SOU 1989:11
Hushållssparandet i Sverige
National Library of Sweden
w- WH & :.»: "åf?
” " _» 1:11
4 1 .I , ', w | 4 »» * ” _” » H » » . »» [IUI | ;” - Å » . . .' l * ff" * f' " ,, A , .]. , IL .» *, _| » . , [_ 1 4 H "4"; ," w - * ' | Lr J . mh; w * ' * " _H. f f _. , __ i" "n'- ' _ .
& Statens offentliga utredningar & & 1989:11 & Finansdepartementet
Hushållssparandet —
Huvudrapport från Spardelegationens sparundersökning
Betänkande av Spardelegationen Stockholm 1989
Allmänna Förlaget har utgivit en bibliografi över SOU och Ds som omfattar åren 1981 — 1987. Den kan köpas från förlagets Kundtjänst, 106 47 STOCKHOLM. Best. nr. 38-12078-X.
Beställare som år berättigade till remissexemplar eller friexemplar kan beställa sådana under adress: Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-förrådet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08/63 23 20 Telefontid 8'0—1200 (externt och internt) 08/ 763 10 05 1200—1600 (endast internt)
Produktion Allmänna Förlaget 482 8028 Omslag Svenolle Hultman ISBN 91-38-10287-0 ISSN 0375-250X Svenskt Tryck Stockholm 1989 904995
l !
Till Statsrådet och chefen för finansdepartementet
Spardelegationens sparutredning överlämnar härmed sitt slutbetänkan- de. Den 27 juni 1987 gav regeringen i uppdrag åt Spardelegationen att utreda vissa frågor om hushållssparandet. Delegationen hade till upp- drag att slutföra denna utredning till utgången av 1988. Tidpunkten för— sköts senare till början av 1989. Utredningsarbetet har skett inom Sparde- legationen. Delegationens ledamöter är Lars Ag (ordförande), Lennart Berg, Anna Lindh, Chris Ottander, Turid Ström, Roland Sundgren och Erik Åsbrink. Till delegationen är även Jörgen Appelgren och Gisela Högberg knutna i egenskap av experter. Projekledare för sparutredning- en har varit Lennart Berg.
Utredningen har i övrigt anlitat ett stort antal experter på det samhälls- ekonomiska och statistiska området. De av experterna författade rappor- terna publiceras separat. Ansvaret för expertrapportena till Spardelega- tionens sparutredning och för de bedömningar de innehåller vilar på respektive författare.
Stockholm i februari 1989
Lars Ag Anna Lindh Chris Ottander T urid Ström Roland Sundgren Erik Åsbrink /Lennart Berg
Innehåll 1. Inledning ............................................. 7 1.1 Utredningens innehåll .................................. 9 2. Sparande och investeringar .............................. 11 2.1 Nettosparande och -investeringar ........................ 11 2.2 Nettosparandets fördelning ............................. 13 3 Hushållens sparande och konsumtion ..................... 17 3.1 Bakgrund ............................................. 17 3.2 Utveckling av hushållens sparande och förmögenhet ....... 18 3.2.1 Hushållens finansiella sparande .................. 20 3.2.2 Hushållens flödessparande ....................... 21 3.2.3 Sparandets fördelning ........................... 22 3.2.4 Utvecklingen av hushållens förmögenhet .......... 22 3.3 Konsumtions- och sparteori ............................. 25 3.4 Bestämningsfaktorer till hushållens sparande ............. 27 3.4.1 Inkomstutveckling .............................. 27 3.4.2 Kapitalvinster och förmögenhetsutveckling ........ 28 3.4.3 Pensions— och socialförsäkringssystemen .......... 29 3.4.4 Sparande och befolkningsutveckling .............. 33 3.4.5 Kredittillgång och avreglering .................... 36 3.4.6 Räntekänslighet ................................ 39 3.4.7 Bostadsfinansiering och sparande ................ 40 3.5 Sammanfattning ....................................... 43 4 Det statistiska grundmaterialet .......................... 45 4.1 Finansräkenskaper ..................................... 45 4.2 Nationalräkenskaper ................................... 47 4.3 Sammanfattning ....................................... 49 5 Hushållens sparande i omvärlden ......................... 51 5.1 Sparandet i Danmark, Finland och Norge ................ 52 5.1.1 Danmark ...................................... 54 5.1.2 Finland ........................................ 55
5.1.3 Norge ......................................... 56
5.2 Hushållens sparande i några andra industriländer ......... 57 5.2.1 Japan ......................................... 60 5.2.2 Västtyskland ................................... 60 5.2.3 USA .......................................... 61 5.2.4 Storbritannien .................................. 61
5.3 Sammanfattning ....................................... 62
6 Sparandet i ett hushållsperspektiv ........................ 65 6.1 Hushållens förmögenhetsportfölj ........................ 65 6.1.1 Förmögenhet och ålder .......................... 67 6.1.2 Förmögenhet och inkomst ....................... 68 6.1.3 Förmögenhet och marginalskatt .................. 69 6.2 Sparande och skatter ................................... 71 6.2.1 Skatteef f ekter .................................. 72 6.2.2 Alternativa skattesystem ......................... 73 6.2.3 Sparandets skattefördel .......................... 74 6.2.4 Effektiv skattesats och förmögenhetsskatt ......... 76 6.3 Hushållens portföljval .................................. 77 6.3.1 Empiriska undersökningar ....................... 78 6.3.2 Livscykeleffekter ............................... 81 6.4 Sparande och sparbeteende ............................. 81 6.4.1 Olika typer av sparare och deras karakteristika ..... 82 6.4.2 Möjligheter till påverkan ........................ 82 6.4.3 Ungdomars konsumtion och sparande ............ 83 6.5 Sammanfattning ....................................... 85
7 Slutsatser och rekommendationer ........................ 89 7.1 Sammanfattning av betänkandet ........................ 89 7.1.1 Flödessparande - nivå och fördelning ............. 89 7.1.2 Sparandet ur ett hushållsperspektiv ............... 91 7.1.3 Sparbeteende ................................... 92 7.1.4 Avgörande fakta ................................ 92 7.2 Skattesystemet och sparandet ........................... 93 7.2.1 Neutral beskattning ............................. 95 7.2.2 Fördelningsaspekter ............................ 95 7.2.3 Förmögenhetsskatt .............................. 96 7.2.4 Den neutrala beskattningens konsekvenser ........ 97 7.3 Pensioner och sparande ................................ 97 7.4 Skolsparande ......................................... 99 7.5 Det statistiska grundmaterialet .......................... 100
Bilaga .................................................... 103 Direktiven till sparutredningen .............................. 103
1. Inledning
Under hela efterkrigstiden har hushållens sparande ständigt ventilerats i den ekonomisk politiska debatten. Skälet härtill är naturligtvis den vikti— ga funktion som hushållssparandet fyller i för såväl stabiliseringspoliti- ken som för den ekonomiska tillväxten i samhällsekonomin.
Den stabiliseringspolitiska betydelsen av hushållssparandet framgår av det samband som finns mellan hushållens sparande och efterfrågan på varor och tjänster. Ökar hushållens sparkvot (sparandet uttryckt i pro- cent av disponibel inkomst) med en procentenhet minskar konsum- tionskvoten lika mycket, vilket leder till ett bortfall i den sammanlagda efterfrågan. Eftersom de privata konsumtionsutgifterna svarar för drygt 50 procent av den totala produktionen, BNP, innebär en minskning av hushållens sparkvot med t ex en procentenhet, att den aggregerade efter- frågan ökar med en halv procent.
Betydelsen för tillväxtpolitiken sammanhänger med hushållens finan- siella sparande och dess samband med kapitalbildningen i ekonomin. Ekonomisk tillväxt förutsätter investeringar. Ju större hushållens finan- siella sparande är desto lättare kan samhällets investeringsplaner realise- ras med inhemska resurser. Ett lågt finansiellt sparande kan medföra att investeringarna måste finansieras från omvärlden med en försämrad by- tesbalans som följd.
Under 1980-talet har hushållens nettosparande och därmed sparkvot minskat. Hushållens sparkvot har minskat med bortemot 8 procentenhe- ter under denna period enligt den officiella statistiken. Mellan 1982 och 1987 noteras de lägsta värdena på hushållens sparkvot för hela efterkrig- stiden. Det sistnämnda året uppvisar en bottennotering; hushållens sparkvot uppgick till mer än minus tre procent. Detta innebär att varje invånvare ökade sin skuldsättning med ca 1700 kronor under 1987.
Hushållens sparande har emellertid inte enbart en direkt samhällseko- nomisk betydelse. Sparande och sparsamhet anses ofta höra samman med eftersträvansvärda egenskaper såsom flit, planeringsförmåga och arbetsamhet. Ett minskat intresse för att spara kan tyda på att delar av befolkningen ändrar livsstil mot ett mera konsumerande och materiali- stiskt levnadssätt. Det kan också göra människor mera sårbara för oför- utsedda händelser och därmed i ökad omfattning beroende av samhällets skyddsnät.
Tablå 1.1 Sparutredningens expertrapporter
Jonas Agell, Per Anders Edin och Bettina Kashefr HUSHÅLLENS PORTFÖLJVAL OCH FÖRMÖGENHETSFÖR- DELNING
Karl Erik Wärneryd, Silja Jundin och Richard Wahlund SPARBETEENDEN OCH SPARATTITYDER
Alf Lindquist SPARANDE OCH SPARSAMHET
Sören Blomquist och Hans Wijkander SPARANDE OCH BEFOLKNINGSUTVECKLING
Lennart Berg HUSHÅLLENS SPARANDE OCH KONSUMTION
Johan Lybeck AVREGLERINGAR OCH SPARANDE
Ragnar Bentzel och Bengt Turner HUSHÅLLENS SPARANDE OCH BOSTADSFINANSIERINGEN
Ann-Charlotte Ståhlberg PENSIONSSYSTEMETS INVERKAN PÅ HUSHÅLLENS SPA- RANDE
Gunnar Du Rietz SKATTER OCH SPARANDE
Ann-Marie Pålsson SPARSUBVENTIONER OCH HUSHÅLLENS SPARANDE
Johan Hallin, Marie Jansson, Thomas Andersson och Johnny Ingvars— son HUSHÅLLENS SPARANDE I DANMARK, NORGE OCH FIN- LAND
Marianne Stenius SKATTER OCH PORTFÖLJVAL I DE NORDISKA LÄNDERNA
Gunnel Rylander, Bo Bergman, Jan Södersten och Christina Hartler HUSHÅLLSSPARANDET - BERÄKNINGSMETODER OCH STA- TISTIK
Sparandet för en enskild individ eller hushåll är också beroende av vad i livscykeln de befinner sig. Individernas inkomst och konsumtionsbe- hov skiljer sig åt i olika faser av livscykeln. Detta kan ge upphov till sparande respektive skuldsättning. Utifrån ett livscykelperspektiv kan det förväntas att yngre människor och yngre hushåll har relativt stora
konsumtionsbehov i samband med utbildning, familjebildning och bo- sättning i förhållande till sina inkomster. För att upprätthålla en plane- rad nivå på konsumtionen måste denna grupp skuldsätta sig (negativt sparande). I ett senare skede av livscykeln då individerna uppnår högre inkomster samtidigt som konsumtionsbehovet minskar, kommer skul- derna att amorteras av och således ökar sparandet.
Det är mot denna bakgrund som Spardelegationen genomfört en spa- rutredning på uppdrag av regeringen. I direktiven till utredningen (se bilaga 1) framhålls vikten av att få fram ett bättre kunskapsunderlag angående hushållssparandet. Detta gäller såväl sparandets fördelning mellan olika individer som hur sparandet är fördelat på olika tillgångs- slag. I direktiven framhålls särskilt att utredningen skall analyserar de effekter som bostadsfinansierings- och pensionssystemet, skattesystem och avregleringen på kreditmarknaden har på hushållssparandet.
I utredningsarbetet har vi tillsatt 13 projektgrupper som arbetar med de olika frågeställningar som ges av direktiven till utredningen. Resulta- tet av dessa gruppers arbete publicerar vi som expertrapporter vilka även utgör bilagor till utredningens huvudrapport. Titel och författare till de olika rapporterna framgår av tablå ]. Ansvaret för expertrapporterna till Spardelegationens sparutredning och för de bedömningar de innehåller vilar på respektive författare. Av denna huvudrapporten framgår hur expertrapporterna använts i utredningens arbete.
1.1. Utredningens innehåll
Sparutredningens huvudrapport består av 7 kapitel. I det andra kapitlet diskuteras utvecklingen av det totala nettosparandet och nettoinveste- ringarna i Sverige under de senaste decennierna. I detta sammanhang framhålles även betydelsen av hushållens finansiella sparande för inves- teringsutveckling och bytesbalansens saldo.
Det tredje kapitlet inleds med en deskriptiv översikt, för större delen av efterkrigstiden, av hushållens sparande och förmögenhetsutveckling. Vid analysen av hushållssparandets bestämningsfaktorer diskuteras in- komst- och förmögenhetsutveckling, pensionssystem, befolkningsut- veckling, avreglering på kreditmarknaden och räntekänslighet samt bo- stadsfinansiering.
I kapitel fyra kommenteras de undersökningar som gjorts beträffande det statistiska grundmaterialet. Av dessa framkommer bl.a. vikten av att en kontinuerlig kvalitétsöversyn görs av finansräkenskaperna enär hus- hållens finansiella sparande beräknas med hjälp av dessa. Det framhålls även att kvalitén för den s.k. objektstatistiken för hushållsektorn kan förbättras på ett flertal punkter. — Hushållen reala sparande (huvudska- ligen nettoinvesteringar i egna hem och fritidshus) beräknas i nationalrä- kenskaperna. Med den nuvarande beräkningsmetodiken underskattas dessa nettoinvestringar då kostnader för reparation och underhåll be- traktas som omedelbart förbrukade (konsumtion). En omläggning av
beräkningsmetod genom att betrakta dessa kostnader som investeringar resulterar i att hushållens sparkvot höjs substansiellt.
Medan analysen i det tredje kapitlet gäller det aggregerade svenska hushållssparandet diskuteras utvecklingen för ett antal länder i vår om- värld i det femte kapitlet. Utöver de nordiska länderna skärskådas ut- vecklingen i Japan, Västtyskland, Storbritannien och USA.
Utvecklingen av sparande och förmögenhet på hushållsnivå anlyseras i det sjätte kapitlet. Kapitlet inledes med en översikt om utvecklingen av de svenska hushållens förmögenhet för senare delen av första hälften av 1980-talet. Effekter av skatter på sparandet diskuteras därefter utifrån såväl olika beräkningar av skatteeffekterna som empiriska resultat. Ka- pitlet avslutas med en redovisning och analys av vuxna, barn och ungdo- mars sparande och sparbeteende.
I det avslutande kapitlet, det sjunde, redovisas sparundersökningens slutsatser och rekommendationer. Beträffande beskattning av sparandet förordar utredningen en neutral beskattning. I princip bör såldes alla sparformer beskattas på ett likvärdigt sätt. Om det finansiella sparandet skall öka krävs även att marginalskatten för sparande sänks. Vidare framhålles att den nuvarande förmögenhetsskatten bör reformeras och baseras på tillgångarnas marknadsvärde.
Utredningen diskuterar också förutsättningar för den individuella pensionstryggheten. I detta sammanhang förs tanken fram om en ny framtida tilläggspension. Slutligen redogörs för vilka kostnader som är förknippade med att det statistiska grundmaterialet förbättras och hur dessa skall finansieras.
2. Sparande och investeringar
Sparandet fyller olika funktioner för enskilda hushåll och för samhälls- ekonomin. I detta kapitel skall hushållens sparande sättas in i sitt sam- hällsekonomiska sammanhang. Härvid diskuteras nettosparande och -investeringar i hela ekonomin och storleken på de olika sektorenas f - nansiella sparande. Hushållens sammanlagda sparande diskuteras i näs- ta kapitel och sparandet på individ- och hushållsnivå i kapitel 6.
2.1. Nettosparande och -investeringar
I allmänna termer brukar den ekonomiska politikens mål karaktäriseras som full sysselsättning, ekonomisk tillväxt, stabil prisnivå och balans i handeln visavi omvärlden. Välkänt är att dessa mål lätt kan komma i konflikt med varandra. Ekonomisk tillväxt förutsätter i regel investering- ar i realkapital. Dessa investeringar måste finansieras antingen med ett tillräckligt stort inhemskt sparande eller med sparande från omvärlden. Finansieras investeringarna med sparande från omvärlden uppstår ett underskott i bytesbalansen.
Ett land som har underskott i bytesbalansen förbrukar mer varor och tjänster än vad det producerar och tvingas därför låna resurser från om- världen. Underskottet i bytesbalansen kan således ses som ett mått på en sparandebrist för ekonomin som helhet. För att denna tolkning skall vara adekvat är förutsättningen att det råder full sysselsättning för såväl ar- betskraft som kapital, dvs fullt kapacitetsutnyttjande.
Ett underskott i bytsbalansen vid lågt kapacitetsutnyttjande behöver inte nödvändigtvis avhjälpas genom en minskad konsumtion utan kan avhjälpas via en ökad efterfrågan, produktionsökning och större in- komster. Det svenska underskottet i bytesbalansen under senare hälften av 1970-talet var till en stor del betingat av en låg efterfrågan på svenska varor och tjänster till följd av ett alltför högt kostnadsläge visavi omvärl- den.
För att bedömma om en sparandebrist föreligger i ekonomin måste man också ta hänsyn investeringsnivån. Är bytesbalansen i jämvikt som en följd av alltför låg nivå på investeringarna är sparandet följdaktligen inte tillräckligt. Den nivå på sparandet i ekonomin som kan sägas vara
Figur 2.1 Sparande och investeringar, netto. Uttryckta i procent av total disponibel inkomst
Procent
20 Netto— '*" sparande
Netto— investeringar
J_.I___L__ _10 l 1 t 1 i | | i l 1
x ”1 x ”1 (& ei?) eg) et; et?” el eli &” el (qu & o€) että et et
Källa: Nationalräkenskaperna
tillfredsställande är den som vid fullt kapacitetsutnyttjande ger jämvikt i bytesbalansen samtidigt som investeringsnivån är förenlig med en balan- serad tillväxt.
Från början av 1960—talet till första hälften av 1970-talet uppgick såväl sparande som investeringar (netto) till drygt 15 procent av de samman- lagda disponibla inkomsterna i ekonomin. Detta framgår av figur 2.1. För denna period balanserade alltså sparande och investeringar varand- ra vilket resulterade i att bytesbalansens i stort sett var i jämvikt. Undan- tagna är dock åren 1971 till 1973 då ett sparandeöverskott uppstog som en följd av bl a en stram ekonomisk politik.
Efter 1975 inträffade en dramatisk minskning av nettosparandet. Un- der loppet av sex år föll nettosparkvoten med hela 12 procentenheter - från ca 15 till 3 procent. Det låga värdet för nettosparkvoten för 1982 sammanhänger naturligtvis med det låga kapacitetsutnyttjandet. Det låga nettosparandet vid denna tidpunkten innebar att den existerande kapitalstocken med knapp nöd kunde vidmakthållas. Perioden därefter sker en förbättring dock utan att tillnärmelsevis nå den nivå som netto- sparkvoten uppvisade fram till första hälften av 1970-talet. Som nämnts visar nivån på nettosparandet hur stora nyinvesteringar som kan finansi- eras inom landet och är således ett mått på ekonomins långsiktiga till- växtsförmåga vid jämvikt i bytesbalansen.
Nettoinvesteringarna, uttryckt i procent av de totala disponibla in- komsterna, minskade också efter 1975. Fallet var dock ej lika drastiskt som för nettosparkvoten med resultatet att bytesbalansen uppvisade ett underskott. För åren 1980 till 1982 uppgick detta underskott till ca 4 procent av de totala disponibla inkomsterna vilket motsvarar, i genom- snitt, 18 miljarder per år. Under senare delen av 1980—talet halverades
investeringskvoten, netto jämfört med första hälften av 1970-talet. Inves- teringsnivån var således fortfarande låg.
För perioden efter 1975 och fram till första hälften av 1980-talet har nettosparandet i ekonomin således minskat mer än vad nettoinvestering- ar har gjort. Större förbrukning än sparande i hela ekonomin betyder att ett underskott i bytesbalansen uppstår och därmed att omvärlden får en finansiell fordran på Sverige. Denna ökade utlandsupplåning implicerar ett sammanlagt negativt finansiellt sparande i den svenska ekonomin.
Den ökade utlandsupplåningen under perioden har framförallt an- vänts till att finansiera en ökning av konsumtionen. Nedgången i investe- ringar medförde också att den svenska produktionsapparatens förutsätt- ningar att bidraga med återbetalningen av utlandsskulden försämrades samtidigt som skulden gentemot omvärlden ökade.
2.2. Nettosparandets fördelning
Hittills har vi enbart sett till utvecklingen av det totala nettosparandet i ekonomin. För att förenkla framställningen har vi valt att hänföra det totala sparandet till tre sektorer i ekonimin, nämligen konsoliderad of- fentlig sektor, näringsliv och hushåll. Med konsoliderad offentlig sektor menas att staten, kommunerna och socialförsäkringssektorn slås sam- man och behandlas som en enhet. Med hänsyn till den starka kontroll som regering och riksdag utövar över dessa sektorer via skatter, bidrag och annan lagstiftning kan dessa i detta sammanhang behandlas som en enhet. Såväl finansiella som icke-finansiella företag ingår i kategorin näringsliv.
Precis som för den totala ekonomin gäller att om en sektors investe- ringar överstiger dess sparande kommer denna sektor att uppvisa ett negativt finansiellt sparande. Övriga sektorer i ekonomin har då en fi- nansiell fordran på denna sektor såvida upplåningen inte sker i utlandet. Vid det omvända förhållandet (sparandet överstiger investeringarna) har sektorn ett positivt finansiellt sparande och lånar ut till andra sektorer. Summan av de inhemska sektorernas finansiella sparande är per defini- ton lika med bytesbalansens saldo.
Figur 2.2 visar utvecklingen av det finansiella sparandet i konsolide- rad offentliga sektor, näringslivet, hushåll och det totala det totala finan- siella sparandet, dvs bytesbalansens saldo. För perioden fram till 1976 kan sägas att det förelåg ett realtivt stabilt mönster beträffande det sek- torfördelade sparandet:
Företagssektorn uppvisar ett underskott, genomsnittligt sett, motsva- rande ca 4 procent av de totala disponibla inkomsterna. Variationerna i det finansiella sparandet förklaras av sektorns investeringar och vin- stutveckling.
Den konsoliderade offentliga sektorn har ett sparandeöverskott av motsvarande storleksordning vilket huvudsakligen förklaras av det höga finansiella sparandet i socialförsäkringssektorn (överuttaget av AP—avgifter).
Figur 2.2 Finansiellt sparande i offentlig sektor, företagssektorn, hushållen samt bytesbalansens saldo, uttryckta i procent av de totala disponibla inkoms- terna
Procent
10 Offentlig sektor
Hushåll
_10 | 1 I I 1 | L. | _1_. | J l | |
965 6366 *$(; 962 '$,” 915 915 xqfn xqqq 63?)x 965 6555 6361 6399
Källa: Nationalräkenskaperna
Hushållens finansiella sparande faller trendmässigt med ca 4 pro- centenheter under denna period.
Då sparandeöverskottet i den konsoliderade offentliga sektorn un- gefär balanserar sparandeunderskottet i den privata sektorn (företag och hushåll) blir bytesbalansens saldo för perioden omkring noll.
Efter 1976 har en omsvängning ägt och med en helt annan utveckling av det finansiella sparandet i de olika sektorerna. Som framgår av figur 2.2 är utvecklingen för den konsoliderade offentliga sektorn och företags- sektorn mest frapperande.
Företagssektorn har från 1976 och framgent, med undantag framför allt för 1987, kraftigt ökat sitt sparande. Bakom uppgången står de finan- siella företagen som ökat sitt sparandeöverskott från någon procent till bortemot 5 procent av de totala disponibla inkomsterna. För de icke- finansiella företagen har vinsterna ökat samtidigt som investeringarna legat på en lägre nivå än tidigare.
För den konsoliderade offentliga sektorn förklaras det minskade spa— randet fram till och med 1982 enkom av de statliga budgetunderskotten. Den finansiella utvecklingen i kommuner och socialförsäkringssektorn var under denna period ganska stabil. Allteftersom kapacitetsutnyttjan- det i ekonomin har ökat har det statliga budgetunderskottet minskat. Detta tillsammans med besparingsåtgärder och skattehöjningar har re- sulterat i ett ökat sparande.
För hushållen kan noteras att under denna period förbättrades deras finansiella sparande med ca 2 till 3 procentenheter. En mer utförlig dis- kussion och analys av orsakerna till denna utveckling återkommer vi till i nästa kapitel.
För 1987 redovisas en kraftig ökning i den konsoliderade offentliga sektorns finanansiella sparande; en förbättring med ca 5 procentenheter. Samtidigt minskar såväl företagens som hushållens sparande. En av or- sakerna till denna omsvängning är den engångsskatt som utgått på för- säkringsbolagen och som resulterar i en omfördelning av finansiellt spa- rande från den privata sektorn till den offentliga. Denna omfördelning uppgår till 16 miljarder, motsvararande ca 2 procent av de totala disponi- bla inkomsterna.
Under l980-talet har det totala finansiella sparandet förbättrats succe- sivt och i mitten av detta årtionde tenderar bytesbalansen att balansera. Detta sammanhänger naturligtvis med minskad statlig upplåning, för- bättrat kapacitetsutnyttjande samt fallande oljepriser. Detta till trots kan vi näpperligen påstå att problemen är lösta i den meningen att sparandet är tillräckligt. Som nämnts inledningsvis bör bytesbalansen utvärderas tillsammans med kapacitetsutnyttjande och investeringsnivå. Det är an- tagligen ingen överdrift att påstå att investeringarna ligger under den nivå som kan anses vara förenlig med en långsiktig stabil tillväxt. Detta betyder att investeringarna måste öka. Skall betalningarna visavi om— världen balansera måste således sparandet öka. '
Egentligen behöver sparandet i ekonomin ligga på en högre nivå än den investeringsvolym som behövs för en långsiktig stabil tillväxt. Detta sammnhänger med att vi även har en stor utlandsskuld som bör betalas tillbaka. För att göra detta krävs ett sparöverskott, dvs ett ökat finansiellt sparande.
Sammanfattningsvis kan det konstateras att för uppnå en stabil ekono- misk utveckling och balans i utrikesbetalningarna krävs att det finansiel- la sparandet i ekonomin ökar. Någon större ökning av det finansiella sparandet i företagssektorn är inte att förvänta då denna sektor skall öka sina investeringar. Visserligen kommer antagligen det finansiella sparan- det för den s k finanssektorn att öka i och med att dessa förvaltar hushål- lens pensionsfonder. Enligt den senaste bedömningen beträffande den ekonomiska utvecklingen för åren 1989 till 1991 av Långtidsutredningen kommer dock denna sparandeökning i finanssektorn att balanseras av de icke-finansiella företagen underskott'. Något större sparöverskott i den offentliga sektorn ärinte hellre att förvänta i och med att förmögenheten hos AP-fonderna kan börja täras på om den ekonomiska tillväxten blir låg.
Ur ett samhällsekonomiskt pespektiv är det således av centralt intresse att få en uppfattning om hur mycket finansiellt sparande som kan genere- ras i hushållssektorn. För att kunna ge ett svar på denna fråga måste bestämningsfaktorerna bakom hushållens sparande analyseras. I följan- de kapitel görs detta.
' Se bilaga 1.2, Proposition 1987/88:150
ditt,? alm ff.". . ilii ('.-mqa
|71"".ii'1i isfri nl inl.” U
1 ftw s'riz
rl. Jlallailiz— "rä
anliigmzlilz
, _ =E . llåaitam tr'l ..:a en amalgam! avin
" sari "lsli
matrim... .. '( med..»... ;sitactllit
[hi lala |a- _ 1 (» Mee agilt man
-r långärmad i 3:81 0 ' lagt—tinmåtw ' latiqa)! et.
3. Hushållens sparande och konsumtion
3.1. Bakgrund
I föregående kapitel framhölls betydelsen av hushållens finansiella spa- rande och dess samband med kapitalbildningen i ekonomin. Ekonomisk tillväxt förutsätter investeringar. Ju större hushållens finansiella sparan— de är, allt annat oförändrat, desto lättare kan samhällets investeringspla- ner realiseras med inhemska resurser. Ett lågt finansiellt sparande kan medföra att investeringarna måste finansieras från omvärlden med en försämrad bytesbalans som följd.
Hushållsparandet består enligt nationalräkenskaperna (NR) av dels finansiellt sparande, dels realt sparande. Finansiellt sparande är vad man i regel förknippar med sparande; ett positivt finansiellt sparande innebär att hushållen avstår från reala resurser (lånar ut) till andra sekto- rer av ekonomin. Realt sparande i hushållssektorn innebär att hushållen ökar sin egen kapitalbildning i form av huvudsakligen egna hem och fritidshus. Till skillnad mot finansiellt sparande tar således det reala spa- randet indirekt reala resurser i anspråk.
Hushållssparandet är också viktigt sett ur stabiliseringspolitisk synvin- kel. Genom det samband som finns mellan hushållens sparande och ef- terfrågan på varor och tjänster. Ökar hushållens sparkvot med en pro- centenhet minskar konsumtionskvoten lika mycket. Eftersom de privata konsumtionsutgifterna svarar för drygt 50 procent av den totala produk- tionen, BNP, innebär en minskning av hushållens sparkvot med t ex en procentenhet, att efterfrågan i ekonomin ökar med en halv procentenhet.
Hushållens sparande är således viktigt för såväl stabiliserings- som tillväxtpolitiken. Ju större finansiellt sparande hushållen uppvisar desto mindre reala resurser efterfrågas. Ett högt (lågt) finansiellt sparande har sin motsvarighet i en lägre (högre) efterfrågan på konsumtionsvaror och nybyggda små- och fritidshus. Det överskott, som det finansiella sparan- det utgör, kan användas till investeringar i andra sektorer.
Avsikten med detta kapitel är att diskutera och analysera utvecklingen av hushållens aggregerade eller totala sparande. Vi inleder med att be- skriva den faktiska utvecklingen. I följande avsnitt diskuteras som bak- grund och ram för analysen traditionell konsumtionsteori varefter en analys av hushållssparandet bestämningsfaktorer följer. I detta samman-
hang utnyttjas den kunskap som forskningen på området producerat genom dels Spardelegationens expertrapporter, dels material från den allmänna ekonomisk-politiska debatten. Vi begränsar oss i detta kapitel till att enbart studera och analysera sparandet på aggregerad nivå. Av tablå 3.1 framgår de olika sparbegrepp som utnyttjas samt hur dessa är relaterade till varandra.
Tablå 3.1 Sparbegrepp
I betänkandet används olika sparbegrepp. Tablån visar hur dessa olika definition- er sammanhänger.
Finansiellt sparande
NR . ' ( 0 F'R) Hushållen
sparande
Realt (N R) sparande Hushållens (NR) flödessparande
Icke-finansiellt
. ar Nettomveste- sp ande
ringar i var- aktiga konsum- tionsvaror
Hushållens sparande (NR): Det officiella eller vedertagna måttet. Enligt national- räkenskapernas (NR) definition av hushållens sparande är detta identiskt med summan av hushållens finansiella och reala sparande. Hushållens flödessparande: Ett utvidgat sparbegrepp som överensstämmmer med den etablerade ekonomiska konsumtionsteorin. Utöver hushållens sparan- de (NR) ingår hushållens nettoinvesteringar i varaktiga konsumtionsvaror. Hushållens icke-finansiella sparande: Summan av realt sparande (NR) och netto- investeringar i varaktiga konsumtionsvaror. Denna beteckning användes i be- tänkandet för att särskilja mellan finansiellt sparande och övrigt sparande när den utvidgade spardefinitonen användes.
