En mycket viktig faktor vid bedömningen av SA/VAs och extraprisernas effekter för hushållen är hur systemet som sådant påverkar den genomsnittliga faktiska prisnivån på livsmedel. Detta beror i sin tur på inverkan på en rad faktorer som - kostnaderna för produktion, lager, distribution, marknadsföring, försäljning volymutveckling för varor och varugrupper - effektivitet företags- och butiksstruktur

130 Samakriviteter och extrapriser

- inom och mellan olika led konkurrenstryck produktutveckling - lönsamhet.

13.5 Effekter och kvalitet

på prisnivå

Någon möjlighet att kvantitativt belysa nettoeffekten på den genomsnittliga prisnivån föreligger knappast. Däremot talar mycket för att den ordinarie prisnivån påverkats av extraprissystemet genom att de ordinarie priserna i många fall anpassats för att ge utrymme för nedsättningar. För flera varor, framför allt inom charksortimentet, är de angivna ordinarie priserna mer eller mindre fiktiva. Skillnaden mellan den ordinarie prisnivån och den ”faktiska” prisnivån (med hänsyn tagen till extrapriser) kan beräknas till 5-10 procent. och extraprisernas funk- En annan viktig aspekt på SA/VA-systemets tionssätt är de eventuella effekterna på livsmedelskvaliteten. Tillgängliga skulle vara av uppgifter ger inget belägg för att varor som säljs till extrapris lägre kvalitet än motsvarande varor till ordinarie pris. En annan fråga är om bidragit till en SA/ VA med sin fokusering på priser och prisnedsättningar av kvalitetsförsämring på längre sikt. Någon generell tendens till försämring Däremot kan man konstatera att befintliga produkter torde inte föreligga. utvecklats ”sidoprodukter” av det vid sidan av ursprungsprodukterna enklare kvalitet. Denna utveckling kan dock knappast enbart ses som en effekt av SA/VA-systemet utan har också sin grund i en allmän strävan hos hushållen att hålla nere livsmedelsutgifterna. Extrapriserna medför speciella problem vid olika typer av prisjämförelser. Problemen är dels av statistisk natur - kraftigt varierande priser på en i mätresultatcn liten och skiftande del av sortimentet ger ökad osäkerhet av dels praktiska genom att de innebär större svårigheter vid registreringen priserna. KP1, för livsmedel kan man konstate- När det gäller konsumentprisindex, ra att mätningarna under respektive år endast delvis tar hänsyn till förändoch storlek på prisnedsättningarna. Detta sker dock i deringar i frekvens tar cembermätningarna, som görs direkt i butik. Inte heller dessa mätningar i hushållens utnyttjande av extrapriser, d v s dock hänsyn till förändringar hur mycket som faktiskt säljs ti11 ordinarie respektive till extrapris.

sou 1987:44

III och

överväganden förslag

Inledning

Av utredningsmaterialet framgår att det är ett stort antal faktorer som har betydelse för prisutvecklingen på livsmedel. Livsmedelspriserna påverkas av kostnadsutvecklingen i produktions- och distributionsleden samt också i viss utsträckning av förändrade världsmarknadspriser. Många faktorer har ett direkt samband med centrala politiska beslut som t ex subventioner, mervärdeskatt, punktskatter, valutakurs- och diskontoförändringar samt prisstopp. Livsmedelsområdet är vidare föremål för ett stort antal regleringar, där den viktigaste regleringen är jordbruksprisregleringen. Denna reglering påverkar prisbildningen inom såväl jordbruket förädsom efterföljande lings- och distributionsled. Det är på basis av utredningsmaterialet inte möjligt att peka ut någon enskild faktor som ensam kan förklara varför livsmedelspriserna i Sverige har stigit snabbare än priserna på andra varor och tjänster och även jämfört med andra länder. Det finns dock enstaka faktorer som har spelat en avgörande roll för under enskilda prisutvecklingen på livsmedel perioder. Det gäller exempelvis livsmedelssubventionerna, som när de infördes höll tillbaka prisökningarna på livsmedel under 1970-talet. Under 1980-talet har å andra sidan avvecklingen av subventioner självklart bidragit till de relativt snabba realprisstegringarna. Även efter korrigering för subventionernas inverkan har dock en realprisstegring skett under l980-talet. Också kraftiga prisförändringar på importerade livsmedel - tex kaffe har periodvis haft ett betydande inflytande på prisutvecklingen. Mervärdeskatten har höjts avsevärt sedan 1970-talets början. Detta har dock gällt för alla momspliktiga varor och tjänster, och alltså inte bara för livsmedel. Sett över hela perioden sedan 1970 kan det enligt utredningens mening således inte hävdas att någon av de nämnda faktorerna ensam i avgörande varit utsträckning orsaken till att de reala priserna på livsmedel har ökat snabbare i Sverige än i många andra länder. Den genomgång som har gjorts av hur de olika produktions-, förädlingsoch distributionsledens andelar utvecklats har inte av livsmedelspriserna visat på några anmärkningsvärda kostnadsökningar eller vinstökningar i något enskilt led. Även om utredningsmaterialet inte gör det möjligt att finna något förhållande eller någon faktor som ensam kan förklara utvecklingen i

och SOU l987z44

132 Överväganden förslag

Sverige, så visar materialet ändå på ett antal olika förhållanden och problem kan förklara livsmedelsprisernas snabba stei Sverige, som tillsammans gring. Innan utredningen i detta avsnitt mer i detalj går in på dessa problem vill utredningen dock summera vissa utoch diskuterar möjliga åtgärder, märkande drag för det svenska livsmedelssystemet. utvecklingen inneburit att jordbruksle- Sett över en längre tidsperiodhar dets andel av konsumentpriset har minskat, samtidigt som förädlingsindustrins och distributionsledens andelar ökat. Denna tendens har, som tidigare framgått, fortsatt även under I980-talet. Den utveckling som har ägt rum är som skett i samhället i form av bl a ökad en naturlig följd av de förändringar och konsumenter, en ökad urbanisering, ökade avstånd mellan producenter bland kvinnor och en ökning av transportarbetet. Dels har förvärvsfrekvens det skett en förskjutning av arbetsuppgifterna mellan olika led, dels har det rationaliseringar i större varit möjligt att genomföra kostnadsbesparande utsträckning i primärproduktionen än inom de efterföljande leden, vilket har minskat. bl a fått till följd att andelen sysselsatta i primärproduktionen När det gäller arbetsfördelningen är det fullt klart att en stor del av den av livsmedel som förut skedde i hemmen idag sker inom den förädling bearbetande industrin. Det är också uppenbart att det har varit lättare att ersätta arbetskraften (jordbruket) än med kapital inom primärproduktionen inom handeln. Materialet rationaliexempelvis tyder också på att potentiella seringsvinster i stor utsträckning har tagits tillvara i alla led. Inte heller den internationella genomgången har gjort det möjligt att peka på några speciella förhållanden i det svenska livsmedelssystemet som ensamma kan förklara varor och varför priserna i Sverige på livsmedel stiger snabbare än på andra Den enda slutsats som är möjlig att dra från den internationella tjänster. är att det finns ett visst samband mellan prisökningarna på jämförelsen livsmedel och graden av protektionism på livsmedelsområdet i respektive land. Även om det inte finns någon helt invändningsfri metod att mäta graden av protektionism i olika länder, så pekar de tre studier som refereras i av betänkandet samstämmigt på att de länder som har den högsta graden också i allmänhet har haft de snabbaste ökningarna av livsprotektionism medelspriserna. Det finns således tydliga samband mellan protektionismens nivå och livsmedelsprisernas utveckling. Sammantaget pekar utredningsmaterialet på att det svenska livsmedelssystemet rent tekniskt i stort sett fungerar bra. Såväl när det gäller produktion som när det gäller distribution av livsmedel ligger Sverige på en teknisk nivå i varusom hävdar sig väl internationellt. Även när det gäller effektiviteten flödena (logistiken) har det svenska livsmedelssystemet en hög standard. Det bör dock betonas att vissa förhållanden i Sverige är speciella i ett internationellt perspektiv. Det är förhållanden som främst är en följd av Sveriges geografiska förutsättningar ett långsträckt land med relativt låg befolk- Dessa förutsättningar påverkar självklart distributionsstruktuningstäthet. landsbygdshandel ställer exempelren i Sverige. Behovet av en fungerande vis mycket stora krav på såväl parti- som detaljhandel. J ordbruksprisregleringen är mycket omfattande. Den berör direkt, främst av den totala livsmedelskonsumtiovia gränsskyddet cirka tre femtedelar

SOU l987z44 och

Överväganden _förslag 133

nen. Dessutom berörs indirekt

delar av övrig livsmedelskonsumtion.

Sveriges geografiska förutsättningari kombination med att jordbruksprisregleringen i hög grad skyddar den svenska livsmedelsmarknaden från internationell konkurrens har resulterat i en relativt

hög grad av marknadskoncentration inom såväl tillverkningsindustrin som partihandeln

på livsmedelsområdet.

Till viss del är denna utveckling en ofrånkomlig följd av att den svenska livsmedelsmarknaden är en relativt liten och avgränsad marknad. Det faktum att tekniska och administrativa stordriftsfördelar inom tillverkning och distribution

har tagits till vara har varit en starkt bidragande orsak till denna koncentration på marknaden.

lnom livsmedelsindustrin svarar exempelvis för

lantbrukskooperationen knappt 50 procent av saluvärdet. Koncentrationsgraden varierar dock mellan olika branscher. Generellt mark-

kan sägas att lantbrukskooperationens nadsandelar är högst inom sådana industriled där

och för sådana produkter andelen inhemsk råvara är relativt hög. Exempelvis är marknadsandelen mycket hög inom mejeriindustrin med monopol på konsumtionsmjölk och inom slakteriledet med en marknadsandel på ca 80 procent. Även det numera Volvoägda Sockerbolaget har en monopolsituation på en marknad som är skyddad från konkurrens genom en reglering. På områden som inte direkt berörs av jordbruksprisregleringen och områden där andelen råvara från det svenska jordbruket är låg, har lantbrukskooperationen inte samma starka ställning på marknaden. På sådana delmarknader är det emellertid vanligt att något eller några företag har en mycket stark ställning.

Ett utmärkande drag för livsmedelshandeln

i Sverige är att såväl grossisterna som butikerna

har blivit färre och större, samtidigt som bindningarna mellan de stora partihandelsföretagen ICA och DAGAB och deras respektive kunder i butiksledet blivit starkare. Dessa kan därför, tillsammans med konsumentkooperationen sägas utgöra tre dominerande block i den svenska livsmedelshandeln. Den stora marknadsandel som dessa handelsblock tillsammans svarar för är unik internationellt

sett, med undantag för övriga nordiska länder.

Livsmedelskvalitet

En central fråga i denna utredning är om den nuvarande livsmedelskvaliteten är tillfredsställande. l debatten har framförts att livsmedelskvaliteten har försämrats. Vissa anser att detta är en följd av storskalighet i produktion och distribution. Också uppfattningen att fárskhetsbevarande för bl a

åtgärder bröd utgör ett allvarligt hot mot livsmedelskvaliteten framförs i olika sammanhang. Enligt den utredning som statens livsmedelsverk (SLV) genomfört finns det många egenskaper som är avgörande för vad som uppfattas som god kvalitet. Vissa sammanfattade synpunkter på kvalitet på vissa livsmedel som förekommit i debatten redovisas i det följande.

Charkulerivaror har enligt SLVs utredning blivit allt mindre färska. De långa hållbarhetstiderna ifrågasätts även av tillverkarna. Hög kvalitet anses innebära högt köttinnehåll, ringa förekomst av tillsatser samt att produkten

134 och

överväganden förslag

är färsk. För kött är mörheten, saftigheten och färskheten väsentlig. Många konsumenter vill ha magert men saftigt kött, något som i sig kan vara motstridigt. Branschfolk betonar också att köttet skall vara välputsat. Uppfödningsförhållanden och fodersammansättning anses av de flesta vara av betydelse för kvaliteten. Många hushåll har synpunkter på charkvarornas kvalitet samtidigt som man har svårt att uttrycka vad som utgör bra kvalitet hos dessa varor.

Potarisen får dåligt betyg, vilket av SLVs utredare anses som allvarligt. Få hushåll använder de etablerade kvalitetsbeteckningarna när de skall avgöra kvaliteten. Man väljer i stället utifrån synintrycket. Vidare måste de mekaniska skadorna minska genom skonsammare hanteringsmetoder hos odlare

(Svensk Matpotatiskontroll) diskuteras vilka och grossister. Inom SMAK

som bör vidtagas dels för att höja kvaliteten totalt, dels för att åtgärder informera konsumenten om kvalitetsskillnader.

Grönsaker och frukt skall vara färska, ätmogna och se tilltalande ut. l stort sett var de tillfrågade konsumenterna nöjda. Man anser sig ha stor valfrihet och hänvisar till det stora utbudet året runt samt till lösviktsförsäljningen, som innebär att man kan undvika de exemplar som inte motsvarar kraven. Uppgift om odlingssätt och ursprungsland önskas dock av många. Önskemål finns också om att de gamla svenska äppelsorterna skall tas in i handeln och att mer information skall ges om sortnamn. Uppgifter om kvalitetsklasser når enligt undersökningen inte fram till konsumenten.

Matbröd skall enligt mångas åsikt vara färskt och inte innehålla konserveringsmedel. Smak, konsistens, saftighet, lukt och utseende är av avgörande betydelse för kvalitetsupplevelsen. Näringsmässig kvalitet har under de senaste 30 åren fått större betydelse. 1960 svarade folklimpan VR-bröd för 60 procent av försäljningen medan 2-3 procent var fullkornsbröd. 1985 var motsvarande siffror 30 respektive ll- 12 procent. Överlag är de tillfrågade hushållen nöjda med kvaliteten på matbrödet. Man hänvisar återigen till valfriheten och menar att det finns produkter för alla smakriktningar och kvalitetskrav.

Livsmedelskvalitet är som framgått av denna beskrivning något synnerligen komplext. Vad som är god kvalitet för den ene är inte alls god kvalitet för

fa den andre. Problemet är dessutom så komplext att samma person kan ha

l

olika syn på kvalitet vid olika tillfällen beroende på förväntningar, behov, .l

å kassa och kanske också färgat av vad som nyss sagts i debatten. Därtill kommer att den allmänna uppfattningen om vilka faktorer som konstituerar kvalitetsbegreppet förändras över tiden.

Utredningen kan konstatera att det endast är möjligt att objektivt fastställa två aspekter som entydigt och oomtvistligt påverkar livsmedelskvaliteten. Det är redlighetsaspekten och det är den rent hygieniska aspekten. l bägge dessa avseenden fungerar det svenska livsmedelssystemet tillfredsställande. I andra fall kan det i och för sig finnas tillgängliga objektiva kvalitetskriterier, men uppfattningen om livsmedelskvaliteten grundas i hög grad på personliga preferenser och tyckanden, som också kan variera starkt mellan olika individer. Kvalitetsvärderingen kan då ibland t o m gå stick i stäv mot officiella normer som kan vara motiverade ur folkhälsosynpunkt.

och 135

Överväganden förslag

Vad gäller de näringsfysiologiska aspekterna på livsmedel kan konstateras att diskussionen om exempelvis rimlig fetthalt eller näringsinnehåll inte kan begränsas till enskilda livsmedel. Det är i stället en fråga om kostens totala sammansättning och dess samlade näringsfysiologiska egenskaper. I detta sammanhang har samhället viktiga uppgifter när det gäller information och utbildning. Utredningen vill här bl a peka på att statens livsmedelsverk (SLV) under våren 1987 har utarbetat ett handlingsprogram för kostoch hälsofrågor. Ytterst måste det dock vara konsumenternas preferenser och uppfattning om vad som är god livsmedelskvalitet som skall vara styrande för marknaden. Enligt utredningens uppfattning är den bästa garantin för en god livsmedelskvalitet en ökad lyhördhet från såväl jordbrukets, industrins som handelns sida när det gäller ändrade konsumentpreferenser. Även om det inte kan konstateras några mätbara kvalitetsskillnader mellan tex biodynamiskt odlade grönsaker och vanliga grönsaker eller mellan ägg från höns i en storskalig produktion och fripickande hönor, så är vissa konsumenter som dock av den bestämda uppfattningen att produkter uppfyller vissa etiska krav eller kommer från småskaliga anläggningar är kvalitativt sett överlägsna andra produkter. Det kan tex röra sig om grisar som uppföds i frihet, kött som kommer från särskilda köttraser, kycklingar som uppföds på enbart vegetabiliskt foder etc. Ofta rör det sig om en begränsad andel av konsumenterna som har den typen av värderingar och krav. Enligt utredningens uppfattning har under den senaste tiden en ökad lyhördhet för sådana önskemål kunnat förmärkas i olika led av livsmedelskedjan. Dessa preferenser bör - i likhet med vad som sker exempelvis inom det program som Konsum Stockholm nu genomför - inom tillgodoses ramen för en fungerande marknadsekonomi. Detta och liknande exempel har visat att de konsumenter som exempelvis vill ha ägg från fripickande höns är beredda att betala den merkostnad denna produktionsform medför. - Det bör dock särskilt betonas vikten av att redlighetsaspektema tillgodoses i detta sammanhang. Frågan om de etiska krav som konsumenterna kan ställa på våra livsmedel tas även upp i jordbruksnämndens rapport ”Betalning för bra matkvalitet” (Dnr 402-385/ 86). Rapporten belyser den kvalitetsdifferentierade betalning som finns inom jordbruksprisregleringen, och som främst är riktad mot producenterna. Syftet med förslagen i den rapporten är att via tydligare prissignaler ytterligare stimulera till en förbättrad livsmedelskvalitet ur olika aspekter i primärproduktionen. Utredningen delar uppfattningen att en utveckling i denna riktning är angelägen. Det förekommer redan i dag betalning efter kvalitet i leden före konsumentledet. Exempel härpå är försäljning vid auktion av frukt och grönt samt av fisk och vidare systemen för kvalitetsbetalning inom jordbruksprisregleringen, vilka främst är riktade mot producenterna (t ex klassiñceringen av slaktkroppar och kvalitetsbedömningen av runmärkt 0st). Informationen om denna kvalitetsgradering av olika produkter gentemot producent, uppköpare m fl förs dock inte vidare till konsumenten, då denne skall göra sitt inköpsval i butik. Detta är givetvis inte tillfredsställande ur konsumentsyn-

136 och

Överväganden förslag

Det är därför viktigt att det sker en ökad genomströmning av inforpunkt. mation inom livsmedelsområdet, dels till de tidigare leden om konsumentens önskemål, dels också till konsumenten om de kvalitetskrav som riktas mot dem som verkar i de tidigare leden. Utredningen förutsätter att de olika aktörerna i livsmedelskedjans skilda led aktivt verkar för att dessa aspekter tillgodoses.

När det gäller konsumenternas oro för olika tillsatsmedel - bl a konser-

- kan det konstateras att konsumenterna känner större oro veringsmedel för vissa konserverings- och färskhetsbevarande processer än andra, samt också att många konsumenter reagerar mer negativt på konserveringsmedel i vissa varor än i andra.

Få konsumenter uttrycker exempelvis någon oro för konserveringsmedel i sylt, medan många uppfattar det som skadligt med motsvarande tillsatser i bröd. Inom flertalet varuområden finns produkter med varierande färsk-

- alltifrån fárskvaror till djupfryst och helkonserver. Dessa prohetsgrad dukter med olika grader av hållbarhetsbehandling fungerar som komplement till varandra. Det gäller också matbröd. En hållbarhetsbehandlad jätteformfranska är inte ett substitut till en färsk baguette. Det är två produkter med olika kvaliteter, som bägge efterfrågas men för olika ändamål vid olika tillfällen.

Vad gäller oron för tillsatsmedel bör den enligt utredningen motverkas genom en klar och tydlig märkning som gör det möjligt för konsumenterna att välja rätt produkt med eller utan konserveringsmedel eller andra tillsatser. De nuvarande innehållsdeklarationerna är för många konsumenter svårlästa och svårtolkade, varför en tydligare och mer lättolkad märkning bör införas. Att vissa konsumenter idag saknar information om var en produkt är producerad och av vem, dvs en ursprungsmärkning, är också klart. Statens livsmedelsverk har fått i uppdrag av regeringen att se över nuvarande märkningssystem för livsmedel, för att göra det mer begripligt för konsumenterna. Utredningen förutsätter att de här påtalade aspekterna kommer att behandlas inom ramen för detta uppdrag.

Det är av mycket stor vikt att den svenska konsumenten med hjälp av

information om vad en vara kostar, varifrån den redlig, tydlig och begriplig kommer producerade varor också tillverkningsorten) och vad

(för inhemskt den innehåller kan väga pris mot kvalitet.

vill också framhålla att en allmänt kvalitetsförbättrande åt-

Utredningen gärd vore att sänka temperaturen för kylvaror från nuvarande + 8°C, vilket internationellt sett är högt, till en lägre nivå. Till skillnad mot idag kan och kanske även bör kravet på den önskvärda framtida temperaturnivån skilja sig åt för olika livsmedel, och möjligen också mellan olika led i kylkedjan. Utredningen anser att statens livsmedelsverk bör få i uppdrag att snarast möjligt utreda konsekvenserna av sänkta kyltemperaturer samt vid behov föreslå nya regler för kylvaromas temperatur.

Sammanfattningsvis anser utredningen att de flesta svenska livsmedel har en hög kvalitet även i ett internationellt perspektiv. Det gäller dels i fråga om objektiva faktorer som redlighet och hygien, dels i fråga om andra aspekter. Det finns enligt utredningen exempelvis inget belägg för att den svenske

Överväganden ochfärslag l37

konsumenten skulle ha tillgång till mindre färska livsmedel än konsumenterna i andra jämförbara länder. Inte heller finns det några tecken på att exempelvis livsmedel med långa hållbarhetstider skulle vara vanligare förekommande i Sverige än i andra länder, eller att användandet av tillsatser av olika slag skulle ha en större utbredning. Detta är också naturligt mot bakgrund av att utvecklingen inom den svenska livsmedelskedjan i stora drag har varit likartad med den i andra länder. En skillnad mellan Sverige och flera andra länder är emellertid att svenska livsmedelskonsumenter i många fall har ett mindre varierat utbud av livsmedel att välja på. Delvis är detta en följd av att den svenska marknaden är relativt liten, och i viktiga avseenden avskärmad från internationell konkurrens. Som diskuteras i det följande kan också den starka fokuseringen på rabatter i form av extrapriser ha hämmat produktutvecklingen och givit ett mera likriktat sortiment än vad som finns i andra länder. l samma riktning kan den starka företagskoncentrationen inom livsmedelsindustrin och handeln ha verkat; denna fråga diskuteras likaledes i det följande. Under alla förhållanden anser utredningen att en viktig förutsättning för att tillgodose konsumenternas önskemål om en hög livsmedelskvalitet är att verka för att en mångfald produkter och valmöjligheter tillhandahålls på den svenska livsmedelsmarknaden.

J

ordbrukspolitiken/ jordbruksprisregleringen

Det har inte varit utredningens uppgift att skärskåda jordbrukspolitiken och belysa alla de effekter som jordbruksprisregleringen har i ett större perspektiv. Vad gäller jordbruksprisregleringen anger direktiven dock att utredaren med utgångspunkti livsmedelskommitténs undersökningar bör närmare analysera effekterna för pris- och konkurrensförhållandena i industri och handel av jordbruksprisregleringens utformning”. Enligt utredningens uppfattning har jordbrukspolitiken och jordbruksprisregleringen en så väsentlig betydelse för prisbildningen och konkurrensförhållandena inom livsmedelsområdet i stort att det är på sin plats att även ta upp vissa övergripande frågor. Detta behov förstärks av vad som skett sedan riksdagen fastställde nu

gällande jordbrukspolitiska/livsmedelspolitiska riktlinjer i juni l985. Som

exempel kan nämnas den internationella situationen för jordbruksprodukter, 1987 års försvarspolitiska riksdagsbeslut och den starka markeringen av de miljöpolitiska frågorna. l 1985 års livsmedelspolitiska beslut anges försörjningsmålet, d v s att det skall finnas tillräckligt med livsmedel till alla i kris- och krigstider, som ett huvudmål. En viktig utgångspunkt av hur stor fredstida vid bedömningen jordbruksproduktion som behövdes för att uppnå detta mål var att man förutsatte d v s man förutsatte en treårig total avspärrningsperiod, att i det närmaste ingen import av livsmedel eller av insatsvaror tilljordbruket skulle kunna äga rum under denna period. Detta innebar i sin tur att försörjningsmålet ansågs ställa krav på att Sverige hade en inhemsk jordbruksproduktion av viss storlek. Vidare ansågs det enligt dessa planeringsförutsättningar

och

138 Överväganden förslag

att det behövdes en större åkerareal än vad som motiverades för att täcka det fredstida behovet av livsmedel. i l985 års livsmedelspolitiska be- Här angivna planeringsförutsättningar slut baseras bl a på de bedömningar som gjordes i samband med 1982 års beslut försvarsbeslut. l juni 1987 fattade riksdagen ett nytt försvarspolitiskt 1986/87 :95, FöU 11, rskr 310), som innebär att planeringsförutsätt- (prop ningarna för livsmedelsberedskapen i viktiga avseenden har ändrats. av beslutet är bl a att en eventuell total avspärrningsperiod i Innebörden samband med en krigs- eller beredskapssituation som längst bedöms bli ett halvår i stället för en i det närmaste total avspärrning högst omkring under en treårsperiod. Detta får vissa konsekvenser för livsmedelsberedskad v s att det skall finnas tillräckligt med livsmedel pen. Försörjningsmålet, till alla i kris- och krigstider, står dock fast. De livsmedel som går åt för att under det halvår, då ingen livsmedelsimport beräknas försörja befolkningen kan förutom från egen ”löpande” jordbruksproduktion i större förekomma, utsträckning än tidigare komma från lager av livsmedel. Livsmedelslagren och från import. Sammantaget innekan både härröra från egen produktion bär detta att reduceringen av den tänkta avspärrningsperiodens längd ger Det finns såleändrade grunder för den inhemska jordbmksproduktionen. des enligt föreliggande utrednings uppfattning inga försörjningsmässiga skäl att ha en egen jordbruksproduktion av den storlek som ligger till grund för 1985 års livsmedelspolitiska beslut. Konsekvenserna av de ändrade förutsättningarna för planeringen av livsmedelsberedskapen avspeglar sig i anslagen för budgetåret 1987/88 (prop av livsmedel och in- 1986/87 :95, bilaga 8). Anslagen till beredskapslagring satsvaror till jordbruket har nämligen reducerats för detta budgetår. De ändrade förutsättningarna borde således innebära att vår livsmedelsförsörjning i högre grad än hittills kan baseras på import. Detta aktualiserar de jordbrukspolitiska målen bäst uppnås med hjälp av frågan om huruvida nuvarande system med gränsskydd etc eller om de nya utgångspunkterna också innebär att målen bäst för bestämning av beredskapsproduktionen jämförelsen visar vidare att uppnås med andra medel. Den internationella det finns ett samband mellan prisökningar på livsmedel och graden av prostöd till tektionism på livsmedelsområdet i respektive land. Ett ekonomiskt behöver dock inte innebära en hög grad av protektionism. Ett jordbmkarna alternativ till nuvarande system med gränsskydd etc är att ge jordbrukarna ett direkt stöd i form av exempelvis arealeller vissa grupper av jordbrukare inte bedömts vara föreliggande utrednings uppbidrag. Det har emellertid

målen och medlen i jordbrukspolitiken

gift att närmare penetrera frågan om och val av system för att stödja det svenska jordbruket. området har i stora delar av världen

”Läget på det jordbrukspolitiska

ohållbart”. Detta sade finansminister Kjell-Olof Feldt vid OECDs blivit till den ökande ministerrådsmöte i maj 1987. Som en viktig förklaringsgrund obalansen mellan tillgång och efterfrågan på jordbruksprodukter anger finansministem ”en regleringspolitik som stödjer producentema genom att och exporten subhålla priserna uppe, samtidigt som importen begränsas ventioneras. Av olika uttalanden i samband med att jordbruksfrågorna

SOU 1987 :44

Överväganden och förslag 139

behandlas i internationella fora framgår att det numera synes finnas en starkare vilja att komma till rätta med de jordbrukspolitiska frågorna såväl nationellt som internationellt. Utredningen anser att det är angeläget att Sverige fortsätter att i olika internationella sammanhang verka för en liberalisering av den internationella handeln med livsmedelsprodukter. Försörjningsmålet/produktionsmålet är ett av flera mål man försöker

uppnå med hjälp av jordbruksprisregleringen. kan

Sammanfattningsvis sägas att de jordbrukspolitiska målen är många, delvis motstridiga och ofta vagt formulerade. Det viktigaste medlet för att försöka uppnå alla dessa mål är jordbruksprisregleringen. Men att betala kostnaden för att t ex regionalpolitiska mål uppnås via höjda livsmedelspriser är relativt sett ett dyrt betalningssätt, vilket kan exemplilieras från sockerområdet. Av bl a regionalpolitiska skäl erhåller Sockerbolaget vid ett ersättning för att sysselsättningen par betbruk upprätthålls. Eftersom får detta betalas via konsumentpriset konsumenten utan därutöver förinte bara betala detta kostnadsbidrag ädlingsmarginal, handelsmarginal och slutligen mervärdeskatt på nämnda bidrag. Detta talar för att regionalpolitiska mål bör betalas med särskilda regionalpolitiska medel, miljöpolitiska mål med miljöpolitiska medel etc. En ”renodling av målen och medlen inom jordbrukspolitiken skulle också underlätta en övergång till en mer marknadsanpassad prissättning på livsmedelsområdet. Jordbmksprisregleringen innebär att fri prisbildning och fri konkurrens till stor del ersatts med en administrativ styrning av priserna på jordbruksprisreglerade produkter. Detta har medfört att en administrativ apparat byggts upp som har hand om avgifts- och bidragssystemen inom regleringen och de s k marknadsreglerande åtgärderna. De överskott av jordbruksprodukter som uppkommit under senare år har främst exporterats med hjälp av exportbidrag från regleringsföreningarna, och har således inte medfört någon prispress på den inhemska marknaden. I komplexet ingår också ett förhandlingssystem, som är uppdelat i tre huvudfaser. Riktlinjerna för jordbrukspolitiken fastställs av riksdagen i särskilda beslut. Riksdagen fastställer också spelreglerna för en regleringsperiod (som kan omfatta ett eller flera år) efter överläggningar som förts mellan parterna. Under den tredje fasen, i regel inför varje halvårsskifte, överläggs först om ett totalt kompensationsbelopp till jordbruket och reglerad förädlingsindustri, sedan om fördelningen av detta totalbelopp på olika produkter och till sist fastställer jordbruksnämndens styrelse de justeringar av införselavgiftema som anses befogade. Den som behärskar detta komplexa system i stort - och i alla dessa delar kan också utnyttja denna kunskap och sitt eventuella inflytande till att vinna konkurrensfördelar på administrativ väg i stället för att försöka uppnå dessa fördelar i fri konkurrens. Regleringskomplexet är omfattande och svåröverskådligt. Sammantaget innebär detta svårigheter för dem som verkar inom livsmedelsområdet. ”spelreglerna” är således många och ibland ändras de på ett icke förutsebart sätt, vilket givetvis försvårar bl a en mer långsiktig planering. Livsmedelsområdet kännetecknas av en kostnadsanpassad prissättning, inte minst inom de delområden som berörs av

jordbruksprisregleringen.

140 Överväganden och förslag

Strävan bör vara att göra sådana ändringar i systemet att en övergång till en

mer marknadsanpassad prissättning underlättas. och Efter denna genomgång av vissa frågor som berör jordbrukspolitiken i stort knyter redovisningen här åter an till de f rå-

jordbruksprisregleringen

som redovisats i kapitel 7. Där fram-

gor rörande jordbruksprisregleringen

är den viktigaste och mest omfattande re-

går att jordbruksprisregleringen

Den styr prisbildningen inom en stor del gleringen inom livsmedelsområdet. inom såväl jordbruket som stora av sektorn och påverkar konkurrensen En central skulle delar av förädlingsindustrin. fråga är om konkurrensen fick en annan omfattkunna fungera på ett mer effektivt sätt om regleringen än den nuvarande. ning och avgränsning Inom jordbruksregleringen är det gränsskyddet i sig som utgör den största konkurrensbegränsningen i och med att de inhemska jordbruksprodukterna Detta medför högre koni stor omfattning skyddas från importkonkurrens. för konsumenterna i Sverige och även en begränsning i sortisumentpriser mentsbredden. kan statsmakterna kan påverka priserna på livsmedel på flera sätt. Detta tullar, punktskatter etc. En skatt som drabbar ske genom införselavgiften lika är mervärdeskatten. Ytterligare ett sätt att alla produkter procentuellt olika produkter i varierande omfattpåverka priserna är att subventionera 1973 och främst under de efterföljande åren, då ning. Så skedde under subventionerades. Alla subventioner utom den på många s k baslivsmedel avvecklades sedan under åren 1981- 1983. Subventiokonsumtionsmjölk nerna förändrade relativpriser och konkurrensförutsättningar för olika livs- Genom och avvecklingen av livsmedelsmedelsprodukter. uppbyggnaden subventionerna till utvecklingen mot den obalans melbidrog statsmakterna och konsumtion av jordbruksprisreglerade produklan inhemsk produktion ter, som hittills kännetecknar 1980-talet. vilket också används inom ramen Priset är ett viktigt konkurrensmedel, för avgifts- och bidragssystem. Olika avgifter kan

jordbruksprisregleringens

avvägas så att relativpriserna mellan olika produkter och produktgrupper ändras. Detta gäller t ex för spannmálsprodukterna som genom nuvarande animalierna och uttagsprinciper för förmalningsavgiften fördyras gentemot fördyras gentemot smöret. Tidigare margarinet som genom fettvaruavgiften gällde detta också för VispÄdel som genom en särskild avgift fördyrades den traditionella Då man vill stärka konkurrensgentemot vispgrädden. situationen för en viss reglerad produkt sker detta således genom en avvägmarknadsförutsättningarna för den konning inom systemet som försämrar kurrerande - och billigare - produkten. Det s k Tulip-fallet är ett exempel på hur ändringar i gränsskyddet föränd-

rar konkurrensförutsättningarna för en importerad vara. Tulips bacon hade - 1986 mer än fördubblat sin andel av baconmarknaunder perioden 1981 Under hösten den trots ett högre pris än för de flesta andra typer av bacon. 1986 sänktes restitutionen av införselavgiften (dvs gränsskyddet ökades) för hade varit att de inhemska producenterna i större utbacon. Ett alternativ kvaliteten och därigenom försökt ta sträckning förbättrat på sina produkter tillbaka förlorade marknadsandelar. Ett annat förhållande inom jordbruksprisregleringen som kan påverka

Överväganden och förslag 141

priser och konkurrens är var man förlägger prisregleringsledet. Jordbruksprisregleringen går olika långt inom olika varuområden. Längst går den när det gäller mjölk, där den går ända fram till butiksdörren. När det gäller kött omfattas slakteriverksamheten men inte stycknings- eller charkverksamheten. Det innebär att regleringen går rätt igenom många företag. Av utredningsmaterialet liksom av tidigare SPK-utredningar framgår det klart att det förhållandet att delar av förädlingsindustrin omfattas av jordbruksprisregleringen har vissa nackdelar ur prisbildnings- och konkurrenssynpunkt. Det vore logiskt att prisregleringsledet avsåg priset till producent, eftersom jordbruksstödet skall gå till jordbrukarna. Så är dock fallet endast för vissa vegetabilier. För flertalet produkter ligger prisregleringsledet i dets k partiledet, vilket medför att prisregleringsledet omfattar vissa förädlings- och distributionsfunktioner som dessa priser avses täcka. Därmed innefattas bl a kostnader i nuvarande för slakt och för tillverkning av olika mjölkprodukter regleringssystem. Prisregleringsledets förläggning till partiledet motiveras formellt med att gränsskyddet främst bör omfatta produkterna i den form de har i internationell handel. l praktiken stämmer dock inte avgränsningen alltid med den form, i vilken den internationella handeln äger rum. Det förhållandet att även delar av förädlingsindustrin faller inom regleringen medför att det inte finns någon garanti för att prisstödet tillförs primärproducenterna/jordbrukarna i avsedd utsträckning. Systemet innebär vidare att det bl a finns risk för kostnadsövervältring mellan icke reglerad och reglerad produktion. Tillgängliga studier pekar dock inte på att någon sådan har skett.

kostnadsövervältring

Att delar av förädlingsindustrin - vad gäller mjölksidan större delen av mejeriindustrin faller inom regleringen innebär vidare att priserna på vissa produkter blir beroende av de olika transaktioner som sker inom ramen för regleringssystemet. Detta gäller bl a produkterna inom mjölkprisregleringen, därt ex konsumtionsmjölken delvis får bära de produktionskostnader för smör som inte täcks av försäljningsintäkter för smör. Komplexiteten i regleringssystemet har också medfört att mjölksubventionerna, som är avsedda att hålla ned konsumentpriset på mjölk, i realiteten även har gått till att hålla nere priserna på t ex ost och smör. Sammantaget medför det förhållandet att prisregleringsledet för många produkter ligger i det s k partiledet att företag utanför den lantbrukskooperativa sektorn får verka i ett icke konkurrensneutralt klimat. De konkurrensfördelar som lantbrukskooperationen har inom reglerad förädlingsindustri beror bl a på en dominerande ställning vad gäller råvaran. En viktig orsak till denna dominans är att medlemmarna i de lantbrukskooperativa föreningarna är skyldiga att leverera sina slaktdjur, sin helmjölk etc till den egna föreningen. Det åligger också föreningarna att ta emot alla de produkter som medlemmarna vill leverera. En annan konkurrensfördel som lantbrukskooperationen har beror på den integrerade verksamheten. Det rör sig inte bara om en ägarmässig integration (som t ex tidigare gällde för Volvo-koncernen på köttvaruområdet) utan även om integrerad verksamhet ”under sker samma tak”, t ex att slakt, styckning och vidareförädling i en och samma

produktionsanläggning.

Det är således främst prisregleringsledets förläggning till dets k partiledet

142 och

Överväganden förslag

i kombination med dessa företags möjlighet att utnyttja integrationsfördelar, prisledarskap m m som kan medföra att konkurrensförutsättningarna skiljer sig åt för de företag som verkar inom berörda produktområden. Detta gäller tex köttvaruområdet, där lantbrukskooperationen genom ovan nämnda förhållanden har konkurrensfördelar gentemot sina konkurrenter inom den konsumentkooperativa och privata sektorn. En tidigare SFK-utredning, som redovisade förhållandena inom köttbranschen i början av 1980-talet, visade nämligen bl a att slakteriorganisationen kunnat utnyttja möjligheten att utjämna resultatet mellan olika verksamhetsgrenar och därmed också kunnat konkurrensfördelar gentemot icke integrerade köttföräd-

uppnå lingsföretag utanför den lantbrukskooperativa sektorn.

Inom mejeriområdet diskuteras bl a transportkostnaderna för fruktyoghurt och juice och de konkurrensfördelar som mejeriorganisationen har,

kan utnyttja de stordriftsfördelar i distributionen som då organisationen monopolställningen beträffande mjölkprodukterna ger den. Mejeriorganisationen samdistribuerar nämligen sin fruktyoghurt och juice med sina m0-

De privata fruktyoghurt- och juicetillverkarna har inte dennopolprodukter. na möjlighet.

Som ovan nämnts omfattas delar av förädlingsindustrin av jordbrukspris-

Detta har enligt utredningens uppfattning vissa nackdelar ur regleringen. prisbildnings- och konkurrenssynpunkt. Som ovan redovisats är det prisre-

till det s k partiledet i kombination med koncengleringsledets förläggning trerad ägarstruktur, råvarudominans etc som i första hand skapar dessa nackdelar. Man kan dock inte komma ifrån att statsmakterna i ett historiskt

aktivt medverkat till den producentkooperativa dominansen perspektiv

och att jordbruksprisregleringen förstärkt denna inom förädlingsindustrin utveckling. Enligt utredningens bedömning kan jordbruksprisregleringen också innebära att vissa delar av förädlingsindustrin liksom vissa funktioner erhåller ett manufaktureringsskydd genom gränsskyddet. En invändning som framförts är att jordbruksprisregleringens avgränsning skulle kunna motverka strukturförändringar, tex genom att incitamentet för företag att etablera sig blir litet. Över huvud taget kan det ifrågasättas om det är möjligt för nya företag att etablera sig på marknader som kännetecknas av monopol eller oligopol. Jordbruksprisregleringen innebär vidare att av kostnadsök-

prisregleringsledet legitimeras av statsningar föranledda prishöjningari makterna. förs sedan vidare mot konsument - efter

Sådana prishöjningar

ytterligare förädlingsmarginaler, procentpålägg i hanpåslag av eventuellt deln och slutligen den procentuella mervärdeskatten. 1 den mån statsmakterna vill bryta denna kostnadsbaserade prissättning inom livsmedelsomrädet bör en revidering av jordbruksprisregleringens omfattning och avgränsning övervägas. En sådan revidering skulle bl a gå ut på att rikta jordbruksstödet direkt till producenterna, dvs att bl a flytta prisregleringsledet till producentprisledet.

har diskuterat alternativa vägar att komma till rätta med

Utredningen dessa problem. En möjlighet är att fullt ut genomföra de förslag till åtgärder mot dessa problem som 1983 års livsmedelskommitté framförde och som låg till grund för 1985 års livsmedelspolitiska beslut.

Överväganden och förslag 143

Vad gäller frågan om val av prisregleringsled anfördes i propositionen (prop 1984/85:l66) följande: ”Prisregleringen för jordbruksprodukter bör liksom f n i huvudsak avse partiledet för animalieprodukter och odlarledet för vegetabilieprodukter. [nom ramen för den nuvarande regleringen bör följande åtgärder genomföras. - Som ett första steg bör företag med integrerad produktion snarast möjligt dela upp redovisningen mellan verksamhet inom och utom

jordbruksprisregleringen.

- Som ett andra steg bör berörd förädlingsindustri frivilligt pröva möjligheterna att dela upp verksamheten i fristående juridiska enheter. - Vid jordbruksprisöverläggningarna bör i fortsättningen anges hur mycket producentpriserna kan förväntas stiga till följd av den föreslagna partiprishöjningen. - Uppföljningen av de föreslagna åtgärderna bör åläggas statens jordbruksnämnd.

Det som hänt sedan riksdagens beslut 1985 i detta avseende är att a) De integrerade företagen inom slakt-, stycknings- och charkbranschen har genomfört en uppdelning av redovisningen. Däremot har mejeriföreningarna ännu inte gjort någon motsvarande kostnadsuppdelning. b) Vad gäller uppdelning av verksamhet i fristående juridiska enheter så har en sådan ägt rum hos slakteriföreningar i södra Sverige. c) Vid jordbruksprisöverläggningarna görs numera en prognos på hur mycket producentpriserna kan förväntas stiga till följd av de föreslagna paniprishöjningarna. Av många olika skäl är dock möjligheterna att exakt förutsäga utvecklingen av producentpriserna begränsade. d) Möjligheterna för statens jordbruksnämnd (J N) att följa upp och påverka liksom har varit små.

redovisningsuppdelning juridisk uppdelning

svårigheterna att mera exakt kunna meddela jordbrukarna vad de kan påräkna i producentprishöjningar bedöms som stora. Näringsfrihetsombudsmannen (NO) anser att den särredovisning som hittills har skett inom slakteriindustrin ytterligare bör granskas från

kostnadsfördelningssynpunkt.

l propositionen anges att kritik har riktats mot prisregleringsledets förläggning till partiledet. ”Det har bl a hävdats att företag som bedriver verksamhet såväl inom som utom regleringen får konkurrensfördelar gentemot företag som enbart verkar utanför regleringen. Departementschefen motiverar ovan refererade förslag till åtgärder (t ex att dela upp redovisningen mellan verksamhet inom och utom jordbruksprisregleringen) på följande sätt:

”Prisstödet äri första hand avsett för jordbrukarna och förädlingen borde därför i största möjliga utsträckning hållas utanför regleringen. Principiella skäl talar för en flyttning av regleringen. Jag delar dock den bedömning som gjorts av kommittén och flertalet remissinstanser att det nu bör vara möjligt att komma till rätta med en stor del av problemen genom åtgärder inom den nuvarande regleringen. I nuvarande system får konsumenterna vid en förhållandevis prisöverläggningarna stor insyn i förädlingsindustrins verksamhet genom att kostnaderna särredovisas och granskas för sig. Som har påtalats av bl a konsumentdelegationen och LO skulle en

och SOU l987z44

144 Överväganden förslag

flyttning av regleringen kunna leda till ökade kostnader för konsumenterna bl a på grund av den bristande konkurrensen i första förädlingsledet. Det är dessutom tveksamt om några förenklingar skulle uppnås vid en måsflyttning av regleringen eftersom gränsskyddet även i detta alternativ te avse förädlade produkter.”

