SOU 1992:58
Miljöskulden : en rapport om hur miljöskulden utvecklas om vi ingenting gör
N +" &(
a; (- :,:-i::
('019
National Library of Sweden
En rapport om hur miljöskulden utvecklas om Vi ingenting gör
Arne J ernelöv
En rapport om hur miljöskulden utvecklas om Vi ingenting gör
Arne J ernelöv
& Statens offentliga utredningar
ww 199258 395 Miljö- och naturresursdepartementet
Miljöskulden
En rapport om hur miljöskulden utvecklas om vi ingenting gör
Arne J_emelöv
Rapport från Miljövårdsberedningen (Jo 1968:A) Stockholm 1992
SOU och Ds kan köpas frän Allmänna Förlaget, som också på uppdrag av negeringskansliets förvaltningskontor ombesörjer remissutsändningar av dessa publikationer.
Adress: Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 Stockholm Tel 08/739 96 30 Telefax: 08/739 95 48
Publikationema kan också köpas i Infomationsbokhandeln, Malmtorgsgatan 5, Stockholm.
Professor Arne Jemelöv är verksam vid Institutet för vatten- och luftvårdsforskning (IVL), Stockholm. Han är även ledamot av Miljövårdsberedningen.
Omslag: Media Nova Omslagsteckning: Lars-Erik Håkansson ISBN 91-38-13092-0 ISSN 0375-250X Regeringskansliets Offsetcentral Stockholm juni 1992
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
FÖRORD
SAMMANFATTNING Internationella jämförelser Vem är skyldig?
INLEDNING Hur beräkna kostnader för återställandet?
GLOBALA MILJÖPROBLEM Stratosfäriskt ozon Klimat
TERRITORIELLA MILJÖPROBLEM Försurning — Mark-, Yt— och Grundvatten Dagssituation 1990 Trender Jordbruksmarkens kadmium- och humushalt Kadmium Humus
bmx]
11 13
15 15 15
19 19 19
22
Marin eutroliering 24 Dagssituation 1990 24 Trender 26 Klororganiska ånmen 29 Dagssituation 1990 och hittillsvarande trender 29 Avfall 32 Miljöfarligt avfall 32 Hushållsavfall 34 Industriavfall och övrigt avfall 35 Radioaktivt avfall 37 Biologisk mångfald 38
—__________ SLUT REFLEKTIONER 39
FÖRORD
Alltför länge har miljön förblivit en given förutsättning, uppmärksam- mad först då miljöskadoma varit ett faktum. När försumingen drabbade våra skogar eller när ett kärnkrafthaveri förvandlade mänsklig miljö till en förgiftad spökstad.
Det finns inga fria nyttigheter. Frågan är inte om vi får betala när miljön föröds. Frågan är när, hur och vilka, som tvingas betala.
Sambandet mellan ekonomi och ekologi måste tydliggöras genom ökad användning av effektiva ekonomiska styrmedel. Genom att sätta pris på miljön blir kostnaderna synliga, då kan miljöskulder för framtiden förebyggas.
Arne Jemelöv har i denna rapport gett ett värdefullt underlag till en fortsatt diskussion om sambandet ekonomi och ekologi. Han ställer frågan "Hur utvecklas miljöskulden om vi ingenting gör?". Sanningen är att det redan är sent att göra något åt miljösituationen. Det är nu vi måste se helheten.
%%? Olof Johansson Miljöminister och ordförande i Miljövårdsberedningen
SAMMANFATTNING
Sveriges miljöskuld uppskattas till "260 milliarder kronor. 1980 beräknas motsvarande summa ha varit knappt hälften så stor i fast pen- ningvärde.
De tyngsta posterna i 1990 års miljöskuld finns inom områdena jord- bruk, avfall och försurning. Utifrån de scenarier som kortfattat redovisas i rapporten beräknas Sveriges miljöskuld öka med ytterligare nästan 7 milliarder per år. De poster som försämras mest "om vi ingenting gör" är klimat/variabilitet, jordbruk, avfall och försurning.
Nedanstående tabell sammanfattar uppskattningarna.
Sveriges miljöskuld (milliarder kronor, 1990 års penningvärde)
Område 1990 Aår Globalt Stratosfariskt ozon — — Klimat 85 2,5 'Terrltoriellt Försurning Mark 36 0,4 thatten 10 0,1 Grundvatten 1 0,3 Jordbruksmark Kadmium 6 0,1 Humus 25 1,3
Marin eutrofiering
Havet 10 1-0 Kustnära våtmarker 0,2 =O Klororganiska ämnen
PCB m m 0,1 =O
"Sälarier" 0,2 1- Avfall
Miljöfarligt 15 1 Hushåll 15 0,1 Industri + övrigt 18 0,3 Radioaktivt 35 0,5 Biologisk mångfald
Noaks Ark 2,6 =O Våtmarker ___2_ :t_0
Summa 261 6,6
INTERNATIONELLA JÄMFÖRELSER
Siffran för Sveriges del — 300 milliarder kronor — kan jämföras med uppskattningar som gjorts för f.d. DDR — 1 500 milliarder kronor, Polen 2 000 milliarder och Östersjöns avrinningsområde 3 000 milliarder.
Dessa uppskattningar avser enbart upplag av avfall och högkon— taminerad mark där saneringen beräknats kosta DM 10 000 per m3.
Miljöskulden för 3 000 dumping sites för miljöfarligt avfall i USA be- räknas till 600 milliarder kronor och för den amerikanska militärens och kärnkraftens radioaktiva avfall till 1 000 milliarder kronor medan erforderliga skyddsåtgärder för lågliggande kustområden i USA vid klirnatförändringsbetingad havsnivåhöjning beräknats till 3 000 milliar- der. EPA's beräkning av kostnaderna för att åtgärda super-jimd—sites utgår från typ och grad av förorening och volym. Saneringskostnadema per ton varierar mellan 3500 och $10 000. I en helt annan jämförelse kan konstateras att den beräknade miljöskulden i samtliga fall trots
skilda definitioner och beräkningsmetoder är klart större än landets utlandsskuld.
VEM ÄR SKYLDIG?
Av den fortgående ökningen av den svenska miljöskulden förorsakas ungefär hälften av aktiviteter utanför Sverige.
INLEDNING
Ett nyckelbegrepp för denna rapport är miljösladd definierat som åter- ställandekostnad för miljöskador som är tekniskt-ekonomiskt återställ- bara samt storleken av det kapital som erfordras för att betala åter- kommande "reparationsinsatser".
Rapporten syftar till att belysa hur denna miljöskuld utvecklas om be- slutade åtgärder genomförs men inga ytterligare tillkommer. Tidsper- spektivet är ca 3 decennier.
Givetvis möter ett sådant försök en hel serie svåra avgränsnings- problem. Den första och kanske den viktigaste frågan är vad vi räknar som återställbart. Ju färre saker som inkluderas dess mindre blir miljö— skulden. Avser vi återställbar med dagens teknik eller morgondagens? Är vi teknikoptimister eller pessimister? Det är lätt att peka på prak- tiska exempel där dessa fundamentala frågor ställs på sin spets. Kan en utdöd art återställas? Räknar vi med att mammutens gener kan kartläggas från bevarade vävnader, att generna kan syntetiseras och föras in i ett elefantägg istället för de ursprungliga och att elefantägget med mammutgener kan införas och utvecklas i elfantmodern för att i sinom tid framfödas som mammut? Vad kostar i så fall detta?
I föreliggande rapport har denna typ av återställande betraktats som science-Hction och inte räknats som miljöskuld.
Den principiella frågan och avgränsningsproblemet kvarstår. Nya tekniska landvinningar kan öka de tekniskt-ekonomiska möjligheterna att återställa och därmed öka den redovisade miljöskulden genom att miljöskador som tidigare exkluderats ur "skulden", då de klassats som ogenomförbara, nu inkluderas. Detta är dock inte principith helt olikt att ny brytnings- och prospekteringsteknik gör att "nya" mineralfyn-
digheter plötsligt redovisas och tas upp som tillgångar i företags bokslut och länders naturresursredovisning. Av samma typ men mer trivialt är att teknisk utveckling kan medföra att ett återställande, där kostnaden ingår i miljöskulden, blir billigare och att skulden därigenom sjunker. Satsningar på FoU inom miljösaneringsområdet skulle troligen sänka miljöskulden med mer än FoU-kostnaden.
