Miljöbalken D. 1en skärpt och samordnad miljölagstiftning för en hållbar utveckling.

Till statsrådet och chefen för

Miljödepartementet

Regeringen bemyndigade den 7 april 1993 chefen för Miljö- och naturresursdepartementet att tillkalla särskild utredare med uppgift att

en utreda organisationsförändringar med anledning av förslag till en miljöbalk.

Med stöd av bemyndigandet förordnades fr.o.m. den 13 april 1993 hovrättspresidenten Carl Axel Petri särskild utredare. Som

som sakkunniga har förordnats rättschefen Severin Blomstrand fr.o.m. den 20 januari 1995 och expeditions- och rättschefen Lars Dahllöf fr.o.m. den 27 april 1993.

Följande experter har deltagit, nämligen direktören Allert Alverborg fr.o.m. den 20 januari 1995, departementssekreteraren Lars Amréus fr.o.m. den 1 november 1995, språkexperten Gertrud Berglund fr.o.m. den 6 februari 1995, kanslirådet Per Bergman fr.o.m. den 1 1996

mars t.o.m. den 31 maj 1996, kommunalrådet Lars Bjurström fr.o.m. den 1 mars 1996, tf. generaldirektören Ulf Bjällås fr.o.m. den 19 mars 1996, advokaten Owe Björk fr.o.m. den 20 januari 1995, chefsjuristen Fredrik Bonde fr.o.m. den 20 januari 1995, departementssekreteraren Lars Brandin fr.o.m. den 15 september 1993 t.o.m. den 30 juni 1994, direktören Bengt Bucht fr.o.m. den 20 januari 1995, avdelningschefen Stefan Bucht fr.o.m. den 20 januari 1995 t.o.m. den 23 1995,

mars hovrättsassessom Kerstin Cederlöf fr.o.m. den 28 augusti 1995, departementssekreteraren Nina Cromnier fr.o.m den 1996,

12 mars avdelningschefen Hans Ekelund fr.o.m. den 25 1995, avdelnings-

mars chefen Carl-Johan Engström fr.o.m. den 20 januari 1995, miljöingenjören Ann-Sofie Eriksson fr.o.m. den 1 juni 1995, chefsjuristen Stig Gustafsson fr.o.m. den 20 januari 1995, departementssekreteraren Karin Hennanrud fr.o.m. den 18 maj 1995, departementsrådet Anders Holmgren fr.o.m. den 20 januari 1995, kanslirådet Madeleine Holst fr.o.m. den 24 maj 1994 t.o.m. den 15 januari 1995, hovrättsassessom Lena Ingvarsson fr.o.m. den 20 januari 1995, hovrättsassessom Christina Jacobsson fr.o.m. den 20 januari 1995, departements-

SOU 1996: 103

sekreteraren Anders Jeppson fr.o.m. den 15 september 1993, departementssekreteraren Sten Jerdenius fr.o.m. den 28 februari 1995, revisionssekreteraren Hans Karlbom fr.o.m den 20 januari 1995, hovrättsassessom Bjarne Karlsson fr.o.m. den 6 december 1994, departementssekreteraren Pernilla Knutsson fr.o.m. den 27 april 1993, direktören Lars Gunnar Larsson fr.o.m. den 20 januari 1995, departementssekreteraren Eva Lehndal fr.o.m. den 20 januari 1994 t.o.m. den 29 juni 1995, departementssekreteraren Thomas Levander fr.o.m. den 25 januari 1996, enhetschefen Laila Linnergren-Fleck fr.o.m. den 20 januari 1995, departementssekreteraren Maria Malmlöf fr.o.m. den 15 september 1993 t.0.m. den 31 oktober 1995, civilingenjören Sven Mâhlstedt fr.o.m. den 20 januari 1995, avdelningschefen Per-Magnus Nilsson fr.o.m. den 20 januari 1995, ombudsmannen Sven Nyberg fr.o.m. den 20 januari 1995, överdirektören Mats Olsson fr.o.m den 20 januari 1995, hovrättsassessom Anders Perklev fr.o.m. den 20 januari 1995, kammarrättsassessom Thomas Rolén fr.o.m. den 20 januari 1995, departementsrådet Stefan Rubenson fr.o.m. den 21 juni 1993, departementssekreteraren Micaela Schulman fr.o.m. den 7 oktober 1993, f.d. generaldirektören Rolf Strömberg fr.o.m. den 20 januari 1995, departementsrådet Olle Stångberg fr.o.m. den 15 september 1993 t.0.m. den 19 januari 1994, departementsrådet Claes Tjäder fr.o.m. den 20 januari 1995, departementssekreteraren Bengt Wennerstein fr.o.m. den 15 september 1993 t.0.m. den 14 september 1994, departementssekreteraren Kerstin Wennerstrand fr.o.m. den 15 september 1994, professorn Staffan Westerlund fr.o.m. den 20 januari 1995, departementssekreteraren Åsa Wiklund fr.o.m. den 25 januari 1996, rådmannen Roger Wikström fr.o.m. den 20 januari 1995 t.0.m. den 12 februari 1995, landshövdingen Rolf Wirtén fr.o.m. den 20 januari 1995, chefsjuristen Rutger Öijerholm fr.o.m. den l juli 1995 och departementssekreteraren Per Östensson fr.o.m. den 20 januari 1995 t.0.m. den 17 maj 1995.

Sekreterare har varit departementssekreteraren Mona Blomdin fr.o.m. den 15 juni 1993 t.0.m. den 31 december 1995, hovrättsassessom Lars Holmgård fr.o.m. den 16 januari 1995, revisionssekreteraren Hans Karlbom fr.o.m. den 17 januari 1994 t.0.m. den 31 december 1994, hovrättsassessom Henrik Löv fr.o.m. den l mars 1996, rådmannen Roger Wikström fr.o.m. den 13 februari 1995 och hovrättsassessom Mats Åhrling fr.o.m. den l augusti 1993 t.0.m. den 25 oktober 1993. I sekretariatet har även ingått experterna Kerstin Cederlöf och Bjarne Karlsson.

Vid regeringssammanträde den 24 november 1994 beslutades det att uppdraget även skulle omfatta att lägga fram ett nytt förslag till

SOU 1996: 103

miljöbalk. Vi har antagit namnet Miljöbalksutredningen.

Vi har tidigare överlämnat delbetänkandet SOU 1994: 123 Miljöom-

budsmannen. i

Till Miljöbalksutredningen har överlämnats skrivelser från Riksrevisionsverket, Statens naturvårdsverk, WMI Sellbergs AB, Svenska âkerifcârbundet, SKAFAB, Svenska Kommunförbundet, Kemikalieinspektionen, Statskontoret, Kommunförbundet i Göteborgs- och Bohus län, Miljöskyddskommittén, Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Stockholm, Naturskyddsföreningen, Länsstyrelsen i Södermanlands län, Länsstyrelsen i Blekinge län samt ärenden från Justitiedepartementet, Jordbruksdepartementet och Miljödepartementet.

Dessutom har inkommit skrivelser från Statens naturvårdsverk, Statskontoret, Socialstyrelsen, Globträdet, Världsnaturfonden, Riksdagens revisorer, Svenska Djurskyddsföreningen, Kjell Avergren, Floda, Egon Larsson, Borås, Metsä-Serla AB, Vattenvärnet, Naturskyddsföreningen, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Greenpeace, Länsstyrelsen i Kristianstads län, Skogsindustriema och Skogsägarna, Sveriges

Energiföreningars Riksorganisation, Svenska åkeriförbundet, Justitiedepartementet, Svenska Renhållningsverks-Föreningen, Norrköpings Fettåtervinning, Näringslivets Förpackningsråd, Hyresgästemas

Riksförbund, Tjörns kommun, WMI Sellbergs AB, Linköpings kommun,

Husvagnsbranschens Riksförbund, Skogsägamas Riksförbund samt

Skogsindustrierna.

Vi får härmed överlämna vårt huvudbetänkande Miljöbalken, En

skärpt och samordnad miljölagstiftning för hållbar utveckling.

en Till betänkandet fogas särskilda yttranden.

Vi fortsätter vårt arbete med Övergångsbestämmelser, följdlagstiñning

och slutbetänkande.

Stockholm den 4 juli 1996

Carl Axel Petri

Kerstin Cederlöf

Lars Holmgård

Bjarne Karlsson

Henrik Löv

Roger Wikström

SOU 1996: 103

Innehåll

DEL 1

Förkortningar .19

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning 21

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

LAGFÖRSLAG

l Förslag till miljöbalk 33 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Förslag till

Lag med särskilda bestämmelser vattenföretag .143 om . . . . . .

3 Förslag till

Lag om kungörelse, skriftväxling och delgivning

i miljömål 165 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4 Förslag till

Lag om ändring i bilavgaslagen 1986:1386 169 . . . . . . .

5 Förslag till

Lag om ändring i konkurslagen 1987:672 171 . . . . . . . .

l Inledning 173 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Miljöfrågomas betydelse 173 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.1.1¶Miljöengagemanget 173

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 1.1.2 Sverige som föregångsland på miljöområdet 173 . . . . . . . 1.1.3 En hållbar utveckling 174 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1.4 Riokonferensens uppföljning 175 . . . . . . . . . . . . . . . . ..

8 Innehåll SOU 1996: 103

1.1.5 Sveriges deltagande i globalt och regionalt

miljösamarbete 176 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1.6 Miljöpolitiken och nationella miljömål 178 . . . . . . . . . . . 1.1.7 Miljöpolitikens genomförande och utveckling 179 . . . . . . 1.1.8 Lagstiftning som miljöpolitiskt styrmedel 181 . . . . . . . . . 1.1.9 Miljöbalkens mål, innehåll och nyheter 182 . . . . . . . . . . 1.1.10 Utredningsförslagets effekter utanför miljöområdet 186 . . 1.2 Behov av utbildning och information om

miljöbalksreformen 186 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 1.3 Miljöbalksutredningens direktiv 187 . . . . . . . . . . . . . . .

1.4¶Miljöfrågor i riksdagen 188

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.4.1 Riksdagsåret 1994/95 188 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.4.2 Riksdagsåret 1995/96 190 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.4.3 Miljöbalksutredningens kommentar 192 . . . . . . . . . . . . .

2 Gällande rätt 193 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

3 EG-reglema och miljöbalken 205 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Inledning 205 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 EG:s miljöregler 205 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.1 Utvecklingen av regelsystemet 205 . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.2 Rättsaktemas form 206 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.3 Rättsaktemas innehåll 207 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 Genomförandet av rättsaktema 208 . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4 Förhållandet mellan balkens regler och direkt verkande

EG-rätt 210 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4 En samordnad lagstiftning 213 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5 Miljöbalkens mål 223 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6¶Tillämpningsområde 229

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 6.1 Miljöbalkens tillämpningsområde 229 . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Bemyndigande att meddela särskilda föreskrifter för

totalförsvaret 231 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7 Allmänna aktsamhetsregler 233 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1 Allmänt 233 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1.1 Gällande rätt 233 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.1.2 överväganden 237

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.2¶Kunskapskrav och försiktighetsprincipen 239

. . . . . . . . . . 7.3 Skyddsåtgärder och försiktighetsmått 241 . . . . . . . . . . . .

SOU 1996: 103 Innehåll 9

7.4¶Lokaliseringsprincipen 242

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.5 Hushållningsprincipen och kretsloppsprincipen 244 . . . . .

7.6¶Produktvalsprincipen 246

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.7 Principen om bästa möjliga teknik 250 . . . . . . . . . . . . . . 7.8 Hänsyn till skyddade områden 253 . . . . . . . . . . . . . . . . 7.9 Principen om att förorenaren skall betala 254 . . . . . . . . . 7.10 Skälighetsregeln 256 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.11¶Stoppregeln 257

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8 Bestämmelser om hushållning med mark och vatten 261 . . . . . . 8.1 Nuvarande regler 261 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2 Tidigare förslag 263 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.3 Utredningens förslag 266 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9 Miljökvalitetsnonner 269 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 9.1 Nuvarande bestämmelser 269 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1.1 Svenska regler 269 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1.2 EG-regler 270 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2 Behovet av miljökvalitetsnormer 273 . . . . . . . . . . . . . . . 9.3 Utformningen av miljökvalitetsnonner 274 . . . . . . . . . . . 9.4 Tillämpningen av miljökvalitetsnonner 277 . . . . . . . . . . 9.5 Miljökvalitetsnormer skall omfatta alla verksamheter 280

9.6 Miljökvalitetskrav inom hälsoskyddsområdet 281 . . . . . . . 9.7 Miljökvalitetskrav knutna till naturen 282 . . . . . . . . . . . . 9.8 Genomförandefrågor 282 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.9 Vissa nuvarande hälsoskyddsregler och bestämmelser

om miljökvalitetsnormer 284

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10¶Miljökonsekvensbeskrivningar och annat beslutsunderlag 287

. .

10.1¶Syftet med miljökonsekvensbeskrivningar 287

. . . . . . . . . 10.2 Gällande bestämmelser 288 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2.l Internationellt 288 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2.2 Svenska regler 289 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2.3 EG-direktivet 85/337/EEG 289 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10.3¶RRV-rapport miljökonsekvensbeskrivningar i

om praktiken 291 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10.4¶När bör en miljökonsekvensbeskrivning krävas 292

. . . . 10.5 Tidigt samråd med tillståndsmyndighet och enskilda 297 . 10.6 Betydande miljöpåverkan och miljökon-

sekvensbedömning 299 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.7 Samråd med andra länder 301 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10.8¶Innehållet i en miljökonsekvensbeskrivning 303

. . . . . . . .

10 Innehåll SOU 1996: 103

10.8.1 Nuvarande svenska regler 303 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.8.2 EG-direktivet 85/337/EEG 304 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10.8.3¶Miljöbalksutredningens förslag krav på innehåll 305

om . .

10.9¶Bedömningen av miljökonsekvensbeskrivningen 307

. . . . 10.10 Allmänhetens inflytande 309 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10.11¶Planer och planeringsunderlag 311

m.m. . . . . . . . . . . . .

11 Skydd av områden 313 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.1 Allmänna överväganden 313 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.2 Naturreservat, naturvårdsområden och djur- och

växtskyddsområden 314 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.3 Kompensationsåtgärder 315 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.4 Kulturreservat 316 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.5 Strandskyddsområden 317 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

11.6¶Miljöskyddsområden 318

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.7 Interimistiska förbud 319 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.8 Naturvårdsavtal 319 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

12 Allemansrätten 321 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.1 Allemansrättens innebörd 321 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.2 Intressekollisioner 322 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 12.3 Allemansrätten och kommersen 323 . . . . . . . . . . . . . . . .

13 Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd 329 . . . . . . . . . . . . . . .

13.1¶Sammansmältning reglerna miljöfarlig

av om verksamhet och hälsoskydd 329 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.2 EG-direktiv om utsläpp 332 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l3.2.l Det allmänna luftutsläppsdirektivet 84/360 332 . . . . . . . . 13.2.2 Det allmänna vattenutsläppsdirektivet 76/464 333 . . . . . . 13.2.3 Grundvattendirektivet 80/68 333 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.2.4 Förslag till IPPC-direktiv 335 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.3 Miljöfarlig verksamhet 337 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l3.3.l Gällande regler och tidigare förslag 337 . . . . . . . . . . . . . 13.3.2 Prövningen enligt miljöbalken miljöfarlig verksamhet339 av 3.3.3 Tillståndsplikt för pågående verksamhet 340 . . . . . . . . . . l3.3.4 Generella föreskrifter krav på tillstånd elleranmälan 341 om l3.3.5 Tillståndet skall kunna omprövas 343 . . . . . . . . . . . . . . . 13.3.6 Ökade möjligheter meddela tidsbegränsade tillstånd att 344

13.3.7 Prövningens omfattning 347 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.3.8 Gemensam prövning 349 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l3.3.9 Grunder för återkallelse av tillstånd och ändring av villkor m.m. 349 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

SOU 1996: 103 Innehåll 1 1

13.3.10Sakägares och allmänhetens möjligheter att påverka 351

. 13.4 Särskilda regler om hälsoskydd i balken 352

. . . . . . . . . . 13.4.1 Begreppet sanitär olägenhet ändras till olägenhet för

människors hälsa 352

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.4.2 Hälsoskydd i lokaler och bostäder 355

. . . . . . . . . . . . . .

14 Vattenföretag 359

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.1 Miljöbalken och lagen med särskilda bestämmelser om

vattenföretag 359

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.1.1 Direktiven 359

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.1.2 Tidigare miljöbalksarbete 359

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.1.3 Argument för att infoga vattenlagen i miljöbalken 361

. . . 14.1.4 Sättet för inordnande av vattenlagen i miljöbalken 362

. . 14.2 Vilka vattenföretag skall tillståndsprövas 364

. . . . . . . . . 14.3 Flottning 365

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

15 Täkter, skötsel av jordbruksmark och vissa andra

verksamheter 367

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.1 Nuvarande regler 367

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.1.1 Regler om täktverksamhet m.m. 367

. . . . . . . . . . . . . . . 15.1.2 Jord- och skogsbrukets miljöregler 369

. . . . . . . . . . . . . . 15.1.3 Samrådsskyldighet m.m. 370

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.2 Regler om täkter i balken 371

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.2.1 Kommersiella täkter 371

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.2.2 Tillståndsplikt för husbehovstäkter 372

. . . . . . . . . . . . . . 15.3 Regler om skötsel av jordbruk i balken m.m. 378

. . . . . . 15.4 Naturvârdslagens bestämmelser om samråd i balken 380

.

16 Genetiskt modifierade organismer 381

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.1 Bakgrund 381

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . s 16.2 Gällande rätt 382

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . i 16.2.1 Lagstiftning betydelse För hanteringen av genetiskt

av

modifierade organismer 382

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.2.2 Gentekniklagen 382

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.3 EG-direktiv avseende genetiskt modifierade organismer 384

16.3.1 Direktivet innesluten användning 90/219/EEG 384

om

. . . 16.3.2 Direktivet om avsiktlig utsättning 90/220/EEG 384

. . . . . 16.4 Utvecklingen genteknisk verksamhet sedan

av

gentekniklagen antogs 387

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.5 Internationell utblick 388

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.6 Propositionen reglering av genteknisk verksamhet 388

om

16.7¶Skälen för miljöbalksutredningens förslag 389

. . . . . . . . .

12 Innehåll SOU 1996: 103

16.7.1 Lämpligheten av att ta gentekniklagens bestämmelser

i miljöbalken 389

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.7.2 Behov av förändringar i sak 391

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.7.3 Myndigheternas ansvarsområden 393

. . . . . . . . . . . . . . .

17 Kemiska och biotekniska produkter 395

. . . . . . . . . . . . . . . . . 17.1 Nuvarande regler 395

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.2 EG-regler 397

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.2.1 Direktivet 67/548/EEG m.fl. 397

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.2.2 Direktivet 91/414/EEG om utsläppande av

växtskyddsmedel marknaden 398

. . . . . . . . . . . . . . . . 17.2.3 Förslaget till biociddirektiv 401

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.3 Särskilda regler om kemiska och biotekniska produkter

i balken 402

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.3.1 Gemensamma regler för kemiska och biotekniska

produkter 402

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l7.3.2 Kemiska produkter 403

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.3.3 Biotekniska produkter 404

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.3.4 Tillståndskrav och upplysningsskyldighet 406

. . . . . . . . . 17.3.5 Spridning av bekämpningsmedel 408

. . . . . . . . . . . . . . . 17.3.6 Bestämmelser om bränslen 409

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.3.7 Miljökonsekvensbeskrivningar 409

. . . . . . . . . . . . . . . . . 17.3.8 Kontroll av kemiska och biotekniska produkter 410

. . . . .

18 Avfall och producentansvar 413

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18.1 Nuvarande regler 413

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18.1.1 Svenska regler 413

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18.1.2 EG-regler 416

. ., . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18.2 Kretsloppsprincipens genomslag i miljöbalken 417

. . . . . .

18.2.1¶Aktsamhetsregler för kretsloppsanpassning 417

. . . . . . . . 18.3 Särskilda regler om avfall och producentansvar i ba1ken419

18.3.1 Producentansvar m.m. 419

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18.3.2 Definition av avfall 422

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18.3.3 Definition miljöfarligt avfall 426

av

. . . . . . . . . . . . . . . . 18.3.4 Utökade krav på information om en varas material 427

. . 18.3.5 Behandling av avfall 429

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18.3.6 Kompostering 430

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18.3.7 Nedskräpning 431

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

18.3.8¶Dumpningslagen 432

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll 13

19 Gaturenhållning och skyltning 435 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19.1 Allmänna synpunkter 435 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19.2 Frågor prövningsmyndighet beträffande skyltar 436 om . .

20 Principer för utfardande av Föreskrifter 439 . . . . . . . . . . . . . . . 20.1 Bakgrund 439 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 20.1.1 Förslaget till miljöbalk 439 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20.1.2 Generella föreskrifter i gällande rätt 439 . . . . . . . . . . . . . 20.1.3 Begränsningsförordningen och verksförordningen 441 . . 20.1.4 Statskontorets underlagsrapporter till utredningen 443 . . . 20.2 överväganden och förslag 444 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20.2.1 Användningen av generella föreskrifter 444 . . . . . . . . . . . 20.2.2 Ansvarsfördelning, samordning och kontroll 449 . . . . . . . 20.2.3 Föreskriftsrådet och föreskriftsarbetet 450 . . . . . . . . . . . .

21 Regeringsprövning stora verksamheter 453 av . . . . . . . . . . . . . 21.1 Gällande rätt 453 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21.l.1 Naturresurslagen 453 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21.1.2 Vattenlagen 454 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21.1.3 Jämförelse mellan naturresurslagen och vattenlagen 455 . .

21.2¶Regeringsprövning även i miljöbalken 456

. . . . . . . . . . . 21.3 Utformningen av gemensamma bestämmelser 457 . . . . . . 21.3.1 Allmänt 457 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

21.3.2¶Tillåtlighetskrav 458

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21.3.3 Tillstånds- eller tillåtlighetsprövning 459 . . . . . . . . . . . . 21.3.4 Minskad regeringsprövning av vattenföretag 461 . . . . . . .

21.3.5¶Obligatorisk regeringsprövning av stora trañkanläggningar 463

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21.3.6 Övrigt 467

22¶Regionala miljödomstolar 469

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 22.1 Inrättande miljödomstolar 469 4 av . . . . . . . . . . . . . . . . . . l 22.2 Prövningen i miljödomstolama 478 . . . . . . . . . . . . . . . .

l

l 23 Länsstyrelsemas prövning av ärenden om miljöfarlig

i verksamhet 481 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . i 23.1 Inledning 481 l . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . i 23.2 Länsstyrelsemas organisation. 481 l . . . . . . . . . . . . . . . . l 23.3 Länsexperter 482 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23.4 Beslutsfattandet 482 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23.5 Det nuvarande miljöprövningssystemet 483 . . . . . . . . . . 23.6 Vilka fattar besluten 484 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

14 Innehåll SOU 1996: 103

23.7 överväganden 484

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

23.8¶Förslag till förordning om miljöprövning vid

länsstyrelser 486 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . t

24 Prövningen av markavvattning 489 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24.1 Allmänt om markavvattning 489 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

24.l.l Innebörden begreppet markavvattning 489

av . . . . . . . . .

24.1.2¶Inställningen till markavvattning har ändrats 490

. . . . . . 24.1.3 Internationella överenskommelser 491 . . . . . . . . . . . . . . 24.1.4 Regleringen av markavvattning i vattenlagen 491 . . . . . . .

24.1.5¶Regleringen av markavvattning i naturvårdslagen 493

. . . 24.1.6 Dubbelprövning sker sällan 494 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

24.2 överväganden 495

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

24.2.1¶Vem skall tillståndspröva markavvattningar 495

. . . . . . .

24.2.2¶Markavvattningssakkunniga 496

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24.2.3 Sammanfattning av förfarandet vid prövningen av markavvattning enligt miljöbalken 498 . . . . . . . . . . . . . .

24.2.4¶Övriga frågor om markavvattning 499

. . . . . . . . . . . . . .

25 Tidigare misskötsel 501 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

26 Sakägarbegreppet 503 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26.1 Inledning 503 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26.2 Vattenlagen 504 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 26.3 Naturvårdslagen 507 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26.4 Miljöskyddslagen och miljöskadelagen 507 . . . . . . . . . . .

26.5 överväganden 509

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

27 Miljöorganisationers talerätt 513 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27.1 Allmänt om ideella föreningar och talerätt 513 . . . . . . . . 27.1.1 Direktiven 513 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27.1.2 Ideella föreningar 513 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27.1.3 Talerätt 514 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27.2 Gällande rätt 515 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27.2.1 Rätt att inleda mål och ärenden 515 . . . . . . . . . . . . . . . . 27.2.2 Rätt att agera i redan inledda mål och ärenden 517 . . . . . 27.2.3 Rätt att överklaga 517 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27.2.4 Rätt att åberopa allmänna intressen 519 . . . . . . . . . . . . . 27.3 Äldre rätt och tidigare överväganden 520 . . . . . . . . . . . .

27.3.1¶Tiden före Miljöskyddskommittén 520

. . . . . . . . . . . . . .

27.3.2¶Miljöskyddskommittén 522

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27.3.3 Den återkallade propositionen 524 . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll 15

27.3.4 Grupptalanutredningen 524

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

27.4¶Miljöbalksutredningens överväganden 526

. . . . . . . . . . . . 27.4.1 Allmänt om talerätt för ideella föreningar 526

. . . . . . . . f 27.4.2 Rätt att inleda mål och ärenden 528

. . . . . . . . . . . . . . . . 27.4.3 i redan inledda mål och ärenden 529

Rätt att agera

. . . . . 27.4.4 Rätt att överklaga 529 l . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

27.4.5 Rätt att åberopa allmänna intressen 534

. . . . . . . . . . . . . i 27.5 Behövs Miljöombudsman 536

en

. . . . . . . . . . . . . . . . .

28 Tillsyn 541

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28.1 Vårt uppdrag 541

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28.2 Vad är tillsyn 542

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28.3 Tillsynen i dag 543

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28.3.1 Centrala myndigheter 545

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28.3.2 Länsstyrelserna 551

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28.3.3 Kommunema 555

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28.3.4 Företagens ansvar m.m. 556

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . § 28.4 Förslaget till miljöbalk 559

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . i 28.5 Miljöbalksutredningens överväganden och förslag

avseende tillsynen 560

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28.5.l Fördelningen av tillsynsansvaret 562

. . . . . . . . . . . . . . . 28.5.2 Tillsynsrådet 563

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . i 28.5.3 Tillsyn över verksamhet som bedrivs av kommunen 564

. . 28.5.4 Tillsyn över försvarets anläggningar 565

. . . . . . . . . . . . . 28.5.5 Uppsikt över hushållningen med naturresurser 566

. . . . . . å 28.5.6 Tillsyn över naturvärden 567

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28.5.7 Tillsyn över miljöfarlig verksamhet 568

. . . . . . . . . . . . . 28.5.8 Tillsyn över hälsoskyddet 572

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28.5.9 Tillsynen avseende grundvattenskydd 572

. . . . . . . . . . . . 28.5.10 Kemikalietillsyn 573

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28.5.11 Tillsyn över avfall renhållning 575

. . . . . . . . . . . . . . . 28.5.12 Tillsyn över vattenföretag 577

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28.5.13 Tillsyn över jordbruksmark 577

. . . . . . . . . . . . . . . . . . ‘ 28.5.14 Tillsyn över genteknik 578

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28.5.15 Tillsyn över biologiska bekämpningsmedel 578

. . . . . . .

29 Avgifter 579

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . I i 30 Straff och förverkande 583 l . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30.1 Straffbestämmelser i miljöbalken och brottsbalken 583

. . . 30.2 Brottsbeskrivningar och brottsbenämningar i

miljöbalken 584

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

16 Innehåll

30.3 Kemikaliehantering och sanktioner 587 . . . . . . . . . . . . . . 30.4 Straffskalor och preskription 588 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30.5 Förverkande 592 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

31¶Miljösanktionsavgifter 593

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 31.1 Gällande bestämmelser påförande om av

miljöskyddsavgift 593

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31.2 Erfarenheter tillämpningen reglerna av av om

miljöskyddsavgift 594

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31.3 Andra ekonomiska sanktioner betydelse vid av överträdelse av miljöregler 595 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

31.4¶Tidigare föreslagna förändringar 596

. . . . . . . . . . . . . . . 31.5 Avgiftens syfte 597 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31.6 Behovet av en avgift 597 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31.7 Förutsättningar för användande av sanktionsavgift 599 . . .

31.8¶Miljösanktionsavgiftens utformning 601

. . . . . . . . . . . . . 31.8.1 Avgränsningen av vilka gärningar skall omfattas som av

avgiften 601

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

31.8.2¶Miljösanktionsavgiftens storlek 603

. . . . . . . . . . . . . . . . 31.9 Vem bör besluta påförande avgift 608 om av . . . . . . . . . 31.10 Hur bör miljösanktionsavgift påföras 609 . . . . . . . . . . .

31.11¶Verkställighet 610

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

32 Ersättning vid ingripanden det allmänna 611 av . . . . . . . . . . . . 32.1 Betydelsen i gällande rätt av att pågående

markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt

försvåras 611 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32.2 Pågående markanvändning 613 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32.2.1 Allmänt om uttrycket pågående markanvändning 613 . . . .

32.2.2¶Markanvändningen skall vara lagenlig 614

. . . . . . . . . . . 32.2.3 Pågående markanvändning att övergå till att odla

energiskog på jordbruksmark 616 . . . . . . . . . . . . . . . . . 32.2.4 Pågående markanvändning husbehovstäkt 618 att starta en

32.3 Avsevärt försvåras inom berörd del fastighet 618 av en . . 32.3.1 Allmänt om uttrycken inom berörd del fastighet av en och avsevärt försvåras 618 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32.4 Förelägganden enligt den s.k. samrådsparagrafen 622 . . . .

32.5¶Ändringen 2 kap. 18 § regeringsformen 622

av . . . . . . . .

33 Skadestånd för vissa miljöskador 627 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33.1 Mijöskadelagen skall ingå i miljöbalken 627 . . . . . . . . . .

33.2¶Skadeståndsreglema 627

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

SOU 1996: 103 Innehåll 17

34 Förorenade områden 633 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34.1 Ansvaret för efterbehandling förorenade mark- och av vattenområden 633 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34.2 Registrering allvarligt förorenade mark- och av vattenområden 637 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

35¶Miljöskadeförsäkring och saneringsförsäkring 641

. . . . . . . . . .

35.1¶Utvärdering av miljöskadeförsäkringen och saneringsförsäkringen 641

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35.2 Försäkringsbolagens samverkansfonner 647 . . . . . . . . . .

36 Ekonomiska konsekvenser förslagen 651 av . . . . . . . . . . . . . . . 36.1 Prövningssystemet 651 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

36.1.1¶Fördyring/besparing på grund överflyttningen

av av ärenden fråniKoncessionsnämnden till de regionala

miljödomstolama 654 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

36.1.2¶Fördyring/besparing på grund överflyttningen mål

av av från vattendomstolarna till de regionala

miljödomstolama 658 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

36.1.3¶Fördyring/besparing på grund av överflyttningen

av ärenden från regeringen till de regionala miljö

domstolarna 659 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

36.l.4 Fördyring/besparing på grund överflyttningen

av av ärenden från länsrätter/kammarrätter till de regionala

miljödomstolama 660 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

36.1.5¶Fördyring/besparing på grund överflyttningen mål

av av om bl.a. ersättning från allmän domstol och

fastighetsdomstol till de regionala miljödomstolama 661 . .

36.2¶Tillsynsreglema 662

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36.3 Registrering av förorenade områden 663 . . . . . . . . . . . . .

36.4¶Saneringsförsäkring 665

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36.5 Offentliga åtaganden 666 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36.6 Övrigt 666 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

18 Innehåll SOU 1996: 103

FÖRFATTNINGSKOMMENTAR

Förslaget till miljöbalk

Förslaget till lag med särskilda bestämmelser om vattenföretag

Förslaget till lag omkungörelse, skriftväxling och delgivning i

miljömål

Förslaget till lag om ändring i bilavgaslagen 1986:1386

Förslaget till lag ändring i konkurrenslagen 1987:672

om

JÄMFÖRANDE PARAGRAFREGISTER

SÄRSKILDA YTTRANDEN

BILAGOR

Förkortningar

Arbetarskyddsstyrelsen Bet. betänkande BoU Bostadsutskottet BrB Brottsbalken BRÅ Brottsförebyggande rådet CFC klorfluorkarboner freon CITES Convention on International Trade Endangered Species

of Wild Fauna and Flora Konventionen om intemationell

—

handel med utrotningshotade vilda djur och växter CSD Commission on Sustainable Development Dir. direktiv Ds Departementsserien ECE UN Economic Commission for Europe FN:s ekonomiska

-

kommission för Europa EEA European Environment Agency Europeiskt centrum för

-

miljöövervakning EEG Europeiska ekonomiska gemenskapen EG Europeiska Gemenskapen EMAS Eco-Management and Audit Scheme EU Europeiska unionen FL förvaltningslag 1986:223 FN Förenta nationerna FPL förvaltningsprocesslag 1971:291 GMO genetiskt modifierade organismer HCFC halogenerade klorfluorkarboner HD Högsta domstolen HFC ofullständigt halogenerade fluorkarboner HovR hovrätten 2 IMIR Institutet för miljörätt i IPPC Integrated Pollution Prevention and Control ISO International Standardisation Organisation

jordabalken JoU Jordbruksutskottet KemI Kemikalieinspektionen KIFS Kemikalieinspektionens författningssamling KLIV Utredningen om kommunernas arbete for god livsmiljö

en

Koncessionsnämnden för miljöskydd

20 Förkortningar SOU 1996: 103

Konstitutionsutskottet LKP lag 1985:426 om kemiska produkter LKSD lag 0000 om kungörelse, skriftväxling och delgivning LR länsrätten LVF lag 0000 med särskilda bestämmelser om vattenföretag MD miljödomstolen MHN miljö- och hälsoskyddsnämnd MKB miljökonsekvensbeskrivning MKN miljökvalitetsnorm ML miljöskyddslag 1969:387

MSkL miljöskadelag 1986:225

MÖD Miljööverdomstolen NJA Nytt Juridiskt Arkiv, avd. 1 NRL lag 1987:12 om hushållning med naturresurser

m.m. NvL naturvårdslag 1964:822 OECD Organisation on Economic Cooperation and Development

Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling

- PBL plan- och bygglag 1987:10 PCB polyklorerade bifenyler PET polyetylentereftalat PPP Polluter Pays Principle prop. proposition RB rättegångsbalken RegR Regeringsrätten RRV Riksrevisionsverket rskr. riksdagsskrivelse RÅ Regeringsrättens årsbok SFS Svensk författningssamling SNFS Statens naturvårdsverks författningssamling SNV Statens naturvårdsverk SoS Socialstyrelsen SOU Statens offentliga utredningar SvJT Svensk Juristtidning SÖ Sveriges Överenskommelser med främmande makter UNCED United Nations Conference on Environment and

Development Riokonferensen

UNEP United Nations Environment Program FN:s miljöprogram

- VD Vattendomstolen VL vattenlag 1983:291 VTK vägtrañkkungörelse 1972:603 VÖD Vattenöverdomstolen

" Övergångsbestämmelser

Sammanfattning

Skyddet av miljön är i dag en av de mest angelägna samhällsuppgiftema. Vi har alla ett gemensamt ansvar för att skapa en god livsmiljö och en varaktigt hållbar utveckling.

Miljölagstiftningen har blivit alltmer svåröverskådlig och delvis motstridig. Den har tillkommit vid olika tidpunkter och ger därför

uttryck for skilda värderingar. Samma frågor har fått olika lösningar i de olika lagarna. Det har därför från flera håll framförts önskemål om

en samordning av miljölagstiftningen.

Riksdagen beslutade 1991 att målet med miljöpolitiken skall att

vara skydda människors hälsa, bevara den biologiska mångfalden, hushålla

med uttaget av naturresurser så att de kan utnyttjas långsiktigt samt skydda natur- och kulturlandskapet prop. 1990/91:90, bet.

1990/91:JoU30, rskr. 1990/912338. Riksdagen godkände samtidigt regeringens förslag att samla miljölagarna i en miljöbalk utifrån det principbetänkande Miljöskyddskommittén då presenterat. Kommit-

som tén lade därefter i februari 1993 fram ett förslag till miljöbalk. Förslaget resulterade dock inte i lagstiftning. Miljöbalksutredningen fick i stället

i uppdrag att lägga fram ett nytt förslag till miljöbalk.

Miljöbalksutredningen föreslår att följande lagar skall arbetas in i miljöbalken:

naturvårdslagen 1964:822, -

miljöskyddslagen 1969:387, -

lagen 1971:1154 om förbud mot dumpning av avfall i vatten, -

lagen 1976:1054 om svavelhaltigt bränsle, -

lagen 1979:425 om skötsel av jordbruksmark, -

renhållningslagen 1979:596, -

hälsoskyddslagen 1982:1080, ——

vattenlagen 1983:291, -

lagen 1983:428 om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark, -

lagen 1985:426 om kemiska produkter, -

miljöskadelagen 1986:225, -

lagen 1987:12 om hushållning med naturresurser m.m., -

lagen 1990:1079 om tillfälliga bilförbud, -

22 Sammanfattning SOU 1996: 103

lagen 1991:635 om förhandsgranskning av -

biologiska bekämpningsmedel,

lagen 1994:900 om genetiskt modifierade organismer, - -lagen 1994:1818 åtgärder beträffande djur och växter som tillhör

om skyddade arter.

I det följande lämnas kortfattad redogörelse för de nyheter

en som föreslås jämfört med gällande rätt.

Miljöbalkens mål

Målet med miljöbalken är att skapa förutsättningar för en hållbar utveckling i samhället, där nu levande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö att leva För att uppnå målet skall

människors hälsa och miljön skyddas mot skador och olägenheter oavsett de orsakas föroreningar eller andra störningar eller på

om av annat sätt,

värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas, -

den biologiska mångfalden bevaras, -

mark, vatten och fysisk miljö i övrigt användas så att en från ekologisk, social och samhällsekonomisk synpunkt god hushållning med naturresurser och energi tryggas,

ett kretslopp med hushållning, återanvändning och återvinning av material främjas.