3.2. Utveckling av hushållens sparande och förmögenhet
Under 1980-talet har hushållens nettosparande och därmed sparkvot minskat markant. Av figur 3.1 framgår att hushållens sparkvot (hushål- lens sparande uttryckt i procent av hushållens disponibla inkomst) mins- kade med bortemot 8 procentenheter under detta årtionde. Mellan 1982 och 1987 noteras de lägsta värdena för hela efterkrigstiden. Det sist- nämnda året uppvisar en bottennotering; hushållens sparkvot uppgick till ca minus tre procent vilket innebär att varje invånvare ökade sin skuldsättning med ca 1700 kronor under 1987.
Hushållens sparkvot har i genomsnitt uppgått till knappt 5 procent för perioden 1950 till 1980. Nedgången under 1980-talet framstår alltså som mycket dramatisk sett i ett längre tidsperspektiv.
Figur 3.1 Hushållens sparkvot. finansiell sparkvot samt jlödessparkvat
Procent
12'5 Finansiell sparkvot
10 "" . . . . . . . """"" - "- Hushöllens
75 Sporkvot Flödes— 5 sparkvot
2.5
0
_2_5., i- _5_.L_.i_il_.iiL_i.ii_ii_i__i._.Li_iL_i. I 01,9 ,; e" (Oe be (goo & bv be be 030 4» (xx (e ,(e q,,,o qg» & ng & Ego & x x x
Källa: National- och finansräkenskaper samt Bergs expertrapport
Nationalräkenskaperna definierar hushållens sparande som summan av finansiellt och realt sparande. Det finansiella sparandet, som diskuteras mera utförligt nedan, utgörs huvudsakligen av in- och utlåning på kredit- marknaden, individuellt försäkringssparande och placeringar i premie- och sparobligationer.
Hushållens reala sparande består av nettoinvesteringar i egna hem och fritidshus (inklusive nettoinvesteringar i bostadsdelen i jordbruksfastig- het), nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark samt egna företagares nettoinvesteringar. Hushållens inköp av varaktiga konsum- tionsvaror betraktas däremot ej som investeringar och därmed ej heller som sparande. Nettoinvesteringar i egna hem och fritidshus dominerar helt det reala sparandet.
Det skall också påpekas att begreppet ”hushåll” inte är helt entydigt i detta sammanhang. Som har framgått ingår även personliga företag (en- skild firma) i hushållssektorn. Vidare inräknas även ideella organisation- er som betjänar hushållssektorn. Dessa organisationer är fackföreningar, stiftelser och vissa pensionskassor. Som framgår av expertrapporten ”Hushållssparandet - beräkningsmetoder och statistik” av Rylander m fl och kapitel 4 har dessa ideella organisationer ett substansiellt finansiellt sparande.
Utöver hushållens sparkvot återges i diagram 3.1 även deras finansiella sparkvot. Skillnaden mellan hushållens sparkvot och den finansiella sparkvoten är lika med den reala sparkvoten? Under 1970-talet domine- rades hushållens sparande helt av det reala sparandet, dvs av nettoinve-
2 För exempelvis 1975 uppgår den finansiella respektive hushållens sparkvot till ca minus '/2 respektive 5 procent. Den reala sparkvoten uppgår således till drygt 5 procent. För 1985 uppgår den reala sparkvoten till minus 0,6 procent i och med att den finansiella sparkvoten överstiger hushållens sparkvot med denna procentsats.
steringar i (huvudsakligen) egna hem och fritidsfastigheter. Genomsnitt- ligt sett uppgick dessa nettoinvesteringar till ca 5 procent av den dispo- nibla inkomsten under detta årtionde. Under 1980-talet har den reala sparkvoten minskat succesivt och uppvisar negativa värden från och med 1985. I diagrammet framgår detta av att den finansiella sparkvoten över- stiger hushållens sparkvot.
Minskningen i den reala sparkvoten hänföres till minskade bruttoin- vesteringar i egna hem och fritidshus. Att nettoinvesteringarna blir nega- tiva sammanhänger med att den kalkylerade kapitalförslitningen för be- ståndet av egna hem och fritidshus är större än bruttoinvesteringarna.
3.2.1. Hushållens finansiella sparande
Medan det real sparandet minskar under 1980-talet uppvisar det finansi- ella ett omvänt mönster. Detta är en klar förändring jämfört med situa- tionen på 1970-talet. Under denna period är det finansiella sparandet negativt så när som på de två första åren. Under 1980-talet är däremot hushållens finansiella sparande positivt (bortsett från 1987).
Hushållens finansiella sparande består av sparande i olika slag av fi- nansiella tillgångar. Vidare ingår olika typer av upplåning som påverkar sparandet negativt. l figur 3.2. presenteras de olika posterna i det finansi- ella sparandet. Som framgår särskiljer vi på tillgångssidan banksparan- de, allemanssparande, obligationssparande (premie- och sparobligation- er), aktiesparande, frivilligt försäkringssparande samt förändring i övri- ga tillgångar. Redovisningen i figur 3.2, som bygger på uppgifter från finansräkenskaperna, tar inte hänsyn till kaptialvinster eller -förluster. Samtliga variabler i figur 3.2 är uttryckta i procent av hushållens disponi- bla inkomster.
Figur 3.2 Hushållens finansiella sparande, uppdelat i olika komponenter, uttryckta i procent av hushållens disponibla inkomster.
Proc ent 25 Skulder ' Övrigt 15 . . . .. . . _ .. . . . . . ............. . ..............
Forsspor
(10) ........ . -- ., " ' ' i '. .Bonk
(15) r (25)
oxoeveeaeeoxmeueew aaaaaaa/xaa eogeaeeeagåååååååå
Källa: National- och finansräkenskaper.
(5) . .. . I I . . . . -A||emonss_
Den tillgång som dominerat det finansiella sparandet under 1970-talet är banksparandet. Detta uppgick i genomsnitt till ca 7 procent av disponi- bel inkomst under denna period. Obligationssparande och frivilligt pensionssparande kan sägas vara de sparformer som i storleksordning följt därefter. Aktiesparandet var däremot negativt (försäljning översteg köp) under 1970-talet.
Under första hälften av 1980-talet minskade banksparandet sin andel medan pensions-och obligationssparandet ökar. 1984 introducerades al- lemanssparandet och denna sparform kan sägas fånga upp en del av nedgången i banksparandet. Noteras skall dock att den sammanlagda andelen av bank- och allemanssparande för 1984 och 1985 inte uppgår till den andel som banksparandet hade i genomsnitt under 1970-talet.
Hushållens nettonyupplåning uppgick i genomsnitt till ca 12 procent av disponibel inkomst under 1970-talet. För 1980-talets sex första år fal- ler denna andel tillbaka någon procentenhet genomsnittligt sett.
Att 1986 är ett speciellt år vad beträffar sammansättningen av hushål- lens finansiella sparande framgår av figur 3.2. Såväl tillgångssidan som skuldsidan förändras kraftigt. Orsaken till ökningen av såväl tillgångs- som skuldsidan står antagligen att finna i den avreglering av kreditmark- naden som ägde rum detta år. Hushållens skuldsättning ökade kraftigt vilket framgår med all tydlighet av figuren. Det finansiella sparandet är emellertid positivt detta år, vilket implicerar att förändringen i finansiel- la tillgångar är större än skuldökningen. På tillgångssidan ökar, andels- mässigt sett, alla tillgångsslag i vår uppdelning bortsett från posten ”övri- ga tillgångar”.
3.2.2. Hushållens flödessparande
Utöver hushållens sparkvot och finansiella sparkvot i figur 3.1 finns yt- terligare en tidsserie presenterad, nämligen hushållens flödessparkvot. Detta sparmått definierar hushållens totala sparande med utgångspunkt från etablerad konsumtionsteori. Som nämnts betraktar nationalräken- skaperna hushållens inköp av varaktiga konsumtionsvaror som konsum- tion. Detta betraktelsesätt avviker från det sparande- och konsumtions- begrepp som används i ekonomisk teori. Hushållens nettoinvesteringar i varaktiga konsumtionsvaror betraktas nämligen i enlighet med denna teori som sparande. Orsaken härtill är helt enkelt att varaktiga konsum- tionsvaror inte förbrukas omedelbart utan ger ”tjänster” under en längre period än ett kvartal eller är.
För att få en uppfattning om hushållens ”totala” sparande eller flö- dessparande har särskilda beräkningar gjorts av nettoinvesteringarna i varaktiga konsumtionsvaror. Adderas dessa nettoinvesteringar, uttryck- ta i procent av disponibel inkomst, till hushållens sparkvot erhålls hus— hållens flödessparkvot. Notera även att avståndet mellan hushållens flö- dessparkvot och finansiell sparkvot i diagram 3.1 visar vad vi benämner hushållens icke-finansiella sparkvot.
Flödessparkvoten ligger på en högre nivå än hushållens sparkvot.
Fram till 1980 uppgår flödessparandet till i genomsnitt 8 procent av de disponibla inkomsterna. Under 1980-talets första år sker en neddragning varefter flödessparkvoten planar ut. Samtidigt med denna utplaning minskar hushållens sparkvot kraftigt vilket innebär att en kraftig ökning i nettoinvesteringar i varaktiga konsumtionsvaror äger rum.
Intressant att notera är också utvecklingen av hushållens icke- finansi- ella sparande. Medelvärdet för den icke-finansiella sparkvoten uppgår till knappt 8 procent under 1970-talet. Motsvarande medelvärde för 1980-talets sju första år uppgår till ca 3 procent. Samtidigt som flödesspa- randet minskat har således även det icke-finansiella sparandet fallit kraf- tigt.
3.2.3. Sparandets fördelning
Under större delen av 1970-talet var hushållens finansiella sparande ne- gativt. Detta innebär att hushållen avvecklat finansiella tillgångar ur sin förmögenhetsportfölj. Under denna period använde således hushållen sina finansiella tillgångar för att finansiera ett ökat innnehav av små- och fritidshus samt varaktiga konsumtionsvaror. Som framgår av diagram 3.1 ökar nettoinvesteringarna i varaktiga konsumtionsvaror kraftigt fram till 1977; mellan 1971-1977 fördubblas dessa, uttryckta i procent av hus- hållens disponibla inkomster. Den reala sparkvoten uppgår till 4-5 pro- cent för de flesta av åren under denna period.
Under 1980-talets första år bryts denna tendens abrupt. Den finansiel- la sparkvoten ökar, medan såväl den reala sparkvoten som nettoinveste- ringarna i varaktiga konsumtionsvaror, uttryckta i procent av hushållens disponibla inkomster, minskar. För 1985 observeras en förändringi and- ra riktningen. Hushållen ersätter reala tillgångar med ett ökat innehav av finansiella tillgångar och varaktiga konsumtionsvaror. Notera också att nettoinvesteringarna i varaktiga konsumtionsvaror, uttryckt i procent av hushållens disponibla inkomster, halveras vid en jämförelse mellan 1970- och 1980-talen.
Det negativa värdet för den reala sparkvoten 1985 är ett fenomen, som huvudsakligen förklaras av att hushållens sammanlagda bruttoinveste- ringar i små- och fritidshus (enligt den officiella statistiken) är mindre än den kalkylerade kapitalförslitningen. Nyinvesteringarna räcker således inte till för att hålla beståndet av små- och fritidshus intakt utan detta minskar genom förslitning. Att skattereformen, i början av 1980-talet, med sänkta marginalskatter och avdragsbegränsningar har spelat en av- görande roll för denna utveckling av nettoinvesteringarna är helt uppen— bart.
3.2.4. Utvecklingen av hushållens förmögenhet
Hushållens förmögenhet beror bl a av deras tidigare sparande. Fördel- ningen av netto- och bruttoförmögenhet sammanhänger med hur hushål- len valt att placera sitt sparande i tidigare perioder. Då varu- och till- gångspriser utvecklas likformigt kommer sparande att vara lika med för-
Figur 3.3 Hushållens netto- och bmttofårmögenhet, uttryckt i 1980-års prisnivå.
Miljoner kronor 1600000
1400000 '”
1200000
1000000 mm
800000
600000
400000
200000
0 1950 1954 1958 1962 1966 1970 1974 1978 1982 1986
Källa: Bergs expertrapport
ändringen i hushållens nettoförmögenhet. Under perioder med olikartad prisutveckling uppkommer orealiserade (implicita) kapitalvinster och -förluster vilket får till följd att sparandet enligt nationalräkenskaperna avviker från förändringen i nettoförmögenheten.
I nationalräkenskapernas beräkningar ingår inte orealiserade kapital- vinster. Realiserade kapitalvinster ingår i räkenskaperna enbart om des- sa uppkommer som en följd av transaktioner mellan sektorerna. Realise- rade kapitalvinster som uppkommer inom hushållssektorn har ingen be- tydelse för hushållssektorn inkomstsumma eftersom detär frågan om en inkomstomfördelning inom sektorn.
Däremot kan orealiserade kapitalvinster ha betydelse för hushållens beteende. Värdestegringar på olika tillgångar kan belånas och krediterna änvändas för konsumtion. Den kraftiga värdestegring som ägt rum på aktier under 1980-talet och för bostäder under senare hälften av samma årtionde kan vara en orsak till den kraftiga konsumtionsökningen under denna period. Vi återkommer senare till denna fråga.
Utvecklingen av hushållen förmögenhet framgår av figur 3.3 och tabell 3.1. Data är hämtade från Bergs expertrapport. I figur 3.3 återges hushål- lens netto- och bruttoförmögenhet till marknadspris, uttryckt i 1980-års prisnivå, för åren 1954 till 1986. Under tidsperioden har nettoförmögen- heten ökat med ca 700 miljarder kronor och uppgår 1986 till drygt 1 biljon kronor. Adderas skulderna till nettoförmögenheten erhålls brutto- förmögenheten vilken för 1986 uppgår till drygt 1,4 biljoner. Nettoför- mögenheten ökar fram till och med 1979 för att sedan minska fram till 1985. Orsaken till värdeminsknigen står att finna i kapitalförlusterna för framförallt egna hem och fritidshus (för en utförlig analys se Bergs expertrapport)
Tabell 3.1 Hushållens förmögenhetsobjekt i procent av total bruttoförmögenhet, skuldsättning i relation till bruttoförmögenhet samt nettoförmögenhet satt i relation till hushållens disponibla inkomst
1954—60 61—65 66—70 71—75 76—80 81—86
Reala tillgångar 71 70 70 71 75 67 varav: Små- o. fritidshus 18 22 25 29 34 30 Hyres- o. bostads- rättslägenheter 9 l 1 12 10 6 4 Jord- o. skogsbruks- fastighet 19 13 11 11 14 9 Varaktiga konsumtionsvaror 25 24 22 21 22 24
Finansiella tilgångar 29 30 30 29 25 33 varav: Bankinlåning 11 12 16 17 15 16 Obligations- innehav Aktier Frivilligt försäk- ringssparande Ovriga finansiella tillgångar
Skuldkvot 21 19 18 20 19 23
Nettoförmögenhet i förhållande till disponibel inkomst 4.1 4.1 4.4 4.2 4.1 3.5
00 & VIN x! & ON kli b) AN WN
N NN
& w Oil»)
Källa: Bergs expertrapport
Förändringar i tillgångsvärden såväl som i hushållens sparande slår igenom i de olika förmögenhetsobjektens andelar av bruttoförmögenhe- ten. Utifrån de beräknade medelvärdena i tabell 3.1 framgår att de reala tillgångarna ökade sina andel av bruttoförmögenheten under perioden 1961 till 1980. Finansiella tillgångar minskar i motsvarande omfattning. För den sista perioden, 1981-1986, noteras en kraftig omsvängning; fi- nansiella tillgångar ökar sina andel med hela 8 procentenheter på bekost- nad av reala tillgångar som minskar med lika många procentenheter. En av orsakerna till förändringarna är de ovan nämnda kapitalvinsterna och -förlusterna. En annan är den förändrade inriktningen på hushållens sparande som vi diskuterat ovan.
Hushållens Skuldkvot (skulder i förhållande till bruttoförmögenhet) ökar markant under perioden 1981-1986 och ökningen är särskilt kon- centrerad till periodens sista år, 1985 och 1986. Detta sammanhänger med den tidigare diskuterade avregleringen på kreditmarknaden.
Av tabellen framgår även att hushållens nettoförmögenhet, satt i rela- tion till disponibel inkomst är relativt konstant fram till och med perio- den 1976-80. Detta implicerar att tillväxten i nettoförmögenheten sam- manfaller med ökningstakten i de disponibla inkomsterna. För den sista perioden minskar denna andel. Det minskade sparandet och värde- minskningen på fastighetskapitalet är förklaringar härtill.
3.3. Konsumtions- och sparteori
Hur hushållen väljer att fördela sina inkomster mellan konsumtion och sparande bestäms av många faktorer. I de modeller ekonomerna arbetar med utgår man i regel från ett fåtal men strategiskt relevata faktorer. En teoretisk modell kan förefalla abstrakt men inte desto mindre har den en vägledande funktion. Genom att renodla och identifiera orsakssamband hjälper teorin oss att formlera hypoteser som kan prövas mot faktiska förhållanden.
Enligt den dominerande konsumtions- och sparandeteorin på områ- det - livscykelteorin - strävar hushållen efter att att upprätthålla en vis konsumtionsprofil över sin livscykel. En enkel variant av denna teori utgår ifrån att individernas inkomst och konsumtionbehov skiljer sig åt i olika faser av livscykeln. Detta ger upphov till sparande respektive skuld- sättning. Utifrån ett livscykelperspektiv kan man förvänta sig att yngre människor och yngre hushåll har relativt stora konsumtionsbehov i sam- band med utbildning, familjebildning och bosättning i förhållande till sina inkomster. För att realisera dessa konsumtionsplaner måste denna grupp skuldsätta sig (negativt sparande). I ett senare skede av livscykeln då individerna uppnår högre inkomster samtidigt som konsumtionsbe- hovet minskar, kommer skulderna att amorteras av och således ökar sparandet. Detta sparande är avsett att täcka konsumtionen under de år individen är pensionerad.
Sparandets storlek kommer således att bestämmas av bl a hur en indi- vid värderar sin framtida konsumtion och var i livscykeln han befinner sig. Ju större betydelse dagens konsumtion har i förhållande till den framtida, desto större kommer det negativa sparandet att vara i början av livscykeln. Avgörande för hur individens val av konsumtions- och spar- mönster är, utöver nämnda tidspreferans, den förväntade inkomstut- vecklingen och realräntan, efter skatt.
En utsaga från livscykelteorin är att spar- och konsumtionsbenägenhet kommer att variera över en individs livscykel. Vidare kommer individens nettoförmögenhet (tidigare perioders sparande samt värdeförändringar på förmögenheten) att ha betydelse för konsumtionen. Dessa utsagor har viktiga implikationer för flödesparandet, nämligen att
a) i ett stationärt samhälle (varken tillväxt av befolkning eller inkoms- ter) uppkommer inget sparande på aggregad nivå,
b) vid tillväxt i inkomster och befolkning blir sparandet positivt, ju högre tillväxt desto större sparande,
c) skillnad i konsumtionsbenägenhet på kort och lång sikt vilket bidrar till att den totala efterfrågan i ekonomin stabiliseras över konjunk- turcykeln, och
d) tillfälliga inkomstförändringar påverkar inte konsumtionsefterfrå- gan i samma utsträckning som permanenta.
Punkterna a) och b) i den ovanstående uppräkningen indikerar att till- växt i såväl befolkning som av dess inkomster kommer ha en positiv
effekt på sparandet. Enbart en tillväxt i befolkningen har effekt på spa— randet. Detta är en följd av att de potentiell pensionärerna (den i arbetsli- vet aktiva generationen) är fler än de faktiska pensionärerna och att den förra gruppens positiva sparande uppväger den senares negativa sparan- de. Denna mekanism brukar benämnas ”Bentzels generationseffekt”.3 Vid tillväxt i inkomsterna förstärks denna generationseffekt.
Punkten c) ovan kan förklara den ”inbyggda stabilisator” som förvän- tas finnas i konsumtionsbeteendet. Just skillnaden i kort- och långsiktig konsumtionsbenägenhet resulterar i att sparandet ökar vid snabb tillväxt i inkomsterna (högkonjunktur) och minskar vid det omvända förhållan- det. Detta resulterar i att konsumtionsefterfrågan minskar i högkonjun- turer och ökar vid lågkonjunktur. Som framgår av ett kommande avsnitt har denna stabilisator visat sig vara betydelsefull, empiriskt sett, för den svenska ekonomin.
Teorin ger oss vägledning om viktiga bakomliggande faktorerna för hushållens konsumtions- och sparbeteendet. 1 genomgången har vi ut- ifrån en enkel variant av livscykelteorin berört de viktigaste bestäm- ningsfaktorerna bakom utvecklingen av hushållens konsumtion och spa- rande. Hittills har vi inte berört faktorer som t.ex. en skev befolknings- struktur, offentliga pensionsförsäkringar, förekomst av arvssparande, reglering och avreglering på kreditmarknaden samt ränte- och skatteut- veckling. Dessa är några av de variabler som kan ha betydelse för hushål- lens konsumtion och sparande. Vi återkommer till dessa faktorer nedan i samband med vår diskussion av den empiriska betydelsen av olika bak- grundsfaktorer.
I de olika expertrapporterna till utredningen finns genomgående en diskussion av teorier för sparande och konsumtion - i vissa en omfattan- de sådan. I regel presenteras i expertrapporterna de teoretiska utgångs- punkter som krävs för att slutföra exempelvis en empirisk undersökning. 1 en expertrapport som är skriven av Wärneryd, Jundin och Wahlund diskuterar den förstnämnde, i sin uppsats, utvecklingen av sparteorin utifrån såväl ett doktrinhistoriskt perspektiv som fram till moderna teori- er i den ekonomiska och psykologiska traditionen. I den senare teoridis- kussionen berörs, utöver livscykelhypotesen och permanenta — in- komsthypotesen, Kantonas modell om sparbeteende som utgår ifrån in- dividernas vilja och förmåga att spara och konsumera. Vidare diskuterar Wärneryd några andra ansatser utifrån den psyklogiska forskningstradi- tionen på området. Vi återkommer till denna diskussion i kapitel 5. När- mast avser vi att utifrån empiriska förhållande diskutera hushållssparan- dets bestämningsfaktorer.
3 I en uppsatsen ”Några synpunkter på sparandets dynamik”, i Festskrift til/ång- nad Halvar Sundberg, Uppsala universitets årsskrift 1959: 9, benämner Ragnar Bentzel denna mekanism för generationseffekt. Drygt femton år senare diskuterar Franco Modig liani denna effekt och kallar den för the Bentzel mechanism” i uppsaten "The life cycle- hypothesis of saving twenty years later”, i Parkin, M. (red), Contemporary issues in economics, Manchester 1975.
3.4. Bestämningsfaktorer till hushållens sparande
] enlighet med livscykelhypotesen, som kortfattat diskuterats ovan är inkomstutvecklingen en viktig bestämningsfaktor till hushållens flödes- sparande. I ett mera sekulärt perspektiv är den reala inkomsttillväxten avgörande för Sparandets nivån. Kortsiktiga fluktuationer i sparandet uppstår som en följd av att den förväntade inkomstutvecklingen avviker från den faktiska. Är den faktiska inkomstutvecklingen större (mindre) än den förväntade, ökar (minskar) sparandet. Detta är en följd av att hushållen förutsättes planera sin konsumtion utifrån den förväntade in- komstutvecklingen. Sparandet blir således den buffert hushållen använ- der för att undvika svängningar i konsumtionen.
3.4. 1 Inkomstutveckling
Ett flertal svenska empiriska studier har påvisat, att hushållssparandet är mycket inkomstkänsligt. Detta framkommer också i Bergs expertrap- port. I denna rapport framhålls att den viktigaste faktorn bakom utveck- lingen av flödessparandet är den reala inkomstutvecklingen. Den ovan beskrivna ”inbyggda stabilisatorn” i konsumtionsbeteendet framgår även figur 3.4. Samvariation mellan flödessparkvot och den procentuella förändring i hushållens reala disponibla inkomster är påtaglig för större delen av perioden 1951-1986. De fallande realinkomsterna under senare hälften av 1970-talet och första hälften av 1980-talet synes hushållen ha parerat med ett minskat sparande. Detta fenomen kan tolkas som att hushållen minskat sitt flödessparande för att kunna upprätthålla sin pla- nerade eller normala konsumtionsnivå. Det egendomliga är dock att flödessparkvoten inte ökar efter 1983 trots en real inkomsttillväxt; flödessparkvoten ligger kvar på en tre pro-
Figur 3.4 Hushållens flödessparkvot och real inkomsttillvåxt
Procent 12.5 Real inkomslf tillvoxl
10
Flödes—
7'5 . .. . . . .. SporkVOQ
5
2.5
0
Källa: National- och finansräkenskaper samt Bergs expertrapport
centig nivå trots inkomsttillväxt. Den tidigare observerade mer eller mindre ”lagbundna” samvariationen mellan dessa två variabler synes har upphört. Frågan är då naturligtvis vad detär som kan förklara denna anomali i hushållens beteende.
Hushållens sparande är beroende av den förväntade inkomstutveck- lingen. Förändringar i dessa förväntningar kan vara en betydelsefull för- klaring till utvecklingen av flödessparandet. Enligt livscykelteorin upp- kommer sparandet vid ekonomisk tillväxt som en följd av en generation- seffekt; den aktiva generationens sparande är större än pensionärernas konsumtion av sitt kumulerade sparande. Vi kan bryta ned denna gene- rationseffekt ytterligare och utgå ifrån att det även finns skillnader i inkomstförväntningar inom den aktiva generationen. Låt säga att in- komstförväntningarna för den del av den aktiva generationen som är, säg, mellan 20 - 30 år är högre än för de övriga i gruppen. Om så är fallet betyder det ett minskat flödessparande enär den yngre gruppen diskonte- rar sin livsinkomst och således ökar sin konsumtion.
Olikheter i inkomstförväntningar inom den aktiva generationen kan vara en förklaring till det låga sparandet. Hela den s.k. ”yuppie”-mentali- teten bygger på en stark tilltro till den egna karriären och därmed in- komstutveckling. Sammanfaller dessa inkomstförväntningar också med en tidspreferans för en hög konsumtion idag istället för framtiden för- stärks ytterligare den negativa effekten på flödessparandet. ”Yuppie”- hypotesen har vi inte haft möjlighet att testa empiriskt. Emellertid fram- kommer beträffande de undersökningar på individnivå som presenteras i kapitel 6, nedan, att skuldsättning för yngre personer har en tendens att öka i förhållande till deras inkomster. Detta kan ge ett visst stöd för denna hypotes.
3.4.2. Kapitalvinster och förmögenhetsutveckling
Under senare tid har intresset i debatten särskilt fokuserats på vissa typer av inkomster. Frågan har varit vilken inverkan hushållens kapitalvinster (implicita och explicita) har haft på sparande- och konsumtionsutveck— ling. I Bergs expertrapport görs ett försök att analysera denna fråga. Under första hälften av 1980-talet är de implicita kapitalvinsterna negati- va. Huvudskälet till detta är att de kraftiga kapitalförslusterna på egna hem och fritidshus mer än väl uppvägt kursstegringarna för hushållens aktieinnehav. Enligt en beräkning i rapporten uppvisas först 1986, totalt sett, positiva kapitalvinster för hushållen. Dessa uppgick då till hela 50 miljarder kronor.
I de statistiska sambandsanalyser som görs i Bergs expertrapport fram- kommer att konsumtionsbenägenheten av kapitalvinster är relativt mått- lig (cirka 6 procent av värdeökningen konsumeras och resterande 94 adderas till förmögenheten). Även om konsumtionsbenägenheten synes liten är den dock inte försumbara. Kapitalvinsterna medför att hushål- lens flödessparkvot minskar med ca en halv procentenhet för åren 1985 och 1986.
En annan och viktig faktor bakom sparandets utveckling är, i enlighet med analyser som presenteras i Bergs expertrapport, hushållens förmö- genhetsutveckling. Förmögenhetens inverkan på konsumtion och spa- rande sammanhänger med hushållens planeringshorisont. Derma plane- ringstid tycks ha minskat med ca två år under 1980-talet. Om hushållen väljer att minska sin planeringstid innebär detta att förmögenheten kom- mer att förbrukas under en kortare tidsperiod och att sparandet därmed minskar.
Förklaringarna till detta fenomen kan vara flera. En sammanhänger med den demografiska utvecklingen. Befolkningssammansättningen har förändrats. En större andel pensionärer kan betyda att planeringsperio- den eller förväntad återstående livslängd, genomsnittligt sett för alla in- divider, kan komma att minska. Stöd för denna slutsats erhålls även i avsnitt 3.4.4, nedan, där befolkningssammansättning och sparande dis— kuteras. — En annan förklaring är att 1980-talet kännetecknas av bl a kraftiga fluktationer i såväl löner och priser som relativa priser för varor och förmögenhetstillgångar. Dessa förändringar kan ha medfört att hus- hållen fått svårt att planera för framtida förhållanden. En ökad osäkerhet kan således ha medfört en ökad marginell konsumtionsbenägenhet med avseende på nettoförmögenhet.
3.4.3 Pensions- och socialförsäkringssystemen
1 den ekonomisk-politiska debatten har ofta framhållits att utbyggnaden av offentliga och kollektiva pensionsförsäkringar medfört ett lägre hus- hållssparande. Pensionsförsäkringar i offentlig regi har införts i många länder och givet upphov till en omfattande internationell forskning och debatt. Vi återkommer till den internationell jämförelsen i kapitel 4.
År 1960 infördes i Sverige en allmän tilläggspensionering (ATP) som komplement till folkpensionssystemet. Den person som erhöll full pen- sion - alltså både folk och tilläggspension - skulle garanteras en inkomst som uppgick till 65 procent av inkomsterna under de bästa inkomståren. Samtidigt som ATP-systemet trädde i kraft träffades ett avtal om tilläggs- pensionering för tjänstemän inom industrin och handel (ITP). Sedan 1973 finns även ett avtal mellan LO och SAF om särskild tilläggspension (STP).
Det argumentet som framförts är att när staten och arbetsgivarna på detta sätt övertog det huvudsakliga ansvaret för pensioner minskades individens och det enskilda hushållets behov av att spara för att trygga ålderdomen. Därmed bör även hushållsparandet ha minskat.
Framväxten av de offentliga och kollektiva pensionssystemen är an- tagligen en viktig förklaringsfaktor bakom den långsiktiga utvecklingen av flödessparandet. Antagligen är det dock inte enbart dessa pensioner som är viktiga i sammanhanget utan hela utbyggnaden av det social ”skyddsnätet” som skett under efterkrigstiden. Med det sociala ”skydds- nätet” menar vi försäkringar av typ sjuk-, moderskap-, invaliditets-, och ålderspensionsförsäkringar samt yrkesskade-och arbetslöshetsförsäk-
ring. Alla dessa försäkringar syftar till att ersätta uteblivna inkomster vid tillfälliga eller permanenta inkomstbortfall. Ett mer och mer finmaskigt ”skyddsnät” kan sägas innebära att hushållens inkomstrisk minskar. Minskar inkomstrisken reduceras motivet för ett buffertsparande för oförutsedda händelser.
I Ståhlbergs expertrapport kalkyleras såväl hushållens s.k. fiktiva som fonderade pensionsförmögenhet. Dessa som erhålles genom nuvädesbe- räkningar av vad samtliga hushåll har att fordra från de offentliga och kollektiva pensionssystemen samt privata pensionsförsäkringar. De kol- lektiva pensionssystemen - ITP och STP - är fonderade vilket innebär att avsättningar görs för att betala framtida pensioner. ATP, folkpension samt de avtalsbestämda statliga och kommunala kompletteringspensio- nerna är konstruerade som fördelningssystem. I ett renodlat fördelnings- system slussas inkomster från den aktiva generationen till pensionärerna via transfereringar. Någon fondering förekommer inte.
