10333. STOCKHOLM Tel: 08/ 763 22 20 Telefon 8'0—1200 (externt och internt) 08/ 763 10 05 1200—1600 (endast internt)

Produktion Libergraf Omslag Libergraf/ Design

ISBN 91-38—10471-7

ISSN 0375-250X Svenskt Tryck Stockholm 1990 030643

• Sida 5
•  Original

Förord.

Under senare år har det skett en ökad uppmärksamhet kring kriminaliteten i storstäderna. Den sociala kontrollen i storstäderna är svagare än på mindre orter. För ungdomar med sociala problem blir smäbrottslighet därför ofta en inkörsport till grövre brott. Behovet av ett effektivt brottsförebyggande arbete, som kräver markerade ingripanden tidigt, blir därmed särskilt viktigt i storstaden.

Storstadsutredningen har givit i uppdrag åt docent Per-Olof H Wikström att göra en studie av kriminaliteten i storstadsområdena. Föreliggande rapport kommer att ligga till grund för storstadsutredningens fortsatta överväganden.

Jan 0 Karlsson

• Sida 6
•  Original

INNEHÅLL

2.1 2.2

3.1 3.2 3.3 3.4

4.1 4.2 4.3 4.4

4.5

4.6

5.1 5.2 5.3

Introduktion ................................................................................................

Brottslighetens nivå .................................................................................

- Polisanmälda brott ................................................................................. - SCBs offer-undersökningar ..................................................................

Brottsligheten i storstadsbefolkningen ..............................................

Brottsutvecklingen i storstäderna 1968 - 1988 ............................

— Misshandelsbrott .................................................................................. - Skadegörelse ............................................................................................

- Stöldbmtt .................................................................................................. - "Storstadsbrotten"; rän, bostadsinbrott,bilstöld och tillgrepp urbil ...........................................................................................................

- Utvecklingen av våldsbrott och skadegörelse i Stockholms, Göteborgs och Malmös stadskämor ..............................................

- Brottstvecklingen efter kön och ålder ..........................................

Brottsligheten i stadsmiljön — exemplet Stockholm ..................... - Brottslighetens variationer mellan olika storstadsrniljöer ...... - Orsakerna till brottslighetens variationer i stadsmiljön .......... - Brottsutvecklingen i olika storstadsmiljöer ..................................

Sammanfattning och diskussion ............................................................

10 11 11 12

12

14 14 15 21

26 27

31 31 32 35

37

40

44

• Sida 7
•  Original

1 INTRODUKTION

I den här rapporten behandlas storstadskriminalitetens nivå, struktur och utveckling under den senaste 20 års perioden. Den kriminalitet som tas upp till behandling är brott mot person, skadegörelse och stöldbrott. Med storstäder menas; Stor-Stockholm, Stor—Göteborg och Stor—Malmö såsom dessa definierats för den statistik som produceras från SCB. Vissa skillnader i definition finns mellan olika statistikområden och mellan vissa tidsperioder men såvitt har kunnat bedömmas har de endast en mycket marginell inverkan på de sifferuppgifter som presenteras. Rapporten innehåller också specialanalyser av kriminaliteten och dess utveckling i Stockholms stad dvs. Stockholms innerstad och omgivande förortsområden (se Wikström.l990).

Det är välkänt från tidigare forskning att den s k traditionella brottsligheten (våld, skadegörelse och stöld), åtminstone i de 5 k västländerna;

' är större i städer än på landsbygd (t ex Christie m fl, 1965”) ' att brottsligheten tenderar att öka med stadsstorlek ( t ex van Dijk & Vivanen, 19782)) ' att vissa brottstyper (t ex rån och bostadsinbrott) tenderar att vara särskilt starkt koncentrerade till storstäder ( t ex Skogan, 19783”.

Det är resultat som visat sig hålla oavsett om de baseras på undersökningar av polisanmälda brott, självdeklarationsundersökningar (dvs intervju- undersökningar där de tillfrågade fått uppge sin egen brottslighet) eller offerundersökningar (dvs intervjuundersökningar där de tillfrågade fått uppge den brottslighet de utsatts för).

Det faller sig naturligt att se till stadens speciella karakteristika när orsakerna till stadens större kriminalitet söks. Staden har betecknats på många olika sätt; Weber talar om staden som en "marknadsplats" (Weber, 1966 s. 67); Lofland (1973) talar om staden som "en värld av främlingar". Dessa två karakteriseringar av staden kan sägas ha sin motsvarighet i två dominerande förklaringar till stadens mer omfattande kriminalitet:

' stadens större tillfällesstruktur ( tillgång på lämpliga brottsobjekt, ett utvecklat nöjesliv, ett högre frestelsetryck etc)

' stadens svagare sociala kontroll ( lägre upptäcktsrisk, lättare att leva som social avvikare. jordmån för brottsdelkulturer etc)

1 en artikel, som blivit mycket inflytelserik inom den kriminologiska forskningen vad beträffar analyser av den traditionella brottslighetens utveckling, hävdade Cohen & Felson (1979) att det finns tre minimikrav för att ett brott av de typer som diskuteras här (dvs våld, skadegörelse och stöld) ska komma till stånd. Det krävs:

en motiverad gärningsman ett lämpligt brottsobjekt/brottsoffer ' avsakand av effektivt skydd/övervakning.

De hävdade vidare att det kan räcka med förändringar i någon av dessa tre komponenter för att brottsligheten skall förändras kraftigt (t ex öka). Det problem som Cohen & Felson arbetade med var att förklara varför brottsligheten ökat så kraftigt under lSOO-talets senare hälft i USA (en utveckling som också skett i övriga västländer inkl Sverige) trots att levnads

1) Självedeklaratlonsundersökning från Norge. 2) Olferundersökning från Holland. 3) Undersökning av polisanmälda brott från USA.

• Sida 8
•  Original

förhållandena förbättrats kraftigt. Deras svar blev att det var förändringar i amerikanarnas levnadssätt (rutinaktiviter) som var den huvudsakliga förklaringen, och framförallt att vardagsaktiviterna allt mer flyttats från hemmet till platser utanför hemmet. Detta skulle ha sin betydelse för brottsökningen genom att det blev ett större ”utbud" av lämpliga brottsobjekt/brottsoffer för de potentiella gärningsmännen och att skyddet av dessa minskade (med det antagande Cohen & Felson gör att skyddet är sämre utanför hemmet). Dessutom lämnades hemmen i större utsträckning obevakade (t ex genom kvinnors allt större inträde i yrkeslivet). Poängen med Cohen & Felsons resonemang är att mängden motiverade gärningsmän inte nödvändigtvis måste öka (de kan t.o.m. minska) för att vi ska få en kraftigt brottsökning. det räcker med om möjligheterna att framgångsrikt utföra brott väsentligt ökar. Aven om Cohen & Felsons egen analys av brottsutvecklingen i USA lämnar en hel del frågetecken (som jag inte ska gå in på här) har deras enkla grundmodell för analys kommit att visa sig mycket fruktbar, inte bara när det gäller att studera brottsutvecklingen, utan också vad gäller att studera brottslighetens variationer i tid (i veckan. på dygnet) och rum (mellan olika geografiska områden).

Det ligger utanför tidsramen för den här rapportens framställan att ingående analysera relationen mellan vardagslivets utveckling och förändringar i Sverige och dess relation till brottslighetens utveckling och förändringar. Cohen & Felsons modell kan dock tjäna som en lämplig utgångspunkt för diskussion av de resultat som redovisas.

2 BROTTSLIGHETENS NIVÅ

1 det här avsnittet jämförs brottsnivån i de olika storstäderna och riket i övrigt vad beträffar polisanmälda brott och utsatthet för brott som den uppgivits i SCBs offerundersökningar.

2.1 Polisanmälda brott.

En jämförelse av den polisanmälda brottsligheten 1988 mellan storstäderna och övriga riket visar (se Tabell 1);

o att brottsnivån är väsentligt högre i storstäderna än i riket i övrigt

. att skillnaderna i brottsnivå tenderar att vara större för stöldbrotts- ligheten än för skadegörelse- och våldsbrottsligheten.

. att skillnaderna är särskilt stora för vissa brottsyper dvs. rån. bostads— inbrott och stöld av och ur bilar.

' att Stor-Stockholm generellt sett har den högsta brottsnivån av storstäderna, undantagen är att Stor—Göteborg har en något högre nivå bostadsinbrott. och Stor-Malmö har en högre nivå av butiks- snatteri/stöld än Stor-Stockholm.

' att Stor-Malmö, som är den minsta av storstäderna, i många fall har en högre brottsnivå än den betydligt större staden Stor-Göteborg.

Det kan vara särskilt intressant att notera att det är

' den grövsta tillgreppsbrottsligheten som uppvisar störst skillnad mellan storstäderna och övriga riket.

Specialundersökningar av den polisanmälda brottsligheten i Stockholm har t ex visat att bland kända gärningsmän för dessa typer av brott (bostadsinbrott, tillgrepp av och ur bil, men även för rånen) är inslaget av narkotikamissbrukare och tidigare tungt kriminellt belastade bland gåmingsmännen mycket stort, och mycket större än för de brottstyper där skillnaden mellan storstäderna och riket i övrigt är mindre (se

• Sida 9
•  Original

Wikström,1990). 1 den utredning som Socialdepartementet gjorde om de tunga narkotikamissbrukets variationer bl a mellan olika län är 1979 (den sk UNO undersökningen) redovisas att antalet tunga narkotikamissbrukare är störst i storstadslänen (se Ds S 1980:11 s. 24). Det är möjligt, och snarast troligt, att det samma gäller för det tyngre alkoholrnissbruket. En möjlig tolkning är att andelen personer med tyngre kriminalitet och missbruk är större i storstäderna än i övriga riket och att det är detta som återspeglas i de större nivådifferensema mellan storstäder och övriga riket för den grövsta stöldbrottsligheten.

TABELL 1 Anmälda brott i storstäderna och övriga riket 1988. Alla brott mot brottsbalken samt vissa utvalda brotts- kategorier. Per 10.000 inv. 15- år.

Brott Stor- Stor- Stor— Övriga Diff ant Stockholm Göteborg Malmö Riket ggr. Sthlm /Övr. riket

Misshandel” 81 64 74 50 1.6

Därav;

Misshandel mot

kvinna av bekant. 22 16 19 14 1.6

Misshandel mot

man av obekanta. 35 27 28 17 21

Billbordade mord/

dråp & misshandel

med dödlig utgång” 0.29 0.27 0.31 0.18 1.6 Rån 14 11 10 3 4.7 Våldtäkt!” 2.7 2.6 2.3 1.6 1.7 Skadegörelse 156 131 148 112 1.4 Bostadsinbrott 50 58 50 18 28 Övriga inbrott. 253 189 2tB 130 1.9 Butlkssnatteri/ stöld. 130 & 155 67 1.9 Biltillgrepp 188 150 & 53 3.5 Stöld från bil 405 333 358 139 29

Alla brottsbalks—

brott. 2124 1688 1927 1097 1.9

Källor: Beräkningar från uppgifter över anmälda brott i Statistiska meddelanden R 12 SM 8901 och befolkningsstatlstiken från SCB. NOTERA: Uppgifterna är per 10.000 inv 15 år och äldre .

' Grov + annan misshandel och inkl mord och dråp. ” angivet med två decimaler. '” angivet med en decimal.

• Sida 10
•  Original

Det kan också vara värt att notera från Tabell 1 att;

' skillnaden mellan storstäderna och övriga riket är större vad beträffar den misshandel mot män som utförs av obekanta, än den misshandel mot kvinnor som utförs av bekanta.

Detta resultat är i linje med att skillnaderna mellan storstäder och det övriga riket vad beträffar det 5 k gatuvåldet (vilket som regel utspelas mellan obekanta män) är större än vad beträffar våldet inom den privata sfären (där en stor del är fall där kvinnor misshandlas av bekanta).

Detta är också i överenstämmelse med resultaten från en jämförande undersökning (Wikström,1990b) av polisanmäld misshandel uppdelade efter brottens sociala sammanhang i Stockholm 1982 och i ett urval av medelstora och små städer samt små orter och landsbygd 1978 (se Tabell 2). Det faktum att Stockholmsdata härör från 1982 och övriga data från 1978 stör inte jämförelsen nämnvärt, annat än möjligen att Stockholmssiffroma är marginellt högre än vad de sannolikt hade varit om dessa också avsett 1978.

TABELL 2 En jämförelse av polisanmälda misshandelsbrott (grov + annan inkl mord/dråp) efter socialt sammanhang i Stock- holms stad 1982, samt i ett urval av medelstor och små städer, samt små orter och landsbygd 1978. Per 10.000 invånare. SSc—151335?- ______ s _tSc—Eh'är—n—s— "_Niädäsiör—a _____ Små—städe?___£a_n—d_sbyg—d_& ______ manhang stad 1982 stader 1978' 1978” små orter 1978'" Brom—familjen _____ is"—""""? ____________ é _________ i ____________ Mellan bekanta i lägenheter 9 7 5 2 1 nöjeslokaler inkl entrér 11 8 8 2 På gator & torg och andra all- männa platser 21 11 9 2 Övriga omstän- digheter. 8 6 5 2 TOTALT (alla misshandels— brott). & 39 33 10

KAL—"_ _IZÄ TGV—rånar] Tia—566 _____________________________________________ ' 15 städer med invånarantal mellan 50.000-105.000

" 6 städer med invånarantal mellan 30.000-43.000. '" De delar av de sammanlagt (exkl Stockholm) 56 studerade kommunerna (för omfattningen av studien se Wikström. 1985 5.20—21) som inte låg inom stadsgränsema.

