Landskap, näring, kunskap D. 1,[betänkande].

Till statsrådet och chefen för

jordbruksdepartementet

Genom beslut den 8 juni 1989 bemyndigade regeringen chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppgift att se över vissa frågor rörande Sveriges lantbruksuniversitet SLU.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen den 9 november l989 professor Ingvar Lindqvist såsom särskild utredare i utredningen Jo 1989:03 om översyn av SLU. Som huvudselcreterare fr.0.m. den 1 januari 1990 förordnades byråchef Ulla Åhgren-Lange. Som experter åt utredningen förordnades avdelningsdirektör Bengterik Ronne och statskonsulent Olle Pettersson.

Efter Ingvar Lindqvists bortgång i maj 1991 förordnades Ulla Åhgren- Lange till särskild utredare fr.0.m. den 10juni 1991.

Ett omfattande underlag har på utredningens uppdrag utarbetats på olika håll, och det mesta därav redovisas i form av tre specialrapporter, som utgör del 2-4 av utredningens betänkande. Ansvaret för specialrapportema vilar på resp författare, organ eller grupp som stått för utfommingen.

Tyngdpunkten i utredningsarbetet har legat på utvärderingen av agronom-, hortonom-, landskapsarkitekt-, jägmästar- och veterinärutbildningama, samt av forskning och forskarutbildning vid lantbruksvetenskaplig, skogsvetenskaplig och veterinärmedicinsk fakultet. De självvärderingar och redovisningar som utarbetats vid SLU ingår tillsammans med de tre utländska utvärderingsteamens från universitet och institut i Wageningen, Nederländerna,

resp Helsingfors samt från universitetet i Utrecht, Nederländerna -i Specialrapport

En genomgång och analys av resurser och resursförändringar främst inom olika forskningsområden vid SLU sedan starten 1977 har gjorts av Bengterik Ronne och redovisas i Specialrapport Vidare har en dimensioneringsstudie utförts för såväl de längre som de kortare SLU-utbildningarna av avdelningsdirektör Dan Andersson, universitets- och högskoleämbetet UHÄ. Den utgör Specialrapport

Andra specialstudier, som gäller vetenskaplig publicering av docent Olle Persson, Umeå universitet, forskarutbildning av avdelningsdirektör Göran Zetterblom, UHÄ alternativ odling av Olle Pettersson redovisas i

samt huvudbetänkandet.

Utredningen har, förutom besök vid de universitet och forskningsinstitut de utländska teamen hämtats från, företagit en studieresa till USA i november-december 1990 samt deltagit i en OECD-konferens i Paris i april 1991.

Under utredningsarbetets gång har många överläggningar och intervjuer genomförts med såväl företrädare för olika grupper anställda och studerande

vid SLU som med representanter för universitet, myndigheter, organ och organisationer utanför SLU. Dessa kontakter har tillfört utredningen upplysningar och synpunkter av värde för arbetet.

Utredningsarbetet hade hållit på närmare ett och ett halvt år och långt

var kommet vid Ingvar Lindqvists frånfälle. Vi var klara med ställningstaganden åtminstone i princip i huvuddelen av de frågor utredningen enligt direktiven hade att behandla.

Utredningen bär sålunda i hög grad Ingvar Lindqvists prägel, även om han inte fick tillfälle att slutföra den. Utredningen om SLU blev hans sista stora arbete, inom en bana som under en lång följd av år inneburit betydande insatser för svensk forskning.

Hans engagemang i SLU-utredningen var starkt, hans insikter och klokhet en ovärderlig tillgång för arbetet, och den järnvilja som kompenserade tilltagande fysisk svaghet imponerade på alla oss som hade med honom att göra.

I och med att betänkandet nu överlämnas har utredningen fullgjort sitt uppdrag.

Stockholm i december 199l

.

Ulla Åh gren-Lange

Innehållsförteckning

Inledning

Utredningsuppdraget Hur vi arbetat 10 Disposition av betänkandet 15

Lantbruksuniversitetets verksamhet, resurser och roll 17 Översikt av verksamhet och resurser vid SLU 17 SLUs forskningsresurser i internationellt perspektiv 20 Finansiering och utförande av lantbruksvetenskaplig forskning,

Långtidsplaner och genomförda förändringar under den

3.2.1 Underlag och uppläggning av redovisningen 3.2.2 Långtidsplaner, utredningar, propositioner 39 3.2.3 Förändring inom L-fakulteten 197778-198990 3.3 Skogsvctenskapliga fakulteten 51 3.3.1 Underlag och uppläggning av redovisningen 51 3.3.2 Långtidsplaner, utredningar, propositioner 3.3.3 Förändring inom S-fakulteten 197778-198990 51 3.4 Veterinärmedicinska fakultetn 3.4.1 Underlag och uppläggning av redovisningen 63 3.4.2 Långtidsplaner, utredningar, propositioner 63 3.4.3 Förändring inom V-fakulteten 1977N8-198990

Några aktuella frågor beträffande forsöksverksamheten i Sverige 114 Utredningens bedömning och förslag 116

Extemñnansiering 119

Extemfmansiering vid SLU 119

1 Verksamheter med extemfrnansiering 119 6.1.2 Extemfrnansiering av forskningen 119 6.2 1980-talets svenska forskningspolitik 120 6.2.1 Bakgrund 120 6.2.2 De forskningspolitiska besluten under 1980-talet 121 6.3 Fallet S-falculteten: en konsekvent tillämpning forsk-

av ningspolitikens huvudprinciper 122 6.3.1. Utvecklingen inom S-fakulteten 122 6.3.2 Extemfinansieringens effekter 123 6.4 Forskningspolitiken är ohållbar 124 6.4.1 Förutsättningarna gäller inte längre 124 6.4.2 Fallet S-fakulteten ärrepresentativt 125 6.5 Utgångspunkter för en bättre forskningspolitik 126 6.5.1 Skäl att ta upp forskningspolitiken 126 6.5.2 Den forskningspolitiska hypotesen 127 6.5.3 Slutsatser av hypotesprövningen 128 6.6 Två forskningspolitiska ledstjärnor 129 6.1.6 Uppbyggnad av forskning 129 6.6.2 Pluralism beträffande forskningsprogram 130

7.2.2 Agronomlinjen, hortonomlinjen och landskapsarkitekt-

linjen: uppläggning, genomströmning, kostnader 138 7.2.3 Gjorda utvärderingar inom L-fakulteten 139 7.2.4 Aktuella reforrnförslag inom L-fakulteten 141 7.2.5 Studerandesynpunkter 142 7.2.6 Utvärderingsteamets bedömning 143 7.2.7 Utredningens bedömning och förslag 145 7.3 Skogsvetenskapli ga fakulteten 148 7.3.1 Jägmästarutbildningen, uppläggning, genomströmning,

kostnad 148 7.3.2 Gjorda utvärderingar inom skogsvetenskapliga fakulteten 148 7.3.3 Aktuella reformförslag inom fakulteten 149 7.3.4 Utvärderingsteamets bedömning 150 7.3.5 Utredningens bedömning och förslag 152 7.4 Veterinärmedicinska fakulteten 155 7.4.1 Veterinär-utbildningen, uppläggning, genomströmning,

kostnad 155 7.4.2 Linjenärnndens redovisning 156 7.4.3 Studerandesynpunkter 157 7.4.4 Utvärderingsteamets bedömning 158 7.4.5 Utredningens bedörrming och förslag 159 Några gemensamma utbildningsfrågor: pedagogiken och inter-

Forskarutbildningen 177

Antal studerande, genomströmning och studiefmansiering i forskarutbildningen 177 9.1. l Antal forskarstuderande och -examina 177 9.1.2 Studie av genomströmning och studiefmansieringi

forskarutbildningen 178 9.2 2 ordisk kartläggning av forskarutbildningen 183 9.2.1 Fakta om de forskarstuderandes situation 183 9.2.2 Handledning och undervisning 184 9.2.3 Onskemal om förbättringar 184 9.3 SLU-kartläggning av handledares syn på forskarutbildning 185 9.3. 1 Fakta om handledama 185 9.3.2 Värderingar och bedömningar 185 9.4 De utländska utvärderingsteamens bedömningar och förslag 186 9.4.1 Lantbruksvetenskaplig fakultet 186 9.4.2 Skogsvetenskaplig fakultet 186 9.4.3 Veterinärmedicinsk fakultet 188 9.5 Utredningens bedömning och förslag 188 9.5.1 Allmän bedömning 188 9.5.2 Studieñnansieringen 189 9.5.3 Rekrytering och fördelning av doktorander 189 9.5.4 Effektivare forskarutbildning 191 9.5.5 Internationella kontakter 192

10 Samverkan inom lantbruksuniversitetet och med andra universitet 193 10.1 Falcultetsöyergñpande verksamheter inom SLU 193 10. 1 Oversikt 193 10.1.2 Forskning och försöksverksamhet 193 10.1.3 Grundutbildning och forskarutbildning 194

10.3.2 Skogsvetenskaplig forskning kräver många kontakter 199

10.3.3 V-fakultetens profil viktig 200 10.4 Utredningens bedömning och forslag 200

10.4.1 Samverkan inom SLU 200

10.4.2 Samverkan med andra universitet och högskolor 201

11.3 Kontakter och samverkan med myndigheter, forskningsråd, vissa

12 Information, rådgivning, fort- och vidareutbildning 229 12.1 Forskningsinforrnation och rådgivning 229 12.2 Utredningens förslag 232 12.3 Fort- och vidareutbildning 233 12.4 Utredningens bedömning och förslag 234 12.5 Biblioteket 235

13 U-landsverksamheten 237 13.1 SLUs u-landsverksamhet 237 13.2 SIDAs synpunkter237 237 13.3 SARECs synpunkter 239 13.4 Utredningens bedömning och förslag 239

14¶Organisation och styrning 24 1

14.1 Yttre organisation och lokalisering 24 1

14.2.2 Statskontorets bedömning av SLUs administrativa

verksamhet 249 l4.2.3 SLU-konstruktionens resultat 250 14.2.4 Styrning av verksamheten vid SLU 251 14.2.5 En ny ledningsorganisation utredningens bedömning

-

och förslag 254

15¶Sammanfattning 26 1

15.1 Utvärderingsprocessem 26 1 15.2 Utredningens bedömningar och förslag 262 l5.2.1 SLUs roll 262 15.2.2 Utveckling och förändring sedan 1977 263 l5.2.3 Forskning och försöksverksamhet 265 15.2.4 En ändrad forskningspolitik 270 15.2.5 Grundutbildning, forskarutbildning, fort- och vidare-

utbildning 273 15.2.6 Information och rådgivning 279 15.2.7 U-landsverksamheten 279 15.2.8 Sarnspelet med omgivningen 280 15.2.9 SLUs organisation och styrning 283

Bilaga Direktiv

Del2 Specialrapport 1 Del 3 Specialrapport 2 Del4 Specialrapport 3

l Inledning

Del]

l Utredningsuppdraget

Utredningen angående översyn av Sveriges lantbruksuniversitet SLU-ut-

redningen ska dels utvärdera inriktningen och omfattningen av lantbruks-

universitetets SLU verksamhet, dels undersöka vilka åtgärder som kan bidra till att underlätta styrningen av verksamheten.

En given utgångspunkt är den stora organisatoriska förändring som skedde i och med att SLU bildades 1977 genom sammanslagning av de tidigare separata enheterna lantbrukshögskolan, skogshögskolan och veterinärhögskolan. I samband därmed omlokaliserades skogshögskolan och veterinärhögskolan. Effekterna av sammanslagningen och det gemensamma lantbruksuniversitetets sätt att fungera bör nu bedömas. Därvid måste beaktas de stora förändringar som skett och sker inom de områden SLUs verksamhet avser, främst beträffande jordbruks- och livsmedelspolitiken samt miljö- och hälsopolitiken.

Forskningens och utbildningens kvalitet och resurser ska bedömas, inte ämne för ämne utan mer övergripande, liksom forskningens och försöksverksamhetens omfattning och finansiering. Det är önskvärt att belysa vilka förändringar som skett under de senastetio åren.

Med hänsyn till de stora förändringarna i SLUs omvärld ska särskilt belysas verksamhetens inriktning mot framtida utveckling och kunskapsbehov. Det är önskvärt viktiga arbetsområden för de kommande åren. Även

att ange utbildningamas dimensionering ska bedömas mot bakgrund av väntade framtida behov.

I anslutning till granskningen av forskningen ska också förmedlingen av forskningsrön och SLUs konsulentverksamhet bedömas.

Utredningen ska slutligen bedöma behovet av administrativ förnyelse för att nå större flexibilitet och underlätta omprioriteringar.

Vid utredningens bedömningar bör ett internationellt perspektiv finnas med, mest uttalat när det gäller bedömningen av forskningsverksamhcten och behovet av internationellt forskningssamarbete.

Enligt överenskommelse med uppdragsgivaren har utredningens uppgifter vad gäller utbildningens innehåll och kvalitet begränsats till att gälla de längre utbildningarna. Genom reformeringen av gymnasieskolan ändras förkunskaperna för de kortare utbildningarna, vilket är ett skäl att seöver dem i särskild ordning. Utredningen belyser dock dimensioneringsfrågorna även för de kortare utbildningarna.

Direktiven återfinns i bilaga

9 Huvudbetänkandet kapitel l

Del] Huvuafrdgor Det övergripande målet har utredningen uppfattat vara att bedöma vilken kompetens och beredskap SLU har att framgångsrikt möta effekterna av en drastiskt ändrad livsmedels- och jordbrukspolitik. I samband därmed ska SLU bedömas i svenskt universitetssammanhang, i internationellt perspektiv samt i sitt samspel med samhället.

Strukturella frågor måste diskuteras, t.ex. frågan försöksverksamhet

om knuten till en fakultet eller vid fristående institut, fakultets- och universitetstillhörighet, den geografiska splittringen och alldeles särskilt de krav ändringar i organisation och medelstilldelning som önskan om fortlöpande fömyelse ställer. Samarbetet inom universitetet och mellan universitetet och omvärlden måste belysas och värderas. Detta gäller både myndigheter och näringsliv.

Kvalitet och dynamik har därmed ställts i centrum för utredningsarbetet. Vi har fattat vår uppgift så att både vårt sätt att arbeta och våra slutsatser ska ge en korrekt bild av verksamheten vid SLU samtidigt som de främjar utvecklingen av den.

Nationellt och internationellt perspektiv Eftersom SLU är det enda universitetet i sitt slag i Sverige har det varit naturligt att i utredningsarbetet sepå utländska motsvarigheter. Förändringarna i den svenska jordbruks- och livsmedelspolitiken har också motsvarigheter i andra länder, liksom engagemanget i miljöfrågor, i hälsovårdsfrågor och i energifrågor. Det internationella perspektivet blir därmed en självklar utgångspunkt för mer övergripande bedömningar av SLU och den svenska lantbruksforskningen och -utbildningen

Givetvis är det viktigt att sepå aktuella förändringar och framtidsplaner inom SLU och dess omgivning. Det breda spektrum intressenter i SLUs

av verksamhet som finns har spelat stor roll i utredningsarbetet. Det är också viktigt att seSLU som en del av det svenska högskolesystemet och beakta de generella förändringar som där sker. Det gäller bl.a. införande ett nytt

av styr anslags- och redovisningssystem med treåriga budgetperioder för ut-

-, bildning och forskning samt ökad tonvikt på utvärdering och resultatredovisning. Vidare kommer nuvarande linjesystem att ersättas av en examensordning, och regleringen i högskoleförordningen av olika organ inom högskoleenheterna kommer att ge större lokal frihet. Det är självfallet också av intresse att jämföra utbildning och forskning vid SLU med övriga svenska universitet vad gäller kostnader, genomströmning och vetenskaplig publicering.

Men måttstocken för en bedömning av SLU kan ändå inte vara svensk, lika litet som för t.ex. teknisk eller ekonomisk utbildning och forskning. Med förestående EG-anslutning ter sig europeisk standard som en naturlig ut-

10 Huvudbetänkandet kapitel 1

gångspunkt för bedömning av vad som görs i Sverige. Det är med europeiska länder vi ska ha studerandeutbyte i ERASMUS, det är med dem vi samarbetar Del 1 inom COMEIT och det är i EG:s forskningsprogram vår medverkan och aktivitet sedan ett par år ökar mycket snabbt

Samtidigt är USA världsledande, inte minst forskningsmässigt, och dominerande samarbetspartner för svenska och europeiska forskare inom snart sagt alla områden. Därför har SLU-utredningen sett det som betydelsefullt att ha ett vidare internationellt perspektiv än bara Europa när vi relaterar nuvarande Verksamhetsinriktning, och gjorda och planerade förändringar vid SLU, till planer och prioriteringar på andra håll.

Internationella jämförelser visar också vad som är utmärkande eller speciellt för Sverige. Nationella särdrag framträder tydligast vid jämförelser med andra länder.

Denna sistnämnda funktion är inte minst viktig för SLU. Utredningen har funnit stora skillnader mellan länder beträffande motsvarigheter till SLU när det gäller rollen inom lantbruksforskningen i det nationella FoU-systemet, organisatorisk inplacering i universitetsorganisationen och departementstillhörighet.

Sådana skillnader är betingade av traditioner i olika länder, av nationell FoU-politik och varierande arbetsfördelning mellan olika forskningsutförande organ. De skiftande systemförutsättningar som finns i olika länder bestämmer vilka uppgifter och vilken funktion lantbruksunversiteten har, vilket är en viktig utgångspunkt för bedömningar.

Vidare varierar näringslivets struktur mellan olika länder. I vissa länder är jordbruket mycket viktigt för den nationella ekonomin, medan det i andra är skogsbruket som är av stor ekonomisk betydelse. Givetvis påverkar sådana faktorer bedömningen av verksamhetens inriktning och resurser.

Koppling mellan SLU-utredningen och det nya systemetför styrning, anslag och redovisning inom den svenska högskolan

Enligt statsmaktemas beslut ska fr.o.m 199394 ett nytt styr- och anslagssystem tillämpas för högskolan och treåriga budgetperioder. Uppföljning och utvärdering av verksamheten vid varje högskola kommer därvid att ges ökad betydelse. Den utgör en viktig grund för planeringen och bedömningen av resursbehov.

En grundläggande tanke såväl i statsmaktemas beslut på grundval av prop. 198889:65 om formerna för högskolepolitiken som i överväganden och bedömningar inom utbildningsdepartementets område är att högskoleenheterna har ansvaret för uppföljning och utvärdering av sin verksamhet. SLU skiljer sig från högskolorna under utbildningsdepartementet dels genom att inte vara underställd någon central myndighet motsvarande universitets- och högskoleämbetet, UHÄ,SLU fullgör självt centrala myndighetsuppgifter,

ll Huvudbetänkandet kapitel 1

dels genom att utbildningarna och i stor utsträckning forskningen är riksunika. Del 1

I detta läge har vi sett det som en fördel att använda SLU-utredningen

som en starthjälp För att komma igång med den uppföljnings- och utvärderingsverksamhet som ska ske regelbundet i fortsättningen. Detta innebär självfallet inte att hela SLU-utredningen skulle behöva upprepas vart tredje år utan att vi försökt arbeta på ett sätt som sedan kan föras vidare av SLU i förenklad form.

Utvärdering av SLUs längre utbildningar Med utgångspunkt i den pågående internationella diskussionen om metoder för utvärdering av universitet och högskolor och särskilt i den modell sorti nu prövats ett antal åri Nederländerna peer review med vissa inslag av kvantitativa data har SLU-utredningen stannat för en uppläggning innebär att

som linjenämndema för agronom-, hortonom-, landskapsarkitekt-, jägmästar- och veterinärlinjema gjort en självvärdering av resp. utbildning. Själwärderingen omfattar en deskriptiv del med uppgifter om utbildningen och analysdel

en där problem, bedömningar och förslag till förändringar redovisas. Dessa självvärderin gar har varit ett viktigt underlag för de utländska expertgrupper som SLU-utredningen engagerat för att besöka SLU och göra sina bedömningar av verksamheten.

Utvärderingen av utbildningarna vid SLU har två syften, dels infor-

att ge mation uppåt i systemet SLU-utredningen, regering och riksdag, själv-

men fallet också rektorsärnbetet och styrelsen, dels att ligga till grund för lokal utveckling och kvalitetsförbätuing.

Anknytning till forskning och forskarutbildning

SLU-utredningen har sett det som en fördel att anlita utländska bedö-

samma mare för såväl utbildning som forskning inom resp. fakultet. Underlag för deras bedömning av fakultetens forskning har varit redovisningar veten-

av skaplig publicering, forskningsfinansiering, antal doktorander och doktorsexamina, antal utländska gästforskare och doktorander, aktiv medverkan vid internationella vetenskapliga möten osv. Genom att samma bedömare sett på utbildning och forskning har de kunnat få ett helhetsintryck fakultetens

av verksamhet.

Tre utländska utvärderingsteam

Vid valet av utländska utvärderingsteam har utredningen inriktat sig på

europeiska universitet och fakulteter med gott anseende. Veterinärmedicinska fakulteten har utvärderats av veterinärmedicinska fakulteten vid universitetet i

12 Huvudbetänkandet kapitel 1

Utrecht, Nederländerna. Denna fakultet räknas till de ledande i Europa och har utvalts också med hänsyn till att dess utbildning är den enda europeiska Del 1 veterinärutbildning som regelbundet utvärderas av American Veterinary Medicine Association. Veterinärer från Utrecht är behöriga att utöva veterinäryrket i USA och Canada. Uppläggningen av fakultetens utvärdering har diskuterats vid och i anslutning till SLU-utredningens besök i Utrecht våren 1990. Fakulteten utsåg ett utvärderingsteam med dekanus i spetsen, som besökte Uppsala och Stockholm i början av november 1990.

Lantbnrksvetenskapliga fakulteten har utvärderats av lantbruksuniversitetet i Wageningen, Nederländerna. Ett utvärderingsteam utsågs efter utredningens besök vid universitetet på försommaren 1990 och vissa ytterligare kontakter. Teamet, som letts av universitetets rektor, besökte Uppsala, Alnarp, Stockholm och Skara i slutet av november 1990.

För skogsvetenskapliga fakulteten valde utredningen skogsvetenskapliga fakulteten vid Ludwig-Maximilians-Universität i München. Det visade sig emellertid att det team som utsågs inte kunde hålla den tidsplan som överenskommits. En betydande försening väntades komma att uppstå. I detta läge föredrog utredningen att välja ett annat team. Genom vänligt tillmötesgående från en grupp forskare vid agroforstvetenskapliga fakulteten vid Helsingfors universitet och Skogsforskningsinstitutet i Finland under ledning av profes-

Aarne Nyyssönen kunde vi snabbt få kompetent ersättning. Även här sor en har uppläggning arbetet och teamets sammansättning diskuterats vid utred-

av ningens besök i Helsingfors våren 1991 och vid ytterligare kontakter. Teamet har besökt Uppsala, Umeå, Garpenberg och Stockholm i april 1991.

Samtliga tre utvärderingsteam har inriktat sitt arbete på relativt övergripande bedömningar standard och kvalitet, inriktning av utbildning och

av forskning, samt särskilt på framtidsorientering och förmåga till förändring och förnyelse.

resursförändringar inom fakulteternas forskning och utbildning Analys av under en I O-ârsperiod En noggrann kartläggning av vilka förändringar som skett när det gäller anslag till olika forskningsområden samt till utbildning har utredningens uppdrag genomförts av avdelningsdirektör Bengterik Ronne vid SLUs centrala förvaltning. Redovisningen är gjord per fakultet och avser åren 197778 resp. 198990.

Dimensioneringsstudie beträffande SLU :s utbildningar

Som underlag för behandling av dimensioneringsfrågoma vad gäller grundläggande utbildning vid SLU har på utredningens uppdrag en studie genomförts. Den motsvarar den studie som redovisades för övriga statliga högskoleutbildningar i UHÄs rapport hösten 1989, Högskoleutbildningens

13 Huvudbetänkandet kapitel 1

framtida dimensionering UHÄ-rapport 1989: 17; regeringsuppdrag avseende högskoleutbildning under utbildningsdepartementet. Det är fördel att Del 1 en SLU-utbildningarna redovisas och analyseras med metod övriga samma som högskoleutbildningar och att situationen kan jämföras med t.ex. vad gälsom ler for naturvetenskaplig och teknisk utbildning. Studien har gjorts av avdelningsdirektör Dan Andersson, UHÃ, projektledare för dimensionesom var ringsrapporten.

Studie avforskarutbildningen Även vad gäller forskarutbildningen har utredningen sett det som en fördel att få samma beräkningar och analyser gjorda beträffande SLUs fakulteter som UHÄ redovisade enligt regeringsuppdrag avseende utbildningsdepartementets universitet och högskolor inför 1990 års forskningsproposition Forskarutbildningen, UI-IÄ-rapport 1989:7. Studien har gjorts avdelningsdirektör av Göran Zetterblom, UHÃ, svarade för UHÄs forskarutbildningsrapport. som

Bibliometrisk belysning

Som komplement till annat underlag beträffande forskningen har på utredningens uppdrag vissa bibliometrlska uppgifter om publicering inom SLUs områden tagits fram av docent Olle Persson vid Inforsk, sociologiska institutionen, Umeå universitet.

Aktuell utveckling i USA Även om utredningen i första hand jämför SLU med europeiska universitet har vi också i USA studerat aktuella utvecklingstendenser och olika modeller för att kombinera lantbruksvetenskaplig forskning och utbildning med sektoriell forskning och försöksverksamhet.

Övrigt: samtal, intervjuer, brev och material

En stor del av utredningsarbetet har bestått samtal, överläggningar, interav vjuer osv. med olika innessenteri SLUs verksamhet, såväl inom utanför som SLU, samt av besök vid de geografiskt mycket utspridda delarna SLU. av Utredningen har också mottagit omkring 250 brev och skrivelser och mycket material. Information om SLU-utredningens arbete har lämnats till lärare och studerande och till arbetstagarorganisationema.

14 Huvudbetänkandet kapitel 1

1.3 Disposition av betänkandet

Del 1 En viktig utgångspunkt för jämförelser och bedömningar är SLUs uppgifter och roll beträffande lantbruksvetenskaplig forskning och utbildning i det svenska systemet i förhållande till lantbruksuniversitet utomlands. Detta beskrivs i kapitel

Som bakgrund till dagens situation och framtida förändringar beskrivs i kapitel 3 de förändringar som skett sedan SLUs tillkomst 1977 och vilken roll SLU spelat i utvecklingen under denna period. Detta kapitel har som ett viktig underlag Specialrapport

Forskningen, som är den mest omfattande verksamheten vid SLU, behandlas i kapitel Forskningens inriktning, volym och kvalitet beskrivs och granskas med hjälp av olika studier och bedömningar. Ett viktigt underlag är de utländska utvärderingsteamens rapporter som ingår i Specialrapport Evaluation Report.

Försöksverksarnheten, dess organisation och förhållande till forskningen, behandlas i kapitel

I anslutning till de resultat vad gäller förändringar av forskning som framkommit i kapitel 3 görs i kapitel 6 en mer principiell genomgång av externñnansieringens effekter för forskning vid universitet och högskolor och de principer som följts i den svenska forskningspolitiken under 1980-talet.

De längre utbildningslinjema vid SLU behandlas i kapitel De själwärderingar som gjorts av linjenämndema vid SLU och de utländska utvärderingsteamens rapporter, som ingår i Specialrapport utgör här viktiga underlag, liksom synpunkter från studerande, nyexaminerade samt avnärnare. äm-J förelser beträffande utbildningskostnad och examinationsfrekvens görs också med närmast motsvarande linjer vid övriga universitet och högskolor.

Dimensionering av de grundläggande utbildningarna vid SLU, även de kortare, tas upp i kapitel som i hög grad bygger på Specialrapport

Forskarutbildningen behandlas i kapitel 9 och bygger dels på en specialstudie av studietider och genomströmning, dels på olika tillgängliga underlag om förhållanden och problem inom forskarutbildningen.

Samverkan inom SLU och SLUs förhållande till omvärlden, såväl inom högskoleområdet som vad gäller näring, näringsliv och samhälle, beskrivs och analyseras i kapitlen 10 och 11. I kapitel 11 sammanfattas också de kunskapsbehov för de närmaste tio åren som för utredningen tagits fram av några stora organisationer inom näring och näringsliv.

Viktiga aspekter av SLUs förhållande till omvärlden, nämligen information, rådgivning, fort- och vidareutbildning samt u-landsverksamhet behandlas i kapitlen 12 och 13.

I kapitel 14 summeras de bedömningar som gjorts beträffande forskning, utbildning och samverkan. Förslag om yttre organisation och lokalisering framläggs, liksom om inre organisation och styrning.

Utredningens bedömningar och förslag sammanfattas i kapitel 15.

15 Huvudbetärtkandet kapitel l

Lantbruksuniversitetets verksamhet,

Del 1 resurser och roll

2.1¶Översikt verksamhet och vid SLU

av resurser

Enligt statsmaktemas beslut om bildandet av SLU var motiven för sammanförandet av jordbrukets högskolor främst det framträdande behovet av samverkan inom forskningen samt mellan utbildning och forskning. Dessa behov framhölls t.ex. vad gäller det kombinerade jord- och skogsbrukets utveckling, regional ekonomi och utveckling, miljövård och teknisk utveckling, liksom växt- och skogsskydd, förebyggande djurhälsovård och livsmedelshygien.

Det betonades också att det vid SLU borde ske en proñlering av forskning och utbildning inom olika verksamhetsområden såsomjordbruk, skogsbruk, veterinärmedicin, trädgårdsnäring och landskapsarkitektur. Företrädare för de olika näringarna och berörda sarnhällsorgan borde därför får goda möjligheter att delta i utformningen av såväl de olika programmen för forskning och försöksverksamhet som utbildningen inom resp. sektor.

Sektorskaraktären markerades också genom att SLU liksom de tidigare separatahögskolorna korn att sortera under jordbruksdeparternentet.

SLU fick en gemensam styrelse och ett gemensamt rektorsämbete. Verksamheten organiserades på.tre fakulteter, en lantbruksvetenskaplig L-fakulteten, en skogsvetenskaplig S-fakulteten och en veterinärmedicinsk V-fakulteten. Kompetensområden Ansvarsområden Gnmdläggandenamr- Jordbruk vetenskap Bioteknik Trädgårdsbruk Markvetenskap Forskning Trädgårdsvetenskap och Skogsbruk Växtodling Försök Skogsproduktion Veterinär- Ekologi och medicin miljövetenskap Växt-ochskogsskydd landskaps- Husdjursvetenskap arkitektur Klinisk vetenskap Utbildning Livsmedelshygien Vattenbmk Teknologi ochproduktutveckling Livsmedels- Samhällsvetenskap förädling Skogstaxering Information Bioenergi Skogsråvarans Arbetsvetenskap hanteringoch Landskapsarldtekurr förädling

Figur 2.1 Kompetens- och ansvarsområden vid SLU.

17 Huvudbetänkandet kapitel 2

En utförlig redovisning av SLU med historik och nuvarande verksamhet ges i utredningens Specialrapport Evaluation Report. Här endast Del 1

ges en mycket kort sammanfattning.

SLUs kompetens- och ansvarsområden redovisas i figur 2.1.

Utbildning och forskning är förlagd till tio orter. Därutöver finns ett flertal försöksstationer. Ungefär hälften av personalen och finns i

resurserna Uppsala.

Resursemas fördelning på olika verksamheter och finansieringen redovisas i tabell 2.1.

Tabell 2.1 Verksamhet och finansiering vid SLU 198990.

Program Totalkostnad Finansiering

Anslag Inkomster Externa

medel

samhet

ningsfunktioner Summa 1 187 121 100 567 484 203 413 416 224 verksamhet

Källa: SLU 1990

Forskning och försöksverksamhet

Den dominerande verksamheten vid SLU är forskning och försöksverksamhet som svarar för närmare 70 % av de totala utgifterna. Utbildningens kostnadsandel är ungefär 10 %.

För att samordna verksamhet inom närliggande områden har indelning i

en programområden gjorts. För varje programområde finns en programkommitté där även näringslivet är företrätt. Programområdena för L- och S-fakultetema och resurser per område anges i tabell 2.2. Inom V-fakulteten finns endast ett programområdc.

18 Huvudbetänkandet kapitel 2

Tabell 22 Forskning-försöksprogram vid SLU.

Del 1 Program Budget

198990, Mkr

Lantbruksfakulteten l Grundläggande forskning, 45,6

bioteknik och livsmedel

Skogsfakulteten

Källa: SLU 1990

Inom L-fakulteten har jordbrukets växtomrâde och husdjursområdet den mest omfattande verksamheten. Utöver programmen inom denna fakultet disponeras för distriktsförsöksverksamheten drygt 18 Mkr. Inom S-faku1teten är det dominerande programområdet skogens virkesproduktion.

Utbildning Alla längre utbildningar och praktiskt taget alla kortare inom lantbruksområdet är koncentrerade till SLU. Den grundläggande utbildningen bedrivs på fem längre utbildningslinjer och fem kortare. Utbildningslinjer, antal utbildningsplatser och studietid anges i tabell 2.3

Tabell 2.3 Utbildningar vid SLU.

Källa SLU1990

19 Huvudbetänkandet kapitel 2

Inom de längre utbildningarna finns i regel möjlighet till specialisering, t.ex. för agronomer mot ekonomi, husdjur, markväxter, teknik, bioteknik Del I eller livsmedel. Dessutom kan man välja miljöproñlering inom flertalet inriktningar. Jägmästarexamen kan inriktas mot naturresurser, förvaltning, marknad-ekonorni eller skogsbiologi.

Forskarutbildning

Forskarutbildning bedrivs vid 74 program som leder till doktorsexamen ca 4 år. Inom dessaprogram kan även licentiatexamen avläggas ca 2 år.

Irgfomiatioruwerksamhet

En förhållandevis stor del av SLUs omslutning, 6 %, informations-

avser verksamhet, framför allt forskningsinfonnation. Informationsenheten, SLU- Info, omfattar dels forskningsinformation som i första hand förmedlas av konsulenter, dels universitetets mer allmänna informationsverksamhet inkl. publicering och reproduktion samt kurser, konferenser och fortbildningsverksamhet. Informationen inkluderar också biblioteket.

U-landsverktamhet SLUs ualandsverksamhet samordnas i ett International Rural Development Center IRDC. Verksamheten är i huvudsak uppdragsñnansierad, främst genom styrelsen for internationell utveckling, SIDA.

2.2¶SLUs forskningsresurser i internationellt

perspektiv

För att belysa omfattningen av lantbruksvetenskaplig universitetsforskning i olika länder samt förändring under 1980-talet gjordes for SLU-utredningen i september 1990 en avläsning av OECDs databas. Den innehåller uppgift om FoU-utgifter inom universitet och högskolor fördelade huvudområden. Uppgifterna omfattar statliga universitetsanslag, direkt statligt FoU-stöd, bidrag från egna högskolefonder, från privata företag uppdragsforskning i regel, fond- och stiftelsemedel samt forskningsfinansiering från utlandet. Uppgifterna avser alltså disponibla forskningsresurser vid universitet och högskolor. Syftet var i första hand att belysa omfattningen av lantbruksvetenskaplig universitetsforskning i olika länder samt förändring under 1980-talet.

I tabell 2.4 redovisas utgifter för olika forskningsområden samt totala forskningsutgifteri ett antal av OECDs medlemsländer under 1980-talet. Utgiftema anges dels i USA-dollari 1985 års penningvärde, dels i relativa

andelar för varje område nationellt. Listan omfattar 13 OECD-länder. Anled-

20 Huvudbetänkandet kapitel 2

ningen till att exempelvis Storbritannien, Frankrike, Schweiz och Belgien saknas är att de inte lämnat några uppgifter eller att uppgifterna inte varit så Dell detaljerade att lantbruksvetenskaplig forskning kunnat särskiljas.

Tabell 2.4 visar stora variationer mellan länder såväl beträffande FoUutgifter i absoluta tal som relativ andel nationellt för olika områden. Omfattningen av FoU-utgifter är i regel grovt sett relaterad till ländernas storlek men också till FoU-intensiteten, dvs. nationella FoU-satsningar mätt som andel av bruttonationalprodukten. Det kan t.ex. konstateras att Norge och Spanien hade ungefär samma totala omfattning på universitetsforskningen 1981. Sverige och Nederländerna har samma storleksordning på forskningsutgiftema, även om ökningen under l98talet varit starkare i Sverige.

Av tabell 2.4 framgår att Sverige ligger högt beträffande relativ andel för lantbruksvetenskaplig forskning. Det bör dock beaktas att man i flera länder har en annan organisation av lantbruksvetenskaplig forskning än i Sverige. Mycket av tillämpad forskning och försöksverksamhet är där förlagd till särskilda statliga forskningsinstitut utanför universitetsorganisationen. Detta är fallet exempelvis i Nederländerna, där ett betydande statligt stöd utgår till institutsorganisationen, samt i Danmark, Finland, Frankrike, Norge och Tyskland Västtyskland. Omfattningen av forskningen vid lantbruksvetenskapliga universitet anger sålunda inte den totala nationella omfattningen av lantbruksvetenskapli g forskning med offentliga eller privata medel.

Vidare är lantbruksvetenskaplig universitetsforskning inte ett enhetligt begrepp utan har olika innehåll i olika länder. I vissa fall ligger veterinärmedicin skild från lantbruksuniversitetet och räknas till medicinsk forskning. Så är fallet exempelvis i Finland. I andra fall är skogsvetenskaplig fakultet förlagd till de allmänna universiteten och räknas till naturvetenskap.

21 Huvudbetänkandet kapitel 2

Tibell 2.4 Utgifter for FoU vid universitetoch högskolorinom OECD-lindarangivna milj. USD i 1985änspenningvåtk. Del 1

[kickarmaiden 1981 1983 1985 1987

Belopp Andel i Belopp Andel i Belopp Andel i Belopp Andel i

% % % % Australien 1

Danmark

Finland

Irland 1

Italien

Japan Naturvet 624,2 9,1 684,5 9 730,2 9,1 778,8 9

Samhällsvet Humaniora 2 2660 2 38,8 2 2874 2 37,6 2 3219 2 39,9 2 3319 2 38,2 Totalt 6864 11 7630 100 8066 100 8683 100 Nederländerna

Samhällsvet Humaniora 2177.5 226,2 2228,2 228,8 2231 228,9 2250,2 229,7 Totalt 678,2 1X 793,1 100 798,4 100 843 100 1 Uppgift för 1985respektive1987saknas.I ställetangesuppgifterför 1984resp.1986.

22 Huvudbetänkandet kapitel 2

Fans Tabell 2.4 Utgifter for FoU vid universitetochhögskolorinom OECD-läxh-

Del 1 angivnai milj. USD i 1985äs penningvâiüa.

Iåiderfonråden 1981 1983 1985 1987

Belopp Andeli Belopp Andel i Belopp Andel i Belopp Andel i

% % % % Norge

Spanien

Samhällsvet Humaniora Z 61,8 Z 32,5 Z 69,6 Z 31 Z 79,2 Z 30,6 Z 78,4 X 28,9 Totalt 189,8 100 224,9 100 258,8 100 271 100 Sverige

670,2 100 774,1 100 840,1 100 966,6 100

[Tjøêalt

A

Västtyskland

Osterrike

Källa:OECD1990 Olika länders forskningsprofiler Den i vid mening lantbruksvetenskapliga forskningens koppling till annan naturvetenskapligt baserad forskning inom högskolan ger anledning att se

23 Huvudbetänkandet kapitel 2

närmare på de olika ländernas forskningsprofiler.

I tabell 2 redovisas den relativa fördelningen nationellt huvudomraden för 1981 och i tabell 3 mot- Del 1 svarande uppgifter för 1987. I resp. tabell anges också en genomsnittsprofil for de länder som ingår.

Tabell 2.5 Fördelning av F0U-utgifterI981 vid universitet område i %.

per

Land Nat Tekn Medi- Lantbr nat Samh Hum Z

vet cin vet samh

base- hum

rad FoU

FoU

Australien 37,7 11,4 13,2 7.5 71,8 28,2 Danmark 34,4 12,9 19,2 4,2 70,7 13,2 16,1 29,3 Finland 1983 26,9 21,9 22,4 2,8 74 17,1 8,9 26

Yästtyskland 31,8 18,7 23,7 5,7 79,9 7,7 12,4 20,1

de 11 länder somåterfinns f 1987 ej Finl o USA Källa: OECD 1990

Av tabell 2.5 framgår att Sverige 1981 awek från genomsnittsprofrlen

genom att ha mer resurser för universitetsforsknin g i medicin, teknik och lantbruksvetenskap och mindre för samhällsvetenskap och humaniora. Även beträffande naturvetenskap låg Sverige under genomsnittet. Sverige uppvisade extremt hög andel för medicinsk forskning och tillsammans med USA

- extremt låg andel för humaniora och samhällsvetenskap. Betr lantbruksvetenskap kom Sverige tredje plats efter Irland och Italien.

Det bör observeras att uppgifterna gäller universitetsforskning och sålunda inte totala FoU-satsningar inom resp. länder. USAs starka satsning på medicinsk forskning genom National lnstitutes of Health framgår exempelvis inte, och heller den starka tekniksatsningen i Japan. Sveriges kostnader för europeiskt, i huvudsak naturvetenskapligt orienterat forskningssamarbete, t.ex. CERN, ingår inte heller i denna OECD-statistik.

24 Huvudbetänkandet kapitel 2

Tabell 2.6 Fördelning FoU-utgifter I 987 vid universitet område i %. SOU 1991 :101

av per

Del 1

Land Nat Tekn Medi- Lantbr nat Samh Hum Z

Västtyskland 29,8 20,3 25 4.6 79,7 7,6 12,7 20,3 Osterrike 25 11,9 39,8 3,9 80,6 8,6 10,8 19,4 1985 Genomsnitt 26,9 16,7 24,6 6,1 74,3 25,7 Källa: OECD 1990

Av tabell 2.6 framgår att situationen 1987 var påfallande lik den som rådde 1981. Den nationella stabiliteten i forskningsprioriteringama har varit hög. För 1987 bortfaller USA och Finland eftersom de inte lämnat uppgifter. Begränsar vi studiet av förändringar till de 11 länder som finns med båda åren blir resultatet detsamma, genomsnittsproñlen har förändrats obetydligt. Teknik har gått upp med knappt en procentenhet och lantbruksvetenskap ned med 12 procentenhet.

Sverige awiker från genomsnittsproñlen på exakt samma sätt som 1981. Genom bortfallet av USA svarar Sverige 1987 for extremvärdet när det gäller låg FoU-andel för humanvetenskap men har distanserats av Österrike beträffande andel till medicinsk forskning. I gengäld har Sverige erövrat toppositionen beträffande lantbruksvetenskaplig universitetsforskning, strax över Italien. Irland har minskat sin lantbruksvetenskapliga forskning lcraftigt. Allmänt är tendensen en viss minskning av lantbruksvetenskaplig forskning, men undantag är Danmark, Italien och Sverige som ökat sina andelar.

Naturvetenskapligt baserad forskning

Ser man till verkligheten bakom dessa statistiska uppgifter kan man säga att en viktig skiljelinje går mellan länder som satsarmycket naturvetenskapligt baserad forskning och litet på humanvetenskaplig forskning, och länder som har en jämnare fördelning mellan dessa grupper av forskningsområden. Naturvetenskapligt baserad och humanvetenskaplig forskning sysslar med olika frågor och använder olika metoder. Inom gruppen naturvetenskapligt baserade forskningsområden är dock gränserna i många fall flytande, och liknande frågeställningar behandlas inom olika fakulteter. Kemi, t.ex., finns

25 Huvudbetänkandet kapitel 2

inom alla naturvetenskapligt baserade fakulteter. Lantbruksvetenskaplig forskning har starka inslag av naturvetenskaplig forskning inkl. grundforsk- Del 1 ning samt -i den mån veterinärmedicin ingår av medicinsk forskning.

-

I prioriteringen av naturvetenskapligt baserad forskning framför humanvetenskaplig liknar Sverige mest USA och Tyskland Västtyskland, medan Japan har sin egen profil med stark ställning för humanvetenskap.

Samtidigt visar jämförelsema med gruppen OECD-länder att den svenska fördelningen mellan olika naturvetenskapligt baserade forskningsområden har stark tyngdpunkt på olika tillämpningsområden. Även det finns stark

om en medicinsk grundforskning i Sverige och inslag av grundforskning inom teknik och lantbruksvetenskap är det tydligt att tillärnpningsaspektema har stort utrymme. Tar man med även statliga och privata FoU-satsningar utanför högskolan blir denna slagsida mycket tydlig. Privata företag svarar för den dominerande delen av svensk FoU och satsar i huvudsak på utvecklingsarbete och tillämpad forskning.

Denna karaktär hos de svenska FoU-insatsema har uppmärksammats i 1990 års forskningspolitiska proposition och riksdagsbeslut, där bl.a. ett teknikvetenskapligt forskningsråd inrättades och skogs- och jordbruksvetenskapliga forskningsrådet fick en klarare ställning som grundforskningsråd. Samtidigt förstärktes den samhällsvetenskapliga forskningen med bl.a. ett socialvetenskapligt forskningråd. Detta gjordes utöver ökningar av de befintliga grundforskningsrådens anslag och högskoleanslagen för forskning. Den forskningspolitiska handlingslinje som valts i Sverige innebär att dels

man stärker grundforskningen, främst via råden, dels förstärker den grundläggande forskningen inom olika tillämpningsområden.

2.3¶Finansiering och utförande

av

lantbruksvetenskaplig forskning, olika modeller

Av OECDs statistik framgår att svensk lantbruksvetenskaplig universitetsforskning har förhållandevis stora resurser. Samtidigt avspeglar de statistiska uppgifterna universitetens roll som utförare av forskning i de nationella FoUsystemen. Med de skillnader som finns beträffande lantbruksforskningens organisation i olika länder varierar universitetens roll högst väsentligt. Några utländska exempel illustrerar detta

I en uppsats, Forskning rådgivning och högre utbildning inom lantbruket i de nordiska länderna, i anslutning till ett nordiskt rektorsmöte 10-11 januari 1991 i Uppsala redovisar professor Lennart Hjelm följande uppgifter om lantbruksforskning:

26 Huvudbetänkandet kapitel 2

Tabell 2.7 Utgifter för lantbruksforskning i de nordiska länderna.

Dell Land 1987 1989 1991 Danmark milj DKK

Finland milj FIM, l FIM motsvarar ca 1,6 SEK Summaoffentlig sektor 455 Varav Universitet och högskolor samt 105

Finlands akademi

grundforskningsråd

Jord- och skogsbruksministeriets 350

institut Privat sektor uppgift saknas Totalt

- Norge 1 milj NOK Summaoffentlig sektor 520 Varav Universitet Norges 210

landbrukshögskøle och Norges veterincerhögskole Institut mm 310

Privat sektor 130 Totalt 650 Sverige MSEK

1 Enligt uppgiftharingenstörreförändringskettför 1989. Källa: LennartHjelm 1991

Som jämförelse vid bedömningen av totalbeloppen för lantbruksvetenskaplig FoU redovisas i tabell 2.8 de totala FoU-utgiftema i de nordiska länderna 1987 och 1989. Tabell 2.8 F oU -utgifter i de nordiska länderna.

Totala FoU-utgifter

Källa: OECD

Som framgår av tabellen uppgick de totala FoU-utgiftema i Sverige såväl 1987 som 1989 till cirka tre gånger motsvarande utgifter i vardera Danmark, Finland och Norge. Mot den bakgrunden ligger de svenska FoU-satsningama på lantbruksområdet förhållandevis lågt jämfört med vad som satsas i andra nordiska länder.

27 Huvudbetänlcandet kapitel 2

Uppgifterna om fördelning av utgifter för lantbruksforskningen i de nordiska länderna visar stora skillnader när det gäller universitetens roll. I Del] Danmark och Norge svarade universiteten för drygt 30 % av de offentliga utgifterna för lantbruksforskning och i Finland för drygt 20 %. I Sverige går närmare 90 % av de statliga FoU-medlen for lantbruksforskning till SLU.

Denna skillnad gentemot Sverige är lika påtaglig när det gäller Nederländerna. Enligt uppgift från the Netherlands National Council for Agricultural Research NRLO uppgick 1987 den totala statliga satsningen på lantbruksvetenskaplig forskning till 625 milj. Dfl 300 milj. US dollar. Därav gick 22 % till lantbruksuniversitetet i Wageningen och 4 % till veterinärmedicinska fakulteten vid universitetet i Utrecht. Medan sålunda 26 % gick till universitetsforskning gick 48 % till institut tillhörande Jordbruksdepartementets direktorat för lantbruksforskning och återstoden till andra institut och organisationer.

I USA har man två parallella system för hantering av offentliga FoUresurser på lantbruksornrådet, ett universitetsbaserat och ett i regi av USAs Department of Agriculture U SDA. Det universitetsbaserade innebär att delstatliga och federala anslag kanaliseras till universiteten för att bedriva forskning och försök inom lantbruksområdet, inkl. naturresurser, miljö, landsbygdsfrågor samt livsmedels- och näringsfrågor. Verksamheten är integrerad med universitetens övriga uppgifter, t.ex. utbildning, den står under universitetets vetenskapliga ledning och innefattar deltagande av studerande for Masters- och doktorsgrad.

USDA-systemet består av forskningsinstitut och program under the Agricultural Research Service, the Economic Research Service och the Forest Service. En del av forskningsmedlen fördelas till universiteten.

60 % av de offentliga anslagen till lantbruksforskning går till det universitetsbaserade systemet, 35 % till USDA-systemet och 5 % till andra forskningsinstitut.

Dessajämförelser ger vid handen att det finns stora skillnader mellan länder när det gäller universitetens roll i lantbruksforskningen. Sverige har en stark koncentration av de offentliga resurserna för lantbruksforskning till SLU, medan flera europeiska länder valt en modell med särskilda forslmingsinstitut till vilka mer eller mindre betydande delar av det offentliga forskningsstödet styrs. USA har två system, där det universitetsbaserade dominerar. Det finns många viktiga likheter mellan USA och Sverige.

För Sveriges del stämmer organisationen av den offentligt finansierade lantbruksforskningen väl överens med de allmänna forskningspolitiska principema. Den svenska forskningspolitiken innebär att stor restriktivitet iakttas beträffande fristående forskningsinstitut utanför högskoleorganisationen. Skälen for detta är uppenbara: i ett litet land innebär uppdelning av resurser och kompetens på skilda organisationer risk för splittring och vidare är forekomsten av forskarutbildning och rekrytering av unga forskare en viktig faktor for förnyelse. Samtidigt innebär denna princip att högskolan får en huvudroll som forskningsutförande organisation inte bara beträffande grundforsk-

28 Huvudbetänkandet kapitel 2

ning utan också i fråga om tillämpad forskning. Universiteten utomlands har sällan dessa uppgifter i samma omfattning beträffande tillämpad forskning, Del] och högskolans roll härvidlag i Sverige är inte utan problem.

Utredningen återkommer i det följande till frågan om institut för lantbruksvetenskaplig forskning. Det är dock viktigt att redan nu konstatera att jämförelser mellan SLU och lantbruksuniversitet utomlands måste göras med beaktande av att SLUs verksamhet ofta motsvarar såväl universitet som institut i andra länder.

2.4¶Privat och offentlig finansiering av lantbruksforskning

Enigt uppgift från SLU uppgick forskningsanslagen från näringslivet 198990 till 135 Mkr, vilket är 15 % av forskningsutgiftema vid universitetet. Den totala näringslivssatsningen på lantbruksforskning uppgick enligt den tidigare nämnda uppsatsen av Lennart Hjelm till 350 Mkr, vilket är 25 % av de totala FoU-insatsema inom detta område

Lennart Hjelm, som också författat den svenska rapport som tillsammans med övriga nationella rapporter legat till grund för den jämförande uppsatsen, understryker att detta gäller primärproduktionsornrådet, där SLUs verksamhet i allt väsentligt är förlagd. Bilden ser annorlunda ut för sekundärprodulctionen industriledet beträffande livsmedel, virke etc. Inom det sistnämnda området sker de statliga insatserna främst i form av anslag till tekniska högskolor och fakulteter och gemensamt med näringslivet i kollektiva forskningsinstitut. Beträffande livsmedel är ca 13 av statlig forskning förlagd till SLU, och lika mycket till vardera tekniska fakulteten vid universitetet i Lund och institutet för livsmedelsforskning SIK i Göteborg. Vad gäller industriledet inom skogsområdet är dock insatserna vid SLU väsentligt lägre än för livsmedel.

Enligt Lennart Hjelm kan livsmedels-, trä-, massa- och pappersindustriemas egna FoU-insatser beräknas till omkring 1,2 miljarder kr. Dessa företag bekostar också viss forskning avseende primär-produktionen. Hjelm redovisar följande tabell som avser insatser i procent av förädlingsvärdet vid mitten av 1980-talet:

Tabell 2.9 F oU-insatser i procent avförädlingsvärdet.

Râvaruled lndustriled Totalt Livsmedelssektorn

Skogssektorn

Källa: LennartHjelm 1991

29 Huvudbetänkandet kapitel 2

De statliga insatserna ligger betydligt högre beträffande råvaruledet än i fråga industriledet, medan företagsñnansieringen förhåller sig omvänt. Del I

om Statens insatser är avsevärt mindre vad gäller skogssektom än beträffande livsmedelssektom. Näringslivets insatser i fråga om råvaruledet inom skogssektom ligger mycket lågt jämfört med livsmedelssektorn.

I en diskussion om fördelning statlig privat finansiering är det av intresse

att konstatera att Lennart Hjelm uppskattar de svenska FoU-insatsema beträffande primärproduktion 198990 till 4 % av sektorns förädlingsvärde med 5 % på jordbruk och 3,5 % på skogsbruk. Det är framför allt de statliga insatserna som ökat under 1980-talet.

I Danmark var den totala forskningsinsatsen i relation till primärsektoms förädlingsvärde inom lantbruksområdet likaså 4 % 1989, med ungefär jämn fördelning mellan offentlig och privat finansiering. I Finland beräknas de offentliga FoU-insatsema motsvara 1,9 % av råvarusektoms förädlingsvärde.

Denna nordiska jämförelse ger vid handen att de offentliga satsningama på råvaruledet i lantbruksforskningen är ungefär desamma räknat som andel av sektorns förädlingsvärde vad gäller råvaruområdet. Sverige ligger något över Danmark och Finland. De svenska FoU-insatsema ligger lägre for skogsbruk än för jordbruk, och ser man enbart till råvaruledet ligger såväl de statliga som de privata forskningssatsningama inom skogsområdet betydligt under livsmedelssektom.

Totalt sett är företagens FoU-insatser i Sverige låga inom livsmedels- och skogssektorema i förhållande till andra branscher. I genomsnitt ligger företagens FoU-utgifter på 10 %. Vissa branscher, t.ex. elektroindustri och läkemedel, har betydligt högre FoU-andelar. Motsvarande skillnader föreligger för många andra länder.

2.5¶Utredningens kommentarer och slutsatser

De statistiska uppgifter och analyser som redovisats i detta avsnitt fyller funktionen att dels enligt direktiven belysa SLUs resurser, dels ge en bakgrund till utredningens ställningstaganden beträffande finansiering av SLUs verksamhet.

Jämförelsen med resurser för universitetsforskning inom olika vetenskapliga huvudområden grupper av fakulteter visar att Sverige tillsammans med några andra länder prioriterar en naturvetenskapligt baserad universitetsforskning, vilket avviker från genomsnittet av en stor grupp av OECD-länder. Tyngdpunkten på de svenska insatserna beträffande universitetsforskning ligger tillämpad naturvetenskapligt baserad forskning medicin, teknik

och lantbmksvetenskap.

De förhållandevis stora resurserna för lantbmksvetenskaplig universitetsforskning i Sverige har direkt samband med principerna for användning av statliga medel för lantbruksforskning i olika länder. I Sverige kanaliseras närmare 90 % av de statliga anslagen till lantbruksvetenskaplig forskning till

30 Huvudbetänlcandet kaptel 2

SLU, medan många andra länder styr huvuddelen av statliga till

resurserna särskilda institut. Del 1

Detta förhållande ger vid handen att en bedömning de direkta statliga

av resurserna till SLU för Sveriges vidkomrnande i huvudsak blir liktydigt med en bedömning av de totala statliga resurserna till lantbrukvetenskaplig forskning.

Underlag for en sådan bedömning har redovisats i det föregående, främst med de nordiska länderna, men även Nederländerna somjämforelseobjekt.

Två jämförelser har utförts med nordiska länder, dels avseende utgifterna för lantbruksvetenskaplig forskning i relation till totala nationella FoU-utgifter, dels avseende lantbruksforskningens kostnader i relation till sektorns förädlingsvärde vad gäller råvaruområdet.

Den första jämförelsen indikerar att de svenska utgifterna för lantbruksforskning ligger under andra nordiska länders, främst med hänsyn till den allmänt sett betydligt större FoU-insats som görs i Sverige. Den andra jämförelsen visar en i det närmaste konstant nordisk statlig FoU-insats på omkring 2 % av lantbrukssektoms förädlingsvärde inom råvaruledet. Det

utgör omkring hälften av resp. lands totala nationella FoU-insats, ligger på 4 %

som av forädlingsvärdet inom råvamledet.

Att jämforelsema utfaller olika är knappast förvånande, eftersom forskningsresurser inom olika områden bestäms utifrån en rad olika bedömningsgrunder. Satsningar på naturvetenskaplig och medicinsk forskning kan knappast relateras till förädlingsvärden. Samtidigt har den svenska prioriteringen av teknisk-naturvetenskaplig forskning starka ekonomiska motiv där också framtida utveckling spelar stor roll. I ett mer nationalekonomiskt perspektiv kan man notera att såväl de statliga de privata FoU-insatsema när det

som gäller skogsbruk förefaller ligga lågt, dels relativt sett, dels med hänsyn till skogsindustrins andel av den svenska nettoexporten. Om utvecklingen

av ny kunskap bedöms vara viktig för skogsbrukets framtid finns det skäl

att ompröva såväl de statliga som de privata FoU-insatsema.

Av stor betydelse for bedömningen FoU-satsningar på lantbruksveten-

av skaplig forskning likaväl som på annan forskning är givetvis de bra

om ger resultat, dvs. om den vetenskapliga aktiviteten och kvaliteten är hög. Utredningen återkommer till denna fråga i kapitel

31 Huvudbetänkandet kapitel 2

Långtidsplaner genomförda

Del 1

förändringar under den senaste tioårsperioden

3.1¶Inriktning i långtidsplaner allmänt

De långtidsplaner från SLU vilkas inriktning och effekter ska granskas i detta avsnitt är Långsiktsplan 1981 inför år 2000 och verksamhetsplan 1981-86, Utvecklingsplan 1983, Handlingsprogram 1986 samt Framtidsplan 1989.

Lângsiktsplan 1981 och verksamhetsplan 1981-86

Långsiktsplanen 1981 och verksamhetsplanen för åren därefter utarbetades som underlag för regeringens första forskningspolitiska proposition 1982.

I långsiktsplanen anges som överordnade mål för SLU följande:

utveckling och spridning av kunskaper for ett uthålligt utnyttjande

- av naturresursema och för tillgodoseende av nationella och internationella behov

av livsmedel, fibrer och virke,

fortsatt uppbyggnad av en biologiskt grundad helhetskunskap skilda

- om produktionsåtgärders effekter i syfte att förena kraven på hög produktivitet och bättre resurshushållning,

utveckling och spridning av kunskaper för ökad avkastning och ett bättre

utnyttjande av produktionsmedlen,

utveckling av nya och konkurrenskraftiga produkter för att främja lön-

samhet och internationell konkurrenskraft,

- hänsynstagande till andra samhälleliga mål rörande miljö, livsmedlens kvalitet, djurhälsa, djurskydd, sysselsättning och regional balans.

Sammanfattningsvis föreslås att forskningen koncentreras kring frågor som medför kosmadssänknin gar, produktivitetshöjningar och exportökningar i berörda näringar. Kunskaper om långsiktig resurs- och miljövård ges fortsatt prioritet, varvid bl.a. negativa konsekvenser fortsatt hög produk-

av en tivitet måste uppmärksammas ytterligare. Stor vikt har lagts vid åtgärder för att lantbruksuniversitetets tillämpade vetenskaper snabbt ska kunna fånga

upp genombrott inom grundläggande ämnesområden liksom problem inom näringarna.

Särskild uppmärksamhet ägnas behoven av kunskap om grundläggande produktionsprocesser i de biologiska systemen:

Utbildning och forskning miljöområdet är ett för SLU centralt fält, där SLUs ansvar ligger i att få fram underlag att tjäna som grund för rimlig be-

en dömning mellan å ena sidan en hög produktivitet och å andra sidan de

negativa effekter på miljön i fonn av bl.a. svavel och radioaktivt nedfall, tungmetaller och kväveläckage den för med sig. Det blir dels fråga om mer grund-

33 Huvudbetänkandet kapitel 3

2 ll-ll58

läggande studier miljöeffektema, dels framtagande produktionssystem av av for minska på negativa effekter. De välfárdsekonomiska aspekterna Dell m.m. att måste också beaktas. Det krävs då en större samordning i forskningen kring miljöproblemen och för SLUs del särskilt naturresursvård. Beträffande utbildningen inom detta område sägs att den företer en splittrad bild och bör samordnas utifrån baskunskaper. Även begemensamma hovet av utbyggd forskningsinformation understryks. I fråga om forskning inom det ekonomiska området bedöms i långtidsplanen att tyngdpunkten kommer att förskjutas mot studium av förändringsprocessema i företagen och näringama och vilka strategier som dessa kan utnyttja för att underlätta sin anpassning till ständigt förändrade yttre förhållanden. Därvid är samspelet råvaruproduktion industriell förädling mark- - nadsföring betydelsefullt att beakta. Detsamma gäller de kombinerade skogsjordbruksföretagens ekonomiska förutsättningar. Efter en detaljerad redovisning av pågående verksamhet och angelägen utveckling av denna anges åtta områden som bör ges stor vikt vid den fortsatta uppbyggnaden av forskningskompetensen vid SLU: biologiska produktionsprocesser, naturresurser miljö, - energi- och industriråvaror, skogsfömyelse och skogsproduktion, djurhälsa, råvaruproduktion förädlingsindustri marknad, - - livsmedelsforskning, livsmedelsforsörjning beredskaps- och säkerhetsaspekter. - - Enligt statsmaktemas beslut på grundval av den första forskningspolitiska propositionen prop 1981822106 lades SLUs långsiktsplan i allt väsentligt till grund för de prioriteringar som avser berörd forskning inom jordbruksdepartementets område. Särskilt underströks behovet av stöd till grundläggande forskning. Det betonades att i Sverige och även utomlands har bristen kunskap om de grundläggande sambanden mellan olika processer i de biologiska systemen och deras omgivning blivit allt tydligare och allvarligare snabbare skogsbruket och jordbruket utvecklas i tekniskt och ekonomiskt hänseende. Det framhölls att den teoretiska och kunskapsmässiga utvecklingen på flera områden släpar efter utvecklingen det praktiska planet. Detta har i vissa fall oönskade ekologiska och miljömässiga följdverkningar. De konkreta åtgärder som beslutats i anslutning till SLUs långtidsplan redovisas i de följande fakultetsvisa avsnitten.

Utvecklingsplan för SLU 1983

Utvecklingsplanen 1983 utarbetades infor den andra forskningspolitiska propositionen som framlades 1984. I utvecklingsplanen redovisas bedömningar av den framtida utvecklingen och SLUs uppgifter och roll i dessa sammanhang. Bl.a. framhålls följande:

34 Huvudbetänkandet kapitel 3

Morgondagens industri kommer alltmer att bygga på kunskapsintensitet, inte i första hand på kapital och arbetskraft. En industri baserad växtrna- Del 1 terial är under uppbyggnad i flera länder. Kunskaper om växterna, kartläggning av kemiska komponenter i olika växtmaterial och en utveckling av bioteknik där mikroorganismer och enzymer används är en serie kompetenser som vi kan erbjuda för utveckling av fytokemisk industri.

En djupare förståelse för de biologiska processerna kommer att få en allt större betydelse både för att göra det möjligt att öka produktionen inom jordoch skogsbruk och för att bedriva dessa näringar på ett miljövänligt sätt. Kunskaper om de fundamentala förutsättningarna och tekniken för bedrivande av jord- och skogsbruk är och förblir ett dominerande ansvarsområde för SLU.

Lantbruksuniversitetet är ensamt om att ha en kompetens rörande hela kedjan mark växt djur. Det borde vara självklart att utnyttja denna för fortsatta

- e fördjupade studier om de bakomliggande biologiska sarnmanhangen.

Förstärkningar av forskningen föreslås inom följande nio områden:

bioteknik,

-

mät-, styr- och reglerteknik,

-

miljövård,

-

skoglig produktion,

-

djurhälsovård och försöksdjur,

-

livsmedel,

-

energi,

-

produkt marknad ekonomi,

- - -

vattenbruk.

-

Vidare prioriterades grundutbildning och därtill hörande kunskapsutveckling, medan försöksverksamheten skulle stå tillbaka för de högst prioriterade områdena.

Iden andra forskningspolitiska propositionen prop 198384: 107 behandlades i jordbruksdepartementets bilaga behovet av långsiktig kunskapsuppbyggnad. Det konstaterades att en bättre förståelse av de biologiska processerna är en förutsättning både för en effektiv produktion inom de areella näringama och för att dessa bedrivs på ett sätt som innebär att tillräcklig hänsyn tas till behovet av att skydda miljön. Efter en genomgång av aktuella problemområden konstaterades avslutningsvis att en förstärkning av resurserna för forskning behövs inom områdena fysiologi, biokemi, molekylärbiolo markekologi, mikrobiologi, genetik och immunologi.

Mer detaljerad redovisning av forskningsbehov och åtgärder vad gäller de areella näringama återkommer utredningen till i de följande fakultetsvisa avsnitten.

35 Huvudbetänkandet kapitel 3

Handlingsprogram 1986 avseende budgetdren 198788-199192

Del 1 I SLUs handlingsprogram 1986, inför 1987 års forskningsproposition, framhålls att den framtida inriktningen av forskningen syftar till att möjliggöra en helhetssyn genom att bl.a. innefatta ökade insatser på leden efter råvaruproduktionen såväl inom skogsbruket som livsmedelssektom.

Enligt handlingsprogrammet vill SLU koncentrera sina egna resurser på de grundläggande uppgifter som hänger samman med utbildning och forskarutbildning samt den forskning som är nödvändig för att det ska ske en kunskapsutveckling inom de områden där SLU bedriver utbildning.

Fullföljande av tidigare planer innebär bl.a. en fortsatt fördjupning av grundläggande biologisk forskning, inkl. kompetensuppbyggnad inom bioteknik. Även förstärkning livsmedelsforslming, forskning på trädgårds-

en av området och en ökad forskning i syfte att minska behovet av djurförsök innebär fullföljande av tidigare planer.

Bland nya angelägna områden framhåller SLU uppbyggandet av ett genetiskt centrum för fortsatt kompetensuppbyggnad inom molekylär- och cellbiologi, mikrobiologi, molekylärgenetik samt växtfysiologi. Syftet äri första hand att ge underlag för den praktiska växtförädlingen.

SLU prioriterar vidare matematiska modeller som hjälpmedel inom tillärnpad forskning, värdering av nya metoder och teknik i utvecklingsarbetet samt insatser för att i ökad utsträckning kunna utnyttja SLUs kompetens i regionalekonomiska sammanhang.

I statsmaktemas beslut på grundval av regeringens proposition 198687:80 om forskning angavs sex särskilt prioriterade områden, bland vilka ingår en bättre miljö och varsammare resurshushållning samt bioteknik. Bl.a. hänvisades till programmen för jord- och skogsbruksforskningen enligt beslut 1986 och till rapporten Forska för bättre miljö, som redovisats inför 1987 års forskningsproposition av statens naturvårdsverk, statens energiverk, styrelsen för teknisk utveckling, SJFR, statens råd for byggnadsforskning samt transportforskningsberedningen. Det omfattande gemensamma program som framlades godtogs i princip och likaså förslaget att sektorsmyndigheter och forskningsråd inom sina resp. ansvarsområden ska svara för forskning angående sektorns miljöfrågor. Naturvårdsverket och dess forskningsnämnd fick övergripande samordningsuppgifter.

I jordbruksdepanementets bilaga till forslmingspropositionen sades att SLUs handlingsprogram i allt väsentligt kan läggas till grund för de prioriteringar som bör göras av forskningen vid SLU. För att ge utrymme prioriterade forskningsområden borde SLU fortsätta med den omprövning och omfördelnin g av resurser som påbörjats.

Behovet av ytterligare insatser inom grundläggande biologisk forskning vid SLU underströks, bl.a. med hänvisning till regeringens övergripande prioritering av bioteknik. Medel för nybyggnad för den mikrobiologiska institutionen anvisades, och en professur vid genetiskt centrum inrättades. Vidare i

J

i

36 Huvudbetänkandet kapitel 3

l

anvisades medel till sydsvensk skogsforskning, bekärnpningstekniska insatser m.m. redovisas under fakultetsavsnitten. Del 1

F ramtidsplan för SLU 199091-199293

1989 redovisade SLU en frarntidsplan som underlag för 1990 års forskningsproposition. Denna plan är i många avseenden en uppföljning och utveckling av tidigare långsiktigt planeringsarbete inom SLU som presenterats i de olika långtidsplanema under l980-talet.

De övergripande målen är i huvudsak desamma som i 1981 års långsiktsplan. Två mål har tillkommit, dels utveckling av kunskaper om faktorer som är väsentliga för en bra livskvalitet och goda möjligheter till rekreation, dels insatser för utbyggd samverkan med u-ländema och ökad internationalisering av forskning och utbildning.

Liksom tidigare understryks betydelsen av hög kompetens inom centrala områden, förmåga till snabb identifiering av nya viktiga vetenskapsområden och problem, handlingskraft för att satsa på viktiga områden samt väl fungerande forskningsinformation.

Prioriteringen i 1983 års handlingsprogram av grundutbildning och forskarutbildning samt därtill hörande kunskapsutveckling upprepas. Utbildningsfrågorna ges stor uppmärksamhet, bl.a. nystartade utbildningsinriktningar mot bioteknik och livsmedel inom L-fakulteten samt den större översyn av agronom-, hortonom- och landskapsarkitektutbildningarna som påbörjats. Även jägmästarutbildningen är föremål för översyn. Behovet av ökad internationalisering av utbildningen och av förbättrad forskarrekrytering och studiefinansiering framhålls.

I enlighet med direktiven redovisar SLU resultat av forskningsinsatser och prioriteringar i de tidigare forskningspolitiska propositionema. En ökad satsning har skett på grundläggande biologisk forskning. Särskilt bioteknikforskning har ökat från en mycket låg nivå före 1980-talet till 33 Mlcr, varav hälften SLU-medel. Betydande ökningar har gjorts också av forskning om resurs- och miljöfrågor, inkl. alternativ odling, luftföroreningar, lantbrukets miljöfrågor samt djurhälsovård. En förskjutning av forskningen från primärproduktion till produktforskning har skett inom livsmedelsområdet, bl.a. genom omprövning av vissa professurer.

För den kommande planeringen prioriterar SLU

grundläggande disciplinär kunskapsuppbyggnad och metodutveckling,

-

forskarrekrytering och forskarutbildning,

-

forskning om konsekvenser av pågående miljöförstöring,

-

fortsatt fördjupning av pågående forskning inom SLUs unika ansvars-

områden,

fortsatt utbyggnad av samverkan med andra universitet, areella näringar

och svensk industri.

37 Huvudbetänkandet kapitel 3

Forskningsområden som bedöms behöva nya eller kompletterande insatser är bioteknik, bioenergi, utveckling av biosensorer och fytokemi. Ytterligare Del 1 områden är forskning om försöksdjur och djurhållning, populationsekologi, hotade arter samt bildanalys. En utbyggnad av den miljörelaterade forskningen ges hög prioritet, liksom konsekvensbedömningar av ny teknik och ekonomiska konsekvenser av omvärldsförändringar för de areella näringama.

I statsmaktemas beslut grundval av regeringens proposition 198990:90 om forskning angavs naturresurser och miljö som en av de viktigaste övergripande prioriteringarna. Av de sex särskilda satsningar som gjordes på kul-

tur, välfärd, miljö, materialteknik mm., rymdforskning samt offentlig sektor

om tillsammans 306 Mkr under en treårsperiod gick mellan en tredjedel och hälften 133 Mkr till miljöforskning.

- -

Enligt beslutet fastslås

att miljöfrågor bör inta en central roll i all forskning och att miljökonse-

kvenser ska analyseras och redovisas,

att stödet till den grundläggande miljöforskningen förstärks,

-

att miljöforskningen inriktas mot att underlätta en omställning till ett mil-

jövänligt jord- och skogsbruk och ett avfallssnålt samhälle samt mot att finna miljövänliga transport- och energilösningar.

Den rapport, Forskning och utveckling för en bättre miljö, som utarbetats av statens naturvårdsverk tillsammans med ett antalandra sektorsmyndigheter och råd, utgjorde ett viktigt underlag för prioriteringarna inom rniljöforskningen. Naturvårdsverket gavs fortsatt det övergripande ansvaret för miljöforskningen, men även forskningsrådsnämnden, Skogs- och jordbruksvetenskapliga forskningsrådet SJFR, naturvetenskapliga forskningsrådet och flera andra organ fick viktiga uppgifter och ökade medel för miljöforskning.

I jordbruksdepartementets bilaga till forskningspropositionen konstaterades att de handlingslinjer som präglar SLUs och SJFRs program for framtiden väl speglar utvecklingen, framför allt när det gäller betoningen av den miljörelaterade forskningen.

SLUs förslag till omfördelning för att tillgodose prioriterade områden 28 Mkr godtogs, och vidare tillfördes SLU 11,9 Mkr under t1eårsperioden för ytterligare satsningar på miljörelaterad forskning, livsmedelskvalitet, grundläggande cellbiologi, molekylärbiologi och bioteknik, skogsskötsel, ekonomiska samband inom jordbruket, markanvändning samt internationell forskningssamverkan.

3.2 fakulteten

Lantbruksvetenskapliga

3.2.1 Underlag och uppläggning av redovisningen

Den följande beskrivningen av utvecklingen inom L-fakulteten bygger dels på Kungl. Skogs- och Lantbruksakademiens KSLA rapport Lantbruksvetenskaplig, skoglig och veterinärmedicinsk forskning och försöksverksamhet. Utveckling åren 195960 198586 Rapport nr 21 år 1986 och för tiden

-

38 Huvudbetänkandet kapitel 3

därefter på propositioner, förslag osv., dels på en studie av förändringar inom L-fakulteten som utförts av avdelningsdirektör Bengterik Ronne, SLU. Del 1 Denna studie ingår i utredningens Specialrapport

Först görs en genomgång av SLUs långtidsplaner vad gäller L-fakulteten och beslut och åtgärder i anslutning därtill. Parallellt därmed redovisas också viktigare utredningar, propositioner och riksdagsbeslut som berör L-fakultetensverksamhet. Därefter belyses de beskrivna förändringarna med hjälp av Bengterik Ronnes studie, vilket ger en översiktlig bild av de sammanlagda förändringarna inom L-fakulteten under perioden l977fI8-198990.

3.2.2 Långtidsplaner, utredningar, propositioner

1981 års lângsiktsplan och 1982 års forskningsproposition

Såväl den allmänna inriktningen som de åtta prioriterade framtidsorrtrådena i SLUs långsiktsplan 1981 beröri hög grad L-fakulteten se avsnitt 3.1.

I 1982 års forskningspolitiska proposition angavs sju större prioriterade områden, bland dem markekologiskt inriktad grundläggande forskning och forskning på livsmedelsområdet. Dessa prioriteringar överensstämmer väl med vad som föreslagits i SLUs långsiktsplan inom tre av de åtta framtidsområdena biologiska produktionsprocesser, livsmedelsforskning samt livsmedelsförsörjning. Vidare framhölls betydelsen av forsknings- och utvecklingsarbete med utgångspunkt i hela kedjan från råvaruproduktion via förädlingsindustri till marknaden framtidsområdet råvaruproduktion förädlin

industri marknad i SLUs långtidsplan.

-

Utifrån prioriteringarna i den forskningspolitiska propositionen anvisades för budgetåret 198384 som förstärkning av forskningen inom jordbruksdepartementets område 13,5 Mkr. Av dessa medel gick 6,5 Mkr till SJFR, 4,5 Mkr till naturvårdsverket och 2,6 Mkr till SLU. L-fakulteten fick en förstärkning om 1,1 Mkr.

Översyn vissa ämnesområden, omprövningar

av 1981 gjordes inom SLU en översyn av forskningen inom några större ämnesområden.

Beträffande samhällsvetenskapliga ämnen föreslogs vissa omvandlingar av tjänster samt förstärkningar. Bl.a. har en professur inrättats i jordbrukssektorns ekonomi och internationell handel, och forskningen inom området samhällsekonomisk bedömning och naturresurshushållning har förstärkts.

Utredningen om de markvetenskapliga och skogsekoløgiska ämnesområdena omfattade prövning av ämnesinnehåll för 11 professurer och 4 statsagronomtjänster inom berörda områden. Utredningens förslag tog sikte att förstärka grundforskningen inom markfysik och även inom markkerni och markbiologi samt att främja samarbetet och fördela ansvaret för grundforsk-

39 Huvudbetänkandet kapitel 3

ningen mellan L- och S-fakultetema. Förslagen till ändrad inriktning av tjänsterna har i stor utsträckning följts för de tjänster som omprövats. Del 1

En tredje utredning avsåg ämnesinnehåll för professurer i genetik, växtfysiologi och mikrobiologi vid L-fakulteten och farmakologi vid V-fakulteten. I enlighet med förslag från utredningen har dessa professurer givits inriktning mot molekylärgenetik, växtfysiologi, särskilt tillväxt- och utvecklingsfysiologi, ekologisk mikrobiologi resp. toxikologi.

Trâdgdrdsnâringsutredningen

1981 lämnade 1974 års trädgårdsnäringsutredning sitt förslag. Bl.a. betonades vikten av att den framtida trädgårdsforslcningen i ökad utsträckning

organiseras så att helhetssyn och tvärvetenskapligt samarbete stimuleras. Såväl organisatoriska förändringar som nya tjänster föreslogs. Som följd utred-

av ningens förslag inrättades bl.a. en professur i trädgârdsteknik med särskild inriktning på energifrågor och omvandling gjordes av en personlig tjänst i prydnadsväxtodling till en fast tjänst som professor i växtmateriallära och landskapsvård.

Biotekniskt forskningsprogram

Ett biotekniskt forskningsprogram utarbetades inom SLU och framlades 1983. Det innebär bl.a. en vidareutveckling av frågor och problemställningar som togs upp i långsiktsplanen 1981 biologiska produktionsprocesser.

Förslagen innebär att

högsta prioritet ges kunskapsuppbyggnad inom genteknik med inrikt-

ning mot växt- resp. djursidan,

utbyggnaden av den gentekniska forskningen på växtsidan sker i samar-

bete med Uppsala universitet,

en professur i molekylär cellbiologi inrättas,

-

bioteknisk forskning förstärks inom 10 områden vid SLU, varav 7 inom

- L-fakulteten.

Programmet avsåg en femårsperiod och utgjorde en viktig del SLUs

av underlag för 1984 års forskningspolitiska proposition. Programmet har till stor del genomförts, dels genom medelsanvisning till SLU, dels genom anslag från SJFR.

1983 års utvecklingsplan och 1984 års forskningsproposition

1983 års utvecklingsplan gäller, liksom den tidigare långsiktsplanen, i stor utsträckning L-fakultetens verksamhet. Bioteknik lyftes fram som ett särskilt insatsområde och likaså vattenbruk.

40 Huvudbetänkandet kapitel 3

I 1984 års forskningspolitiska proposition angavs forskningsbehov inom ett antal områden som berör L-fakulteten. Del 1

Beträffandealternativa produktionsfonner inom jordbruket och trädgårdsnäringen redovisades bakgrunden till det utredningsuppdrag SJFR senare fick och avrapporterade 1985 återges i det följande.

Vad gäller vattenbruk, som utretts av bl.a. FRN, fick enligt propositionen SJFR som uppgift att samordna FoU-verksamhet i fråga om odling av ñsk och skaldjur. Till SLU gick 1 Mkr för samordnande insatser inom området odling av fisk och skaldjur samt en professur i vattenbruk, särskilt frskodlingens biologi och teknik.

Inom bioteknik föreslogs inrättade av en professur i molekylär cellbiologi

i enlighet med SLUs bioteknikprogram samt uppbyggnad av en enhet för - enzymutveckling. Som driftbidrag anvisades 1,5 Mlcr och som engångsanslag 1 Mkr.

Som förstärkning av forskningen rörande mät-, styr- och reglerteknik anvisades l Mkr till SLU, varav 0,8 Mkr kom att tillföras L-fakulteten.

Beträffande livsmedelsforskning hänvisades i forskningspropositionen till pågående utredning.

Li vsmedelsforskning

Regeringen uppdrog 1982 professor Lennart Hjelm att göra en översyn av livsmedelsforskningen, som omfattade forskningsbehov och -planering, forskarutbildning, resursfördelning och informationsverksamhet. I tilläggsdirektiv uppdrogs utredningen att bl.a. överväga vilka behov av forskning som föreligger vid SLU.

I delbetänkandet Livsmedelsforskning I SOU 1983:69 förordade utredningen att forskningen på livsmedelsområdet bör utgå från en helhetssyn på livsmedelskedjan. Det betonades också att möjligheterna att göra nya framsteg beträffande produktivitet och produktkvalitet måste bygga på en fördjupad livsmedelsforskning inom de biologiska, tekniska och biotekniska områdena.

Utredningen föreslog kraftfulla ökningar av såväl statens som näringslivets insatser för livsmedelsforskning. SJFR föreslogs få ansvar för ñnansiering och samordning av forskningen utmed hela livsmedelskedjan med undantag för teknisk forskning och teknikutveckling som även i fortsättningen borde ligga på styrelsen for teknisk utveckling.

Vidare föreslogs att SLU genom omfördelningar skulle öka sitt engagemang inom livsmedelsforskningen. Därvid skulle en professur i livsmedelshygien inriktas mot livsmedelsmikrobiologi, en professur i husdjurens utfodring och vård inriktas mot mjölkproduktområdet, och en högre forskartjänst vid växtodlingsinstimtionen inriktas mot produktsidan. Institutionen för ekonomi och statistik föreslogs i ökad utsträckning bedriva forskning kring hela livsmedelskedjans ekonomi.

41 Huvudbetänkandet kapitel 3

I regeringens proposition 198485:121 om livsmedelsforskning anslöt sig föredraganden till utredningens förslag att forskningen på livsmedelsområdet Dell ska omfatta en helhetssyn på livsmedelskedjan och utgå från konsumentens krav på våra livsmedel. Forskning rörande livsmedlens kvalitet måste ägnas ökad uppmärksamhet, liksom frågor som rör sambanden mellan kost, hälsa och sjukdom. Betydelsen av näringsforskning, beteende och attitydforskning, konsumtionsekonorni, livsmedelsteknik m.m. underströks.

SJFR gavs en sammanhållande funktion inom livsmedelsforskningen. Rådets anslag förstärktes med 6 Mkr, varav hälften i form av en engångsanvisning. De av utredningen föreslagna omvandlingarna av professurer vid SLU genomfördes.

Regeringen uppdrog 1985 SJFR att lägga fram förslag till ett sammanhållet program för livsmedelsforskning med finansiering i huvudsak inom tillgängliga resurser.

Utredningen om livsmedelsforskning avgav sitt slutbetänkande 1985, Livsmedelsforskning SOU 1985:2. Förslag framlades om förbättrad forskarutbildning och forskarkarriär inom livsmedelsområdet och om ökad forskningsinformation. Livsmedelssystemets säkerhet föreslogs bli föremål för ökad uppmärksamhet av SJFR och växtförädlingsnänmden. Vidare föreslogs SAREC och SIDA ta ett större ansvar för uppbyggnad av kompetens inom livsmedelsonrrådet med sikte på svenskt u-landsbistånd.

SJFR om alternativa produkrionsformer

I anslutning till 1984 års forskningspolitiska proposition ñck SJFR i uppdrag att redovisa nuläget beträffande forskning om alternativa produktionsformer samt lägga fram förslag till ett sammanhållet forskningsprogram avseende jordbruket och trädgårdsnäringen.

SJFR föreslog i en rapport 1985 förstärkningar om 22,5 Mkr inom området altemativa produktionsformer. Prioritet gavs följande forskningsområden:

alternativa metoder, särskilt jämförande studier av livsmedelsråvaror

odlade under olika betingelser,

teknisk forskning om applicering av handelsgödsel och kemiska be-

kämpningsmedel så att mängdema av dessa inom jordbruks- och trädgårdsnäringen avsevärt kan reduceras utan en produktionsminskning som följd,

ekonomisk forskning om konsekvenserna av alternativa produktions-

former i jordbruks- och trädgårdsnäringen.

Enligt statsmaktemas beslut på grundval av proposition l98586:74 om jordbruksforskning m.m. anvisades 17 Mkr till SJFR för att genomföra det föreslagna programmet. I propositionen frarnhölls att programmet om nya produktionsforrner i jordbruket och trädgårdsnäringen syftar till att sätta konsumenternas krav på bättre livsmedelskvalitet i förgrunden för produktionen i hela livsmedelskedjan, samt att stärka dessa näringar och ge oss möj-

42 Huvudbetänkandet kapitel 3

ligheter att utnyttja våra förnyelsebara naturtillgångar på ett från ekologiska utgångspunkter bättre sätt. Del 1

Forskningssatsningen finansierades med medel från miljöavgifter på bekämpningsmedel samt handelsgödselavgiftsmedel.

Trädgdrdsjforskning

I en utredning 1984 om svensk trädgårdsforskning, som gjordes av Lennart Hjelm, föreslogs en principiell förändring av inriktningen av forskningen i Alnarp. Utredningens förslag genomfördes, vilket bl.a. innebar att professurema fick en disciplinimiktning och att försöksavdelningama fick en mer långsiktig inriktning och anknytning till grundläggande forskning.

Växçförädlingsforskning

På uppdrag av växtförädlingsföretagen och SLU gjordes 1985 en översyn för att bl.a. belysa brister i kompetens inom grundläggande forskning och framlägga förslag till behövlig kompetensuppbyggnad.

Enligt utredningen borde den klassiska växtförädlingsforskningen kompletteras med kompetens inom bioteknik och biotekniska metoder i växtförädlingen. Uppbyggnaden av sådan kompetens föreslogs ske inom ramen för ett genetikcentrum i Uppsala, som sedermera kom till stånd

SJFR om livsmedelsforskning

På regeringens uppdrag framlade SJFR 1986 ett sammanhållet program för livsmedelsforskning, Forskning för bättre mat. Programmet omfattar följande områden:

mat och hälsa, -

maten och samhället, - - människan och maten,

smak och upplevelse, -

livsmedlens biologi, -

matens fysik och kemi, -

mat och säkerhet. - Forskningen inom livsmedelsområdet föreslogs få en förstärkning om

21 Mkr.

Enligt statsmakternas beslut på grundval av prop. 198687:80 om forskning utgör SJFRs forskningsprogram ett bra underlag för att utforma livsmedelsforskningen i enlighet med den helhetssyn regeringen tidigare förordat. SJFR gavs ansvar för programmets genomförande och en samordning med forskningsprogrammet beträffande alternativa produktionsformer. 9 Mkr anvisades till SJFR för livsmedelsforskning inom sådana områden som rådet

43 Huvudbetänkandet kapitel 3

primärt har ansvar för. Ytterligare medel tillfördes inom utbildnings- och industridepartementens anslag. Del 1

1986 års handlingsprogram och 1987 års forskningsproposition

I avsnitt 3.1 gavs en relativt utförlig redovisningav SLUs handlingsprogram 1986 och relevanta delar av 1987 års forskningspolitiska proposition. L-fakulteten är berörd främst prioriteringarna avseende livsmedelsforskning,

av fortsatt bioteknisk kompetensuppbyggnad och förstärkningar avseende mikrobiologi. Beträffande natur- och miljövård uppmärksammas särskilt användningen av bekämpningsmedel i jordbruket. SLU tillfördes tjänst

en som statskonsulent avsedd för bekärnpningsteknik samt resurser för ogräsforskning.

I 989 ârsframzidsplan och 1990 års forskningsproposition

Som underlag för SLUs framtidsplan 1989 hade de tre fakultetema utarbetat fömyelseprogram. L-fakulteten

prioriterade förnyelse och ökning inom områdena yttre miljö, produktkvalitet och produktutveckling, arbetsmiljö, djurmiljö foderhygien djurhälsa samt naturresurshushållning.

- -

I avsnitt 3.1 har statsmaktemas ställningstaganden med anledning av 1990 års forskningsproposition redovisats i sammanfattning. L-fakulteten är i hög grad berörd av planeringen vad gäller miljöforskning och livsmedelsforskning.

I jordbruksdepartementets bilaga framhålls bl.a. att även sådana

resurser för jordbruksforskning inom SLU som inte används för 1986 års forskningsprogram avseende miljövänligare jordbruk i ökad utsträckning bör styras över från produktionsforskning till miljörelaterad forskning. Det gäller t.ex. växtnäringsupptagning och läckage av näringsämnen, bekämpningsmedel och tungmetaller. Vidare framhölls att särskilda FoU-insatser och försöksverksamhet för en bättre djurmiljö inom jordbruket bör göras som en uppföljning av den nya djurskyddslagstiftningen.

För förnyelse av agronomutbildningen tillfördes SLU 1 Mkr utöver de särskilda medel som tidigare anvisats för ändamålet.

3.2.3 Förändring inom L-fakulteten 197778-198990

De förändringar som redovisats i föregående avsnitt är i flera fall relativt begränsade tagna var för sig. Vidare tar redovisningen sikte på viktigare innehållsmässiga förändringar och är därför inte fullständig. Många enskilda omfördelningsbeslut inom SLU har således inte kommit med, och heller någon samlad redovisning av anslagsutveckling och extemñnansiering.

För L-fakulteten sammanfattas i det följande den studie Lantbruksvetenskaplig forskning och försöksverksamhet 19777 8 och 198990

som

i

l

44 Huvudbetänkandet kapitel 3

utfört på uppdrag utredningen och ingår i Special- Bengterik Ronne av som 2 i utredningen. I studien jämförs den forskning bedrevs vid L- Del 1 rapport som fakulteten under 197778 SLUs första verksamhetsår med den forskning - fanns 198990. Vidare redovisas orsaker till förändringar. som

Resurser och resursfärändringar

L-fakultetens totala budget för budgetåren 197778 omräknat till 1989 års kostnadsläge och 198990 redovisas i figur 3.1.

TOTAL BUDGET 197778 OCH 198990 ÖRSKNJNG TOTAL 9C WR- BUDGET 450 . SOKSVERK- 400 SAMHET - 350 . 300 . 250 EXTERNA ANSLAG MKR 200 - ESLU-MEDEL 150 . UNDER- M VISNING so . 0 7778 8990 7778 8990777889/9077/788990

Figur 3.1 Anslag till den lantbruksvetenskapliga fakulteten 197778 och 198990.

En jämförelse mellan de båda åren visar att SLU-medlen till L-fakulteten totalt sett minskat något under perioden. Samtidigt har fakultetens externa medel än fördubblats under de drygt 10 år som gått, vilket medfört att mer extemfmansieringens andel av forskning och försöksverksamhet ökat från 25 till 44 %. Ronne har i sin studie tagit L-fakultetens programområden som utgångspunkt för redovisning inträffade förändringar. Forskning och försöksverkav samhet vid L-fakulteten är sammanförd i åtta programområden. Var och en av de drygt 20 institutionerna tillhör endast ett programområde. Som närmare redovisas i Specialrapport 2 har de organisatoriska förändskett under perioden beträffande institutionsindelning t.ex. ringar som - hanterats såatt jämförbarhet nåtts mellan de båda åren. Detta gäller också den budgetrnässiga behandlingen de fyra nya fakultets- och institutionsöverav gripande tillkommit: alternativ odlingdjurhållning, livsmedelsprogram som forskning, djurskyddsforskning samt systemutveckling och statistiska metoder. Anslagen till forskning och försöksverksamhet per prograrnområde redovisas i tabell 3.1.

45 Huvudbetänkandet kapitel 3

Tabell 3.1 Anslag till forskning och försöksverksamhet inom de 8 programområdena budgetåren 197778 och 198990.

Del 1

BUDGETÅR MKR

PROGRAMOMRÅDE 197778

SLU- Externa Totalt SLU- Externa Totalt

medel anslag anslag medel anslag anslag

Av tabell 3.1 framgår att de totala anslagen till forskning och försöksverksamhet ökat starkast för programområdena Mark växter, Husdjur, Grund- läggande ämnen och Teknik. Programomrádena Landskap och Trädgård har fått minskade anslag under perioden. I ñgur 3.2 redovisas SLU-medel till de olika pmgramområdena 19777 8 och 198990. Externa anslag per programområde i figur 3.3. anges

SLU-MEDEL TILL PROGRAMOMRÃDEB

GRUNDL ÄMNEN LANDSKAP EKONOMI TEKNm 197778 HUSDJUR 198990 . VÄXTSKYDD , TRÄDGÅRD MARK-VÃXTER 30 40 MKR

Figur 3 2 SLU-anslag till de 8 programområdena 197778 och 198990.

46 Huvudbetärlkandet kapitel 3

PROGRAMOMRÄDEN Del 1

EXTERNA ANSLAG TILL

GRUNDL ÄMNEN mmmammw

WIIIIIIIIIII:

LANDSKAP

EKONOMI C

HUSDJUR m,.J;...;...lüiffi“*°m*w“°iw“°**ç 1989 90

VÄXTSKYDD

TRÄDGÅRD

MARK-VÄXTER -. m .

rrørrrzrrzzzzn

0 510 15 20 25 30 35 40 45

MKR

Figur 3.3 Externa anslag till de 8programomrddena 197778 och 198990.

Som framgår ñgurema har SLU-medlen till de flesta program minskat

av under perioden. Grundläggande ämnen och Ekonomi har dock ökat. Den största ökningen har Grundläggande ämnen fått.

Samtliga programområden har fått ökade externa medel. De största ökningarna har skett för Mark växter och Husdjur och dämäst för Växtskydd,

- Teknik och Grundläggande ämnen.

Besparingar, nya satsningar och ongfördelningar

SLU har liksom övriga statliga myndigheter sedan början av 1980-talet ålagts att redovisa besparingar som årligen uppgått till ett par procent av anvisade medel. Under senare år har vissa av de inbesparade medlen fått användas för omfördelning till nya angelägna forskningsområden.

Totalt har besparingar på L-fakultetens anslag gjorts med 19,8 Mkr under perioden, varav 15,4 Mkr på forskning och försöksverksamhet.

De medel som omfördelats uppgår till 14,9 Mkr. Därutöver har enligt Ronne ytterligare omfördelning till prioriterade områden gjorts genom att vis-

professurer givits ändrat innehåll och att vakanta tjänster använts för insa rättande av tjänster inom angelägna områden. Ett tiotal nya professurer har tillkommit på detta sätt.

Omfordehtingama redovisas i tabell 3.2 vad gäller nya insatsområden.

Som synes ansluter omfördelningama nära till de i avsnitt 3.2.2 redovisade prioriteringarna från statsmakterna och SLU självt under den aktuella perioden.

De nya fasta resurser som tillförts, antingen direkt genom statsmaktsbeslut eller genom beslut av SLUs styrelse, uppgick till 30 Mkr för L-fakulteten under perioden.

47 Huvudbetänkandet kapitel 3

Tabell 3.2 Medel som omfördelats under budgetåren 198283-198990.

Del 1

BELOPPTKR ÅR OMRÅDE AKTUELLT VÄRDE BUDGETÅR 198990

Ronne visar i sin studie att det anslag till L-fakultetens forskning bor-

som de finnas för 198889 med utgângspunktii 197778 års budget samt förändringar i form av nya medel, besparingar och omfördelningar är 233 Mkr. Det anslag som anvisats är dock endast 196 Mkr.