Det är angelägenhet för var och en att inom sin verksamhet och

en samhällssektor verka for att miljöbalkens mål förverkligas. Detta gäller oavsett om det sker som enskild person eller som verksam i företag, kommun, myndighet eller organisation.

Miljöbalkens tillämpningsområde

Miljöbalken skall tillämpas på varje verksamhet som kan motverka förutsättningarna att uppnå balkens mål. Med verksamhet avses inte endast näringsverksamhet utan all verksamhet. Detsamma gäller hantering och andra åtgärder som kan motverka förutsättningarna att uppnå balkens mål. Dessutom innehåller miljöbalken särskilda bestämmelser om åtgärder som syftar till att uppnå balkens mål, t.ex. områdesskydd.

Gemensamma regler

Den viktigaste nyheten med miljöbalken regler skall

är att gemensamma gälla, oavsett vilken typ verksamhet det är fråga Grundtan-

av som om. ken är att samma krav skall ställas åtgärder riskerar att medföra

som likartade skador på hälsa och miljö. Det har inte någon betydelse

om åtgärden t.ex. utförs på land eller i vatten eller vidtas det allmänna

av eller en enskild. Huvudprincipen är alltså att åtgärdens effekt och inte åtgärdens art avgör vilka krav som skall ställas.

Aktsamhetsregler

Den grundläggande aktsamhetsregeln i miljöbalken innebär att

en verksamhetsutövare skall vidta de försiktighetsmått behövs för att

som förebygga, hindra eller motverka att verksamheten kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Regeln kompletteras av ett antal aktsamhetsregler som i många fall kan sägas vid-

vara areutvecklingar av denna grundläggande bestämmelse.

Alla som utövar verksamhet skall skaffa sig kunskap i vilken

om mån verksamheten medför olägenhet för människors hälsa och miljön och hur sådana olägenheter kan förebyggas eller begränsas. Vidare skall försiktighetsprincipen gälla för all verksamhet inom balkens tillämpningsområde. Detta innebär att förebyggande åtgärder och andra försiktighetsmått skall vidtas så snart det kan befaras viss åtgärd

att en skulle kunna utgöra olägenhet för människors hälsa eller miljön även

en om det inte är klarlagt att olägenheter uppkommer.

Vidare gäller att verksamhet enligt balken endast får bedrivas

en plats som är lämplig och där minsta möjliga intrång och olägenhet uppkommer.

Tillämpningen av de allmänna aktsamhetsregler vi föreslår skall

som leda till kretsloppsanpassning samhället. Det gäller bl.a. regeln att

en av hushållnings- och kretsloppsprincipen skall iakttas att alla skall

genom hushålla med naturresurser och energi samt utnyttja möjligheterna till återanvändning och återvinning.

Vid tillämpningen av principen att vidta försiktighetsmått ingår

som en viktig del att även tillämpa produktvalsprincipen. Den innebär att kemiska och biotekniska produkter kan ersättas med mindre

som riskabla sådana produkter inte skall användas. Detta gäller

också varor som innehåller eller har behandlats med kemisk eller bioteknisk

en produkt.

En ytterligare allmän aktsamhetsregel är att alla som yrkesmässigt bedriver eller avser att bedriva verksamhet skall använda bästa möjliga teknik.

24 Sammanfattning SOU l996:l03

En verksamhet som ligger utanför ett område som är särskilt skyddat, exempelvis som nationalpark, naturreservat eller biotopskyddsområde, men som kan medföra skada på området, skall bedrivas så att sådan skada inte uppkommer.

En princip om att förorenaren skall betala gäller. Den som bedriver eller har bedrivit en verksamhet medfört skada eller

som annan olägenhet för människors hälsa eller miljön skall sålunda vidta de åtgärder som behövs samt betala de kostnader uppstår för att

som avhjälpa skadan eller olägenheten.

Vid tillämpningen av aktsamhetsreglema skall skälighetsavväg-

en ning göras. Vid denna skall beaktas risken för miljöpåverkan, nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått och kostnaderna för sådana åtgärder.

Det är tänkbart att i vissa situationer oacceptabla skador uppstår trots att aktsamhetsreglema följs. I sådana fall träder balkens stoppregel in. Stoppregeln hindrar verksamheter som riskerar att försämra det allmänna hälsotillståndet eller väsentligt försämra miljön eller hushållningen med naturresurser. Regeln gäller för all verksamhet och möjligheten att medge undantag från regeln är liten.

Miljökvalitetsnormer

Bestämmelser om miljökvalitetsnormer införs i miljöbalken.

Regeringen får för att skydda människors hälsa eller miljön föreskriva om sådana Miljökvalitetsnormer är föreskrifter

normer. om lägsta godtagbara miljökvalitet mark, vatten, luft eller naturen i övrigt för vissa geografiska områden eller för hela landet. Normerna får avse bl.a. högsta eller lägsta förekomst i naturen av kemiska eller biotekniska produkter som inte får överskridas eller underskridas efter en viss tidpunkt.

Myndigheter och kommuner skall se till att miljökvalitetsnormer

som har meddelats uppfylls när de planerar och planlägger, prövar tillstånd, godkännanden, dispenser och anmälningsärenden, utövar tillsyn och meddelar föreskrifter. Alla verksamheter skall bedrivas så att miljökvalitetsnormer kan uppfyllas. Tillstånd får inte beviljas för verksamheter som medverkar till att en miljökvalitetsnonn överskrids. Tillstånd och villkor får återkallas och omprövas om en verksamhet medverkar till att en miljökvalitetsnorrn inte uppfylls. Åtgärdsprogram skall upprättas

av regeringen eller andra myndigheter såsom länsstyrelsen eller

av kommuner om det behövs för att miljökvalitetsnonn skall uppfyllas.

en Ett åtgärdsprogram får omfatta all verksamhet kan påverka de

som

SOU 1996: 103 Sammanfattning 25

fororeningsnivåer eller störningsnivåer som människor kan utsättas för utan fara för olägenheter av betydelse eller som miljön eller naturen kan belastas med utan fara för påtagliga olägenheter.

Miljökonsekvensbeskrivningar

Kraven på miljökonsekvensbeskrivningar utökas och skärps. En ansökan om tillstånd enligt miljöbalken skall vanligtvis innehålla en miljökonsekvensbeskrivning.

Allmänhetens inflytande skall förstärkas. Ett tidigt samråd skall hållas med enskilda som särskilt berörs och tillståndsmyndigheten långt innan en ansökan görs och miljökonsekvensbeskrivningen upprättas. För verksamheter som kan antas ha betydande miljöpåverkan, vilket tillståndsmyndigheten avgör, skall genomföras ett förfarande för miljökonsekvensbedömning som är ett utvidgat samråd med fler myndigheter och en bredare allmänhet.

Grannländer som kan antas utsättas för betydande miljöpåverkan från en planerad verksamhet skall informeras och få möjlighet att delta i miljökonsekvensbedömningen.

Miljöbalken innehåller bestämmelser om vilka uppgifter en miljökonsekvensbeskrivning skall innehålla. Det gäller bl.a. de åtgärder som planeras för att skadliga verkningar skall undvikas och alternativ beträffande lokalisering, sådana är möjliga, samt konsekvenser

om av att allt förblir oförändrat, nollalternativet.

Områdesskydd

Miljöbalken erbjuder långt gående möjligheter att skydda olika slags geografiska områden. Bestämmelserna är hämtade från naturvårdslagen, miljöskyddslagen och vattenlagen men har arbetats om. Naturreservat, naturvårdsområde och det särskilda skyddet av djur- eller växtarter inom ett område slås samman till en skyddsform som benämns naturreservat. När intrång tillåts i ett naturreservat skall kompensationsåtgärder vidtas. En ny skyddsform införs med namnet kulturreservat. I strandskyddsområden skall inte få vidtas åtgärder som väsentligen försämrar livsvillko-

för djur- och växtarter. Områden som inte uppfyller miljökvalitetsren normer skall kunna förklaras som miljöskyddsområden. Föreskrifter i miljöskyddsområden skall kunna innebära ändring i tidigare meddelade tillståndsbeslut. Interimistiska förbud skall kunna meddelas även vid andra skyddsformer än i dag, nämligen vid kulturreservat och vatten-

26 Sammanfattning SOU 1996: 103

skyddsområden. Tiderna för interimistiska förbud kortas.

Miljöbalkens generella regler för verksamheter skall gälla även för verksamhet bestående i att organisera friluftsliv. Av detta följer bl.a. att organisatören skall vidta förebyggande åtgärder för att förhindra att deltagarna orsakar skada och att anmälningsplikt kan föreskrivas för verksamheten.

Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd

Regeringen får föreskriva om krav på tillstånd eller anmälan för miljöfarlig verksamhet. Även pågående verksamheter kan bli tillståndspliktiga. Om det är mer ändamålsenligt för att förebygga olägenheter kan dock föreskrifter av generell karaktär ersätta den individuella prövningen. I fortsättningen kan inte bara villkor utan även tillstånd omprövas.

Tillstånd för miljöfarlig verksamhet kan i ökad utsträckning meddelas för begränsad tid. Om det finns risk för att grundvattnet förorenas

av vissa ämnen skall tidsperioden bestämmas till högst fyra år. Även i andra fall kan det vara lämpligt att tiden begränsas för verksamheter med kraftig miljöpåverkan eftersom det då blir automatisk ompröv-

en ning i samband med ansökan om nytt tillstånd. Tillståndsmyndigheten får bestämma om tidsbegränsning i det enskilda fallet. Regeringen får även meddela generella föreskrifter om detta.

Prövningen av en miljöfarlig verksamhet skall inte omfatta enbart utsläppen från verksamheten. Också frågor kemikalieanvändning och

om

om resurshushållning skall prövas utifrån balkens aktsamhetsregler och

omfattas av villkor.

Ett tillstånd skall kunna omfatta olika verksamheter med villkor att dessa gemensamt vidtar åtgärder.

I balken anges särskilda grunder för upphävande av tillstånd och omprövning av villkor. I fortsättningen gäller detta även i de fall verksamheten medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds.

Genom att hälsoskyddslagen arbetas i miljöbalken kommer balkens aktsamhetsregler att gälla även hälsoskyddet. Begreppet sanitär olägenhet ändras till olägenhet för människors hälsa. Införandet

av miljökvalitetsnormer bör särskilt på sikt stärka och effektivisera hälsoskyddsarbetet.

SOU 1996: 103 Sammanfattning 27

Takter

Prövningsplikten för täkter av t.ex grus och sand utökas att

genom husbehovstäkter skall kunna underställas prövningsplikt enligt balken. En täkt som kan befaras skada livsbetingelsema för någon växt- eller djurart som är hotad eller sällsynt får endast i undantagsfall tillåtas. Miljöskydds- och naturvårdsaspekterna samordnas vid prövningen

av täkttillstånd.

Kemiska och biotekniska produkter

Reglerna i lagen kemiska produkter samt i lagen förhands-

om om granskning av biologiska bekämpningsmedel samordnas och får mindre ramlagskaraktär än tidigare samt utökas till att omfatta alla biotekniska produkter. Lagen om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark samordnas med reglerna om kemiska och biologiska bekämpningsmedel. Höga krav ställs den som tillverkar och saluför kemiska och biotekniska produkter, bl.a. införs skyldighet att informera

en om nya uppgifter om skadliga effekter kommer fram.

Krav märkning vid utsläppande marknaden av produkter

som innehåller eller består genetiskt modifierade organismer införs i

av lagtexten.

Avfall

Miljöbalksutredningen föreslår att en definition av avfall överens-

som stämmer med den definition gäller inom EU införs i balken. Även

som definitionen av miljöfarligt avfall som gäller inom EU skall införas i

en förordning till balken. Reglerna om producentansvar utökas i balken med möjlighet att kräva information vilka ämnen och material

om som ingår i en vara som omfattas av producentansvar.

Miljöbalken innehåller samlad och överskådlig reglering sä-

en om kerhet och snygghet på allmänna platser eller annars utomhus och

om skydd av miljön landskapsbilden i detta speciella avseende.

Föreskrifter

Miljöbalken ökar möjligheten att utfärda generella föreskrifter till skydd för människors hälsa och miljön.

-

28 Sammanfattning SOU 1996: 103

Vid utfardande av generella föreskrifter skall alltid balkens mål, principer och allmänna aktsamhetsregler vägledande.

vara

Ett särskilt föreskriftsrâd inrättas för de centrala myndigheternas föreskriftsarbete i anslutning till miljöbalken. Detta knyts till Naturvårdsverket.

Föreskriftsrådet skall vara ett organ för samordning, samråd, kontroll och kvalitetssäkring av de föreskrifter som tas fram med stöd av miljöbalken. Rådet skall också verka för att föreskriftsarbetet sker i enlighet med Sveriges förpliktelser med anledning av EU-medlemskapet och internationella åtaganden i övrigt.

Ett register skall föras över samtliga föreskrifter som grundar sig på miljöbalken.

Tidigare misskötsel

Tillstånd, godkännande eller dispens kan vägras den som tidigare har åsidosatt sina åligganden.

Regeringsprövning

Naturresurslagens och vattenlagens bestämmelser om regeringsprövning av stora verksamheter arbetas samman. Regeringsprövning kommer att ske som ett led i den ordinarie tillståndsprövningen. Detta innebär att den förberedande handläggningen sker hos miljödomstol eller annan tillståndsmyndighet, att tillståndsmyndigheten lämnar över frågorna

om verksamhetens tillåtlighet och lokalisering till regeringens bedömning samt att tillståndsmyndigheten, om regeringen har tillåtit verksamheten, därefter meddelar tillstånd med närmare villkor för verksamheten. Vid regeringens prövning skall samma tillåtlighetskrav gälla som vid annan prövning.

Obligatorisk regeringsprövning införs av större vägar, järnvägar, allmänna farleder och flygplatser.

Miljödomstolar

Regionala miljödomstolar skall inrättas. En miljööverdomstol skall inrättas och knytas till Svea hovrätt.

De regionala miljödomstolama prövar som första instans mål om mera omfattande miljöfarlig verksamhet, vattenmål och ersättningsmål

av olika slag.

Statliga myndigheters beslut enligt miljöbalken får överklagas till de regionala miljödomstolarna. Dessa miljödomstolars domar och beslut får överklagas till Miljööverdomstolen. För att Miljööverdomstolen skall överpröva domar och beslut krävs prövningstillstånd.

Naturvårdsverket, Kammarkollegiet och länsstyrelserna får föra talan och begära omprövning av villkor m.m. för att tillvarata miljöintressen och andra allmänna intressen.

Kommunerna får företräda sådana intressen inom kommunen. Möjligheterna att ompröva tillståndsbeslut är desamma för miljöfarlig verksamhet och vattenföretag.

Länsstyrelserna

Länsstyrelsemas prövning tillstånd till miljöfarlig verksamhet får

av fastare former att det inrättas självständig till länsstyrel-

genom en men sen administrativt knuten prövningsmyndighet består erfaren

som av en jurist och en person med erfarenhet miljöfrågor.

av

Markavvattning

Systemet för tillståndsprövning markavvattning görs Vattenla-

av om. gens system med förrättningsmän avskaffas. Frågor tillstånd till

om markavvattning kommer enligt huvudregeln att prövas länsstyrelsen.

av Länsstyrelsen skall dock lämna över ärendet till miljödomstol, det

om uppkommer frågor ersättning, inlösen, särskild tvångsrätt eller

om deltagande av även annan än sökanden. När det framställs yrkande

om att även annan än sökanden skall delta, skall miljödomstolen förordna

en markavvattningssakkunnig. Den sakkunnige skall lämna förslag på en lämplig utformning av markavvattningen.

Sakägare

Miljöbalken skall ha ett enhetligt sakägarbegrepp. Detta skall ha sin utgångspunkt i det sakägarbegrepp idag gäller enligt miljöskyddsla-

som gen.

30 Sammanfattning SOU 1996: 103

Miljöorganisationers talerätt

Miljöorganisationer ges rätt att överklaga domar och beslut om tillstånd, godkännande och dispens. Organisationerna får vidare överklaga myndigheters beslut att inte ingripa t.ex. med tillsynsåtgärder samt beslut om åtgärdsprogram när miljökvalitetsnormer har överträtts. För att få överklaga skall organisationen normalt ha varit verksam i minst tre år och ha minst 1 000 medlemmar.

Tillsyn

Tillsynsbegreppet definieras och tillsynsmyndigheternas ansvar understryks.

Tillsynen över efterlevnaden av miljöbalken skall utövas av statliga myndigheter och kommunerna i enlighet med vad regeringen bestämmer.

En tydlig ansvarsfördelning tillsynen enligt miljöbalken på lokal,

av regional och central nivå föreslås.

Alla kommuner föreslås få en tillsyn motsvarande den som sker i dag enligt hälsoskyddslagen, renhållningslagen, naturvårdslagen, skötsellagen samt beträffande icke tillståndspliktiga anläggningar enligt miljöskyddslagen. Kommunernas för kemikalietillsynen bör utökas. De

ansvar kommuner som önskar och har resurser och kompetens ges möjlighet att ta över ytterligare tillsyn från länsstyrelsen. Viss tillsyn skall alltid ligga på staten.

Ansvar för tillsyn och drift av samma verksamhet skiljs åt. Principen

för kommunernas del såväl förvaltningsorganisation som nämnavser dorganisation.

Länsstyrelserna skall ha en regional samordnande och uppföljande roll.

Naturvårdsverkets tillsynsråd ändras. Det skall behandla tillsynsfrågor för hela miljöbalkens område och ett gemensamt organ för detta.

vara Representanter från samtliga berörda myndigheter skall därför ingå i rådet.

Avgifter

Gällande lagregler om avgifter arbetas samman. En generell möjlighet införs att ta ut avgift för att utjämna en ekonomisk fördel som uppkommer ett beslut dispens. Den som skall betala en avgift

genom om

SOU 1996: 103 Sammanfattning 31

blir skyldig att lämna de uppgifter behövs för beräkna avgiften. som att Producentavgift skall få användas även för att täcka kostnaden för

information avfallshanteringen.

om

Strafl

Straffbestämmelsema på miljörättens område skall fördelas mellan brottsbalken och miljöbalken. Fördelningen skall ske så de brott att som i dag står i brottsbalken får stå kvar där medan de övriga samlas i miljöbalken. Underlåtenhet att vidta skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått

vid kemikaliehantering straffbeläggs.

Straffen för överträdelser på miljöområdet skall skärpas. En bestämmelse om förverkande egendom varit föremål för av som brott, bl.a. avseende kemiska produkter införs i miljöbalken. Dessutom

kan förverkade fortskaffningsmedel och andra hjälpmedel har

av som använts eller medförts vid brott ske.

Miljösanktionsavgifter

Miljösanktionsavgift skall kunna påföras den i näringsverksamhet som överträder generella förskrifter, påbörjar verksamheten utan tillstånd eller anmälan eller överträder särskilda villkor har föreskrivits för som i å verksamheten. Avgift skall påföras enligt taxa fastställs en som av i regeringen.

% Tillsynsmyndigheten beslutar påförande miljösanktionsavgift.

om av Beslutet kan överklagas till miljödomstol. Ett beslut miljösanktionsom avgift skall vara direkt verkställbart.

Ersättning

Ersättning skall betalas när beslut nationalparker, naturreservat, om kulturreservat, biotopskyddsområden, vattenskyddsområden samt förelägganden och förbud enligt den s.k. samrådsparagrafen innebär att mark tas i anspråk eller att pågående markanvändning inom berörd del av en fastighet avsevärt försvåras. Ersättning skall dock inte betalas för intrång upp till den s.k. kvalifikationsgränsen. Ersättning skall vidare betalas vid vissa undersökningar och vid föreläggande stängselom genombrott m.m.

32 Sammanfattning SOU 1996: 103

Förorenade områden

Ansvariga för att utreda och efterbehandla förorenade mark- och vattenområden är i första hand verksamhetsutövaren och i andra hand vissa fastighetsägare. Fastighetsägares ansvar är subsidiärt till verksamhetsutövares.

Efterbehandlingsansvaret omfattar utredning av föroreningens art och omfattning samt att de efterbehandlingsåtgärder vidtas skäligen kan

som fordras för att förebygga, hindra eller motverka skador eller olägenheter för människors hälsa eller miljön. Efterbehandlingsansvaret är inte

föremål för preskription enligt preskriptionslagen 1981:130.

Registrering skall ske av allvarligt förorenade mark- och vattenområden. I samband med registreringen får länsstyrelsen föreskriva

om inskränkningar i markanvändningen eller att vissa åtgärder skall vara förenade med villkor eller föregås av anmälan till tillsynsmyndigheten. En upplysningsplikt införs för ägare och brukare som upptäcker

föroreningar fastigheten.

Miljöskadeförsäkring

Miljöskadeförsäkringssystemet utvidgas till att även omfatta en saneringsförsäkring. De i Miljöskadekonsortiet ingående försäkringsbolagen kan samverka för att tillhandahålla miljöskadeförsäkringen och den föreslagna saneringsförsäkringen på samma sätt som idag. Något hinder mot att upphandla försäkringen föreligger dock inte.

SOU 1996: 103

Förslag till öbalk milj

FÖRSTA AVDELNINGEN

ÖVERGRIPANDE BESTÄMMELSER

l kap. Miljöbalkens mål

1 § Målet med miljöbalken är att skapa förutsättningar för hållbar

en utveckling i samhället, där levande och kommande generationer

nu tillförsäkras hälsosam och god miljö att leva

en

För att uppnå detta mål skall

människors hälsa och miljön skyddas mot skador och olägenheter oavsett om dessa orsakas av föroreningar eller andra störningar eller på något annat sätt,

värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas, den biologiska mångfalden bevaras,

mark, vatten och fysisk miljö i övrigt användas så från

att en ekologisk, social och samhällsekonomisk synpunkt god hushållning med naturresurser och energi tryggas, och

ett kretslopp med hushållning, återanvändning och återvinning

av material främjas.

2 § Det skall vara en angelägenhet för och att inom sin verksam-

var en het och samhällssektor verka för att miljöbalkens mål förverkligas, oavsett om det sker som enskild eller verksam i företag,

person som kommun, myndighet eller organisation.

3 § Alla skall ha tillgång till naturen i den utsträckning följer

som av allemansrätten.

Var och en skall visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med naturen.

2 16-0729

34 Lagförslag SOU 1996: 103

2 kap. Tillämpningsområde

1 § Miljöbalken skall tillämpas på verksamhet som kan motverka de Förutsättningar för att uppnå balkens mål som anges i 1 kap. 1 § andra stycket inte annat följer av denna balk eller annan författning. Vad

om

föreskrivs verksamhet gäller också hantering och andra åtgärder som om

kan motverka dessa förutsättningar. som

I miljöbalken finns det även särskilda bestämmelser som skall skapa förutsättningar för att balkens mål skall kunna uppnås.

2 § I fråga viss miljöfarlig verksamhet och vissa vattenföretag som

om kan beröra något annat land finns särskilda bestämmelser.

3 § Balkens bestämmelser om miljöfarlig verksamhet och skadestånd för vissa miljöskador är inte tillämpliga i fråga om joniserande strålning eller beträffande elektriska och magnetiska verkningar av elektriska anläggningar i fall då särskilda bestämmelser gäller. Bestämmelserna om miljöfarlig verksamhet är inte heller tillämpliga på störning i radiomottagningsapparat.

Särskilda bestämmelser arbetsmiljön finns i arbetsmiljölagen

om 1977:1160.

Bestämmelser kulturmiljön finns också i lagen 1988:950 om

om kulturminnen m.m.

4 § Regeringen får, i den utsträckning det grund av rådande särskilda förhållanden är nödvändigt för att stärka försvarsberedskapen, meddela föreskrifter för totalförsvaret som avviker från denna balk.

5 § I lagen 1994:1500 med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen finns föreskrifter om verkan av Unionens fördrag och andra instrument samt de Europeiska gemenskapernas beslut.

3 kap. Allmänna aktsamhetsregler

1 § I detta kapitel finns allmänna aktsamhetsregler som skall iakttas av alla.

2 § Den bedriver eller att bedriva en verksamhet skall skaffa

som avser sig den kunskap behövs med hänsyn till verksamhetens art och

som omfattning, för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet samt för att främja återanvändning och återvinning av material och hushållning med mark och vatten.

SOU 1996: 103 Lagförslag 35

Att det inte kan säkerställas att en verksamhet förorsakar olägenheter för människors hälsa eller miljön befriar inte den bedriver eller

som avser att bedriva en verksamhet vilken kan befaras medföra sådana i olägenheter, från skyldigheten att vidta de åtgärder behövs för att

som förhindra eller begränsa olägenhetema.

3 § Den som bedriver eller att bedriva verksamhet skall vidta

avser en de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller

omgivningen.

4 § En verksamhet får bedrivas endast på plats är lämplig med

en som hänsyn till l kap. 1 4 kap., 5 kap. och 6 kap. Platsen skall väljas så att ändamålet kan uppnås med minsta intrång och olägenhet.

5 § Den som bedriver en verksamhet skall hushålla med naturresurser och energi samt utnyttja möjligheterna till återanvändning och återvinning.

6 § Den som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet skall undvika att använda sådana kemiska eller biotekniska produkter

som kan ersättas med mindre riskabla kemiska eller biotekniska produkter. Detta gäller också en vara som innehåller eller har behandlats med

en kemisk eller bioteknisk produkt och kan ersättas mindre

som av en riskabel vara.

7 § Den som yrkesmässigt bedriver eller avser att bedriva verksamhet

en skall använda bästa möjliga teknik för att skydda människors hälsa och miljön.

8 § En verksamhet som ligger utanför ett område är skyddat

som som nationalpark, naturreservat, kulturreservat, naturminne, biotopskyddsområde, miljöskyddsområde, vattenskyddsområde, särskilt Skyddsområde, särskilt bevarandeområde eller nationalstadspark kan medföra

men som skada det skyddade området, skall bedrivas så att sådan skada inte uppkommer. Detta gäller dock inte i den mån hänsynen innebär att pågående markanvändning inom berörd del fastigheten avsevärt

av försvåras.

9 § Den som bedriver eller har bedrivit verksamhet har medfört

en som skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön skall vidta de

åtgärder behövs samt betala de kostnader som uppstår för att

som avhjälpa skadan eller olägenheten.

10 § Kraven på aktsamhet enligt 2-9 gäller inte i den utsträckning det är orimligt att uppfylla dem med hänsyn till den risk för skada eller olägenhet som en verksamhet av det slag det är fråga om kan medföra, nyttan skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått och de kostnader

av

sådana skyddsåtgärder och försiktighetsmått föranleder.

som

11 § En verksamhet får inte bedrivas som riskerar att ensam försämra det allmänna hälsotillståndet eller väsentligt försämra miljön eller hushållningen med naturresurser.

Detta gäller inte regeringen har tillåtit verksamheten enligt

om 19 kap. 5 eller 6§ eller enligt lagen 1978:160 om vissa rörledningar. Av 19 kap. 9 § framgår att regeringen i vissa fall kan lämna dispens från första stycket.

4 kap. Grundläggande bestämmelser vid ändrad markanvändning

1 § Mark- och vattenområden skall användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Företräde skall ges sådan användning som medför från allmän synpunkt god hushållning.

en

2 § Stora mark- och vattenområden som inte alls eller endast obetydligt är påverkade exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön skall

av så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt påverka områdenas karaktär.

3 § Mark- och vattenområden är särskilt känsliga från ekologisk

som synpunkt skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan skada naturmiljön.

4 § Jord- och skogsbruk är näringar av nationell betydelse. Brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar endast det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och

om detta behov inte kan tillgodoses ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt mark tas i anspråk.

genom att annan

Skogsmark har betydelse för skogsnäringen skall så långt

som möjligt skyddas mot åtgärder kan påtagligt försvåra ett rationellt

som skogsbruk.

SOU 1996: 103 Lagförslag 37

5 § Mark- och vattenområden har betydelse för rennäringen eller som yrkesfisket eller för vattenbruk skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra näringamas bedrivande. Områden som är riksintresse för rennäringen eller yrkesfisket skall av skyddas mot åtgärder i första stycket. som avses

6 § Mark- och vattenområden har betydelse från allmän synpunkt som grund av områdenas naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder kan som påtagligt skada natur eller kulturmiljön. Behovet grönområden i av tätorter och i närheten av tätorter skall särskilt beaktas. Områden som är av riksintresse för naturvärden, kulturrninnesvården eller friluftslivet skall skyddas mot åtgärder i första stycket. som avses

7 § Mark- och vattenområden som innehåller värdefulla ämnen eller material skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder kan påtagligt som försvåra utvinningen dessa. av Områden som innehåller fyndigheter ämnen eller material är av som av riksintresse skall skyddas mot åtgärder i första stycket. som avses

8 § Mark- och vattenområden som är särskilt lämpliga för anläggningar för industriell produktion, energiproduktion, energidistribution, kommunikationer, Vattenförsörjning eller avfallshantering skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av sådana anläggningar. Områden som är riksintresse för anläggningar i första av som avses stycket skall skyddas mot åtgärder kan påtagligt försvåra tillsom komsten eller utnyttjandet anläggningarna. av

9 § Mark- och vattenområden har betydelse för totalförsvaret skall som så långt möjligt skyddas mot åtgärder kan påtagligt motverka som totalförsvarets intressen. Områden som är riksintresse på grund att de behövs för av av totalförsvarets anläggningar skall skyddas mot åtgärder kan som påtagligt försvåra tillkomsten eller utnyttjandet anläggningarna. av

10 § Om ett område enligt 5-8 riksintresse för flera oförenliga är av ändamål, skall företräde ges det eller de ändamål lämpligaste som sätt främjar en långsiktig hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt. Behövs området eller del detta för av en anläggning för totalförsvaret skall försvarsintresset företräde. ges Beslut med stöd av första stycket får inte strida mot hushållningsbe-

38 Lagförslag

stämmelserna i 5 kap.

5 kap. Särskilda bestämmelser vid ändrad markanvändning för vissa områden i landet.

1 § De områden anges i 2-7 är, med hänsyn till de natur- och

som kulturvärden finns i områdena, i sin helhet av riksintresse.

som Exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får komma till stånd i dessa områden endast om hinder inte möter enligt 2-7 och om det kan ske på ett sätt inte påtagligt skadar områdenas natur- och

som kulturvärden.

Bestämmelserna i första stycket och 2-6 utgör inte hinder for utvecklingen av befintliga tätorter eller av det lokala näringlivet eller för utförandet anläggningar behövs För totalförsvaret. Om det finns

av som särskilda skäl utgör bestämmelserna inte heller hinder för anläggningar för utvinning sådana fyndigheter ämnen eller material som avses

av av i 4 kap. 7 § andra stycket.

2 § Inom följande områden skall turismens och friluftslivets, främst det rörliga friluftslivets, intressen särskilt beaktas vid bedömningen av tillåtligheten exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön:

av

Kustområdet och skärgården i Bohuslän från riksgränsen mot Norge till Lysekil. Kustområdet i Halland Kullaberg och Hallandsåsen med angränsande kustområden Kustområdet i Skåne från Örnahusen söder Skillinge till Åhus

om Kustområdena och skärgårdarna i Småland och Östergötland från Oskarshamn till Arkösund Kustområdena och skärgårdarna i Södermanland och Uppland från Oxelösund till Herräng och Singö Kustområdet och skärgården i Ångermanland från Storfjärden vid Ångermanälvens mynning till Skagsudde Kustområdet och skärgården i Norrbotten från Bondöfjärden till riksgränsen Finland A

mot Öland Gotland Sjö- och åslandskapet vid Romeleåsen i Skåne Åsnen med öar och strandområden och områdena söder därom utmed Mörrumsån och vid sjön Mien till Pukaviksbukten och Listerlandet Vänern med öar och strandområden Vättern med öar och strandområden Tiveden med områdena vid sjön Unden och sjön Viken samt området

Lagförslag 39

utmed Göta kanal mellan Karlsborg och Sjötorp Området Dalsland-Nordmarken från Mellerud och sjön Ånimmen vid Vänern till sjösystemet från Dals-Ed i söder till Årjäng och Östervall- 6 skog i norr r Fryksdalen från Kil till Torsby samt området utmed övre delen av Klarälven inom Torsby kommun Mälaren med öar och strandområden Området Malingsbo-Kloten mellan Storå, Kopparberg, Smedjebacken

och Skinnskatteberg

Området utmed Dalälven från Avesta till Skutskär Siljan och Orsasjön med öar och strandområden området utmed samt Oreälven, sjön Skattungen och Oresjön med området söder därom över Gulleråsen och Boda till Rättvik Området utmed Ljusnan från Färila till Bergvik Vindelådalen Fjällvärlden från Transtrandstjällen i söder till Treriksröset med undantag för de fjällområden i 5 som anges

3 § Inom kustområdena och skärgårdarna i Bohuslän från gränsen mot Norge till Brofjorden, i Småland och Östergötland från Simpevarp till Arkösund och i Ångermanland från Storfjärden vid Ångermanälvens mynning till Skagsudde samt Öland får anläggningar i 19 som avses kap. 2 § 1-11 och 17 inte komma till stånd.

4 § Inom kustområdena och skärgårdarna från Brofjorden till Simpevarp och från Arkösund till Forsmark, utmed Gotlands kust, Östergarn och Storsudret på Gotland samt på Fårö får fritidsbebyggelse komma till

stånd endast i form av kompletteringar till befintlig bebyggelse. Om det

finns särskilda skäl får dock fritidsbebyggelse komma till stånd, annan företrädesvis sådan tillgodoser det rörliga friluftslivets behov eller som avser enkla fritidshus i närheten de stora tätortsregionema. av Inom områden som avses i första stycket får anläggningar som avses i 19 kap. 2 § 1-7 och 10-11 komma till stånd endast platser där anläggningar som skall prövas enligt angivna lagrum redan finns.

5 § Inom tjällområdena Långfjället-Rogen, Sylarna-Helags, Skäcker-

fjällen, Burvattnet, Hotagsfjällen, Frostviken-Borgafjällen, Marstjällen- Vardofjällen, Artfjället, Tärna-Vindelfjällen, Sarek-Mavas, Kebnekaise- Sjaunja, Rostu och Pessinki får bebyggelse och anläggningar komma till stånd endast det behövs för rennäringen, den bofasta befolkningen, om den vetenskapliga forskningen eller det rörliga friluftslivet. Andra åtgärder inom områdena får vidtas endast det kan om ske utan att

40 Lagförslag SOU 1996: 103

områdenas karaktär påverkas.

6 § Vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning för kraftändamål får inte utföras i nationalälvarna Torneälven, Kalixälven, Piteälven och Vindelälven med tillhörande vattenområden samt i följande vattenområden: I Dalälven Västerdalälven uppströms Hummelforsen och

Österdalälven uppströms Trängslet I Ljusnan Voxnan uppströms Vallhaga I Ljungan Ljungan uppströms Storsjön samt Gimån uppströms Holmsjön I Indalsälven Åreälven, Ammerån, Storån Dammån samt

-

Hårkan I Ångermanälven Lejarälven, Storån uppströms Klumpvattnet,

Långselån-Rörströmsälven, Saxån, Ransarån

uppströms Ransam samt Vojmån uppströms Vojmsjön

Vapstälven Moälven Lögdeälven Öreälven I Umeälven Tärnaån, Girjesân och Juktån uppströms Fjosoken Sävarån I Skellefteälven källflödena uppströms Sädvajaure respektive Riebnes

samt Malån Byskeälven

Åbyälven

I Luleälven Stora Luleälven uppströms Akkajaure, Lilla

Luleälven uppströms Skalka och Tjaktjajaure samt Pärlälven Råneälven Emån Bräkneån Mörrumsån Fylleån I Enningdalsälven Enningdalsälven uppströms riksgränsen

till Norge

Vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning för kraftändamål får inte heller utföras i följande älvsträckor: I Klarälven sträckan mellan Höljes och Edebäck I Dalälven Västerdalälven nedströms Skiffsforsen samt

Dalälven nedströms Näs bruk

SOU 1996: 103

Lagförslag 41

I Ljusnan sträckan mellan Hede och Svegsjön samt sträckan mellan Laforsen och Arbråsjöarna I Ljungan sträckan mellan Havern och

Holmsjön samt

sträckan nedströms Viforsen I Indalsälven Långan nedströms Landösjön I Ångermanälven Faxälven mellan Edsele och Helgumsjön I Umeälven Tämaforsen mellan Stor-Laisan och Gäuta Första och andra styckena gäller inte vattenföretag som

förorsakar endast obetydlig miljöpåverkan.

7 § Området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården

är en nationalstadspark.

Inom en nationalstadspark får bebyggelse och ny nya anläggningar

komma till stånd och andra åtgärder vidtas endast om det kan ske utan intrång i parklandskap eller naturmiljö och det historiska utan att landskapets natur- och kulturvärden i övrigt skadas.

6 kap. Miljökvalitetsnormer

Regeringen får föreskriva miljökvalitetsnormer om

1 § Regeringen får för vissa geografiska områden eller för hela landet meddela föreskrifter kvaliteten på mark, luft eller om vatten, naturen i övrigt, om det behövs för att varaktigt skydda människors hälsa eller miljön eller för att avhjälpa skador eller olägenheter för människors

hälsa eller miljön miljökvalitetsnormer.

Regeringen får överlåta till myndighet att meddela miljökvalitetsen normer i den utsträckning det behövs till följd Sveriges som av medlemskap i Europeiska unionen.