2.2 SCBs offerundersökningar.

SCB har utfört två större offerundersökningar på senare år. Relevanta resultat från dessa redovisas i Tabell 3. Det bör i sammanhanget noteras att eftersom offerundersökningar av den här typen enbart riktar sig till privatpersoner ingår inte den skadegörelse och stöld som juridiska personer (företag etc) är utsatta för. Vidare att det är troligt, vad beträffar våldsbrotten, att offerundersökningar och studier av polisanmälda brott, olika bra fångar in olika delar av denna brottslighet; den grövsta våldsbrottslighetbrottsligheten, som har ett stort inslag av krimnellt aktiva och missbrukare bland gärningsmännen, men även bland offren, fångas bäst in av de polisanmälda brotten, medan det våld den "vanlige" medborgaren utsätts för troligen beskrivs bäst av offerundersökningarna(för en diskussion, se Wikström,]985 s. 36-55). Med hänsyn tagen till detta kan man hävda att:

• Sida 11
•  Original

' Resultaten från offerundersökningama ger i stort sett samma bild som den man får från data över polisanmälda brott.

TABELL3 Utsatta för brott i storstäderna. samt i övriga riket uppdelat efter kommunstorlek, enligt SCBs offer— undersökningar 1978 resp 1984/85. Andel utsatta i åldern 16-74 år.

Område Våld, synliga Våld. ej syn- Skade-

märken lig märken görelse Stöld 1978 84/85 1978 84/85 1978 84/85 1978 84/85 Storstäder; Stor—Stockholm 3.1 2.6 2.5 2.4 6.2 7.2 25.6 27.2 Stor-Göteborg 3.5 1.6 3.1 1.4 3.9 5.2 18.9 20. 5 Stor-Malmö 1 4 1.5 1 1 1.3 5.1 5.4 25.4 21.3 Ovriga riket; Kommuner med: minst 75.000 inv. 1 4 1.6 1.7 1.5 5.0 4.0 18.8 20.2 50.000-74.999 inv. 1 1 1.7 1.3 1.0 5.5 4.0 17.3 16.4 30.000-49.999 inv. 1.5 1.5 1.3 1.1 4.5 3.6 12.5 12.3 20.000—29.999 inv. 1.5 1.6 1.0 0.6 2.5 2.7 12.8 10.7 10.000-19.999 inv. 1 6 1.8 1.9 0.9 2.8 2.7 10.5 11.2 högst 9.999 inv. 2 1 0.8 1.1 1.3 2.9 1.9 8.8 9.4 Antal ggr högre offer- nivå i Stor-Stockholm jämfört med kommuner med högst 10.000 inv: 1.5 3.2 2.3 1.8 2.1 3.8 2.9 2.9

_KAL_ IE»? _1 978— åFs_£iär_oi—._Irevn_ _ _ aids—förhäåri—dÄB—1375Tååigoh—55 fsk—Bf _ fås—4755 års— Siffra—r;— _ uppgifterna erhållna från Lars Håll vid SCB.

Det bör noteras att jämförelsema av brottsnivå 1 Tabell 3 görs mellan storstäderna och övriga riket uppdelat efter kommunstorlek, medan jämförelsema i Tabell ] gjordes med övriga riket sammantaget. Vidare bör noteras att för mindre vanliga brott (t ex våldsbrott). och med tanke på att det rör sig om en urvalsundersökning (ca 10.000 har totalt intervjuats i resp. studie), kan slumpvariationen bli rätt betydande, särskilt för de kategorier som övriga riket är indelat i.

3 BROTTSLIGHETEN I STORSTADSBEFOLKNINGEN.

Om man tar ut ett visst är (t ex 1988) och undersöker hur stor del av befolkningen i storstäderna som registrerats av polisen för brott är det en andel, om man inkluderar alla brottsbalksbrott. som ligger på drygt 1 % för storstäderna (1.18 % för stor-Stockholm, 1.07 % för stor-Göteborg, 1.25 % för stor-Malmö) medan motsvarande siffra för riket i övrigt ligger under 1 % (0.82 %). Dessa siffror antyder att förhållandet att bli registrerad för brottslighet är ett ganska ovanligt fenomen såväl i storstads som den övriga befolkningen.

Resultaten från olika sk longitudinella studier av födelsekohorter (dvs studier där man följer en ålderskull och studerar t ex deras brottslighet) har emellertid visat att bli känd någon gång under sin uppväxt och tidiga vuxenperiod4) för brott är en relativt vanlig erfarenhet i storstadsbefolkningar. Åtminstone för männens del.

4) De flesta av dessa studier har bara "hunnit" täcka perioden upp till 25—30 års åldern. men eftersom det framgått att debut i brott redan under den senare delen av detta åldersintervall är ovanligt kan man utgå ifrån att de uppgifter om brottslighet i en ålderskull som ges begränsat till denna period i stort sett också skulle gälla om hela livsperioden studerats. Man kan skatta det till att om hela livsperioden var medtagen skulle brottsligheten var 4—5 % större än den som redovisas för en ålderskull fram till 25-30 års åldern (se Wikström. 1989 a).

• Sida 12
•  Original

Olika undersökningar från USA och Storbritannien har visat att mellan 30-50 % av en ålderskull män har registrerats för brott beroende på i vilken stad och land undersökningen genomförts, vilket som var ålderskullens födelseår och längden på det åldersintervall som studerats (för en översikt se Wikström,1990a, kap. 3).

I Sverige finns det flera longitudinella kohortundersökningar, av vilka de två mest kända som behandlar brottslighet (bland andra aspekter) är den s k Metropolitundersökningen och det 5 k Orebroprojektet, båda utförda vid Stockholms universitet. Metropolitundersökningen är särskilt intressant i sammanhanget eftersom den följer en storstadsålderskull (personer födda 1953 i Stor-Stockholm), medan Örebro-projektet. som framgår av namnet. studerar en ålderskull Örebroare (födda 1955).

1 de följande avsnitten sammanfattar jag några resultat från olika studier som jag gjort på Metropolit-materialet vad beträffar brottsligheten i ålderskullen (se Wikström, 1985 s. 117-133; Wikström, 1987; Wikström,1989a; Wikström. 1989b; Farrington & Wikström,1990).

3.1 Omfattning.

1 tabell 4 sammanfattas ålderskullens participation och frekvens i brottslighet från 13 år upp till 25 års åldern (de presenterade data sträcker sig fram till juni 1979 då delar av ålderskullen hunnit fylla 26 år). Data ges också separat för de olika könen, olika sociala klasser och för olika brottstyper. Med participation menas hur stor andel som någon gång under perioden blivit kända för brott. Med frekvens menas hur många brott gärningsmännen genomsnittligt begått.

Resultaten visar att så pass mycket som en knapp femtedel av alla ålderskullmedlemmar, och närmare en tredjedel av pojkarna i ålderskullen någon gång blivit kända för brott. För flickornas del är, som väntat, andelen betydligt lägre. Högre sociala klasser är i mindre utsträckning än lägre kända för brott. Det framgår också av tabellen att det är vanligast att vara känd för stöld och trafikbrott. Brottsfrekvensen är störst för de grupper som har den största participationen.

TABELL 4 Participation och frekvens i brottslighet, under perioden 13-25 år för en ålderskull stor—Stockholmare. Totalt, och efter kön och social klass samt för olika brottstyper.

Grupp Participation (%) Frekvens TOTALT 19 8.1 Mån 31 9.1 Kvinnor 6 4.5 Lägre arbetarklass 26 10.2 Arbetarklass 21 9.1 Lägre medelklass 17 7.1 Övre medelklass 12 51 Stöld 11 7.0 Bedrägeri 3 3.3 Skadegörelse 3 1.6 Våldsbrott 4 2.2 Trafikbrott 8 3.5 Narkotikabrott 2 3.7 Övriga brott 7 1.9

• Sida 13
•  Original

3.2 Fördelning.

Även om det är relativt vanligt i storstadsbefolkningen att någon gång ha blivit registrerad för brott, så är det dock ovanligare att vara registrerad för en mer omfattande kriminalitet. De flesta som registrerats för brott i Metropolit kohorten var kända för ett (37 %), två (16 %) eller tre (10 %) brott.

En mindre grupp av gärningsmännen hade dock en omfattande brottsbelastning och dessa svarade för en stor del av ålderskullens brottslighet;

' en procent av hela ålderskullen (161 individer) svarade för femtio procent av hela ålderskullens brottslighet. Om man bara räknar med de som registrerats för brott så svarade sex procent av dessa för femtio procent av brotten.

3.3 Kronikerna

Det är välkänt från den kriminologiska forskningen att brottsligheten är högst ojämnt fördelad på olika åldrar ( tex Sveri,1961; Farrington,l986). (Åldersfördelningen för misstänkta personer i storstäderna och övriga riket år 1988 redovisas för huvudgruppema av brott (dvs brott mot person, skadegörelse och stöld) uppdelat på kön i Bilaga 1). De 1953 födda Stockholmarna hade begått flest brott i 15-17 års åldern och det stämmer väl överens med tidigare erfarenheter av åldersfördelningen. Den lilla högaktiva gruppen av brottslingar (kronikerna) som står för en stor del av brottsligheten har ofta startat med brottslighet som mycket unga. Utländska erfarenheter tyder på att det inte är ovanligt att dessa börjat så pass tidigt som i 10 års åldern (t ex LeBlanc,1989). Medan de flesta (pojkar) begår brottsliga handlingar i ungdomen men slutar, utmärks kronikema av att de fortsätter upp i åldrarna.

' Ju äldre en ålderskull blir desto större andel av dess brottslighet begås av återfallare. I ålderskullen Stockholmare begicks redan vid 15 års åldern majoriteten av ålderskullens brott (61 %) av återfallare.

Det sagda illustreras 1 Figur 1 där brottsligheten efter ålder uppdelats i två delkurvor; (1) Debutanter dvs de som registrerats för brottkför första gången under aktuell ålder, och (2) återfallare dvs. de som redan vid någon tidigare ålder var registrerade för brott. Resultatet antyder bl a om man ska förhindra ungdomar att starta med brottslighet skall man inrikta dessa åtgärder på mycket unga åldrar, medan vid högre åldrar rör det sig mest om att få de som håller på med brott att sluta. Mycket få debuterar i s k traditionell brottslighet (våld,skadegörelse och stöld) efter ungdomsperioden.

• Sida 14
•  Original

FIGUR 1 Antal brott, antal brott av debutanter och antal brott av återfallare vid olika åldrar.

Antal 3000

2500

2000 _ Sarmiiga brun

1500 ' Debutanter

_ Åter-fattar:

1000

Ålder

• Sida 15
•  Original

3.4 Våldsbrottslingar.

Vad beträffar våldsbrottsligheten i storstadsbefolkningen, som den framgår av studiet av Metropolit ålderskullen, kan huvudresultatet sammanfattas så att det finns två grupper av våldsbrottslingar;

' En mindre grupp som endast är kända för våldsbrott. Dessa utgör 14 % av alla våldsbrottslingar. De är en grupp av tillfälliga våldsbrottslingar. Som regel är de endast kända för ett brott (85 %) och merparten av deras våldsbrottslighet är begränsad till ett år (97 %).

' En större grupp som oftast har en omfattande annan kriminalitet och där våldsbrottsligheten ingår som en mindre del av denna. Nästan alla med en upprepad våldsbrottslighet hör till denna grupp gärningsmän.

Eftersom det visade sig att våldsbrottslighet ofta föregås av annan kriminalitet tycks det som om upprepad våldsbrottslighet i mycket kan ses som följd av en kriminellt aktiv livsstil där denna livstil förr eller senare för många, men inte alla. leder till att de blir inblandade i våldsbrottslighet. Det var endast en extremt liten grupp i ålderskullen som gjort sig skyldig till upprepade våldsbrott utan att också ha en omfattande annan kriminalitet. Man kan därför säga att det inte finns någon större mängd "rena” våldsbrottslingar. om man med detta menar personer som upprepat och uteslutande ägnar sig åt våldsbrottslighet.

4 BROTTSUTVECKLINGEN I STORSTÄDERNA 1968 - 1988.

I det här avsnittet studeras brottsutvecklingen. uppdelat i misshandelsbrott (grov + annan inkl mord/dråp), skadegörelser och stöldbrott, i storstäderna och övriga riket under de senaste 21 åren (forsättningsvis för enkelhets skull kallat 20-års period) Med stöldbrott menas här brott mot brottsbalkens 8:e kapitel (exkl rånbrott). Utvecklingen för de brottstyper (dvs rån, bostadsinbrott tilgrepp av och ur bil) som visat sig särskilt högfrekventa i storstäder studeras speciellt för samma tidsperiod. En särskild analys görs också av brottsutvecklingen för våld och skadegörelse i Stockholms, Göteborgs och Malmös stadskärnor. Avslutningsvis jämförs förändringarna i storstäderna och övriga riket i misstänkta personer för brott mot person (brottsbalkens 3:e kapitel), skadegörelse och stöldbrott mellan åren 1970 och 1988 efter kön och åldersgrupp (per 10.000 inv. i resp grupp) för att försöka se om brottsligheten utvecklats olika för de olika könen och olika åldersgrupper. en jämförelse som dock visade sig inte vara helt utan komplikationer. något jag får återkomma till nedan.

Innan jämförelsema påbörjas skall kort kommenteras vilka mått på förändring som kan vara lämpliga. I avsnittet redovisas två olika mått, dels det "traditionella" procentuell förändring. dels ett mått som här kallas årlig genomsnittlig ökningstakt, och som är den linjära årliga ökningen över perioden (dvs regressionskoefficienten).