Då statsmakterna går in på marknaden och ersätter den fria konkurrensen och andra administrativa åtgärder är det viktigt att det med regleringar förutsättningar som möjligt för de företag skapas så konkurrensneutrala som verkar på denna marknad. Sammantaget innebär jordbruksprisregleromfattningen och inriktningen av denna ingen att statsmakterna genom reglering gör ett avsteg från denna viktiga princip. Som tidigare nämnts har förutsättningarna för den svenska jordbrukspolitiken överskotten av i flera viktiga avseenden ändrats. De internationella jordbruksprodukter har medfört att man i olika internationella fora, såsom inom OECD och vid GATT-förhandlingarna, kraftigare än tidigare uttalat sig för nödvändigheten av att bemästra jordbruksfrågorna både på nationell och internationell nivå. På det nationella planet innebär 1987 års försvarsbeslut ändrade förutsättningar. Därtill kommer att SPK i bilagor till denna utredning och även i tidigare utredningar har påvisat de negativa effekter som jordbruksprisregleringen för med sig. Utredningen anser mot ovan angivna bakgrund att en översyn bör göras av den svenska jordbrukspolitiken. Inriktningen bör vara att i största möjliminska regleringsinslagen i den framtida jordbrukspolitiga utsträckning ken, d v s att ge pris- och marknadsmekanismerna ett större spelrum. I översynen bör särskild uppmärksamhet ägnas åt frågorna om gränsskyddet, den inhemska marknadsregleringen och det jordbrukspolitiska förhandlingssystemet.

Livsmedelsindustrin

visar utredningsmaterialet att det Vad gäller den svenska livsmedelsindustrin finns en hög företagskoncentration. Detta förklapå många delmarknader ras till största delen av stordriftsfördelar och av att den svenska livsmedelsmarknaden till stor del är avskärmad från

genom jordbruksprisregleringen

internationell konkurrens, vilket leder till ett lägre konkurrenstryck på marknaden än vad som annars skulle vara fallet. i det närmaste kan betecknas Det är inte ovanligt att marknadsformen Detta tillsammans med en avsaknad av en som monopol eller oligopol. potentiell konkurrens från utlandet torde ha påverkat arbetsproduktivite- Man kan inte med säkerhet bestämma hur detta tens utveckling negativt. påverkat kostnadsutvecklingen inom förädlingsledet. En gynnsammare skulle dock förmodligen ha inneburit lägre kostnaproduktivitetsutveckling der och därmed mildrat effekterna av ökade priser från insatsvaruledet. Livsmedelsindustrins prissättning är till största delen kostnadsbestämd. Ett annat sätt att se detta på är, att industrin har en benägenhet att övervältra kostnadsökningar till nästa led i kedjan utan att verkningsfulla åtgärder för att möta prisökningar på insatsvarorna. Olika vidtas (effektivisering)

och 145

Överväganden förslag

förklaringar finns till detta agerande. En starkt bidragande orsak torde vara regleringarna inom just livsmedelsförädlingen. En stor del av priserna på insatsvaror till industrin är resultat av förhandlingar inom administrativt reglerade system. Detta gäller den övervägande delen av råvarorna och lönekostnaderna. Detta kan leda till minskade incitament att hålla tillbaka kostnaderna för återstående insatsvaror, då dessa utgör en relativt liten del av de totala kostnaderna. Vidare påverkas kostnadsutvecklingen av lantbrukskooperationens roll som både leverantör och producent. Höga avräkningspriser till bönderna är ett mål för lantbrukskooperationen. Detta leder till ökade kostnader för industrin. l de ökade kostnaderna ligger emellertid samtidigt en del av lantbrukskooperationens vinst. Om sedan kostnaderna övervältras till nästa led betyder detta något tillspetsat att kostnadsökningen gynnar industrins ägare eftersom lantbrukskooperationen dominerar. Någon samvariation mellan marknadsdominans och en snabb marginalökning har dock inte kunnat påvisas. Prisutvecklingen synes i betydande utsträckning vara ett resultat av en kostnadsövervältring där begränsade insatser görs i stora delar av livsmedelsindustrin för att möta kostnadsökningen - i form av prisökningar på insatsvarorna - med effektivitetshöjande åtgärder. I och med att en kostnadsmotiverad prissättning tillämpas har marknadsprissättningen i vissa avseenden övergivits. Efterfrågan och utbud påverkar endast i begränsad omfattning prisbildningen på marknaden. Priserna avgörs i stället i stor utsträckning genom administrativt reglerade förhandlingar. De utbudsöverskott som har uppkommit på vissa marknader inom livsmedelskedjan har inte lett till lägre priser, vilket skulle ha varit fallet om marknadskrafterna fungerat. Utredningen anser det angeläget att på olika sätt motverka de negativa effekterna av den starka företagskoncentrationen Statspå vissa marknader. makterna har numera vissa möjligheter att motverka en oönskad ökning av koncentrationen om denna anses skadlig ur konkurrenssynpunkt. Med stöd av konkurrenslagen finns tex möjlighet att förhindra företagsförvärv, om förvärvet leder till dominerande eller förstärker en sådan marknadsställning marknadsdominans samt leder till från allmän synpunkt skadliga verkningar. Näringsfrihetsombudsmannen (NO) har vidare álagt vissa större företag att till ämbetet anmäla fusioner. Statsmakterna har däremot ingen möjlighet att bryta upp en redan existerande hög företagskoncentration. Den bästa möjlighet utredningen ser att motverka nackdelarna av den nämnda marknadskoncentrationen är att öka konkurrensen genom att på olika sätt förbättra möjligheterna till importkonkurrens. Förutsättningarna för att åstadkomma en starkare importkonkurrens borde också ha förbättrats i samband med det nya försvarspolitiska beslutet. Samtidigt vill utredningen, som tidigare nämnts, betona vikten av att Sverige i olika sammanhang verkar för en allmän liberalisering av den internationella handeln med livsmedel. Utredningen vill dock också peka på att nackdelarna med en hög företagskoncentration till viss del kan motverkas om småskalig produktion på olika sätt stimuleras och stöds. Utredningen vill emellertid i detta sammanhang understryka att det inte finns något som tyder på att en övergång till en

146 och

Överväganden förslag

större andel lokal och småskalig produktion i sig skulle medföra lägre priser på livsmedel. Tillgängliga erfarenheter pekar snarare mot att prisökningarna på livsmedel i viss utsträckning har kunnat bromsas genom att stordriftsfördelar av olika slag har tagits tillvara.

Inte heller finns det enligt utredningens mening något skäl att tro att småskalig produktion skulle innebära en objektivt sett högre kvalitet på livsmedlen. En ökning av den småskaliga produktionen skulle däremot kunna ge andra fördelar; dels i form av ett bredare utbud, dels i form av en minskning av den alienation, som många konsumenter upplever i samband med storskalig livsmedelsproduktion. Småskalig produktion innebär dock inte nödvändigtvis ett större sortiment i varje butik. Däremot kan det innebära ett större sortiment i landet som helhet.

Möjligheten för småskalig produktion att inträda på olika marknader försvåras av förekomsten av monopol eller oligopol. Det är svårt för nya företag som försöker etablera sig att kostnadsmässigt konkurrera med tanke på de skalfördelar stora etablerade företag har. Det kan också vara problematiskt att erhålla råvara, vilken kan vara uppbunden till de etablerade företagen genom Ieveransavtal.

På mejeriområdet försvåras etablering av det interna utjämningssystemet, vilket vid fullsortimentstillverkning innebär att avgifter och bidrag mellan produkter med olika lönsamhet går jämnt upp. I den mån avgifter och bidrag av olika skäl inte exakt motsvarar skillnader i faktisk lönsamhet kan systemet för tillverkare som inte tillhandahåller ett fullständigt sortiment innebära konkurrensfördelar eller -nackdelan För en tillverkare av endast tex fruktyoghurt innebär systemet enbart en avgift. På detta område har redan etablerade mejerier dessutom möjlighet att till en mycket låg kostnad distribuera yoghurten tillsammans med övriga mejeriprodukter.

Som tidigare framhållits har utvecklingen inom livsmedelsindustrin under en följd av år inneburit en koncentration mot större och färre enheter. Det finns enligt utredningens uppfattning ingen anledning att tro att denna

radikalt kommer att förändras. Någon form av samhällsstöd torutveckling de därför vara nödvändigt om en ökad andel småskalig produktion skall kunna komma till stånd. Utredningen anser att det kan finnas skäl att ge ett visst samhällsstöd till nyetablering och småskalig produktion för att öka

Ett sådant stöd bör dock kunna inrymmas i dynamiken på marknaden. befintliga stödsystem. För att helt motverka marknadskoncentration skulle det emellertid erfordras att ett sådant stöd gavs en omfattning som helt väger upp de ekonomiska fördelarna av existerande tekniska och administrativa stordriftsfördelar, vilket framstår som mindre realistiskt.

Det är också angeläget att ny teknik utvecklas som lämpar sig för småskaliga produktionsmetoder. Enligt en tidigare rapport från Styrelsen för teknisk utveckling (STU) är det dock svårt att hävda att den nya teknik som har utvecklats inom livsmedelsområdet skulle vara mer lämpad för småskalig produktion än för annan produktion . Regeringen har uppdragit åt STU att

Tekniska förutsättningar för småskalig livsmedelsindustriproduktion. (STU-inf0rmation 604-1986).

och

Överväganden förslag 147

utarbeta ett förslag för att öka användningen av småskalig teknik för livsmedelsindustriproduktion. Förslaget, som skall avrapporteras senast den l5 oktober 1987, skall bl a innehålla för att utveckla ett program och sprida tekniskt kunnande i småskalig produktion, att denna under förutsättning teknik är ekonomiskt bärkraftig.

Livsmedelshandeln

Vad gäller den svenska livsmedelshandeln har det i utredningsarbetet framkommit llera problem. Som ett sammanfattande omdöme sett över en längre period kan sägas att handeln i allmänhet, i beaktande av dess koncentration till ett fåtal starka block, agerat påfallande passivt i flera hänseenden. Detta gäller inte minst förhållningssättet gentemot Ieverantörsprishöjningar (se vidare nedan), men också t ex när det gäller kvalitetsfrågor, prisinfonnation och avarter inom extraprissystemet. Det finns dock vissa tendenser till ett i vissa avseenden mera aktivt beteende under senare tid. Det är viktigt att handeln är lyhörd för, och har förmågan att aktivt anpassa sig efter, ändrade konsumentpreferenser. En svårighet i detta avseende för handeln framförs som är att urskilja i vad mån det som i olika sammanhang konsumentönskemål också i praktiken motsvaras av breda konsumentpreferenser. Detta illustreras å ena sidan av det svaga gensvar som konsumenterna givit för etableringen av saluhallar, å andra sidan av framgångarna för trafikbutiker. Som tidigare nämnts kan det konstateras att handeln - i likhet med livsmedelsindustrin bjuder alltför lågt motstånd mot bakifrån kommande prishöjningar. Höjningar av ordinarie priser förhandlas inte mellan handel och leverantörer utan ”anmäls” endast av leverantörerna. Eftersom ingen egentlig konkurrens äger rum med ordinarie priser betraktas sådana löpande förändringar av ordinarie priser inte som strategiskt viktiga i handeln och hanteras således inte heller på företagsledamivå. av kam- Uppläggningen panjer och rabattvillkor betraktas däremot i hög grad som en central strategisk fråga. Företrädare för handeln pekar i sammanhanget att på problemet det i Sverige finns ett fåtal leverantörer som svarar för de dominerande leveranskvantiteterna, och att handeln därför inte har en tillräckligt stark förhandlingsposition. Konstaterandet att den svenska livsmedelshandeln är passiv i det här avseendet jämfört med sina utländska motsvarigheter styrks dels av de iakttagelser som livsmedelsindustriföretag som arbetar såväl inom Sverige som utomlands har delgivit utredningen, dels av de erfarenheter som utredningen samlat vid kontakter med representanter för industri och handel i ett antal europeiska länder samti USA. Tillämpandet av procentpåslag på leverantörspriser torde innebära en begränsande faktor för handelns vilja att motstå leverantörsprisändringar. Ett högre leverantörspris innebär med detta system en högre marginal i kronor för handeln. Förhandlingar om inköpspriser sker i princip endast i fråga om allmänna villkor samt vid kampanjförsäljning. En hög ordinarie prislinje ökar också möjligheterna att vid tillfälliga kampanjer erbjuda större

148 och

Överväganden förslag

prisnedsättningar. De leverantörer som kan erbjuda de största rabatterna blir då de mest intressanta vid försäljningskampanjer och extraprisaktiviteter.

Utredningen vill i detta sammanhang understryka att partihandelsblock-

sett är unik utanför Norden, och att hanens starka ställning internationellt delns förhandlingsläge därför måste anses vara mycket bra.

Utredningen menar vidare att det är värdefullt om det på något sätt går att öka antalet leverantörer på marknaden. l princip finns det flera möjligheter att åstadkomma detta. En är, som tidigare nämnts, en större internationell öppenhet. Detta skulle öka handelns valmöjligheter och ge handeln en starkare förhandlingsposition gentemot leverantörsledet. En annan möjlighet är att på olika sätt stimulera till en ökad grad av småskalig och lokal livsmedelsproduktion, varigenom antalet leverantörer skulle öka. Även denna fråga har berörts i det föregående. Slutligen bör det vara möjligt för handeln att i större utsträckning än för närvarande sätta press på de nuvarande leverantörerna genom att lägga ut beställningar på legotillverkning inom eller utanför landets gränser. Samtidigt måste man vara medveten om att en ökad tillverk-

av redan existerande inhemning i egen regi kan innebära risk för utslagning ska tillverkare.

Extrapriser Ett annat problem är att handelns intresse fokuseras på kampanjrabatter (extrapriser). Under framför allt 1970- och 80-talen har extrapriser och gemensam marknadsföring i annonser och flygblad kommit att bli det dominerande konkurrensmedlet inom dagligvaruhandeln. Redan i mitten av l970-talet föremål för debatt som bl a resulterade i ett

var extrapriserna regeringsuppdrag till SPK att studera förutsättningarna för en begränsning av extrapriserna. Det främsta resultatet av detta arbete blev att ett antal avarter av extraprissystemet identifierades. En promemoria överlämnades till konsumentverket/ KO som tillsammans med handeln utarbetade ett regelsystem för tillämpande av extrapriser. Nuvarande regler daterar sig från år 1978 och innebäri korthet att termen ”extrapris” och/ eller röd prismärkningslapp endast får användas om varan i fråga ingår i kedjans ordinarie

om varan har ett ordinarie pris, om nedsättningen är sortiment, tillämpat minst tio procent (utom för varor med låg marginal) samt om nedsättningen varar i högst fyra veckor. Enligt ett beslut av marknadsdomstolen skall dessutom numera även jämförpriset anges tillsammans med extrapriset vid centrala samaktiviteter.

Allt eftersom tillämpandet av extrapriser har blivit ett allt vanligare inslag i dagligvaruhandeln har också ett antal problem med denna typ av priskonkurrens blivit Det rör sig dels om direkta överträdelser av ovan

tydligare. nämnda regler i ett eller annat avseende (t ex när det gäller nedsättningsperiodens längd), dels olika typer av avvikelser som kan sägas strida mot riktlinjernas syfte utan att formellt bryta mot dem. Ett exempel på det senare är att handlare tar in en vara i butiken endast när den har extrapris, för att

endast låta varan ingå i prislistan men inte i det efter kampanjperioden

Överväganden ochförslag

faktiska sortimentet. Det finns också exempel på leverantörer som levererar den helt dominerande delen av sin försäljning till så kallat extrapris. För exempelvis vissa charkuterivaror visar de undersökningar som har refererats i kapitel 13 att mellan 70 och 90 procent av den totala försäljningen sker till extrapris.

Enligt utredningens uppfattning finns det flera nackdelar med det ökade inslaget av extrapriser. En effekt som rör redligheten mot konsumenterna är att gapet blivit alltför stort mellan uppgivna ordinarie priser och extrapriser. Skillnaden mellan dessa anger i många fall endast en fiktiv besparing eftersom inte några större kvantiteter säljs till annat än extrapriser. De s k ordinarie priserna drivs upp för att skapa utrymme för kampanjrabatter.

Ett enkelt exempel kan illustrera detta. Det ”ordinarie” priset för en vara är 50 kr, extrapriset 30 kr. 90 procent säljs till extrapris, vilket ger ett genomsnittligt pris av 32 kr. Att i detta fall jämföra extrapriset 30 kr med det sällan tillämpade priset 50 kr ger en överdriven och felaktig bild av extraprisets förmånlighet. Jämförelsen bör snarast göras mot 32 kr, eftersom detta är det pris som marknaden totalt sett etablerat för varan ifråga.

Extraprisernas ökade betydelse medför att konsumenternas egentliga prismedvetenhet och priskännedom avtrubbas och de reagerar alltmer endast på röda lappar. Fokuseringen på extrapriser och röda prislappar kan också leda till att konsumentens intresse i första hand riktas mot produkternas pris och endast i mindre utsträckning mot skillnader i kvalitet. På sikt medför denna utveckling enligt utredningens uppfattning risker för en ensidig inriktning på produktförenkling för att nå låga priser, eventuellt på bekostnad av en utveckling av livsmedlens kvalitet. Enligt utredningens erfarenheter synes också omfattningen av extrapriser vara betydligt större i Sverige än i flertalet europeiska länder.

Utöver de direkta och indirekta effekterna av extraprissystemets stora omfattning förekommer vad som, bl a från handelns sida, brukar beskrivas som rena avarter av systemet. Detta gäller t ex försäljning under inköpspris, olika former av kombinationserbjudanden, restriktioner i hur mycket varje kund får köpa av en extraprisvara och krav på inköp för visst belopp av andra varor för att få utnyttja extrapris.

De negativa sidorna av extraprissystemet har diskuterats under lång tid. Kritiska synpunkter har ända sedan början av 1970-talet framförts från konsumenter, handel och industri. Olika förslag till förändringar har förts fram och delvis prövats i praktiken. Den negativa utvecklingen har trots detta inte kunnat brytas utan snarare förvärrats. Utredningen menar därför att det nu är nödvändigt att komma till rätta med extraprissystemets negativa konsekvenser.

Ett alternativ är att handeln själv utarbetar ett program för att komma till rätta med de nuvarande problemen med extrapriser. Eftersom erfarenheten talar för att det inte är möjligt för någon part att ensidigt göra några mer genomgripande förändringar i extraprissystemet måste ett sådant åtgärdsprogram få en mycket bred anslutning. Mot en sådan lösning talar dock att det under utredningsarbetet framgått att handeln själv inte anser den vara möjlig att genomföra. Att handelns olika parter gemensamt skulle arbeta

fram regler för sin marknadsföring förefaller dessutom mindre lämpligt ur konkurrenssynpunkt. Därtill kommer risken för minskad flexibilitet och mångfald i företagens agerande.

Ett andra alternativ är att konsumentverket får i uppdrag att göra en översyn av nu gällande riktlinjer. Erfarenheterna från nuvarande system visar dock att en avgörande nackdel med ett regelsystem av detta slag ligger i svårigheterna att kontrollera efterlevnaden av reglerna och att på ett effektivt sätt komma till rätta med konstaterade missförhållanden. Sannolikt skulle detta gälla också efter en revidering av de nuvarande riktlinjerna.

Ett tredje alternativ är att nuvarande riktlinjer avskaffas. Ett motiv för en sådan lösning - förutom de förut nämnda svårigheterna att upprätthålla ett system med riktlinjer - är att det på längre sikt skulle kunna motverka de röda prislappamas alltför stora betydelse som förenklad och ofta missledande symbol för förmånliga priser. Den omedelbara följden av att användandet av röda prislappar inte längre kringgärdas av några restriktioner skulle sannolikt bli en ökad frekevens av röda prislappar i butikerna. Eftersom man kan räkna med att den röda fargsymbolen också i viss omfattning skulle komma att användas på varor utan prisnedsättning kan effekten på längre sikt bli ett minskat förtroende från konsumenternas sida för fárgsymboler och därmed för extraprissystemet i stort. Ett sådant minskat förtroende skulle tvinga fram motåtgärder från handeln vilket skulle kunna innebära en viss självsanering av systemet.

Samtliga de tre redovisade alternativen har enligt utredningen betydande svagheter.

Det första alternativet, d v s egenåtgärder, har prövats i lika former underminst femton års tid, men sådana åtgärder har visat sig varken vara praktiskt genomförbara eller få avsedd effekt.

Det andra alternativet, d v s att konsumentverket tillsammans med handeln ser över riktlinjerna, är enligt utredningen ingen f ramkomlig väg. Systemet med riktlinjer för extrapriser har nu tillämpats i snart tio år utan att kunna bryta den negativa utvecklingen. Den avgörande svagheten med ett riktlinjesystem på detta område är att det av såväl tekniska som resursmässiga skäl är svårt, för att inte säga omöjligt att övervaka på ett effektivt sätt. Av denna anledning löser en revidering av riktlinjerna inte grundproblemen.

Det tredje alternativet, en total avreglering, innebär att man medvetet skapar ett ”kaos för att därigenom på sikt förhoppningsvis få till stånd en självsanering av systemet.Utredningen anser inte de negativa konsekvenserna på kort sikt acceptabla. Det kan dessutom ifrågasättas om självsaneringen kommer att visa sig tillräcklig på längre sikt. Det finns tvärtom en uppenbar risk att de negativa egenskaperna hos systemet förstärks.

Vill man snabbt och effektivt komma till rätta med de påtalade negativa

hos extraprissystemet krävs andra åtgärder. Utredningen föegenskaperna reslår därför att nuvarande system med dubbel prismärkning (ordinarie pris och extrapris) ersätts med ett enprissystem där endast ett pris, det faktiskt tillämpade, anges vid annonsering och prismärkning. Reglerna bör vara bindande och förenade med sanktionsmöjligheter.

Motivet för ett enprissystem är enligt utredningens uppfattning att endast

och 151

Överväganden förslag

det faktiskt tillämpade priset är relevant för konsumentens värdering av en varas prisvärdhet och vid jämförelse med priserna på andra varor och i andra butiker. Jämförelsen med ett, ofta fiktivt, ”ordinarie” pris kan ge en felaktig bild av prisets förmånlighet. Enprissystemet bör därför kunna leda till en större redlighet i prisinformationen och en förbättrad prismedvetenhet hos konsumenterna.

Eftersom förenklade symboler i anslutning till prisangivelser, t ex röd färg på prislapparna, snarare verkar i motsatt riktning torde ett enprissystem endast få full avsedd effekt om alla prisangivelser görs på ett enhetligt sätt, förslagsvis med svart text på vit botten. Eftersom också begreppet “extrapris fått en speciell innebörd, kopplad till den röda prislappen, anser utredningen det önskvärt att handeln tills vidare undviker detta begrepp i sin marknadsföring.

Ett enprissystem kommer till skillnad mot vad som gäller i dag att innebära att jämförpriset (pris per kg eller liter på gul bottenfärg) anges för alla tillämpade priser. Konsumenternas möjligheter att väga pris mot kvalitet förstärks därigenom ytterligare.

Införandet av ett enprissystem skulle innebära att riktlinjerna för extrapriser slopas.

Att priset fortfarande förblir det främsta konkurrensmedlet anser utredningen ställt utom allt tvivel. Det tyder också erfarenheterna från Västtyskland på, där man sedan i januari 1987 tillämpar ett enprissystem. Samtidigt kan en ytterligare positiv effekt av de föreslagna åtgärderna bli att t ex kvalitetsargument får ett större utrymme i marknadsföringen.

Utredningen har av tidsskäl inte haft möjlighet att närmare precisera hur det skisserade systemet rent tekniskt skall genomföras. Det gäller t ex behovet av lagstiftning m m. Enligt utredningens mening torde detta inte behöva utgöra något avgörande hinder för ett snabbt införande av systemet.

Kosrnader och marginaler Utredningen har kunnat konstatera att det råder dålig överensstämmelse mellan faktiska kostnader för olika varor och varugrupper i parti- och detaljhandelsleden och de marginaler som tillämpas.

Marginalema på varor och varugrupper är således inte kostnadsanpassade. Omsättningshastighet, transportkostnader, hyllutrymme, svinn, personalkostnader, marknadsföringskostnader m m påverkar kostnaden för varje vara. Kostnaderna för olika varor och därmed lönsamheten vid tillämpad marginal är generellt sett dåligt kända av handeln. Kostnadsanpassning och lönsamhet eftersträvas inte för enskilda varor utan för hela varusortimentet i parti- respektive detaljhandeln.

Prissättningen är historiskt och strategiskt betingad samt dessutom lätthanterlig för handeln. Den rådande marginalstrukturen växte fram under l950-talet. Den strategiska prissättningen visar sig i medvetet låga marginaler på sociala produkter som mjölk och barnmat, men också t ex på läskoch lättölsbackar. Denna prissättning innebär att vissa varugrupper ”subventionerar andra. Enligt detaljhandelns uppfattning är marginalerna ”för

152 och förslag SOU l987:44

överväganden

höga i förhållande till kostnaderna på bl a delar av konserv- och nonfoodsortimenten, medan de är för låga” på bl a färskvaror och bryggerivaror. Procentmarginalerna kan också variera kraftigt på varorna inom vissa varugrupper, exempelvis köttvaror.

En relativt stor kostnadsanpassning finns redan eftersom ca 80 procent av handelns kostnader är inköpskostnader för varor. Det finns i dag kalkylmetoder som medger att en större del av handelns kostnader fördelas på enskilda varor. Ett exempel är det s k DPP-systemet (Direct Product Prolit) som framför allt tillämpas i USA. Till viss del kan sådana kalkylsystem underlätta kalkyleringen av marginaler i handeln, men det är mindre troligt att ett sådant system mer allmänt kommer att kunna användas på artikelnivå. För närvarande finns dessutom även stora metodmässiga brister i DPP-systemet.

Ett särskilt problem är därvid den ökade servicegraden, med exempelvis flera manuella diskar, som till stor del betalas över andra varor än de direkt berörda. Det är därigenom svårt att bedöma om konsumenterna verkligen vill ha en ökad service som är av sådan omfattning att den to m kan sänka produktiviteten i handeln.

En orsak till att handeln inte sätter sina marginaler efter sina kostnader är att de enskilda handlarna i många fall inte vet hur stora hanteringskostnadema är för olika varor. En möjlighet att få en förändring till stånd vore att förslagsvis industridepartementets råd för frågor inom handels- och tjänste-

och sektorn ges resurser att i samverkan med handeln genom ett forskningsutvecklingsarbete ta fram metoder och tekniker som möjliggör för exempelvis enskilda handlare att få kunskap om den egna kostnadsbilden på varuoch varugruppsnivå. Därmed borde den historiskt sett stela marginalstrukturen kunna påverkas.

Det bästa sättet att verka för en större flexibilitet i marginalsättningen bedöms dock av utredningen vara att undanröja olika typer av hinder för nyetablering av butiker och nya distributionsformer. Ett exempel på lagstift-

kan verka konserverande på butiksstrukturen är ning som i sin tillämpning det kommunala planmonopolet enligt plan- och byggnadslagen (PBL). En konsekvens av hur planmonopolet ofta tillämpas är att den etablerade handeln skyddas, medan nya butiks- och distributionsformer har svårt att etablera sig. Enligt utredningens uppfattning bör Svenska Kommunförbundet verka för att PBL tillämpas så att sådana negativa effekter inte uppstår. Om denna åtgärd visar sig otillräcklig bör en översyn göras av PBL i detta avseende.

En mångfald av distributionsformer skulle göra det möjligt för de konsumenter som vill ha en hög servicegrad att få det, om de betalar för det genom att välja dyrare butiker. Samtidigt kan de som så önskar välja exempelvis en lådbutik med låg servicegrad. Ett ökat inslag av lågpriskanaler skulle vidare kunna medverka till att bryta upp det stela marginalmönstret i handeln.

Ett centralt problem för konkurrensen i handeln är att detaljhandeln är hårt bunden till partihandeln, dels genom kontrakt i samband med nyetable-

äger och/ eller har besittningsrätten till ring, dels genom att partihandeln affärslokalema. En konkurrens mellan partihandelsblocken om detaljhandelsföretagen av det slag som finns i utlandet saknas i Sverige. Detta medför att butiksstrukturen i Sverige blir relativt stel.

SOU l987:44 och

Överväganden förslag 153

Utredningen anser därför att det är angeläget att NO verkar för att dessa bindningar motverkas. Ett särskilt problem för den svenska livsmedelshandeln är att stora krav ställs på parti- och detaljhandel för att lanthandeln skall fungera. Utredningens uppfattning är dock att dessa frågor bör lösas inom ramen för regionalpolitiken med bl a existerande stöd till glesbygdshandeln.

Subvenrioner, prisstopp och skatter Som framhållits inledningsvis påverkas såväl livsmedelsprisernas nivå som deras utveckling av centrala politiska beslut om t ex subventioner, prisstopp och skatter. Livsmedelssubventioner har periodvis haft ett betydande inflytande på prisutvecklingen för livsmedel. De infördes i början av 1970-talet och ökade successivt fram till slutet av l970-talet. Under senare år har emellertid livsmedelssubventionerna i huvudsak avskaffats, och omfattar i dag bara konsumtionsmjölk. Pñsstopp och andra former av prisregleringar har upprepade gånger tilllämpats inom livsmedelsområdet. Det finns olika uppfattningar om de långsiktiga effekterna av prisstopp på prisbildningen. Som tidigare framhâllits (kapitel l2) har man bl a från handelns sida hävdat att prisregleringarna under 1970- och 1980-talen kan ha bidragit till att konservera marginalstrukturen. Frågan om effekterna av prisstopp i olika avseenden har emellertid utretts i olika sammanhang och har bedömts ligga utanför ramen för denna utredning. Mervärdeskatten (momsen) har sedan l970 höjts med sammanlagt 9 procentenheter. l dag utgör momsen knappt en femtedel av det totala konsumentpriset för livsmedel i butik. Därtill kommer punktskatter för vissa varuområden, t ex choklad och vissa drycker. Sedan hösten 1980 har ingen höjning skett av mervärdeskatten. Momsens utveckling är således ingen direkt orsak till de snabba realprisstegringarna på livsmedel under denna period. Däremot medför momsuttaget att prishöjningar i handeln också innebär att momsen, mätt i kronor, ökar. I många länder tillämpar man en differentierad mervärdeskatt, varvid en lägre skattesats i allmänhet tillämpas för livsmedel än för andra varugrupper. Denna fråga har också varit föremål för utredning i Sverige. Också frågan om för- och nackdelar med en differentierad moms har emellertid bedömts ligga utanför uppdraget för föreliggande utredning.

Statistik Under utredningsarbetets bedrivande har ett antal områden identifierats där befintlig statistik är otillräcklig eller där det råder brist på statistik. Framför allt gäller det statistik som medger internationella jämförelser, samt beträffande kostnader och lönsamhet i handeln. Därtill kommer vissa problem som rör behandlingen av extrapriser i samband med mätningar av prisutvecklingen. Den genomgång som utredningen har gjort av internationella förhållan-

154 och SOU l987z44

Överväganden förslag

den visar att det finns betydande svårigheter att jämföra situationen och utvecklingen i livsmedelskedjans olika led. Inte minst gäller det livsmedels-

i konsumentledet, där olika definitioner och mätmetoprisernas utveckling der gör det svårt att göra rättvisande jämförelser. Enligt utredningens uppfattning bör Sverige i olika internationella fora verka för att statistiken på detta område i möjligaste mån harmoniseras, så att jämförelser med förhållandena i utlandet kan ske på ett meningsfullt sätt.

finns det

Också när det gäller den statistik som rör svenska förhållanden brister. l synnerhet gäller detta den officiella statistik som avser förhållandena i livsmedelshandeln. Ett grundproblem är därvid att den statistik som statistiska centralbyrån (SCB) publicerar inte på ett tillfredsställande sätt gör det möjligt att särskilja livsmedelshandel från annan handel. Enligt utredningens uppfattning är det angeläget att SCB inom ramen för nuvarande verksamhet uppdrag att förbättra den statistiska beskrivningen av livs-

ges i medelshandeln och dagligvaruhandeln.

Ett ytterligare problem gäller det sätt på vilket extrapriser påverkar konsumentprisindex. Som framgått av tidigare avsnitt har tillämpningen av extrapriser ökat under en följd av år. Med de metoder som i dag används för att mäta konsumentprisindex (KPI) kan detta, enligt utredningens uppfattning, ha medfört att den faktiska prisutvecklingen för livsmedel har överskattats. De principiella problemen är därvid i huvudsak två. Det första problemet är att de löpande mätningar som SCB genomför i huvudsak utgår ifrån cirka-

Undantaget är decembermätningen som priserna i de olika butikskedjorna. baseras på uppgifter som samlas in i butik. Under resten av året tas endast hänsyn till centralt administrerade kampanjer. l den mån relationen mellan extrapriser och cirkapriser förändras över en tidsperiod ger denna mätmetod en felaktig beskrivning av den genomsnittliga prisnivåns utveckling. SPK genomför emellertid regelbundet mätningar av de faktiska prisernas följsamhet till cirkapriserna. Enligt dessa mätningar har det inte skett några större avvikelser över tiden mellan cirkaprisernas och de faktiska prisernas utveckling.

Det andra problemet hänger samman med svårigheterna att mäta vilka

som säljs till ordinarie pris respektive extrapris. Nuvarande metovolymer der för att beräkna konsumentprisindex tar i princip ingen hänsyn till att större volymer i många fall säljs till extrapris än till ordinarie pris. Följden blir att sådana varor som till stor del säljs till extrapris får en större värdeandel i konsumentprisindex än vad som är befogat.

Enligt utredningens mening är det angeläget att frågan om de faktiskt tillämpade prisernas behandling vid beräkning av konsumentprisindex ges hög prioritet hos de berörda myndigheterna (SCB och SPK).

K unskapshájande åtgärder En central utgångspunkt för ett väl fungerande livsmedelssystem är att konsumenten har möjlighet att träffa rationella val mellan livsmedel med olika priser och av varierande kvalitet. För att sådana val skall kunna göras fordras dels att konsumenterna får en korrekt information om priserna, dels att

de har god kunskap om väsentliga kvalitetsegenskaper hos olika typer av livsmedel. För att konsumenterna skall kunna tillgodogöra sig livsmedlen såväl näringsmässigt som smakmässigt fordras dessutom att de har kunskap om hur olika typer av livsmedel bör hanteras och tillagas. När det gäller utvecklingen sedan 1970-talets början kan rent allmänt konstateras att den svaga ekonomiska som i huvudsak har känutveckling, netecknat perioden, l i hög grad har gått ut över livsmedelskonsumtionen. många hushåll har således livsmedelsutgifterna fått fungera som en buffert vid minskade eller stagnerande realinkomster. Enligt utredningens uppfattning har livsmedelshandeln och livsmedelsindustrin allmänt sett agerat alltför defensivt i denna process. I första hand har man således fokuserat marknadsföringen på kampanjpriser, något som sannolikt har bidragit till ett relativt lågt intresse för livsmedlens kvalitet. Det ökade inslaget av snabbmat och färdigmat av olika slag återspeglar också ett intresse för livsmedel som i första hand har inriktats på en snabb tillagning och förtäring. Enligt utredningens uppfattning har således under en följd av år skett en utarmning av livsmedlens ställning i samhället. Först under de allra senaste åren har ett ökat intresse kunnat observeras när det gäller matens roll och matens kvalitet. Det är angeläget att dessa nya tendenser understöds, så att matkulturen återupprättas. Enligt utredningens viktimening har samhället ga uppgifter att fylla i denna process, inte minst när det gäller att öka kunskapen hos såväl konsumenterna som aktörer i olika delar av livsmedelssystemet. Attityderna till mat grundläggs tidigt. För att en levande matkultur och ett verkligt intresse för mat skall prägla samhället är det angeläget att skolan tar ett betydande ansvar. Dels gäller det att ge måltiderna i skolan ett sådant innehåll och en sådan kvalitet att de stimulerar matintresset. Dels gäller det att i olika delar av utbildningssystemet sprida kunskap om hur livsmedel framställs, bereds och tillagas. Här har såväl det ordinarie utbildningssystemet som folkrörelserna, studieförbunden m fl viktiga uppgifter att fylla. Livsmedelssektorns minskade relativa ekonomiska betydelse i samhället har också fått till följd att utbildningen inom denna sektor i vissa avseenden har blivit eftersatt. Företrädare för handeln har exempelvis pekat på att det i dag inte finns någon utbildning inom det offentliga utbildningssystemet för inköpare, handlare och butikschefer sker i stället m fl . Sådan utbildning genom butikskedjornas försorg. Mycket talar enligt utredningens uppfattning för att en utbildningslinje av detta slag - exempelvis vid någon av landets högskolor - skulle kunna bidra till en vitalisering och höjning av kunskaperna, till gagn för både konsumenter och anställda. Det är också angeläget att samhället på olika sätt understödjer konsumenterna när det gäller att skaffa sig information om priser och prisskillnader mellan olika butiker. Exempelvis genomför SPK från tid till annan s k prisspridningsundersökningar, som ger möjlighet för konsumenterna att göra lokala jämförelser av butikspriserna. Utredningen anser att SPK bör tillföras utökade resurser för detta ändamål, inom ramen för det konsumentpolitiska program som riksdagen har beslutat om.

Statens 1987

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

. cftcrbildning. Ju. N.- . Dödsboägandc och samägandc

av jordbruksfasligjict m.m. Ju. Lángüdsuuudningm 87. Fi. . En ny kyrkolag m. m. Del l. C. En ny kyrkolag m. m. Del 7. C. Folkstyrclsens villkor. Ju. Hama.: tätt. Ju. Svenska försvarsindustrin; utlandsvctk a. UD. De! svmska totalförsvaret infor 90-talet. F6. Indrivningslag m.m. Fi. Ewwsøwbw ._ Skyddför da väntade bamcL Ju.

Legizimalion för vissa kiropraktoru. S. Översyn av rättegångsbalken 3. Ju. Mordet pl Olof Palme. Ju. Miljöskadcfond. ME. Bcgxavningslag. C. Franchising. Ju. Internationella familjctänsñâgor. Ju. Varannan damernas. A. Läkunedel och hälsa. S. Äldreomsorg i utveckling. S. Missbrukama Sociahjänsxm och Tvinga. S. Medicimánisk säkerhet. S. Produklsäkcdieulag. Fi. Öka! kommunalt väghållningsansvar. K. Enskilda vägar. K. Skcppslcga till utlänning. Tillstånd. dispenser. flaggskiñc. K. 38U§5§?85?§5G35§ Bistånd for bättre miljö i n-land. UD.

Stöd till näringslivet Fi. Fel i fastigha. Ju. Integritasskydda i infounaniaissamhlllex 4. Ju. För en bättre ME. Ju mcrvi ärlillsammans. Del 1. C. Ju mer vi är tillsammans. $$§?53§ Exempclsamling. Del 2. C.

3 Ju mer vi är tillsammans. Undalag for reform: samt förslag. Del 3. C. 5 För en bättre

Nfiljövlrdsfamiljm. Myndigheter och författningar. ME. Stödet till bam- och ungdomsfármixrgar. C. Arkiv får individ odi U. Studianedcl. U. åäåä Damriscring av mums expon- och impomuünu. Fi

ñmüummmmwx.

3? Nüljökaisekvaiscr av fana Orenmdsfárbinddscr. K . Snabbare köukonsingripandai m.m. K. 33 Uvsmcdclsprisa och livsmedalskvalim. Jo.

Statens 1987

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Arbetsmarknadsdepartementet Onllbörlig aftcrbildning. [1] Varannan dammas. [19] Dödsboägandc och samägandc av jordbmksfastighct m.m. [2]

Civildepartementet Folkstyrelsms villkor. [6]

En ny kyrkolag m m. Del 1.[4] Bamcu än. [7]

En ny kyrkolagm. m. Del 2. [5] Skydd för du väntade barnet. [11]

Begnvningslag. [16] Översyn av rättegångsbalken 3. [13]

Ju ma vi ärxillsarruruns. Del 1.[33] Mordet på Olof Palme. [14]

Ju ma vi lrtillsanunms. EltanpelsunlingDel 2. [34] Franchising. [17] Ju mer vi ärdllsannnans. Internationella Undalag fdr reformer sam!

familjaättsfrlgor. [18]

förslag. Del 3. [35] Fel i fastighet. [30]

Stödatill bam- och _* störningar. [37] [ntcgxizetsskyddex i infounaüonssmihället 4. [31]

Miljö- och Energidepartementet Utrikesdepartementet Svenska försvarsindustrin: uLlmdsverksamheL Miljöskadcfmd. [15]

[8] Fd: ai bmx: miljö. [32] Bistånd för bättre i u-land.

För en bättre miljö. Miljövlrdsfamiljerx. Myndighacr

och författningar. [36] Försvarsdepartementet Det svmska totalférsvara inför 90-talet. [9]

Socialdepartementet Lcginmadm för vissa kixopnktorex. [12] Läkemedel och hälsa. (201 Äldreomsorg i utveckling. [21] Missbrukama Socialtjänsten ochTvinga. [22] Medicinteknisk ;nam (231

Komm unikationsdepartementet Ökat kommunalt väghållninpansvar. [E] Enskilda vägar. [26] Skcppslega till utlänning. Tillstånd, dispenser. 11aggskifte. [27] Fasu Örcsundsfdrbindalset. [41] Mlljökonsávmsa av fasta Öraundsfödyindelsa. [42] Snabbare körkortsingrlpandm m.m. [43]

Finansdepartementet Långddsutredrnngm s7. [31 lndrivningslag m.m. [10] Produktsäkzhctslag. m] Stöd till näringslivet. [29] Dalorisering av tullen: expon- och impomuüncr. [40]

Utbildningsdepartementet Anm får individ och miljö. (ss) Studiemedel. [39]

Jordbruksdepartementet Livsmedelspriscr och livsmedelskvalita. [44]

3 i

a

]

ALLMÄNNA FÖRLAGET

ISBN 91-38-10025-8

ISSN O375-25OX

Förord

1986 års livsmedelsutredning LMU har haft till uppgift att utreda konkurrensförhållanden och prisbildning inom livsmedelsindustrin och livsmedelshandeln. Utredningen har den 30 september 1987 överlämnat betänkandet Livsmedelspriser och livsmedelskvalitet" SOU 1987:44.

Denna rapport utgör en av de tolv underlagsrapporter har legat till

som grund for faktaredovisningen i betänkandet. Rapporterna publiceras dels som bilagor till utredningens betänkande, dels som fristående rapporter i SPKs utredningsserie SPKUS.