En fråga där det formella svaret kan skilja sig från det reella är: När har ett beslut fattats? Är ett internationellt avtal ett beslut? Är ett riksdagsbeslut av övergripande karaktär t.ex. koldioxidtaket ett beslut? Innebär introduktionen av en ny teknik vid en anläggning ett beslut att införa den överallt mot bakgrund av att "det tekniskt möjliga och ekonomiskt rimliga" är en överordnad policy? I denna rapport tillämpas ett pragmatiskt synsätt innebärande att en skiss görs av framtiden baserad på författarens bedömning av vad som händer om politikerna inte förändrar spelreglerna mer än vad som följer av redan fattade beslut och om administratörema inte förändrar tillämpningen av reglerna. Implicit i framtidsskissema ligger således i de olika fallen en bedömning om vad som är beslut.
En annan nyckelfråga med svåra awägningsproblem inbyggda är "Återställande till vilken situation?" Exempel från de areella näringarna skogs— och jordbruk kan illustrera situationen. Dagens skogs— och jord- bruk leder till mycket artfattigare kulturlandskap än det tidiga nitton- hundratalets. Vill vi återställa den situationen vi hade för femtio, hundra eller trehundra år sedan eller är det romartidens vidsträckta ek- skogar som hägrar för Germanien och södra Skandinavien? Svaret som återigen refererar till den praktiska hanteringen i denna rapport är att ingen tidsgräns har identifierats utan att återställandebehovet kvantifie— rats utifrån uthållig produktionskapacitet (sustainable yield) för areella näringar och artdiversitet. Sustainability-begreppet har även gett kriteriet att uppbyggda depåer av näringsämnen/miljögifter skall oskadliggöras genom immobilisering eller destruktion.
Även ambitionsnivån är av utslagsgivande betydelse för kostnaderna för återställande eller omhändertagande. I Sverige är ambitionsnivån högre för radioaktivitet än för kemikalier. Sålunda ser t.ex. yrkeshygi- eniska gränsvärden tio gånger så allvarligt på strålningsinducerad cancer som på kemikalieinducerad. I denna rapport redovisas en beräknad
kostnad för kämkraftsavfall år 2020 till 50 milliarder kronor medan allt övrigt miljöfarligt avfall beräknas kosta 95 milliarder att omhänderta. Vore kraven på omhändertagandet lika stränga i förhållande till toxicitet eller mutagenicitet som för det radioaktiva avfallet skulle kostnaden vara minst fem gånger högre. Vore, å andra sidan, ambitionsnivån för radioaktivt avfall lika låg som för kemiskt, skulle 10 milliarder räcka för detta omhändertagande.
HUR BERÄKNA KOSTNADER FÖR ÅTERSTÄLLANDET?
Kostnadsuppskattningarna är av mycket olika precision. I en del fall har saneringar av aktuell typ genomförts och antalet objekt är rimligt väl känt. I andra fall är såväl restaureringskostnaden per enhet som antalet enheter grova uppskattningar. Ambitionen vad gäller precision är be- gränsad och kan uttryckas som: "Rätt antal nollor och en signifikant siffra".
En mer principiell fråga gäller hur åtgärder av begränsad varaktighet ska jämföras med slutlig sanering. Exempel kan hämtas från försur- ningsområdet där sjökalkning har karaktär av uppehållande försvar. Den teknik för omräkning som tillämpas här innebär att en årskostnad uppskattas varefter miljöskulden anges som det kapital som genererar den ränta som täcker årskostnaden. I rapporten används räntesatsen S%.
I beräkningen av Sveriges miljöskuld har en uppdehring gjorts i globala miljöproblem och territoriella. I den första kategorin har skulden ansetts vara de "rikas" skuld och Sveriges andel motsvara vår del av världens rika befolkning (8,5 millioner av 1 milliard) utan hänsyn till att vårt nettobidrag är vida mindre.
I den andra kategorin — de territoriella — betraktas miljöskulden som Sveriges oberoende av vilket land som står för de emissioner som
gett upphov till skadan.
GLOBALA MILJÖPROBLEM
Till de globala miljöproblemen räknas här stratosfäriskt ozon och UV- strålning samt växthusgaser och klimateffekter. Dessa globala mil- jöproblem anses i detta sammanhang vara den "rika världens" ansvar. Miljöskulden beräknas därför fördelad på en milliard människor av vilka 8,5 millioner bor i Sverige.
STRATOSFÄRISKT OZON
Ingen teknik finns för att återställa ozonskiktet. Ingen miljöskuld har således beräknats.
KLIMAT
Oomtvistliga fakta är att atmosfärens halt av vissa gaser såsom CO,, CH4 och N20 och CFC ökar och att dessa minskar värmeutstrålningen från jordklotet.
Beräkningar, som inte tar med potentiellt viktiga fysikaliska och biologiska feed-back-mekanismer av positiv och negativ art, men som likafullt är de bästa som kan göras idag, indikerar att den globala medeltemperaturen kan komma att öka 3—4 oC om utvecklingen fort- sätter under de närmaste decennierna. Skulle detta bli fallet beräknas polartemperaturen öka dubbelt så mycket (6—8 ”C).
Dagens kunskap är alltför bristfällig för att göra regionala och nationella prognoser, men de primära ekonomiska effekterna i Sverige för t.ex. energibalans, jord- och skogsbruk av en årsmedeltemperatur- höjning av ca 5 (,C behöver inte vara negativ.
Globalt sett kan en klimatförändring medföra negativa effekter på vattenbalansen i kontinenternas innerområden —— dagens överskotts- områden för vete och majs — och stora kostnader för omflyttning. Gissningsmässiga uppskattningar av antalet miljötkatingar pekar mot en halv milliard. Hur detta skulle kunna påverka Sverige kan inte bedömas, men sannolikt skulle även kostnaderna för oss bli mycket höga.
Sveriges bidrag till växthusgasemas ökning är liten. Vad gäller den viktigaste —— koldioxid — fixeras för närvarande mer inom svenskt territorium än vad vi emitterar. Följande bedöms illustrera dagsläget.
0 an venge tz atmo aren ton Förbränning av importerat fossilt bränsle 16 (15—17,5) Kalkbränning 0,8 Förlust från jordbruksmark 1,6 (LO—2,2) Förlust från skogsmark 0 ((—4)14)
Summa 18,4
0 n alma a'ren tz venge ton r Nettoökning skogsbiomassa 9 (7—11) Export skogsindustriprodukter 5 Nettoökning torv 1,2 (0,4—2,6) Nettosedirnentering insjöar 1,5 (0,4——2,9) Sedirnentering av kustområden 1,3 (O,9-—1,7) av kol i avrinningsvatten Nettosedirnentering av primärprod. 7 (5—10) på svenskt territorialvatten Ack. teknosfären (t.ex. byggnaden) 0,3 (0,1—0,5) Ack, sopdeponier 0,4 (0,3_T(_2,5)
Summa 25,7
Nettofrxering i Sverige 7,3 Mton C/år
De antropogena CO,—emissionema uppgår till ca 6 milliarder ton (som C) per år. Ökningen i atmosfären motsvarar ca 3 milliarder ton. Koldioxid svarar för ungefär hälften av den antropogena växthuseffek- ten.
Hittillsvarande ökning av atmosfärens halt motsvarar ca 100 milliarder ton CO2 (som C).
Tekniska lösningar finns för att avskilja CO2 ur luft och därmed — i princip — för att återställa atmosfärens CO,-halt och naturliga växt- husegenskaper. Genomgående är de tekniska gasseparationslösningarna mycket mer (10 100 gånger) kostsamma än att fixera motsvarande kolmängd i biomassa/markkol. Olika beräkningar har visat att avsevärda mängder kol kan bindas i biomassa och som markkol till en kostnad av $5—10 per ton. Den bindbara mängden ökar givetvis om ett högre pris accepteras. I följande räkneexempel antas en kostnad av hundra kronor per ton kol:
Dagens miljöskuld: 100 milliarder ton x 100 SEK = 10 000 milliarder kronor. Årlig ökning 3 milliarder ton x 100 SEK = 300 milliarder kronor.
Sveriges andel (O,85%) av nuvarande miljöskuld motsvarar då 85 milliarder kronor och av den årliga ökningen 2,5 milliarder.
TERRITORIELLA MILJÖPROBLEM
FÖRSURNING — MARK, YT- OCH GRUNDVA'ITEN Dagssituation 1990
Drygt 10 000 av Sveriges ca 80 000 sjöar är idag kraftigt försurade till följd av sur nederbörd och ytterligare ungefär samma antal förlorar fortlöpande buffringsförmåga och hotar gå samma öde till mötes. Dessutom finns klara försumingsskador i ca 100 000 km rinnande vatten.