Jag vill hävda att "genomsnittlig årlig ökningstakt" är ett bättre mått på förändring eftersom det inte tar hänsyn till startvärdet för jämförelsema (dvs 1968 års värde) utan beskriver förändringstakten oberoende av detta. Om startvärdena (1968 års värden) är väldigt olika krävs det en mycket större faktisk förändring för att de med ett högre startvärde skall nå upp i samma procentuella förändring som de med ett lägre startvärde. Vidare tar naturligtvis en jämförelse av den procentuella förändringen mellan två år (i detta fall 1968 och 1988) endast hänsyn till värdena för dessa två år. Ett problem med att använda en regressionsansats år att det förutsätter att den förändring som varit är linjär. och ju större avvikelsen från linjäritet är desto sämre beskriver den (linjära) genomsnittliga ökningen den verkliga trenden. Ett vanligt mått på graden av anpassning är den kvadererade korrelationskoefficienten (R2) - ju närmare 1 denna ligger desto bättre är anpassningen. Värdet 1 innebär en perfekt anpassning. Jag återkommer till att kommentera dessa problem nedan när det behövs. Skälet till att också

• Sida 16
•  Original

den procentuella förändringen över perioden redovisas är att det är ett traditionellt mått i sammanhanget och ges som en "service" till de som eventuellt föredrar detta mått.

4. 1 Misshandelsbrott.

Resultaten av studiet av brottsutveckling för misshandelsbrott i storstäderna och övriga riket visar att (se Tabell 5 och Figur 2);

' Misshandelsbrottsligheten har ökat markant i såväl storstäderna som övriga riket under den senaste 20 års perioden.

' Ökningstakten under perioden har varit större i storstäderna än i riket i övrigt. och störst i Stor-Stockholm.

Detta innebär att;

' skillnaderna i misshandelsbrottsnivån mellan storstäderna och övriga riket har ökat under perioden.

Till exempel hade Stor-Stockholm 16.7 misshandelsbrott per 10.000 invånare fler än övriga riket 1968 (dvs. 339-172), medan den skillnaden uppgick till 27.5 misshandelsbrott per 10.000 invånare år 1988 (dvs 657—382). Ser man enbart till den procentuella ökningen har misshandelsbrotten ökat mer i övriga riket än i storstäderna, men det sammanhänger, som sagt, med att startvärdet är betydligt lägre för övriga riket än för storstäderna vilket i sin tur innebär att storstäderna måste ha en mycket större faktisk ökning för att komma upp i samma procentuella förändring som övriga riket.

4.2 Skadegörelse.

Vad beträffar utvecklingen av skadegörelser i storstäderna och övriga riket under den senaste tjugo års perioden är tendensen i mycket densamma som för misshandelsbrottsligheten (se Tabell 6 och Figur 3);

' Skadegörelsen har ökat kraftigt i såväl storstäderna som i det övriga riket över den studerade perioden.

' Ökningstakten har varit större i storstäderna än i riket i övrigt.

Till skillnad mot vad som gällde för misshandelsbrottsligheten har också den procentuella ökningen varit större i storstäderna än i övriga riket men det sammanhänger med att skillnaderna i brottsnivå mellan storstäderna och övriga riket var ganska små 1968 (övriga riket hade t o ni en högre brottsnivå 1968 än Stor-Göteborg).

Sammantaget innebär de förändringar som förevarit att

' skillnaderna i brottsnivå mellan storstäderna och övriga riket har ökat markant över den studerade perioden.

• Sida 17
•  Original

TABELL 5 Misshandelsbrott (grov + annan inkl mord/dråp) i stor— städerna och övriga riket 1968-1988 per 10.000 inv Polisanmälda brott.

Ar Stor- Stor- Stor- Övriga Stockholm Goteborg Malmö riket 1968 33 9 26.6 34 0 17 2 1969 36 6 26.7 32 7 18 1 1970 33 9 26.9 33 4 19.1 1971 335 28.0 31 1 178 1972 34 9 29.4 310 181 1973 34 4 25.5 32 9 17 4 1974 38 0 27.3 36 4 21 1 1975 391 27.9 36 7 22 6 1976 40 2 28.9 37 0 22 0 1977 45 8 28.9 37 5 24 3 1978 43 8 29.8 38 6 23 2 1979 43 5 32.3 41 3 23 3 1980 50 1 32.9 40 0 24 2 1981 479 31.8 402 242 1982 56 3 38.5 45 2 27 8 1983 56 7 40.0 48 3 28 9 1984 58 0 43.3 53 0 30 5 1985 60 6 44.1 56 4 31 5 1986 58 9 43.3 55 3 33 3 1987 59 9 47.6 53 8 35 8 1988 65 7 50.9 58 9 38 2 Procentuell ökning 1968 till 1988; 93.8 % 91.3 % 73.2 % 122 % Genomsnittlig årlig ökningstakt* per 10.000 invånare; 1.67 1.17 1.37 0.97

; _Änfg Traa—(551155. _________________________________________

4.3 Stöldbrott.

Precis som för misshandelsbrottsligheten och skadegörelsen visar jämförelsen av stöldbrottslighetens utveckling i storstäderna och övriga riket att (se tabell 7 och Figur 4);

' stöldbrottsligheten har ökat markant i både storstäderna och övriga riket under den studerade perioden,

' ökningstakten är betydlig större i storstäderna än i riket i övrigt.

Detta innebär att;

' skillnaderna i brottsnivå mellan storstäderna och övriga riket har ökat markant under perioden.

Till skillnad från misshandelsbrottsligheten och skadegörelsen, där utvecklingen över perioden var starkt linjär, är utvecklingen för stöldbrottsligheten mer flukturerande (se Figur 4). Orsakerna till detta har, åtminstone för delar av perioden, diskuterats av Lenke (1979) som möjligen beroende på att förändringar i stöldbrottsligheten, och i synnerhet den grövre stöldbrottsligheten, skulle vara relaterad till svängningarna på narkotikamarkanden (tillgången på narkotika). Som nämnts tidigare. är

• Sida 18
•  Original

TABELL 6 Skadegörelsebrott i storstäderna och övriga riket 1968-1988 per 10.000 inv. Polisanmälda brott. Är Stor- Stor- Stor- Övriga Stockholm Göteborg Malmö riket 1968 42.9 28.5 36.1 35.7 1969 44.2 30.0 36.4 36.9 1970 47.6 30.2 42.1 41.9 197 1 47.3 35.1 45.6 46.6 1972 47.9 37.4 45.8 45.9 1973 47.2 40.0 51.6 49.3 1974 55.4 46.1 63.4 56.7 1975 68.8 64.3 80.3 65.4 1976 73.9 61.9 78.9 64.5 1977 83 6 65.8 81.6 74.1 1978 85 6 71.6 86.8 70 5 1979 81 3 69.4 89.7 70 6 1980 80 3 70.1 89.0 67 4 1981 83 8 71.8 96.0 72 4 1982 98 7 75.8 99.5 77 3 1983 91 9 78.7 98.5 78 1 1984 95 9 89.8 111.3 81.5 1985 101 2 88.1 114.1 83.4 1986 116 4 88.7 122.7 89 0 1987 123 4 102.0 1202 89 1 1988 129 5 108.4 1228 92 3 Procentuell ökning 1968 till 1988; 202 % 280 % 240 % 158 % Genomsnittlig årlig ökningstakt* per 10.000 invånare; 4.22 3.84 4.67 2.77

77355 _linjär— 6115an _______________________________________

inslaget av narkotikamissbrukare vid grövre stöldbrott stort. Denna hypotes har dock inte prövats inom ramen för den här aktuella rapporten.

Att utvecklingen för stöldbrottsligheten i flera fall är mer fluktuerande än vad som gällde beträffande vålds- och skadegörelsebrottsligheten innebär att måttet på den årliga genomsnittliga ökningstakten, så att säga, är mindre precist för stöldbrotts- än för vålds- och skadegörelsebrottsutvecklingen.

• Sida 19
•  Original

TABELL 7 Stöldbrott (exkl rån) i storstäderna och övriga riket 1968—1988 per 10.000 inv. Polisanmälda brott. Är Stor- Stor- Stor- Övriga Stockholm Göteborg Malmö riket 1968 727 592 518 325 1969 646 559 472 335 1970 704 628 573 406 197 1 81 1 720 737 464 1 972 761 623 935 460 1 973 622 632 828 406 1 974 638 577 844 420 1975 823 591 945 473 1976 1 020 688 945 475 1977 1041 739 891 497 1978 890 811 937 472 1979 922 . 792 834 462 1980 963 774 817 501 1981 899 771 835 511 1982 942 868 898 533 1983 933 845 880 536 1984 1078 856 1065 543 1985 1162 933 1130 574 1986 1303 1044 1167 608 1987 1240 999 1180 590 1988 1217 967 1125 598 Procentuell ökning 1968 till 1988: 67 % 63 % 117 % 84 % Genomsnittlig årlig ökningstakt' per 1 0.000 invånare: 28.78 21.97 26.70 11.87

?Ärfig _ifrijä—FSka—gf _______________________________________

• Sida 20
•  Original

FIGUR 2 Spridningsdiagram och regressionslinje för misshandels— brottsligheten i storstäderna och övriga riket 1968-1988.

Stor—Stockholm

70 65

60

55 2 En R = 0.93 45 40 35 30 25 SE 70 72 74 78 78 80 82 84 06 83 Stor-Göteborg R2 = 0.84 Stor-Malmö R2 = 0.88 övriga Sverige 40 37.5 ' :ls ' 32.5 " R2 = 0.91 27.5

22.5

• Sida 21
•  Original

FIGUR 3 Spridningsdiagram och regressionslinje för skadegörelse- brottslighetens utveckling perioden 1968-1988.

Stor-Stockholm

130 120 110 100 90 80 70 60 50 40

10 . GB 70 72 74 ' 75 78 80 02 04 85 53

Stor—Göteborg

no . mo se au 70 R = 0.96

50

50

sa 70 72 74 7.5 78 se az 84 se se

Stor-Malmö

130 120

110 100 90 80 70 60

R = 0.97

50 40

30 68 70 72 74 78 78 80 82 84 86 80

Övriga Sverige

R = 0.95

• Sida 22
•  Original

FIIFUTIA4

Spridningsdiagram och regressionslinje för stöldbrotts- lighetens utveckling perioden 1968—1988.

Stor—Stockholm

1400 1300 1200 ”” R2 = 0. 77 1000 900 300

700

600 . . . 58 70 72 74 75 78 80 62 04 86 80

Stor-Göteborg

1100

1000

900

R2 = 0.86

000 700 600

500 . GB 70 72 74 75 78 50 82 84 86 08

Stor—Malmö

two . . 1100 1000 22: R2 = 0.71 700 500 500

400 SE 70 72 74 76 78 00 02 04 SE 88

Övriga Sverige

50 än nu mo 2 _ R - 0.88 ua 400

350

• Sida 23
•  Original

4.4 "Storstadsbrotten"; Rån. bostadsinbrott, bilstöld och tillgrepp ur bil.

I avsnittet om brottsnivån i storstäderna och övriga riket konstaterades att för vissa typer av tillgreppsbrott (rån, bostadsinbrott. bilstöld och tillgrepp ur bil) var nivåskillnadema mellan storstäderna och övriga riket särskilt stora. Det bedömdes därför som särskilt intressant att speciellt se hur utvecklingen för dessa "storstadsbrott" varit under den senaste 20 års perioden.

Resultatet redovisas 1 Tabell 8. Man kan konstatera att också för dessa speciella kategorier har de varit en klar brottsökning. Det är dock så att för vissa av dessa brottstyper har nivån fluktuerat kraftigt över perioden och det gäller alldeles särskilt bostadsinbrotten och biltillgreppen och speciellt i storstäderna Stor-Stockholm och Stor-Malmö men inte i samma grad i Stor-Göteborg (se Figurerna 58). Som tidigare nämnts. har de kraftiga svängningarna för vissa typer av grövre stöldbrott diskuterats som möjligen beroende på narkotikamarknadens svängningar (se ovan).

Vad beträffar jämförelser mellan storstäderna och övriga riket vad gäller eventuella skillnader i ökningstakt är dessa svåra att göra för bostadsinbrott och biltillgrepp på grund av de starkt flukturerande nivåerna. Emellertid, är resultatet det samma för rån och stöld ur bil som vid tidigare jämförelser mellan storstäderna och övriga riket dvs. ökningstakten har varit mycket snabbare i storstäderna än i" övriga riket och detta innebär att gapet i brottsnivå mellan storstäderna och övriga riket ökat.

TABELL 8 Brott per 10.000 inv. 1968 och 1988 samt ökning 1968 till 1988 i storstadsornrådena och övriga riket för vissa utvalda tillgreppsbrottskategorier. Polisanmälda brott.

Brott Stor- Stor- Stor- Övriga Stockholm Göteborg Malmö riket.

Rån* 1968 4.4 2.7 2.9 0.6 1988 11.9 8.9 8.3 2.4 Procentuell ökning; 170 % 230 % 186 % 300 %

Genomsnittlig årlig

ökningstakt"; 0.36 0.31 0.34 0.09 Bostadsinbrott 1968 24.9 17.0 22.7 6.8 1988 41.8 48.2 41.2 15.0 Procentuell ökning; 68 % 183 % 81 % 121 %

Genomsnittlig årlig

ökningstakt"; "* 2.3 *" 0.5

Blltlllgrepp

1968 1025 65.7 39.3 22.2 1988 172.7 124.4 68.9 44.1 Procentuell ökning; 68 % 89 % 75 % 99 %

Genomsnittlig årlig

ökningstakt"; "* 3.2 "' *" Stöld ur bil

1968 1538 89.4 70.4 38.2 1988 335.5 275.4 296.2 114.8 Procentuell ökning; 118 % 208 % 321 % 200 %

Genomsnittlig årlig

ökningstakt"; 10.4 9.1 9.7 3.8

" Observera att rån, som lika gärna kan räknas som ett vålds- som ett tillgreppsbrott. inte ingår i siffoma över stöldbrottsutvecklingen 1 Tabell F. " Årlig linjär ökning.,

*" Årlig genomsnittlig ökning ej redovisad pga kraftig avvikelse från linjäritet - se spridningsdiagrammen.