En förteckning över samtliga underlagsrapporter till 1986års livsmedelsutredning samt de personer deltagit i respektive projekt återfinns i slutet

som av samt i varje bilaga.

Stockholm i september 1987

Lars Hillbom

m

Innehåll

Inledning

Prisbildningen livsmedel 15

samhällsutveckling och konsumtionsmönster 19 . . . . . . .. . . . . . . . . .

Produktion av livsmedelsråvaror 23

1 Jordbruket 23 . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Trädgårdsnäringen 29 . . . . . . . 4.3 Fiskerinäringen 30 . . . . . . . . . .

Livsmedelsindustri 31

Parti- och detaljhandel 39 . . . . 6.1 Partihandeln 39 . . . . . . . . . . . . . 6.2 Detaljhandeln 40 . . . . . . . . . . . .

Världsmarknadspriser och import 53 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . .

Sammanfattande slutsatser 59

l Inledning

Det är dyrt med mat och dryck för dyrt, hävdas det ofta i den offentliga

debatten. Om detta är sant är det betydelsefullt av minst två orsaker. Dels är livsmedel en nödvändighetsvara. Dels utgör livsmedel den jämte bostadskostnaderna största posten i hushållens budget. År 1986 svarade således hushållens inköp av mat och dryck för femtedel den samlade privata

en av konsumtionen. Inkluderas uteätande och alkoholhaltiga drycker ande-

var len drygt en fjärdedel. Det finns således goda skäl att fråga sig det är för

om dyrt med mat och dryck, och hur kan påverka detta.

man

Att avgöra huruvida en varugrupp är för dyr är dock värderingsfrå-

en ga, snarare än en fråga om det faktiska priset. Däremot är det enkelt att konstatera att livsmedel har blivit dyrare, åtminstone under de senaste åren. Det framgår av Figur l.l, som visar hur livsmedelsprisema har utvecklats sedan 1980,jämfört med konsumentprisindex. Index för 1980 100.

Som synes har livsmedelsprisema stigit betydligt mer under de senaste åren än den allmänna prisnivån. Medan konsumentprisindex KPI således ökade med drygt 60procent under perioden, såvar motsvarande ökning för

Index 190

Livsmedel 180-

170..

160- KPI

150-

140-

130-

120-

l 10-4

I I T l l

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 Figur 1.1 Prisutvecklingenpâ livsmedelsamt konsumentprisindex 980-I 86

. l 980 100.

livsmedel 85 procent. Annorlunda uttryckt har livsmedelspriserna ökat realt med cirka 15 procent under perioden 1980-86. 185 delat med 160. Har det då även tidigare varit så att livsmedel har ökat snabbare i pris än andra och tjänster Det beror till viss del på vilken mätperiod som varor väljs. Sedan början 1970-talet har således livsmedlen ökat något snabbare av i pris än vad gällt prisnivån i allmänhet. För enskilda år har förhållandet som totalt ökade konsumentprisindex med 149 procent varit det motsatta; men under perioden 1970-80,jämfört med 141procent för det totala konsumentprisindex, vilket innebar en total realprisstegring med drygt 5 procent. Är då de snabba prisstegringarna på livsmedel ett svenskt fenomen, eller har utvecklingen varit densamma i vår omvärld Figur 1.2illustrerar prisutvecklingen på dagligvaror i några av våra viktigaste konkurrentländer.

Index 190 Sverige 180- Norge

170..

160- 7Danmark 150

140- Slorbntannnen 130iUSA 120- -Västtyskland 110..

10° I I l 1 u 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 Figur 1.2. Utvecklingenav livsmedelspñsemai vissaländer 1980-86. Index 1980 100.

Som synes är Sverige, eller åtminstone de nordiska länderna i vissa avseenden unika. Även här har dock valet mätperiod stor betydelse. Studerar av utvecklingen under l970-talet finner man således länder med både man snabbare och långsammare realprisstegring på livsmedel än i Sverige. Dessa frågor diskuteras i underlagsrapport till livsmedelsutredningenR en annan En huvudslutsats är dock att det fanns några länder bl.a. USA, Canada, - Storbritannien m.fl. som under 1970-talet hade en snabbare realprissteg- ring för livsmedel än Sverige. Livsmedel är emellertid inte en homogen produkt. I begreppet ryms en mängd olika varugrupper, som har haft sinsemellan olika prisutveckling. l figur 1.3illustreras prisutvecklingen för ett antal huvudaggregat inom posten Livsmedel för perioden 1980-86. Som synes finns det skillnader i prisutvecklingen mellan enskilda varu- Medan t.ex. priset på kött har fördubblats under perioden så har grupper.

Svenskaoch internationella livsmedelspriser.SPKUS 1987:21

Index 210 200 Koltvarur 190a Brödspannmål 180 Mjölkprodukter 170.. 160- Grönsaker 1501 Maltochläskedrycker 140- 130 120" l 10 00 T 1 I I I 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 Figur 1.3. hisutvecklingenfär olika vamgrupper1980-86. Index 1980 100.

prisnivån på grönsaker och köksväxter endast ökat med 60 procent, d.v.s. i samma takt som den allmänna prisnivån. Värt att notera är också att den enda varugrupp som har uppvisat en gynnsammare prisökningstakt än konsumentprisindex är malt- och läskedrycker. I övrigt har alla komponenter i prisutvecklingen ökat i minst samma takt KPI. som Under de grova aggregat av livsmedel som här har presenterats döljer sig naturligtvis underavdelningar som i sin tur har haft olika prisutveckling. Det kan gälla olika typer av kött nöt, fläsk, vilt etc., styckningsdetaljer av dessa, det kan gälla olika typer av grönsaker och så vidare. Det ligger emellertid utanför ramen för denna studie att i detalj gå in på prisutvecklingen för varje enskild varugrupp totalt ingår ett 60-tal i konsuvarugrupper mentprisindex för livsmedel. Vilka orsaker finns det då till de snabba prisökningarna på livsmedel Och i vad mån kan de påverkas Avsikten med de följande kapitlen är att översiktligt belysa några huvudfaktorer bakom den observerade pris- och kostnadsutvecklingen. Men innan dess kan det ha sitt intresse att göra ytterligare ett par allmänna observationer. Exempelvis är det viktigt notera att livsmedelspriserna i Sverige dels påverkas marknadsförhållanden såsom av utbud och efterfrågan på olika livsmedel inom och utanför landets gränser. Dels påverkas priserna direkt eller indirekt av politiska beslut. Ett - exempel på ett beslut som direkt har påverkat livsmedelspriserna är införandet och avskaffandet av livsmedelssubventionerna under 1970- 1980resp. talet. Exempel på politiska beslut med mer indirekt påverkan på livsmedelspriserna ärjordbrukspolitikens olika komponenter. Dessa frågor diskuteras utförligare i de följande kapitlen.

Livsmedelskeøijan och Iivsmedelssystemet För att kunna beskriva pris- och kostnadsförhållanden i livsmedelsproduktionen fordras en schematisk beskrivning vilka led livsmedlen av passerar,

på sin väg från åker eller hav fram till den slutlige konsumentens bord. I dessa sammanhang brukar tala om livsmedelskedjan och livsmedels-

man

Med begreppet livsmedelskedjan avsesdå de olika förädlingsleden systemet.

råvaruproduktionen, industriell förädling, parti- och detaljhandel samt förvaring och bearbetning i hushåll eller storhushåll. Utrikeshandeln ingår också i kedjan. Begreppet livsmedelssystemet har vidare innebörd och

en innefattar förutom de olika leden i livsmedelskedjan också samspelet

- mellan dessa led samt samhälleliga och andra åtgärder, t.ex. inom jordbru-

ket.

En schematisk beskrivning av livsmedelskedjan ges i figur 1.4.

Insatsvaruindustri transporteroch

L

l l i

P . .. Hushåll

pigga ; Industri A Handel

V

Utrikeshandel

Figur 1.4. Livsmedelskeøäan.

En första utgångspunkt för att diskutera orsakerna till prisutvecklingen kan dels de olika förädlingsledens andel av det totala värdet av livsme-

vara delskonsumtionen, dels pris- och kostnadsutvecklingen i olika led.

Konsumenternas totala utgifter för livsmedel uppgick år 1985till cirka l00 miljarder kronor. Statens jordbruksnämnd har gjort en överslagsmässig kalkyl över hur stor del av dessa kostnader som faller på olika led i livsmedelskedjan. l tabell 1.1visas hur stor andel av det totala värdet av livsmedelskonsumtionen kan hänföras till råvaruproduktion, förädling och distri-

som bution jordbruksbaserade livsmedel. Det bör understrykas att värdena är

av osäkra, speciellt i fråga handelsledet, och därför bör tolkas med försik-

om tighet.

Som framgår tabellen svarade år 1985 de jordbruksprisreglerade livs-

av medlen för omkring tre femtedelar den samlade livsmedelskonsumtio-

av

utgjorde 19procentenheter. Å andra sidan utgick livsnen. Därav momsen medelssubventioner till ett värde av drygt tre miljarder kronor. Statens nettointäkter den konsumtion avsåg jordbruksprisreglerade livsmedel

av som uppgick således till knappt 9 miljarder kronor.

Som också framgår tabellen utgjorde kostnaderna för handels- och

av industrileden mellan 40 och de totala kostnaderna för livsme-

45 procent av del. För de jordbruksprisreglerade livsmedlen svarade jordbrukets andel för cirka tredjedel, merparten utgjorde kostnader för inköpta produk-

en varav

ll Tabell l.l Livsmedelsutgifternas fördelning på olika led, 1985miljarder kronor Kostnadskategori Jordbrukspris- jordbrukspris-

reglerade reglerade

Miljarder Miljarder

43 Import 3,1 5 10,3 27 Kostnader för inköpta 18,1 23 3,2 8 produktionsmedel Ersättning för jordbrukarnas 2,3 3 - arbete och kapital

Totalt 62,9 100 38,0 100

Källa: Statensjordbruksnämnd

tionsmedel. Ersättningen för lantbrukamas eget arbete och kapital beräknas ha utgjort ca 3 procent den totala kostnaden för de jordbruksprisregleraav de livsmedlen. Uppgifterna är som nämnts osäkra, och bör endast uppfattas illustrasom tioner till vilken vikt olika förädlingsled har av de totala livsmedelsutgifterna. En utförligare diskussion kring de problem är förknippade med som att beräkna t.ex. jordbrukets eller distributionens andel livsmedelsutgifterna av finns i en annan underlagsrapport till livsmedelsutrcdningenh Där diskuteras också hur de olika förädlingsledens andelar av kostnaderna har utvecklats över tiden. Av intresse vid en analys förklaringsfaktorer till den observerade prisav ökningen är naturligtvis inte bara de olika ledens andelar av kostnaderna av betydelse, utan kanske framför allt hur olika kostnadsslag har utvecklats över tiden. Inom lantbruksekonomiska samarbetsnämndens indexgrupp utarbetas indexserier för priser i olika led från producent till konsument. Producentpriserna mäts med avräkningsprisindex A-index och vad jordbrukaavser ren får för sina jordbruksprodukter. Prisregleringsprisindex PR-index mäter förändringen i de priser registreras i det led där prisregleringen som verkar. Jämfört med producentledet har för de flesta produkter då viss en förädling skett. När de prisreglerade jordbruksprodukterna lämnar slakterier, mejerier, bagerier etc har de varit föremål för ytterligare förädling och distribution. Priserna mäts då i producentprisindex för livsmedelsindustrin PPI-J. Slutligen mäts prisutvecklingen i konsumentledet med konsumentprisindex för jordbruksprodukter KPI-J. Med dessa indexserier kan priserna alltså följas från producent till konsument. Härutöver redovisas också prisutvecklingen för jordbrukarens insatsvaror medelst produktionsmedelsprisindex PM-index. I tabell 1.2visas prisutvecklingen mätt med dessa index för perioden - - 1980-86. Index 1980 100.

Matkronan SPKUS 1987:25

Tabell 1.2 Prisutvecklingen i olika led avlivsmedelskedjan1980 100

1980 l98l 1982 1983 1984 1985 1986

PM-index 100 112,6 124,3 137,2 148,3 157,6 160,6 KPl totalt 100 112,1 121,7 132,6 143,2 153,8 160,3

Källa: Lantbruksekonomiska samarbetsnämnden

Som finns det stora skillnader när det gäller utvecklingen för olika synes indexserier. Bakom de skilda utvecklingarna ligger en rad samverkande och komplicerade faktorer med inbördes samband. Även ytlig analys av varen för prisutvecklingen skiljer sig skulle kräva ett omfattande arbete. Avsikten

här är endast att peka på några översiktliga drag i utvecklingen. A-index, priserna till producent för jordbruksprodukter, har som avser stigit mindre än indexserierna i följande led. Under senare år har som synes ökningarna varit speciellt små, beroende på att en betydande del av överskottet från jordbruksproduktionen har exporterats till låga priser. Speciellt för animaliska produkter har prisindex stigit svagt. Totalt för hela perioden har dock index för animalier vegetabilier ökat i ungefär samma takt. resp prisutvecklingen i det led där jordbruksprisregleringen PR-index avser verkar ofta något oegentligt benämnt paniledet. De produkter ingår är animalier, fabrikspotatis, sockerbetor och oljesom För brödsäd ingår producentpriser med tillägg för s.k. förmalningsväxter. avgifter och för matpotatis producentpriser. har PR-index ökat betydligt snabbare än A-index, men inte i Som synes takt PPI. Vid tolkningen av PR-index är det viktigt att notera att samma som livsmedelssubventionerna verkar i det led som index avser. Det innebär att index i viss utsträckning återspeglar varierande grad av subventioner. Om inga subventioner hade utgått hade priserna mäts med PR-index och som därmed också sannolikt de efterföljande leden således varit högre. Totalt har de s.k. partipriserna mätta med PR-index som synes ökat med nära - under perioden. Under denna siffra finns emellertid olika för- 80 procent lopp för animalier vegetabilier. Animalieprodukter har ökat betydligt resp. snabbare i partiledet, eller med 83 procent, jämfört med knappt 65 procent

för vegetabilier. Producentprisindex för livsmedelsindustrin PPI-J avser delvis sam- - produkter PR-index också förädlade produkter från t.ex. ma som men mer bagerier och charkuterier. Av tabellen framgår att PPI-J har ökat med nära

85 procent mellan 1980 och 1986. Prishöjningarna har således varit något

större än för PR-index. KPl-J konsumentprisindex för jordbruksprodukter mäter priserna - på de jordbruksprisreglerade produkter köper i butiken. l jämförelse som med PPI-J har priserna stigit snabbare. Detta gäller i synnerhet för animalier vilket inte framgår i tabellen. Förklaringar till detta är enligt lantbrukseko-

nomiska samarbetsnämnden bl ökade grossist- och detaljhandelsmarginaa ler kostnader för transporter. Även förpackningskostnader kan ha en samt

viss betydelse. Till skillnad mot PPI-J ingår också moms i KPI-J. Noteras bör i detta sammanhang att momsen på livsmedel och andra konsumtionsvaror inte har höjts sedan i september 1980. Däremot sänktes momsen tillfälligt med två procentenheter mellan november 1981 och december 1982. Förändringar i momsen utgör således med sistnämnda undantag ingen förklaring vare sig till inflationstakten i allmänhet eller till livsme- delsprisernas utveckling. 1PM-index mäts priserna på jordbrukets insatsvaror. Priserna på förnödenheter, tjänster och kapital vägs samman till ett gemensamt index. I index ingår inte kostnader för arbete eget eller lejt. Som framgår av tabellen ökade PM-index i ungefär samma takt som konsumentprisindex totalt och långsammare än de andra indexserierna med undantag för A-index. En slutsats av ovanstående genomgång är, att prisutvecklingen har ökat med ökande förädlingsgrad; den har varit snabbast inom handel och industoch långsammast inom primärproduktionen. Det finns dock återigen anledning att framhålla att den bild verkligheten de uppräknade indexav som en ger är mycket schematisk. De angivna siffervärdena skall därför tolkas med stor försiktighet. För att kunna analysera betydelsen av att prisindex för olika led i livsmedelskedjan har ökat i olika takt fordras också uppgifter om vilka värdevolymer som återfinns i olika led. Exempelvis var det totala värdet för varorna i PPI-J cirka 33 miljarder kronor, jämfört med 26 miljarder kronor för PRindex. Ett viktigt inslag i prisutvecklingen har varit borttagandet livsmedelsav subventionerna. Mellan 1980 och 1986minskade de samlade livsmedelssubventionerna med drygt l miljard kronor. Detta påverkade indexutvecklingen i PR-ledet och de led som följer efter detta. Enligt lantbruksekonomiska samarbetsnämndens beräkningar skulle konsumentpriserna på livsmedel från 1981 och framåt ha stigit långsammare om inte subventionerna hade minskat. Även denna inverkan skulle emellertid prisutvecklingen utan på jordbruksprisreglerade livsmedel enligt samarbetsnämndens kalkyler ha varit snabbare än den totala prisutvecklingen enligt KPI. Medan priserna enligt konsumentprisindex under perioden 19180-86totalt ökade med drygt 60 procent, såskulle enligt dessa beräkningar KPI för jordbruksprisreglerade livsmedel KPI-J ha ökat med 67 procent om inverkan av de minskade subventionerna hade negligerats. Den faktiska ökningen av priserna enligt KPI-J blev som nämnts drygt 90 procent. Det bör framhållas att det inte finns någon oomtvistad metod för att justera för inverkan av subventioner. De angivna siffervärdena skall därför tolkas med försiktighet. När det gäller den del av prisökningama på jordbruksprisreglerade livsmedel som inte kan förklaras av minskade subventioner beräknar samarbetsnämnden att av den totala utgiftsökningen i konsumentledet cirka 21 om miljarder under perioden 1981-86 så svarade mervärdeskatten för 19 procent, prishöjningar inom parti- och detaljhandel för 22 procent, prishöjningar inom livsmedelsindustrin utanför jordbruksprisregleringen för 21 procent

och prishöjningar föranledda av jordbruksprisregleringen för 33 procent. Det bör observeras att värde- och volymförändringarna också har påverkats av importprisförändringar.

Denna mekaniska nedbrytning av prisökningar på olika led är en beskrivning ingen förklaring till den observerade utvecklingen. l de följande

men kapitlen beskrivs något utförligare utvecklingen i livsmedelskedjans olika led. Dessförinnan berörs emellertid översiktligt dels hur prisbildningen på en marknad sker i allmänhet, dels några utvecklingstendenser i samhället i stort och när det gäller konsumtionsmönstret, som kan antas ha haft betydelse för prisutvecklingen.

2¶Prisbildningen på livsmedel

I det förra avsnittet konstaterades att prisutvecklingen på livsmedel har varit snabbare än vad som gäller för den allmänna prisnivån. Innan går in på orsakerna till detta finns det skäl att dröja något vid frågan hur prisbildningen sker på livsmedelsmarknaden. Allmänt sett kan man konstatera att utbudet och efterfrågan på marken nad bestäms av en lång rad faktorer vilken typ produkter mark- - av som nadsförs, produktens väg till den slutlige konsumenten, graden konkurav rens, produktionsförhållandena, vilka åtgärder som sätts in vid marknadsföringen etc. Även möjligheter till etablering företag institutionella av nya samt förhållanden av olika slag skatter, lagstiftning, olika regleringar - typer av etc. kan spela en betydande roll för marknadens sätt att fungera. - I teorins marknad kan konsumenternas efterfrågan beskrivas med hjälp av en efterfrågefunktion. Efterfrågan antas då funktion priserna vara en av på varan/ tjänsten i fråga och dess substitut samt den disponibla inkomsten. Genom att aggregera efterfrågefunktionerna för alla konsumenter kan man härleda en efterfrågefunktion för hela ekonomin. Det totala utbudet på en marknad är på samma sätt summan av alla företags utbud. Företagen antas allt annat lika vara villiga att utbjuda - mer till försäljning, högre pris de kan erhålla. Annorlunda uttryckt är det produktionskostnaderna vid en given efterfrågan avgör hur mycket som som kommer att produceras. Generellt sett kan man säga att de prisförändringar företagen gör som beror på förändringari efterfrågan, förändringari konkurrenternas beteeende samt kostnadsförändringar. Även förväntningar olika slag kan påverav ka prisbildningen. Om såväl utbuds- och efterfrågeförhållanden på en marknad är kända kan man bestämma ett s.k. jämviktspris ett pris där den utbjudna kvantite- ten precis svarar mot marknadens efterfrågan. För att renodla beskrivningen marknadsekonomins funktionssätt talar av man i ekonomisk teori ofta om s.k. perfekt konkurrens. För att denna tämligen teoretiska form av konkurrens skall råda måste ett antal villkor vara uppfyllda: EI Antalet säljare och köpare på marknaden måste såstort att ingen vara av dem på egen hand kan påverka priset. El Inga säljare och inga köpare får samverka med varandra.

D De utbjuds och efterfrågas måste vara homogena, så att de kan

varor som

köpas och säljas i olika kvantiteter. D Konsumenterna måste ha fullständig information om marknaden vad

-

bjuds ut och till vilka priser såatt de kan handla där det är billigast.

som - D Tillträdet till marknaden skall vara fritt, d.v.s. nya företag skall snabbt

kunna ta sig in på marknaderna. D Det får inte finnas stordriftsfördelar som gör att tillverkningen blir billiga-

producerar. Då slås småföretagen ut, vilket driver fram

re, mer man

monopol endast säljare finns på marknaden eller oligopol ett fåtal

en

säljare delar marknaden. Därmed består marknaden inte längre av

många små företag, inte själva kan styra priserna.

som D Anpassningen till förutsättningar ny teknik, kostnadsförändringar

nya

etc måste gå mycket snabbt.

Om bl.a. dessa kriterier är uppfyllda kommer priset enligt teorin att bli sådant att utbud och efterfrågan balanseras, och alla produktionsfaktorer arbete och kapital användas på effektivast möjliga sätt.

När det gäller handelsutbyte med omvärlden innebär en effektiv konkur-

att varje land kommer att producera de varor och tjänster som det har rens bäst förutsättningar för. Härigenom uppnås de lägsta produktionskostnaderna och de lägsta priserna för alla konsumenter.

Den marknad modellen försöker efterlikna existerar knappast i prak-

som tiken. Likväl har modellen visat sig användbar för att analysera hur en marknad fungerar och hur dess funktionssätt skulle kunna förändras.

Terminologin på detta område kan emellertid leda tanken i fel riktning. Användandet termer såsom "effektiv konkurrens, perfekta markna-

av der och jämviktsläge skapar lätt intrycket att modellens marknad i alla avseenden utgör ett idealtillstånd. Så är knappast fallet även om det möjli-

tanken hos de l800-talsekonomer som introducerade modellen i en gen var tid då industrialismen stod inför sitt genombrott. Det är inte givet att många små företag producerar effektivare än få stora; tvärtom har det visat sig finnas uppenbara stordriftsfördelar vid de flesta typer av massfabrikation. Inte heller är det självklart att en fullständigt fri handel alltid gynnar alla parter. Det kan finnas situationer där ett visst mått av protektionism är motiverat etc. Avsikten är här inte att lämna något ytterligare bidrag till den debatt den "perfekta marknadens vara eller icke vara som har rasat

om under än ett sekel. För ögonblicket räcker det med att konstatera att

mer lärobokens marknader i många sammanhang lämpar sig väl för att analyse-

funktionssättet hos olika marknader. ra

Oavsett vilken värdering gör den "perfekta marknadens brister

man av och förtjänster, så är det uppenbart att de flesta marknader bara i liten eller måttlig omfattning liknar modellens marknad. Monopol- eller koncentrationstendenser finns på de flesta marknader liksom formella eller informella hinder för nyetablering. I verklighet präglad av många produktvarianter

en och marknadsföringsinsatser olika slag är det knappast heller möjligt för

av konsumenterna att skaffa sig perfekt information om tillgängliga alternativ. Och när det slutligen gäller förutsättningen om det fria handelsutbytet så

bekänner sig de flesta industriländer till detta med läpparna och med pennorna i form av frihandelsavtal som GATT etc tillämpar i praktimen ken gränsskydd i form av tullar och avgifter tariffära handelshinder eller i form av samhälleliga krav standards etc olika slag icke-tariffåra - - av handelshinder. Även för den ytlige betraktaren är det uppenbart att marknaden för livsmedel i ovanligt liten grad uppfyller de angivna villkoren för fri konkurrens. Det gäller i alla led av livsmedelskedjan produktion, vidareförädling och handel. De flesta länder har en egen produktion jordbruksråvaror, trots av att det från global synpunkt sannolikt skulle innebära lägre kostnader om jordbruksprodukterna produceras i de länder har de bästa naturliga som förutsättningarna. Orsakerna till att de flesta länder strävar efter att vara självförsörjande i fråga om livsmedel har olika skäl framför allt bered- skapsskäl, men även önskemål om att bibehålla lantbruket och tillföra lantbruksbefolkningen en skälig levnadsstandard. Mål och medel i jordbrukspolitiken beskrivs utförligare i kapitel 4. I de flesta länder är således se jordbruket föremål för omfattande regleringar. Den kanske viktigaste regleringen är det gränsskydd som tillämpas i så gott som alla länder; för att upprätthålla den inhemska produktionen beläggs således importerade jordbruksmetoder med tullar eller avgifter, eller är föremål för importförbud. Men också på den inhemska marknaden är handeln med jordbruksprodukter reglerad. Priserna på flertalet jordbruksprodukter fastställs således genom politiska beslut och inte genom prisbildning på den fria marknaden. Under tidigare år har subventioner använts för att hålla tillbaka prisnivån. Utnyttjandet av livsmedelssubventioner har dock minskat under år, senare och omfattar idag bara vissa mjölkprodukter. Utöver de nämnda kraven finns en rad mer eller mindre svårgenomträngliga regelkomplex som påverkar konkurrensförutsättningarna för jordbruket, t.ex.jordförvärvslagstiftningen och stödet till jordbruket i Sverige. norra Men även frånsett regleringarna skiljer sig livsmedelskedjans olika delar i viktiga avseenden från modellens fria konkurrensmarknad. Inom alla led av livsmedelskedjan har utvecklingen under efterkrigstiden inneburit koncentration. Det gäller såväl produktionsanläggningarna inom livsmedelsindustrin, som har blivit större och färre, som i fråga om ägandet där utvecklingen har gått mot monopol- eller oligopoltendenser. Såväl i primärproduktionen som i distributions- och handelsledet har utvecklingen inneburit koncenen tration mot större och färre enheter. Utvecklingen inom olika led av livsmedelskedjan beskrivs närmare i de följande kapitlen.

ä Amanda

$ÄÄ:7W

;fänawnv - . åiâkxyg-jmâ

å. åáánávnsäaäâz.

b Ngzgmy

. J wb3vF5

k w

vLgÅ-g. Svara

F jäåciii-iêélaiäiáflg Füâäütrzáx ;n 3 .x r { ° V

@$$ååá§êâ{w

V u. 4h.

3¶Samhällsutveckling och

konsumtionsmönster

Efterkrigstiden har i många avseenden inneburit revolution. Under en en relativt begränsad period har således upplevt ganska dramatiska förändringar i fråga om ekonomiska förhållanden, levnadssätt och konsumtions-

mönster. Detta har även satt betydande spår när det gäller vad äter och dricker. Den ekonomiska tillväxten var sett etti historiskt perspektiv - - extremt snabb under 1950- och 60-talen. Under dessa år, som i väsentliga avseenden lade grunden till den höga levnadsstandard som vi kan njuta idag, av upplevde således en låg arbetslöshet, en låg inflation och hög ekonomisk en tillväxt. Mellan 1950 och 1960 ökade bruttonationalprodukten BNP med i genomsnitt 3,4 procent per år, mätt realai termer. Under den följande tioårsperioden var tillväxten ännu snabbare. Under 1960-talets fem första år var noteringarna rekordartade i genomsnitt växte BNP då med 5,3 procent, och under de kommande fem åren med 3,8 procent. Vilka var då huvudorsakerna till detta Allmänt kan konstatera att man ett stort antal faktorer under denna period samvarierade på ett gynnsamt sätt, och det är därför svårt att peka ut någon enskild faktor. Några viktiga faktorer var dock utan tvivel den snabba produktivitetsökningen inom industrin, utvecklingen inom varuhandeln där självbetjäningssystemets genombrott har haft en mycket stor betydelse, samt de stora investeringarna i kraftproduktion. Av avgörande betydelse också den snabba produktivivar tetsökningen inom jordbruket möjliggjorde överflyttning arbetssom en av kraft till andra, mer expansiva sektorer, samtidigt jordbruksproduktiosom nen ökade. Under 1970- och 80-talen har den ekonomiska utvecklingen varit mindre gynnsam. Till stor del är detta ett internationellt fenomen, bl.a. har som orsakats av 1970-talets oljechocker. Men även specifika svenska faktomer rer som ett i förhållande till omvärlden ogynnsamt kostnadsläge har bidragit till att tillväxttakten blivit lägre än tidigare. Mellan 1974 och 1984 ökade BNP således endast med i genomsnitt ca l,6 procent per år. Den snabba ekonomiska tillväxten har både påverkats av och påverkat samhällsutvecklingen. En viktig förändring gäller t.ex. jordbrukets ställning i ekonomin. 1början 1950-talet svarade jord- och skogsbruket för knappt av 12 procent av den samlade bruttonationalprodukten. År 1985 var motsvarande siffra knappt två procent.

Men också andra stora och synliga förändringar präglade utvecklingen. Under 1950- och 60-talen skedde snabb utbyggnad och upprustning av en vägnätet, samtidigt SJ genomförde omfattande rationaliseringar av som järnvägstrafiken. En följd det blev att en stor del av de transporter som av dittills hade skett järnväg flyttades över till lastbilstrafik. Tillväxten i per kombination med de förbättrade vägarna gav också utrymme för en snabb ökning antalet personbilar. År 1950 fanns det 250 000 personbilar i av ca Sverige, motsvarande 28 invånare per personbil. Tio år senare var antalet nära 1,2 miljoner 6,3 invånare bil. I dag finns det ca 3,1 miljoner perper sonbilar i Sverige, vilket innebär att det i genomsnitt går 2,7 personer på en personbil. Bilismens snabba genombrott har haft en avgörande betydelse både för den ekonomiska tillväxten och för vårt levnadssätt. viktig utvecklingstrend har varit den ökade förvärvsfrekvensen En annan för kvinnor. År 1946hade fjärdedel de gifta kvinnorna förvärvsarbete en av utanför hemmet. 20 år siffran 45 procent, och i dag har den nått senare var upp till 68 procent. Den snabba ekonomiska tillväxten har också inneburit att konsumtionen har ökat. Den sektor därvid har ökat snabbast är den offentliga konsom sumtionen, mellan 1950och 1970 ökade med i genomsnitt nära 5 prosom år. Sedan 1970-talets början har ökningstakten varit mera måttlig cent per - 2,5 procent år likväl har den offentliga konsumtionen under ca per - men mycket lång följd av år växt snabbare än den privata. en En tendens har gällt för de flesta industriländer är, att livsmedelskonsom sumtionens andel den totala privata konsumtionen tenderar att minska av vid ökade inkomster. I Sveriges fall har denna tendens varit mycket markant; år 1950svarade livsmedel för 30 procent av den privata konsumtioca medan andelen i dag är knappt 19procent uteätande oräknat. nen, Men också inom livsmedelsposten har betydande förändringar skett. Pâ kort sikt är våra matvanor relativt stabila, men över en längre tidsperiod har vissa förskjutningar betydelse skett. Under 1950-och 60- talen skedde en av snabb minskning konsumtionen mjöl och gryn, en tendens som dock av av har upphört under år. Konsumtionen av matpotatis minskade likalesenare des relativt snabbt fram till mitten 1970-talet. Därefter har den i stort sett av varit konstant. Däremot har konsumtionen av ris ökat. Förbrukningen konsumtionsmjölk som är jordbrukets viktigaste av inkomstkälla minskade fram till början 1970-talet, för att därefter - av återigen börja öka. Sedan 1980-talets början har dock ånyo en svag minskning kunnat observeras. Introduktionen av lättmjölk år 1969och en periodvis omfattande subventionering mjölkprodukter har spelat en viktig roll i av denna utveckling. Köttkonsumtionen ökade under 1960- och 70-talen. Under l980-talet har viss nedgång skett, för både fläsk- och nötkött. en Det är emellertid inte bara sammansättningen vad äter och dricker av har förändrats. De samhällsförändringar som nyss beskrevs har också som inverkat på hur äter. En viktig konsekvens bl.a. den ökade förvärvsfrekvensen bland kvinav är, att mycket den matlagning som tidigare skedde hemmeni numera nor av sker industriellt. Livsmedelsindustrin har genomgått en snabb expansion

genom att efterfrågan på halvfabrikat och färdiglagad mat med förlängd hållbarhetstid har ökat. Djupfrysta varor introducerades i Sverige i mitten 1940-talet, fick av men sitt verkliga genombrott först 10 år senare. Under 1950-talet fick också självbetjäningssystemet sitt genombrott. Utgångspunkten för denna butiksform var just djupfrysta eller paketerade varor. Också t.ex. mjölk i pappförpackning såg dagens ljus under l950-talet. Färdiglagad mat blev allt vanligare under denna period. År 1948 introducerades t.ex. barnmat på burk och vällingar en "reform" inledningsvis - som väckte misstro men som småningom blev självklarhet för de flesta barnfaen miljer. Den främsta drivkraften bakom självbetjäningssystemets framväxt de var snabba lönekostnadsstegringarna under 1950- och 60-talen, incitasom gav ment till att minska personalkostnaderna i butikerna. Denna tendens fortgår än dag,i om än i andra former datakassor etc.. Under början 1950-talet av rådde dessutom periodvis brist på arbetskraft till servicenäringarna. Ett annat sätt att öka lönsamheten och omsättningen i detaljhandeln att öka var sortimentet. Den s.k. branschspridningen blev ett viktigt inslag i utvecklingen av butiksstrukturen under 1950- och 60-talen; de tidigare livsmedelsbutikerna började sälja tekniska artiklar, pappersvaror osv. Samtidigt tvingades en stor del av de traditionella specialaffärerna att läggas ned charkuteributiker, fiskaffárer etc.. Ur snabbköpsbutikerna växte på detta sätt allivsbutikerna med ett bassortiment av praktiskt taget alla sorters fram, och såsmåningom varor stormarknaderna. De senare är till stor del en produkt bilismens snabba av ökning. Hur butiksstrukturen har utvecklats beskrivs närmare i kapitel 6. Utvecklingen satte sin prägel också på vardagslivet i hemmet. Allt mindre tid kom att ägnas åt matlagning även de senaste åren i viss utsträckning om har inneburit en återgång till viss manuell matlagning, och den matlagning som skedde understöddes till allt större del elektriska hushållsappaav rater av olika slag. Också införandet av kyl- och frysskåp liksom diskmaskiner och på senare år "food processors och mikrougnar har haft en stor betydelse för hur vardagslivet, ätandet och drickandet har gestaltat sig. Det är emellertid inte bara livsmedelskonsumtionen inom hemmets väggar som har ändrats. En viktig förändring har gällt de s.k. storhushållens ökade betydelse. Fria Skolmåltider beslöts t.ex. av riksdagen år 1946,varigenom många skolbarn kom att få en stor del av sitt näringsintag utanför hemmet. Också inom andra sektorer företag, myndigheter m.m. har - personalrestauranger blivit allt vanligare. Även antalet luncher på restaurang har uppvisar en snabb tillväxt. Sammantaget innebär detta att t.ex. livsmedelsindustrin numera riktar stor del sin försäljning till kunder en av utanför dagligvaruhandeln. Sammanfattningsvis har således både samhället i allmänhet och vårt konsumtionsmönster i synnerhet genomgått genomgripande förändringar under de senaste 30-40 åren. Utvecklingen har också inneburit ändrad rollen fördelning; exempelvis utför industri, handel och storkök i dag många de av uppgifter som tidigare skedde i hemmen. I de följande kapitlen diskuteras utvecklingen inom olika led av livsmedelshanteringen utförligare.

;H1än . "" 325313 . I

å Tiämââåâä Wüwafsâsâsr

2133wiâáulffñêå.

anxists vä , . i :âüäømam.:

ägget;

W

s$;§§g.gmwwsmm

. in; :amma-sdxmsaøkásw

;vä-imii.: :km 3i

gggâgâae:mm nam mmm L

;ágá-mri "regim,äkni . §§i§áf$§4é§mä Mitrania siamâfñ

y ÅFWMQÅ å Vââzxgamar: amg när 5 v áiâäxgggviszmw;:m: inne:

åiâázf

ämmSäül$hä.akfñ§4§3ä

akiiâiiiøäáxluásøammgzâças:E

Å 4

25:1..táüyüâzmá 223m2:a.:

fånmmmmmm hagâgái . åümásømüsøés a: . sâåáz4wááe Tiraáisøgwmmi å

y 7 3:31:46;

år Vä-âm: än

márám i

j

1§g§§ÃV.J;

4¶Produktion av livsmedelsråvaror

4.1 Jordbruket

De stora förändringar som har ägt i samhället under efterkrigstiden har rum påverkat jordbruket på flera sätt. Ett antal faktorer har således bidragit till att jordbruket idag spelar en betydligt mindre roll i samhällsekonomin, både mätt som antalet sysselsatta och som andel av den totala produktionen, än för 40 år sedan. Men trots att jordbrukets andel av både produktionsvärde och sysselsättning har minskat, så är det politiska intresset för jordbruksfrågorna fortfarande stort. Det finns flera förklaringar till det. En är att jordbruket är basen för vår livsmedelsproduktion, varigenom varje diskussion livsmedel och om livsmedelspriser har en naturlig utgångspunkt i förhållandena inom jordbruket. En annan förklaring är att den snabba krympningen jordbruket av under främst 1950- och 60-talen medförde besvärliga anpassningsproblem som fortfarande lever kvar, framför allt i form av regionala problem. Service av olika slag på landsbygden har försämrats i takt med att befolkningstätheten har minskat. Också frågan om jordbruksbefolkningens materiella standard har varit en återkommande fråga på den politiska dagordningen. Slutligen har befolkningsomflyttningarna och samhällsutvecklingen fört med sig stora förändringar i kulturlandskapet. Orsakerna till jordbrukets speciella problem problem är likartade i - som de flesta industriländer är i huvudsak två. Dels har livsmedel låg inkomst- elasticitet; när inkomsterna ökar, ökar inte efterfrågan på jordbruksprodukter i samma takt. I synnerhet gäller detta för baslivsmedel av olika slag. Dels kännetecknas de flesta livsmedel av låg priskänslighet priselasticitet: det går med andra ord inte att i någon större utsträckning öka efterfrågan genom prissänkningar. Till detta kommer att de beskrivna samhällsförnyss ändringarna har lett till att de livsmedel som efterfrågas i större utsträckning har hög förädlingsgrad. Detta innebär att efterfrågan riktas mot förädlingsindustrin i första hand och endast i mindre utsträckning kommer den egentliga jordbrukssektorn till godo. Ett viktigt faktum i sammanhanget är, att produktivitetsutvecklingen har varit snabbare inom jordbruket än inom andra sektorer. Detta förhållande diskuteras i det följande. För att kunna förstå vilken roll utvecklingen inom jordbruket har för prisbildningen på livsmedel är det viktigt att förstå hur marknaden för jord-

bruksprodukter fungerar. Till skillnad från teoriböckernas marknad är marknaden för jordbruksprodukter ofullkomlig i en mängd avseenden.

Detta är bl.a. en följd av att marknaden för jordbruksprodukter är starkt reglerad. I det följande beskrivs dels några huvuddrag i jordbrukspolitiken, dels de allmänna tendenserna inom jordbruksnäringen under senare år.

Jordbrukspolitiken Embryot till modern jordbrukspolitik skapades under mellankrigstidens ekonomiska kriser. För att skydda jordbruket mot krisens verkningar

starka prisfall och hård internationell konkurrens med inslag av dumping

införde de flesta industriländer prisregleringar på jordbruksprodukter. Regleringarna konstruerades i regel så att man genom tullar och avgifter eller kvantitativa importrestriktioner avskärmade den egna marknaden för jordbruksprodukter från alltför kraftig påverkan av internationell konkurrens.

Den första samlade jordbrukspolitiken tillkom för Sveriges del år 1947. De grunder för jordbrukspolitiken som då lades fast kan i allt väsentligt fortfarande sägas leva kvar, även om tyngdpunktsförskjutningar mellan de mål som ingår i politiken har förekommit.

Under efterkrigstiden har man i Sverige talat om tre centrala mål för den svenska jordbrukspolitiken, nämligen produktionsmålet, inkomstmälet och effektivitetsmålet/konsumentmâlet. Dessa mål har under olika perioder haft skiftande formuleringar och olika inbördes tyngd. Enligt nu gällande livsmedelspolitiska/jordbrukspolitiska riktlinjer talar man om försörjningsmålet att trygga livsmedelsförsörjningen såväl i fredstid som under avspärr-

ning och krig som ett huvudmål samt inkomstmålet och konsumentmålet

som likställda delmål under huvudmålet. Vid sidan av nämnda mål finns det i jordbrukspolitiken ett flertal andra mål, nämligen miljö- och resursmål, regional- och sysselsättningspolitiska mål, handelspolitiska mål etc.

De medel som i huvudsak utnyttjas för att de uppställda målen skall nås är likaledes i huvudsak tre.

Priserna på och avsättningen jordbruksprodukter regleras genom den

av s.k. jordbruksprisregleringen. Jordbrukspriserna fastställs av statsmakterna efter överläggningar mellan statensjordbruksnämnd som representerar staten, jordbruksnämndens konsumentdelegation samt Lantbrukarnas förhandlingsdelegation. De priser man förhandlar fram upprätthålls dels genom avgifter på importerade livsmedel gränsskyddet, dels genom en reglering av avsättningen på den svenska marknaden marknadsreglering och export.

För att bidra till att effektivitetsmålet uppnås bedriver staten en rationaliserings- och jordpølitik, som syftar till att på längre sikt öka effektiviteten inom det svenska jordbruket.

Slutligen stödjer statsmakterna på olika sättforskning, försök och undervisning på jordbrukets område.

Areal och sysselsättning Den svenska åkerarealen var som störst omkring år 1920, då den omfattade ca 3,8 miljoner hektar. Fram till omkring år 1950 minskade den mycket

långsamt. Men från början av 1950-talet gick utvecklingen snabbare. Under 1950-talet lades i genomsnitt 17 000 hektar åker ned varje år, och under 1960talet 33 000 hektar. Under perioden 1950-75 minskade den totala åkerarealen från ca 3,7 miljarder hektar till omkring 2,95 miljoner hektar. Därefter har åkerarealen varit i stort sett konstant.

En fråga av stor betydelse i detta sammanhang är vilken jordbruksareal som är nödvändig för att vår livsmedelsförsörjning med hänsyn bl.a. till

beredskapsmål skall kunna upprätthällas.

-

Det finns av naturliga skäl inget självklart och entydigt svar på det. Bland annat beror det på vad som odlas. Vidare har den fortsatta tekniska utvecklingen inom jordbruket en avgörande betydelse, liksom storleken och antalet hos de brukade enheterna.

1983 års livsmedelskommitté drog i sitt slutbetänkande slutsatsen att den åkerareal som på sikt skulle krävas för vår livsmedelsförsörjning uppgår till ca 2,6 miljoner hektar. Kommittén utgick i sin bedömning från dåvarande trender i fråga om teknisk utveckling och användning av kemikalier.

Jordbruksproduktionen har sin tyngdpunkt i södra och mellersta Sverige. Hälften av den totala åkerarealen finns i de syd- och mellansvenska slättbygderna, och ytterligare 40% finns i skogs- och mellanbygdema. Endast ca 10% av åkermarken finns i Norrland.