Det pågående sjökalkningsprogrammet utgör ett uppehållande försvar som tillåter försumingskänsliga arter att överleva i sjöar och vattendrag från vilka de annars skulle försvunnit. Hittills har drygt 5 500 sjöar kalkats. Den årliga kostnaden för statskassan uppgår till 100 millioner kronor men om arbete och andra frivilliga insatser rälmas till mark- nadsvärde torde den totala kostnaden uppgå till drygt det dubbla. Den nuvarande omfattningen av kalkningsprogrammet för sjöar och vatten- drag bedöms motsvara knappt halva behovet för att motverka försur- ningen — d.v.s. kalkning av ytvatten i full skala beräknas i dagsläget kosta 500 millioner kronor per år. Miljöskulden — här i form av det kapital som skulle behöva avsättas för att en ränta på S% skulle täcka den årliga kostnaden — blir följaktligen 10 milliarder kronor.
Grundvattnet är ännu försurat bara i begränsade synnerligen känsliga områden, men sjunkande buffn'ngsförmåga i jordar och marklager med-
för att omfattningen kan beräknas öka snabbt on inte motåtgärder sätts rn.
Direkta kalkningsåtgärder för att motverka gundvattenförsuming är tekniskt svåra att sätta in. Vatten från enskild brunnar kan givetvis kalkas och även kalkstensinfodring kring enskizla brunnar i områden med försurat grundvatten kan komma ifråga. Fömärvarande uppskattas behovet av grundvattenkalkning till en tionledel av behovet av ytvattenkalkning, dvs till 50 millioner per år motvarande en miljöskuld av 1 milliard kronor.
Skogsmarkens pH-värde har sjunkit alarmerande i stora delar av södra Sverige och vissa delar av mellerstaJQDalsland—Vämiland. Nuvarande beräkningar tyder på att 650 000 hzskogsmark är i behov av kalkning/vitalitetsgödsling för att skogens poduktionsförmåga ska kunna bibehållas och fortsatt markförsuming mcverkas. Kostnaden för ett sådant program beräknas till mellan 3 och 4nilliarder kronor med en varaktighet av tio till femton år.
Skogskalkning/vitalitetsgödsling enligt denna modell förser skogs- marken med ett buffrande lager på ytan vilketmotverkar ytterligare markförsuming till följd av surt nedfall. Den återtäller dock inte, annat än möjligen på mycket lång sikt, markens pH ocljonbalans. Direkta åt- gärder för att åstadkomma detta skulle kosta sarleksordningsmässigt tio gånger mer än det föreslagna markytkalknrgsprogrammet, dvs. kanske 30 milliarder kronor om det alls är utföaart.
Den nuvarande miljöskulden med utgångspukt från kostnaden för att återställa pH och jonbalans i skogsmark kan )eräknas uppgå till 30 milliarder kronor. Kostnaden för ett uppehållanc försvar beräknas till 3——4 milliarder med en varaktighet av tio till imton år dvs en årlig kostnad av ca 300 millioner. Miljöskulden i fon av det kapital som skulle behöva avsättas för att klara detta blir 6 rilliarder och summan således 36 milliarder kronor.
Trender
Trots kraftiga reduktioner av svavelutsläppet i ver-ige och betydelse- fulla minskningar från övriga Västeuropa har ndfallet i södra Sverige t.o.m. 1989 endast minskat marginellt. Utvecklinen i Östeuropa fram
till de stora politiska onvälvningama för några år sedan motverkade de positiva bidragen från 'äst.
Beräkningar av "vad iaturen tål" ger vid handen att nedfallet av för- surande ämnen borde ninska med 80% i de mest utsatta delarna av landet för att försumirgsprocessen ska upphöra. Gällande internatio— nella överenskommelse' på miljöområdet kommer ej på långa vägar att ge detta resultat. Försrmingen kommer således att fortsätta och med en gradvis uttömning a' markens buffertkapacitet kan även minskande nedfall ge större utfalli form av pH—sänkning i markvatten.
En nyckelroll för der fortsatta försumingen 1 Sverige har utveckling- en i Östeuropa — franför allt Östersjöländema — vad gäller emis- sioner av SO, och P0 Preliminära uppskattningar baserade på industriproduktionens rtveckling tyder på att svavelemissionema 1990 och 1991 har minskat ned så mycket som 40%. Detta har emellertid ingenting att göra mer miljöåtaganden utan är en effekt av att den starkt nedsmutsande brtnkolsberoende tunga industrin i östra Tyskland, Polen och Tjeckoslovaden tvingas till nedläggning och produktions- inskränkning när den nöter internationell marknadskonkurrens.
Vad som händer på några års och decenniers sikt är näst intill ogörligt att bedöma. lin gissning är att svavelemissionema från den industri som kommer at efterträda den nuvarande kan behållas på en nivå av 50% av 1989 ars svavelemissionsnivå, medan utsläppen av kväveoxid från en framräxande privatbilism och högtemperaturförbrän- ning av mer högvärdiga bränslen ökar.
I detta scenario ökar mtalet sjöar som är kraftigt försurade eller i be- hov av upprepad skydcskalkning från dagens drygt 10 000 till kanske 15 000 på trettio års skt. Kostnaden för ytvattenkalkning i 1990 års penningsvärde skulle di kunna uppgå till 700 millioner kronor per år. Motsvarande kostnad ör att buffra försurat grundvatten skulle öka mycket snabbare. En fö'siktig uppskattning ger tio gångers ökning från dagens nivå till 500 milloner årligen. Miljöskulden för försurat ytvatten har därmed vuxit till 14 milliarder och den för försurat grundvatten till 10. Arealen skogsmark som är försurad och/eller kväveövermättad kan ha ökat till knappt en million ha och den årliga kostnaden för det uppehållande försvareti form av ytkalkning av skogsmarken till 400 millioner kronor. Kaptalet som betalar detta uppehållandeförsvar
behöver alltså vara 8 milliarder. Miljöskulden för att återställa markens pH och jonbalans beräknas genom den större aktuella arealen ha ökat till 40 milliarder i dagens penningvärde. Summa kapital för uppehållan- deförsvar och återställande av markens pH-värde och jonbalans skulle således bli 48 milliarder kronor.
JORDBRUKSMARKENS KADMIUM- OCH HUMUSHALT
Kadmium
Halten av kadmium i jordbruksmark ökar fortlöpande till följd av kadmiumkontaminerad fosfat i konstgödning och till följd av kadmium- kontaminerat slam från kommunala reningsverk. Även luftnedfall bi- drar. Ökningstakten beräknas till 05% per år.
Kadmiums rörlighet 1 mark är i hög grad beroende på markens pH- värde. Skulle kalkning av jordbruksmark bli otillräcklig för att upprätt- hålla höga mark pH-värden i framtiden skulle växternas kadmium- upptag kunna öka drastiskt och därmed konsumenternas intag. Då normalexponeringen för stora delar av Sveriges befolkning idag ligger inom en faktor 2 eller 3 av effektnivåer vore en ökning av kadmium- innehållet i baslivsmedel ett hot mot folkhälsan. Utvecklingen på skogssidan ger klara varningssignaler. På många håll i landet där för- surning av skogsmark är långt gången, t.ex. Småland och Värmland, är älgens kadmiumhalter i njurar och lever sådana att organen ej bör ätas. Det kan inte heller uteslutas att de på senare tid observerade, för- vånande höga kadmiumutsläppen från skogsindustrin är resultatet av högre kadmiumanrikning i veden. Någon teknik för att minska jordar- nas kadmiumhalt finns för närvarande inte.
Bibehållande av ett högt pH i jordbruksmarken blir därför en förut- sättning för acceptabla kadmiumhalter i livsmedel.
Kalkanvändningen i jord- och trädgårdsbruk har minskat från "350 tusen ton per år i början av 1980-talet till 184 tusen ton 1990. En återgång till kalkgivor av _>_300 tusen ton per år torde på sikt vara nödvändigt bl.a.för att bibehålla låga kadmiumhalter i grödorna.
Kostnaden på ca 500 millioner per år kan ses som ett uppehållande försvar och motsvarar en miljöskuld av 10 milliarder kronor. Nuvarande årskostnad respektive miljöskuld beräknas till 300 millioner respektive 6 milliarder kronor.
