SOU 1991:108
Tekniskt utrymme för reklamfinansierad radio : delbetänkande
Sammanfattning I det föregående redovisas en rad olika möjligheter att bereda ut- rymme för reklamfinansierade ljudradiosändningar i Sverige. Vis— sa av dessa är omedelbart tillgängliga, om nödvändiga politiska beslut fattas. I andra fall behöver befintliga planer ändras, innan nya sändare kan tas i bruk.
Följande antal sändare inom FM-bandet bedöms kunna bli till- gängliga på vissa orter i landet.
Stockholm (inkl. förorter 7 Göteborg (inkl. förorter) 8 Malmö (inkl. förorter) 6 Helsingborg 3 Lund 1 Hässleholm 1 Jönköping 3 Borås 3 Vimmerby 1 Linköping 3 Norrköping 3 Orebro 3 Askersund 1 Södertälje 4 Nyköping 1 Eskilstuna 4 Västerås 3 Uppsala 3 Enköping 1 Karlstad 3 Gävle 3 Sundsvall 3 Umeå 3 Luleå 3
Vid sidan av de här redovisade sändarna kommer kommun- täckande sändningar att kunna inledas i ett 100—tal kommuner.
Det kan inte uteslutas att en avvägning mellan önskemål om kommersiella radiosändningar och behoven hos Sveriges Radio och närradion kan leda till att de tillgängliga möjligheterna är mindre än vad som anges här.
Andra politiska prioriteringar skulle också kunna vara ett mo- tiv för att studera andra alternativ än de nu redovisade.
SOU 1991: 108 Sammanfattning
A Bakgrund
1. Radiotekniska förutsättningar
1.1. Allmänt
Radio kan sägas vara en sammanfattande benämning för olika metoder att använda elektromagnetiska vågor, radiovågor, för att överföra information. Radiovågor används även för andra ända— mål än överföring av information. Genom radiosändare och ra- diomottagare kan radiovågorna användas för olika ändamål.
Elektromagnetisk strålning förekommer med olika svängnings- tal och våglängder. Våglängden är beroende av svängningstalet, frekvensen, på så sätt att våglängden är kortare ju högre frekven- sen är. Frekvensen anges i enheten Hertz, varvid följande beteck- ningar används;
1 Hz 1 svängning per sekund 1 kHz (kilohertz) 1 000 1 MHz (megahertz) 1 000 000 1 GHz (gigahertz) 1 000 000 000 1 THz (terahertz) 1 000 000 000 000
Enligt radiolagens definition går den övre gränsen för radiovå- gor vid ett svängningstal på 3 000 GHz. Huvudparten av dagens radioanvändning ligger emellertid på frekvenser mellan ca 100 kHz och 30 GHz.
Den del av det elektromagnetiska spektrumet som omfattar ra- diovågorna benämns radiofrekvensspektrum. Med dagens teknik är det möjligt att använda endast en mindre del av radiofrekvens— spektrum. De tekniskt användbara delarna av radiofrekvensspekt- rum delas vanligtvis upp i mindre sektioner efter frekvens.
1.2. Vågutbredning
Radiovågorna utbreder sig i rummet med samma hastighet som ljuset, ca 300 000 km/sekund, men de har avsevärt olika vågut- bredningsegenskaper på olika frekvenser. Sändningens räckvidd påverkas av såväl vågutbredningsegenskaper som styrkan på den utsända signalen och antennens placering. När en radiosändare använder samma frekvens som en annan radiosändare har sänd- ningens räckvidd betydelse för störningsriskerna vid mottagning— en.
Det finns i huvudsak tre vågutbredningsmekanismer:
a) markvågsutbredning,
b) jonosfärsreflekterad vågutbredning (s.k. rymdvåg),
SOU 1991: 108 Kapitel 1
c) troposfärsutbredning. Vid markvågsutbredning följer radiovågorna markytan, oftast även bortom horisonten. Markvågen avtar i intensitet (fältstyrka) när avståndet från antennen ökar. Dämpningen av signalens styr- ka beror på den använda våglängden och på jordytans allmänna beskaffenhet (torr eller fuktig mark, vatten), samt i mindre ut- sträckning på olika terrängföremål eller bebyggelse. Allra minst dämpning erhålls vid utbredning över saltvatten. Dämpningen av markvågen är avsevärt större för korta radiovågor än för långa.
Vid jonosfärsreflekterad vågutbredning "reflekteras" radiovå- gor i jonosfären på 50—500 km höjd, och när på så sätt långt bor- tom horisonten. Närområdet kring sändaren nås däremot sällan av denna rymdvåg. Jonosfärens egenskaper är starkt beroende av solljuset och varierar därför kraftigt mellan dag och natt. Under dagen absorberas strålningen i huvudsak av den lägre jonosfären (på 50—90 km höjd). På natten upplöses joniseringen av detta skikt och strålningen reflekteras av högre liggande skikt tillbaka mot jordytan. Den reflekterade vågens fältstyrka når sitt max- imum 200—300 km från antennen och avtar därefter med växande avstånd. Vid avstånd över 4 000 km har dock rymdvågen i all— mänhet försvagats så mycket att inte ens en sändare med stor ut- strålad energi kan uppfattas.
Troposfärsutbredning slutligen påminner om ljusets utbredning och är tämligen oberoende av tiden på dygnet. Däremot krävs i princip fri sikt till sändaren för att radiomottagning skall kunna vara möjlig. Mindre hinder, sådana som är mindre än våglängden, är dock i allmänhet inte störande. Mottagning är möjlig även ca 15 procent bortom den vanliga horisonten (den s.k. radiohorison— ten).
I det följande beskrivs de olika rundradiobandens viktigaste vågutbredningsegenskaper. Genom att olika radiofrekvenser har skilda egenskaper, såsom räckvidd, reflexionsförmåga och sprid— ning, lämpar sig vissa frekvensområden bättre än andra för olika ändamål.
Lång- och mellanvåg
Lång— och mellanvågsområdet definieras av frekvensområdet 0,15—1,6 MHz, vilket motsvarar våglängdsområdet 2 000—200 m. I detta frekvensområde dimensioneras rundradiosändare främst för markvågsutbredning. Detta medför en god täckning inom sända- rens närområde. Täckningsområdet för markvågen inom dessa band varierar mellan upp till ca 1 500 km (långvåg) och upp till 500 km (mellanvåg).
På dagtid kan man bortse från rymdvågen, men under dygnets mörka timmar blir rymdvågen mycket stark och långa avstånd kan nås (över 2 000 km). En annan följd av detta är att mottag-
SOU 1991: 108 Kapitel 1
ningen av markvågssinnalen, åtminstone utanför sändarens ome- delbara närområde, kan bli kraftigt störd av avlägsna stationer på samma eller intilliggande frekvenser. Detta medför att vi dagtid och relativt nära sändaren, kan erhålla en jämn mottagningskvali- tet. Under dygnets mörka del är dock bandet olämpligt för svaga sändare utom för mycket korta avstånd (under 30 km). Samman- fattningsvis kan sägas att banden lämpar sig väl för regionala och lokala sändningar dagtid. Förhållandena Vid bilradiomottagning påverkas inte märkbart av fordonets rörelse genom terrängen.
Kortvåg
Vågutbredningen inom kortvågsområdet (3-30 MHz) domineras av rymdvågen. Markvågen har i allmänhet allt för kort räckvidd (högst några tiotal km) för att vara av praktiskt intresse. Rymdvå— gen däremot kan vid gynnsamt frekvensval användas för kommu- nikation över mycket stora avstånd. Rymdvågen absorberas inte på samma sätt som vid långvågs-- eller mellanvågssändning av det understa skiktet i jonosfären utan reflekteras även på dagen tillba- ka till jordytan. Den reflekteras sedan åter till jonosfären och till- baka igen. På detta sätt kan den nå mycket långt, i praktiken till alla delar av världen.
Kortare avstånd än 500—1 000 km är däremot i allmänhet be- tydligt svårare att överbrygga. Dessutom varierar utbredningsför— hållandena kraftigt med årstiderna, tiden på dygnet samt med so- lens aktivitet. Kortvåg används därför i stor utsträckning för ut- landssändningar över stora avstånd. För lokal och regional rund- radio är däremot kortvågsområdet olämpligt (utom i tropiska län— der). Internationell koordination av sändarna är mycket proble— matisk beroende på stor efterfrågan och stora räckvidder.
Ultrakortvåg (VHF)
Vågutbredningen inom VHF—bandet 87,5—108 MHz domineras av troposfärsutbredning. För att radiomottagning skall kunna vara möjlig krävs i princip fri sikt till sändaren, dvs. att sändaren skall befinna sig ovanför mottagarens radiohorisont. Signalstyrkan av- tar relativt långsamt med avståndet till sändaren så länge denna befinner sig ovanför horisonten och avtar därefter mycket snabbt. Följden blir att det är möjligt att återanvända samma frekvens in- om förhållandevis kort avstånd. Avståndet till radiohorisonten be- stäms av sändarens och mottagarens antennhöjder. En konsekvens av detta är att antennernas placering och förekomsten av skym- mande terrängföremål och byggnader i allmänhet är av större be- tydelse för räckvidden än sändareffekten eftersom sådana föremål reflekterar radiovågorna med stundtals kraftiga signalstyrkevaria—
SOU 1991: 108 Kapitel I
tioner som följd. Mobil mottagning kan därför vara problematisk, i synnerhet i stadsmiljö. De ultrakorta vågorna är i stort sett obe- roende av tiden på dygnet och årstiderna. Dock kan vissa väder- lekssituationer medföra att räckvidden och Störningarna under kortare tidsperioder ökar kraftigt.
Vanliga räckvidder för rundradiosändare med höga antennmas- ter är uppemot 100 km; enklare sändararrangemang med lägre antennhöjder ger räckvidder i intervaller 20—50 km. Frekvensom- rådet är således väl lämpat för lokala och regionala sändningar. För rikstäckande nät krävs emellertid en omfattande kedja av sän- dare. Den relativt stora tillgängliga bandbredden medför att bred- bandiga modulationsmetoder med god ljudkvalitet, som FM, kan användas.
Mikrovågsområdet
Dessa frekvensband (> 1 GHz) används i rundradiosammanhang för satellitsändningar. Utbredningen liknar i mycket hög grad lju- sets. Det krävs således i princip fri sikt till sändaren för att en markstation skall kunna motta signaler från en satellit. Tiden på dygnet har inte någon större inverkan, medan vädret kan ha in- verkan. Det stora avståndet till satelliten medför att signalerna som når mottagaren blir mycket svaga. Ytterst goda antenner och mottagare krävs för mottagning av signalerna. På grund av att sa- telliter och mottagare använder antenner med hög riktverkan, s.k. "parabolantenner", kan samma kanaler användas av flera satelli- ter, bara de är tillräckligt vinkelmässigt separerade på himlen. Idag används frekvensområdena kring 4—6 GHz samt 11—14 GHz för TV—sändningar. Det förekommer också ljudradiosändningar från satellit sammanlagrade med TV—signalerna inom dessa fre- kvensområden.
1.3. Sändningsteknik 1.3.1 Dagens sändningsteknik
För att det skall vara möjligt att använda sig av radiovågor krävs en sändare och en mottagare. I en radiosändare alstras en högfre- kvent växelström. Strömmen leds till en antenn, där elektriska laddningar då sätts i svängning. Svängningarna ger upphov till ra- diovågor som strålar ut från antennen med en frekvens som mot- svarar växelströmmen. Denna frekvens kallas bärvåg. Innan in— matningen sker till antennen påverkas bärvågen av den lågfre- kventa signal som här den information som skall sändas. Uppho- vet till den lågfrekventa signalen kan exempelvis vara de svaga elektriska strömmar som alstras i en mikrofon när någon talar i
SOU 1991: 108 Kapitel 1
den. Om digital teknik används omvandlas dessutom den lågfre- kventa signalen till digital information.
Bärvågen moduleras vid påverkan från den lågfrekventa signa- len. Det finns två moduleringssätt, amplitudmodulering (AM) och frekvensmodulering (FM).
Vid amplitudmodulering får bärvågens styrka (amplitud) varie- ra i takt med den lågfrekvens som skall överföras. Den utsända signalen har i stort sett samma bandbredd som den ljudsignal som överförs. I de band där AM används är ljudsignalens bandbredd vanligen begränsad till högst 5 kHz. Ljudkvaliteten kan därför in— te jämföras med normal HiFi—teknik för vilken krävs två till tre gånger så stort lågfrekvensomfång.
AM är det äldsta modulationssystem som används för rundra- dio i dag. Till dess fördelar hör att mottagarkonstruktionen är ut- omordentligt enkel. Av sändarutrustningen krävs emellertid mycket låg distorsion och utrustningen är därför i allmänhet mer komplex än för motsvarande FM—sändare. I stort sett är AM den allenarådande modulationsmetoden för rundradiosändningar un- der 30 MHz, dvs. i lång—, mellan— och kortvågsområdet.
Vid frekvensmodulering är amplituden konstant medan fre— kvensen hos bärvågen ändras i takt med svängningstalet hos de signaler som skall utsändas. FM karakteriseras av att den sända signalen har relativt stor bandbredd vilket medför att signalen upptar betydligt större frekvensutrymme än AM-signalema. Ljudkvaliteten är i allmänhet av HiFi-karaktär. Ljudkvaliteten för AM—sändningar är sämre. Tack vare den höga bandbredden har FM—signalen mycket god förmåga att undertrycka störningar. Detta medför att samma frekvens kan återanvändas av en annan sändare på samma frekvens på ett relativt kort geografiskt av- stånd.
Beroende på moduleringsmetod krävs ett visst frekvensutrym- me vid sidan om bärvågen för att information skall kunna överfö- ras. Detta frekvensutrymme kallas en sändningskanal. Skillnaden mellan den lägsta och den högsta frekvensen kallas kanalbredden. Inom långvågs— eller mellanvågsområdena, där amplitudmodule— ring brukar användas, är i Europa kanalbredden ca 10 kHz. Inom ultrakortvågsbanden där frekvensmodulering används är den maximala awikelsen från bärfrekvensen vanligen 75 kHz. Ian- språktaget frekvensutrymme är flera hundra kHz.
Mängden information (ljudsignalens bandbredd) avgör den sända signalens kanalbredd. Att återge musik ställer större krav på frekvensbredd än vad som gäller för vanligt tal. Därför krävs bredare kanaler för rundradio än för kommunikationsradio. En separation på 300—500 kHz är nödvändig för att erhålla en rimlig ljudkvalitet. Även om bandbredden är 150 kHz så kan inte nästa FM-sändare läggas 150 kHz bort på samma geografiska plats på grund av att FM—signaler har ett kontinuerligt avtagande spekt-
SOU 1991: 108 Kapitel I
rum. Det finns också flera andra tekniska begränsningar vid fre- kvensvalet.
En radiosändare som skall sända television kräver mångdub— belt större kanalbredd än vad en ljudradiosändare behöver. Tele- visionssändare använder antingen VHF—området eller UHF—om- rådet. För en VHF-sändare är kanalbredden 7 MHz, för en UHF—sändare är den 8 MHz. Dessa bredder är internationellt be- stämda.
Stereosändningssystem förekommer för såväl FM som AM. Stereosändningar för frekvensmodulation är vanliga i hela världen sedan slutet av 60—talet. Stereosändningar för amplitudmodula- tion förekommer i relativt stor omfattning i USA där ca 30 % av mellanvågsstationerna utrustats med stereomodulationssystem. Flera konkurrerande stereosändningsmetoder existerar.
Ljudkvaliteten vid mottagning av ljudradioprogram beror på främst tre parametrar; den använda sändningstekniken eller mo— dulationstekniken, det använda frekvensbandets vågutbrednings- egenskaper samt förekomsten av störningar. Inverkan av störning- ar, främst från andra mer avlägsna sändare, beror starkt på den använda modulationsmetoden, medan förekomsten av störningar- na beror främst av vågutbredningsegenskaperna.
1.3.2. Ny sändningsteknik
De senaste decenniernas utveckling av digitaltekniken har med- fört att det i dag är möjligt att konstruera mycket tekniskt avan- cerade system inom en rad områden, som t.ex. Compact Disc- spelare (CD), Mini Disc—system (MD), digitala bandspelare (DAT), digitalt stereoljud i TV (NICAM) och nära förestående DCC (Digital Compact Cassette). Detta har medfört en ökad medvetenhet hos lyssnaren i ljudkvalitetshänseende.
Digital teknik för ljudradiosändningar medför en rad fördelar. Frekvensutrymmet utnyttjas betydligt mer effektivt med digitala system än med dagens FM—system, i synnerhet för nationella nät eller större regioner. Digitaltekniken är upp till tio gånger mer spektrumeffektivt än FM vid rikstäckande nät. Vid nedbrytning till regionala och lokala täckningsområden minskar dock denna spektrumeffektivitet. Digitaltekniken ger samtidigt en mottag- ningskvalitet som är fullt jämförbar med CD—tekniken även vid mobil mottagning. Bärbara och mobila mottagare kan även vid svåra mottagningsförhållanden ge en fullgod ljudkvalitet. Digital— tekniken ger utökade möjligheter för ett antal programrelaterade tillläggstjänster liknande RDS (se 1.5) och för icke—programrela— terade datatjänster, t.ex. trafik— och väderinformation och radio— tidningar för synskadade. Driftskostnaderna per programkanal kan dessutom väsentligt minskas med digital teknik för ljudradio- sändningar.
SOU 19911 108 Kapitel ]
Den goda frekvensekonomin skapas på flera sätt. ] digital ljud— radio omvandlas först ljudsignalen till numerisk information på liknande sätt som vid digital liudinspelning. För att ljudsignalen skall kunna återges i en mottagare med bibehållen kvalitet, spe- ciellt vid mobil mottagning, kodas och paketeras signalen så att risken för störningar på vägen till mottagaren blir så liten som möjligt. Innehållet i den digitala ljudsignalen (tal, musik) reduce- ras för att spara frekvensutrymme. På så sätt minskas behovet av informationsöverföring avsevärt, utan att för den skull ljudkvali- teten blir sämre.