När ATP-systemet började byggas upp valde man att ta ut högre avgif- ter än nödvändigt för att täcka pensionskostnaderna för dem som omfat- tades av reformen. Mellanskillnaden gick till den speciellt inrättade AP- fonden. Överuttaget gjordes för att kompensera för ett förväntat sparan- debortfall orsakat av pensionsreformen samt möjliggöra en ökad kapi- talbildning i samhällets regi utan att behöva höja de vanliga indirekta och direkta skatterna. Införandet av ATP-systemet kombinerades såldes med en öronmärkt indirekt skatt (AP-avgiften) avsed enbart för investeringar. Det kumulerade nettot av den öronmärkta skatten förvaltas av AP-fon- den. De framtida pensionsåtaganden har ingen direkt koppling till stor- leken på denna fond. Oavsett AP-fonden måste således för varje år ett konsumtionsutrymme skapas för pensionärerna på den aktiva genera- tionens bekostnad.
Underlaget till tabell 3.2 har vi hämtat från Ståhlbergs rapport. I tabel- len finns beräknade nuvärden i 1985-års priser för nämnda pensioner samt privata pensionsförsäkringar. Den totala pensionsförmögenheten uppgår för 1985 till drygt 2,2 biljoner kronor. Denna summa är inte mindre än 2,5 gånger större än BNP. Som framgår är det de fiktiva pensionsfordringarna i ATP och folkpensionerna som svarar för absolut merparten av detta belopp.
Tabell 3.2 Pensionsförmögenheter 1978 och 1985. Miljarder kronor, 1985 års priser
1978 1985 Procentuell förändring
Folkpension 876 902 3 ATP 754 975 29.3 Avtalsbestämda, fonderade pensioner 93 121 30.1 Avtalsbestämda, ej fonderade pensioner (exkl ATP o. folkpension) 112 145 29.5 Privata pensionsförsäkringar 54 75 38.9 Summa pensionsförmögenhet ] 889 2 218 17.4
Källa: Ståhlbergs expertrapport
För vårt vidkommande är den intressanta frågan vilken effekt pensionssystemen har på hushållens sparande. De fonderade systemen brukar bedömas som att de kan jämföras krona för krona. En ökad av- sättning till ett fonderat system med en krona reducera således hushålls- sparandet med en krona - ett perfekt substitut till privat sparande. Om vi bortser från incidensproblematiken med avtalsbundna pensionsförsäk- ringar bör detta var en bra approximation.
1 ett pensionssystem enligt fördelningsprincipen blir det annorlunda. I detta system betalar ingen sin egen pension. Pensionen kommer via en transferering från den aktiva generationen. Vilken effekten denna typ av pensionssystem har på en individs sparande har att göra med hur hans livsinkomst påverkas. Om vi utgår ifrån den enkla livscykel-modellen, som vi skissade i inledningen, innebär ett pensionssystem enligt fördel- ningsprincipen att individen under sin aktiva period via en transferering överför en del av sina inkomster till pensionärerna. När individen i fråga blir pensionär erhåller han i sin tur en transferering. Om pensionsystemet medför att livsinkomsten ökar (minskar) kommer hans konsumtionen även att öka (minska). Dessa observationer gäller när pensionssystemet är introducerat och omfattar samtliga individer i ekonomin.
Övergång till nya och utbyggnad av redan existerande pensionssystem enligt fördelningprincipen kan medföra kraftiga förändringar i sparan- det. Detta sammanhänger med att ett antal individer får en kraftig för- bättring av sin livsinkomster vilket bör öka deras konsumtion. I Ståhl- bergs expertrapport finns en kalkyl på hur införandet av ATP-systemet påverkat livsinkomsterna. Av denna framgår att kohorterna fram till och med i mitten av 1940-talet får ut mer av ATP-systemet än vad de bidrar med. Förmånskvoten (erhållen pension i förhållande till inbetalda avgif- ter) för individer födda mellan 1934 - 1944 uppgår exempelvis till 1,2; utbetald pension överstiger avgiften med 20 procent. För individer födda före dessa årsgrupper är kvoten än högre.
Resonemanget hittills har byggt på föreställningen att individernas utbud av arbetskraft inte påverkas av ett pensionssystem enligt fördel- ningsprincipen. Vidare har vi förutsatt en viss fixerad pensionsålder. Nu kan emellertid ett pensionssystem även påverka arbetskraftsutbudet. Ut- går vi även ifrån att individerna kan bestämma tidpunkten för sin pensio- nering kommer vissa individer att pensionera sig tidigare än eljest. Är pensionen otillräcklig för att upprätthålla den planerade konsumtionen under de år individen är pensionär måste hon således öka sitt sparande under sin aktiva period. Effekten blir således ett ökat sparande.
Utifrån en rent teoretisk analys går det inte att få fram någon entydig effekt beträffande sambandet mellan uppbyggda pensionssystem enligt fördelningsprincipen och sparandet. Det är naturligtvis en av anledning- arna till att en stor mängd empiriska studier företagits. Ståhlberg redovi- sar såväl ett antal internationella som svenska empiriska studier. Emel- lertid går det inte hellre av dessa studier (baserade på historiska data, tvärsnittsanalys från olika länder och individdata) dra någon entydig slutsats.
Ståhlberg använder sig också av en simuleringsmodell för att analyse- ra sambandet mellan sparande och pensionssystem enligt fördelnings- principen och med de förutsättningar som gäller för ATP och folkpen- sioneringen. Slutsatsen från denna studie är att hushållens sparkvot minskar med ca 15 procent som en följd av införandet av dessa pensions- systern.
Av de fyra svenska empiriska studier som rapporteras i Ståhlbergs rapport har två av dessa funnit att ATP har en negativ effekt på hushål- lens sparande och en att den sammanlagda effekten av hushållens pensionsförmögenheten har minskat hushållens sparande med motsva- rande 4 procent av BNP. I Bergs expertrapport till utredningen hävdas att hushållens sparbenägenhet kan påverkats negativt av det utbyggda sociala ”skyddsnätet”. Denna studie försöker således att fånga effekten av såväl pensionssystem som övriga tryghetsskappande åtgärder.
Det förtjäna att framhållas att även om de olika typerna av pensionssy- stem kan ha minskat hushållssparandet behöver inte detta betyda att totala nettosparandet i ekonomin har minskat i motsvarande omfattning. Vi har i kapitel 2 redan berört det överuttag av avgifter till ATP-systemet som gjorts. Ett stort sparande har skett genom AP-fonderna. Under syste- mets uppbyggnad var utbetalningar av pensioner mycket begränsade under det att alla de som i framtiden skulle erhålla pensioner var med att betala in till systemet. Samma sak gäller för ITP— och STP-systemet. Här- igenom kom en allt större andel av det totala sparandet att bestå av sparande i socialförsäkringssektorn (offentlig sektor) och företagssektor.
Det sparandeöverskott som genererats genom fondering av de kollek- tiva pensionsförsäkringarna och överuttag av ATP-avgifter är betydan- de. För 1970- och 1980-talen uppgår detta till drygt 5 procent av de totala disponibla inkomsterna vilket framgår av tabell 3.3. Detta är naturligtvis betydande summor. Trots att pensionssystemen har resulterat i fondering av medel och överuttag av avgifter kan man emellertid inte hävda att nettosparandet i hela ekonomin förblivit opåverkat. Hushållens flödes- sparandet kan ha minskat med ett större belopp än den ”sparandeök- ning” vi noterat i offentlig och företagssektorn. En undersökning rappor- terar dock att så inte var fallet för 1970-talet utan minskningen i hushål-
Tabell 3.3 Beräknat sparande (netto) i företags- och socialförsäkringssektor som genererats av avtalsbundna pensioner och ATP-systemet, uttryckta i pro- cent av total disponibel inkomst och som medelvärde för angivna tidspe- rioder 1950— 55— 60— 65— 70— 75— 80—86 ITP o. STP 0,8 1,0 0,4 0,4 0,8 1,6 2,0 AP—fonden 0,0 0,2 2,4 4,3 4,7 4,1 3,3 Summa 0,8 1,2 2,8 4,7 5,5 5,7 5,3
Källa: SOS Enskilda försäkringsanstalter och Nationalräkenskparna
lens sparande tycks i stort sett uppvägts av ett ökat sparande i de två andra sektorena.4
3.4.4. Sparande och befolkningsutveckling
I avsnitt 3.3, ovan, har vi redgjort för den s k Bentzel-mekanismen enligt vilken en tillväxt i befolkningen medför ett ökat aggregerat sparande. Denna effekt förstärks vid ekonomisk tillväxt enär den aktiva genera- tionens sparande kommer att uppväga den passiva generationens kon- sumtion. Denna utsaga gäller under förutsättning att vi har, vad demo- graferna benämner, en ”stabil population” vilken kännetecknas av en konstant åldersfördelning över tiden. Rent empiriskt kan vi konstatera att den svenska befolkningssammansättningen under efterkrigstiden inte kan betraktas som stabil i detta avseende. Detta framgår av figur 3.5 och utifrån denna information kan även en tentativ slutsats dras om att de demografiska förändringarna bör ha betydelse för nivån på hushållens (flödes)sparande.
För svenska förhållanden finns endast ett fåtal studier av sambandet mellan åldersammansättning och sparande. Bland dessa kan nämnas en studie som diskuterar effekter på hushållens sparande av såväl ålders- sammmansättning som relativa arbetskraftstal för perioden 1963 till 1973.5 Under denna period minskade de relativa arbetskraftstalen för åldersgrupperna 16-19 år och 65-74 år medan de ökade för den mellanlig- gande gruppen. Författarna jämför dessa två faktorer med förändringar av bruttoinkomster för olika åldersklasser. Bruttoinkomsterna har för perioden förändrats för olika åldersgrupper men under förutsättning att sparbenägenheten, med avseende på inkomst, är stigande med åldern bör dessa effekter ta ut varandra. Dessa resultat styrkes även av numeri- ska kalkyler.
En annan studie jämför det totala nettosparandet för ett antal olika länder.6 Med hjälp av en numerisk modell analyseras skillnaden i total sparkvot mellan bl.a Japan och Sverige. En viktig förklaring till det låga sparandet i Sverige är det relativt sett stora antalet äldre personer i Sveri- ge.
Inom OECD slutförs för närvarande en studie som analysera samban- det mellan bl.a. sparande och demografiska faktorer.7 I studien görs bl.a. en jämförelse mellan utvecklingen i Förenta staterna, Japan, Västtysk- land och Sverige beträffande den ekonomiska utvecklingen fram till 2050 inom ramen för en större simuleringsmodell. Enligt undersökning- en kommer sparkvoten i den svenska ekonomin att minska som en följd av den projicerade befolkningsutvecklingen. De resultat vi redovisar ne-
” Se Berg, L., Konsumtion och sparande — en studie av hushållens beteende, Stock- holm 1983 5Se Markowski A. och Palmer E.E., FIuctuations in the consumption ratio in Swe- den, Konjunkturinstitutet, Stockholm 1977 6 Se Pålsson, A-M., ”Varför sparar vi så lite?”, Ekonomisk Debatt, nr. 5, 1988 7 OECD, Ageing Populations: Implications for Public Finance and The Macroeco- nomy, Paris 1989
dan från en enkel simuleringsmodell sammanfaller med den som redovi- sas av OECD vad beträffar den trendmässiga utvecklingen fram till 2025.
För att mer renodlat kunna studera tänkbara effekter av den svenska befolkningsstrukturen har vi valt att simulera en sparkvot utifrån den faktiska och förväntade utvecklingen av befolkningen. Som framgår av figur 3.5 varierar sammansättningen av befolkningen avsevärt från 1950 till 2025. I figuren redovisas medelvärde för befolkningens sammansätt- ning samt den projecerade utvecklingen för åren 1990, 1995, 2000 och 2025 för fem olika åldersgrupper; 0— 19 år, 20—34 år, 35—49 år, 50—64 år och 65—w.
Figur 3.5 Åldersfördelning av befolkningen. Beräknade medelvärde för perioden 1950 till 1986 samt den projicerade utvecklingen för åldersgrupperna 0—19 år, 20—34 år, 35—39 år, 50—64 år och 6.5—w år.
35%
30
25;
20-
15
59 så (få i”: 196 66 (990 995 1000 1015
Källa: Statistisk årsbok, olika årgångar.
Utifrån ett livscykelperspektiv kan vi, rent teoretiskt, förvänta oss att det är individer i åldersintervallet 35 - 64 år som svarar för största delen av sparandet. Övriga grupper kan mycket väl tänkas ha en negativ effekt på sparandet. Det är då intressant att konstatera att under tidsperioden har de grupper som kan tänkas ha en negtiv effekt på sparandet ökat, andelsmässigt sett. Följdaktligen har de sparande kohorterna (åldersk- lasser) minskat.
Ett sätt att åskådliggöra befolkningssammansättningens tänkbara ef- fekt på sparandet är att beräkna en s.k. kohortkvot. Med kohortkvot avses antalet individer i åldrarna 0 till 34 år samt 65 år och äldre i f örhål- lande till antalet individer i åldersintervallet 35 och 65 år. Som nämnts är det den senare gruppen som påverkar sparandet i samhället i positiv riktning. I tabell 3.4 återges denna kvot. Kohortkvoten har ökat till och med utgången av 1970-talet. En positiv utveckling av denna kvot bör medföra en negativ utveckling av sparkvoten. Vi har även beräknat ko- hortkvoten för den prognosticerade befolkningsutvecklingen fram till år 2025. För denna period faller kvoten tillbaka något. Detta indikera att sparkvoten borde öka.
Tabell 3.4 Kohortkvot och simulerad sparkvot utifrån den faktiska (medelvärdesbe- räkningar för perioden 1950 till 1986) och projicerad befolkningsutveck- ling åren 1990, 1995, 2000 och 2025
Kohort- Simulerad kvot* sparkvot* * 1950—54 1,58 15,54 1955—59 1,53 14,96 1960—64 1,52 14,31 1965—69 1,65 13,28 1970—74 1,78 11,68 1975—79 1,85 10,02 1980—86 1,74 9,06 1990 1,69 8,51 1995 1,64 9,52 2000 1,53 10,82 2025 1,65 6,04
* Med kohortkvot avses relation mellan antalet individer i åldrarna 0 till 34 år samt 65 år och äldre i förhållande till antalet individer i en ålder mellan 35 och 65 år.
** Den simulerade sparkvoten är framräknad från en enkel livscykelmodell un- der antagande att ränta och tillväxttakt är 2 procent, tidspreferansräntan är 1 procent samt den s.k. marginalnyttoelasticiteten är lika med 0,35. Individerna antas vidare ha inkomst under 45 år och är pensionerade under 20 år. Sparkvoten erhålls sedan genom att de olika kohorternas sparande och inkomster är samman- vägda med de faktiska eller projicerade befolkningsandelarna.
I tabell 3.4 redovisas även en beräknad utveckling av en simulerad sparkvot. Utifrån antaganden om individernas inkomstutveckling och konsumtionsprofiler har den sammanlagda sparkvoten framräknats se- dan hänsyn tagits till den faktiska och projicerade befolkningsutveck- lingen. Beräkningarna av den simulerade sparkvoten visar således effek— terna av befolkningssammansättningen när alla andra faktorer hålls konstanta. Förutsättningarna för kalkylen anges närmare i anslutning till tabellen.
För perioden 1950 till 1986 minskar den simulerade sparkvoten trend- mässig med ca 6 procentenheter. Man kan rent intiutivt förstå detta resul- tat. 1 den använda modellen har nämligen åldersgruppen 35 till 64 år högst sparkvot medan åldersgruppen 20 till 34 år har ett lägre sparande och åldersgruppen över 65 år har ett negativt sparande. De åldersgrupper som har ett lågt eller negativt sparande ökat andelsmässigt sett. Denna tendens i sammansättningen av befolkningen förstärks något för de år då vi beräknar den simulerade sparkvoten för den projicerade befolknings- utvecklingen. Sparkvoten minskar något ytterligare för dessa år och blir som lägst år 2025. Detta år är sammansättningen av befolkningen som mest extrem.
Befolkningssammansättningen har alltså med stor säkerhet effekter på sparandet i samhället. Vi har här visat beräkningar som försöker renodla dessa effekter. Om vi enbart tar hänsyn till befolkningssammansättning- en och håller alla andra faktorer konstanta erhålls en över tiden fallande simulerad sparkvot. Vår slutsats grundas på rent teoretiska beräkningar men resultaten styrks av de empiriska förhållanden beträffande de svens- ka hushållen sparande, som redovisas i kapitel 5. De enskilda hushållens
sparande och förmögenhet följer nämligen i stort sett ett mönster som sammanfaller med vad livscykelteorin förutsäger.
3.4.5. Kredittillgång och avreglering
Under efterkrigstiden har den svenska kreditmarknaden varit reglerad i mer eller mindre hög grad. ”Idiotstoppet” 1969, då riksbanken med alla till buds stående medel försvarade valutareserven, satte punkt för den utveckling av marknadskonform kreditpolitik som ägde rum på 1960- talet. Under hela l970-talet präglades kreditpolitiken av regleringar och de viktigaste instrumenten kom att bli utlåningstak, likviditetskvoter, ränteregleringar, placeringskrav och emissionskontroll. I Lybecks ex- pertrapport finns en diskussion av dessa regleringar.
Att det finns ett samband mellan kreditpolitiken och det finansiella sparandet är uppenbart. En tillbakablick på 1970—talet, visar att det fi- nansiella sparandet minskar i perioder av en expansiv kreditpolitik. För 1971, 1976 och 1979 gäller detta, vilket framgår av diagram 3.1.
Ett flertal empirska studier har bekräftat detta samband mellan kredit- regleringar och hushållens konsumtions. Huvudresultatet i dessa studier, som redovisas i Lybecks rapport, är att i perioder med hård (svag) kredit- reglering minskar (ökar) hushållens inköp av varaktiga konsumtionsva- ror samtidigt som det finansiella sparandet ökar (minskar). Vidare om- fördelar kreditpolitiken konsumtionen över tiden, dvs har i princip en- bart en s.k. intertemporal effekt. De empiriska resultat som redovisats i Bergs expertrapport tyder på att krediregleringarna påverkar fördelning- en av flödessparandet men inte dess nivå.
Ett argument som förts fram för att förklara det minskade sparandet är att avregleringen på kreditmarknaden har gett hushållen ökade möjlig- heter att lånefinansiera sin konsumtion. Under 1980-talet har de finansi- ella marknaderna succesivt avreglerats och i slutet av november 1985 togs utlåningstak och utlåningsregler bort för banker, bostadsinstitut och fi- nansbolag. (Se Lybecks expertrapport för en mer detaljerad diskussion.) Avregleringen förväntades medföra att hushållen skulle få dels större tillgång till krediter, dels billigare krediter. Att krediterna skulle bli billi- gare sammanhänger med att den s k grå kreditmarknaden skulle trängas tillbaka. De fallande räntorna under 1986 bör också ha förstärkt denna eventuella tendens till en ökad skuldsättning.
Ett sätt att åskådliggöra avregleringen är att följa utvecklingen av hus- hållens skuldsättning över de senaste åren. I figur 3.6 har vi kumulerat nettonyutlåning till hushållen från det första kvartalet 1984 till sista kvar- talet 1987. Nettonyutlåningen är vidare uppdelad i krediter från banker, mellanhandsinstitut (bostadsinstitut), offentlig sektor och finansbolag. Från slutet av 1985 till sista kvartalet 1987 har den kumulerade nettonyut- låningen ökat med ca 200 miljarder kronor. Detta är naturligtvis en kraf- tig uppgång. Notera också att denna ökning faller huvudsakligen på mellanhandsinstituten under 1986 och början av 1987. Först under 1987 börjar bankernas utlåning till hushållen att öka kraftigt.
Figur 3. 6 Hushållens kumulerade skuldsättning. K vartalsvisa uppgifter för perioden 1984 — I 987
Miljoner kronor 250000 _,
Banker
MeHanhonds— vcninsutut
200000
150000
100000
50000
. .N . . . .b! . . . .k . . . .b: .N %,>%,.%,. roke” raisa-sie? bag,. 65,9. (9, ..?),
Källa: Finansräkenskaperna
Som vi redan konstaterat (se figur 3.2 ovan) tyder mycket på att hushål- len anpassade sig snabbt till avregleringen på kreditmarknaden. I dia- grammet kan vi följa hushållens förändringar i tillgångar och skulder uttryckta i procent av de disponibla inkomsterna. Under 1986 ökade hushållens finansiella tillgångar mer än deras skulder. Effekten av avreg- leringen för detta år blir således en ”uppblåsning” av bruttoförmögenhe- ten. Först 1987 blir det finansiella sparandet negativt och därmed kan det sägas att avregleringen på kreditmarkanden spiller över i en ökning av konsumtionen. För 1988 är utvecklingen av konsumtion och sparande för hushållen fortfarande osäker när detta skrives. Enligt redovisade prognoser förefaller tillväxten i disponibel inkomst överstiga tillväxten i konsumtionen. Samtidigt har hushållen placerat i finansiella tillgångar i stor omfattning under 1988. Sammantaget implicerar detta ett förbättrat sparande.
Avregleringen på kreditmarknaden har sålunda resulterat i en ökad upplåning i absoluta tal. Detta kan tolkas som att hushållen har justerat upp sin bruttoförmögenhet. I perioder med regleringar på kreditmarkna- den kan hushållen normalt sett inte skuldsätta sig i önskad omfattning. Hushållen är ransonerade. De inskränkta lånmemöjligheterna minskar konsumtionsmöjligheterna. En avreglering bör således medföra en ök- ning i hushållens skuldsättning. Ett av skälen bakom denna skuldsätt- ning, för det enskilda hushållet, är att finansiera och upprätthålla den valda konsumtionsutvecklingen. Effekten av avregleringen blir således att skuldsättningen ökar i förhållande till bruttoförmögenheten. När väl denna anpassning skett återgår sparandet till sitt långsiktiga nivå.
Att hushållen justerat upp sina bruttoförmögenheter genom att öka upplåningen för 1986 har även framgått av figur 3.3 ovan. I figur 3.7 har vi valt att återge hushållens skuldkvot för perioden 1970 till 1987 samt den trendmässiga utvecklingen för densamma.
Figur 3. 7 Hushållens skuldkvot 1970— 198 7. Kvot mellan skuldstock och bruttoför- mögenhet, uttryckt i procent, samt den trendmässiga utvecklingen för perioden 1970—1985 och extrapolerade värden för 1986 och 1987.
Procent
Skuldkvot
Trend 1970-85
Källa: Bergs expertrapport
Fram till och med 1985 ökar skuldkvoten, fast med en viss cyklisk variation. Den trendmässsiga utvecklingen sammanhänger med bl.a. be- folkningssammansättning, kreditreglering samt hushållens förväntning- ar beträffande inkomst, räntor, priser och skattesystem. De cykliska va- riationerna kan sägas att ha att göra med bl.a. kreditregleringar och avvi- kelser från förväntade och faktiska utfallet beträffande inkomst, räntor och priser.
Den stora förändringen i skuldkvoten, i förhållande till den trendmäs- siga utvecklingen uppkommer just 1986 och 1987. Avvikelsen uppgår till dryga 1,5 procentenheter för 1987. Trendframskrivningen användes här till att få en, om än mycket approximativ, uppfattning om utveckling av skuldkvoten. Under förutsättning att hushållen i stort sett justerat sina bruttoförmögenheter till önskad nivå kommer tillväxten i skuldsättning- en forsättningsvis att i stort sett vara i paritet med ökningen i hushållens bruttoförmögheten. Sammantaget betyda detta att vad vi observerat är en engångsanpassning av skuldkvoten.
I Lybecks expertrapport till sparutredningen framhålls även denna effekt av avregleringen. Några empiriska skattningar av den tid anpass- ningen tar innan sparkvoten når sin naturliga eller långsiktiga nivå finns dock inte i litteraturen. Lybeck finner dock att det borde gå att likställa en avreglering på kreditmarknaden med ändrade inkomstförhållanden. Om så är fallet kommer effekten av avregleringen sprida sig över 2 till 3 år. Detta implicerar, menar Lybeck, att senast 1989 kommer denna anpass- ning att vara överstånden.
I vår analys har vi enbart koncentrerat oss på sambandet mellan skuld- sättning och hushållens sparande. Det är huvudsakligen de stabilise-
ringspolitiska effekterna vi har uppehållit oss vid. En effekt av avregle- ringen på kreditmarknaden är emellertid att enskilda individer kan ham- na i den s.k. skuldfällan som en följd av det ökade kreditutbudet och därmed sammanhängande marknadsföringen. I Skuldkommitténs be- tänkande (SOU 1988:55) behandlas denna problematik och ett flertal åtgärder föreslås. Vi ställer oss bakom Skuldkommitténs förslag och vill särskilt framhålla möjligheten till personliga ackord som ett sätt för att skriva av skulder. Finns denna möjlighet blir de institut som lånar ut pengar tvingade till att göra en mera noggrann kreditprövning eftersom risken finns att lånet inte blir återbetalt i sin helhet. En ökad risk för instituten kommer att medföra en återhållsamhet i utlåningen.
3.4.6. Räntekänslighet
Under senare tid har frågan om konsumtionens räntekänslighet diskute- rats flitigt. Skälet härtill är uppenbart då det är av fundamentalt intresse för utformningen av den ekonomiska politiken att veta huruvida man kan påverka hushållens sparande via penningpolitiken. Emellertid finns det inte några entydiga resultat utifrån svenska undersökningar beträf- fande sambandet mellan ränta och aggregerad konsumtion och/eller sparande. (Se även Lybecks expertrapport.)
Den ekonomiska teorin ger oss egentligen ingen vägledning beträffan- de sparandets räntekänslighet. En ränteförändring har såväl en inkomst- som substitutionseffekt. En ökning av realräntan, efter skatt leder till högre ränteinkomster och kan medföra att konsumtionen ökar samtidigt som räntehöjningen som sådan kan medföra ett uppskjutade av konsum- tion (substitution). Vilken av de två här diskuterade effekterna som domi- nerar är helt en empirisk fråga.
Även om man utifrån svenska studier inte fått något belägg för att konsumtion och sparande, på aggregerad nivå, är räntekänsligt har man dock funnit att sparandets fördelning är känsligt för avkastningsförän- dringar. I en bilaga till 1984-års Långtidsutredning analyseras fördel- ningen av hushållens finansiella sparande.8 Fem olika tillgångar särredo- visas, nämligen sedlar, bankinlåning, premie- och sparobligationer, pri- vat försäkringssparande och aktier. Resultaten indikerar att förändring— ar i relativ avkastning påvekar placeringsvalet.
I Bergs expertrapport analyseras sammansättningen av hushållens sparande och förmögenhet med uppdelning på tre olika tillgångsslag, nämligen egna hem och fritidshus, varaktiga konsumtionsvaror samt fi- nansiellt sparande netto. En av de viktigare faktorerna vid fördelningen av sparandet synes vara vilken avkastning de olika typerna av sparande ger. Av rapporten framgår att under 1970-talet växte successivt differan- sen i avkastning, efter skatt mellan å ena sidan investeringar i egna hem
8 Se Palmer, E.E., ”Hushållssparandet”, i LU 84 — Långtidsutredningens model/sy- stem och ekonometriska studier, bilaga 3, SOU 1984:7, Stockholm
och varaktiga konsumtionsvaror och å andra sidan det finansiella spa- randet. Detta var en följd av såväl stigande inflationstakt som ökade marginalskattesatser. Hänsyn tas även till att det icke-finansiella sparan- det är lånefinansierat vilket innebär att avkastningen på detta sparande blir allt högre med stigande inflation och marginalskatt i och med låne- räntan efter skatt faller realt .
I en kalkyl i denna rapport framkommer att effekten av en samtidig minskning i avkastningen på de reala förmögenhetstillgångarna och ök- ning i de finansiella med 20 procent medför en omfördelningen i hushål- lens förmögenhet som uppgår till ca 6 procent av de disponibla inkoms- terna. Denna omfördelning till finansiellt sparande motsvarar en ökning på drygt 10 miljarder kronor, i 1980-års penningvärde. Emellertid sker inte denna omfördelning omedelbart utan är utsträckt i tiden över ca tre till fyra år.
Förändringen i relativ avkastning mellan finansiellt och icke—finansi- ellt sparande är alltså en viktig förklaringsfaktor till den drastiska om- kastningen i sparandets sammansättning under 1980—talet. Efter 1980 för- sämras avkastningen på icke-finansiellt sparande (skattereformen med sänkta marginalskattesatser och avdragsbegränsning) medan det finansi- ella sparandets avkastning ökat. Detta sammanhänger bl a med att skat- tespar- och skattefondskontona introducerades i slutet av 1970-talet, vil- ka sedemera ersattes av allemanssparandet.
3.4.7. Bostadsfinansiering och sparande
I en expertrapport till sparutredningen analyseras sambandet mellan hushållens sparande och det nuvarande systemet för bostadsfinansie- ring. I rapporten, författad av Ragnar Bentzel och Bengt Turner (”Hus- hållens sparande och bostadsfinansieringen”), ges även en översikt av det nuvarande finansieringssystemet för såväl Sverige som för våra grannländer. Författarna studerar olika förändringar inom finansie- ringssystemet vilka karaktäriseras av att de medför minskade statliga subventioner och/eller medför en tidsmässig omallokering av hushållens bostadsutgifter. De olika alternativa förändringarna har i analysen sam- manförts till fem olika grupper.
Med hjälp av en s k mikrosimuleringsmodell (som utvecklats vid Sta- tens Institut för Byggnadsforskning och vars datamaterial huvudsakli- gen härrör från Bostads- och hyresundersökningarna) görs dessa experi- ment beträffande inriktningen och effekter av bostadspolitiken. Av ana- lystekniska skäl bortser man ifrån möjligheterna till att de vidtagna åt- gärderna genomförs succesivt. Hänsyn till olika dynamiska effekter som olika typer av anpassningar såsom pris- och volymeffekter går tyvärr ej att inkludera i den använda modellen. De experiment som görs med hjälp av modellen är:
a) en en sänkning av räntebidragen, b) förkortning av amorteringstider för bostadslån,
c) minskning av skatteavdrag för skuldräntor, d) ökning av egeninsatsen samt
e) en övergång till reallån.
För att uppnå någorlunda jämförbarhet mellan resultaten av de fem ovan nämnda åtgärderna har i de empiriska kalkylerna varje åtgärd dimensio- nerats så att de ger en minskning av de statliga subventionerna med 5 miljarder kronor. Hushållens totala resurser kommer således i samtliga fall att initialt minska med detta belopp. De relevanta problemen i analy- sen blir hur dels hushållen kan kompensera denna resursförlust genom transaktioner av olika slag, dels förlusten fördelas mellan olika hushålls- typer.
En generell slutsats av analysen är att vissa förändringar i finansie- ringssystemet kan medföra betydande effekter på hushållens konsum- tion men att effekterna på hushållens sparande genomgående blir myc- ket små i förhållande till deras inkomster. Hushållens sparkvot påverkas sålunda i samtliga fall endast marginellt.
En minskning av räntebidragen innebär att boendekostnaderna skulle öka och att de resurser som står till buds efter det att boendekostnaderna betalats, skulle minska. Effekten bör bli en minskning antingen av kon- sumtionen, mätt realt, eller av sparandet eller av bådadera. Troligast är att den största delen av resursminskningen drabbar främst konsumtio- nen. Sparandeminskningen blir jämförelsevis liten, endast med några enstaka procent av konsumtionsminskningen.