Minskningen av jordbruksmarken har till stor del kommit till stånd genom att företrädesvis mindre enheter har lagts ned. Antalet brukningsenheter har således minskat krafigt, vilket har fått till följd att medelarealen per brukningsenhet har ökat. Genomsnittsjordbruket år 1951förfogade över en areal 12,9 hektar. År 1982 siffran ungefär dubbelt så eller 25,4

av var stor, hektar. Trots denna utveckling har dock mindre än hälften av alla brukningsenheter en åkermarksareal som är större än 20 hektar. Men dessaenheter svarar i gengäld för över tre fjärdedelar av den totala åkermarken.

Sammanslagningen av åkerarealen till större enheter har trots allt varit en ganska långsam process. Få mycket stora jordegendomar har bildats under senare år. Snarare kan man beskriva utvecklingen som en svag ökning av normalföretagets storlek.

När det däremot gäller animalieproduktionen har en kraftig koncentration ägt rum på så sätt att animalieproduktionen har koncentrerats till allt färre företag. 3 procent av hönserierna svarar t.ex. för nära 90% av produktionen, och två tredjedelar av slaktsvinsproduktionen ombesörjs av en tiondel av företagen. Ett viktigt undantag utgörs dock i detta avseende av mjölkproduktionen som fortfarande är starkt decentraliserad.

Också sysselsättningen inom jordbruket har minskat kraftigt. I likhet med de flesta andra länder var Sverige länge ett jordbruksland. Fortfarande i början av 1950-talet arbetade en fjärdedel av befolkningen inom jordbruket och dess binäringar. Därefter har emellertid antalet sysselsatta inom jordbruket minskat kraftigt. Det hänger till stor del samman med att efterfrågeutvecklingen inom andra delar av ekonomin var mycket snabb under 1950och 60-ta1en. Detta fick till följd att jordbruksbefolkningen speciellt den

yngre delen sögs upp av andra sektorer, framför allt industrin. Från att

således för 35 år sedan ha utgjort en fjärdedel av totalbefolkningen utgör jordbrukarna idag mindre än fem procent av totalbefolkningen.

Stora befolkningsomflyttningar har blivit följden av den olikartade utvecklingen inom olika näringsgrenar. Detta har naturligtvis periodvis medfört stora problem, speciellt för jordbruksbefolkningen. Men samtidigt har utvecklingen medfört att den totala produktionen i samhället har kunnat öka dels genom att jordbruket har blivit effektivare, dels genom att den

arbetskraft som har lämnat jordbrukssektom har fått anställning i andra näringsgrenar med hög produktivitet.

Trots att således såväl den brukade arealen som antalet sysselsatta inom jordbruket har minskat kraftigt under efterkrigstiden, så har den totala produktionen ökat. Mellan år 1950och år 1985ökade således den totala produktionen inom jordbruket med nära 40 procent, mätt i fasta priser.

Produktiviteten inom jordbruket har alltså ökat. Störst var produktivitetsökningarna under l960-talet. Arbetsproduktiviteten produktionen per arbetstimme ökade då med i genomsnitt 8,1 procent per år. Under samma period ökade den totala produktiviteten produktionsvärdet per insatt

krona med i genomsnitt 6 procent per år. Därefter har den genomsnittliga

ökningen av arbetsproduktiviteten trendmässigt minskat. Under 1970-talets första fem år ökade arbetsproduktiviteten med i genomsnitt 7,5 procent per år. Under perioden 1980-85var ökningen endast 2,6 procent per år i genomsnitt. Men även om produktiviteten mätt som arbetsproduktivitet såle-

- des har ökat i långsammare takt än tidigare, så har med undantag för de allra senaste åren produktivitetsutvecklingen inom jordbruket varit snabbare än i näringslivet i sin helhet, och fram till 1980-talets början också snabbare än genomsnittet för tillverkningsindustrin.

Följden av de snabba produktivitetsökningarna har således blivit att det svenska jordbruket i dag producerar 40 procent mer än år 1950, på en areal

är 30 procent mindre och med en arbetsinsats som är en fjärdedel så som stor.

Av intresse i detta sammanhang är naturligtvis inte bara hur mycket som har producerats utan också vad har producerats. Figur 4.1 visar hur

som åkermarken har fördelat sig på olika ändamål under perioden 1961-1985.

%

i 100

Övrigåkerareal

60-

Fodersád

20A Vall,gronloder ensilageväxteroch

° I l 1 I 1 1 1 l l I l r V

1951 63 65 57 69 71 73 75 77 79 31 83 135

Källa:Jordbruksstatisliskårsbok Figur 4.1. Åkerarealensfördelning 1961 85 i procent.

- Företagmed merän 2ha åker.

Som synes har relationerna mellan olika grödor varit stabila under hela perioden. Detsamma gäller även för fördelningen mellan vegetabilier och animalier; under hela efterkrigstiden har vegetabilierna värdemässigt svarat för ca en femtedel av det totala produktionsvärdet. Hur jordbrukets produktionsvärde har fördelat sig på olika produkter under perioden 1950-1985 framgår av figur 4.2.

Muljarderkr A

12 1 g Animalier ./

-. ./..øz.ZI.\J_A./a_./

10 "s./

8 -1 4 6 -1 i 4 I .. - Vegetabilier ,,-/ --" 11x1

" løø|

2qøøøuføfø_\sf,\\\f

Ollllllllllllllllll: 1950525415658 6062 64 66 68 70 72 74 76 78 80 82 84 86 Källa:Statensjordbruksnámnd Figur 4,2. Jordbruketsproduktionsvärde,fördelat på vegetabilierochanimalier 1950- 86.Miljarder kronor i 1980årspriser.

Mjölk är den största inkomstkällan för jordbruket. Under hela 1970-talet och första hälften av 1980-talet har mjölkproduktionen bidragit med nära hälften av jordbrukets bruttointäkter. Vilka effekter på kostnadsutvecklingen inom jordbruket har då den skisserade utvecklingen fått I tabell 4.1 prisutvecklingen dels totalt för anges jordbrukets produktionsmedel, dels för ett antal olika delposter. Posten arbete inkluderar såväl jordbrukarens egen arbetslön kostnaden för som lejt arbete. För perioden före 1966/67 har uppgifterna hämtats från kostnadsprisindex, publicerat av jordbrukets utredningsinstitut. För perioden därefter har PM-index använts. Som synes har skillnaderna varit mycket stora mellan olika kostnadsposter. Mest slående är den relativt sett snabba ökningen av arbetskostnaden. Medan t.ex. prisindex för förnödenheter knappt sjudubblades under perioden så ökade prisindex för arbete beräknat efter lantarbetarlönen 55 - gånger. Även prisindex för kapitalkostnader har ökat relativt snabbt dock inte -

Tabell 4.1 Prisutvecklingen för jordbrukets produktionsmedel 1944-85 Index 1944/45 100

Källa: Jordbrukets utredningsinstitut och Lantbruksekonomiska samarbetsnämnden

tillnärmelsevis i utsträckning som "arbetskostnaderna". Mot denna

samma bakgrund är det lätt att förstå att drivkrafterna för att ersätta arbete med kapital d.v.s. att öka mekaniseringsgraden har varit starka.

- -

Figur 4.3 visar utvecklingen av dels den totala arbetsinsatsen ijordbruket eget + lejt arbete, mätt i miljoner arbetstimmar, dels de totala maskininvesteringarna under perioden 1970-84, i fasta priser.

lndex 250 240 230- 220- 210 - 200 - 190- 180 - 170- 160- 150 4

0Masknmnvcsteringarmiljarderkr 140 -

I ArbetstimmarlmllH

70 I I I I | 1 | I l I

I

1970 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 Figur 4.3. Arbetsinsarsochinvesteringarijordbmket 1970-84. Index 1970 100.

Som framgår figuren har antalet arbetade timmar inom jordbruket

av minskat kraftigt sedan början 1970-talet. Det totala antalet arbetade tim-

av

har således minskat med cirka tredjedel mellan 1970 och 1986. Ser mar en

längre tillbaka har utvecklingen varit ännu dramatisk; som tidigare man mer nämndes antalet arbetstimmar inom jordbruket år 1986bara en fjärdedel

var av 1950 års nivå.

När det gäller investeringsutvecklingen är bilden som väntat den motsatta; den snabba produktivitetsutvecklingen inom jordbruket har till stor del åstadkommits genom en ökad kapitalinsats. Den högsta noteringen sedan början av 1970-talet finner år 1976,då de samlade maskininvesteringarna uppgick till nära fem miljarder kronor i 1980 års priser. Under övriga år har maskininvesteringarna uppgått till 3 och 4 miljarder kronor per år i fasta priser.

Sammanfattning Som framhölls i inledningsavsnittet har priserna på de produkter som levereras från jordbruket mätt med det s.k. avräkningsprisindex, A-index

- under en följd av år ökat långsammare än priserna på livsmedel i butik mätt med KPI-J. I den meningen står inte "orsaken" till de reala prisstegringarna på livsmedel att finna i pris- och kostnadsutvecklingen inom jordbruket. Samtidigt bör man emellertid hålla i minnet att livsmedelskedjan är ett komplext system med starka och komplicerade inbördes samband mellan olika led. Som beskrivits i det föregående har exempelvis livsmedelsindustrin

sett över längre följd år tagit över en del av de arbetsuppgifter som

en av tidigare utfördes inom jordbrukssektom. Också tolkningen av t.ex. A-index kan diskuteras; speciellt under senare år har måttet påverkats av att jordbruket burit kostnaderna för exportförluster. Det är således viktigt att inte dra alltför förenklade slutsatser om det ena eller det andra ledets bidrag till en observerad prisstegring.

En fråga som speciellt under senare år har varit föremål för stort intresse är, vilken andel de totala kostnaderna för livsmedelskonsumtionen som

av är hänförlig till jordbrukssektom. En orsak till intresset är naturligtvis den stora betydelse som inkomstmålet för jordbruket tillmäts se ovan om jordbrukspolitiken. Som beskrevs i inledningskapitlet beräknas, för de livsmedel som faller innanför jordbruksprisregleringen, ca en tredjedel av de totala kostnaderna vara hänförliga till jordbruket. Av allt att döma har denna andel varit relativt konstant under 1980-talet. Värt att notera i detta sammanhang är dock att i begreppet "jordbrukets andel också ingår kostnaden för inköpta produktionsmedel. Ser man till enbart förädlingsvärdet inom jordbruket kostnaderna för eget kapital och arbete så har detta uppvisat en kraftig minskning under 1980-talet, uttryckt som andel av de totala livsmedelskostnaderna. Dessa frågor diskuteras utförligare i en annan underlagsrapport till livsmedelsutredningenJ

4.2¶Trädgårdsnäringen

Produktionsvärdet i trädgårdssektom är ca en tiondel av jordbrukssektorns och består till ungefär hälften av prydnadsväxter. Konsumtionsvärdet utgör ca en sjättedel av den totala livsmedelskonsumtionen. I detta led utgör blommor ca en tredjedel av konsumtionsvärdet av trädgårdsprodukterna.

Olikheterna mellan produktions- och konsumtionsmönstren förklaras av

Matkronor. SPKUS 1987:25

höga import- och förädlingsandelar. Förädlingsmarginalen är speciellt hög för köksväxter, frukt och bär. Exporten är försumbar.

Trots att produktionskapaciteten varit i det närmaste oförändrad eller t.o.m. ökat något under den senast tioårsperioden, har produktionsvärdet fallit på grund av sjunkande realpriser. Detta är anmärkningsvärt med tanke på den kraftiga uppgången itvå för branschen viktiga faktorpriser, nämligen energi- och arbetskraftspriserna. Således har trädgårdssektorn uppvisat en förvånansvärt hög anpassningsförmåga. Oljeanvändningen har minskat med 67 procent 1976-84 samtidigt som växthusarealen minskat, växthusbeståndet kraftigt föryngrats och arbetskraften reducerats. Detta innebär sammantaget en kraftig produktivitetsutveckling och stegrad arealavkastning, speciellt i växthusproduktionen.

4.3¶Fiskerinäringen

Fiskets produktionsvärde motsvarar ungefär en tredjedel av trädgårdsnäringens, medan konsumtionsvärdet på fisk är ca hälften av trädgårdsproduktemas eller ca 6 miljarder kronor år 1985. Importvärdet utgör ca en tredjedel av konsumtionsvärdet. Torsk och sill/ strömming dominerar svensk ñskproduktion såväl volym- som värdemässigt. Trots att Sverige värdemässigt är nettoimportör av fisk såexporteras huvuddelen av sillfångsten och ca 40 procent av torskfångsten. Samtidigt importeras fisk i förädlad form, t.ex. frysta torskfiléer. Totalt sett utgör exportvärdet tredjedel

en av importvärdet.

Trots att fiskproduktionen ökat kvantitetsmässigt sedan mitten av 1970talet har produktionsvärdet sjunkit mätt i 1980 års priser, vilket speglar sjunkande producentpriser. En stor förskjutning har emellertid skett inom produktionen från sill/ strömming mot torsk, huvudsakligen orsakad av ett kraftigt sjunkande realpris på sill/strömming och en parallell höjning av torskpriset. Samtidigt har Östersjön ökat i betydelse fångstområde.

som Kvottilldelningen utgör inget direkt hinder för produktionen av någotdera fiskslaget. Däremot har drastisk försämring torskbeståndet i Östersjön

en av ägt rum under de senaste två åren.

Genom en kraftig reduktion av antalet fiskare, speciellt bland dem

som har fisket som binäring, samt en viss ökning i tillväxttakten i sektorns kapitalbestând har produktivitetsutvecklingen trots en viss nedgång i produktionsvärdet varit tämligen god.

5¶Livsmedelsindustri

De förändringar som har ägt rum i samhället under efterkrigstiden i form av t.ex. högre förvärvsfrekvens bland kvinnorna, bilismens ökade omfattning, de förbättrade möjligheterna att förvara livsmedel i hemmen etc. har naturligtvis inte bara påverkat utvecklingen inom jordbruket. Även den industri som förädlar livsmedelsråvaror har genomgått betydande förändringar under perioden. Man kan säga att livsmedelsindustrin har tagit över uppgifter i båda ändarna av livsmedelskedjan. Dels sker en betydande del av den förädling, som tidigare skedde inom jordbruket och annan råvaruproduktion, numera inom livsmedelsindustrin. Dels utför livsmedelsindustrin uppgifter som tidigare var naturliga för hushållen, t.ex. bakning och konservering. Livsmedelsindustrin är således både en produkt av och en förutsättning för det moderna samhället.

I statistiken indelas livsmedelsindustrin i ett femtontal delbranscher. Av både handelspolitiska och jordbrukspolitiska skäl delar man in livsmedelsindustrin i skyddad respektive konkurrensutsatt industri. Den skyddade livsmedelsindustrin omfattas av jordbruksprisregleringen, dvs den är skyddad från utländsk konkurrens genom införselavgifter och eventuell importreglering. Tabell 5.1 redovisar antalet sysselsatta samt saluvärdet år 1985 för livsmedelsindustrins delbranscher.

Tabell 5:1 Saluvärde och sysselsättning i livsmedelsindustrin år 1985

Källa: SCB:s industristatistik

I tidigare kapitel har beskrivits de förändringar av livsmedelskonsumtionen som har ägt rum under de senastedecennierna. Åtskilliga produkter som

tidigare utpräglade färskvaror t.ex. bröd och charkuterivaror har

var - givits längre hållbarhetstider beredning och tillsatser av olika slag

genom

bättre förpackningsteknik. Denna utveckling har flera orsaker. samt genom En orsak är den omstrukturering som har skett inom handeln och som har lett till behov längre lagringstid och annan hantering i dessa led. Dessa

av frågor berörs i nästa kapitel. En faktor är den koncentration som har

annan

produktionen till större och färre anläggningar. Genom att lokala skett av produktionsanläggningar slås ut måste produkterna anpassas till de längre transportavstånd är ofrånkomlig följd av ett mindre antal anlägg-

som en ningar.

l likhet med vad gäller inom andra delar av livsmedelskedjan har

som således koncentrationstendenserna varit starka inom livsmedelsindustrin. I viss mån är detta följd att den totala efterfrågan på livsmedel varit i det

en av närmaste oförändrad under lång följd av år. Tabell 5.2 visar hur livsme-

en delsindustrins olika branscher har utvecklats under perioden 1960-1985med

avseende på antalet enheter.

Tabell 5.2 Antal arbetsställen inomlivsmedelsindustrinsdelbranscher1960- 1985

Bransch 1960 1970 1975 1980 1984 1985

charkuteriind. 289 266 221 189 168 164 Slakteri- o Mejeriindustri 357 203 143 119 111 112 Frukt- o grönsakskonservind. 39 50 50 43 40 41

fiskkonservind. 86 81 77 59 58 57 Fisk- o

fettindustri 10 8 6 9 6 6 Olje- 0 Kvarnindustri 35 29 23 17 19 20 Bageriindustri 875 637 457 330 281 273 Sockerindustri 15 8 8 8 8 8

konfektyrind. 79 51 45 36 32 31 çhoklad- o Ovrig livsmedelsind. 140 60 54 57 52 51 Spritdrycksindustri 106 53 11 8 8 8 Maltdrycksindustri 152 85 51 20 14 14

läskedrycksind. 23 78 18 13 13 Mineral- o -

Hela livsmedelsindustrin 2206 1609 1146 913 810 798

Källa: SCBsindustristatistik

Som framgår av tabellen har antalet arbetsställen minskat mycket snabbt inom livsmedelsindustrin. I kombination med det faktum att antalet anställda har minskat långsammare än i näringslivet i övrigt innebär utvecklingen således att förädlingen av livsmedel har koncentrerats till färre och större enheter.

När det gäller enskilda delbranscher inom livsmedelsindustrin är det inom dryckesvaruindustrin som den kraftigaste koncentrationen skett. Såväl antalet arbetstillfällen som antalet sysselsatta har minskat genom nedläggningar av bryggerier och brännerier. Också inom bageri- och kvarnindustrin har koncentrationen varit stark. För övriga branscher är utvecklingen inte lika utpräglad; tendensen pekar dock mot färre arbetsställen. När det däremot gäller utvecklingen av sysselsättningen finns det både expanderande och stagnerande branscher.

Orsakerna till företagskoncentrationen har delvis berörts. En viktig faktor i detta sammanhang har också utvecklingen inom grossistledet varit, där antalet dagligvarugrossister blivit allt färre. Denna fråga diskuteras i nästa avsnitt. Vidare är en klassisk orsak till företagskoncentration ersättning

av arbetskraft med kapital, d.v.s. automatisering och mekanisering. I likhet med vad som gäller inom annan tillverkningsindustri finns det och har funnits

-

avsevärda stordriftsfördelar inom livsmedelsindustrin. -

Ägarfärhâllanden Den beskrivna koncentrationen inom livsmedelsindustrin har gjort sig gällande inte bara när det gäller anläggningarnas storlek och antal utan också när det gäller ägarstrukturen. På en lång rad delmarknader har således ett eller ett fåtal företag eller ägargrupper en dominerande ställning. Främst inom de jordbruksreglerade områdena råder i flera fall monopolliknande förhållanden.

Inom exempelvis mejeriindustrin och sockerindustrin råder monopol eller nästintill monopol. Inom andra branscher är det ett fåtal företag

som svarar för nästan hela omsättningen. Det gäller t.ex. inom slakteri- och charkuteriindustrin, olje- och fettindustrin samt malt- och läskedrycksindustrin.

Marknadskoncentrationen inom livsmedelsindustrin är således mycket stark. Bakom denna allmänna iakttagelse finns det dock viktiga skillnader när det gäller vem som är ägaren. Man brukar därvid skilja på lantbrukskooperationen, konsumentkooperationen, privata företag svenska och utländska samt statliga företag. Hur det samlade förädlingsvärdet fördelade sig andelsmässigt mellan dessa kategorier framgår av tabell 5.3.

Tabell 5.3 Ägarfördelningen inom livsmedelsindustrin år 1985

Källa: SPKUS 1987:23

Lantbrukskøoperatiønen har en mycket stark ställning framför allt inom den skyddade livsmedelsindustrin. Särskilt påtaglig är denna ägarkoncentration inom mejeri-, slakteri-, charkuteri- och kvarnindustrin. Denna utveckling är en naturlig följd av en integration framåt ifrån råvaruproduktionen. Den helt övervägande delen av lantbrukets produktion samlas således in, förädlas och säljs genom kooperativt ägda företag mejeriföreningar,

slakteriföreningar, spannmålsföreningar osv. Sveriges ca l l0 000 lantbrukare är således som regel anslutna till flera kooperativa föreningar i

genomsnitt nio föreningar per lantbrukare.

Utvecklingen inom konsumentkooperationen har i stället inneburit en integration bakåt. Inom områden där konsumentkooperationen

har haft en stor marknadsandel har man startat egen produktion, bl.a. genom uppköp

företag. Konsumentkooperationen bedriver således egen tillverkning av inom de flesta delbranscherna inom livsmedelsindustrin; man äger anläggningar inom fettvaruindustrin, bageriet, charkuterifabriker, konservfabri-

Konsumentkooperationens produktionsverksamhet handker, kvarnar osv. has nästan uteslutande av Kooperativa förbundet KF. Fortfarande drivs dock ett antal bagerier och charkuterifabriker av konsumentföreningar eller kooperativa produktionsföreningar.

De privata företagen finns representerade inom de flesta branscherna. De utlandsägda företagen återfinns dock i huvudsak inom ett begränsat antal områden såsom frukt- och grönsakskonservindustri, olje- och fettindustri samt kaffeindustri. De branscher där de privata företagen har de största marknadsandelarna är sockerindustrin, fisk och fiskkonserver samt bageriindustrin.

Statliga företag, slutligen, återfinns i huvudsak i två branscher: dryckesvaruindustrin Pripps samt tobaksindustrin Tobaksbolaget. Dessutom har staten aktieposter i ett antal privata företag.

Produktivitet För att bilda sig uppfattning hur effektivt en viss verksamhet bedrivs

en om brukar ange olika mått på produktivitetsutvecklingen. Denna fråga har

man berörts i kapitlet råvaruproduktionen. Rent allmänt kan man konstatera

om att det är svårt att få fram ett rättvisande mått på den totala produktiviteten i

bransch eller verksamhet output per input. I stället brukar man använda en sig partiella hänför sig till de olika produktionsfaktorerna arbe-

av mått som te, kapitalutrustning, råvaror osv. Det vanligaste partiella måttet är arbetsproduktiviteten, förädlingsvärdet i relation till antalet arbetade

som anger timmar.

Vid tolkningen produktivitetsutvecklingen finns det anledning att skil-

av

mellan utvecklingen för enskilda företag och för en hel bransch. Det är självklart att det inom varje bransch finns företag med starkt varierande produktivitet i själva verket är detta en viktig grund för ekonomisk till-

växt. Med strukturell produktivitet brukar man mena det faktum att lågproduktiva företag försvinner från branschen och/ eller att högproduktiva företag tillkommer.

I tabell 5.4 produktivitetsutvecklingenl inom livsmedelsindustrins

anges delbranscher för perioderna 1968-1975 och 1975-1984.

den genomsnittliga produktivitetsökningen inom livsme-

Som synes var delsindustrin betydligt lägre än för tillverkningsindustrin totalt under de studerade perioderna. För perioden fram till år 1975 var det endast två av livsmedelsindustrins delbranscher som hade en snabbare produktivitetsutveckling än tillverkningsindustrin: kvamindustrin samt frukt- och grönsakskonservindustrin. Under perioden 1975-84 var det enligt tabellen endast sockerindustrin hade gynnsammare utveckling av arbetsproduktivi-

som en teten. Ett par viktiga skäl till den jämförelsevis långsamma produktivitetsut-

stagnerande efterfrågan inom Sverige, vecklingen har berörts ovan - en

detdeflateradeförädlingsvärdet i relation till antalet arbetadetim-

Defmierad som mar för arbetarpersonal.Källa: SPKUS 1987:23

Tabell 5.4 Produktivitetsförändring inom livsmedelsindustrin. Procentuell utveckling mellan åren

Källa: SPKUS 1987:23

och små möjligheter till ökad export på grund gränsskyddet i andra

av länder.

Utöver produktivitetsutvecklingen inom enskilda branscher är det också av intresse att studera om produktivitetsutvecklingen skiljer sig mellan den del av livsmedelsindustrin faller innanför jordbruksprisregleringen,

som d v sär skyddad från utländsk konkurrens, och den konkurrensutsatta delen av industrin.

l nationalräkenskaperna klassificeras följande branscher såsom "skyddad livsmede1sindustri: Slakteri- och charkindustri, mejeriindustri, kvarnoch bageriindustri samt sockerindustri. Övriga delbranscher rubriceras "konkurrensutsatta". Det finns många invändningar denna klassifice-

mot ring; vissa delbranscher inom den sk konkurrensutsatta delen påverkas t ex i hög grad av jordbruksprisregleringen. Det gäller bl olje- och fettindustrin

a samt choklad- och konfektyrindustrin.

Av uppgifterna i tabellen är det svårt att utläsa det finns någon skill-

om nad i produktivitetsutvecklingen mellan den skyddade och den konkurrensutsatta livsmedelsindustrin. Inom båda kategorierna finns det branscher som har haft såväl snabbare som långsammare ökning av arbetsproduktiviteten än branschen i dess helhet. Värt att notera är dock att slakteri- och charkindustrin samt mejeriindustrin, som tillsammans svarade för än

mer hälften av livsmedelsindustrins totala saluvärde år 1985, genomgående har haft en lägre produktivitetsökning än såväl genomsnittet för livsmedelsindustrin i ännu högre grad för tillverkningsindustrin totalt.

som - -

Import och export Ett utmärkande drag för livsmedelsindustrin är dess utpräglade hemmamarknadskaraktär. Av den totala tillgången på livsmedelsindustriprodukter beräknas således endast ca 10procent täckas genom import. Det rör sig dels om produkter som under vissa säsonger eller totalt över året inte framställs

inom landet, färsk frukt och färska grönsaker. Dels rör det sig om import t ex sker för att komplettera den inhemska produktionen när denna inte som räcker till. Denna import fungerar således som regulator på marknaden. Det innebär i sin tur att importvolymen har uppvisat stora variationer mellan åren. En genomgående tendens är emellertid att andelen importerade livsmedel såväl förädlade som totalt sett har minskat sedan 1970-talets - början. Det är emellertid stora skillnader importandelen mellan olika branscher. Medan fisk- och ñskkonservindustrin år 1985hade en important ex del på över 50 procent, så motsvarande andel för slakteriindustrin, mejevar rier och sockerindustri fem procent eller mindre. förädlade livsmedel är regelmässigt mindre än importen och Exporten av har sedan början 1970-talet uppgått till i genomsnitt ca 1,5procent av den av samlade exporten. Den totala exporten av livsmedel har under samma period varit ungefär dubbelt såstor, eller knappt 3 procent av den totala expor- Också här är emellertid skillnaderna mellan delbranscher betydande. I ten. de flesta branscher ligger exportandelen under 10procent. För mejeriindustrin värdet för 1984 3 procent. För exempelvis fisk- och frskkonservindusvar tri samt choklad- och konfektyrer var andelen däremot över 20 procent.

Pris- och kostnadsutvecklingen inom livsmedelsindustrin

När det gäller pris- och kostnadsutvecklingen inom livsmedelsindustrin finns det flera skäl anledning att skilja mellan den skyddade och den av konkurrensutsatta delen industrin. Framför allt gäller det i fråga om av prisbildningen; för den skyddade livsmedelsindustrin ligger större delen av sektorn ca 65 procent av saluvärdet inom jordbruksprisregleringen, och använder råvaror vilkas priser direkt eller indirekt bestäms av regleringen. Jordbruksregleringen är därför den dominerande faktorn för prisbildningen inom sektorn. Inom vissa delbranscher framför allt bageriindustrin har - dock även lönekostnaderna en betydande inverkan på prisbildningen. Inom den konkurrensutsatta livsmedelsindustrin är prissättningen däremot i huvudsak internationellt bestämd. Råvarukostnaden utgör mer än hälften saluvärdet, och större delen råvarorna är antingen importerade av av eller beroende av jordbruksprisregleringen. När det gäller kostnaderna dominerar insatsvaror såväl den skyddade den konkurrensutsatta livsmedelsindustrin. Av den totala produktionssom kostnaden svarade således år 1984 insatsvarorna inklusive kostnader för reparationer och energi för 80 procent av produktionsvärdet för skyddad livsmedelsindustri och för 77 procent för den konkurrensutsatta delen. Motsvarande tal för arbetskostnaderna var 15respektive 13 procent. En viktig skillnad mellan de två delarna av livsmedelsindustrin gäller importen. Jordbruksprisregleringen syftar just till att skydda den inhemska produktionen från utländsk konkurrens, vilket har beskrivits ovan. Regleringen innebär således att importprisernas nivå avpassastill den inhemska prisnivån införselavgifter och tullar. Importandelen är också som genom nämnts relativt liten inom den skyddade livsmedelsindustrin. nyss Inom den konkurrensutsatta delen industrin är däremot importkonav kurrensen betydande. Av det totala produktionsvärdet år 1984utgjordes ca

27 procent av import. Denna andel har varit relativt stabil sedan 1970-talets början.

l likhet med vad som gäller för övriga delar av livsmedelskedjan finns det flera sätt att mäta prisutvecklingen inom livsmedelsindustrin. Ett mått på hur produktpriserna i olika delbranscher har utvecklats är dets k producentpriset, som är ett mått på företagens genomsnittliga priser på hemmamarknaden och exportmarknader. I tabell 5.5 anges hur produktpriserna har utvecklats under perioden 1970-85 inom livsmedelsindustrin totalt och uppdelat på konkurrensutsatt respektive skyddad del. Dessutom anges utvecklingen av konsumentprisindex KPI.

Tabell 5.5 Producentprisets utveckling i tillverkningsindustrin och livsmedelsindustrin samt utvecklingen av KPl. Årlig procentuell förändring

1970-75 1975-80 1980-85

a Källa: SPKUS 1987:23

Som framgår av tabellen har producentpriserna under 1980-talet i genomsnitt ökat något snabbare än för tillverkningsindustrin totalt, liksom ijämförelse med konsumentprisindex KPI. Denna utveckling är enligt tabellen helt hänförlig till det faktum att den skyddade livsmedelsindustrin har haft en snabbare producentprisutveckling än tillverkningsindustrin. Den konkurrensutsatta delen av livsmedelsindustrin har däremot hållit jämna steg med såväl KPl som med prisutvecklingen i tillverkningsindustrin under 1980-talet.

Men uppenbarligen är valet av tidsperiod för jämförelser av stor betydelse. Studerar situationen under 1970-talet är bilden den motsatta; då var prisstegringstakten inom den skyddade livsmedelsindustrin betydligt lägre än motsvarande tal för såväl dess konkurrensutsatta motsvarighet som tillverkningsindustrin totalt. Också priserna, måtta med KPI, ökade snabbare än priserna i den skyddade livsmedelsindustrin under denna period. Ser till hela perioden 1970-85 så har i själva verket producentpriserna i den skyddade livsmedelsindustrin ökat långsammare to m betydligt lång-

sammare än såväl den konkurrensutsatta livsmedelsindustrin som till-

verkningsindustrin totalt.

Under dessa uppgifter döljer sig naturligtvis delbranscher med varierande prisutveckling. En analys av förhållandena i olika delbranscher inom livsmedelsindustrin ges i rapporten.

Vilka orsaker finns det då till den observerade prisutvecklingen En naturlig utgångspunkt är att undersöka hur olika typer av kostnader har utvecklat sig. Som nämndes ovan är den dominerande kostnadsposten inom livsmedelsindustrin kostnaderna för inköp av råvaror. Denna post svarar för hela livsmedelsindustrin för mellan 75 och 80 procent av saluvärdet. Löne-

koncentrationen inom livsmedelsindustrin SPKUS 1987:23

kostnaden normalt för 10-15 procent. Övriga kostnader har

svarar uppenbarligen marginell betydelse; endast stora trendmässiga avvikelser från tidigare utvecklingsmönster skulle kunna ge någon delförklaring till observerade högre producentpriser.

l tabell 5.6 angesden genomsnittliga ökningstakten i procent per år för de viktigaste kostnadsposterna inom livsmedelsindustrin för perioden 1980-85:

Tabell 5.6 Genomsnittlig årlig ökning för vissa kostnadsposterinom livsmedelsindustrin 1980-85

KällazsPKUs 1987:23

Som synes är det råvarukostnaderna som har ökat mest, eller nära dubbelt så snabbt som arbetslönerna. Detta ger också en indikativ förklaring till att den skyddade livsmedelsindustrin under 1970-talet hade en långsammare prisutveckling än den konkurrensutsatta delen. Den skyddade livsmedelsindustrin köper i princip uteslutande sina råvaror från den inhemska marknaden råvaror som faller inom jordbruksprisregleringen. Genom livsme-

delssubventioner och prisstopp har prisutvecklingen i det prisreglerade ledet

de s k partiprisema hållits nere, vilket har fått effekter framför allt på den skyddade livsmedelsindustrins rávarukostnader. När livsmedelssubventionerna minskade under l980-talet steg kostnader och priser till en mera marknadsanpassad nivå.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att priserna i livsmedelsindustrin mätt som producentprisindex under l980-talet har ökat snabbare än den genomsnittliga prisnivån i konsumentledet KPI. I synnerhet gäller detta för den skyddade livsmedelsindustrin. Mot detta skall dock ställas det faktum att utvecklingen under 1970-talet var den motsatta; då ökade producentpriserna för livsmedelsindustrin långsammare än konsumentprisindex. I synnerhet gällde detta för den skyddade livsmedelsindustrin, till följd av subventioner och prisstopp. Det är förhållandevis enkelt att konstatera att råvaruprisernas utveckling har spelat en avgörande roll för producentprisutvecklingen. 1vilken mån den uppmätta prisutvecklingen har påverkats av de andra tendenser som har beskrivits i det föregående koncentration, ökad

vertikal integration etc är svårare att avgöra.

-

6¶Parti- och

detaljhandel

Som framgått av den föregående beskrivningen har utvecklingen under efterkrigstiden inneburit att en allt större andel kostnaderna för livsmedel

av har kommit att hänföra sig till led i livsmedelskedjan än primärpro-

senare duktionen. Framför allt är det kostnaderna för handel och distribution

som har ökat.

Vad är det då som har lett fram till detta Vilka är de största kostnadsposterna inom handel och distribution och vilka är orsakerna bakom deras utveckling Och hur sker prisbildningen inom handeln

6.1 Partihandeln

Definitionsmässigt innebär partihandel försäljning av varor till andra än privatpersoner huvudsakligen till detaljhandeln men också till storhus-

håll såsom restauranger, skolor etc. Grossistfunktionen innehåller en rad komponenter, varav de viktigaste torde vara sammanställning av ett lämpligt sortiment, inköp, lagerhållning, fysisk distribution, marknadsföring, kreditgivning samt samarbets- och utbildningsfunktioner olika slag.

av

I likhet med vad som har skett i andra delar av livsmedelskedjan har partihandeln under efterkrigstiden genomgått en kraftig koncentration. I mitten av 1950-talet fanns det således ca 260 lager- eller distributionscentraler. Därav svarade ICA för 70 stycken, KF för ett 30-tal och privata grossister för resterande 160 lagercentraler. År 1985 hade antalet minskat till 52

ca stycken. Därav svarade ICA för 21 stycken, KF för 15och Dagab inklusive Metro för 16stycken. Vid sidan av dessa k fullsortimentsgrossister finns

s en relativt stor grupp av mindre, fristående dagligvarugrossister med livsmedel i sortimentet. Det rör sig i allmänhet om grossister som i något avseende är specialiserade t ex på grönsaker, kött, ost eller som riktar sig till en viss kundkategori kiosker, bensinstationer etc.

Även antalet fristående grossister således är betydande, så de

om svarar tre stora blocken ICA, KF och Dagab för den helt dominerande andelen av omsättningen i partihandelsledet.

ICA är således den största grossisten, med totalt ca en tredjedel av den totala omsättningen. KF för fjärdedel och Dagab för omkring

svarar ca en en femtedel. Tillsammans svarar de tre blocken för mer än tre fjärdedelar

av branschens totala omsättning.

Kostnader, länsamhet och effektivitet Vilka effekter har den bedrivna utvecklingen fått när det gäller pris- och

nyss kostnadsutvecklingen inom partihandeln Allmänt sett kan man konstatera

det i utsträckning saknas användbar statistik för att beskriva kostatt stor nadsutvecklingen i partihandeln.

Det finns flera problem förknippade med detta. Ett är att terminologi och definitioner skiljer sig mellan de olika företagen, vilket försvårar jämförel-

skillnad gäller partihandelns prestationer gentemot detaljhanser. En annan deln. Olika grossister har skilda sortiment och bidrar dessutom i varierande grad med olika service. Exempelvis bidrar KF:s lagercentraler inte

typer av med bevakning butikslägen eller med kapitalförsörjning. Graden av

av nya integration med tidigare led i livsmedelskedjan ger också de olika blocken olika förutsättningar.

Av nämnda skäl är det svårt och missvisande att ge ett sammanfattande mått på kostnads- och produktivitetsutvecklingen för den samlade partihandeln med livsmedel. Däremot kan vissa uppgifter presenteras om kostnadsstrukturen och lönsamheten inom de olika grossistblocken.

Kostnaderna inom partihandeln domineras av kostnader för inköpta va-

Denna post för 75-80 procent av partihandelns totala kostnader. ror. svarar När det gäller kostnadsstrukturen i övrigt utgör kostnaderna för personal den största kostnadsposten. Tabell 6.1 visar kostnader och resultat i KF:s lagercentraler, mätt i procent av omsättningen, under perioden 1974-83:

Tabell 6.1 Kostnadsstrukturen inomKF:s distributionscentraler exkl varukostnader 1974-83

Bruttovinst 6,5 6,9 6,8 7,l 7,l 7,6 7,7 7,4 Personalkostnad 3,3 4,2 4,3 4,3 4,3 4,3 4,l 4,l

o intäkter Resultat l,5 l,0 0,8 0,8 0,4 0,7 l,0 0,8

bl utdebiterade transport- och reklamkostnader.

Denna post avser a Källa: KF

Enligt tabellen har kostnadsstrukturen varit relativt stabil under hela den studerade perioden. Således har personalkostnaden sedan senare delen av 1970-talet uppgått till drygt fyra omsättningen, och utgör därmed

procent av den största enskilda kostnadsposten. Hyreskostnadens andel har också varit tämligen konstant och legat kring 0,6 procent av omsättningen.

6.2¶Detaljhandeln

För den enskilde konsumenten har de förändringar som har skett inom detaljhandeln haft stor effekt på det dagliga livet. Sedan början av 1950-

en

talet har således omvälvande förändringar skett i form av butiksnedläggningar, snabbköpssystemets expansion, en breddning av sortimentet i dagligvarubutikerna och tillkomsten av stormarknader. Under år har den

senare ökade mekaniseringen och automatiseringen i viss utsträckning fått stå tillbaka, medan manuell betjäning, bröd bakas i butiken har återupp-

som osv rättat något av sin forna glans. Avsikten med detta avsnitt är dels att översiktligt beskriva utvecklingen, dels att diskutera hur utvecklingen har påverkat prisbildningen och kostnadsutvecklingen i detaljhandeln.

Butiksstrukturen I likhet med utvecklingen inom övriga delar av livsmedelskedjan har detaljhandeln genomgått en snabb koncentrationsprocess under efterkrigstiden, både i fråga om ägarförhållanden och när det gäller antalet butiker.

Butiksstrukturen har således förändrats kraftigt, i riktning mot ökad stordrift. År 1950 fanns det närmare 30 000 butiker inom dagligvaruområdet, jämfört med ca 20 000 år 1964 och ca 8 100 år 1986. Denna utveckling har möjliggjorts genom självbetjäningssystemets snabba genomslag. Detta har i sin tur i stor utsträckning baserats på en nära nog total övergång till paketerade varor.

En viktig förändring är likaledes den ökning av sortimentet som har skett i de kvarvarande butikerna. Forna tiders specialaffárer har i allt större utsträckning ersatts av sk fullsortimentsaffärer, saluför alla typer livs-

som av medel, samt dessutom dagligvaror av annat slag. Påen modern stormarknad finns idag uppåt 3 500 olika livsmedelsartiklar, och därtill dagligvaror av olika slag. För 15 år sedan var motsvarande siffra ca 2 300. Därtill kommer att antalet nytillkomna och borttagna artiklar är relativt stort. I butik

en tillkommer således varje år omkring 300 nya artiklar, medan 240 för-

ca svrnner.

Färsäljningsformer De förändringar i samhället som har ägt rum under efterkrigstiden, och

som har beskrivits i kapitel har också påverkat butiksstrukturen på dagligvaruområdet. När det gäller detaljhandelns lokalisering har utvecklingen inneburit att butikerna i allmänhet finns i bostads- eller trafrkorienterade lägen. Samtidigt har, som nyss beskrevs, antalet butiker blivit färre och större.

Den viktigaste pådrivande faktorn bakom denna utveckling har sannolikt varit självbetjäningssystemets tillkomst. Den första självbetjäningsbutiken i Sverige invigdes år 1947.Under 1950-och 60-talen expanderade denna försäljningsform mycket snabbt. Två huvudförklaringar kan urskiljas till självbetjäningssystemets framgångar: dels var det ett sätt att få ner kostnaderna och väntetiderna vid toppbelastningar. Dels var den försäljningsformen

nya både en följd av och en förutsättning för den allt större andelen paketerade och förädlade varor.

I självbetjäningsbutikernas spår följde allt större butiker: "supermarkets och stormarknader. Den viktigaste orsaken till de successivt större butikerna var att det antogs finnas samband mellan omsättningens storlek och lönsam-

heten. Återigen spelade självklart bilismens ökade betydelse en avgörande roll för denna utveckling.

Ett huvudskäl för etablerandet av större butiker var således ett föregivet samband mellan omsättning och lönsamhet. Huruvida detta samband har gällt i praktiken är svårt att svara på. Dels saknas det i stor utsträckning jämförbara och statistiskt representativa data. Dels skulle det, även om såda-

data fanns, vara svårt att göra direkta jämförelser, bl a därför att storna marknader i regel tillhandahåller ett större sortiment och andra tjänster än mindre butiker exempelvis serveringar. Till detta kommer att värderingen

ägarens och familjemedlemmarnas arbetsinsats har en avgörande betyav delse för nettoresultatet i mindre butiker.

Handelns utredningsinstitut HUI publicerar årligen resultaten av en studie av lönsamheten i detaljhandeln. Siffermaterialet hämtas från samtliga företag anlitar Företagsbyråernas Service AB för år 1984/85 ca 2 500

som företag inom samtliga delar detaljhandeln. Även materialet sannolikt

av om inte uppfyller krav på fullständig statistisk representativitet, såtorde resultaten ändå ge en relativt god bild av de faktiska förhållandena.

Tabell 6.2 visar nettoresultatet i procent av omsättningen inom enskild handel för butiker i olika omsättningsklasser år 1985. De angivna uppgifter-

är justerade med hänsyn till butiksägarens ersättning för eget arbete och na eget kapital se SPKUS 1987:24.

Tabell 6.2 Nettoresultat i procent avomsättningen för butiker i enskild handelår 1985

Källa: SPKUS 1987:24

Som framgår av tabellen finns det ett relativt tydligt samband mellan omsättning och nettoresultat. Siffrorna bör dock tolkas med försiktighet a på grund svårigheterna att korrekt värdera butikinnehavarens ersättning.

av

Utvecklingen mot större och färre butiker gick snabbast under perioden fram till 1970-talets början. En viktig förändring inträdde genom introduk-

k servicebutiker närbutiker". Gemensamt för dessabutiker är tionen av s att de har liten säljyta och ett begränsat sortiment. Vidare har de i allmänhet ett längre öppehållande än vanliga självbetjäningsbutiker, och är i många fall lokaliserade i anslutning till bostadsområden. Därmed fungerar de i första hand kompletterande inköpskälla för hushållen. En viktig

som en faktor bakom framväxten av servicebutiker var, att affárstiderna släpptes fria år 1972.Under är har dock gränserna mellan "vanliga" dagligva-

senare rubutiker och servicebutiker i viss mån suddats ut; dels genom att de förra har förlängt sina genomsnittliga öppethållandetider, dels genom att de senare successivt har breddat sina sortiment.