Den digitala överföringen kännetecknas av hög bandbredd men också av stor störresistens. Det senare medför att signalerna trots sin höga bandbredd kan "packas" frekvensmässigt mycket tätt genom att ljudsignalen kan delas upp över ett stort antal överlappande kanaler som är betydligt mer smalbandiga och stör- ningsresistenta än då ljudsignalen sänds över en enda bred radio- kanal. Den mest avgörande faktorn för frekvensekonomin är dock att omkringliggande sändare med samma programinnehåll såväl som reflexer från samma sändare, positivt bidrar till nyttosigna- len. På det sättet kan sändare för samma grupp av program ope- rera på samma frekvenser i hela landet eller i sin region, vilket är unikt i rundradiosammanhang. En mer ingående beskrivning av tekniken för marksänd digital ljudradio lämnas i bilaga 2.
Ett digitalt ljudradiosystem är i det närmaste utvecklat. 1987 startades ett omfattande europeiskt forsknings— och utvecklings- projekt som kallas Eureka 147 i syfte att utveckla ett frekvens- ekonomiskt digitalt ljudradiosystem främst för marksändningar. Systemet går under benämningen Digital Audio Broadcasting, DAB. Projektets första fas, som varit inriktad på att få fram en specifikation för systemet, avslutas vid årsskiftet 1991/92.1 pro- jektets andra fas skall man studera bl.a. olika möjligheter att pla- nera sändarnätet och möjligheter att förse DAB—signalen med till- läggstjänster, t.ex. trafik- och väderinformation. Först vid mitten av 1990—talet beräknas de första DAB—mottagarna lanseras.
] Eureka—projektet deltar representanter för programbolag, te- leadministrationer, universitet och elektronikindustri i Europa. Frankrike och Tyskland är de mest aktiva länderna. Inom Norden har en teknisk grupp bildats med deltagare från de nordiska tele- verken och programbolagen. Televerket Radio har deltagit i EBU-grupperna från starten och deltar sedan i början av 1991 även i Eureka-projektet.
Ett DAB-nät planeras i termer av frekvensblock. Alla sänd- ningar över frekvensblock måste ske över samma sändare på sam- ma ort. Ett block innehåller 4— 6 stycken stereoprogramkanaler av den typ som riks— och lokalradion använder i dag Storleken på frekvensblocken är fastställd till 1,5 MHz.
I USA har flera konkurrerande system för markbunden sänd- ning (s.k."in—band"—lösningar) skisserats. Med dessa system försö-
Kapitel I
ker man finna lösningar för att inrymma FM-radio och digital ra— dio inom samma frekvensband. Inget av dessa system har dock demonstrerats praktiskt.
CCIR har utarbetat tekniskt underlag för en kommande fre- kvensplaneringskonferens, WARC 1992, för bl.a. tilldelning av frekvensband för satellitsänd DAB. CCIR sammanställer dessut— om tekniska rapporter inom området. Ett rekommendationsför- slag beträffande projektet Eureka 147 för DAB—systemet har an- tagits under höstens CCIR-möte.
1.4. Sändarutrustning
Fram till 1950-talets slut var stommen i landets ljudradioförsörj- ning AM-sändarna på lång- och mellanvåg. Som mest fanns åtta större (två på långvåg och sex på mellanvåg) och 64 mindre sän- dare (alla på mellanvåg). Trådradiodistribution via telefonnätet kompletterade täckningen i delar av landet. Till detta kunde lång- vågsmottagare anslutas. AM—sändarnas betydelse minskade starkt när FM-näten byggdes ut under 1950- och 1960-talen. Flertalet AM—sändare lades ned under 1970-talets början.
Efter nedläggningen av Motala långvågssändare (LV) i slutet av 1991, finns endast Sölvesborg mellanvågsändare (MV) kvar. Sölvesborg MV är avsedd för täckning utanför landets gränser och saknar betydelse för täckningen inom landet. Under dagtid sänds P1 över sändaren och under kvällstid sänds utlandsprogram.
FM—sändarnätets täta struktur ger god mottagning praktiskt ta- get överallt i landets befolkade delar. Nu finns 55 större och ca 270 mindre sändarstationer (inklusive närradiosändare) med FM- sändare i landet. Flertalet stationer har flera sändare för olika program.
Sändareffekten för AM-sändare varierar i grova tal mellan un- der ] kW och 1 000 kW, varvid avses effekt som tillförs antennen. Åtminstone vid högre effekter krävs omfattande antennarrange- mang med en eller två master (50- -250 rn höga) med ett omfattan- de jordnät om verkningsgraden skall bli hög. Särskilda stationer behöver uppföras eftersom det av olika skäl är mindre lämpligt att samlokalisera AM—sändare med FM-sändare och 'I'V—sändare. Sölvesborg MV utgör ett undantag eftersom ytterligare en mellan-
vågsändare kan inrymmas efter komplettering av stationsbyggna- den och antennsystemet. Även den nyligen nedlagda Motala-sta- tionen kan användas för att etablera nya sändare på mellanvåg el— ler långvåg.
Sändareffekten för FM—sändare varierar mellan 10 W och 60 kW, varvid avses utstrålad sändareffekt (Effective Radiated Po— wer, ERP). Ytterligare en eller ett par FM—sändare kan i allmän- het inrymmas på såväl de större som de mindre sändarstationerna efter komplettering av antennsystemen. Stationens övriga infra-
SOU 1991: 108 Kapitel ]
struktur såsom mast och elkraftförsörjning kan då utnyttjas. FM- sändares förväntade räckvidd vid olika effekt och antennhöjd re- dovisas i bilaga 3.
Kostnader för sändare beror bl.a. på räckvidden och sändarty— pen (FM eller AM). Anläggnings— och driftskostnaderna är högre för långvågs- och mellanvågssändare än för FM-sändare. Etable- ringskostnaderna för en mellanvågssändare uppskattas vara upp- emot tio gånger högre än för en FM-sändare med samma räck- vidd. Driftskostnaderna blir högre på grund av högre energiåt- gång. Sändningar på mellanvågsbandet kan dessutom leda till störningar i känslig elektronisk utrustning i närheten av sändaren. En placering av mellanvågssändare i tätbefolkade områden kan därför medföra avsevärda kostnader för att avhjälpa sådana stör- ningsrisker.
Anläggningskostnaden för en komplett AM—sändarstation va— rierar från i grova tal 0,5 milj.kr. (sändare med 5 km räckvidd, under 1 kW) till 40 milj.kr (sändare med 100—tals km räckvidd, 600 kW). Den årliga driftkostnaden varierar mellan 50 000 kr. och 3 milj.kr. Anläggningskostnaden för en FM—sändare i befint- lig station varierar mellan 100 000 kr. och ca 1 milj.kr. Den årliga driftskostnaden varierar mellan ett par tusen kronor och 200 000 kr.
1.5. RDS och andra tilläggstjänster
Radio Data System (RDS) är ett system där viss ohörbar tilläggs- information, t.ex. vilken station eller kanal det är eller vilken pro- gramtyp som sänds, visas på en teckenruta på mottagaren för- utsatt att mottagaren är utrustad med RDS. RDS-tjänsten under- lättar programval, stationsinställning och stationsföljning, främst vid mobil mottagning. Mottagaren kan också utrustas så att den t.ex. ställer om från bandspelare till radio när RDS-signalen med- delar att det sänds trafikinformation. På motsvarande sätt kan en särskild larmsignal avges inför sändning av viktigt meddelande till allmänheten, VMA.
SOU 1991: 108 Kapitel 1
2. Frekvensplan ering
2.1. Planeringsnormer för frekvensanvändning
Vid planeringen av radiosändare söker man undvika att det upp- kommer störningar genom att signaler från olika sändare påver- kar mottagarna. För att mottagningen inte skall störas mästt det alltid finnas ett visst minsta avstånd, återupprepningsavstånd, mel- lan två sändare som använder samma frekvens. Inte heller sända- re som använder näraliggande frekvenser bör ligga alltför nära varandra. De nödvändiga avstånden såväl rumsligt som frekvens- mässigt blir större ju högre sändareffekterna är.
I storstadsområden med många närradiosändare, riksradiosän- dare och i vissa fall näraliggande sändare i grannländerna har i princip allt tillgängligt frekvensutrymme tagits i anspråk och det är därför inte möjligt att öka sändarnas räckvidd och därmed sändningens räckvidd. Det är svårt att få en tillfredsställande ljudkvalitet om utrymme skall ges för fler radiostationer. Ibland är det dock möjligt att motverka störningsriskerna genom att an- vända antenner med riktverkan eller genom att begränsa antenn- höjden. Vid frekvensplaneringen tar man hänsyn även till andra tjänster som utnyttjar angränsande frekvensband.
För att åstadkomma mottagning med önskad ljudkvalitet måste signalstyrkan (fältstyrkan) från den önskade sändaren vara till- räckligt hög, samtidigt som Störningarna inte är allt för starka. Förhållandet mellan signalstyrka och störningarnas styrka kallas signal/störförhållandet. Det geografiska område där de föreskrivna kraven på signalstyrka och signal/störförhållande väsentligen är uppfyllda kallar vi täckningsområdet. Då det i allmänhet är myck- et svårt att nå alla platser vid alla tidpunkter brukar man nöja sig med något mindre än "full täckning". Andelen av ytan inom det nominella täckningsområdet där en mottagare kan uppnå signal— styrke— och störkraven benämner vi täckningsgraden. Man kan även definiera tidstillgänglighezen som den andel av tiden som sig- nalstyrke— och störkra'ven uppfylls inom en given de] av täck- " ningsområdet. ' '
För sändningar på lång— och mellanvåg är planeringen mer komplicerad än för FM—radio, eftersom vågutbredningen varierar med tiden på dygnet. i
Antalet användare som kan utnyttja ett visst tillgängligt fre- kvensband är inte på förhand givet utan beror på de tekniska kri- terier som ställs upp. Därför utgår de normer som används vid frekvensplaneringen från vissa krav på mottagningskvalitet och
SOU 1991: 108 Kapitel 2
täckningsgrad. Normerna bygger också på att mottagarna skall ha vissa tekniska egenskaper. _
Dagens kriterier utgår från statistiska grunder och bygger på att medelvärdet av den uppnådda täckningen är acceptabel. Däre- mot tolereras störningar endast 1 % av tiden. Dessa kriterier är accepterade av samtliga länder som deltagit i internationella pla— neringskonferenser. I några länder har man i praktiken tummat på dessa regler genom att öka antalet sändare till priset av mindre täckningsområden och sämre kvalitet. Vid all internationell koor- dinering tillämpas dock de överenskomna kriterierna.
2.2. Internationell koordination av frekvensanvändning
Radioanvändningen är i betydande utsträckning internationellt reglerad eftersom den påverkar radioanvändningen utanför det land där den utsänds.
Den internationella teleunionen, ITU, är ett av FNs fackorgan. Till grund för ITUs verksamhet på radioområdet ligger den inter— nationella telekonventionen med det internationella radioregle- mentet, Radio Regulations (R), som innehåller ett stort antal be- stämmelser inom radioområdet. Denna regelsamling är mycket omfattande och i ständigt behov av modernisering på grund av radiokommunikationens internationella karaktär och teknikens snabba utveckling. Användningen av frekvensspektrum för olika ändamål läggs fast vid internationella planeringskonferenser, World Administrative Radio Conference (WARC), som samman- kallas vid behov för att se över regelsamlingen. För närvarande pågår förberedelserna för WARC 1992 som skall hållas i Spanien. Det finns också etablerade procedurer att tillämpas av berörda länder om frekvensanvändningen i ett land kan orsaka störningar i ett annat land.
I den internationella frekvenstabellen, RR _kap. 8, indelas allt tillgängligt radiofrekvensspektrum i olika segment eller band. Dessa band avdelas för ett eller flera användningsområdcn, såsom rundradio, sjöfart, satelliter och radiolänk. Tabellen beskriver dock inte under vilka former som frekvenserna skall användas, dvs. vilka tekniska normer som skall gälla för användning eller om användningen skall vara av offentlig eller kommersiell natur. Denna typ av överväganden hanteras på regional och nationell ni— va.
För att säkra att RR och ITUs konferenser bygger på en ac- cepterad teknisk grund verkar CCIR som ITUs tekniskt rådgivan- de organ i radiofrågor. Deltagandet i CCIR är världsomfattande. Syftet med CCIRs arbete är dessutom att utfärda rekommendatio- ner angående tekniska standarder.
SOU 1991: 108 Kapitel 2
3C
De tekniska normerna standardiseras alltmer och inom Europa svarar ETSI för detta arbete. ETSI är ett nybildat standardise- ringsinstitut som fastställer europeiska tekniska standarder (ETS) för att åstadkomma harmonisering inom europeisk industri. Mot- svarande europeiska harmoniseringsarbete för frekvensallokering- ar görs inom CEPT, ett samarbetsorgan för europeiska post— och teleförvaltningar.
Det internationella radioreglementet kan sägas ange grova ra- mar för den nationella användningen av frekvensspektrum. På grundval av vad som bestämts internationellt beslutar varje stat om radioanvändningen inom sitt territorium. Syftet med det na- tionella frekvensplaneringsarbetet är att tillse att frekvensspekt- rum inom ramen för radioreglementet utnyttjas så effektivt som möjligt och tillgodoser så många användare och intressenter som möjligt.
2.3. Nationell koordination av frekvensanvändning
Genom sin anslutning till den internationella telekonventionen är Sverige inlemmat i den internationella planeringen för utnyttjan- de av radiofrekvenser.
I Sverige ansvarar televerkets frekvensförvaltning för planering och fördelning av frekvenser samt för att ge tillstånd till radioan- vändning. Dessutom svarar frekvensförvaltningen för kontrollen över att meddelade villkor (tekniska krav på radioanläggningar m.m.) efterlevs. Frekvensförvaltningens roll är här den statliga myndighetens, och skall inte förväxlas med televerkets övriga af- färsdrivande delar. Som en utgångspunkt för de beslut om fre- kvenstilldelning som skall fattas för radioanvändningen inom Sve- rige har frekvensförvaltningen gjort en svensk allokeringsplan för fördelningen av olika radiotjänster på skilda frekvensband.
2.3.1. Användningen av radiovågor
Degtre stora huvudgrupperna av radioanvändning utgörs av mobil radio, fast radio och rundradio. Till denna huvudindelning kan läggas övriga användningar.
Gruppen mobil radio består av landmobil radio (kommunika- tionsradio, mobiltelefon, personsökning), maritim mobil radio (kustradio, sjötrafikledning), luftmobil radio (flygtrafikledning, bolagskommunikation) samt mobil satellitradio (maritim radiotra- fik via satellit, luftmobil passagerarkommunikation, landmobil trafik för reportage och för kommunikation med långtradare i av— lägsna länder).
Gruppen fast radio utgörs av fast markbunden radio (radio- länk för t.ex. telefoni, dataöverföring, distribution till kabel—TV—
SOU 1991: 108 Kapitel 2
nät) samt fast satellitradio (radiolänk för t.ex. telefoni, dataöver- föring och TV—överföring).
Gruppen rundradio består av markbunden ljudradio och televi- sion samt satellitrundradio.
Övriga användningar är radionavigering, radiolokalisering, amatörradio, radioastronomi, rymdforskning och ISM (industriel- la, vetenskapliga eller medicinska ändamål).
2.3.2. Sveriges frekvenstillgångar för rundradiosändningar av ljudradio
Vid en internationell konferens i Geneve år 1984 har FM—bandet 87,5—108 MHz reserverats för rundradiosändningar av ljudradio inom Europa. Inom ramen för denna frekvensfördelning finns i Sverige i delen 87,5—104 MHz sändarnät för fyra rikstäckande ra- diokanaler som används över hela landet för Sveriges Radio— koncernens sändare för tre rikskanaler och lokalradion. Dessutom finns sändare för närradion. Ett antal frekvenser och sändarlägen för sändare med relativt låg effekt som har planerats in för Sveri- ges Radio—koncernens räkning har ännu inte tagits i bruk.
Sverige har tillgång till frekvenser på lång— och mellanvåg, AM—banden, för rundradiosändning av ljudradio. Enligt den s.k. Geneveplanen från år 1975 har Sverige åtta frekvenstilldelningar för högeffektsändningar mellan 148,5 och 1 606,5 kI-Iz. Av dessa utnyttjas endast en för Sölvesborg MV.
Frekvensbandet 104—108 MHz har i Sverige hittills utnyttjats av försvarsmakten, men bedöms att kunna öppnas för rundradio- sändningar av ljudradio den 1 april 1992. Sedan tidigare har fre- kvensbandet 104—108 MHz planerats så att ett rikstäckande sän- darnät kan etableras med möjlighet att bryta ned sändarnätet för sändningar över enskilda kommuner, det s.k. femte FM-nätet. Sveriges tillgängliga frekvensutrymme och dess användningsområ— den redovisas i bilaga 4.
2.3.3. Televerkets utredning av frekvenstillgången
När principer och metoder utformas för hur beslut om tillstånd att använda radiosändare och tilldelning av radiofrekvenser skall fattas är det viktigt att bygga på kunskaper om hur stort det till- gängliga utrymmet inom radiofrekvensspektrum är. I november 1988 gav regeringen därför televerket i uppdrag att bedöma möj- ligheterna att tillgodose efterfrågan på utrymme för radiokommu- nikation i olika delar av Sverige på kort (3 år), medellång (3—10 år) och lång sikt (mer än 10 år). Uppdraget redovisades den 29 juni 1989 i en rapport som utarbetats i samarbete mellan fre- kvensförvaltningen och överbefälhavarens frekvenskontor.
SOU 1991: 108 Kapitel 2
I fråga om rundradiosändningar av ljudradio redovisas i rap- porten följande bedömning av beläggningssituationen i olika fre- kvensband. För lång- och mellanvåg gäller att utrymmet på lång sikt kan komma att bli fullbelagt om både närradio och kom- mersiell rundradio tas i drift i dessa band. För kortvåg kommer internationell överbeläggning kvarstå på lång sikt. Inom 87,5-108 MI—lz uppstår frekvensbrist även på lång sikt främst i befolknings- täta regioner om både närradio och kommersiell ljudradio ges plats samtidigt som digital ljudradio införs parallellt.
Det finns på kort sikt stor risk för frekvensbrist inom bandet 87,5-108 MHz i stora delar av landet. När det övre delbandet 104-108 MHz öppnas för rundradio kan risken för frekvensbrist komma att vara begränsad till de mest befolkningstäta regionerna och i områden med närhet till tätbefolkade områden i grannlän- derna, dvs. i Stockholmsområdet, Skånes syd— och sydvästkust, Halland, Göteborgs och Bohus län samt västra delarna av Dals- land och södra Värmland. På lång sikt är det troligt att risk för frekvensbrist uppstår i större delar av landet.