En förklaring till differensen är att de årliga löne- och prisomräkningama understigit den faktiska kostnadsutvecklingen under perioden. Enligt Ronne har institutionerna fått ca 20 % för låga anslag för att få full ersättning för ökade kostnader. En anledning till detta är också att basresurser tillförts nya områden. Utredningen återkommer till en mer utförlig analys av resursförändringarna i avsnitt 3.6.2. Det sammanlagda resultatet av besparingar, nya medel, omfördelningar och otillräcklig löne- och prisomräkning åskådliggörs i figur 3.4.

48 Huvudbetänkandet kapitel 3

SLU-ANSLAG Del]

250 MEDEL ANSLAG

150 MKR RESTERANDE 100 ANSLAG RESTERANDE ANSLAG 50

197778 193990 BUDGETÅR

Figur 3.4 SLU-anslag 197778 och 198990 för forskning och försöksverksamhet inom de åtta programomrâdena.

I den vänstra kolumnen anges överst hur stor del anslaget 197788 av som dragits in under följande år. I den högra kolumnen redovisas hur stor del av anslaget 198990 som utgörs medel efter 19777 omfördelade av nya medel och vad som återstår av det ursprungliga anslaget 197778. Det totala anslaget 198990 är, inkl. nya satsningar och omfördelade medel, mindre det än basanslag fakulteten hade 19777

Fördelning forskning försöksverksamhet - Ronnes studie visar att det under perioden skett markant överföring en av SLU-medel från försöksverksamhet till forskning interna omfördelgenom ningsbeslut. I figur 3.5 redovisas Förändringar i anslag till programområden, uppdelade på forskning och försöksverksamhet.

FÖRÃNDRINGAR 1 TILL

ANsLAGEN

m: ATTA PROGRAMOMRADENA FRAN 197773 TILL 198990

ä TOTALT SLU-ANSLAG FORSKNING "" EXTERNA MEDEL ° Fönsöxs- TOTALT ANSLAG VERKSAMHET l/I//l///A

.40 .20 0 20 40 60 so MILJ KRONOR

Figur 3 5 Förändringar i anslag mätt t Mkr.

49 Huvudbetänkandet kapitel 3

figur 3.5 har inom för totalt något minskat Del 1 Som framgår av ramen ett sett SLU-anslag forskningen fått ökade resurser medan försöksverksamheten fått betydande minskning, 30 Mkr. Minskningen SLU-anslaget till försöksen av verksamhet har kompenserats med en lika stor ökning av externa anslag. Näringen har tagit över finansiering en större del av försöksverksamheten. Det av galleri första hand husdjurssidan, som framgår av figur 3.6.

ExTERNA ANsLAG TILL FORSOKSVERKSAMHET 198990

GRUNDL ÃMNEN LANDSKAP EKONOMI övRIGA MEDEL TEKNIK HUSDJUR STATLIGA ANSLAG .. VÄXTSKYDD TRÄDGÅRD MARK-VÄXTER

Figur 3.6 Externa anslag till försöksverksamhet 198990 55 Mkr, som anvisats av statliga myndigheter eller av andra finansiärer.

Huvudresultat av studien

När det gäller den totala anslagsutvecklingen för forskning och försöksverksamhet inom L-fakulteten har de fasta basanslagen minskat något- från 191 till 184 Mkr medan de externa bidragen mer än fördubblats från 66 till - - 150 Mkr. Som framgår figur 3.4 utgjordes fjärdedel av basanslagen 198990 av en medel anvisats för områden 30 Mlcr eller som omfördelats av som nya 15 Mlcr efter 197778. De verksamheter inte prioriterats och tillförts medel har fått reellt som minskade En minskning basanslagen har skett med 43 Mkr för resurser. av institutionerna under perioden, vilket är ca 20 %. En betydande omfördelning SLU-medel från försöksverksamhet till av forskning har skett. Försöksverksamhetens minskade medel 30 Mkr eller - 25 % har kompenserats ökade insatser från näringen, främst på - genom husdjurssidan. De fasta basanslagen till forskning har ökat med 22 Mkr och de externa med 53 Mkr. 78 % de externa medlen kommer från statliga finansiärer. av Nästan samtliga institutioner har fått ökade anslag till forslming. Särskilt stora ökningar har skett för forskning inom grundläggande ämnen.

50 Huvudbetänktndet kapitel 3

Av Ronnes redovisningar av förändringar per programområde och institution framgår vidare att extemfmansieringen varit av stor betydelse för forsk- Del I ningsverksarnhet inom exempelvis alternativ odlingdjurhållning, livsmedelsforskning, växtförädling, cellforskning, mikrobiologi och genetik.

3.3 fakulteten

Skogsvetenskapliga

3.3.1 Underlag och uppläggning redovisningen

av Beskrivningen av utvecklingen inom S-fakulteten görs på sätt för

samma som L-fakulteten. Först gås SLUs långtidsplaner igenom vad gäller S-fakulteten samt beslut och åtgärderi anslutning därtill. Vidare redovisas viktigare utredningar och deras resultat. Därefter belyses beskrivna förändringar utifrån Bengterik Ronnes studie Skoglig forskning 197778 och 198990 ingår i Specialrapport 2 i utredningen.

3.3.2 Långtidsplaner, utredningar, propositioner

Utredning rörande skogsproduktionsforskning

En utredning inom S-fakulteten rörande skogsproduktionsforskning vid SLU föreslog 1980 bl.a. en förstärkning av det fasta anslaget till skoglig produktionsforskning, inkl. en professur i skogsproduktion och vissa forskartjänster. Utredningen låg till grund för förslagen rörande skogsproduktionsforskning i SLUs långsiktsplan 1981.

Fakulteten tilldelades i anslutning till förslaget 1,1 Mkr för skogsproduktionsforskning, 0,2 Mkr omfördelades inom fakulteten till detta område och 0,5 Mkr anvisades för forskning inom områdena markens långsiktiga produktionsförmåga, markekologi En del produktionsforskningspro-

m.m. av grammet har genomförts med stöd från skogsstyrelsens anslag för tillämpad skogsproduktionsforskning.

1981 års lângsikrsplan och 1982 års forskningsproposition

SLUs långsiktsplan

1981 och verksamhetsplan 1981-86 redovisades i sammanfattning i avsnitt 3.1. Av de åtta prioriterade framtidsområden

som angavs är följande fem aktuella för S-fakulteten:

biologiska produktionsprocesser,

-

naturresurser miljö,

- -

energi och industriråvaror,

-

skogsförnyelse och skogsproduktion,

-

råvaruproduktion förädlingsindusui marknad.

- - -

I 1982 års forskningspolitiska proposition underströks behovet av grundläggande forskning inom skogsforskningen, där tillämpade inriktningar do-

51 Huvudbetänkandet kapitel 3

kompetensuppbyggnad angelägen inom flera för minerar. Bl.a. ansågs en miljöforskningen viktiga grundforskningsområden. Del 1

Beträffande markekologi, som var en av regeringens övergripande prioriteringari 1982 års forskningsproposition, framhölls likaså betydelsen av grundläggande kunskap om de biologiska produktionsprocessema, resistensmekanismer, skadegörare, ekologi samt ekonomiska konsekvenser när det gäller skogs- och jordbmket.

I fråga om innehållsliga prioriteringar i övrigt delade jordbruksministem SLUs uppfattning att skogsfömyelse- och skogsproduktionsforskning bör ges hög prioritet. Vidare ansågs det angeläget att forskningen belyser de samhällsekonomiska konsekvenserna av olika handlingsalternativ beträffande skogsbruket, bl.a. det kombinerade skogs- och jordbruket.

Ökad prioritet dels marknadskunskap, dels

borde enligt propositionen ges forskning rörande odling av energiskog och tillvaratagande av skogsenergi.

Statsmaktemas beslut med anledning av 1982 års forskningsproposition innebar satsningar inom jordbruksdepanementets område med 13,5 Mkr. Därav tillfördes SIFR 6,5 Mkr, varav den skogliga forskningen erhöll närmare hälften. SLU fick 2,6 Mkr, varav 0,9 Mkr användes till förstärkning av skoglig forskning. Resterande förstärkning, 4,5 Mlcr, anvisades till miljövârdsforskning. En mindre del därav användes för forskning vid S-fakulteten.

Översyn av tekniska ämnen

1981 gjordes inom SLU en översyn av ämnesgruppen tekniska ämnen. Nya inriktningar föreslogs för två professurer i skogstelmik och en i virkeslära. Vidare föreslogs bl.a. att en avdelning för skogsteknologi inrättas i Umeå.. Förslagen hari huvudsak genomförts.

Bioteknik SLUs förslag till biotekniskt forskningsprogram, som framlades 1983 och redovisas i avsnitt 3.2.2, berör S-fakulteten vad gäller två av de föreslagna tio forskningsområdena, nämligen barrträdsprotoplaster och kloroplaster samt biologisk delignifiering av lignocellulosa.

De skogligt inriktade projekten har till stor del genomförts genom omfördelning inom fakulteten, vissa nya medel samt extemñnansiering. Dessutom har ytterligare ett antal biotekniskt inriktade projekt startats vid S-fakulteten.

Skogsbrukets Forskningsfond 1982 beslöt riksdagen att avgiftsmedel som avsåg förbrukning inom skogsbruket skulle återföras till denna näring som kollektiv återbäring. För ända-

52 Huvudbetänkandet kapitel 3

målet bildades en fond, Stiftelsen Skogsbrukets Forskningsfond. Medlen ska användas till skogligt och skogstekniskt utvecklingsarbete. Bl.a. har anslag Del I givits till forskning och information skogsgödslingens miljöpåverkan.

om

En stor del av fondens medel har gått till Institutet för skogsförbättring. Även forskare vid S-fakulteten har mottagit anslag.

1983 års utvecklingsplan och 1984 års forskningsproposition

I SLUs utvecklingsplan 1983, som beskrivits i avsnitt 3.1, framhölls bl.a.

mot bakgrund av Sveriges ekonomiska beroende av skogsproduktion be- - tydelsen av kunskaper om skogstillväxtens villkor, råvarans utnyttjande och kvalitet samt dess roll i ekosystemet. En fördjupning av kunskaperna för en bättre förståelse för skogsnäringens biologiska, tekniska och ekonomiska möjligheter och begränsningar betecknades som oundgängligen nödvändig.

Av de nio prioriterade områdena i SLUs utvecklingsplan är följande sex av betydelse för skoglig forskning:

bioteknik,

-

mät-, styr- och reglerteknik,

-

miljövård,

-

skoglig produktion,

-

energi,

-

produkt marknad ekonomi.

- - -

I regeringens proposition 198384:l07 om forskning gavs den skogliga forskningen en ingående behandling. Enligt jordbmksministem borde ökade insatser göras inom skogsforskningen för att finna produktionsforrner

som förenar önskemålen om att öka tillgången på virkes- och energiråvara och att förbättra möjligheterna att utnyttja skogen för andra väsentliga ändamål som t.ex. rekreation och friluftsliv. Ett uppdrag till SJFR aviserades att upprätta ett långsiktigt program för skogsforskning med denna tvärvetenskapliga inriktning. Programmet skulle utarbetas i samarbete med SLU, Skogsstyrelsen och naturvårdsverket.

I propositionen underströks också behovet av ytterligare forskningsinsatser inom bioteknik, mät-, styr- och reglerteknik samt miljövård. Huvudansvaret för att initiera, prioritera och samordna miljöforskningen lades på naturvårdsverket, men även övriga sektorsforskningsorgan fick ansvar för att beakta miljöaspekter.

Enligt jordbmksrninistem var det vidare angeläget att intensifiera forskningen rörande luftföroreningarnas effekter, och ett uppdrag aviserades till naturvårdsverket att i samarbete med bl.a. SLU utarbeta ett samordnat program for försumingsforskning.

Statsmaktemas beslut med anledning av 1984 års forskningsproposition innebar en medelsförstärkning på 17 Mkr inom jordbruksdepartementets område. SLU tilldelades 7 Mkr för bl.a. bioteknik 3 Mkr, mät-, styr- och reglerteknik 1 Mkr, markekologi m.m. 0,8 Mkr samt skogsproduktions-

53 Huvudbetänkandet kapitel 3

forskning, försurning m.m. O,65 Mkr. 7 Mkr gick till SJFR och 3 Mkr till naturvårdsverket. Del 1

Program får bioenergiforskzting 1983 fastställdes inom SLU ett samlat ramprogram för den fortsatta forskningen inom områdena bioenergi och fytokerni. Målet för denna forskning var att beskriva och utveckla energiproduktionssystem baserade på nuvarande produkter från jord- och skogsbruk samt att utveckla nya produkter och system for dessa näringar.

I SLUs program ges dels en beskrivning av då pågående forskning, dels förslag om utveckling härav. Forskningen inom S-fakulteten omfattade två stora projekt, Skogsenergi resp. Energiskog, samt några mindre bioenergiprojekt. Inom L-fakulteten pågick två projekt, Agnobioenergi och Energiteknik. Den totala kostnaden för SLUs bioenergiforskning uppgick till 30 Mkr och finansierades i huvudsak med externa medel.

Rapport om lzwärorertingar

En arbetsgrupp inom S-fakulteten utarbetade 1984 en rapport Effects of air pollution on forest land outline for aresearch programme. Mot bakgrund av

de stora ökningama av skogsskador i Mellaneuropa och observerade skador i Sydsverige behandlas i rapporten följande frågeställningar:

effekter av luftföroreningar, försumingskällor, motåtgärder och tänkbara

framtida utvecklingstendenser,

bedömning av kunskapsläget vad avser viktigare orsakssamband mellan

luftföroreningar och observerade effekter vegetationen och andra naturmiljöer,

- förslag hur forskningen vid SLU bör förstärkas inom det aktuella området.

Den forskning som utförts vid S-fakulteten inom de angivna områdena har i allt väsentligt varit extemñnansierad av SJFR, naturvårdsverket mil..

Mät-, styr- och reglerteknik Sedan förslagen i SLUs utvecklingsplan 1983 om förstärkning av mät-, styroch reglerteknik givits prioritet i 1984 års forskningsproposition utarbetades inom SLU 1984 ett forskningsprogram för området I detta redovisas utvecklingstendenser och aktuella tillämpningar inom SLUs områden. Resursförstärkningar över en femårsperiod föreslogs.

54 Huvudbetänkandet kapitel 3

Skogsforskning för framtiden programförslag - Del 1 Ett inom S-fakulteten utarbetat programförslag för den framtida utvecklingen och utbyggnaden av forskningen vid fakulteten framlades 1984 i rapporten skogsforskning för framtiden. Ett viljeutuyck från Skogsvetenskapliga fakul-

teten. Rapporten omfattar en omvärldsbeskrivning, redogörelse för svensk skogsforskning och identifiering av viktiga forskningsområden förslag samt till resursforstärkningar 60 Mkr. Programkommittéema inom S-fakulteten och forskningsnämnden har vidareutvecklat och preciserat rapportens förslag i det underlag som utarbetats till SJFRs utredning om svensk skogsforskning. Deras förslag och prioriteringar överensstämmer i stor utsträckning med vad SJFR förde fram.

SJFR om svensk skogsforskning

I anslutning till 1984 års forskningsproposition fick SJFR regeringens uppdrag att framlägga ett långsiktigt program för svensk skogsforskning. Pro-

grammet skulle ha den tvärvetenskapliga inriktning som angavs i propositionen och utarbetas efter samråd med bl.a. SLU. I SJFRs utredning, SJFR föreslår... Förslagsrapport från SJFRs programgrupp, 1985, föreslås en förstärkning skoglig forskning på totalt av 22,5 Mkr inom följande områden:

samhället, företaget och skogen, skoglig resursinventering, virkesproduktion, teknik och förädling, fytokemi, luftföroreningar, användning av åkermark för skogsproduktion, natur och miljö, riskanalys hotbilder, - forskningsinformation. - SJFR föreslår i första hand en förstärkning skogsforskning syftar av som till att höja virkesproduktionen, med satsning på växtfysiologi, genetik, bioteknik och ståndortsanpassad virkesproduktion. Detta blev också riksdagens ställningstagande efter regeringens förslag till forskningsprogram rörande

skog och miljö skr.198586:76, JoU13, rskr. 165. Hänsyn till Sveriges ekonomi och den globala bristen på skogsråvara talar för ett effektivare resursutnyttjande inom skogsbruket, anförde jordbruksministem, betomen nade också att detta måste ske på ett sätt tar hänsyn till människan och som miljön.

Totalt anvisades 100 Mkr över en femårsperiod till ett sammanhållet program för skogsforskning. För budgetåret 198687 anvisades 29 Mkr, varav 21 Mkr till SJFR och 8 Mkr till naturvetenskapliga forskningsrådet.

55 Huvudbetänkandet kapitel 3

Utöver denna satsning gjordes lika stor medelsanvisning till skoglig

en ulandsforskning, främst avskogning och ökenutbredning. Denna insats star- Del 1 tade med ett anslag om 21 Mkr 198687 till styrelsen för u-landsforskning SAREC som gavs ansvar för programmet.

I 986 års handlingsprogram och 1987 årsforskningsproposition

I avsnitt 3.1 redovisades SLUs handlingsprogram 1986 och relevanta delar av 1987 års forskningsproposition. S-fakulteten är berörd av bl.a. prioriteringen beträffande bioteknik. Enligt statsmaktcmas beslut på grundval av 1987 års forskningsproposition inrättades bl.a. en professur i skogsträdens cellbiologi vid SLU genetiskt centrum.

Vidare beslöts att skogsforskningen med inriktning mot södra Sverige skulle förstärkas i huvudsak i överensstämmelse med det prograrnförslag SLU utarbetat i samarbete med företrädare för skogsnäringen i Sydsverige. Forskningen skulle i första hand vara tillämpad och beröra ämnesområdena skogsskötsel och markanvändning, samt innefatta ekologiska aspekter och naturvårdsaspekter.

Kostnaden för projektet, som för en sexårsperiod beräknats till 45 Mkr, skulle till viss del täckas genom omfördelning inom SLUs anslag samt i övrigt genom medverkan från näringslivet och ytterligare statliga medel.

1989 års framtidsplan och 1990 års forskningsproposition

Som underlag for SLUs framtidsplan 1989 hade S-fakulteten liksom de övriga fakultetema utarbetat fömyelseprogram. S-fakulteten prioriterade fömyelse och ökning inom områdena produktion, natur och miljö, produktionsoptimering näringsläckage vitaliseringsgödsling, luftföroreningar, till-

- ståndsförändringar och motåtgärder, alternativa metoder för skogsskötsel, bioteknik, virkeskvalitet, långsiktiga fältexperiment, tekniken i skogen, skogen i företags- och samhällsekonomin, skogen i historiskt perspektiv samt skogen i globalt perspektiv.

I avsnitt 3.1 har statsmaktemas ställningstaganden med anledning av 1990 års forskningsproposition redovisats i sammanfattning. S-fakulteten är i hög grad berörd av planeringen vad gäller miljöforslming. Miljöforskningen inom jordbruk och skogsbruk behandlades i jordbruksdepartementets bilaga till forskningspropositionen, där bl.a. SLUs roll togs upp och vikten av att beakta miljöaspekter i all FoU-verksamhet.

Det frarnhölls att miljöaspektema har accentuerat behovet av tvärvetenskaplig samordning, vilket bl.a. präglar 1986 års forskningsprogram om skog och miljö resp nya produktionsfomier i jordbruket och trädgårdsnäringen. Bl.a. betonas vikten av att ta fasta på de möjligheter som dessa program ger att göra insatser över institutions- och fakultetsgränser.

56 Huvudbetänkandet kapitel 3

För skogsforskningens del ansågs behovet av kunskaper allt större som när det gäller de funktionella sambanden i skogsekosystemet. Även kun- Del 1 skaperna om negativa effekter på skogsekosystemet luftföroreningar och av ökade uttag av bränsle ansågs behöva förbättras. Det underströks att nriljötänkandet bör genomsyra forskningen för de areella näringama och att miljöeffekter av nya metoder och system måste värderas redan på forskningsstadiet.

3.3.3 Förändring inom S-fakulteten 197778-198990

Den redovisning av förändringar som gjorts i föregående avsnitt tar sikte på viktigare innehållsmässiga förändringar, gjorda prioriteringar osv. och är inte fullständig. För S-fakulteten sammanfattas i det följande den studie Skoglig forskning 197778 och 198990 som Bengterik Ronne utfört på uppdrag utredningen av och som ingår i Specialrapport I studien jämförs den forskning besom drevs vid S-fakulteten 197778 med den forskning fanns 198990. som Orsaker till förändringar redovisas.

Resurser och resursfärândringar

S-fakultetens totala budget för budgetåren 197778 omräknat till 1989 års kostnadsläge och 198990 redovisas i figur 3.7.

TOTAL BUDGET 197778 OCH 198990 EXTERNA l SLU- ANSLAG MEDEL

°°° 33222

PROGRAM- 25° BUNDEN 200 FORSKNING MKR 150

ADMINISTRATION7

100 ovmc UNDER GEMENSAMMA 50 FORSKNING VISNING FUNKTIONER

7778 89901772 8990 7778 8990 7178 8990 7178 8990

Figur 3.7 Anslag till den skogsvetenskapliga fakulteten 197778 och I 98990.

Som framgår av figur 3.7 har det fasta basanslaget för forskning förändrats obetydligt under de drygt 10 år som gått. Den stora ökningen av anslaget till undervisning beror att utbildningen skogsmästare och skogstekniker av överförts till fakulteten efter 19777 Dessa två utbildningar hade 198990 en budget på 15 Mlcr. Resterande ökning av anslaget till undervisning, 3 Mkr,

57 Huvudbetänkandet kapitel 3

har samband med att antalet utbildningsplaner på jägmästarlinjen ökat från 45 till 60. Del 1

Fakultetens externa anslag har mer än tredubblats under perioden, vilket innebär att extemñnansieringens andel av forskningskostnadema ökat från 43 till 69 %. De största externa fmansiärema 198990 var:

Ronne har i sin studie tagit S-fakultetens programområden som utgångspunkt for redovisning av förändringar, eftersom huvuddelen av fakultetens forskning sker inom ramen för programbunden forskning. Analysen av förändringar görs också mer detaljerat för 25 delprogram.

Anslagen till vart och ett av de fem programområdena angesi tabell 3.3.

Tabell 3 3 Anslag till programbunden forskning 197778 och 198990.

BUDGETÅRMKR

PROGRAM 197778 198990 SLU- Externa Totalt SLU- Externa Totalt

medel anslag anslag medel anslag anslag P1 Samhället,företagetoch

skogen 1,1 1,2 2,3 1,0 7,6 8,7 P2 Skoglig

resursinventering 17,6 5,4 23,0 15,7 12,5 28,2 P3 Stândonens

Av tabell 3.3 framgår att de totala anslagen till forskning ökat för samtliga programområden, i absoluta tal mest för området ståndortens virkesproduktion och relativt sett mest för området natur och miljö. I figur 3.8 anges SLU-medel till de olika programområdena 19777 8 och 198990. Externa anslag per programområde redovisas i figur 3.9.

58 Huvudbetänkandet kapitel 3

SLU-ANSLAG 197778 OCH 198990 Del 1

30 25 20

MKR 15

E 198990

PROGRAM

Figur 3.8 Fasta anslag till defem programomrâdena I 97778 och 198990.

EXTERNA ANSLAG 197778 OCH 198990

197778 MKR

PROGRAM

Figur 3.9 Externa anslag till programbunden forskning 197778 och 198990.

Som framgår av figurema har SLU-anslagen ökat för programområdena Ståndortens virkesproduktion, Teknik och förädling samt Natur och miljö och minskat för de övriga.

Samtliga programområden har fått ökade externa medel. Den största ökningen i absoluta tal har programområdet Ståndortens virkesproduktion fått, medan den relativa ökningen är kraftigast för programområdet Natur och miljö och dämäst för Samhället, företagen och skogen.

59 Huvudbetänkandet kapitel 3

Besparingar, satsningar och ondördelningar

nya

Del 1 SLU har, liksom övriga statliga myndigheter, sedan början av 1980-talet ålagts ett besparingsbeting om ett par procent per år av anvisade medel. Under senare år har vissa inbesparade medel fått användas för omfördelning till

angelägna områden. Beträffande utbildningen har dock besparingskrav nya gällt även under senareår.

Totalt har besparingar på S-fakultetens anslag gjorts med 7,4 Mkr under perioden, varav 5,2 Mkr på forskningen.

De medel som omfördelats uppgår till 7,2 Mkr. Omfördelningama redovisas per område i tabell 3.4. De ansluter nära till de prioriteringar som gjorts av statsmakterna under 1980-talet jfr avsnitt 3.3.2.

Tabell 3.4 Orrgfördelade medel budgetåren 198283-198990.

BELOPPTKR ÅR OMRÅDE

AKTUELLT VARDEu

BUDGETÅR 198990

Enligt Ronne är de verkliga omfördelningama större, eftersom t.ex. många vakanta forskarassistent- och doktorandtjänster omfördelats till områden som fått ökad betydelse.

De nya fasta resurser som tillförts, antingen direkt genom statsmaktsbeslut eller beslut av SLUs styrelse, uppgick till 22,2 Mkr under perioden.

genom

60 Huvudbetänkandet lcaptel 3

I Ronnes studie beskrivs hur besparingar, omfördelningar och nya fasta resurser fördelas per institution och program. I studien redovisas också, på Del 1 samma sätt som för L-fakulteten, effekten av gjorda besparingar och av nya fasta resurser i relation till den faktiska kostnadsutvecklingen under perioden. Totalt är differensen 15,3 Mkr för de fem programområdena mellan de faktiska anslagen och vad som motsvarar 197778 års anslag enligt förändringar av konsumentprisindex under perioden. För S-fakulteten har i ännu högre grad än för L-fakulteten nya områden tillkommit, vilka tillförts basresurser. Vidare har löne- och prisomräkningen legat under den faktiska kostnadsutvecklingen. I figur 3.10 anges ändringarna av de basanslag fanns

som 19777 8 till programbunden forskning, efter korrigeringar for besparingar och nya satsningar.

ÄNDRING AV BASANSLAGEN

1977 78

o0. avv-TO l ALT

-100 s o -60 -40 -20 0 20

-

PROCENTUELL ÄNDRING

Figur 3.10 Procentuella ändringar av basanslagen till programbundenforskning 197778, efter korrigeringar för besparingar och satsningar på nyaforskningsomrâden.

I genomsnitt har basresursema minskats med drygt 30 % under perioden. Endast ett program, Natur och miljö P 5, har fått ökade basresurser.

Det sammanlagda resultatet av besparingar, nya medel, omfördelningar och otillräcklig löne- och prisomräkning åskådliggörs i figur 3.11.

I den vänstra kolumnen anges överst hur stor del av anslaget 197778

som dragits in fram till 198990. I den högra kolumnen redovisas hur stor del av anslaget 198990 som utgörs av nya medel efter 19777 ornfördelade medel och vad som återstår av det ursprungliga anslaget 19777

61 Huvudbetänkandet kapitel 3

Dell

SLU-ANSLAG

50 7

AN LA

RESTERAND

10 ANSLAG

197778 198990

Figur 3 1 SLU-anslag 197778 och 198990 till programbunden forskning.

Huvudresultat av studien

De fasta basanslagen till S-fakultetens forskning har varit oförändrade mellan 19777 8 och 198990. Som framgår av figur 3.11 utgjordes drygt hälften av basanslagen 198990 av medel som anvisats för nya områden 22,2 Mkr eller som omfördelats 7,2 MIG efter 19777

Bl.a. på grund av att flera nya forskningsområden, som inte fanns foreträdda vid fakulteten 19777 anvisats fasta medel- och att samtidigt löneoch prisomräkningen varit otillräcklig har de fasta basanslagen för verksam-

hetsområden som inte fått förstärkningar reducerats med 34 %.

De externa forskningsanslagen till S-fakulteten har tredubblats under perioden, vilket för den programbundna forskningen innebär att extemfinansieringen ökat från 47 till 71 % av kostnaderna.

Forskningen har i första hand förstärkts inom mer grundläggande områden, ekonomi samt natur och miljö. Förstärkningarna har till stor del finansierats externa Även de omfordelningar företagits inom fakul-

av organ. som teten och de nya fasta forskningssatsningar som gjorts har bidragit till dessa förändringar av forskningens im-iktning.

Basanslagen till utbildning har ökat avsevärt under perioden. Denna ökning hänger samman med att de kortare skogliga utbildningarna forts över till fakulteten samt att antalet utbildningsplatser på jägmästarlinjen ökat från 45 till 60.

62 Huvudbetänkandet kapitel 3

3.4 Veterinärmedicinska fakulteten

Dell 3.4.1 Underlag och uppläggning av redovisningen Beskrivningen av utvecklingen inom V-falculteten görs på sätt för

samma som L- och S-fakultetema. Först gås SLUs långtidsplaner igenom vad gäller Vfakulteten med beslut och åtgärder i anslutning därtill. Vidare redovisas viktigare utredningar samt deras resultat. Därefter belyses beskrivna Förändringar utifrån Bengterik Ronnes studie Veterinärmedinsk forskning och utbildning 197778 och 198990 ingår i Specialrapport 2 i utredningen.

3.4.2 Långtidsplaner, utredningar, propositioner

Djurens häLro- och sjukvård Under åren 1979-81 behandlades frågor om djurens hälso- och sjukvård i tre utredningar.

I en inom SLU utförd utredning Djurhälsovård: forskning och försöksverksamhet, 1979 definieras området djurhälsovård att omfatta alla åtgärder som primärt syftar till att främja ett gott hälsotillstånd och därigenom skapa möjligheter till en god funktionproduktion. l utredningen föreslås en förstärkning av forskningen inom detta område med totalt 2,4 Mkr. Bl.a. föreslås professurer i immunologi och skelettpatologi.

I betänkandet Djurens hälso- och sjukvård SOU 1981:57 behandlas organisation och finansiering av djurens hälso- och sjukvård. Forskningsfrågor behandlas knappast här men tas upp i det samma år lämnade betänkandet Översyn av statensveterinärmedicinska anstalt, SVA, Ds Jo 1981:9.

Enligt sistnämnda betänkande bör långsiktig metodologisk forskning på veterinärmedicinens område ankomma på veterinärmedicinska fakulteten, medan ansvaret för det mer praktiskt inriktade FoU-arbetet bör åvila SVA till stöd för anstaltens uppgifter.

I överensstämmelse med utredningens förslag skedde vissa överföringar från SVA till V-fakulteten:

1 Mkr för professurer i immunologi och klinisk mikrobiologi, och vidare det livsmedelshygieniska laboratoriet samt två konsulenttjänster i husdjurshygien. Därutöver tillfördes SLU 0,5 Mkr för djurhälsoforskning.

Vidare gavs SVA en relativt självständig ställning samtidigt som behovet av samverkan med V-fakulteten betonades.

1981 års långsiktsplan och 1982 års forskningsproposition

SLUs långsiktsplan 1981 har redovisats i avsnitt 3.1. Av de åtta prioriterade områden som angavs i planen är biologiska produktionsprocesser och djurhälsa av speciellt intresse för V-fakulteten. Beträffande djurhälsa hänvisades i långsiktsplanen till den utredning SLU gjort inom området 1979.

63 Huvudbetänkandet kapitel 3

I 1982 års forskningsproposition framhölls bl.a. att ökad intensitet och storleksrationalisering har medfört ökade risker för djurhälso- och djur- Dell skyddsproblem, vilka kan orsaka betydande produktionsförluster. Djurhållningen uppmärksammades särskilt, liksom värdet av ökade insatser på djurhälsoområdet i samverkan mellan veterinärmedicinsk och husdjursvetenskaplig forskning.

Vidare betonades behoven av veterinärmedicinska insatser beträffande sporthästar och sällskapsdjur samt utveckling av veterinärmedicinens anknytning till biomedicinsk grundforskning.

Enligt statsmaktemas beslut på grundval av 1982 års forskningsproposition anvisades 2,6 Mkr till SLU, varav V-fakulteten fick 0,6 Mkr.

Bioteknik SLUs program för bioteknikforskning har redovisats i avsnitt 3.2. Av de områden som föreslogs få förstärkningar är följande av särskild betydelse för V-fakulteten:

förädling av hybrid-DNA-produkter,

-

tlödescytometri,

-

hybridomteknik och storskalig odling.

-

V-fakulteten har fått anslag till bioteknisk forskning från i första hand SJFR. Av de resursförstärkningar som tilldelats SLU har fakulteten fått 0,2 Mkr.

1983 års utvecklingsplan och 1984 års forskningsproposition SLUs utvecklingsplan 1983 redovisas i avsnitt 3.1. Av de nio prioriterade områden som angavs är bioteknik samt djurhälsovård och försöksdjur av speciellt intresse för V-fakulteten. Bl.a. betonades i SLUs utvecklingsplan betydelsen av epidemiologi och utveckling av försöksdjurskunskap.

I 1984 års forskningsproposition underströks bl.a. behovet av långsiktig kunskapsuppbyggnad beträffande djurens ämnesomsättning, fysiologiska reglemiekanismer samt immunologi.

Awägningen mellan hänsyn till avkastning och djurhälsa togs också upp i den utredning angående alternativa produktionsformer inom jordbruk och trädgårdsodling som SJFR fick i uppdrag att utföra i anslutning till 1984 års forskningsproposition.

SJFR om alternativa produktionsfonner

SJFRs utredning om alternativa produktionsfonner redovisas i avsnitt 3.2. Enligt utredningen behövs ökade forskningsinsatser inom områdena

djurmiljö djurskötsel djurhälsa,

- - -

64 Huvudbetänkandet kapitel 3

beteendestömingar stress,

- -

infektionssjukdomar milcroorganismernas och djurets immu- Dell

- - angrepp nologiska försvar,

juverinflammation,

-

reproduktionsstömin gar,

-

fodermedel och näringsforsörjning,

-

produktionsformågahållbarhet.

-

I regeringens proposition 198586:74 om jordbruksforskning m.m. framhölls att man trots ökade kunskaper om de olika djurslagens krav inhysningsform inte lyckats att i tillräcklig grad beakta djurens naturliga beteende vid utformningen av produktionsmetoder. Produktionssjukdomarna hos djuren förorsakar stort lidande och föranleder risker för nedsättning av kvaliteten på livsmedelsråvaran, underströks det, vartill kommer stora kostnader for produktionsbortfall. En förstärkning av forskningen i enlighet med SJFRs förslag ansågs angelägen.

1986 års handlingsprogram och 1987 årsforskningsproposition SLUs utvecklingsplan 1986 redovisas i avsnitt 3.1. V-fakulteten är berörd av flera av de mål som angesi utvecklingsplanen, inte minst den förordade framtida inriktningen av forskningen mot helhetssyn på råvaruproduktionen och efterföljande led inom livsmedelssektom samt kunskapsutveckling för SLUs utbildningar. Vidare hör skonsammare djurförsök till V-fakultetens område.

I 1987 års forskningsproposition ägnades i jordbruksdepartementets bilaga stor uppmärksamhet åt det av statsmakterna 1986 fastställda forskningsprogrammet om nya produktionsforrner i jordbruket och trädgårdsnäringen samt det av SJFR framlagda Förslaget till program för livsmedelsforslcning.

SLUs handlingsprogram godtogs i allt väsentligt

1989 års framtidsplan och 1990 års forskningsproposition

SLUs framtidsplan 1989 redovisas i avsnitt 3.1. I det forskningsprogram Vfakulteten utarbetat som underlag för frarntidsplanen prioriterades förstärkningar inom följande områden:

grundläggande forskning inom cellbiologi molekylärbiologi,

- -

försöksdjursvetenskap,

-

rniljöforskning,

-

effekter av alternativ djurhållning på djurens hälsotillstånd och livsmed-

lens kvalitet,

djurskyddsforskning.

-

Bland de prioriterade områdena för framtiden i SLUs framtidsplan märks bl.a. forskning om försöksdjur samt om nya djurhållnings- och inhysningsformer.

65 Huvudbetänkandet kapitel 3

3 11-1158

I 1990 års forskningspolitiska proposition betonades bl.a. vikten av insatser för en bättre djurmiljö i animalieproduktionen, som också ger en för- Del 1 bättrad livsmedelskvalitet Vidare underströks att de insatser som gjorts under senareår beträffande grundläggande cellbiologi, molekylärbiologi och bioteknik måste fortsätta och fördjupas.

I statsmaktemas beslut med anledning av 1990 års forskningsproposition godkändes de av SLU föreslagna omfördelningarna under kommande treårsperiod till förmån för bl.a. djurhållningssystem och kvalitetsfrågor i livsmedelskedjan. Därutöver tillfördes SLU 11,9 Mkr för prioriterade forskningsområden. Den personliga professuren i husdjurshygien omvandlades till en ordinarie professur.

3.4.3 Förändring inom V-fakulteten 197778-198990

Redovisningen av förändringar i föregående avsnitt tar sikte på vikti gare prioriteringar och innehållsmässiga förändringar och är inte fullständig. För Vfakulteten sammanfattas i det följande den studie Forskning och utbildning vid den veterinärmedicinska fakulteten 197778 och 198990 som Bengterik Ronne utfört uppdrag av utredningen och som ingår Specialrapport 2 i utredningen. I studien jämförs den verksamhet som bedrevs vid V-fakulteten 19777 8 med den som fanns 198990, och orsaker till förändringar redovisas.

Resurser och resursförändringar V-fakultetens totala budget för budgetåren 19777 8 omräknat till 1989 års kosmadsläge och 198990 redovisas i figur 3.12.

ANSLAG OCH INKOMSTER 197778 OCH 198990

MKR

U 198990

U

SLU- EXTERNA TOTALT SIDA- DJURSJUK

ANSLAG MEDEL ANSLAG UPPDRAG VÅRD

Figur 3.12 Anslag och inkomster till den veterinärmedicinska fakulteten 197778 och 198990. Den del av SLU-anslaget som används för grundläggande utbildning har markerats med sneda streck och U

66 Huvudbetänkandet kapitel 3

En jämförelse mellan de båda åren visar att de totala fasta basanslagen för forskning och utbildning har ökat något + 6 % under perioden. Del 1

Anslaget till grundläggande utbildning är i huvudsak oförändrat trots att antalet årsstudieplatser på veterinärlinjen ökat med 25 % och djursjukvårdarlinjen tillkommit.

SLU-anslaget till forskning har ökat med omkring 5 Mkr, vilket väsentligen är en följd av de nya forskningsområden som byggts upp.

De externa anslagen till forskning hari det närmaste fördubblats, vilket innebär att extemñnansieringen ökat från 32 till 42 % under perioden.

Inkomstema från djursjukvård har mer än fördubblats mellan 197778 och 198990. Utökningen av djursjukvården har bidragit till finansieringen av den kliniska utbildningen.

Besparingar, nya satsningar och omfördelningar Sedan början av 1980-talet har SLU liksom övriga statliga myndigheter ålagts att redovisa besparingar som årligen uppgått till ett par procent av anvisade medel. Under senareår har vissa av de inbesparade medlen fått användas för omfördelning till nya angelägna forskningsområden. Reella besparingar har dock gjorts för utbildningsområdet även under senareår.

Tabell 3 5 Ontfördelade medel 198283-198990.

BELOPPTKR ÅR OMRÅDE AKTUELLT VÄRDE

BUDGETÅR 198990 198283 IOOO-timmarsassistenter vid

inst. för kirurgi och försöks-

198788 Högskolelektor i veterinär-

medicinsk immunologi 250 283

Forskarassistent i vetemär-

Totalt har besparingar på V-fakultetens anslag gjorts med 7,8 Mkr. De är fördelade med 3,7 Mkr på forskning och 4,1 Mkr på grundutbildning.

67 Huvudbetänkandet kapitel 3

Omfördelade medel uppgår till 2,6 M10 och redovisas per ändamål i tabell 3.5. Del 1 Enligt Ronne är de verkliga omfördelningama större, eftersom många vakanta forskarassistent- och doktorandtjänster omfördelats till områden som fått ökad betydelse. De nya fasta resurser som tillförts V-fakulteten under perioden uppgår till 12,7 Mkr, fördelade med 8,6 Mkr på forskning och 4,2 Mkr på grundutbildning. De sarnmantagna effekterna på institutionernas anslag av besparingar, omfördelningar och nya satsningar borde enligt Ronnes beräkningar leda till en ökning av 197778 års budget 68,9 Mkr med 5 Mkr till 73,9 Mkr 198990. Den verkliga budgeten var 72,7 Mkr, dvs. drygt 1 Mkr lägre. Det innebär att en viss urholkning skett av basresursema till verksamhet som fanns 19777 Det sammanlagda resultatet av besparingar, nya medel, omfördelningar och otillräcklig löne- och prisomräkning åskådliggörs i figur 3.13.

SLU-ANSLAG

man

so

.ringa

70 i Foksx, 60 , NING 50 FORSK- MKR 40 NING Jázm OCH t -4 30 TBH-D- UTBILD- 20 NING NING 10 0 F 197773 198990 BUDGETÅR

Figur 3.13 SLU-anslag 197778 och 198990 för forskning och utbildning vid den veterinärmedicinska fakulteten i 198990 drs penningvärde.

Iden vänstra kolumnen anges överst hur stor del av anslaget 19777 8 som dragits fram till 198990. Iden högra kolumnen redovisas dels hur stora anslagen till forskning och utbildning är detta år, dels hur stor del av anvisade medel som tillkommit efter l977f

Huvudresultat av studien Det fasta basanslaget till V-fakulteten har ökat obetydligt från 69 till 73 Mkr och de externa forskningsanslagen har nästan fördubblats från 15 till - - 27 Mkr. Inkomstema från djursjukvård har ökat från 17 till 39 Mkr, dvs. mer än fördubblats.

68 Huvudbetänkandet kapitel 3

De fasta resurserna har förändrats obetydligt för flertalet institutioner. De få större förstärkningar som skett har i regel bestått i att väl etablerade forskar- Del 1 grupper flyttats över från annan huvudman till SLU.

Beträffande grundutbildningen är kostnaden lika stor 198990 som 197778. De besparingar som gjorts på utbildningsanslaget om ca 4 Mkr har motsvarats av förstärkningar av samma omfattning. Med hänsyn till den ökning av antalet utbildningsplatser på veterinärlinjen som gjorts har per capitakostnaden per årsstudieplats minskat med 25 %.

Vad gäller forskningen har en ökning skett under perioden från 32 till 37 Mkr. 30 % av fakultetens basanslag för forskning 198990 utgörs av medel som anvisats för nya forskningsområden 8,6 Mkr eller som fakulteten har ornfördelat 2,6 Mkr, vilket medfört att basresurser till forskningsverksamhet som inte fått del av dessa medel har urholkats.

Det genomsnittliga basanslaget per högre tjänst for forskning är väsentligt lägre än motsvarande anslag vid L- och S-fakultetema. Ett skäl till denna skillnad kan vara att huvuddelen av den tillämpade forskningen inom de andra fakultetema ligger vid SLU medan en omfattande praktiskt inriktad veterinärmedicinsk FoU ligger vid statens veterinärmedicinska anstalt SVA. SVA har omkring 35 professorer, laboratorer, statsveterinärer m fl.

När det gäller förändringar av forskningsinriktning kan noteras att epidemiologi byggts upp under perioden samt att stora ökningar av SLU-medel och externa anslag skett för veterinärmedicinsk mikrobiologi, patologi och veterinärmedicinsk kemi. Betydande ökningar av externñnansieringen har skett för bl.a. anatomi och histologi, farmakologi och toxikologi samt sjukdomsgenetik. Det är sålunda i första hand den grundläggande forskningen som förstärkts.

3.5¶RRV-rapporten 1988

I en revisionsrapport den 30 september 1988, Går det att förändra forskning Exemplet Sveriges lantbruksuniversitet, har riksrevisionsverket RRV inom ramen för sin förvaltningsrevision granskat forsknings- och försöksverksamheten vid lantbruksvetenskapliga fakulteten inom SLU samt delar av SIFRs verksamhet.

Syftet med denna revision var att granska forskningsorganisationens förmåga att förändra och anpassaverksamhetens inriktning till de krav som ställs i en föränderlig omvärld.

Rapportens huvudresultat var att jordbruksforskningen vid SLU inte genomgått några större förändringar under 1980-talet trots att jordbrukets villkor håller på att förändras radikalt genom nya typer av företag, nya politiska signaler, debatten om miljöeffekter och matkvalitet. RRVs förslag är att frigöra forskningen från jordbruksnäringen och skilja forskning och försöksverksamhet åt. i

69 Huvudbetänkandet kapitel 3

SLUs styrelse har i skrivelse den 10 april 1989 till RRV med anledning av rapporten redovisat långtidsplaner och förändrings- och fömyelseinsatser Del 1 under l980-ta1et.

Den metod som använts i RRVs granskning är på organisations-

att se struktur, personalstmktur och finansiering inom L-fakulteten. Även vissa omfördelningar av medel och omprövningar professurer har granskats.

av Eftersom den organisatoriska struktur inom vilken forskning och försöksverksamhet bedrivs härstammar från början av 1960-talet och byggdes upp för att tillgodose näringens behov av kunskap den alltjämt spegla den

anses problembild sotn rådde inom jordbruket i början av 1960-talet. Forskningsexpansionen under 1980-talet med externa medel ansesha inneburit en diversiñering av verksamheten eftersom de externa medlen kommit från andra sektorsorgan än under 1960-talet, nämligen statliga myndigheter. Enligt RRVrapporten finns det en grundläggande konflikt mellan sarnhällsperspektivet och det traditionella näringsintresset, som ger negativa konsekvenser för både forskningen och forsöksverksamheten.

I RRV-rapporten sägs uttryckligen att man inte går in på forskningsverksarnhetens innehåll.

Med den i RRV-rapporten använda metoden skulle man lika väl kunna teckna bilden av svensk naturvetenskaplig forskning i kris -inga större förändringar under 1980-talet eftersom de naturvetenskapliga fakultetema fort-

sätter att ha stora delar av sina resurser knutna till institutioner för fysik, kemi, osv. trots de betydande förändringar skett i omvärlden -inte minst

som när det gäller vetenskaplig utveckling och de nya ktmskapsbehov före-

- som ligger.

Frågan är om det är meningsfullt att göra studier Förändringar inom

av forskning utan att gå in på innehållsfrågor. Med RRV-studiens metod har man inte fångat upp de förändringar faktiskt skett under l980-talet, för-

som skjutningen mot grundläggande forskning t.ex. inom biologiska produktionsprocesser och uriljörelaterad forskning, eller det samspel mellan SLU,

regeringen, riksdagen, SJFR, naturvårdsverket m.fl., liksom med näringen, som beskrivits i detta kapitel.

I RRV-studien har man nöjt sig med mycket allmänna uttalanden änd-

om rad jordbrukspolitik, satsning på miljö osv. utan att seefter vad egent-

som ligen hänt. Hade RRV-utredarna tagit del av SLUs långtidsplaner och mål, och av propositioner, utredningar och utskottsbetätrkanden, hade funnit

man att SLU varit aktiv som medverkande i utvecklingen under 1980-talet i flera egenskaper: som förslagsställare from. 1981 års långsiktsplan, där biologiska produktionsprocesser, livsmedelsforskning och livsmedelsforsörjning, djurhälsa osv. fick stöd på den politiska nivån, utvecklare statsmak-

som av ternas prioriteringar bioteknik t.ex. och som utförare av forskning.

- -

Mot denna bakgrund måste det ha varit överraskande för SLU att av RRV få veta att det fattas en verksamhetsidé för SLU och att bör utveckla

man en sådan.RRV-rapportens syn på extemfinansicringen forskning vid L-

av fakulteten är också överraskande. Om på vad faktiskt hänt under

man ser som

70 Huvudbetänkandet kapitel 3

1980-talet är det tydligt att för forskningsändamål prioriterats av

resurser som SLU och vunnit gehör hos statsmakterna i stor utsträckning tilldelats SIFR, Del 1 naturvårdsverket m.fl. forskningsråd och sektorsmyndigheter. Det gäller i första hand livsmedel, miljö och alternativ odling. För att utföra sådan forskning som SLU prioriterat blir det då naturligt att söka finansiering hos de organ som disponerar medel för ändamålet. Att beskriva detta som diversiñering illustrerar svårigheterna att med den arbetsmetod som valts i RRV-studien uppfatta vad faktiskt hänt

som

Iakttagelsen i RRV-rapporten att forskningsfinansieringen ger ett splittrat intryck med många externa finansiärer är dock riktig. Detta förhållande har direkt samband med den pluralism som utmärker det svenska forskningssystemet och gäller många fakulteter i den svenska högskolan.

Eftersom man i RRV-rapponen inte lyckats klarlägga sambanden mellan SLUs egen långsiktsplanering och den statliga extemñnansieringen ser man en motsättning mellan forskning och försöksverksamhet och vill skilja dem åt. Om man tar del av vad som skrivits i utredningar, propositioner, m.m. om livsmedelsforskning, alternativ odling och miljörelaterad forskning är det dock tydligt att en strävan varit att få genomslag i den praktiska verksamheten för andra sätt att arbeta, inte att bedriva forskning för den vetenskapliga utvecklingen och fortsätta försöksverksamheten som förut. Utredningen återkommer till förhållandet mellan forskning och försöksverksamhet i kapitel

Man kan naturligtvis diskutera i vilken takt förändringar och förnyelse av forskning bör ske. Det gäller SLUs fakulteter likaväl som fakulteter inom andra universitet. Enligt utredningens mening bör dock sådana diskussioner starta i en korrekt beskrivning av vad som faktiskt hänt, och vilken situation som råder. Vidare är det viktigt att seinte bara på förändringar, utan på vilka förändringar som skett och relatera dem till mål för utvecklingen.

Avslutningsvis kan om RRV-rapporten sägas att den innehåller vissa riktiga iakttagelser när det gäller utbildningsfrågor och påpekanden som kan ha fog för sig, t.ex. att översyn av agronomutbildningen borde ha påbörjats tidigare. Utredningen återkommer till en mer utförlig behandling av utbildningsfrågorna i kapitel

3.6¶Utredningens bedömning och slutsatser

3.6.1 Utvecklingen under 1980-talet och SLUs roll

Redovisningen tidigare i detta kapitel visar enligt utredningens bedömning att SLU hela tiden sedan starten 1977 agerat aktivt när det gällt att identifiera och lyfta fram viktiga nya kunskapsbehov och att tillgodose dem. De mål för SLU och de prioriterade områden som angavs i 1981 års långsiktsplan beskriver en inriktning och utveckling av FoU-verksarnheten inom de areella näringarnas område som kom att starkt prägla 1980-talet. Det gäller biologiska produktionsprocesser, naturresurser och miljö, energi- och industriråvaror, livsmedelsforskning, djurhälsa samt skogsfömyelse och skogsprodukter. I de föl-

7 l Huvudbetänkandet kapitel 3

jande långtidsplanema under 1980-talet fullföljde och vidareforde SLU i stor utsträckning de teman som tagits upp 1981. Del 1

Några av dessa områden var inte nya 1981 utan hade funnits med i forskning och forskningsprioriteringar redan tidigare. Det gäller t.ex. miljöfrågoma som uppmärksammats på många håll sedan början av 1970-talet bl.a.

prioriterade i lantbrukshögskolans långtidsplan 1973 och energiforskning.

- Även förstärkning av grundläggande forskning hade lyfts fram av lantbrukshögskolan under 1970-talet.

När det gäller 1980-talet och forskningen kring de areella näringarna kom de frågor som fanns i SLUs långsiktsplan 1981 att stå i centrum för insatser och utveckling. Flera av dem kom också att tillhöra de övergripande nationella forskningsprioriteringar som gjordes av statsmakterna i anslutning till de forskningspolitiska propositioner som framlades. Det gäller markekologisk forskning biologiska produktionspnocesser beträffande jord- och skogsbruk och livsmedelsforskning 1982 och naturresurshushållning, miljö och bioteknik 1987. 1990 var miljöforskning det i särklass största enskilda prioriterade insatsområdet.

Genomgående har SLUs långtidsplaner fått stöd hos statsmakterna under 1980-talet, och det har skett en dialog med i första hand jordbruksdepartementet men när det gäller övergripande politiska prioriteringar även bredare. SLU har medverkat i det samspel som utvecklats mellan de olika aktörerna, både på den politiska nivån och med SJFR, naturvårdsverket, Skogsstyrelsen m.fl. och med näringen t.ex. beträffande genetiskt centrum i Uppsala och sydsvensk skogsforskning.

Utredningens bedömning är att SLU har visat framförhållning, initiativförmåga och uthållighet och anpassat sig till riktlinjer och signaler från statsmakterna. SLU har också varit framgångsrikt när det gäller att få gehör för sina förslag och prioriteringar. Mycket av det har genomförts. Noteras bör dock att ansvar och medel för de stora forskningsprogrammen inom av SLU prioriterade områden gått till andra myndigheter och organ, främst SJFR, naturvårdsverket och statens energiverk men även naturvetenskapliga forskningsrådet, styrelsen för teknisk utveckling och Skogsstyrelsen.

3.6.2 Resurser och resursförändringar För att få en översikt av de totala resursförändringama för SLUs forskningsoch utbildningsverksamhet sedan starten 197778 och fram t .o.m. 198990 har utredningen använt Bengterik Ronnes uppgifter som underlag för vissa totalsummeringar.

I tabell 3.6 redovisas utvecklingen av SLU-anslagen per fakultet samt besparingar och tillskott av fasta resurser.

72 Huvudbetänkandet kapitel 3

Tabell 3.6 Fakulteternas anslag i 1989 års penningvärde, Mkr.

Del 1

197778 198990 Förändring Besparingar Nytillskott

7778 8990

-

- 1 varav 15 Mkr för de korta skogliga utbildningarna somöverfördes till S-fakulteten vid början avden studeradeperioden

Som framgår av tabell 3.6 har fakultetemas fasta resurser ökat från 409,3 till 429,4 Mkr mellan 197778 och 198990, dvs. med 20,1 Mkr eller 5 %. Samtidigt har besparingar skett med sammanlagt 35 Mkr och nytillskott med 80,7 Mkr.

Reducerar man tillskotten med besparingarna återstår 45,7 Mkr. Totalt har fakultetemas anslag dock ökat med endast 20,1 Mkr, dvs. 25,6 Mkr har forsvunnit någonstans, sannolikt i fonn av för låga löne- och prisomräkningar av totalanslagen.

I tabell 3.7 redovisas vad som hänt med basanslagen till forskning och forsöksverksarnhet för de tre fakultetema.

Tabell 3.7 Fakulteternas anslag till forskning och försöksverksamhet i 1989 års penningvârde, Mkr.

197778 198990 Förändring Besparingar Nytillskon

7778 8990

-

Av tabell 3.7 framgår att de fasta basresurserna för forskning vid SLUs fakulteter minskat från 296,7 till 294,9 Mkr, dvs. med 1,8 Mkr. Samtidigt har en stor del av nysatsningarna avsett forskning, 61,2 Mkr. Besparingarna har till större delen också gjorts på forskningen,

med 24,3 Mkr. Kvar av nytillskotten blir ändå 36,9 Mkr. I stället för ökning har dock forskningen fått minskade resurser. Forskningens resurser 198990 understiger med 38,7 Mkr vad de borde vara som resultat av redovisade besparingar och nytillskott utifrån 197778 års anslag. Även hade tagit ut hela kassa-

om man bristen till följd av for låga löne- och prisornrälcningar på forskningen borde ändå 13,1 Mkr finnas kvar.

73 Huvudbetänkandet kapitel 3

Omfördelning från forskning till utbildning

Del] Förklaringen framgår av redovisningen beträffande anslagen till utbildning. I tabellerna 3.8 och 3.9 redovisas anslagsutvecklingen för övriga delposter i fakultetsanslagen, grundutbildning samt gemensamma ändamål.

Tabell 3 Fakulteternas anslag till utbildning i 1989 års penningvärde, Mkr.

197778 198990 Förändring Besparingar Nytillskou

7778 8990

-

-

Tabell 3 Fakulteternas anslag till gemensamma ändamål i 1989 års penningvärde, Mkr. För S-fakulteten inkluderas även medel för gemensamma ändamål på institutionsnivå. Dessa ingår för L- och V-fakultetema i anslagen för forskning och utbildning i tabellerna 3.7 och 3.8 ovan.

197778 198990 Förändring Besparingar Nytillskott

7778 8990

-

Av tabell 3.8 framgår att utbildningsanslagen ökat med 23,5 Mkr trots att besparingar och nytillskott ger en ökning på endast 8,5 Mkr som resultat. Vad som skett är att en omfördelning gjorts från forskning och försöksverksamhet till utbildning. Teoretiskt beräknat utifrån 197778 års anslag, besparingar och nytillskott är omfördelningen ca 15 Mkr, vilket överensstämmer väl med de ca 13 Mkr som enligt ovan saknas förstärkning forsk-

som av ningsanslagen.

Det ligger inom SLUs befogenheter att fatta sådana ornfördelningsbeslut. Det gemensamma anslag som anvisas för forsknings- och utbildningsverksamhet vid SLU fördelas av styrelsen.

Ser man närmare vilka omfördelningar gjorts utbildningssidan

som har det vid S-fakulteten skett en ökning av utbildningskapaciteten på jägmästarlinjen. Beträffande utbildningen inom L-fakulteten har fördjupningar med inriktning mot bioteknik och livsmedel tillkommit under 1980-talet. Man har fått vissa engångsanvisningar för att utveckla dessa har fått bekosta

men driften inom befintliga ramar.

Medlen har tagits från i första hand L-fakultetens forskning och försöksverksamhet, som fått en faktisk minskning med 8,4 Mkr av sitt anslag, trots att nytillskott och besparingar nettoökning 15 Mkr. Även S-fakul-

ger en om

74 Huvudbetänkandet kapitel 3

tetens forskning har fått bidra. Den har fått faktisk ökning 1,7 M10,

en om fast nytillskott och besparingar ger en ökning om 17 Mkr. V-fakulteten har Del 1 inte berörts av dessa omfördelningar.

Utredningen anser att goda skäl har funnits för att anvisa ytterligare medel till utbildningsändamål inom SLU. Samtidigt får man ha klart for sig att denna omfördelning delvis förklarar den situation för forskningen som Bengterik Ronne tecknar i Specialrapport 2 och som redovisas i avsnitten 3.2-3.4 i detta kapitel. Den starka reduktion av basresursema som skett för tidigare etablerade områden inom L- och S-fakultetema har förvisso samband med omfattningen av nya områden och bristande löne- och prisomräkning men självfallet också med att de medel som tillkommit för nya ändamål i viss utsträckning motsvarats av avtappningar från forskningsanslaget till grundläggande utbildning. Detta förhållande framträder tydligt om man jämför Lfakulteten med V-fakulteten, som haft ungefär samma fömyelsetakt men där de tidigare befintliga områdena inte alls fått samma stora reduktion som inom L-fakulteten.

Slutsatser om resursförändringar

Den bild som framträder efter de redovisningar och analyser som gjorts av resurser och resursförändringar inom de tre fakulteterna vid SLU from tillkomsten 1977 och framtill 1990 är att nya fasta resurser tillförts om 81 Mkr i 1989 års penningvärde, till stor del för forskningsändamål. Besparingar har under perioden ålagts fakulteterna om 35 Mkr. Av den nettoökning om 46 Mkr som återstår har drygt 25 Mkr försvunnit, i huvudsak till följd av otillräcklig löne- och prisomräkning av hela fakultetsanslagen.

Av det återstående nytillskottet, 20 Mkr, har genom omfördelning ca 15 Mkr tillförts grundläggande utbildning.

Samtidigt har de förändringar och den förnyelse som de nya medlen var avsedda för genomförts inom den totalt sett lägre ram som disponerats för forskning. Det innebär att de nya ändamål och utbyggnader som beslutats fått sina fasta resurser genom omfördelning inom forskningsanslaget. Såväl nysatsningarna som de omfördelningar mellan forskningsändamål som fakulteterna gjort har då fungerat som omfördelning inom forskningsanslaget, eftersom endast en mindre ökning skett

Sammanfattningsvis innebär detta att all den forskningsfömyelse inom SLU som det anvisats nya fasta medel för mellan 1977 och 1990 har genomförts inom i huvudsak oförändrade ramar. Inom forskningsområdet har sålunda under perioden omfördelning skett med 61 Mkr motsvarande nytillskotten och 25 Mkr omfördelningar inom fakulteterna, dvs. med sammanlagt 86 Mkr inom ett totalt anslag 197778 om 297 Mkr. Det innebär att 29 % av anslaget omfördelats. Därtill kommer omprövning av professurer och användning av vakanta tjänster för extra professurer m.m. inom prioriterade

75 Huvudbetänkandet kapitel 3

områden. Samtidigt har ett belopp på 15 Mkr flyttats över från forsknings-

ca ändamål till grundutbildning. Del 1

Utredningens slutsats är att SLU visat sig ha god förmåga att göra ornfördelningar och omprioriteringar. Sedan kan det diskuteras hur de har gjorts och effekterna av dem utredningen återkommer till dessa frågor i den fort-

satta framställningen men volymen på omfördelningen mellan verksamheter

kan knappast kritiseras.

3.6.3 Utvecklingen inom de olika fakulteterna

L-fakulteten

L-fakulteten har sedan tillkomsten 1977 fört fram och utvecklat flera nya områden inom grundläggande biologisk forskning såsom bioteknik, mole-

kylärbiologi och genetik och engagerat sig i livsmedelsforslaiing, forskning

om alternativa produktionsformer, växtförädling och miljörelaterad forskning. Man har under 1980-talet utrett, prioriterat och omprövat vad gäller forskning och försöksverksamhet.

L-fakultetens totala resurser har minskat något under perioden. Inom denna ram har en ökning av grundutbildningens resurser skett och nya inriktningar mot bioteknik och livsmedel utvecklats, vilket enligt utredningens bedömning är bra men kanske inte tillräckligt. Under 199091 har översyn gjorts av agronom-, hortonom- och landskapsarkitektutbildningarna.

För forskningsändamål inom L-fakulteten har under perioden anvisats ökade fasta resurser, men forskningen har också ålagts besparingar. Nettoresultatet kan beräknas till en ökning om ca 15 Mlcr. Medel från L-fakultetens forsknings- och försöksverksamhet har samtidigt omfördelats till utbildning inom fakulteten.

Vidare har L-fakulteten påverkats av ett antal styrelsebeslut som syftat till att föra över medel från L-fakultetens försöksverksamhet till V- och S-fakultetema.

Inom en ram för forskning och försöksverksamhet som 198990 var 8 Mkr lägre än 197778 har en förstärkning av forskningen, främst den grundläggande forskningen, skett genom en förhållandevis kraftig 25 % minskning av basanslagen till försöksverksamheten.

Av de medel som användes för forskning och försöksverksamhet 198990 avsåg ca 25 % nya områden som fått nominellt nya fasta resurser eller medel genom omfördelning inom fakulteten. Samtidigt reducerades basanslagen till annan forskningsverksamhet med 20 % under perioden.

Externfinansieringen har fördubblats under perioden, i huvudsak genom medverkan av L-fakultetens forskare i de stora forskningsprogram SJFR l svarar för beträffande livsmedel och alternativa produktionsformer och naturvårdsverket beträffande miljöforskning, men även genom att näringen övertagit finansiering av försöksverksamhet i samma omfattning som SLU-finansieringen minskat.

76 Huvudbetänkandet kapitel 3

Enligt utredningens mening har utvecklingen inom L-fakulteten gått i rätt riktning. väl de prioriteringar och signaler som kommit från Del 1

Den motsvarar den politiska nivån. Det kan diskuteras om förändringstakten varit tillräckligt hög. Inom L-fakultetens område förekommer en del verksamhet som är svår att förändra på kort sikt. Det gäller t.ex. långliggande försök, verksamhet som är knuten till hållning av djur osv. Vidare måste beaktas att SLU förvaltar närmare 90 % av det svenska offentliga stödet till lantbruksforskning, dvs. fullgör uppgifter som i många andra länder ligger på särskilda institut. Den tillämpade forskning och försöksverksamhet det här gäller finns till stor del inom L-fakulteten och hanteras traditionellt i nära kontakt med näringen. Någon drastisk förändring av detta förhållande har inte beslutats av statsmakterna. Vad som skett är att signaler givits om att näringen bör ta ett större ansvar för finansieringen, vilket också skett. Utredningen återkommer till frågor rörande forskning och försöksverksamhet i kapitel

Enligt utredningens mening är det när det gäller förändring av forskning viktigt med långsiktighet och uthållighet, och detta har uppenbarligen funnits i fråga om L-fakulteten.

Sfakulteten S-fakulteten uppvisar den mest dynamiska utvecklingen av de tre fakulteter som startade verksamheten vid SLU 1977. Under de drygt 10 år som gått har S-fakulteten aktivt arbetat med nya forskningsprogram bl.a. beträffande

energi och försurning och även gjort samlade prioriteringar. Fakulteten har

engagerat sig starkt i bioenergi och rniljörelaterad forskning och avsevärt breddat sin kompetens och verksamhet, samtidigt som inriktningen mot produktionssidan också utvecklats. En betydande expansion av forskningen har skett, främst på externa medel.

På utbildningssidan har skogsmästar- och skogsteknikerutbildningarna tillkommit, och jägrnästarlinjen har byggts ut. En utvärdering av jägmästarlinjen har orts 1990 och en översyn pågår.

Totalt har S-fakultctens anslag ökat med drygt 17 Mkr under perioden 197778-198990. Detta tillskott har i huvudsak tillfallit utbildningen. Utöver de nya medel som tilldelats S-fakulteten för utbildningsändamål för de kor-

tare utbildningarna har ökningen åstadkommits genom omfördelning från

fakultetens forskningsanslag.

Enligt utredningens bedömning är konsekvenserna av denna omfördelning och otillräcklig löne- och prisomräkning mycket bekymmersamma för Sfakulteten. Genom att basanslaget inte är så stort som för L-fakulteten och fömyelsetakten varit så hög har omfördelningen till utbildning bidragit till att det blivit en hårdhänt reduktion drygt 30 % av basresursema för tidigare

- befintliga områdenverksamhet. Till bilden hör att många av dessa områden fortsatt har stor betydelse. Skogstaxeringen och långliggande försök kan inte reduceras med 30 % om man ska ha kvar verksamheten. Vidare underströks

77 Huvudbetänkandet kapitel 3

så sent som 1986 i anslutning till SJFRs skogsforskning betyprogram om delsen av att fortsatt prioritera produktions- och produktivitetsaspekter i Del] skogsforskningen. Omfördelning från tidigare etablerade alltjämt viktiga forskningsområden till nya också viktiga områden är inte vidare bara utan positiv. Utredningen anser att den innehållsmässiga breddningen och fomyelsen av S-fakultetens forskning är riktig och angelägen, och den överensstämmer med prioriteringar på den politiska nivån. Samtidigt ifrågasätter utredningen om inte förändringen blivit för kraftig inom S-fakulteten, med 50 % av budgeten avsedd för nya ändamål nysatsningar eller omfördelningar mellan forskningsområden efter en dryg tioårsperiod. Resultatet har blivit relativt drastiska reella omfördelningar och ett snabbt ökat mycket kraftigt beroende 70 % av omslutningen av externa finansiärer, stått för huvudparten - - som av fömyelsen inom S-fakultetemUtredningen återkommer till denna problematik i kapitel Det är nog så att de nuvarande spelreglema inom det svenska FoU-systemet med nytillskott for forskning främst till forskningsråden och sektors- myndigheter under 1980-talet- gör det svårt för universiteten att ta upp och utveckla nya områden i stor omfattning om de inte har mycket god tillgång på basresurser eller kan lägga ned förhållandevis mycket forskningsverksamhet.

V-fakulteten

V-fakulteten har förnyat sin forskning i ungefär takt L-fakulteten samma som men utan att drabbas av de omfördelningar till utbildning komplicerat som processen där. V-fakulteten har utrett djurhälsa och utvecklat forskning i anknytning till detta problemområde och medverkat aktivt i uppbyggnaden av forskning kring livsmedelskvalitet. Den grundläggande forskningen har forstärkts. V-fakultetens resurser har under perioden 197778-198990 ökat med 3,8 Mkr. De nya fasta resurser som beslutats efter avdrag för de besparingar som ålagts fakulteten uppgår till närmare 5 Mkr, vilket innebär att en viss urholkning av resurserna skett. Utredningen anser att utvecklingen inom V-fakulteten varit tillfredsställande.

Slutkommentar Beträffande samtliga fakulteter har utredningen redovisat bedömningar och slutsatser i anslutning till det material som presenterats i detta kapitel, dvs. huvuddrag i utvecklingen vad gäller innehåll och resurser sedan SLUs tillkomst 1977. Flera frågor 80m tagits upp återkommer utredningen till i senare kapitel.

78 Huvudbetänkandet kapitel 3

En samlad bedömning utvecklingen inom SLU och dess fakulteter

mer av måste också bygga på internationella jämförelser och bedömningar akti- Del I

av vitet, inriktning och kvalitet i forskningen och på utbildningskvalitet. Dessa frågor behandlas i de följande kapitlen. Utredningen vill dock understryka att kapitel 3 i många avseenden utgör grund för bedömningar och ställningstaganden i den fortsatta framställningen.

79 Huvudbetänkandet kapitel 3

4 och

Forskningens inriktning, volym

å°B19911°1

e

kvalitet

4.1 i OECD-

Förändring av forskningsprioriteringar

länder

OECD-studie 1989

Inom OECD arbetar Directorate for Food, Agriculture and Fisheries sedan 1979 med regelbundna uppföljningar av förändringar vad gäller prioriteringar inom lantbruksvetenskaplig forskning. Vid konferens i Paris i oktober

en 1989 på temat Management of Biological Resources Roles and Responsi-

bilities for Agricultural Research redovisades förändringar i forskningsprioriterin gar under den senastefemårsperioden.

Med utgångspunkt i uppgifter från elva medlemsländer Australien, Belgien, Finland, Frankrike, Nederländerna, Norge, Nya Zeeland, Sverige, Schweiz, Västtyskland och USA konstaterade sekretariatet i en rapport, National Research Priorities Over the Past Five Years, att tre huvudfrågor bidragit till ändrade forskningsprioriteringar. De tre huvudfrågorna var miljön, överskottsproduktionen samt kvalitet och säkerhet i fråga jordbruks-

om produktion och livsmedel.

Som konsekvens härav hade flera länder minskat den produktionsimiktade forskningen en tendens skönjbar redan i motsvarande redovisning

- som var 1984.

Den mest påtagliga förändring som skett starkare inriktning mot

var en miljörelaterad forskning. Tio elva länder hade ökat insatserna vad gäller

av naturresurshushållning, ekologiskt balanserade produktionssystem sustainable agricultural production systems, användning av bekämpningsmedel och alternativ odling.

Den dämäst största förändringen bioteknikens ökade betydelse. Åtta

var av elva länder hade ökat sina insatser inom detta område, inkl. cell- och molekylärbiologi, genetik och förädling. Ofta var prioriteringen av bioteknisk forskning kopplad till mål som gäller miljön.

Drygt hälften av länderna hade givit högre prioritet forskning kring jordbruksprodukternas kvalitet, särskilt livsmedelskvalitet och -säkerhet Fem länder hade ökat insatserna inom livsmedelsteknik och livsmedelsteknologi, och fyra hade givit förnyad uppmärksamhet alternativ produktion och utveckling av nya produkter.

Enstaka länder hade som nya prioriterade områden angivit landsbygdsutveckling, marknadsmekanismer och marknadseffektivitet, automatisering och informationssystem, förbättrad produktionseffektivitet, djurhälsa, samt förbättrad överföring av forskningsresultat till praktisk användning.

81 Huvudbetänkandet kapitel 4

Av de nationella redovisningarna framgick vidare att flertalet länder arbetade med tre- eller femårsplaner för lantbruksvetenskaplig forskning och någ- Del I ra med långsiktsplaner fram till år 2000.

Beträffande ändrade arbetssätt inom forskningen redovisade flera länder en ökning av tvärvetenskaplig forskning och av internationellt forskningssarnarbete.

I OECD-sekretariatets rapport sammanfattas resultatet av de nationella redovisningarna på följande sätt: Konsumenternas ändrade attityder och uppfattningar har bekräftat och förstärkt en tendens i fråga om lantbruksvetenskaplig forskningspolitik och -prioriteringar som kunde iakttas redan fem år tidigare. Ökad vikt har under år givits minska jordbrukets skad-

senare att liga effekter på miljön, att förbättra kvalitet och säkerhet i fråga om jordbruksprodukter och livsrnedel, samt att öka användningen av bioteknik inom jordbruks- och livsmedclsproduktionen.

I denna OECD-redovisning och i de nationella rapporter som utgör dess underlag ligger tyngdpunkten på jordbruksvetenskaplig forskning, medan veterinärmedicin behandlas mer översiktligt. Skogsvetenskaplig forskning ingåri regel inte i redovisningen.

Jämför man förändring av forskningsinriktning och prioriteringar mellan Sverige och gruppen OECD-länder är överensstämmelsen påtaglig. Det är i huvudsak samma områden och aspekter som betonats i forskningspolitiken och samma typ av förändringar som skett inom jordbruksforskningen.

Detta är knappast förvånande med hänsyn bl.a. till det breda genomslag miljöfrågoma fått internationellt och de kontakter och det samarbete som forekommer. SLU deltar i OECD-samarbetet på lantbmksområdet och följer utvecklingen kontinuerligt. SLUs långtidsplaner och förslag till prioriteringar vittnar om detta. Statsmaktemas beslut i Sverige om forskningsprioriteringar på grundval av forskningspolitiska och andra propositioner under 1980-talet har också varit baserade på mer eller mindre omfattande internationella utblickar.

Vad man saknar i gruppen OECD-länders redovisade förändringar av forskningsinriktningen jämfört med Sverige är en tydlig prioritering av den grundläggande forskningen. Visserligen lyfts molekylärbiologi och genetik fram tillsammans med bioteknik, men grundläggande forskning utgör inte något särskilt prioriteringsområde.

En annan kommentar man kan göra är att det inte från prioriteringarna kan utläsas vilka genomslag de fått när det gäller total forskningsvolym och kostnad. Ett av de länder som i underlagsrapporten presenterade information om detta var USA.

Tendenser och prioriteringar i USA

När det gäller det offentliga FoU-stödet till lantbruksforskning i USA gick ca 70 % till produktionsorienterad forskning naturresursanvändning, använd-

-

82 Huvudbetänkandet kapitel 4

ning bekämpningsmedel och kostnadsminskningar såväl 1970 som

av - 1987. Konsument- eller efterfrågeorienterad forskning avseende produkt- Del]

kvalitet och marknad minskade något under perioden, medan forskning

rörande hälso- och näringsfrågor ökade. Miljöforskning och landsbygdsutveckling hade i stort sett oförändrad andel av forskningsresursema under perioden. Efter en tidigare mycket kraftig ökning av miljöforskningens resurser under 1970-talet har en nedgång skett.

Vid utredningens besök vid United States Department of Agriculture USDA i november 1990 framhölls dock att forskningen inte längre har så stark inriktning på produktion. Frågeställningar rörande livsmedelskedjan, livsmedelssäkerhet och Vattenkvalitet har prioriterats starkt. Denna omorientering har pågått cirka sex år, uppgavs det.

För att snabbare få till stånd forskning om viktiga frågor har USDA på senare år försökt koncentrera sig på större frågor och hur de kan angripas inom systemet. Detta arbetssätt kallas national initiatives, och flera delstater har på sin nivå gjort liknande insatser, s.k. state initiatives. De sistnämnda kan sammanfalla med nationella initiativ eller vara specifika for en delstat.

Idén med national initiatives kom ursprungligen från en studie gjord av National Academy of Sciences, där problem och områden för framtida forskning identiñerades på nationell nivå. Bland de områden som angavs fanns flera inom lantbruksforskning. Viktiga teman som tagits upp till följd av studien är Vattenkvalitet och livsmedelsforskning.

Företrädare för USDA framhöll också att forskningsprogrammen, som tidigare var disciplinorienterade, under de senaste tre åren blivit mer tvärvetenskapliga och breda.

Med hänsyn till den framtidsplan för lantbruket som utarbetats, och de bedömningar av framtida kunskapsbehov för jordbrukspolitiken som gjorts, har förslag om betydande ökningar av det offentliga stödet till lantbruksforskning framlagts. En viss ökning har kommit till stånd de senaste åren, vilket dels gjort det möjligt att ge forskningsanslag för längre perioder, dels underlättat satsning på större program och projekt i anslutning till national initiatives.

Vid utredningens besök vid National Academy of Sciences i november 1990 tog vi upp studien om övergripande forskningsprioriteringar och lantbmksforskningen. Företrädare för akademien framhöll att biologisk forskning och även lantbruksvetenskaplig forskning prioriterats under senare år. Akademien har gjort insatser inom olika områden.

Rapporter har tagits fram som lett till Agricultural Research Initiative. Man gjorde bedömningen att the science base för lantbruksforskning behövde förstärkas och en stor summa begärdes för detta ändamål. Området upptogs som nummer två efter aidsforskning i den övergripande prioriteringen. President Bush stödde detta initiativ.

Rapporten var baserad på peer review, och liknande metoder har använts i ett antal andra rapporter inom området lantbruksforskning och service. En rapport om skogsvetenskaplig forskning hade just fardigställts. Skogsveten-

83 Huvudbetänkandet kapitel 4

skap har tidigare hört till de starka forskningsfálten i USA men har fallit tillbaka. Dell

En grupp rapporter har handlat om agricultural practice, t.ex. alternativa odlingsmetoder, och andra praktiskt-metodorienterade studier. En annan grupp rapporter har utarbetats om livsmedelsprodukter, bekämpningsmedel, hälsa och näringslära.

Akademien har också gjort studier av bioteknologiska tillämpningar inom lantbruksområdet. I anslutning till redovisningen av dessa upplystes att akademien officiellt gått ut med budskapet att genetic engineering inte är farligt i och för sig utan att det avgörande är hur tekniken används. Man är nu inne i en fas med fältförsök.

Behovet av grundläggande forskning inom lantbruksvetenskap hade starkt understrukits i flera av de rapporter akademien svarat for. Flera forskare anser att problem inom lantbruksområdet är svårare att lösa än inom andra områden. En anledning till de goda resultaten inom aidsforskningen är den underliggande biologiska forskningen. Brist på sådan underliggande forskning, t.ex. kunskap inom växtforskning och förståelse av intervenerande biologiska processer kan vara en anledning till att det är så svårt med genombrott och riktiga framsteg på lantbruksområdet, framhölls det.

Utredningens besök vid några universitet med lantbruksvetenskaplig utbildning och forskning i USA University of California, Berkeley resp.

- Davis, samt University of Minnesota, Minneapolis resp. St Paul- bekräftade intrycket att det skett och sker en stor förändring av den lantbruksvetenskapliga forskningens inriktning. Miljöfrågoma har stor betydelse och flera colleges har ändrat nanm från agriculture eller forestry till natural resources. Man satsar hån på grundforskning och kvalitet i forskningen vid Berkeleyuniversitetet och även på andra håll. Olika organisatoriska modeller finns for att förbättra samverkan med grundforskningen och stödja tvärvetenskapliga program.

4.2¶Ett exempel alternativ odling

- På utredningens uppdrag har statskonsulent Olle Pettersson, SLU, gjort en studie av hur forskningsområdet alternativ odling utvecklats i Sverige och utomlands.

Alternativ odling numera ekologiskt lantbruk är ett samlingsnamn för odlin gsformer där man inte använder syntetiska bekämpningsmedel eller lättlösliga handelsgödselmedel. Istället vill man utnyttja och vidareutveckla traditionella odlingsforrner med utnyttjande av växtföljdsåtgärder, biologisk kväveñxering och icke kemiska ogräsbekämpningsmetoder.

Olle Pettersson framhåller att sett från forskningens horisont är alternativ odling en del av de yttre faktorer kring utvecklingen inom jordbmksnäringen som påverkar forskningens inriktning.

84 Huvudbetänkandet kapitel 4

Större delen odlings- och husdjursforskningen har karaktären av av generellt kunskapssökande for på frågan: Hur fungerar växter, djur, Del 1 att svara mark och företag Denna del FoU-verksamheten har ungefär samma inav tresse for alla former avjordbruk. En del är probleminriktad och svarar på frågan: Hur optimerar annan mer odling eller djurskötsel det enskilda företaget Här blir relevansen för man företag och olika odlingsforrner varierande beroende på vilket olika typer av problem behandlas. Det är till denna del FoU-verksamheten jordsom sotn brukets område kan sägas inriktad mot konventionell resp. alternativ vara odling. För år 198990 omfattade jordbruksforskningen omkring 450 Mkr. Detta inbegriper såväl SLUs medel lokalkostnader och externa medel. egna som Omkring 34 FoU-verksamheten kan hänföras till vad som är generellt av kunskapssökande. Omkring 14 eller ca 110 Mkr är mera praktiskt problemlösande. En del denna verksamhet såsom studier kring jordbearbetning, gödsav ling, såbäddsberedning eller utfodringsmetoder har intresse for såväl konventionell alternativ odling. Volymen denna torde vara ca 40 Mkr. Den som av del direkt inriktad på den alternativa odlingens problem omfattar som är mera 15 Mkr medan den del som kan sägasvara mera snävt inriktad på den konca ventionella odlingens problem utgör resterande ca 55 Mlcr. I de 15 miljonerna inriktade mot alternativ odling ingår lantbruksvetenskapliga fakultetens särskilda forskningsprogram for alternativ odlingdjurhållning. I detta har sammanfört projekt som specifikt berör alternativ man i första hand har intresse för den odlingsinriktningen. odling eller som Programmet är fördelat på flera institutioner. Dessutom ingår lokalkostnader och del verksamheter och projekt som startat under året. Fördelen ningen mellan interna och externa medel torde vara omkring 5050. Under år 199091 har verksamheten expanderat med ytterligare några miljoner eftersom lokala och regionala projekt tillkommit liksom ex. professuren i alternativa produktionsformer, särskilt alternativ odling, som bekostas av SJFR.

Alternativodlingeniforskningspolitiken

till lantbmkshögskolans och lantbruksvetenskapliga fakulte- Om man ser tensSLUs behandling av forskning kring altemativodling i ett längre tidsperspektiv, kan konstatera att det är ganska sent, i mitten av 1980-talet, som man området framträtt ett särskilt intresse-lärrmesorrtråde. Varken i statsmaksom uppdrag till högskolanuniversitetet eller i anslagsframställningen har ternas området betonats tidigare. Däremot har vissa FoU-insatser skett kring specifika problem i anslutning till den alternativa odlingen. Ett sådant är frågan om odlingsformemas betydelse for produkternas kvalitet, ett område som varit föremål for diskussion och studier de flesta länder under 1960- och 70-talet. En doktorsavhandling

85 Huvudbetänkandet kapitel 4

i ämnet lades fram 1981. Sedan 1984 S-poängskurs i odlingssystem ges en med särskild tonvikt på den alternativa odlingen. År 1987 tillkom Del 1 en statskonsulent inom ärrmesområdet. Samtliga insatser har i varierande grad betalats med omfördelningar inom SLU och med externa medel. Statsmaktemas intresse för rådgivning och FoU kring alternativ odling har varit tydligt alltsedan 198586. Som en del av SJFRs program för alternativa produktionsformer har särskilda medel anvisats för forskning och försöksverksamhet med inriktning mot alternativ odling. För åren 198687 t.o.m. 199192 disponeras omkring 16 Mkr för ändamålet. En särskild rådsprofessur i alternativa produktionsfonneraltemativ odling ingår i SJFRs insatser. Sammantaget har det skett en kraftig ökning sedan mitten 1980-talet av av statens insatser såväl inom forskning som rådgivning för den del som berör alternativ odling. Under samma period har FoU-insatsema med särskild inriktning mot det konventionella jordbruket minskat

Internationell utblick

I de flesta västländer har frågan om det altemativaekologiska lantbrukets roll och forskningsbehov diskuterats intensivt under det decenniet såväl senaste på medial som politisk nivå. Detta har resulterat i dels särskilda stödformer för odlare som vill övergå till alternativ produktionsinriktning och dels särskilda FoU-insatser och rådgivning med inriktning på denna odlingsform. Samtidigt finns det en internationell tendens mot att alltmer ge den produktionsinriktade forskningen inriktning mot sustainable agriculture. De program och forskningssatsningar som finns lcring detta påminner delvis vad om som i Sverige kallas altemativa produktionsformer. Sustainability har blivit något av ett nyckelord i den internationella utvecklingsdiskussionen och härör delvis från den s.k. Bruntlandrapporten. Enligt Olle Pettersson har dock ännu inte sustainable production etablerats som ett begrepp för kategorisering av FoU-satsningar. Det är därför inte möjligt att jämföra jordbruksforskningens inriktning utifrån denna aspekt mellan olika länder. Vad det gäller det snävare begreppet alternativ odlingekologiskt lantbruk, är detta vanligare i diskussionen FoU-insatser på jordbrukets om område. Försök till jämförelser ger vid handen att utvecklingen varit mycket likartad i t.ex. Sverige, Norge, Danmark, Nederländerna och USA. Den andel av statens resurser för jordbruksforskning går till särskilda insatser som inom området alternativ odling, är ungefär lika stor i de olika länderna. Förändringen över tiden är också likartad. Det finns inget tyder på som att Sverige skulle avvika enaeller andra hållet i detta avseende.

Vetenskaplig publicering

För att belysa forskningsaktiviteten vid SLU har utredningen på den sett vetenskapliga publiceringen. Detta har gjorts på två olika sätt. Dels har en bibliometrisk studie av svensk lantbruksforskning utförts, dels har institu-

86 Huvudbetärtkandet kapitel 4

tionema led i den självvärdering legat till grund för de utländska ut-

som som värderingstearnens bedömningar redovisat listor över vetenskaplig publice- Del 1 ring under de senastetvå åren.

Bibliometriska studier av svensk lantbrukjorskning Docent Olle Persson, Inforsk, sociologiska institutionen vid Umeå universitet, har på utredningens uppdrag utfört en bibliometrisk studie av svensk lantbruksforskning. Studien bygger på material från den internationella databasen Science Citation Index SCI som täcker innehållet i ett stort antal vetenskapliga tidskrifter inom områdena medicin, naturvetenskap och teknik, inkl. lantbruksvetenskaplig forskning.

Eftersom urvalet är begränsat till de mest kända tidskrifterna fångar SCI inte upp den forskning som publiceras i mindre kända tidskrifter, rapportserier och böcker. Vi måste därför begränsa tolkningarna av de tabeller som följer till att gälla den svenska forskningens visibilitet på den internationella tidskriftsmarknaden. Utredningen utgår från att det är av betydelse att den svenska forskningen återfinns på denna tidskriftsmarknad, och att det svenska publiceringsmönstret även avspeglar forskningens tillväxt och inriktning.

I tabell 4.1 redovisas världens, Sveriges och SLUs publiceringsaktivitet i samtliga lantbruksvetenskapliga tidskrifter 1980-89 samt även SLUs totala artikelproduktion i SCI. Samtliga artikeltyper är medräknade, dvs. förutom s.k. genuina artiklar även notes, reviews, letters m.m.

Tabell 4 Antal artiklar sammanlagt inom tidskriftsorrzrddena Agriculture inkl dairy, animal science och soil science, Veterinary medicine, Food science and technology och F orestry.

Kalla: Inforsk, Umeåuniversitet.SLU totaltavserSLUsalla artiklar i ScienceCitation Index.

Av tabell 4.1 framgår att antalet artiklar totalt inom lantbruksvetenskap varit relativt konstant under 1980-talet med 23-24 000 artiklar per år och en uppgång 1989 till 28 000. Sverige har däremot haft en uppgång hela perioden och slutar drygt 50 % högre än 1980. SLU har haft en ännu kraftigare ökning av publiceringen under 1980-talet och fördubblade antalet artiklar. Totalt har SLUs publicering under perioden ökat från 200 till 478 artiklar per år i SCI, vilket är en uppgång med 140 %.

87 Huvudbetärtlcandet kapitel 4

Tabell 4.1 visar sålunda att SLUs vetenskapliga aktivitet utvecklats gynnsamt i förhållande till den internationella publiceringen inom lantbruksforsk- Del 1 ning. Detta gör att Sveriges andel den internationella publiceringen inom

av lantbruksforskning ökat under 1980-talet, från knappt 1 % till drygt l %. SLUs andel har ökat från 0,4 till 0,7 %, vilket är en betydande relativ ökning. SLU har tagit en ökande andel av den svenska publiceringen inom sina områden, från hälften till två tredjedelar vid slutet av perioden.

Av tabell 4.1 kan vidare konstateras att SLUs tillväxt av artiklar i stor utsträckning legat utanför facktidskrifter för lantbruksvetenskap, dvs. i mer allmänna biologiska, kemiska m.fl. naturvetenskapliga och medicinska tidskrifter. SLU har ökat antalet artiklar i lantbrukstidskrifter med 99 % från 99 till 197 artiklar, medan antalet SLU-artiklar i andra tidskrifter ökat med 178 % från 101 till 281 artiklar. Denna tendens stämmer väl överens med vad

som framkommit i kapitel SLUs forskning, nämligen den grundläg-

om att mer gande forskningen ökat i omfattning.

Fördelningen av den publicering från SLU som ligger utanför lantbruksvetenskapliga tidskrifter har analyserats av Olle Persson, funnit att

som av totalt 1034 sådana artiklar under perioden 1987-89 i SCI tillhörde 408 biologi, 323 biomedicin, 171 klinisk medicin och 46 kemi. Återstoden för-

var delad på miljö, teknik, fysik, geovetenskap och matematikstatistik.

I tabellerna 4.2-4.5 redovisas uppdelning på underornråden. För järnförelsens skulle har i dessa tabeller också medtagits publiceringen från några utländska motsvarigheter med gott anseende, nämligen beträffande jordbruksforskning och livsmedelsforskning lantbruksuniversitetet i Wageningen, och vidare veterinärmedicin i Utrecht samt skogsvetenskaplig forskning i München och Helsingfors.

Tabell 4 2 Antal artiklar inom tidskriftsomrâdez Agriculture inkl dairy, animal science och soil science. Publice- Världen Sverige SLU Wage-

Källa: Inforsk,Umeåuniversitet.

88 Huvudbetänkandet kapitel 4

Tabell 43 Antal artiklar inom tidskrzftsønzrádet Veterinary medicine.

De] I Pubhce- Världen Svenge SLU Utrecht ringsår

Källa: Inforsk, Umeåuniversitet. Tabell 4.4 Antal artiklar inom tidskrifrsomrâdet Food science and technology. Pubhce- Världen Sverige SLU

Källa: Inforsk, Umeåuniversitet. Tabell 45 Antal artiklar inom tidskrzfisømrddet Forestry. Publxce- Världen Svenge SLU München Helsing-

Källa: Inforsk, Umeåuniversitet.

Tabellema 4.2-4.5, som är uppdelade på områden, visar att SLU svarar för en betydande del av Sveriges publicering inom jondbruksforslcning agriculture och veterinärmedicin, vilket inte är fallet beträffande livsmedelsforskning och -teknologi resp. skoglig forskning.

89 HuvudbeiänkandetkapiteM

I fråga om livsmedelsforskning är detta väntat, eftersom det finns två viktiga forskningscentra utanför SLU, nämligen Lunds universitet och livsme- Del] delsforskningsinstitutet i Göteborg.

Vad gäller skogsvetenskaplig forskning ligger den internationella publiceringen lågt, totalt sett, jämfört med övriga områden. Sverige och SLU ligger också lågt beträffande skogsvetenskaplig forskning men har högre andelar av den totala publiceringen än inom andra områden. Även München och Helsingfors ligger lågt. Genom att talen är så små påverkas resultatet i hög grad av vilka tidskrifter som ingår. l SCI ingår t.ex. inte Scandinavian Journal of Forest Research, en ny tidskrift som svenska skogsforskare under senare år publicerat en hel del uppsatser Enligt uppgift från professor Per-Ove Bäckström, SLUs S-fakultet, har SLUs skogsforskare där publicerat följande antal uppsatser:

S-fakulteten uppmärksammade i början av 1980-talet den relativt svaga internationella publiceringen och införde ett system för fördelning av driftsmedel som gynnade publicering i internationella tidskrifter. Detta ledde till en ökning av den internationella publiceringen. Systemet lades dock ned därför att det gav upphov till diskussioner om hur olika typer av uppsatser och insatser skulle värderas mot varandra och hur olika svårt det var i olika ämnen att prestera en uppsats. Tillämpade ämnen som skogsproduktion och skogsskötsel skiljer sig från ekonomiska ämnen och grundläggande biologiska ämnen.

När det gäller veterinärrnedicin har institutionernas publiceringslistor, som sammanställdes för det holländska utvärderingsteamet, jämförts med SCIs uppgifter för motsvarande år och överensstämmelsen är god. Att V-fakulteten står för huvuddelen av vad som publicerats i Sverige är naturligt med hänsyn till att fakulteten har kompetens inom hela området medan statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, som torde stå för huvudparten av den del som faller utanför SLU, har sin kompetens koncentrerad till vissa delområden. När det gäller V-fakultetens publicering kan vidare framhållas att antalet specialtidskrifter har ökat under de senasteårtiondena. Institutionema utnyttjar dessa i ökande omfattning, medan publiceringen i multidisciplinära tidskrifter, t.ex. Acta veterinaria scandinavica, är vikande.

Det finns anledning att understryka -inte minst mot bakgrund av vad som redovisats angående publicering inom det skogsvetenskapliga området att

den bibliometriska studien gäller SLUs visibilitet den internationella tidskriftsmarknaden som den definieras av SCIs urval av tidskrifter.

90 Huvudbetänkandet kapitel 4

Den ökade internationella publiceringen inom svensk lantbruksforskning jämförs i tabell 4.6 med publiceringen inom hela det område SCI täcker. Del 1 Tabellen ingår i U1-IÃs verksamhetsberättelse för högskolan, Året gick

som 198990 UHÄ-rapport 1991:11.

Tabell 4.6 Sveriges andel av artiklar i Science Citation Index.

Källa: Inforsk, Umeåuniversitet.

Av tabell 4.6 framgår att den största ökningen Sveriges andel artik-

av av larna i SCI sedan 1975 har skett inom biomedicin, biologi, lantbruksvetenskap och geovetenskap. När det gäller svensk andel av artiklarna 1990 i SCI ligger endast biomedicin, klinisk medicin och biologi högre än lantbruksvetenskap.

Ett annat uttryck för den lantbruksvetenskapliga forskningens ökade publiceringsaktivitet är den förändring som inträffat när det gäller Sveriges placering med avseende på publiceringstäthet antalet publicerade artiklar i relation till folkmängden. I tabell 4.7, också hämtats från UHÄs verksamhets-

som berättelse för högskolan 198990, redovisas förändring mellan 1984 och 1990.

Tabell 4.7 Sveriges placering med avseende på publiceringstäthet bland 21 OECD-länder.

Källa: lnforsk, Umeåuniversitet

Enligt tabell 4.7, som omfattar 21 OECD-länder, har svensk lantbruksvetenskaplig forskning mellan 1984 och 1990 ryckt upp från åttonde till fjärde plats.

91 Huvudbetänkandet kapitel 4

Internationellt samarbete

Del 1 En indikation på internationellt forskningssamarbete är den vetenskapliga sarnpublicering sker mellan svenska och utländska forskare. I tabell 4.8

som redovisas sådana samforfattarskap.

Tabell 4.8 över samförfattarskap säger bl.a. att svenska sarnförfattarskap beträffande lantbruksforskning domineras av Norden 46 stycken och USA 40 stycken. Gör man samma uppdelning som gjordes i Kungl. Vetenskapsakademiens rapport Sverige och Europa det vetenskapliga samarbetet

- Documenta 48 september 1989 får man samma rangordning beträffande

no

redovisas där for naturvetenskap, teknik och medicin, samförfattarskap som nämligen EG- och EFI A-länderna tillsammans på första plats och sedan USA. Det gäller både Sverige och SLU. Viktiga skillnader finns dock mellan lantbruksvetenskapliga ämnen och naturvetenskap, teknik och medicin. För de sistnämnda samförfattarskapen med EG- och EFTA-länder dubbelt så

var många som med USA. För lantbruksvetenskap är samförfattarskapen med EG- och BETA-länder ungefär lika många som med USA 44 resp. 40, och vidare dominerar de nordiska länderna på ett sätt som de inte gör beträffande naturvetenskap, medicin och teknik. Mönstret är alltså annorlunda för lantbmksvetenskap med betydligt svagare länkar till Storbritannien, Västtyskland, Frankrike etc. än för naturvetenskap och medicin.