• Sida 24
•  Original

FIGUR 5

Spridningsdiagram och regressionslinje för rån- brottslighetens utveckling perioden 1968—1988.

Stor-Stockholm

13

12

H

m R2 = 0.80 9 5 7 5 5 4sa 70 72 in 75 70 en az aln se en R2 = 0.94 258 70 72 74 76 7.5 3.0 82 34 86 38 R2 = 0.87 2.5 2,6 2.2 2 R2 = 0.92

mihin—ngn.:

• Sida 25
•  Original

Spridningsdiagram och regressionslinje för bostads- inbroäens uhmcknng penoden 1968-1988.

Stor-Stockholm

75 70 85 80 55 50

R = 0.17

45 40 35 30

25 GB 70 72 74 76 78 nu 02 N 86 &&

Stor-Göteborg

n M 50 40 R = 0.77

30

20

io GB 70 72 74 76 75 30 82 84 66 58

Stor-Malmö

80

70 . su R = 0.03 50

40

30

20 GB 70 72 74 76 78 80 82 El 86 88

Övriga Sverige _

IB

16 14 R = 0.86 12

10

68 70 72 74 76 75 !0 32 54 US la

• Sida 26
•  Original

IT(FUHI'7

Spridningsdiagram och regressionslinje för bilstöider- nas utveckhng penoden 1968—1988.

Stor-Stockholm

l50

140 120 R2 = 0.21 100

80

60

40 . . . GB 70 72 71 75 78 00 02 84 06 08

Stor-Göteborg

140 _ . 130 120 HD 100 R = 0.67 90 80

70

R = 0.03

68 70 72 71 76 78 !0 02 04 SS 80

övriga Sverige

45

R2 = 0.47

• Sida 27
•  Original

FIGUR 8 Spridningsdiagram och regressionslinje för utveck— lingen av stöld ur bil perioden 1968-1988.

Stor-Stockholm

450 400 350 ”” R = 0.71 250

200

150

100 65 70 72 74 75 78 80 82 84 86 88

Stor—Göteborg

275 250 225 200 175 150 R = 0.80

125 100

75

SCI . . . 58 70 72 74 76 78 50 82 84 56 58

Stor—Malmö

350 300 250 R = 0.68 200

150

100

50 . . 68 70 72 74 '_7-5 78 80 82 84 86 85

Övriga Sverige

120 nu 100 90 80 70 R = 0.95 sa 50

40

30 68 70 72 74 75 78 00 82 54 86 08

• Sida 28
•  Original

4.5 Utvecklingen av våldsbrott och skadegörelse i Stockholms. Göteborgs och Malmös stadskärnor.

Brottsligheten i storstädernas stadskärnor karakteriseras av våld och skadegörelse. Det är generellt sett den del av storstäderna som har den högsta brottsligheten på allmän plats. Brotten i stadskärnoma utförs endast undantagsvis av de boende där (som är förhållandevis få) utan som regel är både gärningsmän och (vid våldsbrotten) offren besökare i området. Många av de inblandade i dessa brott bor dock på annan plats i storstaden. Stadskärnornas vålds- och skadegörelsebrottslighet är starkt förknippad med den koncentrationen av olika slags nöjesaktiviteter som förekommer där [se Wikström,1990)

Mot denna bakgrund framstod det som särskilt intressant att se hur våldet och skadegörelsen i storstädernas stadskärnor utvecklats den senaste 20 års perioden. Till skillnad mot de brottsutvecklingskurvor som tidigare presenterats, redovisas brottsutvecklingen i stadskärnorna i absoluta antalet brott och inte per 10.000 invånare. Skälet till detta är, som redan nämnts. att befolkningen i stadskämoma som regel "inte har något med dessa brott att göra" och att eventuella förändringar i befolkningen i stadskärnorna därför inte heller kan ha någon relation till brottsutvecklingen där. Detta bör hållas i minnet vid jämförelser med de tidigare presenterade brottsutvecklingsresultaten som redovisades per 10.000 invånare.

De olika storstädernas stadskärnor har för den här undersökningen definierats på följande sätt:

Stockholms stadskärna; Stadsdelarna; Klara och Jakob. Göteborgs stadskärna; Stadsdelarna; Inom Vallgraven, Nordstaden och Stampen. Malmö stadskärna; Stadsdelarna; Gamla staden, Malmöhus och

Västra hamnen.

Att stadskrärnornas brottsutveckling redovisas i faktiskt antal innebär att någon direkt jämförelse mellan utvecklingstakten i de olika storstäderna inte kan göras eftersom de redovisade värdena inte tar hänsyn till de betydande skillnaderna i befolkning mellan de jämförda storstäderna, något som rimligen påverkar stadskärnornas storlek och den mängd människor som rör sig i dessa. Ett alternativ, som inte prövats här. till att använda de faktiska talen för att beskriva brottsutvecklingen hade varit att relatera Stadskärnans brottsnivå till hela storstadens befolkning (som kan antas vara det huvudsakliga upptagningsområdet för besökare till stadskärnan).

Jämförelsen av stadskåmornas brottsutvecklin för misshandelsbrott, rån och skadegörelser (Tabell 9) under den senaste 0 års perioden visar att

' misshandelsbrotten. rånen och skadegörelsebrotten i storstädernas stadskärnor har ökat kraftigt.

• Sida 29
•  Original

TABELL 9 Procentuell ökning och (linjär) ökningstakt för miss— handelsbrott (inkl våld mot tjänsteman), rån och skadegörelse i storstädernas stadskärnor 1968-1988. Absolut antal brott. Brott Stor— Stor- Stor-

Stockholm Göteborg Malmo Misshandelsbrott (inkl våld mot tjänsteman) 1 968 509 2 1 9 259 198 8 1437 55 1 368 Procentuell ökning; 180 % 151 % 43 % Genomsnittlig årlig ökningstakt'; 45.6 1 2.6 8.4 Rån 1968 77 27 18 1 98 8 273 132 47 Procentuell ökning; 254 % 389 % 161 % Genomsnittlig årlig ökningstakt*; 8.4 4.6 2.2 Skadegörelse. 1 968 416 16 1 140 1988 867 552 368 Procentuell ökning; 108 % 243 % 163 % Genomsnittlig årlig ökningstakt'”; 25.5 17.5 12.2

___._________—_________.._______—___—___—____________._______

KALLA; Beräkningar från specialkömingar från SCB. * Arlig linjär ökning (dvs regressionkoefflcienten).

4.6 Brottsutvecklingen efter kön och ålder.

För att försöka besvara frågan om brottsutvecklingen under den senaste 20 års perioden skiljer sig för olika kön och åldrar jämfördes brottsparticipationen (dvs antalet personer som misstänkts för brott per 10.000 invånare) uppdelat efter kön och ålder åren 1970 och 1988 (Tabell 11). Resultaten visar att

- för alla brotts er, och för alla åldrar, har antalet kvinnor misstänkta för brott per 10.0 0 kvinnor i resp åldersgrupp ökat, i många fall kraftigt.

' detta gäller såväl i storstäderna som i övriga riket.

För de äldsta ålders up ema av kvinnor är de misstänkta så pass få att den ökningen som i alla all örevarlt döljs av avrundningen till heltal.

För männens del är bilden inte lika konsekvent.

' I Stor-Göteborg och Stor-Malmö har de de män som misstänkts för brott mot tperson och skadegörelse räknat per 10.000 män i resp åldersgrupp i alla all ökat. Detsamma gäller inte för Stor-Stockholm, där det är färre män som misstänkts för brott mot person 1988 än 1970 i alla utom den yngsta ålderskalssen, medan skadegörelsemisstänkta i två åldersklasser ökat (15—19, 25-29 år), i en åldersklass minskat (20—24) och i den äldsta åldersklassen inte förändrats alls . För det övriga rikets del, har misstänk— ta män för brott mot person minskat i de två yngsta, men ökat i de två äldsta åldersgrupperna. medan för skadegörelserna redovisas en ökning i övriga riket för alla åldersgrupper.

' När det gäller stöldbrotten har antalet misstänkta män, räknat per 10.000 i resp åldersgrupp, minskat såväl i storstäderna som övriga riket, medan för alla övri a åldersgrupper, med tre undantag, har misstänkta män ökat bå e i storstäder och övriga riket. De tre undan- taglen är; 20-24 åringar i Stor—Stockholm, 20-24 åringar i övriga riket oc 40 åringar och äldre i Stor-Göteborg.

• Sida 30
•  Original

Det finns goda skäl att iakta en viss försiktighet när det gäller att dra alltför långt ående slutsatser från de presenterade resultaten beträffande förän rlngama i olika åldrsklassers brottslighet mellan åren 1970 och 1988. En 1jämförelse för år 1988 visar att det inte finns något direkt samband mel an antalet misstänkta personer och anmälda brott i storstäderna och övri a riket för brott mot person och skade örelse (Tabell 11). De mar erade skillnader som finns mellan storstä erna och övriga riket i anmälda brott mot person och skadegörelser försvinner, och skillnaderna för stöldbrott blir klart mindre, när jämförelsen baseras på misstänkta personer. Det finns många tänkbara förklaringar till detta men det har legat utanför ramen för den här rapporten att närmare utreda vad detta beror på. Vad som kan konstateras är dock att jämförelser mellan storstäderna och övri a riket ger en missvisande bild över skillnaderna i brottsnivå om den jä örelsen baseras på misstänkta personer. Det behöver i och för sig inte vara ett problem för ett studium av förändringar över tid, om man kan anta att de förhållanden som producerar dessa skillnader i statistiken över anmälda brott och misstänkta personer har varit desamma de jämförda åren (1970 och 1988). Det finns dock skäl till att vara försiktig med att reservationslöst anta detta.

Eftersom en stor del av de polisanmälda brotten saknar misstänkt person introduceras en ytterligare möjlig felkälla, när jämförelser görs begränsat till rnlsstänkta personer, i tillägg till den möjli a felkälla som mörktalet utgör vid undersökningar av polisanmäld brotts ighet. För en stor del av brotten, och i mycket stor utsträckning för stöld och Skadegörelsebrott. saknas någon som misstänkts för brottet. Det är också så att brottsligheten skiljer sig åt mellan olika åldrar vad beträffar typ och socialt sammanhang och det gäller framförallt för vålds— och skadegörelsebrotten där de yngres brott huvudsakligen sker på allmän plats medan med ökande ålder en allt större del utspelas i det privata dvs i hemmet/lä enheter (se Wikström,1990a). Relevansen av detta påpekande är att såvä mörktal som uppklaring varierar med brottens typ och därför rimli en också med misstänkts ålder. Om det varit så under den jämför a perioden att mörktalet och/eller uppklaring för vissa brottsomständigheter ändras mer än för andra kan detta ha påverkat förändringar av misstänkta personer i olika åldersgrupper. Slutligen kan det också vara så att skillnader i polisens arbetssätt, och förändringar över tid i polisens arbetssätt (t ex i hur brott utreds och kriterierna för att ta upp någon som misstänkt person), finns mellan de olika storstäderna och mellan storstäderna och övriga riket (det kan t ex ofta vara lättare att identifiera misstänkta på mindre orter än i storstäder).

• Sida 31
•  Original

TABELL 10 Misstänkta personer för brott mot person i olika ålders- klasser i storstäderna och övriga riket efter kön per 10.000 i resp åldersklass åren 1970 och 1988.

Brott/ Stor- Stor- Stor- Övriga kön/ Stockholm Göteborg Malmö riket åldersklass 70 88 70 88 70 88 70 88 Brott mot

person &

15-19 55 65 47 50 39 86 52 48 20-24 74 49 49 61 57 77 80 75 25-39 50 38 31 44 33 57 34 39 40 - 16 13 7 12 6 15 7 9 Kvinnor

15-19 2 5 l 5 1 8 3 4 20—24 2 3 1 3 1 3 2 5 25—39 2 3 2 4 1 5 2 3 40 - 1 1 0 1 1 2 1 l Skadegörelse

Mg

15-19 67 82 36 75 35 89 63 69 20-24 52 45 23 65 26 62 40 69 25-39 26 30 12 30 13 39 13 30 40 - 7 7 3 7 3 8 2 4 Kvinnor

15—19 4 5 2 5 3 4 3 4 20-24 2 3 1 4 l 2 1 4 25-39 2 2 O 3 1 3 0 2 40 - 0 0 0 O 0 1 O 0 Stöldbrott

&

15-19 381 304 389 283 349 305 280 232 20-24 221 201 172 178 191 201 171 165 25-39 105 136 105 109 80 153 61 81 40 - 39 47 31 29 20 36 13 19 Kvinnor

15— 19 60 65 39 72 26 95 32 58 20-24 32 65 17 54 23 67 15 33 25-39 19 59 12 38 11 43 10 22 40 - 10 20 7 11 5 20 6 10

KÄLIA; Beräkningar från specialkömingar från SCB.

• Sida 32
•  Original

TABELL 11 Antal anmälda brott och antal misstänkta personer i storstäderna och övriga riket 1988.

Brott Stor- Stor- Stor- Övriga Diff. ant. Stockholm Göteborg Malmö riket ggr. Sthlm/ Övr riket.

Brott mot person'* Anmälda brott; 9.927 3.825 2.859 23.599

Per 10.000 inv.

15- år; 81.5 64.2 74.0 50.5 1.6 Misstänkta

personer; 1.735 905 768 6.538

Per 10.000 inv.

15- år; 14.2 15.2 19.9 14.0 1.0 Skadegörelse: Anmälda brott; 19.047 7.810 5.726 53.148

Per 10.000 inv.

15- år; 156.4 131.1 148.3 113.8 1.4 Misstänkta

personer: 1.454 780 582 5.493 Per 10.000 inv.