Behoven av frekvensutrymme kommer således öka markant på såväl kort, medellång som lång sikt. Även när det femte nätet blir tillgängligt kommer det enligt rapporten att uppstå fre- kvensbrist främst i befolkningstäta regioner. Bedömningen görs utifrån ett frekvensbehov som uppskattas till ca två kommunupp- delade FM-nät utöver de nuvarande fyra näten för riks— och lo- kalradio. De tillkommande behoven kan inte tillgodoses med mindre än att befintliga tjänster eller tillämpningar flyttas. En förutsättning för att på effektivaste sätt lösa problemen är att ing- en suboptimering sker i form av exklusiva frekvensband för en användarkategori eller tjänst.
Dessa slutsatser var dock baserade på antagandet att analog FM—trafik kvarstår på sikt. Om den i stället successivt ersätts av DAB blir slutsatserna på lång sikt annorlunda.
Regeringen beslutade den 29 mars 1990 att överlämna rappor- ten till frekvensrättsutredningen (se 2.3.4).
2.3.4. Visa andra utredningar
Närradioutredningen (U 198817) har i betänkandet (SOU 1990:70) Lokalt ledd närradio föreslagit bl.a. att täckningsområdet för närradions sändare normalt skall kunna vara en kommun samt att den nuvarande skyldigheten att använda sändare som till- handahålls av televerket skall upphöra. Förslagen utgår från att närradion skall ha kvar sin karaktär av föreningsradio. Frågan om närradions finansiering berörs inte. Betänkandet har remissbe- handlats.
Radiolagsutredningen (U 198515) har i uppdrag att göra en översyn av den radiorättsliga lagstiftningen i systematiskt, termi-
SOU 1991: 108 Kapitel 2
nologiskt och lagtekniskt hänseende med syfte att bl.a. uppnå större klarhet och överskådlighet. Uppdraget omfattar också vissa andra frågor (dir. l985:21). Utredningen har vid flera tillfällen fått tilläggsdirektiv. För närvarande arbetar utredningen med ett uppdrag som den fick genom tilläggsdirektiv den 3 maj 1989 (dir. 1989z21). Utredningen skall behandla konsekvenserna av ett svenskt tillträde till den europeiska konventionen om gränsöver- skridande television samt göra en översyn av kabelsändningslag- stiftningen. Förslag i dessa frågor beräknas lämnas i början av år 1992.
Frekvensrättsutredningen (K 19902) har i uppdrag att föreslå tillägg och ändringar i den radiorättsliga lagstiftningen som gäller planering och fördelning av radiofrekvenser samt tillstånd att in- neha radiosändare. Utredningen skall också se över den nuvaran- de organisationen för frekvensförvaltning och tillståndsgivning samt lägga fram förslag som innebär att televerket skiljs från sin myndighetsutövning på radioområdet. Förslag väntas i början av år 1992.
SOU 1991: 108 Kapitel 2
B Analys
3. Krav och möjligheter
3.1. Krav på frekvensutrymme
Inför ITUs konferens WARC 1992 redovisas ett utökat behov av frekvensutrymme framför allt från mobila efterfrågade tjänster. Utökningarna är i bandet 1—3 GHz, men även trycket på VHF- och UHF-banden ökar alltmer. Sverige följer i detta sammanhang den harmonisering som görs i Europa. Fördelningen av frekvens- spektrum mellan rundradiotjänster och andra tjänster är under diskussion. Ökade behov för rundradio har uppstått på grund av i första hand införandet av ny teknik (DAB, HDTV).
Nationella krav på frekvensutrymme för ljudradio i rundradio- banden kommer från riksradion, lokalradion och närradion samt från förespråkare för kommersiell radio. Riksradions sändare ut- nyttjas även för utsändning av taltidningar nattetid. Dessutom be- hövs i framtiden frekvcnsutrymme för parallellsändningar av ana- loga och digitala ljudradiosändningar.
I gällande frekvensplaner finns ett femtiotal outnyttjade fre- kvenstilldelningar reserverade för riksradion och lokalradion. För vissa av dessa bedöms det inte föreligga något behov, medan det i andra fall kan bli aktuellt att bygga ut sändare.
Organisationer inom närradion har framfört krav på kraftigt utvidgade sändningar av regional eller lokal ljudradio. Närradio sänds i dag på ca 160 orter. Det finns reservationer för närradio- sändare på ytterligare ca 200 platser. Ytterligare frekvensbehov kan uppstå om befintliga sändare skall ges ökad räckvidd. Ut- gångspunkten har varit att närradiosändarna skall ha en liten räckvidd, 5 km. Med tiden har dock förhöjd räckvidd medgivits för omkring två tredjedelar av sändarna. Det kan nämnas att när- radioutredningen föreslår att närradiosändningar normalt skall kunna tas emot i hela den egna kommunen.
Förespråkare för kommersiell radio önskar också få tillgång till sändningsfrekvenser. Det kan antas att intresset för sådana sänd- ningar är störst i tätbefolkade områden. Önskemålen om räckvidd varierar troligen, men man torde kunna räkna med krav från den kommersiella radions sida att få använda starka sändare.
Om en övergång till digital sändningsteknik skall kunna ge- nomföras krävs att det finns möjlighet att under en övergångstid sända parallellt i både analog och digital teknik. Ett frekvensut- rymme behöver reserveras för sådana parallellsändningar. Paral- lellsändningarna behöver dock inte placeras i samma frekvensut- rymme.
Kapitel 3
Om ytterligare sändningar skall beredas plats kan olika åtgärder för att motverka frekvensbristen inom ljudradioområdet övervä- gas. Vissa av dessa innebär att vi, med i princip oförändrad tek- nik, tar i anspråk frekvenstillgångar som inte utnyttjas och på så sätt utnyttjar det existerande frekvensutrymmet bättre. Exempel på sådana åtgärder är
1) att använda outnyttjade frekvenser i långvågs- och mellan- vågsbanden, 2) att utnyttja ledigt utrymme i FM—bandet under 104 MHz, 3) att utnyttja frekvensbandet 104-108 MHz.
Det finns också åtgärder som innebär att man övergår till ny teknik som mer effektivt tar till vara på tillgängligt frekvensut- rymme. Övergång till digital sändningsteknik är ett exempel på en sådan åtgärd.
Möjligheterna att tillgodose frekvensbehoven för kommersiell ljudradio beror i hög grad på hur stora dessa frekvensbehov antas vara. För samtliga frekvenstillgångsalternativ gäller att överfyllnad av frekvensutrymmet leder till att en eller flera stationer blir stör- da i hela eller delar av sina serviceområden. Omfattningen av dy- lika konsekvenser kan dock endast beräknas när konkreta behovs- scenarier specificerats.
I följande avsnitt behandlas möjligheterna att utöka ljudradio- sändningarna i Sverige. Varje frekvensband redovisas för sig.
SOU 1991: 108 Kapitel 3
4. Långvågs- och mellanvågsbanden
Sverige har åtta frekvenstilldelningar för högeffektsändningar på lång— och mellanvåg mellan 148,5 och 1 606,5 kI-lz. Av dessa ut- nyttjas endast en för Sölvesborg MV. Det skulle därmed vara tek- niskt möjligt att utnyttja högeffekttilldelningarna för flera sändare på olika orter i landet. Dessutom finns på mellanvåg frekvenstill- delning för tre kanaler för lågeffektsändningar (högst 1 kW), vil— ka vardera kan användas för flera sändare inom landet, förutsatt att de befinner sig några hundra kilometer från varandra.
Närradioföreningen i Stockholm har aktualiserat möjligheterna att etablera närradiosändare på mellanvågsbandet. Detta kan i första hand ske på de tre frekvenser som reserverats för lågeffekt- sändare (max 1 kW) på 1 485, 1 584 och 1 602 kHz. Varje sådan frekvens kan användas för flera sändare inom landet om återupp- repningsavståndet är tillräckligt stort. Dessa tre kanaler kan såle— des räcka till kanske något tiotal sändare i landet.
De fem outnyttjade tilldelningarna på mellanvåg (Kiruna MV, Piteå MV, Östersund MV, Stockholm MV och Bohuslän MV) kan också användas för sändningar på avsevärt lägre effekt än den maximalt tillåtna 600 kW, varvid även här flera sändare kan etableras på samma sändningsfrekvens/kanal. För att få en räck— vidd av ca fem kilometer krävs en antenneffekt på mellan 250 och 1 000 W, beroende på antennarrangemang och de lokala för- hållandena i övrigt.
Det finns inga principiella hinder mot att utnyttja långvåg och mellanvåg för kommersiella radiosändningar. Långvågs— och mel— lanvågssändningar har dock vissa begränsningar. En del av dagens radiomottagare saknar mottagningsmöjligheter för långvågs— eller mellanvågssändningar, även om antalet mottagare med åtminstone mellanvåg ökat avsevärt på senare tid. Sändarutrustningen för långvågs— och mellanvågssändare är avsevärt dyrare än för FM— sändare. Dessutom blir ljudkvaliteten sämre än med FM. Vidare dimensioneras rundradiosändare för långvågs- och mellanvågs- sändningar i första hand för markvågsutbredning (se 1.2), vilket innebär att sändare kan få dålig täckning nattetid. Mottagningen bli kraftigt störd av avlägsna stationer på samma eller intilliggan- de frekvenser.
Sveriges frekvenstilldelningar i långvågs— och mellanvågsban- den är således möjliga att använda för kommersiella radiosänd- ningar, men intresset för sådana sändningar bedöms inte bli så stort. Det kan därför vara nödvändigt att finna andra sändnings- möjligheter för reklamfinansierad radio.
Kapitel 4
Kortvåg används uteslutande för sändningar till utlandet. Trängseln inom kortvågsbanden för rundradio är mycket stor.
SOU 1991: 108 Kapitel 4
5. FM-bandet under 104 MHz
Sveriges tilldelningar i frekvensbanden 87,5—104 MHz används för Sveriges Radios sändningar samt för närradiosändningar. Det finns ett antal möjliga åtgärder för att inrymma reklamfinansiera- de ljudradiosändningar i frekvensbandet under 104 MHz.
A) Att ändra nu gällande planer. B) Att använda ledig tid i befintliga sändare. C) Att utnyttja befintliga sändare som idag används för annat ändamål. D) Att använda sändare som är inplanerade men som ännu in— te kommit till utförande.
5.1. Ändrade planeringskriterier
En bedömning av möjligheterna att inplanera nya frekvenser ut- över Geneve-planen har gjorts. Om nuvarande planeringskriterier tillämpas när ljudradiosändningarna utökas med kommersiell ljud- radio beräknas frekvensbrist uppstå i södra och mellersta Sverige samt utmed kusten i norra Sverige. Frekvensbristen uppstår främst kring storstäderna där behoven är störst. I Stockholmsom— rådet utnyttjas i dag samtliga inplanerade sändare. Även Lund, Landskrona och Helsingborg är fullbelagda. Trängseln i Malmö och på västkusten beror delvis på närheten till Oslo och Köpen- hamn. Övriga Götaland och Svealand samt Norrlandskusten är i det närmaste fullbelagda. Endast i Norrlands inland finns goda möjligheter att hitta frekvenser för lågeffektsstationer.
Det har framförts förslag om att förändra dagens planerings- normer för att få plats med fler sändare i frekvensbanden 87,5— 104 MHz utöver de inplanerade. Det kan då visa sig nödvändigt att modifiera befintliga sändare, t.ex. genom att reducera antenn- höjd eller utstrålad effekt, eller genom att utnyttja riktantenner. Genom att sänka kraven på främst signal/störförhållandet eller genom att acceptera en lägre täckningsgrad kan sändarna placeras närmare geografiskt och i frekvens. Ett större antal sändare skulle därmed kunna inrymmas i ett givet fekvensområde. En sådan pla- nering skulle dock medföra att det skulle behövas flera sändare för rikstäckande program, t.ex. från Sveriges Radio.
En ändring av planeringskriterierna för att få plats med flera sändare skulle dock innebära att radiosystemets och radiomotta- garnas ljudkvalitetsmässiga potential inte kan utnyttjas fullt ut. Såväl mottagningskvalitet som täckningsområde för de redan
SOU 1991: 108 Kapitel 5
etablerade programkanalerna kan påverkas. Det kan inte uteslutas att modifieringar av befintliga sändare därmed leder till sämre kvalitet för vissa lyssnare. De FM-mottagare som marknadsförs och används i dag uppvisar en mycket stor variation beträffande typer, tekniskt utförande och prestanda. Man måste därför räkna med att de allra enklaste FM—mottagarna på marknaden och hos allmänheten i vissa fall kan ge en oacceptabel mottagningskvalitet eller bli obrukbara om planeringsnormerna ändras i detta avseen- de. Detta förhållande bör ses mot bakgrunden av att kvaliteten hos övriga audioutrustningar går mot en allt högre grad av tek- nisk fullkomlighet. Valet gäller god kvalitet till en låg kostnad men med litet programutbud, eller sämre ljudkvalitet och mindre rörliga/dyrare mottagare med ett större programutbud.
Problemen torde endast delvis kunna kompenseras med ytterli— gare sändarutbyggnader och förbättringar av mottagningsanlägg- ningarna. Riktantenner hos mottagarna, som är vanliga i TV—sam— manhang, kan användas för att avsevärt förbättra signal/störför- hållandet. Detta innebär dock att lyssnarmöjligheterna begränsas eftersom det senare i princip omöjliggör mobil och portabel mot- tagning.
Enstaka omplaneringar i bandet skulle kräva koordinering med våra grannländer, medan en total frekvensmäsig omplanering skulle kräva internationella planeringskonferenser. För att så ef- fektivt som möjligt kunna tillgodogöra sig det ökade utrymmet skulle troligen en total frekvensmässig omplanering av bandet be— höva göras. I den mån en omplanering av bandet skulle medföra att befintliga stationer flyttas skulle den också medföra mycket höga kostnader. Priset för att få plats med fler program är ett allt mindre täckningsområde för varje station.
I de fall en större avvikelse från de vedertagna planeringskrite- rier skulle behöva tillämpas, kan dessutom mottagningstillförlitlig- heten för den nyligen introducerade RDS—tjänsten komma att på- verkas negativt. RDS—tjänsten bedöms som alltmer oumbärlig vid en ökad stationståthet och ökad packningsgrad på FM-bandet därför att den på flera sätt underlättar programval, stationsinställ- ningen och stationsföljningen, främst vid mobil mottagning.
En förändring av planeringsnormerna inom hela FM—bandet med syfte att få plats med fler radiosändare skulle därmed inne- bära ett stort ingrepp i den befintliga strukturen. En omplanering skulle bli mycket kostsam. I praktiken är man därför bunden till huvuddragen i planeringen av frekvensbandet upp till 104 MHz.
En omplanering av bandet med optimala metoder övervägdes inför ITU-konferensen 1984. Redan då bedömdes detta ge dålig utdelning med hänsyn till den redan etablerade infrastrukturen och de stora nackdelar som en totalförändring skulle medföra. Enligt vad som rapporteras till internationella organ inom områ-
SOU 1991: 108 Kapitel 5
det (CCIR och EBU) finns det i dag inte tekniska motiv, baserat på mottagarteknikens utveckling, för att generellt ändra de pla- neringskriterier som hittills tillämpats.
Den möjlighet som kvarstår är därmed enstaka omplaneringar i FM-bandet 87,5—104 MHz, utan av huvuddragen i sändarnätet påverkas. Sådana omplaneringar kan medföra att befintliga sända- re behöver byta frekvens eller förses med riktantenn. Det skulle då vara möjligt att etablera ytterligare ett antal sändare i FM—ban- det 87,5—104 MHz. Dessa ändringar kan göras på en rad olika sätt.
Inom ramen för utredningen har studerats ett alternativ som innebär att sändare med 1 kW uteffekt, motsvarande sändare med 20 km räckvidd, placeras i storstäderna samt i 15 andra orter. Det har bedömts vara möjligt att inrymma tre sådana sändare i Stock— holm, två sändare vardera i Göteborg och Malmö samt en ny sän- dare i var och en av tätorterna Helsingborg, Jönköping, Borås, Linköping, Norrköping, Örebro, Södertälje, Eskilstuna, Västerås, Uppsala, Karlstad, Gävle, Sundsvall, Umeå och Luleå. Det ökade antalet sändare kan dock medföra en viss kvalitetsförsämring på en del platser.
Även ett alternativ med starkare sändare, 10 kW med 50 km räckvidd har studerats av televerkets frekvensförvaltning. Som åskådningsexempel har valts fallet att tre nya 10 kW—högeffekt- sändare med 50 km räckvidd i Stockholm/Nacka på frekvenserna 89,7 MHz, 94,4 MHz och 98,4 MHz. Dessa tre nya sändare skulle dock väsentligt inskränka serviceområdet för utlandsprogrammets sändare på 89,6 MHz, Sigtuna närradiosändare på 94,4 MHz och Danderyd—Täby närradiosändare på 98,3 MHz. Detta medför dock inte att de tre nya högeffektfrekvenserna är olämpliga. Samtliga de tre nämnda störda sändarna har nämligen avsevärt lägre effekt än 10 kW och enligt gängse frekvensplaneringsmeto- der skulle då förslag till alternativa frekvenser för de tre mindre sändarna tas fram.
Starkare sändare med 50 km räckvidd beräknas kunna inrym- mas på enstaka platser, men det kräver ett mer omfattande pla— neringsarbete både inom Sverige och med utlandet. Det förutses att det på grund av störningsrisker krävs en del arbete med koor- dinering med utlandet exempelvis för Malmö, Helsingborg och Göteborg. Starkare sändare skulle även leda till problem i sta- tionsarbetet med tillhörande höga ombyggnadskostnader. Fler närradiosändare kan behöva bytas om starkare sändare skulle in- rymmas för kommersiell radio. Även andra sändare med hög ef- fekt eller utländska sändare skulle kunna bli störda, och frekvens— kombinationer som är riskabla för luftfarten skulle kunna uppstå.
Sändare med 20 km räckvidd täcker huvuddelen av befolk- ningen i alla aktuella tätortsområden. De intresseanmälningar som har kommit in till televerkets frekvensförvaltning visar att sändare med 1 kW uteffekt och 20 km räckvidd är minst lika at-
sou 1991: 108 Kapitel 5
traktiva som 10 kW uteffekt och 50 km räckvidd med tanke på att det sannolikt går fortare att tilldela en 1 kW-frekvens, och att det sannolikt blir lättare att bereda utrymme för flera konkurre- rande kommersiella 1 kW-sändare på samma ort.