Tabell 4 Antal artiklar från olika länder och därav sançförfattade med Sverige under SCl-databasen.: dr 1987-89. A: Totalt antal artiklar inkl. notes,reviews, letters etc. i SCl B: Därav A sammanlagtinom områdenaagriculture inkl. dairy, animal scienceoch soil science, veterinary medicine, food scienceand technology, forestry C: DäravB tillsammans med Sverige D: Därav B tillsammans med SLU

Källa: lnforsk,Umeåuniversitet.

92 Huvudbetänkandet kapitel 4

I institutionemas uppgifter inför de utländska utvärderingsteamens besök redovisades också deltagande i internationellt forskningssamarbete, delvis Dell motsvarande vad som redovisats i tabell 4.8 men också mer aktuellt samarbete som ännu inte resulterat i publicering. Flera institutioner medverkar i projekt inom olika EG-prograrn, t.ex. på miljöområdet.

När det gäller EGs forskningsprogram har Sverige allmänt ökat sitt deltagande mycket snabbt. Just på lantbruksområdet ñck dock EFTA-länderna tillträde till programmen endast i mycket begränsad utsträckning de första åren. Detta kan vara en förklaring till att sarnpubliceringen med europeiska forskare utanför Norden har såpass blygsam omfattning som tabell 4.8 tyder på.

En indikation på svensk lantbruksforsknings förutsättningar att framgångsrikt delta i EG-samarbetet ges i en bibliometrisk studie av lantbruksvetenskaplig forskning inom EG som på uppdrag av EG-kommissionen utförts av Henk F Moed och Renger E de Bruin publicerad i C L Borgman: Scholarly Communication and Bibliomeuics, 1990. Syftet med studien

var att undersöka om den vetenskapliga integrationen mellan forskare inom lantbruksvetenskap ökat mellan 1979 och 1988 vad gäller EG-länderna. Huvudresultatet av studien är att EG-ländemas internationella forskningssamarbete och integration ökat under perioden men inte mer inom än utanför EG.

Av jämförelsen

med EG-länders samarbete med länder utanför gemenskapen framgår att bl a Sverige ökat i betydelse, mätt i antal vetenskapliga citat. I Tabell 4.9 ges en översikt av den vetenskapliga integrationen mätt i citeringsfrekvens.

Tabell 4.9 Antal och procentandel för citeringar gjorda av forskare i EGländer 1979-1988. Avser nya EG-länder och icke EG-länder.

German Democratic

Källa: H F MoedochR E de Bruin, 1990.

93 Huvudbetänkandet kapitel 4

I tabell 4.9 de länder utanför EG fått än 100 citat i EGanges som mer ländernas vetenskapliga artiklar i SCI under 1979-88. I tabellen ingår också Del 1 länder som senare blivit medlemmar Grekland, Spanien och Portugal. I författarnas kommentar konstateras att två länder utanför EG, Sverige och Schweiz, visar en betydande ökning vad gäller citeringar gjorda av forskare i EG-ländema, samtidigt som en viss minskning skett för USA. indikation på svensk lantbruksvetenskaplig forsknings integre- En annan ring, nationellt och internationellt, är Olle Perssons, Inforsk, jämförelse mellan SLU och lantbruksuniversitetet i Wageningen när det gäller publicering. För att få jämförbarhet har veterinärrnedicin vid SLU uteslutits, eftersom veterinärmedicin inte finns i Wageningen. Jämförelsen med Wageningen visar på jämförbar totalvolym artiklar och liknande spridning både med avseende på mängden tidskrifter används för publicering och omfattningen av som samarbete över institutionsgränser antal institutioner per artikel. Omvärldsberoendet, nationellt och utomlands, förefaller vara ungefär detsamma i kvantitativa termer, även om kontaktmönstren är olika.

4.4¶Genomförda utvärderingar av forskning

Forskningsrådens utvärderingar

Berörda forskningsråd har under 1980-talet utfört ett antal utvärderingar av lantbruksvetenskaplig forskning som stötts av råden. SJFR har svarat för utvärderingama, i flera fall i samverkan med naturvetenskaphuvudparten av liga forskningsrådet NFR eller med andra råd som stött närliggande verksamhet. De metoder använts äri allt väsentligt desamma som infördes av som NFR, dvs. användning utvärderingsteam bestående i huvudsak av utländav ska experter inom resp. områden. 1984 initierade NFRs programutskott för biologi tillsammans med SJFR utvärdering drygt tjugo projekt som stöddes av råden inom växtfysioen av logi, med inriktning på Växthorrnonfysiologi, cellteknik beträffande högre växter samt morfogenes. Irapporten, som kom 1985, gavs genomgående utmärkta vitsord till de svenska forskarna. Vissa variationer i kvalitet iakttogs dock utvärderama. Närmare studium av rapporten ger inte vid handen att av det skulle finnas några kvalitetsskillnader mellan SLU-forskare och andra forskare eller mellan L-fakultetens och S-fakultetens forskare. Även den internationella utvärderingen rörande Kväveñxering, kvävemetabolism och jonupptagning hos växter som utfördes av SJFR i samverkan med NFR 198687 visade att berörda forskargrupper, med enstaka undantag, uppnår en hög vetenskaplig standard. Liknande resultat nåddes vid de utvärderingar av Markekologi tillsammans med NFR 1987 av nio särskilt framstående projekt leddes fem av forskare från SLU och av Genteknologi 1988 där inte minst lovorden till flera forskare vid SLU är ett påtagligt inslag. -

94 Huvudbctänkande kapitel 4

Kemisk ekologi utvärderades av NFR, SJFR, styrelsen för teknisk

utveckling och forskningsrådsnämnden 198788, och Skogsgenetik SJFR Del 1

av och skogsstyrelsen 198889. Resultatet dessa rubbar inte det

av sammanfattande omdömet att SLUs forskares insatser inom områden stöds

som av forskningsråden i huvudsak SJFR och NFR

- - ligger på samma genomgående höga nivå som svensk naturvetenskaplig forskning enligt de omfattande utvärderingar av sådan forskning NFR gjort.

som

SLUs utvärderingar SLU har sedan tillkomsten 1977 utfört ett tiotal utvärderingar forsknings-

av och försöksverksamhet vid universitetet. Flertalet utvärderingar L-

avser fakulteten men i några dem ingår också S- och V-fakultetema.

av

Följande utvärderingar har genomförts:

Forskning rörande grovfoderväxtodlingen, särskilt vallodlingen, 1978 Vetenskaplig verksamhet inom potatisområdet, 1979 Forskningsverksarnhet inom Kemi och växtfysiologi, 1979 Klimatiseringsforskning vid institutionen för lantbrukets byggnadsteknik, 1979 Värdering av försök rörande nötkreatur, 1980 Värdering avjordbrukssektionen, 1982 Miljövårdsforskning, 1983 Trädgårdssektionen, 1984 Institutionen för landskapsplanering, 1985 Svinforskning, 1986-87.

Utvärderingarna initierades av SLUs forskningsberedning och avsåg

att mäta såväl forskningens vetenskapliga kvalitet som dess nytta för näring och samhälle samt att ge underlag för bedömning av verksamhetens fortsättning.

De fyra första utvärderingama utfördes internt och de övriga med hjälp av utländska experter vad gäller de vetenskapliga bedömningama

enligt den modell som introducerats NFR. För granskning för näring och

av av nyttan samhället anlitades svenska bedömare med erfarenhet från berörda områden.

Flera utvärderingar är positiva när det gäller forskningens och försöksverksamhetens kvalitet. Det gäller särskilt nötkreatursförsöken, jordbrukssektionens verksamhet, trädgårdsområdet och svinforskningen. När det gäller nyttan av verksamheten ansågs den mycket stor vad gäller potatisområdet, jordbrukssektionen och nötkreatursförsöken.

Vissa brister påpekas dock. Kassationsprocenten vid fältförsöken rörande grovfoderväxtodling var för hög, och existerande kunskap borde utnyttjas bättre. Volymen forskning och försöksverksamhet inom potatisorrrrådet har de senaste 20 åren varit otillräcklig för att tillgodose produktionens behov. Brist på basresruser för kemi H och växtfysiologi försvårar samarbete. Vidare

95 Huvudbetänkandet kapitel 4

klimatiseringsforskningen borde definiera målen bättre, och att den anses att miljövårdsinriktade forskningen i flera fall alltför splittrad och kortsiktigt Dell

var upplagd.

I flera utvärderingarna återkommer liknande kritiska synpunkter vad

av gäller publicering, organisation och planering, forskarrekrytering och forskarutbildning, fördjupning i forskning och försöksverksamhet, samarbete och informationsutbyte mellan institutioner och avdelningar samt internationellt utbyte.

Förslag och rekommendationer i utredningarna har i flera fall legat till grund för åtgärder inom SLU. De rent vetenskapliga omdömena och försla-

inriktning forskningen, samverkan osv. har på samma sätt som gen om av när det gäller forskningsrådens utvärderingar beaktats inom forskningen

och vid den fortsatta planeringen och prioriterin gen vad gäller forskningen. Andra rekommendationer från utvärderingsgruppema har föranlett översyn av organisation och planering av forskning inom SLU, prioritering av forskarrekrytering och doktorandtjänster, omfördelning av medel till mer grundläggande och orsaksutredande forskning samt ökad avsättning av medel för yngre forskares utlandsvistelser.

Seminarier har anordnats för att förbättra kontakten mellan mer grundläggande och tillämpad forskning inom flera av de utvärderade områdena. Beträffande vallodling har resurser för forskning och försök samlats och ett pro-

för systemutveckling och statistiska metoder har utvecklats, samarbetet gram mellan L-fakulteten och V-fakulteten beträffande nötkreaturs- och svinforskning har ökat och en professur i köttforskning har inrättats, och vidare har institutionen för trädgårdsvetenskap omorganiserats.

4.5¶De utländska utvärderingstearnens bedömningar

De utländska utvärderingsteam som på utredningens uppdrag granskat utbildnings- och forskningsverksamheten vid SLUs fakulteter skulle enligt sina direktiv inrikta sig på övergripande bedömningar och inte gå in på ärrmes-

mer visa analyser. De skulle redovisa sina bedömningar vad gäller kvalitet på utbildning och forskning, anknytning till aktuell utveckling inom berörda områden samt framförhållning och flexibilitet när det gäller väntade förändringar. l direktiven betonades det dubbla syftet att ge information till regering och riksdag, samt till SLUs ledning och olika myndigheter och organ och samtidigt

ett underlag för utveckling av verksamheten vid SLU. ge

Det underlag utvärderingsteamen har haft när det gäller forskning var listor över vetenskaplig publicering 1988-90, redovisning av internationella forskningskontakter och samverkan, medverkan vid internationella vetenskapliga möten, antal gästforskare Även statistik över antal doktorsexarnina har

osv. ingått i underlaget liksom exempel på doktorsavhandlingar. SLUs senaste långtidsplan och fakultetemas långtidsplaner för forskning 1989 har förelegat i sammanfattning. Jordbruksdepartementets sammanfattning av huvuddragen

96 Huvudbetänkandet kapitel 4

i den livsmedelspolitiken har också funnits i underlaget, liksom beskriv-

nya ningar bakgrund och aktuell utveckling när det gäller SLU och utveck- Del 1

av lingen i Sverige inom de areella näringama. Utvärderingsteamet för S-fakulteten har därutöver haft tillgång till direktiven för den skogspolitiska kommittén.

Till detta bakgrundsmaterial kommer besök vid ett stort antal institutioner och samtal med lärare, forskare och studeranderepresentanter vid teamens besök i Sverige.

Helsingfors-teamet som utvärderade S-fakulteten är av förklarliga skäl väl förtroget med det svenska systemet och har också till skillnad från de båda holländska teamen kunnat läsa alla relevanta dokument på svenska. Denna skillnad i arbetsförutsättningar mellan teamen blir ofrånkomlig när man anlitar nordiska bedömare. Samtidigt kompliceras situationen for nordiska utvärderare just av att de ofta har närmare kontakter med objektet och fortsatt ska verka i dess närhet. Utredningen anser dock att dessa skillnader i förutsättningar mellan teamen reducerats dels genom att omfattande material redovisats i själwärderingen, dels genom att teamens direktiv varit att inrikta sig på mer övergripande bedömningar som gjorts gemensamt av resp. grupp. Teamens nationella särdrag i form av från Sverige avvikande system är det utredningens uppgift att korrigera för.

De utländska teamens utvärderingar utgör tillsammans med själwärderingarna från SLU utredningens Specialrapport Evaluation Report.

När det gäller forskningen finns vissa överensstämmande iakttagelser och bedömningar de tre teamens rapporter, men på det hela taget är de rätt olika. I det följande sammanfattas och kommenteras utvärderamas bedömningar och förslag fakultetsvis.

Lantbruksvetenskapliga fakulteten

Utvärderingsteament för L-fakulteten bestod av sju experter från lantbruksuniversitetet i Wageningen och en företrädare för det holländska jordbruksdepartementets avdelning för lantbruksforskning. Teamet leddes av universitetets rektor, professor H C van der Plas.

Samtidigt som Wageningen-teamet konstaterar att L-fakultetens varit framgångsrik vad gäller forskningen den har haft stor betydelse för näringen och

för den svenska jordbrukspolitikens utmärkta resultat hittills, och den tillämpade forskningen har haft bra kontakt med och varit tillgänglig för avnämarna

är man kritisk flera punkter. -

Den tillämpade forskningen har för stor omfattning, anser teamet, och grundläggande forskning och strategisk grundforskning har för litet utrymme. För att tillgodose de kunskapsbehov som den nya jordbruks- och livsmedelspolitiken ger upphov till måste forskningen ges en starkare inriktning mot sekundära led i produktionen, mot miljöfrågor, naturvård, bioteknik, livsmedelssäkerhet och alternativa produktionsmedoder. Särskilt betonas

97 Huvudbetänlcandet kapitel 4

4 ll-IISS

vikten av att utvidga ansvarsområdet från primärproduktion mot processer och konsumtion beträffande livsmedelforskning. Del 1

Teamet tycker sig inte finna mycket av långsiktig planering inom fakulteten i syfte att nå sådana förändringar.

Teamet konstaterar att den vetenskapliga produktiviteten varierar mellan institutioner och avdelningar och efterlyser mer av kvalitetskontroll beträffande forskningen.

Som en genomgående brist ser teamet institutionemas självständighet och starka ställning som gör dem obenägna att samverka inbördes och samordna likartad verksamhet, bl.a. för att få till stånd forskargrupper av lämplig storlek. Även kopplingen mellan grundläggande och tilllämpad forskning i

anses flera fall vara for svag.

Finansieringen kritiseras också, såväl den interna som den externa. Frånvaron av konkurrens i fråga om viss tillämpad forskning innebär en risk för kvaliteten.

Forskningen inom grundläggande ämnen och den grundläggande forskningen inom husdjursvetenskap anser teamet vara bra eller utmärkt vad gäller internationell nivå och vetenskaplig integrering. Mindre nöjt är teamet med andra institutioner. Man konstaterar dock att den externfmansierade grundläggande forskningen verkar vara av hög kvalitet.

Huvudorsaken till de iakttagna bristerna anser teamet vara avsaknaden av en stark fakultet, en nivå mellan den starka centrala universitetsledningen och de starka institutionerna, som kunde ta ett grepp om både forskningen och utbildningen inom fakulteten och staka ut en önskvärd framtida utveckling. Vad gäller forskningen anser emellertid teamet att denna uppgift försvåras av att SJFR givits medel och beslutsbefogenheter vad gäller forskningsprioriteringar inom grundforskning och strategisk forskning.

Programkommittéema anses inte utöva någon effektiv styrning. De lösningar Wageningen-teamet föreslår är

att organisera om SLU och låta styrelser, nämnder och kommittéer i -

större utsträckning beståav företrädare för lärareforskare och studerande,

att fakulteten ges en starkare ställning,

-

att institutionemas autonomi begränsas och samverkan inom och mellan

- SLUs fakulteter uppmuntras,

att man tar itu med den splittrade geografiska placeringen,

-

att fördelning av medel och uppgifter görs med hänsyn till kompetens,

-

att en institution för samhällsvetenskap inrättas med grundläggande äm-

nen som sociologi, metodik och informationsbehandling,

att en långtidsplan utarbetas i samverkan med institutionerna och med

bred förankring bland de berörda,

att grundläggande forskning och strategisk forskning förstärks och

tillämpad forskning minskas och utsätts för kvalitetskontroll.

98 Huvudbetänkandet kapitel 4

Kommentar

Del 1 Innan utredningen går in på innehållet i Wageningen-teamets bedömningar och förslag finns det anledning att understryka de systemskillnader som finns mellan Nederländerna och Sverige beträffande lantbruksvetenskaplig forskning. I kapitel 2 har utredningen belyst den svenska situationen med hjälp av några utländska jämförelser, bl.a. med Nederländerna. I Sverige svarar SLU för närmare 90 % av den totala statliga FoU-insatsen beträffande lantbruksforskning man har systematiskt inordnat institut i den fristående lantbruks-

högskolan och sedan i SLU medan många europeiska länder fördelar det

statliga stödet mellan lantbruksuniversitet och mer eller mindre omfattande separata forskningsinstitut. I Nederländerna gick 1987 22 % av de statliga forskningsresursema till lantbruksuniversitetet i Wageningen och 4 % till veterinärmedicinska fakulteten vid universitetet i Utrecht, medan 48 % gick till institut tillhörande jordbruksdepartcmentets direktorat för lantbruksforskning och återstoden till andra institut och SLUs organisationer.

Med en sådan resurs- och ansvarsfördelning i Nederländerna är det naturligt att lantbruksuniversitetet har en stark inriktning mot grundläggande forskning, eftersom instituten i stor utsträckning svarar för den tillämpade forskningen och försöksverksamheten.

Utredningen var medveten om denna systemskillnad gentemot Nederländerna, och det är bakgrunden till att en företrädare för institutsorganisationen ingick i Wageningen-teamet. Av rapporten att döma har dock universitetsföreträdama dominerat bedömningen, och det finns inget i den som tyder på att man haft klart för sig att det enligt holländska förhållanden är såväl universitetet som huvudparten av institutsorganisationen man utvärderat

Att Wageningen-tearnet mot denna bakgrund finner den tillämpade forskningen och försöksverksamheten omfattande vid L-fakulteten är knappast förvånande men heller inte så intressant, eftersom man inte riktigt vet vad bedömarna relaterar omfattningen till.

Om man håller detta i minnet finns det i teamets rapport många viktiga observationer och bedömningar.

En gäller den inriktning av forskningen som bedöms nödvändig för att möta de framtida kunskapsbehoven. Allmänt sett överensstämmer den väl med vad som framförts i SLUs långtidsplaner successivt under 1980-talet och med de förändringar som hittills gjorts beträffande L-fakultetens forskning. Wageningen-teamets förordade förändring överensstämmer också med de ändrade prioriteringar inom flera OECD-länder som redovisats i början av detta kapitel, frånsett att teamet starkare framhäver grundläggande och strategisk forskning. Detta har för övrigt också SLU och L-fakulteten gjort.

Den starka betoning av ökad forskning rörande livsmedelsprocesser och konsumtion inom SLU som teamet gör bör dock enligt utredningens uppfattning tolkas som en rekommendation beträffande svensk livsmedelsforskning generellt. De bibliometriska uppgifterna i avsnitt 4.2 visar att lantbruksuniversitetet i Wageningen har en förhållandevis stark inriktning på livsmedels-

99 Huvudbetänkandet kapitel 4

forskning. I Sverige finns dock en arbetsfördelning mellan SLU, universitetet i Lund och institutet för livsmedelsforskning i Göteborg, enligt vilken de två Del 1 senare svarar för livsmedelsteknik, livsmedelsteknologi och mycket av vad Wageningen-tearnet har i åtanke. Utredningen vill inte för sin del förorda någon ändring av denna anvarsfördelning utan uppfattar teaments rekommendation så att SLU bör utveckla sitt ansvarsområde men inte ta över de andras.

Man kan tolka Wageningen-teamets bedömning så att L-fakulteten borde ha gått längre i den riktning som angivits i långtidsplanema. Samtidigt visar den omfördelnin g av forskningsresurser för olika ändamål redovisats i

som kapitel 3 att L-fakulteten sedan 1977 har förstärkt den grundläggande forskningen och minskat anslagen till försöksverksamhet i betydande omfattning.

Utredningen är för sin del mindre säker än Wageningen-tearnet på

att en kraftigare omfördelning borde ha skett, eftersom det här handlar bl.a. i om långliggande försök och en stor del av den verksamhet som i Nederländerna ligger vid instituten.

Detta hindrar dock inte att det är värdefullt få holländamas bedömning

att att den färdriktning när det gäller nya områden och problem angivits i

som SLUs och L-fakultetens långtidsplan bör följas fortsatt.

Viktiga är givetvis också de iakttagelser utvärderingsteamet gjort bris-

om tande kontakt och samarbete mellan institutioner inom L-fakulteten och med institutioner inom andra fakulteter, för litet integration, tvärvetenskap och syntes. Sådana synpunkter har också i andra sammanhang framförts till utredningen. Det finns all anledning att ta dem allvar.

Detsamma gäller vad teamet har att sägaom att det saknasett effektivt ledningsorgan mellan universitetets topp och institutionerna, bl.a. för att utveckla en bättre förankrad långsiktig planering och svara för en mer genomtänkt fördelning av ansvar och medel, liksom för kvalitetskontroll av forskning. Utredningen återkommer till SLUs organisation i kapitel 14.

Slcogsvetenskapliga fakulteten

Utvärderingsteamet för S-fakulteten har bestått fem ledamöter från

av agroforestvetenskapliga fakulteten vid Helsingfors universitet och en från Skogsforskningsinstitutet i Finland, under ledning av professor Aarne Nyyssönen.

Helsingfors-teamet konstaterar att kvaliteten på skogsvetenskaplig forskning vid S-fakulteten genomgående är bra quite satisfactory. Man anser också att den strategiska forskningsplaneringen är tillfredsställande och ger utrymme för behövlig förändring och förnyelse. De fem programområden som S-fakultetens forskning är grupperad kring anses adekvata.

Man konstaterar att forskning kring miljö och naturvård under senare år ökat starkt och numera till följd av extern finansiering har samma resurs-

- mässiga omfattning som den produktionsinriktade forskningen. Teamet no-

100 Huvudbetänkandet kapitel 4

terar detta som en ganska speciell situation som innebär att skogsforskningen verkligen täcker hela begreppet skog. Dell

Teamet konstaterar också att bioenergiforskning givits ökat utrymme. Biotekniksatsningen noteras likaså som positiv, men här varnar teamet för en alltför stark grundvetenskaplig inriktning.

Enligt teamets mening är programområdet Samhället, företagen och skogen visserligen prioriterat men det borde ges ännu större vikt, inte minst marknadsfrågoma.

När det gäller implementeringen av forskningsprogram fungerar det i många avseenden bra inom S-fakulteten, anser teamet, och resultat publiceras i anslutning till projekten. Samtidigt konstateras att flera forskningsprogram tenderar att bestå av fragmenterade och kortsiktiga projekt, och att det är svårt att lägga upp och hålla igång fältexperiment på ett riktigt sätt och så länge som behövs för att nå resultat inom många ekologiska studier.

Det finns enligt Helsingfors-teamet exempel på bra tvärvetenskaplig forskning, det gäller bl.a. det sydsvenska skogsforskningsprogrammet och olika studier kring riksskogstaxeringen, men i flera program finns brister när det gäller kopplingar, inriktning och samverkan.

Teamet ser två huvudorsaker till dessa brister, dels den omfattande externñnansieringen, dels den geografiska splittringen av fakulteten.

Genom bristen på resurser inom SLU hänvisas forskare till extemñnansiering, och då försvagas enligt teamet fakultetens förmåga att styra. Samtidigt ser teamet fördelar med extemñnansieringen, inte minst som mätare av samhällets och industrins förtroende för S-fakultetens forskning.

Den geografiska splittringen innebär, som teamet påpekar, att kompetensen inom flera ämnen är utspridd. Forskning inom skogsgenetik, skogsproduktion och viltekologi förekommer på tre orter. Många projekt rörande skogsodling och produktion i Uppsala och Umeå skulle ha stor nytta av samarbete med skogsproduktionsforskningen i Garpenberg, och mer samarbete mellan Umeå och Uppsala skulle också behövas.

Teamet går även in på forskningsmiljöer och betydelsen av tillräcklig storlek dem. Flera institutioner inom S-fakulteten anses vara för små medan andra blivit i största laget. En översyn av institutionsorganisationen är önskvärd, och det anses angeläget att ta itu med den geografiska splittringen.

När det gäller vetenskaplig publicering anser teamet att aktiviteten varierar mellan institutionerna ekonomi och teknik publicerar mest- men att voly-

men på det hela taget är tillfredsställande. Teamets kommentar är att den omfattande extemñnansieringen gör det nödvändigt att producera resultat för att få nya anslag. Samtidigt tenderar den att leda till fragmentering och för litet utrymme för syntes, vilket är vad skogsnäringen behöver.

Den internationella publiceringen kunde vara mer omfattande vid vissa institutioner, anser teamet, medan bl.a. skogsgenetik, ekologi och miljörelaterad forskning har god internationell orientering. S-fakultetens strategiska forskning anses vara av bra internationell standard, och resultaten har god spridning.

101 Huvudbetänkandet kapitel 4

Teamet understryker betydelsen av god kontakt och samverkan mellan skogsvetenskaplig forskning och naturvetenskaplig, teknisk och ekonomisk Del 1 forskning för att nyttiggöra nya rön och metoder för kunskapsutveckling om skogen. Samverkan med andra universitet är här av stor betydelse, och goda förutsättningar finns att vidareutveckla det samarbete som förekommer i Uppsala och Umeå Garpenbergs situation betecknas som mer problematisk.

Mer aktivt stöd till samverkan och tvärvetenskaplig forskning bör ges, anser teamet.

Som ett problem för S-fakultetens forskning ser teamet den starka dominansen inom vissa institutioner av forskare med naturvetenskaplig bakgrund. Det behövs fler forskare med skoglig utbildningsbakgrund för att tillvarata det skogliga perspektivet

Teamets förslag kan sammanfattas på följande sätt.

Liksom kollegorna från Wageningen vill Helsingfors-teamet omorganisera SLU, men skiljer sig från holländarna genom att vilja göra styrelsen mindre och placera dekanema Man vill inrätta separataAdvisory Councils för att knyta intressentema till verksamheten, samt stärka fakultetens ställning.

Teamet rekommenderar vidare viss översyn och omorganisation av institutionema.

S-fakulteten föreslås träffa långsiktiga överenskommelser medlextema

mer

, forskningsñnansiärer för att undvika alltför kortsiktiga projekt.

Den geografiska splittringen bör åtgärdas, tvärvetenskaplig forskning och syntesforskning bör stimuleras och öka, liksom samarbetet inom och utanför SLU.

Rekrytering av forskare med skoglig bakgrund bör öka.

Kommentar

Som tidigare framhållits är Helsingfors-teamet väl förtroget med det svenska systemet, och det finns ingen anledning att göra några förbehåll vid tolkningen av dess bedömningar. Snarare är det kanske så att likheten mellan Finland och Sverige när det gäller skogens ekonomiska betydelse talar for att tearnents bedömningar är av särskilt stor relevans för statsmakterna och skogsnäringen i Sverige.

Det är ett par mycket stora och viktiga frågor som dominerar i Helsingforsteamets rapport och som också finns med i Wageningengruppens analys: den geografiska splittringen och den omfattande extemñnansieringen. Bägge teamen ser dessa förhållanden som viktiga orsaker till de brister man iakttagit vad gäller forskningen: otillräcklig kontakt mellan forskare som borde samarbeta, för svag koppling mellan grundläggande forskning och tillämpning, flera kortsiktiga och begränsade projekt, fragmentering av forskningen i stället för samverkan, tvärvetenskap och syntesforskning. Wageningen-teamet lutar att fakultetens svaga ställning och organisationen är en huvudorsak, medan Helsingfors-teamet direkt utpekar den geografiska splittringen och

102 Huvudbetänkandet kapitel 4

extemfinansieringen som de bakomliggande faktorer man måste ta itu med om man vill åstadkomma förändringar. Dell

Denna nyansskillnad Helsingfors-teamet vill också stärka fakultetens

ställning är förståelig, eftersom såväl den geografiska splittringen som

extemfinansieringen är mer påtaglig i fråga om S-fakulteten än i L-fakultetens fall.

När det gäller S-fakultetens geografiska splittring finns i huvudsak tre vägar att gå, att flytta all verksamhet till Uppsala, att flytta den till Umeå eller att med mindre omfattande ingrepp försöka förbättra situationen.

Att förlägga hela S-fakulteten till Uppsala skulle givetvis lösa problemen med geografisk splittring och ge väsentligt förbättrade möjligheter till samverkan inte bara inom S-fakulteten utan också med L-fakulteten och med Uppsala universitet. Men hänsyn till att beslutet om ändrad lokalisering av skogshögskolan fattades under 1970-talet, och till den diskussion som då förekom, är enligt utredningens bedömning en koncentration till Uppsala knappast något realistiskt alternativ under de närmaste åren.

Alternativet att koncentrera S-fakulteten till Umeå är då mer realistiskt. För utredningen är emellertid lokaliseringsfrågan nära knuten till SLUs och fakultetemas verksamhetsidé. Ska det vara ett sammanhållet lantbruksuniversitet bör delarna ha samband med varandra och samverka. Det blir mycket svån med hela S-fakulteten i Umeå. Väljer man den lösningen böri stället S-fakulteten ingå i Umeå universitet och utveckla samarbetet med detta universitet.

Helsingfors-teamet verkar luta det mindre genomgripande alternativet att se över institutioner, verksamhet och placering, sammanföra närliggande verksamheter och slopa dubbleringar. Teamet förordar utbyggt samarbete med såväl Uppsala som Umeå universitet men ser Garpenberg som mer problematiskt. Garpenberg anses dock ha viktiga uppgifter som bas för fältövningar.

Ett mellanaltemativ är att ta fasta på Helsingfors-teamets förslag och samtidigt flytta forskningsverksarnheten från Garpenberg till Uppsala eller Umeå. Utredningen återkommer till lokaliseringsfrågoma i kapitel 14, där även utbildningsfrågoma vägs in.

Om lokaliseringsfrågan är ett specifikt SLU-problem kan inte detsamma sägas om extemfinansieringen av forskning, som är en gemensam fråga för de svenska universiteten och högskolorna och hänger samman med den svenska forskningspolitiken. Med hänsyn till frågans generella och principiella karaktär hade inte utredningen från början tänkt ägna extemfinansieringen av forskning vid SLU någon mer ingående behandling. Det har dock visat sig att extemfinansieringen av forskning kommer upp i nästan alla sammanhang. Särskilt Bengterik Ronnes studier av resursutvecklingen inom SLUs fakulteter redovisade i kapitel 3 och de utländska teamens, i första hand Helsingfors-teamets, rapporter har övertygat utredningen om att det är nödvändigt att i betänkandet haett kapitel som behandlar extemfinansieringen vid SLU. Det är kapitel

103 Huvudbetänkandet kapitel 4

Veterinârmedicinska fakulteten

Del 1 Utvärderingsteamet för V-fakulteten har varit sammansatt av fem experter från veterinärmedicinska fakulteten vid universitetet i Utrecht, Nederländerna. Gruppen leddes av fakultetens dekan, professor Simon G den Bergh.

van

Kvaliteten V-fakultetens forskning är genomgående god, Utrecht-

anser teamet, som baserat sitt omdöme på en egen bibliometrisk analys av den vetenskapliga publiceringen, antalet doktorsexamina, granskning doktors-

av avhandlingar, antal gästforskare samt medverkan av fakultetens forskare vid internationella vetenskapliga möten och i redaktionskommittéer för vetenskapliga tidskrifter. Resultaten varierar för olika institutioner, från reasonable till excellent.

Fakultetens forskningsområden

anses vara aktuella och relevanta för utvecklingen av veterinärmedicin i Sverige. Alltför litet uppmärksamhet

ges dock enligt teamet forskning om infektionssjukdomar på den moderna molekylärbiologiska nivån.

Utrecht-teamet redovisar två huvudproblem när det gäller V-fakulteten, nämligen brist på flexibilitet och frånvaro av en sammanhållen fakultetsenhet för veterinärrnedicin inom SLU.

Bristen på flexibilitet tar sig mest uttryck på utbildningssidan utredning-

en återkommer till det- men gäller enligt teamet fakulteten generellt

Utrecht-teamet är mest vältaligt av de tre utländska utvärderingsgruppema när det gäller att beskriva tillståndet i den samling institutioner utan led-

som ning och sammanhållning bedriver utbildning och forskning inom vad som borde vara en fakultet. Det är en samling individuella institutioner, där

gemensamma mål och gemensam policy för utbildning och forskning lyser med sin frånvaro, tycker Utrecht-teamet och rekommenderar att en stark fakultetsnivå införs mellan universitetets centrala ledning och institutionerna.

Teamet föreslår också att det utvecklas en forskningspolicy för V-fakulteten. För att främja kvalitet och samverkan i fråga forskning och för att

om skapa beredskap för framtiden bör en gemensam forskningspolicy formuleras för fakulteten. Program för utvärdering och förbättring av forskningskvalitet och produktivitet bör utvecklas i anslutning härtill. Vidare förordas översyn av institutionsindelningen. Teamet är i princip emot att institutioner är

gemensamma för flera fakulteter och varnar bl a för att integration i biomedicinskt centrum, BMC, kan hota V-fakultetens sammanhållning och funktion.

När det gäller framtida forskningsinriktning bör också med hänsyn till

utbildningens behov av kunskapsutveckling livsmedelskvalitet och säkerhet

bli föremål för ökade forskningsinsatser, liksom förhållandet mellan veterinärmedicin och miljö.

Kommentar

När det gäller systemskillnader mellan Nederländerna och Sverige, främst att den tillämpade forskningen i mycket stor utsträckning är förlagd till särskilda

104 Huvudbetänkandet kapitel 4

institut utanför högskolan, har Utrecht-teamet inte haft problem

samma som kollegorna från Wageningen, eftersom en hel del av den tillämpade veterinär- Del 1 medicinska forskningen i Sverige ligger vid statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, utanför men i samarbete med SLU. Utrecht-teamet betygsätter välvilligt även SVA. Dess geografiska närhet till och många band med Vfakulteten betecknas som a most valuable asset,of which every other veterinary faculty should bejealous.

Utrecht-teamets bedömningar och förslag när det gäller SLUs organisation och fakultetsnivån överensstämmer i huvudsak med vad de andra teamen förordat och behandlas av utredningen i kapitel 14.

I likhet med de övriga teamen förordar Utrechtgruppen mer samverkan mellan V-fakultetens institutioner. Däremot är man uppenbarligen mindre inställd på samarbete med andra fakulteter. Detta gäller både L-fakulteten och Uppsala universitet, särskilt dess medicinska fakultet och det nära samarbete som sker inom BMC. En varning utfärdas för att fakultetens egen karaktär och profil kan gå förlorad.

Dessa bedömningar är något förvånande, eftersom V-fakultetens samarbete med L-fakulteten ofta framhävs som ett föredöme för L- och S-fakultetema när det gäller växtsidan. Utredningen fann också vid besök hösten 1990 vid University of Minnesota, St Paul, att V- och L-fakultetemas

samarbete ses som en förebild för samverkan mellan jordbruksvetenskap och veterinärmedicin vid detta universitet. Samverkan inom BMC brukar betraktas som det mest omfattande och framgångsrika samarbetet mellan SLU och Uppsala universitet.

Samverkan mellan veterinärmedicinsk och medicinsk fakultet är traditionellt omfattande och av stor betydelse. När veterinärhögskolan flyttades från Stockholm till Uppsala ersattes kontakterna med karolinska institutet med liknande samverkan med medicinska fakulteten vid Uppsala universitet. Veterinärmedicinska fakulteten vid universitetet Utrecht har omfattande samverkan med universitetets medicinska fakultet enligt vad som redovisades vid utredningens besök där våren 1990.

Kanske är Utrecht-tearnets bedömning närmast att betrakta som ett led i uppmaningen till V-fakulteten att utveckla och stärka sin profil.

De föreslagna forskningsprioriteringama för framtiden förefaller ligga väl i linje med vad SLU och V-fakulteten själva prioriterar, vilket är värdefullt att få veta.

4.6¶Utredningens bedömning och slutsatser

Den belysning av forskningens imiktning, volym och kvalitet vid SLU som givits med hjälp av internationella jämförelser av forskningsprioriteringar, publicering, internationella och nationella utvärderingar av forskning och försöksverksamhet samt de utländska utvärderingsteamens bedömningar tyder

105 Huvudbetänkandet kapitel 4

på att SLU hävdar sig väl forskningsmässigt och ligger i linje med den internationella utvecklingen. Dell

Vad gäller forskningsprioriteringar är överensstämmelsen god med en stor grupp OECD-länder, frånsett att SLU givit mer uttalad prioritet grundläggande forskning än som är vanligt i de övriga länderna. Ett undantag är USA, som enligt förslag av National Academy of Sciences lyft upp grundläggande forskning inom lantbruksvetenskap till det näst högst nationellt prioriterade forskningsområdet. Även de utländska utvärderingsteamen betonar den grundläggande forskningen och förordar i övrigt en färdriktning som i huvudsak överensstämmer med den som angivits i SLUs långtidsplan 1989. Utredningen anser liksom de utländska tearnen att denna inriktning av forskningen vid SLU är riktig och bör följas i fortsättningen. Utredningen fäster stor vikt vid att såväl USA som Wageningen-tearnet särskilt lyft fram den grundläggande lantbruksvetenskapliga forskningen. Både USA och Nederländerna är stora jordbruksnationer som också prioriterar miljöfrågor, och USA är dessutom världsledande när det gäller forskning på flertalet områden.

De olika bibliometriska studierna visar att SLU starkt ökat sin intemationella publicering under 1980-talet. Vad gäller publicering i lantbruksvetenskapliga tidskrifter har SLU ökat betydligt mer än genomsnittet för alla länder och kommit att svara för en avsevärd del av den svenska lantbruksvetenskapliga forskningspubliceringen. Samtidigt ligger den största tillväxten av vetenskapliga artiklar från SLU inom mer allmänvetenskapliga tidskrifter inom i första hand biologi, medicin och kemi. Vid slutet av 1980-talet var denna publicering större än den som skedde i de lantbruksvetenskapliga tidskrifterna, vilket innebär att SLU-forskarna bidragit till den svenska utvecklingen för biologi, medicin, kemi osv. Lantbmksvetenskap är tillsammans med medicin och biologi de områden där Sverige ligger högst beträffande andel av internationellt publicerade vetenskapliga artiklar.

Den allmänvetenskapliga forskningen vid SLU, som är av grundforskningskaraktär, har i flera fall utvärderats av SJFR, naturvetenskapliga forskningsrådet m.fl. tillsammans med närliggande, i huvudsak naturvetenskaplig, forskning vid universiteten och genomgående bedömts vara av god kvalitet.

Även den SLU-specifika forskningen har varit föremål för nationella

mer och internationella bedömningar. De utländska utvärderingama och de bibliometriska studierna tyder inte på några större brister i kvalitet eller aktualitet hos den SLU-specifika forskningen. Till bilden hör dock att en hel del av denna forskning inte utvärderats. Den internationella publiceringen är av tradition svagare inom de tillämpade ämnena, något som också gäller andra länder. En studie på uppdrag av EG-komrnissionen tyder emellertid på att SLUspeciñk forskning forskning publicerad i tidskrifter inom området agriculture under 1980-talet fått starkt ökad betydelse för EG-ländemas forskare och nu vid internationell jämförelse hävdar sig väl när det gäller citering i andra vetenskapliga arbeten.

En mycket viktig kritik kan dock riktas mot den SLU-specifika forskningen, nämligen att de övergripande syntes- och systemanalytiska studierna för-

106 Huvudbetänkandet kapitel 4

summats. De utländska utvärderingsteamen som granskat L- och S-fakultetema har framhållit detta, och utredningen har även i andra sammanhang Del 1 mött kritik av SLU-forskningen i detta avseende.

I sina analyser har Wageningen-teamet och Helsingfors-teamet för resp Lfakulteten och S-fakulteten hänfört bristen på mer övergripande och tvärvetenskaplig forskning till den geografiska splittringen, som försvårar samverkan mellan institutioner och avdelningar, och till den omfattande externfinansieringen som leder till många kortsiktiga och alltför avgränsade projekt. Wageningen-teamet ser i stor utsträckning bristerna som ett resultat av att det saknas en stark fakultetsstyrelse, som kan utforma och driva en samlad forskningsplanering och policy för fakulteten. Helsingfors-teamet, som finner att S-fakultetens forskningsplanering fungerar väl, förordar också en starkare ställning för fakulteten inom SLU. Även Utrecht-teamet granskat V-

som fakulteten delar bedömningen att det behövs en starkare fakultetsnivâ och fakultetsidentitet, inte minst för att driva utvecklingen den framtida forsk-

av ningen på ett sätt som innebär ökad samverkan mellan institutioner och en klarare inriktning mot angelägen kunskapsutveckling.

Utredningen instämmer med de bedömningar och analyser utvärderingsteamen har gjort och återkommer till extemfmansieringen i kapitel 6 och lokalisering samt inre organisation i kapitel 14.

107 Huvudbetänkandet kapitel 4

5¶Forskning och försöksverksamhet

Dell

5.1¶Den svenska modellen

Termen försöksverksamhet vid Sveriges lantbruksuniversitet har en historisk bakgrund som i korthet kan beskrivas följande sätt.

Den statligt stödda tillämpade FoU-verksamheten inom jordbruksornrådet var sedan början av 1900-talet starkt användarorienterad och förlagd till särskilda institut. När lantbrukshögskolan etablerades på 1930-talet med mer grundläggande forskning samt viss utbildning skedde det i form av en separat enhet. Utvecklingen har sedan gått mot sammanslagning av såväl den tillämpade forskningen som olika utbildningar med lantbrukshögskolan.

Viktiga steg togs 1962 då lantbrukshögskolan omorganiserades såatt såväl försöksverksamhet som forskning och högre utbildning kom att ingå i gemensamma institutioner. Fältförsöksverksamheten skulle då handläggas av försöksavdelningar och ingick i institutionerna. Samtidigt ñck lantbrukshögskolan en till Alnarp förlagd sektion för forskning, försök och högre utbildning inom trädgårdsområdet, och den lokalt förlagda försöksverksamheten

falltförsöken genomfördes i fyra jordbruksförsöksdistrikt, tre trädgårdsför-

söksdistrikt och tre husdjursförsöksdistrikt. I samband härmed överfördes omfattande resurser till lantbrukshögskolan.

Även i samband med beslut 1967 angående dels försöksverksamheten på husdjursförädlingens område, dels lantbruksnämndernas nya organisation, tillfördes lantbrukshögskolan mer resurser och vidgade uppgifter beträffande försöksverksamhet.

Allmänt kan sägas att man i Sverige målmedvetet genomfört en långtgående samordning av forskning och högre utbildning på lantbmksområdet. I Sverige har huvuddelen av forskning, försök och högskoleutbildning integrerats med SLU. Samtidigt har den fáltmässiga försöksverksarnheten behållits många platser i landet

Med en sådan politik är det ganska följdriktigt att SLU blivit ett stort lantbruksuniversitet, vilket belystes i kapitel där verksamhet och resurser vid SLU jämfördes med situationen i andra länder.

Som framgår av kapitel 2 har många europeiska länder förlagt en stor del av den tillämpade forskningen och försöksverksamheten till separata institut utanför universitetsorganisationen. Andra nordiska länder har en sådan modell. De offentliga forskningsinsatsema går till särskilda institut under lantbruksdepartementen till 70 % i Danmark och Norge och 80 % i Finland enligt den jämförande studie av Lennart Hjelm som refererades i kapitel I Norge ligger lantbruks- och veterinärhögskolan också under lantbruksdepartementet,

109 Huvudbetänkandet kapitel 5

medan motsvarande högskolor i Danmark och Finland sorterar under utbildningsdepartementen. Del 1 I Nederländerna går cirka tre fjärdedelar av de offentliga medlen för lantbruksvetenskaplig FoU till jordbruksdepartementets institutsorganisation samt till andra institut och organ utanför universiteten. Större likhet med den svenska situationen finner man i USA, där huvuddelen av det statliga FoU-stödet till lantbruksforskning går till universitetsorganisationen.

5.2¶Motiv för och erfarenheter olika modeller

av Säkert spelar varierande traditioner och speciella förhållanden när det gäller hur den tillämpade, användarorienterade lantbruksforskningen är organiserad i olika länder. I Danmark var flera av de nuvarande instituten tidigare avdelningar inom den Kongl Veterinaer- og Landbohøjskole och har alltså avskilts och blivit självständiga. När sedan denna högskola fördes till utbildningsdepartementet på 1960-talet markerades avståndet, och försöker på olika sätt förman nu stärka och bygga ut ett samarbete mellan instituten och högskolan. [Finland har jord- och skogsministeriet byggt stora forskningsinstitut upp skilda från agmforstvetenskapliga fakulteten vid Helsingfors universitet. Arbete pågår enligt uppgift med att förbereda ett bättre samarbete mellan instituten. . Den tillämpade forsknings- och försöksverksamheten iNorge inom jordoch skogsbruksområdena ligger vid ett flertal institut, huvuddelen är varav samlokaliserade med lantbrukshögskolan. Såväl instituten som högskolan hör till lantbruksdepartementet, och viss samordning av forskningen sker genom forskningsrådet för lantbruksvetenskap. Motiven i de nordiska grannnländema är genomgående att den tillämpade forskningen bör ha en inriktning mot användarnas behov och problem och vara tillgänglig för lantbrukare resp. skogsnäringen. Nackdelarna är att det är dyrbart att ha forskning vid många separata institut och vidare att fristående institut för tillämpad forskning och försöksverksamhet riskerar att bli vetenskapligt isolerade. Till detta kommer att grundläggande forskning avskild från kontakter med tillämpningsområdet kan komma att utvecklas andra håll och förlora sin betydelse grund för användsom bar kunskap för näringen. Det är framför allt dessa skäl som legat bakom den samordning och sammanslagning som ägt rum i Sverige. Under 1980-talet har dessutom en generell forskningspolitisk princip formulerats innebär att fristående forsksom ningsinstitut bör undvikas på grund den resurssplittring och i varje fall av på sikt vetenskapliga isolering de medför. -

110 Huvudbetänkandet kapitel 5

I Danmark, Finland och Norge sig dock kunna motverka dessa

menar man

förbättrat samarbete mellan institut och högskolorluni- Del 1 olägenheter genom versitet.

Vid utredningens besök iNederIânderna våren 1990 orienterade vi oss om såväl landets lantbruksuniversitet, lokaliserat till Wageningen, som den omfattande institutsorganisationen Dienst Landbouwkundig Onderzoek DLO, vars verksamhet också till stor del är förlagd till Wageningen. Såväl universitet som institut ligger under jordbmksdepartementet.

Enligt dr Werry vid DLO medlem av utvärderingsteamet för L-fakulteten utgör forskningsinstituten jordbruksdepanementets stöd för olika politiska åtgärder och allmänt för jordbrukspolitikens utformning. Därför finns

mer program inom de olika områden som tillhör jordbmksdepartementets ansvarsområde. De är samlade till fem forskningssektorer: Rural Areas, Arable and Vegetable Production, Animal Production, Fisheries and Aquaculture, samt Economics and Technology. Forskningsprogrammen pågår 4-5 år.

Dr Werry framställde sambanden mellan olika typer av lantbruksvetenskaplig forskning och utförandeorgan på följande sätt.

Linkages in Research Categories

Applied Research Strategic Research Fundamental Research

Research Stations

Research Institutes

Agricultural University

Figur 5 Linkages in Research Categories

Samtliga tre typer av forskning täcks av forskningsprogrammet, men från organisatorisk och utförandesynpunkt är de åtskilda. Det förekommer dock ett nära samarbete, vilket markeras av samlokaliseringen till Wageningen.

Det nuvarande systemet har funnits sedan kriget. Tidigare hade man ett system liknande det för närvarande finns i Sverige. Förändringen i

som Nederländerna drevs i huvudsak av bönderna, som ansåg att de hade för litet inflytande på universitetet.

De förändringar och ökningar beträffande lantbruksvetenskaplig forskning

skett i Nederländerna efter kriget har framför allt gällt strategisk forsksom ning. Förslag och initiativ beträffande forskningsprogrammet för strategisk forskning kommer från olika håll. Styrelsen för varje institut fastställer program, och jordbruksministern beslutar om hela programmet.

tidigare ansvarigt för såväl forskningspolitisk utformning

Ett direktorat var

utförande, ansvaret är uppdelat på ett direktorat styrelse för som men nu

l l l Huvudbetänlcandet kapitel 5

Science and Technology, som fattar strategiska beslut inriktning och prioom riteringar, och ett direktorat för utförande av forskning. Del 1 Jordbruksforskningen i Nederländerna är stadd i förändring. Nyligen har en omställning genomförts under en fyraårsperiod efter det övergripanatt en de plan utarbetats. Skälet för detta var att jordbruksforskningen inte ansågs vara tillräckligt framtidsorienterad ekologi, alternativ odling. Bl.a. reduceras nu antalet forskningsinstitut, forskningen omorganiseras och satsning sker på nya prioriterade områden som teknisk forskning, logistik, föroreningar osv. Instituten inom DLO har mellan 150 och 300 forskare och tillsammans med övrig personal ca 3 000 anställda. Man har anslag från jordbruksdepartementet och har också inkomster av uppdragsforskning. Lantbruksuniversitetet kan få medel från direktoratet för tillämpade forskningsuppgifter. Beträffande grundforskning får universitetet lägga ned annat om de ska ta upp nya områden, t.ex. områden direktoratet och det som strategiska programmet efterfrågar. Man diskuterar i Nederländerna att ge mer stöd till grundforskning med hänsyn till att EGs program prioriterar grundläggande forskning inom jordbruksområdet. I anslutning till instituten finns försöksstationer, organiserade per sektor och underavdelningar inom dessa. De är tolv till antalet och har till uppgift att översätta och integrera nya rön i befintlig kunskap, så att lantbrukarna kan använda dem. Stationerna ägs av jordbruksdepartementet och verksamheten finansieras till hälften av departementet och till hälften lantbrukarna. av Utredningen tog med såväl universitetsföreträdare för som representanter institutsorganisationen frågan den tillämpade forskningens kvalitet upp om och hur man klarar anknytningen till grundläggande forskning. Från universitetshåll var man kritisk till att instituten publicerar så litet internationellt pass och efterlyste mer av kvalitetskontroll. Från institutssidan framhölls forskatt ningsprogram utvärderas och att internationellt samarbete förekommer. När det gäller grundforskningen hade man insett behovet att ha sådan vid inav stituten och utbyggnad resp. uppbyggnad sådan forskning sker. av Vid utredningens besök i USA hösten 1990 tog vi vid olika universitet upp diskussioner om forskning, tillämpad forskning och försöksverksamhet och fann att begreppet försöksverksamhet inte har någon direkt motsvarighet i det amerikanska systemet eller bland de används för beskriva termer som att verksamheten. Det framgick att man vid University of Minnesota och gäller - samma många universitet i USA -inte skiljer ut försöksverksamhet på det sätt som sker i Sverige. Man har inte samma historiska bakgrund och traditioner i som Sverige utan bygger på den amerikanska traditionen med land univergran: sities, där universitetets föreskrivna nytta for och stöd till det omgivande samhället gäller praktiskt taget alla områden men historiskt sett i första hand jordbruket. Extension och extension service förekommer i anslutning till flera olika colleges och schools och har varierande utfomrning. På lantbruksområdet motsvarar extension såväl viss tillämpad forskning och försöksverk-

112 Huvudbetärtlcandet kapitel 5

konsulentavdelningens forskningsinformation och rådgivning, samhet som översatt till svenska förhållanden. Del 1

Experimental stations, som förekommer inom lantbruksområdet, är inte en separat avdelning eller organisatorisk enhet utan snarast ett administrativt begrepp för att hålla samman likartad verksamhet.

Våra sagesmän vid några universitet i USA ansåg att modellen med sammanhållen grundläggande forskning, tillämpad forskning och försöksverksamhet inom lantbruksområdet, vilken vanligen tillämpas i USA, är överlägsen modeller med uppdelning olika huvudmän och organisatorisk åtskillnad. Exempel på uppdelning finns bl.a. i Australien, där erfarenheterna inte ansågs goda.

Dr Gene Allen, Vice-President for Agriculture, Forestry and Home Economics vid University of Minnesota såg grundforskning, tillämpad forskning, fältförsök och demonstration som ett kontinuum, som inte enkelt kan delas i delar. Det är ett helt system som behandlas, och Allen såg den

upp kunskapsfrlosoñ som ligger bakom land grant universities som en viktig orsak till att tillämpad forskning på lantbruksornrådet inte skilts ut från universitetens uppgifter. Barriärer mellan de olika leden från grundläggande forskning till försök och demonstration såg han som ett huvudproblem För lantbmket.

Allen underströk också att det behövs team som tar upp frågeställningar som kopplar samman mer teoretisk kunskap med praktiska tillämpningar.

Liknande synpunkter framfördes till utredningen av dr Orville Bentley, tidigare rektor för University of Illinois och Assistant Secretary for Science and Education, US Department for Agriculture. Han ville inte göra någon skarp åtskillnad mellan grundforskning och tillämpad forskning och framhöll att en livaktig extension activity måste ha nära koppling till forskning, grundläggande och tillämpad. Extension ger i sin tur feed-back till forskningen. Banden ger livskraftig verksamhet, menade han.

Bentley menade också att ett huvudproblem är att lantbrukshögskolor

liksom andra universitet utvecklar kunskap i discipliner medan det som be-

hövs är tvärvetenskaplig kunskap. Produktionsfrågor är viktiga för lantbrukshögskolor, men det måste ske en breddning till miljöfrågor och sustainability. USA har problem med Vattenkvalitet, vilket gör det nödvändigt att arbeta med helhetsperspektiv. Commodity approach dög tidigare men nu krävs kunskaper för att hantera odlings- och produktionsfrågor i ett miljöperspektiv.

Bentley trodde att universitetens framgång beror av hur väl de lyckas arbeta tvärvetenskapligt. En komplikation är att forskningsmeritering måste ske inom discipliner, med fördjupning, samtidigt som kunskapen måste användas tillsammans med arman kunskap. Att sammanföra forskare så att samverkan kan ske är mycket betydelsefullt, liksom att i utbildningsrniljön visa hur kunskaper relate to problems.

113 Huvudbetänkandet kapitel 5

5.3 Några aktuella frågor beträffande försöksverksamheten i Del 1

Sverige

Försöksavdelningar inom husdjursinstitutionerna

Med utgångspunkt i verksamheten inom programkommitté Husdjur har utredningen sett på samspelet mellan försöksavdelningar och de mer grundläggande avdelningarna inom husdjursinstitutionema i forskning och utbildning. Utredningen har i detta sammanhang också behandlat frågan om djurenhetemas roll i forskningen, forskarutbildningen och den tvärvetenskapliga verksamheten. På husdjursområdet sker en omfattande samverkan mellan institutionen för husdjursförädling och sjukdomsgenetik resp. för husdjurens utfodring och vård samt med V-fakulteten.

Det har därvid redovisats att det är svårt att skilja ut försöksverksamheten från forskning. Försöksavdelningarna spelar också en viktig roll i utbildningen. Den vetenskapliga aktiviteten inkl. doktorandutbildning och disputationer är omfattande.

i

Samutnyttjande av djur spelar stor roll för L-fakultetens institutioner och för V-fakulteten både på forsknings- och utbildningssidan, vilket är ett skäl för att ha djuranläggning centralt.

En arbetsgrupp har lagt fram forslag till förändring och koncentration av den regionala försöksverksamheten till fyra centra med samlad kompetens för hela skalan av verksamhet från djur till växter och även inom teknik och ekonomi. Det innebär en samordning och på sikt sammanslagning försöks-

en av distrikt och en närmare integrering av försöksdistriktsverksarnheten med SLUs information och rådgivning. I förslaget ligger också en verksamhetsidé för samtliga regioner genom en central styrelse där bl.a. dekanema för L- och V-fakultetema skulle ingå.

Förslaget är baserat på bl.a. goda erfarenheter av samverkan mellan husdjurssidan och mark-växtsidan i norra och västra Sverige och på behovet av att få en bättre samordning mellan försöksdistrikten och SLU. Disuiktsforsöksledare som tidigare var administratörer är nu i stor utsträckning forskare, vilket skapar nya förutsättningar för samverkan.

Som ett hinder för samverkan angavs att distriksförsöksledare inte har eget programansvar och att den administrativa anknytningen av försöksdistrikten till SLU via intendenturen försvårar ett samarbete med institutionerna.

En närmare anknytning av distriktsförsöksverksamheten till institutionerna vid SLU, exempelvis genom större program där distrikten medverkar, ansågs ha stora fördelar. Med god kompetens i regionerna kan också anslag därifrån erhållas för FoU-verksamhet

Uppdragsforskning förekommer ofta i anslutning till försöksverksamhet, och i regional verksamhet måste kortsiktiga intressen mötas for att få till stånd de kontakter och den samverkan som är önskvärd.

114 Huvudbetänkandet kapitel 5

Långliggande försök Del 1 Inom såväl L-fakulteten som S-fakulteten finns fältförsök och verksamhet syftar till att kunskap långsiktiga processer och förändringar. som ge om Vid L-fakulteten finns de långliggande försöken vid institutionen för markvetenskap och institutionen för växtodlingslära. Vid försöksavdelningama på markväxtorrtrådet finns ett antal fältförsök för belysning långsiktiga processer i marken och deras inverkan på gröav dan. Det är fråga bördighetsfaktorer markbiologisk, markkernisk samt om av markfysikalisk karaktär. Utöver detta belyses andra växtföljdseffekter såsom sjukdoms- och ogräsfrekvens. De äldsta försöken är 60 år gamla. Flertalet av dem är 30 år eller yngre. ca När försöken blivit gamla sker de årsvisa förändringarna långsamt. Enligt expertema har emellertid ännu inte några jämviktslägen uppnåtts, varför det anmotiverat att ha dem kvar under åtskilliga år. Jordprov från dessa försök ses utgör värdefullt material för detaljstudier i bl.a. doktorsarbeten och examensarbeten. Denna möjlighet utnyttjas i flera projekt. De direkta driftskostnaderna för de försök som pågår under mycket lång tid uppgår till 4 Mkr 199091. Därtill kommer kostnader för viss personal. ca De besparingar skett på försöksverksarnheten har framtvingat neddragsom ningar jfr kapitel 3. Hittills har fakulteten prioriterat långliggande försök, därmed kommit att utgöra en allt större del av den totala försökssom volymen. Inom S-fakulteten finns de mest omfattande långliggande försöksprograminom skogsproduktion, skogsskötsel, skogsgenetik och skogsekologi. men Även inom flera andra ämnesområden finns långliggande försök. Medan riksskogstaxeringen och andra typer av indelningar har till syfte att beskriva tillståndet i skogen utförs i de långliggande försöken behandlingar försöksbestånden enligt fastställda planer. Normalt sker observationer, av mätningar och behandlingar under 20-30 års tid, i vissa fall under ännu längperioder. Beträffande skogsproduktion utgör försök sedan 1900-talets börre jan en viktig grund för kunskapen. De långliggande försöken spelar i dag mycket viktig roll för forskningen och forskarutbildningen och används av flera institutioner. De kunskaper en har dagi exempelvis hur skiftande skogsekosystem reagerar på olika man om förändringar i omgivningen bygger enligt experterna i allt väsentligt på resultat erhållits i olika typer av långliggande fältförsök i skog. som S-fakulteten har i olika sammanhang behandlat de långliggande försöken och de problem uppstått då berörda institutioner på grund av brist på som driftsmedel tvingats minska sina program för uppföljning och inventering av befintliga fältförsök. Den omfattande omfördelning av medel inom S-fakulskett under 1980-talet och som närmare redovisats i kapitel 3 har teten som medfört kännbar brist på medel för att fortsätta med de långliggande fören söken. Kollegienärrmden har en särskild arbetsgrupp som bereder frågor om de långliggande försökens inriktning, omfattning och finansiering.

115 Huvudbetänkandet kapitel 5

Den totala kostnaden för S-fakultetens långliggande försök 1991 är drygt 21 Mkr. Närmare hälften bekostas med externa medel. Enligt fakultetens be- Del 1 dörrming bör huvuddelen av verksamheten ha fast finansiering, medan medel som tilldelas olika forskningsprojekt bör kunna svara för en viss del av kostnaden.

5.4 och

Utredningens bedömning förslag

Det som i dag organisatoriskt kallas försöksverksamhet vid L-fakulteten utgörs i stor utsträckning av verksamhet som överförts till lantbrukshögskolan resp. SLU. Dessa överföringar karakteriserades två strävanden: dels av att samordna och integrera olika typer av FoU och utbildning inom jordbruksoch trädgårdsområdet, dels att bevara försöksverksamhetens karaktär med användarorientering och praktisk nyttoinriktning. Det sistnämnda syftet markerades genom att försöksverksamheten organiserades på särskilda avdelningar och leddes av en särskild tjänstekategori, statsagronomer och statshortonomer, som närmast kanske kan jämföras med professorer i tillämpade ämnen vid de tekniska högskolorna. Som framgått av de internationella järnförelsema i avsnitt 5.2 har i man många andra länder gått en annan väg beträffande försöksverksamheten och har den förlagd till särskilda institut utanför universitetsorganisationen. Detsamma gäller en hel del tillämpad forskning inom lantbruks- och skogsbruksområdet som i Sverige också förts till resp. högskola och sedan SLU. Skulle man i Sverige ta fasta på Wageningen-teamets rekommendation och avsevärt minska den tillämpade forskningen inom L-fakulteten innebär det att vi skulle välja en lösning liknande den finns i de nordiska grannlänsom nu dema och Nederländerna med en på grundläggande forskning inriktad högskoleenhet och separata institut som bedriver verksamhet för näringens behov. Säkert kan en sådan modell fungera även i Sverige, eftersom den gör det i flera andra länder. Enligt utredningens bedömning ger dock inte de utländska jämförelser och erfarenheter olika system utredningen tagit del grund av av för att anse institutsmodellen överlägsen den modell med samlad verksamhet som vi har i Sverige och som också finns i USA. Fördelarna med institutsmodellen är att den näringen goda möjligheter ger till inflytande över verksamheten och att den gör FoU-verksamheten tillgänglig för avnämama, samt att den möjliggör styrning och prioritering från regering och berörda planeringsorgan inom jordbrukslantbruksdepartement. Nackdelarna är dels att Förekomsten av olika organisatoriska system tenderar att skapa barriärer, dels att en bra och ambitiöst bedriven verksamhet vid separata institut för tillämpad forskning och försöksverksamhet kräver att grundläggande forskning byggs vid instituten, så skett bl.a. i upp som Nederländerna.

116 Huvudbetänkandet kapitel 5

Fördelen med sammanhållen verksamhet grundforskning, tillämpad

är att forskning, fältförsök och demonstration kan betraktas och behandlas som ett Dell helt system. Enligt utredningens bedömning ligger det mycket i att se dessa verksamheter som ett kontinuum som inte på något enkelt sätt kan delas upp i delar. Vidare kan dubbleringar undvikas genom att man samlar verksamheter

behöver eller liknande typ av anläggning, utrustning osv., och som samma rationaliseringsvinster kan göras.

Nackdelen är att näringen kan ha svårare att påverka och utnyttja den tillämpade forskningen om den är knuten till ett universitet än om den ligger separat.

Vad måste få till stånd i bägge modellerna är dels en anpassning till

man aktuella frågeställningar och problem, dels en väl fungerande dialog och ett samspel mellan grundläggande och tillämpad forskning, överföring och användning av resultat och metoder. Resultaten måste också nå ut till dem som ska använda dem. Det är enligt utredningens mening mest angeläget att arbeta med innehållet i verksamheten och samverkan mellan de olika leden.

Den nackdel som brukar förknippas med den sammanhållna modellen

-

har uppenbarligen inte uppstått i Sverige. bristande kontakt med avnämama - Alla bedömare utredningen träffat, inkl. utvärderingsteamet från Wageningen, har vitsordat det faktum att först lantbrukshögskolan och sedan SLU har lyckats mycket väl med att bygga upp och utveckla kontakter och samverkan med näringen och näringslivet. Utredningen återkommer till SLUs förhållande till näring, näringsliv och samhälle i kapitel ll.

Utredningen förordar sålunda inte att försöksverksamheten skiljs ut från SLU utan anser att den fortsatt bör finnas kvar På sätt och vis kan man säga att förskjutningen av innehållet i verksamheten mot miljörelaterad forskning och ekologiskt balanserad odling gör det minst lika viktigt att ha en bra

fallet med de effektivitetskoppling till den praktiska verksamheten som var och avkastningsmål som tidigare stodi centrum.

Samtidigt innebär den breddning och förskjutning av SLUs verksamhet

skett sedan 1977 och som på liknande sätt skett vid många lantbrukssom universitet utomlands att det behövs klarare riktlinjer och principer för den

tillämpade forskningen och färsöksverksamheten vid SLU.

Till skillnad från den allmänvetenskapliga forskningen, som är av grundforskningskaraktär, bygger det vi kan kalla den SLU-specifika forskningen

existerande grundforskningskunskap och på samarbete på god kännedom om med allmänvetenskapliga institutioner inom SLU eller vid andra svenska eller utländska universitet.

Den SLU-specifika forskningen kan och bör vara av långsiktig karaktär. Den kan och bör också, enligt beslut av regering och riksdag, bidra till att lösa mer kortsiktiga problem av intresse för berörda näringar eller samhället. Då uppstår frågan, som också har aktualiserats i direktiven till denna utredning, hur långt staten ska finansiera denna mer kortsiktiga forskning med medel direkt till SLU. Staten betalar från andra källor en stor del av denna kortsiktiga forskning och utredning. Generellt berörs drivandet av fältför-

117 Huvudbetänkandet kapitel 5

söksstationer och djurhållning av denna frågeställning och specifikt berör den en stor del av det som idag organisatoriskt kallas försöksverksamheten vid L- Del 1 fakulteten. Enligt utredningens bedömning kan inte den långsiktiga SLU-specifika forskningen bedrivas på ett ändamålsenligt sätt utan att det finns garanterade medel för långliggande försök inom både L- och S-fakulteten. Sådana medel bör inte ligga inom SLUs normala budget och där vägas mot andra kostnader i årliga medelsdiskussioner. Utredningen ser här parallell till Sveriges en medverkan i CERN, European Southern Observatory ESO, European Space Agency ESA, European Molecular Biology Laboratory EMBL mfl. europeiska sarnarbetsorganisationer där den svenska kostnaden ger tillträde för svenska forskare till högt specialiserade anläggningar och mycket dyrbar utrustning. Det var för forskningsråden mycket svårt väga sådana att kostnader mot medelsbehov för forskning inom olika ämnesgmpper och projekt, och det blev här en lösning som innebär att de svenska medlemsavgifterna till större europeiska samarbetsorgan inom naturvetenskap-teknik-medicin fördes till en särskild anslagspost på statsbudgeten. Medlen räknas i upp takt med utvecklingen av medlemsavgiftema. Liknande garantier borde ges för riksskogstaxeringen och långliggande fältförsök med obrutna serier av data inom S-fakulteten, för viss nödvändig djurhållning inom L- och V-fakultetema samt för vissa långliggande markoch växtförsök inom L-fakulteten. En noggrann genomgång och prövning av omfattning och kostnader bör göras. Avvägningen andra ändamål bör mot sedan ske på en högre nivå än universitetsnivån och medel anvisas under en särskild anslagspost. Större delen av det idag kallas försöksverksamhet bör ingå i väl defisom nierade forskningsprogram och bör integreras i institutionemas forskningsverksamhet. En del av dem kan mycket väl även i fortsättningen arbeta med mer kortsiktiga problemställningar eller rent utvecklingsarbete, verkmen samheten bör då vara så starkt motiverad av externa intressen att finansieringen helt eller till större delen kan täckas med externa medel. Utvecklingen har, som Bengterik Ronnes studie och av resurser resursförändringar inom L-fakulteten 197778-198990 visar kapitel 3, under de senastetio åren i själva verket gått i denna riktning med förhållandevis minskade medel till försöksverksamheten, särskilt distriktsförsöksverksamheten, kompenserad av ökad extemfmansiering. Samtidigt har, särskilt på husdjurssidan, en fortlöpande integration skett forsöksverksamheten med instituav tionemas forskningsverksamhet. Med en tydligt uttalad policydeklaration från statsmaktemas sida bör SLU självt efter en mer ingående analys det av som idag kallas försöksverksamhet kunna arbeta vidare denna väg. I samband därmed bör antalet försök i forsöksverksamheten minska och koncentreras till några centra i landet, samtidigt kan för del som svara en av informationen till avnärnama. Det förslag framlagts SLUs regionala som om verksamhet på husdjursområdet, som också berör växtsidan, har enligt utredningens bedömning stora förtjänsten

118 Huvudbetänkandet kapitel 5

Extemfinansiering

Del 1

6.1¶Extemfinansiering vid SLU

6.1.1 Verksamheter med externfmansiering

Inom SLU sker extemfinansiering av flera olika verksamheter. Enligt den redovisning verksamhet och finansiering vid SLU 198990 som ges i ka-

av pitel tabell 2.1, tillförs externa medel för forskning, utbildning, inforrnation, u-landsverksamhet och centrala forvaltningsfunktioner. Vidare bekostas bl.a. djursjukvård vid djursjukhus.

Att det förekommer uppdragsutbildning och service beträffande t.ex. rådgivning och information på uppdragsbasis får ses som en naturlig del av universitetets verksamhet. Att u-landsverksamheten bedrivs i form av uppdrag från SIDA finns också goda skäl för, som utredningen återkommer till i kapitel 13.

Av tabell 2.1 framgår att den allt dominerande delen av extemñnansieringen avser forskningsverksamheten. Det är också här problemen ligger.

6.1.2 Externfinansiering av forskningen

De externa forskningsmedlen är för SLUs tre fakulteter gemensamt ungefär lika stora som basanslagen. Andelen extemñnansiering av forskningen varierar mellan de olika fakulteterna från strax över 40 % vid L- och V-fakulteterna till 70 % vid S-fakulteten.

Näringslivets finansiering av forskning vid SLU uppgår till 135 Mkr 198990, vilket beräknas utgöra 15 % av forskningskostnadema. Jämfört med andra universitet och högskolor är detta en stor andel. I regel ligger den privata forskningsfinansieringen vid högskoleenhetema under utbildningsdepartementet under 10 %, för det mesta väsentligt därunder. Den förhållandevis höga andelen vid SLU hänger samman med SLUs karaktär av sektorsuniversitet och koncentrationen dit av olika tillämpade verksamheter inom lantbruksområdet.

Vid SLU liksom vid universitet och högskolor i övrigt är olika statliga or-

de dominerande externa finansiärema. SJFR och andra forskningsråd, gan statens naturvårdsverk samt NUTEK förutvarande statens energiverk och STU tillhör de tunga ñnansiärema vid SLU.

De utländska utvärderingsteamen for L- och S-fakultetema ser den omfattande extemfinansieringen som en viktig orsak till de olika brister som iakttagits vad gäller forskningen. Som närmare redovisas i kapitel 4 Forskning gäller det fragmentering av forskningen i många små projekt utan nämnvärt

119 Huvudbetänkandet kapitel 6

inbördes samband, svag koppling mellan grundläggande och tillämpad forskning samt brist på syntesforskning och systemsyn. Del 1 Den höga andelen extemfmansiering vid SLUs fakulteter framgår är, som av redovisningen i kapitel ett resultat av utvecklingen under 1980-talet. De fasta basanslagen för forskning har reellt varit ungefär desamma, medan den externa finansieringen har ökat kraftigt Hur detta har gått till framgår också av kapitel där det område för område redovisas vilka förslag som framlagts och vilka prioriteringar gjorts som samt vad som blivit utfallet. SLU har i flera fall identifierat och prioriterat forskningsområden och fört fram förslag förstärkningar. I utsträckom stor ning har SLU fått gehör hos statsmakterna for sina forslag. Medlen för forskning inom angelägna områden har dock i huvudsak tillförts SJFR och andra forskningsråd samt naturvårdsverket mil. sektorsorgan. Det gäller livst.ex. medelsforskning, svensk skogsforskning, alternativa produktionsfonner inom jord- och skogsbruk samt miljörelaterad forskning. Detta förfarande från statsmaktemas sida är en tillämpning av de forskningspolitiska principer som fastlagts i olika beslut fr.o.m. 1979 och framåt. Det har sin motsvarighet inom övriga universitet och högskolor, eftersom det bygger på generella principer.

6.2 1980-talets svenska

forskningspolitik

6.2.1 Bakgrund

Under 1970-talet skedde en expansion av den forskning sikte på som tar samhällsnytta i olika former, och en instrumentell på forskningen fick syn genomslag såväl i Sverige som i många andra länder. Det blev bred uppsluten ning i det svenska samhället, avläsbar på den politiska nivån, inom fackliga organisationer osv., kring prioriteringen forskning. Det gällde då den beav hovsorienterade forskning som anknyter till olika samhällssektorer eller samhällsproblem. Den s.k. sektoriella FoU-modellen, innebär forsksom att ningsbehov anknyts till målen for resp. sektor och bestäms inom denna, hade tidigt införts inom forsvarssektom och ñck under 1970-talet snabbt spridning till mångaandra områden. Genom statsmaktemas beslut på grundval av prop 197879:l19 fastslogs att en väsentlig del av den sektoriella forskningen bör bedrivas inom högskolan. Det innebar att högskolan fick huvudroll utförare sektoriell en som av forskning, medan planering och prioritering beträffande sådan forskning skedde inom olika myndigheter och organ som också fick disponera medlen för forskningen. Dessa organ kom ofta att utöva stark programstyming en av forskningen inom sina resp. ansvarsområden. 1979 års beslut om högskolans roll utförare sektoriell forskning som av innebar att en viktig forskningspolitisk princip infördes. Den kom också ganska snart att kombineras med principiell på olika slags forskning. I en syn anslutning till betänkandet SOU 1981:29 Forskningens framtid, precise-

120 Huvudbetänkandet kapitel 6

rades två olika kriterier för bedömning och prioritering forskning, näm-

av ligen inomvetenskapligt värde och Samhällsrelevant. Grundforskningsråden Dell kom att som garanter för det förstnämnda och sektorsmyndigheter för det

ses sistnämnda värdet.

viktig utgångspunkt för svensk forskningspolitik under 1980-

En annan talet har varit att separata forskningsinstitut bör undvikas, eftersom de innebär risk för vetenskaplig isolering.

6.2.2 De forskningspolitiska besluten under 1980-talet

Forskningspropositionema under 1980-talet har haft dessa grundläggande principer som utgångspunkt, och någon ändring av dem har inte skett. Vad

hänt är att viss förskjutning av balansen under slutet av 1980-talet som en skett mellan forskning med inomvetenskapligt värde resp. samhällsrelevans.

UHÃ har i sina anslagsframställningar alltsedan 1979 års beslut belyst de problem som hänger samman med den roll högskolan tilldelats i FoU-systemet: tilltagande extemfmansiering med många kortsiktiga projekt, uttunning av basresursema och svårighet att behålla bredden i forskningen och att bedriva forskamtbildning. UHÃ har argumenterat för att högskolan måste stärkas kunskapsbas i samhället, att man måste se till balansen mellan olika

som typer forskning och att grundforskning behövs också som bas för tilläm-

av pad och behovsorienterad forskning.

I de forskningspolitiska besluten under 1980-talet har problemen med sektorsforskningen kommenterats, och sektorsorganen har uppmanats att göra mer långsiktiga satsningar i högskolan, inrätta tjänster osv.

I 1987 och 1990 års forskningspolitiska beslut har grundforskningens betydelse uppmärksammats och förstärkningar av denna forskning gjorts. Det har skett främst i form av medelstilldelning till grundforskningsråden och inrättande genom 1990 års beslut av två nya forskningsråd, det teknikvetenskapliga och det socialvetenskapliga. Bidragande till satsningen på grundforskning har sannolikt varit följsamhet gentemot en internationell trend men förmodligen också dåvarande STUs påpekande att de privata FoU-satsning-

är större än de offentliga, i huvudsak avser utvecklingsarbete. För arna, som att få balans i hela systemet måste då ökade statliga insatser göras på grundläggande forskning.

aktörerna i FoU-systemet och deras roller har emel-

Statsmaktemas syn lertid inte förändrats under 1980-talet. Sektorsorganen förvaltar fortsatt den samhällsrelevanta forskningen -i den meningen att de har medlen och pro-

och grundforskningsråden den inomvetenskapligt värdefulla gramansvaret forskningen.

Den ökning av resurserna för forskning som skett under 1980-talet och

fört Sverige till den internationella toppen när det gäller andel av bruttosom nationalprodukten går till FoU, ligger visserligen främst på den privata

som sidan gäller också den offentliga sidan. Det innebär att i huvudsak sek-

men

121 Huvudbetänkandet kapitel 6

torsmyndigheter och forskningsråd tillförts ökade statliga resurser för forskning. Del 1

Högskolan, och det gäller inom såväl utbildningsdepanementets som jordbruksdepartementets områden, har fått ökade anslag för studieñnansiering i forskarutbildningen, öronmärkta för detta ändamål, samt vissa punktvisa tillskott. Ett antal professurer har inrättats, och vissa prioriterade områden har fått förstärkningar. Som ett försök anvisades genom 1990 års beslut vissa allmänna förstärkningar till universitetsforskning inom matematisk-naturvetenskaplig, humanistisk och samhällsvetenskaplig fakultet. Samtidigt har genom otillräcklig löne- och prisomrälming alla anslag trrholkats, vilket blivit mest kännbart för högskolan som har fått relativt små ökningar.

Mot denna bakgrund är utvecklingen vid SLUs skogsvetenskapliga fakultet under perioden 1977-90 ett exempel som tydligt visar vad en konsekvent tillämpning av den svenska forskningspolitiken lett till.

6.3 Fallet S-fakulteten: konsekvent tillämpning

en

av forskningspolitikens huvudprinciper

6.3.1 Utvecklingen inom S-fakulteten

I kapitel 3 redovisas förändringar i verksamhet och resurser inom SLU under perioden 197778-198990. I Specialrapport 2 ges dessutom en detaljerad redovisning av resursförändringar per program och område under denna period.

Sammanfattningsvis har SLUs fakulteter fått ett tillskott av nya medel om 81 Mlcr i 1989 års penningvärde, besparingar har gjorts med 35 Mkr och drygt 25 Mkr har försvunnit till följd av för låg löne- och prisomräkning. Av det reella tillskottet om 20 Mkr har en omfördelning gjorts från forskning till grundläggande utbildning om 15 Mkr, vilket resulterat praktiskt taget oförändrade anslag till forskning under perioden.

Samtidigt som totalrarnen för forskning varit densamma har en rad olika nya prioriterade forskningsändamål de som nytillskotten avsett tillgodo-

- setts genom omfördelning inom de befintliga ramarna.

För S-fakultetens del har nya forskningsprogram under 1980-talet startats inom bl.a. bioenergi, försurning, miljö samt produktion. För att täcka de nya forskningsändamål, som det fattats beslut om och formellt anvisats medel för, har omfördelnin g skett med 22 Mkr. Därutöver har ytterligare onrfördelningar skett till förmån för nya prioriterade områden och ändamål. Som framgår

av figur 3.11 i kapitel 3 avser S-fakultetens forskningsanslag 1990 till hälften andra ändamål än det gjorde 1977. Denna kraftiga omfördelning har inneburit att de 1977 befintliga ämnen, som inte prioriterats i fonn nytillskott, fått

av sina basresurser minskade med drygt 30 %. Bidragande till denna effekt är den för låga löne- och prisornräkningen samt givetvis omfördelningen till grundläggande utbildning, vilka i förening med ålagda besparingar gjort att forskningsanslagen inte ökats.

122 Huvudbetänkandet kapitel 6

Till bilden hör också att externñnansieringen vid S-fakulteten ökat från 45 till 129 Mkr under perioden, vilket innebär att den externa finansieringen gått Del 1 upp från 47 till 70 % av forskningskostnadema.

Det har skett en dynamisk utveckling av forskningen vid S-fakulteten under 1980-talet. Den totala volymen har ökat väsentligt, och många av statsmakterna prioriterade områden har tagits upp. Fakultetensskogshögskolans totala resurser for forskning hari fast penningvärde nära nog fördubblats under de senaste 15 åren.

Ser man närmare på finansiering och verksamhet under 199091 framgår det av tabell 6.1 att SJFR och övriga forskningsråd bidrar med ca 35 Mkr, statens energiverk och statens naturvårdsverk med tillsammans 42 Mkr och Skogsstyrelsens forskningsnämnd och Stiftelsen Skogsbrukets Forskningsfond med sammanlagt 22 Mkr.

Tabell 6.1 Externa forskningsanslag till S-fakulteten 199091.

nämnd Stiftelsen Skogsbrukets 6,8 lforskningsfond Ovriga anslagsgivare18 st 42,8 Källa: SLU 1991

Naturvårdsverkets anslag om 21 Mkr är av samma storleksordning som anslagen från Skogsstyrelsens forskningsnänmd och Skogsbrukets Forskningsfond. Det innebär att de medel som från statliga sektorsforskningsorgan tillförs fakulteten för miljöinriktad forskning har samma omfattning som de som anvisas för produktionsinriktad forskning. Detta innebär en dramatisk förändring av tyngdpunkten i S-fakultetens forskning.

6.3.2 Externfinansieringens effekter

Det är föga oväntat, utifrån redovisningen i det föregående, att skogsindustrin och Skogsägarna har riktat stark kritik mot de minskade basresurser för traditionella skogsvetenskapliga blivit konsekvensen av den dyna-

ämnen som miska utvecklingen av S-fakulteten. Den miljöinriktade forskningen har

man inget emot, tvärtom. Det man vänder sig mot är att den har expanderat på bekostnad av skogsskötsel, skogsföryngring, skogsindelning och skogshushållning.

Som utredningen visar är det just vad som skett inom S-fakulteten. Samma typ av omfördelning har även skett inom teknisk och samhällsvetenskaplig

123 Huvudbetänkandet kapitel 6

fakultet, som också har hög andel extemñnansiering. Av de externa anslagsgivama är det bara grundforskningsråden fördelar medel efter helt fri Del 1

som ansökning från forskarna. Men även forskningsråd har prioriterade områden, och SJFR har en stor del av sina resurser placerade inom olika forskningsprogram.

När andelen extern finansiering ökar minskar institutionemas och fakultetensuniversitetens möjligheter att själva påverka forskningens inriktning. De externt finansierade projekten lägger belag på en viss del av forskningsorganisationens fasta resurser. De får inom en institution del av en professors eller forskningsledares tid, del av tekniskadministrativ personal, lokaler, utrustning osv. Om den externa finansieringen är stor del den totala verk-

en av samhetens omslutning blir huvuddelen av forskningsorganisationens fasta resurser uppbundna till de externt finansierade projekten.

Når man över en viss gräns blir det de externa finansiärema tillsammans som styr forskningens inriktning. Även universiteten be-

om som numera stämts tar ut 12 % i påslag for extemñnansierad forskning hjälper det inte vid mycket hög andel extemñnansiering.

När den gränsen nåtts har en institution, eller t.o.m. hel fakultet, enligt

en utredningens mening övergått till att bli ett forskningsinstitut. Ett forskningsinstitut med professurer och forskarutbildning som styrs av beställarnas prioriteringar. Om en stor del av finansieringen kommer från grundforskningsråd med fri ansökan om medel ligger gränsen högre. För S-fakulteten har

som SJFR med en omfattande programinriktad forskning huvudñnansiär på

som forskningsrådssidan ligger den antagligen lägre.

Enligt utredningens mening har S-fakulteten genom konsekvent tillämpning av den svenska forskningspolitiken kommit till denna gräns. Skogsnäringens kritik är berättigad, enligt utredningens bedömning, hur borde S-

men fakulteten och SLU ha handlat i stället

- -

Ett alternativ hade varit att slå vakt om de traditionella skogsämnena och låta bli att engagera sig i den miljörelaterade forskningen och SJFRs

program. Då hade kritiken blivit att man är obenägen till förnyelse och saknar intresse för av samhället prioriterade forskningsområden. Ville S-fakulteten satsa på förnyelse och engagera sig i t.ex. miljöforskning det med de forsknings-

var politiska spelregler som gäller enda alternativet att dra ned basresursema för det som fanns att dra ned på, nämligen de traditionella skogsärnnena.

Enligt utredningens mening innebär detta att den svenska forskningspolitiken i sällskap med S-fakulteten har nått vägs ände.

6.4¶Forskningspolitiken är ohållbar

6.4.1 Förutsättningarna gäller inte längre

Exemplet S-fakulteten visar tydligt att förutsättningarna för att den svenska forskningspolitiken ska kunna bedrivas är att universiteten har mycket

stora basresurser som kan tas i anspråk för prioriterade områden, projekt-

nya som

124 Huvudbetänkandet kapitel 6

finansieras från externa sektorsmyndigheter eller forskningsråd, eller att mycket av den forskning som pågår kan läggas ned utan olägenhet för att Del 1 bereda utrymme för nya angelägna områden. Dessa förutsättningar kunde kanske gälla på sina håll under en tid, men med tilltagande extemñnansienng av forskningen och fortgående urholkning av universitetens basresurser till följd av otillräcklig löne- och prisomräkning har de gällt i successivt allt mindre del av högskolan under senare år. På det hela taget gäller de nog i mycket liten utsträckning for närvarande.

Att lägga ned befintlig forskning för att ge utrymme för ny är en naturlig utveckling inom forskningen, men då ska det gåi forskningens fömyelsetakt och inte i de samhälleliga prioriteringamås. Tvingar man fram nedläggningar av fortsatt viktig och vital forskning för att ge plats for annan viktig forskning är det en omfördelning av tvivelaktigt värde. Man förlorar i bredd på forskningen, i bevakning och beredskap att ta upp nya områden. Utredningen menar självfallet inte att man inte kan och bör lägga ned viss forskning. Det som är en avgörande svaghet med den svenska forskningspolitiken är att nedläggningar till följd av spelreglerna knyts till de fakulteter där de nya prioriterade forskningsområdena bör utvecklas. Det sker med den automatiska verkan på basresursema som extemñnansieringen får, och effekterna relateras inte till de forskningspolitiska prioriteringarna.

6.4.2 Fallet S-fakulteten är representativt

S-fakulteten är ett tydligt exempel på att man med den svenska forskningspolitikens huvudprinciper och spelregler framtvingat stora reduceringar

av viktiga forskningsområden, nämligen den traditionella skogsvetenskapliga forskningen. Man har börjat såga den skogsnäringen sitter på,

av gren som vilket är illa nog. Men det råkar också den Sverige sitter på i stor

vara gren utsträckning, om man ser till de svenska nettoexportinkomstema.

Andra grenar har kunnat sågas av mer oförmärkt, och det kan ha varit viktiga delar försvunnit. UHÄ redovisade tidigt på 1980-talet den

som att samhällsvetenskapliga

fakultetens forskning vid Stockholms universitet var till två tredjedelar extemfinansierad från ett stort antal olika källor och med forskningsrådsmedel endast liten del. UHÄ har också påtalat det

som en att inom flera institutioner inom teknisk fakultet förekommer en mycket hög andel extemñnansiering, i huvudsak från olika sektorsorgan. Även inom matematisk-naturvetenskaplig och medicinsk fakultet förekommer i många fall en omfattande extemfmansering. Där har dock situationen präglats att

av såväl naturvetenskapliga forskningsrådet som medicinska forskningsrådet är stora stabila finansiärer den externa sidan. Men de ökade medlen för t.ex. miljörelaterad forskning utanför forskningsråden under år kan ha

senare påverkat de matematisk-naturvetenskapliga fakultetema i riktning mot ökad extern finansiering från sektorsorgan.

I UHÄs verksamhetsberättelser för högskolan har redovisats ökad

en andel extemñnansiering av forskningen. Detta har noterats inom utbild-

125 Huvudbetänkandet kapitel 6

ningsdepartementet men inte tagits så allvarligt att det föranlett någon ändring av de forskningspolitiska spelreglerna. Del 1

Därför är hela den svenska högskolan och framför allt det svenska FoUsystemet- som bör fungera väl betjänt av att det nu kommer fram ett tydligt

exempel på vart den svenska forskningspolitiken leder. Det är dags att ompröva huvudprincipema.

Det måste ha varit uppenbart för dem som svarat för de forskningspolitiska propositionema att de principer som tillämpades på sikt måste leda till en tilltagande obalans mellan högskolan och sektorsorganforskningsråd, om forskningsanslagen ökade nästan enbart hos de senare. Men med propositioner som gällde de närmaste två eller tre åren tyckte man kanske att man kunde skjuta problemen framför sig och överlåta dem den kollega som tog vid efteråt, eller eventuellt ta itu med dem själv senare. Riksmötet har kanske resonerat på liknande sätt.

Högskolan, som blivit en allt magrare forskningsutförare allt fetare anslagsgivare, har påtalat problemen i anslagsframställningar under 1980-talet men inte slagit larm allvar annat änmed de 12procentens påslag på externfinansierad forskning. Anledningen är inte att man inte insett vad som händer utan att man sett extemñnansieringen som den enda expansionsmöjlighet för forskningen som funnits. Forskarna bryr sig mindre samhälleliga system

om och principer än om att kunna utveckla sin forskning.

Exemplet S-fakulteten visar att det är systemet det är fel på. Neddragningen av de traditionella skogsvetenskapliga ämnena är inte resultatet av något beslut på den politiska nivån och inte heller av något uttryckligt ställningstagande inom SLU. Den har helt enkelt blivit en följd konsekvent till-

av en lämpning av den svenska forskningspolitikens huvudprinciper. Utredningens kommentar till skogsnäringens kritik av SLU på denna punkt är att det är en följd av att SLU har efterlevt de regler som uppställts av statsmakterna. Det är då logiskt att föreslå en förändring av dessa regler.

6.5¶Utgångspunkter för en bättre forskningspolitik

6.5.1 Skäl att ta upp forskningspolitiken Det ingår inte i utredningens uppdrag att behandla forskningspolitiken mer generellt och föreslå nya principer för den. Som framförts även på andra håll i detta betänkande har utredningen endast motvilligt tagit upp de mer generella forskningspolitiska problemställningarna, eftersom de berör hela det svenska FoU-systemet och inte minst den största delen av den svenska högskolan, den som ligger under utbildningsdepartementet.

När utredningen likväl sett sig föranlåten att göra det finns det två starka motiv för det. Det ena är att de utländska utvärderingsteam som utredningen engagerat anser att externfmansieringen är en huvudorsak till de brister beträffande forskningen som iakttagits. Enligt utredningens mening finns det anledning att lyssna till utländska experters bedömningar, inte minst med hänsyn

126 Huvudbetänkandet kapitel 6

till den ökade öppenhet och det närmare samarbete med europeiska länder som förestår också inom högre utbildning och forskning. Del 1

Det andra skälet är skogsnäringens kritik mot SLU. Enligt utredningens bedömning väger denna kritik tungt, eftersom ett sektorsuniversitet bör fungera som en konstruktiv utvecklingskraft för den sektor, i SLUs fall de areella näringama, som man har ansvar för.

6.5.2 Den forskningspolitiska hypotesen

De problem utvecklingen inom S-fakulteten illustrerar är i första hand rollfördelningen mellan aktörerna i det svenska FoU-systemet och kopplingen av denna rollfördelning till begreppen inomvetenskapligt värde resp. samhällsrelevans hos forskningen. Man har renodlat högskolans utförarroll inom stora delar av högskolan så långt att fakulteter och universitet fått en väsentligt försvagad egen styrförmåga. Styrningen har i stället i stor utsträckning övertagits av sektorsorgan och forskningsråd, vilka betrotts med anslag och beslutsbefogenheter i fråga om användningen. Därvid har, oavsett visst terminologiskt utvecklingsarbete i forskningspropositionema, grundforskningsråden setts som garanter för hög vetenskaplig kvalitet- det inomvetenskapliga värdet och sektorsorgan för samhällsnyttan. Forskningspolitiken byg-

ger på hypotesen att det blir bättre resp. mer användbar forskning om denna rollfördelning tillämpas än om medel tillförs högskolan direkt

Ser man på vilket empiriskt underlag som framkommit för att bedöma riktigheten av denna forskningspolitiska hypotes är det i huvudsak tre observationer som är viktiga att redovisa.

Den första är att grundforskningsråden visat sig vara duktiga på att fördela medel till grundläggande forskning. Detta visas inte minst av naturvetenskapliga forskningsrådets systematiskt bedrivna utvärderingar av rådsñnansierad forskning. De bekräftar genomgående att rådet har förmåga att välja ut och stödja bra forskning. Erfarenheterna av exempelvis SJFRs forskningsutvärderingar är i huvudsak desamma.

Den andra observationen är att några motsvarande resultat för sektorsforskningsråd och sektorsmyndigheter inte föreligger. De utvärderingar som företagits indikerar avsevärda variationer inom sektorsforskningen beträffande såväl vetenskaplig kvalitet som nytta. Till detta kommer att det i många fall varit svårt att fastställa hur nyttan ska bedömas.

Den tredje observationen är att mycket av forskningen inom SLU, och även inom stora delar av högskolan i övrigt, är svår att hänföra till övervägande inomvetenskapligt relevant resp. övervägande samhällsnyttig forskning. Hela idén med den svenska modellen för lantbruksforskning, där som

utvecklas i kapitel 5 tillämpad forskning och försöksverksamhet hålls sam-

man med grundläggande forskning i en och samma organisation och med kontakt och samspel mellan de olika delarna, innebär att blandformer måste bli vanliga i forslmingen.

127 Huvudbetänkandet kapitel 6

Nu menade inte heller upphovsmännen till begreppen inomvetenskapligt värde och samhällsrelevans, dvs. författarna till betänkandet Forskningens Del 1 framtid, att all forskning kan hänföras enbart till den ena eller andra värdedimensionen utan underströk att ett projekt eller program kan uppfylla båda kriteriema.

På något sätt har emellertid denna nyanser-ing tappats bort vid utfonnningen av de nuvarande forskningspolitiska spelreglerna, vilka sålunda bygger på en alltför förenklad bild av vad forskning

6.5.3 Slutsatser av hypotesprövningen

Resultatet av prövningen av den forskningspolitiska hypotesen är sammanfattningsvis att grundforskningsråden fungerat väl när det gäller att fördela medel till grundforskning, att sektorsforskningsråd och sektorsmyndigheter i varje fall ibland har varit bra på att välja ut och stödja sektoriell forskning men att de i andra fall visat svag förmåga till detta. Slutligen är det för forskning som är såväl vetenskapligt värdefull som nyttig för samhället något oklart vilken instans som är bäst skickad att bedöma den.

När man överväger ändring av systemet är det viktigt att sevad det är som konstituerat framgång resp. avsaknad av framgång i det nuvarande FoU-

- systemet.

[fråga om forskningsråden förhåller det sig alltså såatt i stort sett samma forskare när de formeras disciplinvis i forskningsrådens regi mer kloka och framsynta när det gäller prioritering av forskning än när det sätts tillsammans med kollegor inom fakulteten hemrnavid. Sannolikt beror det på att prioriteringsgrundema är klarare och mer lätthanterliga hos forskningsråden. Där gäller det att väga olika projektförslag inom ett ämne eller område mot varandra. Iden egna fakulteten handlar det i stor utsträckning om att väga olika ämnen mot varandra. Tillgången på ämnesexpertis kan aldrig bli såstor inom en fakultet som den är på nationell nivå, vilket är vad grundforskningsråden disponerar.