Humus
Sedan slutet av 1940—talet har humushalten i svensk åkerjord sjunkit fortlöpande som ett resultat av den jordbruksteknologi som numera an- vänds i Sverige och Västerlandet i övrigt. Lägre humushalter i mark medför sämre förmåga att binda vatten och näringsämnen och medför att känsligheten hos grödorna för bl.a. vädervariationer ökar. Långsik- tigt skulle jordbruksmarkens humushalt kunna återställas genom övergång till en annan jordbruksteknologi (t.ex. återgång till traditio- nell). Att göra det inom ramen för ett direkt restaureringsprogram är tekniskt möjligt men kostsamt. Följande räkneexempel illustrerar omfattningen.
Beräknad total förlust av organiska ämnen från jordbruksmark sedan 1950: 20 Mton (som kol)
Mängd jordbruksmark: 2,8 millioner ha Humusförlust (som kol): per ha 7 ton per m3 0,7 kg
Återställande av humushalt skulle kunna ske genom tillförsel av t.ex. torv, vilket i ett räkneexempel skulle kosta i storleksordning 90 milliarder kronor.
En så omfattande torvbrytning skulle dock i sig ge upphov till miljö- skador och en ny miljöskuld.
Ett alternativt räkneexempel utgår från att den producerade grödan används till att öka jordamas humushalt, t.ex. genom nedplöjning eller insitukompostering.
Ett ha jordbruksmark producerar i genomsnitt grödor motsvarande 1—3 ton kol i humiiierad form.
Således skulle 3—4 års produktion behöva direkt återföras till jordama för att kompensera de senaste fyrtio årens uppskattade humusförluster.
Av jordbrukets produktionsvärde om knappt trettio milliarder antages hälften härröra direkt eller indirekt från grödan. (Resten antas vara animalieproduktion från infört foder.) Miljöskulden skulle då uppgå till ca 50 milliarder kronor.
Vore det uttryckliga syftet med produktionen att återställa halten markkol borde dock kostnaden för att nå detta specifika mål kunna sänkas avsevärt. En halvering förefaller fullt möjlig. Beräknad miljö- skuld blir således 25 milliarder.
Genom att nuvarande jordbruksteknologi har flera decennier på nacken antas huvuddelen av den odlade marken ha nått en typ av jämvikt med avseende på halten organiskt kol. Betydelsefulla undantag utgör de odlade områden som erhållits genom våtmarksdränering. Kolförlustema här uppskattas till 1,6 millioner ton per år, men beräknas avta under de kommande decennierna.
Om den genomsnittliga årsförlusten fram till 2020 antas vara 1 million ton kol per år skulle återställandekostnaden enligt ovan öka med 1,3 milliarder per år.
MARIN EUTROFIERING
Dagssituation 1990
I marin miljö är kväve i form av nitrat eller arnmonium den främsta produktionsbegränsande faktom och därmed den viktigaste orsaken till eutrofiering. Följande tabeller visar de av myndigheterna i respektive land uppgivna kväveutsläppet till Östersjön respektive Västerhavet samt beräkningar av nedfall och kvävefixering över och i respektive havsområde. Siffran för Tyskland är summan av gamla DDR och BRD. De angivna mängderna från Östersjöns östra strandstater är sannolikt
för låga. Andra oberoendeuppskattningar sätter totalsiffran 30—60% högre.
Kvävebelastning på Östersjön
Land tusen ton N/år Sverige 100 Finland 70 Polen 110 USSR 130 Tyskland 20 Danmark 50 Atm. deposition 370 N-fixering 130 Sununa 980
Kvävebelastning på Västerhavet
Land tusen ton N/år Sverige 40 Danmark 20 Norge 45 Atm. deposition 60 Summa 165
Till detta kommer tillförsel med havsströmmar, t.ex. Jutska strömmen, från Nordsjön och Östersjön.
Tillförseln av kväve är ca fem gånger så hög som den förindustriella och fosfortillförseln nästan 10 gånger. Primärproduktionen har ökat kraftigt. Den större fytoplanktonmängden ger upphov till ökad grumlighet och sänkt Siktdjup och ger en bas för en större population
av zooplankton och bottenlevande organismer. Betydligt större mängder organiskt material, till stor del i form av döda alger, faller genom språngskiktet och ned i det stagnanta bottenvattnet. Syretäringen har ökat och syrebrist uppstår numera över stora bottenområden i Östersjön, redan 2,5—3 år efter ett saltvattensinbrott.
Minskat ljus till följd av fytoplanktongrumling och ökad konkurrens från fastsittande grönalger har medfört att utbredningen i djupled av karaktärsväxten för Östersjöns strandzon — blåstång — har minskat och med den organismer som tångräkor, medan fastsittande grönalger och Spigg ökat.
Även det totala fisket har ökat kraftigt från ett par hundra tusen årston till ca millionen.
Från "användarsynpunkt" 'är det främst två aspekter på marin eutrofiering som är intressanta: rekreation och fiske. Från rekreations- synpunkt är givetvis ett hav med klart vatten, levande bottnar och med klippor med tång istället för slemmiga grönalger att föredraga och "mer värt". Från frskesynpunkt vore det bästa god och regelbunden tillgång till värdefull frsk idealet. I och med eutrofieringen ökar fisketillgången men variationen i fångst, speciellt av torsk, mellan goda år och dåliga ökar också. Som följdeffekt av den större näringstillgången blir laxamas kött gråvitt istället för rosa och marknadsvärdet sjunker. Oftast innebär artförändringen ieutrofien'ngens följd att mindre uppskattad och därför billigare konsumtionsfisk utgör en större andel av den ökade fångsten.
Trender
Kvävetillförseln sker huvudsakligen på två sätt — via atmosfären och via avrinning från jord- (och skogs-)bruk.
Det atmosfäriska kvävet emanerar från förbränning (NOx från trafik och energiomvandling) samt stallgödselhantering (ammoniak).
Trenden hittills 1 de områden som påverkar Östersjön, Skagerack och Kattegatt är att avrinning från land stagnerat på en hög nivå medan atmosfärtillförseln fortlöpande ökat.
Beslut om (begränsad) användning av katalytisk avgasrening på. bensindrivna bilar i Västeuropa kommer att leda till minskning av
trafikens NOZ-emissioner i takt med att bilparken förnyas. Ökad privatbilism i Östeuropa leder där till ökade trafikemissioner. Myn- dighetsbeslut och teknisk utveckling förväntas medföra att low-NO2 brännare införs på större och medelstora förbränningspannor i hela Europa.
Bättre stallgödselhanterin g i länder som Danmark och Nederländerna kan medföra lägre ammoniakemissioner från jordbruket i Västeuropa, medan modern intensiv kreatursdrift kan leda till ökad avgång av jord- bruksammoniak i t.ex. Polen och Östtyskland.
En framskrivning av hittillsvarande trender och bedömning av den teknisk-ekonomiska utvecklingen ger vid handen att en viss fortsatt ök- ning av kvävetillförseln är huvudscenariot.
Effekten av detta blir fortsatt eutrofiering, snabbare syrebrist i bottenvattnet efter saltvattensinbrott och än större genomsnittlig utbredning av de syrefria bottnarna, mer alggrumling och regelmässig algblomning, blåstångens försvinnande som strandzonens växtsamhälle och sporadiskt gott torskfiske.
Ökad kväveavrinning från försurad och kvävemättad skogsmark bidrar.
Fosfortillförseln beräknas fortsätta att sakta minska, men detta bedöms vara av mindre betydelse för den marina eutrofieringen.
Östersjöns långa omsättningstid (»- 30 år) bidrar till att göra systemet trögt.
Möjligen kan en havsnivåökning till följd av klimatförändring bidra till mer frekventa saltvattensinbrott i Östersjön och därmed till förbättrade syreförhållanden i bottenvattnet. Detta skulle då medföra minskad återcirkulation (interngödsling) med fosfor.
Förändringarna vid den svenska Västkusten torde bli mindre om- fattande än i Östersjön. Effekten av åtgärder med kväveemission från främst trafik och jordbruk i Sverige, Danmark och Tyskland medför minskad kvävebelastning medan kvävemättnad i svensk och norsk skogsmark leder till ökad avrinning via skogsvattendrag.
Restaurering av Östersjön har aldrig direkt diskuterats och torde vara av tvivelaktigt värde så länge de eutrofierande utsläppen pågår. I ett tänkt läge där utsläppen reducerats avsevärt och de långa uppehålls- tidema och interna självgödslingsprocesser fördröjer tillfrislmingen
kanske i sekler kan frågan bli aktuell. Från små insjöar finns erfarenhet av bottenmuddrin g, syresättning och närsaltsfällning som i princip skulle kunna bli aktuella tekniker även för Östersjön.