Dessa alternativ får ses som exempel på vad som kan uppnås genom omplanering av FM-bandet under 104 MHz. Nya sändare kan även inrymmas utanför de här angivna orterna, särskilt i mer glesbefolkade delar av landet.
Vid beräkningarna har man inte tagit hänsyn till ett eventuellt behov av starkare närradiosändare. Om närradiosändarna skall vara kommuntäckande, som närradioutredningen föreslår, kom- mer det knappast bli möjligt att inrymma fler sändare i FM—ban- det under 104 MHz.
En ändring av nu gällande frekvensplaner måste göras för att de sändare som behandlats i detta avsnitt skall kunna tas i drift. Vid val av frekvens för en ny FM—sändare behöver utredas hur stor del av den nya sändarens täckningsområde som är störnings- fri respektive hur mycket den nya sändaren inkräktar på andra Sändares täckningsområden. Till en sådan utredning hör också frågan om vilka kostnader för ändringar och övriga åtgärder som erfordras för att skapa en optimal frekvensmiljö med den nya sändaren. Det beräknas ta mellan sex månader och ett år från det att en ändring aktualiseras tills dess planen har ändrats och den nya sändaren kan tas i bruk.
5.2. Sända på ledig tid
Vissa av de befintliga sändarna används inte kontinuerligt för sin huvudsakliga uppgift under hela dygnet. Detta gäller bl.a. sända- ren för utlandsprogram i Stockholm som tidvis sänder rikspro- gram. Återutsändning av annan programkanal inom SR-koncer— nen medför för närvarande att samma program, i begränsad ut- sträckning under kvällar och helger samt under nätter, sänds över två sändare i samma område. Även Radio Stockholms särskilda sändare för invandrarprogram sänder tidvis samma program som ordinarie sändare.
Vidare finns det närradiosändare där sändande sammanslut- ningar endast sänder ett fåtal timmar per dygn, medan övrig tid upptas av en s.k. informationsslinga. Enligt närradionämndens statistik utnyttjas ca 100 närradiosändare för föreningssändningar under i genomsnitt högst fem timmar per dygn (se bilaga 5).
Det skulle således vara möjligt att upplåta sådana sändare för reklamfinansierade radiosändningar under den tid då sändarna in- te används för sin huvudsakliga uppgift. Eftersom dessa sändare befinner sig i full drift är de tekniskt möjliga att använda för kommersiella ljudradiosändningar så snart nödvändiga politiska beslut har fattats och eventuella tekniska modifieringar slutförts.
SOU 1991: 108 Kapitel 5
Tillkommande användning av befintliga sändare ställer krav på ytterligare programförbindelser och omkopplingsutrustning.
5.3. Överta befintliga sändare
I FM—bandet 87,5-104 MHz kan befintliga sändare, som i dag an- vänds för annat ändamål, övertas för reklamfinansierade ljudra- diosändningar.
Närradions sändningstid har på en del orter ökat mycket kraf- tigt under senare år. Detta är i första hand resultatet av att ett mindre antal föreningar har ökat sin sändningstid bl.a. genom att helt dominera nytillkomna sändare. Ca en tredjedel av närradio— sändarna i Stockholm, Malmö, Lund och Nyköping domineras av ett fåtal föreningar som sänder allmänt inriktad musikradio. I ex- empelvis Göteborg användes under år 1990/91 tre sändare i hu- vudsak för Radio SAF.
Dessa sändningar kan ses som en förövning för kommersiell radio. Visa andra föreningar har redan börjat sända reklam, trots att kommersiell reklam inte får sändas i närradion. Ett antal av de föreningar som i dag sänder allmänt inriktad musikradio kan tänkas upphöra med närradiosändningarna så snart det blir tillåtet med reklamfinansierade radiosändningar. Om det blir tilllåtet med reklamfinansierade ljudradiosändningar skulle troligen ett antal av de närradiosändare som används på större orter inte längre behövas för sitt nuvarande ändamål, utan i stället kunna utnyttjas för reklamfinansierad ljudradio. Föreningssändningarna skulle då kunna få plats i ett mindre antal sändare.
De övertaliga sändarna bör kunna övertas så snart nödvändiga beslut är fattade.
5.4. Inplanerade men outnyttjade frekvenstilldelningar
Sverige har fyra rikstäckande radiokanaler i frekvensbanden 87,5- 104 MHz som i dag används för Sveriges Radio-koncernen. Ett 50—tal av de sändare som reserverats för Sveriges Radios behov enligt Geneve—planen 1984, har emellertid inte tagits i bruk. Out- nyttjade sändare finns i olika delar av landet och har en effekt som varierar mellan 30 och 6 000 W, bl.a. är de två som reserve- rats för Sveriges Radio på 100,2 MHz i Göteborg och 100,6 MHz i Malmö nu lediga. Räckvidden varierar mellan några km och fem—sex mil.
Av de ca 400 sändare som planerats in för närradio har ca 160 tagits i bruk. Därmed beräknas drygt 200 sändare under 104 MHz avsedda för närradio vara outnyttjade. I den mån det inte är aktu- ellt att sända närradio över dessa sändare kan de reserverade fre—
SOU 1991: 108 Kapitel 5
kvenserna användas för reklamfinansierade ljudradiosändningar. Dessa är fördelade så att minst en sändare med en planerad effekt på mellan 10 W och 300 W kan utnyttjas inom var och en av lan- dets kommuner. Utöver dessa finns även ett mindre antal för när- varande outnyttjade sändningsfrekvenser reserverade i fre- kvensplanen under 104 MHz för lokalradions ytterligare nedbryt- ning.
Sveriges outnyttjade frekvenstilldelningar i bandet 87,5-104 MHz som är reserverade för riksradion och lokalradion redovisas i bilaga 5.
Huvuddelen av de sändare som är inplanerade men ännu inte tagits i bruk finns i glesbygdsområden. Möjligheterna att planera in nya sändare i frekvensbanden 87,5-104 MHz i storstadsområ- dena är däremot små eftersom områdena runt storstäderna i dag är i det närmaste fullbelagda.
Det torde därmed vara möjligt att på olika ställen i landet an- vända planerade men ännu inte uppförda sändare i frekvensban- det under 104 MHz. De sändare som avses i detta avsnitt finns med i gällande frekvensplaner och kan alltså tas i bruk utan att det krävs någon koordination med våra grannländer. I princip kan sändarna börja användas när beslut fattats och utrustningen installerats.
Eftersom Geneve—planen från 1984 ständigt kompletteras för att uppnå yttäckning kan man dock inte med säkerhet säga att al- la outnyttjade frekvenser är användbara i praktiken. Behovet av att använda dessa frekvenser för sina ursprungliga ändamål kan omprövas. För att bedöma om de sändare som reserverats för Sveriges Radios behov kan tas i bruk för reklamfinansierade ra- diosändningar måste det vidare ske en avvägning mellan intresset för sådana sändningar och Sveriges Radios behov att utnyttja sän- darna. Detta gäller även närradions reserverade men outnyttjade frekvenser.
SOU 1991: 108 Kapitel 5
6. FM—bandet 104—108 MHZ
Slutakten från WARC 1984 är ett regionalt avtal mellan länderna i Europa, Afrika och vissa delar av arabvärlden. Avtalet innehål— ler en plan för ljudradio och vidhängande procedurer. Frekvens- bandet 104-108 MHz är avsett för rundradiosändningar av ljudra- dio i Europa.
I planen har Sverige tilldelningar för nationella nät (P1, P2, P3 och P4) enligt dagens struktur i bandet 87,5-104 MHz. Det s.k. femte FM—nätet i 104-108 MHz ger oss tilldelningar för ett kom- munindelat nät i Sverige. Detta innebär att varje kommun i lan- det är täckt av en sändare eller av flera sändare när det gäller sto- ra komrnuner. Tilldelningarna kan antingen användas oberoende av varandra med möjlighet att bryta ned sändarnätet för sänd— ningar över enskilda kommuner, eller sammankopplas till ett riks- täckande sändarnät för ett program (P5). Frekvensbandet 104— 108 MHz har i Sverige hittills utnyttjats av försvarsmakten.
Enligt fotnoterna 587, 588 och 589 i Radioreglementet kan al- ternativ allokering till rundradio göras i egna avtal för bl.a. Sveri- ge, Finland, Polen, Tyskland (tidigare DDR) samt Sovjetunionen. Därmed är det fullt möjligt att ändra och utöka Genéve-planen 1984 för frekvensbandet 104-108 MHz. För att ljudradioplanen från Geneve 1984 skall kunna implementeras innan 1996 krävs avtal mellan dessa länder. Vissa stater i Östersjöområdet upprätta- de ett avtal 1986 om att öppna 19 frekvenser och ett avtal 1989 om att komplettera med ytterligare 9 frekvenser. Frekvenserna släpps från den 1 januari 1992. Under 1991 fullbordades avtalet så att hela frekvensbandet 104-108 MHz öppnas för rundradio- sändningar av ljudradio från den I april 1992. Enligt tidigare pla- ner skulle dessa frekvenser öppnas för rundradiosändningar av ljudradio den 1 januari 1996.
Avtalet från 1991 är undertecknat av Danmark, Norge, Polen, Sverige och Tyskland. Sovjetunionen har hittills endast skrivit un- der avtalen från 1986 och 1989. Eftersom de baltiska staterna än— nu inte är medlemmar av ITU står Sovjetunionen fortfarande för deras förhandlingsrätt. Sverige har gjort ett separat avtal med Finland om användningen av bandet 104—108 MHz.
Således kan frekvensbandet 104—108 MHz tas i bruk i Sverige från den 1 april 1992 enligt Geneve—planen 1984. Modifikationer får göras i enlighet med slutakten till WARC 1984. Flera andra västeuropeiska länder har redan tagit bandet i bruk för analoga FM—sändare.
Sveriges Radio AB har föreslagit att frekvensområdet 104—108 MHz skall utnyttjas för ljudradiosändningar med digital teknik
sou 1991; 108 Kapitel 6
och att inga sändningstillstånd skall beviljas inom detta frekvens- band för analog FM—sändning förrän frågan i sin helhet är av- gjord. Sveriges Närradioförbund å sin sida har föreslagit att detta frekvensband skall användas för FM—sändningar av närradio med analog teknik och att digitala sändningar kan läggas i ett nytt och helt annat frekvensband för att inte spärra utbyggnad av lokal ra- dio.
Om hela frekvensbandet 104-108 MHz skall användas för sändningar med FM—teknik kan olika alternativ urskiljas.
a) Den befintliga planen, enligt vilken ett rikstäckande, kom— munuppdelat nät skall byggas upp, skulle kunna följas. Det femte nätet bevaras således. På så sätt får man rikstäckande sändnings- nät och har dessutom möjlighet att dela upp det så att ett lokalt program kan sändas ut i varje kommun.
Det har vid senare studier visat sig möjligt att placera en eller två storsändare i vardera Stockholm och Göteborg utan att möj- ligheten att etablera det femte nätet påverkas särskilt mycket. Om denna lösning skulle väljas kan man alltså förbättra sändartill- gången i de två största städerna men ändå ha kvar möjligheten att bygga ut det femte nätet.
b) Tre storsändare placeras i Stockholm, Göteborg och Mal- mö och en storsändare vardera i ett antal orter över hela landet, vilket förutsätter att planen för det femte nätet avvecklas.
c) Flera storsändare placeras endast i Stockholm, Göteborg och Malmö. Hela bandet över 104 MHz används då för storstä- derna. Aven i detta alternativ utgår alltså det femte nätet.
Även om det femte nätet inte skall byggas utgör grannländer- nas högeffektsändare restriktioner för planeringen av bandet. Utan att beräkningarna för detta fall har utförts i detalj, bedöms det som sannolikt att både alternativ b) och c) kan tillgodoses. Detta förutsätter emellertid ett avsevärt och tidsödande interna- tionellt koordineringsarbete.
Med hänsyn till behovet att bereda plats för digitala sändning- ar (se avsnitt 7) bör man också studera möjligheten att utnyttja frekvensbandet 104—108 MHz till hälften för analog FM och till hälften för digitala ljudradiosändningar. Det kommer då inte vara möjligt att etablera det femte nätet. Däremot skulle man kunna uppföra de delar av det femte nätet som använder sändare i den del av frekvensbandet som kan disponeras. Det bedöms som möj- ligt att på så sätt nå ca 65 % av befolkningen med sändningar. Detta sändningsnät skulle kunna tas i bruk ett år efter beslut.
Storstadsområden och andra större tätorter skulle kunna få fle- ra sändningsmöjligheter på bekostnad av grannkommunerna. Om vissa tilldelningar i frekvensplanen flyttas från omgivande kom-
SOU 1991: 108 Kapitel 6
muner till storstadsområden och andra tätorter kommer ytterliga— re två sändare med 20 km räckvidd att kunna upprättas i Stock- holm, Göteborg och Malmö samt i de tidigare nämnda 15 större tätorterna. Tidsåtgången bedöms till sex månader efter beslut.
SOU 1991; 108 Kapitel 6
7. Digitala ljudradiosändningar
7.1. Inledning
Ett sätt att mer effektivt ta till vara tillgängligt frekvensutrymme, och därmed bereda plats för ytterligare program, skulle vara att utnyttja digital sändningsteknik.
För att det skall vara möjligt att ta ställning till hur stor del av frekvensbandet 104-108 MHz som kan användas för kommersiel- la ljudradiosändningar är det nödvändigt att diskutera hur stort frekvensutrymme som behövs för en framtida introduktion av di- gitala sändningar.
I det följande beskrivs den digitala ljudteknikens förutsättning- ar och möjligheter. Det bör dock påpekas att det råder en viss osäkerhet vad gäller nedanstående beskrivning eftersom DAB— tekniken ännu är under utveckling.
De faktorer som kan komma att ha störst betydelse för hur snabbt DAB kan introduceras och accepteras i Sverige, är när mottagare kommer att finnas till rimliga priser, spridningen av dessa mottagare hos allmänheten, vilka frekvensband som kom- mer att användas, koordinering med andra länder och givetvis till- gången på program. Ett scenario för hur en etablering av DAB i Sverige kan komma att gå till redovisas i bilaga 7.
DAB förutsätter nya sändare och mottagare varför det i prakti- ken måste ske en successiv övergång till digitala sändningar. Övergångstidens längd beror på hur snabbt spridningen av motta- gare bland allmänheten kommer att ske. Under övergångstiden kan man anta att många programtjänster kommer att sändas pa- rallellt i både analog och digital teknik. Därför kommer ett större frekvensutrymme krävas än om enbart analog teknik används. Under denna tid, med begränsad tillgång till frekvenser, utnyttjas inte den digitala teknikens bättre frekvensekonomi i full utsträck- ning.
De första kommersiella DAB—mottagarna beräknas lanseras vid mitten av 1990-talet. Man kan räkna med en långsam intro- duktion med inititalt höga priser som sedan sjunker snabbt när försäljningen av DAB-mottagare tar fart (jfr CD:ns utveckling). Under en ganSka lång period behöver därför DAB- och FM- sändningar samexistera. Det går inte att på förhand ange hur lång denna period kommer att vara. Parallellsändningar av t.ex. riks- programmen blir nödvändigt. Det bedöms dock som sannolikt att en del av FM—bandet, även långt efter en introduktion av DAB, kommer att utnyttjas för FM-sändning av lokala program. Kost- naderna för ett rikstäckande DAB-nät är ännu oklara.
SOU 1991: 108 Kapitel 7
7.2. Frekvensblockens uppbyggnad i DAB— systemet
Det system för digitala ljudradiosändningar som är utvecklat i Eu- ropa innebär att ett antal ljudradiokanaler sänds ut tillsammans i ett frekvensblock. Bredden på frekvensblocken är fastställdd till 1,5 MHz. I varje sådant frekvensblock kommer 4-6 stereopro- gramkanaler av samma typ som dagens riks— och lokalradio att kunna sändas ut. Ett exempel på ett frekvensblocks uppbyggnad i DAB-systemet redovisas i bilaga 8.
DAB är mycket spektrumeffektivt vid nationella sändningar. Detta beror på att en programgrupp kan sändas inom samma fre- kvensblock över hela landet, dvs. man behöver inte växla frekvens som vid FM-sändningar. Medan FM—sändare som använder sam- ma eller näraliggande frekvenser måste ligga på ett visst avstånd från varandra innan frekvenserna kan upprepas, kan sändare för digitala sändningar i angränsande områden använda samma fre- kvens. Om så bara en enda programkanal skiljer sig mellan två programgrupper måste dock två olika frekvensblock användas.
På samma frekvensutrymme som i dag går åt för en riks- täckande stereoprogramkanal (ca 4 MHz) får det plats 8-12 riks- täckande stereoprogramkanaler med DAB. Detta motsvarar två frekvensblock. Ett DAB—nät för enbart nationell sändning kan så- ledes sägas vara upp till tio gånger mer spektrumeffektivt än mot- svarande FM—nät.
Spektrumeffektiviteten avtar dock när nätet bryts ned i regio- nala eller lokala täckningsområden. För ett komplett system med nationella, regionala och lokala sändningar torde effektiviteten vara 3 gånger större än motsvarande FM—system. Effektiviteten avtar ytterligare om behovet av regionala eller lokala kanaler är mindre än vad som finns i ett frekvensblock. Om inte alla kanaler i ett frekvensblock utnyttjas avtar således effektiviteten för regio- nala/lokala sändningar. Vidare krävs ett gemensamt sammanhän- gande sändarnät för ett antal parallella kanaler för att man skall kunna utnyttja de frekvensekonomiska fördelarna med digital ljudradioteknik fullt ut.
Om DAB skall användas för regionala eller lokala sändningar måste flera frekvensblock användas. Ett frekvensblock som an- vänds för nationella sändningar som täcker hela landet kan inte användas för regionala eller nationella sändningar. På samma sätt kan ett frekvensblock som används för regionala sändningar i ett geografiskt område inte användas för lokala sändningar inom samma geografiska område.