Vad miljökvalitetsnormer skall ange

2 § Miljökvalitetsnormer skall de föroreningsnivåer eller stömingsange nivåer människor kan utsättas för fara för som utan olägenheter av betydelse eller miljön eller kan belastas med som naturen utan fara för påtagliga olägenheter. Miljökvalitetsnormemas nivåer får inte överskridas eller underskridas efter en viss tidpunkt och de skall ange högsta eller lägsta förekomst i mark, vatten, luft eller i övrigt naturen av kemiska eller biotekniska produkter, högsta eller lägsta förekomst i mark, vatten, luft eller naturen i övrigt av någon viss organism som kan tjäna till ledning för bedömningen av

42 Lagförslag SOU 1996: 103

tillståndet i miljön, högsta nivå för buller, skakning, ljus, strålning eller annan sådan

störning, eller 4. högsta eller lägsta nivå eller värde för vattenstånd eller flöde i vattensystem, vattendrag eller delar av dem. Miljökvalitetsnormer skall vid behov omprövas.

Hur miljökvalitetsnormer skall uppfizllas

3 § Myndigheter och kommuner skall se till att de miljökvalitetsnormer

meddelats enligt 1 § uppfylls, när de som

planerar och planlägger,

— prövar tillstånd, godkännanden, dispenser och anmälningsärenden, utövar tillsyn, och meddelar föreskrifter. -

4 § Verksamhet skall bedrivas så att miljökvalitetsnormer kan uppfyllas. Bestämmelser att tillstånd inte får beviljas för verksamhet som om medverkar till miljökvalitetsnorm överträds finns i 18 kap. 4 att en Bestämmelser att tillstånd eller villkoren för ett tillstånd får om återkallas eller omprövas, verksamheten medverkar till att en om miljökvalitetsnorm överträds finns i 21 kap. 3 § 5 och 5 §

Åtgärdsprogram

5 § Om det behövs för miljökvalitetsnorm skall uppfyllas skall ett att en åtgärdsprogram upprättas. Åtgärdsprogrammet skall upprättas kommun, miljökvalitetsnormen gäller bara kommunens av en om område, länsstyrelsen, miljökvalitetsnonnen gäller flera kommuner i ett av om län eller kommun inte upprättar ett åtgärdsprogram enligt och om en i övriga fall regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. av Regeringen skall i föreskrifter enligt 1 § vilka som skall upprätta ange

åtgärdsprogram. Om miljökvalitetsnorm för ett geografiskt område inte kan

en uppfyllas, därför att miljön påverkas verksamhet som ligger av en utanför detta område, skall regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer upprätta ett åtgärdsprogram för hela det område där störningar förekommer som påverkar möjligheten att uppfylla normen. Innan åtgärdsprogram upprättas skall den myndighet eller ett kommun gör detta samråda med länsstyrelsen samt andra myndigsom heter och kommuner berörs samt även med verksamhetsutövare som

SOU 1996: 103 Lagförslag 43

som berörs i betydande omfattning. Åtgärdsprogram i l skall som avses

beslutas kommunfullmäktige.

av

6 § Ett åtgärdsprogram får omfatta all verksamhet kan påverka de som föroreningsnivåer eller störningsnivåer i 2 § första stycket. som avses

I ett åtgärdsprogram skall

anges den miljökvalitetsnorm skall uppfyllas, som de åtgärder som skall vidtas för att miljökvalitetsnormen skall vara uppfylld senast vid den tidpunkt i 2 och som avses vem som skall vidta åtgärderna samt när de skall genomförda. vara Ett åtgärdsprogram skall omprövas vid behov, dock femte senast vart år, av den myndighet har beslutat som om programmet.

Kungörande och överklagande åtgärdsprogram av

7 § När ett åtgärdsprogram har beslutats skall det kungöras.

Ett åtgärdsprogram som har beslutats kommun, länsstyrelse av en eller en annan myndighet får överklagas till regeringen dem av som berörs av åtgärdsprogrammet samt sådana organisationer av som avses i 18 kap. 13 Ett åtgärdsprogram har beslutats kommun får som av en även överklagas av länsstyrelsen och andra berörda myndigheter.

8 § Om luftföroreningarna i kommun innebär akuta hälsorisker för en dem som vistas där, får regeringen eller efter regeringens bemyndigande kommunen meddela föreskrifter tillfälligt förbud trafik med om mot person- och lastbilar inom vissa områden kommunen. Regeringen får av meddela föreskrifter vilka luftföroreningar innebär akuta om som hälsorisker.

En polisman får hindra fortsatt färd någon bryter förbud om mot ett enligt första stycket.

Mätning och kontroll

9 § En kommun är skyldig att utföra de mätningar behövs för som att kontrollera att miljökvalitetsnonn uppfylls eller det finns en om luftföroreningar i andra fall som innebär akuta hälsorisker.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får som meddela föreskrifter mätmetoder och redovisning mätresultat. om av

44 Lagförslag SOU 1996: 103

7 kap. Miljökonsekvensbeskrivningar och annat beslutsunderlag

När det krävs en miljökonsekvensbeskrivning

l § En miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i ansökan tillstånd en om enligt denna balk eller föreskrifter har meddelats med stöd av som balken. En miljökonsekvensbeskrivning krävs inte för tillstånd enligt

13 och 14 kap. Regeringen får föreskriva att det skall upprättas en miljökonsekvensbeskrivning även i ansökningar dispens enligt denna balk eller om föreskrifter har meddelats med stöd balken eller i andra fall där som av det behövs för att kunna bedöma miljöpåverkan. Regeringen får även föreskriva undantag från skyldigheten enligt första stycket att om upprätta miljökonsekvensbeskrivning för verksamheter vars miljöpåen verkan kan antas bli mindre betydande.

2 § Regeringen får föreskriva att det skall finnas en miljökonsekvensbeskrivning i andra fall i l § när det behövs för att kunna än som avses

bedöma miljöpåverkan. I fråga om sådana miljökonsekvensbeskrivningar

gäller vad sägs i detta kapitel, inget annat har föreskrivits. som om

Syftet med miüökonsekvensbeskrivningar

3§ Syftet med miljökonsekvensbeskrivning är att identifiera, en beskriva och möjliggöra samlad bedömning de direkta och en av indirekta effekterna planerad verksamhet kan medföra på som en människor, djur, växter, mark, vatten, luft, klimat, landskap, kulturmiljö och hushållningen med mark och vatten och annan resurshushållning, samt samspelet mellan dessa.

Tidigt samråd och beslut om betydande miljöpåverkan

4 § Alla att bedriva sådan verksamhet kräver tillstånd som avser som enligt denna balk eller enligt föreskrifter har meddelats med stöd som balken skall ha ett tidigt samråd med den myndighet som skall pröva av ansökan tillstånd för verksamheten. De skall även samråda med om enskilda kan antas bli särskilt berörda i god tid och i behövlig som omfattning innan de gör ansökan tillstånd och upprättar den en om miljökonsekvensbeskrivning krävs enligt 1 l de fall ansökan skall som prövas miljödomstol skall de alltid samråda även med länsstyrelsen. av Före samrådet skall den att utöva verksamheten till myndigsom avser heter och enskilda särskilt berörs lämna uppgifter om den planerade som

verksamhetens lokalisering, omfattning och utformning dess samt förutsedda miljöpåverkan. Efter samrådet skall den myndighet skall pröva ansökan som om tillstånd eller frågan tillåtlighet för verksamheten besluta om om verksamheten kan antas ha betydande miljöpåverkan. I de fall ansökan skall prövas miljödomstol skall yttrande i frågan begäras från av

länsstyrelsen.

Regeringen får föreskriva om vilka verksamheter alltid kan som antas ha betydande miljöpåverkan.

Utökat samråd med miljbkonsekvensbedömning

5 § Om tillståndsmyndigheten beslutar enligt 4 § att verksamheten kan antas ha betydande miljöpåverkan skall ett förfarande med miljökonsekvensbedömning genomföras. Vid ett sådant förfarande skall den som avser att utöva verksamheten samråda med de statliga myndigheter, de kommuner, den allmänhet och de organisationer kan bli som antas berörda. Samrådet skall verksamhetens lokalisering, omfattning, avse utformning och miljöpåverkan samt innehåll och utformning av

miljökonsekvensbeskrivningen.

6 § Om en verksamhet kan antas medföra betydande miljöpåverkan en i ett annat land, skall den ansvariga myndighet regeringen som bestämmer informera det landets ansvariga myndighet den planerade om verksamheten och det berörda landet och den allmänhet berörs ge som där möjlighet att delta i ett samrâdsförfarande ansökan och om

miljökonsekvensbedömningen.

Sådan information skall också lämnas stat kan om en annan som antas bli utsatt för en betydande miljöpåverkan begär det.

Vad en miljékonsekvensbeskrivning skall innehålla

7 § En miljökonsekvensbeskrivning för verksamhet kan antas en som medföra betydande miljöpåverkan skall innehålla de uppgifter en som behövs för att uppfylla syftet enligt 3 däribland

en beskrivning av verksamheten med uppgifter lokalisering,

om

1 utformning och omfattning,

3 en beskrivning av de åtgärder som planeras för att skadliga verkningar skall undvikas, minskas eller avhjälpas, däribland hur det skall undvikas att verksamheten medverkar till miljökvalitetsnorm att en enligt 6 kap. Överträds, de uppgifter som krävs för att påvisa och bedöma den huvudsakliga

46 Lagförslag SOU 1996: 103

inverkan på miljön projektet kan antas medföra, som redovisning alternativa platser, sådana är möjliga, samt en av om alternativa utfonnningar tillsammans med en motivering av det alternativ valts och beskrivning konsekvenserna av att allt som en av förblir oförändrat, och icke-teknisk sammanfattning de uppgifter anges i l-4. en av som Den myndighet skall pröva ansökan om tillstånd eller frågan om som tillåtlighet får ställa krav att när alternativa utforrnningar som avses i första stycket 4 redovisas, även andra jämförbara sätt att nå samma syfte skall redovisas. För verksamheter inte kan antas medföra en betydande som

miljöpåverkan skall miljökonsekvensbeskrivning innehålla vad som

en i första stycket, i den utsträckning det behövs med hänsyn till anges verksamhetens art och omfattning för att möjliggöra syftet med

miljökonsekvensbeskrivningen.

Kungörande samt tillfälle att yttra sig

rniljökonsekvensbeskrivning upprättats i ett mål eller ärende 8 § När en miljöfarlig verksamhet eller vattenföretag, skall detta kungöras om tillsammans med kungörelsen ansökan enligt 20 kap. 3 eller 22 §§. om miljökonsekvensbeskrivning upprättats i något annat mål eller Om en ärende rör verksamhet kan antas ha betydande miljöpåsom en som verkan skall detta kungöras och, i de fall ansökan har gjorts tillen med den. Därefter skall ansökan och miljökonsekvensbesammans skrivningen hållas tillgängliga för allmänheten, skall beredas som tillfälle yttra sig över dessa innan målet eller ärendet prövas. att När dom eller beslut har meddelats i målet eller ärendet, skall även detta kungöras. Om samråd med något annat land enligt 6 § ägt rum skall även den ansvariga myndigheten i det landet informeras.

Godkännande och beaktande av miüökonsekvensbeskrivningen

9§ Den myndighet skall pröva ansökan tillstånd skall i som om samband med den prövningen även ta ställning till om miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller kraven i detta kapitel samt vid prövningen även beakta innehållet i miljökonsekvensbeskrivningen och resultatet av samråd och yttranden enligt 6 och 8 §§.

10 § En miljökonsekvensbeskrivning samt förfarandet med miljökonsekvensbedömning skall bekostas den gjort en ansökan som avses av som i 1 § eller i annat fall är skyldig att upprätta en miljökonsekvensbe-

SOU 1996: 103 Lagförslag 47

skrivning.

Bemyndigande

11 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får som meddela närmare föreskrifter miljökonsekvensbeskrivningar och om

förfarandet med miljökonsekvensbedömning.

Planer och planeringsunderlag

12 § I ett mål eller ärende enligt denna balk berör frågor som om hushållning med mark och vatten skall den handläggande myndigheten se till att sådana planer enligt plan- och bygglagen 1987:10 och sådant

planeringsunderlag som behövs för att belysa hushållningsfrågan finns

tillgängliga i målet eller ärendet. i Om myndigheten begär det, är kommunen skyldig att tillhandahålla planer enligt plan- och bygglagen samt planeringsunderlaget till dessa.

13 § Länsstyrelsen skall ställa samman utredningar, och annat program planeringsunderlag som har betydelse för hushållningen med naturresurser i länet och som finns hos statliga myndigheter. Länsstyrelsen är skyldig att begäran tillhandahålla sådant planeringsunderlag kommuner och myndigheter skall tillämpa denna balk åt den som samt

som är skyldig att upprätta en miljökonsekvensbeskrivning.

14 § Regeringen får i ett visst fall besluta eller flera kommuner att en skall redovisa till regeringen eller någon myndighet, hur annan kommunen eller kommunerna i sin planering enligt plan- och bygglagen 1987:10 att avser genomföra ett åtgärdsprogram enligt 6 kap. 5 § eller på annat sätt se till att miljökvalitetsnormer enligt 6 kap. uppfylls, och tillgodose ett intresse rör hushållningen med mark och som vatten enligt 4 och 5 kap.

Statliga myndigheter skall anmäla till regeringen det uppkommer

om

behov sådan redovisning.

av

48 Lagförslag SOU 1996: 103

ANDRA AVDELNINGEN

SKYDD AV NATUREN

8 kap. Skydd av områden

Nationalparker

1 § Ett mark- och vattenområde tillhör staten får efter riksdagens

som medgivande regeringen förklaras som nationalpark i syfte att bevara

av ett större sammanhängande område av viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd eller i väsentligt oförändrat skick.

2 § Föreskrifter vård och förvaltning nationalparker och om

om av inskränkningar i rätten att använda mark inom nationalparker får meddelas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

av

Naturreservat

3 § Ett mark- och vattenområde får av länsstyrelsen förklaras som naturreservat i syfte att skydda djur- och växtlivet, bevara värdefulla naturmiljöer eller tillgodose behov områden för friluftslivet.

av

4 § I ett beslut att bilda naturreservat skall grunden för beslutet

om anges.

I beslutet skall föreskrivas de inskränkningar i rätten att använda mark behövs för att uppnå syftet med skyddet, såsom förbud mot

som bebyggelse, uppförande av stängsel, täkt, uppodling, dikning, plantering,

i avverkning, jakt, fiske och användning av bekämpningsmedel. En r inskränkning får innebära att tillträde till området förbjuds under hela eller delar av året.

Om det visar sig behövas nya grunder eller ytterligare

senare inskränkningar för att uppnå syftet med skyddet får länsstyrelsen meddela beslut om detta.

5 § Om det behövs för att tillgodose syftet med ett naturreservat får länsstyrelsen förplikta ägare och andra innehavare särskild rätt till

av fastighet att tåla sådana intrång att det inom området

som

anläggs vägar, parkeringsplatser, vandringsleder, raststugor, tältplatser, badplatser, sanitära inrättningar eller liknande anordningar,

bereds tillträde till mark för allmänheten där allmänheten annars inte har rätt att vistas,

sou 1996:103 Lagférslag 49

utförs gallring, röjning, slåtter, plantering, betesdrift, avspärrning eller liknande åtgärder, eller

genomförs undersökningar av djur- och växtarter samt av mark- och vattenförhållanden.

6 § Länsstyrelsen får helt eller delvis upphäva beslut enligt 3-5 §§, om det finns synnerliga skäl.

Länsstyrelsen får meddela dispens från föreskrifter som har meddelats för ett naturreservat om det finns särskilda skäl. Ett beslut om dispens upphör att gälla om den åtgärd som avses med dispensen inte har påbörjats inom två år eller avslutats inom fem år från den dag då beslutet vann laga kraft.

Beslut om upphävande eller dispens får meddelas endast om intrånget i naturvärdet kompenseras i skälig utsträckning.

7 § Beslut i frågor om bildande eller ändring av naturreservat får inte meddelas i strid med detaljplan eller områdesbestämmelser. Mindre avvikelser får dock göras om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas.

Kulturreservat

8 § Bestämmelserna i 3-5 § får tillämpas också för att bevara värdefulla kulturpräglade landskap. Att en byggnad eller anläggning är skyddad som byggnadsminne, kyrkligt kulturminne eller fast fornlämning enligt lagen 1988:950 om kulturminnen m.m. hindrar inte att den också skyddas enligt dessa bestämmelser. Områden som skyddas enligt denna paragraf benämns kulturreservat.

I fråga om beslut enligt denna paragraf gäller också 6 och 7 §§.

Naturminnen

9§ Ett särpräglat naturföremål får av länsstyrelsen förklaras som naturminne, om det behöver skyddas eller vårdas särskilt. Förklaringen

i

får omfatta även det område marken som krävs för att bevara naturföremålet och ge det behövligt utrymme, allt efter föremålets art

l

och betydelse.

i

l Vad i 4-7 föreskrivs naturreservat skall gälla även för l som om l naturminnen.

50 Lagförslag

SOU 1996: 103

Biotopskyddsområden

10 § Mindre mark- eller vattenområden utgör livsmiljö för hotade som djur- eller växtarter eller är särskilt skyddsvärda får som annars av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer förklaras som som biotopskyddsområden. Sådana förklaringar får enskilda avse områden eller samtliga områden ett visst slag. av

Inom biotopskyddsområden får inte utföras arbetsföretag kan

som skada naturmiljön. Regeringen får dock meddela föreskrifter om att tillstånd får meddelas för sådana arbetsföretag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får vidta de åtgärder som behövs för att vårda biotopskyddsområden. Innan det vidtas någon åtgärd skall den äger eller har särskild rätt till området som underrättas särskilt.

Strandskyddsomrâden

11 § Strandskydd råder vid havet och vid insjöar och vattendrag. Syftet med strandskyddet är att trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och att bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur- och växtlivet.

12 § Strandskyddet omfattar land- och vattenområdet intill 100 meter

från strandlinjen vid normalt medelvattenstånd strandskyddsområde.

Området får av regeringen eller den myndighet regeringen som bestämmer utvidgas till högst 300 meter från strandlinjen när det behövs för att tillgodose något strandskyddets syften. av Beslut om att utvidga strandskyddet skall gälla omedelbart även om

det överklagas.

13 § Ett strandområde uppenbart saknar betydelse för att tillgodose som strandskyddets syften får regeringen eller den myndighet av som regeringen bestämmer förordnas att inte omfattat strandskydd. vara av Ett strandområde som avses ingå i detaljplan eller omfattas en av områdesbestämmelser får, det finns särskilda skäl, regeringen om av eller den myndighet som regeringen bestämmer förordnas att inte vara omfattat av strandskydd. Om detaljplanen eller områdesbestämmelserna upphävs inträder åter strandskydd.

14 § Inom strandskyddsområde får inte ny byggnad uppföras, byggnad ändras så att den kan tillgodose ett väsentligen annat

Lagförslag 51

ändamål än den tidigare har använts till,

grävningsarbeten eller andra förberedelsearbeten utföras för bebyggelse som avses i 1 och

andra anläggningar eller anordningar utföras som väsentligen försämrar livsvillkoren för djur- eller växtarter eller hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt, eller

andra åtgärder vidtas väsentligen försämrar livsvillkoren för djur-

som och växtarter.

15 § Förbuden i 14 § gäller inte

byggnader, anläggningar, anordningar eller åtgärder som behövs för jordbruket, fisket, skogsbruket eller renskötseln och som inte tillgodoser bostadsändamål, eller

verksamheter har tillåtits regeringen enligt 19 kap. 5

som av eller 6 § eller till vilka tillstånd har lämnats enligt denna balk eller enligt förskrifter meddelade med stöd av denna balk.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får

som föreskriva att förbuden i l4§ inte skall gälla sådana byggnader, anläggningar eller anordningar utgör komplement till befintlig

som bebyggelse på tomtplats och som förläggs längre från stranden än

en

huvudbyggnaden.

16 § Länsstyrelsen får meddela dispens från bestämmelserna i 14 § om det finns särskilda skäl. Om dispens meddelas, skall länsstyrelsen bestämma i vilken utsträckning mark får tas i anspråk tomt eller

som

användas för det avsedda ändamålet. annars

Ett beslut dispens upphör att gälla, den åtgärd som avses med

om om dispensen inte har påbörjats inom två år eller avslutats inom fem år från den dag då beslutet vann laga kraft.

Miljöskyddsområden

17 § Ett större mark- eller vattenområde får regeringen förklaras som

av miljöskyddsområde särskilda föreskrifter krävs därför att området

om eller del området är utsatt för föroreningar eller inte uppfyller en

en av miljökvalitetsnorm.

18 § För ett miljöskyddsområde skall regeringen eller efter regeringens bemyndigande länsstyrelsen meddela sådana föreskrifter om skyddsåtgärder, begränsningar och andra försiktighetsmått för verksamheter inom området behövs för att tillgodose syftet med området.

som

52 Lagförslag

Länsstyrelsen får meddela dispens från föreskrifter har medsom delats för ett miljöskyddsområde, det finns särskilda skäl. om

Vattenskyddsområden

19 § Ett mark- eller vattenområde får länsstyrelsen förklaras av som vattenskyddsområde till skydd för grund- eller ytvattentillgång en som utnyttjas eller kan antas komma att utnyttjas för vattentäkt.

20 § För ett vattenskyddsområde skall länsstyrelsen meddela sådana föreskrifter om inskränkningar i rätten att förfoga över fastigheter inom området som behövs för att tillgodose syftet med området. Om det behövs, får länsstyrelsen föreskriva att skyltar eller stängsel skall sättas upp och att annans mark får tas i anspråk för detta. Föreskrifterna skall gälla omedelbart, de överklagas. även om Länsstyrelsen får meddela dispens från föreskrifter har medsom delats för ett vattenskyddsområde, det finns särskilda skäl. om Föreskrifter som medför att pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras eller att mark tas i anspråk annans får meddelas endast på ansökan kommun eller den i intresse av en vars vattenskyddsområdet fastställts.

Interimistiska förbud

21 § När en fråga har väckts att ett område eller ett föremål skall om skyddas som naturreservat, kulturreservat, naturminne eller vattenskyddsområde eller att ett redan skyddat sådant område eller föremål om skall få utökat skydd, får länsstyrelsen för viss tid, högst tre år, meddela förbud mot att utan tillstånd vidta sådana åtgärder berör området som eller föremålet och som strider mot syftet med det tilltänkta skyddet. Om det finns särskilda skäl, får förbudet förlängas att gälla i ytterligare högst ett år. Om det finns synnerliga skäl, får förbudet därefter förlängas att gälla i ytterligare högst ett år. Förbud enligt första stycket skall gälla omedelbart även de om överklagas.

Förteckning över vissa naturområden

22 § En förteckning över sådana områden enligt naturvetenskapsom en lig bedömning bör beredas skydd i enlighet med Sveriges internationella åtaganden om skydd naturområden skall upprättas regeringen eller av av den myndighet som regeringen bestämmer. Av förteckningen skall det

Lagförslag 53

framgå vilket internationellt åtagande som har föranlett att området har tagits upp i förteckningen.

Ett område tagits upp i förteckningen skall prioriteras i det

som fortsatta skyddsarbetet.

Särskilda skydds- och bevarandeområden

23 § Regeringen får förklara ett område som tagits upp i förteckningen enligt 22 § som särskilt skyddsområde.

Ett område Europeiska gemenskapernas kommission har

som av utpekats ett område intresse för gemenskapen skall av regering-

som av

förklaras som särskilt bevarandeområde. en

Regeringen får efter samråd med kommissionen upphäva en förklaring enligt första eller andra stycket, om områdets naturvärden inte längre motiverar sådan förklaring.

en

Ett område har förklarats ett särskilt Skyddsområde eller ett

som som särskilt bevarandeområde skall vid tillämpningen av 4 kap. anses som ett område av riksintresse för naturvården.

24 § För ett område förklarats som särskilt Skyddsområde eller

som särskilt bevarandeområde får beslut om helt eller delvis upphävande av områdesskydd, dispens från skyddsföreskrifter eller om tillstånd

om enligt sådana föreskrifter inte meddelas utan regeringens tillåtelse.

Första stycket gäller inte beslut om dispens eller tillstånd om det är uppenbart att verksamheten inte kommer att orsaka mer än obetydlig skada på områdets naturvärden.

Ordningsföreskrifter

25 § Föreskrifter rätten att vistas inom ett område skyddas

om som enligt detta kapitel och ordningen i övrigt inom området får

om meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer,

det behövs för att tillgodose syftet med skyddet. om

Föreskrifterna skall gälla omedelbart, även om de överklagas.

Delegation till kommunal myndighet

26 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får förordna kommunal myndighet i stället för länsstyrelsen skall ha

att en de befogenheter som länsstyrelsen har enligt 16

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får förordna att kommunal myndighet vid sidan av länsstyrelsen skall ha

en

54 Lagförslag sou

1996: 103

de befogenheter som länsstyrelsen har enligt 3-6 och 8-9 §§. Ett sådant förordnande får när det gäller naturreservat, kulturreservat och naturminnen meddelas också beträffande befogenheter länsstyrelsen har som enligt 21

9 kap. Särskilda bestämmelser skydd för djur- och växtarter om

l § Föreskrifter förbud att inom landet eller del landet döda, om av skada eller fånga vilt levande djur eller att ta bort eller skada sådana djurs ägg, rom eller bon får meddelas regeringen eller den myndighet av som regeringen bestämmer. Sådana föreskrifter får meddelas det om finns risk för att en vilt levande djurart kan komma att försvinna eller utsättas för plundring eller det krävs för att uppfylla Sveriges om internationella åtaganden skydd sådan art. Förbudet får dock om av en inte gälla fall då ett sådant djur måste dödas, skadas eller fångas till försvar på eller värdefull egendom, mot angrepp person Föreskrifter enligt första stycket får inte avse vilda däggdjur, fåglar, fiskar, vattenlevande blötdjur eller vattenlevande kräftdjur.

2 § Föreskrifter om förbud att inom landet eller del landet ta bort, av skada eller ta frö eller andra delar från vilt levande växter får meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Sådana föreskrifter får meddelas om det finns risk för att vilt levande växtart en kan komma att försvinna eller utsättas för plundring eller det krävs om för att uppfylla Sveriges internationella åtaganden skydd sådan om av en art.

3 § För att skydda vilt levande djur- eller växtarter eller naturmiljön får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om förbud mot eller särskilda villkor för att sätta ut exemplar av vilt levande djur- eller växtarter i naturmiljön. Detta gäller inte när sådana föreskrifter finns i lag. en annan

4 § För att skydda vilt levande djur- eller växtarter får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, meddela föreskrifter inom och utförsel, transport, förvaring, preparering och förevisning djur av och växter eller handel med dem. Sådana föreskrifter får meddelas om det behövs för att uppfylla Sveriges internationella åtaganden på området eller av andra skäl. Föreskrifterna får också reglera motsvarande befattning med ägg, rom eller bon eller med andra produkter har som utvunnits av djur eller växter. Föreskrifter som avses i första stycket får innefatta förbud mot eller

SOU 1996: 103 Lagförslag 55

krav på tillstånd eller andra särskilda villkor för sådana åtgärder som anges där. 5 § Föreskrifter enligt detta kapitel skall gälla omedelbart även om de överklagas.

56 Lagförslag

SOU 1996: 103

TREDJE AVDELNINGEN

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER OM VISSA VERKSAMHETER

10 kap. Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd

Definitioner

1 § Med miljöfarlig verksamhet avses utsläpp I av avloppsvatten, fasta ämnen eller från mark, byggnader i gas eller anläggningar i mark, vattenområden eller grundvatten, i användning av mark, byggnader eller anläggningar sådant sätt som annars kan medföra förorening mark, vattenområden eller grundav vatten, eller användning av mark, byggnader eller anläggningar på ett sådant sätt

som kan medföra störning för omgivningen luftförorening,

genom buller, skakningar, ljus eller liknande, stömingen inte är helt om

tillfällig.

2 § Med avloppsvatten avses E spillvatten eller annan flytande orenlighet, i vatten som använts för kylning, vatten som avleds för sådan avvattning mark inom detaljplan eller av i ett område med områdesbestämmelser inte görs för viss eller som en vissa fastigheters räkning, eller vatten som avleds för avvattning av en begravningplats.

3 § Med en olägenhet för människors hälsa störning enligt avses en som F en medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig.

Allmänna bestämmelser miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd om

4 § Om det finns särskilda skäl med hänsyn till skyddet för hälsa och miljö, får regeringen för en viss del landet meddela föreskrifter av om förbud mot att släppa ut avloppsvatten, fasta ämnen eller från mark, byggnader gas

eller anläggningar, eller

lägga upp fasta ämnen, om sådan verksamhet kan leda till att vattenområden, marken eller grundvattnet kan förorenas eller på annat sätt påverkas menligt.

5 § För att skydda miljön och hälsan får regeringen, det framstår

om som mer ändamålsenligt än beslut i enskilda fall, också i andra fall än som avses i 4 § beträffande miljöfarlig verksamhet meddela Föreskrifter om förbud, skyddsåtgärder, begränsningar och andra försiktighetsmått. Sådana föreskrifter får också meddelas för att uppfylla Sveriges internationella åtaganden. Om det finns särskilda skäl, får regeringen bemyndiga en myndighet att meddela sådana föreskrifter.

Om det behövs får regeringen meddela föreskrifter sådana

om försiktighetsmått som går utöver vad som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen eller andra internationella åtaganden.

Tillstånds- och anmälningsplikt för miljöfarlig verksamhet

6 § Regeringen får föreskriva att det skall förbjudet att utan

vara tillstånd eller innan anmälan har gjorts

anlägga eller driva vissa slag fabriker, andra inrättningar eller

av verksamheter, eller

ändra vissa slag inrättningar eller deras användning eller ändra

av vissa slag av verksamheter på ett sätt som kan medföra ökade eller

nya olägenheter eller som i annat avseende är betydelse från störnings-

av synpunkt.

Den som utövar eller avser att utöva miljöfarlig verksamhet får ansöka om tillstånd till verksamheten enligt denna balk även

om tillstånd inte krävs.

7 § Avloppsvatten skall avledas och eller tas hand något

renas om annat sätt så att olägenheter för människors hälsa eller miljön inte uppkommer. För detta ändamål skall lämpliga avloppsanordningar inrättas.

Regeringen får föreskriva att det skall vara förbjudet att utan tillstånd eller innan anmälan har gjorts

inrätta avloppsanordningar,

släppa ut avloppsvatten av viss mängd, art eller sammansättning i mark, vattenområde eller grundvatten, eller

släppa ut eller lägga upp fast avfall eller andra fasta ämnen detta

om kan leda till att mark, vattenområden eller grundvatten kan förorenas.

8 § Ansökan om tillstånd till miljöfarlig verksamhet prövas miljö-

av domstolen.

Regeringen får föreskriva att ansökan tillstånd beträffande vissa

om slag av ärenden skall prövas länsstyrelsen. Om den miljöfarliga

av verksamheten kan antas ha en begränsad miljöpåverkan, får regeringen

58 Lagförslag SOU 1996: 103

föreskriva att en kommun skall pröva frågor om tillstånd. Bestämmelser

prövning ansökan finns i 18-21 kap. om av

Anmälan om miljöfarlig verksamhet görs till kommunen.

Särskilda bestämmelser om hälsoskydd

9 § Bostäder och lokaler för allmänna ändamål skall ge ett betryggande skydd mot störningar som kan medföra olägenheter för människors hälsa.

En bostad skall brukas på ett sådant sätt att olägenheter för människors hälsa inte uppkommer.

10 § Anläggningar för grundvattentäkter skall inrättas och användas ett sådant sätt att olägenheter för människors hälsa inte uppkommer.

En kommun får föreskriva att det krävs tillstånd eller anmälan för att inrätta och använda en ny anläggning för grundvattentäkt i områden där knapphet på sött grundvatten råder eller kan befaras uppkomma, om det behövs för att hindra att olägenheter för människors hälsa skall uppkomma. Kommunen får också föreskriva anmälningsplikt för sådana anläggningar som redan finns inom angivna områden.

11 § Regeringen får föreskriva att vissa djur inte får hållas inom områden med detaljplan eller områdesbestämmelser utan särskilt tillstånd av kommunen, om sådana föreskrifter behövs för att hindra att olägenheter för människors hälsa uppstår. Regeringen får överlåta åt s kommunen att meddela sådana föreskrifter.

12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får även i andra fall än i 10 och ll meddela de föreskrifter

som avses som behövs till skydd mot olägenheter för människors hälsa. Regeringen får bemyndiga kommunen att meddela sådana föreskrifter.

I föreskrifter enligt första stycket får anges att verksamheter som kan medföra olägenheter för människors hälsa inte får bedrivas eller att vissa anläggningar inte får inrättas utan att tillstånd lämnats av eller anmälan gjorts till kommunal nämnd.

en

13 § Kommunala föreskrifter som meddelas till skydd mot olägenheter för människors hälsa får inte medföra onödigt tvång för allmänheten eller annan obefogad inskränkning i den enskildes frihet.

SOU 1996: 103 Lagförslag 59

11 kap. Vattenföretag

Tillämpningsområde

1 § I detta kapitel finns särskilda bestämmelser vattenföretag och om vattenanläggningar. Bestämmelser om vattenföretag och vattenanläggningar finns också i lagen 0000 med särskilda bestämmelser om vattenföretag.

Definitioner

2 § Med vattenföretag

avses uppförande, ändring, lagning och utrivning dammar eller andra av anläggningar i vattenområden, fyllning och pålning i vattenområden, bortledande vatten från eller grävning, sprängning och rensning i av vattenområden samt andra åtgärder i vattenområden åtgärden syftar om till att förändra vattnets djup eller läge, bortledande av grundvatten och utförande anläggningar för detta, av tillförsel av vatten för att öka grundvattenmängden samt utförande av anläggningar och åtgärder för detta, eller åtgärder som utförs för att avvattna mark, när det inte är fråga om avledande avloppsvatten, för att sänka eller tappa ett vattenområde av ur eller för att skydda mot vatten, när syftet med åtgärden är att varaktigt öka en fastighets lämplighet för något visst ändamål markavvattning.

3 § Med vattenanläggning anläggning med tillhörande

avses en manöveranordningar som har kommit till ett vattenföretag. genom

4 § Med vattenområde avses ett område täcks vatten vid högsta som av förutsebara vattenstånd.

5 § Med vattentäkt bortledande yt- eller grundvatten för avses av Vattenförsörjning, värmeutvinning eller bevattning. Med vattenreglering avses ändring vattenföringen i ett vattendrag av till förmån för ett annat vattenföretag.

Med vattenöverledning vattenreglering överföring

avses genom av ytvatten från ett vattenområde till ett annat.

Särskilda förutsättningar för vattenföretag

6 § Ett vattenföretag får komma till stånd endast dess fördelar från om

60 Lagförslag SOU 1996: l 03

allmän och enskild synpunkt överväger kostnaderna samt skadorna och olägenheterna av det.

7 § Ett vattenföretag skall utföras så att det inte försvårar annan verksamhet som i framtiden kan antas beröra samma vattentillgång och

främjar allmänna eller enskilda ändamål av vikt. Detta krav gäller som

vattenföretaget kan utföras utan oskälig kostnad. om

8 § Den som vill utföra ett vattenföretag som kan skada fisket är skyldig att utan ersättning vidta och för framtiden underhålla behövliga anordningar för fiskens framkomst eller fiskets bestånd, släppa fram vatten för ändamålet samt iaktta de villkor i övrigt som på grund av företaget kan behövas till skydd för fisket i det vatten som berörs av vattenföretaget eller i angränsande vattenområde. Om nyttan av en ifrågasatt anordning eller ett villkor inte skäligen kan anses motsvara den kostnad därigenom skulle åsamkas företagaren, kan företagaren

som befrias från en sådan skyldighet.

Vad i denna paragraf fisk skall gälla även vattenlevan-

som sägs om de blötdjur och vattenlevande kräftdjur.

å

Bestämmelser särskilda fiskeavgifter kan bestämmas i stället i

om som för att det meddelas villkor enligt första stycket finns i 6 kap. 5 § lagen 0000 med särskilda bestämmelser om vattenföretag

.

Tillståndsskyldighet

9 § För vattenföretag krävs det tillstånd enligt denna balk, om inte något

‘ annat följer bestämmelserna i detta kapitel. Ansökan tillstånd till

av om markavvattning till länsstyrelsen. Ansökan tillstånd till andra |

ges om vattenföretag ges till miljödomstolen.

i

Den vill utföra ett vattenföretag får ansöka om tillstånd även om

som tillstånd inte krävs.

Bestämmelser skyldighet att begära prövning innan en anläggning

om för bortledande av grundvatten tas ur bruk finns i 22

10 § Om det krävs tillstånd till ett vattenföretag får det inte påbörjas arbeten av större omfattning i anslutning till företaget innan tillstånd har meddelats.

11 § Tillstånd enligt detta kapitel krävs inte för 1 vattentäkt för en en- eller tvåfamilj eller jordbruksfastighets

. husbehovsförbrukning eller värmeförsörjning,

utförande av anläggningar för odling av fisk, musslor eller kräftdjur,

SOU 1996: 103

Lagförslag 61

eller utförande anläggningar för utvinning av av värme, om åtgärden inte avser vattentäkt.

12 § Tillstånd enligt detta kapitel krävs inte, det uppenbart om är att varken allmänna eller enskilda intressen skadas

genom företagets

inverkan på vattenförhållandena.

13 § För markavvattning krävs det tillstånd trots vad i 12 som sägs

För detaljdränering täckdikning krävs dock tillstånd

genom endast om det är sannolikt att allmänna eller enskilda intressen skadas genom

företaget.

Tillstånd enligt denna balk behövs inte för markavvattning i samband med torvtäkt om tillstånd har lämnats enligt lagen 1985:620 vissa om

torvfyndigheter m.m.

14 § Regeringen får förbjuda markavvattning skulle kräva tillstånd

som enligt detta kapitel i områden där det är särskilt

angeläget att våt-

markema bevaras.

15 § Tillstånd behövs inte för att utföra rensningar för bibehålla att vattnets djup eller läge eller för att omedelbart återställa vattendrag ett som har vikit från sitt förra läge eller på något som annat sätt har förändrat sitt lopp. Om arbetena berör fastighet tillhör någon skall en som annan, fastighetsägaren alltid underrättas innan arbetena påbörjas. Om fisket kan skadas, skall anmälan de planerade arbetena om göras

till länsstyrelsen innan arbetena påbörjas.