Två slutsatser kan dras av detta. Den ena är att det finns skäl att fortsatt utnyttja grundforskningsråden som beslutsfattare när det gäller att tilldela medel för grundforskning. Den andra är att kloka beslut om anslag till projekt eller program inom en fakultet bör kunna fattas om man efterliknar forskningsrådens modell, dvs. anlitar den bästa expertisen i landet, eller utomlands, vid prövningar och bedömningar.

När det gäller sektorsforskningsråd och sektorsmyndigheter är det mycket som talar för att det är en kombination av två faktorer som konstituerar framgång. Ser man t.ex. på förutvarande STU var det dels lyhördhet för industrins behov och prioriteringar, dels användning av forskare som experter och bedömare, som gav bra resultat. Dessutom hade STU en framtidsavspaning som säkert också bidrog. Ett annat exempel, naturvårdsverket, har också kombinerat närhet till avnärnare, bl.a. i form av samhälleliga miljömål, med ett nära samarbete med forskare inom berörda områden. Det sydsvenska

128 Huvudbetänkandet kapitel 6

skogsforskningsprogrammet, byggts med såväl offentliga pri-

som upp som

medel, är ytterligare ett exempel. Del 1 vata

Slutsatsen beträffande sektoriell forskning blir att sådan bör kunna bedri-

med programanslag direkt till ett universitet, förutsatt att där organiseras vas ett väl fungerande samarbete med avnämare näring, näringsliv eller berörd

del av offentlig sektor och med anlitande av den vetenskapliga expertis

inom eller utanför universitetet som kan behövas.

När det så gäller forskning i blandkategorin såväl vetenskapligt som

samhälleligt intressant hanteras den i dag av sektorsmyndigheter, av sek-

torsmyndigheter och grundforskningsråd tillsammans eller av forskningsråd. Några riktiga klara regler förefaller inte finnas, och några entydiga erfarenheter tycks inte heller föreligga, annat än vad som nyss redovisats för grundforskningsråd och sektorsorgan.

Ser vi på den kritik utredningens utländska utvärderingsteam riktat mot Loch S-fakultetemas forskning gäller den i hög grad brist på syntes och systemsyn i den SLU-specifika forskningen, samt bristande koppling mellan grundläggande och tillämpad forskning. För L-fakulteten är det viktigt att bl.a. förstärka den grundläggande forskningen inom tillämpade ämnen och för S-fakulteten att utveckla mer tvärvetenskaplig forskning.

Vilken eller vilka av de nuvarande externa anslagsgivama kan anses ha särskild kompetens detta

SIFR har sedan ett antal år tillbaka ett ston program för skogsforskning, vilket rådet betecknar som tvärvetenskaplig skogsforskning. Likväl finner expertteamet från Helsingfors stora brister i S-fakultetens forskning just i detta avseende.

Den kritik som såväl Wageningen-teamet som Helsingfors-teamet riktar mot fragmentering av forskningen indikerar att de externa anslagsgivama inte varit så framgångsrika i att bygga upp forskningsprogram med bredd och sammanhang på det sätt som borde ha skett.

Utifrån dessa erfarenheter finns det skäl att pröva en annan modell som alternativ till den befintliga, nämligen att lägga medel och ansvar för forskningsprogram direkt i högskolan med de förutsättningar som preciserats tidigare, dvs. medverkan av experter resp. avnämare i den omfattning som är motiverad med hänsyn till programmens karaktär.

6.6¶Två forskningspolitiska ledstjärnor

6.6.1 Uppbyggnad av forskning

För att rätta till de obalanser FoU-systemet som uppstått genom ett närmast dogmatiskt fasthållande vid vissa forskningspolitiska principer under 1980talet, och för att FoU-systemet ska fungera bättre, är det enligt utredningens mening av central betydelse att två ledstjärnor i fortsättningen ges stor betydelse. Den ena är att grundforskningsråden får en viktig roll för att bygga upp grundforskning i högskolan. Råden har varit framgångsrika i den rollen och

129 Huvudbetänkandet kapitel 6

5 ll-Il58

bör få vara det även i fortsättningen. För att systemet ska fungera måste de dock till högskolan föra över forskning som visat sig vara av god kvalitet och Dell motsvara mer långsiktiga behov. De naturvetenskapliga och medicinska forskningsråden har iakttagit detta och under årens lopp fört över omfattande verksamhet till högskolan. SJFR har emellertid endast i ett fåtal fall gjort överföringar till SLU verksamhet av rådetbyggt upp. . Aven sektorsforskningsråd och sektorsorgan bör till högskolan överföra verksamhet som de byggt upp och bedöms långsiktig betydelse. som vara av Så sker f.n. i mycket liten utsträckning.

6.6.2 Pluralism beträffande forskningsprogram

Den andra ledstjäman är att tillåta flera modeller för utveckla och driva att forskningsprogram. Parallellt med sektorsorgan och forskningsråd bör universitet och högskolor själva få medel och ansvar för att bygga upp och driva forskning inom olika problemområden i form av program. I exempelvis Nederländerna anvisas sedan ett antal år tillbaka förhålen landevis stor del fakultetemas forskningsanslag i form medel för s.k. av conditional research prograrnrnes. Förslag forskningsprogram prövas och om medel anvisas för begränsad tid. Därefter sker utvärdering, och ställning tas till eventuell fortsättning av programmet. Enligt vad utredningen erfarit fungerar denna modell väl. Vid lantbruksuniversitetet i Wageningen redovisas att denna form för att bedriva forskning skärpt kraven på kvalitet och forskningsplanering, vilket positivt. ses som Utifrån de erfarenheter som vunnits av anslagstilldelande verksamorgans het under 1980-talet bör forskningsprogram kunna införas i den svenska högskolan på ungefär samma sätt som skett i Nederländerna. Vetenskaplig expertis och avnämare bör medverka i den omfattning är motiverad med hänsom syn till programmens karaktär. Prövning projekt- och programförslag bör av göras och utvärdering ske efter viss tid. Iden svenska högskolan, fortsom sättningsvis ska ägna uppföljning och utvärdering ökad uppmärksamhet och göra resultatredovisningar vart tredje år, förefaller sådana villkor ganska naturliga. I pluralismen ligger också enligt utredningens mening att det även fortsättningsvis bör ges tillfälle till konkurrens forskningsanslag inom olika om samhällsrelevanta områden, inte bara vad gäller grundforskning. Etablering av forskningsprogram inom ett universitet tillgodoser inte det önskemålet, utan snarare andra, t.ex. att utnyttja befintlig kompetens, att koppla grundläggande forskning till tillämpad forskning, samt att åstadkomma tvärvetenskap, syntes och sammanhang i forskningen vid en högskoleenhet. Men poängen med den nationella konkurrensen måste också återspeglas i sektorsmyndigheternas förfarande när det gäller att lansera prioriterade områden. Där måste finnas stor öppenhet och också beredskap att satsa på lovande forskning långgenom

130 Huvudbetänkandet kapitel 6

siktiga möjlighet till forskarutbildning i anslutning till större

engagemang, projekt och program osv. Del 1

Enligt utredningens mening är det även för näringslivets fonder och stiftelser som delar ut forskningsanslag viktigt att uppmuntra till projektansökningar från olika håll, inte bara från de forskare man tidigare samarbetat med. Öppen konkurrens har stor betydelse för kvaliteten på den forskning det gäller.

6.7 Förslag för SLU

6.7.1 Forskningsprogram Vid SLU finns i många avseenden goda förutsättningar for att bygga upp och utveckla forskningsprogram på eget programansvar. Här kan nämligen den samrnanföring av olika FoU-verksamheter inom de areella näringarnas område som gjorts utnyttjas som bas för att i projekt- och programform koppla samman mer grundläggande forskning med tillämpad forskning och försöksverksamhet. Det finns också en tradition inom SLU med prograrnforskning, även om den nuvarande utformningen med programkomrnittéer kommit att innehålla alltför mycket av låsningar över lång tid och förhållandevis litet dynamik.

SLUs traditonellt nära samarbete med och goda förhållande till de areella näringarna är ännu en gynnsam betingelse för att tillsammans med avnämarna kunna utveckla relevanta och vetenskapligt intressanta forskningsprogram. Det förslag utredningen lägger fram om temakommittéeri stället för de nuvarande programkommittéema ökar också förutsättningarna för att utveckla forskningsprogram liknande vad som nu görs i Nederländerna. En skillnad gentemot lantbruksuniversitetet i Wageningen är att SLU har större bredd inom lantbruks-FoU, eftersom mycket av det som i Nederländerna ligger på särskilda institut hos oss ingår i lantbruksuniversitetet. Detta i sin tur talar för samfinansiering mellan SLU och näringen i ett antal tidsbegränsade forskningsprogram. Samarbete bör kunna ske även med andra partners, såväl universitet som t.ex. kommuner och statliga organ.

En viktig utgångspunkt for utfomming av forskningsprogram vid SLU är de långsiktiga kunskapsbehov och forskningsprioriteringar som redovisats från näringarnas och näringslivets sida. I kapitel 11 återges de bedömningar som skogsindustrin, Skogsägarna samt LRF utredningens initiativ utarbetat for den närmaste tioårsperioden. De överensstämmer i viktiga avseenden med de långtidsplaner för SLUs fakulteter sorti framtagits, eller ligger inom vad som i framtiden bör vara SLUs kompetensområden. Vissa av näringens prioriteringar innefattar mer samverkan mellan fakulteter inom SLU, t.ex. mellan L- och S-fakultetema, resp. med ämnen vid andra universitet.

Även de prioriteringar redovisats från t.ex. skogsstyrelsen, med bl.a.

som miljökonsekvensbedömningar, kan utgöra underlag för forskningsprogram vid SLU, liksom prioriteringar som gjorts inom SLU och av statsmakterna.

131 Huvudbetänkandet kapitel 6

De långtidsplaner som SLUs fakulteter redovisade inför 1990 års forskningsproposition kommer att revideras inför SLUs anslagsframställning Dell 1992. Det är, som utredningen närmare utvecklar i kapitel 14, viktigt att långtidsplanema i större utsträckning ges karaktär tydliga prioriteringar. Utred-

av ningen anser att detta arbete inom SLU med fördel kan kombineras med planering av forskningsprogram i samråd med näring och näringsliv utifrån deras långsiktiga kunskapsbehov samt med andra intressenter i SLUs forskning.

Utredningens förslag om temakomrrtittéer för tidsbegränsade forskningsprogram, och forskningsledare som förordnas för viss tid, har genomgående mottagits positivt, inte minst av tilltänkta externa samarbetspartners.

Finansieringen av temakommittéemas forskningsprogram bör enligt utredningens mening på den statliga sidan ske dels genom omfördelning av medel inom SLU så att forskningsanslag frigörs, dels genom överföring av medel för forskningsprogram från i första hand SJFR och naturvårdsverket. En sådan omfördelning av medel inom FoU-systemet är särskilt viktig för S-fakulteten, där den allt övervägande delen av resurserna är uppbunden i externt finansierade projekt och program. För att driva universitetsforskningsprogram måste alltså medel från externa program föras över till SLU.

6.7.2 Överföring av rådsfinansierad forskning

På lantbruksforskningens område, liksom på övriga områden, bör grundforskningsråden ha en central roll när det gäller att bygga grundforsk-

upp ning. Enligt utredningens mening tyder bl.a. de internationella utvärderingar som gjorts av SJFR-stödd verksamhet på att rådet har god förmåga att göra urval och prioriteringar inom grundforskningsområdet. Däremot har SJFR endast i ytterst begränsad omfattning fört över forskning som rådet byggt upp till den fasta universitetsorganisationen.

Däri skiljer sig SJFR från de naturvetenskapliga och medicinska forskningsråden, vilka, som nämnts, fört över förhållandevis omfattande verksamhet till högskolan. Med hänsyn till att de gjorda forskningsutvärderingarna avseende SJFR-stödd verksamhet inte skiljer sig vad gäller bedömning av vetenskaplig kvalitet från närliggande av naturvetenskapliga forskningsrådet stödd verksamhet är det svårt att se vilka sakliga grunder som skulle finnas för att inte, på samma sätt som de andra grundforskningsråden, föra över till högskolan forskning som är av långsiktig betydelse.

Kanske har SJFRs tidigare mellanställning mellan sektorsorgan och forskningsråd skapat viss osäkerhet om vilken policy som ska tillämpas. Sektorsorgan har i regel inte till högskolan fört över forskningsverksarnhet som de byggt upp. Då numera SJFRs ställning som grundforskningsråd ytterligare markerats anser utredningen att rådet på samma sätt som andra grundforskningsråd bör inrikta sig på att bygga upp forskning inom nya områden och inte på att långsiktigt förvalta forskningsverksarnhet, vilket är högskolans uppgift. Det gäller såväl forskning vid SLU som forskning vid övriga univer-

132 Huvudbetänkandet kapitel 6

sitet i ökad utsträckning mottagit anslag från SJFR under

och högskolor, som

år. Del 1 senare

För SLUs del kan överföringar från SJFR i storleksordningen 50 Mkr under en treårsperiod vara rimliga enligt utredningens bedömning. Det bör

uppgift för SJFR och SLUs fakulteter att precisera vilken verksamhet vara en

är sådan karaktär att överföring är motiverad. I dettasammanhang bör som av också frågan om överföring av vissa medel för forskningsprogram prövas.

Även sektorsorgan stöder forskning inom SLU långsiktig be-

som av mer tydelse, i första hand naturvårdsverket, bör till SLU föra över sådan forskning. På sätt som i fråga om SJFR bör naturvårdsverket och berörda

samma fakulteter vid SLU precisera vilken verksamhet som är motiverad att föra över.

Eftersom naturvårdsverket också i stor omfattning stöder forskning inom högskolan i övrigt kan överföringar även i sådana fall vara aktuella. Utredningen förutsätter att om de ledstjärnor för forskningspolitiken som utredningen föreslagit får vägleda utvecklingen i framtiden blir det naturligt med överläggningar mellan fakulteter och sektorsorgan i rätt stor omfattning.

133 Huvudbetänkandet kapitel 6

närmarfi

äñfâåw

7¶Grundutbildningen

Dell

7.1¶Inledning

Utredningens utvärdering av de längre grundlägggande utbildningarna vid SLU bygger i huvudsak på de internationella utvärderingar som genomförts på utredningens uppdrag. Dessa består av två delar för var och en av linjerna, en själwärdering med beskrivning av utbildningen och resonemang kring problem och förslag till åtgärder, utarbetad av resp. linjenämnd, samt en rapport från det utländska utvärderingsteam som granskat linjen. I fråga om Lfakultetens utbildningar, som granskats av en grupp lärareforskare från lantbruksuniversitetet i Wageningen med rektor H C van der Plas i spetsen, har

rapport avgivits för agronomlinjen, hortonomlinjen och landen gemensam skapsarkitektlinjen.

Gemensamt for denna rapport och de två övriga teamet från Helsingfors

universitet och Skogsforskningsinstitutet som under professor Aarne Nyyssönens ledning utvärderat jägmästarlinjen och gruppen från veterinärmedicinska fakulteten vid universitetet i Utrecht som under sin dekan, Simon G van den Bergh, granskat veterinärlinjen är att de också omfattar en be-

dömning av forskningen och forskarutbildningen vid resp. fakultet. Forskningen har behandlats i kapitel 4 och forskarutbildningen återkommer utredningen till i kapitel

Själwärderingarna och de utländska teamens rapporter ingår i utredningens Specialrapport Evaluation Report.

Linjenämndemas älwärderingar följer vissa gemensamma riktlinjer när det gäller innehåll men skiljer sig med hänsyn till vilka frågor som ses som viktiga och aktuella. I själwärderingarna ges en redovisning av problem som kommit upp, hur man arbetar med dem och vilka lösningar som övervägs. Så belyses t.ex. de problem som finns med den geografiska uppdelningen av utbildningen inom S- och L-fakultetema, för hortonomlinjen ifrågasätts nuvarande utfomming av det första året, och för agronomlinjen ställs frågan om nuvarande blockundervisningssystem bör överges. Man gör jämförelser med agronomutbildnin g i vissa andra länder och markerar att man vill nå överensstämmelse med vad som gäller på andra håll.

Flera linjenärnnder redovisar problem med examinationen och överväger förändringar för att få en bättre styrning av utbildningen mot överblick och sammanhang. Pedagogiska frågor ägnas intresse av många, liksom balansen mellan olika mål och moment i utbildningen.

De linjer är föremål för översyn inom resp. fakultet, det gäller L- och

som S-fakultetema, belyses också genom information om dessa översynen

135 Huvudbetänkandet kapitel 7

Enligt utredningens bedömning har linjenämndemas självvärderingar och även de inledande SLU-gemensarnrna avsnitten om bakgrund för lantbruks- Del 1 universitetet, utveckling och förändring inom jordbruks- och skogsbrukssektorn samt redovisningar om grundläggande utbildning och forskarutbildning fyllt en mycket viktig funktion som introduktion för de utländska tearrren till besöken i Sverige och snabbt infört dem i aktuella problem. Detta vitsordas också av teamen i deras rapporter. Förhoppningsvis har också linjenämndemas arbete, liksom givetvis pågående översyncr av berörda utbildningar inom SLU, skapat en beredskap att ta emot och använda de analyser, bedömningar och rekommendationer utvärderingsteamen presenterar.

7.2 fakulteten

Lantbruksvetenskapliga

7.2.1 Allmänt

L-fakulteten är den vars verksamhet berörs mest de pågående och förestå-

av ende förändringarna av den svenska jordbruks- och livsmedelspolitiken, och såväl dess utbildningsverksarnhet som dess forskning och försöksverksamhet förtjänar därmed särskild uppmärksamhet. På utbildningssidan gäller det framför allt agronornlinjen.

De krissignaler i form av starkt minskad efterfrågan från studerande och ifrågasättande av utbildningens relevans framtida arbetsmarknad

en som framkommit i olika sammanhang är dock inte något speciellt svenskt fenomen. Många andra länder befinner sig i en liknande situation. Utvärderingsteamet för L-fakulteten, som utredningen hämtat från Nederländerna, företräder i sina bedömningar ett europeiskt perspektiv. Som komplettering till detta har utredningen också sett på situationen i USA och funnit att turbulensen där har varit och fortfarande är väsentligt starkare än hos oss.

Vid utredningens besök i november 1990 vid Division of Agriculture and Natural Resources, en avdelning som är gemensam för University of California och dess olika campus, beskrevs den aktuella situationen som a transition stage. Colleges of agriculture är nu mer orienterade mot naturresurser, management och miljöfrågor relaterade till lantbruk. De byter namn, som t.ex. Davis till College of Natural Resources, och ändrar kursutbudet. Samma tendens finns vid ett tjugotal land grant universities. Det ekonomiska stödet till lantbruksforskning och extension

har legat stilla eller minskat under senare år. Colleges of agriculture söker en ny identitet; man kan inte längre single out agriculture and look at as a separate part of the economy. Liksom i Sverige sker i USA en avreglering på jordbmksområdet och det offentliga stödet minskar.

Omorienteringen av colleges innebär dock ett dilemma. Om de lämnar sin sektor och den starka inriktningen på lantbruk riskerar de minskat statligt stöd. Ett annat problem är att det inte finns plats framöver för alla tidigare colleges of agriculture, omkring 50 i USA. En hård konkurrens kommer att slå ut uppskattningsvis hälften av dem. Endast de bästa blir kvar, de har

som

136 Huvudbetänlcandet kapitel 7

hög kvalitet på verksamheten. Forskarna vid University of California är framgångsrika, och man räknar med att dess colleges of agriculture efter omorien- Del I tering kommer att finnas kvar.

College of Natural Resources, tidigare College of Agriculture, vid Berkeleyuniversitetet befinner sig i ett skede av omfattande förändringar. Man ñck kris beträffande tillströrrmingen med en nedgång på ungefär 40 % av antalet sökande. Detta föranledde omprövning av verksamheten. Dessutom har minskningar av budgeten gjorts, bl.a. med hänsyn till att lantbrukare och deras politiska företrädare inte tycker att universitetet presterar nyttiga resultat för verksamheten på samma sätt som tidigare.

Den omstrukturering som skett vid College of Natural Resources innebär en redeñnition of its mission och syftar till att ge en bredare utbildning. Majoriteten av lärarna slöt upp bakom förändringen. Med a broad view on ecology kan de studerande in på många olika jobb. Lantbruk betraktas som en viktig komponent i College of Natural Resources även i framtiden. Morgondagens agronomer kommer att utmärkas av natural systems approach, trodde man. Ekonomer, miljöforskare och energiforskare som är intresserade av denna ansats är välkomna.

Omstruktureringen i Berkeley har skett samordnat med de två andra campus inom University of California som har lantbruksutbildning, Davis och Riverside. Berkeley har grundforskningsproñl medan Riverside har mer tillämpningsinriktrting. Grundforskningen vid Berkeley kommer att få fortsatt stöd, men vissa tillärnpningsaspekter behövs också. Dubbleringar med Davis och Riverside ska undvikas. Ledigblivande tjänster används för omorientering 10 stycken 1991 och det pågår en review process med flera kommittéer. Forskningen vid Berkeley är stark i biologi, fysik och kemi. Det sker samarbete med environmental design landskapsarkitektutbildning, handelshögskolor m.fl. Flera s.k. joint appointrnent genomförs.

I samband med omstruktureringen och den aktuella budgetminskningen har sammanslagning av institutioner skett. För att öka flexibiliteten arbetar man med prograrngrupper i stället för institutioner som är mer statiska. Forskningsfinansiering sker då via program, samtidigt som forskarna har hemvist inom institutionerna.

Vid University of Minnesota har den dramatiska minskningen av antalet elever vid College of Agriculture föranlett besparingar och omfördelning av resurser. En omfattande omstrukturering av agronomutbildningen pågår. Man har startat projektet Sunrise som syftar till en mer tvärvetenskapligt upplagd utbildning och mer samverkan mellan colleges. Examen kan tas inom College of Agriculture eller College of Natural Resources tidigare Forestry, och kurserna kan kombineras friare.

Utredningen anser att det är bra att hämta inspiration till förändringar från andra håll och hoppas att de utländska kontakterna i fortsättningen ska bli ett mer reguljärt inslag i SLUs verksamhet. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att med endast ett lantbruksuniversitet- och en L-fakultet i Sverige är

förutsättningarna annorlunda än vid t.ex. University of California med flera

137 Huvudbetänkandet kapitel 7

colleges of agriculture. Där kan man profilera relativt starkt mot grund-

mer läggande forskning och utbildning baserad på denna i Berkeley och mot mer Del] tillämpningsinriktad forskning och utbildning vid I Sverige

ett annat campus. måste SLU svara för den behövliga bredden i utbildningsutbudet på

samma sätt som hela University of California.

7.2.2 Agronomlinjen, hortonomlinjen och landskapsarkitektlinjen: uppläggning, genomströmning, kostnader

Inom L-fakulteten anordnas grundläggande utbildning på tre längre linjer, agronomlinjen, hortonomlinjen och landskapsarkitektlinjen, och två kortare, lantrnästarlinjen och trädgårdstelcnikerlinjen. De längre utbildningarna ornfattar fem år. Utredningen behandlar enbart dem, medan de kortare utbildningarna sesöver i annan ordning.

Uppläggningen av utbildningarna beskrivs utförligt i linjenämndemas själwärderingar. Mycket kortfattat består agronornlinjen av en propedeutisk kurs om 13 månader, varav 7 månaders praktik och 6 månaders teori, 3,5 års kurser 140 poäng inom vald inriktning med i viss utsträckning gemensamma kurser, praktik motsvarande 10 poäng samt examensarbete. Sex inriktningar frnns: markväxter, husdjur, ekonomi, teknik, bioteknik, samt livsmedel. Utbildningen är helt förlagd till Uppsala, förutom det propedeutiska året, som anordnas vid ett antal lantbruksskolor.

Även hortonomlinjen inleds med ett propedeutiskt år, varav ungefär 6 månaders praktik. Andra och tredje studieåret är förlagda till Uppsala och är för inriktningen mot växtodling helt gemensam med utbildningen inom agronomlinjens mark-växtinriktning. Inriktningen mot ekonomi resp. teknik har gemensamma kurser med motsvarande inriktningar inom agronornlinjen. Detsamma gäller inriktningarna mot bioteknik och livsmedel. De två sista studieåren, som också omfattar ett examensarbete, tillbringas i Uppsala för vissa inriktningar och i Alnarp för övriga växtodling, växtskydd osv..

Landskapsarkitektutbildningen, som till viss del är förlagd till Uppsala och till viss del till Alnarp, är uppbyggd kring sex ämnesblock, inom vilka vissa kurser är obligatoriska för alla studerande Dessa ämnesgrupper är: planering, biologiekologi, design, ekonomi, mark samt teknik. Drygt hälften av de minst 200 poäng utbildningen omfattar består obligatoriska kurser inom de

av olika ärnnesgruppema. I övrigt ingår valfria kurser och projektarbete samt praktik om sex månader och examensarbete motsvarande 10 poäng.

Antalet nybörjarplatser och kostnad per årsstudieplats redovisas i tabell 7.1.

138 Huvudbetänkandet kapitel 7

Tabell 7.1 Antal nybörjarplatser och kostnad per årsstudieplatrfär längre utbildningar inom L-fakulteten

Del 1

KällazsLU 1990

Som jämförelse kan nämnas att motsvarande kostnad samma år för matematisk-naturvetenskapliga utbildningslinjer vid universitet och högskolor under utbildningsdepartementet var 54 800 kr. och för civilingenjörslinjema 49 800 kr. enligt UHÄs verksamhetsberättelse för högskolan, Året

som gick, 198990 UHÄ-mppon 1991:11.

Examinationsfrekvensen har legat omkring 80 % för agronomlinjen och landskapsarkitektlinjen och drygt 60 % för hortonomlinjen under senare år, vilket är högre än för jämförbara utbildningar vid universiteten och de tekniska högskoloma. Enligt UHÃs verksamhetsberättelse för högskolan 198990 var exarnensfrekvensen under 1980-talets tre sista år i genomsnitt 46 % för matematisk-naturvetenskapliga utbildningslinjer, 48 % för arkitektlinjen och 68 % för civilingenjörslinjema.

Antalet sökande till agronom- och hortonomlinjema, som stegunder 1980talets första år, har sedan sjunkit kraftigt. 1982 gick det drygt 3,5 förstahandssökande varje nybörjarplats på agronomlinjen och 5,5 på hortonomlinjen, medan motsvarande antal 1988 var 1,1-1,2 på bägge linjerna. Därefter har en mindre uppgång skett. För landskapsarkitektlinjen skedde också en uppgång under perioden 1980-82 med som högst 3,4 förstahandssökande per plats och sedan en successiv nedgång fram till 1987 med 1,6 sökande per plats. Därefter har en brant uppgång skett i antalet förstahandssökande och man nådde 1989 samma antal som 1982.

7.2.3 Gjorda utvärderingar inom L-fakulteten

Agronomlinjen

Beträffande agronomlinjen genomfördes 1987 en enkät till berörda institutioner i syfte att kartlägga och utvärdera utbildningen. Den omfattade frågor om planeringen av undervisningen, examinationens utfomming, omfattning av utländsk kurslitteratur och gästföreläsare, lärarnas akademiska kvalifikationer och pedagogiska erfarenhet osv. Institutionema ñck också redovisa iakttagna brister och förslag till förbättringar.

I vissa fall framkom rätt bister kritik, som ex. från genetildnstitutionen som skrev att utbildningen borde vara mer högskolemässig. Nu är det för mycket papegojkunskaper, korvstoppning och skedmatning. Studenterna har alltför begränsade möjligheter att bedriva självstudier. De har sällan tid att utan lärarnas pekpinnar läsa en bok och får därför ingen träning i att själva

139 Huvudbetänkandet kapitel 7

sovra i ett omfattande litteraturstoff. Det, om något, borde få chans att

man en lära sig på ett universitet. Mer nöjd är man på kemiinstitutionen, där de flesta Del 1 studenter var ambitiösa och positiva. Grundkursema i kemi och matematik

dock alltför korta. Även på husdjurssidan föreföll det bättre ställt, anses vara men stadsungdomens brist på förtrogenhet med lantbrukets husdjur utpekas som ett tilltagande problem. Mer internationellt utbyte på studerandesidan önskas från några håll.

De nyexaminerade agronomemas bedömning av utbildningen har redovisats i en summering 1988 av de s.k. agronombreven, en individuell utvärdering av utbildningen som lämnas i samband med examen. Uppgifterna i agronombreven från 1986 och 1988 har sammanställts och ger en i huvudsak positiv bild av utbildningen vad gäller allmän karaktär, avvägning bredd

specialisering och grundläggande tillämpade ämnen. Mer kritisk är man till

samordningen mellan ämnen i utbildningen, omkring två tredjedelar såg brister här. Förhållandevis många menade också att den vetenskapliga kvaliteten på utbildningen borde vara högre och kontakten med forskningen bättre. Mer problemlösning var ett vanligt förekommande önskemål, liksom träning i

mer muntlig och skriftlig framställning och mer av internationell orientering och internationella kontakter.

Hortonomlinjen Även för hortonomlinjen har en institutionsenkät genomförts till berörda institutioner för att kartlägga och bedöma utbildningens uppläggning och

genomforande. Av enkäten framgår bl.a. att professorer och andra forskare medverkar aktivt i utbildningen, medan insatserna från statsagronomer och statshortonomer är mycket begränsade. Exarninationsformema varierar mycket mellan kurser och institutioner. Det internationella utbytet för hortonomstuderande är föga omfattande. Kontaktema utgörs i huvudsak de utländska

av studerande som finns vid SLU.

Vidare har en sammanställning de s.k. hortonombreven uppgifter

av som lämnas i samband med examen gjorts för åren 1987 och 1988. De nyexaminerade hortonomerna ansåg i allmänhet att avvägningen mellan bredd och specialisering i utbildningen var tillfredsställande. En stor majoritet ansåg samordningen mellan ämnen och kurser vara bristfällig, särskilt vad gäller Ultuna och Alnarp. Flertalet var nöjda med utbildningens forskningsanknytning, men närmare en tredjedel önskade högre vetenskaplig nivå på utbildningen och bättre kontakt med forskning.

Nära två tredjedelar tyckte att kontakten med arbetsmarknad och arbetsgivare var otillräcklig. Många saknade också internationell orientering och internationella kontakter i utbildningen. Studieklimatet under utbildningen var många mindre nöjda med

140 Huvudbetänkandet kapitel 7

Landskapsarkitektlinjen

Del] Institutionen för landskapsplanering, som svarar för 75 % av undervisningen på landskapsarldtektlinjen, utvärderades initiativ av SLU 1985 av en grupp bestående av två utländska och tre svenska experter. Utvärderingen omfattade såväl utbildning som forskning. Beträffande utbildningen fann expertgruppen att de studerande får en grundlig utbildning under en väl tilltagen tid, längre än vad som erbjuds i många andra länder. Samtidigt föreföll det enligt experterna standarden på projektarbetet inte var högre än andra håll med

som om kortare utbildningstid. Relationen mellan lektionstid och projektarbete borde sesöver i syfte att höja standarden på projektarbetena, ansåg expertgruppen. Lokaler, utrustning och bibliotek ansågs vara utmärkta. Bättre samordning och sammanhållen ledning mellan Uppsala- och Alnarpsdelen av studi-

mer erna efterlystes.

I själwärderingen beträffande landskapsarkitektlinjen redovisas, på sam-

sätt för resp. hortonomlinjema, en institutionsenkät angåma sotn agronomende utbildningen. Av denna framgår bl.a. att projektarbete ges en framträdande plats i utbildningen.

En summering de sk landskapsarkitektbreven visar att mest angelägna

av förändringar är att samla utbildningen till en on for bl.a. bättre kontinuitet i utbildningen och kontakt mellan olika årskurser studerande, vidare en introduktionskurs utbildningen och yrkesverksamheten, mer övning i muntlig

om och skriftlig framställning och bättre koppling av olika kurser till målen för landskapsarkitektutbildningen. Även forskningskontakt, samordning av

mer ämnen i utbildningen samt internationella kontakter ansesönskvärt.

7.2.4 Aktuella reformförslag inom L-fakulteten

SLUs styrelse beslöt 1989 att företa en översyn av agronom-, hortonom- och landskapsarkitektutbildningama. Som ett gemensamt underlag utarbetade professor Sten Ebbbersten en omvärldsanalys, Lantbruksvetenskap en om-

världsanalys inför 2000-talet med särskild hänsyn till agronom-, hortonomoch landskapsarkitektutbildningama SLUFörvaltning 16, Uppsala 1990.

Ebbersten har också med stöd av en referensgrupp inom SLU utrett de nämnda utbildningarna. Utredningens betänkande framlades hösten 1990, Utredningen angående agronom-, hortonom och landskapsarkitektutbildningarna SLUFörvaltning 17, Uppsala 1990 och har remissbehandlats. Parallellt med denna översyn har universitetsdirektör Görel Oscarsson utrett landskapsarkitektutbildningens lokalisering, Utredningen angående landskapsarkitektutbildningens lokalisering SLUFörvaltning 18, Uppsala 1990.

Förslagen i Ebberstens utredning innebär i korthet att de nuvarande examina behålls att uppläggningen av utbildningen förändras i riktning mot

men ökad frihet i ärnnesval mellan linjer och inriktningar. Samtidigt förordas en uppstramning av kursutbudet. Antalet kurser forslas minska och kurser om-

141 Huvudbetänkandet kapitel 7

fattande mindre än 10 poäng bör förekomma endast undantagsvis. Minst 10 poäng föreslås ha internationell anknytning t språk, kurser från utländ- Del 1 .ex. ska universitet eller utlandspraktik. Stipendier för utlandsstudier föreslås. En för de tre linjerna gemensam baskurs 10 poäng föreslås, för om som agronom- och landskapsarkitektlinjema skulle i Uppsala och för hortoges nomlinjen i Alnarp. Därefter skulle agronom- resp. hononomlinjen ha en speciell baskurs om 10 poäng, ersätter de nuvarande propedeutiska kursersom nas teoridel. Praktiken föreslås för agronom- och hortonornlinjema läggas senare i utbildningen. Utöver nuvarande examina föreslås lantbruksvetenskaplig kandidatatt en examen införs. Den skulle omfatta 140 poäng i kurser och innebära fördjupning om 40 poäng i ett eller två ämnen specialpraktik samt om tre månader. Vidare föreslås att möjlighet införs avlägga filosofie kandidatexamen att om 120 poäng vid fakulteten. Utredningen om landskapsarkitektutbildningens lokalisering har baksom grund ett förslag att öka antalet nybörjarplatser inom denna utbildning från 30 till 50 samt att utbildningen är delad mellan Alnarp och Uppsala. I utredningen föreslås att utbildningen alltjämt ska delad vara men med möjlighet för 20 studerande att förlägga hela sin utbildning till Alnarp och för 5-10 studerande att genomföra hela utbildningen i Uppsala. Förslaget innebär investeringsen kostnad på 75 Mkr. Dessa utredningar och den belysning av dem som givits vid rernissbehandlingen utgör nu ett av underlagen för det konkreta reformarbete påbörsom jades i olika arbetsgrupper inom L-fakulteten våren 1991 med sikte på att ha en ny uppläggning av och hortonornlinjema klar till hösten 1992 agronom- då den nuvarande propedeutiska kursen för dessa utbildningar försvinner. Ett annat viktigt underlag är givetvis det holländska utvärderingsteamets bedömningar och rekommendationer.

7.2.5 Studerandesynpunkter

Utredningen har haft ett överläggningar med företrädare för de studepar rande. Inför ett möte den 8 maj 1991 framfördes skriftliga synpunkter såväl av lantbrukshögskolans studentkår hortonomstuderande som av en grupp Ultuna. Studentkåren understryker att en god grundutbildning måste målinvara riktad och ständigt utsatt för utvärdering. Utbildningsmålen kräver ständig en förnyelse. Utbildningen bör vara av sådan karaktär att såväl studerande med sikte på forskarutbildning studerande vill verksamma som som vara som mer generella rådgivare ska ha möjlighet att få en lämplig utbildning. Mer omfattande kurser, ca 10 poäng, bör eftersträvas, liksom förbättrad en studievägledning. Baskursen bör i högre grad syfta till de studerande att ge förståelse för högre studier samt introduktion till och analys de aneella näav ringama i dagens Sverige. Undervisningens och examinationsformemas be-

142 Huvudbetänkandet kapitel 7

tydelse for utbildningens kvalitet understryks, liksom behovet internaav mer tionalisering och internationella kontakter. Mer forskningsanknytning önskas Del] i utbildningen, och lärarrollen bör uppvärderas. SLUs regionala karaktär bör utnyttjas bättre. Möjligheterna att läsa kurser på olika orter bör förbättras, bl.a. genom ökad tillgång till studeranderum i Alnarp och Umeå. Gruppen hortonomstuderande argumenterar för en samlad utbildning i Alnarp, dock att livsmedels- och bioteknikim-iktningama bör finnas kvar i Ultuna. Närmare samarbete med Lunds universitet önskas.

7.2.6 Utvärderingsteamets bedömning Det utvärderingsteam från lantbruksuniversitetet i Wageningen som granskat L-fakultetens utbildningar konstaterar inledningsvis att utbildningsuppgiften tas på stort allvar och att kurserna i regel är väl strukturerade och genomförda. Förhållandet mellan lärare och studerande förefaller vara mycket gott. Utbildningen avnämarna vara bra och har enligt teamet haft stor beanses av tydelse för att den nuvarande jordbrukspolitiken varit framgångsrik. Samtidigt understryker teamet att utbildningarna likaväl som forskningsverksamheten vid L-fakulteten måste granskas med hänsyn till de förändringden jordbruks- och livsmedelspolitiken innebär. Det gäller en förskjutar nya ning från primärproduktion till processer och konsumtion och ökad betydelse för rniljökvalitet och bevarande av naturresurser, bioteknik, livsmedelssäkerhet och alternativa produktionsmetoder. När det gäller dessa krav finner utvärderingsteamet flera allvarliga brister i L-fakultetens utbildningar.

Uppläggning av utbildningarna, mål, kvalitet När det gäller uppläggning utbildningen, mål, kvalitet, kunskapskontroll av har teamet vissa mer övergripande och generellt tillämpliga kritiska osv. synpunkter. I utbildningsmålen yrkesförberedelse och praktiska färdigheter stort ges utrymme, medan anknytningen till forskning ges en mindre framträdande roll. Den tillämpade forskningen dominerar inom L-fakulteten, och detta präglar enligt teamet den kontakt de studerande får med forskning. Teamet att nivån på utbildningen är en bra praktisk yrkesutbildning än anser snarare akademisk utbildning more of good vocationalprofessional than of a en a truly academic nature. Det propedeutiska året bör avskaffas och praktiken läggas senare i studiteamet. Förslaget i SLUs utredning om L-fakultetens utbildningar ema, anser ses som ett steg i rätt riktning. Vidare kritiseras utfomrningen av de valfria studierna, det är för många små kurser och för litet studievägledning. Samordningen mellan olika institutioner och avdelningar anses otillräcklig, och den geografiska splittringen

143 Huvudbetänkandet kapitel 7

innebär problem. Bättre vore enligt teamet att låta de studerande välja mellan färre och längre kurser med klarare anknytning till olika verksamhetsfålt. Dell Teamet anser att det såväl i kursemas uppläggning som i kunskapskontrollen är en stark inriktning på faktakunskaper. Man de studerande noterar att länge kritiserat detta och att det skett och sker påtaglig förändring en mot mer problemanalys och syntes. Man lägger också ökad vikt vid förståelse och integration av kurser. En annan punkt i de studerandes kritik, bristande anknytning till grundläggande forskning, är dock fortfarande aktuell i fråga flera institutioner, om anser teamet. Enligt teamet finns det brister i utbildningarna vad gäller grundläggande fysik, samhällsvetenskap, uppläggning och analys av experiment, samt biometri. Kvaliteten på examensarbetena varierar, anser teamet. De bästa är av god internationell standard, men på det hela taget är nivån på examina, liksom vad gäller utbildningen som helhet, god yrkesutbildning akademisksnarare än vetenskaplig utbildning. Frånvaron av graderade betyg leder enligt till avsaknad teamet av konkurrens och till svagt kvalitetsmedvetande. Inte minst med hänsyn till Sveriges deltagande i Europasamarbetet och möjligheter för svenska studerande att få europeiska stipendier förordar teamet inför graderade betyg. att man En huvudorsak till de iakttagna bristerna ser utvärderingsteamet i avsaknaden av en stark fakultetsnivå mellan universitetets centrala ledning och de starka alltför självständiga -institutionerna En effektiv ledning och - samordning från fakultetsnivån bedöms nödvändig för att kunna planera och hålla samman utbildningarna och åstadkomma behövliga förändringar. Även SLUs styrelse föreslås få ändrad sammansättning med större utrymme för lärar- och studeranderepresentanter.

Linjespecifika synpunkter

Beträffande agronornlinjen anser teamet att samarbetet med V-fakulteten på husdjurssidan innebär såväl vissa överlappningar bristfälligt tillgodosom sedda områden och bör ses över. Husdjursinriktningen ha alltför anses en stark tillämpningsinriktning bedöms i övrigt bra. men vara Agronornlinjen anses behöva starkare inslag grundläggande av vetenskap, statistik, experimentell metodik och samhällsvetenskap. Examensarbetena inom agronornlinjen är enligt teamets bedömning genomgående av god internationell standard inom husdjursinriktningen. För agronomlinjen som helhet varierar standarden, och den bättre delen har internationellt godtagbar nivå. Den minskade tillströmningen av sökande till agronornlinjen anser teamet bör mötas med bättre information om de förändringar skett den tradisom av tionella agronornlinjen och de nya inriktningar som frnns.

144 Huvudbetärtlcandet kapitel 7

Hortonomlinjen har vad gäller Ultunadelen god nivå,

anser teamet, men borde innehållsmässigt få större utrymme i de med agronornlinjen Dell

gemensamma kurserna. Utbildningen i Alnarp ansesvara för praktiskt inriktad och innehålla för litet teori.

Nivån på examensarbetena varierar från hygglig till otillfredsställande, anser teamet som också menar att den tid som avsätts för detta arbete är otillräcklig. Linjenämnden bör ägna mer uppmäksarnhet examensarbetet, tycker teamet.

I Iandskapsarkitektutbildningen efterlyser teamet mer tvärvetenskap i kurser och projektarbete och även mer av teoretisk grundval för studierna och metodisk träning. Andra brister gäller inslag av samhällsvetenskap, regional markvetenskap och bredare ekologisk orientering.

Med ökande behov i Sverige av expertis på landskapsplanering är det enligt teamet angeläget att ge utbildningen av landskapsarkitekter en starkare vetenskaplig grund.

Sammanfattning av teamets bedömningar och förslag Sammanfattningsvis anser teamet att de flesta institutioner visserligen tar allvarligt på undervisningsuppgiften men att nivån snarare är god yrkesutbildning än akademisk utbildning i egentlig mening. Teamet förordar en förstärkning av den vetenskapliga grunden för de tre utbildningarna och också en differentiering mellan mer yrkesinriktad och mer akademisk utbildning, t.ex. genom att tillhandahålla olika utbildningslinjer eller alternativa studiegångar. En långsiktig planering av utbildningen efterlyses med medverkan av fakulteten och berörda institutioner.

SLUs översyn av agronom-, hononom- och landskapsarkitektutbildningama anses utgöra en god grund för reformering av utbildningarna men bör kompletteras med andra åtgärder, främst en förstärkning av fakultetsnivån och av den grundläggande forskningen inom fakulteten. Även universitetets styrelse bör ändras. Allmänt bör enligt teamet olika organ innehålla flera läraroch studeranderepresentanter. Institutionemas autonomi bör begränsas och samverkan inom L-fakulteten och med andra fakulteter inom SLU uppmuntras. Vidare bör fakulteten ta itu med de problem som sammanhänger med den geografiska uppdelningen på två orter.

7.2.7 Utredningens bedömning och förslag Vad gäller kostnad per årsstudieplats ligger L-fakultetens utbildningar under andra naturvetenskapliga högskoleutbildningar och civilingenjörslinjema. Särskilt hortonomlinjen ligger lågt, med 31 000 kr per årsstudieplats, vilket är drygt hälften av vad naturvetenskapliga linjer kostar inom universitet och högskolor under utbildningsdepartementet.

145 Huvudbetänkandet kapitel 7

Exarninationsfrekvensen för agronomlinjen och landskapsarkitektlinjen, 80 %, ligger betydligt över motsvarande tal for naturvetarlinjer, arkitektlinjen Del 1 och civilingenjörslinjema. Hortonornlinjens examinationsfrekvens, 60 %,

ca ligger över de naturvetenskapliga utbildningslinjemas under civilingen-

men jörslinjemas.

Efterfrågan på utbildningen från de studerande har uppvisat stora variationer under 1980-talet for landskapsarkitektlinjen men ligger nu högt. För agronomlinjen och hortonomlinjen har en betydande nedgång skett under 1980-talet, och platserna på agronomlinjen har inte kunnat fyllas helt.

Som framgår av avsnitt 7.2.1 har en kraftig nedgång i antalet sökande till agronomlinjen skett även på andra håll, och inte

minst i USA utlöst en omfattande omorientering och omstrukturering såväl utbildning forsk-

av som ning. Med bl.a. breddning av utbildningen och mer miljö- och naturresursorientering, produktkvalitet och hälsofrågor och, inte minst, en bättre vetenskaplig grund för utbildningen, har man flera håll vänt trenden och fått ökad tillströmning av studerande.

Enligt utredningens mening bör man i Sverige söka liknande lösningar, och såväl det översynsarbete som initierats inom SLU som det holländska utvärderingsteamets analys och rekommendationer går i samma riktning.

Utbildningarnas inriktning, kvalitet och uppläggning Wageningen-tearnets bedömning att agronom-, hortonom- och landskapsarkitektutbildningarna har karaktären yrkesutbildningar, och teamets rekom-

av mendation att förstärka utbildningarnas vetenskapliga grund, går allmänt i samma riktning som de förändringar av agronomutbildningen gjorts och

som genomförs på olika håll i USA.

Mot anmärkningama vad gäller L-fakultetens utbildningar står givetvis att avnämarna i stort sett är mycket nöjda med dem sorti examinerats från Lfakulteten. De studerande har mer kritiska synpunkter och får flera punkter stöd av Wageningen-teamet. Det gäller for den svenska utbildningen att i en nära framtid betraktas som högvärdig t.ex. inom EG. Allt tyder på att det fordras en ökad tonvikt på de grundläggande ämnena och på grundvetenskapliga aspekter inom de tillämpade ämnena, samt på problemlösning och helhetssyn. Internationellt är detta tydlig trend.

en

Samtidigt finns det anledning att fundera något Wageningen-teamets rekommendation att göra formell uppdelning mellan yrkesinriktade och

en akademiska utbildningslinjer eller studievägar inom L-fakultetens område.

I Nederländerna har man två separata system for eftergymnasial utbildning inom lantbruksområdet likaväl inom andra områden, fackhögskolor och

som universitet. Fackhögskoloma ger en kvalificerad yrkesinriktad utbildning, medan universiteten svarar för den mer vetenskapliga utbildningen. De kortare lantbruksvetenskapliga utbildningarna i Sverige motsvarar inte för närvarande fackhögskoleutbildning i Nederländerna, är avsevärt längre. De

som

146 Huvudbetänkandet kapitel 7

kortare utbildningarna, lantmästarlinjen och trädgårdsteknikerlinjen, ingår det inte i utredningens uppdrag behandla, de över i ordning. Dell

att men ses annan När SLU tolkar Wageningen-teamets rekommendationer i denna del bör man därför ta med även de kortare utbildningarna i sammanhanget och setill det samlade utbildningsutbud det finns behov av i Sverige.

Inom de längre utbildningarna kan det givetvis inom den valfria delen vara lämpligt att erbjuda mer forskningsförberedande kurser.

När det gäller kandidatexamina inom L-fakulteten går inte utvärderingsteamet direkt in på den frågan. Enligt utredningens bedömning kan det finnas skäl att utforma en kandidatexamen som etapp i L-fakultetens längre utbildningar, bedömer att det t.ex. underlättar studier utomlands under se-

om man

delen av utbildningen. Frågan om fristående kandidatexamina bör emelnare lertid prövas först sedan den utredning slutförts om ny examensordning för

pågår inom utbildningsdepartementet. Enligt utredningens högskolan som bedömning kan det väl motiverat att införa friare kombinationer av kur-

vara ser från t.ex. lantbmksvetenskaplig fakultet och naturvetenskapliga resp. samhällsvetenskapliga kurser från de allmänna universiteten. Bedömningen härav bör dock ske utifrån bredare perspektiv än enbart L-fakulteten.

Såväl SLUs översynsutredning som Wageningen-tearnet förordar att det propedeutiska året avskaffas och praktiken senareläggs, att antalet små kurser reduceras och att valfriheten ges innebörden att de studerande får välja mellan färre och längre kurser. Utredningen tillstyrker dessa förslag och vill understryka Wageningen-teamets synpunkter dels på samordning mellan institutioner och avdelningar, dels på ett större utbud av samhällsvetenskap inom Lfakulteten.

Enligt utredningens mening är det väl motiverat att utbildning och examina anpassas till motsvarande fakulteter vid universitet utomlands. Det innebär bl.a. avståndstagande från alltför stor valfrihet i studierna under de två första studieåren, något som definitivt inte är någon internationell trend. Vidare innebär det att examensarbetet bör ges ökat utrymme och ökad uppmärksamhet.

När det gäller Wageningen-teamets linjespecifka kommentarer och förslag

utredningen att de bör beaktas i det pågående översynsarbetet inom anser SLU. Noteras bör dock beträffande hortonomutbildningen att ett par nya professurer med ändrad inriktning tillträtts sedan utvärderingen skedde, vilket kan väntas bidra till högre vetenskaplig nivå.

Vad gäller den geografiska splittringen instämmer utredningen med utvärderingsteamet i att sammanhållen planering av resp. utbildning bör efter-

mer strävas och bättre samverkan mellan berörda institutioner. Enligt utredningens mening bör dock inte hortonomlinjen i sin helhet förläggas till Alnarp, som önskas av vissa SLU-anställda i Alnarp och en grupp hortonomstuderande. Det skulle kräva dubblering av grundläggande ämnen, främst kemi, fysiologi och genetik, i en omfattning som enligt utredningens bedömning vore resursslöseri.

När det gäller Wageningen-teamets synpunkter och förslag beträffande SLUs inre organisation återkommer utredningen till dessa frågori kapitel 14.

147 Huvudbetänkandet kapitel 7

Skogsvetenskapliga

Del I 7.3.1 Jågmästarutbildningen, uppläggning, genomströmning, kostnad

Inom S-falculteten anordnas grundläggande utbildning på tre linjer, jägmästarlinjen, skogsmästarlinjen och skogsteknikerlinjen. Jägmästarlinjen omfattar 4,5 år och de övriga 1-2 år. Utredningen behandlar enbart jägmästarutbildningen, medan de övriga sesöver i annan ordning. Antalet nybörjarplatser på jägmästarlinjen är 60 per år och har varit oförändrat sedan 1980 då en ökning med 20 platser skedde. Antalet sökande är stort med ca 300 första- eller andrahandssökande under hela 1980-talet. Utredningen behandlar dimensioneringen av jägmästarutbildningen i kapitel Uppläggningen av utbildningen beskrivs utförligt i linjenämndens självvärdering i utredningens Specialrappon Evaluation Report. Sammanfattningsvis kan sägasatt jägmästarutbildningen består praktiktermin, av en en gemensam grundkurs på drygt två år och därefter olika alternativa inriktningar med avslutande examensarbete. Grundkursens första år är förlagt till Garpenberg och dess andra år till Umeå. Av de inriktningar som kan väljas är förvaltning, ekonomi resp. naturresurser helt förlagda till Umeå, och marknad resp. skogsbiologi är delade mellan Umeå och Uppsala med ett år på varje ort. Genomströmningen på jägrnästarlinjen redovisas också i Specialrapport Examinationsfrekvensen har legat nästan konstant på 80 % under 1980-talet, vilket är klart över jämförbara utbildningar vid universiteten och de tekniska högskolorna. Enligt UHÄs verksamhetsberättelse för högskolan, Året som gick, 198990 UHÄ-rapport 1991:11 examensfrekvensen under 1980var talets tre sista åri genomsnitt 68 % för civilingenjörslinjema och 46 % för matematisk-naturvetenskapliga linjer inom utbildningsdepartementets ansvarsområde. Kostnaden per årsstudieplats vid jägmästarlinjen 198889 44 000 kr. var Som jämförelse kan nämnas att motsvarande kostnad samma år för civilingenjörslinjema 49 800 kr och för matematisk-naturvetenskap]iga utbildvar ningslinjer 54 800 kr enligt UHÄs verksamhetsberättelse för högskolan 198990.

7.3.2 Gjorda utvärderingar inom skogsvetenskapliga fakulteten

Linjenämnden gjorde 1989 en utvärdering av jägmästarlinjen i form av dels en enkät till dem som examinerats några år tidigare, dels enkät till en annan avnämare på arbetsmarknaden. Dessa undersökningar redovisas i Specialrapport Enkäten till examinerade jägmästare avsåg i vilken mån målen för utbildningen nåtts. Resultatet var att måluppfyllelsen överlag god. Svaga punkvar ter i utbildningen föietöll dock vara internationell orientering och förståelse av

148 Huvudbetänkandet kapitel 7

förmåga handskas med samhälls- och sociala fråinternationella problem, att lösa tekniska problem. Relativt många ansåg också att det fun- Del 1 gor, samt att nits brister i utbildningen när det gäller att tillämpa de baskunskaper man inhämtat. De examinerade fick också lämna förslag om hur utbildningen kan förbättras. Därvid föreslogs bl.a. att förkorta tiden för grundkursen och öka den för fördjupningskursema, att öka praktikens omfattning, att öka integrationen mellan kurser och ärrmen, ge mer träning i uppsatsförfattande, införa nya examinationsformer, öka utrymmet för självstudier samt öka kontakterna med skogsindustrin. Avnämarenkäten också genomgående positiv bild av jägmästarutger en bildningen. Särskilt värderas utbildningens bredd, dess karaktär av generalistutbildning. Många vidare att den teoretiska nivån på utbildningen anser förbättrats efter 1980 då omläggning utbildningen skedde men att den av praktiska färdigheten minskat. Bland avnämamas önskemål om förändringar märks ökad tid för praktik och för personaladministration, bättre skrivförmåga, ökat utrymme för ekonomi och kontakt med skogsindustrin samt förbättrad pedagogik.

7.3.3 Aktuella reformförslag inom fakulteten

Linjenämnden har använt resultaten av de båda enkätema i sitt arbete med förjägmästarutbildningen. Syftet med detta arbete är dock vidare än att nyelse av fastställa hur den nuvarande utbildningen bedöms av förutvarande elever och nuvarande avnämare. Linjenämnden har ett frarntidsperspektiv: man vill unutbildningen förbereder för de problem jägmästarna möter i bördersöka om jan 2000-talet. Efter förstudie, Jägmästare år 2000, har en rapport framav en lagts 1990 med förslag förändringar. En viktig utgångspunkt ärjämförelom med jägmästarutbildning och examenssystem utomlands och ökat interser nationellt studerandeutbyte. Förslagen innebär i korthet att jägmästarlinjen förlängs till fem år, att en skogsvetenskaplig kandidatexamen införs etapp efter tre års studier 120 som poäng, och fristående skoglig kandidatexamen om 120 poäng införs. att en Kandidatexamen Bachelor of Science in Forestry som etapp i jägmästarutbildningen Master of Science in Forestry anses underlätta studier utomlands under senare delen av jägmästarutbildningen. Rapporten innefattar också olika alternativ när det gäller baskursens utforrrming och förläggning, bl.a. omfattningen av undervisning i Garpenberg. Huvuddelen utbildningen för kandidatexamen som etapp i jägmästarutbildav förlagd till Umeå, medan den fristående kandidatexamen ningen skulle vara skulle vara förlagd till Uppsala. Av de remissyttranden avgivits över rapporten framgår bl.a. att avsom närnama över lag är positivt inställda utom vad gäller en fristående skoglig kandidatexamen avstyrks med motiveringen att den inte svarar mot några som

149 Huvudbetänkandet kapitel 7

funktioner arbetsmarknaden. Dess huvudmål är att utgöra grund för forskar-utbildning. Del 1

7.3.4 Utvârderingsteamets bedömning

Utvärderingsteamet från Helsingfors universitet och Skogsforskningsinstitutet i Finland drar redan i början sin uppmärksamheten till den av rapport bristande balansen när det gäller de i jägmästaruttre ortemas engagemang bildningen. Huvuddelen av utbildningen i Umeå har dryg tredjeges som en del av S-fakultetens och personal. Undervisningsinsatsen resurser varierar mycket mellan institutionerna, några hari mesta laget medan andra, främst i Uppsala som har hälften S-fakultetens är underutnyttjade. av resurser, Det innebär ineffektivitet, teamet. anser När det gäller lärareforskare vid de tre enheterna konstaterar teamet att 47 % av dem i Umeå har jägmästarutbildning i botten, mellan 80 och 90 % i Garpenberg men endast 22 % i Uppsala. Teamets bedömning är att jägmästarutbildningen i utsträckning når stor utbildningsrnålen och uppskattas avnämama, framför av allt genom sin bredd. Teamet har tagit del av de jägmästarenkäter sammanfattats i föresom gående avsnitt och kommenterar de brister som däri redovisades beträffande praktisk erfarenhet. Enligt teamets diskussioner med berörda på området beräknas en inskolningstid på omkring år för ett nyexaminerade jägmästare, vilket teamet anser vara normalt. Däremot serHelsingfors-teamet tydliga brister i jägmästarutbildningen vad gäller skogsforskningens naturvetenskapliga områden. Grundutbildningen ger inte den teoretiska bas som fordras för forskarutbildning.

Utbildningens uppläggning

När det gäller utbildningens uppläggning och genomförande ifrågasätter teamet om det första studieåret i Garpenberg har lämplig utformning. Man är en tveksam till att inslag som gäller skoglig sekundärproduktion träteknik och skogsteknik ska ha så stor tyngd i början studierna. - av Ett alternativ är att starta med de grundläggande ämnena och därefter in på primärproduktionen. Garpenbergs betydelse för fältövningar och för social träning och sammanhållning bland jägmästarstuderande vitsordas av teamet, dock konsom staterar att undervisningen inomhus kan lokaliseras till Umeå eller Uppsala. När det gäller de olika inriktningarna efter baskursen förordar teamet att de i större utsträckning koncentreras till antingen Umeå eller Uppsala, t.ex. såatt skogsbiologi resp. marknadsinriktning i huvudsak förläggs till Uppsala och de övriga till Umeå. Enligt teamets bedömning skulle det för undervisningens vidkommande vara en fördel att samla huvuddelen de traditionella skogsvetenskapliga av

150 Huvudbetärtkandet kapitel 7

eller Uppsala, då samverkan därigenom underlättas institutionerna till Umeå och integration kan åstadkommas i utbildningen. Nuvarande geografiska Del 1 splittring har direkt skadlig effekt på utbildningen, anser teamet. Flyttningen mellan Umeå och Uppsala inom studieinriktningama är störande för ett par av de studerande och påverkar negativt rekryteringen till det skogsbiologiska alternativet. Kursuppläggningen är förtjänstfull, anser teamet, och lokaler och utrustning är utmärkta vid alla de tre enheter som medverkar utbildningen. När det gäller den pedagogiska utformningen noterar teamet att det förekommer kritik från de studerande. Teamets förslag är dels att systematiskt välja bra lärare från den stora rekryteringsbas SLU förfogar över, dels att ut dem pedagogisk utbildning och värdera utbildningsinsatser mer. Läroge medelsproduktion bör uppmuntras. Teamet föreslår träning i uppsatsskrivande och vill ge examensarbetet mer större tyngd i utbildningen. Vidare noterar teamet vissa studeranderepresenbedömning att studietakten kan ökas och kraven skärpas inom utbildtanters ningen. Teamet föreslår att graderade betyg införs, framför allt inom fördjupningsdelen av utbildningen.

Jägmästarutbildningen som grund för forskarutbildning

En viktig punkt i Helsingfors-tearnets kritik ärjägmästarutbildningens svaghet grund för forskarutbildning. Över 40 % de forskarstuderande som av inom S-fakulteten har utbildningsbakgrund än jägmästarexamen, och annan de är ojämnt spridda över institutionerna. Resultatet har blivit att vissa institutioner praktiskt taget saknar doktorander med jägmästarutbildning. Orsakerna teamet i lokaliseringen av fördjupningar, där t.ex. den ser skogsbiologiska inriktningen väljs få på grund delningen mellan Umeå av av och Uppsala, och vidare i att jägmästare har en bra arbetsmarknad. Sist men inte minst ärjägmästarutbildningen för närvarande yrkesinriktad och praktikde studerande a relatively shallow background for scienorienterad och ger tifrc work. En jägmästare vill påbörja forskarutbildning måste först som förbättra sina kunskaper inom grundläggande områden. Biologer, ekonomer och civilingenjörer har här ett klan försteg, menar teamet. Den rekryteringen av jägmästare till forskarutbildning och det stora svaga antalet doktorander med annan utbildningsbakgrund är förhållanden som måste betecknas alarmerande, teamet. De som har annan utbildsom anser ningsbakgrund än jägmästarexamen saknar det skogliga perspektivet, och institutioner bedriver forskning och forskarutbildning utan detta perspeksom tiv riskerar att förlora kontakten med de skogliga problemen.

151 Huvudbetänkandet kapitel 7

Sammaryfattning av teamets bedömningar och förslag

Del 1 Sammanfattningsvis anser Helsingfors-teamet jägmästanrtbildningen att ger goda generalister väl det praktiska skogsbrukets som svarar mot behov. Men utbildningen är snarare en bra yrkesutbildning än en vetenskaplig utbildning i akademisk mening. Den brister när det gäller forskningsförberedande moment, framför allt inom det naturvetenskapliga området. Större hänsyn bör tas till studerande siktar forskarutbildning. som Större valfrihet bör erbjudas, liksom möjlighet att ta med kurser från andra universitet. Teamet tillstyrker fristående skoglig kandidatexamen en i Uppsala. Undervisning i traditionella skogliga ämnen bör i huvudsak i Umeå, ges och utbildningar avseende marknad och modern biologi bör föras till över Uppsala. Garpenberg bör finnas kvar i funktionen som falltövningsstation. Samverkan med Uppsala resp. Umeå universitet bör utvecklas i syfte att bl.a. bredda kursutbudet. En starkare internationalisering utbildningen förordas, och studier av utomlands bör uppmuntras. De möjligheter NORDPLUS och ERASMUS ger bör utnyttjas.

7.3.5 Utredningens bedömning och förslag

Vad gäller efterfrågan från studerande och arbetsmarknad, kostnad per årsstudieplats och exarninationsfrekvens ligger jägmästarlinjen väl till jämfört med andra naturvetenskapliga universitetsutbildningar och civilingenjörslinjerna Även när det gäller innehåll i och uppläggning av utbildningen är jägmästarlinjen framgångsrik, den svarar hög grad mot avnämarnas behov och de studerandes intresseinriktrting. Under den senaste tiden, i nuläget, och förmodligen några år framåt, är alltså jägmästarutbildningen utmärkt utbildning, en som det knappast finns anledning att ändra på. Linjenämnden inom S-fakulteten, gjort enkätema till examinerade som jägmästare och avnämare av utbildningen, och Helsingfors-teamet utvärsom derat utbildningen har emellertid anlagt ett framtidsperspektiv och sett på vad som krävs om jägmästarutbildningen ska framtida behov. motsvara Linjenämnden har sett på utbildningens mål och längd, utbildningsñlosoñ, praktik, internationalisering, lokalisering, resurser osv., och Helsingfors-teamet har sett på utbildningens karaktär och funktion, lokalisering, Sfakultetens resurser, och på hur samspelet mellan utbildning, forskarutbildning och forskning sikt formar S-fakultetens framtid. I flera väsentliga avseenden överensstämmer linjenämndens och Helsingfors-teamets analyser. Båda försöker hitta lösningar på den geografiska splittringen genom modifikationer i nuvarande placering av enheter och resurser och utan att välja någon radikal lösning mer som att samla hela S-

152 Huvudbetänkandet kapitel 7

fakulteten i Uppsala eller Umeå. Båda den rekryteringen jäg-

ser svaga av mästare till forskarutbildning grundproblem, liksom undemtnyttjandet Del 1

som ett i utbildningen av den halva av S-fakultetens samlade resurser som finns i Uppsala.

Att det behövs en bättre grund för forskarutbildningen inom S-fakulteten är av allt att döma linjenämnden och Helsingfors-teamet överens om. Utredningen vill särskilt understryka värdet av den koppling Helsingfors-tearnet gjort mellan utbildning, forskarutbildning och forskning, som tydligt visar att S-falculteten står inför ett val när det gäller framtida inriktning och profil. Om man fortsatt satsar på en yrkesinriktad, praktiskt orienterad utbildning blir effekten på forskningssidan en uppdelning så att de traditionella skogsvetenskapliga ämnena kanske utvecklas som tidigare medan de biologiskt inriktade ämnena som genetik, ekologi, fysiologi och mikrobiologi överlåts åt naturvetare och på viss sikt kanske snarare borde höra hemma inom matematisknaturvetenskaplig fakultet. Frånvaron av forskarstuderande med skoglig utbildningsbakgrund kan leda till att det skogliga perspektivet försvinner, vilket skulle detsamma att ta bort grunden för att ha verksamheten vid S-

vara som fakulteten.

behålla bredden på S-fakulteten, där det traditionellt produktions-

Vill man inriktade innehållet kompletterats med förstärkta insatser rörande biologiska produktionsprocesser och miljörelaterad forskning, måste den grundläggande utbildningen ge en bättre vetenskaplig grund för forskarutbildning och rekryteringen av doktorander med skoglig bakgrund förbättras.

Helsingfors-teamets ståndpunkt är klar, vill behålla denbredd

man som nåtts i S-fakultetens verksamhet och förordar en förstärkning av de forskningsforberedande momenten i jägmästarutbildningen. Teamet tillstyrker ocksådet förslag om en skoglig kandidatexamen som utarbetats av linjenärrmden.

Såväl linjenärnndens förslag som Helsingfors-teamets rekommendationer innebär helhetslösningar, bygger på att Umeå får huvudansvar för de två

som första årens utbildning och Uppsala för en ny skoglig kandidatexamen. Garpenberg används for fáltövningar enligt olika alternativ. Enligt Helsingforsteamet bör de grundläggande biologiska ämnena koncentreras till Uppsala och de traditionella skogliga ämnena till Umeå. Uppsala skulle få ansvar för två av fördjupningarna och Umeå för de övriga. Därmed uppnås bättre balans mellan huvudortemas verksamhet, främst genom att undervisningsansvaret ökar i Uppsala.

Utredningen instämmer i huvudsak i Helsingfors-teamets och linjenärnndens analys problemen. På två punkter har dock utredningen invändningar

av mot förslagen till åtgärder. Den ena gäller införande av en skoglig kandidatexamen och den andra användningen av SLUs Uppsaladel för undervisningen i grundläggande ämnen.

Kandidatexamen skulle fylla funktionen att förbereda for forskarutbildning inom S-fakulteten. Detta förslag har avstyrkts med hänvisning till att det inte ger någon för avnämarna användbar kompetens.

153 Huvudbetänkandet kapitel 7

Utredningen anser att det i varje fall inte för närvarande bör införas en skoglig kandidatexamen som har som enda mål att förbereda för skoglig Del 1 forskarutbildning. Frågan examensordning för högskolan, bl.a. om ny mer generellt införande av kandidat- och magisterexarnina, har utretts inom UHÄ och ett förslag har rernissbehandlats. Överväganden pågår inom utbildningsdepartementet om utformning examensondning. av ny Enligt utredningens mening kan det mycket väl finnas motiv för att i en kandidatexamen kombinera exempelvis skogliga och allmänt naturvetenskapliga ämnen, och även samhällsvetenskapliga änmen, med viss profil. Man bör emellertid då se S-fakulteten tillsammans med utbudet naturvetenskaplig av och även samhällsvetenskaplig utbildning vid andra universitet. För att förbättra rekryteringen till skoglig forskarutbildning bör enligt utredningens mening i första hand åtgärder vidtas inom jägmästarutbildningen, såväl den gemensamma grundkursen fördjupningama. Kan inom som man civilingenjörslinjema ge såväl yrkesinriktad utbildning god grund för som forskarutbildning inom 4,5 år bör det möjligt även inom jägmästarlinjen. vara För närvarande ligger dock praktiken inom jägrnästarutbildningen, medan den sker utanför terminstid för teknologema, vilket är en skillnad. I Uppsala finns en stor outnyttjad undervisningskapacitet inom grundläggande ämnen som skoglig marklära, genetik, ekologi, fysiologi och mikrobiologi samt förutsättningar för sarnutnyttjande med L-fakulteten av undervisning i grundläggande änmen. Allt talar för att det första studieåret av jägmästarutbildningen ska förläggas till Uppsala, Garpenberg ska samt att utnyttjas på ett effektivt sätt i de kurser och för vilka miljön i Garpenmoment berg är av betydelse. Garpenberg är utomordentlig faltstation bör en som kunna utnyttjas mycket bättre av S-fakulteten än för närvarande sker. som Den bör användas för studier som drar nytta av miljön och förutsättningarna i Garpenberg och inte för snuttstudier i ett stort antal teoretiska ämnen under det första studieåret. Fältstationen i Garpenberg bör fungera ungefär som Hyytiälä skogsstation för forststuderande i Finland. Denna station används för fältkurser sommartid efter såväl det första som det andra studieâret vid Helsingfors universitet. Den första sommarkursen omfattar cirka tre månader. Stationen används också av agronomstuderande, teknologer m.fl. for praktiska kurser. Hur resurserna effektivast ska fördelas på Uppsala och Umeå bör fakulteten bäst kunna bedöma med hänsyn till såväl utbildningen forskningen. som Helsingfors-teamets iakttagelser och bedömningar utgör här värdefullt ett underlag. Det som är viktigt att nå är bl.a. förbättrad rekrytering till den en skogsbiologiska inriktningen, vilket förläggning första studieåret till en av Uppsala bör kunna bidra till. I samband därmed bör en ökning av antalet nybörjarplatser på jägmästarlinjen övervägas för att de examinerade ska räcka till såväl arbetsmarknadens behov som forskarutbildningen. Utredningen återkommer till frågan om SLU-utbildningamas dimensionering i kapitel

154 Huvudbetänkandet kapitel 7

Ett alternativ, utredningen varit inne på vid behandlingen forsk-

som av ningsfrågor i kapitel är att samla hela S-fakulteten i Umeå. S-fakulteten Del 1 skulle då överföras till Umeå universitet, en lösning som är fullt möjlig men dyrbar, eftersom den kräver omfattande nybyggnad på universitetsområdet i Umeå.

Fördelen med en samlad lokalisering till Umeå är att de studerande får sin utbildning på en ort, frånsett fáltövningar och praktik. Nackdelen är att kontakten med L-fakulteten och Uppsala universitet bryts. Utredningen ger en samlad redovisning av sina bedömningar och förslag för såväl utbildning som forskning inom S-fakulteten i kapitel 14.

7.4 Veterinärmedicinska fakulteten

7.4.1 Veterinärutbildningen, uppläggning, genomströmning, kostnad

Inom V-fakulteten anordnas grundläggande utbildning på veterinärlinjen och djurvårdarlinjen. Veterinärlinjen omfattar 5,5 år och djursjukvårdarlinjen ett år. Utredningen behandlar endast veterinärlinjen.

Antalet nybörjarplatser på veterinärlinjen är 65 och har varit oförändrat sedan 198384, då en minskning skedde med 10 nybörjarplatser. 197879 ökades antalet platser från 50 till 75.

Efterfrågan på veterinärutbildning är mycket stor från de studerande. Under 1980-talet har antalet förstahandssökande legat mellan 8 och 12 per utbildningsplats och antagningspoängen har varit mycket hög. Även arbetsmarknadens efterfrågan på utbildade veterinärer har varit stor.

Under hela 1980-talet har andelen kvinnliga sökande och antagna dominerat inom veterinärlinjen, med 2-3 gånger så många kvinnor som män.

Uppläggningen av veterinärutbildningen redovisas ingående i linjenämndens själwärdering. Den nuvarande utbildningsplanen fastställdes 1984 och omfattar en preklinisk del om 1,5 år, som ägnas studiet av friska djur, och en paraklinisk del om likaså 1,5 år som omfattar studiet av sjukdomar och grunder för behandling. Den avslutande klinisk-livsmedelshygieniska delen omfattar 2,5 år. I utbildningen ingår en månads obligatorisk praktik, två uppsatser och ett mindre projektarbete. Utbildningen ges i Uppsala, frånsett nio veckor som är förlagda till Skara främst husdjurshygien.

Examinationsfrekvensen på veterinärlinjen är 80 % efter normalstudietiden 5,5 år och efter ytterligare ett år 90 %. Som jämförelse kan nämnas att examinationsfrekvensen för läkarlinjen låg på i genomsnitt 81 % under 1980talets tre sista år, enligt UHÄs verksamhetsberättelse för högskolan 198990.

Kostnaden per årsstudieplats vid veterinärlinjen var 93 000 kr. 198889, medan motsvarande kostnad för läkarlinjen samma år var 96 700 kr. enligt UI-IÄs verksamhetsberättelse för högskolan 198990.

155 Huvudbetänkandet kapitel 7

7.4.2 Linjenämndens redovisning

Del 1 I linjenärnndens självvärdering redovisas dels avnämarundersökning en som närrmden gjorde 1990, dels linjenänmdens egen analys och bedömning av utbildningen.

Avnâmarundersökrtingen

Linjenämndens undersökning avsåg dels utbildningens innehåll och lämpligheten för uppgifter på arbetsmarknaden, dels behovet av veterinärer framöver. Utbildningens innehåll fick genomgående positiva kommentarer, särskilt bland anställda vid SLU som är en viktig avnämam veterinärer. Utanav för SLU uppskattades särskilt den breda medicinska och biologiska utbildning veterinärema fått. Vissa avnämare såg brister när det gäller miljöorientering och djurhälsa samt praktisk erfarenhet djur. Någon förbättring av eller förändring av veterinämtbildningen under de 5-10 åren hade - senaste inte iakttagits av avnämare utanför SLU, medan de inom SLU menade att en kvalitativ förbättring skett av den grundläggande vetenskapliga utbildningen. Den praktiska utbildningen ansågs dock inte ha förbättrats. Bland svaga punkter i utbildningen nämndes bl.a. förmåga kombinera att teori och praktik, skriftlig framställning, förmåga att hantera psykologiska situationer vid djursjukhus, samt ekonomi privat näringsliv. Åtgärder som skulle förbättra veterinärutbildningen bättre forskvore t.ex. ningsanknytning av den grundläggande utbildningen, examensarbete 20 om poäng och mer självstudier.

Linjenämndens bedömning

I linjenärrmdens redovisning av utbildningens uppläggning relateras olika må] till de krav som ställs för legitimation och de förändringar sker i fråga som om veterinäremas arbetsuppgifter. Bl.a. har krav på ökad effektivitet i husdjursproduktionen skapat behov större epidemiologisk kompetens, den av nya djurskyddslagstiftningen medför att djurhälso- och djurskyddsaspekter måste ges större utrymme i utbildningen, laboratoriedjur har blivit viktigt ett ansvarsområde, och samverkan med husdjursagronomer främjes genom gemensamma inslag i resp. utbildningar. Aktuella förändringar som diskuteras är att tidigarelägga statistiken, att införa undervisning om användning datorer och utöka undervisningen av att om ñskodling och fisksjukdomar och eventuellt lägga den som parallellt tillval jämsides med fjäderfä resp. pälsdjur. Likaså diskuteras behovet av specialisering inom veterinärutbildningen, som för närvarande är densamma för alla, och samordning och integration i undervisningen. Bl.a. överväger linjenämnden ett förslag införa kunom att skapskontroll gemensam för flera ämnen i samband med övergången från den

156 Huvudbetänkandet kapitel 7

prekliniska till den parakliniska delen och från den parakliniska till den kliniska. Del 1

När det gäller förhållanden och faktorer av betydelse för den framtida veterinärutbildningen nämner linjenärnnden den snabba kunskapstillväxten inom veterinärmedicin, den minskade kött- och mjölkproduktionen och den ökade betydelsen av sällskapsdjur, samt större husdjursbesättningar och krav på ökad produktivitet.

För att anpassa utbildningen till dessa förändringar måste man enligt linjenärnnden ta ställning till

om den totala undervisningsvolymen är ett hinder för inlärning och följ-

aktligen bör minskas till förmån för mer självstudier,

om den teoretiska grunden ska utökas på bekostnad av de praktiska fär-

dighetema,

om kunskapstillväxten ska mötas genom specialisering enligt olika alter-

nativ under den sista terminen och i anslutning därtill ge fakulteten ansvar för vidareutbildning.

7.4.3 Studerandesynpunkter

Veterinärmedicinska föreningen har till utredningen framfört synpunkter på V-fakulteten, utbildningen m.m., inför ett möte den 8 maj 1991.

Enligt föreningen måste målen för utbildningen regelbundet sesöver för att anpassastill framtidens krav på veterinärer. En regelbundet återkommande utvärdering av utbildningen bör göras för att kunna sätta upp relevanta mål och setill att dessa uppfylls. Det vore önskvärt att utvärderingen standardiserades såatt jämförelser kan göras med andra veterinärhögskolor.

Utbildningen utgörs idag av ett blocksystem, där man studerar ett ämne i taget och dess relation till kroppens organsystem. Detta gör att de studerande ibland har problem med att skapa sig en helhetsbild. Undervisningen bör i högre grad integreras för att öka förståelsen och minska överlappningar och luckor mellan olika kurser och inte minst för att ta tillvara resurserna inom fakulteten och öka samarbetet mellan institutionerna.

Undervisningen bör enligt veterinärmedicinska föreningen vara problemorienterad för att öka motivationen och stimulera till ett aktivt kunskapssökande. Målbeskrivningar för kurserna behövs, och likaså tid och utrymme för att utveckla det kritiska tänkandet och förmågan att dra egna slutsatser. Valfriheten borde öka, men samtidigt måste bredden i utbildningen behållas.

Eftersom kunskapskontrollen styr inlärningen är det viktigt att tentamen utformas så att förståelse och problemlösning prioriteras. Kombinerade tentamina där både teoretiska och praktiska kunskaper testasär att föredra.

Enligt veterinärmedicinska föreningen är lärarens intresse, kompetens och skicklighet av avgörande betydelse för god undervisning. Vetenskaplig meritering, erfarenhet och god pedagogik bör vara ett krav på högskolelärare. Alla lärare bör ha genomgått någon form av pedagogisk grundkurs och efter hand

157 Huvudbetänkandet kapitel 7

även fortbildning. De pedagogiska och vetenskapliga meritema bör värderas högt vid tjänstetillsättning och lönesättning. Del 1

Föreningen förordar också att de studerandes intresse och engagemang utnyttjas för att utveckla och förbättra utbildningen och att studiemiljön

uppmärksammas.

Betydelsen av internationalisering understryks, särskilt värdet interna-

av tionella kontakter och samarbete. Slutligen framhåller föreningen att det behövs en radikal förändring av SLUs organisation och en stark fakultetsledning för att bibehålla en hög standard på svensk veterinärutbildning.

7.4.4 Utvårderingsteamets bedömning Det utvärderingsteam från veterinärmedicinska fakulteten vid universitetet i Utrecht som granskat veterinärutbildningen konstaterar att lokaler och utrustning är moderna och av hög standard, att lärarna är kunniga och motiverade och att lärartätheten är en av de högsta i Europa för veterinärhögskolor. De studerande är mycket entusiastiska och motiverade, arbetar hårt och tycker de har för litet ansvar för sin utbildning och för litet utrymme för självständiga studier, en enligt teamet helt riktig iakttagelse och en erfarenhet de delar

som med många veterinärstuderande i europeiska länder.

Verksamheten vid djursjukhuset har en för utbildningen lämplig ornfattning, anser teamet, men framför viss kritik mot biblioteket och dess sätt att fungera.

Teamet har gått igenom budget och kostnader vid V-fakulteten och finner att den totala budgeten är hög för en veterinärmedicinsk fakultet av dess storlek.

Utbildningen innehåller alla ämnen som lcrävs enligt EGs direktiv, konstaterar teamet, som också anser att utbildningen i alla andra avseenden överensstämmer med EGs riktlinjer.

Utbildningens styrka är enligt teamet lärarnas starka i under-

engagemang visningen, den höga lärartätheten, de många ämnen som förekommer, tyngdpunkten på klinisk utbildning, studenternas medverkan i förändring och förbättring av utbildningen, samt intresset för utvärdering utbildningen.

av Svaghetema ser teamet i att de studerande läser bara ett ämne gången

blockundervisningsmetoden och att utbildningen är enhetlig och saknar

möjlighet till tillval och specialisering.

Den disciplinorienterade uppläggningen är olämplig, eftersom många sjukdomsprocesser är av mångvetenskaplig natur, framhåller teamet, och djurhållning och epidemiologi kan inte förstås med disciplinorienterad undervisning. Blockundervisningen hindrar också tillämpning förvärvade kunskaper och

av utveckling av förmågan att lösa problem.

Teamet ser två orsaker till bristerna i uppläggningen veterinärutbild-

av ningen, dels fakultetens brist på flexibilitet, dels avsaknaden av en stark Vfakultet inom SLU. Bristen flexibilitet tar sig uttryck bl.a. i ovilja att dis-

158 Huvudbetänkandet kapitel 7

kutera förändringar, och avsaknaden enhetlig V-fakultet med

av en egen profil och förmåga att samordna och leda utbildningen gör att institutionerna i Del 1 nuläget har for stor frihet att agera på egen hand, anserteamet.

Utrecht-teamets rekommendationer är att

överge blockundervisningssystemet till förmån för mer integrerad under- -

visning,

ge de studerande utrymme för egna intressen genom att erbjuda vissa

valfria kurser,

begränsa utbildningens bredd och införa möjlighet till specialisering

under utbildningens avslutande del,

bevaka den internationella utvecklingen inom veterinärutbildningsom-

rådet och följa med i den,

stärka fakultetsnivån inom SLU, samla ihop fakultetens institutioner och

hålla samman dem som en enhet,

seöver institutionsindelningen inom fakulteten. - Avslutningsvis konstaterar Utrecht-teamet att V-fakulteten har stora för-

tjänster och kommer högt upp på en rankinglista över europeiska veterinärmedicinska fakulteter. De svenska veterinärema är konkurrenskraftiga i Europa.

När det gäller framtiden bedömer teamet att den nya svenska livsmedelsoch jordbrukspolitikens konsekvenser inte nödvändigtvis innebär ett minskat behov av veterinärinsatser. Erfarenheterna från t.ex. Nederländerna visar att högre krav ställs på den kvarvarande husdjursproduktionen, inte minst med hänsyn till konkurrensen i Europa. Djurhållning och djurhälsa kan alltså även framgent väntas vara ett viktigt område för veterinärer, och betydelsen ökar för områden som epidemiologi, preventiv medicin, lantbruksekonomi, produktkvalitet och -säkerhet

Teamet förutser att veterinärer Sverige i ökad utsträckning kommer att arbeta med sällskapsdjur inkl. hästar och att behoven inom och betydelsen av detta område bör avspeglas i utbildningsplanen.

7.4.5 Utredningens bedömning och förslag

Vad gäller kostnad, sökandetryck och efterfrågan från arbetsmarknaden uppvisar veterinärlinjen stora likheter med läkarlinjen. Såväl kostnaden per årsstudieplats som minimipoängen för antagning ligger bland de högsta i högskolan, och de examinerade är efterfrågade arbetsmarknaden. Detta är kanske inte såförvånande med hänsyn till att det faktiskt finns många viktiga likheter mellan dessa utbildningar och att veterinär-medicinsk fakultet och medicinsk fakultet traditionellt står varandra nära.

Exarninationsfrekvensen på veterinärlinjen ligger över läkarlinjens och tillhör de allra högsta inom högskolan.

När det gäller utbildningens innehåll och uppläggning har inga anmärkningar riktats mot den vetenskapliga nivån eller innehållet i stort, tvärtom ger

159 Huvudbetänkandet kapitel 7

Utrecht-teamet en klarsignal när det gäller den svenska veterinämtbildningen i EG-samrnanhang: den motsvarar i alla avseenden EGs riktlinjer. Del 1

Utrecht-teamet är dock kritiskt till blockundervisningssystemet och också när det gäller frånvaron av tillvalsmöjligheter och viss specialisering. Linjenämnden hari sin självvärdering aktualiserat dessa frågor, och utredningen anser att V-fakulteten bör ta allvarligt på de analyser och rekommendationer Utrecht-teamet lämnat.

Utredningen har erfarit att man såväl på olika håll i Europa som i USA och Canada nu går in för viss specialisering inom veterinärutbildningen och

att detta accepteras av de myndigheter utfärdar legitimation. Om Sverige

som skulle avvika från detta mönster skulle det finnas särskilda skäl för det, t.ex. veterinäremas arbetsuppgifter. Behovet specialisering skulle då få lösas

av genom vidareutbildning till specialist efter veterinärexamen. I olika

sammanhang har behovet av sådan utbildning aktualiserats, och V-fakulteten har börjat utveckla sådana utbildningar. Att generellt bygga upp ett system för veterinärer som motsvarar läkarnas specialistutbildning är dock knappast realistiskt med hänsyn till att förutsättningarna är mycket olika. Internationellt tycks det inte heller finnas någon tendens att den vägen. Det som förekommer på olika håll är att ett fåtal undergår fördjupad utbildning och blir specialister.

Utrecht-teamet kopplar också frågan om specialisering till möjligheterna till vidareutbildning, som V-fakulteten utveckla. Enligt utredningens

uppmanas mening bör V-fakulteten lyssna till Utrecht-teamets råd att bevaka och följa utvecklingen i detta avseende i Europa och USA och anpassa sig till internationella tendenser och förändringar.

Vad gäller teamets rekommendationer om vissa tillvalsmöjligheter for att ge de studerande utrymme för sina olika intressen, och samordnad ut-

mer bildningsplanering och integration i utbildningen, finner utredningen att de väl överensstämmer med de synpunkter de studerande framfört och att de bör beaktas i det fömyelsearbete som linjenärnnden är i färd med, att döma den

av redovisning nämnden gjort i sin själwärdering.

Utredningen vill särskilt kommentera ytterligare två frågor. Den ena gäller lärartäthet och kostnad för utbildningen. Utrecht-teamet konstaterar att lärartätheten mätt med europeiska mått är mycket hög. Kostnaden per årsstudieplats ligger ungefär som för läkarutbildningen, medan övriga längre utbildningar vid SLU ligger under eller mycket under närmast motsvarande utbildningar vid de allmänna universiteten. Detta motiverar enligt utredningens mening att man undersöker möjligheterna att nedbringa kostnaden för veterinärutbildningen.

I detta syfte bör V-fakulteten undersöka vilka besparingar som kan göras genom att flytta utbildningen i Skara till Uppsala. För närvarande sker undervisning i Skara tre veckor under det tredje studieåret miljökunskap, tillämpad etologi, hovbeslags- och klöwårdslära och sex veckor under det femte studieåret nötkreaturssjukdomar samt obstetrik och gynekologi. Fakulteten har själv diskuterat en Hynning av verksamheten från Skara till Uppsala i bespa-

160 Huvudbetänkandet kapitel 7

ringssyfte, och enligt preliminär bedömning skulle den utbildning det gäl-

en ler kunna genomföras i Uppsala. Del 1

Ännu ett skäl att över förläggningen till Skara är de överväganden om

se viss specialisering inom grundutbildningen som görs inom linjenämnden. Sannolikt skulle en sådan förändring underlättas om veterinärutbildningen är samlad till Uppsala.

Den andra fråga utredningen vill kommentera är utvärderingsteamets kritik mot biblioteket. Utredningen har följt upp denna fråga genom samtal med olika berörda och funnit att de studerande anser att antalet tillgängliga läsplatser är för litet När det gäller bibliotekets sätt att fungera i övrigt är omdömena från de studerande, liksom från lärarna, mycket positiva. Utredningen anser att V-fakulteten bör försöka hitta en lösning problemet med läsplatsema.

7.5¶Några utbildningsfrågor:

gemensamma

pedagogiken och intemationaliseringen

I de fakultetsvisa genomgångarna av de olika utbildningarna har ofta pedagogiska frågor kommit upp och likaså internationella kontakter och intemationalisering. I viss utsträckning har också fort- och vidareutbildning berörts.

Utredningen tar i det följande upp de pedagogiska frågorna mer samlat och likaså intemationaliseringen. Frågor rörande fort- och vidareutbildning behandlas mer samlat i kapitel 12.

Pedagogiken Sättet att undervisa och anordna kunskapskontroll är en central fråga som belysts och kommenterats utifrån de olika utbildningslinjemas perspektiv. De utländska teamen har genomgående uttalat sig positivt om lärarnas och de studerandes engagemang i undervisningen men också genomgående kritiserat inriktningen fakta och bristen på integration och syntes i utbildningen.

Enligt utredningens mening är undervisningsforrnema och uppläggningen av kunskapskontrollen nära förbundna med utbildningens kvalitet i meningen överblick och förståelse, kritiskt tänkande och förmåga att använda kunskaperna i olika situationer.

Delvis är dessa frågor specifika för olika utbildningar, delvis är de generella högskolepedagogiska frågor. De mer allmänna högskolepedagogiska frågorna behandlas av Högskoleutredningen som väntas avlämna sitt betänkande i slutet av 1991. SLU-utredningen finner därför inte anledning att närmare gå in på de mer generella och gemensamma pedagogiska frågorna utan förutsätter att de kommer upp till behandling i anslutning till Högskoleutredningens förslag.

De själwärderingar från linjenärrmdema som refererats och synpunktema från studerandehåll visar att det finns ett medvetande om hur undervisningsform och exarninationsforrn styr. Särskilt de studerande framhåller vikten av

161 Huvudbetänkandet kapitel 7

6 11-1158

att tidigt föra in ett problemorienterat arbetssätt. Man vill också arbeta

mer självständigt och ställer större krav på lärarna. Del 1

Enligt utredningens mening tyder allt på att det fordras ökad tonvikt på såväl de grundläggande ämnena just på problemlösning och helhetssyn

som om den svenska utbildningen ska hålla måttet i EG-perspektiv. Det är därför av mycket stor vikt att de konstruktiva synpunkter och förslag redovisats

som av utvärderingsteamen, linjenärnndema och de studerande tas till liksom

vara, erfarenheter av goda exempel, bl.a. inom landskapsarkitektlinjen. Vid de översyner som nu pågår av utbildningarna inom L- och S-fakultetema hör dess frågor hemma på ett naturligt sätt och bör och konkretiseras i de

tas upp

utbildningsplanema. Även V-fakulteten, fått kritik för problemnya som att lösning och övergripande aspekter negligeras, bör arbeta med dessa frågor.

Internationaliseringen Även förekomsten av internationella kontakter och internationalisering har flera gånger tagits upp i de linjevisa genomgångarna. Genomgående

anses inslagen av internationell orientering och internationella kontakter alltför

vara små eller svaga.

Utredningen har med förvåning noterat att de internationella kontakterna och det internationella utbytet inom grundutbildningarna vid SLU inte alls förändrats under senare år och att man där saknar motsvarighet till det starkt ökade intresset for internationalisering som kommit till uttryck inom universitet och högskolor under utbildningsdepartementet.

Den verklighet som nu i regel råder inom grundutbildningarna vid SLU är att de studerande eventuellt har vissa nordiska kontakter och att en och annan på eget initiativ och på hand studerat tid i USA. SLU har praktiskt

egen en taget inga avtal om studerandeutbyte med några utländska universitet. Samarbetet i Norden är en tradition och fungerar mest beträffande doktorandutbildning och forskning. Sedan NORDPLUS tillkommit har utbytet beträffande grundutbildningen fått bättre förutsättningar.

Detta kan jämföras med högskolorna under Utbildningsdepartementet, där även de mindre enheterna har samarbets- och utbytesöverenskommelser med ett antal utländska länoanstalter och såväl skickar ut som tar emot studerande.

Enligt utredningens mening bör en ökad internationalisering av grundutbildningen vid SLU ske, bl.a. i anslutning till ERASMUS. De svenska fakulteterna bör skaffa sig systerfakulteter utomlands, och samverka med dem beträffande utbyte av studerande inom såväl grundutbildningen

som forskarutbildningen. Lunds universitet har utvecklat samverkan med några partneruniversitet. Det är knappast någon framkomlig väg för SLU, eftersom sortimentet av relevanta fakulteter universitet utomlands varierar så

per mycket. Men det kan vara en utgångspunkt för att på fakultetsnivå knyta band med en eller ett par motsvarigheter utomlands.

162 Huvudbetänkandet kapitel 7

Utredningen utbildningen måste läggas så att studier utom-

anser att upp lands kan bli realitet, teknologemas sista år vid utländskt uni- Dell

en gärna som versitet. Utbildnin garna vid SLU bör vara bundna i början och innehålla mer valfrihet på slutet, så att minst en termin kan tillbringas utomlands och tillgodoräknas hemma. Vidare måste ett kursutbud engelska finnas vid SLU, motsvarande vad som utvecklats vid övriga svenska universitet och högskolor, detta för att möjliggöra ERASMU S- och amat utbyte.

SLU har prioriterat internationellt samarbete i 1989 års långtidsplan, och det finns skäl att gå vidare och göra mer kraftfulla insatser beträffande den grundläggande utbildningen.

Som resultat av anpassningen till EG kan också förutses att graderade betyg kommer att krävas. Utredningen har uppfattat att det på studerandehåll finns ett motstånd mot detta, och också bland vissa lärare. Oavsett vilka åsikter man har i sakfrågan är dock en anpassning till vad som är dominerande praxis inom EG nödvändig om Sverige ska delta i samarbetet.

163 Huvudbetänkandet kapitel 7

8¶Grundutbildningens dimensionering

Del 1

8.1¶Studie av grundutbildningamas dimensionering

vid SLU

På utredningens uppdrag har avdelningsdirektör Dan Andersson vid UHÄ utfört studie, Dirnensioneringen av grundutbildningarna vid Sveriges lant-

en bruksuniversitet, som utgör Specialrapport 3 i utredningen. Studien omfattar såväl de längre utbildningarna som de kortare med undantag för djursjukvårdarlinjen.

Studien utgör ett underlag för långsiktiga bedömningar och är upplagd på i huvudsak sätt den dimensioneringsstudie beträffande övrig stat-

samma som lig grundläggande högskoleutbildning UHÄ redovisade hösten 1989 på

som regeringens uppdrag Högskoleutbildningens framtida dimensionering, UHÄ-rapport 1989: 17. Dan Andersson var projektledare for denna studie.

Dirnensioneringen av utbildningarna vid SLU har under lång tid präglats

återhållsamhet, konstaterar Dan Andersson, som ser detta som en följd av av den debatt sysselsättningen inom jord- och skogsbruksområdet som forts

om under 1970- och 1980-talen och som under senare år också handlat om samverkan med EG, avregleringar, nedläggning av jordbruk och rationaliseringar.

SLUs längre utbildningar har sammantagna haft en i stort sett konstant dimensionering under de senaste 20 åren, medan t.ex. civilingenjörs- och ekonomutbildningama expanderat vid övriga universitet och högskolor i Sverige.

8.2 De SLU-utbildade på arbetsmarknaden

Av betydelse för dimensioneringen av en utbildning är vilken spridning på olika yrken de utbildade har och vilka kvaliñkationsnivåer de arbetar på.

Huvudyrkesområden för dem som examinerats från SLUs längre utbildningslinjer är, jämfört med exempelvis naturvetare från universiteten, relativt lätta att avgränsa och identifiera, framhåller Dan Andersson. Flertalet SLUutbildade återfinns sålunda inom ett begränsat antal målyrken på arbetsmarknaden. Spridningen varierar dock mellan utbildningsgmppema. 1985

80 % de veterinärutbildade aktiva som veterinärer och 88 % av de var av landskapsarldtektutbildade var yrkesaktiva som landskapsarkitekter. Bland de agronomutbildade arbetade 30 % jordbmksrådgivare eller forskare och

som 20 % som lärare, medan återstoden återfanns inom ett ganska brett spektrum av yrken.