Tabell 6.3 illustrerar utvecklingen för olika butikstyper under perioden 1960-1985.

Tabell 6.3 Utvecklingen för olika butikstyper 1960-85

1960 1970 1980 1986 Förs- Förs- Förs- Förs- Butiksform Antal andel Antal andel Antal andel Antal andel Supermarket Def: 400 m3 säljyta 25 3% 800 30% 1550 57% 1740 62,3% Övriga dagligvarubutiker 23000 97% 12100 70% 6200 38% 4560 29,5% Service/jourtrañkbutiker 35 1250 5% 1800 8,2% - - - Totalt, cirka 23000 100 13000 100 9000 100 8100 100 Källa: Supermarket nr 5/87

Som framgår av tabellen svarade i början 1960-talet k supermarkets av s endast för ca 3 procent dagligvaruhandelns omsättning. År 1986 hade av andelen tjugodubblats. Anmärkningsvärt är också den snabba ökningen av mindre butiker, typ service- och trafikbutiker. Förlorarna har varit de mindre allivsbutikerna. Av de 23 000 sådana butiker som fanns i början 1960-talet återstår i dag knappt 5 000. Värst av drabbade inom denna kategori är de allra minsta butikerna, med en årsomsättning på mindre än fyra miljoner kronor. Butikskoncentrationen inom detaljhandeln har också inneburit att en relativt liten andel av butikerna svarar för stor del den totala omsättningen av en. År 1985 svarade således 10procent av butikerna för över 40 procent av den samlade omsättningen.

Ågarfärhâllanden

Också när det gäller ägarförhållanden är koncentrationen stark inom dagligvaruhandeln. Tre block ICA, KF och Vivo/Favör således för - - svarar ca 85 procent av dagligvaruhandelns totala försäljning och för omkring 80 procent av det samlade antalet butiker, vilket framgår av tabell 6.4.

Tabell 6.4 Marknadsandelar för olika detaljhandelsgrupper 1986

- Källa: Supermarket nr 5/87

Utvecklingen under år har inneburit att fördelningen av antalet senare dagligvaruaffärer mellan dessa tre block inte har ändrats nämnvärt sedan början 1970-talet. Däremot har klar förskjutning ägt rum av blockens av en relativa andelar den totala dagligvaruhandeln till förmån för lCA-blockav Sedan början 1970-talet har ICA således ökat sin andel av dagligvaruet. av marknaden från 23 procent till 33 procent år 1986. ca Ett karaktäristiskt dragi utvecklingen inom handeln är integrationen mellan parti- och detaljhandelsleden s k vertikal integration. Varuleveranserna till detaljhandeln sker således huvudsakligen inom något av de tre dominerande blocken ICA, KF och Dagab/Vivo/Favör. Störst leveransandel har KF, 95 procent. ICA-butikerna och Vivo/Favör-butikerna hämtar i geca nomsnitt 70-75 procent respektive 60-65 procent av sin detaljhandelsförsäljning från sin grossist. En faktor har bidragit till att vidmakthålla och förstärka blocksamsom manhållningen är den kedjegemensamma prissättningen. Den innebär att butikerna i stor utsträckning följer de rekommenderade priser cirkapriser kalkyleras regionalt i varje kedja, ofta i samarbete med respektive grossom sistled. Ett allt vanligare inslag inom dagligvaruhandeln är extrapriser, som ofta tillämpas samtliga butiker inom en butikskedja i ett visst område. av Också s.k. veckoannonsering, där extrapriser annonseras gemensamt i kedjans namn, är ett vanligt medel för att hålla samman ett block. Utöver samarbetet när det gäller prissättning sker också andra former av samverkan inom respektive block. Det kan gälla fmansieringsstöd till nyetablerade butiker, utbildning, bevakning av lämpliga butikslägen osv.

Öppettider

Fram till årsskiftet 1971/72 butikernas öppethållandetider reglerade i en var särskild lag. Därefter blev butikerna fria att själva besluta om sina öppethållandetider. Detta fick till följd att öppettiderna kom att bli ett allt viktigare konkurrensmedel. Under åren närmast efter 1972blev det allt vanligare med ett senare öppethållande speciellt kring veckosluten. När det gäller öppethållande på söndaskedde också under denna period markant ökning av sådant öppetgar en hållande speciellt för varuhusen. Enligt 1975 års affärstidskommitté som hade till uppgift analysera effekterna de fria affärstidema ökade att av således andelen varuhus hade Söndagsöppet från 7 procent i november som 1971till 22 procent i november 1974. Under de senaste åren har återigen öppethållandetiderna fått en stor betydelse konkurrensmedel. Tidningen LIVS, utges av SSLF, Sveriges som som Livsmedelshandlareförbund, genomför sedan 1984 undersökningar av hur öppettiderna utvecklas inom de privata dagligvarubutikerna. Enligt undersökningarna förlänger allt fler butiker sina öppethållandetider. Speciellt gäller detta för butiker med årsomsättning över 3miljoner kronor. Exempelen vis hade i genomsnitt 47 de undersökta butikerna Söndagsöppet procent av år 1986, jämfört med 42 procent år 1984. För den största storleksklassen i undersökningen, med årsomsättning över 25 miljoner kronor, var moten svarande tal 62 procent för år 1986 och 49 procent för år 1984.

Också när det gäller stängningstiderna på andra dagar än söndagar har en senareläggning skett under år. År 1984 stängde 12,8 procent de

senare av undersökta butikerna senare än klockan 20; år 1986 var motsvarande siffra 16 procent. Motsvarande tendens finns när det gäller stängningstiderna på lördagar.

Det finns flera orsaker till de ökade öppettiderna. Ökat dubbelarbete har medfört en ökad efterfrågan på möjligheter att handla eller kompletteringsköpa efter ordinarie arbetstid. Samtidigt har den drastiska minskningen av antalet dagligvarubutiker gjort öppethållandet till ett viktigt konkurrensmedel.

Det är svårt att utvärdera de samlade effekterna för lönsamhet och effektivitet i handeln till följd de k förlängda öppethållandetiderna. Å

av s ena sidan innebär ökat öppethållande att fasta kostnader såsom hyres- och värmekostnader, avskrivningar m m fördelas på en större omsättning, förutsatt att det ökade öppethållandet för med sig sådan. Å andra sidan ökar

en lönekostnader rn m speciellt i mindre butiker mer än proportionellt mot den ökade Öppettiden, eftersom arbetet då kommer att ske på sk obekväm arbetstid. Inom ramen för föreliggande studie har inget entydigt samband

positivt eller negativt kunnat fastställas mellan förlängda öppettider och

lönsamhet.

Køstnadsutvecklingen i detaljhandeln Någon samlad statistisk redovisning av kostnadsutvecklingen inom detaljhandeln existerar inte. Däremot finns det olika partiella undersökningar som ger en översiktlig bild av kostnadsförhållandena.

Handelns utredningsinstitut har vid några tillfällen genomfört undersökningar av kostnader och effektivitet i detaljhandeln.

För dagligvaruhandeln utgör de viktigaste kostnadsposterna utöver kostnaderna för varuanskaffning, vilka är i storleksordningen 80 % av de totala kostnaderna kostnaderna för dels personal, dels lokaler. Tabell 6.5visar hur dessa poster, satta i relation till omsättningen, har utvecklats under perioden 1970-1985 uppgifterna avser livsmedelsbutiker med självbetjäning. Tabell 6.5 Kostnadsutvecklingen inom detaljhandeln 1970-85 i procent av omsättningen

1970 1975 1980 1985

Reklam, transporter och underhåll samt ränta och kalkylerade avskrivningar. Källa: HU1, Kostnads- och effektivitetsdata

Som synes svarar personalkostnaderna för ca 60 °/oav de totalt redovisade kostnaderna. Värt att notera är också att såväl personalkostnadernas som lokalkostnadernas andel av nettoomsåttningen steg under 1970-talet. Under första hälften av 1980-talet har däremot andelarna varit relativt konstanta.

Uppgifterna bör dock tolkas med försiktighet, bl a därför att det möter avsevärda problem att rättvist värdera innehavares och familjemedlemmars egen arbetsinsats. De statistiska problemen har också berörts ovan.

Lokalkostnaderna utgör likaledes en betydande kostnadspost. Enligt tabellen svarar lokalkostnaderna för ca en fjärdedel av de totala kostnaderna. Kostnadsandelen har varit relativt konstant sedan mitten av l970-talet. Detsamma kan sägas om övriga kostnader.

l tabellen redovisas också hur bruttovinsten skillnaden mellan försäljning och varukostnader har utvecklat sig. Det framgår att bruttovinsten trendmässigt har ökat sedan början av l970-talet. Det bör dock noteras att bruttovinstens andel fortfarande är betydligt lägre inom livsmedelshandeln än inom annan detaljhandel. För de flesta andra branscher inom detaljhandeln ligger motsvarande andelar kring 30-40 procent.

Av intresse är också vilken andel olika kostnadsposter svarar för i butiker i olika omsättningsklasser.

Tidningen LIVS, publicerar årligen uppgifter om kostnader och lönsamhet inom sina medlemsföretag. Beräkningarna bygger på samma grundmaterial HUIs refererade undersökning. För år 1985avser uppgifter-

som ovan na 584 företag. De uppgifter som presenteras avser bl a nettoresultatet för företagen i olika omsättningsklasser, kostnadernas fördelning, bruttovinsten samt ett antal effektivitetsmâtt såsom nettoomsättningen per kvadratmeter säljyta, nettoförsäljning per arbetad timme etc.

1 tabell 6.6 redovisas olika kostnadsposters andel av omsättningen i butiker i sju olika omsättningsklasser. Uppgifterna avser år 1985.

Tabell 6.6 Kostnadsfördelning i butiker i olika omsättningsklasser

Kostnadsslag Omsättningsklass mkr/år

0,5- 1,0- 3,0- 5,0- 10,0- 15,0- 25,0- Samt

1,0 3,0 5,0 10,0 15,0 25,0 liga Personal 2,6 6,5 8,0 8,9 9,8 9,8 10,0 9,3 Lokal inkl fastighet 3,0 2,1 2,5 2,9 3,2 3,6 3,7 3,3

Källa: LIVS nr 8/1986

Som tidigare nämnts svarar personalkostnadema i genomsnitt för ca 60 procent av de totala kostnaderna exkl. varuanskaffning. Som framgår av tabellen tenderar personalkostnadema att öka vid ökande företagsstorlek. Till vissdel är detta emellertid en effekt av att butiksägarens lön som i små

företag svarar för en betydande del av de totala personalkostnadema inte

har medräknats.

Även lokalkostnaderna är proportionellt högre vid större butiker. Till stor

del är detta en följd av att många mindre butiker ligger i äldre fastigheter med förhållandevis låg hyresnivå. När det gäller övriga kostnadsposter finns det ett negativt samband mellan butiksstorlek och transportkostnader. Däremot utgör kostnaderna för reklam och marknadsföring en större kostnadsandel i större butiker.

När det gäller kapitalkostnader räntor och avskrivningar är det svårt att urskilja tendenser när det gäller butiksstorlekarna. Rent allmänt kan man konstatera att kapitalkostnaderna tenderar att bli allt större del de en av totala kostnaderna på grund av att en modem dagligvarubutik kräver betydande investeringar i maskiner, kyl- och frysdiskar samt annan utrustning.

Produktivitetsutveckling

För att mäta förändringar effektiviteten inom eller mellan industribrant ex scher används vanligen någon typ av produktivitetsmått. Normalt uttrycks detta som förhållandet mellan produktionsvärdet och de kostnader kan som hänföras till produktionen. Inom handeln har begreppet produktion emellertid inte någon självklar betydelse. Handeln svarar inte för någon varuproduktion. Vad därman för vanligen försöker mäta är summan av de tjänster som detaljhandeln tillhandahåller för att varorna skall finnas tillgängliga för konsumenterna. Det finns emellertid olika uppfattningar vilket mått bäst speglar om om detta. Ofta använder man omsättningen ett mått på handelns produktion som output. Detta mått har dock flera svagheter. I det pris konsumenterna som betalar för en vara ingår ersättning både för själva och för de tjänster varan som är knutna till försäljningen. Skillnader i dessa tjänster återspeglas dock inte automatiskt i omsättningen. En butik kan exempelvis erbjuda ett bredare sortiment eller ha ett större inslag manuell betjäning än utan av en annan att ha en annan omsättning. Likväl innebär dessa skillnader från konsumentens synpunkt att värdet av den ena butikens produktion är större än den andras. Ett annat problem rör vilka prestationer handeln utför. Som beskrisom vits i tidigare kapitel har utvecklingen under senare år inneburit en förändrad arbetsfördelning inom olika led livsmedelskedjan. Exempelvis har av det under senare år blivit vanligare med manuell betjäning i form av t ex styckning av kött i butikerna, och att butiker bakar sitt bröd. Dessa eget förändringar innebär att handeln har tagit över uppgifter tidigare utförsom des inom livsmedelsindustrin. Samtidigt innebär det ökade inslaget farav digförpackad mat att livsmedels- och emballageindustrin har tagit över uppgifter som tidigare skedde i handeln eller i hushållen. Av detta skäl är det svårt att tolka förändringar i varje produktivitetsmått för handeln, sett över en längre tidsperiod. Begreppet produktivitet har således ingen självklar betydelse, och det finns olika uppfattningar om vilket mått som bäst uttrycker produktivitetsförändringar i handeln. Med teknisk produktivitet brukar den man mena distribuerade varumängden, sammanvägd till något ekonomiskt mått, vanli-

omsättningen, i förhållande till faktorinsatsen, d v s arbete och kapital. gen Två vanliga mått på produktiviteten är dels omsättningen per sysselsatt, dels omsättningen kvadratmeter säljyta. Figur 6.1 illustrerar hur produktivi-

per

mätt med dessa mått, utvecklades under perioden 1977-83. Uppgifterteten,

är hämtade från studie Handelns forskningsinstitut. Omsättningen na en av är här uttryckt i fasta priser.

Index 108

106-

I Omsättningpersysselsatt 84 -q

OOmsattning kvadratmeterper 82 80 - 78 1 r | I l I

1977 1978 1979 1980 1981 1118 1983

Figur Produktiviretsutvecklingeni dagligvaruhandelnl977- 83. Index /977 100.

har produktivitetsutvecklingen, uttryckt på detta sätt, minskat

Som synes under perioden, och speciellt under l980-talet.

När det gäller arbetsproduktiviteten, d omsättningen per anställd, an-

v s

den refererade studien två tänkbara förklaringar till den minskande ger produktiviteten. Den är att konsumenterna under l980-talet, till följd av

ena minskad köpkraft, i större utsträckning efterfrågade billigare livsmedel. Därigenom sjönk värdet livsmedelskonsumtionen, d v s omsättningen,

av medan den personalinsats krävdes för att hantera varorna inte minska-

som de i utsträckning. Den andra orsaken kan enligt studien vara för-

samma knippad med det ökade öppethållandet; förlängda öppettider har medfört

ökning personalinsatsema utan att motsvarande uppgång i försäljen av en ningsvolymen har kunnat konstateras. Vårt att notera i detta sammanhang är att arbetsproduktiviteten inom andra delar av detaljhandeln fackhandel

-

olika slag under motsvarande period i de flesta fall har ökat. av -

När det gäller ytproduktiviteten omsättningen kvadratmeter torde

per minskningen bero på att i början av l980-talet gjorde relativt stora

man utbyggnader lokaler utan att motsvarande säljökning kom till stånd. I

av

till vad gäller för arbetsproduktiviteten är denna tendens allmotsats som mängiltig för hela detaljhandeln.

I anslutning till vad som ovan nämndes om svagheterna med de använda måtten kan nämnas att en negativ utveckling av ytproduktiviteten inte alltid bör sessom något negativt. Tillgång till stora lokalytor bättre framkom-

ger lighet för såväl kunder som personal, och möjliggör en större andel manuell betjäning; något som i sig innebär en minskad arbetsproduktivitet, men som av de flesta upplevs som en kvalitetsförbättring.

De presenterade uppgifterna representerar genomsnitt för hela dagligvarusektorn. Det finns emellertid stora skillnader mellan butiker i olika storleksklasser. Figur 6.2 anger den genomsnittliga årliga produktivitetsutvecklingen för dagligvarubutiker i tre storleksklasser: 1-2 sysselsatta storleksklass 3-5 sysselsatta II samt mer än fem sysselsatta III. De mått

som illustreras är dels arbets- och ytproduktiviteten uttryckta på sätt

samma som i föregående diagram, dels lageromsättningshastigheten. Det sistnämnda måttet används ofta inom detaljhandeln, eftersom lagerhanteringen spelar en avgörande roll för lönsamheten. En hög lageromsättning innebär

en minskad räntebelastning, en ökad likviditet och ökat lager- och hyllutrymme vilket ger möjlighet att ta in fler produkter. I allmänhet innebär högre

en lageromsättningshastighet också minskat svinn och minskad inkurans. Va/År

I l I

l lll

Omsättning anställd ä Omsättning - Lageromsâttning

per per

kvadratmeter Figur 6.2. ProduktivitetsuIvecklingenidagligvaruhandeln. Utveckling olika srorleksklasser.i

Som synes är skillnaderna mycket stora mellan storleksklasserna. Även om samtliga grupper uppvisar negativa utvecklingstal för samtliga tre indikatorer, finns de största minskningarna uppenbarligen i de minsta butikerna. Framför allt gäller detta för utvecklingen av arbetsproduktiviteten. En viktig förklaring torde vara att mindre butiker har betydligt sämre möjligheter än större att minska personalkostnaderna vid en tillfällig eller permanent minskning av efterfrågan.

Priser och marginaler Vid ett studium varför livsmedelspriserna har ökat snabbare än andra av vanligen från konsumentpriserna, dvs priserna i detaljhanpriser utgår man deln. Därmed blir det också av speciellt intresse att undersöka hur prisbildningen och prissättningen sker i denna sektor. I föregående avsnitt har beskrivits den omfattande vertikala integration kännetecknar distributionen av livsmedel. Den största delen av dagligsom varuhandeln sker således inom tre stora blockbildningar. Inom vart och ett dessa sker prissättningen i huvudsak enligt homogena principer. av Prissättningen inom dagligvaruhandeln sker således i stor utsträckning genom centralt administrerade cirkaprislistor prisrekommendationer. Tidigare utgavs dessa listor bl Sveriges Livsmedelshandlareförbunds av a SSLFs regionala organ. Sedan mitten av 1970-talet har prissättningen dock successivt övertagits av detaljhandelskedjorna. I stort sett gäller för den enskilda handeln att det löpande praktiska prissättningsarbetet utförs av partihandelsanknutna prissättare. Dessa lämnar förslag till cirkapriser i lokala pris- och marknadskommittéer som består av företrädare för köpmännen. Även cirkaprislistorna är att betrakta som om rekommendationer såföljs de i praktiken i hög grad av de enskilda butikerna. Inom ICA finns som regel ett direkt samband mellan cirkaprislista och distributionsområde. ICA-köpmännen bestämmer själva vilka konsumentpriser skall användas. Däremot förväntas en allmän uppslutning kring som gemensamma kampanjprissättningar. Inom Dagab finns inte något direkt samband mellan distributionscentral och cirkaprisområde. Grundprincipen är att Dagabs kunder Vivo/Favör m själva ansvarar för cirkaprissättningen. Prissättningen inom KF äger rum på olika nivåer. Pâcentral nivå beslutas priserna endast för en liten del av sortimentet. Större delen av sortimentet prissätts på regional nivå av en prissättningsansvarig tjänsteman. Priserna fastställs sedan vanligen i ett s k regionalt säljråd, som består av butiksförsäljnings-, lagercentralschefer fl. Inom var och en av de femton regionerm tillämpas normalt ett regionpris för flertalet Konsumbutiker samt avvina kande priser för t ex Obs stormarknader och Domus-varuhus. Konsumentföreningarnas policy är att medlemmarna i en förening skall kunna förvänta sig enhetlig prisnivå i föreningens butiker. Detta innebär att butikerna i en princip skall följa de gemensamma prisbesluten, även om avvikelser kan göras. Prissättningen inom dagligvarudetaljhandeln sker i stor utsträckning efter traditionella principer, som inte nämnvärt har förändrats under åren. Priserinte i första hand till kostnaderna för olika varor och varuområna anpassas den utan styrs bl konkurrenssituationen, t ex lågt pris på s k sociala av a Totalt sett, för hela varusortimentet i en butik, är prissättningen därvaror. emot kostnadsanpassad. Inom handeln tillämpas således till övervägande del en procentmarginal för att beräkna försäljningspriserna. Det finns emellertid produkter där öresmarginaler eller kombination av procent- och öresmarginaler tillämpas. en

Marginalerna för enskilda varugrupper varierar relativt kraftigt. Det finns flera orsaker till detta. Dels för olika varugrupper med sig olika kostnader för försäljning och marknadsföring. Dels väljer olika butiker och butikskedjor att profilera sig på olika sätt. Skilda marginaler på olika blir

varugrupper därmed ett viktigt konkurrensmedel. Slutligen finns nämnts bety-

som ett dande traditionellt inslag i prissättningen; nödvändighetsvaror såsom mjölk och bröd har sedan lång tid tillbaka relativt låga marginaler, medan marginalerna för t ex djupfryst, glass och bryggerivaror tradition är relativt

av höga.

Tabell 6.7 anger den ungefärliga marginalen enligt prislista i detaljhandeln för ett antal varugrupper. Marginalen definieras därvid skillnaden

som mellan detaljhandelns inköpspris för varan och försäljningspriset till konsument, uttryckt i procent av det sistnämnda priset.

Tabell 6.7 Genomsnittlig detaljhandelsmarginal 1987-02-28 KF, ICA Hakon, ICA Eol sammanvägt

Här ingår även andra varugrupper än ovanstående. Vissa färskvaror frukt

som och grönt, fisk och mjukt matbröd ingår dock ej.

Källa: SPK

Debatten kring marginalstrukturen har ibland stått het. Från handelns sida har t ex hävdats att enskilda marginaler inte återspeglar respekti-

varors ve varas faktiska kostnader i handeln. Skälen till detta skulle a vara den prisreglering som rådde under större delen 1970- och 80-talen, den

av samt nya marknads- och konkurrenssituation som har uppstått. Tanken bakom användningen av procentmarginaler är, att så länge förändringen i handelns inköpspriser förändras i takt med kostnaderna så blir lönsamheten oförändrad.

Om handeln i stället tillämpade öresmarginaler,

skulle effekten bli att dyrare varor skulle bli billigare och billigare skulle bli dyrare vid i

varor övrigt oförändrade förhållanden. Momsen tenderar att förstärka denna effekt.

Inom ICA E01 i södra Sverige tillämpar man en individuell Cirkaprisservice IPS-systemet individuell prisservice för de butiker, som önskar

företagsanpassad prissättning med hänsyn till konkurrenssituationen elen ler önskad profil. Utgångspunkten är den normala cirkaprislistan för området. Företaget avvikelser till respektive distributionscentral, som ge-

anger

IPS-systemet i förväg kan göra kalkyl över vad prisjusteringarna nom en innebär för just det företagets bruttovinst. Företaget får sedan en individuellt anpassad prislista. Tekniken finns således idag för att tillämpa en butiksindividuell prissättning.

Omsättning, bruttovinst och lönsamhet Som framgått av tidigare avsnitt är omsättningen i detaljhandeln av avgörande betydelse för produktivitet och lönsamhet. I den mån det produktivitetsmått eller lönsamhetsmått används inkluderar omsättningen som en

som variabel är påståendet truism. Oavsett vilket mått som används så torde

en dock ökad omsättning på kort sikt innebära en ökad produktivitet, efter-

en

de huvudsakliga produktionsfaktorerna är relativt konstanta på kort som sikt; fasta kostnader, framför allt hyror, slås ut på fler försålda enheter och personalkostnadema torde på kort sikt uppvisa mycket måttliga variationer.

Omsättningen i dagligvaruhandeln har utvecklats svagt sedan 1970-talets början. Den enda markerade ökningen som har skett sedan 1970-talets

mer början ägde under perioden 1972-75.Under dessa år ökade omsättning-

rum

med 2-4 år i reala termer. I samband med den svaga ekonoen procent per miska utvecklingen under senare delen av 1970-talet och hittills under 1980talet har omsättningen mätt i reala termer planat ut. Under perioden 1976- 85 minskade omsättningen i livsmedelsdetaljhandeln med i genomsnitt 0,3

år i reala År 1985 den totala omsättningen inom procent per termer. var dagligvaruhandelns detaljistled ca 185miljarder kronor.

Bruttovinsten definieras skillnaden mellan försålda varors försälj-

som nings- och inköpsvärde. Utvecklingen under senare år pekar på att bruttovinsten ökar med ökande omsättning. Orsakerna till det är att större butiker i allmänhet har lägre inköpspriser och att deras sortiment har en större andel varor med högre marginal, t ex specialvaror av olika slag.

Bruttovinsten har också stigit över åren. Mellan 1970och 1985ökade, som tidigare har nämnts, bruttovinsten i detaljhandeln från ca 16procent till

t ex ca 19,5 procent.

Nära knuten till frågan bruttovinstemas utveckling är frågan om lön-

om samheten. Traditionellt sett har lönsamheten inom dagligvaruhandeln varit låg, jämfört med andra samhällssektorer.

Det är emellertid svårt att hitta helt jämförbara mått mellan olika sektorer. Huvudorsaken till detta har berörts ovan, nämligen att handel är en sen/iceverksamhet och därför svårligen kan jämföras med tex tillverkningsindustrm.

7¶Världsmarknadspriser och import

Som konstaterats i det föregående utgör världshandeln med livsmedel en begränsad del av världsproduktionen. Grundorsaken till det är att de flesta länder stödjer sin jordbruksproduktion med hjälp av gränsskydd och subventioner. Detta ger upphov till nationellt reglerade marknader, som är helt eller delvis avskärmade från internationell konkurrens. Enligt vissa uppskattningar svarar världshandeln med livsmedel och livsmedelsråvaror endast för cirka lO procent av den samlade världsproduktionen.

Det begränsade handelsutbytet innebär omvänt att de flesta länder i den industrialiserade världen idag är helt eller delvis självförsörjande i fråga om livsmedel. I själva verket har de snabba produktivitetsökningarna inom jordbruket, i kombination med en dämpad tillväxt i ekonomierna i övrigt och en stagnerande efterfrågan på livsmedel, lett till väldiga överproduktionsproblem. Inom stora områden är självförsörjningsgraden produktionen i relation till konsumtionen väl över 100procent. Inom exempelvis den europeiska gemenskapen EG var självförsörjningsgraden för smör ca l5O procent år 1983/84, och för socker l25 procent för samma period. Exemplen kan mångfaldigas. Sammantaget har utvecklingen inneburit att de producerande länderna i allt större utsträckning har fått avsätta sina överskott på världsmarknaden. Allt eftersom de producerade mängderna har ökat har detta emellertid blivit allt svårare, och den internationella handeln med vissa livsmedel har alltmer blivit en "dumpingmarknad med successivt fallande priser. Exempelvis var världsmarknadspriset på vete i början av 1987 det lägsta på 50 år. Konkurrensen mellan olika regioner har också ökat, och relationerna mellan t ex EG och USA beskrivs ofta i termer av "handelskrig, där ömse sidor beskyller varandra för att tillämpa otillåtna medel såsom exportrestitutioner och dumping.

När det gäller den handel som förekommer inom jordbruks- och livsmedelsområdet är det ett fåtal länder som dominerar, bl a USA, Canada, Australien, Argentina och Nya Zeeland. EG är en stor exportör men även en betydande importör, bl a när det gäller fodermedel. Under år har det

senare blivit allt vanligare med bilaterala avtal mellan import- och exportländer. Det innebär i sin tur att den fria världsmarknaden för livsmedel minskar ytterligare.

Av det sagda följer att världsmarknadspriserna för livsmedel är en dålig indikator på faktiska produktions-, utbuds- och efterfrågeförhållanden, bl a

därför att den handel som sker i stor utsträckning utgörs av försäljning av dumpingkaraktär.

Till detta kommer att det för många varugrupper är svårt att fastställa ett världsmarknadspris, på grund av faktorer som skillnader i kvalitet och sortiment, och det faktum att handelsvolymen är begränsad. Endast för ett fåtal varugrupper kan man relativt enkelt och entydigt fastställa världsmarknadspriser. Det rör sig då om varugrupper som dels är relativt homogena, dels är föremål för en omfattande internationell handel. Exempel på sådana varor är socker, majs och kaffe.

Men även varor som är föremål för en betydande internationell handel varierar starkt i pris. Det finns tre huvudorsaker till det. Dels är jordbruksanknutna marknader känsliga för klimatiska variationer. Dels varierar utbudet kraftigt mellan olika säsonger. Slutligen är den kortsiktiga priskänsligheten för jordbruksprodukter i allmänhet mindre än för t ex industriprodukter.

Sveriges import av livsmedel Importen av livsmedel till Sverige spelar en viktig roll för att uppfylla olika mål handelspolitiska, bistândspolitiska och konsumentpolitiska.

-

Sveriges totala varuimport uppgick år 1985till cirka 244 miljarder kronor. Därav utgjorde livsmedel drygt 14 miljarder eller knappt sju procent. Hur livsmedelsimporten fördelade sig på huvudsakliga varugrupper framgår av tabell 7.1, som också anger motsvarande andelar för år 1970.

Tabell 7.1 Sverigesimport av livsmedel,fördelad huvudsakliga varugrupper år 1985och 1970

Källa: SCB, Utrikeshandelsstatistiken

Som synes har relationerna mellan olika varugrupper varit stabila under den studerade perioden. För de största importandelama svarar dels frukt och köksväxter, dels kaffe och te m m, vilka tillsammans står för mellan 55 och 60 procent av den totala livsmedelsimporten. Kaffe, som är den största enskilda importerade livsmedelsprodukten, svarade år 1985 ensam för 20 procent av livsmedelsimporten.

En tendens som är tydlig i både Sverige och i andra industriländer är, att livsmedlens andel av den totala importen har minskat sedan 1970-talets början. År 1970 utgjorde livsmedelsimporten till Sverige således cirka 10 procent den totala varuimporten. År 1985 nämnts, motsva-

av var, som ovan

rande siffra endast cirka sju procent. Det finns flera orsaker till detta. Ett skäl är att livsmedelskonsumtionens andel av den totala konsumtionen har minskat. Detta har berörts i de föregående kapitlen. Ett annat skäl är att graden

av protektionism tycks ha ökat i många länder till följd av överproduktion i den egna livsmedelsproduktionen.

En fråga som har ett nära samband med frågan den totala livsmedels-

om importens minskande andel är vilken utvecklingen har varit när det gäller importen av jordbruksprisreglerade resp icke jordbruksprisreglerade livsmedel. l tabell 7.2 har en sådan fördelning gjorts, på motsvarande sätt

som gjordes av 1983 års livsmedelskommitté.

Tabell 7.2 Livsmedelsimporten, fördelad påjordbruksprisreglerade och icke jordbruksprisreglerade produkter, i procent avdensamlade livsmedelsimportenår 1970, 1982och 1985.

Andel %

Källa: Statens jordbruksnämnd

Som synes minskade de jordbruksprisreglerade livsmedlen sin andel

av livsmedelsimporten under 1970-talet och början av 1980-talet. Därefter har deras andel emellertid varit konstant.

När det gäller fördelningen på länder, från vilka hämtar vår livsmedelsimport, har förhållandena varit relativt stabila under lång följd år.

en av Tabell 7.3 visar den procentuella andelen av den samlade livsmedelsimporten som kommer från olika länderområden.

Tabell 7.3 Livsmedelsimportenfördelad på länderområden procentuella andelar 1970- 1985

1970 1975 1980 1985

Endast SlTC 0 3Utom Norge och Island 3 Utom Danmark

Källa: SCB, Utrikeshandelsstatistiken

Som framgår av tabellen är den enda anmärkningsvärda förskjutning som har skett under perioden det faktum att importen från EG ökade starkt under perioden 1970- 1975, på bekostnad importen från EFTA. Grovt

av fördelat hämtar cirka tredjedel vardera vår livsmedelsimpon från

en av den europeiska gemenskapen inkl. Danmark respektive utvecklingsländer. Cirka en fjärdedel kommer från övriga nordiska länder, medan återstoden

dels från EFTA-länderna cirka 15 procent, dels från statshandelsländerna 4-5 procent. Av speciellt intresse för föreliggande studie är naturligtvis hur priserna på importerade livsmedel har utvecklats, jämfört med den allmänna prisnivån. I figur 7.1 åskådliggörs dels importprisindex för livsmedel inkl drycker och tobak, dels prisindex för samtliga importerade varor. Dessutom anges utvecklingen av konsumentprisindex under samma period.

Index 500

450 I Totalimport

400 Livsmedels- I import KPI 350-

300-

150-

1970 7| 72 /3 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 Figur 7.1. importprisindex ochkonsumentprisindex1970-.86.

har importpriserna på livsmedel mätt på detta sätt ökat i Som synes - långsammare takt än för importen totalt. I den senare uppgiften ligger då exempelvis de våldsamma prisstegringarna på petroleumprodukter under 1970-talet, vilket gör denna jämförelse mindre intressant. Av något större intresse är att jämföra importprisindex för livsmedel med konsumentprisindex. Av tabellen framgår att importprisindex för livsmedel har ökat snabbaän konsumentprisindex, speciellt under 1980-talet. Mellan 1980 och 1985 re ökade således importprisindex för livsmedel med drygt 60 procent. Under tid ökade KPI med drygt 50 procent. I den meningen är således samma stigande importpriser förklaring till de stegrade livsmedelspriserna i Sveen rige. Bakom dessaaggregerade uppgifter finns naturligtvis olika utvecklingstrender för olika livsmedel. Speciellt bör noteras att prisutvecklingtyper av på importerade jordbruksprisreglerade livsmedel har ett nära samband en med prisutvecklingen för inhemskt producerade jordbruksprisreglerade livsmedel på grund gränsskyddet. Den övervägande delen av livsmedelsav importen, eller än fjärdedelar, utgörs dock icke jordbruksprisremer tre av glerade livsmedel. Se tabell 7.2 ovan.

Export av livsmedel Exporten livsmedel har regelmässigt varit mindre än importen. Detta av hänger naturligtvis med att Sverige har jämförelsevis ogynnsamma samman

förutsättningar för produktion livsmedelsråvaror jämfört med tex län-

av derna i Syd- och Mellaneuropa. År l985 uppgick

den samlade exporten av livsmedel till ungefär 6 miljarder kronor, vilket var cirka två femtedelar

av värdet av livsmedelsimporten. För de största exportandelarna svarade spannmål och spannmålsprodukter cirka en tredjedel av exportvärdet, kött och köttvaror en femtedel samt fisk och skaldjur en tiondel.

m m Uppgifterna om ñskexporten exkluderar dock k direktlandad fisk.

s

När det gäller fördelningen av länder, till vilka exporterar livsmedel, har vissa förändringar skett sedan 1970-talets början. Ett utmärkande drag är att exporten till utvecklingsländerna har ökat starkt till stor del beroende på det ökade biståndet i form av spannmål. Idag denna export för cirka

svarar 12 procent av exportvärdet. Också exporten till statshandelsländerna har ökat från 7 procent av exportvärdet år l970 till 16procent år 1985. Exporten till EG-länderna och övriga Norden har däremot varit relativt konstant under en längre period, mätt som andel av livsmedelsexporten. Tillsammans står dessa områden för cirka 60 procent av den svenska livsmedelsexporten.

När det gäller prisutvecklingen för livsmedelsexporten kan konstateras att exportpriserna speciellt under år har stigit relativt långsamt, främst

senare beroende på att en allt större del av den samlade exporten har kommit att bestå av överskottskvantiteter från det svenska jordbruket har fått avsät-

som tas till låga priser på världsmarknaden. Denna fråga har berörts ovan kapitel 4.

Sammanfattningsvis kan konstateras att utrikeshandeln med livsmedel för Sveriges del är relativt begränsad, jämfört med andra Spe-

varugrupper. ciellt under 1980-talet har emellertid importprisema på livsmedel stigit i snabbare takt än den allmänna prisnivån, vilket i viss mån har bidragit till de snabba realprisstegringama på mat och dryck. Samtidigt kan konstateras att importen av livsmedel successivt har kommit att utgöra allt mindre andel

en av det totala importvärdet.

8 Sammanfattande slutsatser

Under 1980-talet har livsmedelsprisema ökat snabbt såväl i förhållande till den allmänna prisnivån som i förhållande till livsmedelsprisema i utlandet. Också under 1970-talet ökade priserna på mat och dryck i Sverige snabbare än inflationen, om än inte i lika snabb takt under l980-talet. som Livsmedelskonsumtionen i dag för cirka femtedel den samlasvarar en av de privata konsumtionen. Snabbt ökande priser på mat och dryck får därigenom ett stort genomslag på hushållens köpkraft. Mot denna bakgrund är det viktigt att försöka förstå vad ligger bakom de snabba ökningarna som av livsmedelsprisema och i vilken mån utvecklingen kan påverkas olika genom åtgärder. Syftet med denna rapport, som utgör en av flera underlagsrapporter till 1986 års livsmedelsutredning LMU, är att beskriva några faktorer som väsentligt påverkar priserna på mat och dryck. Avsikten är dock inte att presentera en samlad förklaringsmodell för olika faktorers relativa betydelse. I LMUs betänkande SOU 1987:44 ges en mer sammanhängande förklaring till betydelsen av olika faktorer, samt förslag till åtgärder för att hålla nere prisökningama på livsmedel. Föreliggande rapport tar sin utgångspunkt i den k livsmedelskedjan, s som är en schematisk beskrivning av de olika förädlingsled våra matsom och dryckesvaror passerar på sin väg från råvaror till färdiga livsmedel. En översiktlig bild ges av utvecklingen under efterkrigstiden inom råvaruproduktionen i huvudsak jordbruket, livsmedelsindustrin samt distribution och handel. Också utrikeshandelns utveckling beskrivs kortfattat. Utvecklingen inom jordbrukssektom har under hela efterkrigstiden kännetecknats av en snabb mekanisering, sammanläggning mindre bruken av ningsenheter till större och snabb minskning jordbruksbefolkningen. en av Sammantaget har detta inneburit att produktivitetsutvecklingen inom denna sektor har varit snabb; det svenska jordbruket producerar i dag 40 procent mer än år 1950 på en areal som är 30 procent mindre och med en sysselsättning som är endast fjärdedel 1950 års nivå. en av Hittills under 1980-talet har emellertid produktiviteten inom jordbruket ökat i långsammare takt än tidigare. Det finns flera förklaringar till detta, bl a en stagnerande efterfrågan på livsmedelsråvaror i kombination med överproduktion, minskande investeringar och begränsning använden av ningen av gödsel- och bekämpningsmedel.

Prisutvecklingen på de produkter som levereras från jordbruket mäts vanligen med det k avräkningsprisindex A-index. Under en lång följd av år

s har prisutvecklingen mätt med A-index varit långsammare än för såväl konsumentprisindex index för andra delar livsmedelskedjan. När det

som av gäller utvecklingen under de allra senasteåren försvåras jämförelser dock av

A-index också inkluderar effekterna att överskott från det inhemska att av jordbruket har fått avsättas till låga priser på världsmarknaden.

Jordbrukssektorn i Sverige är i likhet med samtliga andra industriländer starkt reglerad. Gällande jordbrukspolitiska mål innebär bl aatt livsmedelsförsörjningen skall såväl i fredstid under avspärrning och krig.

tryggas som

medel används för uppnå de jordbrukspolitiska målen är bl a ett De som att stöd till jordbruket pris- och marknadsreglering på jordbrukspro-

genom en dukter, statliga åtgärder för att främja rationaliseringen av jordbruket samt stöd till forskning och utveckling. Sammantaget innebär dessa åtgärder att marknaden för jordbruksprodukter sannolikt fungerar mindre effektivt än

marknad präglas friare konkurrens. Storleken av merkostnaen som av en derna är direkt följd jordbrukspolitiken finns det emellertid

- som en av delade meningar om.

Produktionsvärdet inom övrig råvaruproduktion trädgårds- och fiske-

rinäring är sammantaget endast ca en sjundedel av jordbrukssektorns

produktionsvärde. Utvecklingen inom dessa sektorer har i flera avseenden liknat jordbrukssektorn: fortgående mekanisering i kombination med ett

en allt mindre antal enheter.

Förutsättningarna för livsmedelsindustrin har förändrats i väsentliga avseenden under efterkrigstiden. Framför allt har ett ökat dubbelarbete i kombination med ökade möjligheter till förvaring av livsmedel i hemmen medfört

ökad efterfrågan på bekväma livsmedel såsom djupfryst, färdigmat etc. I en den meningen har livsmedelsindustrin tagit över uppgifter från både hushål-

len och råvaruledet.

Karaktäristiskt för livsmedelsindustrin har varit en ökande grad av koncentration, såväl i fråga antalet anläggningar som när det gäller ägar-

om strukturen. År 1960redovisade industristatistiken ca 2 200 arbetsställen med

än fem anställda inom livsmedelsindustrin. I dag är motsvarande siffra mer mindre än 800. Också när det gäller ägandet har utvecklingen gått snabbt

allt färre ägare. Inom branscher såsom mejeriindustrin och sockerindusmot trin råder i dag monopol eller nästintill monopol, och flertalet övriga branscher domineras ett fåtal ägare. Särskilt starka är de ägarmässiga koncen-

av trationstendensema inom de jordbruksreglerade områdena.

finns flera sätt mäta prisutvecklingen inom livsmedelsindustrin.

Det att Uttryckt i k producentprisindex, mäter företagens genomsnittliga pris-

s som

på hemma- och exportmarknadema, ökade livsmedelsindustrins priser er något snabbare än såväl tillverkningsindustrin totalt konsumentprisin-

som dex under perioden 1980-85.Dessförinnan var emellertid bilden den motsat-

under 1970-talet prisökningama inom livsmedelsindustrin lägre än ta; var för tillverkningsindustrin totalt och KPl. En viktig orsak till den snabbare ökningen under l980-talet torde dels att livsmedelssubventionerna i

vara

utsträckning avskaffades under periodens senare del, dels att 1970-talet stor

för livsmedelsindustrins del präglades av livsmedelssubventioner och prisstopp.

När det gäller kostnadsutvecklingen domineras livsmedelsindustrins kostnader av kostnaderna för råvaror. Denna post har också stigit snabbare än den allmänna prisnivån, och därmed uppenbarligen spelat en viktig roll för prisstegringstakten i livsmedelsindustrin. Till viss del beror dessa ökningar på att livsmedelssubventionerna till stor del har avvecklats under 1980talet. Också kostnaden för bränslen har ökat snabbare än konsumentprisindex, medan övriga kostnadsposter såsom lönekostnader m m har haft en lugnare utveckling.

När det gäller produktivitetsutvecklingen inom livsmedelsindustrin har denna under en följd av år varit långsammare än för tillverkningsindustrin totalt. Delvis torde detta vara en följd av att handeln med livsmedel är starkt begränsad. Samtidigt som efterfrågan på hemmamarknaden har varit vikande eller stagnerande, har det inte varit möjligt att åstadkomma någon kompenserande ökning av exporten.