16 § Arbeten får utföras utan föregående tillstånd, det till följd . om av

en skada eller för att förebygga en skada är nödvändigt att tillståndsplik-

tiga ändrings- eller lagningsarbeten utförs Ansökan genast. om godkännande arbetena skall dock göras möjligt. av snarast Åtgärder strider mot bestämmelser innehållande som om och tappning vatten får vidtas utan föregående tillstånd, av om det är nödvändigt för att avvärja fara för liv eller hälsa, rädda värdefull egendom eller någon sådan orsak. Ansökan godkännande av annan om av åtgärderna skall dock göras snarast möjligt.

17 § Om ett vattenföretag har utförts utan tillstånd enligt denna balk eller äldre lag, får företagaren begära prövning

av företagets laglighet.

En ansökan om tillstånd att ändra vattenanläggning har en som

62 lagförslag SOU 1996: 103

utförts utan tillstånd får prövas endast prövning anläggningens om av laglighet begärs samtidigt. Andra stycket gäller även i fråga ansökningar enligt 25 kap. 12 § om att få använda någon annans anläggning. Den som gör en sådan om ansökan får även begära prövning av anläggningens laglighet.

Underhåll

18 § Den äger vattenanläggning är skyldig att underhålla den så i som en att det inte uppkommer skada för allmänna eller enskilda intressen ändringar i vattenförhållandena. Om vattenanläggningen med genom 1 stöd särskild rättighet utförts på någon mark och ägandeav en annans till anläggningen övergått till markägaren till följd att 5 rätten av rättigheten upphört, kvarstår underhållsskyldigheten för den som var

rättighetshavare.

Den enligt 25 kap. 12 § har fått rätt att använda någon annans som vattenanläggning är tillsammans med ägaren skyldig att underhålla anläggningen, inte miljödomstolen bestämt något annat. om I 20 och 21 samt i 21 kap. 4 § finns bestämmelser om över-

flyttning av underhållsskyldigheten.

l I Utrivning m. m.

l

19§ Tillstånd skall lämnas till utrivning av en vattenanläggning i

i

ytvatten trots bestämmelserna i denna balk. I stället för tillstånd kan dock förordnande meddelas enligt 20

l

l

i i

20 § I stället för att lämna tillstånd att riva ut en vattenanläggning ytvatten får miljödomstolen på begäran av ägaren av en fastighet som skulle skadas utrivningen förordna att skyldigheten att underhålla av anläggningen och att fullgöra vad som i övrigt åligger anläggningens ägare skall övergå på fastighetsägaren till dess något annat bestäms. Till skydd för allmänna intressen får efter åtagande ett sådant § förordnande också meddelas för staten, en kommun eller ett vattenför- ‘ bund. Förordnande får inte meddelas, det kan antas att fastighetsägaren om inte kan fullgöra skyldigheterna eller det med hänsyn till sökanden om eller till allmänna intressen mera angeläget att anläggningen rivs anses ut. Om ägaren vattenanläggning vållas skada att anläggningen av en av bibehålls, skall den övertar ansvaret för anläggningen betala skälig som ersättning för skadan.

Lagförslag 63

21 § Om en fastighet, vars ägare övertagit underhållsskyldigheten enligt 20 § första stycket, övergår till ägare, den för en ny svarar nya ägaren de skyldigheter följer övertagandet. som av

Övertagandet skall antecknas i inskrivningsregistret.

E

22 § Om det kan uppkomma fara för allmänna eller enskilda intressen

l

genom att en anläggning för bortledande grundvatten helt eller delvis av tas ur bruk, skall anläggningens ägare hämta miljödomstolens besked på vilka villkor den får bruk. tas ur Skälig ersättning skall betalas, sådan åtgärd medför skada på om en någon annans egendom bestående ändring i vattenförhållandena. genom

Vissa vattenföretag har prövats i ordning

som annan

23 § Tillstånd skall lämnas till följande vattenföretag, om inte något annat följer av 3 kap. 11 Vattenföretag som vid prövning av annan verksamhet enligt 19 kap. 2 eller 4 har angetts ett villkor för verksamhetens utövande. som Anläggande av broar och andra vattenföretag för väg, järnväg, tunnelbana eller spårväg, anläggande har prövats i särskild ordning. vars Anläggande av rörledningar i vatten, för vilka koncession har meddelats enligt lagen 1978:160 vissa rörledningar. om 4. Verksamhet, för vilken bearbetningskoncession har meddelats enligt lagen 1985:620 om vissa torvfyndigheter.

12 kap. Täkter, skötsel jordbruksmark och vissa andra av verksamheter

Täkter

l § För stenbrytning och för täkt av sten, sand, lera, jord, torv grus, eller andra jordarter krävs det tillstånd länsstyrelsen. För husbehov av får dock markinnehavare vidta sådana åtgärder tillstånd, inte utan om annat följer av föreskrifter har meddelats med stöd andra som av stycket. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får som föreskriva att åtgärder enligt första stycket för markinnehavarens husbehov inte får ske utan tillstånd. Tillståndsplikt enligt detta stycke får föreskrivas åtgärderna kan antas motverka hushållningen de i om av första stycket angivna naturresursema eller medföra icke obetydlig en skada på miljön.

Första stycket och andra stycket gäller inte åtgärder i vattenområden som kräver tillstånd enligt ll kap., åtgärder kräver tillstånd enligt lagen 1966:314 om kontinentalsom sockeln, täkt torv för vilken bearbetningskoncession har lämnats enligt av lagen 1985:620 om vissa torvfyndigheter.

2 § Vid prövningen ansökan om tillstånd till täkt skall behovet av av en materialet vägas mot de skador på djur- och växtlivet och på miljön i övrigt täkten kan befaras orsaka. Tillstånd får inte lämnas till en som täkt kan befaras försämra livsbetingelserna för någon djur- eller som växtart är hotad, sällsynt eller värdefull. som Vid prövning ansökan tillstånd för täkt av matjord skall av en om beaktas behovet av brukningsbar jordbruksmark.

3 § Tillstånd till täkt får lämnas endast om säkerhet ställs för de villkor skall gälla för tillståndet. Om det finns särskilda skäl får länsstyrelsom befria sökanden från kravet säkerhet. Ytterligare bestämmelser sen i säkerhet finns i 18 kap 2 i om

4 § Innehavaren marken är skyldig att tåla åtgärder i enlighet med av villkor i täkttillståndet.

5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter skyldighet för den exploaterar en täkt som om som kräver tillstånd enligt denna balk eller bedriver stenkrossrörelse att lämna de uppgifter verksamheten behövs underlag för om som som planering av naturvärden. Regeringen får föreskriva att den som innehar tillstånd till täkt som i första stycket skall lämna uppgift till länsstyrelsen om vem som avses är exploatör av täkten. När uppgift saknas är exploatör av en täkt för vilken om vem som tillstånd getts skall vid tillämpningen denna paragraf eller föreskrifter av meddelats med stöd av paragrafen tillståndshavaren anses som som exploatör av täkten.

Anmälan för samråd

6§ Kan verksamhet inte omfattas av tillstånds- eller anen som mälningsplikt enligt andra bestämmelser i denna balk komma att väsentligt ändra naturmiljön, skall anmälan för samråd göras hos den myndighet regeringen bestämmer. Regeringen eller den myndighet som

Lagförslag 65

som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter att det inom om landet eller en del av landet alltid skall göras anmälan för samråd i en fråga om särskilda slag av verksamheter som kan medföra skada på naturmiljön. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får som meddela föreskrifter om vilka uppgifter anmälan enligt första stycket en skall innehålla. Verksamhet som måste anmälas för samråd får påbörjas tidigast sex veckor efter det att anmälan har gjorts, inte samrådsmyndigheten om medger något annat. Den myndighet som regeringen bestämmer får förelägga verksamhetsutövaren att vidta de åtgärder behövs för att begränsa eller som motverka skada på naturmiljön. Om sådana åtgärder inte är tillräckliga och det är nödvändigt för skyddet naturmiljön, får myndigheten av förbjuda verksamheten. Om ett förläggande eller förbud leder till att pågående markanvändning inom berörd del fastigheten avsevärt en av försvåras, skall ersättning betalas enligt 28 kap.

Skötsel av jordbruksmark

7 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får som meddela föreskrifter den hänsyn skall tas vid skötsel om som av jordbruksmark och vid annan markanvändning i jordbruket, såsom i fråga om skyddet odlings- och kulturlandskapet samt djur- och av växtlivet. Föreskrifterna får dock inte vara så ingripande att pågående markanvändning inom den berörda delen fastigheten avsevärt av försvåras.

8 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får som föreskriva att jordbruksmark får tas ur jordbruksproduktion först efter anmälan till länsstyrelsen, inte åtgärden är ringa betydelse för om av jordbruket på brukningsenheten eller marken tas i anspråk för företag vars tillåtlighet prövats i särskild ordning.

9 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får som meddela de föreskrifter som skäligen kan behövas från miljöskyddssynpunkt i fråga om begränsningar av antalet djur i ett jordbruk, försiktighetsmått för gödselhanteringen, och växtodlingen. Föreskrifter enligt första stycket innebär inte ändring i tidigare meddelade tillståndsbeslut enligt denna balk.

3 16-0729

66 Lagförslag SOU 1996: 103

Vilthägn

10 § Vilthägn f°ar inte uppföras utan tillstånd av länsstyrelsen på områden där allmänheten får färdas fritt.

Vid tillståndsprövningen skall behovet skydd för friluftslivet och

av miljön beaktas.

Tillstånd till vilthägn inom strandskyddsområden får meddelas endast om det finns särskilda skäl.

11 § Länsstyrelsen får besluta nya eller ändrade villkor om det genom ett vilthägn uppkommer någon olägenhet som inte förutsågs när tillståndet Kan olägenheten inte avhjälpas och är den betydande,

gavs. får tillståndet återkallas. Tillståndet får även återkallas, om vilthägn som

med tillståndet inte längre behövs. avses

13 kap. Särskilda bestämmelser om genetiskt modifierade organismer

Tillämpningsområde

1 § Bestämmelserna i detta kapitel skall tillämpas vid innesluten användning och avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer. Bestämmelserna skall också tillämpas när produkter som innehåller eller består sådana organismer släpps ut marknaden.

av

Syftet med bestämmelserna är att skydda männniskors och djurshälsa och miljön samt att säkerställa att etiska hänsyn tas vid sådan verksamhet som avses i första stycket.

2 § Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kapitlets tillämpning i fråga organismer har tagits fram med sådana

om som beprövade metoder för genetisk modifiering inte har visat sig

som medföra några risker från hälso- och miljöskyddssynpunkt.

Definitioner

3 § Med organism i denna balk en biologisk enhet som kan

avses föröka sig eller föra över genetiskt material.

4 § Med genetiskt modifierad organism avses i denna balk en organism där det genetiska materialet har ändrats ett sätt som inte inträffar naturligt parning eller naturlig rekombination.

genom

SOU 1996: 103 Lagförslag 67

5 § Med innesluten användning verksamhet där någon

avses en modifierat organismer genetiskt eller odlar, förvarar, använder, transporterar, destruerar eller gör sig kvitt sådana genetiskt modifierade organismer och där fysiska hinder, eller kombination fysiska och

en av kemiska eller biologiska hinder, används för att begränsa dessa organismers kontakt med allmänheten och miljön.

6 § Med avsiktlig utsättning ett avsiktligt införande genetiskt

avses av modifierade organismer i miljön utan någon särskild inneslutning.

7 § Med släppa ut marknaden att tillhandahålla eller göra

avses en produkt tillgänglig

för någon annan.

Krav på utredning för bedömning skaderisker

av

8 § Innesluten användning och avsiktlig utsättning genetiskt

av modifierade organismer skall föregås utredning skall kunna

av en som läggas till grund för en tillfredsställande bedömning vilka hälso- och

av miljöskador organismerna kan orsaka och gjord i enlighet med

som vara vetenskap och beprövad erfarenhet. En sådan utredning skall också göras innan en produkt innehåller eller består genetiskt

som av modifierade organismer släpps ut på marknaden.

9 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får

som meddela ytterligare föreskrifter om utredningen.

Etiska hänsyn

10 § Etiska hänsyn skall tas vid innesluten användning och avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer liksom när produkt

en som innehåller eller består sådana organismer släpps ut på markna-

av den. Det skall beaktas att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är knuten till ett förvaltaran-

svar.

11 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får

som meddela särskilda föreskrifter försiktighetsmått.

om

Tillståndskrav och anmälningsskyldighet

12§ Det krävs tillstånd enligt detta kapitel för att genomföra

en avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer eller för att

68 Lagförslag SOU 1996: 103

släppa ut en produkt som innehåller eller består av sådana organismer

marknaden.

13 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från tillståndskravet.

14 § Ett tillstånd får lämnas endast om aktsamhetsreglema i 3 kap. är uppfyllda och verksamheten är etiskt försvarbar.

15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad som krävs från hälso- och miljöskyddssynpunkt för att få tillstånd.

16§ Föreskrifter om tillstånd till eller anmälan av innesluten användning av genetiskt modifierade organismer får meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer om det behövs från hälso- eller miljöskyddssynpunkt. l

r 17 § En ansökan om tillstånd och en anmälan görs hos den myndighet som regeringen bestämmer.

Frågor om tillstånd skall prövas inom den tid som regeringen föreskriver.

Ett tillstånd gäller i fem år, om inte något annat sägs i tillståndsbeslutet.

Märkning

18 § Den som släpper ut en produkt som innehåller eller består av genetiskt modifierade organismer på marknaden skall genom märkning lämna uppgifter om den genetiska modiñeringen. Detta gäller även för sådana produkter som är avsedda för innesluten användning.

I 19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur märkning skall ske.

Gentekniknämnden

20 § En särskild nämnd, Gentekniknämnden, skall följa utvecklingen genteknikområdet, bevaka de etiska frågorna och ge råd om användningen av gentekniken.

Regeringen får meddela föreskrifter om Gentekniknämndens uppgifter samt bestämmelser om nämndens sammansättning och

sou 1996:103 Lagförslag 69

arbetsformer.

14 kap. Kemiska och biotekniska produkter

Tillämpningsområde

l § Bestämmelserna i detta kapitel skall tillämpas på kemiska och biotekniska produkter. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får som föreskriva att balkens bestämmelser kemiska och biotekniska om produkter skall tillämpas på än kemisk produkt, en annan vara en om den varan på grund sitt innehåll kemiskt ämne kan befaras av av medföra skador på människor eller miljön eller andra intressen skall som skyddas denna balk. genom

2 § Vad som sägs om kemiska och biotekniska produkter i detta kapitel gäller inte sådana kemiska och biotekniska produkter omfattas som av

livsmedelslagen 1971:511, läkemedelslagen 1992:859 och lagen

1985:295 om foder. Om det från hälso- eller miljöskyddssynpunkt är särskilt påkallat får regeringen eller den myndighet regeringen som bestämmer dock föreskriva att bestämmelserna i detta kapitel skall tillämpas även på sådana produkter. I fråga om kemiska produkter omfattas lagen 1988:868 som av om brandfarliga och explosiva skall bestämmelserna kemiska varor om produkter i detta kapitel inte tillämpas när hälso- eller miljöskador på grund av brand eller explosion skall förebyggas. Bestämmelserna kemiska eller biotekniska produkter i detta om kapitel gäller inte transport av kemiska eller biotekniska produkter som är farligt gods enligt lagen 1982:821 om transport farligt gods, av om inte regeringen föreskriver något annat.

Definitioner

3 § Med kemiska produkter kemiska ämnen och beredningar. avses

4 § Med biotekniska produkter sådana mikroorganismer, däribland avses virus, samt nematoder, insekter eller spindeldjur, framställts särskilt som i tekniskt syfte.

5 § Med hantering kemisk eller bioteknisk produkt tillav avses

verkning, bearbetning, behandling, förpackning, förvaring, transport,

användning, omhändertagande, destruktion, konvertering, saluförande,

70 Lagförslag SOU 1996: 103

överlåtelse och därmed jämförliga förfaranden.

6 § Med kemiskt bekämpningsmedel avses en kemisk produkt som är avsedd för att förebygga eller motverka att djur, växter eller mikroorganismer, däribland virus, förorsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller skada egendom.

Som kemiskt bekämpningmedel skall inte anses

kemiska produkter är avsedda att användas vid beredning av

som livsmedel, läkemedel eller foder,

färger, fernissor, tjäror och andra kemiska produkter som är avsedda att huvudsakligen begagnas för andra ändamål än som avses i första stycket, de inte särskild benämning eller annat sätt anges

om genom

vara avsedda som bekämpningsmedel.

7 § Med biologiskt bekämpningsmedel avses en bioteknisk produkt som framställts särskilt för att förebygga eller motverka att djur, växter eller mikroorganismer, däribland virus, förorsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller skada på egendom.

Miljö- och hälsoutredning

8 § Den tillverkar eller importerar en kemisk eller bioteknisk

som produkt skall till att det finns tillfredsställande utredning för

se en bedömning vilka hälso- eller miljöskador som produkten kan orsaka.

av Utredningen skall gjord i enlighet med vetenskap och beprövad

vara erfarenhet. Den skall innehålla bedömning av produktens egenskaper

en från miljö- och hälsoskyddssynpunkt och bl.a. visa

de ämnen eller organismer kan produkten farliga egenskaper,

som ge

arten och graden av de farliga egenskaperna,

de åtgärder behövs för att skydda hälsa och miljö vid hantering-

som en, och

de åtgärder behövs för att ta hand avfall från produkten.

som om

Kunskapskrav

9 § Den yrkesmässigt hanterar, importerar eller exporterar en

som kemisk eller bioteknisk produkt skall skaffa sig den kunskap som behövs med hänsyn till verksamhetens omfattning och produktens egenskaper för att skydda människors hälsa, miljön och naturen mot skada eller olägenhet.

Produktinformation

10 § Den som tillverkar, importerar eller överlåter kemisk eller en bioteknisk produkt skall märkning eller på annat sätt lämna de genom uppgifter som behövs från hälso- eller miljöskyddssynpunkt produktin-

formation.

Uppgiftsskyldighet

ll § Den som yrkesmässigt hanterar, importerar eller exporterar en kemisk eller bioteknisk produkt skall till den myndighet regeringen som bestämmer och i den omfattning regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, myndigheten föreskriver lämna de uppgifter om produkten och dess hantering kan behövas för att bedöma som produktens och hanteringens, importens eller exportens hälso- eller miljörisker.

Produktregister

12 § Kemiska eller biotekniska produkter yrkesmässigt tillverkas som i eller importeras till Sverige skall registreras i ett produktregister, som skall föras den myndighet regeringen bestämmer. av som

Förhandsanmälan

13 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får som föreskriva att den att tillverka eller importera kemisk eller som avser en bioteknisk produkt inte tidigare varit i bruk i Sverige, skall göra som en anmälan tillverkningen eller importen samt redovisa undersökom ningsresultat och andra uppgifter. En sådan anmälan skall göras till den

i myndighet som regeringen bestämmer och inom den tid regeringen

som eller myndigheten bestämmer.

Tillstånd

14 § Tillstånd krävs for import särskilt farliga kemiska och biotekav niska produkter från länder inte är medlemmar i Europeiska som unionen. Tillstånd krävs även för yrkesmässig överlåtelse samt för annan än yrkesmässig hantering av sådana produkter. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter vilka produkter skall omfattas tillståndom som av splikten.

72 Lagförslag SOU 1996: 103

Godkännande av bekämpningsmedel

15 § Utan att godkända av regeringen eller den myndighet som

vara regeringen bestämmer får kemiska eller biologiska bekämpningsmedel inte saluföras, överlåtas eller användas. Detsamma gäller i fråga om import från länder inte är medlemmar i Europeiska unionen.

som

16 § Ett godkännande får lämnas om medlet är godtagbart från hälsooch miljöskyddssynpunkt och behövs för de bekämpningsändamål som anges i 6 eller 7 §§.

Om ett kemiskt eller biologiskt bekämpningsmedel redan är godkänt i ett annat medlemsland inom Europeiska unionen eller i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet i enlighet med rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden skall, om sökanden begär det, medlet godkännas om jordbruks-, växtskydds- och miljöförhållanden som är relevanta för användningen medlet är jämförbara i de berörda områdena.

av

Ett godkännande får meddelas för högst fem år. Om det finns särskilda skäl får dock ett godkännande meddelas för högst tio år.

17 § Ansökan godkännande ett kemiskt eller biologiskt bekämp-

om av ningsmedel skall göras hos Kemikalieinspektionen av den som ansvarar för att produkten först släpps ut på marknaden inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES. Den som ansöker

godkännande skall ha ett fast kontor inom gemenskapen eller EES. om

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får

som meddela föreskrifter de uppgifter skall lämnas i samband med

om som

ansökan godkännande. Om ansökan gäller ett bekämpningsmedel en om

redan är godkänt i ett annat medlemsland inom Europeiska unionen som eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och sökanden begär det, får krav på upprepning av redan genomförda tester och analyser inte ställas jordbruks-, växtskydds- och miljöförhållanden som är

om relevanta för användningen medlet är jämförbara i de berörda

av områdena.

Bemyndigande att medge dispens

18 § Om det finns särskilda skäl får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva dispens från kravet på tillstånd

om eller godkännande enligt 14-17 §§. Om det finns synnerliga skäl får regeringen eller myndigheten besluta om dispens i det enskilda fallet.

Sådana föreskrifter eller beslut får innehålla krav anmälan innan

SOU 1996: 103

lagförslag 73

en kemisk eller bioteknisk produkt saluhålls eller används.

Aktsamhetsregel om bekämpning

19 § Andra kemiska eller biotekniska produkter än sådana kemiska och biologiska bekämpningsmedel har godkänts eller meddelats

som dispens

för enligt 15-18 får användas för bekämpning endast om det är uppenbart att användningen inte medför risker för hälsan eller miljön.

Spridning av bekämpningsmedel

20 § Ett kemiskt eller biologiskt bekämpningsmedel skall spridas på ett sådant sätt att människor inte skadas eller vållas annan olägenhet och att miljöpåverkan blir så liten möjligt. Åtgärder skall vidtas för som att motverka att medlet sprids till kringliggande områden. Det är förbjudet att sprida kemiska eller biologiska

bekämpnings-

medel från luftfartyg. Om det finns synnerliga skäl, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medge undantag i enskilda fall från detta förbud.

21 § Det är förbjudet att över skogsmark sprida kemiska eller

biologiska bekämpningsmedel som är avsedda för att bekämpa lövsly. Inte heller

får enskilda trädstammar behandlas med sådana bekämpningsmedel. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får som medge dispens från detta förbud det behövs för vetenskaplig om prövning.

22 § Den myndighet som regeringen bestämmer får, inte annat följer om av andra stycket, medge dispens från 21 § första stycket, kravet om enligt 6 § skogsvårdslagen 1979:429 i fråga återväxt skog inte om av rimligen kan tillgodoses röjning med mekaniska metoder. Vid genom

bedömningen skall hänsyn tas till skogsmarkens läge och beskaffenhet,

skogsbeståndets sammansättning, spridningens inverkan på livsbetingelsema för växt- och djurlivet och andra allmänna intressen. En kommun får besluta att dispens enligt första stycket inte får medges i fråga om ett område inom kommunen, de behövs med om hänsyn till områdets betydelse för friluftslivet, naturvärden, den lokala befolkningens trivsel eller något annat kommunalt intresse.

74 Lagförslag SOU 1996: 103

Föreskrifter om bränslen

23 § För att motverka utsläpp i luften föroreningar får regeringen i

av fråga bränslen meddela föreskrifter gäller förbränning, handel,

om som överlåtelse eller import och behövs med hänsyn till skyddet för

som miljön och hälsan.

Regeringen får överlåta myndighet eller kommun att meddela

en sådana föreskrifter.

Skyldighet att underrätta skadliga verkningar

om

24 § Den tillverkar eller släpper kemisk eller bioteknisk

som ut en produkt på marknaden skall omedelbart underrätta den myndighet som regeringen bestämmer, det efter ett tillstånd eller godkännande

om kommer fram uppgifter att den kemiska eller biotekniska

nya om produkten eller resthalter ett aktivt ämne i produkten kan ha skadliga

av effekter på människors eller djurs hälsa, grundvattnet eller på miljön i

övrigt.

Sådan upplysningsskyldighet gäller även för kemiska och biotekniska produkter för vilka krav tillstånd eller godkännande inte gäller, om

uppgifter kommer fram att produkten kan ha cancerogena, mutagena nya

eller reproduktionstoxiska egenskaper som kan antas påverka klassificeringen eller märkningen av produkten.

Bemyndiganden att meddela ytterligare föreskrifter villkor, krav på

om tillstånd eller förbud m.m.

25 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i fråga hantering, import och export kemiska och biotekniska

om av produkter meddela ytterligare föreskrifter i frågor som avses i 8-1 12, 20 och 24 samt 3 kap. 3 och 6 §§. Detsamma gäller föreskrifter

behövs till följd Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. som av

Om det behövs från hälso- eller miljöskyddssynpunkt f°ar regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer även i andra fall än som

som

i 14-17 och 23 §§ anges

föreskriva kemisk eller bioteknisk produkt inte får hanteras,

att en importeras eller exporteras utan att tillstånd eller godkännande lämnats, och

föreskriva särskilda villkor för hantering, import eller export av

om

en sådan produkt.

26 § Om det särskild betydelse från hälso- eller miljöskyddssyn-

är av

punkt, får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer som även i andra fall än som angetts i detta kapitel förbjuda hantering, import eller export kemisk eller bioteknisk produkt. av en

15 kap. Avfall och producentansvar

Definitioner

1 § Med avfall varje föremål, ämne eller substans ingår i de avses som kategorier som anges i bilaga l till rådets direktiv 75/442/EEG den av 15 juli 1975 om avfall och innehavaren gör sig med eller som av avser eller är skyldig att göra sig med. av

2 § Med hushållsavfall avfall och orenlighet kommer från avses som hushåll samt därmed jämförligt avfall.

3 § Med hantering avfall insamling, förvaring, och

av avses transport

slutligt omhändertagande avfall.

av

Med slutligt omhändertagande återvinning och bortskaffande.

avses

4 § Med producent avses den yrkesmässigt tillverkar, importerar som eller säljer en vara eller en förpackning. Med producent även den avses som i sin yrkesmässiga verksamhet frambringar avfall kräver som

särskilda åtgärder från renhållnings- eller miljövårdssynpunkt.

5 § Vid tillämpning bestämmelserna avfall i detta kapitel skall av om

med fastighetsinnehavare den äger fastigheten eller den

avses som som enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen 1979:1152 skall anses som

fastighetsägare.

Producentansvar

6 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får som meddela föreskrifter skyldighet för producentema till om att se att avfallet av de varor eller de förpackningar de tillverkar, av som importerar eller säljer eller avfallet från sådan verksamhet de som bedriver insamlas, transporteras bort, återanvänds, återvinns eller slutligt omhändertas på annat sätt kan krävas för miljömässigt godtagbar som en

avfallshantering.

Föreskrifter får även medddelas för att säkerställa att endast sådana varor och förpackningar uppfyller de krav i EG-direktiv som som anges släpps ut på marknaden.

76 Lagförslag

Föreskrifterna får också avse skyldighet att märka en vara eller en förpackning, 2. lämna uppgifter vilka ämnen och material som en vara eller en om förpackning innehåller samt om insamling, återanvändningsgrad, återvinningsgrad eller andra förhållanden.

Den kommunala renhållningsslcyldigheten

l

7 § Varje kommun skall, inte annat föreskrivs med stöd av 6 om svara för att i hushållsavfall inom kommunen transporteras till en behandlingsanläggning i den utsträckning behövs för att tillgodose såväl hälsosom och miljöskydd enskilda intressen, och som hushållsavfall från kommunen slutligt tas om hand. När kommunen planlägger och beslutar hur denna skyldighet skall fullgöras, skall hänsyn tas till fastighetsinnehavares och nyttjanderättshavares möjligheter att själva ta hand hushållsavfallet ett sätt som om är godtagbart med hänsyn till hälso- och miljöskyddet. Kommunen skall vidare beakta att borttransporten till behovet för olika slag av anpassas 3

bebyggelse.

I sådana planer och beslut skall anges under vilka förutsättningar

fastighetsinnehavare och nyttjanderättshavare själva får ta hand om

hushållsavfall och, när föreskrifter enligt 8 § gäller, annat avfall l som

uppkommit hos dem.

eller, efter regeringens bemyndigande, kommun får l 8 § Regeringen en i fråga annat avfall inom kommun än hushållsavfall meddela g om en V föreskrifter om att avfallet skall transporteras bort genom kommunens försorg, att kommunen skall till att avfallet slutligt tas om hand. se Första stycket gäller inte i de fall som föreskrifter om producentanhar meddelats med stöd av 6 svar

9 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får som meddela närmare föreskrifter den kommunala avfallshanteringen. om Regeringen får bemyndiga kommun att meddela föreskrifter inom en kommunen. Föreskrifter enligt denna paragraf får innebära att ett visst avfall i avvaktan på borttransport skall förvaras skilt från annat slag av avfall samt att de ytterligare åtgärder behövs för ändamålet skall som vidtas, det betydelse från återanvändnings- eller återvinningsom är av synpunkt eller med hänsyn till hälso- och miljöskyddet.

SOU 1996: 103 Lagörslag 77

Hantering och behandling avfall av

10 § När avfall skall transporteras bort kommunens eller genom en producents försorg, får avfallet inte grävas ned, komposteras eller på annat sätt slutligt tas om hand av fastighetsinnehavaren eller nyttjanderättshavaren. Om avfall skall transporteras bort kommunens eller genom en producents försorg, får inte någon än den kommunen eller annan som producenten anlitar för ändamålet ta befattning med bortforslingen.

l 1 § Vid slutligt omhändertagande avfall skall väljas sådan metod att av varje avfallsslag behandlas med utgångspunkt från sina särskilda egenskaper. Den metod skall väljas som medför att minsta olägenhet uppkommer och att avfallets utnyttjas på bästa sätt utan att resurser oskälig kostnad uppstår.

12 § I ansökan om tillstånd till slutligt omhändertagande avfall av som krävs med stöd 10 kap. 6 eller 7 skall det redovisas alternativa av metoder av betydelse och konsekvenserna dessa med avseende på av miljön, resurshushållning och kostnader.

Kommunal renhållningsordning

13 § För varje kommun skall det finnas renhållningsordning en som skall innehålla de föreskrifter hantering avfall gäller för om av som

kommunen och avfallsplan. I renhållningsordningen skall

en anges sådana förutsättningar som avses i 7 § tredje stycket. Avfallsplanen skall innehålla uppgifter avfall inom kommunen och kommunens om om åtgärder för att minska avfallets mängd och farlighet. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter hur renhållningsordning skall upprättas och antas och om en om vad som skall behandlas i avfallsplanen.

14 § Regeringen eller efter regeringens bestämmande kommun f°ar en föreskriva att den yrkesmässigt bedriver verksamhet som som ger upphov till avfall skall lämna kommunen de uppgifter behövs som som

underlag för kommunens renhållningsordning.

15 § Kommunen är skyldig att utöver vad följer renhållningssom av ordningen transportera bort hushållsavfall, fastighetsinnehavaren om eller nyttj anderättshavaren begär det och det inte är oskäligt med hänsyn till omständigheterna.

78 Lagförslag

Kommunen får i enskilda fall tillåta fastighetsinnehavare eller nyttjanderättshavare att själva ta hand om avfall som uppkommit hos dem och skall tas hand kommunen, om de kan göra

som annars om av detta på ett från hälso- och miljöskyddssynpunkt betryggande sätt och det finns särskilda skäl för ett sådant undantag.

Nedskrápning

16 § Ingen får skräpa ned utomhus på plats som allmänheten

en har tillträde eller insyn till.

Dumpning

17 § Inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon får avfall inte dumpas, sig fast ämne, vätska eller gas. Dumpning får inte

vare som heller ske från svenska fartyg eller luftfartyg inom andra havsområden. Avfall är avsett att dumpas inom andra havsområden får inte föras

som ut landet eller ur den ekonomiska zonen.

ur

Vad sägs i första stycket om dumpning gäller också i fråga om

som förbränning avfall.

av

18 § Vad sägs i 17 § första stycket gäller inte sådana utsläpp av

som skadliga ämnen från fartyg regleras genom lagen 1980:424 om

som åtgärder mot vattenförorening från fartyg.

19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge dispens från 17 § första stycket, dumpning kan ske utan

om olägenhet från hälso- och miljöskyddssynpunkt.

Om det dumpning uppkommer olägenhet som inte förutsågs

genom när medgivandet får den myndighet som lämnat medgivandet

gavs, meddela föreläggande i syfte att avhjälpa olägenheten. Om olägenheten inte avhjälps eller villkor eller föreskrifter åsidosätts, får medgivandet återkallas.

Bemyndigande att meddela föreskrifter om avfall

20 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela de föreskrifter avfall och begränsningar i fråga om

om om avfallstransporter följer Sveriges medlemskap i Europeiska

som av unionen.

Lagförslag 79

16 kap. Regler om gaturenhållning, skyltning m.m.

Gaturenhållning m.m.

l § På gator, vägar, torg, parker och andra allmänna platser är som redovisade i detaljplan enligt plan- och bygglagen 1987:10 och för vilka kommunen är huvudman, kommunen för att platserna ansvarar genom gaturenhållning, Snöröjning och liknande åtgärder hålls i ett sådant skick att uppkomsten olägenheter för människors hälsa av hindras. Därvid skall de krav tillgodoses med hänsyn till försom hållandena på platsen och övriga omständigheter kan ställas i fråga om trevnad, framkomlighet och trafiksäkerhet. Kommunens skyldigheter gäller inte, åtgärderna skall utföras staten väghållare. om av som Fastighetsinnehavare är skyldiga att utföra sådana åtgärder som avses i första stycket inom områden i detaljplan redovisas kvarterssom som mark och som har iordningställts och begagnas för allmän trafik. Utan hinder av vad som sägs i andra stycket dock kommuansvarar nen i enlighet med vad som anges i första stycket för områden som skall användas för allmän trafik och har upplåtits till kommunen som med nyttjanderätt eller annan särskild rätt enligt 14 kap. 2 § plan- och

bygglagen.

När särskilda skäl föreligger, får regeringen på framställning av kommunen medge undantag från kommunens skyldighet enligt första stycket.

2 § Kommunen kan ålägga en fastighetsinnehavare inom ett område med detaljplan där kommunen är huvudman för allmänna platser att utföra de åtgärder som avses i 1 § första stycket i fråga gångbanor om eller andra utrymmen utanför fastigheten behövs för gångtrafiken. som Regeringen eller efter regeringens bemyndigande kommun får en meddela närmare föreskrifter i fråga de åtgärder skall vidtas om som av fastighetsinnehavaren.

3 § Om andra platser utomhus än i 1 § där allmänheten får som avses färdas fritt har skräpats ned eller osnyggats, är kommunen annars skyldig att återställa platsen i sådant skick med hänsyn till som ortsförhållandena, platsens belägenhet och omständigheterna i övrigt

tillgodoser skäliga anspråk.

Dessa bestämmelser skall inte tillämpas, skyldigheten skall om fullgöras av någon annan enligt lag eller författning eller särskilda annan föreskrifter.

80 Lagförslag SOU 1996: 103

Skyltar m.m.

4 § Skyltar varigenom allmänheten avvisas från ett visst område får inte finnas uppsatta utan tillstånd av kommunen. Tillstånd behövs dock inte om det är uppenbart att allmänheten inte får färdas fritt inom området eller att skylten är behörig av något annat skäl.

5 § Tavla, skylt, inskrift eller därmed jämförlig anordning för reklam, propaganda eller liknande ändamål får inte finnas varaktigt uppsatt utomhus utan tillstånd av regeringen eller statlig eller kommunal myndighet som regeringen bestämmer.

6 § Vad som i 5 § sägs gäller inte anordning som informerar om affärsrörelse eller verksamhet platsen och inte heller anslag-

annan stavla för meddelanden rörande kommunala angelägenheter, föreningssammanträden, auktioner eller liknande. Den som vill sätta upp en sådan

h anordning får dock söka tillstånd till det hos den myndighet som avses g i 5 Har en sådan anordning satts upp utan tillstånd eller i strid mot givet tillstånd och är den uppenbart vanprydande i landskapsbilden, får myndigheten förelägga den som ansvarar för anordningen att ta bort den eller ändra den. £

7 § Affisch eller annan tillfällig anordning utomhus för reklam, propaganda eller liknande ändamål skall i andra fall än som avses i 6 § l tas bort av den som ansvarar för anordningen inom fyra veckor efter uppsättandet, om inte den myndighet som avses i 5 § medgett annat.

8 § Bestämmelserna i 5-7 gäller inte anordningar inom vägområde eller för vilka bygglov krävs eller har lämnats. Bestämmelserna gäller inte heller sådana åtgärder avseende skyltar och ljusanordningar som inte kräver bygglov efter beslut enligt 8 kap. 5 § första stycket plan- och bygglagen 1987:10.

17 kap. Föreskriftsrådet

1 § Ett särskilt samordningsorgan, Föreskriftsrådet, skall följa och samordna myndigheternas arbete med att meddela föreskrifter som sker med stöd av bemyndigande i denna balk och myndigheternas arbete med att utfärda allmänna råd.

2 § Regeringen meddelar närmare föreskrifter om Föreskriftsrådets uppgifter, sammansättning och arbetsformer.

SOU 1996: 103 Lagförslag 81

FJÄRDE AVDELNINGEN

PRÖVNINGEN AV MÅL OCH ÄRENDEN ENLIGT DENNA BALK

18 kap. Allmänt om prövningen

Tillstånd, godkännande och dispens

1 § Tillstånd, godkännande eller dispens enligt balken, eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av balken, får lämnas för begränsad tid. Regeringen får meddela ytterligare Föreskrifter om sådan tidsbegränsning.

Tillstånd, godkännande, dispens eller lagligförklaring enligt balken, eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av balken, får förenas med villkor.