165 Huvudbetänkandet kapitel 8

Av de totalt ca 4 500 som hade examen från någon SLUs längre utbildav ningslinjer hade 1985 omkring 75 % ett yrke som enligt SCB klassiñcerades Del 1 som högre kvaliñkationsnivå, dvs. tjänsteman, akademiskt yrke m.m. Räknar man in också med doktorsexamen andelen 76 %. Motpersoner var svarande andelar för yrkesverksamma med matematisk-naturvetenskaplig grundutbildning var 66 resp. 71 %. Enligt Dan Andersson placerar detta SLU-utbildningarna i den högskoleutbildningar har tydliga grupp av som akademiska målyrken och där stor andel de examinerade hamnar en av som utanför målyrkena har andra kvalificerade befattningar. De som examinerats från SLUs längre utbildningar har sålunda i mycket stor utsträckning ett relevant arbete med hänsyn till utbildningens innehåll. Av intresse att notera är också att spridningen till helt yrkesområden och till nya yrken med traditionellt lägre kvaliñkationsnivå inom de areella näringarna fram till 1985 har skett i ganska långsamt tempo. Likväl återfinns i denna grupp ganska många personer, vilket Dan Andersson tolkar ett utslag som av att de traditionella målyrkesområdena inte kunnat sysselsätta alla som utbildats. En annan förklaring till detta kan vara den process i samhället innesom bär en allmän kompetenshöjning inom olika yrkesområden. De som genomgått SLUs kortare utbildningar uppvisar inte spridsamma ning till nya och icke traditionella yrkesomrâden. Där har tvärtom viss en minskning skett av andelen sysselsatta inom övriga yrken mellan 1970 och 1985. Personer med kortare SLU-utbildningar hamnar normalt i ett mellanskikt på arbetsmarknaden. En ganska stor grupp har dock befattningar som högre tjänstemän eller på akademisk nivå. Detta förhållande framgår också om man ser på överlappningen mellan olika utbildningsgrupper inom vissa yrkesområden. Det är företrädesvis personer med kortare SLU-utbildning varit som yrkesverksamma under lång tid som hamnat i högre befattningar. I figur 8.1 visas hur examinerade från SLUs längre och kortare linjer samt naturvetare från universiteten överlappar inom gemensamma yrkesområden. Om man bortser från veterinärer, där legitimation krävs för yrkesutövningen, är det svårt att hitta exempel yrken där det helt saknas konkurrens från någon annan utbildningsgrupp. Skogvaktar- och trädgårdsmästaryrken domineras visserligen starkt av examinerade från SLUs kortare utbildningar, och inbrytningen av SLU-utbildade på stora yrkesornråden för naturvetare tycks vara mycket svag. Men annars blandas olika utbildningsgmpper inom samma funktioner, och det är påtagligt i hur stor utsträckning examinerade från SLUs kortare linjer finns inom samma områden som jägmästare, landskapsarkitekter och agronomer.

166 Huvudbetänkandet kapitel 8

Figur 8.1 Andelen SLU-L, SLU-K och Naturvetare N inom gemensamma I yrkesområden i åldersgruppen under 40 år. De] I g 0 10 20 30 40 50 60 70 D0 90 100%

Samtl.övr.N yrken SmåN-yrk 154 UtredareIhandLstatL l34 Journalist 39 Reklammm 73 Foretagaekonorn 72 Företagsledare 102 SLU-K Säljledare 108 SmåSLU-Lyrk 127 I SLU-L Forsaliarepartihandel Veterinärer 507 D N JordbmådgJ-lorskare 463 Landskwsarkitekt 239 SkogsbrJådgJ-lorskare 705 SamtövrSLU-yrken Lantaskogsbrukare 666 Stads-tradgårdsmastare 102 Skogvaktare.Human 474

Källa: SCBochUHÄ

Examineradefrån universitetetensnaturvetenskapligalinjer har delvissammaarbetsmarknad från Iantbruksuniversitetet.Bortsettfrån veterinärernaär detsvårtatt hitta sompersoner yrkendär detheltsaknaskonkurrensmellanutbildningsgrupperna.

Diagrammetomfattarsamtligaförvärvsarbetandei Sverige,yngreån40 år,somharexamen från SLU områdetsgrundutbildningarellerfrånenMatematisk-Naturvetenskapliguniversitetsutbildning.Diagrammetomfattarsåledes forskarutbildadepersoner.Uppgifternahar hämtatsfrån folk ochbostadsräkningen1985. Små SLU-L yrken avsersamtligayrkesområdenmed l- 9 anställdafrån gemensamma SLU-L områdetoch högst9 anställdaMat-Naturvetaretex djurvårdare,jaktvårdare,trådgårdsmästare,husbyggnadsarkitekalantbruksförvaltare Små N-yrken samtligayrkesområdenmed 9anställdafrån SLUgemensamma avser områdetdär detfinns fler anställdaMat-Naturvetaretex systemprogrammerare,skyddsingenjör, kemistfysiker, mikrobiolog, kemitekn. laboratorieingenjör,kommunal administrativchef. Många dessayrkesområdenärstora för Naturvetama,mensåledessmå av för gruppenSLU-L utbildade.

Dan Anderssons slutsats av redovisningen beträffande de SLU-utbildade inom olika yrken är att dimensioneringsbeslut knappast kan åstadkomma nåperfekt balans mellan tillgång på och behov av SLU-utbildade på arbetsgon marknaden. Resultatet tyder snarast att man har ganska stor frihet i planeringen med avseende på arbetsmarknadens behov. Faktorer som sökandetryck, forskningens behov, lärarresurser osv. kan tillåtas ha ett relativt stort

inflytande på dimensioneringen.

8.3¶Effekter i framtiden av nuvarande

dimensionering

Med nuvarande dimensionering kommer antalet examinerade från SLUs längre utbildningslinjer i förvärvsaktiv ålder att öka under 1990-talet. Detta

beror på att tillskottet av nyutbildade kommer att vara större än antalet pen-

167 Huvudbetänkandet kapitel 8

,

sionsavgångar. Omkring år 2005 sker en avmattning, och mellan 2015 och 2025 kommer nuvarande dimensionering att upphov till att antalet SLU- Del 1 ge utbildade från de längre linjerna minskar. Även antalet i yrkesaktiv ålder med kortare SLU-utbildning ökar under 1990-talet och fram lill ca år 2015 då en utplaning sker. Utvecklingen framgår av figur 8.2.

Figur 8.2 Antalet högskoleutbildade under 65 dr 1985-2030 med nuvarande dimensionering Gruppen SLU-L jämfört med SLU-K. - Antal 12000

-- SLU-K 6000 mmwmmwwmmwwm - SLU-L 4000

o a : : : 1985 1995 2005 2015 Å 2025

Källa: SCBochUHÄ Under 1990-taletkommerutvecklingenatt bli ganskalikartad dei bådaSLU-aggregaten. menefter sekelskiftetblir avmattningenkraftigarei gruppenmedenlängre utbildningfrån lantbruksuniversitetetSLU-L.

De längre utbildningarna

Enligt Dan Andersson blir tillväxten av utbildade från SLUs längre linjer förhållandevis långsam under l990-talet. Civilingenjörer och ekonomer kommer med nuvarande dimensionering av dessa utbildningar att expandera mycket kraftigt på arbetsmarknaden under 1990-talet, och i jämförelse med dessa grupper är tillväxten av naturvetare och examinerade från SLUs längre linjer mycket långsam. Denna utveckling visas i figur 8.3.

168 Huvudbetänkandet kapitel 8

Figur 83 Antalet högskoleutbildade under 65 dr 1985-2030 med nuvarande dimensionering Gruppen SLU-L utbildade och Naturvetare jämfört med - Del 1 Civilingenjörer inkl Arkitekter och Ekonomer.

Anta 100000

- Civiling. 0 aoooo Arkitekter

50000 - Ekonomer -

4°°°° Mat-Naturvetare och SLU-L utbildade 20000

0 5 i l i 1995 1995 2005 2015 2025 År Källa: SCBochUHÄ

Sammantagetkommerexaminerade delängreutbildningarnavid lantbruksuniversitetet ochfrån universitetensnaturvetenskapligautbildningaratt enförhållandevissvagtillväxt om jämför medcivilingenjårerochhägskoleutbildadeekonomer.

Anledningen till att naturvetare och SLU-utbildade sammantagna får en nedgång redan fr.o.m. år 2005 är att naturvetama, som är en i förhållande till de SLU-examinerade får nedgång relativt tidigt på 2000-talet, stor grupp, en vilket framgår av ñgur 8.4.

Figur 8.4 Antalet högskoleutbildade under 65 dr 1985-2030 med nuvarande Gruppen SLU -L utbildade jämfört med Naturvetare. dimensionering - Antal 25000

20000-myx I Mat-Naturvetare 5°°° exkl lärare

10000 - SLU-L utbildade

5000-f

0 l l : l 1905 1995 2005 2015 2025 År Källa: SCBochUHÄ

Strax eftersekelskiftetskeren kraftig minskningavantaletpersonermedennaturvetenskaplig universitetsutbildning.Vid dennajämförelseframstår denminskningsomäven skeravSLU-Lutbildadesomblygsam.

169 Huvudbetärtkandet kapitel 8

Effekterna av nuvarande dimensionering varierar mellan de olika längre SLU-utbildningarna. Del 1 Antalet agronomer i förvärvsaktiv ålder utgör den största som gruppen kommer att öka, allt långsammare, fram till perioden 2015-2020, då det minskar. För veterinärer kommer minskningen tidigare, omkring 2010. Jägmästama kommer att vara lika många i dag, i stort sker ingen tillväxt som sett under överskådlig tid. Hortonomer och landskapsarkitekter kommer att öka fram till sekelskiftet och en viss fortsatt tillväxt kommer att ske även på mycket lång sikt. Utvecklingen illustreras i figur 8.5.

Figur 85 Antalet utbildade under 65 år inom SLU-L området med nuvarande dimensionering. Antal 4000 3500 A9ronom 3000 Veterinär 2500

5°° m Landskaps ark 1000 - - w - - Hortonom - 500 I

0 i : i i 1985 1995 2005 2015 2025 År Källa: SCBochUHÄ

Nuvarandedimensioneringledertill attantaletjägmästareifärvärvsaktivålderförblir nästan konstantunder överskådlig tid. Antalet veterinärerkommeratt minskaomcirka 20 dr. Övriga utbildningsgrupperuppvisarenvisstillväxt åtminstonefram till dr 2015.

inkluderar examineradetrådgårdsarkitektert.0.m 197576. vilka hår överförts från Hortonom-utbildningen.Dennadefinition tillämpas genomgåendei föreligganderapport. Nuvarande dimensionering inkluderarett tillskott med 10 platserpå landskapsarkitektlinjenfrån HT 1991ochen motsvarandeminskning med 10 platser agronomlinjen.

De kortare utbildningarna

Antalet personer med kortare utbildning från SLU kommer enligt Dan Andersson att utvecklas ungefär på samma sätt med längre som gruppen utbildning under de närmaste åren. Avmattningen efter sekelskiftet blir dock inte lika påtaglig. Nuvarande platsantal garanterar en viss tillväxt av tre av dessa utbildningsgrupper under överskådlig tid. Antalet lantmästare kommer dock att börja minska omkring år 2015, samtidigt har denna då men grupp

170 Huvudbetänkandet kapitel 8

blivit den största inom hela SLU-området. Utvecklingen framgår figur av 8.6. Del]

Figur 8.6 Antalet utbildade under 65 dr inom SLU-K området med nuvarande dimensionering. Antal 4500 4000 3500 Lantmästare 3000 - 2500 Skogstekniker 2000 Trädgârdstekniker 1500 - Skogsmåstare 1000

T--PL

500 o : : 1 n I U Å 1985 1995 2005 2015 2025 Källa: SCBochUHÄ Antalet skogsteknikerfdr enförhållandevissvagtillväxt under 1990-talet.Detta sammanhängerdelvis medatt ungefär15-20procentavstudenternapd dennalinje gdr vidare till skogsmâstarlinjendetta har förutsatts gälla äveni fortsättningen. Övriga utbildningsgrupper inom SLU-K områdena förväntasfå enfortsatt tillväxt åtminstoneunderde närmasteca20åren.

8.4¶Framtida dimensionering av SLU-utbildningama

Utgångspunkter Dan Andersson redovisar ett antal utgångspunkter för överväganden om SLU-utbildningarna dimensionering. En är att det svenska samhället alltid har haft en viss tillväxt av antalet högskoleutbildade. Inom i stort sett varje område på arbetsmarknaden sker en kontinuerlig höjning av kompetensnivån i och med att de nytillträdande på arbetsmarknaden oftast har en högre utbildningsnivå än de personer som avgår med pension. En utgångspunkt är att effekten förändrad dimensionering för annan av längre högskoleutbildningar inträder Först efter lång tid. En ändring nu av antalet nybörjarplatser på de längre SLU-linjema ger inte några märkbara effekter förrän tidigast mot slutet 1990-talet. Det är sålunda utvecklingen av omkring och efter sekelskiftet som man kan dimensionera för nu. En tredje utgångspunkt är den förväntade utvecklingen inom arbetsmarknaden för SLU-utbildade. Enligt SCBs Trender och prognoser, 1990, för-

171 Huvudbetänkandet kapitel 8

väntas antalet sysselsatta på ledande befattningar inom jordbruk, trädgårdsbruk och skogsbruk minska med drygt 10 % fram till sekelskiftet. Totalt Del I bedömer SCB att yrkena inom de areella näringama drabbas sysselav en sättningsminskning från ca 140 000 till 110 000 under de kommande femton åren. SCB räknar med en viss höjning av utbildningsnivån inom dessa yrken men bedömer att tillgången på SLU-utbildade kommer att öka snabbare än behovet. Redan år 1995 förväntas nuvarande dimensionering av de längre SLUutbildningarna ge upphov till ett överskott på 300 utbildade, och de kortare ca utbildningarna får ett överskott på drygt 400. År 2005 har enligt SCBs beräkningar dessa överskott fordubblats. Detta motsvarar ett överskott på ca 10 % för de längre utbildningarna och på 15 % för de kortare. Samtidigt väntas de gymnasieutbildade inom jordbruk, skogsbruk och trädgård öka kraftigt och leda till ett överskott på 20 % år 1995 och på 40 % år 2000. Detta under forutsättning att nuvarande dimensionering bibehålls i gymnasieskolan. I sin kommentar till SCBs bedömning framhåller Dan Andersson det att givetvis är omöjligt att förutsäga vilken utbildningsnivå kommer att gälla som i de olika yrkena i framtiden, hur omfattande etableringen av nya yrkesområden kommer att bli och hur stor spridningen blir till icke traditionella yrkesområden. En annan faktor som också påverkar behovet utbildade är takten av i specialisering och höjning av utbildningskraven inom traditionella yrkesområden. Alternativt utnyttjande av jordbmksarealen och expansion miljöav yrkesområdena kan komma att medföra en annan behovsbild för SLU-området än den som SCB redovisar.

Situationen för olika utbildningslinjer

Såväl agronomer som hortonomer kommer med nuvarande dimensionering att öka i antal fram till omkring år 2020, dock i successivt allt långsammare takt. Agronomer är i hög grad berörda av den ändrade jordbrukspolitiken, och långsiktiga behovsbedömningar är osäkra. Landskapsarkitektema ökar också in på 200-talet men här sker utplaning fr.o.m. 2015. En fortsatt en tillväxt kräver att antalet utbildningsplaner ökas. Antalet jägmästare i förvärvsaktiv ålder kommer med nuvarande dimensionering av utbildningen att förbli i stort sett konstant under överskådlig tid framöver. För närvarande råder balans mellan tillgång och efterfrågan på jägmästare på arbetsmarknaden. En viss osäkerhet råder i fråga framtidsutom sikterna för jägmästare, enligt Dan Andersson. Situationen påverkas dels av konkurrens med skogstekniker och skogsmästare, dels av en trolig utveckling mot ökat behov av specialister och minskat behov chefer inom skogsnäav ringen. För veterinärema kommer vändningen från ökning till minskning av antalet i förvärvsaktiv ålder tidigare än för de andra med längre SLUgrupperna utbildning. Omkring 2010 sker en påtaglig minskning av veterinärerna.

172 Huvudbetänkandet kapitel 8

veterinäremas traditionella arbetsområden Enligt Dan Andersson förväntas framtiden komma utökas med bl.a. miljövård och vattenbruk Del 1 i att ñskodling. För att motverka den framtida minskningen av veterinärer skulle det krävas tillskott med 10 nybörjarplatser under de första fem åren efter sekelskiftet ett och därefter ytterligare 5 nybörjarplatser. För att garantera en tillväxt på ca l % år, vilket motsvarar den tillväxt veterinärgruppen har mellan 2000 per och 2005, krävs i stället utbyggnad med 20 platser redan under denna en period och därefter en utbyggnad med ytterligare 35 platser. För de kortare SLU-utbildningarna sker med nuvarande dimensionering en tillväxt fram till år 2020 för lantrnästare som dock är en mycket stor utom STUPP-

Slutsatser och förslag till strategi

Dan Anderssons slutsatser är att utvecklingen av SLU-utbildade i förvärvsaktiv ålder med viss ökning och på lång sikt en markant utplaning allmänt - viss tidsfrist for den långsiktiga planeringen. Inte minst nedgången sett ger en i antalet utbildade på SLUs längre linjer och de förändringar som sker inom andra delvis konkurrerande utbildningsgrupper, i första hand naturvetarnas starka ökning under 1990-talet och därefter betydande minskning, talar för att långsiktig utvecklingsstrategi för SLU-området. Denna bör det behövs en fastställas i samråd med övriga universitet och högskolor. En sådan långsiktig strategi kan förslagsvis utformas plan för de längre resp. de korsom en grov tare SLU-linjema. Framtidsbedömningar bör enligt Dan Andersson kunna grundas på de beredovisas i hans studie. Med hänsyn till de utbildades spridräkningar som ning på yrken och den överlappning som förekommer mellan olika grupper utbildade bör dimensioneringsplaneringen genomföras med relativt stor flexibilitet, Dan Andersson. Därigenom kan t.ex. de studerandes efterfrågan anser och forskningens behov få påverka antalet utbildningsplatser. Han understryker att spridningen till nya icke traditionella yrkesområden arbetsmarknaden är faktor har stor betydelse för valet av långsiktig en som dimensioneringsnivå. Spridningsprocessen går emellertid ganska långsamt och avgörs i hög grad de olika utbildningarnas inre dynamik. På lång sikt av blir denna dynamik avgörande faktor för SLU-utbildningarnas förmåga att en i konkurrens med bl.a. naturvetama hjälpa till att hantera t.ex. natur- och miljöfrågoma i landet särskilt antalet sysselsatta inom traditionella - som SLU-yrken generellt sett förväntas minska. Fortsatta förändringar i SLU-gruppemas spridning till nya yrkesområden kan lämpligen analyseras när folk- och bostadsräkningen 1990 blir tillgänglig för bearbetningar inom år. Fördjupade studier, liknande vad som geett par nomförts för miljöområdet, ansesockså angelägna under 1990-talet.

173 Huvudbetänkandet kapitel 8

Utredningens bedömning och förslag

Del 1 Utredningen instämmer i allt väsentligt med de bedömningar och förslag Dan Andersson redovisat i sin studie. Utredningen vill understryka att det är angeläget att fortsätta bevakningen förändringar i de SLU-utbildades av yrkesstruktur under de närmaste åren. SCBs långtidsbedörrmin talar för återg stor hållsamhet i dimensioner-ingen, kanske en viss neddragning av platser på vissa linjer, men SLU-utbildningamas dynamik när det gäller etablering i nya yrken och förmåga till anpassning till förändringari yrkeskraven i framtiden kan innebära viktiga förändringar jämfört med SCBs prognos. Det bör också noteras att den bild Dan Andersson tecknar de SLU-utbildades spridning av på yrkesområden perioden fram till 1985 och Förändringar avser att kan ha inträffat därefter.

Långsiktig utvecklingsstrategi för SLUs utbildningar

Inte minst med hänsyn till kommande stora förändringar antalet i förvärvsav aktiv ålder inom andra utbildningsgrupper, redan är sysselsatta inom som nu samma eller liknande yrken jägmästare mfl., stöder som agnonomer, utredningen Dan Anderssons förslag att fastställa en långsiktig utvecklingsstrategi för SLU-utbildningarna. Detta bör ske i samråd med planeringsansvariga, framför allt när det gäller de naturvetenskapliga högskoleutbildningarna. En grov plan för de längre SLU-utbildningarna bör enligt utredningens mening behandla veterinärutbildningen separat och de andra tillsammans. Veterinärer konkurrerar inte med naturvetare, vilket de andra gör, grupperna utan har en i många avseenden annorlunda arbetsmarknad. Veterinärernas arbetsmarknad har under senareår varit god. Vissa problem har funnits att besätta distriktsveterinärtjänster i Norrland. Sällskapsdjur har varit en starkt ökande sektor för veterinärer under de senaste decennierna, men antalet sällskapsdjur har dock inte ökat under de senaste åren. Hur den nya jordbrukspolitiken kommer påverka veterinäremas arbetsmarknad att är svårt att bedöma. Om det statliga huvudmannaskapet för distriktsveterinärorganisationen upphör, vilket för närvarande utreds, kan antalet veterinärer sysselsatta inom denna sektor komma att minska. Det finns med hänsyn till dessa bedömningar skäl att dröja med definitiva ställningstaganden beträffande dimensionering av veterinärlinjen. I lången siktig utvecklingsstrategi bör dock räkna med viss utbyggnad fr.o.m. man en sekelskiftet Samtidigt som det finns anledning hålla den långsiktiga att samman planeringen av övriga längre SLU-utbildningar, med hänsyn till den utbytbarhet med naturvetare som föreligger i ganska utsträckning, vill utredningen stor särskilt kommentera två av dessa linjer.

174 Huvudbetänkandet kapitel 8

dimensioneringsfärândringar på kort sikt Behov av Del 1 För jägmästama råder framgår av SCBs uppgifter balans arbetsmarksom naden mellan utbud och efterfrågan. Som framhållits av Helsingfors-tearnet, utvärderat jägmästarutbildningen och S-fakultetens forskning, är dock som antalet jägmästare inom forskarutbildningen för litet för att motsvara behoven kapitel 4 och 7 och bör följaktligen ökas. Om jägmästarutbildningen ges en högre grad vetenskaplig fördjupning och första året förläggs till Uppsala av kan ökad tillströmning jägmästare till forskarutbildning väntas, inte en av ökad rekrytering till den skogsbiologiska inriktningen. Detta minst genom talar för att viss ökning bör ske av antalet platser på jägmästarlinjen redan en på kort sikt. Beträffande landskapsarkitektlinjen gäller att behovet av utbildade inte minskar till följd den ändrade jordbrukspolitiken. Redan i nuläget är antalet av utbildade otillräckligt för att fylla behovet av landskapsarlcitekter, vilket framgår figur 8.1. Ett tag in på 200-talet sker en utplaning av antalet landav skapsarldtekter, och utbyggnad behövs då för fortsatt tillväxt. Enligt utreden ningens bedömning bör utbyggnad landskapsarkitektlinjen skeredan på en av kort sikt. Detta planeras också inom SLU.

Samband längre-kortare utbildningar

När det gäller den långsiktiga planeringen för de längre SLU-utbildningarna, veterinärlinjen, bör hänsyn tas såväl till det förväntade antalet naturutom m.fl. till uttlödet från de kortare SLU-utbildningarna och antalet i vetare som yrkesverksam ålder med sådan utbildning. Som framgår av figur 8.1 är permed kortare utbildning från SLU i stor utsträckning verksamma inom soner dem med längre SLU-utbildning. Samtidigt visar Dan samma områden som Anderssons analys yrkesspridning att de med kortare SLU-utbildning är av mindre rörliga till andra områden än de traditionella yrkena. Det av SCB förutsedda överskottet på utbildade är dock relativt stort inom gruppen med kor- SLU-utbildning. Detta talar för minskning av utbildningskapaciteten tare en på de kortare linjerna, i varje fall med deras nuvarande utfomming. Ett översynsarbete pågår dock inom SLU beträffande de kortare utbildningarna. Det är möjligt i varje fall sikt får en utveckling liknande den sotn att man skett på det tekniska området, där gymnasial teknisk utbildning ansetts otillräcklig för arbetsmarknadens behov och där nivån lyfts till ingenjörsutbildning inom högskolan teknikerutbildning påbyggnad på gymnasiets resp. som tekniska linje. En viktig utgångspunkt för strategiska samlade bedömningar av SLUs längre och kortare utbildningar är också de bedömningar och synpunkter som framförs utvärderingsteamet från Wageningen, som granskat L-fakultetens av utbildningar. Om de längre utbildningarna vetenskaplig karaktär, ges en mer sker i exempelvis USA på flera håll och som också är fallet i Nedersom nu länderna, är frågan hur behoven praktiskt orienterad yrkesutbildning ska av

175 Huvudbetänkandet kapitel 8

tillgodoses. Ska det ske genom varianter inom de längre linjerna eller

som förstärkta, mer kvalificerade kortare utbildningar, eventuellt liknande

vad som Del 1 nu ges vid fackhögskolor i Nederländerna och Tyskland

Utredningen utgår från att sådana överväganden och bedömningar görs i samband med den pågående översynen av berörda utbildningar.

Andra faktorer som också måste vägas in är förändringar inom

arbetsområdena för SLU-utbildade som påverkar fördelningen mellan kort- och långtidsutbildade, t.ex. övergången från manuell

till maskinell awerkning inom skogsbruket

176 Huvudbetänkandet kapitel 8

9 1991°1°1

Forskarutbildningen

1SD9111]

e

9.1¶Antal studerande, genomströmning och

studiefinansiering i forskarutbildningen

9.1.1 Antal forskarstuderande och -examina Från statistiska centralbyråns, SCB, rapporter har hämtats nedan angivna uppgifter om nyantagna resp. aktiva i forskarutbildningen samt antal avlagda doktors- och licentiatexamina vid SLU.

Tabell 9.1 Antal nyantagna till forskarutbildning vid SLU 198687-198990.

198687 198788 198889 198990

Tabell 9.2 Antal aktiva studerande i forskarutbildningen vid SLU höstterminerna 1986-1989.

ht 1986 ht 1987 ht 1988 ht 1989

Tabell 9.3 Avlagda doktors- och licentiatexamina vid SLU 198586-198990.

8586 8687 8788 8889 8990

Andelen kvinnor bland de forskarstuderande högst inom V-fakulteten, sou 1991:101

är omkring 45 % de senaste åren, och lägst inom S-fakulteten med ca 20 %. Del 1 Detta återspeglar könsfördelningen inom den grundläggande utbildningen. En viss ökning av kvinnor i forskarutbildningen har skett under den senaste femårsperioden för samtliga fakulteten

9.1.2 Studie av genomströmning och studiefinansiering i forskarutbildningen

Studietiderna

Enligt de normer for forskarutbildningen som anges i högskoleförordningen ska doktorsexamen kunna avläggas efter fyra års heltidsstudier. Doktorander med studiefmansiering inom högskolan som samtidigt har undervisningsuppgifter bör enligt förordningen kunna avlägga doktorsexamen efter sex års studier.

SCB redovisar fortlöpande uppgifter om studietidema i forskarutbildningen. De som avlade agronomie doktorsexamen, skoglig doktorsexamen och veterinärmedicinsk doktorsexamen under läsaren 198889 och 198990 hade i genomsnitt medianvärden varit inskrivna omkring 15 terminer forskarutbildningen bruttostudietid. Deras tidsinsats i studierna, nettostudietiden, beräknad på de uppgifter om de studerandes aktivitet termin för termin som enheterna lämnar till SCB, hade i allmänhet motsvarat omkring nio terminers heltidsstudier. Inom veterinärmedicinsk fakultet var studietidema fram till doktorsexamen något kortare än inom de övriga två fakultetema: brutto 10-12 terminer, netto omkring åtta terminer tabell 9.4.

Motsvarande studietider gäller för forskarutbildningen inom jämförbara fakulteter utanför SLU. Veterinärmedicinsk och medicinsk fakultet har de kortaste studietidema såväl brutto som netto tabell 9.4. Tabell 9.4 Genomsnittliga brutto- och nettostudietider antal terminer, median för doktorsexamina avlagda läsaren 198788-198889.

Bruttostudietid Nettostudietid Fr.o.m. termin från första l-Ieltidsekvivalenter antagning till forskar- totalt i forskarutbildning

Veterinär-

Filosoñe

mat-nat 14,0 13,0 10,6 10,7 Teknologie 13,0 13,0 9,7 9,0 Utdrag urtabellG, StatistiskameddelandenU 21 SM 9102

178 Huvudbetänkandet kapitel 9

Beträffande bruttostudietiden vid L-fakulteten kan noteras att forskarstuderande vid försöksavdelningama påverkas att arbetet där ofta är mycket Dell

av bundet när det gäller planering, bearbetning och sammanställning av försöken. Vidare finns vid vissa institutioner doktorander som är anställda vid någon industri eller någon växtförädlingsanstalt. För dessa är studietiden i många fall lång.

När det gäller V-fakulteten kan en anledning till de jämförelsevis korta studietiderna vara att många forskarstuderande som inte har sina studier reguljär finansierade har tjänst som exempelvis klinikveterinär och bereds tillfälle till forskning inom ramen för sin tjänst. De kan då ha hunnit förhållandevis långt innan de registreras som forskarstuderande.

Särskilda studier av genomstränmingen iforskarutbildningen

På uppdrag av utredningen har avdelningsdirektör Göran Zetterblom vid UHÃ genomfört studie genomströmning och studiefmansiering i fors-

en av karutbildningen vid SLU. Grundmaterialet är uppgifter från SCB och bearbetningar av dem. Studien har utformats så att förhållandena vid SLU kan jämföras med situationen inom närmast motsvarande fakulteter vid övriga universitet.

I denna studie har SCB gjort bearbetningar av forskarutbildningsregistret där hela årskullar av nybörjare följts från antagningen t.o.m. studieår sju resp. tretton. För varje studerande noterades vederbörandes status i utbildningen efter det angivna antalet studieår: avförd ur registret eller icke aktiv O-aktiv, fortfarande registrerad som aktiv studerande utan att ha avlagt någon examen eller examinerad på licentiat- resp. doktorsnivån. Vidare noterades vilken studieñnansiering vederbörande haft under uppföljningsperioden.

Undersökningen var inriktad på att bestämma examinazionskvoter, andelen studerande av en årskull nybörjare som avlagt examen under det tidsintervall som undersökningen omfattat. Examinationskvoter har också beräknats för undergrupper med studieñnansiering av olika omfattning. Jämförelser har gjorts mellan de mest gynnade som haft reguljär studieñnansiering under minst sex terminer och de minst gynnade: de som inte haft någon studiefinansiering inom högskolan. Med reguljär studieñnansiering avses här utbildningsbidrag för doktorander, assistentamanuenstjänst av tidigare forekommande typ eller doktorandtjänst.

Uppföljningen har gällt nybörjare i forskarutbildningen fr.o.m. läsåret 197273, det första läsår det nuvarande forskarutbildningsregistret var i funktion, och har omfattat tiden t.o.m. läsåret 198990. Tolv årskullar av nybörjare läsåren 197273-198384 har därmed kunnat följas t.o.m. studieår

och sex årskullar läsåren 19727 3-19777 8 t.o.m. studieår 13.

I det följande redovisas separata uppgifter för de tre fakultetema inom SLU: lantbruksvetenskaplig, skogsvetenskaplig och veterinärmedicinsk fakultet. Som jämförelse redovisas dessutom uppgifter för fyra andra fakulteter

l79 Huvudbetänkandet kapitel 9

med likartade forskningsområden: medicinsk, farmaceutisk, matematisknaturvetenskaplig och teknisk fakultet Del 1

Examinationskvoter för hela årskullar av nybörjare

L- och S-fakultetema hade examinationskvoter ungefär nivå. Efter samma sju år hade här ca 20 %, och efter tretton år 40 % årskull nybörjare ca av en avlagt doktorsexamen. Dessa exarninationskvoter ligger på samma nivå som kvotema för teknisk fakultet men lägre än de som gäller för övriga fakulteter som ingick i jämförelsema tab 9.5. En något större andel av nybörjarna kvarstod aktiva sjunde som resp. uettonde studieåret inom lantbruksvetenskaplig och skogsvetenskaplig fakultet jämfört med teknisk fakultet. När det gäller exarninationsfrekvensen inom L-fakulteten påverkas den sannolikt också av de förhållanden som beskrivits beträffande bruttostudietiderna, dvs. törsöksavdelningamas arbetssätt, samt externt anställda forskarstuderande.Vidare var här de formella kraven för att bli doktoantagen som rand lägre år 1972 när SCBs studie påbörjades än de är numera. Inom den tredje fakulteten vid SLU, V-fakulteten, var examinationskvotema avsevärt högre än inom de två första: ca 35 % tom. studieår 7 och nära 60 % t.o.m. studieår 13. Veterinärmedicinsk fakultet hade högre examinationskvoter än teknisk och matematisk-naturvetenskaplig och ungefär samma som farmaceutisk fakultet. Inom medicinsk fakultet är examinationskvotema för hela årskullar av nybörjare högre än inom någon fakultet. annan

Studiejinansieringen

Omkring en tredjedel av nybörjamai uppföljningsgruppema inom L- och Vfakultetema hade haft reguljär studiefmansiering i minst sex terminer. Andelen av nybörjarna som fått dessa studieförutsättningar ökade inte gynnsamma med längre uppföljningstid. Så var inte heller fallet inom de fakulteter som ingick i jämförelsematerialet. Forskarstuderande inte fått reguljär studiesom finansiering under de första sju läsåren kom således vanligen inte i åtnjutande av sådan i fortsättningen heller tab 9.6. Tillgången till studiefinansiering i forskarutbildningen relaterat till antalet studerande i årskullama ungefär lika god inom lantbruksvetenskaplig och var Veterinärmedicinsk fakultet som inom teknisk fakultet. Inom farmaceutisk och matematisk-naturvetenskaplig fakultet den relativa tillgången på studievar finansieringsresurser bättre, liksom i den prekliniska forskarutbildningen inom medicinsk fakultet. Den kliniska forskarutbildningen hade däremot en exceptionellt låg andel studieñnansiering inom högskolan. Här finansierar doktoranderna i mycket stor utsträckning sina studier genom tjänstgöring som läkare.

180 Huvudbetänkandet kapitel 9

i Förhållande till antalet studerande bättre tillgång på

S-fakulteten hade en studiefmansieringsresurser än de övriga två fakultetema inom SLU. Här hade Del 1 efter tretton studieär ca 55 % av en årskull nybörjare haft reguljär studiefmansiering i minst år, ökning från 40 % efter sju år. Skogsvetenskaplig

sex en ca fakultet kan vad gäller tillgången till studiefmansiering jämföras med matematisk-naturvetenskaplig fakultet och det prekliniska området inom medicinsk fakultet.

Srudiefinansiering och studieframgdng Enligt Göran Zetterblom borde doktorander med mer omfattande reguljär studiefinansiering kunna uppvisa bättre studieresultat än övriga, dels därför att de i allmänhet bör ha haft möjligheter att ägna större tidsinsats åt studierna, dels därför de konkurrerat utbildningsbidragen eller tjänsterna och då

att om valts ut efter särskilda meritbedömningar.

I flertalet fakulteter finns det också skillnader i denna riktning mellan de vad gäller studiefinansieringen mest resp. minst gynnade grupperna bland doktoranderna. Dessa skillnader framträder dock tydligast inom fakultetema utanför SLU. Även inom L-fakulteten fanns betydande skillnader i examinationskvoter mellan de två under det att inom S- och V-fakultetema

grupperna, examinationskvotema efter 13 år för forskarstuderande med längre resp. utan reguljär studiefmansiering var ungefär lika höga tab 9.6.

Vad gäller S-fakulteten har under den aktuella perioden tillgången på externa medel varit god för forskarutbildning i anslutning till olika projekt. I flera fall har också externt anställda doktorander givits möjlighet att bedriva forskarutbildning inom ramen för sin tjänst.

181 Huvudbetänkandet kapitel 9

Del 1 Tabell 9.5 Uppföljning avårskullar avnybörjare forskarutbildningeni 197273antagna 198384 t.o.m,studieår 7 samtantagna 197273-197778 t.0.m.studieår 13 Procentuell . fördelning efter status.

Fakultet Avtörda,O-aktivaNärvarande Avlagt Summa Sammanlagt examen examinendelicentiat doktors- antalindivider examen examen An Ana An Ana AnAna An Ana An Ana An Ana Lmthmksveteztskapligfakultet 38,1 48.1 40,0 10,6 1,2 2,1 20.6 39,2 100,0 100.0 402 189 Skogsvetenskapligfakultet 35,2 45,1 40,3 11,3 4,5 4.2 19,9 39,4 100,0 100.0 176 71 Veterinarmedicinskfakultet 31,9 32,0 32,4 9.3 0,0 0.0 35,7 58,8 100,0 100,0 210 97

Medicinskfakultettotalt 24,6 29.4 30,4 6,8 0,3 0,0 44,7 63,7 100,0 100.0 4811 2272 prekliniskaämnen 28.0 28,3 27,2 4.6 0,8 0,0 44,0 67,1 100.0 100,0 1218 583 kliniskaämnen 23,4 29,8 31,5 7,6 0.1 0,0 45.0 62,6 100,0 100,0 3593 1689 Farmaceutiskfakultet 28,5 40.9 34,6 2,2 0,0 0,0 36.9 56,9 100,0 100,0 263 137 Matematisk-naturvetenskaplig fakultet 30,3 39,8 40,4 7,0 2,9 2,8 26,4 50,4 100,0 100,0 3902 2089 Tekniskfakultet 42,0 52,0 27,5 6,0 9,5 5,7 21,0 36,3 100,0 100,0 4466 2063

Tabell 9.6 Andel procent examinerade forskarutbildningeni bland studerandesomhaft längre reguljär studiefinansiering studerande inte haft någon resp. som studiefinansiering inom högskolan. Uppföljning av årskullar av nybörjare antagna 197273-198384 t.ø.m.studieår 7 samt antagna197273-197778 t.ø.m.studieår 13. Längre reguljär studiqinansiering: utbildningsbidrag,äldre amanuertsassistenttjänsteller doktorandtjänstminstsexterminersamteventuelltdärutöverannantjänstinomhögskolan.

Fakultet Studerande haftlängrereguljär Studerande intehaftnågon som som studieñnansieiiitg studieñnartsieting högskolannom Andel samtliga Andel stude-av av Andel samtliga Andel stude-av av Samtligastusuxlexande randemedlängre suidenmde randeutanstudie- derandei uppreguljärstudie- linansierirtginom följningsgmpfinansieringsom högskolansom pana,antal avlagtdoktors- avlagtdolctotsexamen examen An Ana An Ana An Ana An Ana An Ana Lantbniksvetatskapligfakultet 33,8 34,9 24,3 59.1 23,1 23,8 17,2 17,8 402 189 Skogsvetenskapligfakultet 39,8 54,9 22,9 35,9 14,2 16,9 24,0 41,7 176 71 Veterinlrmedicinskfakultet 32,9 30,9 34,8 73,3 22,4 24,7 51,1 75,0 210 97

Medicinskfakultettotalt 20,3 20,4 48,2 78,2 48,1 47,6 42,8 58,8 4811 2272 prddirtiskaämnen 55,5 55,6 49,7 81,8 14,7 15,6 36,3 56,0 1218 583 kliniskaämnen 8,4 8,3 44,9 70,0 59,4 58,7 43,4 59,0 3593 1689 Farmaøeutiskfakultet 45,6 46.7 49,2 87,5 32,7 29,9 23,3 22,0 263 137 Matematisk-naturvetenskaplig fakultet 52,8 51,2 33,7 70,6 22,0 23,9 14,5 19,8 3902 2089 Tekniskfakultet 36,4 38,5 32,8 57,0 27,4 27,8 12,2 18,3 4466 2063

182 Huvudbetänkandetkapitel 9

9.2 av forskarutbildningen

Nordisk kartläggning

Del]

de forskarstuderandes situation 9.2.1 Fakta om

Nordiska Jordbruksforskares Före- Inför ett seminarium 1989 arrangerat av registrerade i forskarutbildningen vid ning gjordes enkät till samtliga en i Norden. Resultatet har sammanställts i en berörda universitet och högskolor

forskarutbildning inom lantbruk, veterinärmedicin rapport, Kartläggning av högskolorna, NIF seminarieserie och skog vid de nordiska universiteten och

148. jämförbara fakta i olika avseenden mel- Enkäten syftade dels till att få fram

de studerandes problem i studielan de nordiska länderna, dels till att belysa

situationen och önskemål om förändringar.

huvuddelen de svenska fors- Av faktaredovisningen framgår bl.a. att av

Mindre än 10 % har licentiatkarstuderande att avlägga doktorsexamen. avser samtliga inriktade på doktorsexamen och i Danexamen som mål. I Norge är

I Finland omkring en tredjedel att mark huvuddelen på licentiatexamen. avser

avlägga licentiatexamen.

de flesta forskarstuderande agronomer, hortonomer Inom L-fakulteten är

med grundutbildning ligger mellan eller landskapsarkitekter. Gruppen annan

och Norge, medan den i Finland är endast 20 och 30 % i Sverige, Danmark

V-fakulteten är i samtliga länder ca 16 %. Bland de forskarstuderande inom

eller examinerade från livsmedels- 80 % veterinärer i Danmark veterinärer

jägmästare i Danmark, 85-90 % i utbildning. Inom S-fakulteten är alla

och Finland endast 58 % i Sverige. Norge men påbörja forskarutbildning domi- Bland faktorer som påverkat beslutet att

for ämnet och intresse för forskning. nerar intresse heltid i Danmark praktiskt taget alla, av Forskarutbildningen bedrivs på av

endast 74-79 % viss variation mellan 85-90 % i Finland och Norge men av

forskarstuderande i Sverige studerar fakulteter i Sverige. Av de kvinnliga

i Norden. Därnäst kommer kvinnor i endast 64 % på heltid, vilket är lägst

på heltid. Bland de svenska männen studerar vilka 81 % studerar Norge, av manliga forskarstuderande i Finland 84 % heltid, vilket är lika mycket som

motsvarande grupperi Danmark och Norge. och mindre än forskarutbildningen sker i Danmark huvudsakligen Försörjnin gen under

dominerar tjänst utanför högskolan, och i statliga bidrag. I Finland genom högskolan eller statliga bidrag. I Norge har huvuddelen antingen tjänst inom

tjänst inom högskolan drygt hälften. Sverige innehas av ordnad i Danmark och Norge, där cirka tre Finansieringen förefaller bäst

biträdeshjälp och apparatur, fram till forsfjärdedelar har finansiering, inkl

hälften i denna situation och i Finland karexamen. I Sverige är omkring

har forskarstuderande i Finland mindre än hälften. I konsekvens med detta

i andra nordiska länder extrainkomster och Sverige i större utsträckning än

genom annat arbete.

Huvudbetänkandet kapitel 9 183

9.2.2 Handledning och undervisning Dell I Danmark och Sverige har huvuddelen, 70-80 %, kunnat påverka valet av handledare, och i Norge och Finland mindre än hälften. 80 % tycker sig ha god kontakt med handledaren, men bortemot hälften sig få för litet anser hjälp. I Sverige har 40 % inom L-fakulteten uppgivit de får för litet hjälp, att 33 % inom S-fakulteten och hälften inom V-fakulteten. 40 % av de forskarstuderande har angivit att de träffar handledaren mindre än en gång per månad. De flesta har tillgång till arbetsrum, endast men en tredjedel samarbetar med någon annan forskarstuderande. Mindre än hälften uppger att seminarier anordnas gång månad eller en per oftare. I Sverige ligger dock seminariefrekvensen högre. 63 % inom L-fakulteten och drygt hälften inom S-fakulteten har tillgång till seminarier varje månad eller oftare. Dåligt ställda med seminarier är veterinärer i Danmark och Sverige, där 44 % svarat att sådana ordnas sällan eller aldrig. Vad gäller kurser utomlands är deltagande i nordiska kurser vanligast. 25 % har deltagit i någon nordisk kurs, medan endast 15-20 % varit vid utländskt universitet eller utländsk institution mer än två veckor i sträck som led i forskarutbildningen.

9.2.3 Önskemål förbättringar om När det gäller önskemålen om förbättringar i forskarutbildningen kommer handledarfunktionen, gruppgemenskap i forskarutbildningen studiesamt finansieringen högst hos svenska forskarstuderande. Handledarfunktionen kommer också högt upp hos norska och finska forskarstuderande och hos de danska veterinärema. Gruppgemenskap i utbildningen kommer genomgående högt på önskelistan, medan studieñnansieringen tycks vara ett mindre angeläget problem i andra nordiska länder. Resestipendier kommer högt i Finland och Danmark, och mer forskarkurser prioriteras av forskarstuderande inom L- och S-fakultetema i Danmark och Norge. När det gäller handledarfunktionen har 68 % av de svenska forskarstuderande uppgivit olika brister. Vanligast är handledarens brist på intresse och engagemang eller brist på tid. Många saknar också plan för forskarutbildningen och tydliga mål. Vidare lider flera brist på diskussionspartners och deltagande i forskargrupp eller forskargemenskap. Brist på stimulerande forskningsmiljö vid institutionen några nämns av Förslag till förbättring av handledningen framfördes många svenska av forskarstuderande. Bl.a. önskade regler och riktlinjer for handledning man och schemalagd tid för handledning. Vidare föreslogs begränsning av antalet doktorander per handledare, handledarutbildning höjt meritvärde för samt handledning. Resurstillskott per exarninerad doktorand förordades. Andra önskvärda förbättringar i forskarutbildningen ansågsvara skapande av ekonomisk trygghet och även i form utrustning, lokaler och resurser av assistenthjälp. Ett vanligt önskemål var också att det skulle organiseras fors-

184 Huvudbetänkandet kapitel 9

kursutbudet borde förbättras med kargrupper och handledargrupper samt att bl.a. metodkurser och vetenskapsteori. Del I

9.3¶SLU-kartläggning av handledares på

syn

forskarutbildning

9.3.1 Fakta om handledarna Forskarutbildningsnämnden vid SLU gjorde 1989en enkät till handledare om forskarutbildning. Resultatet finns i en enkätsannnanställning, Kartläggning av handledarnas syn på forskarutbildning och forskarrekrytering vid Sveriges lantbruksuniversitet, 1989.

Enkäten omfattade frågor för att belysa dels faktiska förhållanden, dels bedömningar och värderin gar hos handledarna när det gäller forskarutbildningen.

Det framgick att 63 % av handledarna vid L-fakulteten hade disputerat vid denna fakultet. 24 % hade doktorsexamen från filosofisk fakultet, 4 % från V-fakulteten och 5 % hade disputerat utomlands. Inom S-fakulteten hade 44 % doktorsexamen från denna fakultet, 42 % från filosofisk fakultet, 4 % från V-fakulteten och 2 % från vardera L-fakulteten och teknisk fakultet. Bland Vfakultetens handledare hade 73 % disputerat vid denna fakultet, 13 % vid medicinsk fakultet och 8 % vid filosofisk fakultet.

Huvuddelen var formellt handledare för högst fem forskarstuderande. Mindre än 10 % hade ansvar för fler än fem. Flertalet fungerade som aktiv handledare för upp till fyra forskarstuderande.

9.3.2 Värderingar och bedömningar På frågan om varför handledarna utbildar forskare var de viktigaste skälen att bibehålla och bygga upp en kunskapsbas för framtida behov och att tillgodose institutionens behov av en vital forskningsmiljö.

Vid handledarnas rangordning av vad som är viktigast i en bra forskarutbildning kom goda personliga relationer mellan handledare och forskarstuderande först och därnäst forskning och forskarutbildning i forskargrupper. Ungefär lika många handledare svarade som nej på frågan om de ägnar tillräckligt med tid forskarhandledning.

Handledamas rangordning av åtgärder för att förbättra forskarutbildning och forskarhandledning visade att fler doktorandtjänster kom först och därnäst fler postdoktorala tjänster, mellantjänster, samt ökat meritvärde av doktorsexamen. Sist i handledarnas rangordning kom schemalagd tid för forskarhandledning och mer organiserad handledarutbildning.

185 Huvudbetänkandet kapitel 9

9.4 De utländska

utvärderingsteamens bedömningar och förslag Del 1

9.4.1 Lantbruksvetenskaplig fakultet

Utvärderingsteamet från Wageningen, som granskat L-fakulteten, konstaterar att det förekommer stora variationer mellan institutionerna när det gäller forskarutbildningens bedrivande och förekomsten forskarstuderande. Arbets-

av marknaden utanför universitetet efterfrågar inte forskarutbildade i någon nämnvärd utsträckning, vilket gör att många går direkt ut i arbetslivet efter grundexamen. Vidare fann teamet att studietidema i många fall blir långa eftersom doktoranderna kombinerar utbildningsbidrag med assistenttjänst eller andra anställningar for att klara studieñnansieringen.

Wageningen-teamet noterar att otillräckliga resurser inom L-fakulteten for projekt lämpliga for doktorander lett till att en stor del av forskarutbildningen sker anslutning till externt finansierade projekt.

Antagningen till forskarutbildning

sker enligt varierande bedömnin gsgrunder inom institutionerna, anser teamet, och avsaknaden graderade

av betyg gör det svårt att tillämpa enhetliga urvalskriterier.

Teamet saknar formella riktlinjer för handledning, plan för utbildningen och kontroll av att denna följs. Vid vissa institutioner lämnas doktoranderna alltför mycket sig själva, medan andra har väl organiserad handledning.

Likaså saknar teamet riktlinjer för kvalitetskontroll doktorandemas

av arbete. Den enda kvalitetskontroll som förekommer är disputationen.

Teamet noterar att antalet forskarstuderande inom tillämpade ämnen genomgående är lågt, samtidigt som det är stor betydelse att utbilda forskare

av inom dessa ämnen.

Enligt teamets bedömning är den genomsnittliga nivån doktorsavhandlingar god, med negativa och positiva undantag.

Rekommendationema från Wageningen-teamet innebär att fakulteten i större utsträckning bör uppmuntra till forskarutbildning. Antalet institutioner som aktivt rekryterar och utbildar forskarstuderande bör öka. Klarare antagningslcrav och bättre strukturerad handledning förordas.

9.4.2 Skogsvetenskaplig fakultet

Helsingfors-teamet som granskat S-fakulteten konstaterar att reformeringen av forskarutbildningen på 1970-talet och en betydligt ökad tillgång handledare i samband med expansionen av forskningen under 1980-talet lett till en markant ökning av antalet doktorsexarnina. Totalantalet nyexaminerade doktorer bedömer teamet som tillfredsställande kritiserar fördelningen dels

men mellan ämnen, dels mellan jägmästare och övriga

Endast 58 % av doktoranderna har jägmästarexamen grundutbildning.

som Huvudparten av de övriga är naturvetare. Det finns också civilingenjörer, ekonomer mil. i gruppen. Jägmästarna är dessutom ojämnt fördelade på

186 Huvudbetänkandet kapitel 9

ärrmen, vilket fått resultat att framför allt de grundläggande ämnena

som mer har få eller mycket få jägmästare bland de forskarstuderande. Del 1

Teamet betecknar denna situation som alarmerande. Orsakerna till den ser man bl.a. i den geografiska splittringen och obalansen mellan oner. Den har medfört att relativt få väljer inriktningfördjupning i Uppsala, vilket minskar underlaget för rekrytering till forskarutbildning En annan orsak är den goda arbetsmarknaden för jägmästare, och en tredje jägmästarutbildningens karaktär av yrkesutbildning snarare än akademisk-vetenskaplig utbildning. Den grund som ges för forskarutbildning är relativt svag vad gäller gmndläggande vetenskaper, anser teamet.

Liksom Wageningen-teamet saknar utvärderama från Helsingfors formella antagningskrav för forskarutbildning, t.ex. i form av graderade betyg.

När det gäller uppläggningen av forskarutbildningen anser teamet att bristerna vad gäller grundläggande vetenskaper hosjägmästare och skoglig kunskap hos övriga doktorander ställer stora krav på forskarutbildningskurser, bl.a. metodkurser, seminarier osv. Svårigheten att anordna forskarutbildningskurser i tillräcklig omfattning på flera orter ser teamet som ett problem, medan seminarieverksamheten förefaller vara väl ordnad.

Stora variationer förekommer mellan institutionerna i fråga om forskarutbildningens uppläggning. Inom några av de tillämpade ämnena efterlyses bättre teoretisk grund i kursema.

Lokaler och utrustning för forskarstuderande håller hög standard internationellt sett, anser teamet, men det borde etableras fler tvärvetenskapliga forskargrupper med doktorander som medlemmar. Detta kräver dock stabil finansiering över flera år, vilket är problematiskt med nuvarande möjligheter att försörja doktorander.

Teamet ser också bristen på medel för att bekosta forskarutbildning utomlands, helt eller delvis, som ett problem.

När det gäller kvalitet på doktorsexarnina anser teamet, bl.a. utifrån erfarenheter från egen medverkan i samband med disputationer, att den väl svarar mot nordamerikansk PhD. Jämfört med andra nordiska länder är den vetenskapliga kompetensen förhållandevis hög, menar teamet.

Enligt Helsingfors-tearnet är det angeläget att vidta åtgärder för att förbättra forskarutbildningen. Det gäller inte .bara S-fakulteten utan hela SLU. Den gemensamma forskarutbildningsnämnden befinner sig för långt avstånd från institutionerna. Teamet vill flytta ansvaret till fakultetsnivån och tror att en mer aktiv och kompetent ledning då kan utövas.

Teamet rekommenderar i övrigt att fördjupningsalternativen i jägmästarutbildningen ges en bättre balans mellan orterna såatt jämnare rekrytering av doktorander kan ske till olika ämnen.

Vidare förordas att forskarutbildningskurser och seminarier anordnas i ökad omfattning gemensamt mellan institutioner inom S-fakulteten, inom övriga SLU samt med andra universitet i Sverige och inom Norden. Varje institution bör ge forskarutbildningskurser om åtminstone 15-20 poäng, och ett mål bör vara att forskarstuderande examineras före 30 års ålder.

187 Huvudbetänkandet kapitel 9

Forskarstuderande bör uppmuntras att förlägga en del av sina studier utomlands och utnyttja varierande geografiska förhållanden i sitt avhandlings- Del 1 arbete.

Slutligen rekommenderar Helsingfors-teamet att större forskarlag bildas under ledning framstående forskare.

av

9.4.3 Veterinärmedicinsk fakultet

I sin utvärdering betecknar Utrecht-teamet forskarutbildningen som en styrka hos V-fakulteten. Doktorandutbildningen är väl organiserad, inkl. handledningen, den har hög vetenskaplig nivå och genomströmningen är mycket tillfredsställande, anser teamet, även om det förekommer stora variationer mellan institutionerna

9.5¶Utredningens bedömning och förslag

9.5.1 Allmän bedömning De olika underlag i form av beskrivningar, analyser och bedömningar

som redovisats i avsnitten 9.1-9.4 ger en i viktiga avseenden samstämrnig bild av forskarutbildningen vid SLU. I stort sett kan man säga att kvaliteten på avhandlingarna inte verkar vara något större problem, medan rekryteringen av doktorander och uppläggningen av forskarutbildningen kräver insatser av olika slag. De olika underlagen förmedlar tydliga signaler om att forskarutbildningen bör effektiviseras. Utredningens kontakter med företrädare för de forskarstuderande vid SLU stärker denna uppfattning.

När det gäller studietider och genomströmning avviker inte SLU nämnvärt från andra jämförbara fakulteter i Sverige. Studietidema för agronomie och skogliga doktorsexamina är ungefär lika långa som för teknologie doktorer och något kortare än for naturvetare. Veterinärmedicine doktorsexamen har ungefär samma studietid sorti medicine doktor. I samtliga fall ligger nettostudietiden nära normen fyra års heltidsstudier.

Bruttostudietidema ligger 5-6 år för veterinärer och ca 7 år för övriga vid SLU, vilket också överensstämmer med andra jämförbara fakulteter. Att såär fallet innebär dock inte utan vidare tillståndet är Även andra fa-

att gott. kulteter har i flera fall för långa studietider, och utredningen tycker att mycket talar för Helsingfors-tearnets rekommendation att målet bör vara att forskarstuderande examineras fore 30 års ålder. Genom effektivisering av forskarutbildningen bör detta vara möjligt i betydligt fler fall än för närvarande.

Examinationsfrekvensema efter 7 resp. 13 år ligger för V-fakulteten något under medicinsk fakultet och för L- och S-fakultetema ungefär som för teknisk fakultet men under matematisk-naturvetenskaplig fakultet. Räknar

man samman både licentiatexamina och doktorsexamina ligger L- och S-fakultetema under såväl teknisk som matematisk-naturvetenskaplig fakultet.

188 Huvudbetänkandet kapitel 9

Även exarnensfrekvensema vid SLU inte är nämnvärt lägre än vid

om andra fakulteter är de alltför låga. Mycket talar för att de kan förbättras Del 1

genom insatser dels i form av förbättrad studiefmansiering, dels genom effektivare organisation av forskarutbildningen.

9.5.2 Studiefinansieringen

Tillgången till reguljär studieñnansiering under minst tre år under forskarutbildningen verkar också ha varit ungefär densamma inom SLUs fakulteter som inom liknande fakulteter vid andra universitet och högskolor, även om doktorander vid L- och S-fakultetema här varit något sämre ställda än naturvetare.

Vid fakulteter utanför SLU kan noteras ett starkt samband mellan tillgång till reguljär studieñnansiering och examinationsfrekvens. Detta gäller också L-fakulteten men inte S-fakulteten och V-fakulteten, där annan finansiering kunnat erhållas, ofta i anslutning till extemñnansierade projekt.

Att studiefinansieringen likväl är ett problem framgår dock såväl av de svenska svaren i den nordiska forskarutbildningsenkäten som av SLUs handledarenkät.

Enligt den nordiska enkäten hade tre fjärdedelar av de danska och norska doktoranderna finansieringen ordnad fram till examen, medan endast omkring hälften av svenskarna var i den situationen. I de forskarstuderandes rangordning av önskemål om förbättringar i forskarutbildningen kom studieñnansieringen mycket högt hos svenskarna medan den föreföll vara ett mindre bekymmer hos de övriga.

Handledarna vid SLU satte enligt enkäten fler doktorandtjänster högst på listan över angelägna förändringar. Även teamen från Wageningen och Helsingfors noterar problem med studieñnansiering, och Helsingfors-teamet ser det som ett hinder för doktoranders medverkan i tvärvetenskapliga forskargrupper, som måste hållas samman under viss tid.

Enligt utredningens bedömning finns det därför all anledning att vidare med den prioritering av doktorandtjänster som SLU har uttalat sig föri långtidsplanen och som hittills också har resulterat i vissa förstärkningar.

9.5.3 Rekrytering och fördelning av doktorander

Såväl av de båda enkätema som av utvärderingsteamens rapporter framgår att det finns stora skillnader mellan institutionerna både när det gäller antalet forskarstuderande och sättet att bedriva utbildningen.

Rekryteringen av jägmästare till forskarutbildning är relativt sett mycket svagare i Sverige än i övriga nordiska länder, framgår det av den nordiska enkäten. Medan aHa studerande inom S-fakulteten i Danmark och 85-90 % i Finland och Norge är jägmästare utgör jägmästama endast 58 % vid SLUs S-

189 Huvudbetänkandet kapitel 9

l fakultet. Även de svenska handledamas utbildningsbakgrund

egen seri stort sett ut på samma sätt. Del I

Helsingfors-tearnet betecknar denna situation som alarmerande, eftersom en sned fördelning mellan ämnen och institutioner medfört att vissa skogliga forskningsområden nästan saknar forskare och forskarstuderande med skoglig utbildningsbakgrund

Utredningen delar Helsingfors-tearnets bedömning och Finner det angeläget att åtgärder vidtas för att förbättra balansen mellan S-fakultetens Umeå- och Uppsaladel. I kapitel 4 om forskningen och kapitel 7

om grundutbildningen belyser utredningen närmare sambandet mellan grundutbildning, forskarutbildning och forskning inom S-fakulteten. Utredningen föreslår att jägmästamtbildningen ges en bättre vetenskaplig grund och att det första studieåret förläggs till Uppsala, där nu en stor del av fakultetens resurser och kompetens inom mer grundläggande ämnen finns samlad. Samtidigt förordar utredningen i kapitel 8 om grundutbildningens dimensionering att jägmästarlinjen byggs ut redan kort sikt för att såväl arbetsmarknadens behov som forskanekryteringen ska kunna tillgodoses.

Utredningen anser att forskarutbildning bör vara ett naturligt inslag i såväl forskningsrådsñnansierad som sektorsorgansñnansierad forskning vid högskolan. Det som är viktigt är att forskningsstödet utformas så att detta blir möjligt, dvs. långvarigt och med en sådan bredd att doktorsarbeten kan ingå. Samtidigt är det enligt utredningens bedömning av stor betydelse att öka

antalet doktorartdtjänster inom S-fakulteten, inte minst med hänsyn till behovet av ökad rekrytering av jägmästare till forskarutbildning inom mer grundläggande ämnen.

Det kan övervägas att åtminstone under en övergångsperiod tillämpa en ordning motsvarande den som forskningsråden har för att stimulera forskarrekrytering till bristområden, sålunda öronmärkta doktorandtjänster.

Även inom övriga fakulteter bör, som bl.a. Wageningen-teamet föreslår, rekryteringsinsatser göras för att få en jämnare fördelning av forskarstuderande till olika ämnen och institutioner. När det gäller L-fakulteten kan på samma sätt som för S-fakulteten en bättre vetenskaplig bas i den grundläggande utbildningen positivt påverka rekryteringen till mer grundläggande ämnen.

Andra faktorer som är viktiga för rekryteringen till forskarutbildning, och för att fullfölja sådan utbildning, är doktorsexamens meritvärde. Ser på

man SLU som arbetsgivare krävs i regel doktorsexamen för tjänst inom grundläggande ämnen, medan något sådant krav inte gäller för försöksledartjänster. Det ñnns anledning att överväga denna fråga, inte minst mot bakgrund av de bedömningar utredningen gjort beträffande försöksverksamheten se kapitel 5.

Även S-fakulteten är den har det största inslaget lärareforskare

om som av utan egen skoglig grundutbildning finns det anledning att bevaka utvecklingen även för de övriga fakultetema. Det är viktigt att inslaget

av lärare med egen utbildningsbakgrund som agronom, veterinär osv. är

190 Huvudbetänkandet kapitel 9

tillräckligt stort för att exempelvis även de grundläggande ärrmena ska uppfattas som relevanta och intressanta. Del 1

De tillämpade ämnena har i flera fall svag rekrytering av forskarstuderande. Utredningen vill fästa uppmärksamheten på vad Wageningen-tearnet sagt om vikten av att få doktorander till de tillämpade ämnena inom jordbruks-och trädgårdsvetenskap samt landskapsplanering. Här är sannolikt ett antal olika åtgärder behövliga.

9.5.4 Effektivare forskarutbildning

Utredningen vill understryka att möjligheterna att öka rekryteringen till forskarutbildning hänger samman med en rad olika faktorer utöver studieñnansiering och bra grund i den utbildning som tidigare genomgåtts.

Som bl.a. framgår av den nordiska forskarutbildningsenkäten, och som också framhållits vid de kontakter utredningen haft med företrädare för de forskarstuderande vid SLU, är det flera faktorer som är av betydelse för att åstadkomma en väl fungerande forskarutbildning. Det är engagerad handledning och god vetenskaplig miljö vid institutionerna, det är möjligheten att arbeta i en gemenskap, gärna en forskargrupp, med diskussionspartners som stimulerar och utvecklar det egna projektarbetet och ger nya infallsvinklar och idéer.

Forskarutbildningsmiljöer som har sådana egenskaper drar till sig studerande, och institutioner som har förutsättningar att behålla eller utveckla sådana miljöer bör satsapå detta.

Det är påfallande hur viktig en förbättring av handledningsfunktionen är för de forskarstuderande vid lantbruksuniversitet och -högskolor i flertalet nordiska länder. Tydligen har man i Danmark i stor utsträckning lyckats ordna en väl fungerande handledning, vilket andra kanske kan hämta inspiration från. I övrigt dominerar dock önskemålen om förbättrad handledning. Ser man på vad handledarna svarat i den svenska enkäten är det tydligt att de också inser betydelsen av handledningsfunktionen, men bara omkring hälften anser att de ägnar tillräcklig tid åt den.

Utredningen instämmer med såväl de forskarstuderandes bedömning som Wageningen- och Helsingfors-teamens uttalanden att det behövs en bättre strukturerad handledning, mer genomtänkt uppläggning av utbildningen, med kurser och seminarier, och att man i den utsträckning det finns förutsättningar för organiserar forskarutbildningen i grupper.

I anslutning till vad utvärderingsteamen, särskilt Helsingforsgruppen, framfört vill utredningen understryka betydelsen av att forskarutbildningskurser ordnas i samverkan mellan olika institutioner även utanför den egna fakulteten och utanför SLU. Uppsala universitet, Umeå universitet och Lunds universitet är uppenbara samarbetspartners, men även övriga universitet, inte minst i de nordiska länderna, är utmärkta alternativ. Förutsättningar och behov av samverkan varierar mellan olika ämnen och typer av ämnen. Mer grundläggande ämnen kan ofta välja samverkanspartner såväl i Sverige som

191 Huvudbetänkandet kapitel 9

utomlands, medan det nordiska samarbetet är av mycket stor betydelse för tillämpade ämnen. Del 1

De nordiska forskarutbildningskursema utgör redan nu ett viktigt komplement till de nationella och bör kunna utvecklas ytterligare, framför allt inom områden där antalet forskarstuderande är litet i de enskilda länderna.

Liksom Helsingfors-teamet bedömer utredningen flyttning

att en av ansvaret för forskarutbildningen från den nu gemensamma forskarutbildningsnämnden till fakultetema bör kunna bidra till en effektivisering av denna utbildning. Utredningen vill understryka att institutionerna har ett huvudansvar för forskarutbildningen, som inte ändras genom den föreslagna åtgärden. Vad denna Förhoppningsvis innebär är att samordnade insatser av olika slag, gemensamma riktlinjer för att effektivisera forskarutbildningen och förbättra rekryteringen osv., lättare kan leda till resultat om ansvaret för dem flyttas ned i organisationen.

9.5.5 Internationella kontakter

Av den nordiska forskarutbildningsenkäten framgår att studievistelser utomlands frånsett nordiska kurser är ganska sällsynta. Enligt utredningens

- mening är det angeläget att alla doktorander minst en gång under studietiden får tillfälle till en utlandsvistelse. I vissa fall kan det lämpligt med

vara en kortare vistelse, medan det i andra fall är vetenskapligt motiverat att utbildningen helt eller delvis förläggs till utländskt universitet. I Kungl. Vetenskapsakaderniens rapport Sverige och Europa det vetenskapliga samarbetet

- Documenta No 48, 1989 inför 1990 års forskningsproposition föreslogs bl.a. att medel till utlandsresor för doktorander bör ökas väsentligt och att utlandsvistelser för doktorander bör betraktas som ett normalt inslag i utbildningen. Det är för denna grupp av stor betydelse att få internationell orientering och internationella kontakter. Utredningen instämmer helt med denna bedörrming.

Utredningen föreslår att SLUs fakulteter väljer ut och etablerar samverkan med en eller flera systerfakulteter utomlands, vilket bör kunna vara ett stöd bl.a. för utbyte av doktorander och bildande av forskargrupper även inom mindre ämnen och områden.

192 Huvudbetänkandet kapitel 9

Samverkan inom lantbruksuniversitetet

Del 1

och med andra universitet

10.1¶Fakultetsövergripande verksamheter inom SLU

10.l.l Översikt

Ett viktigt motiv for att slå samman de tre tidigare separata högskolorna inom lantbmksområdet till ett gemensamt lantbruksuniversitet var att utnyttja de samverkansmöjligheter 80m finns i och med att verksamheterna i många avseenden ligger nära varandra. Särskilt frarnhölls samverkansfördelarna när det gäller forskning och utbildning, men det förutsattes också att rationaliseringsvinster skulle kunna göras genom samlokalisering och samarbete inom ramen för ett gemensamt universitet.

Sedan 1977 då SLU bildades har också samverkan etablerats och utvecklats inom forskning och försöksverksamhet, utbildning och forskningsinformation. Vidare sker gemensamt utnyttjande av olika resurser som försöksstallar, försöksytor och -parken Till det som utnyttjas gemensamt hör också servicefunktioner som datanät, bibliotek, repro m.m., liksom gemensam förvaltning och enheten för u-landsfragor.

I SLUs organisation har samverkansaspekter betonats genom att fakultetsövergripande beredningar inrättats: forskningsberedning, utbildningsberedning och forskarutbildningsnätrmd. Vidare har gemensamma aktiviteter organiserats, t.ex. prefektkurser och arbetsledarkurser med deltagare från olika fakulteter. En fakultetsövergripande seminarieserie, SLUs inre liv, har pågått praktiskt taget sedan SLU startade och har behandlat olika frågor av gemensamt intresse. t

l0.1.2 Forskning och försöksverksamhet

Fakultetsövergripande samarbete inom forskning och försöksverksamhet sker i olika former. Det kan ske i forskningsprojekt, genom sambruk av djurbesättningar, försöksytor osv. samt genom organiserade centra. Det finns två växtskyddscentra, ett i Uppsala och ett i Alnarp, och det finns ett ekologiskt miljövårdscentrum och ett husdjursvetenskapligt centrum.

Lantbruksvetenskaplig och veterinärmedicinsk fakultet

Det mest omfattande samarbetet beträffande forskning och försök sker mellan L- och V-fakultetema på husdjursområdet.

193 Huvudbetänlcandet kapitel 10

7 ll-llS8

Såväl inom nötkreatursforskning svinforskning pågår många

som gemensamma projekt. Djurmaterialet vid Kungsängen, främst inom institutionen för Del 1 husdjursforädling, har utnyttjats för båda fakultetemas forskning på nötkreatur. L-fakulteten står för basresursema och V-fakulteten bidrar med projektmedel. Även vid Lövsta i Alnarp och Skara finns forsk-

samt gemensamma ningsprojekt.

Ett flertal institutioner från båda fakultetema medverkar i nötkreatursforskningen. Detsamma gäller svinforskningen, som även den innebär gemensamt utnyttjande avdjurbesättningar.

Som redovisas i kapitel 4 om forskningen har SLU initierat utvärderingar av försök rörande nötkreatur 1980 och av svinforskning 1986-87. Båda dessautvärderingar utfördes med hjälp av utländska experter vad gäller de vetenskapliga bedörrmingarna. För granskning av nyttan för näring och samhälle anlitades svenska bedömare med erfarenhet från berörda områden. Båda dessautvärderingar gav positiva resultat.

Bland nu pågående gemensamma projekt avser flera djurhälsa och djurhållning, och det finns också projekt om livsmedel, nordiskt genkarteringsprogram samt hästavel och sporthästar.

Lantbruksvetenskaplig och skogsvetenskaplig fakultet Samarbetet mellan L- och S-fakultetema har betydligt mindre omfattning än mellan L- och V-fakultetema. Mest utbyggt är samarbetet i Uppsala med

projekt inom områdena luftföroreningar, fjärranalys, bioenergi, agroforestry, hotade arter, vertebratforskning, växthuseffekten samt systemutveckling och statistiska metoder.

I Alnarp har samverkan utvecklats mellan den nyetablerade enheten för sydsvensk skogsforskning och L-fakultetens trädgårdsvetenskap. Vidare har ett projekt om markanvändning och naturvård startats gemensamt för sydsvensk skogsforslming och institutionen för landskapsplanering.

Även inom nenforskning och teknisk forskning ñnns gemensamma projekt mellan L- och S-fakultetema Umeå, Garpenberg och Ultuna. I några projekt som startade 1990 samverkar L-fakultetens institutioner för kemi och växtfysiologi med institutioner inom S-fakulteten.

I Röbäcksdalen finns samverkan mellan S-fakultetens Umeådel och L-fakulteten.

10.1.3 Grundutbildning och forskarutbildning

När det gäller grundläggande utbildning finns en för samtliga fakulteter gemensam kurs i u-landskunskap om 10 poäng. Också vid övri ga u-landskurser förekommer deltagare från flera fakulteter, även om kurserna primärt är avsedda för en viss fakultet.

194 Huvudbetänkandet kapitel 10

l fråga L- och V-fakultetema sker samverkan beträffande kurser i eto-

om logi, genetik, fysiologi och statistik. Handledare från L-fakulteten deltar i Del 1 seminariearbeten och fördjupningsarbeten för veterinärstuderande. Djurbesättningarna på Kungsängen används i undervisningen inom båda fakultetema.

Beträffande L- och S-fakultetema sker samarbete i den formen att agronom- och landskapsarkitektstuderande kan delta i en kurs i vegetationsekologi i Umeå, och den sydsvenska skogsforskningsgruppen kommer att ge en kurs i skogsskötsel för studerande på landskapsarkitektlinjen. I övrigt sker visst läramtbyte mellan fakultetema inom områdena skogsbruk och marklära.

Inom forskarutbildningen är 16 av 50 kurser öppna för samtliga forskarstuderande vid SLU. Det gäller bl.a. kurser i allmän forskningsmetodik, försöksmetodik och -teknik, optirneringsmetoder samt vetenskaplig publicering.

Vissa forskarutbildningsämnen har också gemensamma kurser för studerande från flera fakulteter, t.ex. tjärranalys och husdjursämnen.

10.l.4 Forskningsinformation och fortbildning Fakultetsövergripande fortbildningskurser har anordnats gemensamt för Loch S-fakultetema inom områdena skog på åkermark, jord och skog i kommunal naturvårdsplanering, genteknisk forskning, energiskogsodling, bioenergi, miljö samt landsbygdsutveckling. Inom flera av dessa har också informations- och rådgivningsmaterial utarbetats.

Gemensamt för L- och V-fakultetema har fortbildningskurser ordnats inom områdena anpassning av mjöllcproduktion, betesproduktion samt livsmedel. Infomrationsmaterial har framtagits dels inom ett par av dessa ornråden, dels inom några ytterligare.

L- och S-fakultetema samverkar också inom EG-prograrnmet COMETT.

10.l.5 Hinder för samarbete

Rektorsämbetet vid SLU ser lokalisering och traditioner som de viktigaste hindren för samarbete.

Eftersom sarnlokalisering underlättar samarbete är SLUs lokalisering till olika orter en nackdel. Den splittrade lokaliseringen försvårar samarbete inom fakulteter och institutioner med verksamheter förlagda till olika orter och också samarbete mellan fakulteter.

Enligt rektorsämbetet måste man beakta att SLU skapadesgenom sammanslagning av tre tidigare självständiga högskolor med egen tradition och egen kultur. Detta stärkte SLU, som därigenom blev mångkulturellt, men försvårade och omöjliggjorde, åtminstone inledningsvis, vissa fakultetsövergripande samordnings- och samverkansprojekt.

195 Huvudbetänkandet kapitel 10

Del 1 10.2.l Uppsala universitet

SLU samverkar i olika former med andra universitet, i första hand Uppsala, Lunds och Umeå universitet där det från lokaliseringssynpunkt finns goda förutsättningar. Det mest omfattande samarbetet äger med Uppsala uni-

rum versitet.

Samverkan i centra

Inom biomedicinskt centrum, BMC, sker det mest omfattande och väl etablerade samarbetet mellan SLU och Uppsala universitet. SLU svarar för ungefär 15 % av resurser och verksamhet vid BMC.

Andra centra är Uppsala Livsmedelscentrum som har SLU huvud-

som man och dessutom omfattar Uppsala universitet och livsmedelsverket. Centrets uppgift är att stödja och utveckla forskning, utvecklingsarbete och utbildning samt samordning av dessa aktiviteter inom området.

Uppsala Bildanalyscentrum har Uppsala universitet sotn huvudman och omfattar också SLU och naturvårdsverket. Centmmbildningen innebär att resurserna, såväl personal som tung apparatur, sammanförts till gemensamma lokaler. På SLU-sidan ingår såväl S-fakultetens som L-fakultetens forskare. Syftet är att bedriva forskning och följa utvecklingen i nära med

samarbete

den tekniska grundforskning som bedrivs vid Uppsala universitet.

Uppsala Vattencentrwn har likaså Uppsala universitet som huvudman, och förutom SLU ingår statens livsmedelsverk, statens naturvårdsverk och Sveriges geologiska undersökning. Målsättningen för Vattencentrum är att samordna och optimera resurserna inom vattensektorn i Uppsala, att verka for kvalitativt högtstående forskning och utbildning inom vattenområdet, samt att främja vattenområdet inom grundläggande utbildning, forskarutbildning m.m.

Vid Genetiskt centrum finns institutioner förlagda från såväl SLU

som Uppsala universitet. Meningarna om Genetiskt centrum är delade inom Uppsala universitet. Vissa ser tillkomsten av Genetikcentrum som en splittring av genetikens utveckling i Uppsala och hade föredragit att genetiken byggts ut vid BMC. Andra menar att molekylärbiologisk teknik måste spridas för att kunna användas inom olika änmen. I det perspektivet kan det vara bra att bygga upp Genetiskt centrum.

Forskning och forskarutbildning.

Inom ramen för de olika centra sker forskningssamverkan mellan SLU och flera fakulteter vid Uppsala universitet. Särskilt omfattande är samarbetet inom BMC, där flera fakulteter medverkar från de båda universiteten. Enligt bedömare vid Uppsala universitet är ett antal SLU-institutioner vid BMC

196 Huvudbetänkandet kapitel 10

synnerligen viktiga samarbetspartners och diskussionspartners för medicinska fakultetens forskare vid BMC. Del 1

Samarbete finns dessutom mellan enskilda medicinska institutioner och institutioner vid SLU. Enligt bedömare vid Uppsala universitet skulle detta samarbete ha varit än intensivt fler av SLUs institutioner varit place-

mer om rade vid BMC.

Även farmaceutiska fakulteten samverkar med SLU, främst med V-fakulteten i projekt rör antibiotikaanvändning, toxikologi, kemi, farmakologi

som samt biofarmaci. I samarbetet inom kemiområdet deltar även L-fakulteten med lantbrukskemi. Andra projekt rör bioteknisk växtförädling samt farmakologiskt aktiva ämnen i avfallsprodukter fran jord- och skogsbruk.

Samarbetet mellan SLU och den matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid Uppsala universitet är särskilt betydelsefullt inom det ekologiska området, där bl.a. institutionerna för limnologi och växtfysiologi medverkar. De överföringar statens naturvårdsverk nu gör till SLU av sötvattenenheten och landenheten samt inrättandet av en enhet för miljöövervakning förutsätter samverkan med Uppsala universitet, och samarbetsavtal utformas. Överföringen

av sötvattenenheten motiverar särskilt samordning med limnologi. Miljöövervakningen aktualiserar samarbete även med andra universitet som har intresse för dessa frågor.

Samverkan beträffande forskarutbildning sker mellan SLU och matematisk-naturvetenskapliga fakulteten, medicinska fakulteten och farmaceutiska fakulteten vid Uppsala universitet, främst i form av att kurser är öppna för studerande från båda universiteten. Med matematisk-naturvetenskapliga fakulteten sker samråd om vilka gemensamma forskarutbildningskurser som ska anordnas, och ibland sker samñnansiering.

De informella kontakterna institutionsnivá är omfattande och innefattar även forskarhandledning och medverkan i forskarkurser. Kurser i vetenskapsteori för forskarstuderande vid SLU ges t.ex. från Uppsala universitet.

Samverkan mellan SLU och Uppsala universitet sker även inom ramen för Bergslagens tekniska högskola BTH.

Grundläggande utbildning Inom grundläggande utbildning är Uppsala universitet genom avtal ansvarigt för kurser i vissa ämnen vid SLU. Det gäller fysik, Systemanalys, hydrologi, genetik, botanik och zoologi för studerande inom L-fakulteten. Vidare ges undervisning i nationalekonomi för studerande vid SLU.

Fördjupningskurser inom agronomlinjen är öppna för studerande i biologi vid Uppsala universitet i mån av plats, och motsvarande sätt är fördjupningskurser i biologi öppna for studerande vid SLU utan krav på ekonomisk ersättning. Vid SLUs kurser i viltbiologi och växtpatologi reserveras ett visst antal platser för studerande vid Uppsala universitet mot ersättning. Även vid

197 Huvudbetänkandet kapitel 10

kurser inom bioteknikområdet sker en organiserad samverkan. Det gäller bl.a. kurser i genteknik, bioteknik, molekylär växtgenetik samt cellodling. Del 1

Vidare deltar veterinärstuderande i kurser i biofarmaci på apotekarlinjen, och lärare från Uppsala universitet ger kurser vid SLU inom områdena miljörätt, ekonomi och statistik.

Övrigt

Utöver det innehållsmässiga samarbetet inom forskning och utbildning finns mellan SLU och Uppsala universitet samverkan på det praktiskt-administrativa planer, Lex. beträffande BMC och datacentralen UDAC.

Regelbundna möten mellan rektorsämbetena förekommer

ej, men man anser sig ändå ha goda kontakter och träffas i många olika sammanhang. Medicinska fakultetens dekan är för närvarande medlem av forskarutbildningsnämnden vid SLU.

l0.2.2 Andra universitet och högskolor

Viktigaste samarbetspartners för SLU bland övriga universitet och högskolor är Lunds universitet och Umeå universitet.

Med Lunds universitet har Alnarpsdelen av SLU en hel del samarbete. Det gäller bl.a. landskapsplanering och landskapsarkitektlinjen, där arkitektursektionen vid Lunds universitet är viktig partner. Även inom byggnadstek-

en nikområdet sker ett samarbete mellan Lunds universitet och SLU.

SLU och Lunds universitet har sedan några år tillbaka årliga kontaktrnöten kring särskilda teman med deltagande av ett femtiotal forskarelärare samt rektorsämbetena.

På livsmedelsområdet finns en arbetsfördelning mellan Uppsala Livsmedelscentrum, Lunds universitet, livsmedelskollegiet samt livsmedelsforskningsinstitutet i Göteborg, som kräver kontakt och samverkan för att vidareutveckla verksamheten utan att dubbleringar sker. Med den prioritering

av livsmedelsforskningen och de satsningar görs är denna samverkan

som av stor betydelse.

l Umeå finns ett centrum för miljövetenskaplig forskning, där förutom SLU Umeå universitet, försvarets forskningsanstalt samt arbetsmiljöinstitutet ingår. Detta centrum har till uppgift att stödja och utveckla miljövetenskaplig forskning i Umeå. Bl.a. ska samspelet utvecklas mellan långsiktig kunskapsuppbyggnad, metodutveckling samt tillämpningsinriktad forskning.

När det gäller samarbetet med Umeå universitet i övrigt farms vissa initialsvårigheter under första tiden efter flyttningen av en del av S-fakulteten till Umeå. Dessa hängde samman med det motstånd mot flyttningen fanns

som på sina håll inom S-fakulteten och SLU. På senare år har dock kontakter etablerats och samarbete kommit igång mellan forskare inom S-fakulteten och i första hand matematisk-naturvetenskapliga fakulteten. Enligt rektorsämbetet

198 Huvudbetänkandet kapitel 10

vid Umeå universitet finns goda förutsättningar att utveckla samarbetet, bl.a. med hänsyn till de olika kompetenser finns vid universiteten. Del 1

som

10.3¶Utvärderingstearnens bedömningar

10.3.1 Alltför självständiga institutioner Alla tre utvärderingsteamen kritiserar institutionemas alltför stora autonomi och bristande intresse för samarbete inom den egna fakulteten. Teamen har också synpunkter på samarbetet med andra fakulteter och universitet.

Wageningen-teamet som granskat L-fakulteten anser att man efter sammanslagningen av de tre tidigare självständiga högskolorna inte lyckats skapa

identitet och policy. Det som borde vara delaktighet i gemenen gemensam samma uppgifter och stimulans till samverkan saknas, anser teamet, och i stället har institutionerna utvecklats till starka självständiga enheter, föga benägna för samarbete.

Utformningen av SLUs organisation och den geografiska splittringen har bidragit till detta, menar teamet. Institutionema har bevarat de kontakter de hade före sammanslagningen 1977 och känner knappast något behov av att bygga Enligt teamet har detta lett till dubbleringar i undervisningen

upp nya. och mycket negativa effekter på forskningens effektivitet och kvalitet.

l0.3.2 Skogsvetenskaplig forskning kräver många kontakter

Helsingfors-teamet som utvärderat S-fakulteten framhåller att skogsvetenskaplig forskning måste ha nära kontakt med naturvetenskaplig, teknisk och ekonomisk forskning för att utnyttja de metodologiska framsteg som görs inom dessa områden. Samverkan med andra universitet är därför av mycket stor betydelse. Enligt teamet finns det goda förutsättningar att ytterligare utveckla sådant samarbete såväl i Uppsala som i Umeå, medan Garpenbergs situation är mer problematisk.

En annan viktig dimension av forskningssamverkan är den internationella, betonar Helsingfors-teamet och konstaterar att S-fakulteten deltar aktivt i det nordiska skogsforskningssamarbetet. Även S-fakultetens medverkan i de aktiviteter som ordnas av the International Union of Forestry Research Organizations, IUFRO, noteras teamet, liksom de ökade insatserna inom EGs

av forskningsprogram.

När det gäller forskarutbildningen rekommenderar Helsingfors-teamet, som närmare framgår av kapitel en mer utbyggd samverkan med andra fakulteter inom SLU och med universitet och högskolor utanför SLU, inte minst de nordiska universiteten.

199 Huvudbetänkandet kapitel 10

l0.3.3 V-fakultetens profil viktig Del 1 Utrecht-teamet, som granskat V-fakulteten, har kritiska synpunkter på institutionernas stora självständighet och ovillighet att underordna sig gemensamma mål för utbildning och forskning. Detta gäller dock inom V-fakulteten. I fråga om kontakter med L-fakulteten serUtrecht-teamet främst till konsekvenserna för V-fakultetens identitet och likaså när det gäller samverkan inom BMC. Teamet varnar för alltför mycket integration inom BMC. Detta uttalande är dock inte baserat på någon kritik av den vetenskapliga nivån utan på önskan att etablera en starkare identitet för V-fakulteten.

10.4¶Utredningens bedömning och förslag

l0.4.l Samverkan inom SLU

Utredningen instämmer i stor utsträckning med utvärderingsteamens iakttagelser och bedömningar, särskilt Wageningen- och Helsingfors-teamen. Det har utvecklats ett nära och väl fungerande samarbete mellan L- och Vfakultetema på husdjursområdet, och även i övrigt har en hel del samverkan kommit till stånd, inte minst genom rektorsämbetets agerande. Men ännu återstår mycket, framför allt på mark-växtsidan men också på andra områden, innan den samverkan utvecklats som sammanslagningen 1977 skapade förutsättningar för. Man kan peka på flera orsaker och omständigheter som har försvårat den närmare samverkan som var huvudsyftet med etableringen SLU. Den av geografiska splittringen är enligt såväl utvärderingsteamen som rektorsämbetet ett betydande hinder för samarbete. Enligt Wageningen-teamet tenderar de olika orterna att utveckla subuniversitet, vilket förvisso inte bidrar till samverkan inom den egna fakulteten eller inom SLU som helhet. Mest uttalad är den geografiska splittringen inom S-fakulteten, i och som med etableringen av sydsvensk skogsforskning i Alnarp har fyra huvudorter för forskning och tre för jägmästarutbildningen.Visserligen är enheten i Alnarp liten men innebär ändå att kontakt måste hållas med ytterligare ort. en Det är knappast rimligt att vänta sig att S-fakulteten med sådana förutsättningar ska klara att både hålla ihop den egna fakulteten och etablera nära samverkan med såväl L-fakulteten som matematisk-naturvetenskaplig, teknisk och samhällsvetenskaplig fakultet utanför SLU. Utredningen anser inte att lokaliseringspolitik och regionalpolitik kan vara det primära när det gäller SLUs verksamhet, utan att målen för verksamheten och kvaliteten måste komma i första hand Utredningen föreslår därför att den skogsvetenskapliga forskningen och jägmästarutbildningen får två huvudorter i stället för tre. Därvid förutsätts att enheten för sydsvensk skogsforskning i Alnarp finns kvar.

200 Huvudbetänkandet kapitel 10

Jämfört med S-fakulteten har L-fakulteten enklare situation med två

en huvudenheter. Även for L-fakulteten är det dock angeläget att förbättra Dell

samverkan mellan de båda orterna och markera samhörigheten.

Enligt utredningens mening ligger det mycket i Wageningen-teamets ana-

institutionemas agerande efter de tidigare självständiga högskolornas lys av inordning i det gemensamma lantbruksuniversitetet. Rektorema ersattes av betydligt svagare dekaner, och makten försköts uppåt i en större organisation, där avståndet till den enskilda institutionen ökade. Strategin hos institutionerna blev då i många fall att utveckla största möjliga självständighet. Till detta bidrog de betydande geografiska omflyttningar som ägde rum omkring 1977 och som alltid lamslår verksamheten under viss tid.

Utredningen menar att det finns anledning att lyssna till de råd de utländska utvärderingsteamen ger om att flytta ansvar uppifrån från rektorsämbetet och nedifrån från institutionerna till fakultetsnivån. Falcultetsnivån ligger närmare institutionerna och är hanterlig för rektorsämbetet och styrelsen. En sådan åtgärd skulle kunna införa mer av dynamik i SLU. Enligt utredningens mening behövs det mer dynamik inom SLU för att utnyttja den betydande kompetens som finns och för att stimulera det samarbete som ännu inte kommit till stånd.

10.4.2 Samverkan med andra universitet och högskolor Det mest omfattande samarbetet med universitet utanför SLU sker inom BMC i Uppsala. När veterinärhögskolan flyttade från Stockholm avbröts ett långvarigt och väl etablerat samarbete med karolinska institutet. Som fakultet inom SLU har V-fakulteten byggt upp och utvecklat nya kontakter med i första hand medicinska fakulteten vid Uppsala universitet. Det är ett livsvillkor för en veterinärmedicinsk fakultet med höga ambitioner att ha nära kontakt med medicinsk forskning. V-fakulteten och dess institutioner har målmedvetet och framgångsrikt ägnat sig att genomföra den nya anknytningen.

Inom ramen för BMC deltar även andra fakulteter och institutioner inom SLU och vid Uppsala universitet. Såväl från Uppsala universitets som SLUs sida betraktas BMC en bra form för samarbete. Alla sagesmän utred-

som ningen träffat har omvittnat att samverkan inom BMC fungerar väl och är av hög vetenskaplig klass.

Exemplet BMC illustrerar betydelsen av samlokalisering när det gäller forskningssarnverkan. Samlokalisering är väl så viktig som organisatorisk samhörighet.

Om man ser SLUs forskning som dels allmänvetenskaplig, dels SLU-speciñk är det på många sätt naturligt för den allmänvetenskapliga SLU-forskningen att knyta kontakter med motsvarande ämnen vid andra universitet. Särskilt viktigt är dock att den SLU-specifika forskningen bygger på god

existerande grundforskningskunskap och samarbete med kännedom om

201 Huvudbetänkandet kapitel 10

allmänvetenskapliga institutioner inom SLU eller vid andra svenska eller utländska universitet. Del 1 Helsingfors-teamet har ett utmärkt sätt utvecklat innebörden av detta för den skogsvetenskapliga forskningen. Det är befogat med hänsyn till att den allrnänvetenskapliga forskningen är företrädd i mindre utsträckning inom Sfakulteten än inom L- och V-fakultetema. Från Uppsala universitet, som är den största samarbetspartnem for SLU, är inställningen till utökad samverkan öppen och positiv, och man ser t.ex. möjligheter till utbyggt samarbete på det ekologiska området i anslutning till överföringen av vissa enheter från statens naturvårdsverk. Vidare finns från SLUs sida intresse for att utveckla samarbetet bl.a. inom teknikänmena. Även inom övriga berörda universitet, i forsta hand Lunds och Umeå universitet, finns goda förutsättningar för att utveckla samarbetet. Utredningen anser att det finns starka skäl for SLU och dess fakulteter i att ökad utsträckning samverka med andra svenska universitet och även med utländska universitet. Förutsättningarna här varierar mellan olika ärrmen. De mer grundläggande ämnena har i regel fler partners att välja mellan än de tillämpade. I vissa fall kan ett första steg att bygga närmare vara upp samverkan med mer grundläggande ämnen inom fakultet för sedan samma att etablera vidare kontakter nationellt och internationellt l kapitel 4 om forskningen framgick det SLUs forskare i första hand att har samarbete med kollegor i Norden och USA, medan de europeiska kontakterna är mindre väl etablerade. Sannolikt kommer det alltmer omfattande EGsamarbetet på lantbruksforskningens område att dra in SLUs forskare i europeiskt samarbete. Exempelvis kan medicinamas ökade forskningssamarbete inom Europa medföra att veterinärema etablerar fler europeiska kontakter. Enligt utredningens mening bör man dock inte nöja sig med att bara vänta på detta. Utredningen förordar en ökad europeisering SLU i den meningen av att varje fakultet skaffar sig en eller ett par systerfakulteter som man samverkar med när det gäller utbildning, forskning och forskarutbildning. Självfallet ska inte relationerna till USA försämras därigenom. Kanske kan en systerfakultet väljas i Europa och en i USA. Poängen med systerfakulteter är att man genom fortlöpande nära relationer till ett par utländska universitet eller högskolor får kontakt med utvecklingen på andra håll, kan göra jämförelser och få inspiration till förändringar. Som ett led i ett vidgat internationellt samarbete och utbyte kan systerfakulteter vara ett sätt att bygga in mer dynamik i SLU och underlätta fortlöpande en anpassning till förändringar i omvärlden och av den egna rollen.

202 Huvudbetänkandet kapitel 10

ll Samarbete med näring, näringsliv och

Del I

samhälle

l 1.1 Inledning

SLUs roll som aktör i samspelet med såväl statsmakterna och olika offentliga organ såsom forskningsråd, sektorsmyndigheter etc. som med näring och näringsliv under de senastetio åren har belysts i kapitel

I kapitel 5 Forskning och försöksverksamhet redovisas den policy som valts i Sverige att föra samman och integrera tillämpad forskning, försök och demonstration med universitetsforskning och högre utbildning inom de areella näringarnas område. Det framgår där att en viktig förutsättning för att denna modell kunnat genomföras i Sverige är att först de separata högskolor-

och sedan det sarnrnanslagna lantbruksuniversitetet utvecklat så goda konna takter och nära samverkan med näring och näringsliv att krav på separata institut inte framförts. Sådana krav från jordbmksnäringen och skogsnäringen i andra länder har ofta legat bakom etableringen av särskilda statliga institut.

De utländska utvärderingsteamen har i olika sammanhang kommenterat SLUs kontakter med och betydelse för såväl näringen som samhället. Wageningen-teamet betonar L-fakultetens nära samverkan med jordbruksnäringen, det har varit låga trösklar och stor tillgänglighet för avnämarna när det gäller verksamhetens inriktning och resultat. Såväl utbildningens som forskningens stora betydelse för det framgångsrika genomförandet hittills av den svenska jordbrukspolitiken framhålls. Helsingfors-tearnet understryker bl.a. att Sfakultetens forskning utvecklats med stor bredd och nu motsvarar begreppet skog i hela dess omfattning.

Samtidigt understryker alla tre utvärderingsteamen att förändringar behövs för att bättre motsvara framtidens krav. Så t.ex. gör Wageningen-teamet bedömningen att L-fakultetens utbildningar och forskning måste förändras med hänsyn till den nya jordbruks- och livsmedelspolitiken. Även för jägmästarlinjen och veterinärlinjen föreslås förändringar. Den skogsvetenskapliga forskningen föreslås bli mer tvärvetenskaplig och mer inriktad syntes, vilket avnärnama har behov av.

I kapitel 7 om grundutbildningen redovisas vidare några enkäter som gjorts inom SLU avseende bl ajägmästarlinjen och veterinärlinjen. De visar att dessa utbildningar är mycket uppskattade av avnärnarna, även om vissa förslag till förbättringar också framförs.