De simuleringar, som presenteras i rapporten antyder att en minsk- ning av räntebidragen skulle träffa hushållen ungefär likvärdigt i absolu- ta termer. Åtgärden skulle sålunda ge upphov till en inkomstomfördel- ning mellan hushåll i olika inkomstklasser.
En förkortning av amorteringstider för de statliga bostadslånen för- väntas få en liten effekt, under i övrigt oförändrade förhållanden. På kort sikt bör effekten bli att hushållssparandet ökar samtidigt som en viss förmögenhetsminskning uppstår i och med att nuvärdet av skulderna ökar. Utgår man från en oreglerad kreditmarknad bör dock hushållen ökade amorteringssparande resultera i att övrigt sparande minskar. För- mögenshetsminskningen kan dock inte hushållen undgå. Den troliga ef- fekten är således att hushållens kommer att kompensera tvånget till ökat amorteringssparande genom att minska annat positivt sparande eller ge- nom skuldsättning. Den sammanlagda effekten av en förkortning av amorteringstiden torde därför bli ganska begränsad. En nedpressning av amorteringstiderna betyder på sikt att räntesubventionerade bottenlån byts ut mot andra lån på marknaden, till marknadsmässiga villkor. Dyra- re lån betyder minskad disponibel inkomst och därmed ett minskat spa- rande.
En minskning av den skattemässiga avdragsrätten för skuldräntor in- nebär en skatteskärpning, som med all sannolikhet skulle träffa huvud- parten av hushållen med full kraft och därmed leda till minskad konsum- tion och även till minskat sparande. Enligt simuleringsmodellen skulle
en sådan åtgärd träffa hushåll i de högre inkomstklasserna hårdast. Den fördelningsmässiga effekten av en sådan åtgärd är emellertid dubbel- bottnad. I rapporten framhålls nämligen att hushåll med stora förmögen- heter har stora möjligheter att genom diverse undanmanövrar undvika att träffas av en skatteskärpning av detta slag. Konsekvensen därav blir då den att en inskränkning av avdragsrätten hårdast träffar höginkomst- tagare dock inte sådana med större förmögenheter.
Krav på ökad egeninsats såsom villkor för erhållande av statligt sub- ventionerade bostadslån medför ökade kostnader för köpare av nya hus och bostadsrätter genom att en sådan åtgärd leder till att räntesubventio- nerade lån ersätts antingen med lån på marknadsvillkor eller med insats av ett eget sparande. Denna kostnadsökning kan hushållet ifråga inte komma ifrån och den medför en realinkomstminskning, som i sin tur rimligen medför en minskning av sparandet. Genom att uppta lån på marknadvillkor kan dock hushållet ifråga undvika olägenheten av att tvingas till att spara i förhand och det finns all anledning tro att hushållen i stor utsträckning skulle välja att göra så. Eftersom åtgärden endast gäller köpare av nya hus torde den emellertid bli av ytterst ringa betydel- se sett i ett makroekonomiskt perspektiv. — Fördelningsmässigt torde en höjning av egeninsatsen få störst negativa konsekvenser för hushåll utan förmögenhet och i de lägre inkomstklasserna.
På en bostadsmarknad utan räntesubventioner skulle en övergång från nominallån till någon typ av reallån för det enskilda hushållet innebära en omfördelning av amorteringsbördan från den tidigare delen till den senare delen av lånets löptid. Detta skulle temporärt öka hushållens lik- viditet och på kort sikt rimligen leda till ökad konsumtion och minskat sparande. Vad som skulle ske vid en övergång till reallån på den nuva- rande svenska bostadsmarknaden torde i hög grad bli beroende av vilka förändringar i subventionssystemet, som skulle göras i samband med en sådan övergång; det kan svårligen tänkas att subventionssystemet skulle förbli oförändrat.
Tänker man sig att de nuvarande räntesubventionerna avvecklas och reallån därefter införs skulle detta på kort sikt innebära kraftigt minska- de amorteringar, särskilt för hus i yngre årgångar. I dessa senare skulle på kort sikt räntekostnaderna förändras relativt lite men i äldre hus, där räntesubventionerna helt eller delvis avvecklats, skulle räntekostnaden på kort sikt minska radikalt. Såväl i nyare som i äldre hus skulle sålunda bostadsutgifterna minska på kort sikt, vilket rimligen skulle medföra ett minskat hushållssparande.
Det slutsats som erhålles från Bentzel och Turners rapport är att de åtgärder som har effekt på det totala sparandet i ekonomin är de som påverkar hushållens inkomster. I första hand kommer en minskning av avdragsrätten för skuldräntor samt minskade räntebidrag att få den största effekten. Dessa åtgärder minskar konsumtionen, realt sett. De kommer även att få effekt på hushållens sparande. Men denna sparande- minskning kommer att vara marginell i förhållande till den kostnadbe- sparing och därmed sparandeökning som uppsnås i offentlig sektor.
3.5. Sammanfattning
En viktig förklaring till utvecklingen för hushållens flödessparande är den reala inkomsttillväxten. Den samvariation som förligger mellan in- komsttillväxt och sparkvot under perioden 1951-83 är påtaglig. Detta framgår av figur 3.1. Åren 1984-86, då vi hade växande realinkomster, har en motsvarande anpassning dock ej ägt rum. För dessa år förblir flödessparkvoten ungefär oförändrad vilket implicerar att inkomster och sparandet växer i samma takt. Huvuddelen av sparandeökningen under dessa år utgörs av nettoinvesteringar i varaktiga konsumtionsvaror.
Den långsiktiga utvecklingen av flödessparandet är också beroende av befolkningsutvecklingen och av hur pensionssystemen är anordnade. Hushållens sparande har med all sannolikhet minskat som en följd av de fonderade pensionssystem och de system som är baserade på fördel- ningsprincipen. Förändringarna av befolkningens sammansättningen kan mycket väl ha bidragit till den negativa utvecklingen av flödesspa- randet.
Hushållens finansiella sparande har trendmässigt ökat sedan förra hälften av 1970-talet. Under 1980-talet är detta sparande i huvudsak posi- tivt. Uppgången indikerar att hushållens förbrukning av reala resurser har minskat. Under 1970-talet, när detta sparande var negativt, utökades de disponibla inkomsterna med län. Under 1980-talet väljer hushållen - utöver att konsumera, nettoinvestera i egna hem, fritidshus och varaktiga konsumtionsvaror - att spara finansiellt. Detta betyder, att hushållens förbrukning av reala resurser är lägre, till och med påtagligt lägre, än under 1970-talet.
Den ökade avkastningen är antagligen den faktor som är mest betydel- sefull, då det gäller att förklara utvecklingen av den finansiella sparkvo- ten under 1980—talet. Utan sänkta marginalskatter och värdebegränsning av underskottsavdragen skulle knappast det icke-finansiella sparandet minskat så drastiskt som faktiskt har skett. En viktig förklaring till de minskade nettoinvesteringarna i egna hem och fritidshus är såldes skatte- reformen under början av 1980-talet.
Den förändrade avkastningen är en viktig faktor också vid en bedöm- ning av effekterna av kapitalmarknadens avreglering. Finansiella till- gångar ger nu en så bra avkastning att lånefinansiering i vissa fall kan vara lönsamma. De analyser vi har gjort tyder dock på att avregleringen av kreditmarknaden har bidragit till att öka konsumtionen för 1987 och eventuellt för 1988. Den kraftiga ökningen av hushållens skuldkvot, som följt på denna avreglering, får bedömas som en engångsanpassning av bruttoförmögenheterna.
En annan viktig faktor bakom förändringen av sparandets fördelning är inflationstakten. Med det existerande skattesystemet betyder ökad in- flation att icke-finansiellt sparande gynnas på bekostnad av det finansi- ella. En huvudförutsättning för att uppnå ett ökat finansiellt sparande är därmed att inflationen pressas tillbaka.
De åtgärder, inom bostadsfinansieringens ram, som har effekt på det
totala sparandet i ekonomin är de som påverkar hushållens inkomster. I första hand kommer en minskning av avdragsrätten för skuldräntor samt minskade räntebidrag att få den största effekten. Dessa åtgärder minskar konsumtionen, realt sett. De kommer även att få effekt på hushållens sparande. Men denna sparandeminskning kommer att vara marginell i förhållande till den kostnadbesparing och därmed sparandeökning som uppkommer i offentlig sektor.
4. Det statistiska grundmaterialet
I de två föregående kapiteln har vi utifrån data för ekonomin som helhet analyserat såväl det totala sparandet som hushållens sparande. De an- vända uppgifterna kommer från finans- och nationalräkenskaper. I sam- band med insamlingen och beräkningen av dessa uppgifter uppkommer problem som medför att säkerheten i dessa beräkningar kan ifrågasättas. [ Rylanders m.fl expertrapport till sparutredningen (”Hushållssparandet - statistik och beräkningsmetoder”) diskuteras och analyseras dessa pro- blem. Vi har valt att kommentera dessa studier separat då vi av tidsmässi- ga och andra praktiska skäl inte haft möjlighet att använda oss av dessa nya resultat när vi analyserat sparandet. Som nämnts i föregående kapi— tel brukar hushållens sparande delas upp i finansiellt och realt sparande. I finansräkenskaperna beräknas det förra sparandet medan det sist- nämnda framkommer ur nationalräkenskapernas beräkningar. Vår dis- kussion i detta kapitel följer också denna indelning.
4.1. Finansräkenskaper
I finansräkenskapernas (FiR) definitiva årsräkenskaper beräknas hus- hållens finansiella sparande som skillnaden mellan bytesbalansen saldo och summan av finansiellt sparande i konsoliderad offentlig sektor och företagen (finansiella och icke-finansiella). Som påpekats i kapitel 2 är bytesbalansens saldo lika med summan av det finansiella sparandet för de olika sektorerna i ekonomin. Finansiellt sparande för hushållssektorn är således residualt bestämt.
Denna använda metoden medför dock att problem uppstår när beräk- ningar görs för hushållssektorn. J ämförs det restbestämda värdet för hus- hållens finansiella sparande med förändringar i transaktionsvärdena för hushållens tillgångar och skulder (sparobjekten) stämmer dessa två be- räkningar i regel inte överens. Det beräkningstekniska problemet ligger framförallt i företags- och utlandssektorn. Speciellt på senare tid har beräkningarna gett upphov till ett sparmönster som avviker från den tidigare utvecklingen. Detta sammanhänger i första hand med en för- sämrad täckning av just statistiken över företagens finansiella sparande.
För att erhålla konsistens mellan det residualberäknade finansiella
hushållssparandet och det sparande som framkommer enligt objektstati- stiken framräknas en diskrepans som benämns ”övriga fordringar, net- to”. Som framgår av figur 3.2 i kapitel 3 variera denna diskrepans (be- nämnd ”Övrigt” i diagrammet) avsevärt över åren.
För att förbättra det statistiska underlaget för beräkningarna av hus- hållens finansiella sparande krävs en kvalitetshöjning av såväl den totala finansstatistiken som objektstatistiken över hushållens olika sparformer. I Rylander och Bergmans expertrapport lämnas förslag till generella åtgärder beträffande förbättring av statistiken. I detta förslag betonas vikten av att åtgärder sätts in för att på ett mer heltäckande sätt få in uppgifter från företagen. Detta är naturligtvis mycket viktigt. En förut- sättning för olika typer av ekonomiskt-politiska åtgärder är att besluten om dessa är grundade utifrån de faktiska förhållanden i t ex ekonomin. Uppgiften för statistiken är att återge dessa faktiska ekonomiska förhål- landen med så liten felmarginal som möjligt.
Posten ”övriga fordringar, netto”, som uppkommer på grund av resi- dulaberäkningen, skall i den ideala bokföringen uppstå som en följd av olika typer av betalningar som förfallit men ännu ej erlagts. Dessa betal— ningsförskjutningar skall då uppgå till smärre belopp. Att övrigposten uppgår till belopp som inte kan bedömas som ”smärre” framgår av ex- pertrapporten. För 1985 och 1986 uppgick denna post till ca 60 miljarder kronor för vardera år. Att posten blir så stor kan sannolikt inte enbart förklaras med dessa förskjutningar utan har att göra med den allmänna kvalitén av finansräkenskaperna som vi redan diskuterat.
Beträffande objektstatistiken över hushållens finansiella sparande har Rylander och Bergman i sin expertrapport detaljgranskat hushållens se- del och obligationsinnehav samt övriga fordringar netto. Vidare förs en diskussion över hur hushållens sparande och förmögenhet påverkas av nuvarande beräkningsmetoder för bostadsrättslägenheter, aktier i få- mansbolag, andelar i handelsbolag och traditionella aktiefonder samt hur intresseorganisationer behandlas i räkenskaperna.
I genomgången framkommer att det är främst beräkningar av obliga- tioner, icke-börsnoterade aktier i fåmansbolag, andelar i handelsbolag och traditionella aktiefonder som kräver en översyn. Beträffande posten ”obligationer” bör denna förutom att beräknas till marknadsvärden även omfatta personalkonvertibler samt s k privatobligationer. För icke- börsnoterade aktier för fåmansförtag har beräkningar gjorts för 1985. Värdet på dessa uppgick då till 100 miljarder kronor. Dessa aktier före- slås ingå i statistiska redovisningen över hushållens förmögenhet framle- des. Den undersökning som föreslagits av styrgruppen för kapitalmark- nadsstatistiken (under bankinspektionens ledning) beträffande fördel- ning mellan olika sektorers sparande och förmögenhet i aktiefonder an- ser vi att snarast skall komma till stånd.
En viktig slutsats av Rylander och Bergmans expertrapport är att det är viktigt att särredovisa de idella organisationer (intresseorganisationer) som betjänar hushåll och företag. Enligt beräkningar som redovisas i studien uppgick för 1985 det finansiella sparandet för ett urval av dessa
organisationer till ca 2,5 miljarder. För detta år uppskattas hushållens finansiella sparande, inkl dessa organisationer, till 7,5 miljarder. En tredjedel av hushållens finansiella sparande är således institutionaliserat i olika typer av intresseorganisationer. Mot denna bakgrund framstår det som ett definitvt önskemål att intresseorganistionerna kan särredovisas i den löpande statistiken. Nämnas kan att denna typ av uppdelning av hushållssektorn i räkenskaperna är relativt vanlig för andra industrina- nationer vilket även framgår av nästa kapitel.
En ytterligare förbättring av det statistiska materialet skulle kunna göras om hushållens bostadsrätter ingick. För närvarande betraktas bo- stadsrättsföreningar som icke-finansiella företag och de andelar som hushållen besitter är således en fordran visvi företagssektorn. Emellertid redovisas varken dessa andelari hushållssektorn eller någon ”utdelning” på dessa. Hushållens förmögenhet skulle öka med ca 100 miljarder om dessa andelar inkluderades. Lån på bostadsrätter bokförs i hushållssek- torn. SCB:s analys av bostadsrättslägenheter tyder på att sparandet inom denna form är relativt blygsamt medan däremot förmögenhetsvärdet är av en annan dignitet. För 1987 upskattas förmögenhetsmassan i denna tillgång att uppgå till drygt 100 miljarder kronor. I enlighet med expert- rapporten förslås Spardelegationen att dessa beräkningar skall göras är- ligen (se även kapitel 7).
4.2. Nationalräkenskaperna
En viktig sparform, volymässigt sett, för hushållen under efterkrigstiden har varit deras sparande i egna hem och fritidshus. Enligt nuvarande räkenskaper uppgick dessa nettoinvesteringar till ca fem procent av de disponibla inkomsterna under 1970-talet för att sedan minska samt även uppvisa negativa värden för åren 1985 och 1986 (se även figur 6.1, nedan).
Nettoinvesteringar beräknas genom att från bruttoinvesteringen dra ifrån värdet av förslitningen (avskrivningar) i det existerande beståndet, i detta fall, av egna hem och fritidshus. Nuvarande kalkylmetod för beräk- ning av bruttoinvesteringar och avskrivningar diskuteras av Södersten och Hartler i andra hälften i expertrapporten ”Hushållssparandet - be- räkningsmetoder och statistik”. En viktig slutsats därvidlag är att man med nuvarande beräkningsmetodik, som följer de internationella re- kommendationerna, sannolikt undervärderar nettoinvesteringarna. Det- ta sammanhänger med att man inte beaktar alla reperationer och det underhåll som görs av egna hem och fritidshus.
Ny- och ombyggnadsinvesteringar för hushållens fastighetskapital minskade, uttryckt i 1980-års priser, från 19,4 miljarder kronor till ca 7 miljarder 1987. Efter avdrag för det beräknade avskrivningsbehovet in- nebär detta en nedgång i nettoinvesteringarna (hushållens reala sparan- de i egna hem och fritidshus) från dygt 11 miljarder kronor till minus 2 miljarder. ] Södersten och Hartlers rapport framkommer dock att hus- hållens utgifter för reperationer och underhåll av sitt fastighetsbestånd
samtidigt ökade från 4,7 till 6,5 miljarder kronor. Inkluderas dessa utgif- ter — vilket är det ekonomiskt sett korrekta om livslängden överstiger åtminstone ett år — ökar hushållens nettosparande i egna hem och små- hus påtagligt.
Med hjälp av uppgifter från Södersten och Hartlers revidering av hus- hållens nettoinvesteringar i egna hem och småhus har vi beräknat en reviderad real sparkvot. I denna kalkyl utgår vi ifrån nationalräkenska- pernas beräkningarna beträffande enskilda företagares investeringar, hushållens nettotransaktioner av mark och byggnader samt lagerinveste- ringar och byter endast ut nämnda nettoinvesteringar. I diagram 4.1 åter- ges hushållens reala sparkvot i enlighet med den officiella beräkningen samt den reviderade serien för perioden 1970 till 1987. Som framgår kommer hushållens reala sparkvot att öka med 1 till 2 procentenheter under perioden som en följd av att reperationer och underhåll av fastig- hetsbeståndet beräknas som investering.
Figur 4.1 Hushållens reala sparkvot. Procent av hushållens disponibla inkomst
8
Real sparkvot
Reviderad ! kvot
_2 l l i I J 1 1 | l I | i [ L._l _! |__—|__. 030 & a'l 15 ”X”" a”? s*” 'Ö 'fb 'lq (329 429 & 993 %* ?? så” 99 x 'x
Källa: Södersten och Hartlers expertrapport
Noteras kan också att under 1980-talet uppgår diskrepansen mellan de två serierna till ca 2 procentenheter för varje år. En tolkning av detta fenomen är att trots minskade investeringar i nybyggnation hölls fastig- hetskapitalet intakt och mer därtill. De positiva värdena för den revide- rade reala sparkvoten indikerar att även under de tre åren 1984, 1985 och 1986 ökade sparandet i egna hem och fritidshus. För de övriga åren på 1980-talet har hushållens sparande i fastighetskapital ökat mer av vad de officiella uppgifterna ger vid handen.
En ökning av reala sparkvoten innebär att hushållens sparkvot också ökar. I och med att reperationer och underhåll av fastighetsbeståndet räknas som investering betyder det att konsumtionen minskar. Utnyttjas den reviderade reala sparkvoten vid beräkningarna av av hushållen spar- kvot kommer denna nivåmässigt att öka lika mycket. Det trendmässiga minskning i hushållens sparkvot mellan 1980 och 1987 var drygt 8 pro- centenheter; från 5 till minus 3,3 procent (se figur 3.1 i kapitel 3). Revide-
ras hushållens sparkvoten kommer denna inte att uppvisa en lika drastisk trendmässig sänkning. Nivån kommer däremot att höjas väsentligt.
4.3. Sammanfattning
Spardelegationen ser naturligvis positivt på alla de åtgärder som kan vidtagas för att förbättra det statistiska underlaget. Beträffande finansrä- kenskaperna år det viktigt att resurser ställs till förfogande för en fortsätt- ning och uppföljning av den kvalitetsöversyn som sparundersökningen har initerat sker. De förbättringar i insamling av data över olika former av finansiellt sparande är viktigt då detta ger ett bättre underlag för att följa den faktiska utvecklingen samtidigt som beslutsfattare får ett bättre underlag för sina beslut.
Ett alternativt sätt att beräkna hushållens reala sparande resulterar i att denna sparkvot ökar med en till två procentenheter under 1980-talet. Detta sätt att kalkylera det reala sparandet bör övervägas då det utifrån en ekonomisk synpunkt förefaller vara ett logiskt tillvägagångssätt.
5. Hushållens sparande i omvärlden
I tredje kapitlet analyserades och beskrevs utvecklingen av de svenska hushållens sparande. I Sparutredningens expertrapporter redovisas ut- vecklingen också för andra länder. I såväl Ståhlbergs som Lybecks rap- porter diskuteras skillnader i sparkvot mellan olika länder och förkla- ringsfaktorer härtill. Lybeck diskuterar dessa skillnader mot bakgrund av bl.a. avregleringar på kreditmarknaden medan Ståhlberg analyserar sambandet mellan sparande och pensionsystem. Stenius redovisar i sin expertrapport sparandets beskattning i de nordiska länderna. För ut- vecklingen av hushållens sparande i Danmark, Finland och Norge har en särskild expertrapport skrivits av Andersson, Hallin, Ingvarsson och Jansson.
I detta kapitel skall vi dels beskriva utvecklingen av hushållens sparan- de samt det finansiella sparandet i ett antal länder, främst de nordiska, dels kortfattat beröra förklaringsfaktorer till olikheter i sparkvot mellan olika länder. Vi utgår genomgående ifrån nationalräkenskapsdata. Som diskuterats i föregående kapitel betraktar nationalräkenskaperna inte nettoinvesteringar i varaktiga konsumtionsvaror som sparande. Detta betyder att vi utgår från den definition som vi tidigare benämnt ”hushål- lens sparkvot”. Nu är emellertid inte begreppet ”hushållens sparande” entydigt vid internationella jämförelser. Detta sammanhänger med att man i olika länder dels utgår från olika definitioner av sparande och inkomst, dels att det föreligger skillnader i hur den institutionella indel— ningen i nationalräkenskaperna är gjord.
Begreppet sparande kan ges olika innebörd beroende på vilka in- komstposter som ingåri disponibel inkomst och hur den privata konsum— tionen beräknas. Disponibel inkomst och sparande är vidare ett nettobe- grepp som beror av hur avskrivningsbehovet beräknas. I expertrappor- ten ”Hushållssparandet - beräkningsmetoder och statistik” framgår vilka komplikationer som finns vid kalkyler av det svenska hushållsparandet. I Rylander och Bergmans uppsats analyseras ingående problem och komplikationer med nuvarande beräkningsmodell för såväl hushållens sparande som det finansiella sparandet. Södersten och Hartler i sin tur, visar hur olika sätt att beräkna förslitning eller avskrivning på hushållens innehav av små- och fritidshus påverkar nivån för hushållens reala spa- rande.
När hushållens sparande skärskådas är det också viktigt att känna till den institutionella indelning som används i nationalräkenskaperna. I tex de svenska och norska räkenskaperna ingår enskilda företagare (unincorporated enterprises) i hushållssektorn medan så inte är fallet för de finska räkenskaperna. Är man intresserad av att jämföra sparandet mellan dessa tre länder bör man ha detta i åtanke. En annan institutionell indelning av betydelse är hurvida det förekommer någon särredovisning av ideella organisationer som betjänar hushåll och företag. För de tre ovan nämnda nordiska länderna ingår dessa organisationer i hushålls- sektorn medan de särredovisas för t ex USA.
En ytterligare faktor att ta hänsyn till är hur olika länder väljer att redovisa olika typer av pensionssparande. Som framgått av kapitel tre redovisas premieavsättningar minus utbetalningar från ITP och STP pensionssystemen i Sverige i företagssektorn. I andra länder, t.ex. Hol- land, redovisas liknande avsättningar som hushållssparande. Om vi i svenska räkenskaperna redovisade detta pensionssparande som sparan- de i hushållssektorn skulle måttet på det finansiella sparandet, uttryckt i procent av total disponibel inkomst, öka med (genomsnittligt sett) 1 pro- centenhet under 1970- talet och 2 procentenheter under 1980-talet. Samti- digt skulle det finansiella sparandet i företagssektorn minska i samma omfattning. Hushållens finansiella sparande skulle således visa en helt annan utveckling under de här två decennierna.
Sparutredningen har inte haft möjlighet att ”standardisera” för olika definitioner och institutionell indelning i räkenskaperna för olika länder. Emellertid finns en undersökning gjord på detta område.9 Huvudresulta- tet av denna är att olika sätt att ”standardisera” beräkningarna av hushål- lens sparande faktiskt ändrar på rangordningen mellan länder vad gäller nivån för hushållens sparande. Vid standisering kommer hushållens spa— rande i Sverige i nivå med Finlands och är samtidigt högre än för såväl USA som för Storbritannien. Detta innebär en förändring i rangordning jämfört med de vanliga sparkvotsberäkningarna.
5.1. Sparandet i Danmark, Finland och Norge
Under nästan hela 1970- och 1980-talet har Danmark, Finland, och Sve- rige haft underskott i bytesbalansen. Norge avviker något från detta mönster och landet uppvisar positiva värden för bytesbalansen under 1980-talet fram till och med 1985. För de tre nordiska länder som diskute- ras här framgår detta av figur 5.1 där bl a bytesbalansen, uttryckt i pro- cent av BNP, återges. För Sveriges del har vi presenterat data över bytes- balansen i kapitel 2. Ett underskott i bytesbalansen betyder, som nämnts, att ländernas totala inhemska finansiella sparande varit för lågt för att finansiera nödvändiga investeringar.
9 Se Blades, D.W. och Sturm, P.H., ”The concept and measurement of savings: The United States and other industrialized countries”, i Saving and government policy, Conference series no. 25, Federal Reserv Bank of Boston 1982
Figur 5.1 Finansiellt sparande i Danmark, Finland och Norge, uttryckt i procent av respekive lands BNP
Danmark 10 -—
Privata sektorn
Offentlig sektor
Bytesbolons
_10 _L— l_ _l— l_.. l _l _! ___]
1973 1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987
Finland
10
Husholl
Offentlig sektor
Bytes— balans
år of” &” 915916 el" 69% valg deo off 6?” eg) &” eg) eff) då
Norge 15 _| Hushall Offentlig sektor
_20_|_l l— _l— __1_ _L |_ _i__ 1973 195 1977 1979 1981 1983 1985 1987
Källa: Andersson, Hallin, Ingvarsson och Janssons expertrapport
Vidare framgår av figur 5.1 att hushållens finansiella sparkvot har varit fallande de senaste åren för samtliga länder utom Finland. Notera dock att siffrorna för Danmark, p g a brist på statistiktillgång för hushållssek- torn, gäller hela den privata sektorn. För Finlands del har hushållens finansiella sparande varit positivt under hela den studerade perioden och uppgått till l ä 2 procent av BNP. Den finska utveckling skiljer sig klart från den norska och svenska. Hushållens finansiella sparande i Norge har varit negativt för hela perioden 1975 till 1986. I kapitel 3 framkom att det finansiella sparandet för de svenska hushållen varit negativt under 1970-talet, förbättrats under första hälften av 1980-talet för att därefter åter försämras.
Den slutsats som kan dras utifrån de data som presenteras i diagram 5.1 är att det endast i Finland har förekommit ett mera långsiktigt positivt finansiellt sparande i hushållssektorn. Detta finansiella sparande har bi- dragit till att de faktiska investeringarna i större utsträckning har kunnat genomföras med inhemskt sparande än vad fallet varit för Norge och Sverige.
5.1.1. Danmark
Av figur 5.1 framgår hur Danmarks samlade finansiella sparunderskott (bytesbalansen) för 1986 förklaras av ett litet överskott för den offentliga sektorn och ett stort underskott för den privata sektorn. Denna utveck- ling kan ses som en följd av de senaste åren restriktiva ekonomiska poli- tik samtidigt som aktivitetsuppgången i ekonomin har medfört ökade intäkter till den offentliga sektorn. Det privata sparandet har varit fallan- de sedan 1982 och negativt under de flesta åren på 1970- och 1980-talet. Summan av privat konsumtion och investeringar har därmed överstigit den privata sektorns inkomster efter skatt.
Det är ett flertal orsaker som ligger bakom den ogynnsamma utveck- lingen av det privata sparandet. En av orsakerna till nedgången i sparan- det under 1980-talet sammanhänger troligen med avreglering på kredit- marknaden som bör ha varit en av drivkrafterna bakom den till stora delar lånefinansierade konsumtionsökningen. Realräntan efter skatt har under många år varit starkt negativ för de fiesta skattebetalare vilket inneburit att skuldsättning varit ekonomiskt fördelaktigt. Finansierings— förhållandena vid bostadsinvesteringar har inneburit låga sparkrav både före och efter investeringarnas genomförande. Vidare bedöms det s k ”samspelsproblemet” (marginaleffekter när pensionssparande tas ut) be- tytt att incitament att spara för pensionsändamål kraftigt minskat för stora grupper.
De ekonomisk-politiska åtgärder som vidtagits i Danmark under sena- re år får bedömas som kraftfulla. Den s.k. ”potatiskuren” syftar till att främja det privat sparandet och på så sätt få tillstånd en strukturell för- ändring av sparbalansen i ekonomin. Skattereformen, som trädde i kraft under 1987, sänker marginalskatten. Reglerna för avbetalning och kon- toköp stramas åt vilket bör medverka till att minska skuldsättningen hos
hushållen. Till detta bidrar också den extra avgiften på konsumtionslån och på topplån vid bostadsinvesteringar. En effekt av skattereformen är att avdragsmöjligheterna minskar vilket kommer att medföra att skuld- sättning blir mindre attraktiv. Dessutom premieras sparande med en läg- re beskattning än tidigare. Sammantaget kan reformerna förväntas leda till en dämpning av konsumtionen.
5.1.2 Finland
De finska hushållens sparkvot var i genomsnitt 6 procent av hushållens disponibla inkomster för perioden 1973 till 1986. Denna nivå på hushål- lens sparande är högre än för såväl Norge som Sverige. Av figur 5.2 framgår att den finansiella sparkvoten är relativt konstant för större del- en av den studerade perioden och uppgår i genomsnitt till ca 2 procent.
Då det finansiella sparandet har varit tämligen konstant under peri- oden är minskningen i hushållens sparkvoten sedan 1983 en följd av att den reala sparkvoten minskat. Denna minskning har övervältrats i en ökad konsumtion. Nedgången i den reala sparkvoten sammanhänger med minskade investeringar i bostäder.
Den finska politiken har under senare år varit inriktad på att dämpa konsumtionsökningen. Noteras skall dock att ökningen av privat kon- sumtionen i Finland inte alls är lika explosionsartad som den ”konsum— tionsfest” som kan iakttas i Sverige och framförallt i Norge och Dan- mark. Avregleringen av kreditmarknaden samt den expansiva penning- politiken i början av 1980-talet har förbättrat hushållens kreditmöjlighe- ter. Denna lättnad kan ha bidragit till att hushållens inköp av varaktiga konsumtionsvarori förhållande till disponibel inkomst stigit.
Anmärkningsvärt är också att den finansiella sparkvoten inte minskat i den utsträckning man kan förvänta sig efter den succesiva avreglering- en på kreditmarknaden. I ett flertal andra länder, t ex Danmark och Norge, har det finansiella sparandet kraftigt minskat i samband med denna avreglering.
En viktig förklaringsfaktor till nivån för hushållens sparkvot är den reala tillväxten av de disponibla inkomsterna. Vidare finns indikationer på att realavkastningen efter skatt påverkat sparandet, både till nivå och sammansättning. Aktiebeskattningen har varit så utformad att den gyn- nat s.k. ”långa portföljer”, dvs ett innehav av aktier i minst fem år. För bostäder utgår ingen reavinstbeskattning om bostaden ägts mer än ett år.