Bestämmelser om vad en ansökan i ansökningsmål skall innehålla finns i 20 kap. 20 Regeringen får meddela föreskrifter om vad en ansökan i andra mål och ärenden skall innehålla.

2§ Tillstånd, godkännande eller dispens enligt balken, eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av balken, får för sin giltighet göras beroende av att den som avser att bedriva verksamheten ställer säkerhet för kostnaderna för efterbehandling som verksamheten kan föranleda. Staten, kommuner, landsting och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.

Om det kan antas att ställd säkerhet inte längre är tillräcklig, får den myndighet som prövar frågan om tillstånd, godkännande eller dispens besluta om ytterligare säkerhet.

I fråga om beskaffenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av tillståndsmyndigheten och förvaras av länsstyrelsen.

3 § Tillstånd eller dispens får inte meddelas i strid mot detaljplan eller g 1 områdesbestämmelser. Mindre avvikelser får dock syftet med

göras om planen eller bestämmelserna inte motverkas.

4 § Tillstånd, godkännande eller dispens får inte meddelas för en ny verksamhet som medverkar till att en miljökvalitetsnorrn överträds. Verksamheten får dock tillåtas om verksamhetsutövaren vidtar sådana åtgärder att olägenheterna från annan miljöfarlig verksamhet upphör eller minskar så att möjligheterna att uppfylla miljökvalitetsnonnen ökar

82 Lagförslag

SOU 1996: 103

i inte obetydlig utsträckning.

5 § Tillstånd, godkännande eller dispens kan vägras den har som underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt tidigare tillstånd, godkännande eller dispens, inte särskilda omständigheter föranleder om annat. Detsamma gäller när någon tidigare har underlåtit att ansöka om erforderligt tillstånd, godkännande eller dispens. När sådan misskötsel har förekommit kan tillstånd, godkännande eller dispens vägras också sökanden eller någon på grund ägarom som av eller ansvarsförhållanden har väsentlig anknytning till sökandens verksamhet, har eller har haft sådan anknytning till den verksamhet där misskötseln har förekommit. n l 6 § Vid prövningen enligt denna balk skall hänsyn tas till andra i verksamheter eller särskilda anläggningar kan antas behövas för att som verksamheten skall kunna utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt.

7 § Om två eller flera som bedriver eller avser att bedriva verksamhet i kommer överens om att vidta åtgärder för att förebygga eller motverka likartade olägenheter för människor och miljön verksamheten, får av villkor som avses i 1 § andra stycket innebära att de skall vidta åtgärderna gemensamt. Som förutsättning för detta gäller att möjligheterna att uppfylla miljökvalitetsnormer enligt 6 kap. ökar eller att fördelar från hälso- och miljösynpunkt uppnås på något annat sätt. Frågor enligt första stycket får avgöras beslut tillstånd genom om som innehåller gemensamma villkor för verksamheterna eller genom beslut om gemensamma villkor.

l

l 8 § Tillstånd, upphävande tillstånd eller l av dispens får förenas med skyldighet utföra eller bekosta l att särskild undersökning av berört område, å särskilda åtgärder för att bevara berört område, och särskilda åtgärder för att kompensera det intrång i allmänna intressen i som verksamheten medför. Villkor enligt denna paragraf innebär inte någon inskränkning av en

efterbehandlingsansvarigs åligganden enligt 30 kap. 3

9 § Om en verksamhet har bedrivits utan tillstånd, är verksamhetsutövaren bevisskyldig i fråga om de förhållanden rådde innan som verksamheten sattes i gång.

10 § Om mål eller ärenden enligt denna balk tillstånd eller dispens om

SOU 1996: 103 Lagförslag 83

till skilda verksamheter prövas samtidigt och verksamheterna grund

att de berör naturresurs eller av någon annan orsak inte kan av samma utövas vid sidan varandra i enlighet med ansökningarna, skall

av verksamheterna möjligt jämkas så att de kan komma till stånd utan

om väsentligt förfång för någon dem. Om sådan jämkning inte kan

av en göras, skall företräde ges den verksamhet som bäst stämmer överens med 4 kap.

Gemensam handläggning av mål och ärenden

1 1 § Mål eller ärenden enligt denna balk om tillstånd, godkännande eller dispens får handläggas gemensamt, det är sökande och de

om samma

verksamhet eller verksamheter som har samband med avser samma varandra. Om miljödomstol prövar ett sådant mål eller ärende, får en

en ansökan i annat sådant ärende göras hos domstolen, även om ärendet

skulle ha prövats av en länsstyrelse eller kommun. annars

En miljödomstol får vid handläggningen av ett mål eller ärende som sägs i första stycket förbehålla sig prövningen ett annat sådant ärende

av

handläggs vid länsstyrelse eller kommun. som en

Vad som i första och andra stycket sägs om miljödomstol gäller även för länsstyrelse ärendet annars skulle ha prövats av en kommun.

en om

Rätt att överklaga

12 § Överklagbara domar eller beslut får överklagas av,

den domen eller beslutet angår om det har gått honom emot,

som

lokal arbetstagarorganisation organiserar arbetstagare i den

en som verksamhet avses med beslutet, såvitt avser domar och beslut i

som frågor om tillstånd till miljöfarlig verksamhet,

en central arbetstagarorganisation enligt lagen 1976:580 om

medbestämmande i arbetslivet, motsvarande organisation på arbetsgivarsidan samt sammanslutning konsumenter, såvitt beslut

en av avser

länsstyrelse central förvaltningsmyndighet har meddelat som en eller en med stöd bemyndigande enligt 14 kap., förutsatt att beslutet inte

av

ett särskilt fall, och avser

den enligt vad är särskilt föreskrivet har en sådan rätt.

som som

13 § Överklagningsbara domar eller beslut får överklagas av en ideell förening har till ändamål att tillvarata naturskydds- eller miljö-

som skyddsintressen, såvitt avser

domar och beslut om tillstånd, godkännande eller dispens enligt denna balk,

84 Lagförslag SOU 1996: 103

myndigheters beslut att inte ingripa eller vidta någon åtgärd annan med stöd av denna balk, och beslut om åtgärdsprogram enligt 6 kap. 5 Det som sägs i första stycket gäller också sammanslutning en av sådana föreningar som nämns där. För att få överklaga domar och beslut skall en förening ha bedrivit verksamhet under minst tre år och ha lägst 1 000 medlemmar. I fråga om en sammanslutning av föreningar skall detta gälla merparten de av föreningar som ingår i sammanslutningen. Den som skall pröva ett överklagande får medge förening en som inte uppfyller förutsättningarna i tredje stycket rätt att överklaga, det om finns särskilda skäl med hänsyn till föreningens lokala förankring, tidigare verksamhet eller annat liknande förhållande.

19 kap. Regeringsprövning

1 § Regeringen prövar ärenden i enlighet med vad nedan i som anges r detta kapitel. i

Tillåtlighetsprövning av stora verksamheter och anläggningar

2 § Regeringen skall pröva tillåtligheten av följande slag av nya verksamheter och anläggningar: järn- och stålverk, metallverk och ferrolegeringsverk, massafabriker och pappersbruk, fabriker för raffinering råolja eller för tung petrokemisk produkav tion, fabriker för framställning av baskemikalier eller gödselmedel, l cementfabriker, l anläggningar för kämteknisk verksamhet regeringen I som prövas av enligt lagen 198413 om kämteknisk verksamhet samt anläggningar för att bryta uranhaltigt material eller andra ämnen kan användas för som framställning av kärnbränsle,

förbränningsanläggningar om anläggningen har en tillförd effekt om

minst 200 megawatt, gruppstationer för vindkraft med tre eller flera vindkraftsaggregat med en sammanlagd uteffekt av minst tio megawatt, anläggningar för lagring minst 50 miljoner normalkubikmeter av naturgas, 10. anläggningar för behandling av miljöfarligt avfall huvuddelen om av det avfall bli behandlat i anläggningen kommer från andra som avses inrättningar och mer än 10 000 ton miljöfarligt avfall årligen förbränns

SOU 1996: 103 Lagförslag 85

eller på annat sätt slutligt omhändertas vid anläggningen, 1 anläggningar för att utvinna ämnen eller material inom de områden som anges i 5 kap. 5 12. Vattenkraftverk som är avsedda för en installerad generatoreffekt av minst 20 megawatt, 13. vattenregleringar varigenom skall utnyttjas ett vattenmagasin av minst 100 miljoner kubikmeter under året eller tio miljoner kubikmeter under veckan, 14. vattenöverledningar eller andra vattenbortledningar från vattendrag eller sjöar med normal oreglerad lågvattenföring av minst tio

en kubikmeter i sekunden i bortledningspunkten respektive utloppet, om därigenom sådan mängd vatten tas i anspråk att vattenföringen

en understiger fyra femtedelar av den normala oreglerade lågvattenföringen, 15. grundvattentäkter för tillgodogörande av en större vattenmängd än 10 000 kubikmeter om dygnet, om inte minst nio tiondelar av det uttagna vattnet återförs till grundvattenmagasinet, 1 andra vattenregleringar, vattenöverledningar och vattenbortledningar än som har angetts förut, om företaget avser någon av sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren, Storsjön i Jämtland eller Siljan och

företaget kan antas få betydande omfattning eller bli av ingripande

beskaffenhet, 17. byggande av plattformar som är avsedda att användas vid utvinning

olja eller inom havsområden samt annan än helt tillfällig ankring av gas eller förtöjning av sådana plattformar för reparation, ombyggnad eller

av annan anledning,

18. motorvägar och motortrafikleder i ny sträckning samt europavägar

med sammanhängande sträckning minst tio kilometer,

en ny av 19. järnvägar avsedda för fjärrtrafik i ny sträckning och anläggande av nytt spår på sträcka minst 1 000 meter för befintliga järnvägar för

en av

fjänrtrafik,

20. allmänna farleder i sträckning som medger trafik med fartyg på

ny minst 1 350 ton, 21. flygplatser med en banlängd av minst 2 100 meter.

3 § Om det finns särskilda skäl, f°ar regeringen i ett visst fall avstå från att pröva verksamhet som sägs i 2

en

4 § Om verksamhet, inte omfattas av kravet prövning enligt

en som 2 kan antas få betydande omfattning eller bli av ingripande beskaffenhet, får regeringen i ett visst fall förbehålla sig prövningen av verksamhetens tillåtlighet. Detsamma gäller i fråga om verksamhet som avses i 5 kap. 6 § tredje stycket.

86 lagförslag SOU 1996: 103

Om ett mål eller ärende enligt denna balk pågår tillståndspröv-

om ning av verksamheten skall regeringen lämna besked förbehållet till

om den tillståndsprövande myndigheten innan denna har meddelat dom eller beslut verksamhetens tillåtlighet.

om

5 § I samband med prövningen av en verksamhet i 2 eller

som avses 4 § får regeringen förbehålla sig prövningen tillåtligheten

av av en annan verksamhet, ansökningen tillstånd till båda verksam-

om avser heterna och dessa hänger samman med varandra eller fråga enligt 18 kap. 10 § har uppkommit jämkning eller företräde mellan dem.

om Beträffande ett sådant förbehåll gäller 4 § andra stycket.

6 § Regeringen skall pröva tillåtligheten verksamheter ligger

av som utanför områden som enligt 8 kap. 23 § har förklarats särskilda

som skyddsområden eller särskilda bevarandeområden kan påtagligt

men som i skada naturvärdet inom dessa områden. En sådan prövning skall dock

s endast ske för verksamheter kräver i

som tillstånd enligt denna balk eller föreskrifter som meddelats med stöd av balken.

Handläggning av ansökan

7 § Ansökan om tillstånd till en verksamhet som skall eller kan antas komma under regeringens prövning enligt 5 eller 6 skall

ges till den miljödomstol eller annan myndighet enligt denna balk skall

som pröva en sådan ansökan.

Om verksamheten inte är tillståndspliktig enligt denna balk skall ansökan om tillåtlighet ges till regeringen eller den miljödomstol eller annan myndighet som regeringen bestämmer i det enskilda fallet.

Den miljödomstol eller annan myndighet som ansökan ges in till skall sörja för erforderlig utredning. Domstolen eller myndigheten skall därefter med eget yttrande överlämna frågan till regeringen.

Kommunfullmäktiges tillstyrkan

8 § Regeringen får tillåta en verksamhet som avses i 2 § 1-11 och 17-21, samt, såvitt avser annat än vattenföretag, 4 eller 5 endast

om kommunfullmäktige har tillstyrkt detta.

I fråga om verksamhet som sägs i 2 § den mellanlagring

om avser eller slutlig förvaring av kämämne eller kämavfall, eller verksamhet som sägs i 2 § 9 eller 10, får regeringen tillåta verksamheten även om kommunfullmäktige inte har tillstyrkt detta om det från nationell synpunkt är synnerligen angeläget att verksamheten kommer till stånd.

Detta gäller dock inte om en lämplig plats för verksamheten anvisats inom en annan kommun kan antas godta placering där eller, i

som en annat fall, om en annan plats bedöms vara lämpligare.

Regeringen får vid prövning enligt 2 § 18-20 eller 4 § tillåta väg, järnväg eller allmän farled där den prövade sträckningen går genom flera kommuner, även om inte kommunfullmäktige i alla kommuner har tillstyrkt detta. Detta får ske om någon av kommunerna har tillstyrkt att anläggningen tillåts och det från nationell eller regional synpunkt är synnerligen angeläget att anläggningen kommer till stånd samt någon annan sträckning inte bedöms vara lämpligare.

Dispens från stoppregeln

9 § Om en verksamhet är av synnerlig betydelse från allmän synpunkt får regeringen tillåta den, även om förutsättningarna i 3 kap. ll § inte är uppfyllda. Detta gäller dock inte om verksamheten kan befaras försämra det allmänna hälsotillståndet.

Villkor för att tillgodose allmänna intressen

10 § Om regeringen finner att en verksamhet får komma till stånd, kan regeringen bestämma särskilda villkor för att tillgodose allmänna intressen.

Bundenhet vid regeringens beslut

11 § Regeringens beslut vid prövning enligt 9 och 10 är

bindande vid en fortsatt tillståndsprövning enligt denna balk.

Överklagade beslut

12 § Regeringen prövar efter överklagande

beslut av statliga myndigheter i frågor om utfardande, ändring eller upphävande av föreskrifter enligt denna balk eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av balken,

beslut åtgärdsprogram enligt 6 kap. 5

om

beslut av statliga myndigheter i frågor som rör bildande, ändring eller upphävande av nationalparker, naturreservat, kulturreservat, naturminnen, strandskyddsområden, miljöskyddsområden eller vattenskyddsområden, utom frågor om ersättning, och 4. beslut av Generalläkaren enligt denna balk eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av balken.

88 Lagförslag

20 kap. Förvaltningsmyndigheternas, kommunernas och domstolarnas prövning

Förvaltningsmyndigheternas och kommunernas prövning

1 § Förvaltningsmyndighetema och kommunerna prövar mål och ärenden enligt vad är föreskrivet i balken, eller i föreskrifter som meddelade med stöd balken. av Kommuners och kommunala nämnders beslut får överklagas till länsstyrelse, om inte annat är särskilt föreskrivet. Länsstyrelsers och andra statliga myndigheters beslut får överklagas till miljödomstol enligt 6 § andra stycket.

Särskilt om prövningen miljöfarlig verksamhet av

2 § I ärende om miljöfarlig verksamhet med stöd 10 kap. 8 § som av

skall prövas länsstyrelse eller kommun skall tillståndsmyndigheten

av se till att ärendet blir fullständigt utrett.

3 § Länsstyrelsen eller kommunen skall i ärende i 2 § som avses genom kungörelse i ortstidning eller på annat lämpligt sätt bereda den som kan beröras verksamheten tillfälle att yttra sig, av samråda med de statliga och kommunala myndigheter har som väsentliga intressen att bevaka i saken, hålla sammanträde med den saken angår och besiktning på som platsen om det behövs for utredningen i ärendet, samt lämna den gjort ansökan eller framställt erinran undersom en en rättelse om det som tillförts ärendet än honom själv och genom annan bereda honom tillfälle att yttra sig, inte följer l7§ om annat av

förvaltningslagen 1986:223.

4 § Bestämmelserna i 20-21 §§, 28-29 §§, 36 41 § första stycket 1-2 och 5-9 samt andra stycket sista meningen och tredje stycket, 42 43 § första stycket, andra stycket andra meningen samt tredje stycket första meningen, 44 § första stycket första meningen 47 § i vad samt

angår sakkunnigutredning är tillämpliga på länsstyrelsens och kommu-

nens handläggning av ärende som avses i 2

Lagförslag 89

Domstolar

5 § Miljödomstolar skall vara de tingsrätter som regeringen bestämmer.

Överrätt Miljööverdomstol är Svea hovrätt.

Som sista domstol dömer Högsta domstolen.

6 § Miljödomstol prövar som första instans mål om

miljöfarlig verksamhet, utom mål som skall prövas av länsstyrelse eller kommun enligt vad som föreskrivits med stöd av 10 kap. 8

vattenföretag och vattenanläggningar enligt 1 l kap. samt lagen 0000 med särskilda bestämmelser om vattenföretag, utom markavvattningar som skall prövas av länsstyrelse,

markavvattningar som enligt lagen 0000 med särskilda bestämmelser om vattenföretag har överlämnats från länsstyrelse eller anmälts av

fastighetsbildningmyndighet,

ersättning för skada och intrång enligt 25 kap. 2-5 §§,

ersättning vid ingripande av det allmänna och vid vattenföretag enligt 28 kap.,

talan enligt 17 § och ersättning för miljöskador enligt 29 kap.,

fördelning av solidariskt ansvar mellan flera enligt 30 kap. 2 § fjärde stycket på talan av någon av de solidariskt ansvariga,

utdömande av vite som förelagts med stöd balken.

av

Miljödomstol prövar, om inte annat är föreskrivet, efter överklagande länsstyrelsers och andra statliga myndigheters beslut enligt denna balk eller föreskrifter som meddelats med stöd av balken samt enligt lagen 0000 med särskilda bestämmelser om vattenföretag.

7 § Vad som är föreskrivet om tvistemål i allmän domstol tillämpas även på miljödomstolar och Miljööverdomstolen om inte annat följer av denna balk eller annan författning. Bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen 1971 :291 tillämpas i miljödomstolama i dit överklagade mål och ärenden samt vid överklagande av sådana mål och ärenden till Miljööverdomstolen om inte annat följer av denna balk eller

annan författning. När en ideell förening med stöd av 18 kap. 13 § överklagar ett beslut, skall dock inte 7 a § förvaltningsprocesslagen tillämpas.

Miljödomstol

8 § Miljödomstolen består av en ordförande skall lagfaren

som vara domare i tingsrätten, ett miljöråd samt två sakkunniga ledamöter.

90 Lagförslag SOU 1996: 103

Ytterligare en lagfaren domare och ett miljöråd får ingå i domstolen.

Miljöråd skall ha teknisk eller naturvetenskaplig utbildning och erfarenhet av miljöfrågor. De sakkunniga ledamöterna skall ha erfaren-

het av miljöfrågor.

9 § Miljödomstolen är, om inte annat följer denna balk, domför med

av en lagfaren domare vid handläggning som inte sker vid huvudforhandling och vid huvudförhandling i fall i 1 kap. 3 § andra

som avses a och tredje stycket rättegångsbalken. Avgörs mål eller ärende utan huvudförhandling skall dock 8 § gälla om inte rätten anser att det är tillräckligt med en lagfaren domare och parterna samtycker till det eller målet enkel beskaffenhet.

är av

Vid annat avgörande av mål eller ärende än vid avvisning eller avskrivning skall rätten när förvaltningsprocesslagen 1971:291 är

tillämplig ha den sammansättning som anges i 8

l

E

I 10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utser ordförande i miljödomstol samt utnämner miljöråd och sakkunniga i | miljödomstol.

11 § Regeringen bestämmer miljödomstolamas domsområden.

12 § Mål miljöfarlig verksamhet, vattenföretag, vattenanläggningar

om samt ersättning vid vattenföretag prövas av den miljödomstol inom vars område verksamheten i huvudsak bedrivs, har bedrivits eller skall bedrivas.

Mål om ersättning vid skada och intrång enligt 25 kap. 2-5 och vid ingripande av det allmänna enligt 28 kap. prövas av den miljödomstol inom vars område skadan och intrånget i huvudsak har skett eller kommer att ske.

Mål om ersättning för miljöskador enligt 29 kap. prövas av den i miljödomstol inom vars område den skadegörande verksamheten i huvudsak bedrivs eller har bedrivits. Den som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet som kan medföra en sådan skada som avses i 29 kap. 2 § kan begära prövning av ersättningsfrågan vid den miljödomstol inom vars område verksamheten i huvudsak bedrivs eller skall bedrivas.

Ärende överklagas från myndighet till miljödomstolen prövas

som av den miljödomstol inom vars område myndigheten som först prövat ärendet är belägen.

Vid gemensam handläggning av mål är domstol som är behörig att handlägga ett av målen även behörig att handlägga de övriga målen.

Frågor om miljödomstolamas inbördes behörighet får, utom i fall som avses i 10 kap. 20 § andra stycket rättegångsbalken, inte tas

upp av högre rätt.

13 § Vid omröstning skall först ordföranden säga sin mening, därefter miljöråden och sist de sakkunniga ledamöterna. Ordföranden har utslagsröst.

Miljööverdomstolen

14 § För fullgörande av Svea hovrätts uppgifter Miljööverdomstol

som skall det, förutom lagfarna domare, finnas miljöråd. Dessa skall ha teknisk eller naturvetenskaplig utbildning och erfarenhet miljöfrågor.

av Regeringen utnämner miljöråd.

Miljööverdomstolen är domför med fyra ledamöter, vilka minst

av tre skall vara lagfarna. Fler än fem ledamöter får inte delta.

Handläggningen av mål och ärenden i miljödomstol

15 § Ansökningsmål är mål

om tillstånd till miljöfarlig verksamhet enligt 10 kap. 6 § och 7 § andra stycket som inte skall prövas länsstyrelse eller kommun enligt

av vad som föreskrivits med stöd av 10 kap. 8

om tillstånd till vattenföretag enligt 11 kap. 9 § inte skall prövas

som av länsstyrelse, 3. om godkännande enligt 11 kap. 16 § av ett utfört ändrings- eller lagningsarbete eller av åtgärder som strider mot meddelade bestämmelser om innehållande och tappning vatten, arbetet eller åtgärderna

av om inte avser en markavvattning som skall prövas av länsstyrelse, 4. om tillstånd enligt 11 kap. till utrivning av en vattenanläggning eller prövning enligt 11 kap. 22 § under vilka villkor anläggning för

en bortledande grundvatten får tas bruk,

av ur

om prövning enligt 11 kap. 17 § av lagligheten av ett utfört vattenföretag som inte är en markavvattning som skall prövas länsstyrelse,

av

om förlängning enligt 2.1 kap. 2 § andra stycket av genomförandetiden eller den tid inom vilken igångsättande verksamheten skall ha

av skett,

om återkallelse, förverkande eller förbud mot fortsatt verksamhet enligt 21 kap. 3

om omprövning enligt 21 kap. 5-9 samt enligt 7 kap. 14-16 lagen 0000 med särskilda bestämmelser vattenföretag, och

om

enligt 7 kap. 1 § lagen 0000 med särskilda bestämmelser

om

vattenföretag.

Berör ett ansökningsmål uteslutande en viss eller vissa sakägare och kan målet avgöras med bindande verkan endast mot dessa, får miljödomstolen, om sökanden medger det, förordna att målet skall behandlas enligt vad enligt 7 kap. 2 § lagen 0000 med vissa bestämmelser

som om vattenföretag gäller för stämningsmål.

16 § Bestämmelser om stämningsmål finns i 7 kap. 2 § lagen 0000 med särskilda bestämmelser om vattenföretag.

17 § Väcker någon talan vid miljödomstolen om förbud mot miljöfarlig verksamhet eller om åläggande för den som utövar eller ämnar utöva sådan verksamhet att vidta försiktighetsmått och är fråga om tillstånd till verksamheten enligt denna balk under prövning eller kommer den under prövning innan miljödomstolen avgjort målet, skall målen handläggas i en rättegång.

i 18 § Om det är lämpligt, får miljödomstolen pröva yrkanden som har samband med det mål som prövas, men som rör rättsförhållanden som inte skall bedömas enligt denna balk. Miljödomstolen får dock inte pröva frågor om äganderätt till fastigheter eller om fastighetsindelningen eller om ansvar för brott.

19 § Om miljödomstol har prövat ett mål som rör en fråga som

en behandlas i denna balk, får frågan huruvida målet är sådant att det skall tas upp av någon annan domstol än miljödomstol eller av någon annan myndighet än domstol prövas i högre rätt endast om

frågan fullföljs dit eller väcks där av en part som är berättigad till det,

j

miljödomstolen har prövat en fråga om äganderätt till en fastighet

eller om fastighetsindelningen,

miljödomstolen har prövat en fråga for vars behandling en särskild ordning har föreskrivits i denna balk, eller

miljödomstolen har prövat en fråga om ansvar for brott.

Förfarandet vid miljödomstolarna i ansökningsmål

20 § En ansökan i ett ansökningsmål skall vara skriftlig. Den skall innehålla

de uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar som behövs för att bedöma verksamhetens eller företagets beskaffenhet och omfattning,

en miljökonsekvensbeskrivning enligt 7 kap. och uppgift om det

SOU 1996: 103 Lagförslag 93

samråd som skett enligt 7 kap. 4 och 5 §§, uppgifter som behövs för att bedöma de allmänna aktsamhetsom reglerna i 3 kap. kommer att iakttas,

förslag till de skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått behövs

som för att förebygga eller avhjälpa olägenheter från verksamheten, och förslag till hur kontroll verksamheten skall ske. av I mål om vattenföretag skall ansökan dessutom innehålla

uppgifter om det finns fastigheter berörs vattenföretaget

som av samt namn och adress på ägarna och berörda innehavare särskild rätt till av

fastigheterna, och uppgifter om de ersättningsbelopp sökanden erbjuder varje

som sakägare, om det inte grund verksamhetens omfattning bör anstå av med sådana uppgifter. Ytterligare bestämmelser vad ansökan i vissa fall skall om en innehålla i mål vattenföretag finns i 7 kap. 4 § lagen 0000 med om särskilda bestämmelser vattenföretag. om

21 § Ansökningshandlingama skall i det antal exemplar ges som miljödomstolen behövligt. anser

Har ansökningshandlingarna inte getts i tillräckligt antal exemplar

eller anser miljödomstolen att ansökan är ofullständig skall domstolen förelägga sökanden att avhjälpa bristen inom viss tid. Följer sökanden inte ett föreläggande, får domstolen besluta bristen skall

att avhjälpas på

sökandens bekostnad eller, bristen är så väsentlig ansökan inte om att kan ligga till grund för prövning ärendet, avvisa ansökan. av

22 § Om en ansökan tas till prövning, skall miljödomstolen utfärda upp kungörelse om den. Bestämmelser kungörelsens innehåll, skriftväxom ling och delgivning mål och ärenden enligt balken finns av i lagen

0000 om kungörelse, skriftväxling och delgivning i mål och ärenden

enligt miljöbalken. 5

23 § Statens naturvårdsverk, Kammarkollegiet och länsstyrelsen skall, om det behövs, föra talan i målet för att tillvarata miljöintressen och andra allmänna intressen. Kommun får föra talan för att tillvarata miljöintressen och andra allmänna intressen inom kommunen.

24 § Ägare fastigheter berörs ansökan i mål

av som av om vattenföretag

skall till miljödomstolen innehavare servitut, nyttjanderätt eller uppge av rätt till elektrisk kraft har upplåtits i fastigheten. Underlâts detta som utan giltigt skäl och uppstår på grund härav skada för sådana sakägare,

94 Lagförslag SOU 1996: 103

skall fastighetsägaren ersätta skadan.

25 § Om det råder tvist fastighet som berörs av den i målet om en avsedda verksamheten, har den av de tvistande som innehar fastigheten med äganderättsanspråk rätt att företräda fastigheten i målet, till dess den lagligen vinns från honom. En ägare får inte rubba vare sig överenskommelser som den förre ny ägaren har ingått eller andra åtgärder som har vidtagits i målet och som är bindande för den förre ägaren.

26 § Erinringar mot ansökningen skall göras skriftligen. Erinringsskriften skall i tre exemplar till miljödomstolen inom den tid som ges domstolen har bestämt. Tiden skall vara minst trettio dagar från det att kungörandet skedde. Ett exemplar varje erinringsskrift skall sändas av till sökanden.

27 § Den fortsatta förberedelsen av målet är skriftlig eller muntlig.

l

Miljödomstolen skall under förberedelsen se till att utredningen i målet får den inriktning och omfattning är lämplig med hänsyn till som målets beskaffenhet. Miljödomstolen bestämmer vad muntlig förberedelse skall avse en och vilka parter skall inställa sig vid denna. som Vid den muntliga förberedelsen får tredskodom inte meddelas. Parterna får åberopa skrifter som de har gett in. En redogörelse bör lämnas för skriftemas innehåll.

28 § Om det för bedömning målet behövs någon särskild utredning av eller värdering, kan miljödomstolen förordna en eller flera sakkunniga att efter förberedande undersökning utlåtande i målet. Sådan avge undersökning skall verkställas snarast möjligt. Om det behövs med hänsyn till målets beskaffenhet eller ändamålet med undersökningen, skall domstolen på ett lämpligt sätt underrätta parterna om tiden för denna.

29 § Om det är lämpligt, får miljödomstolen uppdra en eller flera ledamöter domstolen att göra undersökning på platsen. Parterna skall av på lämpligt sätt underrättas tiden för sådan undersökning. Vid om en undersökningen skall protokoll föras.

30 § På begäran sökanden får miljödomstolen utan huvudförhandling av besluta att åtgärder får vidtas för att förebygga eller minska skador eller olägenheter, innan frågan sådana åtgärder slutligen avgörs. Som om

Lagförslag 95

villkor gäller att sökanden hos länsstyrelsen ställer säkerhet för den ersättning som han kan bli skyldig att betala på grund åtgärderna. av Beslutet gäller omedelbart, det kan ändras förhållandena men när föranleder det.

31 § När målet är klart för huvudförhandling, skall miljödomstolen bestämma tid och plats för denna. Om det är uppenbart onödigt med huvudförhandling behöver dock sådan förhandling inte hållas parterna inte begär det. Att målet eller om ärendet kan komma att avgöras på handlingarna skall i

anges kungörel-

sen. I frågor som avses i 42 § andra stycket behöver inte huvudför-

handling hållas.

Huvudförhandling får hållas, även part uteblir från denna. om Tredskodom får dock inte meddelas.

32 § Om miljödomstolen finner att ett mål kan utredas förbeutan redelse, får domstolen i kungörelse omedelbart kalla till parterna huvudförhandling i målet. Därvid gäller 22-25 och 28-31 i tillämpliga delar. Huvudförhandlingen får hållas tidigast veckor efter tre det att kungörandet skedde.

33 § I målet skall hållas, det inte är obehövligt. syn om

34 § Yrkanden om ersättning till följd vattenföretag eller åtgärd av enligt 11 kap. 22§ med ansökningen i som avses samt erinringar anledning av utlåtande verksamheten enligt 28 § skall framställas om

skriftligen eller muntligen senast vid huvudförhandlingen. Miljödom-

stolen får avvisa senare framställda yrkanden och erinringar, de inte om har föranletts iakttagelser vid eller andra omständigheter av syn av som

har förekommit under huvudförhandlingen.

35 § Vid huvudförhandlingens början bör ordföranden

eller någon annan ledamot kort redogöra för ansökningen och de yrkanden har som framställts i målet. För utredning frågor teknisk beskaffenhet av av får parterna åberopa ingivna skrifter. En redogörelse skall lämnas för skrifternas innehåll. Vid en uppskjuten huvudförhandling skall målet återupptas i det skick vari det förelåg vid den tidigare handläggningens slut. Har de ledamöter vid det sammanträdet tjänstgör i domstolen inte som senare deltagit i den tidigare handläggningen, skall dock målet företas till ny huvudförhandling. I den mån det i sådant fall kan antas vara utan betydelse eller skulle medföra oskälig kostnad eller synnerlig olägenhet,

96 Lagförslag

behöver bevis har tagits vid tidigare handläggning inte tas upp som upp på nytt.

36 § Om miljödomstolen finner att hinder mot den sökta verksamheten möter enligt 3 kap. 11 § att det enligt 19 kap. 9 § föreligger skäl men för dispens, skall miljödomstolen med eget yttrande överlämna frågan till regeringens avgörande. Skyldighet att överlämna frågor till regeringföreligger också enligt 19 kap. 7 § tredje stycket. en

37 § Miljödomstolens dom skall grundas vad som har förekommit vid och förhandling inför domstolen samt vad handlingarna syn annan innehåller. Domen skall meddelas så snart det kan ske med hänsyn till målets beskaffenhet och omständigheterna i övrigt. Om inte synnerliga skäl föreligger, skall huvudförhandling hållits domen meddelas inom två om månader efter det att förhandlingen avslutades. Skyldigheten enligt 17 kap. 9 § sjunde stycket rättegångsbalken att underrätta parterna innehållet i domen skall anses fullgjord genom om att ett exemplar domen hålls tillgänglig hos den eller de aktförvarare av som har förordnats.

38 § När på yrkande någon part i ett mål om vattenföretag den av ersättning tillkommer honom böra sättas högre än vad som anses sökanden har föreslagit, får miljödomstolen även beträffande andra parter vidta sådana jämkningar i ersättningsbeloppen som kan behövas för att uppnå likformighet i uppskattningen. Ersättningen får inte sättas lägre än vad sökanden har erbjudit i målet. Om särskild uppgörelse har träffats mellan parterna, får ersättning dock inte bestämmas annorlunda än som har avtalats.

39 § Om det behövs för tillämpningen 6 kap. 18 § tredje stycket av

expropriationslagen 1972:719, skall miljödomstolen uppskatta det

värde berörd fastighet har utan särskild rättighet som minskar som en fastighetens värde.

40 § Innan miljödomstolen meddelar dom om inlösen av en en fastighetsdel skall karta med beskrivning ha upprättats över området en samt dess gränser ha utmärkts i den ordning gäller för fastighetssom bildning.

41 § En dom innebär att tillstånd lämnas till verksamhet skall som en i förekommande fall innehålla bestämmelser om den tid som tillståndet

Lagförslag 97

skall gälla samt om

verksamhetens ändamål, läge, omfattning, säkerhet och tekniska

utformning i övrigt,

tillsyn, besiktning och kontroll,

skyldighet att betala ersättning eller att utföra skadeförebyggande åtgärder samt hur betalningen skall ske,

skyldighet att betala avgifter,

de villkor som behövs för att hindra eller begränsa skadlig påverkan eller andra olägenheter,

de villkor som behövs avseende hanteringen i verksamheten

av kemiska produkter om hanteringen kan medföra olägenheter för den yttre miljön,

de villkor som behövs avseende avfallshantering och återvinning

om hanteringen eller återvinningen kan medföra olägenheter för den yttre miljön,

de villkor som behövs med avseende hushållningen med mark, vatten och andra naturresurser, 9. de villkor som behövs med avseende på efterbehandling och ställande av säkerhet, 10. tid inom vilken anspråk i anledning oförutsedda skador får

av framställas, och l den förlust av vatten eller annat tillståndshavare enligt 28 kap.

som 22 och 23 är skyldig att underkasta sig utan ersättning, 12. rättegångskostnader.

Avser tillståndet arbeten för vattenföretag, skall i domen anges den tid inom vilken arbetena skall vara utförda. Tiden får sättas till högst tio år. Den tid, högst tio år, inom vilken igångsättande miljöfarlig

av verksamhet skall ha skett skall

anges.

Miljödomstolen får överlåta tillsynsmyndighet att fastställa villkor av mindre betydelse.

Ytterligare bestämmelser om vad en dom i mål vattenföretag och

om vattenanläggningar skall innehålla finns i 7 kap. 7 § lagen 0000 med särskilda bestämmelser vattenföretag.

om

42 § På yrkande av sökanden får miljödomstolen i särskild dom avgöra frågan om verksamhetens tillåtlighet.

Om domstolen funnit att verksamheten är tillåtlig och verksam-

om hetens snara genomförande är angeläget, får domstolen i särskild dom meddela tillstånd till de arbeten behöver utföras. Att huvudför-

som handling inte behöver hållas framgår 3l § andra stycket.

av

Meddelas särskild dom, får miljödomstolen förordna att målet i övrigt skall vila till dess domen vunnit laga kraft.

4 16-0729

98 Lagförslag SOU 1996: 103

43 § När verkningarna av verksamheten inte kan förutses med tillräcklig säkerhet, får miljödomstolen vid meddelande av tillstånd till verksamheten skjuta upp frågan om ersättning eller andra villkor till dess erfarenhet har vunnits verksamhetens inverkan.

av

I samband med uppskovsbeslutet skall miljödomstolen, såvitt angår skada eller förlust som kan antas bli mera kännbar, meddela provisoriska föreskrifter ersättning eller skadeförebyggande åtgärder.

om Om det är nödvändigt för att motverka olägenheter skall provisoriska föreskrifter skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått meddelas.

om

Den uppskjutna frågan skall avgöras så snart det kan ske. Ersättning f°ar därvid inte bestämmas till lägre belopp än vad som har bestämts

provisoriskt.

Då målet har skjutits i en viss del, skall miljödomstolen som

upp villkor för att tillståndet till verksamheten skall få tas i anspråk föreskriva att sökanden hos länsstyrelsen ställer säkerhet för den slutliga ersättningen samt för den ersättning bestämts provisoriskt och som

som inte skall betalas innan tillståndet tas i anspråk. I fråga om beskaffen-

säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. heten av

Preskriptionslagen 1981:130 gäller inte ersättningsanspråk som

omfattas av ett uppskovsbeslut.