15- år; 11.9 13.1 15.1 11.8 1.0 Stöld"; Anmälda brott; 179.124 69.647 52.496 344.340

Per 10.000 inv.

15- år; 1470.9 1169.2 13592 737.4 2.0 Misstänkta

personer; 8.495 3.342 2.654 20.058

Per 10.000 inv.

15- år; 69.8 56.1 68.7 42.9 1.6

Källor; Anmälda brott; Statistiska meddelanden R 12 SM 8901, SCB. Misstänkta personer; Beräkningar från rådata från specialköming från SCB. * Hela 3:e kapitlet i brottsbalken. " Hela 8:e kapitlet i brottsbalken.

• Sida 33
•  Original

5 BROTTSLIGHETEN I STADSNIILJÖN - EXEMPLET STOCKHOLM.

1 föregående avsnitt har bl a konstaterats att brottsnivån skiljer sig markant mellan storstäderna och övriga landet. Dessutom att brottsökrringstakten har varit snabbare i storstäderna än i övriga riket. Men det finns också en stor variation i brottsnivå mellan olika delar av en storstad och brottsutvecklingen skiljer sig också åt vad beträffar ökningstakten mellan storstadens olika delar. 1 det här avsnitt beskrivs närmare brottsligheten i en storstad (Stockholm 5)), och brottsutvecklingen i dess olika typer av storstadsrniljöer.

5.1 Brottslighetens variationer mellan olika storstadsmiljöer.

I en omfattande studie av traditionell brottslighet (våld, skadegörelse och grövre stöldbrott) i Stockholms stad 1982 framkom bl a följande [se Wikström,1990a);

' att personer som begår brott är koncentrerade till vissa typer av stads- delar,

' att brott av olika slag visar koncentrationer till olika typer av stadsmiljöer, för vissa brottstyper är koncentrationema mycket starka (man kan därför ibland tala om förekomsten av s k "problem spots"),

' att brottsstrukturen varierar starkt mellan olika stadsmiljöer(t ex dominerar brott i det privata i vissa områden, i andra områden är det mest brott i det allmänna).

' att brottslighetens lokala karaktär (dvs huruvida brotten i området huvud— sakligen begås av de boende i grannskapet eller ej) varierar starkt mellan olika typer av stadsmiljöer,

' att utsattheten för brott (offerrisken), och för olika slags brott, varierar starkt mellan boende i olika typer av stadsmiljöer.

Resultaten som redovisas ovan bygger på en detaljerad analys av brottsligheten i Stockholms 130 olika stadsdelar. Med utgångspunkt ifrån en analys av Stockholms stads befolknings- och bebyggelsestruktur slogs Stockholms 130 stadsdelar ihop till 6 olika huvudtyper av stadsmiljö;

INNERSTADEN

City (Klara,Jakob)

Inner-staden högstatusområden (i stort Östermalm) Övriga innerstaden. YTTERSTADEN Ytterstaden högstatus (delar av Brommaområdet t ex Höglandet) Ytterstaden "problemområden"6) (t.ex. Tensta, Rinkeby. Hässelby Gård, Bredäng, Bagarmossen, Rågsved etc)

6. Övriga ytterstaden.

S”? SDN!"

Nedan sammanfattas en del av resultaten för Stockholm grupperat till 6 huvudtyper av stadsmiljöer.

5) Merparten av de resultat som redovisas i detta avsnittet är begränsade till att gälla Stockholms stad dvs Stockholms innerstad och omgivande förortsområden. För de resultat som presenteras här har dock denna begränsning ingen avgörande betydelse. Det är endast när data från Metropolitprojektet redovisas som data avser hela Stor-Stockholms området. 6)Det bör starkt framhållas här att vad som kallas "problemområden" i Stockholm är områden som har relativt andra bostadsområden högre nivåer av olika slags "sociala problem" (t ex högre socialhjälpsnivå. större andelar av ensamstående föräldrar). Jämför med förhållandena i de sämst ställda bostadsområdena [ USA. men även i Storbritannien, är inget av de nämnda områden 1 Stockholm i närheten av vad som man brukar beteckna som ett "problemområde" i dessa länder.

• Sida 34
•  Original

Det finns stora skillnader mellan de olika stadsmiljöer vad beträffar den andel av invånarna som registrerats för brott” under det studerade året (1982). Högst är siffran för ytterstadens problemområden (1845 per 10.000 invånare), och lägst för ytterstadens, högstatusområden (12.6 per 10.000 invånare) Stadsmiljöer med höga brottslingsnivåer är också områden som tenderar att ha höga nivåer av brottslighet i det privata (dvs våldsbrott inom familjen, och våld och skadegörelse utom familjen i 1ägenheter)(Tabe11 12).

Vad beträffar våldsbrott och skadegörelse på allmän plats finns de högsta brottsnivåema i innerstaden, och i synnerhet i cityområdet. Utomhusvåldets koncentration till cityområdet är mycket stark. Innerstaden tycks också ha de högsta brottsnivåema av stöld ur och av bilar (se Tabell 12).

Om jämförelsema begränsas till ytterstadsområdet är mönstret i stort detsamma för alla olika brottstyper, och detsamma som för brottslingsnivåns variationer, dvs. högstatusområdet har de lägsta brottsnivåema och "problemområdena" de högsta brottsnivåema. Det finns dock några markerade avvikelser från detta mönster. Det gäller bostadsinbrott, och inbrott i källare och vind, där det visade sig att ytterstadens högstatusområden har de högsta brottsnivåema. Vad beträffar bostadsinbrott (men inte källar och vindsinbrott) visade det sig vidare att "problemområde- na" hade den lägsta brottsnivån (se Tabell 12).

Om en jämförelse görs mellan ytter- och innerstaden finner man att risken att råka ut för brott tenderar att vara högre för de som bor i inner- än för de som bor i ytterstaden. En närmare granskning av denna skillnad visar att det främst gäller risken att utsättas för stöldbrott (inbrott, stöld ur och av bilar). medan offerrisken för våldsbrott och skadegörelse följer det allmänna mönstret där ytterstadens "problemområden" har den högsta och ytterstadens högstatusområden den lägsta offerrisken(se Tabell 12).

Brottslighetens lokala karaktär skiljer sig avsevärt mellan inner- och ytterstaden. Brotten är allmänt sett i långt högre grad lokala i ytterstaden (dvs. sker i gärningsmannens grannskap) än i innerstaden . Mest lokala är de brott som utspelas i ytterstadens "problemområden" (se Tabell 12).

Sammanfattningsvis kan man alltså säga att

' brottsnivån och brottsbilden skiljer sig avsevärt mellan olika typer av storstadsmiljöer.

5.2 Orsaker till brottslighetens variationer i stadsmiljön.

Nyckeln till förståelsen av brottslighetens variationer i stadsmiljön är troligen skillnader i markanvändning. Markanvändningen varierar starkt mellan stadens olika delar. Vissa områden är huvudsakligen bostadsområden, andras domineras, eller har ett markerat inslag, av annan typ av markanvändning (t ex affärer, kontor, industrier, nöeslokaler etc).

Den skilda markanvändningen innebär att förekomsten av olika slags vardagsaktiviteter (hemmaliv, arbete, fritid, nöjesaktiviteter) varierar mellan olika veckodagar och tidpunkter i stadens olika delar. Olika slags aktiviteter har en skild attraktion på olika grupper av människor och därför kommer sammansättning hos de människor som vistas i olika delar av staden, och vid olika tidpunkter, att variera.

Den slags vardagsaktiviteter som försigår, och den därtill relaterade närvaron av olika grupper av människor, påverkar möjligheten att genomföra olika slags stöldbrott (t ex tillgång på lämpliga brottsobjekt, och den grad med vilka dessa är skyddade) och närvaron av brottsbenägna människor som kan utnyttja gynnsamma brottstillfällen. De vardagsaktiviter som försigår, och sammansättning på de människor som vistas i området, påverkar också

7)Undersökningen omfattande följande brottstyper; misshandelsbrott. rån, våldtäkt, ofredande, skadegörelse. inbrott och stöld ur och av bil.

• Sida 35
•  Original

uppkomsten av konfliktsituationer som ibland kan resultera i skadegörelse eller våld mellan människor. Nöjeslivets nära koppling till våld och skadegörelse på allmän plats är ett bra exempel på detta.

TABELL 12 Sammanfattningstabell, vissa data om brottsnivå, brottslings- nivå, offernivå och lokal brottslighet i olika typer av stadsmil— jöer i Stockholm 1982.

Stadsmiljö;

Innerstaden: Ytterstaden;

Clty' Hög- Ovriga Hög- Problem Övriga status inner. status” områden ytterstaden

äär—65135: __________________________________________________________

Våld i familjen per 10.000 hushåll - 55 18.0 2.4 455 13.4 Våld sbrott (ej familje) i lägenheter per 10.000 lägenheter. - 13.0 23.5 5.5 &.3 20.1 Skadegörelse l lägen- heter per 10.000 lägenhet. - 23.6 19.2 13.6 45.1 15.2 Våld på allmän plats per hektar mark && 0.37 0.56 0.00 0.08 0.06 Skadegörelse på allmän plats per hektar mark 3.8 0.26 0.59 0.03 0.22 0.11

Bostadslnbrott per 10.000 lägenheter - 142.9 1386 325.0 117.5 142.0 Källar och vindsinbrott per 10.000 lägenheter i flerfamiljshus - 1564 1342 2818 167.5 134.1 Övriga inbrott per 10.000 med arbetsplats i området. 83.4 98.4 147.4 - 878.0 193.3 Stöld ur bil per hektar mark 10.83 1.26 2.46 0.12 0.66 0.50 Stöld av bil per hektar mark 0.70 0.33 0.58 0.04 0.16 0.15 Brottslingsnivå (per 10.000 invånare) Brottslingar totalt - 68.5 127.7 12.6 184.5 121.2 Våldsbrottsllngar - 27.2 56.2 6.8 83.1 44.8 Skadegörelsebrottslingar - 14.2 18.1 5.6 23.4 13.9 Stöldbrottsllngar - 27.0 53.6 0.0 78.0 62.4 Offerniv .""

(per 10.000 invånare) Brottsoffer totalt - 4866 628.2 330.4 3969 3465 Våldsoffer - 43.4 82.1 7.3 1061 60.3 Skadegörelseoffer - 16.3 13.5 5.6 20.7 79 Stöldbrottsoffer - 427.0 532.6 317.5 270.2 2764 Andel lokala bthOCOOO Alla inkluderade brott 1.8 21.0 26.1 29.8”""51.7 32.3 Brott mot person 1.5 19.9 33.6 - 61.6 48.1 Skadegörelse 3.8 28.6 24.6 - 53.0 37.5 Grova stöldbrott 0.0 4.5 19.7 29.2”"”34.4 20.3

' - = ej beräknad nivå pga ringa invånarantal. ” - = ej beräknad nivå pga få arbetande i området. '” lnkluderar endast brott mot person eller dennes egendom (ej brott mot företag) "”' = Andel av brott som skett i området som begåtts av en gämlngsman som bor inom en radie ej längre än 1 kilometer för dennes bostad. "”” = Det bör här påekas att väldigt få av de lokala brottslingarna har själva bodde i högsatusområdet. de flesta av dessa bodde i närliggande områden. Det skiljer de "lokala" brottslingarna i denna grupp markant från de i övriga grupper som normalt bodde i samma typ av miljö vari brottet förövades. - = För få brott för att det ska vara meningsfullt att beräkna procent.

• Sida 36
•  Original

En särskild sorts markanvändning är bostäder. Olika bostadsområden skiljer sig åt vad beträffar typ av bebyggelse (t ex småhus eller flerfamiljshus dominans) och besittningsrätt till bostaden (t ex hyresrätt och bostadsrätt). Vissa typer av hyresrätter (allmännyttan) förmedelas i långt högre grad än andra genom bostadsförmedlingen och det är huvudsakligen genom bostadsförmedlingen som de resurssvagaste grupperna får sina bostäder (ofta genom s k sociala förturer). Eftersom brottsbenägenheten skiljer sig mellan olika sociala grupper, och allmänt sett är högst bland de resurssvagaste grupperna. och dessa tenderar att hamna i vissa typer av boendeformer är det inte förvånande att

' brottslingsnivån skiljer sig markant mellan olika typer av boende.

Detta illustreras väl i tabell 13, där vissa data redovisas från en undersökning jag gjort, om sambandet mellan boende i barndomen (7 års åldern) och senare registrerad kriminalitet i barndomen (7-12 år) och ungdomen (13-19 år). på ålderskullen 1953 födda Stor-Stockholmare (Metropolit

undersökningen).

I den undersökningen framkom också, när jag kontrollerade för skillnaderna mellan boendeformerna i föräldrarnas sociala klasstillhörighet och sociala problem(uppburen socialhjålp), att skillnaderna mellan de olika boendeformerna i brottslingsnivå i stort sett försvann. Skillnaderna mellan de olika boendeformerna i barns och ungdomars brottslingsnivå kunde alltså till största delen förklaras med skillnader mellan boendeformerna i familjemas socio-ekonomiska sammansättning.

Det är ett resultat som också stämmer väl med den analys av brottslingsnivåns områdesvisa variationer som gjordes för Stockholm 1982. Där framkom att stadsdelarnas dominerande boendeform i hög grad kunde förklara deras befolkningssammansättning (familjetyp, socio-ekonomisk status, sociala problernhushåll) som i sin tur i hög grad kunde förklara brottslingsnivåns variationer. All variation gick dock inte att förklara, så det finns utrymme för betydelsen av s k grannskapseffekter (även om dessa är mycket svåra att studera och belägga) dvs influenser från områdesegenskaper som inte går att föra tillbaka på enskilda individers och familjers sociala och ekonomiska förhållanden (se Wikström,1990a).