Under avfallsrubriken redovisas uppskattade kostnader för att restau- rera ca 500 eutrofierade insjöar och vattendrag omfattande en sammanlagd yta av knappt 10 000 ha. Den genomsnittliga kostnaden blir då 200 000 kronor/ha men med en spännvidd beroende på am- bitionsnivå och restaureringsmetodik från 5 000 till 1 million kronor per ha. För Östersjöns del skulle 1 ett räkneexempel 3 millioner ha kunna antas vara betjänta av restaureringsåtgärder på grund av eutrofiering. Om endast de per ytenhet billigaste metoderna antas kunna komma i fråga och en genomsnittskostnad av 10 000 kronor per ha åsätts skulle totalkostnaden bli 30 milliarder kronor varav Sveriges andel mycket grovt räknat 10 milliarder.
I samband med jordbrukets mekanisering och rationalisering har våt- marker dikats ut och biotoper med hög diversitet förstörts. Dessa våt- marker och speciellt de kustnära utgjorde effektiva kvävefällor och skydd för den marina miljön mot såväl eutrofiering som förorening av persistenta ämnen som metaller. I många fall var våtmarkerna också betydelsefulla fågellokaler. Starka miljöskäl talar för återställande av en del av dessa — tillsammans kanske 20 000 ha — till en kostnad av 10 000 kronor per ha, d.v.s. totalt 200 millioner.
Att notera är att i detta sammanhang har Sveriges deklaration tillsammans med 11 andra länder att minska kväveoxidutsläppet med 30% inte betraktats som ett beslut. Inte heller har deklarationema av Sverige och andra länder inom ramen för den s.k. Nordsjökonferensen om 50% minskning av bl.a. kväve betraktats som beslut.
Framtidsscenariot har skissats med utgångspunkt från andra belastningsantaganden, vilket framgår av texten.
Osäkerheten i kostnadsuppskattningen är så stor att den tills vidare får gälla även för den tänkta situationen är 2020.
KLORORGANISKA ÄMNEN
Dagssituation 1990 och hittillsvarande trender
I gruppen klororganiska ämnen ingår klassiska miljögifter som DDT och PCB, "nya" som CFC samt en stor grupp substanser vars effekter är dåligt kända eller ämnen som inte är individuth identifierade. I fett från akvatiska organismer utgörs ofta >90% av den organiskt bundna kloren av oidentifierade substanser. Vissa indikationer pekar på att det kan vara fettet självt som är klorerat — att organismerna själva i fettsyntesen bygger in lågrnolekylära klorerade föreningar.
I det svenska perspektivet är de klassiska miljögifterna främst intres- santa i ett Östersjösarnmanhang. Halterna av DDT och dess metaboliter har minskat till ca 10% av de halter som fanns i fisk och sjöfågel i början av 1970-talet. I slutet av 1980-talet avstannade minskningen och halterna visade en tendens till ökning. Orsaken är långdistanstransport söderifrån, bLa.troligen från Egyptens bomullsodlingar.
I samband med att DDT-(eller snarare DDE-)halterna minskade ökade åter äggskalstjocklek hos fiskätande fågel och reproduktions- stömingama upphörde. En viss men inte överhängande risk finns att halterna av DDT och dess metaboliter åter stiger i Östersjöorganismer till nivåer där äggskalsförtunning åter blir ett hot mot fågelpopulatio- nema. (Givetvis är denna risk än mycket större vid själva användnings- området. )
PCB- halterna är någorlunda väl korrelerade med störningar i immun— försvar och reproduktion hos Östersjösäl. Halterna av PCB 1 Östersjöor- ganismer har minskat med ca 50% de senaste två decennierna. Delvis är detta kopplat till stoppad produktion och användning och minskade utsläpp men en bidragande orsak till haltminskningen kan också vara eutrofiering och ökad biomassa. En viss mängd PCB fördelas på en större mängd organismer och ger upphov till lägre halt i biomassan.
Sälamas situation har, till skillnad från de fiskätande fåglarnas, inte förbättrats som resultat av den minskade PCB-halten 1 fisk och andra Östersjöorganismer. De senaste två åren finns dock en positiv indika- tion i och med att Riksmuseets undersökningar visat att nedgången i den svenska gråsälstammen i Östersjön och Bottenhavet avstannat.
Finska undersökningar av fertilitet hos vikarehonor i Bottenviken pekar på en viss förbättring sedan mitten på 1970-talet. Om detta är en vänd- punkt eller blott ett hack i katastrofkurvan återstår att se. Två faktorer bidrar till att PCB-frågomas aktualitet kan komma att öka.
1. Dioxin är en grupp miljögifter som fått mycket stor uppmärk— samhet under 1980-talet. Dioxinemas samlade effekt bedöms genom omräkning till s.k. TCDD-ekvivalenter. Det har föreslagits att Sälamas problem skulle orsakas av dioxiner och inte av PCB. Mot detta talar att sälama vid svenska västkusten och Spetsber- gen har ungefär lika höga dioxinhalter som Östersjösälen utan att drabbas av motsvarande effekter.
Nyligen genomförda beräkningar visar dock att vissa PCB — de s.k. plana — till följd av de mycket högre koncentrationema bidrar med fler TCDD-ekvivalenter än dioxinerna gör.
2. I samband med den sovjetiska nedrustningen kommer ett mycket stort antal stridsvagnar och andra militära bandfordon att skrotas (flera 10 000). Dessa innehåller en relativt stor mängd hydraulol- ja som för att inte riskera antändning vid beskjutning och läckage ofta innehåller eller utgörs av PCB. En oförsiktig hantering av hydrauloljan skulle kunna medföra en PCB-katastrof för bl.a. Östersjön.
Analyser av samlingsparametrar som AOX eller EOCl, vilka summerar mängden organiskt bunden klor, har inte pågått så lång tid att några trender kan fastställas.
Utsläppen av klororganiska föreningar sker främst i form av biprodukter från massablekning med avloppsvatten från cellulosain- dustrin och emissioner av organiska lösningsmedel till luft.
Den svenska cellulosaindustrins utsläpp av klororganisk substans som AOX uppgick 1988 till 13 000 ton, vilket beräknas ha utgjort ca 40% av den mängd som belastade Östersjön.
De svenska emissionerna av klororganiska lösningsmedel uppgick samma år till 20 000 ton och OECD-Europas beräknas till 600 000 ton. Osäkra skattningar av Östeuropas användning utifrån industristruktur
indikerar förbrukning av 200 000 ton klorerade lösningsmedel (även här mått som klor).
Huvudsakligen från nedfall via svenska floder tillförs Östersjön 5 000 ton organiska klorföreningar (mått som AOX) per år. Gissningsvis upp- skattning ger en total indirekt nedfallstillförsel via floder av 20 000 ton och ett direkt nedfall om 10 000 ton per år.
Det nedfall som bedöms nå Östersjön, 30 000 ton, är således endast 4% av det som i Europa emitteras till atmosfären i form av avdunstan- de lösningsmedel.
Cellulosaindustrins utsläpp har trendmässigt minskat och den utveck- lingen bedöms fortsätta. De svenska utsläppen av klorerade lösnings- medel väntas minska till följd av utbytesprogrammen.
En motsvarande men kanske inte fullt lika snabb minskning kan väntas i OECD- ”Europa I Östeuropa torde moderniseringen av ekonomin medföra en initith ökad användning av klorerade lös- ningsmedel. Belastningen på Östersjön förväntas minska men utifrån de beslut som fattats endast med 10—20%. Förändringen i (Öst)Europas industristruktur kan lätt ge betydligt större förändringar.
Restaureringsåtgärder med avseende på klorerade föreningar är möjliga endast i ett fåtal fall då höga halter av klororganiska ämnen t.ex. PCB i sjöars och vattendrags bottensedirnent kan förhindras spridas. Kostnaden för identifierade sådana åtgärder i Sverige kan beräknas till 100 millioner kronor.
En typ av uppehållande försvar vore "Sälarier" där ett rimligt stort antal (kanske 50—100) individer av de hotade Östersjösälarna räddades tills livsvillkoren i Östersjön återställts. Sådana "Sälarier" skulle kunna drivas till en årskostnad av 10 millioner kronor på några platser längs den svenska ostkusten. Beräknat förräntningskapital för att täcka driftskostnadema: 200 millioner kronor.