44 § När det finns skäl till det, får miljödomstolen förordna att tillståndet till verksamhet får tas i anspråk även om domen inte har

en vunnit laga kraft. Som villkor skall föreskrivas att sökanden hos länsstyrelsen ställer säkerhet för den ersättning som för ett vattenföretag kan komma att utgå, om domstolens dom ändras. I fråga om beskaffen-

säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken.

heten av

Om sökanden, sedan tillstånd till en verksamhet enligt balken har meddelats, åläggs skyldighet att förebygga eller minska skador eller att betala ersättning, får miljödomstolen förordna att domen skall i verkställighet som om den hade vunnit laga kraft.

Överklagas dom med ett förordnande enligt första eller andra

en stycket, får Milj ööverdomstolen undanröja förordnandet, innan talan mot domen i övrigt prövas.

Allmänt om rättegången i Miljööverdomstolen

45 § Miljödomstolens domar eller beslut får, om inte annat är föreskrivet, överklagas hos Miljööverdomstolen. För att prövning skall ske av domar och slutliga beslut krävs prövningstillstånd. Kravet prövningstillstånd omfattar även beslut får överklagas endast i

som samband med överklagande av dom.

Krävs prövningstillstånd i Miljööverdomstolen skall miljödomstolens dom eller beslut innehålla uppgift om detta och innehållet i 49 kap. 14 § rättegångsbalken eller 34 § förvaltningsprocesslagen 1971:291.

a

46 § Vid prövningen prövningstillstånd skall meddelas tillämpas

av om 49 kap. 14 § rättegångsbalken eller 34 a§ förvaltningsprocesslagen 1971:291.

I fråga om meddelade prövningstillstånd skall 54 kap. ll § tredje stycket rättegångsbalken tillämpas.

Meddelas inte prövningstillstånd står miljödomstolens dom eller beslut fast. En uppgift detta skall tas i Miljööverdomstolens dom

om eller beslut.

Rättegången i Aliljööverdomstolen i ansökningsmål

47 § Miljödomstolens beslut i frågor i 28 och 30 samt i

som avses 8 kap. 3 § lagen 0000 med särskilda bestämmelser vattenföretag

om får överklagas särskilt. Beslut i fråga i 7 kap. 13 § andra

som avses stycket lagen 0000 med särskilda bestämmelser vattenföretag får

om överklagas endast i samband med överklagande dom eller slutligt

av beslut i ansökningsmålet.

48 § Om det är lämpligt, får Miljööverdomstolen uppdra åt eller flera

en ledamöter av domstolen att verkställa undersökning på platsen. Parterna skall lämpligt sätt underrättas tiden för undersökningen. Vid

om denna skall protokoll föras.

En utredning som ett miljöråd har verkställt beträffande fråga

en av teknisk beskaffenhet får inte läggas till grund för Miljööverdomstolens dom eller beslut utan att parterna har beretts tillfälle att yttra sig över utredningen. Detta gäller dock inte, utredningen i endast oväsentlig

om mån avviker från vad som har framkommit tidigare i målet.

49§ Har i ett ansökningsmål, i vilket kungörelse enligt 22§ har utfärdats, sökanden överklagat miljödomstolens dom eller beslut, får Miljööverdomstolen i stället för att förordna delgivning med

om ä motparterna besluta att ett exemplar överklagandet skall översändas

av till den eller de aktförvarare som har förordnats av miljödomstolen samt utfärda kungörelse överklagandet.

om

50 § Ett mål där en dom har överklagats får avgöras Miljööverdom-

av stolen utan huvudförhandling, sådan förhandling skulle sakna

om en betydelse för prövningen. Om part och motpart har begärt huvudfor-

100 Lagförslag

handling, skall sådan hållas, om den inte uppenbarligen skulle vara utan betydelse.

Vid huvudförhandling får utredningen läggas fram genom Miljööverdomstolens försorg i den omfattning som domstolen bestämmer.

Om Miljööverdomstolen i ett överklagat ansökningsmål finner att vite eller annan påföljd för utevaro bör föreläggas någon part, får föreläggandet inte tillkännages parten genom kungörelse som avses i 49 § utan det skall delges parten.

51 § I fråga rättegången i Miljööverdomstolen gäller i ansöknings-

om mål i övrigt 28 samt 36-37 och 39-44 samt 8 kap. 6 och 8 lagen 0000 med särskilda bestämmelser om vattenföretag. Miljööverdomstolen får meddela förordnande omedelbar verkställighet av miljö-

om domstolens dom. För sådant förordnande gäller 44 § första stycket.

Rättegången i Miljööverdomstolen i mål eller ärenden som i första instans prövats av kommun eller förvaltningsmyndighet

52 § Miljööverdomstolens domar och beslut i mål eller ärenden som i första instans har prövats av kommun eller förvaltningsmyndighet får inte överklagas.

Rättegången i Högsta domstolen

53 § Miljööverdomstolens domar eller beslut får, om inte annat är föreskrivet, överklagas hos Högsta domstolen.

I fråga rättegången i Högsta domstolen gäller bestämmelserna om

om rättegången i Miljööverdomstolen i 49, 50 och 51 första meningen.

21 kap. Tillstånds giltighet, omprövning m.m.

Verkan domar och beslut enligt miljöbalken

av

1 § Om dom eller ett beslut som har meddelats i ett ansökningsmål

en enligt 20 kap. 15 § första stycket eller 7 kap. 1 § lagen 0000 med särskilda bestämmelser om vattenföretag avser tillstånd till en verksamhet enligt balken och har domen eller beslutet vunnit laga kraft, gäller tillståndet mot alla, såvitt avser frågor som har prövats i domen eller beslutet. Detsamma gäller beslut tillstånd till miljöfarlig verksamhet

om

har meddelats länsstyrelse eller kommun med stöd av 10 kap. som av 8 § samt beslut tillstånd till markavvattning som har meddelats av

om länsstyrelse enligt 11 kap. Avser tillståndet utförandet av en vattenan-

SOU 1996: 103 Lagförslag 101

läggning, innefattar det rätt att bibehålla anläggningen. Med stöd av 8 kap. 18 och 20 §§, 10 kap. 5 23 kap. 8 § andra stycket eller 2 kap. 9 § lagen 0000 med särskilda bestämmelser vattenföretag, kan om dock ett tillstånd begränsas eller förenas med ändrade eller villkor, nya återkallas eller förklaras förverkat. Med tillstånd avses i detta kapitel även godkännande arbeten eller av åtgärder enligt 11 kap. 16 § och lagligförklaring enligt ll kap. 17 En omprövningsdom har samma verkan tillståndsdom. som en

2 § Tillståndet förfaller, tillståndshavaren inte iakttar de bestämmelom ser om tid inom vilken arbetena skall utförda eller den tid inom vara vilken igångsättning skall ha skett har meddelats i tillståndsdomen som eller tillståndsbeslutet. Om tillståndshavaren visar att han har giltigt skäl för dröjsmålet eller att synnerliga olägenheter skulle uppstå tillståndet förfaller, kan om

tillståndsmyndigheten förlänga tiden med högst tio år. Tillståndsmyndig-

heten får föreskriva nya eller strängare villkor efter vad är skäligt. som Ansökan om förlängning skall göras innan den föreskrivna tiden har gått ut.

3 § Tillståndsmyndigheten får helt eller delvis återkalla eller förverka tillstånd, dispens eller godkännande meddelats enligt balken, eller som föreskrifter med stöd balken, och förbjuda fortsatt verksamhet av om den som har sökt tillståndet har vilselett tillståndsmyndigheten genom att lämna oriktiga uppgifter eller underlåtit att lämna uppgifter av betydelse för tillståndet eller villkoren, när tillståndet eller villkor gäller för verksamheten inte följts, som om det till följd verksamheten uppkommit någon olägenhet av av väsentlig betydelse som inte förutsågs när verksamheten tilläts, om det genom verksamheten uppkommit olägenhet sådan art av som avses i 3 kap. 11 § första stycket och inte kan avhjälpas som genom en ändring villkoren för verksamheten, av om den tillståndsgivna verksamheten påtagligt medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds och ändrade villkor inte kan antas vara

tillräckliga eller om sådana fördelar miljösynpunkt i

ur som avses 18 kap. 4 § inte har kunnat erhållas, om den tillståndsgivna verksamheten slutligt har upphört, om ett nytt tillstånd ersätter ett tidigare tillstånd, om underhållet av en vattenanläggning allvarligt försummats, eller om tillstånd att inverka på vattenförhållandena inte har utnyttjats under en längre tid och det kan antas att tillståndet inte heller kommer

102 Lagförslag SOU 1996: 103

att utnyttjas.

Miljödomstolen får i fall som avses i första stycket 8 och 9 förklara rätten att bibehålla en vattenanläggning förverkad.

4 § I samband med ett förverkandebeslut enligt 3 § andra stycket

som avser en vattenanläggning skall miljödomstolen ålägga den som är ansvarig för underhållet av anläggningen att riva ut den och att vidta de åtgärder som behövs för att Förebygga eller minska skador genom utrivningen.

I stället för åläggande enligt första stycket får miljödomstolen medge någon annan vars rätt är beroende av utrivningen eller, till skydd för allmänna intressen, staten, en kommun eller ett vattenförbund att riva ut anläggningen på den underhållsskyldiges bekostnad. Domstolen får också, under de förutsättningar som anges i 11 kap. 20 medge att anläggningen bibehålls och att underhållsskyldigheten övergår en fastighetsägare eller på staten, en kommun eller ett vattenförbund.

motsvarande tillämp- p Därvid äger 11 kap. 20 § fjärde stycket och 21 § l ning.

i

5§ Tillståndsmyndigheten får, efter vad som är skäligt, ompröva tillstånd samt ändra, upphäva eller meddela nya villkor eller andra bestämmelser för miljöfarlig verksamhet eller ett vattenföretag

en

när, från det tillståndsbeslutet vann laga kraft, förflutit tio år eller den kortare tid på grund vad följer av Sveriges medlemskap i

som, av som Europeiska unionen, föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer,

verksamheten medverkar till att en miljökvalitetsnonn inte

om uppfylls,

om den som har sökt tillståndet har vilselett tillståndsmyndigheten genom att lämna oriktiga uppgifter eller underlåtit att lämna uppgifter av betydelse för tillståndet eller villkoren,

när tillståndet eller villkor som gäller för verksamheten inte har följts,

om det genom verksamheten uppkommit någon olägenhet som inte förutsågs när verksamheten tilläts,

om förhållandena i omgivningen har ändrats väsentligt,

om en från hälso- eller miljösynpunkt väsentlig förbättring kan uppnås med användning av någon ny process- eller reningsteknik,

om användandet av någon ny teknik för mätning eller uppskattning

förorening eller störning skulle medföra väsentligt bättre av annan förutsättningar för att kontrollera verksamheten,

om verksamheten är förlagd inom ett område där förbud råder enligt föreskrift med stöd av 10 kap. 4

10. för att förbättra anläggnings säkerhet, eller

en 1 om det visar sig att anordningar har vidtagits eller villkor

som som har meddelats till skydd för fisket med stöd 11 kap. 8 § eller enligt

av 6 kap. 5 § lag 0000 med särskilda bestämmelser vattenföretag är

om

mindre ändamålsenliga.

Täkttillstånd får när tio år förflutit från det laga kraft upphävas

vann helt eller delvis eller förenas med ändrade villkor. Visar sig tillståndsvillkoren vara otillräckliga för att motverka negativ påverkan på naturmiljön får villkoren ändras redan före utgången den i första

av meningen angivna tiden.

I fall i första stycket 5 får miljödomstolen också besluta

som avses om andra åtgärder som behövs för att förebygga eller minska olägenheter för framtiden.

6 § Har villkor fastställts för två eller flera miljöfarliga verksamheter enligt 18 kap. 7 § och återkallas tillståndet eller omprövas villkoren för en av verksamheterna, får villkoren för de övriga verksamheterna omprövas.

7 § Ansökan om prövning som avses i 3-7 får göras Statens

av naturvårdsverk, Kammarkollegiet och länsstyrelse. Skall frågan prövas av länsstyrelsen får den tas upp utan någon särskild framställning.

8 § Efter ansökan tillståndshavaren får tillståndsmyndigheten

av upphäva, eller ändra eller mildra andra bestämmelser och villkor

i en tillståndsdom eller tillståndsbeslut än storleken ersätt-

som avser av ningens belopp. Villkoret får dock upphävas eller mildras endast det

om är uppenbart att villkoret inte längre behövs eller är strängare än nödvändigt eller ändringen påkallas omständigheter inte

om av som förutsågs när tillståndet meddelades.

9 § Ytterligare bestämmelser om omprövning vattenföretag finns i

av 7 kap. 14-17 lagen 0000 med särskilda bestämmelser vatten-

om

företag.

10 § Om regeringen i samband med prövningen verksamhet har

av en föreskrivit att ett visst villkor skall gälla för ett tillstånd, får miljödomstolen vid omprövningen inte avvika väsentligt från villkoret utan att regeringen har medgivit det.

104 Lagförslag

Ändrade förhållanden i samfälligheter

11 § Bestämmelser ändrade förhållanden i samfälligheter finns i

om 7 kap. 18-19 §§ lagen 0000 med särskilda bestämmelser om vattenföretag.

Oförutsedda skador

12 § Om ett vattenföretag eller en vattenanläggning, som har utförts i enlighet med ett tillstånd enligt denna balk, medför skador som inte förutsågs miljödomstolen när tillståndet meddelades, får den

av skadelidande framställa anspråk ersättning enligt 28 kap.

Om fråga är om betydande skador för enskild eller för något allmänt intresse, får begäras sådana ändringar verksamhetsutövarens bekostnad vattenföretaget eller vattenanläggningen som, utan att

av medföra skador för tredje eller väsentliga olägenheter för tillstånds-

man havaren, är ägnade att förebygga eller minska framtida skador. I fråga

allmänna intressen förs talan av Statens naturvårdsverk, Kammarkolom legiet, länsstyrelse eller kommun.

Anspråk på grund oförutsedda skador skall för att få tas upp till

av prövning framställas till miljödomstolen inom fem år eller den längre tid, högst tjugo kan ha bestämts i samband med tillståndet.

år, som Tiden räknas från utgången av den av domstolen bestämda tiden inom vilken arbetena skall utförda. Vid skada som avses i 7 kap. 8 §

vara lagen 0000 med särskilda bestämmelser om vattenföretag utgår tiden för framställan dock aldrig tidigare än två år från det att skadan

uppkom.

Bestämmelserna i preskriptionslagen 1981:130 gäller inte anspråk enligt denna paragraf.

.

13 § Framställan i 12 § skall vara skriftlig och ges till

som avses miljödomstolen i tre exemplar. Ett exemplar skall delges tillståndshavaren.

Anspråket prövas före eller efter utgången den tid som gäller för

av framställan. Beträffande förfarandet gäller vad som stadgas om förfarandet i stämningsmål i 7 kap. 9-13 lagen 0000 med särskilda bestämmelser om vattenföretag. Därjämte tillämpas 20 kap. 39 samt 44 § andra och tredje stycket.

SOU 1996: 103 Lagfärslag 105

22 kap. Rättegångskostnader och liknande kostnader

Rättegångskostnader vid domstol

m. m.

l § I mål om miljöfarlig verksamhet gäller inte rättegångsbalken i fråga om rättegångskostnader. I mål om vattenföretag gäller tredje till femte styckena. I mål om vattenföretag, utom sådana i femte stycket,0ch som anges i mål som avses i 20 kap. 15 § andra stycket skall sökanden för svara sina egna och motparternas kostnader vid miljödomstolen. I mål som

innefattar bildande av samfällighet för markavvattning, bevattning eller

vattenreglering svarar sökanden inte för kostnader i länsstyrelsen eller miljödomstolen som uppkommit för deltagare i samfälligheten. Organisation i 18 kap. 13 § har inte rätt till eller som avses skyldighet att betala rättegångskostnader. I mål som gäller återkallelse, förverkande eller omprövning

enligt

21 kap. 3-7 eller 7 kap. 16 § lagen 0000 med särskilda bestämmelser om vattenföretag skall Statens naturvårdsverk, Kammarkollegiet, länsstyrelse och tillståndshavaren för sina kostnader vid milj svara stolen. I mål enligt 21 kap. 5 § omprövning för tillgodose som avser att allmänna intressen skall den myndighet ansökte omprövning som om dessutom svara för kostnader vid miljödomstolen uppkommer för som andra motparter än tillståndshavaren. Gäller ett mål enligt 21 kap. 5 § första stycket 10 omprövning för att förbättra anläggnings säkerhet en skall dock tillståndshavaren i stället för Naturvårdsverket, Kammarkollei giet och länsstyrelsen svara för senast nämnda kostnader. I mål som gäller omprövning på grund ändrade förhållanden i samfälligheter av enligt 8 kap. 18 § lagen 0000 med särskilda bestämmelser om

vattenföretag i fråga om kretsen deltagare eller kostnadsfördelningen

av eller enligt 7 kap. 19§ lag skall varje part för sina samma svara i kostnader. I sådana överklagade mål i tredje stycket första meningen som avses skall sökanden för sina kostnader i högre rätt och för de svara egna kostnader där har uppkommit för motpartema sökanden som genom att har klagat.

2 § Bestämmelserna i 1 § tredje till femte och sjätte stycket gäller inte, om annat följer av 18 kap. 6 eller 8 § rättegångsbalken. Beträffande särskilda frågor i mål vattenföretag får efter vad om som är skäligt förordnas att vardera parten skall för sina kostnader eller svara att part som förlorar skall ersätta part hans kostnader. annan

3 § Ogillas i mål enligt 28 kap. 13 § talan som har väckts av fastighetsägaren eller innehavare av särskild rätt till fastigheten angående ersättning eller inlösen, kan miljödomstolen förordna att han skall bära sina kostnader, om han kan anses ha inlett rättegången utan egna tillräckliga skäl. Har rättegången uppenbart inletts utan skälig grund, får miljödomstolen dessutom förplikta honom att ersätta motparten dennes

rättegångskostnader.

4 § I mål vattenföretag får sökanden åläggas att betala ersättning för om motparters rättegångskostnader även deras talan inte har blivit om prövad slutligt vid domstolen. Ersättning skall även innefatta ränta enligt 6 § räntelagen 1975:635 från dagen för beslutet till dess betalning sker.

5 § I ansökningsmål och ärenden om tillstånd är sökanden skyldig att ersätta tillståndsmyndigheten dess kostnader för

kungörelser,

aktförvarare, sakkunniga har tillkallats av domstolen, och som lokaler för sammanträden. Efter överklagande gäller vad i första stycket sägs om sökande den som har överklagat. På begäran tillståndsmyndigheten skall förskott på ersättningen av betalas. Frågan slutligt skall stå för kostnaden i miljödomstolen vem som avgörs i enlighet med vad gäller för rättegångskostnadema i som

ansökningsmålet.

6 § I fråga rättegångskostnader i mål som avses i 20 kap. 12 § om tredje stycket andra meningen och i mål enligt 28 kap. 10 § gäller bestämmelserna kostnader i expropriationsmål. Om ett yrkande om om inlösen ogillas, gäller dock bestämmelserna om rättegångskostnader i

rättegångsbalken.

Ogillas talan förbud mot miljöfarlig verksamhet eller åläggande om för den utövar sådan verksamhet att iaktta försiktighetsmått som som i 20 kap. 17 § den grund att svaranden efter talans väckande avses har sökt och fått tillstånd enligt denna balk, skall domstolen efter omständigheterna förordna att vardera parten skall själv bära sin rättegångskostnad eller att en av dem skall få full eller jämkad ersättning.

7 § Om tillstånd meddelas till markavvattning, skall sökandens en

SOU 1996: 103 Lagförslag 107

kostnader fördelas mellan deltagarna i markavvattningen

efter vad som är skäligt.

Om tillstånd inte meddelas till markavvattningen, får sökandens kostnader fördelas mellan samtliga sakägare eller vissa dem,

av om särskilda omständigheter föranleder detta.

Om tillstånd inte meddelas till en markavvattning i ett mål har

som inletts på grund av ett beslut vid fastighetsreglering, skall dock

en kostnaderna anses som förrättningskostnader vid fastighetsregleringen.

Övriga kostnader

8 § I ärenden hos regeringen ianspråktagande strömfall enligt

om av 2 kap. 8 § lagen 0000 med särskilda bestämmelser vattenföretag

om skall sökanden svara för samtliga kostnader.

I ärenden hos länsstyrelsen om fördelning ersättning skall den

av ersättningsskyldige svara för samtliga kostnader.

Första och andra styckena gäller inte annat följer vid

om en

motsvarande tillämpning 18 kap. 6 eller 8 § rättegångsbalken.

av

Frågor om ersättning enligt denna paragraf prövas miljödomstolen.

av

108 Lagförslag SOU 1996: 103

FEMTE AVDELNINGEN

TILLSYN M.M.

23 kap. Tillsyn

1 § Med tillsyn i denna balk myndighetsutövning som syftar avses en till att säkerställa att denna balk och föreskrifter, domar och beslut som har meddelats med stöd av balken efterlevs. Tillsynsmyndigheten skall utöva tillsynen genom att kontrollera efterlevnaden nämnda bestämmelser, domar och beslut samt vidta de av åtgärder behövs för att åstadkomma rättelse. som Det ankommer därutöver tillsynsmyndigheten att rådgenom givning, information och liknande verksamhet skapa förutsättningar för att balkens ändamål skall kunna tillgodoses.

2 § Tillsynsmyndigheten skall anmäla överträdelser av bestämmelser i balken eller i föreskrift har utfärdats med stöd av balken till polissom eller åklagarmyndigheten misstanke om brott finns. om

3 § Tillsynen utövas de statliga myndigheter som regeringen av bestämmer. Regeringen får också föreskriva att kommunerna skall utöva tillsyn. Regeringen får föreskriva att den myndighet regeringen bestämmer får överlåta åt kommun gjort framställning om det att i ett visst en som avseende utöva sådan tillsyn skulle ankomma en statlig som annars myndighet. Detta gäller inte verksamhet utövas av Försvarsmakten, som Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt. Har kommun gjort framställning överlåtelse av tillsynen enligt en om andra stycket och finner den myndighet i andra stycket att som avses tillsynen inte bör överlåtas i enlighet med framställningen, skall myndigheten med eget yttrande överlämna ärendet till regeringen för avgörande, om kommunen begär det. Den myndighet i andra stycket får återkalla överlåtelsen som avses tillsyn till kommun. Har regeringen beslutat om överlåtelse, får av en återkallelse överlåtelsen inte ske utan att regeringen har medgivit det. av

4 § Regeringen får förordna att tillsynsbestämmelsema skall gälla även i fråga tillsyn över efterlevnaden EG:s förordningar inom denna om av

balks tillämpningsområde.

5 § Tillsynsmyndigheter skall samarbeta med varandra samt med sådana

Lagförslag 109

statliga och kommunala har att utöva tillsyn i särskilda

organ som hänseenden eller på annat sätt fullgör uppgifter betydelse för

som av tillsynsverksamheten.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att tillsynsmyndighetema skall lämna sådana uppgifter som erfordras för att en regional eller central tillsynsmyndighet skall kunna fullgöra sitt samordnande, kontrollerande och

upp-

följande ansvar.

6 § En kommun får träffa avtal med kommun att

en annan om tillsynsuppgift som kommunen har enligt denna balk skall ombesörjas helt eller delvis av den andra kommunen.

Den myndighet som har ansvar för tillsynen får efter överenskommelse med en annan tillsynsmyndighet uppdra anställd vid den myndigheten att utföra tillsynsuppgifter och meddela beslut på tillsynsmyndighetens vägnar.

För kommunal tillsynsmyndighet gäller de begränsningar avseende delegation av beslutsrätt som föreskrivs i 6 kap. 34 § kommunallagen 1991:900. Föreskrifterna i 6 kap. 24-27 och 35 kommunallagen

om jäv och anmälan av beslut till nämnd skall tillämpas den fattar

som sådana beslut.

7 § Den myndighet som har ansvar för tillsynen kan uppdra någon som inte är anställd vid tillsynsmyndighet att utföra i tillståndsbeslut föreskriven besiktning av en anläggning.

F örelägganden och förbud

8 § En tillsynsmyndighet får, om inte annat följer ett tillståndsbeslut

av eller en tillståndsdom som vunnit rättskraft, meddela de förelägganden och förbud som behövs i ett enskilt fall för att denna balk eller föreskrifter, tillstånd, villkor eller andra beslut har meddelats med

som stöd av balken skall efterlevas.

Tillståndsbeslut eller tillståndsdom hindrar inte tillsynsmyndighet

en från att meddela sådana brådskande förelägganden eller förbud är

som nödvändiga till följd av särskilda omständigheter.

9 § Om tillstånd till ett vattenföretag har förfallit enligt 21 kap. 2 § får tillsynsmyndigheten förelägga tillståndshavaren att riva ut en med stöd av tillståndet uppförd vattenanläggning kan skada allmänna eller

som enskilda intressen.

110 Lagförslag SOU 1996: 103

10 § En tillsynsmyndighet får förelägga den håller stängsel i ett som område betydelse för friluftslivet eller i närheten av ett sådant av område att ordna grindar eller andra genomgångar behövs för att som allmänheten skall kunna komma till mark inom ett sådant område som omfattas av allemansrätten. Är det uppenbart att ett stängsel endast är avsett att utestänga allmänheten från området får föreläggande meddelas om att ta bort det. Vad har stängsel skall tillämpas motsvarande som nu sagts om sätt när det gäller diken.

11 § Har skada eller olägenhet under ägares tid uppstått vid en användningen fastighet eller byggnad, anläggning eller av en en anordning på annans mark och skulle detta kunna föranleda föreläggande mot denne i egenskap ägare till egendomen eller tomträttsav havare att avhjälpa skadan eller olägenheten, får en tillsynsmyndighet förelägga ägare eller tomträttshavare att avhjälpa skadan eller en ny olägenheten, om det inte är oskäligt.

12 § Har ett föreläggande riktats mot någon i egenskap av ägare till en fastighet, i egenskap nyttjanderättshavare till berörd egendom eller av mot båda får tillsynsmyndigheten ålägga dessa, om ägande- eller nyttjanderätten övergår till någon att utan dröjsmål lämna uppgift annan, den ägarens eller nyttjanderättshavarens namn och adress. om nya

Vite

13 § Beslut förelägganden eller förbud får förenas med vite. om

Underrättelse till inskrivningsmyndigheten

14§ Om tillsynsmyndighet har meddelat ett föreläggande eller en förbud mot någon i egenskap ägare till en fastighet, tomträttshavare av eller ägare till byggnad, anläggning eller anordning på mark som en tillhör någon får myndigheten sända beslutet till inskrivningsannan, myndigheten för anteckning i inskrivningsregistret. Är föreläggandet förenat med löpande vite, skall även detta antecknas. Inskrivningsmyndigheten skall genast i rekommenderat brev underrätta den som senast sökt lagfart eller inskrivning förvärv tomträtt om anteckav av ningen, sökanden inte är föreläggandets adressat. om Har anteckning enligt första stycket gjorts, gäller föreläggandet eller förbudet mot den ägaren egendomen. Har den nya ägaren nya av

förvärvat egendomen köp, byte eller gåva och utgör egendomen

genom fastighet eller tomträtt, gäller även löpande vite mot den ägaren

nya räknat från tidpunkten för äganderättsövergången. Annat vite gäller inte mot en ny ägare av egendomen, men tillsynsmyndigheten får sätta ut nytt vite för den ägaren. Löpande vite viss period får tas

som avser en ut endast av den som var ägare vid periodens början.

Har ett antecknat föreläggande eller förbud upphävts ett

genom beslut som vunnit laga kraft eller har den åtgärd med

som avses föreläggandet vidtagits eller har ändamålet med föreläggandet förlorat sin betydelse, skall tillsynsmyndigheten så snart den fått vetskap

om förhållandet anmäla detta till inskrivningsmyndigheten för anteckning i

inskrivningsregistret.

15 § Överlåts fastighet eller eller byggnad,

en en tomträtt en anläggning eller anordning på mark sedan ett beslut i 14 § har

annans som avses överklagats, skall rättegångsbalkens bestämmelser verkan att

om av tvisteföremålet överlåts och tredje deltagande i rättegång

om mans

tillämpas.

Verkställighet och rättelse på den felandes bekostnad

16 § Har tillsynsmyndigheten meddelat ett föreläggande eller ett förbud enligt 8-11 och blir det inte åtlytt, skall kronofogdemyndigheten efter ansökan verkställa tillsynsmyndighetens beslut. Därvid får verkställighet enligt utsökningsbalken

äga rum.

Har någon begått en gärning i 26 kap. 6 eller 7 får

som avses

kronofogdemyndigheten meddela särskild handräckning för att åstad-

komma rättelse. I fråga om sådan handräckning finns bestämmelser i

lagen 1990:746 om betalningsföreläggande och handräckning.

Ansökan om verkställighet eller särskild handräckning får göras

av

tillsynsmyndigheten.

17 § I stället för att begära verkställighet enligt 16 § får tillsynsmyndigheten besluta att rättelse skall vidtas på den felandes bekostnad.

Beslut om rättelse på den felandes bekostnad får meddelas utan

föregående föreläggande eller förbud, tillsynsmyndigheten med

om hänsyn till risken för allvarliga skador finner att rättelse bör

göras utan dröjsmål eller andra särskilda skäl föreligger.

Ett beslut om rättelse på den felandes bekostnad får verkställas.

l 12 Lagförslag SOU 1996: 103

Verksamhetsutövarens kontroll och miljörapport

18 § Den som utövar verksamhet som kan befaras medföra olägenheter för människors hälsa eller påverka miljön skall fortlöpande planera, bedriva och kontrollera verksamheten för att motverka eller förebygga skador eller andra olägenheter omgivningen.

Den som utövar sådan verksamhet skall också genom egna undersökningar eller på annat sätt hålla sig underrättad om verksamhetens påverkan på miljön.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om kontrollen.

19 § Om en miljöfarlig verksamhet omfattas av tillståndsplikt enligt vad som föreskrivs med stöd av 10 kap. 6 § första stycket, skall den som utövar verksamheten varje år lämna en miljörapport till den myndighet som utövar tillsynen över verksamheten. I miljörapporten skall redovisas de åtgärder som har vidtagits för att uppfylla villkoren i ett tillståndsbeslut och resultaten av dessa åtgärder.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva att en miljörapport skall innehålla en redovisning av verksamhetens miljöpåverkan även i annat avseende än vad omfattas av villkoren

som i ett tillståndsbeslut.

Även verksamhet inte har tillståndsprövats, får föreskrift

om en en

skyldighet att lämna en miljörapport meddelas. om

Upplysningar och undersökningar

20 § Tillsynsmyndigheten får förelägga den som utövar verksamhet som det finns bestämmelser om i denna balk eller i föreskrifter som meddelats med stöd av balken eller den som annars är skyldig att avhjälpa olägenheter från sådan verksamhet att lämna de uppgifter och handlingar behövs för tillsynen till tillsynsmyndigheten.

som

21 § Den utövar verksamhet kan befaras medföra olägenheter

som som för människors hälsa eller påverka miljön eller den som annars är skyldig att avhjälpa olägenhet från sådan verksamhet är skyldig att utföra sådana undersökningar av verksamheten och dess verkningar som behövs för tillsynen. Detsamma gäller den som upplåter en byggnad för bostäder eller för allmänna ändamål. Om det är lämpligare kan tillsynsmyndigheten i stället föreskriva att en sådan undersökning skall utföras av någon annan än den som är skyldig att utföra undersökningen enligt första och andra meningen och utse någon att göra undersök-

Lagförslag 1 13

ningen.

Den som är skyldig att utföra undersökningen enligt vad sägs

som i första stycket första och andra meningen är skyldig att ersätta kostnaderna för en undersökning som avses i första stycket tredje meningen med det belopp tillsynsmyndigheten fastställer.

som

Beslut om undersökning får förenas med överlåtelseförbud av berörd fastighet eller annan egendom till dess undersökningen är slutförd.

Naturvårdsvakter

22 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får

som utse naturvårdsvakter för tillsynen över efterlevnaden av föreskrifter för områden, naturföremål och djur- och växtarter omfattas

som av förordnanden enligt 8-9 kap. och 11 kap 14

En naturvårdsvakt får avvisa personer som uppehåller sig där de på grund av föreskrifter som avses i första stycket inte har rätt att vistas.

Ertappas någon, som enligt vad i 26 kap. stadgas bryter mot förbud eller föreskrifter meddelade med stöd av 8 kap. 10, 21 eller 25 §§, 9 kap. 1-2 eller 11 kap. 14 § på bar gärning, får naturvårdsvakten

ta i beslag jakt- och fångstredskap, fortskaffningsmedel och andra

föremål som kan antas ha betydelse för utredning av brottet.

23 § Har en naturvårdsvakt tagit ett föremål i beslag, skall vakten skyndsamt anmäla detta till polis- eller åklagarmyndigheten. Den tjänsteman som tar emot en anmälan skall förfara som tjänste-

om mannen själv hade gjort beslaget.

24 § Den som har fått undantag från en föreskrift för områden eller naturföremål som omfattas av förordnande enligt 8-9 kap. eller ll kap. 14 § är skyldig att vid anfordran visa upp beslutet för en naturvårdsvakt eller en polis vid vistelse inom det område där undantaget gäller.

Övriga bestämmelser

25 § En tillsynsmyndighet får bestämma att dess beslut skall gälla omedelbart det överklagas.

även om

26 § De som har tagit befattning med ärenden enligt denna balk eller har utfört sådana undersökningar som anges i 21 § första stycket tredje meningen får inte obehörigen röja eller utnyttja vad de därvid har fått veta om affärs- eller driftsförhållanden eller förhållanden av betydelse för landets försvar.

1 14 Lagförslag SOU 1996: 103

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i

sekretesslagen 1980:100.

24 KAP. AVGIFTER

Avgift för myndigheters verksamhet

l § Föreskrifter om avgift för en myndighets verksamhet enligt denna balk eller enligt föreskrifter har meddelats med stöd balken får

som av meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

som Regeringen f°ar överlåta en kommun att meddela föreskrifter sådan

om avgift såvitt gäller en kommunal myndighets verksamhet.

Första stycket gäller inte när det i denna balk finns särskilda bestämmelser om avgift för myndighets verksamhet.

en

Skyldighet att ersätta en myndighets kostnader

2 § Föreskrifter om skyldighet att ersätta en myndighets kostnader får meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

som

Bestämmelser om skyldighet att ersätta en myndighets kostnader finns också i 23 kap. 21 § andra stycket och 30 kap. 7 § tredje stycket.

Dispensavgift

3 § Föreskrifter om avgift för att jämna ut ekonomiska fördelar

av dispenser enligt denna balk eller enligt föreskrifter har meddelats

som med stöd av balken får meddelas av regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer.

Skyldighet att lämna uppgi

er

4 § Alla som är avgiftsskyldiga enligt föreskrift har meddelats

en som med stöd av 1 § första stycket eller 3 § eller som är skyldiga att ersätta kostnader enligt 2 § första stycket eller 23 kap. 21 § andra stycket skall lämna de uppgifter behövs för att avgiftens eller ersättningens

som storlek skall kunna bestämmas. Uppgifterna skall lämnas till den myndighet som regeringen bestämmer och i den omfattning regeringen eller efter regeringens bemyndigande myndigheten föreskriver.

En kommun f°ar meddela föreskrifter om uppgiftsskyldighet, om en av dess myndigheter skall bestämma avgiften eller ersättningen.

SOU 1996: 103 Lagförslag l 15

Renhållningsavgift

5 § Föreskrifter om att avgift skall betalas för insamling, bortforsling och slutligt omhändertagande av avfall som utförs genom kommunens försorg enligt denna balk, får meddelas av kommunen. Avgiften skall enligt kommunens bestämmande betalas till kommunen eller till den som utför renhållningen.

Särskilda bestämmelser om avgift för hantering av avfall från fartyg finns i lagen 1980:424 åtgärder mot vattenförorening från fartyg.

om

6 § Avgift som avses i 5 § skall vara årlig eller annat sätt periodisk. Om avgiften insamling, bortforsling och slutligt omhändertagande

avser vid enstaka tillfällen, får kommunen besluta att avgiften skall betalas särskilt för varje tillfälle i fråga.

Avgiften skall bestämmas till högst det belopp som behövs för att täcka nödvändiga planerings-, kapital- och driftskostnader för renhållningen. Från dessa kostnader skall räknas av kostnaderna för g användning anläggningar eller utrustning för andra ändamål än

av renhållning. Avgiften får tas ut på ett sådant sätt att återanvändning, i l återvinning eller annan miljöanpassad avfallshantering främjas.

Om kommunen avtalar med någon annan att utföra renhållningen, får avtalet läggas till grund för beräkning av avgiften, om kostnaden därigenom inte blir väsentligt högre än om kommunen själv utför l renhållningen.

7§ Avgift enligt 5 § skall betalas enligt den taxa som kommunfullmäktige antar.

I taxan skall anges hur avgiften skall bestämmas när taxan i övrigt saknar tillämplig bestämmelse om avgift. De grunder som anges i 6 § skall då beaktas.

Taxan skall innehålla bestämmelser om vem som är avgiftsskyldig och till vem avgiften skall betalas.

Producentavgift i

8 § Föreskrifter om att producenter skall betala avgift för insamling, bortforsling och slutligt omhändertagande av avfall som utförs genom kommunens försorg, får meddelas regeringen eller efter regeringens

av bemyndigande kommuner eller en myndighet. Sådana föreskrifter får meddelas avfall för vilket producentansvar gäller enligt föreskrifter

om som har meddelats med stöd av 15 kap. 6

Avgiften får avse även kostnader för information om hanteringen.

1 16 Lagförslag SOU 1996: 103

Avgiften skall betalas till kommuner eller till den myndighet

som regeringen bestämmer.

Bygdeavgift och fiskeavgift

9 § I 6 kap. lagen 0000 med särskilda bestämmelser om vattenföretag finns bestämmelser om bygdeavgift och fiskeavgift.