Också utvecklingen inom handeln präglas av koncentrationstendenser. Speciellt under 1960- och 70-talen ökade antalet stormarknader snabbt, delvis som en följd av den ökade bilismen. Speciellt under senare år har denna bild kompletterats av att små servicebutiker med begränsat sortiment och förlängt öppethållande har ökat sina marknadsandelar. Det har således skett en polarisering i butiksstrukturen, där de mindre allivsbutikerna har varit de största förlorarna. Butikskoncentrationen har också inneburit att relativt få butiker svarar för en stor del av detaljhandelns totala omsättning; år 1985 svarade 10procent av butikerna för över 40 procent av dagligvaruhandelns samlade omsättning.

Ett utmärkande drag i distributionsledet är koncentrationen till tre huvudsakliga block ICA, KF och Dagab/Vivo/Favör. Inom varje sådant block

finns en stark vertikal integration, framför allt mellan parti- och detaljhandelsled men också i vissa fall mellan industrin och handeln. En faktor som har bidragit till att vidmakthålla och förstärka blocksammanhållningen är den kedjegemensamma prissättningen, som innebär att butikerna inom ett visst block i stor utsträckning följer de cirkapriser som kalkyleras regionalt i varje kedja. Vanliga inslag är också extrapriser som är gemensamma för flera butiker inom samma kedja, samt veckoannonsering där extrapriser annonseras gemensamt i kedjans namn.

När det gäller kostnadutvecklingen inom detaljhandeln domineras den av kostnaderna för inköpta varor. Den näst största kostnaden utgörs av personalkostnader. Dessa har trendmässigt ökat något sedan 1970-talets början, uttryckt andel omsättningen. Även kostnadsandelen för lokaler,

som av som är den näst största posten, har ökat under samma period. Bruttovinsten

skillnaden mellan försäljning och varukostnader har ökat svagt sedan

l970-talets början uttryckt som andel av omsättningen. Fortfarande är dock bruttovinstens andel betydligt lägre inom livsmedelsdetaljhandeln än inom annan detaljhandel.

Det möter betydande svårigheter, såväl teoretiskt som praktiskt, att mäta effektivitetsutvecklingen i handeln. Huvudorsaken är att handeln inte bedri-

ver någon varuproduktion utan snarast är en servicenäring. Två mått som brukar användas och som ger en viss vägledning om handelns prestationer är dels omsättningen per kvadratmeter säljyta ytproduktiviteten dels omsättningen per anställd arbetsproduktiviteten. Sedan slutet av 1970-talet har produktivitetsutvecklingen, uttryckt med dessamått, trendmässigt sjunkit. Det finns flera tänkbara förklaringar till detta. En är att hushållens minskade köpkraft under denna period innebar att efterfrågan riktades mot billigare varor. Detta minskade omsättningen i handeln, samtidigt som möjligheterna var små att skära ner på personal- och lokalkostnader. En annan faktor som kan ha bidragit till utvecklingen är det ökade öppethållandet och ett ökat utbud av manuell service, som har blivit ett allt starkare konkurrensmedel.

Sammanfattningsvis har utvecklingen inom livsmedelskedjan präglats av koncentration och integration i alla led under en lång följd av år. Huvudorsaken till detta torde vara att större enheter ger bättre möjligheter att utnyttja stordriftsfördelar av olika slag, tekniska såväl som administrativa, vilket sannolikt har inneburit en högre effektivitet. Mot detta skall emellertid ställas den risk för minskat konkurrenstryck som fåtalsdominans innebär. Vidare har efterfrågan på livsmedel i det närmaste stagnerat. Det är svårt att hitta någon enskild faktor som i särskilt hög grad förklarar den snabba realprisstegringen på livsmedel speciellt under 1980-talet, men det är uppenbart att det starkt reglerade system som livsmedelskedjan utgör i viktiga avseenden präglas av en bristande konkurrens. Den starka blockbildningen inom såväl producent- som förädlingsledet kan också ha verkat hämmande på dynamiken på livsmedelsmarknaden.

Bilagor resp SPKUS nr

Bilaga Titel Författare SPKUS nummer

1 Faktorer som påverkar livsmedelspnsema Bo Diczfalusy 1987:20 2 Svenska och internationella Iivsmedelspnlser Bo Diczfalusy 1987:21 Ainoura Oussenbecova 3 Livsmedelsindustrins och handelns geografiska Ingalill Borild 1987:22 koncentration Christina Göransson Birgitta Hellgren 4 Koncentrationen inom livsmedelsindustrin Birgitta Hellgren 1987:23 Per Juth 5 Dagligvaruhandelns strukturomvandling Jan Sundström 1987:24 Koncentrationsprocessens effekter på konkurrens, kostnader och effektivitet 6 Matkronor Ann Uustalu 1987:25 Olika leds andelar av konsumentpriset pá livsme- Neil Wikström del 7 Från till konsumentpris Neil Wikström 1987:26 Genomslag i senare led av prisökningari det jordbruksprisreglerade ledet 8 Hur sätts priserna i livsmedelshandeln Yvonne Fredriksson 1987:27 9 Extrapriser på livsmedel Sören Dahlén 1987:28 Marknadsföringsmetoder och priskonkurrens 10 Jordbrukets insatsvaror Olof Berggren 1987:29 Struktur, konkurrens och prisbildning Maria Bernhardsson Barbro Forsberg Marianne Hauge- Granqvist Göran Karreskog 11 Jordbruksprisregleringens effekter pa priser och Barbro Thomaeus 1987:30 konkurrens 12 Livsmedelskvalitet Lars-Olof Eklöf Agneta Gillback

KUoL. s 1987 1046

JU. .1

ALLMÄNNA FÖRLAGET

|SBN 91-38-10026-6

|SSN O375-25OX

Förord

1986 års livsmedelsutredning LMU har haft till uppgift att utreda konkurrensförhållanden och prisbildning inom livsmedelsindustrin och livsmedelshandeln. Utredningen har den 30 september 1987 överlämnat betänkandet Livsmedelspriser och livsmedelskvalitet" SOU 1987:44.

Denna rapport utgör en av de tolv underlagsrapporter har legat till

som grund för faktaredovisningen i betänkandet. Rapporterna publiceras dels som bilagor till utredningens betänkande, dels som fristående rapporter i SPKs utredningsserie SPKUS.

En förteckning över samtliga underlagsrapporter till 1986 års livsmedelsutredning samt de personer som deltagit i respektive projekt återfinns i slutet av betänkandet samt i varje bilaga.

Stockholm i september 1987

Lars Hillbom

Innehåll

Sid 1 Inledning 7 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Den internationella livsmedelsmarknaden l l . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Prisutvecklingen i olika länder 15 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Orsaker till olikheter i prisutvecklingen 23 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5. Livsmedelssituationen och livsmedelspriserna inom den europeiska

gemenskapen, Förenta Staterna och Norden 43 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Den europeiska gemenskapen 43 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Förenta Staterna 50 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3 Norden 57 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6. Sammanfattning och slutsatser 63 . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga l Nationalitetsbeteckningar 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

l Inledning

Kostnaderna för mat och dryck är en tung post i budgeten för hushåll i alla länder. Därmed blir frågan om priset och prisutvecklingen för livsmedel en fråga av hög rang på den politiska dagordningen i världen. Följande runt om tabell visar livsmedelsutgifternas andel den samlade privata konsumtioav nen i ett antal länder.

Tabell 1.1 Livsmedelsutgifternasandelavden samladeprivata konsumtionen1980

Sverige 24 % USA l8 % Norge 20 % Frankrike 33 % Danmark 22 % Västtyskland 25 °/o

Källa: OECD, Main Economic Indicators 1987

Som synes är skillnaderna mellan olika länder betydande. Enligt tabellen spenderar den genomsnittlige fransmannen nästan dubbelt så stor del av sina utgifter på livsmedel, genomsnittsamerikanen. Siffrorna skall som dock tolkas med försiktighet skillnader i definitioner detta diskup g a m m; teras i följande avsnitt. Prisutvecklingen på livsmedel har varit snabb i Sverige under 1980- talet. Mellan 1980 och 1986 ökade livsmedelspriserna i Sverige med 85 procent mätt i konsumentledet. Under period ökade konsumentprisindex samma med 60 procent. Det innebär att livsmedelspriserna har ökat med över 15 procent, mätt i reala termer, under den senaste sexårsperioden. 185 dividerat med 160. . Det är naturligtvis svårt att á priori uttala sig om huruvida detta är "bra eller dåligt; frånsett det allmänna faktum att låga priser från konsumenternas synpunkt är angenämare än höga, så kan det naturligtvis finnas goda skäl till den utveckling som har varit. En jämförelsenorm kan emellertid prisutvecklingen i vår omvärld. vara Om det är så att livsmedelspriserna stiger realt i alla länder finns det i vissa avseenden mindre anledning till oro än om utvecklingen i Sverige är unik. Tabell 1.2visar utvecklingen livsmedelsprisindex och konsumentprisav index dels för Sverige, dels för OECD-länderna totalt, under l980-talets första år.

1.2 Utvecklingen för konsumentprisindex och livsmedelsprisindex i några Tabell OECD-länder 1980-1986.

USA

Norge

Källa: OECD, Main Economic lndicators 1987

tabellen kan två viktiga observationer göras. Dels har inflationstakten i Ur varit genomsnittligt högre än i vår omvärld. Dels har livsmedelspri- Sverige stigit betydligt snabbare. Medan Sverige således har upplevt en realserna prisstegring, så har för flertalet OECD-länder priserna på mat och dryck

minskat, mätt i reala termer. inalles 24 länder Jugoslavien som är associerad med- OECD omfattar + naturligtvis skillnader mellan dessaländer. I kapitel lem, och det finns stora utförligare beskrivning prisutvecklingen i några för Sverige in- 3 ges en av länder och ländergrupper. Men redan det faktum att utvecklingen i tressanta Sverige markant skiljer sig från den i vår omvärld viss anledning till oro, ger synnerhet det naturligtvis anledning till att analysera orsakerna till och i ger utvecklingen i Sverige. Vad är det då gör att utvecklingen skiljer sig i vårt land, jämfört med som andra länder Konsumerar allt dyrare och mer förädlade livsmedel än länderna i vår omvärld Eller är vår livsmedelslagstiftning strängare i fråga hygienkrav etc Är mindre effektiva när det gäller att producera, om förädla och distribuera mat och dryck Skiljer sig kostnadsbilden t ex i löner, råvaror och skatter Eller kan de skilda trenderna förklaras fråga om metoderna för indexberäkningar eller förändringar i valutaav faktorer som kurserna Frågorna är många och säkert har de inte enkla och entydiga svar. Varje land har sin uppsättning nationella egenheter, i fråga om inkomster, befolkning, klimat och politiska och institutionella ramar och tradinaturresurser, tioner Att göra systematisk jämförelse och analys av alla faktorer etc. en kan förklara skillnader i livsmedelspriset är ett mycket omfattande som arbete, det så endast skulle jämförelse mellan Sverige och något om avse en land. Ambitionen med denna rapport är betydligt blygsammare: att annat beskriva dels utvecklingen priserna för mat och dryck i några länder och av länderomräden, dels några enkla och allmänna faktorer som kan ha bidragit

till den observerade utvecklingen. Även i likhet med hela Livsmedelsutredningen i om denna rapport - första hand sikte på priserna på livsmedel, så är det viktigt att konstatera tar jämförelser prisutvecklingen mellan olika länder har ett litet självstänatt av

digt intresse. Det går således inte att med utgångspunkt enbart från prisut-

vecklingen dra slutsatser av allmänt intresse. Exempelvis stöder i vissa man länder den inhemska livsmedelsproduktionen via livsmedelsprisema, medan stödet i andra länder går över skattsedlarna. Också när det gäller utvecklingen av priset för enskilda produkter eller varugrupper är det svårt att utifrån enbart jämförelser av prisutvecklingen säga något faktorer om som levnadsstandard eller köpkraft. I många länder subventionerar man t ex "baslivsmedeP, men självklart innebär det kostnaderna i att tas ut någon annan del av ekonomin. Likväl måste en diskussion om den faktiska utvecklingen livsmedelsav priserna vara bas för diskussionen orsakerna till observerade en om skillnader. I kapitel 3 beskrivs som nämnts översiktligt prisutvecklingen i några länder i vår omvärld. I kapitel 4 beskrivs och diskuteras några faktorer som kan antas ha betydelse för prisutvecklingen på livsmedel dels allmänt, dels för några olika regioner EG-ländema, USA, och Norden. Innan dess finns det emellertid anledning att något uppehålla sig vid utvecklingstenden-

serna på den internationella livsmedelsmarknaden.

ll

2¶Den internationella

livsmedelsmarknaden

Den internationella bakgrunden och världens livsmedelsförsörjning utgör väsentliga utgångspunkter för den svenska jordbruks- och livsmedelspolitiken. En viktig orsak är att Sverige importerar inte obetydliga kvantiteter av vissa livsmedel och livsmedelsråvaror.

Allmänt sett har två motstridiga tendenser präglat den globala livsmedelsförsörjningen och världsmarknaden för livsmedelsprodukter under hela efterkrigstiden. Å sidan råder och har rått stor livsmedelsbrist i många

ena en länder. Å andra sidan har världsmarknaden under hela perioden präglats

av överskott och låga priser.

Under perioden 1971-1984 ökade enligt FAO den globala produktionen av livsmedel med i genomsnitt 2,3 procent per år. Det var något mindre än under tioårsperioden dessförinnan, då motsvarande ökning var 2,5 procent. Uppbromsningen av tillväxttakten har framför allt skett i industriländerna

i synnerhet i Sovjetunionen och Östeuropa. I utvecklingsländerna - som grupp har däremot ökningen fortsatt, mätt såväl absolut som per capita. Ett undantag har dock periodvis utgjorts av länderna i Afrika som bl a till följd av svåra torrperioder uppvisat en trendmässig minskning av produktionen per capita.

När det gäller konsumtionen av livsmedel är de trendmässiga skillnaderna mellan i-länder och u-länder ännu mer markerade, beroende på att många u-länder har en betydande import. Konsumtionen av livsmedel i u-länderna ökade således med i genomsnitt 3,5 procent per år under perioden 1971-84. Samtidigt ökade befolkningen med i genomsnitt 2,0 procent per år. Per capita-konsumtionen i dessa länder ökade således i genomsnitt med 1,5 procent år. Det finns dock stora skillnader mellan länder. Även när det

per gäller konsumtionen utgör t ex länderna i Afrika ett undantag från den allmänna trenden. Medan konsumtionen under nämnda period i dessa länder ökade med 2,6 procent per år såökade befolkningen med i genomsnitt 2,8 procent per år, vilket innebar att per capita-konsumtionen minskade under perioden. l världens 36 fattigaste länder varav 26 finns i Afrika minskade konsumtionen av livsmedel med i genomsnitt cirka 3 procent under l970-talet.

En betydande del av världens befolkning lider i dag av kronisk undernäring. Det är svårt att uppskatta den precisa omfattningen, men enligt en

l2

studie av Världsbanken uppgår antalet kroniskt undernärda människor i dag till mellan 340 och 740 miljoner. Orsakerna till dessa problem är flera. Dock hävdas det sällan att orsaken skulle vara en fysisk brist på livsmedel, globalt sett. I stället anses huvudorsaken vara låg köpkraft och ojämn inkomstfördelning i de berörda länderna.

Världsmarknadspriserna för livsmedel och livsmedelsråvaror har stor betydelse, inte minst för utvecklingsländerna. Å sidan får många u-länder

ena sina huvudsakliga exportintäkter från någon eller några livsmedelsråvaror. Å andra sidan importerar många fattiga länder betydande kvantiteter livsmedel.

Ordet världsmarknad för tanken till stor och fri marknadsplats, där

en många köpare och säljare i fri konkurrens köper och säljer mat och dryck. Detta är dock inte en rättvisande beskrivning. Marknaderna för livsmedel och livsmedelsråvaror är starkt reglerade. De flesta industriländer tillämpar således någon form av importskydd för att skydda sin inhemska industri, och den handel som sker avser i många fall kvantiteter som är följden av överproduktion, och som ofta avsätts till dumpingpriser. Enligt vissa uppskattningar sker omkring 90 procent av konsumtionen av livsmedel inom ramen för nationellt avgränsade system. Följden av i-ländernas protektionism har blivit att merparten av världens livsmedelsexport sker från i-länder

där framställningskostnaderna är höga till u-länder, som själva skulle - kunna producera livsmedel till lägre kostnader.

Enligt samstämmiga bedömningar väntas den globala efterfrågan på livsmedel växa långsamt under de kommande åren, samtidigt som en betydande ökning kommer att ske av produktionen. Tillfälliga överskott kommer således att dominera världsmarknaden även under de kommande

åren, enligt dessa bedömningar. Sett över en längre tidsperiod har världsmarknadspriserna för livsmedel fallit, även om betydande variationer har förekommit mellan enskilda år. Under perioden 1950-84 minskade exempelvis realpriset på jordbruksprodukter med i genomsnitt l,0 år. För spannmål

procent per var minskningen l,l procent. De fallande realpriserna är ett vittnesbörd över den snabba produktivitetsutveckling har skett framför allt inom jord-

som bruket.

,w

För enskilda jordbruksråvaror har fluktuationerna i Världsmarknadspriset som nämnts varit mycket starka. Det finns flera skäl till det. Jordbruksprodukter är av naturliga skäl föremål för säsongsvariationer. Skördeutfallet kan också variera kraftigt mellan olika år. Till det kommer att marknadskoncentrationen är mycket hög för många livsmedelsråvaror.

För varor som spannmål, socker, bananer, kaffe, kakao m m svarar en handfull företag 2-6 stycken för 80-90 procent av den totala världshandeln.

Följande tabell, hämtad ur en studie av Världsbanken, anger "prisinstabilitets-index för ett antal viktiga livsmedelsråvaror.

World Development Report. World Bank, l986.

Tabell 2.1 Prisinstabilitetsindex för vissa Iivsmedelsråvaror, 1964-84

Källa: World Bank World Development Report 1986

-

Index skall tolkas på följande sätt. Ett index på 50 innebär att man under ett normalt år kan vänta sig en prisnivå som ligger i intervallet mellan 50 procent under och 50 procent över det förväntade trendmässiga värdet. .lu högre index, desto större skillnader kan således förväntas. Som framgår av tabellen har variationerna varit störst för socker, kakao och kaffe livsmedelsråva-

ror som framför allt produceras i u-länder. De våldsamma prisvariationerna är också förklaringen till att många u-länder försöker få till stånd arrangemang för att stabilisera råvarupriserna. Som jämförelse till uppgifterna kan nämnas att motsvarande index för förädlade produkter i allmänhet är lägre än 10 för samma period allt enligt samma undersökning.

r

l

l

l

3 i länder

Prisutvecklingen olika

Avsikten med detta avsnitt är att översiktligt beskriva prisutvecklingen för livsmedel i förhållande till konsumentprisindex i ett antal länder.

Definitioner och metodproblem Det möter betydande problem såväl teoretiska praktiska göra

- som - att internationella prisjämförclser. Att jämföra prisnivâema mellan olika länder är många fall direkt missvisande. Exempelvis innebär varje sådan jämförel-i seett ställningstagande till växelkursen mellan länderna i fråga, något i

som sig måste bli något djärv gissning.

av en

Intentionen med detta kapitel är betydligt blygsammare att jämföra

pris/örändringari ett antal länder. Men även sådana jämförelser måste ske med stor försiktighet, bl a därför att definitioner och mätmetoder varierar starkt mellan länder.

Ett första problem rör de variabler som ingår i konsumentprisindex. Detta belyses enklast med ett exempel. I vissa länder t ex Island, Luxemburg

och Portugal ingår inte boendekostnaden hyran del i konsu-

- som en mentprisindex. Med hänsyn till den stora vikt boendekostnaderna har i

som de flesta länder i Sverige är t ex andelen nära 30 procent innebär detta naturligtvis allvarliga inskränkningar i möjligheterna att jämföra konsumentprisindex utveckling. Exemplen kan mängfaldigas. Avsikten här är emellertid endast att belysa problemet.

Också när det gäller definitionen livsmedel finns det betydande skillna-

av der. När det gäller OECDs medlemsländer inkluderar de flesta restaurangmåltider. Däremot ingår inte drycker och tobak. Viktiga undantag finns dock. Exempelvis inkluderas drycker i Österrike, Belgien och Frankrike. I index för Västtyskland och Spanien ingår såväl drycker som tobaksvaror. Och i flera länder exkluderas restaurangmåltider det gäller Belgien, Fin-

land, Luxemburg, Spanien och Nederländerna. Utöver dessa skillnader, som åtminstone anges explicit i internationell statistik, finns det andra faktorer som försvårar internationella jämförelser. Ett exempel gäller hur luncher i personalmatsalar m m redovisas. I vissa länder utgör sådana måltider

en löneförmån som inte explicit värderas i Det finns olika vägar

pengar. att subventionera sådana måltider. Ett exempel är rabattkuponger av olika slag t ex Rikskupongeri Sverige.

Med de angivna begränsningarna i minnet kan det vara av intresse att jämföra hur stor andel den privata konsumtionen respektive bruttonatio-

av nalprodukten livsmedelskonsumtionen utgör i olika länder. Tabell 3.1

som

förhållandena i några av OECDs medlemsländer år 1980. anger

Tabell 3.1 Livsmedelskonsumtionensandel avdenprivata konsumtionen år 1980.

Livsmedelsandel

Källa: OECD, Main Economic Indicators 1987

Som är variationerna mycket stora mellan länderna. Medan t ex ge-

synes nomsnittshushållet i Turkiet och Jugoslavien använder mer än halva sin disponibla inkomst till mat och dryck, så är motsvarande andel för USA

femtedel. I Sverige är andelen drygt 20 procent. Som nämndes mindre än en

bör inte tolka dessa uppgifter alltför bokstavligt, bl a därför att ovan man definitionerna skiljer sig mellan länderna. Men likväl ger de skilda andelar-

indikation viktig förklaring till skilda andelar för livsmedelskonna en på en sumtionen. l länder Sverige och USA, med höga per capita-inkomster,

som utgör livsmedelsposten mindre del den totala privata konsumtionen,

en av medan den är dominerande för Turkiet och Jugoslavien, där medelinkomstema är betydligt lägre. Detta illustrerar väl det faktum att livsmedel har en låg inkomstelasticitet. I länder med hög materiell standard håller inte livsmedelskonsumtionen jämna stegmed inkomstutvecklingen. Frågan är emellertid det finns ett entydigt samband mellan inkomsten per invånare och

om livsmedelskonsumtionens andel. Tabell 3.2 illustrerar sambandet mellan livsmedelskonsumtionens bruttonationalprodukten i procent och

andel av bruttonationalprodukten per capita i OECDs medlemsländer år 1985.

Av tabellen framgår hypotesen ett negativt samband mellan kon-

att om sumtionsnivå och livsmedelsandel inte gäller strängt. Det finns länder med höga capita-inkomster har relativt hög livsmedelsandel i den

per som en privata konsumtionen, och det finns länder med relativt låga inkomster där livsmedelsandelen är relativt blygsam. svårigheterna med att göra denna typ

Tabell 3.2 BNP percapita ochlivsmedlensandel BNP någrai OECD-länder år 1985.

av

Källa: OECD, Main Indicators, Economic Outlook

av jämförelser har emellertid berörts i det föregående. Skillnader i definitioner rn m gör att resultaten måste tolkas med försiktighet.

Inflationstaklen

Det finns starka ömsesidiga samband mellan den allmänna prisnivåns utveckling och utvecklingen av livsmedelspriserna. Dels påverkas de båda måtten i stor utsträckning bakomliggande faktorer, av samma t ex lönekostnadernas utveckling, ränta, indirekta skatter och landets bytesförhållande gentemot utlandet terms of trade. Dels är framgått livsme- - som ovan delsposten i alla länder en så pass stor del den totala konsumtionen av att utvecklingen av livsmedelspriserna har ett inflytande på utvecklingen stort av den allmänna prisnivån. För att kunna göra meningsfulla jämförelser av livsmedelsprisernas utveckling i olika länder är det därför lämpligt att först studera hur den allmänna prisnivån har utvecklats. Prisnivåns utveckling inom OECD-området sedan början 1970-talet av kan indelas i tre faser: perioden fram till det första oljeembargot 1973/74, perioden mellan 1973 och 1981 samt periodendärefter. 1960-talet och 1970-talets första år präglades av en relativt måttlig inflationstakt. Den genomsnittliga inflationstakten under perioden 1960-1973 var således 3,9 procent för OECD-området. I slutet perioden skedde dock av en trendmässig ökning. Det fanns flera orsaker till detta. Dels steg reallönerna snabbare än produktiviteten, vilket medförde minskade vinstandelar och försämrad lönsamhet. Under början 1970-talet skedde också av en snabb internationell monetär expansion, till del till följd den penningpolitik stor av som bedrevs i USA för att finansiera Vietnam-kriget. Under denna period skedde en snabb ökning dollarreserverna i de av västeuropeiska länderna. Redan före den första oljechocken fanns det således inflationstendenser i den internationella ekonomin. Mellan 1970 och 1972 ökade exempelvis den genomsnittliga inflationstakten från 6,5 till 11,6 procent procent.

De kraftiga prishöjningarna på råolja 1973-74 spädde på den utveckling

redan hade inletts. Den förändrade situationen på oljemarknaden fick som djupgående effekter på den ekonomiska utvecklingen i hela världen. Här är inte platsen att närmare analysera orsakerna till utvecklingen. Konstateras kan dock inflationstakten under perioden 1973-81var mycket hög, sett i

att ett historiskt perspektiv. Mellan dessa år var den genomsnittliga inflationstakten i OECD-området över 10 procent. Samtidigt var den ekonomiska tillväxten betydligt lägre än tidigare under efterkrigstiden. Mellan 1973 och

den genomsnittliga BNP-tillväxten i OECD-länderna 2,4 procent 1981 var jämfört med 4,9 procent för perioden 1960-73. Den återhämtning av den ekonomiska tillväxten inleddes 1975-76 kom av sig genom det andra

som oljeembargot 1979/80, vilket innebar ännu kraftigare stegringar av råoljepriset än den första oljechocken.

Först 1983påbörjades ekonomisk återhämtning, framför allt i Förenta

en Staterna även i den industrialiserade världen i övrigt. Under de senaste

men åren har således den ekonomiska tillväxten varit genomsnittligt högre än under 1970-talets del. Samtidigt har inflationstakten trendmässigt

senare minskat under ett antal år. Inom OECD-området var således den genomsnittliga prisstegringstakten under perioden 1981-85 5,1 procent.

Men variationerna mellan olika länder har varit stora, vilket framgår av följande diagram:

1% 22

GR I E ElFl NAUSF S SF DKCDNGB B L USACH NL D

KallaOECD

Figur 3.1. Konsumentpriremasutvecklingi olika länder 980-l 86 ârsgenomsnirt.

l Enförteckning överanvändanationalitetsbeteckningari diagrammen återfinnssom bilaga

Medan länder som Japan, Västtyskland, Nederländerna och Schweiz har haft en årlig genomsnittlig prisstegringstakt är lägre än fyra så som procent, har inflationstakten i t ex Grekland och Portugal varit över 20 år. procent per En observation är att det under denna period har funnits ett visst samband mellan inflationstakt och ekonomisk utvecklingsnivå. De länder har de som lägsta årliga prisstegringarna har i allmänhet en högre ekonomisk standard än länderna med hög inflationstakt. Sambandet gäller inte helt strängt; exempelvis intar Sverige en i detta sammanhang blygsam placering trots vår höga ekonomiska standard. Sambanden mellan inflationstakt och andra ekonomiska variabler är dock regelmässigt komplexa och det finns ingen anledning att här gå in på förklaringar till varierande inflationstakt i olika länder.

Livsmedelspriser och inflationsrakt Som nämndes i det föregående finns det anledning att vänta sig relativt starka samband mellan livsmedelsprisernas utveckling och utvecklingen av den allmänna prisnivån i olika länder, eftersom viktiga bakomliggande faktorer, t ex löneutvecklingen, påverkar alla delar prisutvecklingen. Men av naturligtvis finns det också faktorer som är specifika för enskilda länder eller grupper av länder. Avsikten med denna studie är just att översiktligt belysa några viktiga sådana skillnader. Figur 3.2 visar sambandet mellan den totala Ökningen av konsumentpriserna i OECD-området och prisutvecklingen på livsmedel under perioden 980-86. Som väntat är sambandet mellan inflationstakten och livsmedelsprisernas ökningstakt ganska starkt. Det framgår att de flesta punkterna ligger av Livsmcduls unsuvU IOU " I UI - Il I S til .N / /u e I E HI . NZ

"a", T,__. .,T,,,,,,.,1 .,,, UU lll lnlmluutIm KallaOECD,MumE4onnnmlllllllinom Figur 3.2 Inflation och åkning av livsmedelspriserna OECD-länderna.i Samvariation 1980 86. -

relativt nära 45-graderslinjen i diagrammet. Ett intressant faktum om än

kanske inte statistiskt säkerställt är att de länder som har den lägsta

inflationstakten i de flesta fall har haft en ännu lägre prisstegringstakt när det gäller livsmedel. Av de tio länder som hade den lägsta prisstegringstakten under perioden ligger således sju stycken till höger om linjen.

Utvecklingen i Sverige har som tidigare framhållits under 1980-talet

- -

dels i förhållande till omvärlden relativt hög inflationskännetecknats av en takt, dels relativt kraftig ökning relativprisema på livsmedel. I själva

en av verket är Sverige det land de här studerade som vid sidan av Spanien och

av Italien haft de snabbaste ökningarna av livsmedelspriserna. Värt att observera är, att de nordiska länderna i övrigt uppvisar i stort sett samma bild. l synnerhet gäller det för Norge och Finland, medan utvecklingen i EG-landet Danmark har inneburit en i stort sett oförändrad realprisnivå för livsmedel. Utvecklingen i de nordiska länderna diskuteras utförligare i kapitel

Perioden 1980-86 är relativt kort, och det är tveksamt om utvecklingen under dessa år kan ligga till grund för mer vittgående slutsatser. I tabell 3.3 anges hur livsmedelsprisema utvecklades inom OECD under 1970-talet i förhållande till konsumentprisindex. Ett indextal på 100innebär att livsmedelsprisema och inflationstakten har hållit jämna steg, och ett värde över 100 att livsmedelsprisema har ökat snabbare än inflationen.

Tabell 3.3 Förhållandet mellan livsmedelsprisernas och konsumentprisindex utveckling

Källa: OECD, Main Economic Indicators 1987

Som synes gällde för Sveriges del mönster under 1980-talet: samma som Livsmedelspriserna ökade snabbare än inflationen, även skillnaden om var mindre än under 1980-talet. Men flera länder ingick under 1970-talet i den gruppen, bl a USA och Kanada, som under 1980-talet har haft en gynnsammare utveckling. Också ett antal europeiska länder har i detta avseende upplevt ett trendbrott under l980-talet; under 1970-talet ökade livsmedel realt i pris bland annat i medelhavsländerna och på brittiska öarna. Men ser man utvecklingen sammantaget för hela perioden 1970-86 så kvarstår likväl det faktum att utvecklingen i Sverige på sätt ett ogynnsamt har skiljt sig från övriga OECD-länder. De genomsnittliga realprisstegringarna på livsmedel har som framgår tabellen varit större i Sverige än i av något annat OECD-land under perioden 1970-86. Vad är det då som ligger bakom de skilda utvecklingstakterna för livsmedelspriserna De följande kapitlen tar och belyser antal faktorer upp ett som kan antas ha betydelse för prisutvecklingen ekonomiska och institutionel- likaväl som politiska. Men det finns redan här skäl utfärda varningar att för övertolkning av de presenterade siffrorna. Som tidigare framhållits finns det betydande skillnader mellan t ex definitionen av livsmedel mellan olika länder. Som nämnts skiljer sig också definitionen av konsumentprisindex. Dessa skillnader kan i vissa fall vara såbetydande att det kan ifrågasättas om internationella jämförelser är meningsfulla. Ett sådant exempel är det faktum att bostadsutgifterna i vissa länder inte ingår i konsumentprisindex. Bakom de till synes strömlinjeformade sifferuppgifter publiceras i intersom nationell statistik döljer sig i själva verket en uppsjö av metod- och definitionsmässiga problem. De här presenterade uppgifterna representerar trots allt sannolikt det bästa jämförelsematerial som finns att tillgå. I stället för att dra precisa slutsatser bör man i första hand försöka skönja trender och huvudtendenser i det, och avstå från att jämföra enskilda sifferuppgifter.

4¶Orsaker till olikheter i

prisutvecklingen

I föregående kapitel har kunnat konstatera det finns skillnader att stora mellan olika länder när det gäller livsmedelsprisernas ökningstakt. Medan vissa länder har upplevt en betydligt snabbare prisstegringstakt för livsmedel än för andra varor och tjänster, så har livsmedelspriserna i andra länder ökat svagt eller knappast alls i pris. Vad beror dessa skillnader på Finns det något kan lära oss av andra länder för att hålla tillbaka prisökningarna i Sverige Priser bestäms i ett komplicerat samspel mellan ett stort antal faktorer och det är knappast möjligt att för ett enskilt land orsaken till ens ange en observerad prisökning. Rör man sig över nationsgränserna blir svårigheterna ännu större. Utöver svårigheterna att förstå huvudmekanismerna bakom prisbildningen på livsmedel i allmänhet tillkommer då rad faktorer en som är specifika för varje land politiska och administrativa strukturer, fysiska och naturgeografiska egenheter, skilda ekonomiska utvecklingsnivåer etc. Att försöka förklara observerade skillnader i prisutvecklingen mellan flera länder är därför en näst intill omöjlig uppgift. Däremot kan naturligtvis man belysa ett antal viktiga skillnader mellan olika länder och mellan grupper av länder med sinsemellan olika prisstegringstakt för livsmedel. Det senare är också ambitionen med detta avsnitt. Inledningsvis finns det anledning att uppmärksamma skillnaden mellan livsmedelsprisernas nivå och deras utveckling. Som framgått av tidigare kapitel är självförsörjningsgraden för livsmedel hög i de flesta länder; varje land producerar i stor utsträckning sina livsmedel. Samtidigt har olika länegna der väsentligt skilda förutsättningar i fråga klimat, åkermarkens kvalitet om och andel, den teknologiska nivån inom livsmedelskedjans olika led etc. Det innebär med nödvändighet att det kan finnas och finns betydande - skillnader i prisnivån för identiska produkter i olika länder, liksom mellan de relativa priserna för olika produkter. De metodiska problemen med att jämföra priser mellan olika länder har berörts i det föregående. Men skilda prisnivåer är i sig ingen förklaring till olika utvecklingstakter för priserna. Det kan naturligtvis finnas fall där de naturgeografiska förhållandena t ex har ett inflytande också på prisutvecklingen; ökad efterfrågan på om en livsmedel måste tillgodoses genom att åkermark med låg avkastning måste tas i bruk, kan kostnaderna för jordbruksprodukter komma att stiga. Denna typ av exempel torde dock tillhöra undantagen. I vilken takt priserna på

utvecklas torde i betydligt högre utsträckning bestämmas av dynalivsmedel faktorer såsom kostnadernas utveckling löner, räntor, energikostnamiska förändringar i efterfrågemönstret, införandet av ny teknik etc. Med der etc, hänsyn till svårigheterna att relatera observerade prisförändringar till någon förklaringsvariabler kan det ändå ha sitt intresse att jämföra eller några med olika prisutveckling även från strukturella synpunkter. l det länder beskrivs och diskuteras därför några faktorer som kan antas ha följande betydelse för såväl prisnivån prisutvecklingen på livsmedel. som här framhållas det mångai fall är svårt att utpeka några Det bör redan att stabila samband mellan livsmedelsprisernas utveckling och entydiga och variabler. Det betyder emellertid inte att de uppräknade variablerna andra betydelse. Av olika skål framför allt svårigheterna att få fram saknar jämförbar internationell statistik har det dock inte inom relevant och utredning varit möjligt genomföra regelrätta statistiska ramen för denna att ekonometriska bearbetningar det tillgängliga materialet. Den följaneller av har i stället begränsats till att försöka finna tendenser, snarare än de analysen statistiskt säkerställda samband, mellan olika variabler.

Jordbruksbefolkning och åkerareal

Jordbruket i världen har under de senastedecennierna genomgått en kraftig

förändring. Ett karakteristiskt drag för de industrialiserade länderna är en minskning jordbrukssektorns betydelse såväl när det gäller dess relativ av andel den totala sysselsättningen när det gäller dessbidrag till bruttoav som nationalprodukten BNP. l utvecklingsländerna spelar däremot jordbrukssektorn fortfarande dominerande roll. l länder som Kina och Indien en således än hälften de förvärvsarbetande vara sysselsatta beräknas mer av inom jordbruket. l USA är motsvarande siffra mindre än två procent. jordbruksbefolkningens andel den totala befolkningl tabell 4.1anges av andel den totala landytan i ett antal industriländer en samt åkerarealens av OECD-området. Dessutom BNP per capita för år 1985. inom anges utgör andel för de flesta länder i tabel- Som synes Undantag utgörs dels länderna med de lägsta len mindre än tio procent. av capita-inkomsterna Irland, Spanien, Grekland och Portugal, dels av per tabellens är sambandet mellan hög inkomst och liten andel Finland. l topp jordbruksbefolkning emellertid inte lika starkt; bland länderna med högst capita finns länder med relativt starkt varierande BNP per Inte heller går det att med stöd tabellen dra några slutsatser om samav åkermarkens andel och jordbruksbefolkningens andel. Denna band mellan fråga kommenteras ytterligare nedan. jordbruket har minskat i betydelse i de flesta industrilän- Samtidigt som självförsörjningsgraden successivt ökat inom såväl industri- som der, har följd detta är den internationella handeln med utvecklingsländer. En av att livsmedel har minskat i förhållande till den totala världshandeln. effektiviteten inom jordbruket har De flesta bedömare är överens om att flesta länder under de decennierna. Att finna ett rättvisande ökat i de senaste på jordbrukets effektivitet i olika länder är dock föroch jämförbart mått

Tabell 4.1 BNP per capita, andelen jordbruksmark samt andelen jordbrukare

i vissaindustriländer, 1985

Land BNP/capita %jordbruks- Andel jord-

USD 1985 mark brukare %

Källa: Material från OECD och FAO

knippat med betydande svårigheter. I tabell 4.2 ett ofta använt mått på

anges effektiviteten i jordbruket avkastningen hektar för antal grödori

- per - ett några olika länder.

Som synes är avkastningen i det svenska jordbruket jämförelsevis hög för de angivna grödorna. Tendensen är likartad

för andra vanliga grödor, t ex de vanligaste typerna spannmål. Mätt på detta sätt kännetecknas det

av svenska jordbruket således hög effektivitet, uttryckt i form avkast-

av en av ning per hektar. En rad invändningar kan dock

resasmot detta mått, bl a att det inte tar hänsyn till skillnader i faktorkostnader

mellan olika länder.

Den fråga som här är föremål för intresse i vilken

- mån skilda utvecklingstendenser inom jordbruket upphov till olika mönster för prisutveck-

ger

Tabell 4.2 Avkastningen inom jordbruket ton/ha för vissa grödor 1984

Källa: FAO, Production Yearbook

lingen för livsmedel kan inte något enkelt svar. Som diskuterades - ges inledningsvis bestäms priserna på livsmedel i ett komplicerat samspel melantal faktorer. Avsikten med den följande diskussionen är därför lan ett stort peka på några faktorer ijordbrukets utveckling som kan tänkas ha endast att betydelse i detta sammanhang. sådan faktor är, i vilken utsträckning ett land är nettoimportör eller En viss En hypotes skulle kunna vara, att om ett land nettoexportör av en vara. antal viktiga jordbruksråvaror så borde prisbildningär nettoexportör av ett och därmed prisutvecklingen på den inhemska marknaden i hög en - grad påverkas prisutvecklingen på världsmarknaden. I nettoexporteranav länder fördelas nämligen stödet till det inhemska jordbruket vanligen de direkta bidrag till jordbrukarna, än genom skyddstullar. genom snarare Denna fråga diskuteras utförligare nedan. Exempel på länder som är stora jordbruksråvaror är USA, Kanada, Australien och Nya nettoexportörer av Zeeland. I följande avsnitt framgår också att det för dessa länder råder en överensstämmelse mellan de inhemska priserna och världsmarknadsstor rad viktiga livsmedelsråvaror. Detta styrker hypotesen om ett priserna på en nära samband mellan världsmarknadsprisernas och de inhemska prisernas utveckling. Det nämnda skulle därmed kunna vara en förklaring till varför livsmedelspriserna i flera de betydande nettoexporterande länderna steg av relativt kraftigt under 1970-talet, för att under 1980-talet uppvisa en lugnare utveckling. Världsmarknadspriserna på rad viktiga jordbruksråvaror vien liknande utveckling. Under 1970-talet stegsåledes de genomsnittliga sade en världsmarknadspriserna på livsmedel med omkring 80 procent. Vegetabilier ökning med nära 300 procent under perioden. Under 1980svarade för en utvecklingen lugnare; totalindex ökade endast med 7 procent under talet var perioden 1980-86, och prisindex för Vegetabilier minskade med ca 30 pro-

cent. I länder i stället är nettoimportörer livsmedel sker stödet till det som av inhemska jordbruket vanligen i form någon typ av gränsskydd, såsom av importförbud, tullar och införselavgifter. Sådana länder har regelmässigt en högre inhemsk prisnivå för livsmedel äv vad som råder på världsmarkna- Därmed påverkas också den inhemska prisbildningen sannolikt i högre den. andra faktorer än Världsmarknadspriserna, med undantag för sådagrad av inte kan framställas inom landet. na varor som är dock mycket schematiskt. För det första är de flesta Detta resonemang länder såväl nettoexportörer nettoimportörer av åtminstone någon som jordbruksråvara. För det andra är "världsmarknaden" för livsmedel präglad tillfälliga överskott och starka svängningar, och det är i många fall oav egentligt jämföra priserna i ett enskilt land med världsmarknadspriseratt eftersom de i många fall representerar priser på överskottskvanna, senare dumpingpriser" och därmed knappast är relevant jämförelsetiteter en Likväl torde den principiella diskussionen skillnader i prisbildnorm. om ning mellan nettoexporterande och nettoimporterande länder äga en viss giltighet, och ha viss betydelse för skillnader i prisutvecklingen för livsmeen försöka styrka de nämnda sambandens art, storlek och stabilitet är del. Att mycket omfattande uppgift. dock en

K onsumtionsm änster I det föregående konstaterades att det finns ganska stora variationer i livsmedelsprisernas utveckling mellan olika länder. Det är rimligt att anta att dessa skillnader till stor del beror på bakomliggande trender såsom lönekostnadsutvecklingen och den allmänna ekonomiska utvecklingen. Men naturligtvis kan det finnas viktiga skillnader i andra avseenden, t ex när det gäller vad man äter och dricker i olika länder. Skilda konsumtionsmönster skulle således kunna vara en förklaring till olikheter i prisutvecklingen för livsmedel. Om exempelvis befolkningen i ett land konsumerar en högre andel animalier än ett annat, och animaliska produkter stiger i pris snabbare, så skulle ländernas skilda konsumtionsinriktningar kunna förklara varför livsmedelspriserna utvecklas olika.

Det är emellertid svårt att jämföra livsmedelskonsumtionen, fördelad på varugrupper, mellan olika länder. Ett av huvudskälen är att det saknas jämförbar statistik. S k hushållsbudgetundersökningar genomförs intermittent i de flesta länder, men resultaten låter sig svårligen jämföras med varandra på grund av skillnader i definitioner, mätmetoder I många fall saknas

rn m. också aktuella data. I Sverige avser exempelvis den senast tillgängliga hushållsbudgetundersökningen förhållandena år 1978.