Nuvarande utveckling med en viss positiv tendens för sälstammen medför förhoppningsvis att "sälariema" är obehövliga om trettio år.
MIIlÖskulden SOU 199258 Avfall
Med termen avfall avses här produkter eller biprodukter som inte har något positivt värde för ägaren och som denna därför är angelägen att bli av med till lägsta möjliga kostnad. Den totala mängden avfall som genereras i Sverige årligen uppgår med denna definition till knappt 60 millioner ton. I siffran ingår en uppskattning av den mängd jord, sedi- ment etc. som genom kontaminering av miljögifter (över eller under den oftast opreciserade gräns där det officith blir miljöfarligt avfall) själv blir avfall.
I denna rapport delas avfallet in i fyra huvudgrupper: miljöfarligt avfall, hushållsavfall, industriavfall och kämkraftsavfall.
Miljöfarligt avfall
Den beräknade sammansättningen av det avfall som klassas som miljö- farligt framgår av nedanstående tabell:
Typ av avfall Genererad mängd (ton)/år Oljeavfall 180 000 Metallavfall ' 120 000 Surt och alkaliskt avfall 70 000 Övrigt 130 000 Summa 500 000
Enligt tillgänglig statistik ökar mängden miljöfarligt avfall men det är inte troligt att mängden som produceras ökar. Snarare är det så att fler och fler delströmmar och typer av avfall redovisas som miljöfarligt och kommer med i statistiken.
Dagens behandlingsskapacitet är klart otillräcklig och för vissa speciellt svårbehandlade avfall saknas helt inhemska behandlingsresur- ser. Följande tabell ger en sammanfattning av dagssituationen.
Omhändertagare Årlig mängd (ton) Industrin själv 150 000 SAKAB 40 000 Export 60 000 Lagring och mellandeponi 150 000 Summa 400 000 På villovägar 100 000
Processtekniska förbättringar och innovationer berälmas leda till en gradvis minskning av den genererade mängden miljöfarligt avfall, men hastigheten i denna trend är svår att uppskatta om dagens villkor be- står. Under lång tid torde dessutom den faktiska minskningen av redu- cerad mängd producerat miljöfarligt avfall mer än kompenseras av för- bättrad redovisning och en därigenom minskad restpost.
Betydande statistiska förändringar och ändringar i krav på behand- lingsresurser kan även bli aktuella till följd av nya definitioner och gränsdragningar. Om t.ex. slam från kommunala reningsverk skulle klassas som miljöfarligt avfall, vilket har föreslagits, skulle de årligen genererade mängderna i ett slag öka med 1,5 millioner ton till totalt 2 millioner ton.
Den nuvarande miljöskulden i form av obehandlat, lagrat eller mellandeponerat avfall kan beräknas uppgå till femton milliarder kronor motsvarande en volym av 3 millioner ton och en kostnad för miljöriktig behandling och slutförvaring av 5 000 kronor per ton.
SAKABs genomsnittliga avgift för behandling av miljöfarligt avfall uppgår för närvarande till 3 500 kronor per ton med högstapris för det svårast behandlade av 75 000 kronor. Prisbedömningen utgår från att det obehandlade berget av miljöfarligt avfall är lite mer svårbehandlat än genomsnittet av det som idag omhändertas av SAKAB. Mängdbe- dömningen utgår från att den ackumulerade mängden motsvarar tjugo år av lagring och mellandeponering på dagens nivå. Den mängd miljö- farligt avfall som "försvinner" ur statistiken och som i tabellen ovan redovisades under rubriken " på villovägar" är inte medräknad. Den ut- gör för närvarande 20% av totalen och var tidigare större. Totalt torde den mängden uppgå till minst 3 millioner ton den också.
Ett annat sätt att belysa miljöskulden i form av miljöfarligt avfall är att utgå från antalet tippar som Statens Naturvårdsverk klassat som risktippar. Antalet är ca 500. En åtgärdskostnad av 15 milliarder skulle motsvara en genomsnittskostnad av 30 millioner per risktipp för upp- grävning och omhändertagande av avfallet och kontaminerad jord, vilket inte verkar vara i överkant.
Miljöskuldens årliga ökning uppskattas till 150 000 ton lagrat och mellandeponerat avfall samt 100 000 ton miljöfarligt avfall på villovägar med en genomsnittskostnad av 5 000 kronor per ton, sammanlagt en dryg milliard om året.
Hushållsavfall
Den genererade mängden hushållsavfall iSverige uppgår årligen till 2,5 millioner ton. Volymerna ökar trendmässigt och brist på deponerings- platser och behandlingskapacitet leder till att kvittblivningsproblemet ökar. Produkternas innehåll blir även allt mer komplicerat (se nedan under kemikaliesamhället) vilket medför att de tekniska och miljö- mässiga problemen vid behandling i form av förbränning eller kompos- tering ökar. Detta leder till ökade kostnader per behandlad volym- mängd.
Källsortering och att tillverkarnas ansvar från vaggan till graven framstår som nödvändiga ingredienser i en framtida avfallshantering och pantsystem rör främst försöksverksamhet och har ingen effekt på totalvolymema. Den omständighet att allmänheten upptäckt att sorte- rade sopor åter förs samman och att verksamheten främst syftade till att studera hushållens benägenhet att acceptera att sortera gör att det kan bli svårt att snabbt få förtroende för en fullskaleverksamhet.
Följande tabell redovisar typen av omhändertagande av hushållsavfall under de senaste tjugo åren:
Form för omhändertagande % av hushållsaäall 1970 1980 1987
Deponering 76 58 35 Kompostering 1 8 10 Förbränning 23 34 55
Om man antager att mängden hushållsavfall ökat med 3% per år mellan 1970 och 1980 samt med 2% per år därefter finner man att den deponerade mängden under tjugoårsperioden uppgår till ca 20 millioner ton. Några tusen soptippar runt om i landet, inklusive många igenlagda, läcker lakvatten och kontaminerar yt— och grundvatten. Avgången av metangas är relativt omfattande och bidrar till växthuseffekten.
Fullständigt åtgärdande av alla gamla soptippar, vilket i många fall skulle erfordra uppgrävning och flyttning, i andra fall bentonitvallar och i de allra flesta lakvattenpumpning, styrning av metanjäsning och gasuppsamling beräknas grovt kosta 15 milliarder kronor.
Detta motsvarar i genomsnitt fem millioner kronor i åtgärdskostnader per tipp eller 750 kronor per ton deponerade hushållssopor.
Dagens deponeringsteknik är otvivelaktigt bättre än gårdagens men genomsnittligt långt ifrån perfekt. Således beräknas även den fort- löpande deponeringen av hushållssopor bidra till miljöskulden med en kostnad av 200 kronor per ton som deponeras, d.v.s. för närvarande knappt 200 millioner per år.
Industriavfall och övrigt avfall
Den totala mängden industriavfall som produceras årligen i Sverige uppgår till ca 50 millioner ton. De största posterna är gruvavfall 28- millioner ton, skogsindustriella avfall 8 millioner ton, bygg- och riv- ningsavfall 5 millioner ton, kontaminerad jord och sediment 6 millio- ner ton, livsmedelsindustri 3 millioner ton samt järn— och stålindustri drygt 1 million ton.
Den ackumulerade mängden industriavfall som producerats sedan 1950 uppskattas gissningsmässigt till 1 000 millioner ton.
Gamla upplag av industriavfall fyller nästan aldrig moderna krav på miljöriktig deponering. Den totala volymen "olämpligt" deponerat avfall av detta slag kan uppskattas till i storleksordningen 100 millioner ton. Att sanera dessa stora volymer som med dagens synsätt deponerats "olämpligt", vilket kan innebära övertäckning, skyddsvallar för grund- vatten, lakvattenpumpning och ivissa fall uppgrävning. Miljöskulden för att åtgärda dessa deponier beräknas till 8 milliarder kronor eller genomsnittligt 80 kronor per ton.
Även dagens deponering av industriavfall och övrigt avfall sker delvis på sätt och på platser som inte är miljömässigt acceptabla som "slutför- varing". Miljöskulden för att omhänderta denna typ av avfall växer således — uppskattningsvis med 300 millioner kronor per år motsva- rande drygt 6 kronor per ton avfall.
Vid sidan av dessa direkta deponier finns ett antal "oavsiktliga depo- nier" eller på annat sätt genom utsläpp starkt kontaminerade, lokalt avgränsade områden där saneringsinsatser är miljömässigt motiverade och tekniskt genomförbara. En del av dessa "historiska miljöproblem" har rönt stor uppmärksamhet. Genom vidtagna utsläppsbegrånsningar förvärras de inte, de "läcker" inte eller ytterst långsamt, men befintliga skador består.