Det är emellertid möjligt att på nytt använda samma fre- kvensblock för andra lokalradioprogram i andra regioner, förut- satt att avstånden mellan de olika regionerna är så stort att stör- ningar inte kan uppstå. Ett frekvensblock som används för att sända ut regionala program i en annan region kan också utnyttjas
SOU 1991: 108 Kapitel 7
för lokala program med begränsad räckvidd. .! u fler frekvensblock som finns att tillgå i frekvensspektrum desto större blir således möjligheterna att flexibelt planera ett sändarnät så att man i hela landet har tillgång till ett antal nationella, regionala och lokala sändningar.
Systemet kommer med stor sannolikhet att utformas så att det går att välja vilken kvalitet som önskas i distributionsledet. Om vissa radiostationer skulle acceptera en lägre ljudkvalitetsnivå, t.ex. nyhets—, sport- och informationskanaler där det talade ordet överväger, skulle det bli möjligt att en sådan programgrupp skulle kunna få dubbelt så många programkanaler inom ett givet fre- kvensblock. Inom ett frekvensblock kan även en programgrupp med kanaler av olika teknisk kvalitet tillåtas, så att ett flexibelt ut- formande av blocket möjliggörs, vilket ökar valmöjligheten för programbolag inom samma region, som har olika önskemål om teknisk kvalitet på utsändningarna.
Ett rikstäckande DAB-nät skulle troligen bestå av ca 150 sän- dare i landet. Befintliga storstationer, slavsändarplatser och vissa andra master skulle gå att utnyttja till detta nät. Hur distributio— nen av signaler från programbolag ut till dessa sändare skall gå till är under utredande. Det troliga är en blandning av länk—, fi- ber— och satellitförbindelser och att många av de redan befintliga förbindelserna kommer att användas.
7.3. Aktuella frekvensband för DAB
Oavsett vilket frekvensband som väljs för DAB i Sverige måste koordinering ske med grannländerna för att inte DAB-tjänsten skall störa eller störas av tjänster på samma eller näraliggande fre- kvenser. Sändare för digitala sändningar kan använda samma fre— kvens i angränsande områden om de innehåller samma program under förutsättning att ett frekvensblock inte används i grannlän- derna på ett sådant sätt att sändningarna störs. För att olika län- der i Europa skall kunna använda DAB på ett effektivt sätt krävs överenskommelser om vilka frekvenser olika länder skall använ- da. Med anledning av detta föreslås från tyskt håll att en europe- isk planeringskonferens för FM—bandet med hänsyn till DAB ge- nomförs under 1996. En sådan konferens torde vara nödvändig för att få en mer utbredd och permanent användning av DAB. Ett exempel på hur nationella frekvensblock skulle kunna förde- las i Europa redovisas i bilaga 9.
Tillgång på lämpliga frekvensband är naturligtvis en avgörande faktor för om, när och hur DAB skall kunna introduceras. ] det europeiska samarbetet för att ta fram ett digitalt ljudradiosystem sker ansträngningar för att samordna frekvensanvändningen till området 60-250 MHz. De frekvensband som i första hand disku- teras för DAB är det nuvarande band II (FM-bandet 87,5—108
SOU 1991: 108 Kapitel 7
MHz) och band III (kanal 11—12), främst av tekniska, men också av ekonomiska skäl. Under 60 MHz uppstår nämligen emellanåt problem med långväga störningar och över 250 MHz kan mottag- ningsproblem uppstå vid mobil mottagning med höga fordonshas— tigheter. Vid ännu högre frekvenser (band IV/V, 470—854 MHz) måste avståndet mellan sändarna för den typ av nät som DAB skall sändas över göras väsentligt mindre än dagens, vilket leder till mer komplexa och dyrbara sändarnät.
På lång sikt är det meningen att DAB successivt skall ersätta FM—sändningarna i bandet 87,5—108 MHz. Därför ses FM-bandet som den slutgiltiga platsen för DAB i Europa. I väntan på att det- ta kan genomföras kommer övergångslösningar att skapas i flera länder. TV—kanal 12 har därför nämnts som en "parkeringsplats" för DAB under ett antal år. Om TV—kanal 12 används för digital ljudradio i Sverige skulle det i viss mån inkräkta på tillgängligt ut- rymme för att kunna etablera terrestra TV-nät. Detta skulle dock inte vara gränssättande för möjligheterna att etablera ett fjärde TV-nät. Andra faktorer, främst koordineringsmöjligheter med grannländerna och användningen av kanalerna 61—68, har större, avgörande betydelse.
Flera länder försöker avsätta plats för DAB inom frekvensom- rådet 104—108 MHz. I några få länder i Europa, främst i Norden, har den övre delen av FM—bandet ännu inte tagits i bruk på grund av att dessa frekvenser varit tilldelade till andra tjänster. Dessa håller nu på att avvecklas, och önskemål har framförts om att i dessa länder ge DAB en permanent allokering redan från starten. I Sverige och Norge finns förutsättningar både i övre de- len av FM-bandet och i TV-kanal 12. I Danmark och Norge nämns området 100—104 MHz som mest intressant. I Finland fö— respråkas 104-108 MHz medan kanal 12 inte ses som ett realis- tiskt alternativ för DAB. Även andra frekvensband har diskute- rats i vissa länder.
Sovjetunionen uppges ha fattat beslut om att utnyttja FM—ban- dets 100—108 MHz för introduktionen av DAB. Tyskland har fat- tat beslut om introduktion av DAB i TV-kanal 12. I Tyskland står i princip endast TV-kanal 12 till förfogande. Tyskland måste dock troligen dela TV—kanal 12 med angränsande länder, vilka i en del fall är flerspråkiga och av den anledningen kan behöva fle- ra programkanaler.
I USA undersöker man förutsättningarna för att sända mark- bunden DAB, enligt Eureka-modellen, i frekvensområdet om- kring 1,5 GHz inom små, mycket lokala täckningsområden. I Ka- nada är man däremot huvudsakligen inriktad på satellitsändningar med kompletterande marksändare.
I Sverige diskuteras dels TV-kanal 12, dels frekvensbandet 104—108 MHz för de digitala sändningarna under övergångsperio- den. TV-kanal 12 omfattar 7 MHz och rymmer således fyra fre- kvensblock. Frekvensbandet 104-108 MHz rymmer två fre-
SOU 1991: 108 Kapitel 7
kvensblock. Möjligheten att använda kanal 12 i Sverige påverkas särskilt av i vilken utsträckning denna på längre sikt kommer att utnyttjas för TV—ändamål i Norge. De olika alternativen för pla- cering av digitala ljudradiosändningar i Sverige under övergångsti- den redovisas i bilaga 10.
Eftersom Tyskland kommer att använda TV—kanal 12 till att börja med, måste Sverige koordinera användningen av fre- kvensblock inom kanal 12 i södra Sverige med Tyskland. Dan— mark har i dag bl.a. telemetrianvändning på aktuella frekvenser i kanal 12 varför koordinering också måste ske med dem. Sverige måste även koordinera med Sovjetunionen (som redan tagit beslut om att etablera DAB inom 100—108 MHz), Polen, Finland, Norge och de baltiska staterna vad gäller svenska stationer som kan tän- kas störa, eller störas av utländska stationer i områden kring Östersjön. Möjligheterna att koordinera med grannländerna ökar om flera frekvensblock blir tillgängliga, särskilt om fre— kvensblocken ligger i olika frekvensband.
Om det finns tillgång till två-tre frekvensblock i Sverige, kom- mer de digitala sändningarna under en övergångsperiod omfatta rikstäckande sändningar och lokala sändningar över avgränsade områden. Lokalradions regionala program skulle däremot inte få plats. Såvitt nu kan bedömas skulle minst fyra frekvensblock krä- vas för att såväl rikssändningar som lokalradions sändningar skul- le få plats. Koordineringssvårigheter i förhållande till grannlän- derna kan medföra att sändningar i digital teknik inte blir till— gängliga i hela landet. 1 första hand är det de södra och västra de— larna i landet som kan komma att drabbas. Inom de områden där regionalprogrammet sänds i ett visst frekvensblock kan man an— vända de övriga frekvensblocken för lokala sändningar i "öar" förutsatt att avståndet är tillräckligt till sändare som sänder regio- nalprogram i dessa block och att sändningsbehoven överensstäm- mer med "öarnas" lokalisering.
Om fem eller sex frekvensblock kan användas blir det även möjligt att under övergångsperioden sända ut fler regionala pro- gram än de från Sveriges Radio. Möjligheterna till nationella, re- gionala och lokala sändningar beroende på antalet frekvensblock till förfogande i Sverige redovisas i bilaga I I.
Utredningen ser i huvudsak följande tre handlingsalternativ.
1. Fyra frekvensblock för DAB reserveras i frekvensutrymmet 223—230 MHz. Hela frekvensbandet 104—108 MHz används för FM—sändningar. Detta alternativ möjliggör utsändning av Sveriges Radios riks- täckande kanaler samt ytterligare några rikstäckande kanaler från andra programföretag. Vidare ryms Sveriges Radios regionala program samt lokala sändningar på olika orter. Hela landet kom— mer troligen inte att kunna täckas med digitala sändningar.
SOU 1991: 108 Kapitel 7
2. Fyra frekvensblock i 223—230 MHz och ett frekvensblock i 104—108 MHz reserveras för DAB. Halva frekvensbandet 104—108 MHz används för FM—sändningar. Även regionala sändningar från andra programföretag än Sve— riges Radio ryms i detta alternativ. Möjligheten för rikstäckning blir större.
3. Fyra frekvensblock i 223—230 MHz och två frekvensblock i 104—108 MHz reserveras för DAB. Ingen del av frekvensbandet 104—108 MHz används för FM—sändningar. I detta alternativ blir möjligheten att uppnå rikstäckning ännu större. Flera regionala programkanaler kan inrymmas.
Vilket alternativ som skall väljas beror bl.a. på hur man upp- fattar det aktuella behovet av utrymme för kommersiella FM— sändningar i förhållande till ett behov av utrymme för digitala sändningar under en övergångstid.
Utredningen har i sina beräkningar utgått från alternativ 2. med fem frekvensblock. Det kommer inte att vara tillräckligt att utnyttja enbart kanal 12 eller enbart 104—108 MHz för att få ut- rymme för fem frekvensblock. Därför behövs både kanal 12 och ungefär hälften av frekvensbandet 104—108 MHz för digitala ljud- radiosändningar under övergångstiden. Det innebär att omkring hälften av frekvensbandet 104—108 MHz kan göras tillgängligt för kommersiella ljudradiosändningar med FM—teknik. På längre sikt placeras dock de digitala sändningarna i det nuvarande FM—ban- det 87,5—108 MHz.
SOU 1991: 108 Kapitel 7
' 8 Satellitbaserad ljudradiodistribution
Distribution av satellitrundradio i 12/14 GHz—bandet (band för direktsändande TV—satelliter) är i dag tekniskt fullt möjlig. För dessa frekvenser krävs emellertid kraftfulla riktantenner (parabol) varför mobil mottagning knappast kan anses vara realistisk. Syste- met lämpar sig för distribution av radio via kabel. Tåckningsegen- skaperna är identiska med motsvarande system för ”TV—distribu- tion.
Digital teknik skulle kunna användas för satellitbaserad distri- bution av ljudradio till mobila mottagare. Om det blir möjligt att finna ett frekvensband för satellitsändningar av ljudradioprogram som medger rörlig mottagning skulle satellitsändningar på längre sikt kunna bli ett konkurrenskraftigt alternativ till marksänd ljud- radio.
Täckningskrav och ljudkvalitet skulle kunna fås att motsvara ett digitalt markdistribuerat system. Även här gäller dock att sändningarna i varje område måste samordnas över en satellit. De täckningsområden som kan förutses via satellit är mångnationella, nationella eller stora regioner. Därmed skulle systemet lämpa sig för internationella eller rikstäckande sändningar snarare än för distribution av lokala radiosändningar. Framtiden för denna typ av satellitrundradio är i hög grad beroende av att lämpligt fre- kvensutrymme kan frigöras i konkurrens med andra tjänster vid WARC 1992.
För satellitdistribution av ljudradio för terrester sändning före- slås ett frekvensband på ca 100 MHz i frekvensområdet 0,5—3 GHz. Det europeiska samarbetet inom CEPT har kommit fram till ett gemensamt förslag om ett band vid 2,5 GHz. Starka kraf- ter bl.a. inom EBU verkar för ett band vid 1,5 GHz, vilket skulle vara fördelaktigare att använda ur ekonomisk synpunkt. Anled- ningen är främst att det frekvensbandet, i motsättning till alterna- tivet (2,5 GHz). skulle möjligöra en implementering inom ett av- sevärt kortare tidsperspektiv, mot bakgrund av de tekniska och kostnadsmässiga hindren. Ett direktsändande satellitsystem skulle enligt CCIR ge utrymme för 12 kanaler inom ett band på 4 Mhz för sändning direkt från satellit till mobila mottagare i ett avance- rat digitalt system. Ett FM-system skulle kräva 10 MHz för en nationell kanal per land. Således skulle 120 MHz krävas för att ge varje land 12 program.
Vid ITUs förestående världskonferens WARC 1992 i Torremo- linos (februari—mars 1992) finns frekvensfrågan för ljudradiosatel- liter på agendan. Man skall då ta ställning till ovan begäran. Även om en gynnsam frekvensallokering skulle uppnås vid WARC
SOU 1991: 108 Kapitel 8
1992, bedöms satellitsänd digital ljudradio, till mobila mottagare, inte kunna realiseras förrän i början av nästa sekel.
SOU 1991 : 108 Kapitel 8
Kommittédirektiv En... 1- &
ww Bål
Dir. l99l:67
Tekniska förutsättningar för utökade sändningar av radio och television till allmänheten
Dir. 1991167
Beslut vid regeringssammanträde 1991-07-25
Statsrådet Persson anför.
Mitt förslag
Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att ta fram ett tekniskt underlagsmaterial i fråga om möjligheterna för utökade sändningar av ljud- radio och television till allmänheten.
Under den första etappen av utredningsarbetet behandlas ljudradion. Ut- redaren skall klargöra vilka möjligheter det finns att inrymma ett större antal programtjänster än för närvarande inom ramen för de sändningsfrekvenser för rundradiosändning av ljudradio som är eller kommer att bli tillgängliga i Sverige. .
Utredarens rapport bör läggas fram före utgången av år 1991. Därefter avses beredningsarbetet fortsätta under parlamentarisk medverkan.
Under den andra etappen av arbetet behandlas televisionen. Direktiven för denna del av uppdraget meddelas senare.
Bakgrund Tillgången på sändningsfrekvenser
Tillgången på lämpliga sändningsfrekvenser har alltid begränsat möjlighe- ten att bedriva radio- och TV-sändningar. Genom sin anslutning till den in- ternationella telekonventionen är Sverige inlemmat i en internationell pla- nering för utnyttjande av radiofrekvenser, vilken syftar till att skapa bästa möjliga förutsättningar för radiokommunikation. Användningen av fre-
kvensspektrum för olika ändamål läggs fast vid internationella planerings- konferenser. Det finns också etablerade procedurer för kontakt mellan olika länder, om frekvensanvändningen i ett land kan orsaka störningari ett annat land.
Vid en internationell konferens i Geneve år 1984 har FM-bandet 87,5 — 108 MHz reserverats för rundradiosändningar av ljudradio inom Europa. Inom ramen för denna frekvenstilldelning finns i Sverige i delen 87,5 — 104 MHz fyra rikstäckande radiokanaler som används av Sveriges Radio—kon- cernen. Vidare har frekvenser och sändarlägen för sändare med relativt låg effekt planerats in, vilka delvis har tagits i anspråk för närradion. Utöver de ca 160 närradiosändare som för närvarande är i bruk torde det vara möjligt att på olika ställen i landet inrymma ytterligare sammanlagt ca 2001ågeffekt- sändare i frekvensbandet. I t.ex. storstadsområdena finns emellertid knap- past utrymme för flera sändare.
Frekvensbandet 104 — 108 MHz har i Sverige hittills utnyttjats av försvars- makten. Enligt tidigare planer skulle dessa frekvenser öppnas för rundradio- sändningar av ljudradio den 1 januari 1996. En preliminär överenskommelse har emellertid nyligen träffats mellan företrädare för vissa stater i Öster— sjöområdet om att detta frekvensband skall öppnas för rundradiosändningar av ljudradio redan fr.o.m. den 1 april 1992. Sedan tidigare har användningen av frekvensbandet 104 — 108 MHz planerats så att det skall bli möjligt att etablera ett rikstäckande sändarnät med möjlighet att bryta ner sändarnätet för sändningar över enskilda kommuner, det s.k. femte FM-nätet.
Sverige har också tillgång till frekvenser på lång- och mellanväg för rund- radiosändning av ljudradio. Enligt den s.k. Genéveplanen från år 1975 har Sverige åtta frekvenstilldelningar för högeffektsändningar mellan 148,5 och 1 606,5 kHz. Av dessa utnyttjas endast två för Motala LV resp. Sölvesborg MV. Dessutom finns på mellanvåg frekvenstilldelning för tre kanaler för låg- effektsändningar (högst 1 kW), vilka vardera kan användas för flera sändare inom landet, förutsatt att de befinner sig några hundra kilometer från var- andra.
Kortvåg används uteslutande för sändningar till utlandet. Trängseln inom kortvågsbanden för rundradio är mycket stor.
Televerkets frekvensförvaltning redovisade år 1989 i en rapport till rege- ringen resultatet av ett uppdrag att bedöma möjligheterna att tillgodose ef- terfrågan på utrymme för radiokommunikation. Av rapporten framgår att risk för frekvensbrist för FM-radio nu föreligger i vissa tätbefolkade områ- den i landet och i områden med närhet till tätbefolkade områden i grannlän- derna, dvs. i Stockholmsområdet, Skånes syd- och sydvästkust, Halland, Göteborgs och Bohus län samt västra delarna av Dalsland och södra Värm- land.
enligt rapporten att uppstå frekvensbrist främst i befolkningstäta regioner. Bedömningen görs utifrån ett frekvensbehov som uppskattas till ca två kom-
munuppdelade FM-nät utöver de nuvarande fyra näten för riks- och lokalra- dio.
Planeringsnormerför frekvensanvändning
Vid planeringen av radiosändare söker man undvika att det uppkommer störningar genom att signaler från olika sändare påverkar mottagarna. Bl.a. bör två sändare som använder samma frekvens ligga på ett visst avstånd från varandra, det s.k. upprepningsavståndet. Inte heller sändare som använder näraliggande frekvenser bör ligga alltför nära varandra. De nödvändiga av- stånden blir större ju högre sändareffekterna är. Ibland är det möjligt att motverka störningsriskerna genom att använda antenner med riktverkan eller genom att begränsa antennhöjden. Vid planeringen tar man hänsyn även till andra tjänster som utnyttjar angränsande frekvensband.