Inom OECD genomfördes i början av 1980-talet en studie av utvecklingstendenserna i fråga om livsmedelskonsumtionen. I det följande återges några huvudslutsatser från denna studie.

För att jämföra konsumtionsmönstret mellan olika länder har man i studien valt att jämföra kaloriintaget per person och dag, i stället för att använda ett värde- eller volymmått. Huvudsyftet med detta är att öka jämförbarheten något som i och för sig tål att diskuteras.

-

I tabell 4.3 anges genomsnittskonsumtionen per capita och dag för 21 av OECDs 22 medlemsländer Belgien och Luxemburg har slagits samman till ett land.

Av tabellen framgår att den genomsnittliga livsmedelskonsumtionen

mätt som kaloriintag uppgick till 3200 kalorier år 1980. Det fanns emeller-

tid stora variationer mellan de undersökta länderna; från 2600 kalorier

per invånare och dag i Japan till 3500 kalorier i Nederländerna nästan 35 procent mer. Som synes hör Sverige till de länder som har det lägsta kaloriintaget per person.

Under den studerade perioden har för samtliga länder en ökning av kaloriintaget kunnat noteras. Den genomsnittliga ökningen var cirka 6 procent under perioden. Siffran döljer dock avsevärda skillnader mellan olika länder. En relativt tydlig tendens är dock att skillnaderna i genomsnittligt kaloriintag tenderar att utjämnas; de största ökningarna skedde således i de länder som hade genomsnittligt lägre intag kalorier.

av

Enligt ekonomisk teori finns det anledning att förvänta sig en ökad konsumtion av livsmedel allt eftersom inkomsterna stiger. Annorlunda uttryckt finns det anledning att vänta sig att livsmedel i likhet med de flesta andra

varugrupper har en positiv inkomstelasticitet. För en majoritet de

- av studerade länderna kan detta också säkerställas statistiskt. Men för åtta av de undersökta länderna Australien, Kanada, Danmark, Finland, Irland, Nya

Tabell 4.3 Kaloriintag per capita i olika länder

Källa: OECD. u1976-1977 l 1978- 1979.

Zeeland, Schweiz och Storbritannien går det inte att påvisa något sådant samband; trots att inkomsten trendmässigt ökade under perioden såfluktuerade det genomsnittliga kaloriintaget såväl uppåt som nedåt.

Som tidigare framhållits finns det i utvecklade länder anledning att vänta sig att den andel den disponibla inkomsten som läggs på livsmedel tende-

av

att successivt minska när inkomsterna ökar. Detta samband styrks av rar OECD-studierna; den genomsnittliga inkomstelasticiteten för länderna i gruppen beräknas ha varit cirka 0,19 år 1960,jämfört med 0,08 20 år senare.

Av intresse är också att jämföra konsumtionens fördelning på animalier och vegetabilier. Tabell 4.4 visar de animaliska livsmedlens andel av livsmedelskonsumtionen i OECD-länderna 1960 och 1980.

Som synes ökade animalieandelen kraftigt med mer än fem procentenheteri genomsnitt under perioden. Även när det gäller konsumtionsandelarna är dock skillnaderna mellan olika länder avsevärda. Av genomsnittsjapa-

diet utgjorde således animalier år 1960endast cirka 10procent, medan nens motsvarande andel för Nya Zeeland var över 50 procent. Sverige hör till de länder som har den största andelen animalier. l likhet med de flesta andra länder ökade svenskarna också denna andel mellan 1960och 1980.

I den refererade studien har man också försökt fördela livsmedelskonsumtionen på ett antal huvudgrupper, för att illustrera skillnader i konsumtionens sammansättning. Åtta livsmedel har valts:

grupper av

spannmål och stärkelseprodukter, -

kött och ägg, -

olja och fett, -

socker, -

Tabell 4.4 Andelenanimaliska livsmedel dettotala kaloriintaget i olika länder 1980av

41976- 1977 h 1978- 1979 ° Exkl Australien

mjölk, -

frukt och grönsaker, - - baljväxter och nötter,

fisk. -

Den tidsperiod som redovisningen är åren 1956 och 1978.

avser

l tabell 4.5 anges hur det totala kaloriintaget capita fördelade sig på

per olika födoämnen i ett antal länder inom OECD-området

år 1956 och år 1978.

Som framgår av tabellen finns det ganska stora skillnader mellan konsumtionsmönstret, representerat på detta sätt. Exempelvis är den del av näringsintaget som kommer från mjölk mer än fem gånger så stori Finland än i Japan år 1978. Även när det gäller köttkonsumtionens andel

t ex av kaloriintaget finns det stora skillnader mellan länderna.

Intressant att notera är också att stora förändringar av konsumtionsmönstret har skett under den studerade perioden. Mest slående är den kraftigt minskade andelen spannmåls- och stärkelseprodukter. l länder som Finland, Belgien m har andelen kaloriintaget hämtas från dessa

av som produkter minskat med 10-l 5 procentenheter. Ökningar

har skett framför allt av köttkonsumtionen men också av ext konsumtionen socker och fetter mätt

av som andel av det totala kaloriintaget.

Resultatet från studien i denna del bekräftar också vad som tidigare sades, nämligen att konsumtionsmönstrets sammansättning tenderar att utjämnas över tiden. Fortfarande finns det dock betydande skillnader mellan länderomráden. Exempelvis är andelen spannmåls- och stärkelseprodukter betyd-

Tabell 4.5 Totalt kaloriintag, fördelat på födoämnen, i vissaOECD-länder 1956och 1978

Spannmål Kött Olja Frukt Balj-

och och och Socker Mjölk- och växter Fisk Land/År stärk- ägg fett produk- grön- och

else ter saker nötter

Danmark

Italien

1978 40.3 15.4 17.2 9.4 8.4 6.4 2.1 0.8

1956 74.9 2.1 3.4 5.9 0.9 3.2 6.2 3.4 Japan

Spanien

USA

1978 22.2 24.3 17.7 17.3 10.8 4.7 2.4 0.6 Källa: OECD Food Consumption Statistics

1976-78.

ligt högre i Sydeuropa, medan nord- och mellaneuropéer har en högre mjölkkonsumtion per capita. Med ledning av de uppgifter som här har presenterats går det emellertid inte att dra några slutsatser om i vilken mån den utjämning konsumtionsmönstret, som har skett mellan OECD-län-

av derna, har påverkat pris- och kostnadsrelationerna mellan länderna. Skälen har berörts bl med hänsyn till jordbruks- och livsmedelssubventio-

ovan; a

skilda utformning i olika länder är det svårt att härleda skillnader i nernas prisutvecklingen till enbart förändrade konsumtionsmönster.

Befolkningstäthet Sverige avlångt land. Men det är också ett glesbebyggt land. I exempel-

är ett vis Italien finns det ungefär tio gånger fler invånare per kvadratkilometer och i Nederländerna och Belgien är folktätheten nästan tjugo gånger större

Tabell 4.6 Folktäthet i OECD-länderna år 1984antal invånare kmz per

Sverige 19 Portugal l l0 Danmark 119 Schweiz 157 Finland 14 Spanien 76 lsland 2 Storbritannien 231 Norge 13 Västtyskland 246 Belgien 318 inkl Västberlin

Frankrike 100 Osterrike 90 Grekland 75 Kanada 2 Irland 50 USA 25 ltalien 189 Japan 323 Jugoslavien 90 Nya Zeeland 8 Luxemburg 140 Turkiet 177 Nederländerna 352 Australien 2

Källa: Statistisk Årsbok 1986

än i Sverige. Detta illustreras i tabell 4.6, antalet invånare som anger per

kvadratkilometer i OECDs medlemsländer.

Som synes tillhör Sverige de mest glesbefolkade länderna i denna grupp. Av de europeiska länderna är det bara Finland, Island och Norge har som en lägre befolkningstäthet. Av länderna utanför Europa har Kanada, Nya

Zeeland och Australien lägre tal.

På vilket sätt kan då låg folktäthet tänkas påverka priserna på livsmedel

Uppenbart är att transportkostnaderna producerad och konsumerad per

enhet måste bli högre i ett glesbebyggt än i ett tättbebyggt land. Därtill

kommer att priserna på drivmedel har ökat under 1980-talet, med undantag

för det senaste året. Den utveckling har ägt inom framför allt som rum

livsmedelsindustrin och dagligvaruhandeln innebär att förädling och för-

säljning har koncentrerats till färre enheter. Därmed ökar också transportav-

stånden.

Det finns skäl att tro att den koncentration har ägt inom livsmesom rum

delsindustrin och handeln har missgynnat glesbebyggda länderi förhållande

till tättbefolkade när det gäller kostnaderna för livsmedelsdistribution. Såvitt

bekant finns det ingen empirisk studie som ger belägg för teorin, men tesen

styrks av det faktum att realprisutvecklingen för livsmedel i de glesbemest

byggda länderna i genomsnitt har ökat snabbare än i övriga länder. Hur

transportvolymen och transportkostnaderna inom livsmedelskedjan har ut-

vecklats i Sverige belyses i en annan SPK-utredning SPKUS 1987:22.

Löneutveckling

l alla studier av orsaker till prisutvecklingen på olika områden spelar löneut-

vecklingen en avgörande roll. Det är därför naturligt fråga sig det att om

finns ett samband mellan snabba ökningar livsmedelspriserna och snabbt av

ökade lönekostnader inom olika led livsmedelskedjan. av

En första fråga är därvid det finns stora skillnader mellan den allmänom

na löneutvecklingen och löneutvecklingen inom livsmedelsindustrin. l t ex

tabell 4.7 anges den totala nominella lönekostnadsutvecklingen dels inom

tillverkningsindustrin totalt, dels inom livsmedelsindustrin för ett antal

OECD-länder, för perioden 1976-85.

Tabell 4.7 Lönekostnadsutveckling inom tillverkningsindustrin och livsmedelsindustrin 1976-85 i vissaOECD-länder index 1976 100

Land Lönekostnadsutveckling Lönekostnads- l/2

i livsmedelsindustrin utveckling i

tillverknings-

industrin

Källa: lLO Yearbook of Labour Statistics 1986

Som är skillnaderna mellan ökningarna för lönekostnadsutvecklingen synes totalt och för livsmedelsindustrin små. l de flesta länder inklusive Sverige

har lönekostnaderna inom livsmedelsindustrin synes utvecklats något som inom tillverkningsindustrin. En preliminär slutsats är därlångsammare än lönekostnadsutvecklingen inom livsmedelsindustrin inte kan förklara för att skillnader i prisutvecklingen för livsmedel mellan olika länder. förutsätter dock det inte finns några större skillnader i Denna slutsats att produktivitetsutveckling mellan livsmedelsindustrin och tillverkningsindus-

trin totalt. I Sverige finns det sådana skillnader; som framgår av en annan underlagsrapport SPKUS 1987:23 har produktivitetsökningen under en i livsmedelsindustrin än för tillverkningsinföljd av år varit långsammare genomsnitt. Skillnaderna är dock inte såstora att de torde ha någon dustrin i inverkan på prisutvecklingen. Inom för föreliggande stuavgörande ramen varit möjligt få fram jämförbara data för produktivitetsutdie har det inte att inom livsmedelsindustrin i andra länder. I USA har dock som vecklingen produktivitetsutvecklingen inom livsmedelsframgår av avsnitt 5.2 följd år varit högre än genomsnittet för tillverkindustrin under en lång av länderna i den europeiska gemenskapen EG är bilden ningsindustrin. För heterogen, och tillgängliga data är inte direkt jämförbara. mer det gäller utvecklingen arbetslönen i handeln är tillgången på När av jämförbar statistik betydligt knappare än för t livsmedelsindustrin. Den ex finns måste också tolkas med större försiktighet på grund av statistik som skillnader i definitioner och klassiñceringar. tabell 4.8 löneutvecklingen inom parti- och detaljhandeln under I anges perioden 1980-85 för antal länder i den europeiska gemenskapen samt i ett Sverige. De angivna värdena är angivna i reala termer och skall jämföras

med värdet 100för år 1980.

Tabell 4.8

Löneutvecklingen inom parti- och detaljhandeln i vissaeuropeiska länder 1980-85 index l980 100

Partihandel Detaljhandel

92,7 Källor: Eurostat Earning. Industries and services,samt Handelsanställdas förbund l Avser perioden 1980-84 3 samma källa se nedan i texten

Som framgår av tabellen har timlönerna i både parti- och detaljhandel ökat långsammare än konsumentprisindex för de angivna ländermerparten av na. Löneutvecklingen inom handeln kan således inte självständigt förklara realprisförändringar på livsmedel. Av speciellt intresse är att löneutvecklingen inom den svenska parti- och detaljhandeln har varit långsammare än i samtliga andra studerade länder. Data för Sverige har dock hämtats från en annan källa, och är möjligen inte helt jämförbara. l likhet med vad gäller för livsmedelsindustrin som har det inte varit möjligt att få fram data för produktivitetsutvecklingen inom handeln för motsvarande period. Även om sådana data skulle underlätta tolkningen av siffrorna, så är det viktigt att vara medveten de teoretiska och praktiska om problem som är förknippade med att mäta produktiviteten i handeln. En uppgift som har ett visst allmänt intresse är också vilket samband som finns mellan den allmänna lönenivåns utveckling och utvecklingen av livsmedelspriserna. I figur 4.1 illustreras detta samband för perioden 976-85. På den vertikala axeln anges konsumentprisutvecklingen för livsmedel i nominella termer, och på den horisontella axeln utvecklingen industriarav betarnas genomsnittliga löner, likaledes i nominella termer. Som synes finns det ett relativt nära samband mellan löneutvecklingen och livsmedelsprisernas utveckling. Endast för några länder finns markanta avvikelser från denna tendens. l exempelvis Italien, Spanien, Irland och Storbritannien har lönerna ökat snabbare än livsmedelspriserna. För svenskt vidkommande har utvecklingen varit den genomsnittsmotsatta lönen har ökat i långsammare takt än priserna på mat och dryck.

Skillnader i teknisk och ekonomisk utvecklingsnivâ

Som tidigare berörts finns det relativt stora skillnader i konsumtionsmönstret mellan olika länder. Delvis är sådana skillnader kulturellt betingade, och i viss mån en funktion av klimatiska och naturgeograñska faktorer m m. Men det finns också vissa gemensamma drag när det gäller livsmedelskonsumtionens utveckling. Karakteristiskt är t livsmedelsutgifternas ex att andel av de totala konsumtionsutgifterna tenderar att minska vid Ökade

Index1976100 Livsmedelspriser 310

290-

270" EIR

250-

230-

I I I l30 150 170 190 210 230 .50 270 290 lU 330

Källa:OECD,MainEconomicIndncarorsochlLO,Yearbookol LabourSlausncs1986

ñgur 4.1. LönerochIivsmedelspnlseriOECD-Iändema. Utveckling1976-85.

inkomster. Detta gäller, tidigare nämnts, speciellt inom ett och samma som vid internationell jämförelse är trenden relativt entydig: land, men också en inkomstnivå, desto lägre utgiftsandel har livsmedelskonsumtionen. Ju högre tendens är tydlig i många länder är att andelen förädlade En annan som djupfryst, fárdigmat etc tenderar att öka med stigande livsmedel typ - bottnar sin turi de samhällsförändringar som har följt i inkomstnivå. Detta spår ökat förvärvsarbete bland kvinnor, ökad den ekonomiska tillväxtens -

bilism etc. Även eventuella samband mellan ekonomiska välfárdsmått och prisom livsmedel således är indirekta än direkta, så har det utvecklingen på snarare undersöka det finns något samband mellan ekonoändå sitt intresse att om realprisutvecklingen på livsmedel. Är snabbt stegrade misk standard och livsmedelspriser "välfárdssjukdom Eller, annorlunda uttryckt: ökar en livsmedelsprisema snabbast i de rikaste länderna därför att konsumenterna i

länder efterfrågar allt dyrare och förädlade livsmedel dessa mer dels bruttonationalprodukten capita i ett antal Tabell 4.9 anger per realprisutvecklingen för livsmedel under perioden OECD-länder, dels

1980-86. Som framgår tabellen finns det inget direkt samband mellan BNP per av och realprisutvecklingen på livsmedel. Det finns länder med hög capita capita har såväl snabb långsam realprisutveckling för livs- BNP/ som som medel, och vice Det finns således inget stöd för den grova teorin om versa. realprisstegringar på livsmedel en välfárdssjukdom. som

Tabell 4.9 BNP per capita 1986och realprislörändringar livsmedel 1980-86

Bruttonational- Realprisökning produkt per för livsmedel

Källa: OECD, Economic Outlook 1986

K äpkraftspa riteter För att jämföra den ekonomiska standarden i olika länder används vanligen något mått som baseras på bruttonationalprodukten eller motsvarande GDP, GNl etc per capita. Detta mått räknas om till en gemensam valuta US dollars, Ecus etc för att medge jämförelser.

Valet av omräkningsfaktor för valutakurserna är till synes ett enkelt problem, men har i själva verket avgörande betydelse för resultatet avjämförelsen.De senasteåren har präglats av snabba och starka svängningar valutakurserna, speciellt när det gäller den amerikanska dollarn. Under 1986 var exempelvis skillnaden i dollarkurs genetmot den svenska kronan nära 20 procent mellan den högsta och den lägsta noteringen. Det är uppenbart att sådana fluktuationer inte återspeglar förändringar i köpkraft eller levnadsstandard inom ett land.

I syfte att hitta ett mer rättvisande mått på köpkraften i olika länder bedriver man inom OECD sedan början av 1980-talet ett arbete med s k köpkraftspariteter Purchasing Power Parities, PPP. Sverige deltar i samarbetet sedan 1985.

Ett köpkraftsparitet mellan två valutor definieras som kvoten mellan de belopp som i respektive lands valuta behövs för att köpa samma mängd varor och tjänster i de båda länderna.

PPP kan beräknas för både enskilda varor, varugrupper och större aggregerade poster, t ex BNP/ capita, militära utgifter, den privata konsumtionen m m.

Tabell 4.10 innehåller exempelvis två typer av pariteter. Den ena i tabellen betecknad a mäter köpkraften, beräknad för hela BNP. Den andra b ger pariteter för livsmedel inklusive drycker och tobak och deras relationer till den officiella valutakursen. I tabellen anges också BNP per capita både i nominella termer, d v s beräknade med valutakurser, och i reala termer, d v s beräknade med respektive köpkraftspariteter.

Tabell 4.10 Internationella jämförelser av BNP per capita och prisnivåer med hänsyntill köpkraftspariteter 1985

Internationella valutor i relation till BNP per capita USD USD Köpkrafts-

a Köpkraftspariteter för BNP b Köpkraftspariteter för livsmedel, drycker och tobak

Omräknade med köpkraftspariteter

Omräknade med valutakurser

För att belysa hur man kan använda pariteterna i syfte att mäta den ekonomiska standarden och prisnivåen på aggregerade poster kan värdena för Sverige tas som exempel.

En dollar byttes enligt tabell 4.10 mot 8,6 kronor 1985. För att köpa samma mängd varor och tjänster som i USA kostade l dollar spenderade man i verkligheten 8,2 kronor. Samtidigt kostade samma korg av livsmedel 11,25kronor i Sverige mot l dollari USA.

På grund av den höga dollarkursen föll den svenska BNP per capita uttryckt i USD till onaturligt låg nivå 12 006 dollar. År siffran

en - 1986 var 15 800 dollar/ capita. Värden beräknade med PPPs utvecklas enligt studierna mer stabilt och konsekvent.

Ett antal intressanta slutsatser kan dras av OECD-studierna.

Skillnaderna mellan länder med hög respektive låg BNP per capita blir -

betydligt mindre om PPP-metoden används vid beräkning av BNP per

capita. Exempelvis utgjorde BNP per capita i Portugal ungefär en sjätte-

del av Sveriges BNP per capita beräknat efter valutakursen. Enligt köp-

kraftsparitetsmetoden var Portugals inkomst per capita 40 procent av det

svenska måttet.

Skillnader mellan de nominella och de reala värden värdena beräknade -

med PPP kan vara betydande.

När det gäller pariteter för livsmedel 1985 så är det en grupp länder, vars -

mått ligger högre än både den officiella valutakursen och pariteterna

beräknade för BNP totalt. I denna grupp ingår Japan, Finland, Norge,

Sverige och Danmark.

Köpkraftsparitetsmetoden tycks sammanfattningsvis ha stor kapacitet vad gäller jämförande analyser av levnadsstandarden, prisnivån och prisutvecklingen i olika länder. Tills vidare saknas emellertid i stor utsträckning tidsserier som medger jämförelser över en längre tidsperiod.

Jørdbrukspølitiken inom OECD-omrâdet Målen för jordbrukspolitiken i industriländerna kan sammanfattas att

som förse medborgarna med en säker och tillräcklig mängd livsmedel till rimliga priser, samtidigt som jordbruksbefolkningen tillförsäkras skälig inkomst.

en Till detta övergripande mål kommer i många länder mål som rör den regionala balansen och miljön.

l Sverige brukar man av tradition dela det övergripande målet för

upp jordbrukspolitiken i tre delmål: lnkomstmålet jordbruksbefolk-

som avser ningens inkomster, produktionsmålet som innebär tillräcklig självförsörj-

en ningsgrad för att inte äventyra livsmedelsförsörjningen i kris eller krig, samt effektivitetsmålet i bland benämnt konsumentmålet som syftar till en effektiv produktion av och ett rimligt pris på jordbruksprodukter. Tyngdpunkten i jordbrukspolitiken har i Sverige liksom i andra länder skiftat från tid till annan med avseende på dessatre mål. Med hänsyn till att dessa mål uttrycks på olika sätt i olika länder är det svårt att generellt avgöra vilket mål

som genomgående har störst vikt.

Nu gällande jordbrukspolitiska mål innebär för Sveriges del att försörjningen såväl i fredstid som under avspärrning och krig är huvudmålet,

- och att inkomstmålet och konsumentmålet är likställda delmål under huvudmålet.

Enligt en OECD-rapport som publicerades i maj i år tycks det dock som om inkomstmålet i genomsnitt har en högre prioritet än andra jordbrukspolitiska mål.

Målen för jordbrukspolitiken är således nästan uteslutande av nationell karaktär. Åtgärder påverkar import och export livsmedel och jord-

som av bruksråvaror har visserligen effekter på de internationella marknaderna, men syftar likväl i första hand till ett uppnående av de nationella målen. Det finns dock betydande skillnader i inställningen mellan enskilda länder, på grund av faktorer som den allmänna ekonomiska politikens inriktning, naturgeografiska eller regionala förhållanden, det politiska inflytandet hos jordbrukarnas organisationer etc.

Det finns också skillnader när det gäller vilka medel som används för att uppnå de jordbrukspolitiska målen. En viktig faktor är därför huruvida ett land är nettoexportör eller nettoimportör av en viss vara.

Nettoimponörer har i allmänhet tenderat att använda importbegränsande åtgärder såsom tullar, införselavgifter eller importkvoter snarare än di- National Policiesand Agricultural Trade. OECD, Paris 1987

rekta bidrag till jordbmksbefolkningen. Sådana åtgärder är relativt enkla att administrera och har liten effekt på statsbudgeten. De leder emellertid till en högre inhemsk prisnivå på jordbruksprodukter och till en begränsning av världshandeln. I princip påverkar denna typ av åtgärder de internationella priserna nedåt, medan den inhemska prisnivån kan väntas förbli relativt stabil.

I länder är nettoexportörer har de jordbrukspolitiska åtgärderna i

som högre utsträckning fokuserats på att försöka öka exporten och därigenom bidra till att inkomstmålet för jordbrukarna uppnås. Olika typer av åtgärder har därvid utnyttjats, t exportsubventioner och olika typer av tvåprissys-

ex tem som syftar till att kompensera jordbrukarna ekonomiskt när världsmarknadspriserna är lägre än de garanterade inhemska priserna. Olika for-

incitament till produktionsbegränsningar har utnyttjats. Den samlamer av de effekten nämnda åtgärder är svåra att uppskatta. Medan importstimu-

av lerande åtgärder kan väntas bidra till lägre världsmarknadspriser, så gäller motsatsen för produktionsbegränsande åtgärder. I allmänhet kan de sistnämnda typerna av åtgärder väntas innebära större effekter på statsbudgeten än de nyss nämnda importbegränsande åtgärderna.

Det förda resonemanget är mycket schematiskt. De flesta länder är såväl nettoexportörer som nettoimportörer av åtminstone någon varugrupp.

Ser man till de samlade effekterna av den förda jordbrukspolitiken kan man konstatera att världsmarknadspriserna på jordbruksprodukter har varit fallande under lång följd år, till följd av det rådande överutbudet på de

en av flesta produkter och de begränsningar i den fria handeln som den förda politiken innebär. Till överutbudet har också en snabb teknisk utveckling inom jordbrukssektorn bidragit. En slutsats av den nyss nämnda OECDstudien är att de flesta länder har underskattat betydelsen av teknisk utveckling, varigenom t ex produktionsbegränsande åtgärder i realiteten inte förmått åstadkomma tillräckliga minskningar av produktionen.

Ett annat sätt att mäta graden av måluppfyllelse är att setill i vilken mån jordbrukarnas inkomstnivå har kunnat upprätthållas. Olika indikationer tyder på att man i de flesta länder inte har lyckats uppnå detta mål i tillfredsställande utsträckning. Enligt OECD-rapporten har inkomstnivån för vissa grupper av jordbrukare kunnat upprätthållas och i vissa fall t o m ökas. I synnerhet gäller detta emellertid större, mer kommersiellt inriktade enheter. För småjordbrukaren har däremot i de flesta fall en minskning av inkomsterna ägt rum. Dessa slutsatser måste dock tolkas med stor försiktighet, med hänsyn bl a till svårigheterna att mäta såväl inkomsterna som fastigheternas värde och avkastning.

För att jämföra graden av intervention på jordbruksmarknaderna har man inom ett OECD-projekt försökt uppskatta det totala ekonomiska stöd till jordbruket som har genererats av ett antal politiska åtgärder. Det rör sig dels direkt ekonomiskt stöd till jordbrukarna, dels om uppskattade ef-

om fekter av gränsskydd och garanterade inhemska priser. Också faktorer som stöd till rationalisering och forskning m m har vägts in.

De samlade ekonomiska effekterna av de nämnda åtgärderna har vägts samman till ett gemensamt mått, benämnt PSE Producer Subsidy Equiva-

lents. PSE ger uttryck för det totala ekonomiska stödet till producenten

av en viss vara. Det bör observeras att det valda måttet inte bara inkluderar sådana åtgärder som direkt kan hänföras till statsbudgetens utgiftssida. Därigenom kommer "stödnivån", mätt med PSE, i allmänhet att vara högre jämfört med mått som utgår från de direkta statsutgifterna.

Tabell 4.11 visar den beräknade stödnivån, uttryckt i procent av producentpriset, för olika varugrupper. Tabellen avser förhållandena åren 1979- 8l.

Tabell 4.11 "Producer Subsidy Equivalents" för olika länder och Genomsnitt 1979-1981 procent-

varugrupper. andelar

USA Kanada EG Australien Japan New Norden Medelhavs- Österrike OECD

Källa: National Policies and Agricultural Trade. OECD, 1987

Av tabellen framgår att det genomsnittliga stödet för samtliga studerade varugrupper utgjorde cirka en tredjedel av det totala priset kolumnen längst till höger. Det fanns emellertid stora skillnader mellan olika

varugrupper. Den största subventionsandelen återfinns för mejeriprodukter och ris, där stödandelen är omkring två tredjedelar priset. För exempelvis fläskkött

av och fjäderfä är subventionsnivån betydligt lägre, eller i storleksordningen 10-20 procent.

Men det finns stora skillnader i subventionsnivån, mätt på angivet sätt, inte bara mellan olika produkter, utan också mellan olika länder och regioner. Figur 4.2, likaledes hämtad från nämnda OECD-rapport, visar den

nyss totala subventionsnivån för ett antal regioner dels för alla

- produkter som tillverkas i landet, dels för korg bestående

en gemensam av varor, av mejeriprodukter, vete, nöt- och tläskkött, fjäderfä och socker.

Som synes är skillnaderna stora mellan olika länder. Den

grupper av högsta subventionsnivån återfinns i de nordiska länderna här definierade som Finland, Island, Norge, Sverige och Schweiz samt i Japan. Här uppgår subventionsnivån till över 50 procent. För Australien och USA, har de

som lägsta nivåerna, är motsvarande värden i storleksordningen 5-15 procent.

Ser man istället till det totala stödet inom OECD-regionen, uttryckt på samma sätt med PSE kan man konstatera att den största relativa andelen av stödet går till mejeriprodukter. Dessa beräknas svara för omkring 40 procent av det samlade stödet. Näst störst andel har nötkött, med en stöd-

Allavarugrupper Gemensamvarukorg

100 100

%

lUSA 6New Zealand 2 Kanada 7:Norden inkl Schweiz 3EG ländernaB--Medelhavslarwderna 4Austra||en 9Osterr|ke 5eJapan 10OECD

Figur 4.2. Srädandeliproducent/edetmän med PSE. Genomsnittl 979- 81.

andel 20 procent. Inom OECDs sekretariat pågår för närvarande

om ca september 1987 ett arbete med att konstruera motsvarande tidsserier för hela perioden 1979-85. Preliminära resultat pekar på att de angivna stödnivåerna, liksom relationerna mellan stödet för såväl olika produkter som för olika grupper av länder, har varit relativt stabila under hela l980-talet. Den beskrivning här har givits ger därför enligt OECD-sekretariatet en rela-

som tivt bra bild av situationen i dag.

Graden avprotektionism i olika länder Som framgick det förra avsnittet finns det stora skillnader mellan olika

av länder när det gäller hur mycket det inhemska jordbruket subventioneras. De nyss presenterade uppgifterna utgör dock inget direkt mått på relationen mellan de inhemska priserna och världsmarknadspriserna eller annor-

lunda uttryckt graden av protektionism i olika länder.

-

Den tydligaste effekten i-ländernas jordbrukspolitik innebär, att den

av inhemska prisnivån höjs i jämförelse med omgivningen.

En metod att mäta graden av protektionism redovisas i World Development Report 1986" som utges av Världsbanken. Metoden innebäri korthet att de inhemska priserna divideras med gränspriser importpriset före tullar och avgifter. De erhållna måtten kallas för estimates of nominal protection coefficients NPC. Måttet bör användas med försiktighet; i och med att världsmarknadspriset varierar kraftigt och inhemska priser brukar vara relativt stabila ändras koefficienterna avsevärt över tiden. Efter den redovisade perioden 1980-82 har t ex världsmarknadspriset sjunkit medan den inhemska prisnivån i vissa länder har ökat.

I tabell 4.12 sådana k nominal protection coefficients N PC dels i

anges s producentledet, dels i konsumentledet, för ett antal varugrupper och länderområden. Värdena i tabellen bör tolkas med försiktighet av flera skäl. Dels är

4l

Tabell 4.12 Nominal protection coefficients" NPC för producent- och konsumentpriser för vissa i

varor industriländerna.

Land eller Australien Kanada EG Övriga Japan Nya USA Vägt område Europa° Zeeland

genom-

snitt VHF: N PC Producent 1.04 1.15 1.25 1.70 3.80 I.l5

l.l NPC Konsument 1.08 1.12 1.30 1.70 1.25 l 00 1.2 F011 illen i N PC Producent 1.00 1.00 1.40 1.45 4.30 1.0 l.l l NPC Konsument 1.00 1.00 1.40 1.45 1.30 10 1.16 Rix: NPC Producent I.l5 1.00 1.40 1.00 3.30 1.00 1.30

2.49 N PC Konsument 1.75 1.00 1.40 1.00 2.90 0 2.42 NÖI och lamm: NPC Producent 1.00 l.00 1.90 2.10 4.00 NPC Konsument 1.00 1.00 1.90 2.10 4.00 Fläsk 00/7fjäder/å NPC Producent 1.00 l.lO l.0

l.l7 NPC Konsument .00 1.10 l.0 l.l7 Mejeriprorlukler. NPC Producent 1.30 1.95 l.75 2.40 2.90 1.00 2.00 1.8 NPC Konsument 1.40 1.95 1.80 2.40 2.90 1.00 2.00

1.9 Socker: NPC Producent 1.00 1.30 1.50 1.80 3.00 1.00 NPC Konsument 1.40 1.30 l.70 1.80 2.60 1.00 Väg genantmiln: NPC Producent 1.04 l.l7 l.54 1.84 2.44

1.4 NPC Konsument 1.09 1.16 1.56 1.81 2.08 1.4

Källa: Tyers and Anderson background paper. Genomsnitten vägda med produktions- och konsumtionsvärden till priser vid nationsgränsen. Utom Grekland, Portugal och Spanien. Osterrike, Finland, Norge, Sverige och Schweiz.

terminologin inte enhetlig när det gäller vad mäts; k producentpriser

som s kan mätas i jordbruksledet, i prisregleringsledet eller i något led i

annat livsmedelskedjan. Dels skiljer sig varugruppsdeftnitionerna mellan olika länder, vilket innebär att det inte är exakt jämförs. Likväl

samma varor som torde de presenterade uppgifterna ge en relativt god bild skillnader i

av protektionism mellan olika länder.

Från tabellen kan bl a följande observationer göras:

Mejeriproducenter har hög skyddsnivå i alla länder. Det gäller - en

också ris- och sockerproducenter. - Japanska och europeiska jordbrukare är mer skyddade än jordbrukare i

sådana länder för vilka jordbruksexporten har stor betydelse. Graden av protektionism varierar från land till land. Två har

- grupper

dock genomgående högre koefficienter än de andra: Japan och Other

Europe d Österrike, Finland, Norge, Sverige, Schweiz.

v s

ytterligare försök att hitta ett lämpligt mått på protektionism för att Ett möjliggöra internationella jämförelser har gjorts av 0 Hansenä Här anges protektionismens grad förhållandet mellan partipriserna på respektive

som inhemsk marknad och de genomsnittliga partipriserna för samtliga OECDländer under tidsperioden 1969 1983tabell 4.13.

- Tabell 4.13 Protektionismens storlek och utveckling i OECD-länderna 1969-83

Protektionismens Trendkoefficient

storlek %

Japan

Ett högt partipris i ett land jämfört med genomsnittet för OECD kan tolkas

tecken på stark protektionism. Som är värdena för de nordiska som synes länderna utom Danmark genomgående höga.

Tabellens högra del visar protektionismens utveckling i tiden per år: plustecken betyder tillväxt, minustecken minskning. Endast i Sverige av de nordiska länderna har protektionismens omfattning enligt detta mått minskat trendkoefñcient -0,3 procent.

Det tycks finnas ett relativt starkt samband mellan graden av protektionism och realprisutvecklingen på livsmedel. Bland de länder som har de högsta "skyddsnivåerna tillhör merparten den grupp som har haft de snabbaste stegringarna livsmedelspriserna; det gäller t ex för Sverige, Norge,

av Finland och Schweiz. Och bland länderna med låg skyddsnivå har t ex Nya Zeeland, Australien, Irland, Storbritannien och USA också haft relativt låga realprisstegringar på livsmedel.

HansenO: Störrelsenpå denlandbrukspolitiske protektionismei i-landene.Artikel i Lantbruksökonomisk Forum nr 1/1986

5¶Livsmedelssituationen och

livsmedelsprisema inom den europeiska EG, Förenta

gemenskapen

Staterna och Norden

5.1¶Den europeiska gemenskapen EG

Livsmedelsmarknaderna inom den europeiska gemenskapen EG uppvisar många likheter med vad som gäller i t ex de nordiska länderna och i USA. Nyckelord ärt ex regleringar, överproduktion och koncentrationstendenser. I det följande beskrivs översiktligt några huvudtendenser i den europeiska livsmedelskedjan.

Råvaruproduktion När det gäller produktionen av livsmedelsråvaror kännetecknas denna marknad av mer eller mindre permanenta överskott. Till stor del är dessa överskott följden av den förda jordbrukspolitiken, i likhet med övri-

som ga industriländer har en starkt protektionistisk innebörd. Målen för jord-

brukspolitiken inom EG kan sammanfattas i följande punkter:

att eftersträva en ökad produktivitet, -

att tillförsäkra jordbruksbefolkningen en skälig levnadsstandard, -

att trygga försörjningen med livsmedelsråvaror, -

att tillförsäkra konsumenterna jordbruksprodukter till skäliga priser. -

I kombination med en stagnerande efterfrågan på livsmedel har den förda jordbrukspolitiken fått till följd att självförsörjningsgraden för många livsmedelsråvaror är långt över 100 procent. För exempelvis smör beräknas produktionen under säsongen 1983/84 ha överstigit efterfrågan med cirka 50 procent. För socker var motsvarande överskott cirka 25 procent. Exemplen kan mångfaldigas. Sammantaget har utvecklingen fått till följd att EGländerna i likhet med t ex USA fått avsätta en allt större del av sin

- produktion av livsmedelsråvaror på världsmarknaden. Därigenom har världsmarknaden också i allt större utsträckning blivit "dumpingmark-

en nad" med tidvis starkt varierande priser. Detta har i sin tur skärpt konkurrensen mellan de stora livsmedelsproducenterna i de industrialiserade länderna framför allt USA, EG-länderna och Australien vilka från tid till

- annan beskyllt varandra för att använda otillbörliga konkurrensmedel. Exempelvis beskrivs de handelspolitiska relationerna mellan USA och EGländerna ofta i termer av handelskrig, i synnerhet på livsmedelsområdet. Detta avsnitt baserasi huvudsak på EG-studien Structural Changeand Public Policy in the European Food Industry 1985

Den under de senaste åren starkt fluktuerande dollarkursen har ytterligare skärpt problemen för EG-staterna när det gäller att kunna exportera sin överskottsproduktion. Kostnaderna för lagring av livsmedelsöverskott är i dag ett mycket stort och mycket reellt problem för EG-länderna.

Konsumtionsmönstret Den europeiska gemenskapen EG har i dag en befolkning om cirka 270 miljoner människor. Därigenom representerar den en befolkningsmässigt ungefär lika stor marknad som Förenta Staterna. Av olika skäl såväl

kulturella som demografiska är den europeiska marknaden betydligt mer

heterogen.

En betydelsefull trend inom EG är att befolkningstillväxtens ökningstakt har avstannat under senare år. Medan den totala befolkningstillväxten var 7,3 procent resp 8,3 procent under 1950-resp -60-talen, såökade befolkningen under 1970-talet bara med cirka 4procent. Under 1980-talet väntas siffran återigen mer än halveras, och uppgå till omkring 1,5 procent.

Bakom denna totalsiffra döljer sig emellertid stora skillnader mellan olika länder. Medan t ex Nederländerna och Irland fortfarande uppvisar stora nettoökningar av befolkningen, såhar länder som Danmark och Västtyskland f n en negativ befolkningstillväxt. Tillgängliga prognoser pekar på att befolkningstillväxten kommer att minska ytterligare fram till sekelskiftet.

I likhet med vad som sker i övriga industriländer innebär utvecklingen inom EG att konsumtionen av livsmedel tenderar att minska vid stigande inkomster. Som tidigare framhållits gäller detta samband inte helt entydigt mellan länder, bl a beroende på olika definitioner av livsmedelsbegreppet, olika grad avsubventioner etc. Men i stort settgäller förhållandet att högre inkomstnivå ett land har, desto mindre andel av den disponibla inkomsten används till livsmedel. I tabell 5.1 anges hur stor andel av den privata konsumtionen som livsmedelsposten svarade för i EGs medlemsstater under perioden 1970-1980.

Tabell 5.1 Livsmedlensandel avhushållens utgifter inom EG-länderna %

Källa: Eurostat

Som framgår av tabellen så har i stort sett alla EGs länder upplevt en kraftig minskning av livsmedelsandelen under 1970-talet. Två undantag är emellertid Grekland och Irland, där fortfarande en mycket stor del av hushållsin-

komsten används till livsmedel. Dessa två länder hör också till dem som har de lägsta genomsnittsinkomsterna inom EG.

Om således sambandet mellan nationalinkomst och andel livsmedelsutgifter i den privata konsumtionen är relativt starkt på nationell nivå, såpekar allt på att sambandet är ännu starkare inom ett och samma land.

En studie av förhållandena i Frankrike visar t ex att livsmedelskonsumtionens andel av den totala konsumtionen för olika inkomstgrupper varierade mellan 29,2 procent för den kvartil av befolkningen som hade de lägsta inkomsterna och 17,7 procent för hushållen i den översta inkomstkvartilen. Motsvarande bild torde gälla för andra industriländer.

Det nyss nämnda förhållandet har emellertid betydelse inte bara för livsmedelskonsumtionens långsiktiga andel av bruttonationalprodukten. Den senaste tioårsperioden har för EG-ländernas del kännetecknats av en trendmässigt stigande arbetslöshet, vilket i sin tur starkt har bidragit till ökade inkomstklyftor. Enligt den tidigare refererade studie som har utförts på uppdrag av EG-kommissionen innebär denna polarisering av köpkraften i sig en stagnerande livsmedelskonsumtion genom att köpkraften förskjuts från befolkningsgrupper med lägre köpkraft till grupper med högre inkomster. Tendensen pekar därför på en oförändrad eller mycket svagt ökande livsmedelskonsumtion inom EG-området fram till sekelskiftet.

Men även andra förändringar i samhället kan väntas påverka livsmedelskonsumtionen. Av stor betydelse är t ex de demografiska förändringarna. 1 likhet med vad som gäller i t ex Norden och i USA har utvecklingen inom EG under de senaste 10-20 åren inneburit en minskad genomsnittlig familjestorlek och ett ökat dubbelarbete.

Tabell 5.2 visar hur andelen förvärvsarbetande kvinnor har utvecklats i EG-länderna sedan slutet av 1960-talet:

Tabell 5.2 Andelen förvärvsarbetande kvinnor i EG-länderna 1968-83

Källa: Euromonitor 1983

Som framgår tabellen har förvärvsfrekvensen hos kvinnor genomgående

av ökat med 5-10 procentenheter under perioden. Detta har i sin tur varit en viktig pådrivande faktor bakom den utveckling som har skett i andra led av livsmedelskedjan i form av t ex mer färdigberedd mat, livsmedel med förlängd hållbarhetstid, längre öppethållandetider i butikerna etc. Denna utveckling beskrivs närmare i de följande avsnitten.

De hittills redovisade tendenserna för utvecklingen av den privata kon-

sumtionen har varit relativt entydiga. Med stigande inkomster minskar andelen livsmedel i hushållens konsumtion. En tendens som är mindre självklar och något svårare att belägga är, att konsumenternas medvetenhet om faktorer såsom kvalitet, hygien och service tycks ha ökat under 1980-talet. Det finns således tecken som tyder på att det samband som tidigare ansågs vara ganska starkt mellan livsmedelspriser och livsmedelskonsumtion

lägre priser en livsmedelsbutik håller, desto större blir dess försäljning

håller på att lösas upp. Resultaten av en intervjuundersökning som årligen genomförs i Storbritannien styrker denna tes. Av de tillfrågade angav år 1980 55 procent av de tillfrågade att de valde livsmedelsbutik huvudsakligen på grund av dess prisnivå, medan 37 procent angav butikens servicenivå

huvudorsak. År 1985 motsvarande siffror 35 59 procent. Med som var resp andra ord får icke prismässiga aspekter framför allt servicenivån enligt

- denna studie allt större betydelse. Samma tendens bekräftas av andra studier, t ex i Västtyskland.

Livsmedelsindustrin Livsmedelsindustrin inom den europeiska gemenskapen omfattar i dag cirka 12 000 företag. Självklart representerar dessa ett mycket brett spektrum med avseende på storlek, ägarförhållanden, teknologisk nivå etc. Avsikten med den följande framställningen är endast att ge en översiktlig bild av huvudtendenser.