Nedanstående lista upptar sju sådana frågor med ungefärligt antal objekt och uppskattad restaureringskostnad angivna.
1. Fiberbankar med kvicksilver— ca 50 st 1 000 Mkr 2. Pentaklorkontaminerad mark vid sågverk - ca 100 områden 300 Mkr 3. Kreosotkontaminerade vattendrag vid trä- 300 Mkr impregneringsanläggningar —-ca 15 st
4. Barkbemängda tidigare tirnmerrnagasin vid 100 Mkr flottning — ca 100 st
5. Tidigare tomter för gasverk, kemisk industri etc. 1 000 Mkr ——ca 30 st
6. Gamla gruvindustriella avfallsupplag, varphögar etc. 300 Mkr -ca 30 st
7. Eutrofierade/igenväxta insjöar och vattendrag 2 000 Mkr -—ca 500 st Delsumma 5 000 Mkr
De listade exemplen upptar en mindre del av motsvarande kvarvarande miljöproblem, men likväl de mest uppmärksammade och utredda och kanske "de dyraste av de åtgärdbara". Delsumman för restaurerings- åtgärder uppgår till 5 milliarder kronor för dessa. Totalsumman — d.v.s. miljöskulden för denna typ av problem — antas uppgå till 10 milliarder kronor. "Självläkningen" är långsam —— genomsnittligt 41% per år. Miljöskulden antas därför öka med inflationen.
Ett annat sätt att belysa miljöskulden iform av saneringsbehov på av- fallsområdet är att utgå från Statens Naturvårdsverks uppskattning av antalet platser med kontaminerad industrimark och avfallsupplag som borde åtgärdas. SNV beräknar antalet platser till 5 000. Den här gjorda kostnadsuppskattningen slutar på 18 milliarder för gruppen "industri- avfall och övrigt avfall" motsvarande i medeltal 3,6 millioner kronor per site.
Radioaktivt avfall
Det radioaktiva avfallet från kärnkraftverk har varit föremål för ett mycket omfattande intresse under de senaste 12—15 åren.
De senaste beräkningama pekar på att omhändertagandet i samband med kärnkraftens planerade aweckling i Sverige kommer att kosta 50 milliarder kronor med rådande ambitionsnivå.
Då detta inkluderar kontaminerade delar av själva anläggningarna m.fl. typer av avfall som ej ökar linjärt med drifttid eller effektuttag uppskattas dagens skuld till 70%, d.v.s. 35 milliarder kronor.
BIOLOGISK MÅNGFALD
I en rapport för Miljövårdsberedningen systematiserar Jernelöv och Kågeson bevarande och återställandemotiv för biologisk mångfald i Sverige, redovisar kostnadsberäkningar och rekommenderar åtgärder. De'. största hoten mot arter i Sverige kommer från ändrad markan- vändning och ny teknik inom jord- och skogsbruk.
Vissa delar av insatser för att bevara och återställa biologisk mång- fald är relevanta för miljöskuldsberäkning.
Kostnaden för att bevara hotade arter i Noaks Ark-form (djurparker, botaniska trädgårdar) kan ses som ett uppehållande försvar. En beräk- nad årskostnad av 130 millioner motsvarar en miljöskuld av 2,6 milliar- der.
Utdikning av våtmarker är sannolikt det allvarligaste ingreppet i den svenska miljön med avseende på biokemiska cykler. Återställande av 200 000 ha våtmarker till en kostnad av 10 000 kronor/ha motsvarar en miljöskuld av 2 milliarder kronor.
Effekterna av den senaste tidens jord- och skogsbrukspolitiska kost- nad för biologisk mångfald och miljöskuld är oklara. Miljöskulden vad avser biologisk mångfald beräknas därför bestå på nuvarande nivå.
SLUTREFLEKTIONER
Syftena med denna rapport kan sägas vara tre. Det ena är att lansera begreppet miljöskuld för att understryka att förorening av och ingrepp i miljön leder till försämrade framtida förutsättningar för hög produk- tion och materiell levnadsstandard. I detta avseende liknar miljöskulden mycket en finansiell skuld som skall förräntas och betalas av i fram- tiden.
Rapportens andra syfte är att illustrera hur miljöskulden kan beräk- nas. I många fall har siffermaterialet tagits från andra källor (referens- lista kan erhållas från författaren). I andra fall är det författarens egna uppskattningar och räkneövningar där avsikten har varit att redovisa de mest osäkra i sådan detalj att den läsare som så önskar kan se tillväga- gångssättet och göra egna utgångsantaganden och därpå baserade beräkningar. Osäkerheten är i många fall stor och de redovisade siffror- na kan i flera fall te sig provocerande. Även för egen del får jag erkän- na att jag blivit förvånad över en del relativa och absoluta delbelopp av miljöskulden. En eventuell debatt och andra personers beräkningsansat- ser skulle otvivelaktigen kunna leda till säkrare sifferunderlag och bättre förståelse för den framtida ekonomiska effekten av dagens olika aktivi- teter på miljöområdet.
Det tredje syftet är att diskutera miljöskuldens utveckling. Håller vi på att betala av eller lånar vi? På den frågan ger rapporten ett entydigt svar: även i Sverige lånar vi fortfarande av efterkommande generatio- ner, hittills vidtagna åtgärder till trots.
Hänsyn till efterkommande generationer är just det bärande moralis- ka argumentet för miljövård och som sådant återkommer det i Brundt- landkommissionens rapport "utan att äventyra framtida generationers
möjligheter att tillfredsställa sina behov" och i de visdomsord som lär härröra från en gammal Sioux-hövding "naturen är inte något vi ärvt av våra förfäder utan något vi lånat av våra barn".
Om vi ser naturen som något vi lånat från våra barn är det naturligt att tänka sig att vi också återlämnar det vi lånat i ursprungligt skick eller tillsammans med resurser att återställa det lånade i urspungligt skick. Detta kan sägas vara den filosofiska grundtanken bakom begrep- pet miljöskuld.
Inom vissa begränsade delar av vår ekonomi tillämpar vi en sorts miljöskuldsbegrepp. I kärnkraftens kostnader inräknat vi avfalls- hantering och rivningskostnader för kärnkraftverken. Vid sandtäkt och viss gruwerksamhet ålägger vi exploatören att någorlunda visuth återställa området, vilket medför att kostnaden inkluderas i varans pris. Vid överlåtelser av industrifastigheter och företag i USA idag är frågan om en eventuell miljöskuld av stor betydelse för priset. Flera svenska företag har råkat illa ut då de missat att rätt värdera denna miljöskuld.
Återställandekostnader har diskuterats även för t.ex. utbyggd vatten- kraft. Valfrid Paulsson har sagt att för samma summa som det kostar att anlägga en kilometer motorväg borde man kunna återställa en utbyggd älv i nära ursprungligt skick. Kraftindustrin har sedan tagit fasta på detta och föreslagit att man skulle få "låna" en älv för ut— byggnad under viss tid för att sedan "återställa" den.
Baserat på denna kostnadsuppskattning skulle miljöskulden i form av återställandekostnad för svensk vattenkraft kunna beräknas och jäm- föras med avvecklingskostnad och miljöskuld för andra energislag.
Många personer med vilka jag diskuterat konceptet miljöskuld har spontant velat räkna in eftersatt underhåll och därmed framtida stora reparationer och nyinvesteringar i kommunala ledningsnät. Då detta avser återställande av en del av teknosfären ingår det emellertid inte i begreppet miljöskuld sådant det här definierats.
Det är med viss tvekan jag nu lämnar ifrån mig denna rapport. Flera omarbetningar och omberäkningar ligger bakom denna version och säkert finns det ytterligare mycket som kan och bör göras för att bättre precisera miljöskulden. Förhoppningen är dock att rapporten ska inspirera fler att delta i detta arbete.