25 KAP. TILLTRÄDE M.M.

Allmänna bestämmelser om tillträde

Tillträde för att fullgöra myndighets uppgifter

en

1 § För att fullgöra sina uppgifter enligt denna balk har myndighet

en och den som på myndighetens uppdrag utför ett arbete rätt att få tillträde till fastigheter, byggnader, andra anläggningar samt transportmedel och att där utföra undersökningar och andra åtgärder. Denna rätt omfattar bostäder endast i den utsträckning det behövs för att förebygga ohälsa.

I 28 kap. 10 § finns bestämmelser om rätt till ersättning för skada och intrång.

Tillträde för att utföra kompensationsåtgärder m.m.

2 § Rätt som avses i l § har även den som enligt 8 kap. 6 § tredje stycket eller 18 kap. 8 § har ålagts att utföra undersökningar, kompensationsåtgärder eller andra åtgärder.

Den som utför undersökningarna eller åtgärderna skall betala ersättning för skada och intrång. Talan ersättning skall väckas vid

om miljödomstol.

Tillträde för att utreda en verksamhets verkningar

3 § Om någon som utövar eller avser att utöva verksamhet vill utreda verkningarna av verksamheten genom mätningar eller annat undersökningsarbete fastighet som ägs eller innehas av någon annan, får länsstyrelsen besluta att tillträde skall lämnas under viss tid.

Den som utövar eller avser att utöva verksamheten skall betala ersättning för skada och intrång. Talan om ersättning skall väckas vid miljödomstol.

SOU 1996: 103 Lagförslag l 17

Länsstyrelsen kan fordra att den som skall utföra undersökningen ställer säkerhet för framtida ersättningsanspråk innan arbetet påbörjas. Om säkerhet ställs får länsstyrelsen förordna att arbetena får påbörjas även beslutet om tillträde överklagas.

om

Tillträde för att utföra skadeförebyggande åtgärder

4 § Den utövar eller att utöva verksamhet får ges rätt till

som avser tillträde till fastighet ägs eller innehas någon annan för att där

som av vidta sådana åtgärder som behövs för att förebygga eller minska skada

verksamheten. Frågor om tillträde får prövas samtidigt med frågor av

tillstånd eller dispens för verksamheten. I andra fall prövas frågor om om tillträde av länsstyrelsen.

Den vidtar åtgärderna skall betala ersättning för skada och

som intrång. Talan ersättning skall väckas vid miljödomstol. Om beslut

om

tillträde meddelas i ett mål tillstånd till ett vattenföretag, skall om om y frågan om ersättning prövas i målet.

Tillträde för efterbehandling

5 § Om någon vill eller är skyldig att efterbehandla förorenade områden eller göra undersökningar för sådan efterbehandling får länsstyrelsen besluta att tillträde får ske under viss tid till fastighet, byggnad eller I l anläggning som ägs eller innehas av någon annan. l Den utför åtgärderna skall betala ersättning för skada och

som intrång inte fastighetsägaren eller innehavaren av särskild rätt själv

om har kostnadsansvar för åtgärderna. Talan ersättning skall väckas vid

om

miljödomstol.

Aktsamhetskrav

6 § Åtgärder enligt 1-5 skall utföras så att minsta skada och intrång orsakas.

Förbud mot att rubba mätinstrument m. m.

7 § Om mätapparat eller liknande utrustning behöver sättas ut vid

en undersökningar enligt 1-5 får förbud vid vite meddelas att rubba eller skada utrustningen. Detsamma gäller utrustning för pumpning eller

om liknande behöver sättas ut.

118 Lagförslag

Biträde av polis

8§ Polismyndigheten skall lämna det biträde behövs för att

som tillträde och åtgärder enligt l-5 skall kunna ske.

Särskilda bestämmelser om tillträde vid vattenföretag

Tillträde till vattenståndsmätare

m.m.

9 § Den som är beroende av hur ett vattenföretag drivs, allmän åklagare och tjänsteman vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut har rätt att få tillträde till platser för vattenståndsmätare, vattenmätare eller observationsrör samt att ta del anteckningar verksamhetsut-

av som övaren har ålagts att föra om vattenstånd, vattnets avrinning eller tillgodogjorda vattenmängder.

Tjänstemän hos Fiskeriverket och fisketillsynsmän har för-

som ordnats för detta skall beredas tillfälle att utöva tillsyn över att ett villkor till skydd för fisket fullgörs.

Särskild tvångsrätt för vattenföretag

10 § Den som utför eller skall utföra ett vattenföretag kan av miljödomstolen ges rätt att utföra anläggningar eller åtgärder på fastigheter som tillhör någon annan och ta i anspråk mark för detta, när det är fråga

om l vattenföretag som utförs staten, kommuner eller vattenförbund och

av

. som är önskvärda från hälso- eller miljösynpunkt eller som främjar fisket,

vattenföretag för att motverka förorening genom avloppsvatten,

.

vattenföretag som avser tillgodogörande av yt- eller grundvatten,

.

vattenreglering,

.

vattenföretag som avser allmän farled eller allmän hamn, eller

.

markavvattning.

.

Ett område som tas i anspråk enligt första stycket får lösas, det

om

skall ingå strömfallsfastighet.

i en

Om rätten har upphört enligt denna paragraf att med annat än äganderätt ta annans mark i anspråk, skall vad som anbringats l marken tillfalla markägaren utan lösen, om det inte har bortförts inom ett år från upphörandet.

Lagförslag 1 19

Tillträde för att underhålla en vattenanläggning

l § Den som är skyldig att underhålla en vattenanläggning har rätt att nyttja mark för arbeten eller åtgärder som behövs för att

annans underhållsskyldigheten skall kunna fullgöras.

Den underhållsskyldige skall betala ersättning för skada och intrång. Talan om ersättning skall väckas vid miljödomstol.

I Rätt att använda annans vattenanläggning

i

12 § Om det inte medför väsentlig olägenhet för ägaren av en

en I vattenanläggning, kan någon annan ges rätt att använda anläggningen för ett eget vattenföretag eller för att förebygga eller minska skador av ett i vattenföretag ändra anläggningen. Skall anläggningen eget samt rätt att ändras, har ägaren rätt att utföra ändringen och få ersättning för kostnaderna.

Den som ges rätt att använda en anläggning skall ge anläggningens ägare skälig ersättning för rätten att använda anläggningen.

Rätt att lägga upp rensningsmassor

13 § Utförs rensningar eller andra åtgärder som avses i 11 kap. 15 får rensningsmassoma läggas på närmaste strand, om det inte medför avsevärda olägenheter från allmän eller enskild synpunkt. Massorna får annars föras till ett lämpligt ställe i närheten.

Markens ägare skall underrättas innan rensningsmassoma läggs upp. Den som lägger upp massorna är skyldig att vidta åtgärder som är ägnade att förebygga eller minska skada av uppläggningen, om han inte y därigenom drabbas av oskäliga kostnader.

l

1 Förbud mot fiske

14 § Förbud mot fiske inom ett visst område får meddelas i samband med beslut anordningar för att främja fisket eller för att förebygga

om skador på fisket.

120 Lagförslag SOU 1996: 103

SJÄTTE AVDELNINGEN

PÅFÖLJDER

26 kap. Straff och förverkande

1 § Den som vid hantering eller import eller export av en sådan kemisk produkt eller vara, innehållande en kemisk produkt 14 kap. är

som tillämpligt på, med uppsåt eller av grov oaktsamhet underlåter att vidta

de skyddsåtgärder eller de försiktighetsmått i övrigt behövs

som grund av produktens eller varans inneboende egenskaper för att förebygga, hindra eller motverka skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön, döms för miljöfarlig kemikaliehantering till böter eller fängelse i högst två år.

2 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bedriver verksamhet

en eller vidtar någon annan åtgärd utan att ha inhämtat tillstånd, godkännande eller medgivande eller gjort anmälan, föreskrivs i

en som denna balk eller i föreskrift som har meddelats med stöd i balken, döms för otillåten miljöverksamhet till böter eller fängelse i högst två år.

3 § Den som med uppsåt eller oaktsamhet i strid mot vad

av som föreskrivs i denna balk eller i föreskrift har meddelats med stöd

som av balken, underlåter att lämna uppgift eller lämnar oriktig uppgift

en en och därigenom försvårar en tillståndsprövning eller en tillsynsmyndighets kontroll av en verksamhet, av hanteringen kemisk produkt

av en eller en vara som innehåller eller har behandlats med kemisk produkt

en eller av någon annan åtgärd, döms för försvårande miljökontroll till

av böter eller fängelse i högst två år.

4 § Den som i något annat fall än i 3 § med uppsåt eller

som avses av oaktsamhet

underlåter att lämna, i balken eller i föreskrift som meddelats med stöd av balken föreskrivna uppgifter i handling eller i handling

en en lämnar oriktig uppgift eller utelämnar uppgift, eller

underlåter att fullgöra i balken eller i föreskrift meddelats med

som stöd av balken föreskriven skyldighet att märka kemisk produkt eller

en en vara som innehåller eller har behandlats med kemisk produkt eller

en som märker produkten eller varan med en oriktig uppgift eller utelämnar en uppgift i märkningen

döms, om åtgärden eller underlåtenheten är ägnad att försvåra bedömningen av riskerna för att hälsa eller miljö skall skadas eller för

Lagförslag 121

att hushållning med mark och vatten eller material skall äventyras, för bristfällig miljöinformation till böter eller fängelse i högst ett år.

5 § Den som med uppsåt eller oaktsamhet skräpar ned utomhus på

av en plats som allmänheten har tillträde eller insyn till döms för nedskräpning till böter eller fängelse i högst ett år.

6 § Till böter eller fängelse i högst två år döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot

föreskrifter för totalförsvaret meddelade med stöd 2 kap. 4

av

i beslut om naturreservat eller kulturreservat angivna inskränkningar i rätten att använda mark enligt 8 kap. 4 § andra stycket och 8 § första stycket

förbud att utföra arbetsföretag inom biotopskyddsområde enligt 8 kap. 10 § andra stycket,

förbud att inom strandskyddsområde uppföra ny byggnad m.m. enligt 8 kap. 14 § och inte 8 kap. 15 eller 16 är tillämpliga,

föreskrifter om försiktighetsmått inom miljöskyddsområde meddelade med stöd av 8 kap. 18 § första stycket,

föreskrifter om inskränkning inom vattenskyddsområde meddelade med stöd av 8 kap. 20

interimistiskt förbud enligt 8 kap. 21 § första stycket, föreskrifter om förbud till skydd för djur- och växtarter meddelade

med stöd 9 kap. l och 2 §§,

av

föreskrifter om förbud eller föreskrifter om särskilda villkor för att sätta ut djur- eller växtarter meddelade med stöd av 9 kap. 3 10. föreskrifter om in- och utförsel, transport m.m. meddelade med stöd av 9 kap. 4 11. föreskrifter om förbud mot utsläpp av avloppsvatten m.m. medl delade med stöd 10 kap. 4

av 12. föreskrifter om försiktighetsmått vid miljöfarlig verksamhet meddelade med stöd 10 kap. 5

av 13. villkor till skydd för fisket enligt 11 kap. 8 14. förbud att påbörja arbeten enligt 11 kap. 10 § av större omfattning innan tillstånd meddelats, 15. förbud mot markavvattning enligt 11 kap. 14 16. skyldighet att underhålla en vattenanläggning enligt 11 kap. 18 § första stycket eller 20 § första stycket eller 21 § första stycket, 17. villkor meddelade med stöd 11 kap. 22

av 18. förbud att påbörja verksamhet enligt 12 kap. 6 § tredje stycket, 19. förbud till skydd för naturmiljön enligt 12 kap. 6 § fjärde stycket, 20. föreskrifter om utredning vid genteknisk verksamhet meddelade med

122 Lagförslag SOU 1996: 103

stöd av 13 kap. 8 § andra stycket, 21. särskilda föreskrifter om försiktighetsmått vid genteknisk verksamhet meddelade med stöd av 13 kap. 11 22. förbud att sprida bekämpningsmedel från luftfartyg enligt 14 kap. 20 § andra stycket, 23. förbud att sprida bekämpningsmedel mot lövsly enligt 14 kap. 21 § första stycket, 24. föreskrifter om bränslen meddelade med stöd 14 kap. 23

av 25. föreskrifter i fråga om hantering, import och export av kemiska eller biotekniska produkter meddelade med stöd 14 kap. 25

av 26. förbud att hantera, importera eller exportera kemisk eller bioteknisk produkt enligt 14 kap. 26 27. förbud om slutligt omhändertagande eller befattning med avfall enligt 15 kap. 10 28. förbud mot dumpning enligt 15 kap. 17 29. villkor som meddelats i samband med tillstånd enligt 18 kap 1 § andra stycket, 30. villkor som regeringen meddelat enligt 19 kap. 10 31. förbud att fortsätta verksamhet meddelats enligt 21 kap. 3 §

som 32. villkor som meddelats i samband med omprövning enligt 21 kap. 5 33. inskränkningar, villkor eller anmälningsskyldighet föreskrivna vi registrering av förorenade områden enligt 30 kap. 8 34. skyldighet att göra anmälan eller lämna uppgifter enligt rådets förordning EEG nr 2455/92 av den 23 juli 1992 om export och import av vissa farliga kemikalier eller att lämna uppgifter enligt rådets förordning EEG nr 793/93 av den 23 mars 1993 om bedömning och kontroll av risker med existerande ämnen, 35. förbud eller underlåter att lämna uppgifter enligt rådets förordning EG nr 3093/94 av den 15 december 1994 om ämnen som bryter ned ozonskiktet, 36. bestämmelser om transport och transporterar avfall i strid mot rådets förordning EEG nr 259/93 av den 1 februari 1993 om övervakning och kontroll av avfallstransporter inom, till och från Europeiska gemenska- Pen, 37. en bestämmelse om in- och utförsel, transport, handel och förevisning i rådets förordning EEG nr 3626/82.

Till böter eller fängelse i högst två år döms den som obehörigen tar befattning med exemplar av en djur- eller växtart, ägg, rom eller bon som gärningsmannen vet eller har skälig anledning att anta har åtkommits genom brott mot föreskrifter meddelade med stöd 9 kap.

av 1 eller 2 §§.

Lagförslag 123

För försök till brott mot 15 kap. 17 § döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

7 § Till böter eller fängelse i högst månader döms den med

sex som uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot

föreskrifter allmänhetens uppträdande meddelade med stöd

om av 8 kap. 25 2. föreskrifter om förbud mot djurhållning meddelade med stöd

av 10 kap. ll

föreskrifter till skydd mot olägenheter för människors hälsa meddelade med stöd av 10 kap. 12 4. skyldighet att göra anmälan enligt 11 kap. 15 § tredje stycket

om arbeten som kan skada fisket,

skyldighet att lämna uppgift är exploatör täkten

om vem som av enligt 12 kap. 5

föreskrifter rörande skötsel av jordbruksmark meddelade med stöd

av 12 kap. 7

föreskrifter om begränsning av djurantalet i ett jordbruk

m.m. meddelade med stöd av 12 kap. 9

nya eller ändrade villkor för vilthägn enligt 12 kap. 11

skyldighet att i egenskap av fastighetsinnehavare sköta gaturenhållning m.m. enligt 16 kap. 1 § andra stycket eller 2 10. skyldighet att ta bort affisch m.m. enligt 16 kap. 7 11. förbud mot fiske enligt 25 kap. 14 12. skyldighet enligt rådets förordning EEG nr 3626/82 att i en ansökan eller annan handling lämna uppgift eller lämnar oriktig

en uppgift om förhållanden av betydelse för tillstånd eller tillsyn.

8 § För ringa brott döms inte till enligt detta kapitel.

ansvar

Till ansvar enligt detta kapitel döms inte om gämingen är belagd med samma eller strängare straff i brottsbalken eller för

om ansvar gämingen kan dömas ut enligt lagen 1960:418 om straff för

varusmuggling.

Om ett vitesföreläggande har överträtts, döms inte till enligt

ansvar detta kapitel för en gärning som omfattas av föreläggandet.

9 § Om en kemisk eller bioteknisk produkt eller en vara som innehåller en kemisk produkt eller gentekniskt modifierad organism eller

en om annan egendom har varit föremål för brott enligt 6 eller 7 § får egendomen eller värdet därav samt utbyte sådant brott förklaras

av förverkade, om det inte är uppenbart oskäligt.

Fortskaffningsmedel och andra hjälpmedel som har använts eller

124 Lagförslag

medförts vid brott enligt 6 eller 7 § får förklaras förverkade om det behövs för att förebygga brott eller finns särskilda skäl. I stället

annars för hjälpmedlet kan dess värde helt eller delvis förklaras förverkat.

10 § Den som begått brott enligt 6 § första stycket 28 punkten döms vid svensk domstol, även om 2 kap. 2 eller 3 § brottsbalken inte är tillämplig. Har brottet förövats i Sveriges ekonomiska zon, får åtal väckas vid den tingsrätt vars domkrets är närmast den plats där brottet förövades.

27 kap. Miljösanktionsavgifter

1 § En särskild avgift miljösanktionsavgift skall betalas av en fysisk eller juridisk person som vid utövningen av näringsverksamhet

överträtt föreskrifter som meddelats med stöd av denna balk,

utfört en åtgärd eller påbörjat en verksamhet som är tillståndspliktig eller anmälningspliktig enligt denna balk utan att tillstånd meddelats eller anmälan gjorts, eller

överträtt villkor om försiktighetsmått eller begränsningar i verksamheten som meddelats med stöd av denna balk eller med stöd av föreskrifter meddelade enligt denna balk.

Detta gäller dock endast för sådana överträdelser för vilka regeringen har fastställt avgift enligt 2

Miljösanktionsavgift skall påföras överträdelsen inte skett

även om uppsåtligen eller av oaktsamhet. Miljösanktionsavgift skall dock inte

påföras om det är uppenbart oskäligt. Miljösanktionsavgiften skall tillfalla staten.

2 § Miljösanktionsavgiften skall uppgå till lägst 5 000 kronor och högst 500 000 kronor. Miljösanktionsavgiften skall stå i proportion till överträdelsens allvar och betydelsen av den bestämmelse som har överträtts. Regeringen fastställer avgiftens storlek för olika överträdelse. Vid upprepade överträdelser kan avgifisbeloppet höjas enligt regeringens anvisningar.

3 § Tillsynsmyndigheten beslutar om påförande av miljösanktionsavgift.

Innan tillsynsmyndigheten beslutar om avgift skall den som anspråket riktas mot beredas tillfälle att yttra sig över de omständigheter som utgör grund för påförandet.

4 § Beslut om påförande av miljösanktionsavgift skall delges verksam-

SOU 1996: 103 Lagförslag 125

hetsutövaren.

5 § Den tillsynsmyndighet har påförts miljösanktionsavgift

som av en en får överklaga beslutet till miljödomstol.

6 § Beslut om miljösanktionsavgift får verkställas såsom dom

en som vunnit laga kraft.

7 § Miljösanktionsavgift får inte påföras den anspråket riktas

om som mot inte har beretts tillfälle att yttra sig över de omständigheter,

som utgör grund för påförandet inom fem âr från det att förutsättningarna att besluta avgift inträffat.

om

8 § En påförd miljösanktionsavgift faller bort beslutet avgiften

om om inte har verkställts inom tio år från det att beslutet vunnit laga kraft.

126 Lagförslag SOU 1996: 103

SJUNDE AVDELNINGEN

ERSÄTTNING OCH SKADESTÅND M.M.

28 kap. Skadereglering vid ingripanden av det allmänna och vid tillståndsprövning av vattenföretag m.m.

Inledande bestämmelser

1 § Detta kapitel är tillämpligt skadereglering vid vissa ingripanden av det allmänna samt vid tillståndsprövning av vattenföretag. Kapitlet innehåller dessutom bestämmelser om skadereglering när rensningsmassor har lagts upp på annans strand och när skada uppkommit till följd av förbud mot fiske.

2 § Bestämmelserna i expropriationslagen 1972:719 skall tillämpas vid ersättning och inlösen enligt detta kapitel, om inte balken innehåller avvikande bestämmelser.

3 § Vad som i detta kapitel sägs om fastighet skall i tillämpliga delar gälla även särskild rätt till fastighet.

Skadereglering vid vissa ingripanden av det allmänna

Ersättning och inlösen på grund av vissa föreskrifter, förelägganden och

förbud

4 § Fastighetsägaren har rätt till ersättning grund av beslut som innebär att mark tas i anspråk eller att pågående markanvändning inom berörd del av en fastighet avsevärt försvåras, om beslutet gäller

föreskrifter enligt 8 kap. 2 § om åtgärder och inskränkningar

beträffande nationalparker,

föreskrifter enligt 8 kap. 5 eller 8 § om åtgärder och inskränkningar beträffande natur- eller kulturreservat,

förbud enligt 8 kap. 10 § andra stycket inom biotopskyddsområde,

föreskrifter enligt 8 kap. 20 § om åtgärder och inskränkningar beträffande vattenskyddsområden, eller

förelägganden eller förbud enligt 12 kap. 6§ fjärde stycket beträffande vissa arbetsföretag

En föreskrift enligt 8 kap. 2 § om begränsning av rätten till jakt efter björn, lo, varg, järv, älg eller örn medför inte rätt till ersättning.

SOU 1996: 103 Lagförslag 127

5 § Innebär ett beslut i 4 § första stycket 1-4 att det är som avses förbjudet att vidta en viss åtgärd utan tillstånd, betalas ersättning endast om tillstånd vägrats eller förenats med särskilda villkor. Har förbud att vidta åtgärd utan tillstånd meddelats enligt 8 kap. en 21 § och vägras tillstånd, gäller 4 § första stycket.

6 § Ersättning som avses i 4§ skall minskas med ett belopp som motsvarar vad fastighetsägaren enligt 4 § första stycket är skyldig att tåla utan ersättning.

7 § Ersättning enligt 4 § betalas staten. Har föreskrifter i av som avses 4 § första stycket beslutats kommunal myndighet med stöd av en av förordnande enligt 8 kap. 26 skall ersättningen i stället betalas av kommunen. Har föreskrifter som avses i 4 § första stycket 4 beslutats på särskild begäran, skall ersättningen betalas den har begärt föreskrifterna. av som

8 § Om det i ett fall i 4 § första stycket uppstår synnerliga som avses olägenheter när fastigheten används, har fastighetsägaren rätt få att fastigheten inlöst i stället för ersättning enligt 4 I sådant fall skall 5 § första stycket tillämpas.

9 § Vid tillämpningen 4 och 8 skall beaktas även andra beslut av enligt 8 kap. 8 eller 20 förbud enligt 8 kap. l0§ andra stycket, förelägganden och förbud enligt 12 kap. 6 § fjärde stycket, beslut enligt 18 § skogsvårdslagen 1979:429 samt beslut i som avses 14 kap. 8 § första stycket plan- och bygglagen 1987:10, under förutsättning att besluten har meddelats inom tio år före det senaste beslutet. Dessutom skall beaktas sådan inverkan hänsynstaganden av enligt 30 § skogsvårdslagen i särskilda fall har inträtt inom som samma tid. Har rätt till talan, ersättning eller inlösen med anledning beslut av som anges i första stycket förlorats grund bestämmelserna i 12 av eller 13 § eller motsvarande bestämmelser i plan- och bygglagen, utgör detta förhållande inte något hinder mot att beslutet beaktas enligt första stycket.

Ersättning vid vissa undersökningar

l0§ För skada och intrång tillfogas fastighetsägaren som genom åtgärder enligt 25 kap. 1 § betalas ersättning staten. Om åtgärderna av har vidtagits av en kommun eller någon på uppdrag av annan av en

128 Lagförslag

kommun, skall ersättning i stället betalas av kommunen. Ersättning enligt första stycket skall inte betalas när åtgärderna vidtas i anledning tillsyn över verksamhet som utövas fastigheten. av en Talan ersättning väcks vid den miljödomstol inom vars område om marken eller större delen av den finns.

Ersättning vid förelägganden om stängselgenombrott m.m.

l 1 § Den har stängsel och har anordnat grind eller någon annan som en genomgång på grund ett föreläggande enligt 23 kap. 10 § är av berättigad till ersättning staten för detta och för underhåll av av genomgången. Ersättning skall dock inte betalas, om det är uppenbart att stängslet endast att stänga ute allmänheten från ett område där avser skulle ha fått färdas fritt. den annars Första stycket gäller också, då övergång har gjorts över ett dike en på grund ett föreläggande enligt 23 kap. 10 av

Anmälan om ersättningsanspråk

12 § Innan myndighet fattar ett beslut som kan leda till ersättning en enligt 10 eller 11 får myndigheten förelägga den som vill göra anspråk på betalning eller inlösen att inom viss tid, minst två månader, anmäla sitt anspråk och sina yrkanden vid påföljd att rätten till ange talan förloras. annars Vad i fråga ersättning eller inlösen har avtalats eller som om

uppenbarligen förutsätts gälla mellan den ersättningsskyldige och

sakägare gäller även mot den efter det att rätten till betalning som uppkom har sakägarens rätt till fastigheten.

Ersättningstalan

13 § Har inte överenskommelse träffats ersättning enligt 4 eller 11 § om eller inlösen enligt 8 § och har inte rätten till talan gått förlorad om enligt 12 skall den vill göra anspråk på ersättning eller fordra som inlösen väcka talan hos miljödomstolen mot den är skyldig att som betala ersättning eller att lösa fastigheten. Sådan talan skall väckas inom år från det att beslutet vilket anspråket grundas har vunnit ett laga kraft vid påföljd att rätten till ersättning eller inlösen annars går förlorad.

14 § När föreskrifter skall meddelas enligt 8 kap. 8 eller 20 § får

den ersättningsskyldige vid miljödomstolen väcka talan mot en sakägare

Lagförslag 129

för att fastställa de villkor föreskrifterna meddelas, skall gälla

som, om för ersättning eller inlösen. Meddelas inte föreskrifter med det innehåll som förutsätts vid miljödomstolen inom ett år från det att målet har avgjorts dom har vunnit laga kraft, skall domen inte

genom en som längre vara bindande för parterna.

Återbetalning av ersättning

15 § Har ersättning enligt 4 § betalats med anledning av föreskrifter eller tillståndsvägran och upphävs föreskrifterna helt eller delvis eller ges tillstånd eller dispens, får fastighetsägaren, om det är skäligt med hänsyn till hans nytta av beslutet och omständigheterna i övrigt, förpliktas att betala tillbaka ersättningen eller en del av den. Detta gäller också, om en åtgärd har företagits i strid mot sådana föreskrifter eller mot ett sådant beslut om tillståndsvägran och tillsynsmyndigheten har beslutat att inte kräva rättelse.

Talan om återbetalning skall väckas vid miljödomstolen inom ett år från det att beslutet som anspråket grundas på har vunnit laga kraft och senast tio år efter det att ersättningen betalades ut vid påföljd att rätten att föra talan annars går förlorad.

Skadereglering vid tillståndsprövning av vattenföretag m.m.

Ersättning och inlösen

16 § Den som har fått tillstånd enligt l 1 kap. att genom inlösen eller på annat sätt ta i anspråk annans egendom eller att vidta en åtgärd som skadar annans egendom skall betala ersättning för vad som avstås eller skadas, om annat inte är särskilt föreskrivet. Detsamma gäller den

som lägger upp rensningsmassor enligt 25 kap. 13 § och därigenom skadar annans egendom. Ersättning skall betalas även för skada till följd av förbud mot fiske enligt 25 kap. 14

Ersättning skall betalas endast för skador som kvarstår sedan skadeförebyggande åtgärder har utförts.

17 § Fastigheter eller fastighetsdelar, som drabbas synnerliga

av olägenheter verksamhet för vilken tillstånd har meddelats enligt

av en 11 kap., skall lösas in, om ägaren begär det.

Den ersättningsskyldige har rätt till inlösen, om detta skulle medföra endast en ringa höjning av fastighetsägarens ersättning och denne inte i har något beaktansvärt intresse att behålla fastigheten eller fastighets-

av lr l l ll l l l 5 16-0729 l a

130 Lagförslag SOU 1996: 103

delen. Kostnaderna för åtgärder som avses i 16 § andra stycket skall då räknas i ersättningen.

Skada på egen fastighet

18 § Om en verksamhet, för vilken tillstånd har lämnats enligt 11 kap., medför skada på en fastighet som tillhör den som har fått tillståndet, skall ersättning för skadan bestämmas. Detta gäller dock inte, om medgivanden har lämnats av samtliga borgenärer som har panträtt i fastigheten. Om fastigheten besväras av gemensamma inteckningar, fordras dessutom de medgivanden från fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 § jordabalken föreskrivs för relaxation. Medgivande fordras dock inte av den för vars rätt domstolens avgörande är väsentligen utan betydelse.

Ersättning vid utrivning

19 § Den som har fått tillstånd till utrivning av en vattenanläggning eller har ålagts eller medgetts enligt 21 kap. 4 § att riva ut en vattenanläggning skall betala skälig ersättning för skador på annans egendom som orsakas av bestående ändring i vattenförhållandena. Skyldighet att betala ersättning för förlust av förmån som orsakas av utrivningen föreligger endast om förmånen har tillförsäkrats i tillståndsdomen eller i avtal som träffats i samband med vattenanläggningens tillkomst. Ersättning utgår i sådant fall endast för kostnader i anledning av förlusten av förmånen.

Om medgivande att riva ut en vattenanläggning har lämnats till annan än den som är skyldig att underhålla anläggningen och skyldighet att betala ersättning har ålagts i samband med detta, får ersättningen sökas den underhållsskyldige.

åter av

Ersättning vid omprövning

20 § Medför omprövning enligt 21 kap. 5 § eller enligt 7 kap. 14 eller 15 § lagen 0000 med särskilda bestämmelser om vattenföretag förlust av vatten eller fallhöjd eller inskränkning i rätten att reglera vattnets avrinning för den som har tillstånd till det vattenföretag som avses med omprövningen, utgår ersättning för förlusten eller inskränkningen, om annat inte följer av 22 Ersättning utgår inte till den del förlusten eller inskränkningen är att hänföra till förbättring av en vattenanläggnings säkerhet.

Medför omprövning i fråga om vattenföretag enligt denna balk eller

Lagförslag 131

lagen 0000 med särskilda bestämmelser om vattenföretag skada för annan än tillståndshavare omfattas omprövningen utgår

som av ersättning för denna. För mottagare andelskraft gäller dock viss

av begränsning enligt 9 kap. 4 § lagen 0000 med särskilda bestämmelser om vattenföretag.

Beträffande ersättning enligt första eller andra stycket skall 16-18 §§ tillämpas.

21 § Ersättning enligt 20 § första stycket betalas den har begärt

av som omprövningen eller, om omprövning enligt 7 kap. 15 § lagen 0000 med särskilda bestämmelser om vattenföretag omfattar tillstånden till konkurrerande vattentäkter, av vardera tillståndshavaren.

Ersättning enligt 20 § andra stycket betalas,

om omprövningen sker enligt 21 kap. 5 eller 8 tillståndshava-

av ren,

om omprövning enligt 7 kap. 15 § lagen 0000 med särskilda bestämmelser om vattenföretag omfattar tillstånden till konkurrerande vattentäkter, av vardera tillståndshavaren,

vid annan omprövning, av den har begärt omprövningen.

som

Ersättning för minskning av andelskraft från Vattenkraftverk

som omfattas av omprövningen betalas av den har tillstånd till kraft-

som verket.

Begränsning i rätten till ersättning

22 § Om förlust eller inskränkning som i 20 § första stycket

avses föranleds omprövning till förmån för det allmänna fiskeintresset,

av allmän farled, allmän hamn eller hälsovården eller, vid omprövning enligt 21 kap. 5 § eller enligt 7 kap. 14 § första meningen lagen 0000 med särskilda bestämmelser om vattenföretag, till förmån för den allmänna miljövården, är tillståndshavaren skyldig att utan ersättning tåla viss del av förlusten eller inskränkningen.

Den del som inte ersätts den sammanlagda förlusten eller

avser inskränkningen till följd av skilda omprövningar har angetts och

som nu av vattenföretag som avses i 23 § och motsvarar i fråga

om

Vattenkraftverk högst en femtedel och lägst en tjugondel av produktionsvärdet av den vattenkraft enligt meddelat tillstånd kan uttas vid

som kraftverket efter avdrag för den del produktionsvärdet är att

av som hänföra till vattenregleringar,

vattenreglering för kraftändamål högst en femtedel och lägst

en tjugondel av det till regleringen hänförliga produktionsvärdet den

av vattenkraft enligt meddelade tillstånd kan tas ut vid varje kraftverk,

som

132 Lagförslag SOU 1996: 103

andra vattenföretag högst femtedel och lägst tjugondel

en en av värdet av den vattenmängd, fallhöjd eller magasinsvolym som omfattas av tillståndet till företaget.

När miljödomstolen lämnar tillstånd till ett vattenföretag för vilket begränsning i ersättningsrätten som nu har nämnts skall gälla, skall domstolen inom de gränser som anges i andra stycket 1-3 fastställa den del som inte ersätts. Hänsyn skall då tas främst till företagets inverkan på vattenstånds- och avrinningsförhållandena, den fördel eller olägenhet som företaget väntas medföra från allmän synpunkt samt graden

av nytta för tillståndshavaren och mottagare av andelskraft.

Om omprövning sker före den enligt 21 kap. 5 § första stycket 1 fastställda tidpunkten, skall den del inte ersätts minskas i för-

som hållande till den tid som återstår till denna tidpunkt.

23 § Om den som har tillstånd enligt denna lag till ett vattenföretag åsamkas förlust av vatten eller fallhöjd eller inskränkning i rätten att reglera vattnets avrinning till följd av att tillstånd lämnas till ett vattenföretag som skall tillgodose det allmänna flskeintresset, allmän farled eller allmän hamn, hälsovården eller den allmänna miljövården, är hans rätt till ersättning härför begränsad motsvarande sätt som gäller enligt 22

Vad som sagts nu gäller även förlust av fallhöjd som inte är utbyggd. Därvid skall den del som inte ersätts motsvara tjugondel värdet

en av av vattenkraften i det berörda strömfallet efter avdrag för vad som av detta värde är att hänföra till vattenregleringar.

Anmälan att ersättningen har betalats

24 § Anmälan till länsstyrelsen enligt 6 kap. 4 § expropriationslagen 1972:719 behöver vid tillämpningen av detta kapitel endast ske för ersättning som avser mark som skall lösas.

Tidsfrist för betalning av ersättning

25 § När tillstånd har lämnats enligt 11 kap. skall ersättning för inlöst a mark betalas och anmälan enligt 6 kap. 4 § expropriationslagen

l

1972:719 ske inom sex månader från det att såväl tillståndsfrågan

som

n ersättningsfrågan har avgjorts slutligt. Ersättning som inte avser inlöst

l mark och som har fastställts att utgå en gång skall betalas inom två år från tid. Om den ersättningsskyldige inte iakttar vad har l

samma som sagts nu, förlorar han den rätt som han har förvärvat gentemot den ersättningsberättigade.

Tidsfristema får förkortas eller förlängas när parterna det är ense om eller om det finns särskilda skäl för det.

Ersättning bestämd sedan tillståndet har tagits i anspråk

26 § Om ersättningen till följd av ett vattenföretag eller åtgärd annan har bestämts slutligt först efter det att tillståndet har tagits i anspråk, skall den del av ersättningen överstiger vad fastställts tidigare som som betalas och anmälan enligt 6 kap. 4 § expropriationslagen 1972:719 göras inom en månad från det ersättningen bestämdes slutligt. Detsamma gäller ersättning har bestämts i samband med godkännandet som av ett vattenföretag som redan har utförts. Om den slutligt fastställda ersättningen inte överstiger den ersättning

som tidigare har fastställts och nedsättnings- eller anmälningsskyldighet annars skulle ha förelegat, skall den ersättningsskyldige anmäla

ersättningsbeslutet hos länsstyrelsen sedan detta har vunnit laga kraft.

27 § På ersättning som avses i 26 § första stycket utgår ränta enligt 5 § räntelagen 1975:635 från den dag marken tillträddes eller vattenföretaget eller åtgärden utfördes, om inte något annat följer andra stycket. av Om betalningen inte sker i rätt tid, utgår ränta enligt 6 § räntelagen för tiden efter det dröjsmålet inträdde. På ersättning som avser oförutsedd skada utgår ränta enligt 6 §

räntelagen från den dag ersättningsanspråket framställdes vid mil jödom-

stolen.

Om den ersättningsskyldige försummar att betala sådan ersättning

enligt 26 § första stycket skall betalas nedsättning, skall som genom

länsstyrelsen på begäran av den som är berättigad till ersättningen eller

en del av denna söka verkställighet den dom eller det beslut, av varigenom ersättningen har bestämts.

Fullbordande inlösen av

28 § Inlösen av mark är fullbordad när den ersättningsskyldige har fullgjort vad som åligger honom enligt 6 kap. 1 § första stycket och 4 § expropriationslagen 1972:719. Inlösen fullbordas utan hinder att av ränta enligt 27 § första stycket inte betalas.

Rätt att utnyttja tillståndet

29§ Den ersättningsskyldige får utnyttja tillståndet att ta i genom anspråk egendomen eller vidta åtgärder medför skada för någon som

när han har fullgjort vad som åligger honom enligt 6 kap. 1 § annan första stycket och 4 § expropriationslagen 1972:719. Därvid skall gälla den begränsning anmälningsskyldigheten som framgår av 24

av

Om det är påkallat med hänsyn till den ersättningsberättigades förhållanden kan miljödomstolen bestämma skäligt uppskov med tillträdet eller med utförande av åtgärden.

Återbetalning av ersättning

30 § Ersättningsbelopp har betalats med anledning av tillstånd

som enligt ll kap. får inte till någon del återkrävas. Återkrav får dock ske

det tillstånd föranlett beslutet om ersättning upphävs talan om som

av den ersättningsberättigade.

Gemensamma bestämmelser

31 § Ersättning enligt detta kapitel skall bestämmas i pengar att betalas vid ett tillfälle.

Ersättning enligt 5 § andra stycket skall dock betalas med ett visst årligt belopp. Om det finns särskilda skäl får ersättningen räknas av mot ersättning kan komma att lämnas enligt 4 § första stycket eller 8

som

Om det finns särskilda skäl, kan det begäran av den ersättningsskyldige eller den ersättningsberättigade fastställas att också ersättning enligt 4 § första stycket eller ll § skall betalas med ett visst årligt belopp med rätt att få omprövning vid ändrade förhållanden.