Ett utmärkande drag för livsmedelsindustrin är den ökande ägarmässiga koncentrationen. Tabell 5.3 anger marknadsandelen för de åtta största företagen inom olika delbranscher av den europeiska livsmedelsindustrin under perioden 1976-1980.

Koncentrationsförhållanden

Tabell 5.3 inom den europeiska livsmedelsindustrin 1976-80

Som framgår av tabellen ökade koncentrationsgraden i sju av de nio branscherna under den studerade perioden. På grund av olika grad av protektionism m m i de olika länderna, är för flera enskilda länder koncentrationsgraden betydligt högre än den angivna.

En annan tendens har varit en successiv ökning av antalet anställda per enhet, samtidigt som antalet tillverkande enheter har minskat kraftigt. Med andra ord har genomsnittsföretaget blivit större. I likhet med andra här

redovisade huvudtendenser finns det emellertid stora skillnader mellan enskilda länder. Medan koncentrationsprocessen i t ex Storbritannien har varit mycket snabb, så har i Västtyskland flera branschers utveckling gått åt motsatt håll. Inom exempelvis den västtyska slakteriindustrin ökade under perioden l976-82 antalet arbetsställen från 55 till 10l, samtidigt som medelantalet anställda per enhet minskade från 147 till l04. Noteras bör dock i detta sammanhang att graden av koncentration inom ett land sannolikt har mindre betydelse för konkurrenstrycket inom den europeiska gemenskapen

som representerar en stor marknad med små handelshinder än i Sveri- - ge, som till stora delar är avskärmat från konkurrens från andra i-länder.

En annan aspekt på företagskoncentrationen innebär att det finns tenden-

till polarisering företagsstorlekarna. Å sidan går utvecklingen ser en av ena mot stora generella företag med breda produktlinjer och stor sortimentsbredd. Å andra sidan har kunnat tydlig tendens till framväxt

man se en av mindre, specialiserade enheter med egna profiler.

l likhet med t ex den nordiska livsmedelsindustrin är ett ytterligare kännetecken den ökade vertikala integrationen. Det blir således allt vanligare att tex konsumentkooperationen köper upp eller införlivas i industriföretag, eller att producenterna engagerar sig i vidareförädling. Det finns flera skäl till detta, varav möjligheterna till kostnadsfördelar i fråga om produktion, distribution och marknadsföring samt produktutveckling torde höra till de viktigaste.

Den ökade integrationen har också fått till följd att gruppaktiviteter av olika slag gemensamma kampanjer etc har fått en allt större betydelse.

- - Formerna och omfattningen varierar dock kraftigt mellan olika länder inom EG, och det är därför svårt att beskriva utvecklingstendenserna i mer precisa termer.

Lönsamheten inom den europeiska livsmedelsindustrin har under den senaste tioårsperioden i genomsnitt varit högre än för tillverkningsindustrin i sin helhet. Även här varierar förhållandena dock kraftigt mellan olika länder. En observation av visst intresse är, att lönsamheten inte genomgående är störst för de största företagen. Å andra sidan finns det exempel på att små företag i vissa länder speciellt länderna kring Medelhavet har

- betydande lönsamhetsproblem.

Politiska åtgärder som påverkar livsmedelsindustrin EG kan knappast sägasbedriva någon politik som specifikt berör förhållandena inom livsmedelsindustrin. Detsamma gäller i stort sett för de enskilda länderna inom gemenskapen. Den politiska påverkan som har skett är således i första hand resultatet av politiska åtgärder med andra direkta mål än livsmedelsindustrin.

Inom två områden för gemenskapens politik konkurrenspolitiken och

industripolitiken kan dock besluten inom EG ha en avsevärd betydelse

för livsmedelsindustrin.

A. E. Kostaropoulos: Concentration and Competitiveness in the Food Industry of the EEC l983

Konkurrenspolitiken baseras i huvudsak på artiklarna 85 och 86 i dets k Romfördraget. Artikel 85 innebär ett allmänt förbud mot åtgärder som syftar till att förhindra, försvåra eller störa den fria konkurrensen inom EG. Det finns dock ett stort antal undantag från denna generella regel. Artikel 86 har till syfte att förhindra monopol- eller oligopolmissbruk.

Båda artiklarna ger utrymme för vida tolkningar. När det konkret gäller förhållandena inom den europeiska livsmedelsindustrin har EGs åtgärder syftat till att förhindra uppkomsten av isolerade nationella marknader. Man har i detta syfte ställt upp regler om bl a parallellimport vilket syftar till att förhindra marknadsuppdelningar mellan företag, bruttopriser samt exklusiva distributionsavtal.

Trots dessa och andra åtgärder med syfte att underlätta handeln mellan länderna kvarstår ett flertal hinder för den åsyftade fria handeln och konkurrensen. Bland sådana hinder kan nämnas

skillnader i tullprocedurer, -

skillnader i samhällskrav i fråga om tex hälsa, säkerhet, miljöegenska- -

per, produktspecifikationer etc,

skillnader i indirekt beskattning, -

valutaregleringar m m som värderar livsmedelsråvaror m m på olika sätt, -

avsaknaden av ett gemensamt system för transportreglering, -

kvantitativa handelshinder inom EG. lnom vissa av dessa områden har framsteg nåtts t ex när det gäller vissa

hälso- och hygienkrav i fråga om produkter från livsmedelsindustrin men

fortfarande kvarstår betydande skillnader.

När det gäller industripolitiken finns det stora skillnader mellan EGs medlemsländer. Exempelvis tillämpar de flesta länder någon form av nyetableringsstöd och/ eller lokaliseringsstöd. Inom ramen för EGs verksamhet finns det möjlighet att få sådant stöd, speciellt till regioner med hög arbetslöshet och låg ekonomisk standard. Inom samma ram ges också vissa möjligheter till stöd för att främja ett effektivare jordbruk.

Allmänt sett är både de institutionella förutsättningarna och effekterna av industripolitiken inom EG-länderna svåröverskådliga, och såvitt bekant har ingen systematisk studie gjorts för att analysera effekterna på livsmedelsindustrin.

Distribution De förändringar i samhällsutvecklingen och konsumtionsmönstret som har beskrivits i det föregående har också fått djupgående strukturella effekter på distributionen av livsmedel.

Som tidigare har nämnts kännetecknas livsmedel av låg inkomstelasticitet; konsumtionen av livsmedel ökar inte i takt med att inkomsterna ökar, åtminstone inte i de industrialiserade länderna. Sedan 1970-talets mitt har detaljhandelns omsättning utvecklats svagt i sågott som alla EGs medlemsländer. Speciellt under 1980-talets början har sannolikt beroende på

-

ekonomiska utvecklingen ökningstalen varit mycket låga, och i den svaga flera fall negativa uttryckt i reala termer.

Ett av de mest utmärkande dragen för livsmedelsdistributionen har varit den ägarmässiga koncentration som har ägt rum sedan början 1970-talet.

av Allt färre ägare och ägargrupper kontrollerar således allt större del den

en av försâlda volymen livsmedel.

En annan tydlig tendens är att antalet försäljningsställen, såväl i partisom i detaljistledet har minskat kraftigt sedan 1970-talets början. 1exempelvis Storbritannien och Västtyskland har antalet matvaruaffárer general food stores nära nog halverats sedan mitten av 1970-ta1et.För andra länder har minskningarna varit mindre dramatiska i Frankrike

- minskade t ex antalet livsmedelsbutiker endast med cirka 10procent mellan 1974och l984

men ett genomgående drag är likväl ett minskat antal butiker. Samtidigt har den genomsnittliga försäljningsytan blivit allt större. En påfallande tendens sedan mitten av 1970-talet har varit ökningen av antalet supermarkets med en säljyta över 400 kvadratmeter och hypermarkets över 2500 kvadratmeter. Tabell 5.4visar utvecklingen antalet och hypermar-

av superkets i ett antal av EGs medlemsländer under perioden 1974-84.

Tabell 5.4 Antalet super-och hypermarkets i vissa EG-länder 1974-84

1974 l978 l982 1984 Supermarkets

"Hypermarkets

Källa ISSO/1ADS/ Euromonitor:

Den snabba utvecklingen av stormarknader har också fått till följd att allt

en större del av omsättningen har koncentrerats till ett fåtal enheter. I Frankrike, Belgien och Storbritannien svarade år l984 två butikerna

procent av således för mer än halva omsättningen i detaljhandeln. Men skillnaderna mellan olika länder är stora; i t ex Sverige, Norge och Nederländerna

svarade de två procent största butikerna för mindre än en femtedel omsättning-

av en i detaljistledet.

5.2 Livsmedelssituationen i Förenta Staterna

Inledning l likhet med andra industriländer USA länge ettjordbruksland. USA har

var också goda naturliga förutsättningar för jordbruket, bl a genom en stor andel odlingsbar areal drygt 20 procent av den totala landytan beräknas kunna odlas och ett gynnsamt klimat. De goda utsikterna till jordbruksproduktion vari själva verket den sannolikt viktigaste drivkraften bakom den snabba immigrationen under speciellt 1800-talet.

Men i likhet med utvecklingen i andra delar av industrivärlden har jordbrukets roll successivt minskat. l dag svarar jordbruket för mindre än 2,5 procent av det samlade förädlingsvärdet, och jordbrukarnas andel av sysselsättningen är bara ca 1,8 procent.

Detta betyder emellertid inte att livsmedelssektorn spelar en underordnad roll i den amerikanska ekonomin. Om hela livsmedelskedjan inkluderas råvaruproduktion, förädling samt distribution och handel så beräknas livsmedelssektorn svara för cirka en femtedel av det totala förädlingsvärdet. Figur 5.1visar de strukturella förändringar av sysselsättningen som har ägt rum inom livsmedelskedjan.

K onsunzIionsmänsvrer En genomgående trend i alla ekonomiskt utvecklade länder är att livsmedel svarar för en allt mindre del av hushållens samlade utgifter. Det amerikanska genomsnittshushållet spenderar i dag cirka en sjundedel 15 procent av sina utgifter på livsmedel, jämfört med 18 procent år 1966.

Precis i andra länder finns det dock stora skillnaderi livsmedelsande-

som len mellan olika inkomstgrupper. Enligt en undersökning av USAs arbetsmarknadsdepartement Department of Labor avseende år 1984spenderade hushåll med en bruttoinkomst mellan 5 000 och 10 000 dollar per år över en fjärdedel av sin disponibla inkomst på livsmedel. Motsvarande andel för hushåll med en årlig bruttoinkomst mellan 30 000 och 40 000 dollar var bara 11,6 procent.

En stark trend i det amerikanska samhället är att en allt större del av livsmedelskonsumtionen sker utanför hemmets väggar. Det rör sig om storhushåll olika slag sjukhus, ålderdomshem, matsalar i skolor och universi-

av tet, restauranger, snackbarer etc. l början av 1960-talet beräknas cirka en fjärdedel av livsmedelsutgifterna ha avsett konsumtion utanför hemmet. l dag är siffran omkring 40 procent, och enligt vissa bedömningar kommer den att nä över 50 procent i början av 1990-ta1et.Sedan mitten av 1960-talet har också vissa förskjutningar skett när det gäller sammansättningen hos det

genomsnittsamerikanen konsumerar. Mellan 1967och 1985ökade per som capita-konsumtionen livsmedel i USA med drygt 9 procent. Men bakom

av denna utveckling ligger både ökningar och minskningar av enskilda varu-

Exempelvis ökade konsumtionen av vegetabilier betydligt snabbagrupper. re än animaliekonsumtionen. Medan den förra ökade med över 14procent, var den totala ökningen för animalierna endast drygt 5 procent. Speciellt

1960 Jordbruketstörreänsummanavallasenareled. Livsmedelsindustrinstörstavsenareleden.

1.8 1.7 1.4 Barer Jord- Parti- Detalj- restaubruk handel Industri handel ranger 1967

4.3 1970 Jordbruketpasseratavsenareleden.Arbetskraftintensivverksamhetbarerochrestaurangernu störsti desenareleden. 25 1.8 1.7

Barer Jord- Parti- j Detaljrestaubruk handel Industri handel ranger 1972

1980 45

3 7 Fortsattnedgångförjordbruket.Barerochrestaurangerstörstasektorn,t omfler anställdaän jordbruket.Fleranställdaäni industrin. 2.3

Barer Jord- Parti- Detalj- restaubruk handel Industri handel ranger

Källa.PublicPolicyFOfeCaSllng,Inc.,Octoberl982 Figur 5. Sysselsärrningens utveckling och fördelning i livsmedelskecüani USA 1960-80 miljoner anställda.

snabba ökningar noterades för fruktjuice 70 procent och färska grönsaker 30 procent. Minskade gjorde däremot konsumtionen av konserverad och annan beredd frukt, liksom av icke beredd potatis, i storleksordningen 15 procent. Däremot ökade konsumtionen av beredd potatis med hela 46 procent, vilket innebar en total ökning av potatiskonsumtionen med nära 19 procent under hela perioden. Utvecklingen i fråga om animalier har varit betydligt långsammare. Konsumtionen av ägg har minskat med över 20 procent, sett över hela perioden.

Köttkonsumtionen har däremot ökat, men inte i takt med den totala livsmedelskonsumtionen.

Det finns också stora skillnader i konsumtionsmönstret mellan USA och Västeuropa. Det tydligaste exemplet gäller konsumtionen av kött. Medan tex genomsnittssvensken äter cirka 35 pounds 18 kg nötkött per år, så är motsvarande siffra för genomsnittsamerikanen ungefär det tredubbla 110 pounds 55 kg.

Prisutvecklingen pâ livsmedel Under 1980-talet har priserna på livsmedel stigit långsammare än den genomsnittliga prisnivån. Medan den allmänna prisnivån ökade med drygt 50 procent mellan 1980och 1986, såvar motsvarande siffra för livsmedel endast cirka 36 procent. Då inkluderas även restaurangmåltider i livsmedelsposten. För köpta livsmedel var prisutvecklingen ännu långsammare, eller drygt 30 procent under perioden.

Men denna tendens är endast giltig för 1980-talet. Figur 5.2 visar utvecklingen av priserna pâ livsmedel resp den allmänna prisnivån KPI under perioden 1976- 1986:

Indrzx1111157101

W

-a

300 w

250 totalt o cI

00 o o

KPI

livsmedelç-ê

200 -

150 1 T l I I I

I l 1 I

1970 78 80 82 8/1 86

KallaConsumerPYICCIndex,Bureauof LaborStatistics,

U.S.Department Laborof Figur 5.2. Utvecklingenavlivsmedelspriseroch konsumentpriser USA 1976-86.i

Som synes var tendensen under senare delen av 1970-talet den omvända: då ökade livsmedelspriserna snabbare än den allmänna prisnivån. Först i början av 1980-talet bröts denna utveckling.

Vilka orsaker finns det då till den observerade prisutvecklingen Det finns flera sätt att beskriva det på. Tabell 5.5 visar prisutvecklingen för några huvudkategorier av livsmedel under perioden 1965- 1985.

Tabell 5.5 Konsumentprisindex för livsmedel i USA 1965-1985 för olika varugrupper 1967: 100

1965 1970 1975 1980 1985

Konsumtion i hemmet a Kött, fjäderfä

och ñsk:

- e Frukt och

köksväxter:

f Spannmål och

varor därav 93,8 108,9 184,8 246,4 3 l7,0 g socker och -varor 99,0 115,1 246,2 341,3 398,8 h Alkoholfria

drycker 101,5 117,4 178,9 395,8 451,7 TOTALT i hemmet 95,5 113,7 175,8 251,5 296,8 Konsumtion utom hemmet 90,9 119,9 174,3 267,0 346,6 LIVSMEDEL TOTALT 94,4 114,9 175,4 254,6 309,8 Källa: Graham T.T. Monitor

Nöt-, kalv-, lamm-, får- och fläskkött samt köttvaror.

inkl smör * exkl smör

Bakom de skilda utvecklingstakterna för priserna på olika typer av livsmedel kan det naturligtvis finnas en mängd förklaringar. Avsikten här är inte att göra en mer noggrann analys av prisutvecklingen för olika typer av livsmedel. Däremot kan det ha sitt intresse att beskriva några huvudtendenser i den amerikanska livsmedelskedjan.

Figur 5.3 hämtad ur en studie av det amerikanska jordbruksdeparte-

mentet visar hur kostnaderna för en dollar som spenderas på livsmedel

fördelar sig på olika kostnadsslag.

Som framgår av figuren svarar ersättningen till jordbruket för cirka 30 procent av matdollarn. Förädlingsleden står för ungefär samma andel, medan transporter samt parti- och detaljdistribution svarar för resterande knappt 40 procent. Denna slutsats avser bara livsmedel som konsumeras i hemmet. Om även uteätande inkluderas sjunker jordbrukets andel till ungefär en fjärdedel, samtidigt som Food service kommer att svara för nära 40 procent av de totala kostnaderna.

Utvecklingen i livsmedelskeayans olika led

Jordbruket I likhet med de flesta andra industrialiserade länder är huvudproblemet för det amerikanska jordbruket att man har svårt att finna avsättning för hela jordbruksproduktionen. USA har länge varit en av världens största nettoex-

l hemmet

Jordbruket30t

Industrin c31

Transporter t6

Partrled10t Detanhandel t23

Utanför hemmet

Jordbruket C15

Industrin15a

Transporter3 t

Partrled6 0

Food service61c

Figur 5.3. "Martial/ams" fördelning pâ olika led vid konsumtion respektivei utanför hemmet1985.

portörer av livsmedelsråvaror framför allt spannmål men på grund av

- en vikande internationell efterfrågan sedan 1970-talets mitt har Överskottsproblemen förvärrats.

Det amerikanska jordbruket har varit föremål för en snabb strukturrationalisering. För att minska överskottsproblemen försöker myndigheterna på olika sätt förmå jordbrukarna att minska den odlade arealen. Arealreduceringsprogrammet innebär att de lantbrukare som deltar i programmet kan få visst ekonomiskt stöd för att lägga ner åkermark.

För att skydda det inhemska jordbruket från låga världsmarknadspriser tillämpas såväl gränsskydd som ekonomiskt stöd till de inhemska jordbrukarna. Exempelvis stöds mjölkproduktionen genom att staten köper upp överskotten av mjölk till bestämda priser. Kostnaderna för stödköpen har ökat kraftigt under senareår, och staten försöker därför på olika sätt begränsa stödet. Vegetabilieproduktionen stöds genom olika typer av lån, bidrag och räntestöd.

Livsmedelsindustrin Utvecklingen inom den amerikanska livsmedelsindustrin har många likhe- l ter med den i föregående avsnitt beskrivna utvecklingen i Europa. Allmänt i sett har efterfrågan på livsmedel varit relativt stabil; å ena sidan har dess ökningstakt varit lägre än för efterfrågan i sin helhet, men å andra sidan har livsmedelsindustrin drabbats mindre av konjunktursvängningar än andra sektorer.

Ett utmärkande drag för livsmedelsindustrin liksom för andra delar av

livsmedelskedjan är den ökade koncentrationen. Mellan 1967 och 1982

minskade således antalet företag inom livsmedelsindustrin från cirka 26 500 l

till cirka 16 600, en minskning med cirka 40 procent. Samtidigt har marknadsandelarna för de största företagen ökat. År 1967 svarade de 50 största företagen för 35 procent av det samlade förädlingsvärdet. 15 år senare var motsvarande andel 43 procent. Under dessa breda utvecklingstrender finns mer branschspecifika tendenser. En viss förskjutning har således skett av förädlingsvärdets andel till förmån för reklam- och konsumentinriktade branscher Advertising-intensive products. consumer En annan påtaglig trend är, att de större företagen diversifierar och engagerar sig i allt fler produkter. Men samtidigt sker inom för denna ramen diversifiering specialisering. Det är vanligt företag inriktar en t ex att ett sig på konsumentvaror där innovationer och aktiv marknadsföring är viktig, medan andra breddar sin produktion från färdig mat till att inkludera också utrustning och produkter som hör med uteätande. Strukturomsamman vandlingen inom den amerikanska livsmedelsindustrin kan således sägas gå mot ett mindre antal mycket stora och relativt specialiserade företag. En ytterligare utvecklingstendens gäller förekomsten av utländska företag. Mellan åren 1976 och 1982 skedde en snabb ökning de utländska av investeringarna inom den amerikanska livsmedelsindustrin. Under denna relativt korta period ökade de utländska företagens sysselsättning från 3 procent till 4,2 procent av den totala sysselsättningen inom livsmedelsindustrin. I första hand är det brittiska företag som har begett sig in på den amerikanska marknaden, också t japanska och franska företag är men ex aktiva på vissa marknader. En allmän observation är dock att de utländska företagen hittills har hållit en relativt låg profil. Det är därför osäkert vilket inflytande de kommer att ha på livsmedelsindustrins framtida utveckling. Produktiviteten inom livsmedelsindustrin har historiskt varit relativt sett hög. Medan den totala produktivitetsökningen för tillverkningsindustrin under perioden 1979-84 uppgick till 2,2 procent per år, så motsvarande var siffra för livsmedelsindustrin 2,7 procent. Under slutet 1960-talet och av första halvan av 1970-talet produktivitetsökningen mycket hög över var - 4 procent per år, vilket nästan dubbelt så mycket genomsnittet för var som tillverkningsindustrin. Under delen 1970-talet har emellertid senare av trenden brutits, och livsmedelsindustrin har under denna period uppvisat praktiskt taget ingen produktivitetsökning. 1980-talets första år har återigen inneburit en viss ljusning, det är ännu för tidigt att säga detta innebär men om ett nytt trendbrott. Det är intressant att notera att den jämförelsevis snabba produktivitetsökningen har ägt rum utan att egentligen följden några banbrytande vara av tekniska landvinningar. Den ökade effektiviteten tycks i stället produkvara ten av en måttlig ökning av kapitalinsatsen anställd, i kombination med per a ökad utbildning. Samtidigt har inte livsmedelsindustrin drabbats av l970-talets oljechocker i samma utsträckning övrig tillverkningsindussom tri, genom att energikostnaderna är förhållandevis låga.

Partihandel

Stora förändringar har ägt inom den amerikanska partihandeln under rum senare år. Det mest utmärkande draget är ökad integration har skett att en

mellan partihandel och detaljhandel; i många fall kan gränserna mellan dessa två led sägasha suddats ut. Traditionella livsmedelsgrossister har dessbreddat sin verksamhet under år till att inkludera även andra utom senare typer av produkter. Men partihandeln har också engagerat sigi integration bakåt i livsmedelskedjan, att ta över eller köpa andelar i livsmedelsindustrin, a genom transportföretag etc. Antalet partihallar har varit relativt konstant under en lång följd av år. Däremot har förändringar skett i storleksstrukturen. Ett mindre antal stora mycket partihandelsföretag således för allt större del av partistora svarar en handeln. Samtidigt har emellertid antalet små och medelstora partihallar ökat, för möta allt lokalt segmenterad marknadsstruktur. att en mera En viktig skillnad jämfört med utvecklingen i den svenska partihant ex specialiserade partihandelsföretag har ökat sin andel på deln är att mer marknaden, medan fullsortimentsgrossister General line merchants har haft tämligen konstant andel av den totala partiförsäljningen. en En likhet med situationen i Sverige är den aktiva roll som partihandeln spelar når det gäller att tillhandahålla olika typer av tjänster store layout, försäljningsrapporter, hyllmärkning, hjälp att välja butikslägen, annonsering, försäkringsverksamhet, finansiering och leasing, marknadsundersökningar, kvalitetstestning etc. Som nämndes innebär utvecklingen för ovan integration framåt från grossistledet. Allt fler grossistföretag närvarande en således över eller öppnar varuhus eller andra former av detaljhantar egna del. Partihandeln är arbetskraftintensiv, vilket medför att de årliga produktivitetsökningarna är relativt små. Med hjälp datateknik, ökad mekanisering av har dock produktivitetsökningen kunnat hållas uppe på en nivå kring l etc årligen under perioden 1967-82.Avkastningen har också varit relaprocent tivt god sedan mitten l960-talet, vilket är förklaring till att antalet av en företag har varit relativt stabilt under perioden.

Detaljhandeln

Sedan början 1970-talet har försäljningsvolymen inom livsmedelsdetaljav handeln ökat relativt svagt. Medan den årliga reala tillväxten under perioden l963-72 uppgick till över tre procent, så var motsvarande tal för perioden 1977-82 endast cirka procent. Utvecklingen har flera förklaen ringsfaktorer. minskad befolkningstillväxt har även ett ökat dub- Utöver en belarbete, större hushållssplittring och förändringar i livsstilen bidragit en stagnerande försäljningsutveckling i detaljhandeln. till en De förändringar i livsstilen har skett under senare år, med t ex en som andel uteätande, har också medfört att detaljhandelns andel av livsstörre medelsdollarn successivt har minskat, i takt med att efterfrågan på färdig

mat och andra förädlade livsmedel har ökat. För möta den hårdnande konkurrensen har detaljhandeln framför allt att butikstyper. Viktigast är åtminstone volymmässigt de allt utvecklat nya - större supermarkets och hypermarkets efter hand har sett dagens som ljus. Huvudargumenten för dessa försäljningsställen är två. Dels typer av

medför stordriften kostnadsfördelar, eftersom de fasta kostnaderna slås ut på fler försålda enheter. Dels vinner konsumenten tid, genom att allt finns

samlat under ett tak.

Utvecklingen mot större butiker gick relativt snabbt i Förenta Staterna fram till slutet av l970-talet. Medan antalet traditionella livsmedelsbutiker minskade med över 40 procent under perioden 1954- 1977, så tredubblades

antalet supermarkets under period. Deras andel den samma av totala försäljningen uppgick år 1977 till cirka 75 procent. Sedan slutet av 1970-talet har dock antalet supermarkets återigen minskat något. Till viss del är detta

sannolikt följden av överetablering, också ökning men en av andra butiksformer har bidragit till utvecklingen. S k convenience stores närbutiker

med ett begränsat sortiment och i allmänhet längre öppethållande har under början av 1980-talet expanderat snabbt. Antalet sådana butiker fördubblades under perioden 1974-84. Den största ökningen skedde i fråga om buti-

ker i anslutning till bensinförsäljning. Dessa svarade år 1984 för hälften nära av den total försäljningen i convenience stores.

Butikskedjor

En stark utvecklingstendens inom livsmedelsdetaljhandeln har varit en ökning av den försäljning sker inom kedjor. som Denna andel ökade från 34 procent år 1948 till cirka 60 procent år 1982. Sedan 1982 har utvecklingen

emellertid gått långsammare. Till stor del torde detta följd den vara en av vikande totalmarknaden, i kombination med hårdnande konkurrens en mellan olika butikskedjor.

Produktivitet och teknisk utveckling

Produktivitetsutvecklingen inom detaljhandeln i USA har varit långsam sedan början av l970-talet, och under många år negativ. Omsättningen per arbetstimme beräknas således totalt ha minskat med mer än tio procent

under perioden 1970-83. Till största delen är denna utveckling följden av det faktum att detaljhandeln är mycket personalintensiv och att det finns små möjligheter att göra rationaliseringar. Likväl försöker man naturligtvis öka effektiviteten inom detaljhandeln. En metod är att utnyttja nya typer av butiker, som stordriftsfördelar. l riktning ger samma verkar fö nedläggning av mindre butiker till förmån för större. Mekaniska hjälpmedel olika slag av kan bidra till en ökad produktivitet. Ett viktigt exempel på det är t ex ett starkt ökat inslag av streckkodsmärkning och läsning price scanning. Denna teknik introducerades i USA år 1977 och fick År ett snabbt genomslag. 1980 svarade streckkodsmärkta livsmedel för cirka 15 den totala procent av detaljhandelsomsättningen. År 1985 hade siffran ökat till nästan 50 procent.

5.3 Prisutvecklingen i de nordiska länderna

Som framgått av tidigare avsnitt är det många skål av svårt att jämföra livsmedelspriserna i olika länder. Bland finns det betydande annat skillnader i konsumtionsmönster och livsstil mellan de sydeuropeiska t ex län-

länderna i Norden. Livsmedelssystemet och prisbildningens derna och struktur och funktion skiljer sig i många fall avsevärt. Norden liknar emellertid varandra i många avseenden. Det Länderna i geografiska såväl historiska och kulturella. finns många skäl till detta som också bättre att göra prisjämförelser mellan de nor- Därför är möjligheterna försök till sådana jämförelser gjordes av SPK och dess diska länderna. Ett systermyndigheter i gemensamt projekt under 1986. Projektrenordiska ett Prisbildningen på livsmedel i Norden sultaten har publicerats i rapporten SPKs PM-serie 1986:22. livsmedelsområdet i de nordiska länderna har uppvisat Utvecklingen på betydande likheter under år. Bland annat gäller det i fråga om prisutsenare Som framgår tabell 5.6 har, för samtliga nordiska länder, vecklingen. av livsmedel utvecklats i snabbare takt än den allmänna prisnivån. priset på realprisstegring ägt för livsmedel. Denna trend Med andra ord har en rum gällt ända sedan början 1960-talet har accentuerats under 1980har av men undantag från trenden under år utgörs dock av Island. talet. Ett senare

Utvecklingen livsmedelspriser och konsumentprisindex i Norden Tabell 5.6 av 1960-85

19851960 100% 19851980 100%

Konsument- 1/2 Konsument- Konsument- 4/5 Konsument-

Norge Sverige 645 552 117 173 154 112

Livsmedelskonsumtionen i de nordiska länderna har alltså flera gemensam-

Således är dess sammansättning likartad i samtliga länder. Dess ma drag. den samlade privata konsumtionen har också minskat markant andel av i början 1960-talet till omkring 20 procent år 1985. från 30-40 procent av Även livsmedelspolitiken i de nordiska länderna har en gemensam näm-

definierade mål, med starkt protektionistisk innebörd. ett fåtal klart nare överordnade målen för jordbruks- och livsmedelspolitiken åsyftar såle- De länder antingen de arbetande i jordbruket en des i samtliga att garantera och/ eller upprätthålla hög inhemsk självförsörjskälig levnadsnivå att en produktionsmålet. Inriktningen på hög självförsörjningsgrad ningsgrad en regelmässigt det uppstår överskott olika livsmedelsråvaror i innebär att av

samtliga nordiska länder. används för uppnå målen är likartade. I huvudsak gäller De medel som att högprislinje inom hela Norden; de inhemska livsmedelspriserna uppen sk nivå skall den ekonomiska standarden för dem rätthålls på en som trygga sysselsatta med produktion och förädling livsmedelsråvaror. Samsom är av gränsskydd innebär att med hjälp av tullar och tidigt tillämpas ett som man införselavgifter importvarornas pris till den inhemska prisnivån. anpassar

Det innebär att man medvetet har valt en ijämförelse med omvärlden högre prisnivå på livsmedel. Huvudregeln för gränsskyddet innebär att livsmedel

kan framställas inom landet är föremål för gränsskydd. som

Vid sidan de ökande realpriserna på livsmedel har en annan genomgå-

av ende utvecklingstrend varit att livsmedelsimportens andel av den samlade importen trendmässigt har minskat eller åtminstone inte ökat i samtliga nordiska länder. I tabell 5.7 livsmedelsimportens andel av den samla-

anges de varuimporten för åren 1970, 1982och 1985.

Tabell 5.7 Livsmedelsimportensandelavdensamladevaruimporten i Norden 1970, 1982 och 1985

Som framgår av tabellen har livsmedlens andel av totalimporten minskat kraftigt i både Norge och Sverige under perioden. De jordbruksprisreglerade livsmedlens andel av den samlade livsmedelsimporten har minskat i Sverige, från 31 procent år 1970 till 23 procent år 1985. Däremot har andelen jordbruksprisreglerade livsmedel av den totala livsmedelskonsumtionen varit relativt konstant sedan 1970-talets början, och uppgår till ca 50 procent. I Norge svarade jordbruksprisreglerade livsmedel för cirka en fjärdedel den totala importen livsmedel år 1970. År 1985hade andelen minskat av av till hälften, eller ungefär 13 procent. Den norska livsmedelskonsumtionen består till ungefär 60 procent av reglerade livsmedel. I Finland har utvecklingen varit den motsatta; där ökade andelen jordbruksprisreglerade livsmedel sin andel av importen från 32 procent år 1970 till 33 procent år 1984.3Livsmedelskonsumtionen i Finland består till cirka två tredjedelar av jordbruksprisreglerade livsmedel. vilken grad protektionism olika länder tillämpar har varit Frågan om av föremål för livliga diskussioner i olika internationella fora. Ett antal försök har också gjorts att kvantifiera protektionismens storlek i olika länder och regioner. Enligt studier som har redovisats i kapitel 4hör de nordiska länderna till den grupp där protektionismen är störst i denna grupp ingår även t ex Japan och Schweiz. En ytterligare tendens, är tydlig i samtliga nordiska länder, är den som kraftiga strukturomvandling under de senaste20 åren har skett i livsmesom delskedjans samtliga led råvaruproduktion, förädling och distribution. - Ett gemensamt drag i utvecklingen är således att antalet enheter har blivit färre och större och att ägarna har blivit färre. Exempelvis har antalet brukningsenheter inom jordbruket minskat kraftigt. Sedan år 1969 har antalet minskat med 67 procent i Danmark, 72 procent i Finland, 76 procent i Norge och 67 procent i Sverige.

Exklusive fisk samtfrukt och köksväxter, vilka är helt eller delvisundantagna från regleringen 2Exklusive frukt

Utvecklingen inom livsmedelsindustrin har varit likartad i de nordiska länderna; inom praktiskt taget alla delbranscher har företagen blivit färre och större.

I Danmark har t ex antalet mejerier minskat från 524 till 86 under perioden 1970-85, medan den totala mejeriproduktionen har ökat ca två och

en halv gånger. Inom de flesta delbranscher i den danska livsmedelsindustrin svarar mellan ett och fyra företag för en marknadsandel på mellan 50 och 100 procent.

Strukturomvandlingen i den finländska livsmedelsindustrin uppvisar motsvarande tendens. En skillnad är dock att en relativt större andel mindre företag framgångsrikt har lyckats samexistera med ett fåtal stora företag. Därvidlag liknar utvecklingen den ovan beskrivna situationen i Förenta Staterna. Främst inom de jordbruksprisreglerade områdena råder i flera fall monopolliknande förhållanden.

När det gäller ägarstrukturen inom livsmedelsindustrin är lantbrukskooperationen

den största ägaren i Sverige, Norge och Finland. I Sverige svarade t ex år 1980 lantbrukskooperationen för 45 procent livsmedelsin-

ca av dustrins förädlingsvärde.

l Norge har lantbrukskooperationen i hög grad integrerat både produktion och distribution av vissa varor fram till detaljhandel. Det råder hundraprocentigt monopol när det gäller partihandel med mjölk och smör och näst intill monopol när det gäller partihandel med ost.

Handelsledet i Norden har också genomgått en kraftig strukturomvandling. Under tidsperioden 1970-1985 har antalet detaljhandelsenheteri Finland och Danmark halverats och minskat 2,7 gånger i Sverige.

Till skillnad mot andra nordiska länder har integrationsprocessen mellan handelsleden i Norge varit ganska obetydlig endast 1/4 av detaljhandeln

är ekonomiskt integrerad med grossistledet. När det gäller Sverige och Finland har det snarare blivit så, att genom bl a omfattande blockbildning gränslinjen mellan parti- och detaljhandeln har blivit allt flytande. Tre

mer block i Sverige ICA, KF och Carnegie-gruppen för 85

- - svarar ca procent av dagligvaruförsäljningen. Fyra block står för drygt 90 procent av dagligvaruförsäljningen i Finland.

Ett annat gemensamt drag i de nordiska ländernas livsmedelspolitik är att skatter och subventioner har stor betydelse. När det gäller skatter utnyttjas både indirekta skatter t ex mervärde- eller omsättningsskatt och punktskatter t ex dryckesskatt. När det gäller livsmedelssubventioner existerar sådana i större eller mindre grad i samtliga nordiska länder.

Mejerivaror och köttprodukter har traditionellt varit föremål för subventionering av olika slag. kapitelI 4.1 redovisades de senaste OECD- studierna som gäller jämförelsen av stödnivå i olika länder och Iändergrupper. Norden hör enligt studierna till den grupp av länder vars stödnivå för livsmedel genom subventioner av olika slag är högst i gruppen ingår Japan, Norden och Schweiz. Subventionerna i Finland kan grovt delas in i två typer: stödet till lantbruket för produktion av råvaror till livsmedel och subventioner till industrin för förädling av livsmedel. Den totala effekten på konsumentpriset är svår att kvantifiera, därför att det finns en rad olika prispolitiska stödfor-

mer som påverkar priset indirekt. Tabell 5.8 visar den direkta effekten av primärproduktsavdraget, den viktigaste stödformen i Finland, på vissa varors konsumentpriser:

Tabell 5.8 Primärproduktavdragets effekt detaljhandelspriserna i Finland, %

Subventioneringen av livsmedel i Norge innebär såväl ett direkt stöd av konsumentpriser som en rad olika prisstöd till producenter. Av hela budgeten för 1986års jordbruksavtal gick ungefär 21 procent enbart för subventionering av konsumentpriser. Stödnivân för vissa varor illustreras i tabell 5.9.

Tabell 5.9 Konsumentsubventioneri Norge i maj 1986

Öre

En genomgående tendens har emellertid varit att subventionerna minskar i omfattning. Exempelvis har alla subventioner avskaffats i Danmark 0 m januari 1985. Sverige subventionerasI numera endast vissa mjölkprodukter.

6 och slutsatser

Sammanfattning

Kostnaderna för mat och dryck är en tung post i budgeten för hushåll världen över. Därmed blir också prisnivån och prisutvecklingen för livsmedel en fråga av rang på den politiska dagordningen i de flesta länder. I Sverige svarar utgifterna för livsmedel för omkring en femtedel av hushållens samlade utgifter. inkluderas alkohol och förtäring utom hemmet blir andelen drygt en fjärdedel. l andra industriländer varierar andelen mellan 15och 45 procent. Det är dock ofta missvisande att göra direkta jämförelser av dessa andelar mellan olika länder, eftersom det finns stora skillnader i definitionerna av såväl livsmedel som privat konsumtion. Generellt sett finns det ett negativt samband mellan inkomsten per capita och livsmedelskonsumtionens andel av den privata konsumtionen högre inkomst, desto lägre

livsmedelsandel. Detta samband gäller framför allt inom ett och samma land, men i huvudsak också mellan länder.

Prisutvecklingen för mat och dryck har varit snabb i Sverige under 1980talet. Mellan 1980och 1986ökade konsumentprisindex för livsmedel med 85 procent. Under samma period ökade den allmänna prisnivån, mätt med konsumentprisindex, endast med 60 procent. Det innebär att priset på livsmedel har ökat med över 15procent totalt i reala termer. Därmed är Sverige det västliga industriland som under l980-talet har upplevt de snabbaste stegringarna av livsmedelspriserna.

Syftet med denna utredning är att undersöka om det finns systematiska skillnader i olika avseenden mellan länder med snabb realprisstegring på livsmedel däribland Sverige och andra industriländer. Priset på livs-

- medel bestäms emellertid av ett stort antal faktorer som delvis är specifika för varje land. Det har därför varit i det närmaste omöjligt att finna någon eller ett fåtal faktorer som kan förklara realprisstegringar på livsmedel, och det är sannolikt mycket svårt att finna några enkla och starka samband. Analysen har i stället inriktats på att jämföra utvecklingen för ett antal variabler som kan antas ha betydelse för prisbildningen för mat och dryck.

Inledningsvis kan konstateras att det möter betydande problem attjämföra prisutvecklingen i olika länder både i allmänhet och när det gäller

priserna på livsmedel. Exempelvis finns det stora skillnader i definitionerna av såväl konsumentprisindex som konsumentprisindex för livsmedel. Ett exempel på det förstnämnda är att bostadskostnaderna som är en stor kostnadspost för hushållen i alla länder i flera länder ligger utanför konsument-

prisindex. När det gäller livsmedelspriserna ingår livsmedelskonsumtionen utanför hemmet också en betydande och växande kostnadspost i

- indexberäkningarna för vissa länder, medan den exkluderas i andra. Sammantaget innebär dessa och andra metod- och definitionsproblem att internationella prisjämförelser måste göras med stor försiktighet.

Perioden 1980-86 är relativt kort för att dra slutsatser om skillnader i prisutveckling. Även under 1970-talet skedde emellertid realprisstegring

en på livsmedel i Sverige, om än inte lika snabb som hittills under 1980-talet. Under 1970-talet var emellertid utvecklingen likartad i ett stort antal länder; catvå tredjedelar av OECDzs medlemsländer upplevde då realprisstegringar på livsmedel, om än i varierande grad. Ser man till hela perioden 1970-86 är Sverige dock det land inom OECD som har haft den snabbaste reala prisstegringen på livsmedel.

Förhållandena inom livsmedelsområdet brukar beskrivas med hjälp av den s k livsmedelskedjan, som beskriver livsmedlens väg från råvara till färdig konsumtionsvara. Allmänt sett har utvecklingen inom livsmedelskedjans olika led råvaruproduktion, förädling och distribution varit likar-

- tad i de flesta industriländer. Utvecklingen präglas av koncentration, såväl när det gäller antalet enheter som i fråga om ägandet. Också tendenser till

en förstärkt integration mellan olika led tex mellan industri- och handelsled

-

har varit tydliga i alla länder. Det finns dock inget som tyder på att denna process skulle ha varit snabbare eller kraftigare i Sverige än i andra industriländer; när det t exgäller handeln finns det ett stort antal länder där koncentrationsprocessen mot stora enheter har gått betydligt snabbare än i Sverige.

Sverige har, i jämförelse med många industriländer, relativt dåliga naturgeografiska förutsättningar för produktion av livsmedel. Detta förhållande kan i första hand väntas påverka nivån snarare än utvecklingstakten

- för Iivsmedelspriserna. Nivâjämförelser är dock svåra att göra av en mängd olika skäl. Valet av växelkurs är t ex av avgörande betydelse för resultatet, liksom behandlingen av skatter och subventioner i olika led. När det gäller prisutvecklingen för livsmedel har inget samband kunnat beläggas mellan naturgeografiska förhållanden och prisutveckling. I den grupp av länder som har haft de snabbaste realprisstegringarna på livsmedel återfinns såväl karga länder som Sverige och Norge, som traditionella jordbruksbygder som Italien och Spanien.

En hypotes har varit att det skulle finnas skillnader i konsumtionens sammansättning som skulle kunna bidra till att förklara skillnader i prisutveckling. De statistiska och metodiska problemen är emellertid betydande, och några definitiva slutsatser har inte kunnat dras. Konstateras kan dock att det finns relativt stora skillnader genomsnittligt kaloriintag per invånare i olika länder. Genomsnittssvensken har i förhållande till invånarna i de flesta industriländer en relativt låg kalorikonsumtion. De skillnader som finns tenderar dock att utjämnas över tiden, både när det gäller det totala kaloriintaget per invånare och när det gäller kostens fördelning mellan vegetabilier och animalier. Något stöd för hypotesen att skillnader i konsumtionsmönstrets utveckling skulle kunna påverka livsmedelsprisernas utveckling har dock inte kunnat påvisas.

En genomgående tendens i så gott som alla industriländer har varit att jordbruket har minskat i betydelse mätt såväl andelen jordbruksbe-

- som folkning som jordbrukets bidrag till bruttonationalprodukten. l Sverige är tex jordbruksbefolkningens andel endast omkring fyra procent. Det finns emellertid relativt stora skillnader också mellan högt utvecklade länder när det gäller jordbrukets ställning. Förklaringar till sådana skillnader är bland annat landets naturliga förutsättningar för jordbruksproduktion, andelen export av jordbruksprodukter, jordbrukspolitikens inriktning Produkti-

etc. viteten inom det svenskajordbruket är internationellt sett hög, och det finns inget som tyder på att utvecklingen inom det svenska jordbruket skulle