För sändningar på långvåg och mellanvåg är planeringen mer komplicerad än för FM—radio, eftersom vågutbredningen varierar med årstiden och tiden på dygnet.
De normer som används vid frekvensplaneringen utgår från vissa krav på mottagningskvalitet och täckningsgrad. Normerna bygger också på att mot— tagarna skall ha vissa tekniska egenskaper. Dessa krav ärinte en gång för alla givna. Om kraven på mottagningskvalitet i vissa delar av täckningsområdet ställdes lägre, eller om man av lyssnare i dessa delar ställde högre krav på mottagningsanläggningarna, skulle ett större antal sändare kunna inrymmas i ett givet frekvensområde. I många tätbefolkade länder accepteras mer om- fattande störningar än i Sverige, eftersom man då får rum med flera sändare.
Ny sändningsteknik
De sändningssystem som nu används inom ljudradion är analoga, dvs. lju- det representeras av elektriska signaler som kontinuerligt varierar i spän- ning. Det pågår emellertid utveckling av digitala sändningssystem, där ljudet överförs i binär form.
Digital ljudöverföring till stationära mottagare förekommer redan i ljud- radiosändningar från satellit, i MAC-systemen för TV samt i det s.k. Nicam- systemet för stereoljud som bl.a. används av den svenska televisionen. Även moderna fonogramsystem såsom Compact Disc, Digital Audio Tape och Di- gital Compact Cassette bygger på att signalerna lagras i digital form.
Inom det europeiska forskningsprogrammet Eureka pågår arbete med att ta fram ett system för marksändning (Digital Audio Broadcasting, DAB).
som bl.a. skall möjliggöra bättre mobil mottagning än som för näriarande är möjlig. Demonstrationer och prov med det nya systemet har genomförts vid flera tillfällen i Europa och USA sedan år 1988. Även andra sysem för marksänd digital ljudradio har föreslagits i USA, men dessa har ämu inte demonstrerats.
Ljudöverföring i digital form har mindre känslighet för störningar. vilket medför att ljudkvaliteten blir bättre, särskilt vid mobil mottagning. Det är också möjligt att reducera signalmängden och att därmed sända flera judka- naler över samma frekvens. Sändareffekten kan vara lägre och det är nöjligt att låta sändare i angränsande områden använda samma frekvenser om de sänder samma program. En övergång till digital sändningsteknik skule möj- liggöra att flera programkanaler sändes ut inom ett givet frekvensområde.
Eftersom mottagare för de vanliga analoga ljudradiosändningarna inte kan ta emot digitala sändningar kan ett skifte av sändningssystem göra det nödvändigt att under en tid använda båda systemen.
Sveriges Radio AB har föreslagit att frekvensområdet 104 — 108 MI—iz skall utnyttjas för ljudradiosändningar med digital teknik och att inga sändnings— tillstånd beviljas inom detta frekvensband för analog FM-sändning förrän frågan i sin helhet är avgjord. Sveriges Närradioförbund å sin sida har före- slagit att detta frekvensband skall användas för FM-sändningar av närradio med analog teknik och att digitala sändningar kan läggas i ett nytt och helt annat frekvensband för att inte spärra utbyggnad av lokal radio.
Internationellt diskuteras även att. åtminstone under en övergångstid, an- vända frekvensbandet 223 — 230 MHz (TV-kanal 12) för digitala ljucradio- sändningar. I bl.a. Tyskland kommer försök att göras med sådana sänd- ningar. Där avser man att utnyttja frekvensområdet 104 — 108 MHz för FM- sändningar med analog teknik.
Satellitsändningar ger möjlighet att överföra TV- och ljudradiokanaler som inte får plats i frekvensutrymmet för marksändningar. Satellitsändning av TV-program till allmänheten förekommer sedan början av 1980-talet. Se- dan några år sänds även ljudradio ut tillsammans med "FV-programmen. I huvudsak används frekvenser i området 11 — 12 GHz. Så höga frekvenser kan endast användas för stationär mottagning. Det krävs i allmänheten rela- tivt stor parabolantenn.
År 1992 kommer en internationell planeringskonferens inom ramen för Internationella teleunionen att söka reservera frekvensutrymme någonstans i området under 3 GHz för ljudradiosändningar från satellit. Vid des3a fre- kvenser kommer satellitsändningarna att kunna tas emot också med rörliga mottagare. Ett införande av satellitsänd ljudradio på dessa frekvenser kan förutses först om 10 — 15 år.
Vissa utredningar
Närradioutredningen (U 198827) har i betänkandet (SOU 1990:70) Lokalt ledd närradio föreslagit bl.a. att täckningsområdet för närradions sändare normalt skall kunna vara en kommun samt att den nuvarande skyldigheten att använda sändare som tillhandahålls av televerket skall upphöra. Försla- gen utgår från att närradion skall ha kvar sin karaktär av föreningsradio. F rå- gan om närradions finansiering berörs inte. Betänkandet har nyligen remiss- behandlats.
Radiolagsutredningen (U 1985z5) har i uppdrag att göra en översyn av den radiorättsliga lagstiftningen i systematiskt, terminologiskt och lagtekniskt hänseende med syfte att bl.a. uppnå större klarhet och överskådlighet. Upp- draget omfattar också vissa andra frågor (dir. l985:21). Utredningen har vid flera tillfällen fått tilläggsdirektiv. För närvarande arbetar utredningen med ett uppdrag som den fick genom tilläggsdirektiv den 3 maj 1989 (dir. 1989z21). Utredningen skall behandla konsekvenserna av ett svenskt till- träde till den europeiska konventionen om gränsöverskridande television samt göra en översyn av kabelsändningslagstiftningen. Enligt vad som med- delats från utredningen kan förslag i dessa frågor lämnas under hösten 1991.
Frekvensrättsutredningen (K 199012) har i uppdrag att föreslå tillägg och ändringar i den radiorättsliga lagstiftningen som gäller planering och fördel- ning av radiofrekvenser samt tillstånd att inneha radiosändare. Utredningen skall också se över den nuvarande organisationen för frekvensförvaltning och tillståndsgivning samt lägga fram förslag som innebär att televerket skiljs från sin myndighetsutövning på radioområdet. Förslag från utredningen väntas vid slutet av år 1991.
Utredningsuppdraget
I den allmänna debatten har det under senare tid framförts förslag om att det skall bli möjligt att sända huvudsakligen lokalt avgränsade ljudradio— sändningar utanför Sveriges Radio-koncernen och vid sidan av det regelverk som gäller för närradion. Det som förslagsställarna har haft i tankarna är sändningar som skulle få bedrivas också av andra än organisationer som kan få sändningstillstånd enligt närradiolagen och som skulle få finansieras med reklam.
En orsak till att det hittills inte har varit realistiskt att överväga kraftigt utvidgade sändningar av regional eller lokal ljudradio är bristen på tillgäng- liga sändningsfrekvenser. I varje fall i storstadsområdena är det tillgängliga frekvensutrymmet för ljudradio inom FM—bandet helt eller i det närmaste helt utnyttjat. Av bakgrundsbeskrivningen framgår att olika åtgärder skulle kunna till-
gripas för att motverka frekvensbristen inom ljudradioområdet.
Den kanske minst genomgripande åtgärden skulle vara att ta i anspråk hela eller delar av frekvensbandet 104 — 108 MHz för FM-sändningar med nuvarande teknik. Den befintliga planen, enligt vilken ett rikstäckande, kommunuppdelat nät skall byggas upp, skulle kunna följas. Det skulle emel- lertid också vara möjligt att planera på annat sätt, t.ex. genom att placera flera sändare i befolkningstäta områden, där efterfrågan på kapacitet kan förutsättas vara större, eller att helt utnyttja det ifrågavarande frekvensban- det för sändningar i sådana områden. Vid planeringen kan nuvarande nor- mer i fråga om upprepningsavstånd m.m. följas. Ett alternativ är att för om- rådet 104 — 108 MHz tillämpa snävare planeringsnormer, som ger utrymme för flera sändare, men som kanske ger sämre mottagningsförutsättningar i vissa områden. Ingen i drift varande sändare skulle i detta fall drabbas av ökade störningar.
En annan möjlig åtgärd, som inte heller skulle få några omfattande konse- kvenser för annan verksamhet, skulle vara att ta i anspråk Sveriges outnytt- jade frekvenstilldelningar i långvågs- eller mellanvågsområdena.
En åtgärd som däremot antagligen skulle innebära ett större ingrepp i den befintliga strukturen, är att förändra planeringsnormerna inom hela FM— bandet. Detta skulle medföra försämrade mottagningsbetingelseri vissa om- råden, vilket endast delvis torde kunna kompenseras med ytterligare sändar- utbyggnader och förbättringar av mottagningsanläggningarna.
Ett alternativ är att övergå till en ny, digital sändningsteknik. Enligt vad som meddelats skulle det system som nu utvecklas i Europa möjliggöra tre gånger så många programkanaler som nuvarande system, med hänsyn tagen till behovet av regionala och lokala sändningar.
Digital sändningsteknik förutsätter nya sändare och mottagare varför det i praktiken måste ske en successiv övergång till digitala sändningar. Över- gångstidens längd beror på hur snabbt spridningen av mottagare bland all- mänheten kommer att ske. Under övergångstiden kan man anta att många programtjänster kommer att sändas parallellt i både analog och digital tek— nik. Under denna tid, med begränsad tillgång till frekvenser, utnyttjas inte den digitala teknikens bättre frekvensekonomi i full utsträckning.
Samtidigt med att tekniken för marksändningar utvecklas kan möjlighe- terna till satellitsändningar komma att förbättras. Om det blir möjligt att finna ett frekvensband för satellitsändningar av ljudradioprogram som med- ger rörlig mottagning skulle satellitsändningar på längre sikt kunna bli ett konkurrenskraftigt alternativ till marksänd ljudradio.
Om det skall etableras nya former av ljudradiosändningar till allmänheten är det nödvändigt att ta ställning till en rad olika frågor, bl.a. rätten att be- driva sändningsverksamhet, den geografiska omfattningen och vilka regler som skall gälla för innehållet. Dessa frågor är väsentligen av politisk och juri-
disk karaktär och bör behandlas under parlamentarisk medverkan. Innan dessa frågor skall avgöras, är det emellertid önskvärt att de tekniska förutsättningarna belyses.
Uppgiften att ta fram ett tekniskt underlagsmaterial för framtida politiska beslut på radio- och TV-området bör anförtros åt en särskild utredare.
Utredningsarbetet
I en första etapp bör utredaren behandla ljudradion. Utredaren bör klar- göra vilka möjligheter det finns att inrymma ett större antal programtjänster än för närvarande inom ramen för de sändningsfrekvenser för rundradio som är eller kommer att bli tillgängliga i Sverige. Ungefärliga kostnader för olika förändringar bör anges. Det gäller såväl kostnader som faller på de företag som drar nytta av de utvidgade sändningsmöjlighetema som kostnader som drabbar allmänheten eller andra företag. Utredaren bör bedöma i vilken grad genomförandet av vissa åtgärder utesluter att andra åtgärder genom- förs. Möjligheterna att på längre sikt utnyttja satellitsändningar som ett al- ternativ eller komplement till marksändningar bör diskuteras. Det bör också anges i vilket tidsperspektiv olika förändringar kan genomföras. Vid sina be- dömningar bör utredaren ta hänsyn till utvecklingen i andra länder, särskilt i Europa.
När det gäller möjligheterna att ta i anspråk frekvenser inom området 104 — 108 MHz för rundradiosändningar skall utredaren samråda med över- befälhavaren och statens räddningsverk.
För utredaren gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och sär- skilda utredare (dir. 1984:5) angående utredningsförslagens inriktning.
Utredaren bör avrapportera den första etappen före utgången av år 1991. I den andra etappen bör utredaren behandla televisionen. Direktiv för denna del av arbetet bör meddelas senare.
Vid beredningen av detta ärende har jag samrått med cheferna för för- svars- och kommunikationsdepartementen.
Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen be- myndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om radio och television
att tillkalla en särskild utredare — omfattad av kommittéförordningen (1976: 1 19) — med uppgift att ta fram ett tekniskt underlagsmaterial för fram- tida politiska beslut på radio- och TV-området samt
redaren.
Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.
Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Utbildningsdepartementet)
Källkodning Sändning
TEKNIKEN I DAB
DAB-systemet är baserat på två huvuddelar. Den första delen är metoden att strukturera och lagra den infomation som ljudkällan ger, i form av musik eller ta], på ett så effektivt sätt som möjligt. Den andra delen är metoden att paketera denna information så att störningar som uppträder på vägen mellan sändare och mottagare i så liten utsträckning som möjligt påverkar signalen.
I en ljudsignal finns mycket information som ett mänskligt öra inte kan uppfatta. Metoden för att digitalt koda ljudkällan bygger på att endast överföra det som det mänskliga örat kan uppfatta. Detta innebär att endast ca 20% av den ursprungliga informationen behöver överföras, med bevarande av den ursprungliga ljudkvaliteten.
Kodning Avkodning
X é Data . 2 I 126 Intl/5
? x 760 Ibn/s Reduktion
Övarltodtg och "relevanl information
Figur 1. Reduktion av den ursprungliga ljudsignalens datamängd.
Sändningsförfarandet har, för DAB-systemet, utformats så att även mycket svåra mobila och portabla mottagningsförhållanden kan klaras och så att utnyttjandet av frekvensspektrum blir mer effektivt än i dagens FM-system. Radiosystemets huvudprincip bygger på att dela upp sändningen av den aktuella Ijudradiokanalen över ett stort antal radiovågor inom ett givet frekvensområde kallat blockbandbredd. Delvågorna placeras så att de till en del överlappar varandra.
Bilaga 2. sid 2 (2)
Mellan varje datasymbol som sänds ut läggs en tidslucka. för att den förvrängning som förorsakas av flerv'a'gsutbredning (reflexer) inte skall störa mottagtingen. Denna tidslucka gör det dessutom möjligt för systemet att nyttja samma frekvens (blockhandbredd) för ett och samma nät, ett s k stngelfrekvensnat. Detta förutsätter dock att avståndet mellan sändarstationerna viljs med hänsyn till tidsluckans längd och att identiska kanaler sänds från alla stationer inom hela det aktuella nätet.
Till de rena programsignalerna läggs dessutom till sådan infomation (felrättande koder). som har förmåga att korrigera de överföringsfel som kan uppstå förorsakade av olika störningstyper.
FM—såndare, förväntad räckvidd vid olika effekt och antennhöjd
Följande ungefärliga räckvidder kan förväntas om mottagningen ej störs av andra sändare. Stereomottagning avses.
Sändareffekt Effektiv Ungefärlig antennhöjd räckvidd W ERP m km 30 ho 5 100 75 8 300 75 15—20 1 000 150 25 3 000 150 35 6 000 300 50
60 000 300 75
otpel tsed % obpemts _. .»
gängliga frekvensutrmne och dess användnirgs—
Sveriggs till
områden
IHH ZBIZ zHW S'LZI IH)! 009 ZHW Q'QSL
oupeipnh g orpmsuetols oppaugteutv 01081 I'GOW ? mpeu ieudnsdqaoiom %
uemm 'atowöm
AalEqu-M Otnerpunu
___ " I pmaptop [3
__ , ,, ,_,_,,,_,,,, l ,, ,,__
lit
%
IHÅDOE
..
sas ' hcv
& 6 (. in i; .1. n / .:"n (t') '.