Mot denna allmänna bakgrund ska i detta kapitel en aktuell bild tecknas av hur olika bedömare och samverkanspartners i Sverige såväl den privata som den offentliga sidan ser SLU och dess verksamhet. Särskild vikt läggs vid vilka framtida förändringar och behov man ser och bedömer vara

203 Huvudbetänkandet kapitel l l

viktiga. Utredningen vill understryka att denna bild inte är fullständig. I det arbete med översyn av utbildningslinjer som pågår inom SLU bör bilden Dell kompletteras, och likaså vid planeringen av forskningsprogram och projekt i samråd med olika avnämare. En kontinuerlig bevakning är här nödvändig jfr. jordbruksutskottets beställning nyligen av en utredning trädgårdsnäom ringen.

11.2¶Samarbete med och

näring näringsliv

l1.2.l Lantbruksområdet

Allmänt om SLU, forskning och utbildning

Utredningen har vid olika överläggningar fått synpunkter på SLUs verksamhet från företrädare för Lantbmkamas Riksförbund, LRF, Svenska Mejeriers Riksförening, SMR, Slakteriförbundet, SS, Svenska Lantmännens Riksförbund, SLR, SCAN-företagen samt Kooperativa Förbundet, KF. Näringsorganisationema har eller mindre omfattande FoU-verkegen mer samhet, i regel med inriktning på utveckling och praktiska resultat. Man ser såväl SLU som andra universitet som viktiga samarbetspartners komsom pletterar varandra. SLU anses ha en betydande kompetens inom traditionella primär-produktionsområden. SLU bör vårda och behålla den. Inom livsmedelsområdet är Lunds universitet en annan viktig samarbetspartner. Näringen vill ha samverkan i utvalda projekt inom viktiga områden. Enligt näringens representanter bör den grundläggande forskningen vid SLU förstärkas, men man är samtidigt mån om att den tillämpade forskningen och försöksverksarnheten drivs på ett sådant sätt att för näringen viktiga frågor tas upp. SLUs verksamhet bör ha stor flexibilitet, understryks det, även regionalt. Framförhållningen är viktig, och här noteras vissa brister. Det gäller t.ex. mjölkproduktlära, där det nu pågående samarbetet fungerar väl där men mer långsiktig forskning efterlyses. Inom mejerisektom sker stora förändringar. och framöver väntas det bli färre och större mejeriet. Expansionsmöjligheterna anses ligga inom nya områden, t.ex. användning olika komponenter i av mjölken. Samverkan inom försöksdistriktsområdet i Västsverige ses som en bra modell, och man är på många håll positiv till den förändring distriktsförav söksverksamheten som föreslagits av Jan Philipsson se kapitel 5. Kontaktema med de tillämpade institutionerna på växtsidan anses fungera bra med SLU, medan SCAN samarbetar med Lunds universitet och olika nordiska universitet beträffande köttforskning. V-fakulteten anses vara mycket viktig för livsmedelsindustrin. En uppdelning av veterinärutbildningen på olika inriktningar bedömdes bra för livsmedelsindustrin. vara När det gäller agronomutbildningen förespråkar några näringsföreträdare en breddning mot miljösidan och bättre grundkunskaper. En starkare livsme-

204 Huvudbetänkandet kapitel 11

delsinriktning inom agronomlinjen efterlyses vissa företrädare för livsmeav delsindustrin, medan andra specialisering inom flera olika utbildningar Del 1 ser nödvändig för framtiden: civilingenjörer som kan processer från livssom medelstelmologi vid Lunds universitet, ekonomer för ekonomi samt agronomer för lantbruksfrågor.

Näringens FoU -stöd och -verksamhet

Utöver direkta företagssatsningar på FoU förekommer gemensamt organiserat stöd till FoU-verksamhet. Stiftelsen Lantbruksforskning SLF grundades 1986 med LRF, SMR, SS, SLR, Skogsägamas Riksförbund, Sveriges Föreningsbankers Förbund samt Sveriges Stärkelseproducenter som huvudmän. Stiftelsen delar ut FoUbidrag efter beredning i LRFs forskningsberedning. Medlen kommer på olika vägar, dels via basñnansiering från huvudmännen, dels via regleringsmedel och vissa särskilda satsningar. Lägger man ihop stiftelsens medel och särskilda satsningar på bl.a. växtförädling blir det 70-80 Mlcr till FoU. Dessa avsättningar har gjorts i samförstånd med staten. Huvudparten av medlen går till SLU. Lantbrukets Fond, stöder FoU för att stärka jordbrukets utveckling, som uppgick 199091 till 17 Mlcr, vilket innebär en stark ökning under senareår. Lantbrukskooperationens totala bidrag till FoU är ca 250 Mkr. Mycket av denna FoU utförs i egna enheter, försöksstationer och andra anläggningar. FoU-stödet kommer att påverkas i hög grad av avregleringen inom jordbruket. Förhållandevis stora belopp som nu används för FoU är knutna till det nuvarande systemet och försvinner efter 1994. Det gäller i första hand de drygt 80 Mkr som är kollektiva avsättningar inom regleringssystemet, men även andra medel. Inom LRF man denna förändring som ett stort problem. Jordbruket ser består många små företag, vilket medför svårighet att skapa uppslutning av kring och förståelse för vikten av att bidra till forskning. De små företagen har ofta svårt att avsätta medel och även att enskilt dra direkt nytta av forskningens resultat. Enligt LRF har staten fortsatt ett stort ansvar för att finansiera den framtida forskningen vid SLU, måste präglas av en ökad integrering mellan som grundläggande och tillämpad forskning. LRF anser att lantbruksnäringen å sin sida i första hand bör stödja den mest tillämpade forskningen och ser Stiftelsen Lantbruksforskning central i detta sammanhang. Man undersom stryker att staten även framgent har ett stort ansvar för att finansiera den tillämpade forskningen med hänsyn till näringens struktur och svårigheten att samla in pengar från primärproduktionen. Det finns inom LRF inga planer på att inrätta egna institut eller kollektivforskningsinstitut inom jordbruksområdet. Man vill fortsatt använda SLU för

205 Huvudbetänkandet kapitel 11

att lägga ut uppdrag nämnts den framtida finansieringen men ser som som ett problem. Dell

Framtida kunskapsbehov

Utredningen har i diskussion med företrädare för LRF föreslagit att man inom branschen går igenom och redovisar vilka kunskapsbehov och vilken forskning som framstår som viktigast under de närmaste tio åren. LRF hari juni 1991 gjort en sådan redovisning till utredningen. Som viktiga omvärldsfaktorer ser LRF ökad internationalisering, ekonomiska tillväxtmål samt miljöfrågor. Lantbrukssektoms framtida uppgifter påverkas av dessa faktorer, liksom urbanisering, av förändrad struktur inom jordbruksnäringen och olika insatser för landsbygdsutveckling. Ett öppet Europa kan ge svenskt lantbruk helt situation, en ny menar LRF, genom att en marknad på 350 milj människor blir tillgänglig under slutet av 1990-talet. Även exportmöjlighetema om ökas för svenskt jordbruk bedömer LRF att den viktigaste marknaden även i framtiden kommer att vara den svenska. Den framtida jordbruksforskningen i Sverige måste sträva till att göra animalieproduktionen och vegetabilieproduktionen konkurrenskraftig gentemot europeiskt jordbruk den svenska marknaden. Även vidgning jordbrukssektom en av till produkter och tjänster utanför det traditionella livsmedelsområdet LRF angeläget. Redan efterser som nu frågas kunskap avseende a: energi-, fiber- och industriråvaror från biomassa och grödor producerade inom jordbruket, turism, fritid och rekreationsaktiviteter med landsbygden bas, som service och småindustriell verksamhet för att klara kommunernas avreglering, privatisering och behov av ökad flexibilitet. Den snabba utveckling som väntas ställer stora krav på integration i hela kedjan från grundläggande forskning till tillämpad forskning, mer utvecklingsarbete samt utbildning och fortbildning. En sådan integration ser LRF som central för att Sverige ska kunna hävda sig allt öppnare interen nationell marknad. Den framtida forskningen vid SLU måste präglas av ökad integrering mellan grundläggande och tillämpad forskning. Likaså måste forskningen, på samma sätt som sker inom lantbruksnäringen, präglas helhetssyn och av systemtänkande. LRF har angivit ett antal angelägna forskningsområden bedöms komsom ma att stor betydelse för den framtida utvecklingen svenskt jordbruk: av

1 Animalieproduktion

Utifrån bibehållen eller förbättrad djurhälsa och hög produktkvalitet, med önskvärda egenskaper hos råvaran för vidareförädling, måste foder, genetiskt utvecklingsarbete, stallar och tekniska hjälpmedel utformas såatt de ger lön-

206 Huvudbetänkandet kapite. 11

Mjölkproduktion och svinuppfödning är särskilt viksamhet i produktionen. tiga insatsområden. Del 1

2 Kvalitetajiågor Kvalitetsfrågor i vid bemärkelse är ett angeläget område för att förstärka den internationella konkurrenskraften hos svenska livsmedel. Ett exempel är hygienen inom spannmålsodlingen med bl.a. förekomsten av mykotoxiner.

3 Växtodling Inom växtodlingen bör forskningen biologiska system prioriteras där om bl.a. recirkulation nattmesursema och hushållning är viktiga inslag. av

4 Bioteknik Forskning inom bioteknikområdet kommer att få betydelse för det svenska lantbrukets utveckling. Kunskapsuppbyggnaden inom bioteknikområdet måste främjas vid lantbruksuniversitetet så att vi sakligt insiktsfullt och kritiskt kan bedöma utländska forskningsresultat och rätt värdera deras möjliga tillämpning inom vårt eget lantbruk.

5 Ekonomi Ekonomiska frågeställningar bör bearbetas kring utveckling av företag och landsbygd med beaktande landsbygdens sociala frågor och levnadsbeav tingelser

6 Kooperationsforskning l och med förväntad konkurrens från utlandet och en ökad intemationalien sering behöver forskning om kooperationens framtida roll och förutsättningar intensiñeras.

7 Energigrödor För biobränslena i framtiden ska få den betydelse som statsmakterna efteratt lyser, och jordbruket leverantör rävar-an, är det nödvändigt att forskvara av ningen angående energigrödor inom SLU förstärks. Hittills gjorda satsningar är inte tillräckliga för att möta den ökade efterfrågan på kunskap. Inom energiskogsodlingen behövs exempelvis ytterligare kunskap om plantering, lämpligt växtrnaterial, gödsling, skadeinsekter, skadesvarnpar, skörd osv.

207 Huvudbetänkandet kapitel 11

8 Forskningsprogram får det privata skogsbruket

Del] Privatskogsbruket kommer i framtiden att få ökad betydelse för såväl svensk samhällsekonomi för möjligheten behålla och öka som att antalet arbetstillfällen på landsbygden. Hittills framkomna resultat från forskningen om privatskogsbruket har varit till stor nytta, och ökad satsning från SLU en ses som angelägen.

ll.2.2 Skogsområdet

Vid de kontakter utredningen haft med företrädare för näring och näringsliv på skogsområdet har forskningsfrågoma dominerat. Det man från skogsindustrins och skogsbrukets sida viktigt ser som mest är den skogsvetenskapliga forskningens inriktning och de framtida kunskapsbehoven, resurser, samt former för samverkan och samarbete.

Forskningens inriktning och resurser

Från skogsindustrins sida ser man det naturligt S-fakultetens forsksom att ning har breddats och fördjupats, och man betraktar kopplingen mellan miljöfrågor och skogsskötsel som viktig. Man emellertid detta alltför menar att mycket har skett på bekostnad av de centrala, praktiska områdena där mycket av syntesen bör ske. Det gäller bl.a. skogsskötsel, skogsföryngring,skogsindelning och -hushållning Under hela 1980-talet har dessa ämnen fått minskad andel av den skogliga forskningens basresurser och även en påtaglig real minskning. Samtidigt har olika statliga sektorsorgan och myndigheter med tillgång till forskningsanslag köpt in sig i S-fakultetens forskning och dragit till sig såväl uppmärksamhet hos forskarna som mycket den tillgängliga av kompetensen. Enligt skogsindustrins företrädare har den skogliga basnäringen haft svag konkurrensförmåga gentemot de statliga aktörerna och har fått nya se sina behov allt sämre tillgodosedda. Man också kontakterna mellan forsanser att karna och det praktiskt arbetande skogsbruket har blivit sämre. SLU glider iväg mot ett stort grönt krmskapsuniversitet till samhällets allmänna tjänst men där Skogsnäringen får allt svårare att känna igen sig. Skogsindustrins representanter långsiktiga fasta försöksanläggningar ser som en nyckelresurs. Sådana anläggningar är grundläggande förutsättning en för all skogsbiologisk forskning, menar man, och är oroad över hur basresurserna urholkats allt mer också för dem. Skogsnäringen går in på den tillämpade sidan med försöksverksamhet men anser att S-fakulteten bör hålla i långsiktiga skogsförsök och långsiktig kompetensuppbyggnad. Ansvarsfördelningen mellan S-fakulteten och de två skogliga branschforskningsinstituten, Forskningsstiftelsen Skogsarbeten och Institutet för Skogsförbättring, har tagits upp av branschföreträdama är starkt kritiska som

208 Huvudbetänkandet kapitel 11

till inriktningen skogsteknikforskningen i Garpenberg. Skogsarbeten an-

av

sköta skogsteknisk FoU bättre. Del 1 ses

Man anser att fördelningen av fasta basresurser mellan SLUs fakulteter inte är riktig med hänsyn till näringarnas nationella betydelse och frarntidsutsikter. Medel bör föras över till S-fakulteten. Från skogsindustrins sida anser man vidare att betydande delar av SJFR-anslaget bör kunna omföras direkt till SLU dels för finansiering av fasta resurser, dels för fördelning på forskningsprogram.

S-fakultetens splittrade lokalisering är skogsindustrin kritisk till. Fakulteten måste koncentreras när det gäller såväl forskning som undervisning. En tyngdpunktsförflytming söder ut med fastare etablering av skoglig forskning i södra Sverige ses som viktig och naturlig. Andra biologiska och ekonomiska förutsättningar för skogsproduktion gäller i södra Sverige, och programmet Sydsvensk skogsforskning bör fortsättas. S-fakultetens forskning bör koncentreras till Umeå och Uppsala samt en skogsskötselinstitution i södra Sverige.

Skogsägarnas Riksförbund gör i stor utsträckning samma bedömningar och har samma synpunkter som skogsindustrin. Man ser skog och skogsnäring som ett av de viktigaste forskningsområdena i Sverige och menar att den expansion som inletts under 1980-talet bör fortsätta. Betydelsen av långsiktighet inom skogsforskningen understryks, liksom av syntes och samband med skogsbruket, Övergång till fast finansiering av de långsiktiga försöken inom S-fakulteten ansesviktig.

Starkare samband mellan jord- och skogsforskning efterlyses. Småjordbruk och småskogsbruk kunde kopplas samman mera. Detta talar för mer samverkan mellan S- och L-fakultetema, som även mer allmänt anseskunna utnyttja samordningsmöjlighetema bättre.

Även Skogsägarna att sarnordningen mellan S-fakulteten och de två

menar skogliga branschforskningsinstituten borde förbättras. Skogsägarna ser liksom skogsindustrin Forskningsstiftelsen Skogsarbeten som mer effektiv när det gäller skogsteknik än verksamheten i Garpenberg. Man anser att skogsteknikforskningen inom S-fakulteten borde fungera bättre. Liksom Skogsarbetens forskning är den nu kortsiktig. I stället behövs en långsiktig skogsteknisk forskning vid S-fakulteten, bl.a. rörande effekter på lång sikt av olika tekniker. En arbetsfördelning bör ske med Skogsarbeten.

S-fakultetens lokalisering är också skogsägama kritiska till. Den nuvarande splittringen ansesmedföra stora problem ur effektivitetssynpunkt. Man bedömer att en koncentration bör ske med bibehållande av falltstationer. Man kan flytta institutioner och samla kompetens utan att rubba besluten om förläggning till Uppsala och Umeå. Eventuellt kan mer grundläggande ämnen

placerade i Uppsala och syntesämnen i Umeå. vara

Skogsägarna menar liksom skogsindustrin att behovet av koncentration av S-fakulteten måste sesi perspektivet av fortsatt sydsvensk skogsforskning i Alnarp. 20 % av skogsmarken finns i Sydsverige, 30 % av skogsproduktionen och 40 % av tillväxten. Det finns uppdämda forskningsbehov i södra

209 Huvudbetänkandet kapitel 11

Sverige, bl.a. beträffande kvalitet samt balans mellan producentemas inriktning och industrins behov. Kopplingen av den sydsvenska skogsforskningen Dell till L-fakulteten i Alnarp betraktas som värdefull, liksom kopplingen till Lunds universitet har ett intressant rniljöforskningsprogram. Även kon-

som takten med Den Kongl. Veterinazr- og Landbohøjskolen i Köpenhamn ses som viktig.

Framtida kunskapsbehov Skogsi ndustrifäretagen inom ramen för massa- och pappersbrukens branschförening Skogsindustriema och domânverket har tillsammans gått igenom och analyserat den framtida utvecklingen och de kunskapsbehov som framstår som viktiga att tillgodose under de närmaste tio åren.

En utgångspunkt är därvid att man ser skog som en framtids- och tillväxtbransch med successivt ökande marknader för trä- och pappersprodukter. En annan utgångspunkt är att hård internationell konkurrens kommer att råda också i fortsättningen på skogsindustrins marknader. Nackdelar finns i Sverige i form av klimat och geografiskt läge. Fördelar är bl.a. god tillgång på skog och förutsättningar för utvecklingen av ett rationellt skogsbruk.

En tredje utgångspunkt är bedömningen att skogsbrukets acceptans i samhället kommer att öka genom bl.a. nya kunskaper från forskningen. Särskilt den miljörelaterade forskningen är här av stor betydelse.

Under 1990-talet förutses behov av ökade kunskaper inom i första hand följande områden:

skogsskötsel, skogsbiologi och naturvård

Här behövs ökade insatser i syfte att vidareutveckla praktiska skogsvårdsmetoder och strategier för skogsskötsel som kombinerar produktions- och miljöhänsyn med ekonomiska aspekter. Särskilt viktigt är synteser och systemanalyser inom tillämpad skogsskötselforskning som väger in olika aspekter i praktiska handlingsalternativ. Viktigt är också breddad kunskap om olika trädslag genom såväl långsiktig förädling som nya biotekniska förökningsrnetoder. Behov en ökad kunskap finns också bl.a. om inverkan på tillväxt, vitalitet, långsiktig produktionsförmåga och miljöeffekter av olika närings- och markförhållanden, vattenreglerande åtgärder osv.

Integrering mellan biologi och teknik i all metod- och maskinutveckling

Det gäller såväl planteringsmaskiner i praktisk drift som awerkningstelcnik, där den ökade användningen av maskiner måste anpassas till miljöns och naturens krav. Idéutveckling behövs också för nästa generation av awerknings- och transportteknik.

Planerings- och styrsystem

Avancerade planerings- och styrsystem behöver utvecklas för att hantera komplexa frågor rörande skogskapital, resursbegränsningar och virkesflöden. Samordnin blir här alltmer komplicerad

Arbetsorganisation och ledningsfilosojier

210 Huvudbetänkandet kapitel ll

En intensifierad utveckling behövs inom detta område, bl.a. genom användning av kunskap från beteendevetenskaplig forskning och Del 1 organisationsforskning.

Förbättrat rdvaruutnytyande med hänsyn till produkt- och industrikrav

Utvecklingen inom detta område behöver intensifieras, inte minst med hänsyn till den internationella konkurrensen.

Virkesrelaterade problemställningar

Allmänt behövs en närmare samordning av forskningen vid SLU, Träforskningsinstitutet och Träteknikcentrum rörande önskvärda ved- och ñberegenskaper och hur dessavarierar. Bl.a. behövs bättre mätmetoder för att fastställa skillnader i vedegenskaper och bättre kartläggning av regionala, stabila rnönsteri ved- och ñberegenskaper.

Skogsbruksfäreragets ekonomiska förutsättningar och beslutsmiljo

Även Skogsägarna.: Riksförbund har analyserat den framtida utvecklingen för skogsbruket och redovisat kunskapsbehov för 1990-talet.

Bland de trender som påverkar skogsbruket i framtiden tar skogsägama upp en ökad internationalisering, som bl.a. kan medföra att man i större utsträckning ser skogsbruket som producent inte bara av virke utan även av miljö för en urbaniserad befolkning.

Försumingen och växthuseffekten kommer att påverka skogsbruket, och den ekologiska helhetssynen väntas öka i betydelse.

En annan viktig trend är integrationen mellan råvara och industri. Bland övriga faktorer av stor framtida betydelse nämns glesbygdsproblematiken och en ny ägarsmiktur inom skogsbruket med allt färre själwerksamrna och en mer avancerad teknik.

Skogsägarna kan under de närmaste åren förvänta sig starkt ökad konkurrens och svårigheter att avsätta framför allt massaved. Samtidigt väntas skogsbrukets roll i energiförsörjningen komma att öka. Jordbrukets omställning medför att nya arealer ställs till skogsbrukets förfogande. En ökad avreglering är en allmän trend samtidigt som skogen under det senastedecenniet blivit föremål för ökad reglering.

Konsekvenserna för den framtida forskningsinriktningen inom S-fakulteten blir enligt skogsägama att man får följande viktiga forskningsuppgifter, varav några är nya:

1 De tekniska och klimatologiska miljöhotens effekter för det framtida skogsbruket.

2 Skogsbrukets i södra Sverige speciella biologiska krav samt problem som hör samman med skogsbruk i tätbefolkade områden, starka allmänna miljöintressen m.m.

3 Beteendevetenskapliga aspekter på skogsbruket. 4 Skydd mot skadegörare och smittobärare i skogen. 5 Anpassning av produktion, metoder och organisation till en försvagad

lönsamhet under 1990-talet.

21 l Huvudbetänkandet kapitel 11

6 Mångskogsbruksteknik, dvs. hur arbete ska ske med skog produ-

som cerar flera nyttigheter. Dell

7 Forskning kring integrationsproblem mellan råvara och färdig produkt samt hur kvalitetskrav återspeglas i den biologiska produktionen.

8 Utökad forskning om träfibems och träets användingsområden.

9 Privatskogsbrukets förutsättningar som produktionsform och marknadspan.

10 Småföretagandet ekonomi, planering och organisation.

- 11 Utveckling av metoder att värdera insatser och utfall i skogsbmket.

12 Rättsekonomiska studier av svenskt skogsbruk i internationell belysning.

I linje med dessa prioriteringar understryker Skogsägarnas Riksförbund att de mer syntesinriktade institutionerna inom S-fakulteten, t.ex. skogsföryngring, skogsskötsel samt skog och marknad, bör förstärkas. Den grundläggande forskningen inom S-fakulteten bör samordnas med L-fakulteten för att utnyttja synergieffekter. En viktig punkt är att resurser tilldelas för försöksverksamheten så att fasta forsöksytor och långsiktiga fältförsök kan bibehållas.

Fomter för samverkan och samarbete

Skogsindustriema har med anledning av SLU-utredningen och utvecklingen i skogsbruket gjort en översyn av de tvâ skogliga branschforskningsinstituten. Skogsindustriema har, efter diskussion mellan domänverket, skogsindustriföretagen och Skogsägamas Riksförbund angående branschens behov av skoglig FoU, tillkännagivit sin avsikt att undersöka Förutsättningama för att inrätta ett samlat forsknings- och utredningsinstitut för tillämpad skoglig utveckling. Forskningsstiftelsen Skogsarbeten och Institutet för Skogsförbättring väntas uppgå i det nya institutet, vilket skulle ha två huvuduppgifter:

att genom synteser, systemarbete och tester utveckla praktiska hand-

lingsstratcgier, arbetsmetodik och arbetsorganisation,

att praktiskt genomföra och vidareutveckla skogliga växtförädlingspro-

gram som förser skogsbruket med högklassigt, testat frömaterial.

Huvudmän för det nya institutet bör enligt skogsindustriema vara staten och branschen.

Institutet avses mer effektivt än de nuvarande två instituten kunna bidra till utveckling av praktiskt fungerade arbetsmetoder inom skogsbrukets arbetsfält. Samtidigt har branschen behov av ett utvecklat samarbete med en stark och kompetent S-fakultet där också den tillämpade forskningens ställning förstärks. Särskilt understryks att fakultetens för utveckling

egna resurser av programforskning i nya riktningar bör ökas.

Skogsbranschen är beredd att aktivt medverka i fakultetens styrelse och programarbete.

212 Huvudbetänkandet kapitel 11

När det gäller SLU samarbetspartner skogsindustrin att ledsom anser ningsansvaret bör decentraliseras till fakultetema och dekanrollen stärkas i Del 1 förhållande till institutionerna. Forskning i tvärvetenskapliga program bör initieras. Skogsnäringen deltar f.n. med stora belopp i skoglig FoU vid SLU, andra högskolor, de båda skogliga branschforslcningsinstituten, inom olika ramprogram, bl.a. sydsvensk skogsforskning, inom Stiftelsen Skogsbrukets Forskningsfond samt inom de egna företagen. Såväl skogsindustrin som Skogsägarna förordar att de nuvarande programkommittéema avskaffas och att samverkan med S-fakulteten sker inom prioriterade och tidsbegränsade ramprogram, där branschen är företrädd i styrgrupper. Enligt de diskussioner utredningen haft med företrädare for skogsindustrin och Skogsägarna är det i många fall naturligt att sådana forskningsprogram samñnansieras av SLU och branschen.

Utbildningsfrâgor Vid utredningens kontakter med branschföreträdare har utbildningsfrågor berörts relativt kortfattat. Synpunkterna på jägmästarutbildningen överensstämmer väl med vad som kom fram i S-fakultetens jägrnästarenkät. Man ser inte något behov av en fristående skoglig kandidatexamen men understryker jägmästarutbildningens forskningsanknytning. Vidare är det betydelsen av angeläget att de framtida kunskapsbehov branschen redovisat beaktas vid utformningen av grundutbildningen. fort- och vidareutbildning har understruldts särskilt från fore- Behovet av trädare for skogsägarna. De fortbildningskurser som ordnats har uppskattats, och man anser att fort- och vidareutbildningsverksanrheten bör öka i omfattning for att svara mot nuvarande och framtida behov.

11.3¶Kontakter och samverkan med myndigheter,

forskningsråd, vissa organisationer m.m.

11.3.l Gemensamt för SLU Skogs- och jordbrukets forskningsråd, SJFR En mycket viktig samarbetspartner för SLU är skogs- och jordbrukets forskningsråd, SJFR, som förfogar över ett anslag om ca 150 Mkr. SJFR har tidihaft mellanställning mellan sektorsorgan och forskningsråd men har gare en förändrats i riktning mot de andragrundforskningsråden. Ett viktigt steg togs grundforskningsråd markerades och sektorsindelning 1981 då karaktären av gjordes för den vetenskapliga bedömningen. Genom statsmaktemas beslut i anslutning till 1990 års forskningsproposition utses mer än hälften av styrelfor SJFR en valförsamling bestående av företrädare för olika universisen av tetsfakulteter.

213 Huvudbetänkandet kapitel 11

SJFRs verksamhet omfattar dels projektbidrag till forskning som initieras av forskare själva, dels stöd till programbunden forskning. Del 1 Den programbundna verksamheten har ökat i omfattning och avser nu flera stora program. Av redovisningen i kapitel 3 framgår att SJFR regeringens uppdrag utarbetat program för livsmedelsforskning, alternativa produktionsformer inom jord- och skogsbruk, samt svensk skogsforskning. Rådet svarar nu för programverksamhet inom dessa områden samt inom fiskforskning och renforskning. Andra prioriterade områden SJFR givits för som ansvar att stödja är bioteknik och dricksvattenkvalitet. Rådet har därutöver gjort egna prioriteringar, t.ex. djur- och växtceller, husdjursproduktion rotröta. samt SJFR har också viktiga uppgifter i fråga om EGs forskningsprogram för bioteknik BRIDGE och livsmedel FLAIR. Vid utredningens kontakt med SJFR betonade rådets företrädare att man tar rollen som grundforskningsråd på allvar och försöker efterlikna naturvetenskapliga forskningsrådet. Regeringen har dock lagt ett tillämpat forskningsprogram på SJFR, och sig ha goda erfarenheter detta. man anser av Sådan forskning bör kunna finnas som komplement till disciplinorienterad forskning. En viktig del av SJFRs verksamhet är utvärdering forskning rådet av som givit stöd till. Ett flertal utvärderingar har genomförts, främst i samverkan med naturvetenskapliga forskningsrådet men även med andra forskningsråd och organ som stött forskning inom närliggande områden. Utredningen redovisar dessa utvärderingar i kapitel 4 om forskning. Samverkan mellan SJFR och SLU går bra, enligt rådets företrädare, som dock anser att det saknas vetenskaplig kompetens på ledningsnivån inom SLU. När det gäller överföringar till SLU av sådan SJFR-finansierad forskning som bedöms böra ingå i den fasta forskningsorganisationen, motsvarande vad som sker från andra grundforslmingsråd till universitet och högskolor, var uppfattningen att SLUs rektorsämbete Få såargumenterat svagt. dana överföringar har skett. Rådets företrädare underströk dock relatioatt nerna med SLUs dekaner är utmärkta.

Statens naturvdrdwerk

Naturvårdsverket har under viktig period fram till helt nyligen haft en en mycket nära relation till SLU dels som betydande finansiär forskning vid av universitetet, dels genom att dess generaldirektör varit ordförande i SLUs styrelse. Enligt Valfrid Paulsson, som var den gemensamma nämnaren, och även enligt andra bedömare utredningen lyssnat till, har samarbetet mellan naturvårdsverket och SLU varit bra redan från början. Inom SLU fanns ambitionen att bli ett miljöuniversitet, och naturvårdsverket kunde utnyttja SLUforskare för grundläggande kunskapsuppbyggnad inom flera områden.

214 Huvudbetänkandet kapitel l 1

Ett undantag miljöeffekter gödsling inom skogsbruket, fråga var av en SLU inte naturvårdsverket fick initiera forskning Pro- Del 1 som tog upp utan om. duktionseffekter och ekonomiska aspekter har traditionellt dominerat SLUs forskning, menar man från naturvårdsverket. Enligt Valfrid Paulsson har SLU haft monopolställning inom flera forskningsområden. Naturvårdsverket, som lägger ut forskning även på andra universitet, har inte gått utanför Sverige när det gäller forskningsuppdrag. Naturvårdverket är väl representerat i SLUs forskningsprogram, och inga ytterligare medverkan. i önskemål finns om

Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien, KSLA Företrädare för KSLA har till utredningen framfört att förhållandet till SLU är bra, såväl allmänt som med rektorsämbetet. Akademien har engagerat sig tillsammans med SLU bl.a. för att ta fram underlag för jordbrukspolitiken. Enligt KSLA bör SLU förbli ett sektorsuniversitet. Då är styrelsens sammansättning viktig. Där behövs människor med helhetssyn och överblick och inte representanter för särintressen. Personliga egenskaper och insatser bör vara kriterier. Majoriteten bör komma från näringen. KSLAs Lennart Schotte har gjort en översyn av S-fakulteten, dess preses sätt att fungera och ledningen. Det viktiga är att det finns en dynamisk process, föränderlighet och förmåga till utsortering och nysatsning. Enligt företrädare för KSLA finns det för litet kommunikation mellan SLU och skogsnäringen. Från näringen ser man SLU i första hand som utbildningsanordnare för jägmästarlinjen. Även SLUs jägmästarenkät tyder på om nöjda avnämare är det viktigt att grundutbildningen ger utrymme för såväl yrkesutbildning som grund för utveckling och spridning av vetenskaplig kunskap. Eventuellt kunde en skoglig kandidatexamen vid sidan av jägmästarlinjen utgöra ett forskningsförberedande komplement. Även när det gäller agronomlinjen ansesdet viktigt med såväl yrkesutbildning ett helhetsperspektiv när man planerar utbildningsutbudet som Utbildning for personalledande uppgifter är också viktig att ta med i SLUs grundutbildningar eller som vidareutbildning. Man menar vidare att samhällsutvecklingen är sådan att humanistisk aspekti utbildningen vore önskvärd. en När det gäller forskning underströk akademiens företrädare behovet av teknisk forskning lantbruket. Samordning av jord- och skogsbruk bör om därvid ske, och det är av stor betydelse att ekonomiska och skogliga resp. jordbruksvetenskapliga aspekter integreras. Dynamik, bredd och framtidsorientering ser KSLAs representanter som centrala frågor för SLU. För att åstadkomma en dynamisk förändring behövs kan överblickas och under vilken förändringar kan planeen lång period som Längre anslagsperioder är en fördel. SLU bör också kunna fondera meras. del for att användas i takt med tillgången på kompetenta forskare.

215 Huvudbetänkandet kapitel 1l

Karaktären av sektorsuniversitet får inte innebära låsning, samarbetet utan över fakultetsgränser mellan närbesläktade ämnen och även utanför universi- Dell tetet bör stimuleras. Det är viktigt att gemensamt formulera framtidsfrågor och att samordna ekonomiska, tekniska, energi- och ekologiaspekter. Det måste också finnas fiamtidsavspaning, ansesdet. Akademien är villig medverka i att en Hugin- och Munin-funktion.

ll.3.2 Lantbruksområdet

F örutvarande Iambruksstyrelsen

Vid utredningens överläggning med företrädare för förutvarande lantbniksstyrelsen framhöll dessa att produktiviteten tidigare stod i för förcentrum söksverksamheten vid SLU, medan nu andra aspekter, bl.a. de regionala, blir allt viktigare. Bra faktaunderlag krävs för verksamheten. Det behövs synteser av fakta, och de måste göras av forskare. Tidigare gjordes de konsulenter av och lantbruksstyrelsens tjänstemän. Syntetisering ansesha minskat hos statskonsulentema. Utvecklingen inom miljöområdet aktualiserar behovet av bra faktaunderlag. Ett exempel är gödselläckage. Åkermarkens ekologi ansågs bra ur miljösynpunkt, och projektet underlag för agerande. Medverkan gav av externa forskare ökade trovärdigheten. Lantbruksstyrelsen måste numera köpa allt man vill ha gjort. Tidigare kunde styrelsen till låg kostnad köpa utvecklingsarbete och försök vid SLU. Då gick medel till försök över budgeten till SLU. Fr.o.m. 1982 har lantbruksstyrelsen fått egna medel till försök. Nu går det bra med halveringen beav kärnpningsmedel, men det kostar. Det råder inte brist på kompetens hos försöksavdelningamas personal vid SLU, men systemet är trögt, menade lantbmksstyrelsens företrädare. Det sätt försöksverksarnheten arbetar på är inte organiserat för göra och att synteser arbeta med projekt. Det är många små försöksavdelningar. Som finansiär av projekt har styrelsen funnit att många enheter måste delta. Det är administrativt trögt, och det är svårt att hitta samordnare. Banmingen på SLU har minskat de rörliga resurserna för försöksverksamheten. Trögheten är besvärande när snabba insatser behövs. Nu förestår t.ex. halvering bekämpningsav medel. Man förordade att SLU rationaliserar och minskar antalet småavdelningar. Det behövs större ansvarsområden, och man behöver också försöksverkge samheten en egen ställning i organisationen motsvarande vad är fallet i som andra länder. Det kan bli nödvändigt om staten inte kan ställa med upp anslag. Finansieringen av försöksverksamheten sågs problem. Man som ett var inte övertygad om att det kommer att finnas så mycket inom lantpengar, bruksstyrelsen t.ex., för att betala försöksverksamhet SLU skär ned den. om Det ansågs önskvärt att samhället finansierar viss basverksamhet. I övrigt bör finansiering ske genom uppdrag. Näringen har emellertid ingen möjlighet att

216 Huvudbetänkandet kapitel 11

ställa när avreglering genomförts. Avgiftsfinansiering, som nu sker i

upp Danmark och Tyskland, är tänkbart, system för detta måste då utformas. Del 1

men

De nuvarande programkommittéema var man vid lantbmksstyrelsen kritisk till. Ad hoc-program kan vara bra För kortsiktiga konkreta frågor. Vid lantbruksstyrelsen har man haft forskare från SLU med i planering av projekt, där medel anvisats från regeringen.

Beträffande rådgivning och information framhölls att det under 1980-talet alltmer blivit näringens ansvar att ta hand om produktionsimiktad rådgivning. Under de senaste fem åren har nya problem och uppgifter tillkommit. Staten är åter intresserad av att finansiera rådgivning, information och utbildning.

nu Insatsema gäller fyra stora uppdrag: 1 miljörådgivning 2 djurskydd och djurrniljö, 3 landsbygdsutveckling, samt 4 omställning till den nya livsmedelspolitiken.

Produktionsteknik och effektivt utnyttjande ingår i de nya programmen. Det är krävande att ta fram underlag och rådgivningsprogram. Utbildning och fortbildning för rådgivare är en viktig uppgift. Lantbruksstyrelsen har haft i uppdrag att sköta uppföljning och utvärdering.

Det behövs väl etablerade inforrnationskanaler och kontaktnät med SLUs utåtriktade del och nära samarbete med forskning och forskare. Forskningsinformation är viktig men behöver kompletteras med metodkompetens.

Statskonsulentema vid SLU ansågs ägna sig allt mindre sina ursprungliga uppgifter. Centrala jordbruksmyndigheter har tillförts motsvarande resurser. Det behövs mer av synteser inom SLU-Info. Det krävs också mer samverkan mellan försöksverksamhet och info vid SLU. Sektorsmyndigheten måste ha köpkraft för att dra till sig den forskning man behöver. Specialistkunskapema hos forskarna måste omsättas.

När det gäller informationsuppgiftemas fördelning ansågs att det till jordbruksverkets ansvarsområde hör regler och lagtillämpning. Djurskyddshandboken är ett bra exempel. I övrigt ansågs det svårt att dra någon klar gräns mellan verket och SLU. Vissa frågor ligger naturligt på verket resp. SLU. Beträffande problemlösningar bör man samverka mer än som nu sker. Det

projektplaner och ansvarsfördelning. Verket kan ha behövs gemensamma kontakt med institutionerna och behöver inte ha statskonsulenter med.

Statens livsmedelsverk Samarbetet mellan statens livsmedelsverk och SLU m.fl. universitet har bl.a. omfattat att professorer och laboratorer vid livsmedelsverket handlett doktorander och specialstuderande, medverkat som föreläsare och seminarieledare, utarbetat läromedel, fungerat som fakultetsopponenter och sakkunniga samt anordnat vetenskapliga konferenser.

Ämnesområden forskarna vid livsmedelsverket är näringslära,

för de sex toxikologi, livsmedelskemi och analytisk kemi samt dricksvattenforskning. När livsmedelsverket omorganiserades 1990 ändrades forskarnas ställning.

217 Huvudbetänkandet kapitel 11

Från att ha varit chefer för sektorer laboratorier sammanfördes de då till

resp. ett internt vetenskapligt råd med uppgift att ansvara för kunskapsuppbyggnad Del 1 inom resp. ämnesområde.

Forskarna har till utredningen framfört önskemål om att deras kontakter med universitetsvärlden formaliseras för att de på bästa sätt ska kunna följa den vetenskapliga utvecklingen. En av forskarna har redan avtal med

genom SLU förenat sin tjänst med en adjungerad professur vid V-fakulteten, och den nye innehavaren av professuren i livsmedelsmilcrobiologi vid livsmedelsverket avses till 20 % tjänstgöra vid SLU.

Fritidsodlingen

I kontakter med utredningen har Fritidsodlamas Riksorganisation framfört synpunkter på fritidsodlingens behov FoU och rådgivning. Bakgrunden

av till problemen är handelsgödselavgiftsmedlens starka reducering, med-

som fört nedskärningar i verksamheten vid trädgårdsförsöksstationen i Ultuna, avdelningen för hortikulturell växtförädling samt Elitplantstationen i Balsgård.

Den nuvarande verksamheten anses vara mycket viktig, främst vad gäller framställning av nya sjukdomsresistenta och klimatanpassade Fram-

sorter. ställning av friskt och sortäkta material vid Elitplantstationen tillmäts mycket stor betydelse för fritidsodlingen. Mycket av denna verksamhet bedöms också vara av stort intresse för trädgårdsnäringen. Fritidsodlingens företrädare önskar att bortfallet av avgiftsmedel kompenseras ökade insatser

genom av SLU. SLUs ansvarsområde föreslås vidgas till fritidsodling av trädgårdsväxter, och man föreslår också att en statskonsulenttjänst i fritidsodling inrättas vid SLU.

Företrädare för styrelsen för Elitplantstationen har med utredningen tagit upp den situation som uppstått i och med att handelsgödselavgiften försvinner som ekonomisk bas för verksamheten. Man betonade vikten av att SLU tar sitt ansvar för verksamheten vid Elitplantstationen, förse den med

t.ex. att friska exemplar för förädling och även i övrigt det stöd bär- och frukt-

ger sidan till fritidsodlingen som universitetet har kompetens för.

Alternativodlingen

Altemativodlamas Riksförbund har till utredningen, och till SLU, framfört synpunkter på ekologisk odling och önskemål om att SLU gör en ordentlig och seriös satsning på ekologisk odling, prioriterar köksväxtområdet samt behåller och förstärker försöksstationema i Mellersta, Röbäcksdalen och Torslunda. Vidare föreslås att SLU utnyttjar den ekologiska odlarkåren för att stämma av behoven.

218 Huvudbetänkandct kapitel 11

l1.3.3 Skogsbruksområdet

Del 1 Skogsstyrelsen Vid utredningens överläggning med företrädare för Skogsstyrelsen framhöll dessa att man betraktar SLU som ett sektorsuniversitet med ansvar för naturoch miljöfrågor. Skoglig produktionsforskning vid SLU ansågs bra, även internationellt sett. lnsatserna inom naturvård, artbevarande och miljövård menade man måste utökas.

Miljökonsekvensbeskrivningar MKB har utretts av naturvårdverket och är viktig fråga för skogsbruket. Jordbruksutskottet ansåg 1988 att minimi-

en krav på MKB bör vara desamma som vid bedömning av ekonomiska konse-

och metoder måste analyseras i förväg. SLU är här till kvenser. Nya program god hjälp, ansågs det.

SLUs roll beträffande MKB bör vara att utveckla forskningsmetoder för att hjälpa myndigheter och att ta fram beslutsunderlag vid behov. Miljöeffekter måste tas med i ordinarie forskning. Tidigare har produktionsinriktningen dominerat. Enligt företrädare för Skogsstyrelsen måste miljö- och natursidan inom SLU lyftas upp. Det fordras balansförändring inom S-fakulteten. Skoglig marklära är ett centralt ämne, och även skötselfrågor måste uppmärksammas. Vidare behövs bättre integrering och ökat systemtänkande.

Enligt skogsstyrelsens företrädare bör man sepå resursfördelningen mellan SLUs fakulteter. Den måste stå i proportion till näringarnas utveckling. Sfakulteten har svårt att skapa utrymme för nyheter. Även fördelningen mellan fasta och anslag från externa källor måste sesöver. Ökning av exter-

resurser na anslag har många fördelar, men det finns också avigsidor för institutionerna och risk för modebetonad beställningsforskning.

Bedömare inom skogsstyrelsen menade att S-fakulteten har orienterat sig mer forskningsvärlden och mot ökad vetenskaplig kvalitet under senare tid. Det har inneburit ett avstånd till försöksverksarnheten och branschen. Ett glapp har uppstått, som måste åtgärdas.

Riksskogstaxeringen sågs som viktig för hanteringen av skogsresursema i framtiden och också av stor betydelse för att bedöma hur resurserna skötts. Det finns också en uppbackning inom hela skogsnäringen av skogstaxering-

Riksskogstaxering har startat i flera andra länder. Ett problem är att lången. siktig finansiering behövs. Det har varit och så med finansieringen i Sverige. Skogsstyrelsen underströk att skogstaxeringen är viktig för miljöräkenskapsutredningen. Skogsstyrelsen önskar inte ta hand om riksskogstaxeringen utan anser att den bör ligga hos S-fakulteten. Neutralitet och koppling till forskningen är viktig.

Planering av skogspolitiken grundas på framtidsbedömningar. Institutionen för skogstaxering är där en viktig resurs, vilket också motiverar att finansieringen Även ståndortskartering ansågs böra bli långsiktigt stödd

en verksamhet. Den är nödvändig för rniljövärdering. För närvarande ges pengar till den från miljödepanementet via naturvårdverket till SLU.

219 Huvudbetänkandet kapitel 11

Beträffande de kortare utbildningarna framhölls från Skogsstyrelsen att dimensioneringen kan minskas. I fråga om S-fakultetens förslag till reforrne- Del 1 ring av jägmästarutbildningen har man inga invändningar mot kandidatexamen som etapp men ser inte något behov av en fristående kandidatexamen. För forskarutbildningen kan den skogsbiologiska inriktningen användas och allmänt bör möjlighet till fördjupning ges inom ramen för jägmästarutbildningen.

Från skogsstyrelsens sida ser man fördelar i att förlägga första året av jägmästarlinjen till Uppsala och använda Garpenberg som fältstation. Flera menade att utbildningen i Garpenberg inte är bra många småkurser, snuttiñering. Det ansågs också viktigt att omlokalisera forskningen från Garpenberg.

När det gäller informations- och rådgivningsverksamhet gör skogsstyrelsen omfattande insatser. S-fakultetens resurser är avsevärt mer begränsade än skogsstyrelsens. Om ny kunskap inom skogsområdet ska nå ut måste den gå genom en faltorgartisation och skogsägama. Sammanlagt 150000

personer nås varje är med information vad gäller uppdragsverksamhet och lagtillämpning. Skogsstyrelsens företrädare framhöll att S-fakulteten inte alltid tar med Skogsstyrelsen i planeringen när inforrnationsstrategin läggs upp. Skogsstyrelsen tar emellertid ofta kontakt med SLU, och inget informationsmaterial går ut utan kontakter med forskare. Även läromedel utformas tillsammans med forskare. Samarbetetmed dem betecknades som gott.

Enligt skogsstyrelsen kan ansvarsfördelningen mellan styrelsen och SLU beskrivas enligt följande: målgrupp för SLUs forskningsinformation är andra forskare samt tjänstemän, medan skogsstyrelsen går ut direkt till skogsägare m.fl. i

Skogsstyrelsens och skogsbrukets ledamöter i Centrala skogsskyddskommittén, som är ett informellt forum för skogsskyddsfrågor och rådgivande skogsstyrelsen, har till utredningen framfört sin bedömning att forskningsinsatser beträffande skogsskador är mycket angelägna. Man understryker betydelsen av att institutionen för växt- och skogsskydd inom S-fakulteten

ges tillräckligt med fasta resurser för att aktivt bevaka vad som händer beträffande skogsskadegörare och skadesituation såväl i Sverige som i omvärlden.

11.4¶Utredningens bedömning och förslag

l1.4.l Förhållandet till näring och näringsliv

Jordbruks- och livsmedelsomrâdet På jordbruks- och livsmedelsområdet ser näringens och näringslivets företrädare SLU som en stor tillgång. Man vill slå vakt om och utveckla den betydande kompetens SLU anses ha inom den traditionella primärproduktionen. Man samverkar även med andra universitet och institut, främst livsmedelsområdet där det finns en arbetsfördelning mellan SLU, Lunds universitet och

220 Huvudbetänkandet kapitel ll

livsmedelsforskningsinstitutet i Göteborg. Genom inriktningen på verksamheten har dock SLU L- och V-fakultetema en central ställning när det gäller Del 1 generering och förmedling av för branschen relevant kunskap. Det finns önskemål om förändringar och förbättringar av SLUs verksamhet, t.ex. mer av integration mellan grundläggande forskning och tillämpad forskning och försöksverksamhet, mer av syntes och systemsyn i forskningen och bättre framförhållning när det gäller exempelvis utveckling av nya produkter.

Den bild framträder efter utredningens kontakter med företrädare för

som näring och näringsliv visar ett lantbruksuniversitet i omfattande och nära kontakt i en rad olika former med avnämarna. Detta framgår bl.a. av att avnämarna tagit upp många detaljfrågor.

Attityden till SLU är genomgående positiv, man vill gärna fortsätta att lägga ut uppdrag på SLU och överväger inte att starta egna forskningsinstitut eller kollektiva forskningsinstitut på jordbruksområdet.

Utredningens intryck är att det finns acceptans hos näringen av den förändring som skett inom i första hand L-fakulteten under l980-ta1et. En förstärkning av den mer grundläggande forskningen ser man som angelägen och är också införstådd med att det sker på bekostnad av det statliga stödet till försöksverksarnheten. Samtidigt som näringen betonar försöksverksarnhetens betydelse och starkt understryker hur viktig kopplingen är mellan forskning och försöksverksamhet har man förståelse för den politik som förs av statsmakterna och vid SLU att minska försöksverksarnhetens resurser vid L-fakulteten.

Näringen har hittills tagit över finansieringen av försöksverksamhet i ungefär samma omfattning som de statliga anslagen vid SLU minskat och är i princip beredd att fortsätta ytterligare ett stycke i denna riktning. Som ett stort problem ser man emellertid att FoU-medlen minskar till följd av avregleringen av jordbruket och är bekymrad för hur bortfallet ska kunna ersättas. Enligt utredningens mening bör denna fråga lösas genom att man finner något annat system for utdebitering, eventuellt med Danmark eller Tyskland som förebild.

Skogsomrddet Även på skogssidan ser näringen SLU som en viktig resurs, men här markeras också mycket tydligt kritik mot den kraftiga reduktion av basresursema för traditionella skogliga ämnen som skett under 1980-talet till förmån för framför allt miljörelaterad forskning.

Den skogliga basnäringens behov av forskning inom skogsskötsel, skogsföryngring, skogsindelning och -hushållning har blivit allt sämre tilldogosedda, medan naturvårdsverket, SIFR och olika sektorsorgan har mutat in allt större delar av S-fakulteten.

Utredningen kan för sin del konstatera att skogsindustrin och Skogsägarna har alldeles rätt på denna punkt. Som framgår av redovisningen av resurser och resursförändringar i kapitel 3 har en ganska drastisk omfördelning skett inom S-fakulteten under l980-talet. De traditionella skogsämnena har fått

221 Huvudbetänkandet kapitel 11

minskningar av basresursema med drygt 30 %. Det är knappast förvånande att man inom skogsnäringen lagt märke till denna förändring. Del 1

Reaktionema från skogsindustrin och Skogsägarna är enligt utredningens mening inte bara förståeliga utan också berättigade. Det finns inga statsmaktsbeslut som säger att den traditionella skogsforskningen ska minska, tvärtom understryks i bl.a. 1986 års beslut att produktions- och produktivitetsaspekter fortsatt måste tillmätas stor betydelse. Det har uttalats att miljöaspekter måste genomsyra all forskning, även inom skogsområdet, men det är något annat än att aweckla en tredjedel av den befintliga verksamheten.

Enligt vad utredningen funnit har det inte heller inom SLUs ledning eller inom S-fakulteten funnits någon uttalad strävan att reducera den traditionella skogsforskningen. Att nedskärningar skett är enligt utredningens bedömning en oplanerad följd av ett konsekvent genomförande den svenska forsk-

av ningspolitiken på skogsforskningens

område. Under 1980-talet har genomgående medel för stora nysatsningar tillförts forskningsråd och sektorsorgan, medan högskolan fått öronmärkta tillskott för studieñnansiering i forskarutbildningen och vissa smärre punktvisa tillskott. Om högskolan då, som förutsätts, ska utföra det mesta av den nya forskningen och samtidigt får reell minskning av sina basresurser genom för låg löne- och prisomräkning måste i praktiken stora delar den befintliga forskningen läggas ned for att ge utrymme för den nya, projektfmansierade forskningen. Dessa förhållanden analyseras i kapitel 6 om externñnansieringen.

Utredningen drar två slutsatser av utvecklingen inom S-fakulteten under 1980-talet. Den ena är att situationen inom S-fakulteten snarast bör åtgärdas, och den andra är att den svenska forskningspolitiken måste förändras.

Att det på skogssidan råder sämre kontakt med näringen än på L- och Vfakulteternas område har också omvittnats av KSLA och skogsstyrelsen. Utredningen har noterat att skogsindustrins och skogsägamas arbete med

sammanslagning av de båda branschforskningsinstituten skett med en viss misstänksamhet mot vad SLU kan tänkas prestera framgent av intresse för näringen. Det finns knappast anledning för utredningen att ha synpunkter på hur skogsnäringen hanterar sina kollektivforskningsinstitut. Däremot finns det all anledning att framhålla att utifrån SLUs verksamhetsidé som sektorsuniversitet måste ett nära och konstruktivt förhållande till skogsnäringen finnas. Utredningen ser det som utomordentligt angeläget att SLUs ställning som sektorsuniversitet gentemot skogsnäringen, en position som nu vacklar något, på nytt etableras som en stark kraft för skogsbrukets och skogsindustrins fortsatta utveckling. Det bör ske med de nya förtecken som framför allt miljöaspekterna innebär, vilket för övrigt också accepteras av skogsnäringen.

Farsknings- och utbildningsfrågor När det gäller forskningens inriktning inom L-fakulteten efterlystes,

som framgår av avsnitt 11.4.1, från näringen mer integrering av grundläggande

222 Huvudbetänkandet kapitel 11

och tillämpad forskning samt systemsyn och framförhållning i forsk-

mer av ningen. önskemålen belyses närmare i avsnittet kunskapsbehov för fram- Del 1

om tiden i det följande.

Beträffande agronomutbildningen redovisas från närings- och näringslivshåll lite varierande önskemål. Bättre grundkunskaper efterlyses, några önskar en breddning mot miljösidan medan andra förespråkar specialisering på lantbruksfrågor. Med hänsyn till den integrering av forskning, utbildning och vidareutbildning som LRF argumenterar för med hänvisning till framtida kunskapsbehov och konkurrens förefaller det utredningen motiverat att man vid den pågående översynen av L-fakultetens utbildningar inom SLU också ser på de framtida forskningsprioriteringar LRF redovisat.

När det gäller veterinärutbildningen kan noteras stöd från livsmedelsindustrin för en viss differentiering.

På skogssidan är näringen kritisk till den geografiska splittringen av Sfakulteten och förordar en koncentration av såväl forskning som utbildning, där också den sydsvenska skogsforskningens stora betydelse bör uppmärksammas. Utredningen delar denna bedömning och anser också att de synpunkter som framförts angående skogsteknikforskningen i Garpenberg motiverar en översyn av S-fakultetens forskning inom området skogsteknik. Skogsnäringen understryker vidare behovet av säkrad finansiering av de långliggande försöken, något som utredningen också anser angeläget.

Framför allt Skogsägarna betonar behovet av närmare forskningsmässigt samband mellan jord och skog, såväl mer allmänt som vad gäller t.ex. småjordbruk och småskogsbruk. Utredningen noterar dessa bedömningar och ser dem som ett skäl för närmare samverkan mellan S- och L-fakultetema.

Skogsnäringen är kritisk till fördelningen av fasta basresurser mellan SLUs fakulteter och förordar en överföring av medel till S-fakulteten med hänsyn till skogsnäringens betydelse. Utredningen har i kapitel 3 prövat frågan om resurser och resursomfördelningar inom SLU under perioden 197778-198999 och inte funnit skäl till anmärkningar mot de åtgärder som vidtagits. Vad gäller framtiden är det en uppgift for styrelsen att pröva fördelningen av medel mellan fakulteter. Enligt utredningens mening bör en fortsatt minskning ske av anslagen till försöksverksamhet inom L-fakulteten, men samtidigt finns det, som redovisas i kapitel stora forskningsbehov när det gäller den vetenskapliga basen for lantbruksforskning.

Som torde ha framgått delar utredningen skogsnäringens bedömning att resurssituationen inom S-fakulteten är klan problematisk. Skogsindustrin vill föra över betydande delar av SJFRs anslag direkt till SLU dels för basresurser, dels för fördelning på forskningsprogram. Utredningen finner detta förslag mycket intressant och behandlar det i kapitel 6 om externñnansiering.

Skogsindustrin och Skogsägarna tar också upp samordningen mellan Sfakulteten och de båda kollektivforskningsinstituten på skogsområdet. Enligt utredningen bör det vara naturligt att pröva sådana frågor i anslutning dels till den förestående sammanslagningen av instituten, dels till planeringen av forskningssamarbete mellan näringen och SLU inom ramen för de temakom-

223 Huvudbetänkandet kapitel l 1

mittéer som enligt utredningens förslag ska ersätta de nuvarande programkommittéema Dell

K unskapsbehov för framtiden Skogsindustfin och skogsägarna har presenterat vilka kunskapsbehov och forskningsuppgifter som man ser som viktiga för 1990-talet.

Utredningen vill understryka att dessa redovisningar handlar dels om sättet att bedriva forskning, dels om vilka områden som är angelägna. Man efterlyser mer av syntesforskning, systemsyn och långsiktighet i forskningen, vilket också utvärderingsteamet från Helsingfors gjort i sin granskning av Sfakulteten. Utredningen vill for sin del understryka betydelsen av att en sådan förändring kommer till stånd.

När det gäller områden och frågor som förs fram från skogsnäringen finns flertalet av dem med i S-fakultetens forskningsprogram Skogsforskning mot år 2000. Vissa av de redovisade kunskapsbehoven kan bättre tillgodoses vid andra universitet och högskolor eller vid det planerade sammanslagna branschforskningsinstitutet. Mycket av vad som ses som angelägna kunskapsbehov ligger dock inom en för S-fakulteten och näringen gemensam ram, inom viken en dialog bör kunna föras om preciseringar och prioriteringar. Sådan forskning bör kunna bedrivas som tidsbegränsade forskningsprogram eller projekt under ledning av temakommittéer, vilka enligt utredningens mening bör ersätta de nuvarande programkommittéema. Programmen eller projekten bör kunna finansieras och styras av S-fakulteten och näringen gemensamt och utvärderas efter viss tid.

En förutsättning för att temakommittéer inom S-fakultetens område ska kunna utveckla någon mer omfattande verksamhet är att 1980-talets utvecklingstrend för fakulteten bryts och att medel kan disponeras för samverkan med skogsnäringen.

Även på jordbruks- och Iivsmedelsområdet har framtida kunskapsbehov och angelägna forskningsuppgifter presenterats. I LRFs analys och förslag understryks starkt behovet av ökad integrering mellan grundläggande och tillämpad forskning och av att forskningen präglas av helhetssyn och systemtänkande. Detta överensstämmer väl med vad Wageningen-teamet rekommenderat vid sin utvärdering av L-fakulteten, och utredningen anser för sin del en sådan förändring mycket angelägen.

Innehållsmässigt handlar LRFs prioriteringar om tillämpade frågor i samband med jordbrukets anpassning till nya Spelregler. Det gäller avreglering, djurskyddslag, arbetsmiljö samt nya grödor. Lönsamhet och effektivitet är viktiga frågor för LRF, särskilt med hänsyn till den ökade internationella konkurrens som väntas.

De forskningsområden som förs fram faller inom ramen for vad bör

som vara SLUs framtida kompetensområde. IL- och V-fakultetemas forsknings-

224 Huvudbetänkandet kapitel 11

planer för 1990-talet återfinns i huvudsak de forskningsområden priori-

som teras av LRF. Del 1

Enligt utredningen bör närmare preciseringar av forskningsprogram och -projekt kunna ske i dialog mellan berörda fakulteter och näringen. Vissa frågor bör kunna behandlas inom ramen för de temakommittéer som utredningen förslår ska ersätta de nuvarande programkommittéema. I de fall samfmansiering är aktuell bör näringen medverka i ledningen av forskningsprojekten.

l1.4.2 Myndigheter, forskningsråd, vissa organisationer

Den offentliga sidan När det gäller SLUs samarbets- och sektorspartners på den offentliga sidan finns såväl likheter som skillnader gentemot företrädarna för jordbruks- och skogsnäring respektive livsmedelsindustri.

Mycket kontakt och samverkan förekommer även på den offentliga sidan och förefaller på det hela taget fungera väl. Från naturvårdsverket har

man redan tidigt fått gensvar när det gäller prioriteringen av miljöfrågor, och

man är nöjd med den samverkan som utvecklats med SLU. Också med SLUs andra stora forskningsfinansiär, SJFR, verkar relationerna vara bra, även om man från rådets sida önskar en starkare vetenskaplig ledning av SLU.

SJFR ser inte några problem med att ha ansvar för flera stora sektoriellt orienterade forskningsprogram samtidigt som man i ökad utsträckning fått

en gnmdforskningsrådsroll. Det gjorde däremot Wageningen-teamet, i sin

som utvärderingsrappon anser att SLUs och L-fakultetens roll när det gäller strategisk forskningsplanering försvagas av att SJFR givits ansvar för såväl prioritering av forskningsområden som finansiering av grundläggande och strategisk forskning. Även Helsingfors-teamet är bekymrat över de finansi-

externa äremas starka ställning gentemot SLU och förordar mer långsiktiga överenskommelser med dem för att undvika fragmentering av forskning i många småprojekt utan inbördes sammanhang. Utredningen tillmäter de utländska utvärderingsteamens bedömningar stor vikt och behandlar dem i kapitel 6 om externfmansiering.

Från KSLA kom övergripande synpunkter på SLU som sektorsuniversitet och förutsättningarna för att fungera som ett sådant. Utredningen instämmer i de kloka synpunkter akademien har om betydelsen av dynamik, bredd och framtidsorientering. Utredningen vill också understryka vad KSLAs företrädare framfört om att karaktären av sektorsuniversitet inte får innebära låsning. Samarbete över fakultetsgränser mellan närbesläktade ämnen inom och utanför SLU bör stimuleras. Inte minst viktigt är det att integrera skogliga och jordbruksvetenskapliga aspekter med ekonomiska och tekniska.

Förutvarande lantbmksstyrelsen hade synpunkter på försöksverksamheten vid L-fakulteten och underströk bl.a. behovet av bra faktaunderlag på miljöområdet och mer synteser. Viss kritik riktades mot att det finns för många små försöksavdelningar, vilket skapar tröghet i systemet. L-fakulteten bör

se

225 Huvudbetärtkandet kapitel 11

8 11-1158

på detta. Vidare efterlystes från lantbruksstyrelsen mer synteser inom SLU- Info och mer samverkan mellan försöksverksamheten och informationen vid Del 1 SLU. Enligt redovisningar från SLU har SLU-Info en ambition att göra synteser och har också åstadkommit en del på detta område. Från lantbruksstyrelsens synpunkt är dock detta tydligen otillräckligt.

Man hade en hel del synpunkter ansvarsfördelningen mellan SLU och styrelsen när det gäller rådgivning och information, och det hade även skogsstyrelsen. Utredningen behandlar dessa frågor i kapitel 12.

Inom Skogsstyrelsen ser man positivt på SLUs ökade engagemang inom miljörelaterad forskning och underströk bl.a. riksskogstaxeringens och ståndortskarteringens stora betydelse för miljövärdering. Skogsstyrelsen ser en garanterad långsiktig finansiering av dessa verksamheter som mycket angelägen. Utredningens förslag i denna fråga återfinns i kapitel 5.

Skogsstyrelsens företrädare ser miljökonsekvensbeskrivning som ett område där SLU bör kunna ge viktiga bidrag, bl.a. genom att utveckla forskningsmetoder. Sådana kunskapsbehov bör enligt utredningens bedömning också beaktas i SLUs forskningsplaner.

Företrädama för Skogsstyrelsen hade samma syn som utredningen på försöksverksarnheten, nämligen att långsiktig och av forskningen motiverad försöksverksamhet bör vara ett ansvar för SLU, medan andra former bör finansieras av externa beställare.

Inom skogsstyrelsen ville man, liksom inom skogsnäringen, se över resursfördelningen mellan SLUs fakulteter och lägga över mer på S-fakulteten.

När det gäller S-fakultetens geografiska förläggning ansåg skogsstyrelsens företrädare att forskningen bör omlokaliseras från Garpenberg. Detta är också utredningens förslag. Man var även kritisk till utbildningen i Garpenberg och såg fördelar med en förläggning av det första året av jägmästarlinjen till Uppsala.

Statens livsmedelsverk

Utredningen ser samverkan mellan professorer och laboratorer vid livsmedelsverket och universitet och högskolor som en stor tillgång för bägge parter. För högskolan är det värdefullt att kunna använda forskarnas kompetens, och för verket är det av betydelse att ha kontakt med forskning och forskarutbildning vid universiteten. En formalisering av forskarnas kontakter med universitetsvärlden ser utredningen som positivt och förutsätter att SLU år berett att medverka till detta.

Friridsodlingen Utredningen har av kontakterna med Fritidsodlarnas Riksorganisation och företrädare för styrelsen för Elitplantstationen i Balsgård övertygats om att SLU bör ta ett ansvar för den verksamhet det gäller. Framställning av bra

226 Huvudbetänkandet kapitel 11

växtmaterial för fritidsodlingen är enligt utredningens bedömning

ett samhällsintresse som det finns all anledning att tillgodose. Bortfallet av handels- Del 1 gödselavgifter bör kompenseras med anslag till SLU, som samtidigt bör ges ansvar för att medverka i och utveckla den verksamhet som byggts upp.

Alternativødlingen

Altemativodlamas Riksförbund anser att SLU inte tillräckligt prioriterat ekologisk odling. Som framgår av Olle Petterssons utredning om alternativ odling, som redovisas i kapitel 4 om forskning, har dock SLUs insatser inom detta område utvecklats ungefär på samma i andra länder. Vidare har

sätt som SJFR ansvar för ett forskningsprogram rörande alternativa produktionsformer som även rör trädgårdsområdet. Utredningen anser sig därför inte ha anledning att gå närmare in på de förslag och önskemål beträffande ekologisk odling som framförts utan anser att det är en fråga for Riksförbundet och SLU att behandla.

227 Huvudbetänkandet kapitel 11

12 fort- 1991°1°1

Information, rådgivning, och

e

vidareutbildning

12.1¶Forskningsinfonnation och rådgivning

Bakgrund Forskningsinforrnation och rådgivning är en omfattande verksamhet vid SLU jämfört med andra universitet och högskolor. Enligt tabell 2.1 Verksamhet och finansiering vid SLU 198990, som återfinns i kapitel uppgick kostnaderna för infonnationsverksamheten till 72 Mkr, vilket var 6 % av den totala omslutningen. 40 Mkr utgjordes av SLU-anslag, 13 Mlcr av extemñnansiering och 19 Mkr av inkomster.

Den omfattande informations- och rådgivningsverksamheten har nära samband med SLUs dominerande roll inom lantbruks-FoU i Sverige. Bakgrunden härtill redovisas i kapitel där den svenska modellen i fråga om lantbmksvetenskaplig forskning och försöksverksamhet beskrivs. I såväl kapitel 2 om SLUs verksamhet, resurser och roll som i kapitel 5 görs jämförelser med andra länder när det gäller SLUs uppgifter och funktioner.

I Norden är SLU ensamt om att ha en omfattande informations- och rådgivningsverksamhet. De andra nordiska länderna har en stor del av den tilllämpade forskningen och försöksverksarnheten förlagd till särskilda institut, vilket gör att även infonnations- och rådgivningsansvaret är fördelat med hänsyn därtill.

Inte heller i Nederländerna har lantbruksuniversitetet särskilt omfattande infonnationsuppgifter, eftersom där huvuddelen av den statliga lantbmksforskningen är förlagd till institut under lantbruksdepartementet. I USA däremot, där universiteten har en stark ställning inom lantbruksforskning, finns motsvarigheter till den svenska väl utbyggda infoxmations- och rådgivningsverksamheten. Utredningen ska strax återkomma till erfarenheter av det amerikanska systemet.

Organisation SLUs informationsverksarnhet har successivt förändrats under l980-talet. Förändringarna har skett i anslutning till genomförda utredningar, intern personalutbildning m.m. inom konsulentavdelningen, samt som resultat av en av SLUs styrelse initierad utredning som utfördes 1985 av SLUs rektor Mårten Carlsson. Vidare har olika beslut successivt fattats av SLUs rektorsämbete, framför allt rörande organisationsfrågor och integrering av den förutvarande

229 Huvudbetänkandet kapitel 12

inforrnationsenheten vid centrala förvaltningen i konsulentavdelningen samt beslut att ändra konsulentavdelningens namn till SLU-Info. Del 1

I en utredning om informationsverksarnheten, INFO-90, utförd Månen

av Carlsson 1990, beskrivs effekterna av de olika förändringar som genomförts under perioden 1985-90. Vidare redovisas de mål och arbetsformer som under de senaste åren varit vägledande för SLUs inforrnationsverksamhet samt aktuella behov i fråga om denna verksamhet. Ett förslag till förändring av verksamheten frarnlades.

Enligt förslaget skulle universitetets allmänna inforrnationsverksarnhet, verksarnhetsinforrnationen, som 1988 flyttades från rektorsämbetet till dåvarande konsulentavdelningen, åter bli direkt underställd rektorsärnbetet men fortfarande organisatoriskt höra till SLU-Info. Det övergripande rådgivande organet för SLU-Info skulle enligt förslaget vara den befintliga rådgivande kommittén, vars främsta uppgift varit att råd kring policyfrågor.

ge

De grupper som bildats inom konsulentverksamheten, MOVIUM Mark Och Vegetation I Urban Miljö, ALA Arbetsgruppen lantbruk och samhälle samt Skog föreslogs vara kvar. De har haft egna rådgivande och ibland beslutande kommittéer resp. styrelser och är i huvudsak extemfrnansierade. MOVIUMs uppgift är att genom utredningsprojekt, information, rådgivning och fortbildning bidra till att den yttre miljön i och kring tätortema utnyttjas bättre. ALA, som har förutom SLU arbetsmarknadsdepartementet, LRF

- och NUTEK som intressenter och finansiärer, har till syfte att stimulera utvecklingen av landsbygdens näringsliv. Gruppen har en regional kontaktorganisation och stimulerar genom bl.a. projekt utbyte av erfarenheter mellan forskare, beslutsfattare och näringsliv. Inforrnationsverksamheten på det skogliga området har letts av en av S-fakultetens programkomrnittéer. På liknande sätt skulle enligt förslaget området jordbruk, trädgård och veterinärmedicin ges en egen referensgrupp och verksamhetsledare.

Utöver dessa fyra grupper skulle enligt förslaget finnas dels verksamhetsinformationlnfomedia,

dels enheter för Kurser och konferenser, resp. repro och försäljning.

Enligt utredningens mening är det riktigt att skilja mellan å ena sidan universitetets allmänna inforrnationsverksarnhet, som bör nära knuten till

vara universitetets ledning och utgöra ett viktigt instrument för dess policy, och å den andra sidan forskningsinfomiation, kursverksamhet m.m. som bör vara i första hand avnämarorienterad.

SLUs informations- och rådgivningsverksarnhet ombesörjs i stor utsträckning av konsulenter, ofta med egen forskningserfarenhet, som i princip täcker hela SLUs kunskapsområde. Deras uppgift är att föra ut forskningsresultat till användare i en form som är lättillgänglig och tillämpningsinriktad. Själva ser de som en viktig uppgift att i det informationsmaterial som publiceras kombinera kunskap från olika ämnen och projekt som hänger samman för användaren, göra synteser. Många av konsulentema är placerade ute på olika institutioner, även om de organisatoriskt tillhör SLU-Info.

230 Huvudbetänkandet kapitel 12

SLUs roll beträffande

Del 1 SLUs informations- och rådgivningsverksamhet ingår som ett led i samhällets totala inforrnationsverksarnhet på lantbruksområdet. Som redovisas i kapitel ll samarbete med näring, näringsliv och samhälle har Skogsstyrelsen och

om förutvarande lantbruksstyrelsen, numera jordbruksverket, viktiga informations- och rådgivningsuppgifter. Vidare bedriver kommuner och näringens egna organisationer informationsverksamhet.

Som utredningen redovisar i flera olika sammanhang har SLU traditionellt haft nära och väl fungerande kontakter med de areella näringarna och står genom sin roll som huvudsaklig kunskapsproducent naturligt i centrum för forskningsinformation på lantbruksornrådet. Såvitt utredningen kunnat finna har SLU tagit sitt ansvar för högskolans tredje uppgift, som forskningsinformation brukar kallas, och skött denna uppgift väl. Samtidigt har utredningen gjort vissa observationer som kommit oss att ifrågasätta om konsulentorganisationen nu längre fungerar helt optimalt.

Arbetsfördelning med centrala myndigheter Den första observationen gäller arbetsfördelningen mellan SLU och de centrala lantbruksmyndighetema. Som redovisas i kapitel 11 fanns vid skogsstyrelsen och förutvarande lantbruksstyrelsen en hel del synpunkter på SLU och särskilt SLU-Infos sätt att fungera, på arbetsfördelningen mellan myndigheterna och SLU, samt på de förändringar som skett beträffande behov av insatser från SLU.

När det gäller arbetsfördelningen föreföll myndigheterna överens om att deras inforrnationsansvar gäller dels lagstiftning, lagtillämpning och regler, dels den bredare, utåtriktade information som ska nå de enskilda användarna. SLUs roll sågs som information till informatörer, till tjänstemän och rådgivare ska föra den vidare. Även det inom jordbruksområdet

som om anses svårt att dra någon helt klar gräns mellan SLUs och myndighetens uppgifter är det enligt utredningens mening rimligt att se arbetsfördelningen i princip så som Skogsstyrelsen gör, nämligen att SLUs huvudsakliga målgrupp för forskningsinformation är andra forskare samt förmedlare av information tjänstemän, rådgivare, medan den centrala myndigheten riktar sig direkt till användarna.

Med en sådan arbetsfördelning ligger tyngdpunkten i SLUs forskningsinformation på det sakliga innehållet. Såväl skogsstyrelsen som lantbruksstyrelsen betonade den ökade betydelsen under senare år av direkta kontakter med forskare vid SLU för att få underlag till informationsmaterial samt granskning av riktigheten i material som utarbetats. Forskare sesockså i allt större utsträckning som de som bör göra synteser. Vidare betonades behovet av bättre kontakt mellan SLUs basenheter och forsöksverksamheten.

231 Huvudbetänkandet kapitel 12

Konsulenternas ställning i organisationen

Del 1 En annan observation utredningen gjort är att konsulentemas ställning i SLUs organisation innebär vissa problem. Som nämnts är flera av dem forskarutbildade och har erfarenhet av egen forskning. Samtidigt har de konsu-

som lenter inte forskning som uppgift utan hamnar utanför den vanliga forskarkarriären. Någon karriär för konsulenter finns inte, utan det är sluttjänst.

en Samtidigt ska konsulentema följa med i forskningens utveckling och framsteg för att kunna ge information. De har en situation som något liknar universitetslektoremas tidigare, de ska följa forskningen men har inte egen forskning som uppgift. Det gick inte så bra med universitetslektorema, och frågan är om det går så bra med konsulentema

Vid utredningens besök i USA hösten 1990 diskuterades vid några olika universitet hur man hanterar forskningsinformation och rådgivning. Systemet med extension i USA innefattar rätt mycket av det konsulentavdelningen vid SLU sysslar med. Man var vid t.ex. University of Minnesota mycket medveten om de problem som ligger i att vissa arbetar enbart med

personer forskningsinformation och rådgivning. Den lösning tillämpades i många

som fall var delad tjänstgöring mellan forskning och forskningsinformation och rådgivning, således att en person hade både uppgifterna inom sin tjänst.

Utredningen anser att en liknande modell bör införas vid SLU. Den stämmer också väl överens med den närmare forskningskontakt i SLUs information som efterlysts, inte bara från de centrala lantbruksmyndigheterna

utan också från näring och näringsliv.

Utredningens förslag

Utifrån de överväganden och bedömningar som redovisats i föregående avsnitt har utredningen kommit fram till att vissa förändringar bör göras av konsulentorganisationen inom SLU.

Ãmnesinformation bör naturlig del institutions verksam-

ses som en av en het. Forskarna är de som skapar information, och de har ett ansvar för att föra den vidare högskolans tredje uppgift. Det bör finnas nära kontakt mellan forskning och förmedling av forskningsresultat.

För varje fakultet bör det finnas en informationsansvarig, som är underställd fakultetens dekan. Inom varje fakultet bör också finnas en konsulentenhet som leds av den inforrnationsansvarige. Vid de institutioner där det är lämpligt ska konsulentema vara placerade, normalt med deltidstjänstgöring. I många fall kan det vara ändamålsenligt att ägna hälften av tiden konsulentverksamhet och hälften åt forskning, men annan fördelning bör också

vara möjlig. Det är viktigt att konsulentema finns bland forskarna, inte minst för att stimulera dem att medverka i forskningsinfonnation. Konsulentema bör inte vara underställda institutionerna utan höra till fakultetens konsulentenhet.

Enligt utredningens förslag bör MOVIUM- och ALA-gruppema,

som redan nu arbetar stor utsträckning självständigt, behållas med nuvarande

232 Huvudbetänkandet kapitel 12

styrgrupper. De förefaller ha funnit bra former för sin verksamhet och bör få fortsätta. Dell

Synteser bör viktig uppgift för de forskningsinformationsansva-

vara en riga, som bör ta initiativ till sådan verksamhet. Det är viktigt att i forskningsinformation också kunna kombinera resultat från områden inom olika fakulteter. Den kontakt och samverkan som fordras för detta bör vara ett ansvar för i första hand dekanema och de forskningsinfonnationsansvariga men också för den ledningsgrupp inom SLU som utredningen föreslår i kapitel 14.

Samtidigt som konsulentema enligt utredningens förslag delas upp på fakulteter vilket är ett mer långtgående förslag än det som lagts fram i

- INFO-90 finns det fortsatt behov av en gemensam enhet för kanske främst

publicering men även andra funktioner som med fördel drivs gemensamt. Utredningen anser att en närmare fakultetsanknytrring kan vara lämplig bl.a. med hänsyn till de förändringar beträffande inforrnationsverksamheten som väntas ske inom jordbruksverket i förhållande till den förutvarande lantbruksstyrelsen. SLUs inforrnationsuppgifter i fråga om jordbruk resp. skog kan då komma att skilja sig ännu mer än de gör i dag. Dessa frågor bör beaktas vid bedömningen av vilka funktioner som bör drivas gemensamt. Det bör vara en uppgift för ledningsgruppen att följa de förändringar som sker och svara for samordning av åtgärder inom SLU.

Eftersom utredningen inte fått några indikationer på att SLUs forskningsinformation bör minska i omfattning, snarare tvärtom vad gäller det sakliga underlaget, föreslås ingen minskning av de resurser som för närvarande går till forskningsinformation och rådgivning. En omfördelning av dem bör emellertid ske utifrån utredningens förslag.

12.3¶Fort- och vidareutbildning

Verksamhetens karaktär och omfattning Fort- och vidareutbildningsverksamheten vid SLU består huvudsakligen av korta kurser som pågår några dagar, och den är organisatoriskt knuten till SLU-Info som en enhet, SLU-InfoKurser konferenser.

Några längre kurser är också aktuella. Ett exempel är den vidareutbildning för veterinärer som V-fakulteten utvecklar och som berörts i kapitel Ett annat är den distansutbildning i naturvårdsbiologi resp. mark- och vattenvård som utvecklas såsom försöksverksamhet inom S-fakulteten. Naturvårdsbiologikursen omfattar två block om vardera 10poäng och mark- och vattenvård 20 poäng. S-fakulteten har också utvecklat en distanskurs om 4 poäng i skogsskötsel.

De kurser som SLU-Info svarar för syftar till att höja kompetensen och kunskapsnivån hos dem som är aktiva inom eller har anknytning till SLUs ansvarsområden. Under 198889 genomfördes ett trettiotal kortare kurser inom olika områden. Deltagarna kom från hushållningssällskap, näringens

233 Huvudbetänkandet kapitel 12

organisationer, företag, samt kommuner. Lärare har utgjort en stor deltagar- ETUPP- Del 1

Verksamheten är extemñnansierad, frånsett en mindre enhet inom SLU- Info.

Inom Kurs konferens-enheten vid SLU-Info ser man det som ett mål att varje institution eller avdelning ska finna det naturligt att i sin planering lägga in ansvar för eller betydande medverkan i någon fortbildningskurs varje år.

Enligt vad fonbildningsledaren vid SLU-info framfört till utredningen är man inom enheten väl medveten om de ökade behov av fort- och vidareutbildning som kan förutses och har planer för att kunna tillgodose dem. Längre kurser och utbildningspaket, komponerade i samråd med avnämama, bedöms bli en viktig del i SLUs utbud, och likaså varvning mellan fortbildning och yrkesarbete. I perspektivet ökat internationellt samarbete kan Mastersutbildning i någon form bli aktuell.

Som viktigt sesockså att använda nya metoder för informations- och kunskapsöverföring. För närvarande utvecklas en S-poängskurs i livsmedelskunskap i samarbete med Utbildningsradion.

12.4¶Utredningens bedömning och förslag

Återkommande utbildning måste inom samtliga fakulteter vid SLU få be-

en tydligt mer framträdande funktion. Detta är en av de säkraste framtidsbedömningar man i dag kan göra.

Inom högskolan i övrigt förekommer fort- och vidareutbildning dels i form av fristående kurser inom det reguljära utbildningsutbudet, dels i form av uppdragsutbildning. Den förstnämnda verksamheten finansieras med statsmedel. Vid SLU är man i huvudsak inriktad på uppdragsutbildning, i regel kurser av några dagars längd, även om också några längre kurser nyligen utvecklats.

Utredningen föreställer sig att det, när det blivit klart vilken ny examensordning som kommer att gälla, blir aktuellt att SLUs fakulteter tillsammans med utbildningsansvariga inom t.ex. naturvetenskap och samhällsvetenskap ser vilka ämnen som kan vara lämpliga att erbjuda som del i en kandidatexamen. För SLUs del får då övervägas vilka delar av linjeutbildningen som kan passa som fristående kurser, och om några nya kurser bör utvecklas. I samband med sådana överväganden bör kursutbudet inom SLU också kunna göras tillgängligt som fort- och vidareutbildning för dem som tidigare har grundutbildning från SLU resp. som kompletterande utbildning för personer med annan grundutbildning, ungefär som de fristående kurserna fungerar för närvarande.

Utredningen finner det dock vara alltför tidigt att nu göra mer detaljerade bedömningar av hur denna verksamhet ska utformas. Redan nu kan dock konstateras att distansundervisning framstår som en mycket lämplig form for att nå yrkesverksamma som behöver fort- och vidareutbildning. Såväl S-

234 Huvudbetänlcandet kapitel 12

fakultetens distanskurser som startar 199192 som den kurs i livsmedelskunskap utarbetats tillsammans med utbildningsradion är enligt utredningens Del 1

som mening viktiga steg i utvecklingen och fömyelsen av SLUs fort- och vidareutbildningsverksamhet, och bör följas av fler liknande insatser.

Även fristående kurser inom det reguljära utbildningsutbudet bör med tördel kunna ges i form av distansundervisning. Så sker i viss utsträckning inom högskolan i övrigt, och genomgående visar erfarenheterna att man därigenom kan nå grupper som eljest inte haft möjlighet att delta.

Med en tendens till längre fort- och vidareutbildningskurser ökar fakulteternas och institutionemas uppgifter i fråga om att utveckla sådana kurser. Utredningen anser att fakultetema bör ges ett huvudansvar för fon- och vidareutbildning vad gäller program och innehåll. Den praktiska hanteringen av kurserna kan det dock i många fall vara lämpligt att anfortro Kurs- konferensenheten inom SLU-Info, som fortsatt bör ha ansvaret för de kortare kurserna samt konferensverksamheten. Utredningens intryck är att denna enhet fungerar väl, och även vid andra universitet har man ofta enheter för kursoch konferensverksamhet på uppdragsbasis.

12.5¶Biblioteket

Utredningen har inte gjort någon särskild studie av SLUs biblioteksverksamhet dels med hänsyn till att SLUs bibliotek ingår en pågående studie av nordiska universitets- och forskningsbibliotek, dels att vi förutsatte att eventuella problem skulle tas upp av de utländska utvärderingsteamen.

Den nordiska studien skulle enligt planerna ha blivit färdig tidigare i höst, men kommer enligt vad sorti nu uppges att publiceras i decemberi år. Enligt vad utredningen erfarit har utredaren, Maurice B Line, bl.a. noterat att grundläggande högskoleutbildning i de nordiska länderna i hög grad bygger på föreläsningar och lektioner snarare än på självstudier, och han förutser ökade uppgifter för biblioteken i samband med större inslag av självstudier. Detta överenstämmer väl med de riktlinjer för reformering av den grundläggande utbildningen vid SLU som de utländska utvärderingsteamen rekommenderat och som även utredningen stöder.

De utländska utvärderingsteamen hari regel inkluderat biblioteket i de allmänna omdömen om utrustning, materiel, läromedel osv. som de avgivit. Det finns ingenting i dessa omdömen som tyder på att inte biblioteket skulle fungera väl, frånsett läsplatser för veterinärstuderande, en fråga som behandlas i kapitel 7. Utredningen har även i andra sammanhang fått signaler om att SLUs bibliotek fungerar väl men avstår från egen betygssättning i awaktan

den nordiska utredningen.

235 Huvudbetänkandet kapitel 12

13¶U-landsverksamheten

Del 1

13.1 SLUs u-landsverksamhet

I tabell 2.1 i kapitel 2 SLUs verksamhet, resurser och roll anges att kostom naden för u-landsverksamheten under 198990 var 48 Mkr, varav 44 Mkr medel och drygt 2 Mkr inkomster. SLUs eget anslag uppgick till ca externa 1,5 Mkr. Enligt andra redovisningar från SLU och enligt en konsultrapport från översyn angående samarbetet SIDA-SLU, utarbetad 1990 på uppdrag av lantbruksbyrån inom SIDA, är kostnaden för SLUs totala u-landsanknutna verksamhet större. För 198889 kostnaden för denna verksamhet 60-70 var Mkr, vilket motsvarade 5 % SLUs totala omslutning. SIDA stod för ca av hälften kostnaden, och andra stora finansiärer var SAREC och BITS. av bidrag till u-landsanknuten verksamhet uppskattades till 10-20 SLUs eget Mkr. SLUs u-landsverksamhet samordnas i International Rural Development Center, IRDC, för närvarande har omkring 40 anställda, varav huvudsom delen handläggare. Sannolikt de i tabell 2.1 angivna kostnaderna endast avser utgifter och inkomster vid denna enhet. Därtill kommer bl.a. kostnader vid institutioner där professorer och andra forskare medverkar i u-landsverk-

samhet.

13.2¶SIDAs synpunkter

Uppbyggnaden av samarbetet

Vid utredningens kontakter med SIDAs lantbruksbyrå har framkommit att SIDA tidigt bestämde sig för att inte bygga upp en omfattande egen fackkompå lantbruksområdet utan i stället samarbeta med SLU. Ett nära samarpetens bete mellan SIDA och SLU utvecklades, och man anser från SIDA att SLU, och särskilt dess u-landsavdelning, avgörande betydelse för uppbyggvar av de svenska biständsinsatsema på lantbruksområdet. naden av SIDAs lantbruksbyrå från början liten enhet och arbetade i nära var en kontakt med i första hand SLU, tekniska högskolan i Stockholm, Stockholms ñskeristyrelsen. Byrån har sedan gjorts större och omfattar universitet samt 35 Samtidigt har klarare rollfördelning gjorts mellan SIDA nu ca personer. en och SLUu-landsavdelningen, innebär att SIDA fått en mer tydlig bestälsom larroll och SLU klarare utförarroll. Denna aspekt av samverkan mellan en SIDA och SLU har behandlats i den nämnda översynen av samarbetet som gjordes 1990 av två konsulter uppdrag av SIDA.

237 Huvudbetänkandet kapitel 13

Behov avförändring

Del 1 Enligt företrädare för SIDA är SLUs insatser för SIDA inriktade på analysoch utredningsuppgifter samt vissa operativa uppgifter. För de att motsvara aktuella behoven borde de inriktas starkare på kvalificerat analysarbete samt på högskoleutbildnings- och forskningsfrågor. En sådan ändring av inriktningen innebär att forskare och lärare inom olika institutioner måste engageras och u-landsavdelningens insatser redumer ceras.

Problem och möjligheter

Man upplever från SIDAs sida vissa svårigheter när det gäller ändrad inriktning av samarbetet med SLU. Man SLU under många år skickligt anser att medverkat till att skapa ett intresse för u-landsfrågor bland studerande inom grundutbildningen, inte minst genom kurserna i tropiskt lantbruk. Däremot har det varit svårare att skapa ett liknande intresse högre nivå, inom t.ex. forskarutbildningen. De områden där man i första hand önskar insatser från SLU är lantbrukssystem, sorti är ett nytt område, produktion och produktionsforbättring där produktions- och miljötänkande kombineras och vidare markanvändning, bl.a. skog, samt småbondehushâll och småföretagsutveckling. Det gäller här stabila insatsområden med uppåt 30 års varaktighet. Vidare är institutionsuppbyggnad itu-land något kräver svenska insatsom ser, och vad gäller SLU då från institutioner och ämnen. Inhemska universitet behöver specialistkunnande av olika slag. SLUs u-landsavdelning inte ses som något lämpligt organ för denna uppgift. För att klara av de delvis förändrade arbetsuppgifter SLU kommer få att anser företrädare för SIDA att SLU bör ges möjlighet att skaffa sig klarare en u-landsprofil. Detta skulle kunna ske genom att SLU garanteras vissa ulandsinriktade resurser för forskning och högre utbildning vid sidan det av direkta samarbete med SIDA. Vidare att såväl den svenska resursbasen anses som den i u-land behöver utvecklas inom SLUs arbetsområde. Detta kan ske t.ex. genom institutionellt samarbete. Härför krävs att SLU medverkar med egna basresurser. Under senare år har SLUs institutioner kommit att spela allt större roll i en samarbetet med SIDA, och denna utveckling ansesböra förstärkas. Den sammanhållande enheten IRDC kommer fortsatt att behövas, men den bör minskas ned till förmån för institutionemas verksamhet.

Samarbetet med SAREC

Det anses från SIDAs håll ha funnits svårigheter samordna SIDAs och att SARECs insatser. Eljest skulle en samverkan med SAREC när det gäller kompetensuppbyggnad i högskolan kunna innebära fördelar.

238 Huvudbetänkandet kapitel 13

synpunkter

Del 1 Företrädare for SAREC underströk vid kontakter med utredningen den dubbrollen biståndsorgan och forskningsråd. Tidigare gav SAREC projektav stöd har sedan gått över till att stödja forskningsmiljöer. Man ger sedan men några år tillbaka stöd till lämpliga forskningsmiljöer för en period om tre år med möjlighet till förlängning med ytterligare tre år. Man är emellertid tveksamtill att ge stöd till forskningsmiljöer som i realiteten ofta är en person. SAREC har också inrättat forskartjänster med sexårsförordnande inom ekonomi, Statskunskap och ekologi. SAREC vill skapa fler tjänster, bl.a. med hänsyn till bristen i Sverige på kompetenta forskare inom u-landsområdet. Man har också planer på doktorandprograrn med finansiering under fyra år i anslutning till forskning med god tillgång på handledare. Från SARECs sida underströks att man vid valet av forskningsmiljöer måste ta hänsyn till vad u-ländema efterfrågar. Vad gäller SLU har SAREC gått direkt till institutionerna och inte genom u-landsavdelningen. SAREC behöver kontakt med enskilda forskare och inte med administratörer. Inom SAREC man sig ha god överblick av SLUs resurser när det anser gäller att tillgodose beställningar från u-länder. Det publiceras varje år en lista över pågående projekt av u-landskaraktär vid SLU, i regel sådan forskning SAREC finansierar men även vissa SJFR-stödda projekt. som SARECs uppgift är dels att stimulera svensk forskning, dels att effektuera beställningar från u-länder. Det gäller att hitta en balans mellan den svenska verksamheten och den som är riktad mot u-ländema. För närvarande avsätts medlen för svenska forskare. Denna andel brukar dock i realiteten 10 % av överskridas. Det framhölls att SAREC inte i förväg kan ange vilken kompetens som kommer att efterfrågas i biståndsarbetet. Samtidigt måste kompetens byggas för att finnas när den behövs. Det kan diskuteras om SAREC ska ge upp respons på redovisade behov eller självt ta initiativ. Enligt företrädare för SAREC behöver SLU bli mer internationellt orienterat.

13.4¶Utredningens bedömning och förslag

De redovisningar gjorts från SIDA och SAREC har hos utredningen som efterlämnat två huvudintryck. Det första gäller u-landsverksamheten mer prin cipiellt och det andra SLUs roll i denna verksamhet. När det gäller u-landsverksamheten och högskolans medverkan i denna förefaller det brister i samordningen mellan SIDA och SAREC. det som om I fråga högskolans medverkan i u-landsverksamhet finns det ingen om anledning att i princip annorlunda den än medverkan i energiforskse ning, arbetsmiljöforskning eller andra områden av samhällelig betydelse, för vilken särskilda medel finns anvisade. Högskolans uppgift är enligt 1979 års

239 Huvudbetänkandet kapitel 13

beslut se kapitel 6 att medverka som utförare sektoriell forskning, inte av att avdela egna basresurser för denna verksamhet. Vissa signaler från SIDA in- Del 1 dikerar att så borde ske. Kompetensuppbyggnad inom den svenska högskolan för medverkan i högskoleanknutna u-landsinsatser är SARECs ansvarsområde. Bl.a. har en medelsanvisning för skoglig u-landsforskning 100 Mkr under treårsom en period tillförts SAREC. Vid redovisningen från SIDA framgick att insatser är behövliga från SLU inom ett antal områden, bl.a. miljö- och produktionsfrågor markanvändsamt ning. Insatsema väntas behöva pågå under lång period, 30 år. en närmare Utifrån rollfördelningen i det svenska FoU-systernet framstår det som en naturlig uppgift för SAREC, oavsett om man betraktar sig forskningsråd som eller sektorsorgan, att svara för erforderlig kompetensuppbyggnad inom sådana områden. De angivna områdena synes också ovanligt väl lämpade för långsiktigt stöd. Likaså när det gäller expertmedverkan för bygga att upp universitet och högskolor i u-land borde SAREC och SIDA kunna stödja gemensamt samverkan mellan en svensk moderorganisation, fakultet inom SLU eller en t.ex. hela lantbruksuniversitetet, och blivande högskoleenhet i en ett u-land. Erfarenheter finns av sådana insatser tidigare beträffande Etiopien bl.a. Givetvis kan också medel för sådan verksamhet anvisas direkt till SLU. Utredningen har inga invändningar mot en sådan lösning det då men anser att bör ske genom en omtördelning de medel anvisas för biståndsarbete av som och u-landsverksamhet. Enligt utredningens mening bör förändringar inom SLU genomföras som motsvarar de nu aktuella behov av insatser redovisas från SIDA. som IRDCs uppgifter bör i fortsättningen koncentreras till förmedling av uppdrag samt service i samband med u-landsinsatser. Enligt SIDAs och SLUs bedömning behövs det en enhet med kunskap och erfarenhet u-landsom av samarbete som kan vara forskare och lärare behjälpliga med förberedelser för u-landsuppdrag. Enheten bör därvid enligt utredningens bedömning minskas betydligt i omfattning till förmån för institutionsanknuten verksamhet. Minskningen bör ske efter samråd med SIDA. I samband med att tyngdpunkten i SLU-SIDA-samarbetet förskjuts till institutionerna bör fakultetema ta ett större för u-landsverksamheten. ansvar Det gäller inte minst i sådana fall där ett bredare engagemang är behövligt, t.ex. för att medverka vid uppbyggnad eller utveckling lantbrukshögskolor av i u-länder. Den samordning mellan fakulteter som kan fordras i vissa fall bör ske genom samverkan mellan berörda fakulteter eller, vad gäller t.ex. praktiska frågor, genom insatser från IRDC.

240 Huvudbetänkandet kapitel 13

Organisation, styrning

Dell

14.1¶Yttre organisation och lokalisering

l4.l.1 Många olika modeller

Som utredningen flera gånger kommit in på i tidigare avsnitt vid jämförelser mellan SLU och utländska motsvarigheter finns det inget enhetligt mönster när det gäller den lantbruksvetenskapliga forskningens och utbildningens yttre organisation i olika länder. Såväl lantbruksuniversitetens ställning inom det nationella högskolesystemet som departementstillhörighet varierar.