TABELL 13 Participation, frekvens och aggregerad brottsnivå efter boendeform. 1953 födda Stor-Stockholmare. äär—155551 """"""""" EiftfäöåfiBHÖ/Sf"r_r€1€x7e?s_""Äggr'eéåfah _______ brottsnivå

Alder; 7-12 13-19 13-1913-19

Enskilt ägda; (1) Småhus 1.36 7 5 5 2 390 (2) Bostadsrätt 0.52 7 6 4 3 329 Hyrda; (3) Privat värd 2.17 9.8 5.7 555 (4) Allmännytta 3.20 14.0 8.3 1160 (5) Kommun, 3.36 11 6 4 9 565

landsting etc.

Participation = kända för brott per 100 boende i aktuell ålder. Frekvens = Brott per gärningsman. Aggregerad brottsnivå = brott per 1000 boende i aktuell ålder. NOTER; Eftersom data om antalet begångna brott per individ saknades för de yngsta åldrarna (7-12 år) var det inte möjligt att beräkna varesig frekvens eller aggregerad brottsnivå för dessa.

• Sida 37
•  Original

Eftersom en väsentlig del av brottsligheten sker i det privata (hemmet,lägenheter) eller i gärningsmannens grannskap påverkar brottslingsfördelningen mellan stadens olika delar också till del brottslighetens fördelning. Om man bor i ett område med en hög brottslignsnivå kan man som regel också räkna med att det finns en hög nivå brott i det privata. och en hög nivå lokal brottslighet i området (se Wikström 1990a).

Sammanfattningsvis så påverkar alltså. dels den till boendesegregeringen relaterade brottslingsfördelningen, dels de till markanvändningen relaterade vardagsaktiviteter som förekommer i området , områdets nivå och typ av brottslighet.

5.3 Brottsutvecklingen i olika storstadsmiljöer. När brottsutvecklingen den senaste 20 års perioden (1968 till 1987). för olika huvudgrupper av brott (våldsbrott, skadegörelse och grövre stöldbrott) jämförs för de olika stadsmiljöerna framkommer att (Tabell 14)

' våldsbrottsligheten och skadegörelsen har ökat i alla olika typer av stadsmiljöer under perioden, men ökningen har varit mycket kraftigare i innerstaden och ytterstadens "problemområden" än i övriga delar av Stockholm.

Det kan i sammanhanget vara intressant att notera att större delen av våldet och skadegörelsen innerstaden är kopplad till nöjeslivsaktiviter (se Wikström,1990a) och att nöjeslivet i Stockholm (t ex mätt i antalet restauranger) har haft en kraftig tillväxt över den studerade perioden.

Vad beträffar den grövre stöldbrottslighetens utveckling avviker den markant från utvecklingen för våldsbrott och skadegörelse. Istället för att ha en kontinuerlig tillväxt över perioden pendlar förmögenhetsbrotten kraftigt med markerade toppar och dalar i brottsnivån. Som tidigare nämnts ett flertal gånger är en hypotes som framförts till varför stöldbrott av dessa slag (inbrott, stöld ur och av bilar) har haft denna utvecklingen i Stockholm att brottsutvecklingen för dessa brottstyper skulle vara relaterad till narkotikamarkandens svängningar i Stockholm (se Lenke,1979). Eftersom den grövre stöldbrottsligheten inte haft en linjär utveckling över perioden redovisas förändringen i denna som medelvärden för den studerade perioden indelad i tre perioder.

I tabell 14 redovisas inte utvecklingen för Stockholms stadskärna pga dess låga invånarantal. De befolkningsrelativa talen blir för stadskärnan i det närmaste "astronomiska" jämfört med övriga stadsmiljöer, och det har i tidigare avsnitt konstaterats att brottsligheten i stadskärnan inte har mycket med de boende där att göra. Av resultaten som presenterades 1 Tabell 9 ovan framgår dock att vålds- och skadegörelsebrottsligheten ökat kraftigt över perioden i Stockholms city.

• Sida 38
•  Original

TABELL 14 Procentuell ökning och (linjär) ökningstakt för stöldbrott (dvs inbrott,stöld ur och av bil), skade- görelse och våldsbrott i olika typer av stadsmiljöer i Stockholms stad 1968—1987.

Stadsmiljö:

Innerstaden: Ytterstaden; City' Hög- Övriga Hög- Problem Övriga BRCYIT status inner. status” områden

ytterstaden

Brott mot person 1968 - 76 94 23 50 46 1987 - 171 217 72 153 98 Procentuell ökning : - 125% 131% 213% 206% 113% Genomsnittlig årlig ökningstakt"; - 5.67 7.27 3.13 6.41 3.04 R 2 - 0.86 0.88 0.87 0.96 0.88 Skadegörelse 1968 - 39 48 19 33 30 1987 - 143 154 41 135 93 Procentuell ökning : - 267% 221% 116% 309% 210% Genomsnittlig årlig ökningstakt"; - 5.01 5.37 2.73 5.17 3.32 R2 — 0.93 0.95 0.93 0.94 0.89 Grövre stöldbrott medelvärde 1968- 1973 - 728 71 1 269 489 442 medelvärde 1974- 1 980 - 741 839 324 635 544 medelvärde 1981 — 1 987 - 850 987 454 682 675 Ökning'” - 122 276 185 193 233

' Ej redovisat pga det låga invånarantalet (see avsnitt 4.5 ovan).

" Regressionskoefflcienten. "' Skillnaden i medelvärdet 1981-87 jämfört med medelvärdet 1968-73.

• Sida 39
•  Original

6 Sammanfattning och diskussion.

Brottsnivån är klart högre i storstäderna än i övriga riket. I de flesta fall har Stor-Stockholm den högsta brottsnivån. Skillnaderna mellan storstäderna och övriga riket i brottsnivå skiljer sig åt för olika brottstyper. Allmänt sett är skillnaderna större vad beträffar stöldbrottsligheten än för vålds- och skadegörelsebrottsligheten. För vissa typer av brott - rån, bostadsinbrott och tillgrepp ur och av bil - är skillnaderna mellan storstäderna och övriga riket särskilt stora. När det gäller olika former av våld är skillnaderna mellan storstäderna och övriga riket större för våldet på allmän plats än för våldet i det privata.

Skälet till att brottsnivån skiljer sig åt mellan olika områden kan vara att att områden skiljer sig åt beträffande;

andelen brottsaktiva invånare (participation), och/eller . aktivitetsgraden bland de brottsaktiva invånarna (frekvens).

Det är inte nödvändigt att dessa två faktorer följs åt så att områden som t ex har en hög andel brottsaktiva också har en hög brottsaktivitet bland dessa, även om det kan vara troligt att dessa faktorer samvarierar. Det har hävdats att andelen brottsaktiva i ett område främst har att göra med förekomsten av faktorer som påverkar individers brottsmotivation (varav uppväxtmiljön är en viktig faktor), medan de brottsaktivas aktivitetsgrad har mer att göra med möjligheterna till att begå brott, dvs tillgången på svagt skyddade brottsobjekt/brottsoffer (LeBlanc & Frechétte,1989 s. 68). Aven om brottsmotivation och tillfällen till brott inte är orelaterade faktorer (t ex kan frestelsetrycket att överhuvudtaget begå brott vara större i regioner med relativt andra rikligare möjligheter till gynsamma brottstillfällen) kan det vara fruktbart att skilja på dessa två aspekter på brott. Olyckligtvis saknas det tillförlitlig kunskap om huruvida variationerna i brottsnivå mellan storstäderna och övriga Sverige, och mellan de olika storstäderna, beror på skillnader i andel brottsaktiva, eller de brottsaktivas aktivitetsgrad. eller både och. Sådan information kan utgöra en viktig väsgledning till var orsakerna till brottsnivåskillnader i första hand skall sökas .

Eftersom detframgår, såväl både av svensk som utländsk forskning, att det är en liten grupp gärningsmän som står för en stor del av brottsligheten är relationen mellan den relativa storleken på gruppen socialt marginaliserade (dvs kriminellt högaktiva och missbrukare av olika slag) i ett område och dess brottsnivån särskilt intressant. Det är möjligt att storstäder jämfört med övriga områden producerar (ev drar till sig) en relativt sett större grupp av högaktiva brottslingar än andra områden. även om vi saknar större kunskap om hur detta verkligen förhåller sig. Det kan dock i sammanhnaget vara intressant att notera att den typ av brottslighet som har de högsta andelarna tungt tidigare belastade gärningsmän (rån. bostadsinbrott och stöld ur och från bil) är de brottstyper som har de markerat högsta brottsnivåema i storstäderna jämfört med övriga riket.

8) De data om participation och frekvens efter kön och ålder som redovisas för storstäderna och övriga riket 1 Bilaga 1 kan knappast ligga till grund för slutsatser om det år variationer i participation och/eller frekvens som svarar för skillnadema i brottsnivå mellan storstäderna och övriga riket. Det visar sig nämligen (se avsnitt 4.6 ovan) att skillnaderna i brottsnivå mellan storstäderna och övriga riket i stort sett försvinner för våld och skadegörelse och minskar markant för stöldbrotten när jämförelsema begränsas till fall med misstänkta personer, något som gör att man kan gissa på att selektionsmekanismema från anmälan till uppklaring (på person) skiljer sig åt mellan de jämförda områdena.

• Sida 40
•  Original

Det är en förhållandevis vanlig erfarenhet för den manliga storstadsbefolkningen att någon gång fram till 25 års åldern bli registrerad för brottslighet. Det gäller för närmare en tredjedel av alla män. För kvinnor är dock siffrorna betydligt lägre. De flesta är dock registrerade för få brott. Det är en liten grupp gärningsmän, som ofta startat tidigt med brottslighet, som står för en stor del av brottsligheten. Att vara känd för våldsbrottslighet är relativt ovanligt, och de som är kända för upprepade våldsbrott är i allmänhet också kända för en omfattande kriminalitet av andra typer, och denna kriminalitet tycks ofta ha föregått våldsbrottsligheten.

Eftersom brottsligheten generellt sett ökat i hela landet under efterkrigstiden (en utveckling som man för övrigt kan iakta i de flesta s k västländer) finns det skäl att misstänka att det är allmänna faktorer i samhällsutvecklingen som ligger bakom denna ökning.

Det verkar troligt att den allmänna brottsökningen som skett under efterkrigstiden kan relateras till;

' förändringar i s k rutinaktiviteter (vardagslivets organisation),

Exempel på förändringar i rutinaktiviteter som bedömts påverka den social kontrollen i negativ rikting (dvs gjort den svagare], och samtidigt lett till ett ökat utbud av möjligheter att framgångsrikt utföra brott, är; en ökande konsumtion och fritid, kvinnors ökade inträde i arbetslivet, ökning av mängden prylar, en ökande anonymitet (bl a som följd av ökad urbanisering), en genomsnittlig ökning av avståndet __rnellan hem och arbete, ungdomens förändrade position i samhället etc. Aven om var och en av de nämnda specifika faktorererna (men även andra faktorer) säkerligen haft en påverkan på den iaktagna brottsökningen, saknar vi fortfarande samlade analyser av olika faktorers relativa betydelse [en betydelse som t ex kan varierar mellan olika utvecklingskeden). Det är givet att det finns ett ytterst komplext samband mellan samhällsutveckling och brottsutvecklingen, och att forskningen på området befinner sig i ett tillstånd då man endast börjat sortera olika faktorers betydelse och deras inbördes relation vad beträffar påverkan på brottsutvecklingen.

När det gäller brottsutvecklingen de senaste 21 åren, har den anmälda brottsligheten ökat i alla delar av landet, och för alla studerade brottstyper. Det är dock så, med få undantag, att brottsökningen varit snabbare i storstadsregionema än i landet i övrigt, vilket innebär att gapet i brottsnivå mellan storstäderna och övriga riket ökat över perioden. Den snabbare ökningsstakten i storstadsområden kan vara särskilt intressant att notera eftersom det troligivis är just i dessa områden den sociala kontrollen är svagast och mängden gynsamma brottstillfällen är störst.

Även om storstäderna har en högre brottsnivå, och en snabbare brottsökningstakt, än övriga landet är det viktigt att framhålla att inom storstadsområdena förekommer kraftiga variationer i brottsnivå och brottsbild. Brottsnivån och brottsbilden varierar kraftigt mellan olika delar av storstaden. Dessa variationer är med säkerhet relaterad till skillnader mellan olika delar av storstaden i markanvändning. Det har hävdats att; " Eftersom illegala aktiviteter hämtar sin näring från andra aktiviteter så spelar den spatiella och temporala strukturen av vardagslivsaktiviter en viktig roll när det gäller att bestämma lokaliseringen, typen och mängden av illegala aktiviteter som sker i ett givet samhälle eller grannskap." (Cohen & Felson,1979 s. 590, min översättning). Utifrån detta synsätt kan man också förvänta sig att när vardagsaktiviterna (rutinaktiviterna) i ett samhälle ändras så skall detta synas främst på brottsligheten i de delar av samhället som påverkas av förändringen.

Brottslingsnivån varierar också kraftigt mellan storstadens olika typer av bostadsområden. Områden med en högre brottslingsnivå har också ofta en högre nivå av lokalt begångna brott i området. Skillnaderna i brottslingsnivå mellan olika bostadsområden kan till stor del förklaras med den

• Sida 41
•  Original

boendesegregring som förekommer och dess sociala konsekvenser. Generellt sett är brottslingsnivån högst i de allmänt sett minst attraktiva typerna av bostadsområden, dvs. allmännyttans bostadsbestånd, även om det förekommer betydande variationer mellan olika bostadsområden dominerade av allmännyttan. Bostadsstrukturens utseende och bostadsförmedlingens utformning är av allt att döma viktiga orsaker till att sociala grupper med en skild brottsbenägenhet hamnar i olika typer av bostadsområden.