I Finland är en stor del av hushållens finansiella sparande placerat på bank. Ett skäl härtill är att ränteintäkterna från banksparande har varit skattefria. Kostnader för lån har samtidigt i stor utsträckning varit av- dragsgilla. Arbitragemöjligheter för hushållen har dock motverkats av det stora räntegapet mellan in- och utlåningsräntorna. Räntegapet har uppståt som en följd av att inlåningsräntorna beslutas av bankerna ge- mensamt, d v 5 genom en kartellöverenskommelse, samtidigt som utlå- ningsräntorna bestämts på marknaden. En ytterligare en förklaring till det höga banksparandet är det höga förhandssparandet bankerna kräver
i samband med bostadskrediter. Även de korta amorteringstider som är förknippade med dessa lån påverkar det finansiella sparandet.
Slutligen är det värt att nämna att en stor del av det finska pensionssy- stemt är baserat på individuella pensionsrätter som är fonderade. Arbets- givaren betalar en del av lönen till en privat pensionsfond. Detta sparan- de bokförs i företagssektorn.
5.1.3. Norge
Utvecklingen av de norska hushållens finansiella sparandet är minst sagt exceptionell. Från 1983 till och med 1986 minskade detta med drygt 13 procentenheter! Detta framgår av figur 5.2. Bakom denna utveckling ligger en kraftig ökning av skuldsättningen. Som andel av de disponibla inkomsterna uppgick nettonyutlåningen till de norska hushållen till drygt 20 procent för 1985. Denna siffra ligger i paritet med de svenska hushållens upplåning för 1986 (se figur 3.2, kapitel 3). Som vi tidigare konstaterat minskade dock inte det finansiella sparandet för de svenska hushållen i någon nämnvärd utsträckning för detta år eftersom de finan- siella placeringarna samtidigt ökade.
De norska hushållens minskade finansiella sparandet följs åt av ett ökat realt sparande. Dock tar inte ökningen av det sistnämnda sparandet ut minskningen av det förstnämnda vilket resulterar i en minskning av sparkvoten med 10 procentenheter mellan 1983 och 1986. De sparstimu- lerande åtgärder som genomförts under 1980-talet har således ej fått nå- gon större effekt på det totala hushållssparandet. Sparstimulanserna har som bäst endast påverkat sammansättningen av det finansiella sparan- det.
Det tidigare skattesystemet, med full avdragsrätt för räntekostnader, är sannolikt den viktigaste orsaken bakom utvecklingen av hushållens skuldsättning. Den fulla avdragsrätten resulterarade bl a i en skevhet i beskattningen av reala och finansiella tillgångar. Avkastningen, real rän- ta efter skatt, har under en stor del av perioden varit negativ. Detta bety— der att framför allt finansiellt sparande har missgynnats. Till detta kom- mer den avreglering av kreditmarknaden som inledes 1984 vilket resulte- rade i en kraftig ökning av upplåningen. Någon avdragsbegränsning av det slag som infördes i Sverige i början av 1980-talet inspirat av ett norskt skatteförlag(!), den s.k. Kleppe—modellen, fanns inte.
Den expansiva politiken under 1980-talet har medfört en kraftig ste— gring i hushållens reala disponibla inkomster. Dessa inkomstökningar samt avregleringen av kreditmarknaden har bidragit till att hushållens inköp av varaktiga konsumtionsvaror stigit i förhållande till disponibel inkomst. Detta betyder att den norska flödessparkvoten inte har minskat i samma utsträckning som hushållens sparkvot har fallit. Samtidigt kan noteras att den spareffekt som brukar följa med en kraftig tillväxt i rea- linkomster fullständigt och mer därtill har neutraliserats av framförallt rådande skattesystem i kombination med avregleringen på kreditmark- naden.
Figur 5 .2 Hushållens sparande i Finland och Norge, uttryckt i procent av hushållens disponibla inkomster för respektive land
Finland 8 Finansiell sparkvot 6 ' *" Hushöllens sparkvot ( 4 , 2 nu...—...g.- ' - , ', f f ,, » — 0 i i , , , _2 | | I __|_ __L. __1__ l 1 1973 1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 Norge 10 ___—*— Hushöllens sparkvot 5 ' Finansiell sparkvot O _5 __ , _ —10 ** _15 LL_Å_I__I__A_l—A_L_l_
1973 1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987
Källa: Andersson, Hallin, Ingvarsson och Janssons expertrapport
Från årsskiftet l987/1988 infördes ett nytt skattesystemiNorge. Detta nya skattesystem kommer att missgynna skuldsättning och investeringar i egna hem samtidigt som finansiellt sparande erhåller en bättre avkast- ning. De stora inkomstökningarna, kreditmarknadens avreglering och skattesystemets snedvridande effekter har fått till följd att konsumtionen har ökat väsentligt (på bekostnad av sparandet) under mitten av 1980- talet. Det nya skattesystemet kommer med stor sannolikhet att gynna hushållssparandet, bl a beroende på minskade avdragsmöjligheter och marginalskatter.
5.2. Hushållens sparande i några andra industriländer*
För att kontrastera utvecklingen av sparandet i de nordiska länderna har vi valt redovisa utvecklingen av hushållens reala och finansiella sparan-
* Kerstin Ohlsson har tagit fram underlaget till detta avsnitt.
de i Japan, Västtyskland, USA och Storbritannien. Jämförelseperioden sträcker sig från 1973 till 1986 och uppgifterna är hämtade från OECD:s sammanställning av nationalräkenskapsdata. Som framgår av figur 5.3 varierar nivån på hushållssparandet, uttryckt i procent av disponibel inkomst, relativt kraftigt mellan de fyra länderna. Högsta hushållsspa- randet har Japan följt av Västtyskland. Hushållens sparkvot i USA och Storbritannien ligger på en lägre nivå.
En frapperande skillnad mellan de två länderna med hög sparkvot och de två med lägre sparkvot är sparandets fördelning. I Japan och Väst— tyskland domineras hushållssparandet av finansiellt sparande. För USA
Figur 5.3 Hushållens sparande i Japan, Västtyskland, Storbritannien och USA ut- tryckt i procent av hushållens disponibla inkomster för respektive land
Japan
Procent 30%
20
15
10
Västtyskland P r o c e n t 30% & Reol i spark vet 25 sparkvot 1
15
10
73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 ÅR
har den reala sparkvoten dominerat över den finansiella för hela den studerade perioden. I Storbritannien dominerar det finansiella sparan- det fram till början av 1980-talet. Från 1985 är det reala sparandet andels- mässigt störst. Inriktningen på hushållens sparande varierar således i länderna. Sparmönstret i de nordiska länderna kan sägas sammanfalla med USA:s och det som engelsmännen uppvisat på senare år.
Nivån för hushållens sparkvot för de industriländer som finns presen- terade i figur 5.3 överstiger den som gäller för de nordiska länderna. Observera dock den anmärkning som vi gjort tidigare beträffande olika rutiner i olika länder vid beräkningarna av sparandet i nationalräkenska-
USA
Procent soz —————_————
& Real
sparkvot Finansiell sparkvot
25 ................................................................................................................................................................. , ..................................................
10
77 78 79 80 81 82 83 54 85 86 ÅR
73 74 75 76
Storbritannien
Procent 30%
_ Real sparkvot
inonsiell porkvot
73 74 75 76 77 78 79 80 81 52 83 84 85 86 ÅR
Källa: OECD National Accounts, olika årgångar
perna. Trots denna invändning kan det vara intressant att något kortfat- tat referera olika förklaringar till skillnaderna i hushållens sparkvot mel- lan de olika länderna.
5.2.1. Japan
Den snabba ekonomiska tillväxten brukar framhållas som en huvudför- klaring till hushållssparandets höga nivå i Japan. En ytterligare faktor som brukar framhållas är det tillämpade lönesystemet med bonusutbetal— ningar. Dessa utbetalningar brukar anses som tillfälliga inkomster och i enlighet med etablerad sparteori går merparten av dessa till sparande.
En annan faktor som brukar framhållas är att det höga sparandet i Japan är en del av det nedärvda kulturmönstret. Om man med detta menar ett ofullständigt socialt välfärdssystem kan detta var en förkla- ring. I Japan är sparande för ålderdom, för att finansiera barnens skol- gång, för arv och allmänt buffertsparande viktiga motiv till sparande. Tidigare har vi använt begreppet ”inkomstrisk för individerna” som ett argument i samband med olika sparmotiv. För Japans del kan denna ”inkomstrisk” bedömas som relativt hög jämfört med tex de nordiska länderna. En hög ”inkomstrisk” medför ett ökat sparande.
Även kreditmarknaden för hushållen kan betraktas som imperfekt. Vid husköp har det krävts en kontantinsats på ca 40 procent som inte har kunnat finansierats via upplåning. Låneräntor är inte avdragsgilla men det har inte varit frågan om någon asymmetrisk behandling av skuld- och intäktsräntor. Fram till den l:a april 1988 var i stort sett all inlåning i banksystemet befriad från skatt vad gäller ränteinkomster. Det japanska skattesystemet kan säga vara uppbyggt för att stimulera till ett finansiellt sparande och det är ingen Överdrift att säga att man lyckats med denna målsättning.
5.2.2. Västtyskland
Precis som för Japan är den ekonomiska tillväxten en viktig faktor bak- om utvecklingen av hushållens sparande i Västtyskland. Vad som där- emot är frapperande är, som vi redan har konstaterat, att det reala spa- randets andel är så låg. En förklaring till detta fenomen är att det under efterkrigstiden har funnits ett flertal subventionerade sparformer. Dessa subventioner, som avvecklades till stor del under 1970—talet, utformades så att hushållen fick göra skatteavdrag för olika typer av inlåning och värdepappersinnehav samt för pensions- och livförsäkringspremier. En annan förklaring till det höga finansiella sparandet som brukar framhål- las är att den tidigare sparpolitiken har institutionaliserat sparandet så att merparten av detta har placerats finansiellt.
Egeninsatserna vid hus- och lägenhetssköp har som regel varit stora. Detta indikerar att hushållen tvingats till ett relativt omfattande sparan- de i förhand. Denna effekt har förstärkts av en imperfekt kapitalmark- nad. Mätt med internationella mått är täcknings- och kompensationsgra- den för socialförsäkringssystemet i Västtyskland relativt lågt. Detta för-
hållande kan vara en förklaring till det höga finansiella sparandet bland hushållen.
5.2.3 USA
Den ekonomiska tillväxttakten i såväl USA som Storbritannien har un- der den här studerade periden varit klart lägre än den som varit rådande i Japan och Västtyskland. Utifrån t ex livscykelhypotesen är detta en vik- tig förklaringsfaktor till sparandets utveckling för dessa sistnämnda län- der.
En annan faktor som antagligen är viktig för att förklara hushållsspa- randets nivå har att göra med demografiska förhållanden. Andelen av befolkningen i åldersintervallet 25 till 44 år har ökat kontinuerligt sedan 1970-talet. Då dessa åldersgrupp kan förväntas befinna sig i det skede av sin livscykel då deras nettosparande är negativt betyder det att det aggre- gerade sparandet också påverkas i negativ riktning. Samtidigt har också den del av befolkningen som är över 65 år ökat. Detta är ytterligare en faktor som bör påverka sparandet i negativ riktning.
Sammansättningen av hushållens sparande skiljer sig från vad som gäller i de tre övriga industriländerna som diskuteras här. Andelen fi- nansiellt sparande i USA är lågt. Andelen realt sparande ligger i paritet med de de nordiska länderna. En förklaring till denna utveckling är den fallande realräntan, efter skatt under 1970-talet vilket naturligtvis har gynnat investeringar i egna hem och varaktiga konsumtionsvaror. Den amerikanska och svenska utvecklingen vad beträffande fördelningen av hushållens sparande är slående lika. Som bekant har man i USA under 1980-talet genomfört en omfattade skattereform som bl.a. sänker margi- nalskatter och avdragsrätt för lån vilket förväntas stimulera det finansiel- la och missgynna det reala sparandet. Effekterna av denna skattereform har för den period vi analyserar här knappast hunnit slå igenom på spa— randet.
Socialförsäkringssystemet i USA framstår inte som speciellt heltäck- ande vid en internationell jämförelse. Trots detta har man konstaterat i ett flertal studier att detta system har haft en negativ effekt på hushållens sparande. Noteras skall också att en stor del av amerikanarna har före- tags- och/eller fackföreningsanknutna pensionsförsäkringar. Sparandet av den förstnämnda typen bokförs huvudsakligen i företagssektorn. Spa- randet i fackföreningsfonder bokförs i sektorn ”idella organisationer som betjänar hushållsektorn” och som i amerikanska nationalräkenska- perna hålls åtskilda från hushållssektorn. Utöver pensionssparande i fackföreningar och företag har det under 1980-talet funnits möjlighet att spara i form av individuella pensionsförsäkringar vars regler är mycket lika dem som gälleri Sverige.
5.2.4. Storbritannien
Hushållens sparkvot i Storbritannien visar en trendmässig ökning under hela 1970-talet. 1980 utgör en brytpunkt - från detta år faller sparkvoten.
Samtidigt minskar även det finansiella sparandet på bekostnad av det reala. Minskningen i finansiellt sparande under 1980-talet kan tillskrivas den avreglering av kreditmarknaden som ägt rum. Denna avreglering har möjliggort för hushållen att öka sin skuldsättning. Skulderna uppgick till drygt 50 procent av de disponibla inkomsterna i början av 1980-talet för att öka till drygt 100 procent i slutet av den studerade perioden. Parallel- len med Sverige och Norge är uppenbar. Samtidigt skall man dock hålla i minnet att även värdet på hushållens tillgångar ökat kraftigt under denna tid för de tre länderna vilket innebär skuldutvecklingen i förhållande bruttoförmögenhet inte blir särdeles kraftig. Avdragsrätten för ränte- kostnader gäller i England endast räntor på lån till huvudbostad. Dock uppskattas det att under senare år har hälften av alla ny lån på bostäder läckt över till att finansiera löpande konsumtion.
Vi har tidgare berört sambandet mellan inkomsttillväxt och sparande. Om vi enbart ser till denna faktor tycks det föreligga ett omvänt samband för Storbritanniens del. Under l970-talet med låg tillväxt i inkomsterna ökar sparkvoten och under 1980-talet har vi det omvända förhållandet vid handen. Att sparkvoten minskar under 1980-talet trots en relativt kraftig inkomsttillväxt sammanhänger antagligen med att effekten av avregleringen på kreditmarknaden, som vi redan diskuterat, överflyglar effekten av inkomsttillväxten. En annan hypotes som framförts för att förklara utvecklingen av sparkvoten på 1970-talet är att inflationen ur- holkade hushållens finansiella tillgångar. För att hålla dessa tillgångar intakta ökade hushållen sitt sparande.
En förklaring som framförts till det relativt sett höga finansiella spa- randet i Storbritannien sammanhänger med pensionssystemet. Den tidi- gare nämnda kompensations— och täckningsgraden är låg för Storbritan- nien. Detta framgår av Ståhlbergs expertrapport.
5.3. Sammanfattnig
Hushållens sparande, uttryckt i procent av disponibel inkomst, varierar högst avsevärt mellan olika länder. För de länder vi har studerat uppvisar Japan de högsta värdena medan Sverige och Norge (och säkert även Danmark) uppvisar de lägsta. Vi har ovan berört olika förklaringsfaktor till såväl nivån som fördelningen av hushållens sparande.
Vi har tidigare berört sambandet mellan sparande och pensionssy- stem. I det inledande avsnittet av Ståhlbergs expertrapport analyseras detta samband för olika länder. För det syftet har Ståhlberg sammanställt data över ålderspensionernas täckningsgrad och kompensationsgrad för ett antal olika länder. Med täckningsgrad avses hur många procent av den aktiva generationen som har rätt till ålderspension när denna uppnår 65 år. Kompensationsgrad mäter pensionsutbetalning till en pensionär i relation till den disponibla genomsnittsinkomsten för den aktiva genera- tionen. Ståhlberg finner ett samband mellan hög kompenstionsgrad och låg sparkvot. Länder som Finland, Nederländerna, Norge och Sverige
tillhör denna grupp av länder. Det lägsta pensionsskyddet finns i Storbri- tannien, USA, Västtyskland och Belgien. Bland dessa länder har Väst- tyskland ett högt sparande medan USA och Storbritannien har, som vi sett, ett relativt lågt. Både Schweiz och Japan är länder som har ett högt sparande medan såväl täckningsgrad som kompensationsgrad är relativt hög. Sammantaget blir intrycket att sambanden inte är helt entydiga. Detta betyder att även andra faktor får föras in i analysen för att få en mera heltäckande förklaring.
Det finns ett antal studier som med hjälp av ekonomiska modeller försöker förklara skillnader i sparkvot mellan olika industriländer. Bland de viktiga förklaringsfaktorerna i detta sammanhang är den reala inkomstutveckling, andel av befolkningen över 65 år i förhållande till den aktiva generationen samt socialförsäkringssystem. Dessa modeller förklarar skillnader i sparande mellan länderna på ett sätt som rent stati- stiskt kan sägas vara godtagbart. Kvar står dock de invändingarna som vi inledningsvis har nämnt, nämligen att olika länder beräknar inkomster och sparande på olika sätt.
6. Sparandet i ett hushållsperspektiv
I kapitel 3 diskuterades utvecklingen av hushållens totala eller aggregera- de sparande och förmögenhet. Enligt de beräkningar som redovisades uppgick hushållens netto- respektive bruttoförmögenhet för 1986 till 1,75 respektive 2,5 biljoner kronor i löpande priser. Per invånare innebär detta ca 225 000 respektive 300 000 kronor. Dessa aggregerade värden har naturligtvis sitt användningsområde men om syftet är att studera sparandet utifrån olika hushållsspecifika frågor är man tvungen att ha tillgång till data på individnivå. Är intresset t ex fokuserat på att studera hur olika typer av hushåll sparar och traditionellt har sparat måste man har tillgång till individbaserad förmögenhetsstatistik.
Den rådande förmögenhetsfördelningen kan ses som ett resultat av en långsiktiga skillnad i sparkvot och inkomst mellan olika hushåll. Vidare avspeglar förändringar i förmögenhetstillgångarna över tiden det spa— rande som hushållen valt att prioritera. En viktig faktor bakom förmö- genhetens sammansättning är med stor sannolikhet skillnader i avkast- ning mellan olika tillgångar. Dessa avkastningar är i sin tur en följd av bl a det existerande skattesystemet. Andra faktorer av betydelse för hus- hållens portföljbeslut bör vara likviditetsöverväganden, familjesituation och bostadsförhållanden. Syftet med detta kapitel är diskutera de analy- ser som finns gjorda beträffande dels sammansättningen av sparande/ förmögenhet för olika hushållstyper, dels förklaringsfaktorer bakom hushållens val av sparande och därmed olika förmögenhetstillgångar. Ett annat syfte är att diskutera de undersökningar som gjorts om barn, ungdomars och vuxnas attityder till sparande. Detta görs sist i kapitlet.
6.1. Hushållens förmögenhetsportfölj
I Kashefis expertrapport till sparutredningen diskuteras och beskrivs utvecklingen av de svenska hushållens förmögenheter för åren 1983 - 1985. En detaljerad beskrivning görs över hur förmögenheterna fördelar sig mellan hushåll och vilka omfördelningar som skett. Hushållen klassi- ficeras bl a efter ålder, utbildning och inkomst. Slutligen analyseras även de skattegynnade sparformerna.
Av tabell 6.1 framgår hushållens portföljsammansättning. Denna ta-
bell baseras på en bearbetning av SCB:s urvalsbaserade inkomstunder- sökning (HINK) för åren 1983 - 1985. I dessa årgångar av HINK ingick ca 10 000 hushåll. Urvalet är varje är uppdelat på två grupper av hushåll (paneler), där den ena gruppen är nytillkommen och det andra är kvar från föregående år (5 k rullande panel). Detta medför att man har möjlig- het att studera två paneler, nämligen panelen 1983/ 84 och panelen 1984/ 85.
Ur detta datamaterial erhålls bland annat information om hushållens innehav av ett trettiotal olika tillgångsslag samt deras skulder. Av mera viktiga tillgångar som är utelämnade hör endast humankapital och nu- värdet av pensionsförmögenhet för offentliga och privata pensioner. Med begreppet förmögenhet menas den skattepliktiga (taxerade) förmö- genheten. Denna är dock justerad i ett avseende genom att fastigheter åsätts marknadsvärden i stället för taxeringsvärden. Eftersom HINK- undersökningarna baseras på deklarationsmaterial är vissa tillgångar så- som t ex bankmedel, premieobligationer och varaktiga konsumtionsva- ror underskattade. Förmögenheten per individ samt hur den är fördelad framgår av tabell 6.1.
Tabell 6.1 Hushållens förmögenhetsportföljer 1983—1985,
___—___;f—
Tillgång Genomsnittligt Andel av brutto- Andel innehav, löpande förmögenhet innehavare priser (kr) (procent) (procent) ___—__________
83 84 85 83 84 85 83 84 85
Egnahem 138000 151600 174000 63.8 62.7 61.7 46 48 49 Yttre inventarier 12200 14 800 17400 5.6 6.1 6.2 49 50 51 Bankinlåning 31900 37000 39200 14.7 15.3 13.9 64 66 70 Skatte- spar/fond 3900 5500 8300 1.8 2.3 2.9 15 25 29 Aktier (börsnoterade) 12800 11700 18200 5.9 4.8 6.4 11 11 12 Andra aktier 8100 11900 14000 3.8 4.9 5.0 21 23 24 Ovriga finansiel- latillgångar 9500 9300 11100 4.4 3.9 3.9 16 15 15 Skulder 76400 91700 108300 35.3 37.9 38.4 61 63 64 Brutto— förmögenhet 216 400 241 800 282 200 Netto- förmögenhet 140 000 150 100 173 900
___/_—
De olika posterna omfattar följande tillgångar; ”Egna hem”: egna hem, fritidshus, hyresfastighet och bostadsrätt, ”Yttre in- ventarier”: kapitalvaror, lager mm.,_”Andra aktier”: icke börnoterade och utländska aktier samt obligationer, ”Ovriga finansiella tillgångar”: kontanter, fordringar och barns förmögenhet ”Skulder”: skatteskulder, inteckningsskul- der och andra skulder.
Källa: Kashefis expertrapport
Av tabellen framgår att egna hem och banktillgångar är de dominerande posterna i hushållens förmögenhetsportfölj, genomsnittliga sett. Som an- del av bruttoförmögenheten upptog dessa poster ca 60 respektive ca 15
procent. Dessa tillgångar har tenderat att minska sina andelar under de tre år som här studeras. Börsnoterade aktier, andra aktier och obligation- er samt övriga finansiella tillgångar uppgår till ca 5 procent av bruttoför- mögenheten.
Ungefär 50 procent av de svenska hushållen innehar tillgångar i form av egna hem jämfört med ca 67 procent för banktillgångar. Andelarna minskar sedan för de olika tillgångsslagen. Lägsta andelen uppvisar börsnoterade aktier. Det skattegynnade sparandet, som här inkluderar såväl skattespar- som skattefondkonton, ökar såväl sin andel av brutto- förmögenheten som andel hushåll som spara i denna form. Andelen in- nehavare så gott som fördubblades under den studerade treårsperioden (från 15 till 29 procent). Det skattegynnade sparandets andel av brutto- förmögenheten ökade från 1,8 till 2,9 procentenheter. Slutligen redovisas skulderna. Som andel av bruttoförmögenheten ökade denna post med drygt 8.8 procent mellan 1983 och 1985. Andelen skuldinnehavare bland hushållen ökade från 61 till 64 procent.
6.1.1. Förmögenhet och ålder
Den individbaserade förmögenhetsstatistiken i HINK- undersökningar- na gör det också möjligt att belysa hur valet av tillgångar och skulder skiljer sig åt mellan olika hushållstyper. I figur 6.1 och 6.2 redovisas dels genomsnittlig nettoförmögenhet, dels portföljsammansättningen för hushåll i olika åldersklasser för 1985. Med ålder i detta sammanhang menas åldern på hushållsföreståndaren (om hushållet består av två vux- na räknas den som har högsta inkomsten). Genomsnittlig nettoförmö- genhet ökar med åldern fram till och med åldersgruppen 55-65 år för att därefter minska.
Figur 6.1 Genomsnittlig ålders/ördelad nettoförmögenhet, 1985
Kronor
350000
500000
250000
200000
150000
100000
50000
0
—24 25—34 35—44 45—54 55—64 65— Aldersklass
Figur 6.2 Åldersfördeladförmögenhetsportfälj, 1985
An d el (0,81) (0,69) (0.55) 10.42) (0.31 ) (0,15) 1 "_ ,/ j Ovrigt _ . . Skatte— o. *” allemanssparande
0'8 ” _ 'Aktier Bank— O,6 — tillgångar Real förmögenhet
0,4
0,2 ' ' '
0 ___, _./ — —24 25—34 35—44 45—54 55-64 64— Alderskloss
Källa: Kashefis expertrapport
Det är de reala tillgångarna som dominerar för samtliga åldersklasser. Som andel av bruttoförmögenhet är dessa ungefär lika stora för de tre åldersgrupperna i intervallet 25 till 54 år varefter andelen minskar med stigande ålder. Av de finansiella tillgångarna är banktillgångar den do- minerande posten för de äldsta hushållen. Denna grupp uppvisar den näst högsta andelen aktier, samt den högsta andelen allemanssparande.
Siffrorna inom parentes högst upp i figur 6.2 anger skuldernas andel av bruttoförmögenheten i respektive åldersklass. Skulderna hos de äldsta hushållen uppgick till i genomsnitt 15 procent av bruttotillgångarna, vil— ket innebär att de var den minst skuldsatta åldersgruppen.
Hos den ”rikaste” åldersklassen (55-64 år), är andelen aktier den störs- ta finansiella tillgångsposten. Även relaterat till övriga åldersklasser är andelen högst. Gruppen uppvisar dessutom den näst lägsta andelen skul- der samt den högst andelen skattegynnat sparande. Parantetiskt kan nämnas, att med hänsyn tagen till förmögenhetsportföljens utseende hos denna åldersklass, bör denna grupp tjänat mest på prisutvecklingen av aktier under 1980-talet. Sambandet förmögenhet och ålder kan sägas följa ett förlopp som sammanfaller med den tidigare presenterade livscykelteorin. Även detta omvända ”U”-liknande samband mellan ålder och realkapitalinnehav samt skuldsättning antyder att livscykelöverväganden spelar stor roll för hushållens portföljval.
6.1.2. Förmögenhet och inkomst
Av HINK-undersökningarna framgår ett starkt positivt samband mellan inkomst och förmögenhet (inkomstvariabel är hushållets sammanlagda bruttoinkomst). En förklaring till detta fenomen kan vara att högin— komsttagare har en större sparkvot.
Figur 6.3 Genomsnittlig nettoförmögenhet och bruttoinkomst, 1985
Kronor 1000000
1 800000
600000
400000
L 200000
—200000 —50 50—100 100—150 150—300 300—400 400—
Bruttoinkomst i 1 OOO—tals kronor
För 1985 har den högsta inkomstklassen, d v s hushåll med genomsnitt- lig årsinkomst överstigande 400 000 kronor, en genomsnittlig nettoför- mögenhet på ca 800 000 kronor. Av figur 6.3 framgår även att den högsta inkomstklassen har en genomsnittlig nettoförmögenhet som är drygt 6 gånger så stor som för hushåll i inkomstintervallet 100-150 000 kronor. Inkomstens storlek har även stor betydelse för förmögenhetstillgångar- nas sammansättning. Det kan noteras att andelen riskfyllda tillgångar, exempelvis aktier, ökar med ökande inkomst. Av figur 6.4 framgår detta
Figur 6.4 Förmögenhetsportjölj och bruttoinkomst, 1985
Andel (0,77) (0,44) (0,42) (0,45) (0,38) (0,41) Ovriga 1 ,, __ l _; Skotte— o, ; allemanssparande O'8 1 ' Aktier Bank— O.6 tillgöngor Real l [ förmögenhet 0.4 ' 0.2 .. ___. l , 0 0 O 0 0 » 5 50/10 moms NSO'SO 300,40 400
Bruttoinkomst i 1 OOO-tals kronor
Källa: Kashefis expertrapport
samband, bortsett från hushållen i det lägsta inkomstintervallet (vars genomsnittliga nettoförmögenheten endast var 23 000 kronor). Den högsta andelen reala tillgångar noteras för inkomstintervallet 150-300 000 kronor. Andel reala tillgångar minskar därefter med ökad inkomst samtidigt som aktieandelen ökar betydligt. Andelen aktier är drygt sju gånger större för hushåll i den högsta inkomstintervallet jämfört med hushåll i inkomstintervallet 50-100 000 kronor. Av figur 6.4 framgår ock- så att det föreligger ett negativt samband mellan inkomst och andel bank- sparande. Denna andel är drygt 4 gånger så stor för den lägsta inkomst- gruppen som för den högsta. Andelen skatte- och allemanssparande är störst för den näst högsta inkomstklassen (2.9 procent). Eftersom sparbe- 1oppet per månad är begränsat för denna sparform är det sannolikt att hushåll i de högsta inkomstintervallet ”slår i taket”, d v s redan sparar maximalt. Den högsta inkomstklassens skattesparande uppgår till ca 53 600, medan samma siffra för den näst högsta är ca 29 600 - en betydande skillnad i absoluta termer.
6.1.3. Förmögenhet och marginalskatt
Det föreligger ett klart positivt samband mellan marginalskatt och för- mögenhet. Detta framgår av figur 6.5. Hushållen i de högsta marginal- skatteintervallen har en genomsnittlig nettoförmögenhet på över en halv miljon kronor.
I de högsta marginalskatteklasserna går det att urskilja ett tydligt sam- band mellan skattesituation och portföljval. Andelen aktier ökar med ökande marginalskatt, medan andelen banksparande och innehavet av realkapital (fastigheter och varaktiga konsumtionsvaror) minskar. Sam- bandet verkar vara betydligt svagare för hushåll i de lägre och genom- snittliga marginalskatteintervallen. Detta indikerar att skattesituation
Figur 6.5 Genomsnittlig nettoförmögenhet och marginalskatt, 1985
Kronor 600000
400000
200000
) ..........
0 30—40 40—50 50—60 60—70 70—80 Morginolskott i procent
—200000
Figur 6.6 Förmögenhetsportfälj och marginalskatt, I 985
Andel (1,7) (0,58) (0,48 (049 (0,44) (0,37) 1 '] , ' .f / / [ Ovrigt ' [ Skotte— och d * allemanssparande 0.5 . Aktier Bonk— 0.6 tillg0ngor '_— Real ! l_... förmögenhet 0.4 0,2 0 - _/
0 30— 40 40—50 50—60 60—70 70—80 Morginalskott i procent
Källa: Kashefis expertrapport
och därmed avkastningsöverväganden är av betydelse för hushållens portföljval.
Sammanfattningsvis framgår av figur 6.1 - 6.6 hur sammansättningen av förmögenheten skiljer sig åt mellan hushåll med avseende på ålder, inkomst och marginalskatt. Av diagrammen kan utläsas att utöver livscy- kelöverväganden kan skatteöverväganden räknas som en faktor av po- tentiell betydelse för hushållens tillgångsval.
6.2. Sparande och skatter
Välbekant är att det nuvarande svenska skattesystemet behandlar olika typer av sparande olika. T ex beskattas kapitalvinster lindrigare än utdel- ningar och ränteinkomster. Hushållens direktägda sparande beskattas hårdare än det sparande som kanaliseras via försäkringsbolag samtidigt som sparande i konst och varaktiga konsumtionsvaror är skattebefriat. Dessutom innehåller skattesystemet både reala och nominella regler för inkomstberäkning, vilket medför att inflationen i hög grad ökar sprid- ningen i effektiv skattebelastning mellan olika sparformer.