Ibland hålls forskning och utbildning inom lantbruksområdet samman inom ett universitet, som t.ex. i USA kan ha även flera andra fakulteter. I vissa fall hålls jordbruks- och skogsvetenskap ihop med Finland eller utan Nederländerna andra fakulteter i ett universitet, ibland ligger veterinärmedicin för sig eller som en fakultet vid ett allmänt universitet Nederländerna, Finland, Norge. Samma gäller skogsvetenskap TysklandAästtyskland.

När det gäller utbildningen förekommer ibland, som t.ex. i Nederländerna och TysklandVästtyskland separata system med fackhögskolor och universitet. De förra ger en kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning medan universiteten svarar för den vetenskapliga utbildningen. På andra håll är utbildningarna samlade till sammanhållna lantbruksuniversitet.

I fråga om departementstillhörighet finns i huvudsak tre modeller: lantbruksuniversitetenfakultetema ligger under jordbruksdepartementen, under utbildningsdepanementen, eller en blandforrn tillämpas så att vissa fakulteter sorterar under jordbruksdepanementen medan någon eller några ligger under utbildningsdepartementen.

Vilken lösning som valts för den yttre organisationen av lantbruksvetenskaplig forskning och utbildning är dock inte alltid utslagsgivande när det gäller förutsättningar för kontakter och samarbete och den vetenskapliga miljö verksamheten har. Samlokalisering av högskoleenheter, t.ex. med allmänna universitet, spelar erfarenhetsmässigt stor roll.

Det samarbete som utvecklats mellan SLU och Uppsala universitet, främst beträffande V-fakulteten och den medicinska fakulteten men även på andra områden som naturvetenskap och samhällsvetenskap, och samverkan med arkitektur och teknik vid universitetet i Lund och inom t.ex. miljöforskningen i Umeå är exempel på betydelsen av Samlokalisering. Ett annat exempel är den aktuella flyttningen av skogsvetenskapliga fakulteten vid August-Maximilians-Universität i München till ett område där även jordbruksvetenskaplig och trädgårdvetenskaplig utbildning och forskning är förlagd.

Allt tyder på att olika lösningar beträffande yttre organisation kan fungera. Det som är viktigt är att ta bort de hinder för samverkan som kan finnas. Ett

241 Huvudbetänkandet kapitel 14

sådant hinder kan vara olika departementstillhörighet och olika regelsystem för de högskoleenheter som har intresse av att samverka. Del 1

Vissa bedömare vid universitet och högskolor under utbildningsdepartementet anser att olika departementstillhörighet för SLU och de övriga universiteten i Sverige försvårar ett närmare samarbete, t.ex. i form av gemensamma institutioner. Det finns dock exempel på sådanagemensamma institutioner genetik i Uppsala, och flera gemensamma centra har bildats.

l4.l.2 Utredningens bedömning och förslag

En sammanhållet SLU

Enligt utredningens bedömning är de motiv som fanns för bildandet av SLU 1977 alltjämt viktiga och aktuella Med den ökade uppmärksamhet som under 1980-talet givits rniljöfrågoma och de biologiska produktionsprocessema, och de samband som finns mellan jordbrukets och skogsbrukets miljöfrågor, kan man säga att motiven snarast fått ökad aktualitet. Detsamma gäller livsmedelsforskning och behovet av samverkan mellan L- och V-fakultetema.

För att SLU ska vara framgångsrikt utifrån sin verksamhetsidé krävs enligt utredningens mening dels att det är sammanhållet, dels att verksamheten är bra, i den vida mening som innefattar god kvalitet på forskning och utbildning enligt internationell måttstock, aktualitet och anknytning till behov och vetenskaplig utveckling osv.

I ett sammanhållet lantbruksuniversitet anser utredningen att det ligger en gemensam syn på målen för utbildning och forskning som handlar om en verksarnhetssektorsnäringsinriktning numera mer uttalat i ett samhälls-

perspektiv men likväl en sektorsinriktning som styr en vetenskaplig eller

vetenskapligt baserad verksamhet, att det finns en i någon mening gemensam grundval för utbildning och forskning samt att det finns väl utbyggd

samverkan mellan näraliggande verksamheter som stöder utbildningen och kunskapsutvecklingen.

Mycket som kommit fram av utredningens olika studier och undersökningar visar att dessa lcriterieri flera avseenden uppfylls väl. De långtidsplaner som framlagts har varit framsynta, de har täckt hela SLU-ornrådet och har spelat stor roll i utvecklingen. Särskilt forskningsverksamheten ligger väl i linje med den internationella utvecklingen och har enligt olika indikationer god kvalitet och volym. Samtidigt visar utredningens resultat att kritik framkommit såväl mot den SLU-specifika forskningen for brister vad gäller

syntes, systeminriktning och tvärvetenskapliga ansatser som mot flertalet utbildningar vad gäller vetenskaplig nivå, relevans osv. Vidare har samverkan mellan olika institutioner, avdelningar och forskare inom SLU ansetts otillräcklig. Detta hänger i sin tur samman med bristerna vad gäller syntesforskning.

242 Huvudbetänkandet kapitel 14

Geografisk splittring

Dell De utländska utvärderingsteam som granskat L-fakulteten och S-fakulteten har framhållit den splittrade geografiska förläggningen av dessa fakulteter

viktig orsak till de brister iakttagits. Även omfattningen den som en som av externa forskningsñnansieringen och den inre organisationen inom SLU

framför allt den svaga fakultetsnivån har betonats.

-

Allmänt anser utredningen att vetenskaplig verksamhet som gäller odlingsoch växtförhållanden måste vara spridd med hänsyn till varierande betingelser i Sverige. Det är därför nödvändigt att SLU har forsöksstationer och anläggningar över hela landet. En annan sak är att forskningen och den i hög grad forskningsbaserade utbildningen de längre utbildningarna -inte bör vara så

geografiskt splittrade att kvaliteten äventyras.

S-fakulzeten

Enligt utredningens bedömning och även de utländska tearnens om man ser

dem samlat är S-fakulteten den fakultet vars verksamhet mest påtagligt blivit

lidande av den geografiska uppdelningen. S-fakulteten har forskning och delar av jägmästarutbildningen på tre orter, Uppsala, Umeå och Garpenberg, och dessutom sydsvensk skogsforskning i Alnarp.

Som redovisas i kapitlen 4 och 7 är i princip tre lösningar möjliga för att avhjälpa problemen med geografisk splittring av S-fakulteten, nämligen koncentration till Uppsala eller Umeå eller en mellanlösning som bygger två huvudorter i stället för tre.

Även mycket talar för koncentration till Uppsala den sakligt

om att en vore bästa lösningen anser utredningen att då man inte valde detta alternativ vid omlokaliseringen av skogshögskolan på 1970-talet är det knappast realistiskt att ta upp det nu. En samlad lokalisering av S-fakulteten till Umeå är då mer aktuell. Det skulle innebära flyttning av den stora del av S-fakulteten, i huvudsak de mer grundläggande ämnena, som finns i Uppsala, samt den mindre del som finns i Garpenberg.

Fördelarna skulle vara att det blir en samlad lokalisering och att ett närmare samarbete med Umeå universitet kan utvecklas. Goda förutsättningar finns för att bygga nya lokaler i anslutning till den del av S-fakulteten som är förlagd till Umeå. Eftersom S-fakultetens Umeådel finns inom universitetsområdet får man då också närhet till universitetet.

Nackdelarna ligger på kostnadssidan, det blir en ganska omfattande nybyggnad, och på samverkan med L-fakulteten. Förlägger man S-fakulteten helt till Umeå bör den enligt utredningens mening ingå som en del av Umeå universitet. Rektorsämbetet vid Umeå universitet skulle välkomna ett sådant tillskott, och det är utredningens bedömning att Umeå universitet skulle anstränga sig for att skapa gynnsamma betingelser för en hel S-fakultet vid universitetet. Samtidigt skulle då S-fakultetens samarbete med L-fakulteten och med Uppsala universitet komma att brytas.

243 Huvudbetänkandet kapitel 14

Utvärderingsteamet för S-fakulteten har i huvudsak utgått från nuvarande förutsättningar. Teamet förordar utbyggt samarbete med såväl Del 1 Uppsala som Umeå universitet. Situationen i Garpenberg betecknas som mer problematisk, den innebär vissa dubbleringar och uppsplittring på flera områden, produktion, viltekologi osv. Vidare efterlyser teamet bättre vetenskaplig bas i en jägmästarutbildningen. Den teoretiska utbildning i Garpenberg som nu ges anses kunna ordnas i Umeå eller Uppsala. Garpenberg har dock en viktig funktion för fältövnin gar. Som närmare utvecklats i kapitel 7 har Helsingfors-teamet på ett förtjänstfullt sätt belyst den koppling som finns mellan utbildning och forskning och hur samspelet mellan grundläggande utbildning, forskarutbildning och forskning påverkar S-fakultetens framtid. Jägmästarutbildningen, som är starkt yrkesinriktad, brister framför allt när det gäller den naturvetenskapliga grunden för forskarutbildning. Den svaga rekryteringen från grundutbildningen till doktorandstudier knappt 60 % av S-fakultetens doktorander har jägrnäs- tarutbildning leder till att forskningen inom de grundläggande och skogs- biologiska ämnena riskerar att förlora sin anknytning till skogliga problem och frågeställningar. Helsingfors-teamet vill förstärka jägmästamtbildningen grund för som forskarutbildning men också, liksom den den utredning linjenämnden gjort, öka rekryteringen till skoglig forskarutbildning genom att inrätta en fristående skoglig kandidatexamen i Uppsala. Utredningen anser inte att enbart på en forskarutbildning inriktad kandidatexamen bör införas, bl.a. i avvaktan på det arbete som nu pågår i utbildningsdepartementet exarnensordning för en ny högskolan. Utredningen vill i stället använda de stora för undervisningen outnyttjade resurser som finns i Uppsala för att förstärka jägmästarutbildningen. Det första årets utbildning på jägrnästarlinjen bör flyttas till Uppsala, där den erforderliga kompetensen för en bra utbildning inom framför allt de grundläggande ämnena finns, moment som enligt såväl utredningens som Helsingfors-tearnens bedömning bör ligga i början av studierna Till detta kommer att allvarlig kritik mot inriktningen av skogsteknikforskningen i Garpenberg framförts till utredningen från företrädare för skogsindustrin och Skogsägarna. Vidare anser utredningen det principiellt felaktigt att universitetsforskning har en sådan karaktär att man konkurrerar med kollektivforslutingsinstitut om forskningsanslag, vilket nu skogstekniken i Garpenberg gör. Enligt utredningens bedömning är forskningen i Garpenberg alltför isolerad och skulle vinna på samgående med närliggande verksamheter inom S-fakulteten och SLU i övrigt Utredningen anser att det bör ligga på S-fakulteten att pröva ändrad lokalisering av forskningen i Garpenberg och samtidigt se över inriktningen av skogstekniken, även i förhållande till annan teknilcforskning. I skrivelser till och vid uppvaktning för utredningen har betydelsen av Sfakultetens verksamhet i Garpenberg för kommunen, länet och regionen framhållits. Om utredningen skulle tillgodose önskemålen om att bibehålla S-

244 Huvudbetänkandet kapitel 14

fakultetens verksamhet i Garpenberg och samtidigt koncentrera skogsvetenskaplig forskning och jägmästarutbildning till högst två orter innebär det att Del 1 antingen Umeådelen eller Uppsaladelen av S-fakulteten eller båda skulle flytta till Garpenberg. Utredningen är inte beredd att förorda ett sådant alternativ. En bra skogsvetenskaplig fakultet eller skogshögskola behöver ha närhet till bra lantbmksvetenskaplig fakultet ocheller en bra naturvetenskaplig fakulen tet. Det skulle då bli väl omfattande flyttning till Garpenberg. en Enligt utredningens mening talar övervägande skäl för mellanaltemativet Utredningen föreslår att S-fakultetens forskning och jägmästarutbildningen koncentreras till de två huvudortema Uppsala och Umeå. Första året av jägmästarutbildningen bör förläggas till Uppsala där också den skogsbiologiska inriktningen finns. En genomgång inom SLUs centrala förvaltning av lokaloch lärarresurser för att genomföra första årets utbildning på jägmästarlinjen i Uppsala vid handen att det bör kunna inom befintliga ramar. ger Garpenberg har stora förtjänster som fältstation och bör behållas för vissa inslag i utbildningen, analogt med den funktion Hyytiälä skogsstation har för jägmästarutbildningen i Finland. Garpenberg bör också kunna användas för utbyggd fort- och vidareutbildning inom det skogliga området. Eventuellt en kan också Garpenberg vara aktuellt för lokalisering av kortare skogliga utbildningar, denna fråga ingår det inte i utredningens uppdrag att bemen handla.

L-fakulteten

Även inom L-fakulteten är den geografiska splittringen ett problem, som utvärderingsteamet framhåller. Här är dock antalet huvudorter för utbildning och forskning färre, Uppsala och Alnarp. Utredningens bedömning är att det finns starka skäl för att bibehålla lokaliseringen till de två huvudortema, eftersom där finns i många avseenden bra verksamhetsförutsättningar. Till dessa hör bl.a. samverkan med Uppsala resp. Lunds universitet. När det gäller hortonomutbildningen har såväl företrädare för verksamheten i Alnarp representanter för de studerande till utredningen framfört som önskemål att förlägga denna utbildning helt till Alnarp. Olika skäl har anom förts, bl.a. för hortonom- och agronomlinjema gemensamma kurser doatt mineras och agronomintressen, att de hortonomstuderande som av agronomer är färre har svårt att få sina intressen tillgodosedda, att man måste flytta under studietiden för vissa inriktningar hortonomlinjen, samt att verksamheten i av Alnarp måste få resurser och bli mer självständig för att fungera väl. mer Utredningen att SLU på olika sätt bör avhjälpa sådana brister, bl.a. anser att uppmärksamma för hortonomlinjen viktiga frågor och aspekter i genom undervisning. Om jägmästarlinjens första år förläggs till Uppsala, gemensam utredningen föreslår, skapas förutsättningar för gemensamma kurser för som blivande jägmästare och hortonomer. Att gå den andra vägen och etablera

245 Huvudbetänkandet kapitel 14

hortonomutbildning i dess helhet i Alnarp skulle innebära dubbleringar beträffande grundläggande ämnen, vilket utredningen resursslöseri. Dell anser vara Vidare är genetiskt centrum i Uppsala stort intresse för trädgårdsvetenav skap. Om man likväl skulle välja att lokalisera hortonomutbildningen helt till Alnarp bör denna utbildning och den trädgårdsvetenskapliga forskningen i Alnarp överföras från SLU till Lunds universitet, analogt med att en helt till Umeå förlagd S-fakultet borde ingå i Umeå universitet. Enligt utredningens mening bygger SLUs verksamhetsidé på gemensamma intressen och sambruk av resurser, framför allt när det gäller grundläggande vetenskap. Om detta moment inte längre är realitet försvinner en grunden för att hålla ihop verksamheten i universitet. ett gemensamt Utredningens ståndpunkt är klari denna fråga. Skälen för ett sammanhållet lantbruksuniversitet är möjligt ännu starkare i dag än 1977 SLU bildaom när des. Den prioritering av grundläggande lantbruksvetenskaplig forskning som nu görs i USA och som också tycks vara på väg i Europa döma utväratt av deringsteamens rapporter talar för lcraftsamling inom dessa områden och en inte för uppsplittring och dubblering på flera ställen. Enligt utredningens mening bör man inrikta sig på att utveckla den samverkan och de sambruksfördelar som SLU-konstruktionen skapade förutsättningar för. Mycket som kommit fram i utredningens arbete visar hel del att en ännu återstår innan man nått därhän. Utredningen anser att man i det fortsatta arbetet bör fasta på mycket ta av de iakttagelser och bedömningar som gjorts, särskilt i de utländska utvärderingsteamens rapporter. Enligt utredningens mening är det därvid också av stor vikt att seöver inre organisation, arbetssätt, ledning och samspel inom SLU och inte minst fakulteternas ställning, profil och ansvar.

Depanemenmillhörighet

Enligt utredningens förslag bör det fortsatt ñnnas ett samrnanhållet lantbruksuniversitet i Sverige. Det genomgående intryck utredningen fått vid samtal och diskussion med berörda inom och utanför SLU är att det fungerat väl med jordbruksdeparternentet som huvudman och att företrädare för näringen och näringslivet, liksom myndigheter och organisationer inom lantbruksområdet, funnit det vara en fördel att universitetet har huvudman samma som verksamheten och sektorn. Undantag utgör företrädare för universitet och högskolor under utbildningsdepartemenetet det naturligare som ser som en ordning att även SLU tillhör utbildningsdepartementet och har UHÄ som central myndighet. Samtidigt finns kontakt och samarbete mellan SLU och de övriga universiteten i en rad olika avseenden. SLU deltar i Svenska Akademiska Rektorskonferensen och de UHÄ ordnade rektorsämbetsmötena, och UHÄ sköter av antagningen till SLUs längre utbildningar. Vidare bör den ökade decentra-

246 Huvudbetänkandet kapitel 14

lisering ska ske inom högskolan de enskilda högskoleenhetema som nu ge möjligheter själva utforma samarbete med olika partners. Del 1 större att Iden aktuella situationen inte utredningen någon anledning att aktuaser lisera någon ändring SLUs departementstillhörighet. Det förefaller som om av fördelarna med den anknytning till skogs- och jordbrukssektom som nu finns överväger, och utomlands hittar man ofta lantbruksuniversitet under jordbruksdepartementet. Däremot vill utredningen i anslutning till de redovisningar av statliga och privata FoU-satsningar inom framför allt skogssektom som redovisas i kapitel 2 framhålla betydelsen att dessa frågor belyses och bedöms på motav svarande sker när det gäller kunskapsutveckling för andra ekonosätt som miskt och industriellt viktiga branscher, dvs. av industridepartementet och NUTEK. Därvid bör det inte något hinder att SLU ligger under jordvara bruksdepartementet, lika litet att de tekniska högskolorna ligger under som utbildningsdepanementet.

14.2¶SLUs inre organisation och ledning

l4.2.1 SLU-konstruktionen

När SLU bildades 1977 den inre organisationen i huvudsak samma gavs grundstruktur infördes vid universitet och högskolor under utbildningssom 1977 års högskolereforrn. En linjenärrmdsorganisation departementet genom skapades för planering och ledning den grundläggande utbildningen, och av forskning och forskarutbildning organiseradespå fakulteten Den strikta åtskillnad mellan grundläggande utbildning och forskning forskarutbildning genomfördes enligt 1977 års högskolereform tillämsom pades dock inte på sätt vid SLU, bl.a. eftersom man där inte gjorde samma någon uppdelning i separata anslag till grundutbildning utbildningssektorer och fakulteter hade ett för dessa verksamheter gemensamt anslag på utan statsbudgeten. Kollegienämnder med för såväl forskningforskarutbildning som ansvar därtill anknuten grundläggande utbildning infördes. Dekaner för de olika fakultetema fick viktiga samordnings- och utvecklingsuppgifter för såväl utbildning forskning. specifikt för SLU var vidare den programbundna som forskningen och försöksverksamheten, och planering och ledning av denna. Den styrelse som infördes 1977 fick en bred sammansättning i syfte att täcka in de många olika externa intressena i verksamheten. Styrelsens ordförande inte rektor, vid övriga universitet, utan kom utifrån, främst var som för markera SLUs anknytning till näring och samhälle. Styrelsen består av att 16 ledamöter och 9 suppleanter. Vidare deltar de tre dekanema och statens veterinärmedicinska anstalts, SVA, ordförande i arbetet. Av ledamöterna är två personalföreträdare och två studeranderepresentanter. Under styrelse och rektorsämbete fanns och finns ett stort antal organ. Förutom fakultetskollegier, kollegienämnder och linjenämnder finns pro-

247 Huvudbetänkandet kapitel 14

gramkommittéer för den programbundna forskningsverksamheten, och vidare för de tre fakultetema för behandling forskningsfrå- Del 1 gemensamma organ av gor, utbildningsfrågor resp. forskarutbildningsfrågor lokalnämnd. samt en Huvuddragen i organisationen framgår av figur 14.1. Därutöver finns ett antal organ i anslutning till försöksverksarnheten och i anslutning till kontaktoch informationsverksamheten. Vidare ingår noder i de husom systemet sex vudortema med utbildning och forskningförsök, de sex orterna med enbart forskningförsök, de tre orterna med endast utbildning de 20 platser där samt försöksstation-park eller jordbruksegendom finns. SLUs centrala förvaltning är inte formellt uppdelad på kansliet för de olika fakultetema utan är sammanhållen organisation, där särskilt utpekade en tjänstemän har ansvar för olika fakulteter och andra verksamheter. En gemensam byrå för utbildning och forskning ñnns.

Jordbruksdepartementet Styrelsenför Sverigeslantbruksuniversitet Flektorsämbetet

Utbildningsberedning Centralaförvaltning Forskarutb.nämnd Bibliotek Lokalnämnd SLUInfo lFlDC

Lantbruksvetenskapligfakultet Skogsvetenskaplig Veterinärmedicinsk fakultet fakultet

Fakultets Linjenämnder Fakultetskollegium Fakultetskollegium kollegium Agronom-och Kollegienämnd Kollegisnämnd Konegienämnd Iantmástarllmen närma nånsta- Tänste Hortonom-och lörslagsnämnd förslagsnämnd fáráâgsnämndträdgárdsteknikerlinjerna Progr.kommittéer Progr.kommittéer :glimtar Landskapsarkitekt- Linjenämnder Liniênämnd och trädgárdstoknikerlinierna Jägmästarlinjen Vetennar-ochdiursjukvárdarlinjerna Skogsm.- skogsteknikerlinjerna

Antagningsnämnd Antagningsnämnd Antagningsnämnd

Lokalaorgan Institutioner Arbetsenheter

248 Huvudbetänkandet kapitel 14

l4.2.2 Statskontorets bedömning av SLUs administrativa verksamhet Dell

När det gäller SLUs administrativa verksamhet ingick den i en studie som Statskontoret gjorde 1987 av administrationskostnader under 198586 vid nio högskolor. Förutom SLU ingick tekniska högskolan i Stockholm, Umeå universitet, Stockholms universitet, Göteborgs universitet, Linköpings universitet, högskolorna i GävleSandviken, Örebro och Kristianstad. Stu-

samt dien har redovisats i Statskontorets rapport 1987:25 Högskolans administration ökar eller minskar

Studien gjordes enligt den s.k. INKA-metoden INtemadministrationens KostnadsAndelar som utvecklats inom Statskontoret Flertalet högskolor hade deltagit i en motsvarande studie för 198485. SLU och Linköpings universitet kom till för 198586.

För SLUs del ingick den centrala förvaltningen och 15 av de då 52 institutionerna i undersökningen. I rapporten konstaterades att SLU kännetecknas av en stor geografisk spridning både vad gäller central förvaltning och institutioner. Flera institutioner är uppdelade mellan olika orter.

I rapporten redovisas följande tabell avseende högskolans administrativa verksamhet.

Tabell 14.1 Högskolornas administrativa verksamhet pd institutions- resp. färvaltningsnivâ i procent av den totala omslutningen 198485 och 198586.

Totalt Förvaltning Institutioner

jävlaSandviken 19:57 19.59

I kommentaren konstateras att SLU och Linköpings universitet har lägre administiationskostnader än de övriga universiteten. De små högskolorna har genomgående betydligt högre administrationskostnader.

Utredama framhåller att SLU har minst administrativ verksamhet på förvaltningsnivå av samtliga högskolor 3,36 % av högskolans verksamhet

men har näst högst institutionsnivá, 7,35 %. Vid universitetet i Linköping, som jämte SLU ligger lägst beträffande total administrationskostnad, är förhållandet det motsatta. Förvaltningen förbrukar betydligt större andel av de administrativa resurserna än institutionerna. SLU har valt en mer decentra-

249 Huvudbetänkandet kapitel 14

liserad modell vad gäller fullgörande av administrationsuppgiftema, konstaterar utredarna, medan Linköpings universitetet valt en mer centraliserad Del]

modell. Båda har dock lyckats hålla adrninistrationskostnadema låga.

Utredama finner stora likheter mellan SLU och Linköpings universitet vad gäller synen på administrationen. Båda har genomgående organiserat verksamheten på institutionsnivå på såsätt att särskilda intendenter eller motsvarande med professionell administrativ utbildning svarar för en stor del av ekonomi- och personaladrrtinistrationen. Vidare satsar dessa högskolor, framför allt SLU, på prefektutbildning. Enligt utredarna är detta ett sätt att stärka den administrativa professionalismen.

I rapportens avsnitt om slutsatser och överväganden konstateras som ett inressant resultat att geografisk spridning inte nödvändigtvis genererar stora administrationskostnader. Man drar slutsatsen att så länge verksamheten hålls ihop inom ramen for en högskola uppstår inte ökade adrninistrationskosmader även om själva utbildningsutbudet sprids över en större geografisk area. Snarare kanske det förhåller sig såatt det i formen av en sammanhållen högskola blir möjligt att pressa dessa till en lägre nivå. Statskontoret säger sig inte vilja gå in på diskussionen om i vilken utsträckning kvaliteten på utbildningen kan sjunka genom spridning till flera orter eller områden.

l4.2.3 SLU-konstruktionens resultat

Statskontorets studie är en klar indikation på att sammanslagningen de

av tidigare separata enheterna lantbmkshögskolan, skogshögskolan och veterinärhögskolan lett till administrativ rationalisering och låga administrationskostnader.

Samtidigt uppstår andra kostnader för en geografiskt så utspridd verksamhet som SLUs, t.ex. vad gäller lokaler och resor. Vidare medför små studerandegrupper i olika utbildningar förhållandevis höga kostnader. Även om kostnaderna för de längre utbildningarna ligger under kostnaderna per årsstudieplats vid närmast motsvarande utbildningar vid andra högskolor är de kortare utbildningarna vid SLU förhållandevis dyra

Av avgörande betydelse för bedömningen av SLU-konstruktionen är emellertid de resultat som nåtts i fråga om verksamheten. En sammanfattande bedömning härav redovisas i avsnitt 14.1.2. Enligt de utländska utvärderingsteamens bedömning har iakttagna brister samband med SLUs organisation och styrning, och olika förslag har framförts i syfte att förbättra verksamheten.

250 Huvudbetänkandet kapitel 14

142.4 Styrning verksamheten vid SLU

av

Del 1 Vem styr vad Konkreta utgångspunkter för en analys av hur styrningen av SLUs verksamhet gått till finns i Bengterik Ronnes redovisningar av förändringar inom de tre fakultetema 197778-198990 och i genomgången ikapitel 3 av SLUs långtidsplaner samt statsmaktsbeslut och vidtagna åtgärder i anslutning till dessa planer.

Vem har styrt vad, och i vilken utsträckning har SLU styrt När det gäller den ökade inriktningen mot miljöaspekter och miljöfrågor

var dåvarande lantbrukshögskolan och sedan SLU tidigt ute med prioriteringar och förslag. Ser man till genomförda åtgärder är det de politiska besluten som lett till de kraftfulla satsningarna på miljöområdet. Beträffande alternativa produktionsformer samt livsmedelsforskning har den politiska styrningen varit den mest påtagliga, även om också SLU medverkat genom egna prioriteringar. De politiska styrrnedlen har i första hand varit särskild statlig medelsanvisning till sektorsforskningsorgan och SJFR. Detta är det traditionella svenska sättet att effektuera offentliga forskningsprioriteringar jfr. energi, informationsteknologi etc..

Andra förändringar inom fakultetema, som förskjutningen mot grundforskning och inom L-fakulteten minskningen av försöksverksamheten,

- har i stor utsträckning initierats av SLU. Ibland har SLUs förslag accepterats av regeringen och uttryckts som dess prioritering, medan förslagen i andra fall genomförts genom interna beslut inom SLU. SLU har både en förslagsställande och en verkställande roll.

En viktig del av forskningsfömyelsen har skett genom externa anslag, statliga och privata. Under tioårsperioden har en allt större del av fakulteternas forskningsbudget kommit från externa källor. Denna situation delar SLU med universitetens tekniska, naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga fakulteter där samma tendens gjort sig gällande. Denna förändring påverkar givetvis universitetens förmåga att styra forslmingsverksamhetens inriktning.

En annan typ av förändring som Ronne redovisar innebär att icke uttryckligen prioriterade områden får successivt minskade resurser. Det är inte resultatet av en medveten nedprioritering utan av att de årliga löne- och prisomräkningarna ligger under den faktiska kostnadsutvecklingen. Vem svarar för denna styrning UHÄ har i olika omgångar för regeringen redovisat effekter av för låga löne- och prisornräkningar för högskolan under en flerårsperiod. Svaret har då blivit att kompensation i princip utgår för avtalade löneökningar samt att för övrigt all statlig verksamhet behandlas likadant. Med hänsyn härtill kan kanske denna form av styrning betecknas som en generell statlig budgetpolitisk styrning.

Mot bakgrund denna analys av faktiska drivldafter bakom skedda för-

av ändringar kan konstateras att förbättrad styrning verksamheten vid SLU

en av kan ske i huvudsak två olika sätt. Ett är att anvisa huvuddelen av forskningsresursema direkt till SLU och genom riktlinjer och prioriteringar påver-

251 Huvudbetänkandet kapitel 14

ka verksamhetens inriktning. Det andra är att i huvudsak utgå från plura-

en lism beträffande forskningsfinansiering, med de modifikationer som är nöd- Del 1 vändiga för att undvika att stora delar av verksamheten i praktiken blir forskningsinstitut med vissa basresurser.

Som utredningen framhåller i kapitel 6 innebär en mycket omfattande extemñnansiering av forskningen att universitetens och fakulteternas styrförmåga starkt begränsas. Utredningens förslag om universitetsforskningsprogram som alternativ till forskningsprogram via forskningsråd och sektorsorgan innebär att universitetetsfakultetens styrfönnåga blir större. Därmed ökar också statsmakternas möjligheter att genom riktlinjer och prioriteringar direkt påverka SLUs verksamhet, i stället för att via medelsanvisning till forskningsråd och sektorsorgan mer allmänt ge ökat stöd till olika områden. Samtidigt kan man då undvika de i nuvarande system inbyggda mekanismer som gör att oönskade effekter uppstår som följdverkningar av prioriteringar, något som illustreras av utvecklingen inom S-fakulteten.

Utredningens resonemang och förslag i det följande tar i första hand sikte på att lägga ett större ansvar på fakultetema, eftersom det är där den vetenskapliga kompetensen finns. Samtidigt måste organisationen ge en bra ram för den samverkan som är SLUs verksamhetsidé.

svagheter i nuvarande organisation

Ledningen av verksamheten i en såstor och mångfasetterad organisation som SLU sker och måste ske i ett samspel mellan olika nivåer och delar. För närvarande sker detta bl.a. i den formen att dekanema medverkar i styrelsens arbete och är närvarande vid sammanträdena.

En praktiskt taget samstämmig bedömning inom och utanför SLU är att styrelsen genom sin storlek och partssammansättning blivit ett visserligen sakkunnigt men föga effektivt ledningsorgan. Förekomsten många parts-

av intressen är inte ägnad att åstadkomma förändringar, har det konstaterats. Många anser att styrelsen blivit ett svagt organ, vilket lett till att rektorsämbetet i praktiken kommit att utöva mycket av den centrala ledningen.

Samtliga tre utländska utvärderingsteam har bestämt rekommenderat att stärka fakulteternas ställning. Externñnansieringsproblematiken understryker ytterligare fakultetsnivåns betydelse, även om det måste finnas ett övergripande ansvar också hos SLUs styrelse och rektorsämbete.

Vad innebär då starkare fakulteter De utländska tearnen konstaterar att fakultetsnivån är svag inom SLU, medan institutionerna och rektorsämbetet är starka.

Veterinärteamet saknar känslan av enhetlighet och gemensam inriktning hos V-fakulteten. Det konstaterar brister i beslutsbefogenheter och utforrnning av gemensam policy för fakulteten. Man saknar ett faculty office. De olika kommittéema har begränsade eller oklara mandat. Fakulteten är bara en samling institutioner, tycker teamet. Man hävdar att veterinärmedicinska fa-

252 Huvudbetänkandet kapitel 14

kultetens viktiga uppgifter och funktion beträffande utbildning

gemensamma och forskning kräver känsla av samhörighet och identitet, som bara en Del 1

en stark fakultet med beslutsansvar beträffande egna angelägenheter kan ge. Teamet vill låta fakulteten besluta om utbildningsplaner och professorstillsättningar och minska universitetets befattning med fakultetens frågor till ett minimum. Institutionerna ska underordna sig fakultetsbeslut i fråga om gemensamma mål och uppgifter.

Skogstearnet vill stärka fakultetema genom att utse dekanus till ledamot av SLUs styrelse som bör bli en mindre, effektivare församling än för närvarande, att lägga forskarutbildningsansvaret på fakulteten och likaså ansvaret för försöksparker. Teamet föreslår också ett Advisory Council för att formalisera kontakterna med olika externa avnämare och intressenter.

Även teamet från Wageningen efterlyser starkare ställning för fakulteten

en och mer av beslutsbefogenheter.

Utredningen har vidare erfarit att mycket kritik riktas mot de gemensamma organen utbildningsberedningen,forskarutbildningsnämnden samt den tidigare forskningsberedningen. De anses ha varit snarare formellt sammanträdande organ än egentliga fora för samverkan och gemensam problemlösning.

Programkommittéerna har uppenbarligen fungerat bättre i vissa fall än i andra, men på det hela taget överväger kritiken, särskilt beträffande progamkommittéema inom L-fakulteten. Inte minst från externa representanter och de organisationer de företräder har sagts att programkommittéema inte är något effektivt instrument för samverkan med SLU.

Mâlstyrning

Vid SLU har länge tillämpats målstyrning av verksamheten. Denna metod är också den som fortsättningsvis avses komma att gälla för högskolan generellt. Inte minst därför är det angeläget att de brister avhjälps som finns när det gäller målstymingens tillämpning inom SLU.

Det som krävs för effektiv styrning är bredare engagemang på institutionsoch forskarnivå. Positiva erfarenheter av den forskningsplanering som gjordes inför 1990 års forskningspolitiska proposition har redovisats, särskilt för S- och V-fakultetema. För L-fakulteten tyder utvärderingsteamets rapport på att den långtidsplan som utarbetats inte trängt igenom ute på institutionerna.

För att få målstyrningen att fungera bättre krävs starkare förankring. Det är också viktigt att planerna utformas så att prioriteringarna framträder tydligt. De dokument som utarbetades inför 1990 års forskningsproposition kan ses som ett viktigt steg framåt men har som styrinstrument inte tillräcklig skärpa. De kännetecknas mer av bredd och fullständighet än av egentliga prioriteringar.

253 Huvudbetänkandet kapitel 14

Samverkan mellan ämnen och fakulteter

Del 1 Även hel del samverkan mellan ämnen och fakulteter har åstadkommits

om en sedan sammanslagningen 1977 är det mycket som återstår. Mer av systemsyn i forskningen och av syntes har efterlysts av olika bedömare, liksom mer samverkan inom olika områden.

Mycket av den samverkan som har åstadkommits har initierats och drivits från den centrala universitetsnivån. Samtidigt som då vissa resultat nåtts har kanske pressen på och incitamenten hos dem som är mer direkt berörda

- inte blivit tillräckligt starka. Enligt utredningens bedömning är det moti-

nu verat att flytta samverkansansvaret närmare dem som är direkt berörda, dvs. längre ned i organisationen. Mycket talar för att mellannivån fakultetsnivån

-

bör ges ett uttryckligt ansvar for att utveckla den samverkan som efterlysts från flera håll. I själva verket ligger det nog i utvärderingsteamens tal om starka fakulteter att dessa i större utsträckning bör använda sin förmåga att göra sammanhållna program för forskning, utbildning och kanske också information. Deras kapacitet bör utnyttjas bättre i organisationen, och det sker genom att uttrycklingen ålägga dem ett ansvar. Rektorsärnbetet och styrelsen kan då mer koncentrera sig på övergripande frågor, policy och samordning på universitetsnivå.

142.5 En ny ledningsorganisation utredningens bedömning

och förslag

Vad ska styrningen .saftatill

Enligt direktiven ska genom en förbättrad styrning flexibiliteten ökas och sådana tvärvetenskapliga forskningsprogram utvecklas som krävs for att bearbeta aktuella problem inom olika områden. Fakultetsgränsema har i vissa fall hävdats alltför bestämt, framhålls det i direktiven. Regeringens beslut om SLU fattades för att underlätta en sammansmältning av universitetet. Ett mål för förändringar bör vara att möjliggöra omfördelningar inte bara inom en fakultet utan också mellan fakulteter och mellan forskning och utbildning. Såväl anpassning till avnärnarnas efterfrågan som till fortgående förändringar inom de areella näringarna är angeläget. Vidare ska statsmaktemas behov av att kunna prioritera resursanvändningen beaktas.

Som framgår av redovisningen i kapitel 3 finns redan i nuvarande organisation en betydande förmåga till omprioritering och omfördelning. Samtidigt är det många viktiga awägningar som måste göras framöver. Utredningens förslag t.ex. är i stor utsträckning riktningsangivelser och principiella ställningstaganden som måste ornsättas i konkreta beslut.

Utredningen anser vidare att man med den nuvarande organisationen kommit såpass långt på väg när det gäller att förverkliga SLUs verksamhetsidé att det finns anledning att fortsätta. Bland det som återstår är åtgärdande av de brister bl.a. beträffande samverkan och integration som framkommit under

254 Huvudbetänkandet kapitel 14

utredningsarbetet och redovisats i tidigare avsnitt. Så t.ex. saknas när det gäller L- och S-fakultetema ett samarbete på växtsidan motsvarande vad som Del 1 utvecklats mellan L- och V-fakultetema husdjursområdet, och rnarkforskning skulle i större utsträckning kunna vara ett gemensamt styrkeornråde för SLU.

Slutligen är det viktigt att understryka att styrningen ska ske på ett universitetsmässigt sätt, dvs. med iakttagande av krav på god kvalitet.

Tre Iedningsnivder

Enligt utredningens mening motiverar såväl vår bedömning att ett större ansvar bör läggas på fakultetema som den kritik som framförts mot nuvarande ledningsorgan på olika nivåer att man tar ett helhetsgrepp när det gäller förändring av organisationen för ledning och styrning av SLUs verksamhet.

Universitets organisation bör med minsta möjliga administration kunna medge att beslut om medel och policy kan fattas på rätt nivå, av rätt personer och utan onödig tidsutdräkt. Allt sammanträdande måste vara förenat med tillräckligt engagerande uppgifter for deltagarna. Ansvarsfördelningen inom organisationen måste vara klar.

Enligt utredningen bör det finnas tre ledningsnivåer inom SLU, gemensam universitetsnivå, mellannivå och institutionsnivå Antalet organ bör begränsas till vad som är nödvändigt för effektiv ledning. Dessa organ kan i sin tur tillsätta beredningsorgan i den omfattning som ansesbehövligt.

Universitetsrtivån På universitetsnivå bör beslut fattas om:

universitetets långtidsplanering,

-

medelsfördelningen mellan fakultetema och för särskilda ändamål som

fordrar samarbete mellan fakultetema,

helt ny verksamhet och nedläggande av existerande verksamhet,

-

principer for den externa finansieringen och deras tillämpning,

-

dimensioneringen av utbildningsplatsema,

-

vissa åtgärder för att öka utbildningens internationalisering, t.ex.

riktlinjer för medverkan i EGs utbytesprograrn,

universitetsövergripande infomiationsverksamhet, gemensam personalpolitik typer av tjänster och deras inrättande och till-

sättning, löner, fortbildning, uppdrag etc,

förvaltningen av universitetets egendom, - - lokalfördelnin gen. För att åstadkomma en effektiv ledning på universitetsnivå bör styrelsens

storlek och sammansättning ändras. Det som varit värdefullt med nuvarande styrelse, nämligen den breda kontakten med olika intressen i SLUs verksamhet, bör bevaras i andra former. Utredningen återkommer till detta.

255 Huvudbetänkandet kapitel 14

En mindre styrelse, som kombinerar god omvärldskunskap med handlingskraft, kan förslagsvis bestå av sju eller allra högst nio personer. Majo- Dell riteten av ledamöterna bör komma utifrån och utses på grund av personlig kompetens och lämplighet att göra övergripande bedömningar och avvägningar. Styrelsen bör sammansättas så att den som helhet har viss bredd beträffande kompetens och erfarenheter. Företagserfarenhet kan vara värdefull och vana vid ekonomiska bedörrmingar. Lärare och studerande vid SLU bör ha vardera en representant, och rektor bör ingå. Om alternativet med nio ledamöter väljs bör förvaltningschefen ingå i styrelsen.

Utredningen har övertygats om att nuvarande princip att hämta styrelsens ordförande utifrån är viktig även för framtiden.

Utöver styrelse och rektorsämbete bör på universitetsnivå finnas ytterligare ett organ, som i huvudsak har två uppgifter. Det skall dels vara ett stöd för styrelse och rektorsämbete vad gäller vetenskapliga frågor och vetenskapliga bedömningar, dels vara ett forum för direkt samarbete mellan ledningsorganen på mellannivå.

Bl.a. SJFR har efterlyst en starkare vetenskaplig ledning av SLU, vilket skulle kunna tillgodoses med en ledningsgrupp bestående av dekanema och ett par andra forskare, varav någon yngre. Rektorsämbetet bör ingå i ledningsgmppen.

Samtidigt som de vetenskapliga frågorna lyfts upp skulle ledningsgruppen svara för sarnrnanknytningen mellan organ mellannivå och planeringen på universitetsnivå. Utredningens förslag innebär att man prövar en modell med direkt samverkan mellan fakulteternas ledningsorgan genom att ge dem ansvar för att planera och genomföra samarbete och gemensamma insatser. Ledningsgruppen bör bli en ram för samverkan mellan fakultetema i fråga om såväl forskning och forskarutbildning som grundläggande utbildning. Genom att såväl rektorsämbetet som dekanema ingår bör ledningsgruppen verksamt kunna bidra till att samordning och överblick präglar besluten och verksamheten.

Ledningsgruppen bör kunna fatta beslut i vissa samverkansfrågor och vara beredande organ till styrelsen i andra ärenden.

Mellannivdn

På mellannivån ska kunna läggas ett verksamhetsansvar som ter sig naturligt och hanterligt med hänsyn till änmens och ämnesgruppers innehåll och inbördes samband. Till verksarnhetsansvaret hör planering, genomförande och resultatredovisning beträffande grundutbildning, forskning, forskarutbildning, forskningsinformation, fort- och vidareutbildning samt medverkan i u-landsverksamhet.

De nuvarande S- och V-fakulteterna är relativt homogena och fyller krav på hanterligt verksamhetsansvar. Det är emellertid utredningens mening att Lfakulteten inte gör det. Det är en mycket stor och heterogen fakultet, och vi

256 Huvudbetänkandet kapitel 14

bedömer att den bör delas i två, jordbruksvetenskaplig fakultet och en fa-

en kultet för trädgårdsvetenskap och landskapsplanering. Därigenom kan verk- Del 1 sarnhetsansvar läggas på två dekaner och styrelser med goda utsikter att utöva effektiv ledning.

Pdfalcultetsnivân bör beslut fattas om:

medelsfordelning mellan institutioner och for särskilda ändamål som for-

drar samarbete mellan fakultetens institutioner,

försöksverksamhetens organisation och omfattning gäller L-fakulteten,

-

försöksparker gäller S-fakulteten,

-

utbildningens och forskarutbildningens utformning, omfattning och fr-

nansiering, samt

fakultetens engagemang i forskningsinformationrådgivning och u-lands-

verksamhet.

Det åligger särskilt dekanema att bevaka att fakultetssynpunkter och -bedönmingar redovisas innan centrala beslut fattas som berör fakulteten ifråga. Ledningsgruppen utgör här ett naturligt forum.

Styrelsen för mellannivån ska ha förmåga att styra verksamheten med de begränsningar som ligger i systemet för forskningsfinansiering. Med tanke på bl.a. den omfattande extemfmansieringen kräver detta god överblick, omvärlds- och framtidsorientering och god kontakt och samverkan såväl inbördes mellan styrelserna på mellarmivå och med den centrala ledningen av SLU som med externa intressenter.

Vissa rörliga medel måste stå till dekanus eller fakultetsstyrelsens disposition. Detta bör beaktas vid fördelningen av SLUs medel.

Ett sätt att styra är att som S-fakulteten gör, och sotn också förekommer inom andra högskolor, sätta undan en del av fakultetsanslaget för nya satsningar i enlighet med fakultetens långsiktiga policy.

En fakultetsstyrelsebör lika litet SLUs styrelse sammansatt av

som vara företrädare for alla intressen. I analogi med bedömningen av hur SLUs styrelse bör vara liten, effektiv och kraftfull- kan man kräva detsamma för

fakultetsnivån.

En riktpunkt för fakultetsstyrelsemas storlek är sju ledamöter, varav en studeranderepresentant eftersom också utbildningsfrågor ska behandlas. Ledamöterna bör utses efter personlig lämplighet och inte efter principen att olika verksamheter och orter ska vara företrädda. Fakultetsstyrelsema ersätter nuvarande kollegienärnnder som har ansvar likaså för forskning och utbildning. Utredningen har valt benämningen fakultetsstyrelser av praktiska skäl. Vid SLU talar man om fakulteter i betydelsen såväl forskning som utbildning. Det förefaller enklast att ansluta till detta språkbruk i stället for att vidhålla nuvarande benämning kollegienärrmder.

Det är viktigt att såväl utbildningsfrågor som forskningsfrågor får en bra behandling, kanske genom linjenärnnder med väl avgränsade fögderier

- och forskningsnämnder. När det gäller utbildningen är det viktigt att samverkan underlättas och att det finns ett helhetsperspektiv. Samtidigt är delegering

257 Huvudbetänkandet kapitel 14

9 ll-ll58

av beslut till linjenämnd viktigt för att göra dem till ansvariga och engagerade organ. Beträffande forskningsfrågorna bör fakultetsstyrelsen ha beslutsan- Del 1 svar i stor utsträckning, men en rådgivande nämnd kan övervägas. Sådana frågor bör emellertid få bestämmas av resp. fakultetsstyrelse.

Fakultetsstyrelsema bör utse rådgivande kommittéer med i huvudsak företrädare för näringsliv, organisationer och myndigheter m.fl. som det för planering och genomförande av verksamheten är angeläget att ha kontakt och samarbete med. Utvärderingstearnet för S-fakulteten föreslår ett Advisory Council för fakulteten med i första hand näringslivsföreträdare, och utredningen ansluter sig principiellt till detta förslag.

Utredningen bedömer att inflytande från och samråd med externa inressenter bör ske på fakultetsnivån, eftersom verksamhetsansvaret föreslås uttryckligen ligga på denna nivå. De rådgivande kommittéema

bör bestå av förslagsvis nio ledamöter med huvuddelen externa och ett par utsedda inom fakultetens område.

Som instrument för samverkan med näringen, mellan institutioner och mellan fakulteter ska finnas ad hoc-programkomrrtittéer med tidsbegränsade uppdrag och särskilt utsedda projektledare. Sådana kommittéer som for att

undvika sammanblandning bör kallas temakommittéer ska också vid behov

kunna innehålla forskare från andra universitet vissa av de prioriteringar som görs från LRF, Skogsindustrierna och Skogsägarnas Riksförbund innehåller frågor som kräver medverkan av kompetens utanför SLU. Näringens företrädare har genomgående reagerat positivt på denna arbetsforrn, och de redovisningar av angelägna framtida forskningsbehov som gjorts därifrån, liksom från berörda myndigheter, är tillsammans med fakultetemas långtidsplaner värdefulla utgångspunkter för formulering av teman.

Utredningen föreslår att de nuvarande programkomrrtittéema avskaffas och ersätts med temakommittéer. Initiativ till temakommittér bör kunna tas inom en fakultet och beslut fattas av fakultetsstyrelsen. Initiativ bör också kunna tas i ledningsgruppen och i SLUs styrelse. Större temakommittéer, förut-

som sätter bred samverkan och gemensam finansiering från flera fakulteter, kan i många fall vara naturligt att fatta beslut om i SLUs styrelse, även beslut

men av berörda fakultetsstyrelser bör kunna förekomma. Sådana beslut bör anmälas i SLUs styrelse.

Om man tänker sig att fakultetema stärks genom att deras görs stör-

ansvar re och tydligare i organisationen är det viktigt att den poäng finns med

som nuvarande centrala överblick och samordning inte förloras. En ny styrelse som kan bli ett effektivare stöd för rektorsämbetet och ledningsgrupp bör

en kunna fylla viktiga funktioner här.

Att lägga mer av verksamhetsansvar och beslutsfunktion på mellannivån bör åtföljas av resultatansvar denna nivå. En uppföljning vad skett

av som t.ex. med de utländska teamens rekommendationer, och med SLU-utredningens, bör göras, och de verksamhetsansvariga ska stå för fortlöpande utveckling och förnyelse inom ansvarsområdet. Framtida utvärderingar bör initieras

258 Huvudbetänkandet kapitel 14

fakultetsstyrelsema, gärna inom plan för utvärdering inom av en gemensam SLU. Del 1

Om ett system med systerfakulteter utvecklas som SLU-utredningen

föreslår blir fakultetsstyrelsema självklara aktörer i dessa förbindelser,

vilket bör kunna medföra fortlöpande kontakt med utvecklingen i ett eller ett par andra länder och positiva effekter inte minst beträffande forskarutbildningen.

Institutionsnivån

Institutionema bör enligt särskilt Utrecht-teamets bedömning samverka mer inom resp. fakultet och bidra till att etablera mer av gemensam identitet. En sådan förändring kan sägasligga inom begreppet starkare fakulteter.

Utredningen ser det som positivt att starkare identitet utvecklas inom fakultetema, kanske framför allt när det gäller utbildningen och uppslutning kring målen för utbildningen. Det är dock viktigt att understryka att stark identitet inte får innebära avskärmning. Utredningen delar inte Utrechtteamets bedömning att en med en annan fakultet gemensam institution är en förlorad institution.

Ser man däremot en starkare identitet för institutioner och fakulteter som en utgångspunkt för samverkan är det positivt. Gemensamma institutioner och tvärsgående samarbete bör noteras som positiva resultat, om sådan samverkan i större utsträckning kommer in i målen för verksamheten.

Utredningen bedömer att de föreslagna nya temakommittéema kommer att

institutioner och avdelningarmer aktivt i forskningssamverkan och engagera innebära mer av dynamik i systemet.

Institutionsnivån påverkas av förslaget om delning av L-fakulteten. Vissa institutioner bör bli gemensamma mellan de nya fakultetema.

Institutionema kommer också, liksom övriga ledningsnivåer, att påverkas av den ökade inriktning på resultatredovisning som ska ske framöver. Utredningen bedömer att en starkare resultatinriktning kommer att medföra mer av förändringar inom institutionerna i form av incitament för omprövning och utveckling.

På institutionsnivân bär beslutfattas om:

den interna arbetsfördelningen inom institutionen,

-

utnyttjandet av institutionens totala medelstilldelning inkl. externa me-

del, samt

lokalanvändningen inom institutionen. - I arbetsuppgifterna ska ingå ämnesinfomiation och rådgivning. Från institutionen ska synpunkter kunna framföras innan fakultetsbeslut

fattas som berör institutionen i fråga t.ex. utbildningsärenden, tjänsteärenden och frågor om försöksverksamheten vid berörda institutioner.

259 Huvudbetänkandet kapitel 14

Utredningen har mottagit många brev och skrivelser beträffande förhållanden vid olika institutioner. Genomgående vittnar de om starkt engagemang i Del 1 verksamheten. Enligt direktiven ska dock översyn och utvärdering avse en mer övergripande nivå än ämnen och institutioner. Endast i några fall har det funnits särskild anledning att gå in på förhållanden vid enskilda institutioner.

Många av de frågor som tagits upp i skrivelser till utredningen gäller utveckling av verksamhet inom olika institutioner samt resurser härför. Enligt utredningens bedömning bör sådana frågor avgöras med beaktande av de mer allmänna bedömningar och förslag utredningen redovisar.

260 Huvudbctänkandet kapitel 14

15 19911°1

Sammanfattning

e

15.1¶Utvärderingsprocesscn

Utredningen angående översyn av Sveriges lantbruksuniversitet, SLU-utredningen, är först och främst en utvärdering. De frågor som ställs i direktiven gäller i stor utsträckning verksamhetens kvalitet och inriktning, samt SLUs framförhållning och förmåga att anpassa sig till ändrade förutsättningar och behov. Förändringarna gälleri första hand jordbruks- och livsmedelspolitiken men också miljöfrågoma och hushållningen med naturresurser.

Till utvärderingsuppgiften hör också systembedömningar: hur lantbruksuniversitetet fungerar som sammanhållen enhet och hur samspelet är med omgivningen. Till systemaspektema hör även styrningen av verksamheten.

Andra frågor som ställs i direktiven avser primärt uppföljnings- och utredningsuppgifter, t.ex. redovisning av gjorda förändringar under en tioårsperiod, jämförelse av resurser för forskning och av utbildningskostnader och genomströmning samt dimensionering av grundläggande utbildning. Mycket av uppföljnings- och utredningsresultaten ingår som underlag för SLU-utredningens utvärdering.

Vid utvärderingen har SLU-utredningen systematiskt arbetat med olika typer av underlag för att nå större säkerhet i bedömningen. Dels har utredningen själv tagit fram eller initierat underlag, dels har vi använt oss av tidigare gjorda utvärderingar och studier.

Det viktigaste inslaget i utvärderingen är de tre utländska universitetsteam som på utredningens uppdrag granskat forskning och utbildning vid SLU. Utbildning och forskning vid L-fakulteten har utvärderats av ett team från lantbruksuniversitetet i Wageningen, Nederländerna, samt en företrädare för lantbruksdepartementets institutsorganisation. S-fakulteten har granskats av ett team från Helsingfors universitet och Skogsforskningsinstitutet i Helsingfors, och V-fakulteten har utvärderats av ett team från veterinärmedicinska fakulteten vid universitetet Utrecht, Nederländerna.

De utländska teamens rapporter är av central betydelse för SLU-utredningens utvärdering, och användningen av teamen är också viktiga inslag i utvärderingsprocessen. Genomgående har linjenämnder och fakulteter vid SLU visat stor öppenhet i de självvärderingar och redovisningar som utarbetades som underlag för teamen. Detta framgår av Specialrapport där teamen också vitsordar att samma öppenhet genomgående rådde vid institutionsbesöken i Sverige.

Denna öppenhet har enligt utredningens mening varit en viktig betingelse dels för att teamen, och utredningen, skulle kunna göra riktiga bedömningar,

261 Huvudbetänkandet kapitel 15

dels för att utvärderingen ska kunna leda till önskvärda förändringar inom SLU. Dell

Enligt utredningens syn på utvärdering är det naturligt att förena en bedörrming av verksamhetens karaktär och kvalitet, betygssättning om man så vill, med förslag om hur iakttagna brister ska kunna avhjälpas. De utländska utvärderingsteam utredningen anlitat har också sett sin uppgift på det sättet. Alla tre har utan undantag analyserat orsaker till de brister de ansett föreligga och kommit med förslag till åtgärder for att förbättra situationen.

Detta är också den arbetsmetod som använts vid naturvetenskapliga forskningsrådets internationella utvärderingar rådsstödd forskning. Även

av om dessa och är disciplin- eller områdesvisa, under det att SLU-utred-

var - ningens är fakultetsvisa vad gäller forskning, gav forskningsrådets expertteam råd och förslag om hur vissa svagheter i olika forskningsprojekt skulle kunna avhjälpas.

Hög kvalitet i vetenskaplig verksamhet, det må gälla utbildning eller forskning, kan inte kommenderas fram. Mycket av de förändringar som utredningens team anser behövliga eller önskvärda är av den karaktären att endast objektet för utvärderingen kan genomföra dem. Utländska kollegors bedömningar, analyser och råd blir ett kvalificerat inlägg i den interna diskussion om verksamheten som normalt pågår. Fördelen med sådana inlägg är att de ger ett utifrånperspektiv samtidigt som ämnesbakgrunden och de vetenskapliga och professionella värderingarna är desamma.

Samtidigt är givetvis den vetenskapliga verksamheten beroende av ramförutsättningar i olika avseenden. Här blir de utländska teamens bedömningar och förslag enligt utredningens mening också tänkvärda genom de utifrån kommandes blandning fräschhet och insikt. Är det rimligt att ha den

av geografiska splittring utbildning och forskning SLU har Är det rimligt

av som att ha den stora omfattning av extern forskningsfinansiering som nu finns vid SLU och vid svenska universitet Är lantbruksforskningen och -utbildningen lika bra på att lösa dagens problem som den tidigare var på att öka effektivitet och avkastning Är SLU tillräckligt förberett för närkontakt med Europa

15.2¶Utredningens bedömningar och förslag

1s.2.1 SLUs roll

SLU är ett stort lantbnrksuniversitet, mätt med relativa mått. Tyngdpunkten i verksamheten ligger på forskning, och Sverige hamnar högt bland OECDländerna vad gäller den lantbmksvetenskapliga universitetsforskningens andel av den totala nationella universitetsforskningen. Detta innebär dock inte att Sverige satsar mer på lantbruksvetenskaplig forskning än andra länder utan återspeglar den svenska politiken att föra samman olika former av lantbruksvetenskaplig FoU först till de olika högskolorna och sedan till ett gemensamt lantbruksuniversitet. Närmare 90 % av de statliga insatserna for lantbruks-

262 Huvudbetänkandet kapitel 15

FoU är koncentrerade till SLU, medan exempelvis övriga nordiska länder och många andra europeiska länder har en stor del av FoU-insatsema förlagda till Del] särskilda statliga institut. I USA har dock universiteten en stark ställning i lantbruksforskningen.

SLUs centrala ställning inom svensk lantbruksvetenskaplig FoU är viktig att ha klar för sig av två skäl. Det ena är att jämförelser med andra länder måste utföras så att de blir rättvisande. Det andra är att utvärderingen av SLU och bedömningen av SLUs resurser i allt väsentligt blir liktydigt med utvärdering och bedömning av Sveriges totala statliga insats vad gäller forskning och högre utbildning inom det lantbruksvetenskapliga området.

Ser man på lantbruksvetenskaplig forskning i relation till totala nationella FoU-utgifter ligger Sverige under övriga nordiska länder. Jämför man lantbruksforskningens kostnad med sektorns förädlingsvärde inom råvaruledet utgör den statliga FoU-insatsen omkring 2 % i de nordiska länderna. Det är cirka hälften av resp. lands totala nationella FoU-insats inom lantbruksforskning, som ligger på 4 % av förädlingsvärdet inom råvaruledet.

I ett mer nationalekonomiskt perspektiv kan noteras att såväl de statliga som de privata FoU-insatsema när det gäller skogsbruk ligger lågt, dels relativt sett, dels med hänsyn till skogsnäringens andel den svenska nettoex-

av porten. Om utvecklingen av ny kunskap bedöms vara viktig för skogsbrukets framtid finns det skäl att ompröva såväl de statliga som de privata FoU-insatsema.

l5.2.2 Utveckling och förändring sedan 1977

Utredningens bedömning är att SLU alltsedan starten 1977 agerat aktivt när det gällt att identifiera och lyfta fram viktiga nya kunskapsbehov och att tillgodose dem. De mål för SLU och de prioriterade områden som angavs i 1981 års långsiktsplan beskriver en inriktning och utveckling av FoU-verksamheten inom de areella näringarnas område som kom att starkt prägla 1980-talet. De gäller biologiska produktionsprocesser, naturresurser och miljö, energioch industriråvaror, livsmedelsforskning, djurhälsa samt skogsfömyelse och skogsproduktion. I de följande långtidsplanema fullföljde och vidareförde SLU i stor utsträckning de teman som tagits upp 1981, samtidigt som grundutbildning och forskarutbildning gavs högre prioritet.

Enligt utredningens mening har SLU visat framförhållning, initiativförmåga och uthållighet och anpassatsig till riktlinjer och signaler från statsmaktema. Det har skett en dialog med i första hand jordbruksdepartementet men när det gäller övergripande politiska prioriteringar även bredare. SLU har medverkat i det samspel som utvecklats mellan de olika aktörerna, både på den politiska nivån och med SJFR, naturvårdsverket, Skogsstyrelsen mil. och med näringen, t.ex. beträffande genetiskt centrum i Uppsala och sydsvensk skogsforskning.

SLU har också varit framgångsrikt när det gäller att få gehör för sina förslag och prioriteringar. Mycket av det har genomförts. Ansvar och medel för

263 Huvudbetänkandet kapitel 15

de stora forskningsprogrammen inom SLU prioriterade områden har emel-

av lertid gått till forskningsråd och sektorsorgan. Del 1

Många nya forskningsområden har tagits upp sedan 1977, och betydande omfördelningar mellan områden och ändamål har skett. Totalt har SLU mellan 1977 och 1990 tillförts nya fasta basresurser om 81 Mla i 1989 års penningvärde, till stor del för forskningsändamål. Besparingar har samtidigt ålagts fakultetema om 35 Mkr, och drygt 25 Mkr har försvunnit till följd av otillräcklig löne- och prisomräkning. Av det återstående nytillskottet, 20 Mkr, har 15 Mkr omfördelats till utbildningsändamål, främst för nya inriktningar inom agronom- och hortonomlinjema mot bioteknik och livsmedel samt för utbyggnad av jägrnästarlinjen.

Detta innebär att forskningsanslagen varit praktiskt taget oförändrade mellan 1977 och 1990. All den forskningsfömyelse inom SLU som det anvisats nya fasta medel för har genomförts inom i huvudsak oförändrade ramar, vilket medfört att 29 % av de fasta forskningsanslagen har omfördelats. Samtidigt har en omfördelning gjorts till grundläggande utbildning. Utredningen finner inte anledning att anmärka på förändringstakten inom SLU eller på omfördelningen till utbildningsändamål.

Utredningen anser inte att den studie av förändring av forskningen inom L-fakulteten m.m. som gjordes av RRV 1988 gav någon rättvisande bild av utvecklingen.

Inom L-fakulteten har en förstärkning av forskningen skett, främst den grundläggande forskningen, genom en förhållandevis kraftig 25 % minskning av basanslagen till försöksverksamheten. Näringen har övertagit finansiering försöksverksamhet i omfattning som SLU-finansieringen

av samma minskat. Enligt utredningens bedömning är denna utveckling riktig och bör fortsätta.

S-fakulteten uppvisar den mest dynamiska utvecklingen av de tre fakulteterna. Man har engagerat sig starkt i bioenergi och miljörelaterad forskning och avsevärt breddat sin kompetens och verksamhet, samtidigt som inriktningen mot produktionssidan också utvecklats. En betydande expansion av forskningen har skett, främst på externa medel.

Utredningen anser att den innehållsmässiga breddningen och fömyelsen av S-fakultetens forskning är riktig och angelägen, och den överensstämmer med prioriteringar på den politiska nivån. Samtidigt ifrågasätter utredningen om inte förändringen blivit för kraftig inom S-fakulteten, med 50 % av budgeten avsedd för nya ändamål nysatsningar eller omfördelningar mellan

forskningsområden efter en dryg tioårsperiod. Resultatet har blivit relativt

drastiska reella omfördelningar och ett snabbt ökat mycket kraftigt beroende

70 % av omslutningen av externa finansiärer, som stått För huvudparten - av fömyelsen inom S-fakulteten.

Extemfmansieringen har ökat starkt inom alla tre fakulteterna och har vid S-fakulteten nått en omfattning som enligt utredningens bedömning aktualiserar en omprövning av nuvarande principer för finansiering och utförande av forskning.

264 Huvudbetänkandet kapitel 15

V-fakulteten har förnyat sin forskning i ungefär samma takt som L-fakulteten. 30 % medlen 1990 andra områden och ändamål än 1977. Med Del 1

av avser bl.a. uppbyggnad av forskning om djurhälsa och livsmedelskvalitet, och den förstärkning av den grundläggande forskningen som skett, finner utredningen utvecklingen inom V-fakulteten tillfredsställande.

Utvecklingen och fömyelsen av forskningen vid SLU under 1980-talet avspeglas också i de bibliometriska studier som utförts på utredningens uppdrag. Totalt har SLU-forskarnas publicering i internationella vetenskapliga tidskrifter mer än fördubblats under denna period, och särskilt stor har ökningen varit inom mer allmänvetenskapliga tidskrifter, i första hand på områdena biologi, biomedicin, klinisk medicin och kemi. Detta stämmer väl överens med de prioriteringar av grundläggande forskning och de omfördelningar till förmån för sådan forskning som gjorts inom SLU.

15.2.3 Forskning och försöksverksamhet

Den belysning av forskningens inriktning, volym och kvalitet vid SLU som givits med hjälp av internationella jämförelser av forskningsprioriteringar, publicering, internationella och nationella utvärderingar av forskning och forsöksverksamhet de utländska utvärderingsteamens bedömningar tyder

samt på att SLU hävdar sig väl forskningsmässigt och ligger i linje med den internationella utvecklingen.

Vad gäller forskningsprioriteringar är överensstämmelsen god med en stor grupp OECD-länder, frånsett att SLU givit mer uttalad prioritet grundläggande forskning än som är vanligt i de övriga länderna. Ett undantag är USA, som enligt förslag av National Academy of Sciences lyft upp grundläggande forskning inom lantbruksvetenskap till det näst aidsforskning högst nationellt prioriterade forskningsområdet. Även de utländska utvärderingsteamen betonar den grundläggande forskningen och förordar i övrigt en färdriktning som i huvudsak överensstämmer med den som angivits i SLUs långtidsplan 1989. Utredningen anser liksom de utländska teamen att denna inriktning av forskningen vid SLU är riktig och bör följas i fortsättningen.

Den allmänvetenskapliga forskningen Vid SLU bedrivs dels allmänvetenskaplig forskning, dels SLU-specifik forskning. Den allmänvetenskapliga forskningen är av grundforskningskaraktär men kan ha, och har i många fall, intresse för den SLU-specifika forskningen. Den allmänvetenskapliga forskningen är väl företrädd inom Loch V-fakultetema, i mindre utsträckning inom S-fakulteten. Den är, med de variationer som finns vid alla universitet, enligt olika kriterier internationella

utvärderingar och bibliometriska studier på en god vetenskaplig nivå och

kan på lika villkor konkurrera med sin motsvarighet vid andra universitet. Dess basresurser är genomgående otillfredsställande.

265 Huvudbetänkandet kapitel 15

l0 ll-ll58

Det kan diskuteras om den allrnänvetenskapliga forskningen ska göras

mer SLU-specifik. Det böri så fall ske önskemål viss inriktning inte Del I

som om men i form av starkt begränsande ämnesbeskrivningar minskar möjligheterna

som att rekrytera den bäste forskaren.

Den SLU -spectfika forskningen

Den SLU-specifika forskningen kan och bör långsiktig karaktär och

vara av bör bygga på god kännedom om existerande grundforskningskunskap och på samarbete med allmänvetenskapliga institutioner inom SLU eller, i ökad utsträckning, vid andra svenska eller utländska universitet. Dess basresurser för att bedriva denna forskning är genomgående otillfredsställande.

Även den SLU-specifika forskningen har varit föremål för nationella och internationella bedömningar. Utvärderingama och de bibliometriska studierna tyder inte på några större brister i kvalitet eller aktualitet hos den SLU-specifika forskningen. Till bilden hör dock att en hel del av denna forskning inte utvärderats. Så bör ske i större utsträckning i fortsättningen.

En mycket viktig kritik kan dock riktas mot den SLU-specifika forskningen, nämligen att de övergripande syntes- och systemanalytiska studierna försummats. De utländska utvärderingstearn som granskat L- och S-fakultetema har framhållit detta, och utredningen har även i andra sammanhang mött kritik av SLU-forskningen i detta avseende. Den veterinärmedicinska forskningen får dock genomgående positiva omdömen vad gäller kvalitet och inriktning och omfattas sålunda inte av kritiken mot den SLU-specifika forskningen. Gemensamt för alla fakultetema är emellertid att de får kritik av sina utvärderingsteam för bristande samverkan inom resp. fakultet.

Utredningen instämmer i de analyser Wageningen-teamet och Helsingforsteamet för resp. L-fakulteten och S-fakulteten gjort orsakerna till de iakt-

av tagna svaghetema i den SLU-specifika forskningen. Teamen hänför bristen på mer övergripande och tvärvetenskaplig forskning till den geografiska splittringen, som försvårar samverkan mellan institutioner och avdelningar, och till den omfattande extemñnansieringen, som leder till många kortsiktiga och alltför avgränsade projekt. Samtliga tre utvärderingsteam anser också att fakultetema har för svag ställning i SLU-organisationen och vill stärka deras roll i forskningsplaneringen och ge dem större för samverkan mellan

ansvar institutionerna.

När det gäller extemfinansieringen tillämpas SLU samma forskningspolitiska huvudprinciper som på den svenska högskolan i övrigt. Utredningen återkommer till denna fråga i avsnitt 15.2.4. Teamens förslag till förändring av fakultetemas ställning tas upp i avsnitt 15.2.9 om organisation och styrning.

266 Huvudbetänkandet kapitel 15

Den geografiska splittringen

Del 1 Allmänt anser utredningen att vetenskaplig verksamhet som gäller odlingsoch växtförhållanden måste vara spridd med hänsyn till varierande betingelser i Sverige. Det är därför nödvändigt att SLU har försöksstationer och anläggningar över hela landet. En annan sak är att forskningen och den forskningsbaserade utbildningen inte bör vara så geografiskt splittrad att kvaliteten äventyras.

Enligt utredningens mening är S-fakulteten den vars verksamhet mest påtagligt blivit lidande av den geografiska uppdelningen. S-fakulteten har forskning och delar av jägmästamtbildningen på tre orter, Uppsala, Umeå och Garpenberg, och dessutom en enhet för sydsvensk skogsforskning i Alnarp. Det finns i princip tre lösningar för att avhjälpa problemen med geografisk splittring, nämligen koncentration till Uppsala eller Umeå eller en mellanlösning som bygger på Uppsala och Umeå som huvudorter.

En koncentration till Uppsala vore den sakligt bästa lösningen men är enligt utredningens mening knappast realistisk i nuläget när den inte valdes vid omlokaliseringen av skogshögskolan på 1970-talet. En samlad lösning i Umeå skulle innebära flyttning av den stora del av S-fakulteten som finns i Uppsala samt av den mindre del som finns i Garpenberg. S-fakulteten borde i såfall ingå i Umeå universitet. En samlad lokalisering och ett närmare samarbete med Umeå universitet är fördelar med en sådan lösning, men nackdelarna i form av omfattande nybyggnad i Umeå och avbrutna kontakter med Lfakulteten och Uppsala universitet är betydande.

Utredningen förordar mellanaltemativet, vilket innebär att man med Uppsala och Umeå som huvudorter måste vidta olika åtgärder för att motverka den obalans som nu råder mellan orterna vad gäller såväl utbildning som forskning. Helsingfors-teamet har belyst den koppling som ñnns mellan utbildning och forskning och hur samspelet mellan grundläggande utbildning, forskarutbildning och forskning påverkar S-fakultetens framtid. Jägmästarutbildningen, som är starkt yrkesinriktad, brister när det gäller naturvetenskaplig grund för forskarutbildning. Den svaga rekryteringen från grundutbildningen till doktorandstudier knappt 60 % av S-fakultetens doktorander

har jägmästarutbildning, vilket är avsevärt mindre än i andra nordiska länder

leder till att forskningen inom de grundläggande och skogsbiologiska äm- nena i Uppsala riskerar att förlora sin anknytning till skogliga problem och frågeställningar.

Mellanaltemativet måste därför innebära en helhetslösning. De stora för undervisningen outnyttjade resurser som finns i Uppsala bör användas för att förstärka jägmästarutbildningen. Det första årets utbildning på jägmästarlinjen bör flyttas från Garpenberg till Uppsala där den erforderliga kompetensen finns för en bra utbildning inom framför allt de mer grundläggande ämnena, vilka enligt utredningens mening bör ligga i början av studierna. Garpenberg bör även i fortsättningen användas för fältstudier.

När det gäller forskningen i Garpenberg har allvarlig kritik riktats mot skogsteknikforskningen från företrädare för skogsindustrin och skogsägarna.

267 Huvudbetänkandet kapitel 15

Vidare anser utredningen det principiellt felaktigt att universitetsforskning har en sådan karaktär att man konkurrerar med kollektivforskningsinstitut Dell

om forskningsanslag, vilket skogstekniken i Garpenberg gör. Enligt utredningens bedömning är forskningen i Garpenberg alltför isolerad och skulle vinna på samgående med närliggande verksamheter inom S-fakulteten och SLU i övrigt. Utredningen anser att det bör ligga på S-fakulteten att pröva ändrad lokalisering av forskningen i Garpenberg och samtidigt över inriktningen

se av skogstekniken, även i förhållande till annan teknikforskning.

Enheten för sydsvensk skogsforskning i Alnarp, som visat sig framgångsrik, bör enligt utredningens bedömning behållas och utvecklas.

Även inom L-fakulteten är den geografiska splittringen ett problem. Här är dock antalet huvudorter för utbildning och forskning färre, Uppsala och Alnarp. Utredningens bedömning är att det finns starka skäl för att bibehålla lokaliseringen tillde två huvudortema, där det finns i många avseenden goda verksamhetsförutsättningar, bl.a. samverkan med Uppsala resp. Lunds universitet.

Det är dock angeläget dels att förbättra samverkan, dels att stärka den trädgårdsvetenskapliga forskningens och utbildningens profil, liksom landskapsarkitektutbildningens och landskapsplaneringens profil och identitet inom SLU. L-fakulteten är stor och heterogen och tenderar att domineras

av agronomsidan. Utredningen föreslår att L-fakulteten delas i två, for jordbruks-

en vetenskap och en för trädgårdsvctenskap och landskapsplanering. De

organisatoriska frågorna behandlas i avsnitt 15.2.9.

F örsäksverksamheten Det som i dag organisatoriskt kallas försöksverksamhet vid L-fakulteten utgörs i stor utsträckning av verksamhet som överförts till lantbrukshögskolan resp. SLU. Dessa överföringar karakteriserades av två strävanden dels att samordna och integrera olika typer av FoU och utbildning inom jordbruksoch trädgårdsområdet, dels att bevara försöksverksamhetens karaktär med användarorientering och praktisk nyttoinriktning.

I många andra länder har man gått en annan väg beträffande försöksverksamheten och har den förlagd till särskilda institut utanför universitetsorganisationen. Detsamma gäller en hel del tillämpad forskning inom lantbruksoch skogsbruksområdet som i Sverige också förts till resp. högskola och sedan SLU. Skulle man i Sverige ta fasta på Wageningen-teamets rekommendation och avsevärt minska den tillämpade forskningen inom L-fakulteten innebär det att vi skulle välja en lösning liknande den som nu finns i de nordiska grannländema och Nederländerna med en på grundläggande forskning inriktad högskoleenhet och separata institut som bedriver verksamhet för näringens behov.

Säkert kan en sådan modell fungera även i Sverige, eftersom den gör det i flera andra länder. Enligt utredningens bedömning ger dock inte de utländska jämförelser och erfarenheter av olika system utredningen tagit del av grund

268 Huvudbetänkandet kapitel 15

institutsmodellen överlägsen den modell med samlad verksamhet för att anse

vi har i Sverige och också finns i USA. Utredningen förordar så- Del 1 som som lunda inte att försöksverksamheten skiljs ut från SLU utan anser att den fortsatt bör finnas kvar där.

Samtidigt innebär den breddning och förskjutning av SLUs verksamhet som skett sedan 1977 och som på liknande sätt skett vid många lantbruks-

universitet utomlands att det behövs klarare riktlinjer och principer för den

tillämpade forskningen och försöksverksamheten vid SLU.

Den SLU-specifika forskningen kan och bör vara av långsiktig karaktär. Den kan och bör också, enligt beslut av regering och riksdag, bidra till att lösa mer kortsiktiga problem av intresse för berörda näringar eller samhället. Då uppstår frågan, som också har aktualiserats i direktiven till denna utredning, hur långt staten ska finansiera denna mer kortsiktiga forskning med medel direkt till SLU. Generellt berörs drivandet av fältförsöksstationer och djurhållning av denna frågeställning och specifikt berör den en stor del av det som i dag organisatoriskt kallas försöksverksamheten vid L-fakulteten.

Enligt utredningens bedömning kan inte den långsiktiga SLU-specifika forskningen bedrivas på ett ändamålsenligt sätt utan att det finns garanterade medel för Idngliggande försök inom både L- och S-fakulteten. Analogt med vad som gäller kostnader för svenska forskares utnyttjande av vissa europeiska forskningsanläggningar borde garantier ges för riksskogstaxeringen och långliggande fältförsök med obrutna serier av data inom S-fakulteten, för viss nödvändig djurhållning inom L- och V-fakultetema samt för vissa långliggande mark- och växtförsök inom L-fakulteten. En noggrann genomgång och prövning av omfattning och kostnader bör göras. Avvägningen mot andra ändamål bör sedan ske på en högre nivå än universitetsnivån och medel anvisas under en särskild anslagspost.

Större delen av det som i dag kallas försöksverksamhet bör ingå i väl definierade forskningsprogram och bör integreras i institutionemas forskningsverksamhet. En del av dem kan mycket väl även i fortsättningen arbeta med mer kortsiktiga problemställningar eller rent utvecklingsarbete, men verksamheten bör då vara så starkt motiverad av externa intressen att finansieringen helt eller till större delen kan täckas med externa medel.

Utvecklingen har, som Bengterik Ronnes studie av resurser och resursförändringar inom L-fakulteten 19777 8 198990 visar, under de senaste tio

åren i själva verket gått i denna riktning med förhållandevis minskade medel till försöksverksamheten, särskilt distriktsförsöksverksamheten, kompenserad av ökad extemfinansiering. Samtidigt har, särskilt på husdjurssidan, en fortlöpande integration skett av försöksverksamheten med institutionernas forskningsverksamhet. Med en tydligt uttalad policydeklaration från statsmaktemas sida bör SLU självt efter en mer ingående analys av det som i dag kallas försöksverksamhet kunna arbeta vidare på denna väg.

I samband därmed bör antalet försök i försöksverksamheten minska och koncentreras till några centra i landet, som samtidigt kan svara för en del av informationen till avnärnama. Det förslag som fiarnlagts om SLUs regionala

269 Huvudbetänkandet kapitel 15

verksamhet på husdjursområdet, som också berör växtsidan, har enligt utredningens bedömning stora förtjänsten Del 1

l5.2.4 En ändrad forskningspolitik

De externa forskningsmedlen är för SLUs tre fakulteter ungefär lika stora som basanslagen. Andelen extern finansiering av forskningen varierar från strax över 40 % vid L- och V-fakultetema till 70 % vid S-fakulteten. Näringslivets finansiering uppgår till 15 % av forskningskostnadema. Vid SLU, liksom vid universitet och högskolor i övrigt, är olika statliga organ de dominerande externa ñnansiärema.

Den höga andelen extemfmansiering vid SLUs fakulteter framgår

är, som av redovisningen i kapitel ett resultat av utvecklingen under l980-talet. SLU har i flera fall identifierat och prioriterat forskningsområden och fört fram förslag om förstärkningar. I stor utsträckning har SLU fått gehör hos statsmakterna för sina förslag. Medlen för forskning inom sådana områden har dock i huvudsak tillförts SJFR och andra forskningsråd samt naturvårdsverket mfl. sektorsorgan. Det gäller t.ex. livsmedelsforskning, svensk skogsforskning, alternativa produktionsformer inom jord- och skogsbruk samt miljörelaterad forskning.

Detta förfarande från statsmaktemas sida är en tillämpning av de forskningspolitiska principer som fastlagts i olika beslut från 1979 och framåt. De innebär att en väsentlig del av den sektoriella forskningen bör utföras inom högskolan, samtidigt som medlen i huvudsak tillförs grundforskningsråd och sektorsorgan. Grundforskningsråden ses som garanter för inomvetenskapligt värde och sektorsmyndigheter för relevans hos forskningen. Forskningspropositionerna

under 1980-talet har haft dessa grundläggande principer som utgångspunkt.

Utvecklingen inom SLUs S-fakultet visar vad en konsekvent tillämpning av denna politik leder till. Inom S-fakulteten har under 1980-talet nya forskningsprogram startats inom bl.a. bioenergi, försurning, miljö samt produktion. För att täcka de nya forskningsändamålen har omfördelning skett med 22 Mkr. Därutöver har ytterligare omfördelningar skett till förmån för nya prioriterade områden och ändamål. Som framgår av kapitel 3 avser S-fakultetens forskningsanslag 1990 till hälften andra ändamål än det gjorde 1977. Denna kraftiga omfördelning har inneburit att de 1977 befintliga ämnen, som inte prioriterats i form av nytillskott de traditionella skogliga ämnena fått sina basresurser minskade med drygt 30 %. Bidragande till denna effekt är den för låga löne- och prisomräkningen.

Till bilden hör också att extemfrnansieringen vid S-fakulteten ökat från 45 till 129 Mkr under perioden, vilket innebär att den gått upp från 47 till 70 % av forskningskostnadema. Naturvårdsverkets anslag till miljörelaterad forskning har nått samma omfattning som stödet till produktionsinriktad forskning från andra källor, vilket är en dramatisk förändring av tyngdpunkten i S-fakultetens forskning.

270 Huvudbetänkandet kapitel 15

Ett alternativ hade varit att slå vakt de traditionella skogsämnena och

om låta bli att sig i den miljörelaterade forskningen och SJFRs program. Del 1

engagera Då hade kritiken blivit att man är obenägen till förnyelse och saknar intresse för av samhället prioriterade forskningsområden. Ville S-fakulteten satsa på förnyelse och engagera sig i t.ex. miljöforskning var det med de forskningspolitiska spelregler som gäller enda alternativet att dra ned basresursema för det som fanns att dra ned på, nämligen de traditionella skogsämnena.

Utredningen menar självfallet inte att man inte kan och bör lägga ned viss forskning. Det som är en avgörande svaghet med den svenska forskningspolitiken är att nedläggningar till följd av spelreglerna knyts till de fakulteter där de nya prioriterade forskningsområdena bör utvecklas. Det sker med den automatiska verkan på basresursema som extemñnansieringen får, och effekterna relateras inte till forskningspolitiska prioriteringar. Neddragningen av de traditionella skogsvetenskapliga ämnena är inte resultatet av något beslut på den politiska nivån och inte heller av något uttryckligt ställningstagande inom SLU. Utredningens kommentar till skogsnäringens kritik av SLU på denna punkt är att det är en följd av att SLU har efterlevt de regler som uppställts av statsmakterna. Det är då logiskt att föreslå en förändring av dessa regler.

De problem utvecklingen inom S-fakulteten illustrerar är i första hand rollfördelningen mellan aktörerna i det svenska FoU-systemet och kopplingen av denna rollfördelning till begreppen inomvetenskapligt värde resp. samhällsrelevans hos forskningen. Man har renodlat högskolans utförarroll inom stora delar av högskolan så långt att fakulteter och universitet fått en väsentligt försvagad egen styrförmåga. Styrningen har i stället i stor utsträckning övertagits av sektorsorgan och forskningsråd. Forskningspolitiken bygger på hypotesen att det blir bättre resp. mer användbar forskning om denna rollfördelning tillämpas än om medel tillförs högskolan direkt.

Erfarenheterna av tillämpningen av de forskningspolitiska principerna är att grundforskningsråden fungerat väl när det gäller att fördela medel till grundforskning, och att sektorsforskningsorgan i varje fall ibland har varit bra på att välja ut och stödja sektoriell forskning men att de i andra fall visat svag förmåga till detta. Vidare är det för forskning som är såväl vetenskapligt värdefull som nyttig för samhället något oklart vilken instans som är bäst skickad att bedöma den.

SJFR har sedan ett antal år tillbaka ett stort program för skogsforskning, vilket rådet betecknar som tvärvetenskaplig skogsforskning. Likväl finner experttearnet från Helsingfors stora brister i S-fakultetens forskning just i detta avseende. Den kritik som såväl Wageningen-teamet som Helsingforsteamet riktar mot fragmentering av forskningen indikerar att de externa anslagsgivarna inte varit så framgångsrika i att bygga upp forskningsprogram med bredd och sammanhang det sätt som borde ha skett.

För att rätta till de obalanser i FoU-systemet som uppstått genom ett närmast dogmatiskt fasthållande vid vissa forskningspolitiska principer under 1980-talet, och för att FoU-systemet ska fungera bättre, bör grundforskningsrådens roll vara att bygga upp grundforskning i högskolan och också

271 Huvudbetänkandet kapitel 15

att till högskolan föra över forskning som visat sig vara av god kvalitet och motsvara mer långsiktiga behov. Del 1

Även sektorsforskningsråd och sektorsorgan bör på motsvarande sätt till högskolan överföra verksamhet som de byggt och bedöms

upp som vara av långsiktig betydelse. Så sker för närvarande i mycket liten utsträckning.

Vidare bör flera modeller för att utveckla och driva forskningsprogram tillåtas. Parallellt med sektorsorgan och forskningsråd bör universitet och högskolor själva få medel och ansvar för att bygga upp och driva forskning inom olika problemområden i form av program. Det bör kunna ske på ungefär samma sätt som skett i Nederländerna med s.k. conditional research prograrnmes, vilka kvalitetsbedöms och utvärderas. Vetenskaplig expertis och avnämare bör medverka i den omfattning som är motiverad med hänsyn till programmens karaktär. Prövning av projekt- och programförslag bör göras och utvärdering ske efter viss tid.

Vid SLU finns i många avseenden goda förutsättningar för att bygga upp och utveckla forskningsprogram på eget prograrnansvar. Dels finns där

en tradition med prograrnforskning, dels har SLU traditionellt ett nära samarbete med och ett gott förhållande till de areella näringama. Det förslag utredningen lägger fram om temakommittéer i stället för de nuvarande programkommittéerna ökar också förutsättningarna för att utveckla relevanta och vetenskapligt intressanta forskningsprogram.

Därvid är en viktig utgångspunkt de långsiktiga kunskapsbehov och forskningsprioriteringar som redovisats från näringamas och näringslivets sida. I kapitel ll återges de bedömningar som skogsindustrin, Skogsägarna samt LRF på utredningens initiativ utarbetat for den närmaste tioårsperioden. Även de prioriteringar som redovisats från t.ex. Skogsstyrelsen, med bl.a. miljökonsekvensbedömningar, kan utgöra underlag för forskningsprogram vid SLU, liksom prioriteringar som gjorts inom SLU och av statsmakterna.

Finansieringen av temakommittéemas forskningsprogram bör enligt utredningens mening den statliga sidan ske dels genom omfördelning medel

av inom SLU så att forskningsanslag frigörs, dels genom överföring medel

av för forskningsprogram från i första hand SJFR och naturvårdsverket.

Vidare bör SJFR, som hittills endast i ytterst begränsad omfattning fört över verksamhet rådet byggt upp till den fasta universitetsorganisationen se Specialrapport 2, på samma sätt som de naturvetenskapliga och medicinska forskningsråden göra sådana överföringar. Utredningen föreslår att SJFR och SLUs fakulteter preciserar vilken verksamhet som är av sådan karaktär att överföring är motiverad. Även sektorsorgan stöder forskning inom SLU

som av mer långsiktig betydelse, bl.a. naturvårdsverket, bör tillsammans med SLUs fakulteter precisera vilken verksamhet som bör föras över till den fasta organisationen.

272 Huvudbetänkandet kapitel 15

l5.2.5 Grundutbildning, forskarutbildning, fort- och vidareutbildning Del]

Genomgående har L-fakultetens längre utbildningar lägre kostnad per årsstudieplats och högre genomströmning än närmast motsvarande linjer vid övriga universitet och högskolor maternatisk-naturvetenskapliga linjer, civilingenjörer och arkitekter. Efterfrågan på utbildningen från de studerande har gått ned starkt under 1980-talet vad gäller agronom- och hortonomlinjema, medan landskapsarkitektlinjen efter stora variationer nu ligger högt

Det är i första hand agronomlinjen som berörs av de pågående och kommande förändringarna aviden svenska jordbruks- och livsmedelspolitiken. Även på andra håll har en kraftig nedgång skett i antalet sökande till agronomlinjen, vilket t.ex. i USA utlöst en omfattande omorientering och omstrukturering av såväl utbildning som forskning. Med bl.a. en breddning av utbildningen och mer miljö- och naturresursorientering, produktkvalitet och hälsofrågor och, inte minst, en bättre vetenskaplig grund för utbildningen, har man på flera håll vänt trenden och fått ökad tillströrrming av studerande. Enligt utredningens mening bör man i Sverige söka liknande lösningar, och det holländska utvärderingsteamets analys och rekommendationer går i samma riktning.

Medan SLU-utredningen pågått har det skett en intensiv verksamhet i utbildningsfrågoma inom L-fakulteten. SLUs översynsutredning hade framlagts innan Wageningen-tearnets utvärdering gjordes. Därefter har översynsgrupper tillsatts för L-fakultetens utbildningar med sikte på att utarbeta nya utbildningsplaner inför nästa läsår. Utgångspunkterna är därvid remissyttranden över SLUs översynsutredning, Wageningen-teamets bedömningar och rekommendationersamt jämförelser med motsvarande utbildningar i några andra länder.

Enligt utredningens mening är det viktigt att därvid beakta Wageningenteamets bedömning att agronom-, hortonom- och landskapsarkitektutbildningarna har karaktär av yrkesutbildningar snarare än vetenskapligt-akademiska utbildningar. Teamets rekommendation att förstärka utbildningarnas vetenskaplig grund går allmänt i samma riktning som de förändringar av exempelvis agronomutbildningen som gjorts och genomförs på olika håll i USA.

Mot anmärkningarna vad gäller L-fakultetens utbildningar står givetvis att avnärnarna i stort sett är mycket nöjda med dem som exarninerats från L-fakulteten. De studerande har mer kritiska synpunkter och får på flera punkter stöd av Wageningen-teamet. Det gäller för den svenska utbildningen att i en nära framtid betraktas som högvärdig t.ex. inom EG. Allt tyder på att det fordras en ökad tonvikt på de grundläggande ämnena och på grundvetenskapliga aspekter inom de tillämpade ätrmena, samt på problemlösning och helhetssyn. Internationellt är detta en tydlig trend.

När det gäller kandidatexarnina inom L-fakulteten kan det enligt utredningens bedömning finnas skäl att utforma en sådan som etapp i L-fakultetens längre utbildningar, om man bedömer att det t.ex. underlättar studier utom-

273 Huvudbetärtlcandet kapitel 15

lands under senare delen av utbildningen. Enligt utredningens bedömning kan det också vara motiverat att införa friare kombinationer kurser från Del 1

av SLUs fakulteter och t.ex.naturvetenskap1iga resp. samhällsvetenskapliga kurser från de allmänna universiteten. Bedömningen härav bör dock ske utifrån bredare perspektiv än enbart L-fakulteten.

Såväl SLUs översynsutredning som Wageningen-teamet förordar att det propedeutiska året avskaffas och praktiken senareläggs, att antalet små kurser reduceras och att valfriheten innebörden att de studerande får väljamellan

ges färre och längre kurser. Utredningen tillstyrker dessa förslag och vill understryka Wageningen-teamets synpunkter dels på samordning mellan institutioner och avdelningar, dels på ett större utbud av samhällsvetenskap inom Lfakulteten.

Enligt utredningens mening är det väl motiverat att utbildning och examina anpassas till motsvarande fakulteter vid universitet utomlands. Det innebär bl.a. avståndstagande från alltför stor valfrihet i studierna under de två första studieåren, något som definitivt inte är någon internationell trend. Vidare innebär det att examensarbetet bör ges ökat utrymme och ökad uppmärksamhet. När det gäller Wageningen-teamets linjespeciñka kommentarer och förslag anser utredningen att de bör beaktas i det pågående översynsarbetet inom SLU.

Vad gäller den geografiska splittringen instämmer utredningen med utvärderingsteamet i att mer sammanhållen planering av resp. utbildning bör eftersträvas, liksom bättre samverkan mellan berörda institutioner.

Även jägmästarlinjen har lägre kostnad per årsstudieplats och högre genomströmning än civilingenjörslinjema och de matematisk-naturvetenskapliga linjerna. Dessutom är sökandetrycket ston och har varit det under hela 1980talet.

Inom S-fakulteten har liksom inom L-fakulteten en utbildningsöversyn företagits redan innan det utländska teamet gjorde sin utvärdering. Bl.a. tyder en enkät på att jägmästarutbildningen är mycket uppskattad hos avnämarna. Samtidigt har S-fakulteten varit medveten om problemen med obalansen mellan Uppsala- och Umeådelarna och den svaga rekryteringen avjägmästare till forskarutbildning, vilket man sökt åtgärda genom förslag om en fristående, forskningsförberedande kandidatexamen i Uppsala. Utredningen, som inte tror på en sådan examen men väl en kandidatexamen med inslag från Sfakulteten och naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga ämnen, förordar att jägmästarexamen i likhet med civilingenjörsexamen utfomtas kom-

som en bination av yrkesinriktad och forskningsförberedande utbildning.

Utredningens förslag, som i hög grad bygger på Helsingfors-teamets analys och rekommendationer, redovisas i avsnitt 15.2.3. Allt talar för att det första studieåret avjägmästarutbildningen ska förläggas till Uppsala, samt att Garpenberg ska utnyttjas på ett effektivt sätt i de kurser och moment för vilka miljön i Garpenberg är av betydelse. Garpenberg bör användas som fältstation för Sommarkurser, ungefär som Hyytiälä skogsstation för forststuderande i Finland

274 Huvudbetänlcandet kapitel 15

Hur resurserna effektivast ska fördelas på Uppsala och Umeå bör fakulteten bäst kunna bedöma med hänsyn till såväl utbildningen som forskningen. Del 1

Vad gäller kostnad, sökandetryck och efterfrågan från arbetsmarknaden uppvisar veterinärlinjen stora likheter med läkarlinjen. Såväl kostnaden per årsstudieplats som minirnipoängen för antagning ligger bland de högsta i högskolan, och de examinerade är efterfrågade på arbetsmarknaden. Examinationsfrekvensen på veterinärlinjen ligger över läkarlinjens och tillhör de allra högsta inom högskolan.

När det gäller utbildningens innehåll och uppläggning har inga anmärkningar riktats mot den vetenskapliga nivån eller innehållet i stort, tvärtom ger Utrecht-teamet en klarsignal när det gäller den svenska veterinärutbildningen i EG-sammanhang: den motsvarar i alla avseenden EGs riktlinjer.

Utrecht-teamet är dock kritiskt till blockundervisningssystemet och också när det gäller frånvaron av tillvalsmöjligheter och viss specialisering. Linjenämnden har i sin självvärdering aktualiserat dessa frågor, och utredningen anser att V-fakulteten bör ta allvarligt på de analyser och rekommendationer Utrecht-teamet lämnat.

Utredningen har erfarit att man såväl olika håll i Europa i USA och

som Canada nu går in för viss specialisering inom veterinärutbildningen och att detta accepteras av de myndigheter som utfärdar legitimation. Om Sverige skulle avvika från detta mönster skulle det finnas särskilda skäl för det, och behovet av specialisering skulle då få lösas genom vidareutbildning. Utrechtteamet kopplar också frågan om specialisering till möjligheterna till vidareutbildning, som V-fakulteten uppmanas utveckla. Enligt utredningens mening bör V-fakulteten lyssna till Utrecht-teamets råd att bevaka och följa utvecklingen i detta avseende i Europa och USA och anpassa sig till internationella tendenser och förändringar.

Vad gäller teamets rekommendationer om vissa tillvalsmöjligheter för att ge de studerande utrymme för sina olika intressen, och mer samordnad utbildningsplanering och integration i utbildningen, finner utredningen att de väl överensstämmer med de synpunkter de studerande framfört och att de bör beaktas i det tömyelsearbete som linjenämnden äri färd med, att döma den

av redovisning nämnden gjort i sin själwärdering.