Brottsligheten har ökat i alla olika typer av storstadsmiljöer över den senaste 20 års perioden, men ökningen har varit snabbast i innerstaden och ytterstadens "problemområden" vilket innebär .att gapet i brottsnivå mellan dessa och de övriga storstadsmiljöerna ökat. Aven om brottsligheten tycks öka i alla typer av miljöer verkar det alltså som om de redan värst utsatta fått de största ökningarna. Om man ser risken att bli utsatt för brott som en väsentlig välfärdskomponent, är det naturligtvis långt från tillfredställande med denna utveckling.

• Sida 42
•  Original

BILAGA 1

Åldersfördelningen efter kön för misstänkta personer 1988 i storstäderna och övriga riket.

Dehnitioner;

Aggregerad brottsnivå = Brott per 10.000 invånare i aktuell grupp.

Participation = Antal per 10.000 invånare i aktuell grupp som misstänkts för brottet ifråga. Frekvens = Brott per gärningsmän.

Notera att participation multiplicerat med frekvens blir detsamma som den aggregerade brottsnivån ( pga avrundningsfel blir siffrorna dock inte exakta om man prövar detta på tabellerna i bilagan).

• Sida 43
•  Original

TABELLA Aggregerad brottsnivå (brott per 10.000 invånare) efter ålder i storstäderna och övriga riket 1988.

Brott mot person;

1 5— 19 99 81 135 64 7 5 12 5 20—24 70 93 107 105 3 3 4 6 25—29 58 62 78 73 3 6 8 5 30434 55 61 90 58 2 6 5 3 35—39 45 53 57 38 4 3 5 2 40-44 40 36 40 32 3 2 6 2 45—49 25 22 %; 27 2 3 4 1 50-54 19 22 25 16 O 2 2 0 55-59 11 12 10 7 1 2 2 1 60—64 8 6 9 11 0 0 0 0 65- 2 2 4 2 0 O 0 O Skadegörelse:

15—19 146136 112 112 5 10 4 5 20-24 58 86 85 1 09 3 5 3 6 25—29 41 40 52 57 2 5 2 3 30-34 34 43 56 40 4 6 5 2 35-39 35 32 48 m 3 2 2 1 40-44 % 22 28 16 2 1 3 2 45—49 9 17 20 9 3 0 2 2 50— 54 8 7 11 7 1 1 1 0 55—59 5 4 16 2 0 2 6 0 60—64 2 2 3 2 0 O 0 0 65- 1 1 3 1 O 0 0 O Stöldbrott:

15—19 691 1211 907 782 78 116 141 112 20—24 450 590 491 569 105 103 % 79 25—29 296 213 440 317 118 61 % 56 30-34 321 307 361 211 117 93 68 46 35—39 220 173 233 179 79 66 (5 35 40-44 155 MB 156 &) 42 25 55 34 45—49 79 114 85 48 33 23 32 43 50-54 64 45 47 31 32 16 34 31 55—59 50 35 47 23 30 & 21 17 60—64 38 23 49 15 23 15 24 12 65— 2 9 19 11 12 3 13 7

NOTERA; SS=Stor-Stockholm. SG=Stor-Göteborg, SM=Stor—Malmö. ÖS = övriga Sverige. KÅLIA; Beräkningar från specialkömlng från SCB.

• Sida 44
•  Original

TABELLB Participation och frekvens, misstänkta personer efter ålder i storstäderna och övriga riket 1988. Endast man.

Område Partlcipation' Frekvens" SS SG SM ÖS SS SG SM 05

Brott mot person; 15-19 65 50 86 46 1.4 1.6 1.6 1.4 20-24 49 61 77 78 1.4 1.5 1.4 1.3 25-29 42 46 63 52 1.4 1.3 1.2 1.4 30—34 37 46 63 40 1.5 1.3 1.4 1.4 35-39 35 39 46 27 1.3 1.4 1.2 1.4 40-44 28 26 32 23 1.4 1.4 1.2 1.4 45—49 19 17 25 20 1.3 1.3 1.2 1.4 50-54 14 17 19 12 1.4 1.3 1.3 1.4 55-59 9 7 9 5 1.2 1.5 1.2 1.3 60-64 7 6 6 4 1.1 1.0 1.4 2.8 65- 1 2 4 1 1.2 1.0 1.1 1.1 Skadegörelse: 15-19 82 75 88 67 1.8 1.8 1.3 1.7 20-24 45 65 62 71 1.3 1.3 1.4 1.5 25-29 35 33 56 43 1.2 1.2 1.0 1.3 30-34 30 34 38 30 1.1 1.3 1.5 1.3 35—39 25 24 38 17 1.4 1.3 1.3 1.3 40-44 19 18 20 13 1.4 1.2 1.4 1.2 45—49 7 13 11 7 1.2 1.4 1.8 1.2 50—54 7 7 9 5 1.2 1.0 1.3 1.3 55—59 4 3 8 2 1.2 1.2 2.1 1.2 60—64 2 2 3 1 1.0 1.0 1.0 1.0 65— 1 1 2 0 1.6 1.0 1.1 1.1 Stöldbrott: 15-19 304 283 305 226 2.3 4.3 3.0 3.5 20-24 201 178 201 172 2.2 3.3 2.4 3.3 25—29 156 122 189 117 1.9 1.7 2.3 2.7 30—34 139 117 160 82 2.3 2.6 2.3 2.6 35-39 112 86 110 50 2.0 2.0 2.1 3.6 40-44 75 57 68 38 2.1 1.9 2.3 2.1 45-49 45 46 47 29 1.7 2.4 1.8 1.6 50-54 42 30 34 21 1.5 1.5 1.4 1.5 55-59 36 24 32 15 1.4 1.4 1.5 1.5 60-64 28 15 27 13 1.3 1.5 1.8 1.2 65— 18 9 18 10 1.2 1.1 1.1 1.1

NOTERA: SS=Stor—Stockholm, SG=Stor—Göteborg. SM=Stor—Ma1mö. 05 = övriga Sverige. ' Participation = Antal personer per 10000 inv. som misstänkts för brottet ifråga. " Frekvens = Genomsnittliga antalet brott per misttänkta för brottet ifråga. KÅLLA; Beräkningar från specialköming från SCB.

• Sida 45
•  Original

TABELL C Participation och frekvens, misstänkta personer efter ålder i storstäderna och övriga riket 1988. Endast kvin— nor.

Område Participation' Frekvens” SS SG SM 06 SS SG SM 08

Brott mot person:

15-19 5 5 8 4 1.3 1.0 1.4 1.2 20—24 3 3 3 5 1.0 1.0 1.2 1.2 25-29 3 5 8 4 1.0 1.1 1.2 1.2 30-34 2 4 4 3 1.0 1.5 1.3 1.2 35—39 4 3 3 2 1.0 1.0 1.3 1.2 40—44 2 2 6 2 1.4 1.0 1.0 1.2 45—49 1 2 4 1 1.1 1.5 1.2 1.2 50-54 0 2 2 0 1.0 1.3 1.0 1.1 55-59 1 1 2 1 1.3 1.5 1.0 1.6 60-64 0 0 0 0 — - — — 65- 0 0 0 0 1.0 1.5 — — Skadegörelse;

1549 5 5 4 4 1.1 2.0 1.0 1.3 20-24 3 4 2 4 1.1 1.1 1.2 1.4 25—29 2 4 2 2 1.4 1.4 1.0 1.1 30—34 3 3 4 2 1.3 1.8 1.1 1.1 35—39 2 2 2 1 1.2 1.0 1.0 1.1 40-44 2 l 2 1 1.1 1.0 1.7 1.4 45-49 1 0 2 1 1.9 - 1.0 1.4 50-54 1 0 1 0 1.0 1.0 1.0 1.0 55—59 0 1 2 0 - 1.5 2.3 2.3 60—64 0 0 0 0 1.0 — — 1.2 65— 0 0 0 0 1.3 - - 1.0 Stöldbrott;

15—19 65 72 95 59 1.2 1.6 1.5 1.9 20—24 65 54 67 35 1.6 1.9 1.4 2.3 25—29 60 42 51 28 2.0 1.4 1.9 2.0 30-34 66 38 40 22 1.8 2.5 1.7 2.1 35-39 50 34 39 16 1.6 1.9 1.7 2.2 4044 B 20 29 14 1.4 1.2 1.9 2.5 45-49 26 17 27 15 1.3 1.4 1.2 2.9 50-54 27 13 26 13 1.2 1.3 1.3 2.5 55—59 25 15 20 10 1.2 1.4 1.0 1.6 60-64 18 13 19 11 1.2 1.2 1.3 1.1 65— 11 3 12 7 1.1 1.0 1.1 1.1

NOTERA: SS=Stor—Stockholm. SG=Stor—Göteborg, SM=Stor—Malmö. ÖS = övriga Sverige. ' Participation = Antal personer per 10000 inv. som misstänkts för brottet ifråga. ” Frekvens = Genomsnittliga antalet brott per misttånkta för brottet ifråga. — = Ingen misstänkt i ålderskategorin. KÅLLA; Beräkningar från specialköming från SCB.

• Sida 46
•  Original

REFERENSER

Aschaffenburgh G.F. (1911). Brottet och dess bekämpande. Bonniers förlag. Stockholm. Booth W.(1967). On the City. The University of Chicago press. Chicago. Davis K. (1971). Världsbefolkningens urbanisering. i "Urbana Processer" (red) Göran Lindberg. Gleerups Bokförlag. Bottoms & Wiles (1986); Housing Tenure and Residential Community Crime Careers in Britain. In Reiss & Tonry " Communities and Crime". The University of Chicago Press. Christie & Andenaes & Skirbeck(1965). A Study of Self-Reported Crime. Scandinavian Studies in Crirninology. Cohen & Felson (1979). Social Change and Crime Rate Trends. A Routine Activity Approach. American Sociological Review 44. van Dijk & Vivanen (1978). Criminal Victimization in the Netherlands. The Ministray of Justice. The Hauge. Ds S 1980 Tungt Narkotikamissbruk. Socialdepartementet. Farrington D.P. (1986). Age and Crime. i "Crime and Justice. Vol 7. (red.) Tonry & Morris. The University of Chicago Press. Chicago. Farrington & Wikström (1990). Age, crime and Crirnianl Careers in London and Stockholm. Project Metropolitan Reserach Reports. (under publ.) Leblanc & Fréchette (1989). Male Criminal Activity from Childhood through

Youth. Springer verlag. New York.

Lenke L. (1979). Narkotikamarkand och förmögenhetsbrott. Stockholms kommun. Delutredningen om eknomisk brottslighet (stencil). Lofland L H (1973). A World of Strangers. Basic Books. Mayhew H. (1968a;1968b;1968c;1968d). London Labour and the London Poor. Volume 1 — IV. Dover Publications. New York. SCB (1981). Offer för tillgrepp,sakdegörelser och våld. Levnadsförhållanden 1978. Rapport nr 24. . Skogan W G (1979). Crime in Contemporary American. i "Violence in America" (red.) Graham & Gurr. Sage publ. Beverly Hills. Taub & Taylor & Dunham (1984); Paths of Neighborhood Change. Race and Crime in Urban America. University of Chicago Press. Park & Burgess & McKenzie (1925). The City. The University of Chicago Press. Chicago. Shaw & McKay (1969). Juvenile Delinquency and Urban Areas. The University of Chicago Press. Chicago. Weber M. (1966). The City. The Free Press. New York. Wikström P-O (1985); Everyday Violence in Contemporary Sweden. National Council of Crime Prevention,Sweden Report No 15. Liber förlag. Wikström P-O (1987a); Brott och Stadsmiljö. BRA forskning 198713. Liber förlag. Wikström P-O (1987b). Patterns of Crime in a Birth Cohort. Sex, Age and Social Class Differences. Project Metropolitan Research Reports No 24. Dept of Sociologi. University of Stockholm. . Wikström P-O (1988); Boende och brott - sambandet på individnivå. BRA Forskning 1988:2 s. 163-187. Wikström & Dolmén (1988); Brott och brottsutveckling i Stockholms olika stadsmiljöer. BRÅ Forskning 1988:2 s. 121-148. Wikström P-O.(1989a) Ålder och brott. 1 "Brottsutvecklingen 1989". BRÅ Forskning (under publicering). Wikström P-O (1989b). Housing and Offending. Project Metropolitan Research Reports No 27. Dept of Sociology. University of Stockholm. Wikström P—O (1990a) Urban Crime,Criminals and Victims. The Swedish Experience in an Anglo-American comparative Perspective. Springer verlag. New York (under publicering). Wikström P-O (1990b). Urban Violence in Sweden. Kriminologiska Inst. Stockholms Universitet.

KUNGL. BIBL.