] den skattepolitiska debatten har dessa snedvridningar sedan en läng- re tid uppfattats som ett centralt problem. Från olika håll har det fram- hållits att skattesystemet leder till en felaktig inriktning av sparandet. Ojämnheterna i kapitalbeskattningen har sagts premiera ”improduktivt” sparande i fastigheter och varaktiga konsumtionsvaror på bekostnad av ”nyttigt” sparande i aktier och på bank.
Hur hushållens val av tillgångar och skulder påverkas av skattesyste- met är en viktig fråga också ur fördelnings- och stabiliseringssynpunkt. Personer med höga inkomster och stora förmögenheter har t ex större
möjlighet att genom skatteplanering, i form av olika portföljomplace- ringar, utnyttja ojämnheterna i den nuvarande kapitalbeskattningen. I den utsträckning som skattesystemet gynnar skuldsättning och missgyn- nar finansiella placeringar minskar dessutom den stabiliseringspolitiska handlingsfriheten.
Dess förhållande har varit en viktig utgångspunkt för den 1987 tillsatta inkomstskatteutredningen (RINK). En av målsättningarna för denna ut- redning är att införa en mer likformig beskattning av olika tillgångar vilket bör medföra en samhällsekonomiskt sett effektivare inriktning av sparandet. Av direktiven till Spardelegationen framgår att vi inte skall utreda komplexet av inkomst- och kapitalbeskattning. Däremot skall vi analyserar sambandet mellan förmögenhetsskatt och hushållens sparan- de. Emellertid så låter sig detta knappast göras utan att hänsyn även tages till beskattning av inkomster och kapital.
6.2.1. Skatteeffekter
Ett vanligt sätt att illustrera skattesystemets ojämnhet är att beräkna ”skattekilar” , ”den effektiva skattesatsen” eller ”skattefördel” för olika typer av tillgångar och sparande. Med begreppet skattekil menas den reala bruttoavkastningen, före skatt (B) minus den reala avkastningen, efter skatt (8). Den effektiva skattesatsen beräknas som ovan nämnda skattekil dividerad med den reala bruttoavkastningen, före skatt, dvs (B—e)/13. En skattefördel definieras i sin tur som skillnaden mellan spa- rarens marginalskattesats (m) och den effektiva skattesatsen, d.v.s. m - (13—6)/13.
I Agell och Edins expertrapport till sparutredningen redovisas en be- räkning av den effektiva skattebelastningen av fyra olika sparformer vid fyra olika inflationstakter. De fyra sparformerna är aktier i eget företag, bankinlåning, eget hem och varaktiga konsumtionsvaror. Förutsättning- arna för de kalkylerade effektiva skattesatserna är att hushållet har en marginalskatt på 60 procent och vill erhålla en real avkastning på 2 pro- cent, efter skatt. Vidare antas att alla placeringar är obelånade. För en mera minitös diskussion kring dessa förutsättningar hänvisas till nämn- da rapport. I tabell 6.2 återges kalkylresultaten tillsammans med de ef- fektiva skattesatser som skulle gälla vid tre alternativa utformningar av skattesystemet.
Även när inflationstakten är lika med noll erhålls stora olikheter i den effektiva skattesatsen med det existerande skattesystemet. Orsaken till att den effektiva skattesatsen för aktier i eget företag är mindre än noll vid denna inflationstakt sammanhänger med att givna regler i företagsbe- skattningen möjliggör ett bruttoavkastningskrav på -0,9 procent, före skatt för att spararen skall erhålla 2 procents avkastning efter skatt. För banksparande blir den effektiva skattesatsen hela 60 procent även i från- varo av inflation. Utifrån de givna förutsättningarna krävs en 5 procentig realränta för ge spararen en 2 procentig avkastning efter skatt (hänsyn tas ej till 1600 kronors avdraget för kapitalinkomster).
Tabell 6.2 Effektiv procentuell skattebelastning på hushållens sparformer
Inflation (%) Jämförelsenormer
0 5 10 15 Real Renodlad Utgifts-
inkomst- inkomst- skatt skatt* skatt med real princip Aktieieget företag (0 28,6 56,5 69,2 (0 60 0 Bank 60,0 84,0 90,0 92,7 60,0 60 0 Villa 4,8 28,6 41,2 47,4 4,8 60 0 Varaktig konsumtions- varor 0 0 0 0 0 60 0
* Jämförelsenormen avser fullständig inflationskorrigering av nuvarande skatte- system.
Källa: Agell och Edins expertrapport
Beträffande villafastigheter beskattas dessa med dels en schablonintäkt baserad på villans taxeringsvärde, dels realisationsvinsten vid avyttring av fastigheten (1985-års speciella fastighetsskatt för villainnehav är dock ej medräknad). I frånvaro av inflation ger detta en mycket liten effektiv skattebelastning (avkastningskravet, före skatt överstiger endast obetyd- ligt avkastningen efter skatt). Den effektiva skattesatsen på obeskattat sparande i varaktiga konsumtionsvaror blir naturligtvis lika med noll. Vid högre inflationstakt förändras bilden genom att spridningen i den effektiva skattesatsen ökar. Detta sammanhänger med att såväl den per- sonliga kapitalinkomstbeskattningen som beskattningen av företagens nettovinster baseras på nominella inkomstbegrepp. Nominella kapital- vinster på aktier och villor beskattas helt respektive delvis. Vidare beskat- tas hela den nominella ränteinkomsten på banksparande, trots att en del av räntan bara utgör kompensation för infiationens urholkning av spara- dets realvärde. Vad gäller företagens nettovinstbeskattning innebär ökad inflation, via lager- och avskrivningsregler baserade på historiska an- skaffningskostnader, att den effektiva beskattningen ökar. Endast för sparande i varaktiga konsumtionsvaror är den effektiva skattesatsen oberoende av inflationen eftersom detta sparande inte beskattas!
6.2.2. Alternativa skattesystem
! de tre sista kolumnerna i tabell 6.2 återges som jämförelsenorm de effektiva skattesatser som skulle gälla vid tre alternativa utformningar av skattesystemet. Det första alternativet är en inflationskorrigerad version av det nuvarande skattesystemet (dvs real inkomstbeskattning). Detta skattesystem baseras konsekvent på reala istället för nominella inkomst- begrepp. Därigenom elimineras alla snedvridningar i skattesystemet som
är förknippade med inflationen. De återstående skillnaderna i effektiva skattesatser mellan olika sparformer är de som finns inbyggda i det nuva- rande skattesystemet också i frånvaro av inflation.
Den andra jämförelsenormen är renodlad inkomstbeskattning enligt real princip. I detta system beskattas alla typer av reala inkomster lika. Den 60 procentiga marginalskatten på hushållets arbetsinkomster har sin motsvarighet i en 60 procentig marginalskatt på alla former av reala kapitalinkomster.
Under lång tid har framförts förslag i den skattepolitiska diskussionen om att ersätta den nuvarande inkomstbeskattningen med någon typ av utgiftsskatt. I praktiken skulle detta innebära att avkastningen på sparan- de undantas från beskattning. Utgiftsskatten är den tredje jämförelsenor- men. Det svenska skattesystemet är dock mycket långt ifrån dessa princi- per för beskattning av hushållens sparande. Detta framgår av tabell 6.2. Avgörande skillnader är dels ojämnheten i skattebelastning mellan olika sparformer, dels att den effektiva skattebelastningen bestäms mycket på- tagligt av inflationstakten. Vid hög (låg) inflationstakt innebär nuvaran- de skattesystem t ex att aktieplaceringar beskattas hårdare (lägre) än arbetsinkomster (jmf med normen för kapitalbeskattning vid en renod- lad inkomstskatt). Vid en låg inflation sammanfaller dagens skattesystem i stort sett med en utgiftsskattebehandling av olika sparformer. Undanta- get är dock banksparande, som då beskattas som i ett system med renod- lad inkomstskattbeskattning.
Beräkningar av de effektiva skattesatserna på hushållens sparformer som presenteras i Agell och Edins expertrapport kan sammanfattnings- vis sägas bekräfta den gängse bilden av en betydande ojämnhet i beskatt- ningen av olika tillgångar. Även vid frånvaron av inflation gynnar skat- tesystemet sparande i villor och varaktiga konsumtionsvaror på bekost- nad av finansiellt sparande i bank och aktier. Vid höga inflationstakter blir denna diskriminering av finansiellt sparande visavi fastighetsinne- hav och investeringar i varaktiga konsumtionsvaror än mer uppenbar.
6.2.3. Sparandets skattefördel
En skattefördel definieras som skillnaden mellan spararens marginal- skattesats (m) och den effektiva skattesatsen, dvs m — (B—a)/B. Det är detta begrepp som användes i Stenius expertrapport. Skattefördelar be- räknas och jämförs för de nordiska länderna för perioden 1976-1986. De tillgångar Stenius analyserar är sparande i bank, obligationer, aktier och bostäder. Stenius tar hänsyn till såväl förmögenhetsbeskattningen som lånefinansiering av finansiella placeringar. Stenius utgår också ifrån att spararen eller placeraren, oavsett nordiskt land, har samma reala brutto- avkastningskrav, före skatt på de fyra olika typerna av placeringar. Ste- nius tar dock ej hänsyn till de effekter förtagsbeskattningen har på spara- rens avkastning.
Skattefördelen för en sparform kan vara positiv, negativ eller lika med noll. Skattefördelen är lika med noll då beskattningen är realt utformad
Tabell 6.3 Sparandets skattefördel, uttryckt i procent, ide nordiska länderna. Me- delvärde för perioden 1976 - 1986 för en sparare med en genomsnittsin- komst med och utan lånefinansiering.
Sparande i Danmark Finland Norge Sverige Bank —166 48 —l41 —177 belåning 75% — 169 617 — 141 — 184 Obligationer 6 — 146 6 —86 belåning 75% 403 — 151 355 170 Aktier — 53 —29 — 16 —49 belåning 75% 286 317 361 328 Eget hem 18 42 39 19 belåning 75% 565 588 578 587
Anm. Obligationer för Norge och Sverige är sparobligationer
Källa: Stenius expertrapport
och utgår med en skattesats som är lika med spararens marginalskatte- sats. Detta betyder bla att sparandet beskattas oberoende av inflation. Tilläggas kan att Stenius inte har funnit att någon tillgång i Danmark, Finland, Norge och Sverige som, under perioden ifråga, har en skatteför- del som är lika med noll.
1 tabell 6.3, som är hämtad från Stenius rapport, presenteras medelvär- _ den av skattefördelarna för perioden 1976 - 1986 för en sparare med genomsnittsinkomst i respektive nordiskt land och som väljer att på mar- ginalen sparar ytterligare en krona eller lånefinansiera denna placering till 75 procent.
Av Stenius kalkyler framgår att Skattefördelen, utan belåning, för Sve- riges vidkommande varit negativ bortsett från sparande i eget hem. Tar vi hänsyn till möjligheten till belåning blir skattefördel för de tre sista spar- formerna kraftigt positiva. I samtliga nordiska länder har skattereglerna möjliggjort skatteavdrag för låneräntor. Under den av Stenuis studerade tidsperioden har de reala låneräntorna, efter skatt varit negativa. Negati- va reala 1åneräntor, efter skatt betyder, bildligt talat, att man får betalt för att låna.
Värt att notera är att aktier och egna hem beskattas likvärdigt i de nordiska länderna vilket framgår av de beräknade skattefördelarna. Att det i Finland föreligger en positiv skattefördel för banksparande sam- manhänger med att detta sparande har varit skattebefriat. Möjligheten till skattearbitrage för banksparande har också förekommit. Genom att finansiera detta med upplånande och avdragsgilla medel uppstår en skattefördel på över 600 procent.
För en sparare med genomsnittsinkomst och möjlighet till lånefinansi- ering har skattesystemet i de nordiska länderna gynnat placeringar i obli- gationer, aktier och egna hem. Den skattemässiga fördelen av dessa port- följval har förstärkts av inflationen.
6.2.4 Effektiv skattesats och förmögenhetsskatt
I Stenius expertrapport är hänsyn tagen till förmögenhetsskatt. Emeller- tid framgår det inte explicit hur stor del av snedvridningen denna skatt svarar för. 1 Gunnar du Rietz expertrapport har den effektiva skattesat- sen beräknats på ett sådant sätt att det explicit går att urskilja förmögen- hetsskattens effekt. I rapporten beräknas den effektiva skattesatsen för sex tillgångsslag, nämligen sparande i bank och obligationer, aktier, pen- sionsförsäkring, eget hem och bostadsrättslägenhet. Vidare görs åtskill- nad på medel- och höginkomsttagare med en marginalskatt på 50 respek- tive 75 procent. Av tabell 6.4 framgår resultaten av kalkylerna där förut- sättningen eller utgångsnormen är att spararen räknar med en realav- kastning på 4 procent före skatt. I kalkylerna tas dock ingen hänsyn till de effekter företagsbeskattningen har på den reala avkastningen efter skatt.
Tabell 6.4 Effektiva skattesatser, i procent, för fem olika placeringsformer
Bank o. Aktier Pen- Villafastighet Bostadsrätt obliga- 5år sions- __
. .. .. lnnehavstid "0" ""P”" 5år 10 år Sår 10 år ung __ Belåning 50% 0% 50% 50% 0% 50% S% INFLATION Medelin- komst 113 50 —18 100 80 53 8 23 3 Höginkomst 165 73 —80 148103 78 20 28 10 Dzo med förm. skatt 195 97 —80 148113 78 20 28 10 9%1NFLAT10N Medelin- komst 158 60 —23 127 108 53 0 30 —8 Höginkomst 233 93 —85 200 143 88 15 40 5 Dzo med förm. skatt 260 118 —85 200 150 88 15 40 5
Anm.: De negativa effektiva skattesatserna för pensionssparande sammanhänger med att erlagda premier dras av mot en marginalskatt på 50 respektive 75 procent medan försäkringsbeloppet antas utfalla och beskattas av en 45 respektive 65 procentig marignalskatt. — 1 miljon investerad i villa eller bostadsrätt ger ingen förmögenhetsskatt om investeringen är belånad till 50 procent. En obelånad villa till samma belopp ger förmögenhetsskatt. Att den effektiva skattesatsen för belå- nade villor är högre än för obelånade hänger samman med antagandet att realrän- tan på lånade pengar är 7,25 procent.
Källa: du Rietzls expertrapport
Av du Reitz's beräkningar framgår att förmögenhetsskatten höjer den effektiva skattesatsen för placeringar i bank och obligationer samt aktier. Pensionsförsäkringar är undantagna från förmögenhetsskatt. För ett eget hem, med planerat innehav i 5 år, och till hälften belånat, utgår enligt kalkylförutsättningarna ingen förmögenhetsskatt. Är däremot placering- en obelånad kommer den effektiva skattesatsen att öka för höginkomst-
tagare med mellan 10 och 7 procentenheter. Den implicita förutsättning- en är naturligtvis att detta är placerarens enda förmögenhetstillgång. För det sista tillgångsslaget i tabell 6.4, bostadsrättslägenhet, kommer ingen förmögenhetsskatt att utgå. Detta sammanhänger med det låga tax- eringsvärdet för denna bostadsform.
Av tabell 6.4 framgår med all tydligheter vilka skillander det föreligger mellan t ex extremfallet banksparande och en placering i bostadsrättslä- genhet. Den effektiva skattesatsen är för den förstnämnda tillgången 260 procent och för den andra 5 procent! Asymmetrin i skattebehandlingen av hushållens olika sparformer framkommer med all önskad tydlighet.
6.3. Hushållens portföljval
Den centrala utgångspunkten för portföljvalsteorin är att spararens eller placerarens val mellan olika tillgångar baseras på en avvägning mellan avkastning och risk. En ur spararens synpunkt optimal portfölj är så beskaffad att den förväntade avkastningen maximeras vid en given risk- nivå eller, omvänt, att risken minimeras vid en given förväntad avkast- ning. De skillnader som uppkommer i olika sparares portföljmönster beror bl.a. på skillnader i riskaversion. En placerare med hög riskaver- sion väljer att i stor utsträckning hålla ”säkra” tillgångar som t.ex. stats- skuldväxlar och bankinlåning. En placerare med låg riskaversion håller istället tillgångar som t ex aktier och fastigheter, vilka erbjuder en högre men mer osäker avkastning.
I en ekonomi med skatter kommer portföljvalet att baseras på en av- vägning mellan risk och avkastning, efter skatt. Detta innebär att skatter i princip kan påverka portföljvalet på två motverkande sätt. Om skatten på aktieinkomster t.ex. skärps innebär detta att den förväntade avkast- ningen minskar, vilket bör medföra att efterfrågan på aktier minskar. Om emellertid samtidigt fullständiga förlustavdrag medges innebär skatte- skärpningen samtidigt att staten kommer att bära en större del av risken än tidigare. Den andel av risken som bärs av spararen kommer således att minska vilket bör medföra att aktieefterfrågan ökar.
Kapitalinkomstbeskattningen skall således inte bara ses som ett av många beskattningsinstrument. För den enskilde spararen fyller den också en viktig försäkringsfunktion. Följden blir att frågan om olika skatters effekter på hushållens portföljval och därmed sparande inte kan ges ett entydigt teoretiskt svar. Skatten påverkar portföljvalet via motver- kande effekter på risk och avkastning.
Som en följd av skattesystemets ”tvådelade” effekt på spararens place- ringar är det inte tillräckligt att, som i föregående avsnitt, studera enbart skattekilen, den effektiva skattesatsen eller sparandets skattefördel för en eller flera tillgångar var för sig. Eftersom de teoretiska modellerna ger få entydiga resultat innebär det att skatternas effekter på spararnas port- följval är en i hög grad empirisk fråga.
6.3.1. Empiriska undersökningar
Den svenska empiriska forskningen på området är av relativt blygsam omfattning. I omvärlden har ett antal studier beträffande portföljval gjorts. Faktorer som påverkar hushållens efterfrågan på olika tillgångar är, som nämnts, utöver beskattning, hushållets sammansättning, ålder, inkomst och nettoförmögenhet. Marginalskatten har visat sig vara mer betydelsefull för valet av vilka tillgångar som skall hållas än för hur mycket av olika tillgångar som skall hållas. En hög marginalskatt är ofta förknippad med en stor portföljandel för aktier samt en hög skuldsätt- ning.
De svenska studierna på området rapporterar i stort sett liknande re- sultat - se Agell och Edins expertrapport för en utförlig redovisning. I Agell och Edins expertrapport presenteras en ny empirisk analys över hushållens portföljval. Det datamaterial som utnyttjas är 1984 års HINK-undersökning. [ undersökningen ingår enbart rena löntagarhus- håll med positiva nettoförmögenheter. Den använda indelningen av förmögenhetstillgångar framgår av tabell 6.5 där studiens resultat redovisas.
[ tabellen återges de beräknade totaleffekterna på portföljvalet av en förändring i någon av de förklarande variablerna. Totaleffekten är be- räknad som förändringen i sannolikheten att hushållet håller en viss till- gång multiplicerat med förändringen i hur mycket (som andel av netto— förmögenheten) av tillgången ifråga hushållet håller. Effekterna är också beräknade för ett hypotetiskt referenshushåll som inte bor i storstad, har ett barn och där hushållsföreståndaren är en 43-årig gift manlig tjänste- man utan högre utbildning. Detta referenshushåll kan karaktäriseras som datamaterialets ”genomsnittliga hushåll”. För detta referenshushåll har sedan effektberäkningarna i tabell 6.5 gjorts utifrån den underliggan- de modellen.
Den första raden i tabellen anger effekter på referenshushållets port— följ av en ökning i marginalskatten. Det angivna värdet för egna hem i den första kolumnen tolkas som att en procents ökning av marginalskat- ten leder till att hushållets efterfrågan på egna hem ökar med drygt en (1,08) procent. De övriga elasticiteterna i de tre första raderna av tabellen tolkas på motsvarande sätt.
En ökad marginalskatt leder således till att referenshushållet ökar sitt innehav av samtliga tillgångar, eftersom samtliga elasticiteter är positiva. En förklaringen till detta fenomen kan vara att en ökad marginalskatt leder till att det blir mer lönsamt att låna och att hushållet därför ”blåser” upp sin bruttoförmögenhet genom att öka sina skulder. Den ökade brut- toförmögenheten placeras sedan i samtliga tillgångstyper, om än i olika omfattning. De största relativa ökningarna hänför sig till skattesparande, obligationer och aktier, vilka alla uppvisar elasticiteter runt 5 procent. Övriga tillgångar intar en mellanställning med närmare 3 procents ök- ning, medan andelarna för banksparande och egna hem ökar med endast 1 respektive 2 procent.
Tabell 6.5 Den procentuella förändringen av hushållens andelsmässiga innehav av olika till- gångar vid en ökning av marginalskatt, nettoförmögenhet och disponibel inkomst med en procent, samt vid förändringar i hushållets egenskaper jämfört med ett referenshushåll.*
Egna Bank- Skatte- Obliga— Aktier Övriga Inteck- Övriga hem medel sparande tioner tillg. nings- skulder skulder
Elasticiteter: Marginal- skatt 1,08 1,98 5,27 4,49 5,04 2,87 3,67 5,13 Nettoför- mögenhet 0,24 —0,34 —0,01 0,08 0,44 0,14 0,06 0,18 Dispo- nibel inkomst 0,84 —O,28 0,03 0,24 1,30 0,84 1,19 1,16 Förändringar i hushållsegenskaper: Ålder=53 —10,37 5,84 4,14 —12,87 —19,76 —25,69 —28,81 —34,15 Ålder=33 21,56 14,36 22,60 40,47 49,50 15,44 47,19 43,04 Kvinna 12,85 45,10 43,37 33,60 —23,87 —8,15 18,12 57,06 Ogift —30,55 —10,28 —13,47 —1,40 40,24 —59,37 —-45,51 —61,37 Antal barn=0 -—7,33 35,71 14,81 9,06 26,33 6,24 —8,75 —11.40 Storstad —3,14 9,51 —13,01 —26,38 —13,28 —34.12 —30,95 2,10 Arbetare —42,40 —30,20 —50,79 —50,65 —54,37 —49,59 —58,64 —76,28 Högre utbildning 19,41 21,28 20,21 26,69 79,69 27,40 41.46 84,26
* Hushållsföreståndaren i referenshushållet är en 43 år gammal gift man med ett barn. Han är tjänsteman utan högre utbildning och bor inte i någon storstad. Hushållet har en nettoför- mögenhet på 260 652 kr, en disponibel inkomst på 119 342 kr och mannen har en marginal- skatt på 63 procent. Källa: Agell och Edins expertrapport
De beräknade effekterna av en enprocentig skatteökning innebär att hushållens efterfrågan på inteckningsskulder och andra skulder skulle öka med 3,7 respektive 5,1 procent. I jämförelse med tidigare studier är dessa elasticiteter mycket stora. För att få en en närmare uppfattning om storleksordningen av skuldernas skattekänslighet har Agell och Edin be- räknat effekten av en 5 procentig skattesänkning för referenshushållet. Denna skattesänkning motsvarar en sänkning av referenshushållets mar- ginalskatt med drygt 3 procentenheter; från 63 procent till knappt 60 procent. Utifrån beräkningar med modellens hjälp skulle en sådan skat- tesänkning resulterar i att refere nshushållet minskar sina totala skulder med 27 694 kr från 141 448 kr till 114 754; d.v.s. en minskning med nästan 20 procent!
Av tabell 6.5 framgår även att nettoförmögenhetens storlek tycks ha relativt blygsamma effekter på hushållets portföljval (andra raden i ta- bellen). Samtliga beräknade förmögenhetselasticiteter ligger runt noll, med den största effekten för aktier på 0,4 procent och den minsta för bankmedel med -0,3 procent. Av nästföljande rad framgår att hushållets
disponibla inkomst har en något starkare effekt på portföljvalet. En ök- ning av referenshushållets disponibla inkomst med en procent medför en ca enprocentig ökning av dess efterfrågan på egna hem, aktier, övriga tillgångar, inteckningsskulder och övriga skulder. Efterfrågan på bank- medel, skattesparande och obligationer tycks däremot vara relativt okänslig för en förändring av den disponibla inkomsten.
Av den nedre delen av tabell 6.5 framgår effekterna på referenshushål- lets förmögenhetstillgångar när olika hushållsegenskaper förändras. Av den fjärde raden framgår t ex den procentuella förändringen i portföl- jandelar mellan en 53-åring och den 43-årige referensindividen, när samtliga övriga förklaringsvariabler hålls konstanta. Således kommer ett referenshushåll där hushållsföreståndaren är 53 år och med övriga kara- täristika som sammanfaller med ”det genomsnittliga hushållets” att ha en högre andel av sitt sparande placerat i bank och i skattesparande. Alla övriga tillgångsslag, inklusive skuldsättning, kommer andelsmässigt lig- ga på en lägre nivå.
De kanske mest slående skillnaderna mellan olika hushållstyper är att såväl gruppen ”arbetare” som gruppen med ”högre utbildning” håller helt annorlunda portföljer än referenshushållet. Dessa skillnader fram- går av de två sista raderna i tabell 6.5. Ett genomgående mönster är att arbetare och de med högre utbildning har lägre respektive större portföl- jandelar än referenshushållet. Dessa skillnader pekar således på att tjäns- temän med högre utbildning ”blåser” upp sin bruttoförmögenhet genom ökad skuldsättning , medan arbetare i betydligt mindre utsträckning väl— jer att skuldfinansiera olika portföljplaceringar.
Ett annat intressant resultat i studien gäller aktieinnehavens relativa storlek. Portföljandelar för aktier för arbetarhushåll respektive tjänste- mannahushåll med högre utbildning är ca 55 procent lägre respektive 80 procent större än motsvarande portföljandel för referenshushållet. Dessa siffror illustrerar att skilladerna i portföljval mellan olika hushållstyper är mycket markanta.
De presenterade resultaten ger stöd åt hypotesen att skattesystemet har betydande effekter på hushållens portföljval. Vidare framkommer att placeringen av sparade medel är en följd av ålder, civilstånd, utbildning och socioekonomisk ställning. Förmögenhetens sammansättning be- stäms således till en del av, låt oss kalla det för ”rena” livscykelövervä- ganden. Naturligtvis skall storleksordningen av effekterna för de olika bestämningsfaktorerna i Agell och Edins studie tolkas med försiktighet. Sammanfattningsvis kan sägas att den ur ekonomisk-politisk synvinkel kanske mest intressanta effekten, som studien finner, är att höga margi- nalskatter tycks leda till en hög skuldsättning hos hushållen. En sänkning av marginalskatten kan därför väntas leda till minskad skuldsättning i hushållssektorn, men också till en minskad efterfrågan på egna hem.
6.3.2. Livscykeleffekter I Agells och Edins expertrapport framkommer att bl.a. ålder, civilstånd och antal barn har betydelse för hushållens val av sparform. Beroende på
vari livscykeln ett hushåll befinner sig kommer således sparandet att få en viss inriktning. Dessa livscykeleffekter som även framkommer av Kashefis expertrapport styrkes också av en annan och tidgare studie.lo I den studien undersöks konsumtionsefterfrågan och därmed hur sparan— det utvecklas med avseende på inkomst, förmögenhet och ålder för olika hushåll. Analysen visar att sparandet ökar med såväl ålder som med inkomstnivå och att den marginella konsumtionsbenägenheten med av- seende på hushållens förmögenhet samvarierar positivt med ålder. Kon- sumtionen ökar och sparandet minskar ju större nettoförmögeheten är. Dessa resultat överensstämmer helt med livscykelhypotesens utsagor.
Tilläggas kan att de resultat om befolkningssammansättningens bety- delse för sparandet som analyserades i kapitel 3 styrks av de i detta kapitel diskuterade och empiriskt redovisade effekter.
6.4. Sparande och sparbeteende
I en uppsats i expertrapporten ”Sparande och sparbeteende” diskuterar Wärneryd utvecklingen av sparteorin utifrån såväl ett doktrinhistoriskt perspektiv som fram till moderna teorier i den ekonomiska och psykolo- giska traditionen. Slutsatsen av Wärneryds diskussion är att den psykolo- giska forskning på sparområdet kan ge viktiga bidrag. Visserligen kan de psykologiska faktorerna bakom individernas beteende ses som epifeno- men, d v s dessa faktorer anses inte vara primära utan snarare förorsaka- de av bland annat ekonomiska faktorer. Även om denna uppfattning accepteras, kan de psykologiska variablerna ses som förmedlande länkar mellan de ekonomiska orsakerna (stimuli) och konsumenternas/besluts- fattarnas reaktioner. Dessa förmedlande länkar har speciellt intresse när avsikten är att påverka beteenden. De ger idéer om de processer som konsumenten behöver genomgå för att ett förändrat beteende skall kom- ma till stånd.
Flera frågor inställer sig med avseende på psykologiska faktorers roll för sparandet. I första hand är det en fråga om vilka faktorer som har betydelse och hur dessa kan mätas eller åtminstone uppskattas. I andra hand gäller frågan hur de kan påverkas om syftet är att stimulera sparan- det. Enlig Wärneryd finns det inom den psykologiska forskningen en beredskap att studera vilka faktorer som påverkar de relevanta preferen- serna.
6.4.l Olika typer av sparare och deras karakteristika
Wahlund analyserar i sin uppsats i rapporten ”Sparande och sparbeteen- de” data från fyra intervjuundersökningar, genomförda 1983-1984, med ett stort antal slumpmässigt utvalda män i åldern 20-65 år. Den modell som utnyttjs utgår från en s.k. hierarkiskt ordnade sparmodell. I enlighet med modellen skiljer man mellan fyra sparmotiv enligt följande:
'0 Se Berg, L., Sparande, konsumtion, arbetskraftsutbud och beskattning - en empi- risk analys av hushållens beteende, IUI, Stockholm 1985
a) förmögenhetsförvaltning, b) målsparande,
c) buffertsparande, och
d) kassaförvaltning.
l botten av hierarkin av de ovan angivna sparmotiven återfinns behovet av kassaförvaltning, dvs tillfällig förvaring av pengar på bank tills de kan användas till konsumtion. Detta motiv är gemensamt för de flesta in- komsttagare, eftersom inkomster och utgifter inte är fullständigt synkro- niserade i tid och rum. Näst längst ned i hierarkin återfinns behovet av att ha en reserv eller buffertsparande. Detta sparande kan tjänstgöra som buffert för såväl oförutsedda utgifter som för eventuella framtida lön- samma placeringar. Målsparande har att göra med planerat sparande. För en kategori av individer finns det behov att spara för att införskaffa kapitalvaror och fast egendom. Den fjärde och högsta kategorin be- nämns förmögenhetsförvaltning. Individerna i denna kategori sparar samtidigt som de kan göra omplaceringar av sin förmögenhet.
Den hierarkiska sparmodellen kan symboliseras med en toppig pyra- midform, dvs storleken eller volymen av sparandet i respektive kategori minskar uppifrån och ned. Denna pyramidform är avsedd att symbolise— ra spridningen av individernas behov för olika typer av sparande; medan de flesta har någon form av kassaförvaltningsbehov så har betydligt färre behov av förmögenhetsförvaltning. Denna indelning av behov kommer även att variera för individerna över livscykeln.
De huvudsakliga förklarande variabler som används i den s k kluster- analysen är motiv för banksparande, försörjningsbörda och ålder (livs- cykelstadium), inkomst samt förmögenhet. Analysen innebär att inter- vjupersonerna i urvalet indelas i grupper som inom sig är så lika som möjligt medan skillnaden mellan grupperna är så stor som möjligt. Re- sultatet av Wahlunds analys tyder på existensen av de fyra ovan om- nämnda grupperna inte kan uteslutas. Den största gruppen utgörs av kassaförvaltare (32 procent) följd av buffertsparare (27 procent), förmö- genhetsförvaltare (23 pocent) och sist målsparare (18 procent).