Utredningen har noterat att Utrecht-teamet konstaterar att lärartätheten mätt med europeiska mått är mycket hög. Kostnaden per årsstudieplats ligger

ungefär som för läkarutbildningen, medan övriga längre utbildningar vid SLU ligger under eller mycket under närmast motsvarande utbildningar vid de allmänna universiteten. I syfte att nedbringa kostnaden för veterinämtbildningen bör V-fakulteten undersöka vilka besparingar som kan göras

genom att flytta utbildningen i Skara till Uppsala. Enligt en preliminär bedömning skulle den utbildning det gäller kunna genomföras i Uppsala.

Ännu ett skäl över förläggningen till Skara är de överväganden

att se om viss specialisering inom grundutbildningen som görs inom linjenämnden. Sannolikt skulle en sådan förändring underlättas veterinärutbildningen är

om samlad till Uppsala.

275 Huvudbetänkandet kapitel 15

Pedagogiken

Del] Sättet att undervisa och anordna kunskapskontroll är en central fråga som belysts och kommenterats utifrån de olika utbildningslinjemas perspektiv. De utländska teamen har genomgående uttalat sig positivt om lärarnas och de studerandes engagemang i undervisningen men också genomgående kritiserat inriktningen fakta och bristen på integration och syntes i utbildningen.

Delvis är frågor om undervisningsforrner och kunskapskontroll specifika för olika utbildningar, delvis är de generella högskolepedagogiska frågor. De mer allmänna högskolepedagogiska frågorna behandlas av Högskoleutredningen som väntas avlämna sitt betänkande i slutet av 1991. SLU-utredningen förutsätter att de mer generella och gemensamma pedagogiska frågorna kommer upp till behandling i anslutning till denna utrednings forslag.

Själwärderingama från linjenämndema och synpunktema från studerandehåll visar att det finns ett medvetande om hur undervisningsforrn och examinationsform styr. Särskilt de studerande framhåller vikten av att tidigt föra in ett problemorienterat arbetssätt. Man vill också arbeta mer självständigt och ställer större krav lärarna.

Enligt utredningens mening tyder allt på att det fordras ökad tonvikt på såväl de grundläggande ämnena som just på problemlösning och helhetssyn om den svenska utbildningen ska hålla måttet i EG-perspektiv. Det är därför av mycket stor vikt att de konstruktiva synpunkter och förslag som redovisats av utvärderingsteamen, linjenärnndema och de studerande tas till vara, liksom erfarenheter av goda exempel, bl.a. inom landskapsarkitektlinjen. Vid de översyner som nu pågår av utbildningarna inom L- och S-fakultetema hör dess frågor hemma på ett naturligt sätt och bör tas upp och konkretiseras i de nya utbildningsplanema. Även V-fakulteten, som fått kritik för att problemlösning och övergripande aspekter negligeras, bör arbeta med dessa frågor.

Internationaliseringen Utredningen har med förvåning noterat att de internationella kontakterna och det internationella utbytet inom grundutbildningarna vid SLU knappt förändrats under senare år och att man där saknar motsvarighet till det starkt ökade intresset för internationalisering som kommit till uttryck inom universitet och högskolor under utbildningsdepartementet.

Den verklighet som nu i regel råder inom grundutbildningarna vid SLU är att de studerande eventuellt har vissa nordiska kontakter och att en och annan på eget initiativ och på egen hand studerat en tid i USA. SLU har praktiskt taget inga avtal om studerandeutbyte med några utländska universitet. Samarbetet i Norden är en tradition och fungerar mest beträffande doktorandutbildning och forskning. Sedan NORDPLUS tillkommit har utbytet beträffande grundutbildningen fått bättre förutsättningar.

276 Huvudbetänkandet kapitel 15

Enligt utredningens mening bör ökad internationalisering grunduten av bildningen vid SLU ske, bl.a. i anslutning till ERASMUS. De svenska fakul- Del 1 bör skaffa sig systerfakulteter utomlands, och samverka med dem tetema beträffande utbyte studerande inom såväl grundutbildningen som forskarav utbildningen. Utredningen att utbildningen måste läggas upp så att studier utomanser lands kan bli en realitet, gärna som teknologemas sista år vid utländskt universitet. Utbildningarna vid SLU bör vara bundna i början och innehålla mer valfrihet på slutet, så att minst termin kan tillbringas utomlands och tillen godoräknas hemma. Vidare måste ett kursutbud på engelska finnas vid SLU, utvecklats vid övriga svenska universitet och högmotsvarande vad som skolor, detta för att möjliggöra ERASMUS- och annat utbyte. SLU har prioriterat internationellt samarbete i 1989 års långtidsplan, och det finns skäl att gå vidare och göra kraftfulla insatser beträffande den mer grundläggande utbildningen. Som resultat anpassningen till EG kan också förutses att graderade av betyg kommer att krävas. Oavsett vilka åsikter man har i sakfrågan är en anpassning till vad som är dominerande praxis inom EG nödvändig om Sverige ska delta i samarbetet

Dimensionering av grundläggande utbildning

Den dimensioneringsstudie av SLU-utbildningarna som utförts på utredninguppdrag visar att antalet utbildade i förvärvsaktiv ålder kommer att, med ens nuvarande antagningstal, öka fram till ett tag in på 2000-talet, varefter en utplaning och viss nedgång sker. Samtidigt kommer antalet naturvetare att börja minska redan strax efter år 2000, vilket gör att gruppen med naturvetenskaplig utbildning eller längre SLU-utbildning kommer att börja minska fr.o.m år 2005. Civilingenjörema däremot kommer att fortsätta att öka starkt fram till år 2020. Utredningen förordar långsiktig utvecklingsstrategi fastställs för att en SLUs utbildningar i samråd med planeringsansvariga för i första hand de naturvetenskapliga högskoleutbildningama. På kort sikt föreslås att antalet nybörjarplatser på jägmästarlinjen ökas, eftersom denna linje awiker från den allmänna utvecklingstxenden för SLUutbildningar. Antalet jägmästare blir praktiskt taget oförändrat framöver, vilket är otillräckligt för bl.a. den rekrytering till forskarutbildning som behövs. Även landskapsarkitektlinjen bör byggas ut redan på kort sikt. Inom gruppen med kortare SLU-utbildningar förutses ett relativt stort överskott, vilket talar för minskning de kortare linjerna, i varje fall med en av deras nuvarande utfonnning. En översyn pågår dock inom SLU av de kortare utbildningarna.

277 Huvudbetänkandet kapitel 15

Forskarutbildning Del] De olika analyser och bedömningar utredningen redovisar tyder på att kvaliteten på avhandlingama inte är något större problem, medan rekryteringen av doktorander och uppläggningen av forskarutbildningen kräver insatser av olika slag. När det gäller studietider och genomströmning avviker inte SLU nämnvärt från andra jämförbara fakulteter i Sverige. Studietidema för agronomie och skogliga doktorsexarnina är ungefär lika långa för teknologie doktorer som och något kortare än for naturvetare. Veterinärmedicine doktorsexamen har ungefär samma studietid som medicine doktor. I samtliga fall ligger nettostudietiden nära normen fyra års heltidsstudier. Även examensfrekvensema vid SLU knappast om är lägre än vid andra fakulteter är de enligt utredningens mening alltför låga Mycket talar för de att kan förbättras genom insatser dels i form förbättrad studiefinansiering, av dels genom effektivare organisation av forskarutbildningen. Enligt utredningens bedömning finns det all anledning att gå vidare med den prioritering av doktorandtjänster som SLU uttalat sig för i långtidsplanen och hittills som också har resulterat i vissa förstärkningar. En järrmare fördelning forskarstuderande till olika ämnen och instituav tioner bör eftersträvas, och forskarutbildningen bör göras effektivare genom bättre strukturerad handledning och mer genomtänkt uppläggning utbildav ningen. Forskarutbildningen bör i ökad utsträckning organiseras i grupper. Såväl för kurser som för bildandet av grupper bör möjligheter till samverkan inom SLU och med andra universitet i Sverige och utomlands utnyttjas bättre. Mer nordiskt samarbete, samt samverkan med systerfakulteter utomlands förordas, liksom att utlandsvistelser för doktorander betraktas ett normalt som inslag i utbildningen. Utredningen föreslår vidare att det mer övergripande ansvaret för forskarutbildningen flyttas från den nu gemensamma forskarutbildningsnärrmden till fakultetema.

Fort- och vidareutbildning Återkommande utbildning måste inom samtliga fakulteter vid SLU få en betydligt mer framträdande funktion. Det är de säkraste framtidsbedömen av ningar man i dag kan göra. Vid SLU sker fort- och vidareutbildning i huvudsak i form av uppdragsutbildning, i regel kurser av några dagars längd, även om också några längre kurser nyligen utvecklats. Utredningen anser att det i fortsättningen bör förekomma även fristående kurser inom det reguljära utbildningsutbudet, samma sätt som nu är fallet vid andra universitet och högskolor. Sådana bör kunna utvecklas i samband med planeringen av fakultetsövergripande kandidatexamina. Distansundervisning framstår som mycket lämplig form för att nå en yrkesverksamma som behöver fort- och vidareutbildning. Såväl S-fakultetens

278 Huvudbetänkandet kapitel 15

distanskurser startar 199192 den kurs i livsmedelskunskap

som som sotn utarbetats tillsammans med utbildningsradion är enligt utredningens mening Del 1 viktiga steg i utvecklingen och fömyelsen av SLUs fort- och vidareutbildningsverksamhet och bör följas av fler liknande insatser.

Med en tendens till längre fort- och vidareutbildningskurser ökar fakultetemas och institutionemas uppgifter i fråga om att utveckla sådana kurser. Utredningen anser att fakultetema bör ges ett huvudansvar för fort- och vidareutbildning vad gäller program och innehåll. Den praktiska hanteringen av kurserna kan det i många fall vara lämpligt att anförtro Kurs- och konferensenheten inom SLU-Info, som fortsatt bör ha ansvaret för de kortare kurserna samt konferensverksarnheten.

l5.2.6 Information och rådgivning

Forskningsinformation och rådgivning är en förhållandevis omfattande verksamhet vid SLU, som hänger samman med dess dominerande roll inom lantbruksforskningen i Sverige.

Enligt utredningens mening bör ämnesinfomiation ses som en naturlig del av en institutions verksamhet. Forskarna är de som skapar information, och de har ett ansvar för att föra den vidare högskolans tredje uppgift. Det bör finnas nära kontakt mellan forskning och förmedling av forskningsresultat

För varje fakultet bör det finnas en informationsansvarig, som är underställd fakultetens dekan. Inom varje fakultet bör också finnas en konsulentenhet som leds av den informationsansvarige. Vid de institutioner där det är lämpligt ska konsulentema vara placerade, normalt med deltidstjänstgöring. I många fall kan det vara ändamålsenligt att ägna hälften av tiden konsulentverksarnhet och hälften forskning, men annan fördelning bör också vara möjlig. Det är viktigt att konsulentema finns bland forskarna, inte minst för att stimulera dem att medverka i forskningsinformation. Konsulenterna bör inte vara underställda institutionerna utan höra till fakultetens konsulentenhet.

Synteser bör vara en viktig uppgift för de forskningsinformationsansvariga, som bör ta initiativ till sådan verksamhet. Det är viktigt att i forskningsinformation också kunna kombinera resultat från områden inom olika fakulteter. Den kontakt och samverkan som fordras för detta bör vara ett ansvar för i första hand dekanema och de forskningsinformationsansvariga.

Samtidigt som konsulentavdelningen enligt utredningens förslag delas upp på fakulteter finns det fortsatt behov av en gemensam enhet för kanske främst publicering men även andra funktioner som med fördel drivs gemensamt.

15.2.7 U-Iandsverksamheten Enligt utredningens mening bör samarbetet mellan SIDA och SAREC förbättras så att kompetensuppbyggnad kan samordnas med långvariga biståndsin-

279 Huvudbetänkandet kapitel 15

satser inom olika områden, a miljö- och produktionsfrågor markansamt vändning. Del 1 Likaså när det gäller expertmedverkan för att bygga universitet och upp högskolor i u-land borde SAREC och SIDA gemensamt kunna stödja samverkan mellan en svensk moderorgansiation, fakultet inom SLU eller en t.ex. hela lantbruksuniversitetet, och blivande högskoleenheti u-land. Giveten ett vis kan också medel för sådan verksamhet anvisas direkt till SLU. Utredningen har inga invändningar mot en sådan lösning att det då bör men anser ske genom en omfördelning de medel anvisas för biståndsarbete och av som u-landsverksarnhet. Vidare bör förändringar inom SLU genomföras som motsvarar de nu aktuella behov av insatser som redovisas från SIDA. U-landsenhetens uppgifter böri fortsättningen koncentreras till förmedling av uppdrag samt service i samband med u-landsinsatser. Enligt SIDAs och SLUs bedömning behövs det en enhet med kunskap om och erfarenhet av ulandssamarbete som kan vara forskare och lärare behjälpliga med förberedelser för u-landsuppdrag. Enheten bör därvid enligt utredningens bedömning minskas i omfattning till förmån för institutionsanknuten verksamhet. I samband med att tyngdpunkten i SLU-SlDA-samarbetet förskjuts till institutionerna bör fakultetema ta ett större för u-landsverksamheten. ansvar Det gäller inte minst i sådana fall där ett bredare engagemang är behövligt, t.ex. för att medverka vid uppbyggnad eller utveckling lantbrukshögskolor av i u-länder. Den samordning mellan fakulteter som kan fordras i vissa fall bör ske genom samverkan mellan berörda fakulteter eller, vad gäller prakt.ex. tiska frågor, genom insatser från u-landsenheten.

15.2.8 Samspelet med omgivningen

Andra universitet och högskolor Det mest omfattande samarbetet med universitet utanför SLU sker inom biomedicinskt centrum, BMC, i Uppsala. Efter flyttningen från Stockholm har V-fakulteten målmedvetet och framgångsrikt byggt kontakter med i upp nya första hand den medicinska fakulteten vid Uppsala universitet. Även andra fakulteter och institutioner inom SLU och Uppsala universitet samverkar inom ramen för BMC och verksamheten fungerar enligt samstämmi vittnesga mål väl och är av hög vetenskaplig klass. Från Uppsala universitet, som är den största samarbetspartnem för SLU, är inställningen till utökad samverkan öppen och positiv, och man ser t.ex. möjligheter till utbyggt samarbete på det ekologiska området i anslutning till överföringen av vissa enheter från statens naturvårdsverk. Vidare finns från SLUs sida intresse för att utveckla samarbetet bl.a. inom teknikänmena Även inom övriga berörda universitet, i första hand Lunds och Umeå universitet, finns goda förutsättningar för att utveckla samarbetet.

280 Huvudbetänlcandet kapitel

Utredningen att det finns starka skäl för SLU och dessfakulteter att i

anser ökad utsträckning samverka med andra svenska universitet och även med ut- Del 1 ländska universitet.

Av kapitel 4 om forskningen framgår det att SLUs forskare i första hand har samarbete med kollegor i Norden och USA, medan de europeiska kontakterna är mindre väl etablerade. Sannolikt kommer det alltmer omfattande EG-samarbetet på lantbruksforskningens område att dra in SLUs forskare i europeiskt samarbete. Enligt utredningens mening bör man dock inte nöja sig med att bara vänta på detta.

Utredningen förordar en ökad europeisering av SLU i den meningen att varje fakultet skaffar sig en eller ett par systerfakulteter som man samverkar med när det gäller utbildning, forskning och forskarutbildning. Självfallet ska inte relationerna till USA försämras därigenom Kanske kan en systerfakultet väljas i Europa och en i USA.

Näring och näringsliv

De utländska utvärderingstearnen har i olika sammanhang kommenterat SLUs kontakter med och betydelse för såväl näringen som samhället. Wageningenteamet betonar L-fakultetens nära samverkan med jordbruksnäringen, det har varit låga trösklar och stor tillgänglighet för avnämama när det gäller verksamhetens inriktning och resultat. Såväl utbildningens som forskningens stora betydelse för det framgångsrika genomförandet hittills av den svenska jordbrukspolitiken framhålls. Helsingfors-teamet understryker bl.a. att Sfakultetens forskning utvecklats med stor bredd och nu motsvarar begreppet skog i hela dess omfattning.

Utredningens kontakter tyder att näringens och näringslivets företrädare

jordbruks- och Iivsmedelsomrádet ser SLU som en stor tillgång. Man vill slå vakt om och utveckla den betydande kompetens SLU anses ha inom den traditionella prirnärproduktionen. Man samverkar även med andra universitet och institut, främst på livsmedelsområdet. Genom inriktningen på verksamheten har dock SLU L- och V-fakultetema en central ställning när det gäller generering och förmedling av för branschen relevant kunskap. Den bild som framträder efter utredningens kontakter med företrädare för näring och näringsliv visar ett lantbruksuniversitet i omfattande och nära kontakt i en rad olika former med avnärnarna. Attityden till SLU är genomgående positiv, man vill gärna fortsätta att lägga ut uppdrag på SLU och överväger inte att starta egna forskningsinstitut eller kollektiva forskningsinstitut på jordbmksområdet.

Utredningens intryck är att det finns acceptans hos näringen av den förändring skett inom i första hand L-fakulteten under 1980-talet. En för-

som stärkning av den mer grundläggande forskningen ser man som angelägen och är också införstådd med att det sker på bekostnad av det statliga stödet till försöksverksarnheten. Samtidigt som näringen betonar försöksverksarnhetens betydelse och starkt understryker hur viktig kopplingen är mellan forskning

281 Huvudbetänkandet kapitel 15

och försöksverksamhet har man förståelse för den politik förs stats-

som av makterna och vid SLU att minska försöksverksamhetens vid L-fa- Dell

resurser kulteten.

Näringen har hittills tagit över finansieringen försöksverksamhet i

av ungefär samma omfattning som de statliga anslagen vid SLU minskat och är i princip beredd att fortsätta ytterligare ett stycke i denna riktning. Som ett stort problem ser man emellertid att FoU-medlen minskar till följd av avregleringen av jordbruketoch är bekymrad för hur bortfallet ska kunna ersättas. Enligt utredningens mening bör denna fråga lösas genom att man finner något annat system för utdebitering, eventuellt med Danmark eller Tyskland som förebild.

Även på skogssidan ser näringen SLU som en viktig här

resurs, men markeras också mycket tydligt kritik mot den kraftiga reduktion av basresurserna för traditionella skogliga ämnen som skett. Som utredningen redovisat i avsnitt l5.2.4 instämmer utredningen i denna kritik och föreslår att de forskningspolitiska principer ändras som lett till att satsningen på rniljörelaterad skogsforskning trängt undan den för skogsnäringen centrala forskningen. Utredningen ser det som utomordentligt angeläget att SLUs ställning som sektorsuniversitet gentemot skogsnäringen på nytt etableras som en stark kraft för skogsbrukets och skogsnäringens fortsatta utveckling. Det bör ske med de nya förtecken som framför allt miljöaspektema innebär.

När det gäller forsknings- och utbildningsfrågor finns en god överenstämmelse mellan de synpunkter och bedömningar näringens företrädare gjort och vad de utländska tearnen framfört, och det återspeglas också i utredningens förslag. Det gäller t.ex. problemen med den geografiska splittringen inom Sfakulteten.

Såväl inom jordbruks- och livsmedelsområdet som inom skogsnäringen har på utredningens initiativ redovisats vilka kunskapsbehov som bedöms föreligga under den närmaste tioårsperioden kapitel 11. Dessa bör enligt utredningens förslag beaktas vid kommande revidering av långtidsplanema för SLUs fakulteter och utgöra underlag för tidsbegränsade forskningsprogram se avsnitt lS.2.4.

Den ofentliga sidan Även inom den offentliga sidan förekommer mycket kontakt och samarbete med SLU och det förefaller på det hela taget fungera väl. Från naturvårdsverket har man redan tidigt fått gensvar när det gäller prioriteringen miljö-

av frågor, och man är nöjd med den samverkan som utvecklats. Också med SJFR verkar relationerna vara bra, även om man från rådets sida önskar

en starkare vetenskaplig ledning av SLU. Utredningen instämmer helt i KSLAs synpunkter på betydelsen av dynamik, bredd och framtidsorientering inom SLU och på att karaktären av sektorsuniversitet inte får innebära låsning.

Skogsstyrelsen och förutvarande lantbruksstyrelsen har framfört synpunkter på bl.a. arbetsfördelningen med SLU beträffande information och rådgiv-

282 Huvudbetänkandet kapitel 15

ning, utredningen tagit intryck och beaktat i förslaget förändring som av om forskningsinformationen och konsulentorganisationen. Del 1 av

15.2.9 SLUs organisation och styrning

Ett sammanhållet lantbruksuniversitet Enligt utredningens bedömning är de motiv som fanns for bildandet av SLU 1977 alltjämt viktiga och aktuella Med den ökade uppmärksamhet som under 1980-talet givits miljöfrågoma och de biologiska produktionsprocessema, och de samband ñnns mellan jordbrukets och skogsbrukets miljöfrågor, som har motiven snarast fått ökad aktualitet. Detsamma gäller livsmedelsforskning samverkan mellan L- och V-fakulteterna. och behovet av SLU ska framgångsrikt utifrån sin verksamhetsidé krävs enligt För att vara utredningens mening dels att det är sammanhållet, dels att verksamheten är bra, i den vida mening som innefattar god kvalitet på forskning och utbildning enligt internationell måttstock, aktualitet och anknytning till behov och vetenskaplig utveckling osv. I ett sammanhållet lantbruksuniversitet anser utredningen att det ligger en gemensam syn på målen för utbildning och forskning som handlar om en verksamhetssektorsnäringsinriktning numera mer uttalat i ett samhälls- perspektiv likväl sektorsinriktning som styr en vetenskaplig eller men en vetenskapligt baserad verksamhet, att det ñnns en i någon mening gemensam grundval för utbildning och forskning samt att det finns väl utbyggd samverkan mellan näraliggande verksamheter som stöder utbildningen och kunskapsutvecklingen. Mycket kommit fram utredningens olika studier och undersöksom av ningar visar att dessa kriterier i flera avseenden uppfylls väl. De långtidsframlagts har varit framsynta, de har täckt hela SLU-området och planer som har spelat stor roll i utvecklingen. Särskilt forskningsverksarnheten ligger väl i linje med den internationella utvecklingen och har enligt olika indikationer god kvalitet och volym. Det har utvecklats ett nära och väl fungerande samarbete mellan L- och V-fakultetema på husdjursområdet, och även i övrigt har hel del samverkan kommit till stånd, inte minst genom rektorsämbetets en agerande. Men ännu återstår mycket, framför allt på mark-växtsidan men också på andra områden, innan den samverkan utvecklats som sammanslagningen l977 skapade förutsättningar for. Man kan peka på flera orsaker och omständigheter som har försvårat den närmare samverkan som var huvudsyftet med etableringen av SLU. Den geografiska splittringen är enligt såväl utvärderingsteamen som rektorsärnbetet ett betydande hinder for samarbete. Mest uttalad är den inom S-fakulteten, som i och med etableringen av sydsvensk skogsforskning i Alnarp har fyra orter för forskning och tre for jägmästarutbildningen.Visserligen är enheten i Alnarp liten innebär ändå att kontakt måste hållas med ytterligare men en ort.

283 Huvudbetänkandet kapitel 15

Utredningen anser-inte att lokaliseringspolitik och regionalpolitik kan vara det primära när det gäller SLUs verksamhet, utan att målen för verksamheten Del 1 och kvaliteten måste komma i första hand Utredningen föreslår därför att den skogsvetenskapliga forskningen och jägrnästarutbildningen får två huvudorter i stället för tre. Jämfört med S-fakulteten har L-fakulteten en enklare situation med två huvudenheter. Även för L-fakulteten är det dock angeläget förbättra att samverkan mellan de båda orterna och markera samhörigheten. De planer som finns på sina håll på att förlägga hortonomutbildningen i dess helhet till Alnarp är enligt utredningens mening inte förenliga med SLUs verksarnhetsidé, som bygger på intressen och sambruk framför gemensamma av resurser, allt när det gäller grundläggande vetenskap. Den prioritering grundlägganav de lantbruksvetenskaplig forskning som nu görs i USA och också tycks som vara på väg i Europa talar för en kraftsamling inom dessa områden och inte för uppsplittring och dubblering på flera ställen. För att bättre tillvarata de sarnverkansmöjligheter SLU-konstruktionen som skapade förutsättningar för bör man i det fortsatta arbetet ta fasta på mycket av de iakttagelser och bedömningar som gjorts, inte minst i de utländska utvänderingsteamens rapporter. Därvid är det också viktigt över inre att se organisation, arbetssätt, ledning och samspel inom SLU. När det gäller yttre organisation utredningen inte någon anledning ser att aktualisera någon förändring av SLUs departementstillhörighet. Det förefaller som om fördelarna med den anknytning till skogs- och jordbrukssektom som nu finns överväger, och utomlands hittar man ofta lantbruksuniversitet under jordbruksdepartementet.

Inre organisation

SLUs inre organisation kännetecknas i dag av ett stort antal organ på olika nivåer, samtidigt som administrationen enligt studie Statskontoret been av drivs till en kostnad som ligger bland de lägsta inom universitets- och högskoleområdet i Sverige. sammanslagningen har lett till administrativ rationalisering och låga kostnader, framför allt för den centrala förvaltningen, vilket vittnar om att det finns ett gott administrativt handlag inom SLU. Mycket av den samverkan har åstadkommits har initierats och drivits som från den centrala universitetsnivån. Samtidigt som då en hel del resultat nåtts har kanske pressen på och incitamenten hos dem är direkt berör- - - som mer da inte blivit tillräckligt starka. Utredningen det ñnns anledning anser att att lyssna till de råd de utländska utvärderingsteamen ger om att flytta ansvar uppifrån från rektorsärnbetet och nedifrån från institutionerna till fakultetsnivån. Mycket talar för att fakultetema bör ges ett uttryckligt för ansvar att utveckla den samverkan som efterlysts från flera håll. Med detta i sikte, och den kritik som framförts mot den nuvarande styrelsen för stor, partssammansatt och många de befintliga - svag - samt mot av ledningsorganen på olika nivåer inom SLU, föreslår utredningen ett helhets-

284 Huvudbetänkandet kapitel 15

organisationen för ledning och styrning grepp när det gäller förändring av av verksamhet. Del 1 SLUs Enligt utredningen bör det finnas tre ledningsnivåer inom SLU, gemenuniversitetsnivå, mellannivå och institutionsnivå. Antalet organ bör besam gränsastill vad är nödvändigt för effektiv ledning. Dessa organ kan i sin som tillsätta beredningsorgan i den omfattning som ansesbehövligt. tur På universitetsniván bör övergripande beslut fattas om långtidsplanering, medelsfördelningen mellan fakultetema samt viktigare principfrågor och för universitetet gemensamma frågor. För att åstadkomma effektiv ledning på universitetsnivå behövs en en mindre och handlingskraftig styrelse samt en ledningsgrupp som stöd för mer styrelse och rektorsämbete vad gäller vetenskapliga frågor och vetenskapliga bedömningar. Ledningsgruppen ska också ett forum för direkt samarbete vara mellan ledningsorganen på mellarmivå och rektorsämbetet. Påfakulretsnivån föreslås de nuvarande kollegienämnderna ersättas av fakultetsstyrelser. På fakultetsstyrelsen bör läggas ett verksamhetsansvar som omfattar planering, genomförande och resultatredovisning beträffande grundutbildning, forskning, forskarutbildning, forskningsinformation, fort- och vidareutbildning samt medverkan i u-landsverksamhet. L-fakulteten föreslås i samband med delningen ersättas styrelse för jordbruksvetenskap och en av en för trädgårdsvetenskap och landskapsplanering. Fakultetsstyrelsema bör, analogt med SLUs styrelse, bli små, effektiva och kraftfulla. På fakultetsnivån bör också samrådet med näring, näringsliv och samhälle komma in i form rådgivande kommittéer, en per fakultet. Som tidigare av nämnts föreslår utredningen att de nuvarande programkommittéema avskaffas i stället temakomrrtittéer tillsätts för tidsbegränsade forskningsprooch att I de fall det är aktuellt kan temakommittéer bildas gemensamt med exgram. terna intressenter. Utredningen delar de utländska teamens bedömning att institutionsnivdn bör bli aktivt engagerad i utbildningsverksamheten och i forskningssammer verkan fakultetema får starkare ställning i SLUs organisation, genom att en klarare och tydligare profil. Institutionsnivån påverkas av förett ansvar en slaget delning L-fakulteten. Vissa institutioner bör bli gemensamma för om av fakultetema. Vidare kan kraven på resultatredovisning i det nya budde nya getsystemet väntas påverka institutionerna, liksom fakultetema.

Styrning

Den målstyming bl.a. långtidsplaner som länge tillämpats vid SLU är genom i princip riktig och bör förbättras genom bredare engagemang på institutionsoch forskarnivå. Långtidsplanema bör ges klarare karaktär av prioriteringar, och de måste få starkare förankring i organisationen. Som utredningen framhåller kapitel 6 innebär en mycket omfattande externfrnansiering forskningen att universitetens och fakultetemas styrförav

285 Huvudbetänkandet kapitel 15

måga starkt begränsas. Utredningens förslag universitetsforskningsom program som alternativ till forskningsprogram via forskningsråd och sektors- Del 1 organ innebär att universitetetsfakultetens styrförmåga blir större. Därmed ökar också statsmaktemas möjligheter att genom riktlinjer och prioriteringar direkt påverka SLUs verksamhet, i stället för att via medelsanvisning till forskningsråd och sektorsorgan mer allmänt ge ökat stöd till olika områden. Samtidigt kan man då undvika de i nuvarande system inbyggda mekanismer som leder till oönskade följdverkningar prioriteringar, något illustreav som ras av utvecklingen inom S-fakulteten. Den kanske allra viktigaste styrningen när det gäller ett universitet är dock den som finns inom organisationen själv. Många av utredningens förslag syftar till att på olika sätt mobilisera de drivkrafter finns inom SLU till som utveckling och förnyelse. Hur man kan bli ännu bättre får råd man nu om, inte minst från de utländska utvärderingsteamen. Men det är också viktigt att genom regelbundet företagen uppföljning och utvärdering stämma vad av som uppnåtts i förhållande till de mål som satts. Det är också betyav stor delse att genom fortlöpande nära relationer till utländska universitet ett par eller högskolor systerfakulteter få kontakt med utvecklingen på andra håll, göra jämförelser och hämta inspiration. Som ett led i vidgat internationellt ett samarbete och utbyte kan det vara ett sätt att bygga in dynamik i SLU mer och underlätta en fortlöpande anpassning till förändringar i omvärlden och av den egna rollen.

286 Huvudbetänkandet kapitel 15

Kommittédirektiv

gg

Dir. 1989:31

Översyn Sveriges lantbruksuniversitet

av

Dir. 1989:31

Beslut vid regeringssammanträde 1989-06-08

Chefen för jordbruksdepartementet. statsrådet Hellström, anför.

Mitt förslag En särskild utredare skall tillkallas för att över verksamhetens inriktse ning och styrning vid Sveriges lantbruksuniversitet. Arbetet skall redovisas successivt.

Sveriges lantbruksuniversitets organisation och verksamhet

Sveriges lantbruksuniversitet SLU tillkom den 1 juli 1977 efter beslut riksdagen prop. 197677:67, JoU 17, rskr. 247. Beslutet innebar att ett av riksdagsbeslut från år 1974 fullföljdes. Genom beslutet fick lantbrukshögskolan, skogshögskolan och veterinärhögskolan en gemensam styrelse och ett gemensamt rektorsämbete. 1977års beslut fattades i anslutning till reforhögskoleutbildningen. Genom beslutet blev de då aktuella högmeringen av skolorna högskoleenhet med tre fakulteter, nämligen en lantbruksvetenen skaplig, skogsvetenskaplig och veterinärmedicinsk. Organisationen en en anpassades till högskolan i övrigt. Samtidigt inordnades skogsmästarutbildningen i universitetet. Den 1juli 1979 inordnades även skogsteknikerutbildningen i SLU. l anslutning till sammanslagningen år 1977 omlokaliserades de delar av skogsvetenskapliga och veterinärmedicinska fakulteterna som var belägna i Stockholm till Uppsala, Umeå och Garpenberg. Verksamheten vid SLU bedrivs för närvarande vid 40 platser i landet, varav fem är huvudorter ca med både forskning och utbildning. För verksamheten vid SLU gäller dels högskolelagen 1977:218 och 1- 8kap. högskoleförordningen 1977:263, dels förordningen 1977:344 för Sveriges lantbruksuniversitet. Statliga medel för verksamheten tillförs SLU

dels över särskilda anslag jordbruksdepartementets huvudtitel, dels via forskningsråd och myndigheter. En inte oväsentlig del komav resurserna mer från näringsliv och organisationer. Den totala budgeten för budgetåret 198788 uppgick till närmare 1,2 miljarder kr. varav 887 milj. kr. statliga var anslag. SLU:s verksamhet rör i huvudsak de areella näringarna. Dominerande är därvid jordbrukslivsmedelsområdet och skogsbruksområdet. Andra verksamhetsområden är trädgårdsnäring, rennäring och fiskodling. SLU är sålunda ett sektoruniversitet. Verksamheten förutom grundforskning rymmer därför även tillämpad forskning och försöksverksamhet. Grundforskningens andel av resursförbrukningen för FoU har ökat under år. Betydande senare resurser används för miljövårdsforskning. Även högskoleutbildningen knyteran till de areella näringarna, i huvudsak jordbruket inkl. veterinärmedicin, trädgårdsnäringen och skogsbruket. På dessa områden svarar SLU för nästan all eftergymnasial utbildning. Antalet studerande är ca 2 000 fördelade på tio utbildningslinjer, vissa med flera olika inriktningar. Fem av dessa linjer är långa. För att förmedla den kunskap som nås inom SLU finns särskild konsuen lentavdelning. Den centrala administrationen handhas central förvaltav en ningsenhet. Det finns ingen statlig myndighet mellan SLU:s styrelse och jordbruksdepartementet.

Behovet av en översyn

Sedan beslutet fattades om att bilda SLU år 1977 har stora förändringar inträffat inom de områden för vilka SLU:s verksamhet är avsedd. På jordbrukets område betonas nu allt starkare behovet av en helhetssyn livsmedelskedjan, allt från produktionsresursen mark till den färdiga konsumentprodukten och dess egenskaper. Ett ändrat konsumtionsmönster och en stark produktivitetsutveckling i hela den industrialiserade världen har starkt förändrat förutsättningarna för det svenska jordbruket. Miljö- och hälsoaspekter ställs allt mer i förgrunden. Den senaste frihandelsöverenskommelsen i GATT och de förändringar i livsmedelspolitiken som kan komma att följa av förslagen från den livsmedelspolitiska arbetsgruppen ställer ytterligare krav på en fortsatt förändring inom jordbruket. För att kunna tillgodose alla dessa intressen ökar kraven både på interdisciplinär samverkan och grundforskning. Den utveckling jag nu har redovisat inverkar även på veterinärmedicinens område. Djurens hälsa och hänsynen till deras naturliga beteende blir allt mer viktiga i husdjursskötseln. Det kommer till uttryck inte minst i den nya djurskyddslagen som beslutades förra året. Samtidigt förflyttas tyngdpunk-

ten i efterfrågan på veterinärtjänster alltmer från jordbrukets djurhållning till livsmedelskontroll och vård av sällskapsdjur.

Även på skogsområdet har grundläggande frågor som rör miljön fått en ökande betydelse under den tioårsperioden. Ökande krav ett in-

senaste tensivare utnyttjande våra skogar har följts avstarkare krav hänsynsta-

av gande till naturvårdens intressen. Luftföroreningarnas negativa inverkan på skogsmarken och därmed skogsproduktionen framstår som ett allt mer allvarligt hot.

förändringar jag här har redovisat översiktligt kommer också till

De stora uttryck i de tre särskilda, övergripande forskningsprogram som har beslutats under de senaste åren och som administreras av skogs- och jordbrukets forskningsråd. Det gäller programmen rörande alternativa produktionsfor-

i jordbruket, livsmedel samt skog och miljö. Stora delar av dessa promer

är förlagda till SLU. Inom SLU har regelbundna omfördelningar av gram resurserna gjorts för att möta de nya kraven.

Uppbyggnaden SLU utgick från de dåvarande tre högskolorna. Även

av

omorganisationen omfattande präglas SLU fortfarande av de förhålom var

rådde före 1977. I vissa avseenden hävdas sålunda fakultetsgränlanden som

bestämt. Olika regeringsbeslut har efter hand fattats för att skapa förserna utsättningar för sammansmältning av universitetet och för att underlätta

en tvärvetenskapligt samarbete. Såt.ex. har SLU numera ett gemensamt anslag för samtliga fakulteter och verksamheter som SLU självt får fördela. Vidare har det införts samlad planeringsram för utbildningen som inte i detalj

en styr utbildningens omfattning på olika linjer. Men andra förhållanden som exempelvis den formella organisationsuppbyggnaden och de fasta förordnandena för professorer kan ha försvårat en anpassning av större omfattning. Engagemanget i de samlade, interdisciplinära forskningsprogrammen har mot den bakgrunden ställt stora krav på SLU.

Förändringarna inom de areella näringarna pågår fortfarande. Givetvis är det önskvärt att forskning, försök och utbildning för näringarna kan anpas-

härtill. Det är också önskvärt att forskningen kan ligga så långt framme sas att dess resultat kan ingå i underlaget för förändringsbesluten. Mot bakgrund vad jag redovisat i det föregående bör en särskild utredare nu till-

av kallas för att dels göra en utvärdering av inriktningen och omfattningen av SLU:s verksamhet, dels undersöka vilka åtgärder som kan bidra till att underlätta styrningen av verksamheten.

Utgångspunkter för en översyn

Mot bakgrund av vad jag anfört i det föregående bör det göras dels en övergripande kvalitetsbedömning avforskning vid SLU, dels en bedömning av om resurstilldelningen är väl awägd.

En viktig utgångspunkt för dessa bedömningar är SLU:s funktion som sektorforskningsuniversitet. I den egenskapen bedriver SLU en omfattande verksamhet som finansieras på annat sätt än genom direkta statliga anslag. De övriga anslagen kommer från både staten och näringslivet m.fl. Detta tar sig uttryck bl.a. i en stor andel projektbunden forskning.

Kvalitetsbedömningen bör vara av mer övergripande karaktär. Enskilda, starkt avgränsade forskningsområden bör sålunda inte granskas i detalj. Av värderingen, i vilken utländsk expertis bör kunna medverka,

bör det även framgå om det finns ämnesområden som bör mönstras ut eller läggas till. Det är önskvärt att värderingen redovisar eventuella förändringar under den senaste tioårsperioden och pekar ut viktiga arbetsområden för de kommande åren. En granskning och värdering av SLU:s handlingsprogram 198788-199192 bör göras i detta sammanhang.

Vid bedömningen av resurstilldelningen bör det först göras en mer övergripande analys av dess storlek SLU:s olika verksamhetsområden i relation till svensk forskning utanför SLU. I ett andra steg bör resursfördelningen mellan SLU:s verksamhetsområden studeras. I det sammanhanget är försöksverksamhetens omfattning av intresse. Jag återkommer till den i det följande.

Allt eftersom behovet av kunskaper ökar blir det allt svårare för ett litet land som Sverige att skapa tillräckliga resurser till angelägen, heltäckande forskning. Det gäller även forskning på de areella näringarnas områden. Visst forskningssamarbete förekommer mellan vårt land och övriga nordiska länder samt i viss mån med andra, främst europeiska länder. Utredaren bör bedöma om ett utvecklat samarbete kan underlätta en koncentration och fördjupning av den svenska forskningen inom de areella näringarna samtidigt som vår tillgång till breda kunskaper inte minskas.

Ren försöksverksamhet bedrivs i förhållandevis stor omfattning vid SLU. Verksamheten har delvis sin bakgrund i en bedömning att näringarna med sin stora mängd små företagare inte själva lämpligen kunde tillgodose sitt behov härav. Utredaren bör närmare granska försöksverksamhetens omfattning på olika områden och bedöma vilken verksamhet som kan avvecklas eller överföras till näringarna eller berörda myndigheter. Utgångspunkten bör vara att direkta statliga anslag till SLU bör bekosta endast sådan försöksverksamhet som har ett uttalat allmänt intresse. Försöksverksamhet i övrigt. finansierad av myndigheter, organisationer och företag, bör kunna bedrivas vid SLU i den utsträckning den inte inkräktar SLU:s övriga verksamhet eller leder till extra kostnader för staten.

En viktig del av forskningsverksamheten är förmedlingen av forskningsrön. Utredaren bör granska hur SLU:s konsulentverksamhet fyller sitt syfte. I förmedlingen av nya forskningsrön till de i näringarna praktiskt verksamma har sektormyndigheterna en viktig roll. Utredaren bör därför undersöka om

det ömsesidiga informationsutbytet är effektivt och föreslå de förbättringar som är möjliga. En utgångspunkt skall därvid vara att SLU:s ansvarsområde inte skall vidgas till den rådgivning och information som ankommer i första hand på sektormyndigheterna.

När det gäller SLU:s utbildningar bör utredaren göra en allmän bedömning om antalet utbildningsplatser de olika linjerna är väl avvägt med

av hänsyn till marknadens nuvarande och väntade efterfrågan och behov. Om utredaren finner att en förändring bör ske bör närmare förslag lämnas härom. Av särskilt intresse är vilken förnyelse som kan behövas inom olika utbildningsgrenar för att möta framtidens krav. l det sammanhanget bör också bedömas om resursanvändningen inom SLU:s utbildningsområden är väl avvägd med hänsyn till utbildningarnas innehåll eller om utbildningen skulle kunna göras effektivare med bibehållen eller högre kvalitet genom en förändring. Så t.ex. bör utredaren pröva om en utökad praktikverksamhet utanför SLU innebär en rationalisering.

Forskarutbildningen är för SLU, i likhet med för andra högskolor. grundläggande för en framgångsrik forskning. Utredaren bör analysera utbildningens inriktning och kvalitet ställd mot bl.a. den inriktning av forskningen som förordas för framtiden.

Utredaren bör slutligen behandla vissa administrativa förnyelsefrdgor. Som jag har redovisat i det föregående är SLU, med vissa betydelsefulla undantag, administrativt uppbyggt efter samma mall som högskolan i övrigt. Det innehåll som SLU:s verksamhet har med inte enbart forskning och högre akademisk utbildning utan också tillämpad FoU, försöksverksamhet och mer praktiskt inriktad utbildning, ställer stora krav flexibilitet och förmåga till snabb anpassning till vad avnämama efterfrågar. Den nuvarande organisationsformen har enligt bl.a. en revisionsrapport rörande den lantbruksvetenskapliga fakulteten som riksrevisionsverket lämnade hösten 1988 visat vissa brister härvidlag. Det återspeglas också i det förnyelsearbete som pågår inom SLU, t.ex. vid den skogsvetenskapliga fakulteten. Utredaren bör mot bakgrunden av bl.a. dessa arbeten närmare pröva vilka förändringar av organisatorisk och ekonomiadministrativ art som bör genomföras för att nå en större flexibilitet och underlätta omprioriteringar. Utgångspunkten bör därvid vara en analys av hur beslut om resursfördelning och omprioriteringar fattas inom SLU och hur effektiva dessa beslut är. Ett mål för förändringar bör vara att bättre möjliggöra omfördelningar inte bara inom en fakultet utan också, när det är angeläget, mellan fakulteter och mellan forskning och utbildning. Därvid bör beaktas statsmakternas behov att kunna prio-

av ritera resursanvändningen.

Utredaren bör i detta arbete inte vara bunden till de nu gällande särskilda bestämmelserna för lantbruksuniversitetets organisation. För att anpassning och förnyelse skall kunna göras utan tillskott av nya resurser kan nämligen

krävas upplösning av vissa bindningar som finns i dag. Behovet av ämnesmässig ledning inom vissa små ämnesområden skulle bl.a. kunna fullgöras genom någon form av tidsbegränsade förordnanden som forskningsledare.

Förnyelse bör i princip också kunna åstadkommas med hjälp av en svagare bindning av medel till institutionerna och genom krav en effektiv verksamhet för att medel skall tilldelas ett visst forskningsområde. Utredaren bör med utgångspunkt i de erfarenheter som vunnits vid SLU eller inom högskolan i övrigt lämna förslag till åtgärder som leder till en effektivare styrning av verksamheten i detta hänseende.

Av de frågor jag nu har behandlat kräver vissaett mer omfattande arbete. Så t.ex. kan det vid utvärderingen av forskningen vid SLU behöva utnyttjas kunskaper utomlands. Annat som rör förnyelse i frågor av administrativ karaktär kan behandlas snabbare och lösningarna ges formen av försöksverksamhet. Utredaren bör därför redovisa sina förslag successivt. Uppdraget bör slutredovisas senast den 1 juli 1991.

Utredaren bör beakta regeringens direktiv dir. 1984:5 till statliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning.

Utredaren bör vid arbetets påbörjande samt vidare under arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall annan berörd central arbetstagarorganisation med vilken staten har eller brukar ha avtal löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem tillfälle att

om framföra synpunkter. Utredaren skall därutöver informera berörda arbetstagare om sitt arbete.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla en särskild utredare omfattad av kommittéförordningen

- 1976:119 med uppgift att seöver vissa frågor rörande Sveriges lantbruks-

universitet,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns anslag Utredningar

m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

Jordbruksdepartementet

Statens 1991

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Flykting- ochimmigrationspolitiken.A. 33.Brandenpå Sally Albatross.Den9-12januari 1990. . Finansielltillsyn. Fi. Fö. . Statensroll vid främjandeavexport.UD. 34.HIV-smittade ersättningför ideellskada.Ju. . - Miljölagstiftningen i framtiden.M. 35.Någrafrågor i anslutningtill enarbetsgivarperiod . Miljölagstiftningen i framtiden.Bilagedel. inom sjukpenningförsäkringen. . Sekretariatetskartläggningochanalys.M. 36.Nykunskapochförnyelse.C.

O UtvärderingavSBU. StatensBeredningför Ut- 37.Råkrtamedmiljön Förslagtill natur-och . värderingav medicinskmetodik. miljöräkenskaper.Fi.

Sportsligochekonomiskutvecklinginomtrav- 38.Räknamedmiljön Förslagtill natur-och

ochgaloppsporten.Fi. miljöräkenskaper.Bilagedel.Fi.

Beskattningavkraftföretag.Fi 39.Säkrareförare.K.

Lokala sjukförsåkringsregister. 40.Marknadsanpassade

service-och stabsfunktioner ny-

10.Affárstidema.C. organisationavstödettill myndigheteroch

rege- ILAffäIStidema. Bilagedel.C. ringskansli.C.

12.Ungdomoch makt.C. 41.Marknadsanpassadeservice-och stabsfunktioner ny

- 13.Spelreglemapå arbetsmarknaden.A. organisationavstödettill myndigheterochrege-

l4. Denregionalabil- och körkortsadministrationen.K. ringskansli.Bilagedel.C.

15.Inforrnationensroll somhandlingsunderlag 42.Aborteradefoster,m.m.

styrningochekonomi. 43. Den framtidalänsbostadsnämnden.Bo.

16.Gemensammaregler lagstifming,klassifikationer 44.Examinationsomkvalitetskontrolli högskolan.U.

ochinformationsteknologi. 45.Påföljdsfrågor.Frigivning från anstalt, Ju.

m.m. 17.F0rskningoch utveckling epidemiologi,kvalitets-- 46.Handikapp,Välfärd, Rättvisa.

säkringochSprisutvecklingsprojekt 47.På exempelpå förändringsarbeteninom

väg-

18.lnformationssuukturför hälso-och sjukvården en verksamheterför psykisktstörda

utvecklingsprocess.S. 48.Biståndgenominternationellaorganisationer.UD.

19.Storstadenstrañksystem.Överenskommelser 49.Bistånd internationellaorganisationer.

om genom trafik och miljö i Stockholms-Göteborgs-och Annex Det multilateralabiståndetsorganisationer.

Malmöregionema.K. UD.

20.Kapitalkostnaderinom försvaret.Nyaformerför 50.Biståndgenominternationellaorganisationer.

finansiellstyrning.Fo. Annex Sverigeochu-ländemai FN enåterblick.

- 21.Personregistreringinom arbetslivs-,forsknings-och UD.

massmedieområdena,m.m.Ju. 51.Biståndgenominternationellaorganisationer. 22.Översyn lagstiftningen träñberråvara. Annex Särstudier.UD.

av om 23.Ett nytt BFR Byggforskningenpå 90-talet.Bo. 52.Alkoholbeskattningen.Fi.

- 24.Visst gårdet an Del 1,2 och C. 53.Forskningoch teknik för flyget. Fö.

25.Frikommunförsöket.Erfarenheter försökenav med 54.Skola skolbarnsomsorgenhelhet.U.

- enfriare nämndorganisation.C. 55.Sverigesnationalrapporttill FNskonferensommiljö

26.Kommunalaentreprenader.Vad ärmöjligt En och utveckling UNCED 1992.M.

analysavrättslägetochdetstatligaregelverkets 56.Kompetensutveckling enutmaning.A.

roll. C. 57.Arbetslöshetsförsäkringenfinansierings-

- 27.Kapitalavkastningeni bytesbalansen.Tre systemet.A.

expertrapporter.Fi. 58.Ettnytt turistråd.

28.Konkurrenseni Sverige enkartläggningavkonkur- 59.Konkurrensför ökadvälfärd. Del

rensförhållandenai61 branscher.Del och1 C. Konkurrensför ökadvälfärd.Del

29.Periodiskahälsoundersökningari vissastatliga, Konkurrensför ökadvälfärd. Bilagor. C.

kommunalaoch landstingskommunalaanställningar. 60.Olika menändålika. Om invandrarungdomari det

C. mångkulturellaSverige.C.

30.Särskolan-enprimärkommunalskola.U. 61.Statensbostadskreditnåmndorganisationoch

- 3l.Statens arkivdepåer.En utvecklingsplantill år 2000. dimensionering.Bo.

U. 62.Vissasärskildafrågorbeträffandeintegritets-

32.Naturvårdsverketsuppgifterochorganisation.M. skyddetpå ADB-området.Ju.

Statens 1991

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

63.Tillsynen överhälso-och sjukvården. 97. Envägtill delaktighetoch inflytande 64.Att förvaltakulturmiljöer. U. tolk fördöva,dövblinda,vuxendöva,hörselska-

- 65.Ett samordnatvuxenstudiestöd.U. dadeoch talskadade. 66.Hemslöjdi samverkan. 98. Kommunalekonomii samhällsekonomiskbalans 67.Samha1li går, dag,i i morgon.A. statsbidragför ökat handlingsutrymmeochnya

- 68.Frikommunförsöket.Erfarenheter försöksverk- samarbetsformer.Fi.

av

samhetenmedavstegfrånstatligreglering C. 99. Statistikeninom livsmedelssektorn förslagtill

m.m. - 69.Frikommunförsöket.Erfarenheter försöksverk- förändringar. Jo.

av

samhetenmedavstegfrån statlig reglering 100.Neutralföretagsbeskattning.Fi.

m.m.

Särskildbilaga.C. 101.LandskapNäring Kunskap,del l Jo.

- 70.Ombudsmanför barnoch ungdom. 71.Teaternskostnadsutveckling1975-1990

medsärskildastudieravOperan,Dramaten

ochRiksteatern.U. 72.Enkreativ studiemiljö högskolebiblioteketsom

-

pedagogiskresurs.U. 73.Vänersjöfarten.K. 74.Krediter för utveckling.UD. 75.Organiseradrasism.A. 76.Miljön ochförpackningarna.M. 77.Miljön ochförpackningarna.Livscykelanalyser

för förpackningsmaterial beräkning

-

avmiljöbelastning.Bilaga. M. 78.Krav förändring synpunkterfrån

-

psykiskt stördaochanhöriga. 79.Detframtidatrafiksäkerhetsarbetet.K. 80.Kommunaltpartistöd.C. 81.Fastighetsleasing.Ju. 82.Drivkrafter för produktivitetoch välstånd. 83.FoUför industriell utveckling.Svenskkollektiv-

forskning 1991. 84.Smugglingochtullbedrägeri.Fi. 85.Historiskaarrenden förslagtill friköpslag.Ju.

- 86.Nyhyreslag.Bo. 87.Yrkesofñceramaspensionsålderochålderssmrktur.

Fö. 88.Stödoch samordningkring psykisktstörda

ettkunskapsunderlag.

- 89. Försäkringsrörelsei förändring Fi. 90.Konkurrensneutralenergibeskattning.Fi. 91.Forskningoch utvecklingför totalförsvaret.

Kartläggningochprobleminventering.Fö. 92.Ratttill bostad ompsykiskt stördasboende.

- 93.El från biobränslen.Detindustriellautvecklings-

arbetet.N. 94.ELSU 91. Förslagtill omfattning,organisationoch

finansieringavdetsvenskaelsäkerhetsarbetet.N. 95.Översynavlagstiftningen kämenergiområdetM. 96.Lantmäteriutbildningari Luleå ochLund.Bo.

Statens offentliga utredningar 1991

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Pâväg exempel förändringsarbeteninom

-

verksamheterför psykiskt störda.[47] Personregistreringinom arbetslivs-,forsknings-och

Tillsynenöverhälso-och sjukvården.[63] massmedieområdena,m.m.[21] HIV-smittade ersättningför ideell skada.[34] Ombudsmanför barnoch ungdom.[70]

-

Krav påförändring synpunkterfrånpsykiskt Påföljdsfrâgor.Frigivning från anstalt,m.m.[45] -

stördaochanhöriga.[78] Vissasärskildafrågor beträffandeintegritetsskyddet pá ADB-omrâdet.[62] Stödochsamordningkring psykisktstörda

väg

tolk fördöva,dövblinda,vuxendöva,hörselskadade

- Utrikesdepartementet och talskadade.[97]

Statensroll vid främjandeavexport.[3] Biståndgenominternationellaorganisationer.[48] Kommunikationsdepartementet

Biståndgenominternationellaorganisationer.Annex

Denregionalabil- ochkörkortsadministrationen.[14] Detmultilateralabiståndetsorganisationer.[49] Storstadenstrafiksystem.överenskommelser

om Biståndgenominternationellaorganisationer.Annex

trafik och miljö i Stockholms-Göteborgs-ochMalmö- Sverigeoch u-ländemai FN enåterblick. [50] regionerna.[19]

- Biståndgenominternationellaorganisationer.Annex Säkrareförare[39] Särstudier.[51] Vänersjöfarten[73] Krediterför utveckling. [74] Detframtidatrafiksäkerhetsarbetet.[79]

Försvarsdepartementet Finansdepartementet

Kapitalkosmaderinom försvaret.Nya former för Finansielltillsyn. [2] finansiellstyrning.[20] Sportsligochekonomiskutvecklinginomtrav-och Brandenpå SallyAlbatross.Den9-12januari 1990.[33] saloppsportcn.[7] Forskningoch teknik för flyget [53] Beskattningavkraftföretag.[8] Yrkesofñoeramaspensionsålderochâldersstxuktur.[87] Kapitalavkastningeni bytesbalansen. Forskningoch utvecklingför totalförsvaret. Treexperlrapporter.[27] Kartläggningochprobleminventering.[91] Räknamedmiljön Förslagtill natur-och miljö-

räkenskaper.[37]

Räknamedmiljön Förslagtill natur-och miljö- Socialdepartementet

räkenskaper.Bilagedel.[38] UtvärderingavSBU. StatensBeredningför Ut-värde- Alkoholbeskattningen.[52] ring avmedicinskmetodik.[6] Smugglingoch tullbedrägeri.[84] Lokala sjukförsäkringsregister[9] Försäkringsrörelseiförändring [89] Informationensroll somhandlingsunderlagstyrning Konkurrensneutralenergibeskatming.[90]

ochekonomi.[15]. Kommunalekonomii samhällsekonomiskbalans Gemensammaregler lagstiftning,klassifikationeroch statsbidragför ökat handlingsutrymmeochnya

- informationsteknologi.[16]. samarbetsformer.[98] Forskningoch utveckling epidemiologi,kvalitetssä- Neutralföretagsbeskattning.[100]

kring ochSprisutvecklingsprojekt [l7]. Informationsstrukturför hälso-och sjukvården en Utbildningsdepartementet

utvecklingsprocess.[18].

Särskolan-enprimärkommunalskola.[30] Någrafrågor i anslutningtill enarbetsgivarperiodinom

Statensarkivdepåer.En utvecklingsplantill år2000. sjukpenningförsäkringen.[35] Aborteradefoster,m.m.[42]

Examinationsomkvalitetskontrolli högskolan.[44] Handikapp,Välfärd, Rättvisa.[46]

Skola skolbarnsomsorgenhelhet.[54]

- -

Att förvalta kulturmiljöer. [64]

Statens 1991

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Ettsamordnatvuxenstudiestöd.[65] Visstgår detan Del 2 och [24] l

Teaternskostnadsutveckling1975-1990 Frikommunförsöket.Erfarenheteravförsökenmed l studier Operan, friarenämndorganisation.[25] l medsärskilda av Dramaten en i ochRiksteatern. Kommunalaentreprenader.Vadårmöjligt En analys l Enkreativ studiemiljö högskolebiblioteket rättslägetochdet statligaregelverketsroll. [26] 3 - som av pedagogiskresurs.[72] Konkurrenseni Sverige enkartläggningavkonkur- rensförhallandenai 61 branscher.Del och1 [28]

Jordbruksdepartementet Periodiskahållsoundersökniirgari vissastatliga, kom-

munalaoch landstingskommunalaanställningar.[29] Statistikeninomlivsmedelssektom förslagtill - Nykunskapoch förnyelse.[36] förändringar.[99] Marknadsanpassadeservice-ochstabsfunktioner ny LandskapNäring Kunskap,del 1 [101] - - organisation stödettill myndigheteroch av regeringskansli.[40] Arbetsmarknadsdepartementet Marknadsanpassadeservice-ochstabsfunktioner ny - Flykting- och immigrationspolitiken.[l] organisation stödettill myndigheteroch av rege- Spelreglema arbetsmarknaden.på [13] ringskansli.Bilagedel.[41]

Kompetensutveckling enutmaning.[56] Konkurrensför ökadvälfärd. Del - Arbetslöshetsförsälcringenñnansieringssystemet.[57] Konkurrensför ökadvälfärd. Del - Samhalli går, i dag,i morgon.[67] Konkurrensför ökadvälfärd.Bilagor. [59]

Organiseradrasism.[75] ändålika. Om invandrarungdomar deti Olika men

mångkulturellaSverige.[60] Bostadsdepartemntet Frikommunförsöket.Erfarenheter försöksverkav 90-talet.[23] samhetenmedavstegfrån statligregleringm.m.[68] 1 Ett nytt BFR Byggforskningen - l framtidalänsbostadsnåmnden.[43] Frikommunförsöket.Erfarenheteravförsöksverk- Den bostadskredimämndorganisationoch samhetenmedavstegfrån statligregleringm.m. Statens - Särskildbilaga.[69] l dimensionering.[61] hyreslag.[86] Kommunaltpartistöd.[80] Ny Lantmäteriutbildningari Luleå ochLund. [96] Miljödepartementet

Industridepartementet Miljölagstiftningen i framtiden.[4]

Miljölagstiftningen i framtiden.Bilagedel. Översyn lagstiftningenomträfrberravara.[22] av Sekretariatetskartläggningochanalys.[5] Ett nytt turistråd.[58] Naturvårdsverketsuppgifterochorganisation.[32]

Hemslöjdi samverkan[66] nationalrapporttill FNskonferens miljö Sveriges om Drivkrafter för produktivitet och välstånd.[82] och utveckling UNCED 1992.[55] FoUför industriell utveckling.Svenskkollektiv- - 1991.[83] Miljön ochförpackningarna.[76] forskning Miljön ochförpackningarna.Livscykelanalyser

för förpackningsmaterial beräkningav Näringsdepartementet miljöbelastning.Bilaga. [77] El frånbiobränslen.Det industriellautvecklingsarbetet. Översyn lagstiftningenpåkämenergi0mrådet.[95] av [93]

ELSU 91. Förslagtill omfattning,organisationoch

finansieringavdet svenskaelsäkerhetsarbetet.[94]

Civildepartementet

Affärstidema.[10]

Affårstidema.Bilagedel.

Ungdomochmakt.[12]

Contents

Page

l Acknowledgements 5

2 Evaluation Procedure 7

3 Presentation of the Swedish University of Agricultural

Sciences 11

4¶Undergraduate and postgraduate education in the University of Agricultural Sciences 39

5¶Faculty of Agriculture 47

5.1 Self-evaluation by the Committee for Undergraduate Studies in

Agriculture: the Study Programme for MSc Agr 47 5.2 Self-evaluation by the Committee for Undergraduate Studies in

Horticulture: the study Programme for MSc Hort 131 5.3 Self-evaluation by the Committee for Undergraduate Studies in

Landscape, Architecture and Park Engineering: the Study

Programme for MSc in Landscape Architecture 175 5.4 Report on the Evaluation of the Faculty of Agriculture,

the Swedish University of Agricultural Sciences 195

6 Faculty of F orestry 227 6.1 Self-evaluation Report 227

6.1.1 The Faculty of Forestry Activities and Development 227

-

6.1.2 Report by the Committee for Undergraduate

Studies in Forestry 251 6.2 Report on the Evaluation of the Faculty of Forestry, the Swedish

University of Agricultural Sciences 295

7¶Faculty of Veterinary Medicine 325

7.1 Self-evaluation Report 325

7.1.1 Short Description of Research and Related Activities,

the Plarming and Budgeting Committee, Faculty of

Veterinary Medicine 325

7.1.2 Self-evaluation Report the Committee for Under-

graduate Studies, Faculty of Veterinary Medicine 335 7.2 Report on the Evaluation of the Faculty of Veterinary Medicine,

the Swedish University of Agricultural Sciences 367

Special Report No Report

DeI2

1

Acknowledgements

with great pleasure that I express my appreciation for the work carried out by the two Dutch and the Finnish evaluation teams. I am grateful both for their readyness in accepting this rather wide assignment evaluation of under-

graduate education, postgraduate education and research within a faculty

and for the Competence with which was accomplished.

The Ministry of Agriculture Review of the Swedish University of Agricultural Sciences SUAS the first of its kind in Sweden. Never before has an entire Swedish university been evaluated. As pioneers, the evaluation teams have set high standards already from the beginning. They have ensured that these activities may be continued on a high level.

In particular, the teams’ ability to combine the various objectives of the evaluation worth mentioning. The assignment of each of the teams was to assess the standard of the teaching and research activities, to stimulate the further development of those activities, and to indicate the faculty s ability to meet new demands.Ihis evaluation philosophy, shared with the teams by the commission, means that points of strength as well as causes for deficiencies and weaknesses have to be assessed. This should then be followed by the identification of changes and strategies that might lead to improvement.

The teams’ dedication to quality, their analyses and their proposals have resulted in their contribution being the core of the SUAS review. This holds true for the commission, as our own report could not have been written without the teams’ reports, as well asfor the entire evaluation process.

The faculties at the SUAS, the committees for undergraduate studies, and the departments have shown great frankness and cooperation in their self-evaluation reports and in their contacts with the teams. I very much appreciate this, and I also believe that has provided a good basis for the evaluation process.

Stockholm, December 1991

Ulla Åhgren-Lange

5 Evaluation Report chapter l

Del2

In November 1989 the Swedish Minister of Agriculture assigned to Professor Ingvar Lindqvist to review the Swedish University of Agricultural Sciences SUAS. was a broad assignment, comprising the results of the merger in 1977 of the former separate Colleges of Agriculture, Forestry and Veterinary Medicine into one university. The review should deal with the implementation of the SUAS concept in terms of cooperation and integration of the various parts of the new university. Important issues were the quality of the research and of undergraduate and postgraduate education, aswell as the quality of the information activities and the cooperation with other universities and various users and agencies within agriculture, forestry and veterinary medicine.

In particular, the Minister was interested in the SUAS’ ability to cope with the changes in agricultural and food policy and future requirements of knowledge. The European perspective and Swedens participation in the European integration were other points on which the review should focus.

Ingvar Lindqvist’s assignment did not include the short undergraduate programmes the 1-2 year programmes but the five MSc—1evelprogrammes in Agriculture, Horticulture, Landscape Architecture, Forestry, and Veterinary Medicine. In order to deal with the evaluation issues the commission decided to invite anumber of qualified foreign teams to review undergraduate and postgraduate education and research within each SUAS faculty.

As the assignment of the commission asregards research to make

was an overall assessment, i.e.not by department or discipline, was decided to recruit each team from a single faculty corresponding to the one to be eva-

luated instead of composing mixed international teams, which the

- was model introduced by Ingvar Lindqvist long ago for the international evaluations of research funded by the Swedish Natural Science Research Council.

The Commission also saw an advantage in having the same team for evaluation of teaching as well as research within a faculty, as connections and common problems then might be identified.

For the Faculty of Agriculture the Commission invited a team from the Wageningen Agricultural University and the Agricultural Research Department of the Dutch Ministry of Agriculture, Nature Management and Fisheries. The Faculty of Forestry was evaluated by a team from the University of Helsinki and the Finnish Research Institute, and the Faculty of Veterinary Medicine was reviewed by a team from the Faculty of Veterinary Medicine at the University of Utrecht. All the teams chosen because of their stan-

were ding in the fields concerned, and after consultations with the faculties of the SUAS. Another reason for chosing the Dutch teams was that the Netherlands, together with the United Kingdom, are more or less pioneers in eva-

7 Evaluation Report chapter 2

luation of higher education. The commission much attracted by the

was very model used by the Dutch, that mixture of peer review and quantitative Del2

a indicators.

The objectives of the evaluation to be made by the foreign expert teams were discussed with the teams and formulated in accordance with the commission interpretation of its assignment. In addition to the objectives mentioned by the Swedish Minister of Agriculture to indicate the standard of the

teaching and research activites and the ability to cope with future changes

the commission emphasized the dynamic aspects of the evaluation process. The commission regarded evaluation as an important instrument for change and improvement, similar to what has been the case with the Swedish Natural Science Research Councils foreign expert teams. They have combined criticism with advice, which has been appreciated by the research teams as well as by the Research Council. The commissions interpretation of its assignment was approved of by the Minister of Agriculture.

Accordingly, the commission teams were given the objectives to assess the standard of the teaching and research actvities of the faculty concerned at the SUAS, to stimulate the further development of those activities, and to indicate the facultys capacity for change and its ability to meet new demands.

The plan with foreign expert teams could only be carried out on condition that the SUAS faculties cooperated in making certain preparations. They were to inform about the study programmes and their own activities, they should make self-evaluations and they were to present their current problems, discussions and plans for change and improvement.

That part of the evaluation served both as an introduction for the evaluation teams and as a preparation for the SUAS faculties and committees for undergraduate studies for participating in the evaluation process. Some of the undergraduate programmes had recently been reviewed locally at the time when the teams were appointed. was therefore convenient to introduce the teams to the analyses of problems and needs that had been made in connection with these reviews. Furthermore and most important the teams were introduced

- to the views of the programme committees for undergraduate studies.

The material the faculties and committees for undergraduate studies at the SUAS presented as a background for the evaluation teams was quite comprehensive. comprised descriptions, surveys, analyses and statistics on each undergraduate programme, together with descriptions of the development of each college or faculty. also contained lists of publications during the period 1988-90 within each department, aswell as information on research programmes and projects, participation in international scientific meetings, international assignments etc. Part of this material presented below.

All the evaluation teams got a common introduction about the SUAS, its background, its role and functions, and recent developments within the fields of agriculture, forestry and veterinary medicine in Sweden. Also, a short description of the Swedish higher education system was provided, aswell as an overview of undergraduate and postgraduate education at the SUAS.

8 Evaluation Report chapter 2

These introductory presentations form the first part of the following SOU 1991:l0l

evaluation report. followed by a presentation by faculty of the self-eva1ua- Del 2 tion reports, other SUAS material and reports from the foreign evaluation teams.

9 Evaluation Report chapter 2

3¶Presentation

of the Swedish University of

l50g19911°1

e

Agricultural Sciences

Preface

The primary task of the Swedish University of Agricultural Sciences SUAS

research. Its aim to gain knowledge for agriculture, forestry, veterinary medicine, horticulture and landscape architecture. The university also offers education in these sectors and has information service the practical

an on results of the research activities.

The University has about 3 500 employees and about 2 000 students. A presentation of the University given in this paper, with the content divided under the following headings:

Background Facts about the University Organization The financing of the University Evaluation of research and experimental work Overall management of the university and issues and

adjustments for the future.

Görel Oscarsson Head of administration, SUAS

11 Evaluation Report chapter 3

Background

Del2 As in the whole of Western Europe agriculture and forestry were primitively and conservatively managed in Sweden as late as in the 18th century. The initiatives taken 200 years ago to found colleges and research institutes in Europe were also followed in Sweden. A number of educational institutions and research institutes were founded. The following list shows the different fields and the year of foundation. Veterinary Institute, Skara 1775 The Royal Agricultural Academy, Experimental Institute, Stockholm 1813 Royal Veterinary College, Stockholm 1823 Royal College of Forestry, Stockholm 1829 Ultuna Agricultural Institute, Uppsala 1848 Alnarp Agricultural Institute, Alnarp 1862 Institute for Animal Breeding, Wiad 1927 State Agricultural Research Institute, Stockholm 1907 Institute for Forestry Experimentation 1902 National Institute for Plant Protection, Stockholm 1932 Institute for Fruit Plant Breeding, Balsgård 1942 Institute for Agricultural Building Research, Lund 1942 School of Forestry, Värnamo and Bispgården 1970 As one result of these activities, the productivity of land and labour increased considerably. The yield per hectare and per dairy cow increased more than 100 % 100 years and the growth per hectare in forestry inreased more than 50 %. Many annual decreases have been eliminated, and environmental problems have been observed early because of the research carried out in veterinary medicine. Nevertheless, the research and educational sectors were relatively small as late as in the 1950s. From 1960 a considerable reorganization and resource improvement in this sector was carried out in general in Swedish society as

well asin agriculture. The development of agriculture has been dependent on many factors. As labour and capital became less important, technology and technical factors of production became a more important source of growth. Correspondingly, education and training became important. As research and technology in the fields concerned had great influence on the increasing of productivity, and consideration to environmental and human conditions had to be taken, schooling began to play an increasing role for development. An expansion of research in agriculture has taken place. Fundamental research in biology, physiology, genetics and chemistry has been the driving force for applied research and technology development. The process of concentrating all research and experimentation under the jurisdiction of the Ministry of Agriculture began about 25 years ago. In practice this meant that the Colleges of Agriculture, Forestry and Veterinary Medicine were eventually fused together into a whole.

12 Evaluation Report chapter 3

The development of this be shown in Figure l process can Del 2

year

1775‘ 1hICcminnonhmn muIhmoCollege: elAgrimltunv,Forestry andVulorhuyMedicine 1821" Ä

925- TheRoyalForestry TheCollege Institute.Stockholm olForestry

1349‘UltunaAgriculturall Instituie.Uppsala Technicians

‘352 AlnarpAgricultural A institute.Alna Thesme Tha TheNational Fores1ry school 1367Th Velerinarv ResearchlorForest Agrscunurai Institute.Stockholm "man, Eminems Research 19° TheNationalInstitute Centre iorForestry Experimentations I I I I I I I I 191419151932 19611962 1975 19771979 year

The development above was a result of the necessity to integrate Swedish

colleges and research institutes. This integration started in 1960 and led to the

creation of the Swedish University of Agricultural Sciences in 1977. Some of

these colleges and institutes moved to Uppsala when they became integrated

in SUAS, but there are still many University campuses located throughout

Sweden Figure 2.

ÃtnarovaQ DKuoipavaro

üVolakkala OiobvnEl

Vindelno ‘AIMIQIUMEA F ‘ As f DOffer 0 Bispgården

siljanstorsobEI,,d,,,,

I GARPNBEFIG UPPSALA‘ma

kinnskattebergogg-HLNA

l C 0 Ekenäs: Stockholm siäêür BlåtungaI LocalizationoftheUniversity o lenslueu I MainCampuswithEducationandResearch ovämamo o CampuswithonlyResearch Ti‘""°i5h°¢°" DAsa o CampuswithonlyEducation Svalöv5:592 Tmlmda cl ExperimentalStation LundO U 9"‘U ALNARPII9 W ,

Figure 2

13 Evaluation Report chapter 3

During the post-war period Swedish agriculture has shown considerable productivity development. Crop production per hectare of cultivated land has Del2 increased more than l % per year, and the yield per dairy 1-2 %

cow annually. The net productivity output per unit of input at constant prices has increased 100 %. The contribution of research to this productivity development under investigation. Preliminary estimates show return to invest-

a ments in agricultural research of 25-30 %. Similar development reported from forestry. Curing animal diseases has been of great importance for the health of the animals.

From the point of view of society, the most important benefit a very rapid increase labour productivity. has decreased production costs and promoted the out-rnigration of labour to other industries. But has not led to such a movement of resources that the total output from agriculture has decreased. In Sweden, as in many other countries, the supply has increased and pressed the product prices. This has led to an agricultural policy that protects domestic price from the world market, offers substantial food subsidies from the state budget and necessitates acomplicated system of regulations for both prices and production. In 1990, a political decision was taken to liberalize the agricultural market. Such a liberalization has made necessary to stimulate the agricultural industry to seek new forms of development. This im-

concerns provement in food quality, development of new products and new marketing systems. Continued mechanization and atomization of farming and the food industry will be important, as will be farming with restricted inputs of fertilizers and Chemicals, as well asorganic farming.

The forestry market still has an increasing demand for wood and wood products. This of great importance for Swedish society. provides possibilities to increase growth in forestry and to obtain good prices, but there competition for labour and therefore mechanization of cutting and transportation necessary. even important to improve product quality in order to meet competition from new materials generated from chemicals. Great

consideration must be devoted to the environmental problem, especially acid precipitation.

SUAS comprises all higher education and most of the governmental supported research in agriculture, horticulture, landscape architecture, forestry and veterinary medicine in Sweden. Since 1977 has expanded to include aquaculture, agribusiness, biotechnology and environmental research.

The development of biotechnology will also change the production processes in food and fibre industries, probably resulting in "bio-industries" not only for food production but also for producing fuel and chemicals. Research and education has endeavored to widen these new fields.

In summary, we can state that agriculture has developed from land and

a labour intensive production to an industry which increasingly dependent on capital, skill and knowledge. Today, and probably more in the future, production processes will be based on fundamental applied research. At the

same time, more emphasis in research must be put the secondary part of the

on

14 Evaluation Report chapter 3

supply chain. A similar development going in forestry where more atten-

on tion will be paid to the customers needs the needs of the market. In this Del2

e. new system research will be an important factor for progress and competition. There will be a hard race for new knowledge, which demands changes even in the educational system. Technology and education will be a challenge to economic development. During the long evolutionary period of SUAS there has been a development in both spheres of Competence and of responsibility. This illustrated in Figure

SPHERESOFCOMPETENS SPHERESOFRESPONSIBILITY BASICNATURALSCIENCE RESEARCHAND

AGRICULTURE BIOCHEMISTRY EXPERIMENTATION sou.science HORTICULTURALSCIENCE HORTICULTURE AGRICULTURALPLANTSCIENCES FORESTRYPRODUCTION ECOLOGYANDTHEENVIRONMENT FORESTRY PLANTANDFORESTPROTECTION ANIMALSCIENCES CLINICALSUBJECTS VETERINARYMEDICINE FOODHYGIENE EDUCATION TECHNOLOGY ARCHITECTURE SOCIALSCIENCE LANDSCAPE FORESTINVENTORY ENERGY INFORMATION

AQUACULTURE LANDSCAPEAnciinecrune

Figure Spheres areas of competence and responsibility.

Facts about the University

The University has about 60 departments and other units in the fields described in the Appendix 1 a-c where all the departments in every faculty are listed. Some departments function within two faculties. There also a list of expenditures for 1988/89. The undergraduate teaching programmes comprise ten lines and the number of students has increased from 600 in 1960 to 2 000 in 1988. The post-graduate teaching programme covers about 50 subjects. The educational programmes are described chapter 5-7. The tum-over for the university was about 1,4 million SEK in 1989/90.

Many of the SUAS departments today have program-oriented experiments in addition to the traditional responsibilities of teaching and research Figure 4.

15 Evaluation Report chapter 3

DeI2

MINISTRY OF AGRICULTURE

SUAS-DEPARTEMENT

EXTENSION SPHERE OF

,

EDUCATION ORGANIZATION RESPONSIBILITY

RESEARCH I EXPERIMENTS

Figure The role and place of a SUAS -department in larger

a context.

For applied research and experimental work the University has farms administered by the Central Administration and a general farm

manager responsible for budget and control, planning and management. There are also six experimental parks for forestry research namely Siljansfors, Vindeln with experiments at Svartberget, Kulbäcksliden and Flakaliden, Tönnersjöheden with experiments at Tönnersjöheden and Skarhult, Ätnarova, Jädraås, Asa with experiments at Asa and Linnebjörke. There also animal hospi-

are two tals, one in Skara and one in Uppsala, the latter of which integrated in the departments at the clinical centre. This hospital also responsible for the veterinary service for the county of Uppsala.

The acreage of the farms hectares:

The farms are spread over the country in order different agricul-

to cover tural conditions. The agricultural land

used partly for experiments in crop production, panly for producing feeds for the experiments in animal production, and partly for commercial crops with the aim of obtaining sufñcient

rotation and arational farm management

16 Evaluation Report chapter 3

The University also rents land for agricultural experiments from private farms. About 35 per cent of the 13000 experiments at the University in 1988 Del2 were placed om private farmland in different regions of the country.

For experiments in animal production and veterinary medicine, the University has herds at four of its farms with totally 600 dairy cows, 1 000 calvcs, 100 pigs, 22 00 hens and chickens, and 1 240 furred animals. These herds are managed and financed by the experimental divisions of the departments.

Experiments and applied research in horticulture are carried out at some of the university farms but also at some private horticultural firms.

Experiments and applied research forestry are carried out at district stations, where the University rents the land form the Swedish Forest Service.

Organisation

The organization characterized by the fact that the University alone in its field and has the task of carrying out strategic and applied research according to the agricultural policy plans of the government. As a university of agriculture, forestry, veterinary medicine and landscape architecture, the objective also as in all other universities research, undergraduate education and post graduate education.

The SUAS also in charge of strategic research and development in fields concerning long-terrn use of the soil, the utilization of animals and the influences on water, nature, wild animals, etc. the task of the university also to pass this knowledge on to society.

17 Evaluation Report chapter 3

The Organization described Figure 5

Ministry Agriculture DeI2

BoardofSwedishUniversity

AgriculturalSciences

Officeot Rector Councilfor Research Administration Councilfor UndergraduateStudies Library Council Postgraduatefor Studies ResearchInformationCentre Councilfor PremisesMatters InternationalFluralDevelopmentCentre

i I l I Committeeslor Facultyoi Facultyoi Facultyof Undergraduate Agriculture Forestry Veterinary Studies Medicine Committeesfor: FacultyAssembly FacultyAssembly FacultyAssembly Agricultureand Planningand Planningand Planningand Farm Budgeting Budgeting Budgeting Management Committee Committee Committee Horticultureand Programme Programme Programme Horticulture Committees Committees Committees Management Forestry Nomination Nomination Nomination

Committee Committee Committee Landscape Architectureand Horticulture Management ForestEngineer andForest Technician Veterinary Medicine

I LocalBodies/ Departements SectionsI Figure TheOrganizationoi theSwedishUniversityofAgriculturalSciences The Board composed of laymen representing the community, industry, employees and students, together with the Rector and the Head of administralion. The Rectors Office responsible for the running of the University and consists of the Rector and the Head of Administration. The administrative tasks are dealt with by a central administrative office at Ultuna with branches at Alnarp, Skara, Garpenberg and Umeå subordinated to the Board on four councils: for research, undergraduate studies, post-graduate studies and for premises matters. The University has three faculties with an assembly and committees for planning and budgeting, nomination of professors and lecturers and for research programming. There are six committees for planning and control of undergraduate studies, which are described in chapter 5-7. For library activities and information the University has three committees.

18 Evaluation Report chapter 3

By special agreement the University also has the task of building up know- SOU 199l:101 ledge for the developing countries and taking part in different aid-missions. DeI2 For the planning of this the University has a steering committee. An International Rural Development Centre IRDC was founded in 1977. Before the merger such work was carried out by the three colleges. The Center works in cooperation with the Swedish International Development Authority SIDA.

A considerable library organization has grown up consisting of a main library at Ultuna and four branch libraries at Alnarp, Skara, Garpenberg and Umeå. cooperates with other university libraries and with the library of the Royal Academy of Agriculture and Forestry in Stockholm, especially regarding older literature.

A special Research Information Center at the University responsible for spreading the scientific results of research and experimentation to agricultural teachers, administrators and extension agents, among others. The activities at the University are therefore one link in a chain of efforts under the guidance of the Ministry of Agriculture to develop its areas of responsibiliy and monitor the effects of those activities on society and the environment.

Earlier the main activities concerned problems involving production technology while during the latest period questions involving the environment have received increasing importance in the programme.

In the activities of the centre has become increasingly important to give priority to projects with multi—diseiplinary direction. In several projects the entire production chain followed from biological, technical and economical angles. New sectors are rural development and industrial contacts, planning of parks and green belts, food chains, etc.

Within several of these new sectors there are also new target groups such as, for example, officials and decisionmakers in municipal and provincial administration. In this respect, the activities have not sufficiently been adapted to these groups. Too little information has been directed towards the public

the consumer.

The research information centre responsible directly to the Office of Rector, and headed by aDirector who supported by an advisory leadership group. There an advisory committee with members representing consumers. The main task of the committee to provide advice in different policy questions.

clear that efficiency in agriculture must continue to be improved. The task of the research information centre will be to contribute good decisionmaking data which illustrate how effective use can be made of the means of production and the products obtained. Greater demands will be placed on obtaining data for decision-making which have a multi-disciplinary foundation. Continued emphasis on business economy and business management

important.

At every department there a head usually one of the professors and a board composed of representatives of employees and students at the department. The employees at the department take part in research, education or

19 Evaluation Report chapter 3

applied research or combine two or three of these tasks. The board responsible for drawing up an annual plan for the activities of the department, while DeIZ

the head who decides the distribution of different tasks among the employees.

As part of the University also has the role of an "institute" for applied research more or less long-term decisions must be made about which research should be carried out. The University board prescribes the overall programme for work within every faculty and for that purpose directs resources to a special programme and to the faculty, which then directs resources to the departments.

The programmes are results of programme proposals made by every department or departments together with the Dean. Many of the ideas have been the fruit of the Universitys eighteen committees of programmed research; eleven of these are in the Faculty of Agriculture, six in the Faculty of Forestry and one in the Faculty of Veterinary Medicine. Most of the programmed research in veterinary medicine carried out by a special organization, the National Veterinary Institute. The programme committees are composed of researchers and laymen from the field concerned. The committees are listed in Appendix The heads of the committees are appointed by the board of the University.

Some regional input in the planning process also comes from the district committees within the Faculty of Agriculture.

Some of the most important committees in guaranteeing the quality of research are the nomination committees. These are the bodies which nominate new professors and lecturers. Each committee headed by the Dean and consists of a few other professors selected by the faculty, one representative for the employees by the union and one student. Each time aposition to be filled, three experts take part in the work of the committee. At least one of the experts chosen from another university, very often from a Nordic country.

However, research and experimental work dominate the activities of the University, using about 68 % of its resources. The integration and concentration has created great flexibility in planning and allocation of resources.

has been possible to build up a large capacity in fundamental research in biology, chemistry, physiology, genetics and molecular biology. A similar strengthening of resources in plant breeding and production and environmental problems has also been possible. The concentration of almost 200 professors to one university has facilitated team-work between different specialists. The country-wide location of departments has, however, made day-to-day collaboration difficult and expensive. puts high demands on coordination and information. The scattered activities have, on the other hand, the advantage that the work covers the entire country and can be adapted to different conditions.

The University of Agricultural Sciences now the only educational establishment for higher education in the fields of agriculture, forestry and veterinary medicine in Sweden. responsible for about 75-80 per cent of the

20 Evaluation Report chapter 3

research in these sectors. In order to stimulate and improve research and edu- SOU l991:101 cation, the University has established close contacts and collaboration with Del2 other universities in Sweden. In Uppsala there are some integrated departments with the University of Uppsala and in Lund and Umeå there are com-

research projects with scientists at other universities in these towns. mon Collaboration has also been established in research with agricultural universities in other Nordic countries. Some common post-graduate courses with the Nordic universities have been conducted.

The financing of the University

All universities in Sweden financed by a number of sources. The main

are

the governmental funding from the ministry concerned. For most source universities the Ministry of Education, but asmentioned earlier in regard to SUAS, the Ministry of Agriculture. Appendix 5 shows the sources for financing and Appendix 3 the financing divided between the spheresof competence for the University as a whole.

The costs for the buildings, tenured teachers costs for instruction and some doctorships are financed by the regular budget. A considerable part of the programmed research also financed that way, while other parts have to be financed through funds, both governmental and others.

Appendix 1 shows the expenditure for every department divided between the regular budget, receipts fees from the animal hospital and sales of products from the departments wich have cattle, fruit, vegetables and so on and external grants from research councils, state authorities and others. The grant

listed in Appendix The total cost for education was about 100 sources are million SEK in 1989/90.

The board of the University free to decide on the distribution of the budget with a few limitations. The National Board of Public Buildings determines which rent to be paid for buildings. The rest of the budget can be used for paying appointees or for different running costs. Some compensation for equipment paid by a special grant amounting to about 24 million SEK per year.

Since 1982 there have been yearly budget cuts. At the sametime there have been new grants, including external grants from the research councils. According to governmental directives since 1982, 2 % of the resources for research have had to be reallocated to establish new fields or to strengthen other fields. That means that there are fields and departments which have experienced cuts of than 2 %. Inflation and the lack of compensation has resulted in a

more 20 % decrease in the volume of budget money since 1982.

21 Evaluation Report chapter 3

SOU 1991:lO1

International cooperation and

Del2

internationalization

The Faculties of Agriculture, Forestry, and Veterinary Medicine at SUAS are the only of their kind in Sweden. Therefore extremely important for SUAS to follow the international development within these areas. In order to maintain high standards in research and teaching, international cooperation of the outrnost importance. International competition will present new challenges to universities, and scientists as well asstudents must be prepared for an increased internationalization in their future activities.

SUAS has along tradition in international cooperation through active participation in international programmes and coordinating bodies. The network of cooperation mainly concentrated to the Nordic countries, western Europe, and the USA. The recent political development in eastern Europe has, however, already resulted in an increased interest on the part of these countries, to establish contacts and research cooperation with SUAS.

Research cooperation between Nordic universities an old established tradition. Some of the cooperation formalized, mainly through the Nordic Council of Ministers and its various bodies, while some take place on a more informal basis, through cooperation between different universities, departments and individual researchers.

During the last few years there has been aconsiderable increase in the funding for Swedish participation in cooperation within the framework of European Community programmes in the field of research and technological development. SUAS has been successful in competing for resources within these research programs and actively participating in a number of programs e.g. BRIDGE; COST; FERN; FLAIR; FOREST; STEP.

SUAS also takes an active part in projects in a large number of African, Asian and Latin-American countries. Some 20 departments out of 50 are more or less engaged in programmes related to third-world problems. These projects are mainly financed by the national agencies SIDA, SAREC and BITS.

International cooperation in the area of undergraduate training insuffrciently developed. The exchange of teachers and students with universities outside Sweden limited. The number of foreign students enrolled in undergraduate study programmes at SUAS small 10 out of 310 students admitted in 1990 to the 5-year training programme i.e. about 3 %.

At the Nordic level, however, a new programme, NORDPLUS, has been iinitiated by the Nordic Council of Ministers 1989, which will facilitate student and teacher exchange between the Nordic countries. SUAS has participated in this programme from the start.

Traditionally, undergraduate training at SUAS has had a rather strong emphasis on national problems and on training students for careers mainly in Sweden. Attempts to strengthen internationalization are, however, regarded a high-priority area in the current work on curriculum revision in order to pre-

22 Evaluation Report chapter 3

pare students also for internationals careers, i.e. within an extended European labour market. Del2

Within the COMETI‘ programme established by the European Community in order to foster university-industry cooperation in training for techno-

new logies, SUAS has been able to initiate three projects/courses within the area "Food Quality", a successful beginning of participation in European Community education programmes.

Post-graduate education at SUAS more international than the undergraduate programmes, which indicated by the number of foreign students enrolled for post-graduate training. In June, 1990, 91 out of a total of 668 post-graduate students came from countries outside Sweden.

A recent survey of post-graduate students at SUAS showed that only about 15 % of the students had visited a foreign university for aperiod of more than two weeks. The number of short-term fellowships at SUAS is, however, not sufficient to change this situation.

However, ajoint programme for post-graduate courses between the Nordic countries exists. This program has been quite attractive and efforts made

are in order to increase the number of these courses.

In order to improve the level of international cooperation, the Board of SUAS in 1989 appointed a Director of International Affairs. This was done in the realization that within the next few years an improved international orientation for all Swedish universities will be of the outrnost importance for maintaining a high standard of education and research. The board of the SUAS regards efforts to further develop international cooperation regarding education and research as a high priority. The initiative was further supported by the Ministry of Agriculture, which resulted aspecial allocation l million SEK in the Government Research Bill for the period 1990/91-92/93.

Evaluation of the research and experimental

work

Since 1980, sex evaluations have been carried out in the following fields.

Beef Livestock 1980 Agricultural Research 1982 Environmental Research 1983 Horticultural Research 1984 The Department of Landscape Plarming 1985 Pig Research 1987 These evaluations have been one of the basic considerations for future

planning in programme committees and in the departments concerned and for the decisions of the Board.

Single projects, funded by research councils, industry etc, have been

evaluated. Examples are:

Ecological Microbiology

23 Evaluation Report chapter 3

Chloroplasts and Photosynthesis

Food technology Del2

Energy Forestry Research

Swedish Coniferous Forest Project

Forest Energy

Soil Ecology

Soil Acidification

Chemical Ecology

Invertebrate Ecology

Overall management of the University and

issues and adjustments for the future

In order to manage the university, the Board has stated goals and objectives in long-terrn plans, which have been worked out by selected groups of the university, headed by the rector and the head of administration.

The first long-term policy programme in 1981 was characterized by an effort to guide research and education towards increased specialization, farsighted creativity and greater individual initiative and responsibility. The plan emphasized strengthening of competence in basic knowledge. proposed that research in applied fields should focus upon questions such as costeffectiveness, increasing productivity and increasing exports within the relevant areas of production. Resource conservation for the long-term should be a high priority subject. The negative consequences of continued high productivity should receive greater attention.

Work on subsequent plans 1983, 1986 and 1989 was carried out in the following way. has already been mentioned that Figure 3 presents a description of Competence and responsibility. Using this drawing as a startingpoing, the long-term working group had a discussion concerning how the development in their respective fields formed a basis for future planning. The most recent exchange of ideas recounted below, followed by a description of the consequences taken by the University.

The development of our sectors described in the beginning of this chapter plays of course a large role for development of research and education in agriculture and its industries. At the same time, necessary to take into consideration expected progress in basic research.

For the food sector, more important to stimulate research in product and quality development than in a quantitative increase in supply. In forestry,

still desirable to promote research for increasing production. In both sectors, more consideration must be taken to environmental problems. The crucial point to manage both the tasks of high production and environmental consideration.

has been emphasized above that biotechnics can open up new avenues of development in agriculture, forestry, veterinary medicine and bioindustries.

24 Evaluation Report chapter 3

As regards biotechnical methods, there often a lack of knowledge concerning the life processes of plants and animals. Thus, more attention must be Del2 devoted to fundamental research on the molecular level. In small country

a like Sweden, may be difficult to spend satisfactory such

resources on a complex of research, and also difficult to find good scientists. In the SUAS a very big centre now being created where there will be

a concentration of specialists and economic resources in molecular biology, cell bilology, genetics, vegetative propagation and plant breeding. will consist of about ten professors in close contact with departments in applied fields. The centre will work both in agriculture and forestry.

Research and education at SUAS has, to a dominant extent, treated problems in primary production. The demand for new products and better quality necessitates more attention to the latter part of the production chain. The University now extending its research and education to these fields. A new department of Food Science was created at SUAS on the 1st of July 1990. A centre for food research and education with a secretariat in Uppsala has been established. Specialists in food science and technology at the University of Uppsala, the Swedish National Food Administration and SUAS will collaborate in the programme. The secretariat of the centre subordinate to the Board of SUAS.

More research on wood quality also being carried out for the forestry sector. A special department, of Forest-Industry-Market Studies, was created in 1986 for this purpose.

Market development national and international and the decreasing farm population demand attention even in studies dealing with rural sociology, economics, political sciences and technological innovation. seems necessary to integrate research and education in these fields with the traditional agricultural scientific system. may also be sufficient to pay more attention to training for other jobs in the agricultural firms than management of crops and animals.

In a country like Sweden, with a very long and relatively narrow land mass, the development of agriculture and forestry has substantially reduced the population the rural districts. There are problems of economic and

social nature, and efforts are now being made to create jobs and improve

new service and communications. There is, however, a need for innovations and measures in stimulating, assisting and guiding small-scale enterprises for establishment in these districts. Research and education can be an important factor even in this development. The SUAS concerned in expanding

now its activities in this field. This means an adjustment to some extent to rural development instead of agricultural development.

In 1989 when SUAS drew up a new plan for the next three-year period 1990/91-1992/93, was based on the earlier plans. Priority also given to

was certain objectives such asfundamental research and research about the consequences of pollution. Another priority to strengthen the recruitment of new research workers and to emphasize the inputs post—graduateeducation.

25 Evaluation Report chapter 3

Appendlx 4 describes the various fields taken in the working plans from SOU 1991:10l

up 1983, 86 and 89. Del 2

Having strategic plans, has been helpful in the day to day managements. However some difficulties have to be mentioned In this paper four examples will be put forward.

when dealing with funding from outside the University.

—Management -

As shown in Appendix funds come from many different sources. As much as half or more than half of the money for research at a department comes from sources outside the university. Projects from the research councils are based on the excellence of the research worker as shown in the application. That a good thing. Other projects are based on the urgent need for solutions from the state. In fact much of the research on energy development or environmental preservation has been governed by the National Boards of Energy and Environment Protection, respectively. Many of the projects have been short-term ones.

In order to prepare the way for more long-range research, the University has made special agreements where the outside board has guaranteed employment for different research workers for a period of 6-10 years.

Coping with new needsfrom society

—

Keeping in mind that all new needs of society cant be taken care of through the investment of state money, the University has worked out a new model. Development work and research on soil and plants in the urban environment was not dealt with anywhere. The University therefore engaged people interested in the field, such aspeople in municipalities, building societies, tenant owners associations and the association for churchyard workers. A governing body headed by the University was formed and the different organizations each paid an amount of money for development work and research in the field. The committee was called MOVIUM Mark och Växter i

- Urban Miljö Soil and plants in the urban environment.

Realization of research throughout the supply chain, or from plant to

-— fable, research where many departments have to be involved

For this purpose, the board and the faculties have started different programmes in food science, organic farming, the greenhouse effect and several more. The board of the University has reserved funds for a special field and advised the departments to draw up a programme using a sum of their own money corresponding to the money reserved by the board. As soon as the programme has been confirmed by the board distributes funds for a period of five years.

Management at the department level

—

The importance of individual management by the heads of the departments was focused on by Rector Marten Carlsson in 1983 in collaboration with the central administration. He started a training programme for department heads, which described in Appendix

26 Evaluation Report chapter 3

Del 2

D

I o s .o . z 27 3 Appendix la-lc

SOU 1991 :101 Del 2

D

o .c .o ö . L .

i

28 3 Appendix la-lc

W. ü

D

.

5

o c s .o

.4 29 3 Appendix la-lc

Appendix 2: Programme Committees at the Swedish University of Agricultural Sciences Del 2

FACULTY MEMBERSFROM

TUTNIIEVERSIIYlSIg33II}:LTRY

PROGRAMME COIvflvIrIIEE war

MSEK AGENCIES FACULTY OF FORESTRY

- FACULTY OF AGRICULTURE 1 Fundamental research, bio-