,, W va ., _,w... . I l ,
'i' tn'gti
I I I I I.] _ Edö
ZHWOC
OULU OSM UOEZ
_:
STATISTIK AVSEENDE VECKA 16/1991
ORTSVIS FÖRDELNING AV SÄNDNINGSTILLSTÅND OCH SÄNDNINGSTIDER
__________—.——————-—————-————
SÄNDNINGSORT TILLSTÅND SÄNDNINGSTID 16/91 44/90 16/91 44/90 __________________________________________________________________ ALE/KUNGÄLV/MARSTRAND 17 18 50.25 37.50 ALINGSÅS 20 22 33.25 28.25 ARVIKA 8 7 5.75 2.50 AVESTA 11 10 16.00 11.75 BODEN 10 9 14.75 21.75 BOLLNÄS 14 17 20.75 15.50 BORGHOLM/MÖRBYLÄNGA 5 10 21.50 24.00 BORLÄNGE 16 19 36.25 32.75 BORÅS DALSJÖFORS 4 6 13.00 16.50 BORÅS STAD 24 35 28.00 38.00 BOTKYRKA/SALEM 12 15 44.50 56.00 BRÄCKE (REVSUND) 1 — — — BURLöV/LOMMA 18 19 45.75 32.25 DANDERYD/TÄBY 12 18 71.25 22.25 EKERÖ 17 18 58.75 47.50 EMMABODA 20 26 13.00 13.50 ENKÖPING 8 12 10.75 11 50 ESKILSTUNA 9 14 53.50 29.00 ESLÖV 3 2 — — FALKÖPING 20 21 43.25 36.50 FALUN 4 6 5.00 11.75 FILIPSTAD 13 14 6.50 5.00 FINSPÅNG 8 8 17.50 22 25 GISLAVED 8 11 6.00 6.00 GOTLAND 9 10 12.50 11.00 GREBBESTAD — - — — GÄLLIVARE 8 9 3.25 4.50 GÄVLE 19 23 49.25 51.00 GÖTEBORG ANGERED—BERGUM 17 19 26.50 20.25 GÖTEBORG CITY 1 50 52 106.50 110 00 GÖTEBORG CITY 2 * — - 168 00 126.00 GÖTEBORG FRÖLUNDA 6 7 167.50 106 50 GÖTEBORG HISINGEN 6 8 137 00 138.00 GÖTENE 13 14 4.25 4.75 HAGFORs 13 15 15.50 13.50 HALLSTAHAMMAR 12 11 11.50 11.50 HALMSTAD 14 16 36.75 42.75 HANINGE 33 38 29.75 34.25 HAPARANDA 10 13 6.25 9.25 HEBY 7 6 1.75 2.00 HEDEMORA 7 5 6.00 6.00 HELSINGBORG 27 27 136.25 131.25 HUDDINGE/SKOGÅS 17 24 20.00 27.50 HUDIKSVALL FORSA/GALGBERGET 4 7 5.50 8.00 HYLTE 5 5 6.75 8.50 HÅBO (BÅLSTA) 3 2 _ _ HÄLLEFORS 12 9 4.50 — HÄRJEDALEN LOFSDALEN - 1 — —
STATISTIK AVSEENDE VECKA 16/1991
ORTSVIS FÖRDELNING AV SÄNDNINGSTILLSTÅND OCH SÄNDNINGSTIDER
___—___—
sÄNDNINGSORT TILLSTÅND sÄNDNINGSTID
| 16/91 44/90 16/91 44/90 _____________________________________________________________________ HÄRNÖSAND 13 9 9.75 12.75 HÄRRYDA (MÖLNLYCKE) 8 9 166.50 7.50 HÄSSLEHOLM 15 13 28.25 24.75 HÖGANÄS 6 11 5.75 9.25 HÖRBY 11 15 19 75 21.75 JÄRFÄLLA 16 21 38 00 43.50 JÖNKÖPING 22 22 68.75 55.25 KALIx 5 5 20.50 12.00 KALMAR 14 11 39 50 13 50 KARLSHAMN 13 18 41 00 21.00 KARLSKOGA 9 10 17 25 16.75 KARLSKRONA 11 12 45 50 22.25 KARLSTAD 22 15 97 50 79.00 KATRINEHOLM 13 15 23 25 16.00 KINDA 1 1 — — KIRUNA 8 12 29 00 38.50 KRAMFORS/MJÄLLOM 7 7 21 50 21.00 KRISTIANSTAD 6 1 — - KRISTINEHAMN 15 12 12 50 4.50 KUMLA/HALLSBERG 12 9 9 75 9.25 KUNGSBACKA 18 23 82 25 31.00 KÄVLINGE 4 9 2 50 6.50 KÖPING 6 8 9 75 9.00 LANDSKRONA 9 11 9 50 33.25 LIDINGÖ 14 21 9 00 10 75 LIDKÖPING 14 13 36 25 29.00 LINDESBERG — — — — LINKÖPING 13 13 127 50 122.00 LJUNGBY 18 13 21 75 18.00 LJUSDAL 2 1 — — LUDVIKA 21 22 39 50 36.25 LULEA 10 9 17 50 19.00 LUND 1 25 20 163 00 141.75 LUND 2 * — — - — LYCKSELE 11 10 15 00 13.00 MALMÖ 1 83 80 110 00 94.75 MALMÖ 2 * — — 157 25 150.25 MALUNG 1 1 — — MARIESTAD 13 13 19 50 14.75 MARK (SKENE) 13 16 12.25 19.75 MJÖLBY 12 9 16 00 8.75 MORA 12 11 11.75 10 75 MOTALA 6 10 10.00 16.25 MULLSJÖ 11 14 13 75 12.50 MUNKFORS 1 1 — — MÖLNDAL 14 14 10 75 13.00 NACKA 10 14 26.25 14.75 NORA 8 9 8.75 12.75
STATISTIK AVSEENDE VECKA 16/1991 -
ORTSVIS FÖRDELNING AV SÄNDNINGSTILLSTAND OCH SÄNDNINGSTIDER
___—___—
sÄNDNINGSORT TILLSTÅND SÄNDNINGSTID 16/91 44/90 16/91 44/90 NORDANSTIG 10 9 6.00 — NORRKÖPING 22 19 60.75 55.75 NORRTÄLJE 17 19 19.00 25.00 NYBRO 14 15 13.50 18.00 NYKÖPING VAGNHÄRAD 7 9 1.00 168 00 NYKÖPINGS STAD 13 13 33.00 29.25 NYNÄSHAMN — 7 — 5,00 NÄSSJÖ 11 13 17.00 18.75 OLOFSTRÖM 5 6 12.25 10.25 ORSA 10 7 8.50 5.00 OSKARSHAMN/BJÖRNHULT 18 18 11.00 14.25 OVANÅKER/EDSBYN 12 13 15.50 14.50 OXELÖSUND 7 5 5.50 4.00 PARTILLE 8 10 4.50 7.50 PITEÅ 11 12 14.25 16.25 RONNEBY 8 9 7.25 10.50 RÄTTVIK 12 1 10 25 — SALA 10 10 4.00 16.75 SANDVIKEN 6 5 21.50 20.50 SIGTUNA/MÄRSTA 21 22 16.25 13.25 SJÖBO — 13 — 14 25 SKARA 16 15 13.50 11.75 SKELLEFTEÅ 19 17 64.75 38.25 SKURUP 9 12 8.50 6.50 SKÖVDE 8 11 19.50 20.00 SMEDJEBACKEN 8 8 13.25 10.50 SOLLEFTEÅ JUNSELE 2 2 5.00 5.00 SOLLEFTEÅ STAD 18 20 10.25 11.75 SOLLENTUNA 10 14 21.25 19.75 SOLNA/SUNDBYBERG 31 40 51.00 62.50 SOTENÄS (KUNGSHAMN) 5 1 5.25 — STAFFANSTORP 7 — 166.00 — STENUNGSUND 10 11 9.00 8.00 STOCKHOLM CITY 1 108 112 156.00 147.50 STOCKHOLM CITY 2 - — 163 50 129 50 STOCKHOLM CITY 3 — — — — STOCKHOLM JÄRVA 24 27 77.50 96.50 STOCKHOLM SYDOST 33 47 72.00 67.75 STOCKHOLM SYDVÄST 31 24 140 00 88.50 STOCKHOLM vÄSTERORT 13 11 168.00 137 00 STRÄNGNÄS 8 8 16.00 13 00 SUNDSVALL 19 19 44.25 37.00 SUNNE 11 11 8.50 8.50 SURAHAMMAR - 5 - — SVEDALA 7 9 38.50 46.00 SÖDERKÖPING 2 8 — 7.00 SÖDERTÄLJE 27 28 66.75 76.50 SÖLVESBORG 20 18 23.50 13.00
STATISTIK AVSEENDE VECKA 16/1991
ORTSVIS FÖRDELNING AV SÄNDNINGSTILLSTÅND OCH SÄNDIINGSTIDER
8ÄNDNINGSORT TILLSTÅND SÄNDNINGSTID 16/91 44/90 16/91 44/90 TOMELILLA 7 7 4.00 6.00 TRANÅS 10 10 8.00 6.00 TRELLEBORG 13 16 78.00 78.50 TROLLHÄTTAN 12 15 63.25 62.50 TYRESÖ 13 13 20.50 23.75 UDDEVALLA 28 34 19.00 16.50 ULRICEHAMN 13 16 5.25 10.50 UMEÅ 15 16 103 50 74.50 UPPLANDS—BRO 13 15 19.50 22 25 UPPLANDS VÄSBY 9 18 8.00 14.25 UPPSALA 20 21 119.00 112.75 VALDEMARSVIK — — — — VALLENTUNA 6 2 34.00 — VARA 12 11 13.50 8.50 VARBERG 10 14 7.50 8.50 VAXHOLM 2 2 — — VELLINGE 12 14 13.50 8.50 VETLANDA 7 12 16.75 16.50 VIMMERBY 6 6 5.00 4.75 VÄNERSBORG 7 7 11.50 5.00 VÄRMDÖ — 10 — — VÄRNAMO 11 12 26.50 24.25 VÄSTERVIK 10 8 39.75 10 50 vÄSTERÅs 14 17 50.00 46.75 VÄXJÖ 15 13 37.75 33.75 ÅRE 3 3 — — ÅSTORP _ 1 - 1.00 ÄLMHULT 9 9 4.75 4.75 ÄNGELHOLM 13 15 56.00 55.50 öCKERö (HöNö) 9 11 15.00 18.25 öREBRO 19 31 72.25 73.25 öRKELLJUNGA 11 12 7.50 17 00 ÖRNSKÖLDSVIK/BJÖRNA/BREDBYN 12 13 41.00 33.75 öSTERSUND 14 18 22.25 27.75 9 ,10 29.00 24.00 ÖSTERÅKER
STATISTIK AVSEENDE VECKA 16/1991
ORTSVIS FÖRDELNING AV SANDNINGSTILLSTAND OCH SÄNDNINGSTIDER
T o T A L T F Ö R H E L A L A N D E T
___—___—
ANTAL SÄNDNINGSTILLSTÅND VECKA 16/1991: 2182 " _ varav sändande: 1609 ANTAL SANDNINGSTILLSTAND VECKA 44/1990: 2396 varav sändande: 1744
SÄNDNINGSTIMMAR VECKA 16/1991: 5788.50 SANDNINGSTIMMAR VECKA 44/1990: 5033.00 SÄNDNINGSTID PER SÄNDANDE FÖRENING VECKA 16/1991: 3.60 SANDNINGSTID PER SANDANDE FÖRENING VECKA 44/1990: 2.89 ANTAL SÄNDANDE ORTER VECKA 16/1991: 157 ANTAL SÄNDANDE ORTER VECKA 44/1990: 155 SÄNDNINGSTID PER ORT VECKA 16/1991: 36.87 SANDNINGSTID PER ORT VECKA 44/1990: 32.47 ANTAL sÄNDNINGSORTER MED öKAD SÄNDNINGSTID: 91
ANTAL SÄNDNINGSORTER MED MINSKAD SÄNDNINGSTID: 64
Ej använda frekvenstilldelningar i bandet 87,5-104 MHz, reserverade för Riksradions och Lokalradions behov
__________..————————_—-—_———
Stations- Lokalradio' Ro Be— Frekv ERP W Anm lats område hov MHz Askersund R Orebro Bg P1 89,8 1 000 F n ej behov
P2 97,3 1 000 "— P3 100,0 1 000 "— LR 103 1 1 000 Behov
__________.____L__—_——————————— Borgholm R Kalmar Oa LR IOOLO 1 000 Behov Borkan R V-botten Ona P1 89,7 30 F n ej behov - P2 92,7 30 "—
P3 101,5 30 "— LR 103,9 30 "— ___ Enköging R Uggland Oa LR 10319 3 000 F n ej behov Eskilstuna R Sörmland Oa LR 94:0 3 000 ? Göteborg R Göteborg Va LR 100£2 6 000 Framtida behov Härja R Skaraborg Va LR 101,7 3 000 Behov Hässleholm R Kristianst Sa LR 102,9 1 000 Framtida behov Järvsö R Gävlebor Nna LR 90 8 50 F n e' behov Kopparberg R Orebro Bg Pl 90,4 1 000 Visst behov i omr
P2 97,3 1 000 "— P3 100,8 1 000 "— LR 103 9 1 000 "—
___—___L—_—_——_—-_——— Kungsbacka R Halland Va LR 92,8 50 Till Alingsås? Lilla Edet R Väst Va P1 90,8 300 F n ej behov
P2 94,3 300 "— P3 100,6 300 "— LR 10319 300 "- Malmö R Malmöhus Sa LR 100,6 6 000 Framtida behov Mölnbo R Stockholm Oa P1 90,9 300 Visst behov i omr
P2 98,3 300 "— P3 100,0 300 "— LR 103 9 300 "— Mörlunda R Kalmar Oa LR 101 3 3 000 F n e" behov Oskarshamn R Kalmar Sa LR 100 9 30 E' behov Riddarhyttan R V—manland Oa P1 89,7 1 000 Visst behov i omr P2 97,0 1 000 "— P3 99,2 1 000 "— LR 103 7 1 000 "- ___—_______J_._——-———————— Sorsele R V-bOtten Ona LR 102,0 400 Ej behov Strän näs R Sörmland Oa LR 103 5 400 ? Säffle R Värmland Bg P1 91,2 100 F n ej behov
" ' ' 'P2 100,7'" ' 100 "—
P3 103,7 100 "—
Södertälje R Stockholm De LR 100,8 3 000 Framtida behov Torsb R Värmland B LR 100 6 500 E' behov Tungelsta R Stockholm Oa LR 101,9 3 000 Framtida behov Vimmerb R Kalmar Oa LR 100 0 3 000 F n e' behov Årjäng R Värmland Bg LR 102,7 100 Ej behov Odsmål/Orust R Göteborg Va LR 100,0 1 000 Behovl uggförs
Enligt Lokalradion föreligger dessutom behov av sändarkomplettering i Värnamo, Vårgårda-Kinna, Malung, Hjo, Tranås, Bankeryd och Gränna. Framtida behov föreligger i Mariestad-Lidköping, Köping-Arboga- Kungsör, Ludvika—Smedjebacken—Hedemora—Avesta samt västra Åre—området.
DAB—scenario
hösten -91: Preliminär systemspecilikation för DAB färdig. vinn -92: Svenska demonstrationssindningar. WARC-92-konl'erens om bl a frekvenstilldelning lör satellitsänd DAB. 1992: Eurekaprojektet fas ll, innehållande studier av nåtkoncept och datatjänster för DAB. 1993: Tekniska provsindnlngar i Sverige över ett begränsat nät med nästa
generations utrustning,
1994: Riksradion startar preoperativa provsindningar. Elektroniska integrerade kretsar inom JESSl framtagna.
1995: Den lbrsta kommersiella DAB-mottagaren ser dagens ljus. Den bedöms vara en kombinerad FM DAB-mottagare och täcka den aktuella delen av frekvensspektrum.
1996: Europeisk frekvensplaneringskonlerens om DAB.
Ett antal rikstäckande DAB-progamkanaler startar i FM-bandet eller i TV-kanal 12.
1997: Den första regionala/lokala DAB—programkanaler! startar i Stockholm.
1998: I Sverige har fyra nationella, fem regionala och ett antal lokala DAB- kanaler etablerats
2000: Minst 25% av hushållen i Sverige lur en DAB-mottagare. Försäljningen av antalet bilradiomottagare lör DAB ökar snabbt..
2005: De första satellitmottagama för DAB lanseras.
2006-2010: En utfasning av FM-sindningarna påbörjas.
Ett exempel på ett frekvensblocks uppbyggnad i DAB— systemet.
Varje bokstav (A—E) betecknar ett frekvensblock. Inom varje frekvensblock ryms en programgrupp om 4-6 programkanaler (program 1—5). Frekvensblocken och programgrupperna är mycket intimt förknippade med varandra.
1,5 MHz Engbandet frekvensblock
Prog Prog Prog Prog Prog l 2 3 4 5 Programgrupp
Stereoprogramkanal
Ett exem el & hur nationella frekvensblock skulle kunna fördelas i Europa
DAB i olika frekvensområden i Sverige
Frekvensområdet 104-108 MHz (övre FM-bandet)
Tekniskt sett antas det bli möjligt att inrymma två frekvensblock inom detta frekvensområde. Ett alternativ är då att använda ett block för rikstäckande, nationella kanaler (block A). Det andra blocket (block B) används för regionala/lokala sändningar inom begränsade områden som inte får ligga för nära varandra (figur 2:I, bilaga 11).
Det andra alternativet är att möjliggöra regionala/lokala sändningar men inga nationella. Inom det område där block A används för regionala sändningar används block B för lokala sändningar, och tvärtom enligt figur 2:11, bilaga 11. Inom varje regionalt block sänds de lokalradioprogram som ryms inom täckningsområdet. Alla lokalradioprogram inom ett block kommer då att kunna höras inom hela täckningsområdet för blocket. I begränsad omfattning kan öar av lokala program byggas upp av det block som inte används till regionala program i området.
TV-kanal 12 (223-230 MHz)
Tekniskt sett antas det bli möjligt att inrymma fyra frekvensblock inom detta frekvensområde. Ett block används för rikssändningar. De tre övriga används för regionala/lokala sändningar. De block som inte används för regionala sändningar i respektive region kan i begränsad omfattning utnyttjas för lokala sändningar. Denna modell leder till större variationsmöjligheter i den lokala nedbrytningen.
Om alla fyra blocken används för regionala sändningar kan en kontinuerlig regional tjänst erbjudas (figur 3:I, bilaga 11), dvs. de regionala täckningsområdena kan i princip göras godtyckligt stora beroende på befolkningstäthet och intresse hos programbolag. På detta sätt kan varje täckningsområde för ett block mottaga 4—6 stereokanaler. Dessutom kan lokala sändningar inom begränsade områden ske.
TV-kanal 12 och 2 MHz i frekvensområdet 104—108 MHz
Tekniskt sett antas det bli möjligt att inrymma fem frekvensblock inom detta frekvensområde. Om det femte blocket används till nationella sändningar återstår fyra block till regionala/lokala sändningar. Denna kombination ger möjlighet till en DAB—tjänst med fyra—sex rikstäckande stereokanaler, fyra-sex regionala kanaler inom varje regionalområde och möjlighet till lokala sändningar inom begränsade områden. Med andra ord en nationell och regional DAB—tjänst med inslag av lokala sändningar (figur 3:II, bilaga 11).
TV—kanal 12 och hela frekvensområdet 104—108 MHz
Tekniskt sett antas det bli möjligt att inrymma sex frekvensblock inom detta frekvensområde. Om det första blocket används till nationella sändningar återstår fem block till regionala/lokala sändningar. Skillnaden mot föregående år att ännu ett block finns att tillgå för lokala/regionala sändningar. Detta ger en viss ytterligare flexibilitet i planeringen av sändarnätet.
Sammanfattning
Generellt gäller att ju fler frekvensblock som finns att tillgå desto större blir friheten att utforma DAB-nätet efter de olika önskemål som kan komma att finnas från programbolag. Dessutom Ökar möjligheterna att ge hela Sverige en DAB—tjänst med nationella, regionala och lokala radioprogram.
104—108 MHz kan användas till ett rikstäckande nät (4—6 program) samt täckning av geografiskt separerade regionala/lokal områden.
TV—kanal 12 och ungefär hälften (ca 2 MHz) av 104—108 MHz— bandet ger fyra—sex rikstäckande stereoprogram och möjlighet till en fullständig regional DAB—tjänst i alla regionala områden (t.ex. dagens lokalradioområden) samt lokala sändningar i begränsad omfattning.
104-108 MHz och TV—kanal 12 ger samma möjligheter som närmast föregående alternativ samt större möjlighet till att tillgodose behov av lokala DAB—program.
h te till tionella re ion la oc 10 a a gändpingar beroende på antal frekvensblogk till förfogande.