6.4.2. Möjligheter till påverkan
Utifrån Wahlunds empiriska undersökning går det att diskutera möjlig- heter till att stimulera sparande. Detta gör såväl Wärneryd i sitt bidrag till sparutredningen som nämnde Wahlund. Enligt författarna skulle de 5 k förmögenhetsförvaltarnas sparande med all sannolikhet kunna stimule- ras om avkastningen förbättrades. Undersökningar tyder på att dessa . deltar i skattesparandet fullt ut vilket är en indikator på att förmögen- hetsförvaltarna är avkastningskänsliga.
En betydande grupp målsparare tycks utgöras av äldre personer som ännu ej är pensionerade och utan några hemmavarande barn. Åtgärder för att stimulera målsparande i denna grupp skulle kunna vara att skapa sparformer för mer långsiktiga mål och kanske också skapa fullvärdiga långsiktiga sparmål. Hälsoresor, bättre sjukvård och bostäder är tänkba-
ra exempel. Även för hela gruppen av målsparare bör en förbättrad av- kastning kunna ge effektet.
Den tredje gruppen av sparare är buffertspararna. Empiriska under- sökningar tyder på att även i välfärdssamhällen med en låg inkomstrisk är reservmotivet ett viktigt argument bakom individernas sparande. Det ligger nära till hands att anta att information som riktar sig till och un- derstrycker detta sparmotiv skulle kunna ha effekt. Det finns emellertid ingen anledning att återinföra ”nattväktarstaten” för att öka inkomstris- ken och på såvis öka sparandet.
En förutsättning för att information skall vara verksam är att folk i allmänhet kan övertygas om att det kan vara nyttigt att ha mer reserver även med det skydd som välfärdssamhället ger. Exempelvis kan situa- tioner framhålla som man i allmänhet inte har tänkt på men då det kan vara bra att ha egna reserver till förfogande. Härmed inte sagt att man skall använda skrämseltaktik utan det finns också tillfällen då t ex något kan anskaffas tack vare disponibla tillgångar.
I de undersökningar som Wahlund och Wärneryd genomfört har de funnit ett negativt samband mellan sparande och spel på tips och lotteri- er. Innehav av premieobligationer är däremot inte korrelerat med tips- och lotteriutgifter. Detta leder tankarna över till att det här kan finnas en nisch som kan tas till vara utöver den som redan utnyttjas av det befintli- ga vinstsparandet. Penninglotteriet och Tipstjänst skulle kunna skapa nya sparformer! Genom att exempelvis erbjuda god ränta finns det kan- ske också möjlighet fördröja uttagning av vinster.
Sparandet förknippas ofta med dygdigt beteende och goda egenska- per. Information i sparandefrågor ges därför egentligen uppgiften att söka påverka livsstilar, d v s sammanhängande mönster av beteenden där enskilda komponenter är svåra att rubba. Detta antyder svårigheten i uppgiften och det anger att utrymmet av etiska skäl kan vara begränsat, även med utnyttjande av metoder och insikter som modern psykologi kan ge. Detta utesluter inte att informationsinsatser på sikt kan ha gynn- samma effekter på sparandet om de planeras på rätt sätt.
6.4.3. Ungdomars konsumtion och sparande
I Jundins expertrapport till sparutredningen diskuteras och redovisas den existerande kunskapen om barn och ungdomars konsumtion, spa- rande och utveckling av deras sparvanor. I rapporten riktas således in- tresset främst åt barns och ungdomars sparande. Jämförelser mellan barns och vuxnas attityder och beteenden görs för att kunna diskutera ursprung till vanor och attityder och hur de har bildats.
I syfte att ge en bild av ungdomarnas förutsättningar att spara och att reagera positivt på sparstimulerande åtgärder beskrivs inledningsvis dels hur den kognitiva förståelsen av den ekonomiska omgivningen succes- sivt utvecklas hos barnet, dels beskrivs ungdomarnas inkomster och ut- gifter och hur de uppfattar sin ekonomiska situation.
Jundin väljer att sammanfatta sina resultat enligt följande:
10.
11.
12.
Barn och ungdom som grupp är i princip positiva till sparande om än inte lika positiva som vuxna. Äldre ungdomar är mer negativa till sparande än yngre ungdomar. ] 7-8 årsåldern börjar barnet uppfatta en funktion hos sparandet och börjar se sparandet som en strategi. Sparandet är kortsiktigt och oplanerat i ungdomsåren. Banksparandet och självständiga transaktioner ökar efter högsta- diet. Det viktigaste motivet för banksparande hos ungdomar är utgifts- kontroll, d v 5 att pengarna psykologiskt sett blir lästa. Viktiga sparmål är resor, kapitalvaror och kläder. Barn och ungdom uppfattar skillnader mellan olika inkomstkate-
gorier:
— Veckopengen uppfattas som disponibel. —- Pengarna på banken uppfattas vara låsta för en längre period. — Förvärvsinkomster sparas i större utsträckning än veckopeng- ar och barnbidrag.
Som grupp är barn och ungdomar nöjda med sin ekonomiska stan- dard. Gymnasieungdomar och pojkar är dock inte lika nöjda med sin ekonomiska standard som yngre ungdomar och flickor. Enligt en jämförande studie minskade ungdomarnas konsumtion mellan åren 1977 och 1985. Flickornas konsumtion minskade mer än pojkarnas. Den kraftigaste minskningen hade skett i andelen ungdomar med utgifter för alkohol, tobak och dans-/biobesök. Flera studier visar stora skillnader i konsumtionsmönster och sparvanor mellan pojkar och flickor:
—- Pojkar är generellt mer materiellt inriktade än flickor. — Pojkar äger mer och har större utgifter än flickor. — Flickor strävar efter större självständighet än pojkar. — Flickor är mer ekonomiskt informerade än pojkar.
Avslutningsvis diskuterar Jundin olika åtgärder som kan prövas för att stimulera barn och ungdom till sparande. Därvid används de psykolo- gisk och beteendevetenskaplig forskningsresultaten som bakgrund.
l. Informationsåtgärder riktade till barn och ungdomsgrupper bör anpassas efter gruppernas intressen och konsumtionsmönster. Bl a bör skillnader i flickors och pojkars konsumtionsstil beaktas. Kompletterande informationsåtgärder till framför allt småbarns föräldrar. Forskningsrön tyder på att föräldrarna är viktiga fostra- re på sparandeområdet.
Gemensamma och samstämmiga stimulansåtgärder banker/Spar- delegation i form av nya barn- och ungdomskonton, anpassning av banklokaler etc. Sparfrämjande åtgärder bör utgå från att inte minst barn är impul- siva. Eftersom impulsivitet i dagens samhälle på många områden uppmuntras bör man instället för att minska impulsivitetsgraden
hos barn ta tillvara den. Vid inlärning av sparvanor kan detta göras genom att introducera sparformer som möter det impulsiva barn- et. På det viset kan också successivt och på barnets villkor ett mer reflektivt ekonomiskt tänkande läras in.
5. Sparfrämjande åtgärder bör utgå från att unga barn prövar och lär in beteenden genom rollekar. 6. Ungdomarnas intresse för att arbeta bör tas tillvara. Ökade arbets- inkomster ökar ungdomarnas förutsättningar för att spara och att därmed lära in positiva sparvanor.
7. Sparfrämjande åtgärder bör lära ungdomar att banksparande är en strategi.
Under senare år har banker och på senare tid framförallt Spardelega- tionen riktat information till barn och ungdom för att fostra till goda sparvanor och vidmakthålla dessa. Speciellt vad beträffar informations- åtgärder har Spardelegtionen utarbetat speciella material såsom video- filmer, seriehäften, tidningar, faktahäften, dataprogram samt lärare- och föräldrahandledningar riktat mot mellanstadie- och högstadiet samt gymnasiet. Denna information tillsammans med de aktiviteter som vid- tagits i samband med implementering av denna faller under flera av de åtgärder som Jundin föreslår. Vidare har delegationen tidigare föreslaget att ett ungdomssparande skulle inrättas. Emellertid har något sådant inte inrättats. Däremot har ett bosparande för ungdomar från 16 år (ungbo- nus) införts.
6.5. Sammanfattning
I detta kapitel har vi diskuterat sparandet ur ett hushållsperspektiv. Det föreligger ett klart omvänt ”U”-liknande samband mellan ålder och real- kapitalinnehav samt skuldsättning vilket indikerar att livscykelövervä- ganden spelar stor roll för hushållens portföljval. Även inkomstens stor- lek har stor betydelse för vilken typ av förmögenhetstillgång hushållen väljer att hålla. Sammansättningen av hushållens förmögenhet påverkas också av individernas skattesituation vilket visar att avkastningsövervä— ganden år av betydelse för hushållens portföljval.
Huruvida hushållens val av tillgångar och skulder påverkas av skatte- systemet är en viktig fråga ur såväl fördelnings- som stabiliseringssyn- punkt. Personer med höga inkomster och stora förmögenheter har t ex större möjlighet att genom skatteplanering utnyttja ojämnheterna i den nuvarande kapitalbeskattningen. I den utsträckning som skattesystemet gynnar skuldsättning och missgynnar finansiella placeringar minskar dessutom stabiliseringspolitikens möjligheter.
De beräkningar av den effektiva skattebelastningen för avkastningen på olika sparformer kan sammanfattningsvis sägas bekräfta den gängse bilden av en betydande ojämnhet i beskattningen av olika tillgångar. Även vid frånvaron av inflation har skattesystemet gynnat sparande i villor och varaktiga konsumtionsvaror på bekostnad av finansiellt spa-
rande i bank och aktier. Vid höga inflationstakter blir denna diskrimine- ring av finansiellt sparande visavi fastighetsinnehav och investeringar i varaktiga konsumtionsvaror än mer uppenbar. Detta gäller inte enbart för svenska sparare. För en sparare med genomsnittsinkomst och möjlig- het till lånefinansiering har skattesystemet i de nordiska länderna gynnat placeringar i obligationer, aktier och egna hem. Den skattemässiga för- delen av dessa portföljval har även förstärkts av inflationen. Ett extrem- fall utgörs av skillnaden mellan banksparande och en placering i bo- stadsrättslägenhet. Den effektiva skattesatsen är för den förstnämnda tillgången 260 procent och för den andra 5 procent! Asymmetrin i skatte- behandlingen av hushållens olika sparformer framkommer med all önsk- värd tydlighet.
1 kapitlet presenteras en statistisk undersökning av hushållens port- följval. I denna framkommer bl a att en enprocentig skatteökning resul- terar i att hushållens efterfrågan på inteckningsskulder och andra skulder skulle öka med 3,7 respektive 5,1 procent. Med hjälp av modellen beräk- nas att en marginalskattesänkning med drygt 3 procentenheter resulterar i att det 5 k referenshushållet minskar sina totala skulder med 27 694 kr från 141 448 kr till 114 754; dvs en minskning med nästan 20 procent!
I analysen framkommer stora skillnader mellan olika hushållstyper. Ett genomgående mönster är att gruppen tjänstemän med högre utbild- ning ”blåser” upp sin bruttoförmögenhet genom ökad skuldsättning, me- dan arbetare i betydligt mindre utsträckning väljer att skuldfinansiera olika placeringar.
De presenterade resultaten ger stöd åt hypotesen att skattesystemet har betydande effekter på hushållens portföljval. Denna slutsats kan sägas vara den ur ekonomisk-politisk synvinkel kanske mest intressanta effek- ten. Höga marginalskatterna tycks leda till en hög skuldsättning hos hus- hållen. En sänkning av marginalskatten kan därför väntas leda till mins- kad skuldsättning men också till en minskad efterfrågan på egna hem. Vidare framkommer som väntat att placeringen av sparade medel varie- rar systematiskt med ålder, civilstånd, utbildning och socioekonomisk ställning. Förmögenhetens sammansättning bestäms således till en del av livscykelöverväganden.
De 5 k ”förmögenhetsförvaltarnas” sparande skulle öka om avkast- ningen förbättrades. Gruppen "målsparare" skulle kunna stimuleras ge- nom att skapa sparformer för mer långsiktiga mål och kanske också skapa fullvärdiga långsiktiga sparmål. Hälsoresor, bättre sjukvård och bostäder är tänkbara exempel. Även för denna grupp bör en förbättrad avkastning kunna ge effektet. För den tredje gruppen av sparare, ”buf- f ertspararna” bör information som riktar sig till och understrycker beho- vet att spara för oförutsedda händelser kunna ha effekt.
Vidare framkommer ett förslag om att Penninglotteriet och Tipstjänst skulle kunna skapa nya sparformer! I och med att det finns ett negativt samband mellan sparande och spel på tips och lotterier skulle t ex erbju- dande om god ränta på icke utagna vinster kanske fördröja uttagningen av dessa.
Sparstimulerande åtgärder till barn och ungdom måste vara väl anpas- sade till gruppernas intresse. Alla skall således inte skäras över en kam. Komplettrande information skall gå till föräldrar då man kan förvänta sig att det är i hemmet sparvanor grundlägges. Vidare rekommenderas gemensamma och samstämmiga stimulansåtgärder från Spardelegatio- nen och bankerna i form av nya barn- och ungdomskonton.
7. Slutsatser och rekommendationer
Detta sista kapitel i betänkandet inleds med en sammanfattning av de viktigaste slutsatserna från delegationens analys av hushållens sparbete- ende. I de följande avsnitten diskuteras skattesystemet och sparandet samt Spardelegationens förslag till förändringar. Vidare diskuteras pensionssystemet samt Skolsparande. Kapitlet avslutas med en genom- gång av behovet av förbättringar av det statistiska grundmaterialet.
7.1. Sammanfattning av betänkandet
I detta betänkande har huvudsakligen hushållens sparande analyserats. I kapitel 2 diskuterades hushållssparandet och det totala nettosparandet i den svenska ekonomin. För att uppnå en stabil ekonomisk utveckling och balans i utrikesbetalningarna måste det finansiella sparandet i eko- nomin öka. Någon större ökning av motsvarande sparande i företagssek- torn ärinte att förvänta då denna sektor också skall öka sina investering— ar. Inte heller den offentliga sektorn kan förväntas generera ett tillräck- ligt stort sparande, eftersom överskottet hos AP-fonderna kan komma att minska med rimliga antaganden om den framtida ekonomiska tillväxten. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv blir således utvecklingen av det finansiella sparande i hushållssektorn intressant.
7.1.1 Flödessparandet - nivå och fördelning
Analysen av hushållens aggregerade sparande utgår från ett sparbegrepp som benämns hushållens flödessparande. I flödessparande inkluderas hushållens finansiella och reala sparande samt deras nettoinvesteringari varaktiga konsumtionsvaror. Detta sparbegrepp skiljer sig från det i na- tionalräkenskaperna vedertagna ”hushållens sparande” i och med att hushållens nettoinvesteringar i varaktiga konsumtionsvaror ingår. En viktig förklaringsfaktor till utvecklingen och nivån för hushållens flö- dessparande är den reala inkomsttillväxten. Det föreligger en påtaglig positiv samvariation mellan inkomsttillväxt och flödessparkvot för stör- re delen av den period som analyseras.
Den långsiktiga utvecklingen av flödessparandet är också beroende av befolkningsutvecklingen och av hur pensionssystemen är anordnade. Av
genomgången i kapitel 3 framgår att hushållens flödessparande med all sannolikhet minskat som en följd av såväl existerande fonderande pensionssystem som de system som är baserade på fördelningsprincipen. Förändringarna i befolkningens sammansättning mellan 1950 och 1986 (med en ökande andel individer i populationen som kan förväntas upp- visa ett lågt eller negativt sparande) kan också ha bidragit till en långsik- tig minskning av hushållens sparande.
Av anlysen i kapitel 3 framgår också att de förändringar, inom bo- stadsfinansieringens ram, som har effekt på det totala sparandet i ekono- min är de som påverkar hushållens inkomster och därmed deras sparan- de och konsumtion. En minskning av avdragsrätten för skuldräntor och reducerade räntebidrag skulle få den största effekten. Dessa åtgärder minskar konsumtionen, realt sett. De kommer även att få effekt på hus- hållens sparande. Det minskade sparandet hos hushållen uppvägs dock av kostnadbesparingen och därmed den potentiella sparandeökningen i offentlig sektor.
Hushållens finansiella sparande har trendmässigt ökat sedan andra hälften av 1970-talet. Under första hälften av 1980-talet var detta sparan- de i huvudsak positivt. Denna uppgång i finansiellt sparande indikerar att hushållens förbrukning av reala resurser har minskat. Under 1970- talet, när detta sparande var negativt, utökades de disponibla inkomster- na med lån. Under 1980-talets fem första år valde hushållen - utöver att konsumera, nettoinvestera i egna hem, fritidshus och varaktiga konsum- tionsvaror — att spara finansiellt. Detta betyder, att hushållens förbruk- ning av reala resurser var lägre, till och med påtagligt lägre, än under 1970- talet.
Den förändrade relativa avkastningen mellan olika placeringsalterna- tiv till förmån för det finansiella sparandet är antagligen den faktor som är mest betydelsefull då det gäller att förklara inriktningen av hushållens sparande under 1980-talet. Utan sänkta marginalskatter och avdragsbe- gränsning av underskottsavdrag skulle knappast hushållens icke-finansi- ella sparande ha minskat så drastiskt som faktiskt har skett. En viktig förklaring till de minskade nettoinvesteringarna i egna hem och fritids- hus är såldes skattereformen under början av 1980-talet. Naturligtvis har även utvecklingen av inkomsterna under 1980-talets början betydelse.
Den förändrade relativa avkastningen mellan finansiella och icke-fi- nansiella investeringar är viktig att beakta, när liberaliseringen av kredit- marknaden diskuteras. Tendensen till en större ökning i finansiella till- gångar jämfört med skuldsidan är också en avspegling av avkastningsfö- rändringen. Finansiella tillgångar har givit en så bra avkastning att det i vissa fall har lönat sig att lånefinansiera dessa. Detta fenomen samman- hänger med skattesystemets konstruktion och möjligheter till 5 k skatte- arbitrage. Analysen i kapitel 3 tyder dock på att avregleringen av kredit- marknaden har bidragit till att öka konsumtionen för 1987 och eventuellt även för 1988. Den kraftiga ökningen av hushållens skuldkvot, som följt på denna avreglering, får bedömas som en anpassning av bruttoförmö- genheten och är således av engångskaraktär.
En annan viktig faktor bakom förändringen av sparandets fördelning är inflationstakten. Med det existerande skattesystemet betyder ökad in- flation att hushållens icke-finansiella sparande gynnas på bekostnad av det finansiella. För att uppnå ett ökat finansiellt sparande bland hushål- len är en huvudförutsättning, givet nuvarande skattesystem, att infla- tionstakten pressas tillbaka.
7.1.2. Sparandet ur ett hushållsperspektiv
För de enskilda hushållen är skuldsättningsgrad och innehav av realka- pital beroende av vari livscykeln de befinner sig. Av kapitel 6 framgår att det föreligger ett omvänt ”u-liknande” samband för hushållen mellan ålder, realkapitalinnehav och skuldsättning. Detta indikerar således att livscykelöverväganden spelar en stor roll för hushållens portföljval. Även inkomstens storlek har stor betydelse för vilken typ av förmögen- hetstillgång hushållen väljer att hålla. Sammansättningen av hushållens förmögenhet påverkas också av individernas skattesituation, vilket inne- bär att avkastningsöverväganden är av betydelse för hur hushållen place- rar sina förmögenhetstillgångar.
Huruvida hushållens val av tillgångar och skuldsättning påverkas av skattesystemet är en viktig fråga från såväl fördelnings- som stabilise- ringspolitisk synpunkt. Personer med höga inkomster och stora förmö- genheter har t ex större möjlighet att genom skatteplanering utnyttja ojämnheterna i den nuvarande kapitalbeskattningen. I den utsträckning som skattesystemet gynnar skuldsättning och missgynnar finansiella pla- ceringar minskar dessutom den stabiliseringspolitiska handlingsfriheten.
De beräkningar av den effektiva skattebelastningen för olika sparfor- mer som presenterats i kapitel 6 kan sammanfattningsvis sägas bekräfta den gängse bilden av en betydande ojämnhet i beskattningen av olika tillgångar. Även vid frånvaron av inflation har skattesystemet gynnat sparande i villor och varaktiga konsumtionsvaror på bekostnad av fi- nansiellt sparande i bank och aktier. Vid höga inflationstakter blir denna diskriminering av finansiellt sparande särskilt påtaglig. Detta är inte en- kom ett svenskt fenomen. Skattesystemen i de nordiska länderna har gynnat placeringar i obligationer, aktier och egna hem.
I en ekonometrisk analys av hushållens portföljval framkommer bl.a. att vid en enprocentig skatteökning skulle hushållens efterfrågan på in- teckningsskulder och andra skulder öka med 3,7 respektive 5,1 procent. En marginalskattesänkning med drygt 3 procentenheter resulterar i att det s k referenshushållet minskar sina totala skulder med nästan 20 pro- cent!
I analysen framkommer dock stora skillnader mellan olika hushållsty- per. Ett genomgående mönster är att gruppen ”tjänstemän med högre utbildning” ökar sin bruttoförmögenhet genom ökad skuldsättning, me- dan gruppen ”arbetare” i betydligt mindre utsträckning väljer att skuldfi- nansiera olika placeringar. Vidare är andelen aktier i portföljen för grup- pen "arbetare" respektive gruppen ”tjänstemän med högre utbildning”
ca 55 procent lägre respektive 80 procent högre än motsvarande portföl- jandel för undersökningens referenshushåll. Dessa siffror illustrerar att skilladerna i portföljval mellan olika hushållstyper är mycket markanta. Resultaten indikerar vidare att skattesystemet har betydande effekter på hushållens portföljval. Höga marginalskatter tycks leda till en hög skuld- sättning hos hushållen.
7.1.3. Sparbeteende
1 den analys av individernas sparbeteende som presenteras framhålls att de 5 k ”förmögenhetsförvaltarnas” sparande och finansiella placeringar skulle öka och ytterligare stimuleras vid en förbättrad avkastning. En grupp som benämns ”målsparare” skulle kunna stimuleras till ökat spa- rande dels av en förbättrad avkastning, dels om sparformer för mer lång- siktiga sparmål skapades. För den tredje gruppen av sparare - ”bufferts- pararna” - bör information som riktar sig till och understrycker behovet att spara för oförutsedda händelser kunna ha effekt.
Det är viktigt att information om sparstimulerande åtgärder till barn och ungdom är anpassad till gruppernas intresse. Alla bör således inte skäras över en kam. Kompletterande information bör gå till föräldrar då man kan förvänta sig att det är i hemmet som barns och ungdomars sparvanor grundlägges.
7.1.4. Avgörande fakta
Hushållens flödessparande bestäms i första hand av inkomsttillväxten, pensionssystemens utformning och befolkningsutvecklingen. En viktig faktor bakom sammansättningen av sparandet har visat sig vara avkast- ningen på de olika sparformerna. Utvecklingen under 1980-talet med minskad inflation, marginalskattesänkningar och höjda nominalräntor har gynnat hushållens finansiella sparande på bekostnad av det icke- finansiella sparandet.
Denna iakttagelse styrks också av observationer utifrån individdata. Skattesystemet har betydande effekter på hushållens portföljval. Höga marginalskatter tycks leda till en hög skuldsättning hos hushållen. En sänkning av marginalskatterna kan därför väntas leda till minskad skuldsättning men också till en minskad efterfrågan på egna hem.
Sammansättningen av de svenska hushållens sparande (i finansiellt och icke-finansiellt sparande) är på intet sätt unik. Vid en internationell jämförelse framgår att både Norge och Danmark samt USA och Storbri- tannien haft en likartad utveckling av sammansättningen av hushållens sparande under 1980-talet.
Det svenska skattesystemet utpekas ofta som en viktig och kanske den viktigaste faktorn bakom inriktningen av sparandet. Det har framkom- mit att kapitalbeskattningen och inflationsutvecklingen i kombination lett till en diskriminering mellan olika former av sparande. Ojämnheter i kapitalbeskattningen uppkommer som en följd av en blandning av nomi- nella och reala regler. Aktier och banksparande beskattas nominellt och
missgynnas i förhållande till tex sparande i egna hem och i varaktiga konsumtionsvaror som är lindrigt beskattade eller Obeskattade. Fram— gent i detta kapitel kommer skattesystemets effekter på hushållens spa- rande att diskuteras mera ingående och i detta sammanhang förordar Spardelegationen vissa sparstimulerande förändringar i skattereglerna.
7.2. Skattesystemet och sparandet
En ökad realavkastning, efter skatt på finansiella tillgångar bör medföra att sparandet ökar. Viktiga bestämningsfaktorer till den reala avkast— ningen, efter skatt är nominalränta, inflation och marginalskatt. Ett sätt att öka denna avkastning är naturligtvis att minska inflationen. Med vårt nuvarande skattesystem, som huvudsakligen bygger på nominalistiska principer, men med inslag av reala beskattningsprinciper, betyder i regel en ökad inflation att den reala avkastningen, efter skatt på olika finansi- ella placeringar minskar.
Ett annat sätt att öka den reala avkastningen är att sänka beskattning- en. Därmed är vi inne på marginalskatternas effekt på sparandet. En sänkning av marginalskatterna skulle få en positiv effekt på avkastning- en. Vidare skulle sänkta marginalskatter få den effekten att det blir dyra- re att låna. Effekten borde bli, vilket även de tidigare refererade studier- na visar, att sparande i finansiella tillgångar ökar samtidigt som nettoin- vesteringar i egna hem, fritidshus och varaktiga konsumtionsvaror mins- kar.
En minskning av marginalskatten innebär också att underskottsavdra- gen blir mindre värda för hushåll som har ett eget hem. Det blir dyrare att bo i det egna hemmet och denna kostnadsökning kommer att minska sparandet. Sparandeminskningen hos hushållen kommer dock att vara marginell mot den kostnadsbesparing och därmed sparandeökning som sker i offentlig sektor.
En sänkning av marginalskatterna skulle även få en typ av engångsef- fekt på sparandet motsvarande den effekt som avregleringen av kredit- marknaden har haft på kreditgivningen till hushållen. Effekten skulle dock gå i motsatt riktning och minska hushållens kreditefterfrågan. I kapitel 3 framkom att hushållens skuldkvot bl a bestäms av marginal- skatter och avdragsmöjligheter. Ju högre marginalskatter och högre av- dragsrätt för skuldräntor desto högre tenderar hushållens skuldkvot att bli. En nedjustering av skuldkvoten lär således följa med en marginal- skattesänkning. Effekten skulle bli en positiv engångseffekt på det finan- siella sparandet via ett ökat amorteringssparande. Detta sker när hushål- len justerar sina skulder till den nivå som är förenlig med bl a de nya skattebestämmelserna. Sänkta marginalskatter leder således till att hus- hållen med stor sannolikhet minskar sin skuldsättning.
Nästa fråga är hur olika slag av kapitalinkomster skall beskattas. Skall dessa beskattas med samma skattesats (neutral beskattning) eller med olika skattesatser? En följd av att olika kapitalinkomster beskattas olika
blir att det uppkommer möjligheter till 5 k skattearbitrage. Ett typexem- pel på ett sådant är att man genom att belåna aktier omedelbart erhåller ett ränteavdrag medan avkastningen i form av kapitalvinst (realisations- vinst) beskattas med en lägre skattesats och vid ett senare tillfälle. Ett annat exempel är allemanssparandet som också kan finansieras med hjälp av lånade pengar och ändå ge en positiv nettoavkastning för inne- havaren. Som framgått av tex kapitel 5 ovan, har det under hela 1970- talet och 1980—talet funnits ett flertal möjligheter till skattearbitrage som en följd av olikheter i beskattningen. En övergång till ett skattesystem med samma beskattning av olika former av kapitalinkomster innebär att abitragemöjligheter försvinner eller kratigt reduceras. Minskar arbitra- gemöjligheterna bör detta leda till att utlåningen till hushållen också reduceras.
Egentligen är det inte bara inkomst av kapital samt realisationsvinster på kapital som bör bilda en enhetlig inkomstkälla. [ en framtida skattere- form bör i princip inkomstslagen inkomst av kapital, inkomst av annan fastighet (schablontaxerade fastigheter) och inkomst av tillfällig förvärs- verksamhet integreras till ett inkomstslag.
För den enskilde spararen fyller beskattningen också en viktig försäk- ringsfunktion. Skatten påverkar portföljvalet via motverkande effekter på risk och avkastning. En konsekvens av detta är, som nämnts, att även om den förväntade aktieavkastningen beskattas hårdare än t ex den för- väntade avkastningen på varaktiga konsumtionsvaror behöver detta inte innebära att sparande i aktier är diskriminerat. Genom t ex företagsbe— skattningens regler om förlustutjämning och den personliga kapitalin- komstbeskattningens regler om avdrag för realisationsförluster bär såle- des staten en del den risk som företag och sparare tar vidt ex placeringari aktier.
Ett argument i den skattepolitiska debatten är att vi behöver en likfor- mig neutral beskattning av olika typer av sparande som inte snedvrider resursallokeringen. Med samma effektiva skattesats för alla typer av spa- rande får spararnas preferenser slå igenom i resursallokeringen. Men detta argument har inte generell giltighet. Under vissa förutsättningar är det nämligen samhällsekonomiskt fördelaktigt att beskatta riskabla in- vesteringar lindrigare än placeringar i ”säkra” tillgångar. För att förmå de privata placerarna att investera i riskabla, men samhällsekonomiskt lönsamma, projekt krävs det att skattesystemet premierar risktagande framför placeringar i t ex bank och statsobligationer.
Hur olika slag av kapitalinkomster skall beskattas är en normativa och politisk fråga. Det finns situationer när effektivitetsaspekten motiverar en likformig kapitalinkomstbeskattning likväl som situationer när den motiverar en olikformig beskattning. Beroende på typ av risk, möjlighet till diversifiering samt skillnader i riskaversion mellan staten och de pri- vata placerarna går det att finna fall när riskabla tillgångar bör beskattas antingen hårdare eller mildare än säkra tillgångar. Utifrån rent teoretiska utgångspunkter går det sålunda inte att finna något entydigt stöd för någon av de här nämnda normerna.
7.2.1. Neutral beskattning
Nu har det inte fallit på Spardelegationens lott att utreda kapital- och inkomstbeskattningen. Detta görs av en särskild offentlig utredning. Detta behöver dock inte hindra oss från att ha vissa principiella synpunk- ter. Ett flertal av vår expertrapporter har dock påvisat ett samband mel- lan skattesystemet och hushållens sparande. Reala placeringar typ egna hem, fritidshus och varaktiga konsumtionsvaror har gynnats på bekost- nad av finansiella. Detta är en följd av att skattesystemet inte beskattar denna typ av tillgångar på ett neutralt sätt. En uppenbar slutsats blir att en övergång till ett skattesystem som beskattar olika sparformer mer neutralt sannolikt kommer att öka hushållens placeringar i finansiella tillgångar och minska deras placeringar i reala tillgångar.
En mera neutral beskattning av hushållens sparande skulle naturligtvis medföra en reducering av de möjligheter till skattearbitrage nuvarande system erbjuder. Kombineras den neutrala beskattningen med sänkta marginalskatter kommer sannolikt hushållen att välja att placera mer av sitt sparande i finansiella tillgångar. Den direkta effekten av sänkta mar- ginalskatter gynnar säkra placeringar som bank- och obligationssparan- de samtidigt som reala placeringar missgynnas. Effekten på sparande i mera riskfyllda tillgångar är inte entydig; som tidigare framhållits leder en sänkning av marginalskatten till en höjning av såväl avkastning som risk.