KUNGL. BIBL. 1092-07- 20 STOCKHQ M
Statens offentliga utredningar 1992
Kronologisk förteckning
l.Fr'ihet - ansvar — kompetens. Grundutbildningens villkor i högskolan. U. 2. Regler för risker. Ett seminarium om varför vi tillåter mer föroreningar inne sn ute. M. 3. Psykiskt stördes situation i kommunema 4n ptobleminventcring ur socialtjänstens perspektiv. S. 4.Psykiatrin i Norden -ett jämförande perspektiv. S. 5. Koncession för försäkringssammanslumingar. Fi. 6. Ny mervärdesskattelag. - Motiv. Del I. - Författningstext och bilagor. Del 2. Fi. 7. Kompetensutveckling - en nationell strategi. A. 8. Fastighetstaxering m.m. — Bostadsrätter. Fi. 9. Ekonomi och ditt i kyrkan. C. 10.Ett nytt bolag för rundradiosandningar. Ku. ll. Fastighetsskatt. Fi. 12. Konstnärlig högskoieutbildning. U. l3.Bundna aktier. Ju. 14.Mindre kadmium i handelsgödsel. 10. 15. Ledning och ledarskap i högskolan — några perspektiv och möjligheter. U. 16. Kroppen efter döden. S. 17. Den sista undersökningen — obduktionen i ett psykologiskt perspektiv. S. 181ngva i socialtjänsten — ansvar och innehåll. S. l9.LAngtidsutredningen 1992. Fi. 20. Statens hundskola. Ombildning från myndighet till aktiebolag. S. 21.Bostadsstöd till pensionärer. S. EBES-anpassning av kreditupplysningslagen. Ju. 23.Kontrollfrågor i mlldatoriseringen m.m. Fi. 24. Avreglemd bostadsmarknad. Fi. 25.Utvttrdering av försöksverksamheten med 3-Arig yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. U. 26.Rlltten till folkpension - kvalifikationsregler i intemntionella förhållanden. S. 27. Årsarbetstid. A. 28.Kanlliggning av kasinospel — enligt internationella regler. Fi. 29. Smittskyddsinstitutet — ny organisation för Sveriges nationella srnittskyddsfunktioner. S. 30. Kreditförstlkring — Några aktuella problem. Fi. 31.Lagstiftning om satellitsöndningnr av TV-prograrn.Ku. 32. Nya Inlandsbanan. K. 33.Kasinospelsverksamhet i folkrörelsernas tjänst? C. 34. Fastighetsdatasystemets datorstruktur. M. 35. Kart- och mätningsutbildningar i nya skolformer. M. 36.Radio och TV i ett. Ku.
37. Psykiatrin och dess patienter - levnadsförhållanden. vårdens innehåll och utveckling. S.
38. Fristående skolor. Bidrag och elevavgifter. U. 39. Begreppet arbetsskada. S. 40. Risk- och skedehantering i statlig verksamhet. Fi. 41. Angående vattenskotrar. M.
42. Kretslopp — Basen för hållbar stadsutveckling. M. 43. Ecocycles — The Basis of Sustainable Urban Development. M.
44. Resurser för högskolans grundutbildning. U.
45. Miljöfarligt avfall - ansvar och riktlinjer. M. 46. Livskvalitet för psykiskt långtidssjuka — forskning kring service. stöd och vård. S.
47. Avreglemd bostadsmarknad. Del II. Fi. 48. Effektivare statistikstyming — Den statliga statistikens finansiering och samordning. Fi. 49. EES-anpassning av markradsföringslagstiftningen. C. 50. Avgifter och högkostnadsskydd inom äldre och handikappomsorgen. S 51.0versyn av sjöpolisen. Ju. 52. Ett samhälle för alla. S. 53. Skatt på dieselolja. Fi.
54. Mer för mindre - nya styrfonner för barn— och ungdomspolitiken. C. 55. Råd för forskning om transporter och kommunikation. K. Råd för forskning om transporter och kommunikation. Bilagor. K. 56. Färjor och farleder. K. 57. Beskattnim av vissa naturaförmåner m.m. Fi. 58. Miljöskulden. En rapport om hur miljöskulden utvecklas om vi ingenting gör. M.
Statens offentliga utredningar 1992
Systematisk förteckning
J ustitiedepartementet
Bnndna aktier. [13] EES-anpasning av kredimpplysningslagen. [22] Översyn av sjöpolisen. [51]
Socialdepartementet
Psykiskt stördas situation i kommunerna —en probleminventering ur socialtjänstens perspektiv. [3] Psykiatrin i Norden — ett jämförande perspektiv. [41 Kroppen efter döden. [16] Den sista undersökningen — obduktionen i ett psykologiskt perspektiv. [17] Tvångsvård i socialtjänsten — ansvar och innehåll. [18] Statens hundskola. Ombildning från myndighet till aktiebolag. [20] Bostadsstöd till pensionärer. [21] Rätten till folkpension — kvalifikationsregler i internationella förhållanden. [26] Smittskyddsinstitutet — ny organisation för Sveriges nationella smittskyddsfunktioner. [29] Psykiatrin och dess patienter — levnmlsförhållanden. vårdens innehåll och utveckling. [37] Begreppet arbetsskada. [39] Livskvalitet för psykiskt långtidssjuka — forskning kring service, stöd och vård. [46] Avgifter och högkosmadsskydd inom äldre- och handikappomsorgen. [50] Ett samhalle för alla. [52]
Kommunikationsdepartementet
Nya Inlandsbanan. [32] Råd för forskning om transporter och kommunikation. Råd för forskning om transporter och kommunikation. Bilagor. [55] Färjor och farleder. [56]
Finansdepartementet
Koncession för försäkringssammanslutningar. [5] Ny mervärdesskattelag.
— Motiv. Del 1.
— Författningstext och bilagor. Del 2. [6] Fastighetstaxering m.m. — Bostadsrätter. [8] Fastighetsskatt. [1 1]
IAngtidsutredningen 1992. [19] Kontrollfrågor i tulldatoriseringen m.m. [23] Avreglerad bostadsmarknad. [24]
Kartläggning av kasinospel — enligt internationella regler. [28] Kreditförsäkring — Några aktuella problem. [30]
Avreglerad bostadsmarknad. Del II. [47] Effektivare statistikstyrning - Den statliga statistikens fmansiering och samordning. [48] Skatt på dieselolja. [53] Beskattning av vissa naturaförmåner m.m. [57]
Utbildningsdepartementet
Frihet — ansvar - kompetens. Grundutbildningens villkor i högskolan. [i]
Konstnärlig högskoleutbildning. [121 Ledning och ledarskap i högskolan — några perspektiv och möjligheter. [15] Utvärdering av försoksverksamheten med 3-årig yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. [25] Fristående skolor. Bidrag och elevavgifter. [38] Resurser för högskolans grundutbildning. [44]
Jordbruksdepartementet Mindre kadmium i handelsgödsel. (141 Kulturdepartementet
Ett nytt bolag för rundradiosändningar. [10] Lagstiftning om satellitsändningar av ”TV-program. [31] Radio och TV i ett. [36]
Arbetsmarknadsdepartementet
Kompetensutveckling — en nationell strategi. [Tj Årsarbetstid. [271
Civildepartementet
Ekonomi och rätt i kyrkan. [9] Kasinospelsverksamhet i folkrörelsernas tjänst? [33] EES-anpassning av marknadslöringslagstiftningen.[49] Mer för mindre - nya styrformer för bam- och ungdomspolitiken. [54]
Miljö- och naturresursdepartementet
Regler för risker. Ett seminarium om varför vi tillåter mer föroreningar inne än ute. [2] Fastighetsdatasystemets datnrsmrktur. [34] Kart- och måtningsutbildningar i nya skolformer. [35] Angående vattenskotrar. [41] Kretslopp — Basen för hållbar stadsutveckling. [42] Ecocycles - The Basis of Sustainable Urban Develop- ment. [43] Miljöfarligt avfall — ansvar och riktlinjer. [45] Miljöskulden. En rapport om hur miljöskulden utvecklas om vi ingenting gör. [58]
Miljövårdsberedningen är regeringens råd i miljöfrågor. Beredningen ska söka av nya miljöfrågor och tillföra nya arbetsformer till miljöarbetet. Beredningen ska också bidra till att stimulera miljödebatten.
Miljövårdsberedningen är en kommitté inom Miljö- och naturresursdepartementet och inrättades 1968. Beredningen har 21 ledamöter förutom ordföranden, miljöminister Olof Johansson, och vice ordförande, mark- och planminister Görel Thurdin.
ALLMÄN N A FÖRLAGET
BESTÄLLNINGAR: ALLMÄNNA FörtL/tcz'r, KUNDTJÄNST, 106 47 STOCKHOLM, TEL: 08-739 96 30, Fax: 08-739 95 48. Inroamsrronsaomauoam, MALMTORGSGATAN 5 (vro Baunxenanesrono), STOCKHOLM.