1990 -02-l 2 sr. CKHOU

• Sida 47
•  Original

Statens offentliga utredningar 1989

Kronologisk förteckning

1. Rapport av den särskilde utredaren för granskning av hotbilden mot och säkerhetsskyddet kring stats- minister Olof Palme. C. Beskattning av fåmansföretag. Fi. Integriteten vid statistikproduktion. C. Fasta Öresundsförbindelser. K. Samordnad länsförvaltning. Del 1: Förslag. C. Samordnad länsförvaltning. Del 2: Bilagor. C. Vidgad etableringsfrihet för nya medier. U. UD:s presstjänst. UD. . Särskild inkomstskatt för utländska artister m.fl. Fi. 10. Två nya treåriga linjer. U. 11.Hushållssparandet - Huvudrapport från Spardelega- tionens sparundersökning. Fi. 12. Den regionala problembilden. A. 13. Mångfald mot enfald. Del 1. A. 14. Mångfald mot enfald. Del 2. Lagstiftning och rättsfrågor. A. 15. Storstadstrafik 2 - Bakgrundsmatcrial. K. 16. Kosmadsutveckling och konkurrens i banksektorn. Fi. 17. Risker och skydd för befolkningen. Fö. 18. SÄPO - Säkerhetspolisens arbetsmetoder. C. 19. Regionalpolitikens förutsättningar. A. 20. Tullregisterlag m.m. Fi. 21. Sätt värde på miljön - miljöavgifter på svavel och klor. ME. 22. Censurlagen - en modernisering av biografförord- ningen. U. 23. Parkeringsköp. Bo. 24. Statligt finansiellt stöd? I. 25. Rapporter till finansieringsutredningen. I. 26. Kustbevakningens roll i den framtida sjööver- vakningen. Fi. 27. Forskning vid de mindre och medelstora högskolor- na. U. 28. Utbildningar för framtidens tandvård. U. 29. Samarbete kring klinisk utbildning och forskning inför 90-talet. U. 30. Professorstillsatming. En översyn av proceduren vid tillsättning av professorstjänster. U. 31. Statens mät- och provstyrelse. I. 32. Miljöprojekt Göteborg - för ett renare Hisingen. ME. 33. Reformerad inkomstbeskatming - Skattereformens huvudlinjer. Del 1. - Inkomst av kapital. Del 2. - Inkomst av tjänst, lagtext och kommentarer. Del 3. - Bilagor, expertrapporter. Del 4. Fi.

owsawsww

34. Reformerad företagsbeskattning - Motiv och lagförslag. Del 1. - Expertrapporter. Del 2. Fi. 35. Reformerad mervärdeskatt m.m. - Motiv. Del 1. - Lagtext och bilagor. Del 2. Fi. 36. Inflationskorrigerad inkomstbeskatming. Fi.

37. Utländska förvärv av Svenska företag - en studie av utvecklingen. I. 38. Det nya skatteförslaget - sammanfatming av skatte- utredningarnas betänkanden. Fi. 39. Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - kartlägg- ning och bedömning. S. 40. Datorisering av tullrutinema - slutrapport. Fi. 41. Samerätt och sameting. Ju. 42. Det civila försvaret. Del 1. Det civila försvaret. De12. Författningstext. Fö. 43. Storstadstrafrk 3 - Bilavgifter. K.

44. Översyn av vapenlagstifmingen. Ju. 45. Standardiseringens roll i EFI'A/EG - samarbetet. I. 46. Arméns utveckling och försvarets planeringssystem. Fö. 47. Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - Bilagor. S. 48. Energiforskning för framtiden. ME. 49. Energiforskning för framtiden. Bilagor. ME. 50. Stiftelser för samverkan. U. 51. Den gravida kvinnan och fostret - två individer. Om fosterdiagnostik. Om sena aborter. Ju. 52. Det statliga energiforskningsprogrammet - aktörer inom energisektorn. ME. 53. Arbetstid och välfärd. Arbetstid och välfärd. Bilagedel A. Arbetstid och välfärd. Bilagedel B. A. 54. Rätt till gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar. S. 55. Fungerande regioner i samspel. A. 56. Fiskprisregleringen och fiskeriadminisn'ationen. 10. 57. DO och Nämnden mot etnisk diskriminering — de tre första ären. A. 58. Undantagandepensionäremas ekonomi. S. 59. Nominering av redovisningskonsulter. C. 60. Huvudbetänkande frän altemativmedicinkommittén. S. 61. Hälsohem. S. 62. Alternativa terapier i Sverige. S. 63. Värdering av altemativmedicinska teknologier. S. 64. Kommunalbot. C. 65. Staten i geografin. A.

• Sida 48
•  Original

Statens offentliga utredningar 1989

Kronologisk förteckning

66. Begreppet krigsmateriel. UD. 67. Levnadsvillkor i storstadsregioner. SB. 68. Storstadens partier och valdeltagande 1948-1988. SB. 69. Storstadsregioner i förändring. SB. 70. Storstädemas arbetsmarknad. SB. 71. Ny bostadsfinansiering. Bo. 72. Värdepappersmarknaden i framtiden. Fi.

73. TV - politiken. U.

74. Forskningsetisk prövning. Organisation, information och utbildning. U.

75. Etisk granskning av medicinsk forskning. De forskningsetiska kommittéemas verksamhet. U. 76. Att förebygga ALLERGI / överkänslighet. S. 77. Expertbilaga. Beskrivningar av ALLERGI / över- känslighet. S. 78. Statistikbilaga. Omfattning av ALLERGI / över- känslighet. S. 79. Storstadstrafik 4 - Ytterligare bakgrundsmaterial. K. 80. Förenklad handläggning hos HSAN m.m. S. 81. Ny generalklausul mot skatteflykt. Fi. 82. Nedsättning av energiskatter. ME. 83. Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Energi och trafik. ME. 84. Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Energi och trafik. Bilagedel. ME. 85. Civil personal i försvaret. Uppgifter och kompe- tens i freds- och krigsorganisationen. Fö. 86. Samhällets åtgärder mot allvarliga olyckor. Fö. 87. Skördeskadeskydd för trädgårdsnäringen. JO. 88. Skadeförsäkringslag. Ju. 89. Översyn av lagen om pliktexemplar. U. 90. Utvärdering av försöksverksamheten med treårig yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. Första året. U. 91. Statligt förhandlingsarbete. Fi. 92. Prospekteringspolitik. I. 93. Prospekteringspolitik. Rapportdel. I. 94. Särskild redovisningsmetod för enskild näringsverk- samhet. Fi. 95. Riksgäldskontoret - en finansförvaltning i staten. Fi. 96. Förenklad handläggning av ansökningar om bostadslån m.m. Bo. 97. Vad händer med folkhögskolan? U. 98. Transplantation - etiska, medicinska och rättsliga aspekter. S. 99. Organdonation och transplantation - psykologiska aspekter. S.

100. 101. 102. 103. 104. 105.

106.

107. 108.

109. 110. 111. 112.

Adoptionsfrågor. Ju. Förtidspension och rörlig pensionsålder. S. Utlandssamverkan på krigsmaterielområdet. UD. Hypoteksinstituten i framtiden. Fi. Terroristlagstifmingen. A. Prövning av industrilokalisering enligt natur- resurslagen. Bo. 6000 platser och 10 000 platser för försök i gymnasieskolan. Hur, var och varför? U. Svensk utrikeshandel ikrislägen. UD. Förtroendevald på 90 - talet: Utmaningar och möjligheter. C. Valdeltagandeti storstäderna 1988. SB. Storstadskriminalitet. SB. Invandrare i storstad. SB.

Storstädemas infrastruktur - idéer om finansiering och styrning. SB.

• Sida 49
•  Original

Statens offentliga utredningar 1989

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen

Levnadsvillkor i Storstadsregioner. [67] Storstadens partier och valdeltagande 1948-1988. [68] Storstadsregioner i förändring. [69] Storstädernas arbetsmarknad. [70] Valdeltagandeti storstäderna 1988. [109] Storstadskriminalitet. [1 10] Invandrare i storstad. [1 11]

Storstädemas infrastruktur - idéer om finansiering och

styrning. [112]

J ustitiedepartementet

Samerätt och sameting. [41] Översyn av vapenlagstiftningen. [44] Den gravida kvinnan och fostret — två individer. Om fosterdiagnostik. Om sena aborter. [51] Skadeförsäkringslag. [88] Adoptionsfrägor. [100]

Utrikesdepartementet

UD:s presstjänst. [8] Begreppet krigsmateriel. [66] Utlandssamverkan på krigsmaterielomrädet. [102] Svensk utrikeshandel i krislägen. [107]

Försvarsdepartementet

Risker och skydd för befolkningen. [17] Det civila försvaret Del 1. [42] Det civila försvaret. Del 2. Författningstext. [42] Arméns utveckling och försvarets planeringssystem. [46] Civil personal i försvaret. Uppgifter och kompetens i freds- och krigsorganisationen. [85] Samhällets åtgärder mot allvarliga olyckor. [86]

Socialdepartementet

Hjälpmedelsverksamhetens utveckling — kartläggning och bedömning. [39] Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - Bilagor. [47] Rätt till gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar. [54] Undantagandepensionäremas ekonomi. [58] Huvudbetänkande från altemativmedicinkommittén. [60] Hälsohem. [61] Alternativa terapier i Sverige. [62]

Värdering av altemativmedicinska teknologier. [63] Att förebygga ALLERGI / överkänslighet. [76] Expertbilaga. Beskrivningar av ALLERGI / överkänslig- het. [77] Statistikbilaga. Omfattning av ALLERGI / överkänslig- het. [78] Förenklad handläggning hos HSAN m.m. [80] Transplantation - etiska, medicinska och rättsliga aspekter. [98] Organdonation och transplantation - psykologiska

aspekter. [99] Förtidspension och rörlig pensionsålder. [101]

Kommunikationsdepartementet

Fasta Öresundsförbindelser. [4] Storstadstrafik 2 - Bakgrundsmaterial. [15] Storstadstrafik 3 - Bilavgifter. [43] Storstadstrafik 4 - Ytterligare bakgrundsmaterial. [79]

Finansdepartementet

Beskattning av fåmansföretag. [2] Särskild inkomstskatt för utländska artister m.fl. [9] Hushållssparandet - Huvudrapport från Spar-delega- tionens sparundersökning. [11] Kostnadsutveckling och konkurrens ibanksektom. [16] Tullregisterlag m.m. [20] Kustbevakningens roll i den framtida sjöövervakningen. [26] Reformerad inkomstbeskattning - Skatterefonnens huvudlinjer. Del 1. [33] - Inkomst av kapital. Del 2. [33] - Inkomst av tjänst, lagtext och kommentarer. Del 3. [33] - Bilagor, expertrapporter. Del 4. [33] Reformerad företagsbeskattnin g - Motiv och lagförslag. Del 1. [34] - Expertrapporter. Del 2. [34] Reformerad mervärdeskatt m.m.

- Motiv. Del 1. [35]

- Lagtext och bilagor. Del 2. [35] Inflationskorrigerad inkomstbeskattning. [36]

Det nya skatteförslaget - sammanfattning av skatte- utredningamas betänkanden. [38] Datorisering av tullrutinema - slutrapport. [40] Värdepappersmarknaden i framtiden. [72]

Ny generalklausul mot skatteflykt. [81] Statligt förhandlingsarbete. [91]

• Sida 50
•  Original

Statens offentliga utredningar 1989

Systematisk förteckning

Särskild redovisningsmetod för enskild näringsverksam— het. [94]

Riksgäldskontoret - en finansförvaltning i staten. [95] Hypoteksinstituten i framtiden. [103]

Utbildningsdepartementet

Vidgad etableringsfrihet för nya medier. [7] Två nya treåriga linjer. [10]

Censurlagen - en modernisering av biografförordningen. [221

Forskning vid de mindre och medelstora högskolorna. [27] Utbildningar för framtidens tandvård. [28] Samarbete kring klinisk utbildning och forskning inför 90-talet. [29] Professorstillsättning. En översyn av proceduren vid tillsätming av professorstjänster. [30] Stiftelser för samverkan. [50]

TV - politiken. [73]

Forskningsetisk prövning. Organisation, information och utbildning. [74] Etisk granskning av medicinsk forskning. De forskningsetiska kommittéemas verksamhet. [75] Översyn av lagen om pliktexemplar. [89] Utvärdering av försöksverksamheten med treårig yrkes- inriktad utbildning i gymnasieskolan. Första året. [90] Vad händer med folkhögskolan? [97] 6000 platser och 10 000 platser för försök i gymnasie- skolan. Hur, var och varför? [106]

Jordbruksdepartementet

Fiskprisregleringen och fiskeriadministrationen. [56] Skördeskadeskydd för trädgårdsnäringen. [87]

Arbetsmarknadsdepartementet

Den regionala problembilden. [12] Mångfald mot enfald. Del 1. [13] Mångfald mot enfald. Del 2. Lagstiftning och rättsfrågor. [14] Regionalpolitikens förutsättningar. [19] Arbetstid och välfärd. Arbetstid och välfärd. Bilagedel A. Arbetstid och välfärd. Bilagedel B. [53] Fungerande regioner i samspel. [55] DO och Nämnden mot etnisk diskriminering _— de tre första åren. [57] Staten igeografin. [65]

Terroristlagstiftningen. [104] Bostadsdepartementet Parkeringsköp. [23] Ny bostadsfrnansiering. [71]

Förenklad handläggning av ansökningar om bostadslån m.m. [96] Prövning av industrilokalisering enligt natur- resurslagen.[105]

Industridepartementet

Statligt finansiellt stöd? [24] Rapporter till finansieringsutredningen. [25] Statens mät- och provstyrelse. [31]

Utländska förvärv av svenska företag - en studie av utvecklingen. [37] Standardiserin gens roll i EFTA/EG -

samarbetet. [45] Prospekteringspolitik. [92] Prospekteringspolitik. Rapportdel. [93]

Civildepartementet

Rapport av den särskilde utredaren för granskning av hotbilden mot och säkerhetsskyddet kring statsminister Olof Palme. [1]

Integriteten vid statistikproduktion. [3] Samordnad lånsförvaltning. Del 1: Förslag. [5] Samordnad länsförvaltning. Del 2: Bilagor. [6] SÄPO - Säkerhetspolisens arbetsmetoder. [18] Nominering av redovisningskonsulter. [59] Kommunalbot. [64]

Förtroendevald på 90 - talet: Utmaningar och möjligheter. [108]

Miljö- och energidepartementet

Sätt värde på miljön - miljöavgifter på svavel och klor.[21] Miljöprojekt Göteborg - för ett renare Hisingen. [32] Energiforskning för framtiden. [48] Energiforskning för framtiden. Bilagor. [49] Det statliga energiforskningsprogrammet - aktörer inom energisektorn. [52] Nedsättning av energiskatter. [82] Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Energi och trafik. [83] Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Energi och trafik. Bilagedel. [84]

___—W..—

KUNGL. BIBL.