Ett frekvensblock kan i princip användas för ett rikstäckande, nationellt nät med tillgång till 4—6 stereoprogramkanaler (figur 1:I), eller för sändningar över geografiskt begränsade områden, s.k. öar, tillräckligt långt ifrån varandra, så att inga störnin ar uppstår. Öarna kan t.ex. vara större kommuner, där det då blir möjligt att ta emot 4—6 DAB—programkanaler (figur 1:II).
Figur 1. Användning av ett frekvensblock i Sverige.
Två frekvensblock kan enligt ett alternativ användas för 4— 6 rikskanaler och för 4-6 programkanaler i t.ex. större kommuner, med olika program i varje kommun (figur ::I). Ett annat alternativ är att inrätta en regional DAB-tjänst med minst en regional kanal inom varje landskap/län och dessutom begränsade sändningar över större kommuner. I det senare fallet finns inte utrymme för nationella programkanaler (figur 2:11).
Figur 2. Användning av två frekvensblock i Sverige.
Med tre frekvensblock ges även möjlighet till de rikskanaler som inte var möjliga i alternativ 2:11.
Fyra frekvensblock kan användas för ytterligare förfining av alternativet med tre frekvensblock. Detta resulterar i flera regionala och lokala programkanaler. Om alla fyra frekvensblock används för regionala sändningar kan en kontinuerlig regional tjänst erbjudas (figur 3:I), dvs. de regionala täckningsområdena kan i princip göras godtyckligt stora beroende på befolkningstäthet och intresse hos programbolag. Varje täckningsområde för ett block kan ta emot fyra—sex stereokanaler. Dessutom kan lokala sändningar inom begränsade områden ske. Inga nationella sändningar är möjliga med denna lösning.
I II
Figur 3. Användning av fyra och fem frekvensblock i Sverige.
Med tillgång till fem frekvensblock används ett till nationella sändningar. Denna kombination ger möjlighet till en DAB—tjänst med 4—6 rikstäckande stereokanaler (E), 4—6 regionala kanaler inom varje regionalområde och lokala sändningar inom begränsade områden. Med andra ord får man en nationell och regional DAB—tjänst, med inslag av lokala sändningar (figur 3:11).
Omkring tio frekvensblock behövs för att ge hela Sverige en DAB-tjänst med 4-6 nationella programkanaler, 4-6 regionala kanaler i varje region och tillgång till ett stort antal programkanaler av lokal karaktär där behov finns.
KUNGL. BIBL. 1952 -02 - o 3 ST tät.—ssu
Statens offentliga utredningar 1991
Kronologisk förteckning
Flykting- och immigrationspolitiken. A. Finansiell tillsyn. Fi. Statens roll vid främjande av export. UD. Miljölagstiftningen i framtiden. M. Miljölagstiftningen i framtiden. Bilagedel. Sekretariatets kartläggning och analys. M. Utvärdering av SBU. Statens Beredning för Ut- värdering av medicinsk metodik. S.
7. Sportslig och ekonomisk utveckling inom trav- och galoppsporten. Fi.
8. Beskattning av kraftföretag. Fi
9. Lokala sjukförsäkringsregister. S. 10. Affärst'tdema. C. 11.Affärstidema. Bilagedel. C. 12. Ungdom och makt. C. 13. Spelreglerna på arbetsmarknaden. A. 14. Den regionala bil- och körkortsadminisu'ationen. K.
15.1nformationens roll som handlingsunderlag - styrning och ekonomi. S. 16. Gemensamma regler - lagstiftning, klassifikationer och informationsteknologi. S. 17.Forskning och utveckling 4 epidemiologi, kvalitets— säkring och Spris utvecklingsprojekt. S. 18.1nfonnationsstruktur för hälso— och sjukvården - en utvecklingsprocess. S.
19. Storstadens trafiksystem. Överenskommelser om trafik och miljö i Stockholms- Göteborgs- och Malmöregionema. K. 20. Kapitalkostnader inom försvaret. Nya former för finansiell styrning. Fö. 21.Personregistrcring inom arbetslivs-, forsknings- och massmedieområdena, m.m. Ju. 22. Översyn av lagstiftningen om träftberråvara. I. 23.Ett nytt BFR - Byggforskningen på 90—talet. Bo. 24.Visst går det an! Del 1. 2 och 3. C. 25. Frikommunförsöket. Erfarenheter av försöken med en friare nämndorganisation. C. 26. Kommunala entreprenader. Vad är möjligt? En analys av rättsläget och det statliga regelverkets roll. C. 27. Kapitalavkastningen i bytesbalansen. Tre cxpertrapporter. Fi. 28. Konkurrensen iSverige - en kartläggning av konkur- rensförhållandena i 61 branscher. Del 1 och 2. C. 29.Periodiska hälsoundersökningar i vissa statliga, kommunala och landstingskommunala anställningar. C. 30. Särskolan —cn primärkommunal skola U. 31. Statens arkivdepåer. En utvecklingsplan till år 2000. U. 32. Naturvårdsverkets uppgifter och organisation. M.
&"?pr
P1
33. Branden på Sally Albatross. Den 9—12 januari 1990. Fö. 34. HIV-smittade - ersättning för ideell skada. Ju. 35. Några frågori anslutning till en arbetsgivarperiod inom sjukpenningförsäkringen. S. 36. Ny kunskap och förnyelse. C. 37.Räkna med miljön! Förslag till natur- och miljöräkenskaper. Fi. 38.Räkna med miljön! Förslag till natur- och miljöräkenskaper. Bilagedel. Fi. 39. Säkrare förare. K. 40. Marknadsanpassade service- och stabsfunktioner - ny organisation av stödet till myndigheter och rege- ringskansli. C. 41. Marknadsanpassade service- och stabsfunktioner - ny organisation av stödet till myndigheter och rege- ringskansli. Bilagedel. C. 42. Aborterade foster. m.m. S. 43. Den framtida länsbostadsnämnden. Bo. 44. Examination som kvalitetskontroll i högskolan. U. 45.Påföljdsfrågor. Frigivning från anstalt, m.m. Ju. 46. Handikapp, Välfärd, Rättvisa. S. 47. På väg - exempel på förändringsarbeten inom verksamheter för psykiskt störda. S. 48. Bistånd genom internationella organisationer. UD. 49. Bistånd genom internationella organisationer. Annex 1. Det multilaterala biståndets organisationer. UD. 50. Bistånd genom internationella organisationer. Annex 2. Sverige och u-ländema i FN — en återblick. UD. 51. Bistånd genom internationella organisationer. Annex 3. Särstudier. UD. 52. Alkoholbeskattningen. Fi. 53. Forskning och teknik för flyget. Fö.
54. Skola - skolbarnsomsorg - en helhet. U.
55. Sveriges nationalrapport till FNs konferens om miljö och utveckling - UNCED 1992. M.
56. Kompetensutveckling — en utmaning. A. 57. Arbetslöshetsförsäkringen -— finansierings- systemet. A.
58. Ett nytt turistråd. I. 59. Konkurrens för ökad välfärd. Del 1. Konkurrens för ökad välfärd. Del 2. Konkurrens för ökad välfärd. Bilagor. C. 60. Olika men ändå lika. Om invandrarungdomari det mångkulturella Sverige. C. 61. Statens bostadskreditnämnd - organisation och dimensionering. Bo. 62. Vissa särskilda frågor beträffande integritets- skyddet på ADB-området. Ju.
Statens offentliga utredningar 1991
Kronologisk förteckning
63. Tillsynen över hälso- och sjukvården. S. 64. Att förvalta kulturmiljöer. U. 65. Ett samordnat vuxenstudiestöd. U. 66. Hemslöjd i samverkan. [. 67. Samhall i går, idag, i morgon. A. 68. Frikommunförsöket. Erfarenheter av försöksverk- samheten med avsteg från statlig reglering m.m. C. 69. Frikommunförsöket. Erfarenheter av försöksverk- samheten med avsteg från statlig reglering m.m. Särskild bilaga. C. 70. Ombudsnran för barn och ungdom. S. 71. Teaterns kosmadsutveckling 1975-1990 med särskilda studier av Operan, Dramaten och Riksteatern. U. 72. En kreativ studiemiljö - högskolebiblioteket som pedagogisk resurs. U. 73. Vänersjöfarten. K. 74. Krediter för utveckling. UD. 75. Organiserad rasism. A. 76. Miljön och förpackningarna. M. 77. Miljön och förpackningarna. Livscykelanalyser för förpackningsmaterial — beräkning av miljöbelastning. Bilaga. M. 78. Krav på förändring — synpunkter från psykiskt störda och anhöriga. S. 79. Det framtida trafiksäkerhetsarbetet. K. 80. Kommunalt partistöd. C. 81.Fastighetsleasing. Ju. 82. Drivkrafter för produktivitet och välstånd. I. 83. FoU— för industriell utveckling. Svensk kollektiv- forskning 1991. I. 84. Smuggling och tullbedrägeri. Fi. 85. Historiska arrenden — förslag till friköpslag. Ju. 86. Ny hyreslag. Bo. 87. Yrkesoffrceramas pensionsålder och åldersstruktur. Fö. 88. Stöd och samordning kring psykiskt störda -— ett kunskapsunderlag. S. 89. Försäkringsrörelse i förändring 1. Fi. 90. Konkurrensneutral energibeskattning. Fi. 91. Forskning och utveckling för totalförsvaret. Kartläggning och probleminventering. Fö. 92. Rätt till bostad — om psykiskt stördas boende. S. 93. El från biobränslen. Det industriella utvecklings- arbetet. N. 94. ELSU 91. Förslag till omfattning, organisation och finansiering av det svenska elsäkerhetsarbetet. N. 95. Översyn av lagstiftningen på kärnenergiområdet. M. 96. Lantmäteriutbildningar i Luleå och Lund. Bo.
97. En väg till delaktighet och inflytande — tolk för döva, dövblinda, vuxendör'a. hörselska- dade och talskadade. S. 98. Kommunal ekonomi i samhällsekonomisk balans — statsbidrag för ökat handlingsutrymme och nya samarbetsformer. Fi. 99. Statistiken inom livsmedelssektom — förslag till förändringar. Jo. 100. Neutral företagsbeskattning. Fi. 101. Landskap Näring Kunskap, del 1— 4.10. 102. Svenska kyrkans medlemmar och kyrka— statfrågan. C. 103. En ny sjömanslagstiftning. K. 104. Konkurrensen inom den kommunala sektorn. C. 105. Filmkultur och filmkulturell verksanhet i Sverige. Ku. 106. Domstolarna inför 2000-talet. Del A—B. Ju. 107. Lag om radiokommunikation, m.m. K. 108. Tekniskt utrymme för reklamfinansierad radio. Ku.
Statens offentliga utredningar 1991
Systematisk förteckning
J ustitiedepartementet
Personregistrering inom arbetslivs-, forsknings- och massmedieområdena. m.m. [21]
HIV-smittade - ersättning för ideell skada. [34] Päföljdsfrägor. Frigivning från anstalt, m.m. [45] Vissa särskilda frågor beuäffande integritetsskyddet på ADB-området. [62]
Fastighetsleasing. [81] Historiska arrenden — förslag till friköpslag. [85] Domstolarna inför 2000-talet. Del A—B. [106]
Utrikesdepartementet
Statens roll vid främjande av export. [3] Bistånd genom internationella organisationer. [48] Bistånd genom internationella organisationer. Annex 1. Det multilaterala biståndets organisationer. [49] Bistånd genom internationella organisationer. Annex 2. Sverige och u-länderna i FN - en återblick. [50] Bistånd genom internationella organisationer. Annex 3. Särstudier. [51] Krediter för utveckling. [74]
Försvarsdepartementet
Kapitalkostnader inom försvaret. Nya former för finansiell styrning. [20] Branden på Sally Albatross. Den 9-12 januari 1990. [33] Forskning och teknik för flyget. [53] Yrkesofficerarnas pensionsålder och åldersstmktur. [87] Forskning och utveckling för totalförsvaret. Kartläggning och probleminventering. [91]
Socialdepartementet
Utvärdering av SBU. Statens Beredning för Ut-värde- ring av medicinsk metodik. [6] Lokala sjukförsäkringsregister [9] lnfonnationens roll som handlingsunderlag - styrning och ekonomi. [15]. Gemensamma regler - lagstiftning, klassifikationer och infonnationsteknologi. [16]. Forskning och utveckling — epidemiologi, kvalitetssä- kring och Spris utvecklingsprojekt. [17]. informationsstruktur för hälso- och sjukvården - en utvecklingsprocess. [18]. Några frågor i anslutning till en arbetsgivarperiod inom sjukpenningförsäkringen. [35] Aborterade foster, m.m. [42] Handikapp, Välfärd, Rättvisa. [46]
På väg - exempel på förändringsarbeten inom verksamheter för psykiskt störda. [47] Tillsynen över hälso- och sjukvården. [63] Ombudsman för barn och ungdom. [70] Krav på förändring — synpunkter från psykiskt störda och anhöriga. [78] Stöd och samordning kring psykiskt störda
— ett kunskapsunderlag. [88] Rätt till bostad — om psykiskt stördas boende. [92] En väg till delaktighet och inflytande — tolk för döva. dövblinda, vuxendöva, hörselskadade och talskadade. [97]
Kommunikationsdepartementet
Den regionala bil- och körkortsadministrationen. [14] Storstadens trafiksystem. Överenskommelser om trafik och miljö i Stockholms- Göteborgs- och Malmö- regionema. [19] Säkrare förare [39] Vänersjöfarten [73] Det framtida trafiksäkerhetsarbetet. [79] En ny sjömanslagstifming. [103] Lag om radiokommunikation, m.m. [107]
Finansdepartementet
Finansiell tillsyn. [2] Sportslig och ekonomisk utveckling inom trav- och galoppsporten. [7] Beskattning av kraftföretag. [8] Kapitalavkastningen i bytesbalansen. Tre expertrapporter. [27] Räkna med miljön! Förslag till natur- och miljö- räkenskaper. [37] Räkna med miljön! Förslag till natur— och miljö- råkenskaper. Bilagedel. [38] Alkoholbeskatmingen. [52] Smuggling och tullbedrägeri. [84] Försäkringsrörelse i förändring 1. [89] Konkurrensneutral energibeskattning. [90] Kommunal ekonomi i samhällsekonomisk balans — statsbidrag för ökat handlingsutrymme och nya samarbetsformer. [98] Neutral företagsbeskattning. [100]
Utbildningsdepartementet
Särskolan -en primärkommunal skola. [30] Statens arkivdepåer. En utvecklingsplan till år 2000. [3 1]
Statens offentliga utredningar 1991
Systematisk förteckning
Examination som kvalitetskontroll i högskolan. [44] Skola - skolbarnsomsorg - en helhet. [54] Att förvalta kulturmiljöer. [64] Ett samordnat vuxenstudiestöd. [65] Teaterns kostnadsutveckling 1975-1990 med särskilda studier av Operan, Dramaten och Riksteatern. [71] En kreativ studiemiljö — högskolebiblioteket som pedagogisk resurs. [72]
J ordbruksdepartementet
Statistiken inom livsmedelssektom — förslag till förändringar. [99] Landskap Näring Kunskap, del 1— 4. [101]
Arbetsmarknadsdepartementet Flykting- och immigrationspolitiken. [1]
Spelreglerna på arbetsmarknaden. [13] Kompetensutveckling — en utmaning. [56] Arbetslöshetsförsäkringen — finansieringssystemet. [57] Samhall i går, i dag. i morgon. [67] Organiserad rasism. [75]
Bostadsdepartemntet
Ett nytt BFR - Byggforskningen på 90-talet. [23] Den framtida länsbostadsnämnden. [43] Statens bostadskreditnämnd - organisation och dimensionering. [61] Ny hyreslag. [86] Lantmäteriutbildningar i Luleå och Lund. [96]
Industridepartem'entet
Översyn av lagstiftningen om träfrberråvara. [22] Ett nytt turistråd. [58] Hemslöjd i sam verkan [66] Drivkrafter för produktivitet och välstånd. [82] FoU för industriell utveckling. Svensk kollektiv— forskning 1991. [83]
Näringsdepartementet
El från biobränslen. Det industriella utvecklingsarbetet. [93] ELSU 91. Förslag till omfattning, organisation och finansiering av det svenska elsäkerhetsarbetet. [94]
Civildepartementet
Affärstidema. [10] Affärstidema. Bilagedel. [11] Ungdom och makt.[12] Visst går det an! Del 1, 2 och 3. [24] Frikommunförsöket. Erfarenheter av försöken med en friare nämndorganisation. [25] Kommunala entreprenader. Vad är möjligt? En analys av rättsläget och det statliga regelverkets roll. [26] Konkurrensen i Sverige - en kartläggning av konkur- rensförhållandena i 61 branscher. Del 1 och 2. [28] Periodiska hälsoundersökningar i vissa statliga, kom- munala och landstingskommunala anställningar. [29] Ny kunskap och förnyelse. [36] Marknadsanpassade service- och stabsfunktioner — ny organisation av stödet till myndigheter och rege- ringskansli. [40] Marknadsanpassade service- och stabsfunktioner - ny organisation av stödet till myndigheter och rege- ringskansli. Bilagedel. [41] Konkurrens för ökad välfärd Del ]. Konkurrens för ökad välfärd. Dc12. Konkurrens för ökad välfärd. Bilagor. [59] Olika men ändå lika. Om invandrarungdomar i det mångkulturella Sverige. [60] Frikommunförsöket. Erfarenheter av försöksverk— samheten med avsteg från statlig reglering m.m. [68] Frikommunförsöket. Erfarenheter av försöksverk- samheten med avsteg från statlig reglering m.m. Särskild bilaga. [69] Kommunalt partistöd. [80] Svenska kyrkans medlemmar och kyrka— statfrågan. [102] Konkurrensen inom den kommunala sektorn. [104]
Statens offentliga utredningar 1991
Systematisk förteckning
Mil jödepartementet
Miljölagstiftningeni framtiden. [4] Miljölagstiftningen i framtiden. Bilagedel. Sekretariatets kartläggning och analys. [5] Naturvårdsverkets uppgifter och organisation. [32] Sveriges nationalrapport till FNs konferens om miljö och utveckling - UNCED 1992. [55] Miljön och förpackningarna. [76] Miljön och förpackningarna. Livscykelanalyser
för förpackningsmaterial — beräkning av miljöbelasming. Bilaga. [77]
Översyn av lagstiftningen på kämenergiområdet.[95]
Kulturdepartementet
Filmkultur och filmkulturell verksamhet i Sverige. [105] Tekniskt utrymme för reklamfinansierad radio. [108]