7.2.2. Fördelningsaspekter
Samtidigt som den sänkta marginalskatten stimulerar till ett ökat finansi- ellt sparande uppkommer frågan huruvida en reform som strävar efter en neutral beskattning av hushållens sparformer kommer att gynna högin- komsttagare och förmögna hushåll. Begränsar vi frågan till att enbart gälla beskattningen av kapitalinkomster är det nuvarande skattesyste- met, med sin formella progresivitet, de facto nästan regressivt." Systemet har givit en del skatteinkomster från hushåll med låg skattebetalningsför- måga medan hushåll med hög skattebetalningsförmåga har erhållit skat- telättnader. Ett av skälen till detta fenomen är underskottsavdragen för lån till bl a egna hem samt de omfattande arbitragemöjligheter med låna- de medel som systemet erbjudit.
Beträffande beskattning av kapitalinkomster medför således en re- form som går mot neutral beskattning att fördelningen mellan de som bär skatten förbättras. Reformen skulle med andra ord medföra att den ve- dertagna principen om skatt efter bärkraft skulle gälla för detta in- komstslag.
En skattereform har även indirekta effekter genom att påverka olika tillgångspriser. En sänkning av marginalskatter och en enhetlig skattebas
” Se Calmfors, L. m.fl, Nya spelregler för tillväxt, Konjunkturrådets rapport för 1986, SNS, Stockholm 1985. Denna undersökning påvisar att sambandet mellan hushållens bruttoinkomst (inklusive real kapitalinkomst och korrigerad med hän- syn till hushållens storlek) och den personliga inkomstbeskattningen av kapital är negativ.
för olika typer av inkomster som är förknippade med sparande kan för- ändra priserna för t ex egna hem och aktier. Detta påverkar såväl förmö- genhetsfördelningen som incitamentet för nysparande. I en expertrapport till SparutredningenlZ studeras verkningarna av att nuvarande kapitalbeskattningen i sin helhet ersätts av en real och likfor- mig förmögenhetskatt. Skattebasen utgörs av marknadsvärdet av hushål- lens och de finansiella institutionernas nettoförmögenheter. Den olikar- tade behandlingen av bl a kapitalvinster och direktavkastning, dubbel- beskattningen av aktiebolagsvinster samt de avskrivningsregler som av- viker från de ekonomiskt ”riktiga” avskrivningarna är därvid eliminera- de. Även räntebidragen till bostadssektorn är bortagna.
En övergång till detta nya skattesystem resulterar i att aktiestockens marknadsvärde i det närmaste fördubblas, samtidigt som priserna på egna hem faller. De finansiella institutionernas ägarandel kommer att öka. Fördelningen av den del av den privata förmögenheten som ägs direkt av hushållen kommer även att bli ojämnare. Detta sammanhänger med att i utgångsläget har de ”rika” hushållen en stor andel av den utelö- pande aktiestocken och en mindre andel egna hem i sin portfölj. Prisök- ningen på aktier resulterar i, utifrån den givna modellen, att de ”rika” hushållen kommer att bli ännu rikare.
En reformering av beskattningen av kapital kan få fördelningsmässigt sett positivt resultat i den meningen att den nuvarande regressiva effek- ten av kapitalbeskattningen försvinner. Beträffande den indirekta s k kapitaliseringseffekten av en skattereform (neutral real beskattning av hushållens sparformer) erhålls dock resultatet att de redan förmögna hushållen gynnas.
7.2.3. Förmögenhetsskatt
Den här diskuterade ”reala och likformiga förmögenhetsskatten” kan uppfattas som real och neutral beskattning av kapitalinkomster för hus- hållens samtliga tillgångsslag. En enprocentig förmögenhetsskatt kan tolkas som att en procentenhet av avkastningen på förmögenhetstill- gångarna går till skatt. Uppgår realavkastningen för hushållens samtliga tillgångsslag till 3 procent (vilken beskattas till ca 30 procent vid en real och neutral beskattning av kapitalinkomster för hushållens samtliga till- gångsslag) motsvaras detta således av en förmögenhetskatt på 1 procent.
Omvänt gäller att en neutral och real inkomstbeskattning av hushål- lens sparformer kan ses som ett alternativ till förmögenhetbeskattningen. Vid en skattereform kan denna skatt kanske bli onödig. Emellertid går det att finna argument för att ha kvar en förmögenhetsskatt.
Vår nuvarande förmögenhetsskatt kan näppeligen karaktäriseras som ”real och likformig”. Förmögenhetsskatten ger upphov till snedvridning-
'2 SeAg ell, J. och Edin, P.A, ”Skattesy stemet och hushållens portföljval”iAg ell, J., Edin, P..A och Kashefi, B., Hushallens portfoljval och formogenhetsfordelnmg, Expertrapport till Spardelegationens sparundersökning, Stockholm 1988
ar genom att endast omfatta vissa tillgångar samtidigt som vissa av de tillgångar som omfattas av skatten systematiskt undervärderas.13
Spardelegationen avser inte att här ge något detaljerat förslag beträf- fande en reformering av förmögenhetsbeskattningen utan snarare att väcka tanken. Det går naturligvis att tänka sig att även låta en reformerad förmögenhetsskatt utgå endast för individer eller hushåll med en netto- förmögenhet över en viss nivå. Systemet skulle desutom förenklas om man tillät ett grundavdrag. Sätts grundavdraget tillräckligt högt kan man eventuellt få positiva fördelningseffekter. Grundavdraget kommer ju att innebära att kapitalavkastningen för individer med nettoförmögenhet över grundavdragsnivån beskattas med en högre sammanlagd skattesats. En reformerad förmögenhetsskatt, med marknadsvärde som skattebas, kan sannolikt delvis neutralisera de fördelningseffekter som uppstår på såväl förmögenhets- som inkomstsidan när marginalskatterna sänks och Skattebasen för kapital breddas.
7.2.4. Den neutrala beskattningens konsekvenser
Ett skattesystem med neutral beskattning av hushållens sparformer för- utsätter att de avdragsmöjligheter för privata pensionsförsäkringar som existerar i vårt nuvarande skattesystem slopas. Ett alternativ är dock att bibehålla avdragsmöjligheten i nuvarande form samtidigt som avkast- ningen på detta sparande beskattas. Detta sparande kan således betrak- tas som traditionell inlåning hos finansiella intermediärer. De försäk- ringsförpliktelser som i vissa fall är förknippade med privata pensions- försäkringar har inte med själva beskattningen att göra. Detta betyder att det inte finns något argument för att denna sparform skall vara exklusiv för försäkringsbolagen utan denna form av sparande bör även kunna erbjudas av det traditionella banksystemet.
Sammanfattningsvis rekommenderar Spardelegationen att nedaståen- de förändringar i skattereglerna övervägs. Dessa förändringar kommer att vara sparstimulerande i den meningen att hushållens finansiella spa- rande kommer att stimuleras.
Kapitalinkomster, schablontaxerade fastigheter samt realisationsvin- ster bildar ett inkomstslag som beskattas likvärdigt (vilket innebär att samtliga sparformer också beskattas likvärdigt)
Skattesatserna för inkomsten i det nya inkomstslaget sänks
Förmögenhetsskatten reformeras och utgår utöver en viss nivå (grun- davdrag) på marknadsvärdet på hushållens förmögenhetstillgångar
7.3 Pensioner och sparande
I kapitel 3 har vi diskuterat effekter av olika typer av pensionsförsäk- ringssystem. En slutsats härvidlag var att dessa pensioner har överfört
'3 Se du Rietz, G., Skatter och sparande, Expertrapport till Spardelegationens sparundersökning, Stockholm 1989
sparande från hushållssektorn till finanssektorn och till den konsolidera- de offentliga sektorn. Huruvida förändringen följer krona för krona är dock osäkert. Normalt brukar man hävda att en fonderad pensionsför- säkring och privat sparande är nära substitut.
Pensionssystem som bygger på fördelningsprincipen kan få betydande effekter på individernas livsinkomst. Enligt den studie som refereras till i kapitel 3 har ATP-systemet resulterat i en ökning av livsinkomsten för individer födda före mitten på 1940-talet. Yngre individer får, i genom- snitt, betala in mer i ATP-avgifter än vad de får ut i pension.
I ett pensionsystem som bygger på försäkringsmässiga principer överstämmer i princip nuvärdet av inbetalningarna med nuvärdet av utbetalningarna. Nu är emellertid ATP inget sådant pensionssystem. Som tidigare påpekats har inte ATP-pensionerna någon direkt koppling - möjligen indirekt - med de avgifter som levereras in till AP-fonderna mer än att dessa utgör kvalifikationsvillkor för individerna. ATP-syste- met utgår från en fördelningsprincip, precis som folkpensionen, vilket gör att det försäkringsmässiga synsättet inte går att tillämpa.
Huvudskälet till att vissa individer betalar in mer än vad de får ut av ATP-systemet är att de slår igenom det 5 k ATP-taket, vilket motsvarar 7,5 basbelopp. Med nuvarande regler kommer allt fler att passera igenom ATP-taket. Hur många som berörs och när detta sker sammanhänger med den ekonomiska utvecklingen. Eftersom ATP-pensionen enbart är värdebeständig kommer fler och fler att slå igenom taket ju snabbare den ekonomiska tillväxten är. I tabell 7.1 återges den projektion som riksför- säkringsverket har arbetat fram beträffande olika alternativ för tillväxten i realinkomst och andelen individer (kvinnor och män) med inkomst överstigande 7,5 basbelopp. 1980 uppgick denna andel till ca 5 procent. Trettio år senare, 2010, kommer denna andel att uppgå till nästan 35 procent vid en så måttlig tillväxttakt som 2 procent.
För de individer som kommer över ATP-taket innebär nuvarande reg- ler de facto att tilläggs- och folkpensionen fungerar som ett enhetligt pensionssystem som är oberoende av inkomsten. Denna, vad som kan kallas, baspension kommer att omfatta allt fler individer ju snabbare den ekonomiska tillväxten blir. En intressant fråga är huruvida dessa indivi- der som kvalificerar för baspension kommer att efterfråga ytterligare pensioner för att förskjuta sin köpkraft över livscykeln. Enligt det grund- läggande synsätt, som utgör denna utrednings grundsyn, kommer indivi- derna att välja att fördela sin konsumtion över sin livscykel. Med ekono- misk tillväxt kommer baspensionen att utgöra en allt mindre andel av livsinkomsten. Detta kan betyda att individerna kommer att efterfråga pensionsförsäkringar eller spara för pension i någon annan form. Om detta sker uppkommer frågan i vilken form detta skall äga rum. Skall den ökade efterfrågan på sparande för ålderdomen skötas av marknaden eller skall samhället gå in och framtvinga eller på annat sätt organisera detta? Om samhället skall gå in - på vilket sätt skall detta ske?
Det klassiska argumentet för att samhället skall gå in och ta ansvaret för medborgarna emanerar från vad som i den ekonomiska litteraturen
Tabell 7.1 Andel aktiva (kvinnor och män) med inkomst över 7,5 basbelopp (nuva- rande ATP—tak) vid fyra olika tillväxttakter för realinkomsterna.
Real årlig tillväxt i procent
0 1 2 3 1990 5,9 7,8 8,6 10,0 1995 4,9 9,7 12,2 18,4 2000 4,5 11,7 17,7 29,5 2010 3,9 15,2 34,7 58,8 2020 3,7 17,9 45,4 68,2 2030 2,9 29,5 69 4 82,6
Anm.: Förändring i andelar vid nolltillväxt har att göra med demografiska fakto- rer. Löneprofilerna och befolkningssammansättningen är given vid beräk- ningarna.
Källa: RFV Anser 198729
brukar benämnas ”merit wants”. Beträffande pensionssystem kan man argumentera för att samhället tvingar medborgarna till en viss nivå på pensionstryggheten. Ett enkelt och uppenbart skäl bakom detta patriaka- liska synsätt är att om inte medborgarna har en viss inkomstnivå under den tid de är pensionerade kanske samhället ändå måste bidraga med försörjningen. Ett av huvudskälen bakom framväxten av offentliga pensionssystem är just att det har antagits att stora delar av befolkningen inte klarat av att avsätta tillräckligt med resurser under sin yrkesverksam- ma period för att upprätthålla en rimlig standard under sin ålderdom.
I den allmänna debatten har olika förslag framlagts beträffande re- formering av pensionssystemen. De flesta av dessa förslag har haft att göra med kostnaderna för ATP-systemet och olika sätt att lösa dessa problem. Få debattörer har väckt frågan utifrån den synpunkt som är den intressanta för denna utredning, nämligen hushållens framtida efterfrå- gan på olika typer av pensionsförsäkringar.
Av flera skäl är det önskvärt att hushållens finansiella sparande ökade. Ett fonderat tilläggpensionssystem skulle bidraga till att förverkliga detta samtidigt som en sådan reform skulle förbättra den individuella trygghe- ten. Exakt hur detta skall utformas kräver emellertid ytterligare utred- ning och ligger utanför ramen för Spardelegationens arbete.
7.4 Skolsparande
Av de undersökningar som presenterats i kapitel 5 (som studerar indivi- dernas attityder till sparande) framkommer att information har en viktig betydelse. Dock skall det poängteras att effekterna av olika informa- tionsinsatser är av mera långsiktig karaktär. Detta sammahänger med att sparandet ofta förknippas med ett slags dygdigt beteende och goda egen- skaper. Information i sparandefrågor ges därför egentligen uppgiften att söka påverka livsstilar. Begreppet livsstil består i sig av ett sammanhäng-
ande mönster av beteenden där enskilda komponenter kan vara svåra att påverka. Uppgiften är således svår samtidigt som utrymmet åtgärder av etiska skäl kan vara begränsat, även med utnyttjande av metoder och insikter som modem psykologi kan ge. Detta utesluter inte att informa- tionsinsatser på sikt kan ha gynnsamma effekter på sparandet om de planeras på rätt sätt.
Konsekvensen av att informationsåtgärderna har effekt först på lång sikt blir att de bör sättas in så tidigt som möjligt. Frågan är om dessa åtgärder även skall kombineras med faktiska sparstimulanser till ungdo- mar. Som tidigare nämnts i kapitel 5 har Spardelegationen riktat en stor del av sin verksamhet just mot barn och ungdomsgrupper. Av Jundins expertrapport framgår också det önskvärda i att särskilda sparformer inrättas för ungdomar. Den nyligen inrättade sparformen för ungdomar i åldern 16 till 28 år, Ungbonus, kan sägas vara ett steg på vägen för att fullfölja dessa intentioner. En möjlighet att gå vidare är att införa ett speciellt sparande riktat mot skolungdomar.
Spardelegationen avser att arbeta vidare med denna fråga. Förslag till hur eventuella sparstimulanser skall utformas är en fråga som bör disku- teras ingående med representanter för skolan, elever och föräldrar. Den- na inriktning kan ses som en naturlig forsättning på de aktiviteter som Spardelegationen hittills riktat mot skolorna. Om ett sparande inom sko- lans ram kommer till stånd bör detta ske integrerat med undervisningen kring sparande och andra ekonomiska frågor.
7.5 Det statistiska grundmaterialet
För att förbättra det statistiska underlaget för beräkningarna av hushål- lens finansiella sparande krävs en kvalitetshöjning av såväl den totala ' finansstatistiken som objektstatistiken över hushållens olika sparformer. Detta framgår av genomgången av det statistiska bakgrundsmaterialet i kapitel 4.
Beträffande mera generella åtgärder för att förbättra statistiken krävs att åtgärder sätts in för att på ett mer heltäckande sätt få in uppgifter från företagen. Kostnaden för dessa förbättringar beräknas till ca 1 miljon kronor. Av kapitel 4 framgår vidare att det är främst statistiken över innehavet av obligationer, icke-börsnoterade aktieri fåmansbolag, ande- lar i handelsbolag och traditionella aktiefonder som kräver en översyn. Den undersökning som föreslagits av styrgruppen för kapitalmarknads- statistiken (under bankinspektionens ledning) beträffande fördelning mellan olika sektorers sparande och förmögenhet i aktiefonder bör enligt Spardelegationen uppfattning snarast komma till stånd.
Det är också viktigt att särredovisa de ideella organisationer som betjä- nar hushåll och företag. Intresseorganisationer är pensions- och perso- nalstiftelser, arbetsmarknadsorganisationer, allmännyttiga och andra stiftelser, föreningar av olika slag, frikyrkoförsamlingar m m samt of- fentliga fonder. Enligt beräkningar som presenterades i kapitel 4 uppgick
för 1985 det finansiella sparandet för ett urval av dessa organisationer till ca 2,5 miljarder kronor. För detta år uppskattas hushållens finansiella sparande, inkl dessa organisationer, till 7,5 miljarder kronor. En tredje- del av hushållens finansiella sparande är således institutionaliserat i oli- ka typer av intresseorganisationer.
En ytterligare förbättring av det statistiska materialet skulle kunna göras om hushållens bostadsrätter ingick. För närvarande betraktas bo- stadsrättsföreningar som icke-finansiella företag och de andelar som hushållen besitter är således en fordran visavi företagssektorn. Denna omläggning påverkar dock förmögenhetsberäkningarna i större grad än bilden av hushållens sparande.
En omräkning av hushållens reala sparande genom att reparationer och underhåll omklassificeras som investeringar istället för konsumtion höjer denna reala sparkvoten och därmed även hushållens sparkvot, med ca 2 procentenheter under 1980-talet. Denna förändring i metod att kal- kylera det reala sparandet bör övervägas då det utifrån en ekonomisk synpunkt förefaller vara ett logiskt tillvägagångssätt.
Som nämnts uppskattas kostnaden för de generella åtgärderna att för- bättra statistiken att uppgå till ca 1 miljon kronor. Vad som krävs är en förstärkning av utredningsresurser motsvarande ca 3 mannaår. För att förbättra objektstatistiken krävs resurser för såväl engångsinsatser som för löpande kostnader. Vad gäller engångsinsatser uppskattas kostnaden för att förbättra obligationsstatistiken till 100 000 kronor. Vidare kommer de löpande kostnaderna för kvalitetshöjande åtgärder för posterna obli- gationer, bostadsrätter, icke-börsnoterade aktier, ”övrig-posten” samt redovisning av intresseorganisationernas pensionsfonder att uppgå till 400 000 kronor. Statistiska Centralbyrån föreslår också att man vart fem- te år gör en totalundersökning av intresseorganisationerna som betjänar hushållen. Kostnaden för denna undersökning uppgår till mellan 1 och 1,5 miljoner kronor.
Den totala kostnaden för att höja kvalitén på den här diskuterade statistiken uppgår således till drygt 2,5 miljoner kronor om alla åtgärder vidtas. Därefter uppgår de löpande kostnaderna under en fyraårs period till 400 000 kronor.
Spardelegationen ser positivt på att åtgärder vidtas för att förbättra det statistiska underlaget. Som tidgare nämnts är det viktigt för olika ekono- misk-politiska beslut att dessa kan baseras bästa möjliga statistiskta un- derlag. Beträffande finansräkenskaperna är det viktigt att resurser ställs till förfogande för en fortsättning och uppföljning av den kvalitetsöver- syn som sparundersökningen har initierat. För finansieringen av de dis- kuterade kvalitetshöjande åtgärderna föreslår Spardelegationen att kost- naderna bärs av instituten på kreditmarknaden.
Bilaga I
Direktiv Utredning om hushållssparandet
Bakgrund
Hushållssparandet har minskat under en längre tidsperiod. Under 1950- och 1960-talen varierade hushållens sparkvot mellan fyra procent och nio procent med ett medelvärde på drygt sex procent. Sparnivån var betydligt lägre under 1970-talet; i genomsnitt låg sparkvoten på knappt fyra procent. En kraftig försämring av hushållens sparkvot inträffade i början av 1980—talet och sparkvoten har sedan dess legat på en mycket låg nivå. Under de senste åren har hushållssparandet t o ni varit negativt.
Hushållens totala sparande brukar delas upp i två komponenter, fi- nansiellt och realt sparande. Utvecklingen för dessa skiljer sig åt mark- ant. Den finansiella sparkvoten, som var negativ under i stort sett hela 1970-talet, har förbättrats och varit svagt positiv under större delen av 1980-talet. Uppgången beror sannolikt på den starkt förbättrade avkast- ningen på finansiellt sparande.
Den reala sparkvoten, som låg stabilt runt fem procent under nästan hela 1970-talet, har däremot minskat markant sedan 1980. En domineran- de del av hushållens reala sparande utgörs av investeringar i egna hem och fritidshus. Nedgången i dessa investeringar är huvudförklaringen till nedgången i den reala, och därmed totala sparkvoten. Minskningen av hushållens nettoinvesteringar i små- och fritidshus inleddes 1980 och har pågått kontinuerligt sedan dess. Under de två senaste åren har kapital- förslitningen inom denna sektor överstigit bruttoinvesteringarna, vilket innebär att den reala sparkvoten har varit negativ.
De svenska hushållens sparkvot är mycket låg i ett internationellt per- spektiv. För hela OECD uppgick den genomsnittliga sparkvoten till knappt 12 procent under perioden 1980-84. Variationerna mellan länder- na är emellertid betydande. I de nordiska länderna ligger sparkvoten på omkring fem procent, medan Italien, som har OECD:s högsta hushålls- sparande, uppvisar en sparkvot på omkring 20 procent. Till en del för-
svåras dock jämförelser av att hushållens sparande definieras olika i skilda länder. Vidare är naturligtvis hushållens behov av sparande bero— ende av den institutionella miljö de lever i. Omfattningen av avtalsenligt och lagstadgat kollektivt försäkringssparande har sannolikt betydande inflytande på hushållens sparbeteende. Sådana trygghetssystem är väl utbyggda i Sverige men definieras inte som hushållssparande i statisti- ken. Om dessa sparformer inkluderades i ett mått på hushållssparandet i Sverige, skulle hushållens sparkvot ha uppgått till närmare 11 procent i stället för 2,4 procent för perioden 1980-84.
Utvecklingen av hushållens sparkvot under 1980-talet har varit negativ i de flesta OECD-länder. Det finns dock ingen internationell motsvarig- het till den snabba nedgång av sparkvoten som registrerades i Sverige i början av 1980-talet. Dessutom låg OECD-ländernas genomsnittliga sparkvot under 1980-talet på en något högre nivå än under 1960-talet. I Sverige däremot är nuvarande sparkvot mycket låg även i ett historiskt perspektiv.
Trots sparandets stora betydelse är emellertid kunskaperna om struk- turen på hushållens sparande begränsade i flera avseenden. Kunskaper- na om såväl fördelningen av sparandet mellan olika hushållsgrupper samt hur sparandet är fördelat på olika tillgångsslag är otillräckliga. I detta sammanhang bör noteras den vitt skilda utvecklingen av hushållens sparande och deras förmögenhetstillväxt. Den senare har genom bl a stigande aktiekurser och fastighetspriser under senare år varit mycket stark, samtidigt som sparandet minskat.
Statistiken över hushållssparandet kännetecknas av betydande brister. Eftersom hushållssparandet är en restpost i nationalräkenskaperna, sam- las en rad olika fel i statistiken upp i hushållssparandet. Under senare år har dessutom utvecklingen på flera områden bidragit till att öka osäker- heten om tillförlitligheten i statistiken. Den starka osäkerhet som för närvarande råder om kvaliteten på vissa statistikområden, hämmar möj- ligheterna att korrekt analysera den registrerade nedgången i hushållens sparkvot. Vidare inkluderas i hushållssektorn förutom hushåll även stif- telser, intresseorganisationer, ideella föreningar, egenföretagare m m. Den uppmätta sparkvotens utveckling styrs därmed delvis av andra fak- torer än hushållens beteende.
De senaste årens utveckling
Under de senaste åren har sparvillkoren förbättrats i flera avseenden. Inflationen har minskat starkt, realräntan har stigit, marginalskatterna har sänkts och en viss avdragsbegränsning har genomförts. Vidare har Sparfrämjande insatser av selektiv karaktär genomförts i syfte att öka sparandets avkastning. Hit hör introduktionen av skatte- och allemanss— parandet samt höjningen av sparavdraget.
Trots de förbättrade sparvillkoren har hushållens sparande utvecklats negativt. Ett flertal faktorer har sannolikt bidragit till denna utveckling. Den svaga ekonomiska utvecklingen, främst i början av åttiotalet, med sänkta eller stagnerande realinkomster har lett till att hushållen har för-
sökt hålla konsumtionen uppe genom att dra ned sparandet. Samtidigt har värdestegringen på aktier och fastigheter möjliggjort en intakt eller ökad nettoförmögenhet trots minskat sparande och ökad skuldsättning.
Under senare tid har avregleringen på kreditmarknaden sannolikt fri- gjort uppdämda köpbehov. Uppgången i konsumtionen beror dels på att tidigare ransonerade hushåll fått förbättrad tillgång till kreditmarkna- den, dels på ett behov att byta den stora mängd kapitalvaror som hushål- len införskaffade i mitten av 1970-talet. Till utvecklingen kan också ha bidragit den vanliga missuppfattningen att det blivit billigare att låna, eftersom de nominella räntorna har sjunkit. Vidare tycks reaktionen på förbättrade sparvillkor inte komma omedelbart utan med viss eftersläp- ning. Här finns möjligen en parallell till utvecklingen på 1970-talet, då ju hushållen inte snabbt drog ned sitt sparande trots försämrade sparvill- kor.
En annan faktor - som kan ha stor betydelse - är effekterna av att skattesystemet kännetecknas av bristande likformighet. I kombination med olika selektiva sparstimulanser har ett omfattande skattearbitrage blivit möjligt, dvs hushållen har kunnat tillgodogöra sig förmånerna ge- nom omplaceringar av sina tillgångar utan att behöva öka sitt totala sparande.
Tre områden i samhällsekonomin har under senare år framstått som centrala när det gäller att påverka sparbeteendet, nämligen skattesyste- met, bostadsfinansieringssystemet och pensionssystemet.
Sparandets reala avkastning påverkas starkt av skattesystemets ut- formning. Skattesystemets effekter på hushållens sparande behandlas i den utredning om reformerad inkomstbeskattning som nyligen tillsatts. Enligt sina direktiv skall utredningen bl a eftersträva en enhetligare kapi- talbeskattning i syfte att dels minimera möjligheterna till skattearbitrage, dels stimulera till ökat sparande och minskad skuldsättning.
Bostadsfinansieringssystemet har utvecklats för att stimulera bostads- byggandet och höja den allmänna bostadsstandarden. Därigenom har också tillgängligheten till bra bostäder ökat för grupper med begränsade resurser. Det är uppenbart att bostadsfinansieringssystemets utformning i hög grad påverkar hushållens sparbeteende. Anskaffning av bostad är sannolikt för de flesta människor ett av de beslut som har störst ekono- misk räckvidd under hela livstiden. Det nuvarande bostadsfinansierings- systemet ger emellertid endast svaga incitament för hushållen att spara.
Det tredje området av centralt intresse är trygghetssystemens inverkan på hushållens sparbeslut. Huvuddelen av pensionerna utbetalas idag via den offentliga sektorn (folkpension och ATP) eller via kollektiva pen- sionsförsäkringar (ITP och STP). Det förefaller troligt att detta är en väsentlig faktor bakom det låga hushållssparandet i Sverige.
Utredningsuppdraget
Hushållssparandet behöver öka av såväl samhällsekonomiska som pri- vatekonomiska skäl. Obalanserna i den svenska ekonomin medför att det
totala sparandet behöver öka för att finansiera den investeringsökning som är nödvändig för att långsiktigt bygga under en god tillväxt, samti- digt som ett varaktigt överskott i bytesbalansen skall etableras, vilket är nödvändigt om utlandsskulden skall kunna återbetalas. Det är rimligt att en del av denna sparandeökning sker i hushållssektorn.
Ur det enskilda hushållets perspektiv har bl a utredningar om social- hjälpstagare påvisat vikten av att ha en sparbuffert för oförutsedda hän- delser. Trots de höga ambitionerna i Sverige när det gällt att bygga upp ett omfattande och generellt trygghetssystem, uppkommer ändå situa- tioner i livet när människor behöver förlita sig på egna sparmedel. Det enskilda hushållet bör därför stimuleras till att bygga upp ett eget sparka- pital. Spardelegationen bör därför få i uppdrag att finna vägar som kan leda till ett ökat hushållssparande i Sverige.
Utredningen bör kartlägga vilka faktorer som påverkar hushållens sparande. Såväl makroekonomiska faktorer - såsom t ex realinkomstens och befolkningsstrukturens utveckling - som mikroekonomiska faktorer - såsom t ex det enskilda hushållets mål för sparandet och behov av buffert - bör analyseras av utredningen.
Delegationen bör lägga särskild vikt vid att analysera effekterna på husållens sparande av utvecklingen på de tre centrala områden som nämnts: skattereglerna, bostadsfinansieringen samt förändringar i fi- nansieringen av den sociala tryggheten. Vidare bör de senaste årens för- ändringar av hushållens ekonomiska förutsättningar analyseras. Hit hör exempelvis att belysa hur avregleringen på kreditmarknaden har påver- kat hushållens sparbeteende.
Spardelegationen skall även kunna behandla andra områden som den bedömer vara av relevans för hushållssparandets utveckling.
Vidare bör delegationen studera befintliga sparformer och - i den mån delegationen finner det påkallat - föreslå förändringar av dessa.
I uppdraget bör även ingå att kartlägga de statistiska problemen vad gäller registreringen och mätningen av hushållssparandet samt att, om så befinns påkallat, föreslå förändringar och förbättringar av befintlig stati- stik.
Det bör i uppdraget även ingå att kartlägga sparandets fördelning mellan olika hushålls- och inkomstgrupper liksom mellan olika ålders- grupper. Härvid bör även sparandets sammansättning och dess föränd- ring över tiden beskrivas.
I den mån delegationen så finner lämpligt bör den själv kunna ta initiativ till olika undersökningar och specialbearbetningar av tillgäng- ligt statistiskt material.
Spardelegationen bör ges stor frihet när det gäller formerna för utred- ningsarbetet. Den får också själv avgöra om den vill redovisa sina över- väganden samlat i ett betänkande eller successivt i flera betänkanden. Arbetet bör bedrivas skyndsamt och i, varje fall i sina huvuddrag, vara slutfört senast 1988.
Statens offentliga utredningar 1989
Kronologisk förteckning
1. Rapport av den särskilde utredaren för granskning av hotbilden mot och säkerhetsskyddet kring stats- minister Olof Palme. C. Beskattning av fåmansföretag. Fi. Integriteten vid statistikproduktion. C. Fasta Öresundsförbindelser. K. Samordnad länsförvaltning. Del 1: Förslag. C. Samordnad länsförvaltning. Del 2: Bilagor. C. Vidgad etableringsfrihet för nya medier. U. UD:s presstjänst. UD. . Särskild inkomsskatt för utländska artister m.fl. Fi. 10. Två nya treåriga linjer. U. 11.1-1ushållssparandet - Huvudsapport från Spardelaga- tionens sparundersökning. Fi.
CWH?MPWP
Statens offentliga utredningar 1989
Systematisk förteckning
Utrikesdepartementet UD:s presstjänst. [8]
Kommunikationsdepartementet Fasta Öresundsförbindelser. [4]
Finansdepartementet
Beskattning av fåmansföretag. [2] Särskild inkomsskatt för utländska artister m.fl. [9] Hushållsparandet - Huvudrapport från Spardelega- tionens sparundersökning. [11]
Utbildningsdepartementet
Vidgad etableringsfrihet för nya medier. [7] Två nya treåriga linjer. [10]
Civildepartementet
Rapport av den särskilde utredaren för granskning av hotbilden mot och säkerhetsskyddet kring statsminister Olof Palme. [1] lntegriteten vid statistikproduktion. [3] Samordnad länsförvaltning. Del 1; Förslag. [5] Samordnad länsförvaltning. Del 2: Bilagor. [6]
KUNGL. BIBL.
1989 -05 - 2 0 STOCKHOLM