I fråga ersättning enligt 4 § till följd skada eller olägenhet för

om av renskötseln gäller 30 § andra stycket rennäringslagen 1971:437.

32 § Bestämmelserna i 4 kap. 3 § expropriationslagen gäller vid tillämpningen detta kapitel i fråga värdeökning under tiden från

av om dagen tio år före det talan väcktes vid domstol.

33 § Om borgenär, då rätten till ersättning uppkom hade panträtt

en som i fastigheten, gör förlust därför att ersättningen inte har nedsatts hos

en länsstyrelsen, har borgenären rätt till ersättning den ersättnings-

av skyldige för förlusten mot avskrivning på fordringshandlingen. Detsamma gäller, borgenär gör förlust därför att ersättning

om en en inte har bestämts eller blivit för låg och ersättningen efter överenskommelse mellan den ersättningsskyldige och den ersättningsberättigade eller

någon anledning inte prövats av domstol. Rätt till ersättning av annan föreligger också för förlust till följd att överenskommelse har träffats

av

ersättning i annat än eller om att skadeförebyggande åtgärder om pengar

skall utföras.

Talan om ersättning enligt första stycket skall väckas vid miljödomstolen.

34 § Om det behövs, skall i beslut om ersättning tas bestämmelser

som skall hindra att ersättningstagaren gör förlust till

en följd av

ändringar i penningvärdet under tiden från ersättningsbeslutet till dess

betalning sker.

35 § När inlösen mark är fullbordad, skall detta antecknas i av

inskrivningsregistret.

36 § Om det råder tvist om bättre rätt till ersättning, skall ersättningen

nedsättas hos länsstyrelsen, även nedsättning inte behövs

om enligt

6 kap. 1 §expropriationslagen 1972:719. Bestämmelserna i 6

kap. 17-

19 i samma lag skall tillämpas i fråga sådan

om nedsättning.

29 kap. Skadestånd för vissa miljöskador samt enskilda anspråk vid

miljöfarlig verksamhet

1 § Skadestånd enligt detta kapitel skall betalas för personskada och

sakskada samt förrnögenhetsskada verksamhet på

ren som en fastighet

har orsakat i sin omgivning.

En ren fönnögenhetsskada inte har orsakats brott som genom ersätts dock endast skadan är någon betydelse. om av Skada inte har orsakats med uppsåt eller vårdslöshet som genom ersätts bara i den utsträckning den störning har orsakat skadan inte som skäligen bör tålas med hänsyn till förhållandena på orten eller till dess

allmänna förekomst under jämförliga förhållanden.

2 § Skadestånd enligt detta kapitel betalas för skador genom förorening av vattenområden, . förorening av grundvatten, . ändring av grundvattennivån, .

luftförorening,

.

markförorening,

. buller, .

skakning, eller

. annan liknande störning. . Första stycket 1-3 gäller inte skador har orsakats verksamhet som av som bedrivs i enlighet med tillstånd till vattenföretag. För sådana skador

tillämpas 28 kap.

136 Lagförslag SOU 1996: 103

En skada skall anses ha orsakats genom en störning som avses i första stycket, om det med hänsyn till stömingens och skadeverkningamas art, andra möjliga skadeorsaker samt omständigheterna i övrigt föreligger övervägande sannolikhet för ett sådant orsakssamband.

3 § Skadestånd skall också betalas för skador genom sprängsten eller andra lössprängda föremål, skadan orsakats av sprängningsarbete

om eller verksamhet medför särskild fara för explosion.

av en annan som

4 § I andra fall än som anges i 2 eller 3 § skall skadestånd betalas för skador orsakats av grävning eller liknande arbete, om den som

som utför eller låter utföra arbetet har försummat att vidta sådana skyddsåtgärder anges i 3 kap. 3 § jordabalken eller i ett annat hänseende

som har brustit i omsorg vid arbetets utförande.

Om arbetet är särskilt ingripande eller av annan anledning medför särskild risk, skall den skada som orsakas av arbetet ersättas även om den utför eller låter utföra arbetet inte har varit försumlig.

som

5 § Skyldig att betala skadestånd enligt detta kapitel är den som bedriver eller låter bedriva den skadegörande verksamheten i egenskap

fastighetsägare eller tomträttshavare. Samma skadeståndsskyldighet av har andra bedriver eller låter bedriva den skadegörande verksam-

som heten och brukar fastigheten i sin näringsverksamhet eller i

som offentlig verksamhet.

Om någon annan som brukar fastigheten bedriver eller låter bedriva den skadegörande verksamheten är han skadeståndsskyldig enligt detta kapitel endast han har orsakat skadan uppsåtligen eller genom

om vårdslöshet.

6 § Skyldig att betala skadestånd enligt detta kapitel är också den som utan att fastighetsägare, tomträttshavare eller annan brukare av

vara fastigheten i näringsverksamhet utför eller låter utföra arbete

egen fastigheten.

7 § Skall två eller flera ersätta skada enligt detta kapitel, svarar

samma de solidariskt för skadeståndet om inte något annat följer av att begränsning gäller i den skadeståndsskyldighet som åligger någon av dem.

Vad de solidariskt ansvariga har betalat i skadestånd skall, om inte annat har avtalats, fördelas mellan dem efter vad är skäligt med

som hänsyn till grunden för skadeståndsansvaret, möjligheterna att förebygga skadan och omständigheterna i övrigt.

Lagförslag 13 7

8 § Kan i fråga skador egendom ersättningens belopp

om som avser lämpligen uppskattas på förhand, skall ersättning bestämmas för framtida skador, om en part begär det.

Om det finns skälig anledning, kan ersättningen bestämmas till ett visst årligt belopp. Ändras förhållandena sedan ersättningen har bestämts på detta sätt, kan ersättningen jämkas efter vad är skäligt med

som hänsyn till de ändrade förhållandena.

9 § I fråga om nedsättning, fördelning och utbetalning ersättning

av som fastställs att betalas gång för framtida skador på fastighet och

en en som tillkommer ägaren av fastigheten eller en innehavare tomträtt i

av denna tillämpas expropriationslagen 1972:719. Även när det gäller verkan av sådan nedsättning, fördelning och utbetalning skall den lagen

tillämpas.

Om en borgenär som har panträtt i fastigheten lider förlust att

genom ersättning enligt första stycket har blivit för lågt beräknad och ersättningen till följd av överenskommelse mellan den ersättningsskyldige och den ersättningsberättigade eller någon anledning inte har blivit

av annan prövad av domstol, har borgenären rätt till gottgörelse den ersätt-

av ningsskyldige mot att hans fordran i denna del skrivs fordrings-

av

handlingen.

10 § Medför en verksamhet i detta kapitel att fastighet

som avses en helt eller delvis blir onyttig för ägaren eller att det uppstår synnerlig olägenhet vid användningen, skall fastigheten eller fastighetsdelen ägarens begäran lösas in av den som bedriver verksamheten. Detsamma gäller om någon som är skyldig att avhjälpa skada eller olägenhet enligt 30 kap. om särskilda bestämmelser om förorenade områden vidtar åtgärd som medför att fastigheten blir helt eller delvis onyttig för ägaren eller att synnerliga olägenheter uppkommer vid användningen.

1 fråga om sådan inlösen tillämpas expropriationslagen 1972:719. Beträffande värdeökning har ägt under tiden från dagen tio år

som rum före det att talan väcks vid domstol tillämpas 4 kap. 3 § lag.

samma

11 § Enskild får väcka talan mot den som bedriver miljöfarlig verksamhet utan tillstånd om förbud mot fortsatt verksamhet eller att skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått skall vidtas.

13 8 Lagförslag

30 kap. Särskilda bestämmelser om förorenade områden

Ansvaret för utredning och efterbehandling

1 § Detta kapitel är tillämpligt mark- och vattenområden samt byggnader och anläggningar som är så förorenade att det kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön, miljöriskområden.

2 § Ansvarig för utredning och efterbehandling av miljöriskområden,

efterbehandlingsansvarig, är den som i ett sådant område

bedriver eller har bedrivit en verksamhet, som kan ha orsakat föroreningen, varmed den är jämställd som utövar eller har utövat ett personligt eller ekonomiskt väsentligt inflytande över den verksamhet som kan ha orsakat föroreningen, eller

förvärvat en fastighet med vetskap om att den var förorenad eller som borde ha upptäckt detta vid en sådan undersökning som anges i 4 kap. 19 § jordabalken.

Att den som bedriver eller avser att bedriva verksamhet kan

som medföra ökad belastning av föroreningar, annars försämra den miljömässiga situationen eller försvåra framtida efterbehandlingsåtgärder är skyldig att vidta skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått framgår av

3 kap 3

Fastighetsägaren ansvarar efter verksamhetsutövaren. Finns det flera inom en kategori som kan vara ansvariga, skall de ansvara solidariskt. Den som visar att han orsakat endast en del av föroreningen skall dock svara endast för denna del.

Vad de solidariskt ansvariga svarat för skall, om inte annat avtalats, fördelas mellan dem efter vad som är skäligt med hänsyn till vars och ens del i föroreningen och omständigheterna i övrigt.

3 § Efterbehandlingsansvaret omfattar att utredning skall ske av föroreningens art och omfattning samt att de efterbehandlingsåtgärder skall vidtas som skäligen kan fordras för att förebygga, hindra eller motverka att skador eller olägenheter uppstår för människors hälsa eller miljön.

Efterbehandlingsansvaret är inte föremål för preskription enligt preskriptionslagen 1981:130.

4 § Den som äger en fastighet som efterbehandlas kan, om det är skäligt, åläggas att stå för kostnader som motsvaras av en värdeökning

fastigheten som beror efterbehandlingen.

SOU 1996: 103 Lagförslag 139

Upplysningsskyldighet

5 § Den som äger eller brukar fastighet skall utan dröjsmål underrätta

en

tillsynsmyndigheten vid upptäckten av en inte obetydlig förorening på

fastigheten.

Registrering allvarligt förorenade områden

av

6§ Registrering skall ske mark- och vattenområden är så

av som allvarligt förorenade att det med hänsyn till riskerna för människor och miljö är nödvändigt att föreskriva begränsningar i markanvänd-

om ningen eller andra försiktighetsmått. Vid registreringsprövningen skall

beaktas föroreningamas hälso- och miljöfarlighet, föroreningsgraden, förutsättningarna för spridning och den omgivande miljöns känslighet.

7 § Registrering beslutas av länsstyrelsen. Länsstyrelsen skall sörja för

fullständig utredning i registreringsärenden. Innan registrering sker, skall länsstyrelsen

inhämta yttrande från berörda fastighetsägare, innehavare särskild

av rätt samt borgenärer med panträtt i fastigheten,

genom kungörelse i ortstidning eller på annat lämpligt sätt bereda även andra som kan beröras registrering tillfälle att yttra sig,

av en

samråda med de statliga och kommunala myndigheter har

som väsentliga intressen att bevaka i frågan, och

om det behövs för utredningen i ärendet hålla sammanträde med dem som saken angår och besiktning på platsen.

Om det är uppenbart att inga enskilda intressen skadas

genom registreringen och om samtliga fastighetsägare, innehavare särskild

av rätt och borgenärer enligt första stycket 1 lämnat skriftligt godkännande, får länsstyrelsen pröva ärendet utan Föregående kungörelse.

Länsstyrelsen får vid vite förelägga den är efterbehandlingsan-

som svarig att ge den utredning behövs för prövningen. Därvid får

som länsstyrelsen föreskriva sådant tillträde i 25 kap. 5

om som anges Länsstyrelsen kan även låta utföra nödvändig utredning på den ansvariges bekostnad.

8§ I samband med registrering skall länsstyrelsen föreskriva

om

inskränkningar i markanvändningen eller att vissa åtgärder

som fastighetsägare eller vill vidta skall förenade med villkor

annan vara

eller skall föregås anmälan till tillsynsmyndigheten.

av

Sådana inskränkningar och sådan anmälningsplikt i första

som anges stycket får avse grävning, schaktning och markarbeten, bebyggelseåt-

140 Lagförslag

gärder, ändrad markanvändning samt övriga åtgärder som kan innebära att belastningen föroreningar i och omkring området kan komma att

av öka, att den miljömässiga situationen annars försämras eller att framtida efterbehandlingsåtgärder försvåras. Länsstyrelsen får även besluta att sådana åtgärder inte får vidtas eller att fastighet inte får överlåtas förrän nödvändiga markundersökningar har utförts.

9 § När ett registrerat område blivit föremål för efterbehandling eller när föroreningarna där av annan orsak minskat så att meddelade föreskrifter om inskränkningar i markanvändningen eller andra försiktighetsmått inte längre är nödvändiga, skall nya föreskrifter meddelas eller området avregistreras. Förfarandet vid meddelandet av nya föreskrifter och avregistrering är detsamma som vid registrering.

10 § Ett beslut om att registrera eller avregistrera ett område skall genast översändas till inskrivningsmyndigheten för anteckning i

inskrivningsregistret.

11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om registering av förorenade områden.

31 kap. Miljöskadeiörsäkring

1 § För ersättning i vissa fall till den som har lidit skada i

som avses 29 kap. och för betalning av kostnader som har uppkommit för staten vid tillämpning av 23 kap. 16 och 17 denna balk skall det finnas en försäkring miljöskadeförsäkring respektive saneringsförsäkring med villkor som har godkänts av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Den som utövar miljöfarlig verksamhet som enligt denna balk eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken kräver tillstånd eller anmälan skall bidra till försäkringen med belopp som framgår av tabeller som har godkänts av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Beloppen skall betalas i förskott för kalenderår.

Regeringen får meddela föreskrifter undantag från bestämmelser-

om na i första stycket.

2 § Från miljöskadeförsäkringen betalas, enligt vad som närmare anges i försäkringsvillkoren, ersättning till skadelidande för sådan person- och sakskada som avses i 29 kap.

om

den skadelidande har rätt till skadestånd enligt 29 kap. men inte kan få skadeståndet betalt eller rätten att kräva ut skadeståndet är förlorad,

Lagförslag 141

eller

det inte kan utredas vem som är ansvarig för skadan.

Från saneringsförsäkringen betalas, enligt vad som nämnare anges i försäkringsvillkoren, ersättning för saneringskostnader har

som uppkommit med anledning av att en tillsynsmyndighet har begärt verkställighet enligt 23 kap. 16 § eller meddelat förordnande om rättelse enligt 23 kap. 17 om den som är ansvarig enligt denna lag inte kan betala. Ersättning skall också utgå om det inte kan utredas vem som är ansvarig för skadan. Ersättning som nu sagts skall dock inte betalas för kostnader som har uppkommit med anledning av räddningsinsatser enligt räddningstjänstlagen 1986:1102.

3 § Om bidrag till miljöskadeförsäkringen eller saneringsförsäkringen inte har betalats inom trettio dagar efter anmaning, skall försäkringsgivaren göra anmälan till tillsynsmyndigheten om betalningsförsummelsen. Tillsynsmyndigheten får förelägga den betalningsskyldige vid vite att fullgöra sin skyldighet. Ett sådant föreläggande får inte överklagas.

SOU 1996: 103

Förslag till

med särskilda bestämmelser om

Lag

vattenföretag

l kap. Inledande bestämmelser

1 § Denna lag är tillämplig på vattenföretag och vattenanläggningar. Bestämmelser om vattenföretag och vattenanläggningar finns också i miljöbalken.

2 § De definitioner som finns i miljöbalken gäller också i denna lag.

3 § När enligt denna lag ett vattenföretag skall utföras inom för

ramen en samfällighet, skall tillses att var och en av deltagarna tillgodoses utan väsentligt förfång för någon annan deltagare.

4 § Om det vid tillståndsprövningen av ett vattenföretag framgår att detta utan väsentlig ändring kan utföras så att det medför en betydande nytta för någon skall begäran denne villkor meddelas

annan, av om detta. Sådana villkor får dock inte meddelas om förutsättningar finns för att bilda en samfällighet enligt denna lag.

Den som får nytta enligt första stycket skall betala skälig ersättning till tillståndshavaren.

En tillståndshavare som får en kostnad grund av villkor enligt första stycket har rätt till ersättning enligt 28 kap. miljöbalken.

2 kap. Rådighet över vatten m.m.

1 § För att få utföra ett vattenföretag skall företagaren ha rådighet över vattnet inom det område där företaget skall utföras.

2 § Var och en råder över det vatten som finns inom hans fastighet. Rådighet över en fastighets vatten kan också någon ha till följd av upplåtelse av fastighetsägaren eller, enligt vad är särskilt före-

som

skrivet, förvärv tvångsvis.

3 § I rinnande vatten råder vardera sidans ägare över en lika stor andel i vattnet, även om en större del av vattnet rinner fram den

enes fastighet än på den andres.

4 § Den som vill utföra vattenföretag har för detta ändamål rådighet ° som anges i l om vattenföretaget innebär

vattenreglering, vattentäkt för allmän Vattenförsörjning, allmän värmeförsörjning eller bevattning, markavvattning,

vattenföretag som behövs för allmän väg, allmän farled eller allmän hamn, eller

vattenföretag som behövs för att motverka förorening

genom

avloppsvatten.

5 § Staten, kommuner och vattenförbund har rådighet i l §

som anges för att utföra sådana vattenföretag är önskvärda från allmän miljö-

som eller hälsosynpunkt eller främjar fisket.

som

Den som är beroende av att vattenförhållandena består har också sådan rådighet för att utföra rensningar för att bibehålla vattnets djup eller läge eller för att omedelbart återställa ett vattendrag som har vikit från sitt förra läge eller som på något annat sätt har förändrat sitt lopp.

6 § Den som äger strand vid annans vattenområde har rätt att för sin fastighets behov ha mindre brygga, båthus eller någon annan sådan byggnad vid stranden, om inte vattenområdets ägare byggnaden

genom lider skada någon betydelse.

av

I 1 kap. 6 § jordabalken finns bestämmelser att även andra än

om strandägare kan ha denna rätt.

7 § Tillhör en fallsträcka olika ägare, får en av dem tillgodogöra sig vattenkraften i hela sträckan, om denne grund äganderätt eller

av annan rättighet som gäller mot alla och inte är begränsad till tiden råder över mer än hälften av kraften. Hänsyn skall tas till den kraft

som svarar mot andel i en sådan samfällighet som avses i 1 kap. 3 §

fastighetsbildningslagen 1970:988.

Detta gäller även när någon i ett Vattenkraftverk vill tillgodogöra sig vattenkraft i fallsträckor ingår i olika vattendrag, det

som om gemensamma tillgodogörandet är en från teknisk och ekonomisk synpunkt nödvändig förutsättning för kraftverkets tillkomst.

SOU 1996: 103 Lagförslag 145

8 § Om det för att kraftförsörjningen skall utvecklas planmässigt är nödvändigt att ett sådant strömfall tas i anspråk någon än

som annan staten har och som inte är utnyttjat på ett från allmän synpunkt ändamålsenligt sätt, får regeringen på ansökan någon vill

av som tillgodogöra sig vattenkraften besluta att strömfallet eller särskild rätt till detta får tas i anspråk.

Den som har fått ett sådant tillstånd skall inom ett år från det att tillståndet beviljades ansöka bestämmande ersättning hos

om av

i

miljödomstolen för vad tas i anspråk enligt första stycket. Om i som ansökan inte görs inom den tiden, upphör tillståndet att gälla.

Rätt att ta strömfall i anspråk på grund av ett förordnande enligt första stycket får inte utan regeringens medgivande övergå från innehavaren till

någon annan.

Regeringen får besluta de villkor för rättighetens utnyttjande

som behövs från allmän synpunkt. l l 9 § Den som utövar ett vattenföretag eller råder över vattentillgång

en enligt 2 § är skyldig att vid allvarlig vattenbrist, orsakas torka i som av eller någon jämförlig omständighet, avstå det vatten är l annan som oundgängligen nödvändigt för den allmänna vattenförsörjningen eller för l något annat allmänt behov.

.

Den som lider skada genom att avstå vatten har rätt till skälig ersättning.

Länsstyrelsen får vid vite förelägga företagaren eller rådighetshavaren att iaktta sin skyldighet enligt första stycket. Länsstyrelsen får då bestämma att beslutet skall gälla det överklagas.

även om

3 kap. Markawattningssamfálligheter

Allmänna bestämmelser

1 § Ansöker någon om tillstånd till en markavvattning skall, det

om

begärs av ägaren till fastighet och det prövas lämpligt,

en annan y i företaget utformas så att det blir till nytta även för denna fastighet. " Ägare av fastigheter för vilka markavvattningen medför nytta skall delta

i företaget. Skyldighet att delta i annan markawattning än dikning finns

dock endast om det begärs ägare till fastigheter f°ar än

av som mer hälften av den beräknade nyttan företaget.

av

Första stycket gäller även väghållare som inte är fastighetsägare,

om vägen medför en avsevärd inverkan markawattningen.

2 § För utförande och drift företaget utgör deltagarna samfållighet.

av en

Tillståndet till företaget samt anläggningar och rättigheter hör till

som företaget är samfällda för deltagarna.

När en samfällighet har bildats, gäller vad som i denna lag och i miljöbalken föreskrivs tillståndshavare eller ägare anläggning

om av en

samfälligheten.

Inlöst mark är samfälld för de fastigheter som när inlösen sker ägs av deltagare i samfälligheten och omfattas av markavvattningen.

3 § Kostnaderna för utförande och drift av företaget fördelas mellan deltagarna på grundval av andelstal som bestäms efter vad är

som skäligt med hänsyn främst till den nytta var och en har av företaget.

Om det med hänsyn till olikheter i naturförhållandena

eller av annan anledning kan antas att ett visst område skulle få en avsevärt mindre kostnad i förhållande till nyttan av markavvattningen om ett annat område inte hade ingått i företaget, skall företaget indelas i avdelningar som avgränsas med hänsyn till olikhetema.

Vad deltagarna har kommit överens om kostnadsfördelningen skall läggas till grund för tillståndsbeslutet, om borgenärer med panträtt i de fastigheter som ägs av deltagare och omfattas av markavvattningen medger det. Om en fastighet svarar för gemensam inteckning, fordras dessutom de medgivanden från fastighetsägare och fordringshavare som föreskrivs för relaxation i 22 kap. 11 § jordabalken. Medgivande av rättsägare behövs inte, om överenskommelsen är väsentligen utan betydelse för dem.

4 § Bestämmelserna i 1-3 gäller inte i fråga om markavvattning som söks av annan än ägare av fastighet eller väghållare.

Markavvattning och avledande av avloppsvatten

5 § Om ledningar för en markavvattning med väsentlig fördel kan användas för att avleda avloppsvatten från en fastighet, skall ägaren av denna fastighet delta i företaget om ägaren själv eller sökanden till markavvattningen begär det. Detta skall gälla även vid avledande av avloppsvatten från verksamhetsområdet för en allmän vatten- och avloppsanläggning. Vad som sägs om fastighetens ägare skall då i stället gälla huvudmannen för anläggningen.

6 § Kostnaderna för utförande och drift av en gemensam ledning fördelas mellan markavvattningsintresset och avloppsintresset med hänsyn till mängden och beskaffenheten av det vatten som tillförs ledningen samt till vad kan anses skäligt med hänsyn till intressen-

som

SOU 1996: 103 Lagförslag 147

ternas nytta av ledningen.

Detta gäller också vid fördelningen kostnaderna mellan

av av-

loppsintressenter.

I fråga om överenskommelser mellan intressenterna tillämpas 3 § tredje stycket.

7 § Bestämmelserna i 5 och 6 avledande avloppsvatten från

om av fastigheter får tillämpas även i fråga avledande avloppsvatten från

om av byggnader och anläggningar som inte hör till någon fastighet, det

om kan ske utan olägenhet av betydelse för de övriga deltagarna.

8 § Bestämmelserna i 5-7 gäller inte avledande avloppsvatten från

av enskilda fastigheter inom verksamhetsområdet för allmän vatten- och

en

avloppsanläggning.

Markavvattning och vägföretag m.m.

9 § Skall för markavvattning ett vattenavlopp byggas väg

genom en eller ett avlopp genom en väg utvidgas eller fördjupas och vill väghållaren själv utföra åtgärden, har denne rätt till detta.

Om det inte är oskäligt skall sådana åtgärder bekostas väghållaren

av i den mån åtgärden behövs för avvattning till 1,2 meters djup åker

av och äng, som sedan vägens tillkomst eller sedan minst tjugofem år räknat från dagen för begäran om åtgärden varit att hänföra till något

av dessa ägoslag. Väghållarens kostnadsansvar gäller inte i fråga

om ägovägar eller därmed jämförliga vägar och inte heller i fråga broar

om och andra vattenföretag har utförts i överensstämmelse med

som tillstånd har meddelats enligt miljöbalken, vattenlagen 1983:291

som eller vattenlagen 1918:523.

När väghållaren inte har kostnadsansvar enligt andra stycket, skall åtgärden bekostas av den för vilken markavvattning sker.

10 § Om den kostnad väghållaren har enligt 9 § andra stycket

som avsevärt överstiger värdet av den skada som uppstår åtgärden inte

om utförs, får väghållaren i stället för att bekosta åtgärden betala ersättning för skadan.

11 § Om en väg skall byggas eller ändras och markägare begär att

en

ett vattenavlopp för en framtida markavvattning skall göras

genom vägen, skall väghållaren utföra åtgärden om det kan ske utan olägenhet för vägens framtida brukbarhet. I fråga kostnadsansvaret för den

om fördyring av byggandet och driften vägen åtgärden medför gäller

av som

148 Lagförslag SOU 1996: 103

9 § andra och tredje styckena samt 10 § i tillämpliga delar.

En sådan begäran skall framställas hos väghållaren eller, i fråga om enskild väg för vilken väghållningsskyldighet ännu inte finns, hos den

som handlägger vägförrättningen. Begäran skall vara skriftlig och i fråga

om mer omfattande åtgärder vara åtföljd av en plan för markavvattningen.

12 § Bestämmelserna i 9-11 innebär inte någon inskränkning i den rätt som väghållaren eller markägaren kan grunda på dom, avtal eller någon annan särskild rättsgrund.

13 § Bestämmelserna i 9-12 gäller också i fråga om banvallar för järnvägar, tunnelbanor och spårvägar.

4 kap. Bevattningssamfälligheter

1 § Om flera ansöker om tillstånd till vattentäkt för bevattning ur

vattentillgång och vattnet behöver fördelas mellan dem, får vid samma meddelande av tillstånd bestämmas att tillståndshavama skall utgöra en samfällighet för sådan fördelning bevattningssamfällighet.

Om någon har fått tillstånd till en vattentäkt för bevattning och någon annan söker tillstånd till en ny vattentäkt för bevattning ur samma vattentillgång, får miljödomstolen, om det finns särskilda skäl, vid meddelande av det nya tillståndet bestämma att tillståndshavama skall utgöra en bevattningssamfällighet. Om en samfällighet bildas enligt första stycket får i stället bestämmas att den som redan har tillstånd

skall ingå i samfälligheten.

Om, sedan en samfällighet har bildats, någon gör en ansökan om tillstånd till en ny vattentäkt för bevattning ur samma vattentillgång, får miljödomstolen vid meddelande av tillstånd till vattentäkten bestämma att tillståndshavaren skall ingå i samfälligheten.

2 § Deltagarna i en bevattningssamfällighet fördelar tillgängligt vatten mellan sig, om det behövs grund av vattenbrist eller någon annan omständighet eller om någon deltagare inte utnyttjar sin rätt att ta vatten. Vid fördelningen skall de villkor iakttas som har bestämts av miljödomstolen i samband med att tillstånd meddelades.

3 § Om det är lämpligt, får miljödomstolen bestämma att gemensamma anläggningar för bevattning skall inrättas för samtliga eller vissa av dem som skall ingå i samfälligheten.

SOU 1996: 103 Lagfärslag 149

4 § En gemensam anläggning får endast inrättas för sådana deltagare i samfälligheten för vilka det är av väsentlig betydelse att ha del i

anläggningen.

En gemensam anläggning får inte inrättas, om de som skall delta i anläggningen mera allmänt motsätter sig åtgärden och har beaktansvärda skäl för det. Vid denna prövning skall främst deras mening

beaktas som har störst nytta av anläggningen.

Andra stycket gäller inte, om behovet anläggningen är synnerligen

av angeläget för att tillgodose motstående allmänna och enskilda intressen.

5 § En gemensam anläggning och rätt till utrymme är samfällda för dem som deltar i anläggningen. Deltagarna svarar gemensamt för utförande och drift av anläggningen.

Mark som har inlösts för gemensamma anläggningar är samfälld för de fastigheter som, när inlösen sker, ägs av deltagare i samfälligheten och omfattas bevattningsföretaget.

av

6 § En bevattningssamfällighets förvaltningskostnader och kostnader för utförande och drift av gemensamma anläggningar fördelas mellan deltagarna efter vad som är skäligt med hänsyn främst till den mängd vatten som var och en får ta ut enligt meddelat tillstånd. I enlighet med detta bestäms andelstal för varje deltagare.

Om det finns särskilda skäl, får särskilda andelstal bestämmas

för en viss del av verksamheten.

Om det är lämpligt, får kostnaderna för driften

av gemensamma anläggningar fördelas genom avgifter som beräknas på grundval av den

omfattning i vilken varje deltagare utnyttjar anläggningarna.

7 § Vad deltagarna har kommit överens andelstalen och grunderna

om för avgiftsberäkningen skall läggas till grund för miljödomstolens dom, om borgenärer med panträtt i fastigheter som ägs av deltagare och omfattas av bevattningsföretaget medger det. Om en fastighet svarar för gemensam inteckning, fordras dessutom de medgivanden från fastighetsägare och fordringshavare som föreskrivs för relaxation i 22 kap. 11 § jordabalken. Medgivande av rättsägare behövs inte, om överenskommelsen är väsentligen utan betydelse för dem.

5 kap. Vattenregleringssamfálligheter

Vattenreglering för kraftändamål

1 § På yrkande av den som ansöker om eller har fått tillstånd enligt

150 Lagförslag SOU 1996: 103

miljöbalken till vattenreglering för kraftändamål skall miljödomstolen besluta att ägare av andra strömfall får nytta regleringen skall

som av delta i regleringsföretaget. Detta skall ske än hälften

om mer av företagets nytta belöper de strömfall som tillhör den framställer

som yrkandet och dem som förenat sig med denne samt varje strömfall

som yrkandet avser är utbyggt eller kan beräknas bli utbyggt för kraftändamål inom den närmaste tiden.

Om någon ansöker om eller har fått tillstånd enligt miljöbalken till vattenreglering för kraftändamål, skall miljödomstolen på yrkande

av ägaren av ett annat strömfall som får nytta regleringen besluta att

av denne skall delta i företaget.

2 § Har beslut enligt l § meddelats, utgör samtliga deltagare i regleringsföretaget samfällighet för utförande och drift företaget.

en av Tillståndet till företaget samt anläggningar och rättigheter hör till

som företaget är samfällda för deltagarna.

När en samfällighet har bildats gäller vad i denna lag och i

som miljöbalken föreskrivs om tillståndshavare eller ägare anläggning

av en samfälligheten.

Inlöst mark är samfälld för de fastigheter när inlösen sker, ägs

som, av deltagarna i samfälligheten och till vilka deras strömfall hör.

3 § Kostnaderna för utförande och drift av företaget fördelas mellan deltagarna på grundval av andelstal bestäms efter vad är

som som skäligt med hänsyn främst till den nytta och har företaget.

var en av

Om en vattenreglering avser flera sjöar eller skilda sträckor i ett vattendrag och det grund detta behövs flera dammbyggnader eller

av särskilda anläggningar, skall, det behövs, kostnaderna för varje

om sådan del av företaget beräknas särskilt och fördelas enligt grunderna i första stycket.

Vad deltagarna har kommit överens kostnadsfördelningen skall

om läggas till grund för miljödomstolens dom, om borgenärer med panträtt i de fastigheter till vilka deltagarnas strömfall

hör medger det. Om en fastighet svarar för inteckning, fordras dessutom de med-

gemensam givanden från fastighetsägare och fordringshavare föreskrivs för

som relaxation i 22 kap. 11 § jordabalken. Medgivande rättsägare behövs

av inte, om överenskommelsen är väsentligen utan betydelse för dem.

Vattenreglering för bevattning

4 § På yrkande av den som ansöker om eller har fått tillstånd till vattenreglering för bevattning skall miljödomstolen besluta att andra

SOU 1996: 103 Lagförslag 151

som har tillstånd till vattentäkt för bevattning och får stadigvarande

som fördel av regleringen genom förbättrade möjligheter att bevattna skall delta i regleringsföretaget. Detta skall ske den framställer

om som yrkandet och de som förenat sig med denne företaget har större

om fördel av regleringsföretaget än de som yrkandet avser.

Om någon ansöker om eller har fått tillstånd till vattenreglering för bevattning, skall på yrkande någon har tillstånd till

av annan som vattentäkt för bevattning och som får stadigvarande fördel av regleringen genom förbättrade möjligheter att bevattna beslutas att denne skall delta i företaget.

5 § Beträffande vattenreglering för bevattning skall 2 och 3 tillämpas med följande avvikelser.

Inlöst mark är samfälld för de fastigheter när inlösen sker, ägs

som, av deltagare i regleringssamfälligheten och för vilkas bevattning regleringen sker.

Deltagarnas andelstal bestäms efter vad som är skäligt med hänsyn främst till den mängd vatten som varje deltagare får ta ut enligt meddelat tillstånd till vattentäkt.

Vid tillämpningen av 3 § tredje stycket första meningen gäller att medgivande skall lämnas av borgenärer som har panträtt i fastigheter som ägs av deltagare i regleringssamfälligheten och för vilkas bevattning regleringen sker.

Vattenreglering på grund av överenskommelse

6 § Har tillstånd till ett vattenregleringsföretag meddelats ansökan

av flera som till gemensam nytta vill utföra företaget, utgör sökandena

en samfällighet för utförande och drift av företaget, om de inte har kommit överens om annat.

Om ett vattenregleringsföretag, till vilket tillstånd har lämnats enligt första stycket, olika slag ändamål, skall 1 och 4 inte

avser av tillämpas.

7 § Beträffande vattenregleringsföretag enligt 6 § gäller i tillämpliga delar

i fråga inlösen 2 § tredje stycket och 5 § andra stycket, och

om 2.i fråga om kostnadsfördelningen 3 § samt 5 § tredje och fjärde styckena.

6 kap. Avgifter

Bygdeavgifter

1 § Den som har tillstånd till ett vattenföretag skall betala en årlig bygdeavgift som bestäms av miljödomstolen att utgå efter avgiftsenheter och avgiftsklasser enligt 2 och 3 §§, Företaget innebär

om

drift av ett Vattenkraftverk,

vattenreglering som avser års- eller flerårsreglering,

vattenöverledning för något annat ändamål än kraftändamål, eller

ytvattentäkt.

Avser vattenföretaget utvidgning av ett annat vattenföretag eller,

om utvidgning tidigare har skett, flera andra vattenföretag, för vilka tillstånd har lämnats enligt miljöbalken, skall en gemensam avgift fastställas såsom för ett enda företag. Tidigare utgående avgift bortfaller då.

Bygdeavgift skall enligt de närmare bestämmelser som meddelas av regeringen användas dels för att förebygga eller minska sådana skador av vattenföretaget eller anläggningar för detta som inte har ersatts enligt 28 kap. miljöbalken och för att gottgöra sådana skador, dels för att tillgodose allmänna ändamål beträffande den bygd berörs

som av vattenföretaget eller anläggningar för detta.

2 § Avgiftsenheter är

för Vattenkraftverk, varje enhet installerad generatoreffekt som omfattar tio kilowatt intill 150 procent av effekten vid medelvattenföring och varje enhet om tjugo kilowatt därutöver,

för vattenregleringar, varje enhet regleringsmagasinets rymd

av som omfattar 25 000 kubikmeter intill 100 miljoner kubikmeter, varje ytterligare enhet om 50 000 kubikmeter intill 1 000 miljoner kubikmeter samt varje enhet om 100 000 kubikmeter därutöver, och för vattenöverledningar och ytvattentäkter, varje kubikmeter i sekunden av den vattenmängd som högst får ledas bort enligt meddelat tillstånd.

Någon avgift skall inte betalas för Vattenkraftverk eller vattenregleringar, om antalet avgiftsenheter är mindre än femhundra.

3 § För Vattenkraftverk och vattenregleringar är avgiften för varje avgiftsenhet, om företaget tillhör klass 0,5 promille av basbeloppet, klass 1 promille av basbeloppet, klass 1,5 promille av basbeloppet, klass 2 promille av basbeloppet.

SOU 1996: 103 Lagförslag 153

För vattenöverledningar och vattentäkter är avgiften för varje avgiftsenhet, om företaget tillhör klass 5 procent av basbeloppet, klass 10 procent av basbeloppet, klass 15 procent av basbeloppet, klass 4: 20 procent av basbeloppet.

Med basbeloppet avses det basbelopp som har bestämts enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring för det år som avgiften avser.

Vid inplacering i avgiftsklass skall hänsyn tas till de mindre eller större förändringar i vattenförhållandena samt de mindre eller större olägenheter eller fördelar för bygden som vattenföretaget eller anläggningar för detta medför.

4 § Bygdeavgift skall utgå från och med kalenderåret närmast efter det år då tillståndet till vattenföretaget togs i anspråk till och med det år då

företaget läggs ned.

Bygdeavgiften skall före varje kalenderårs utgång betalas till länsstyrelsen i det län där företaget huvudsakligen utförs.

F iskeavgifter

5 § Miljödomstolen eller länsstyrelsen får, om det är lämpligare, i stället för att meddela villkor enligt 11 kap. 8 § miljöbalken ålägga tillståndshavaren att betala en särskild avgift för främjande av fisket i det vatten som berörs av vattenföretaget eller inom något angränsande vattenområde. Avgiften kan fastställas som en engångsavgift eller årlig

som en

avgift.

Beloppet av årlig avgift beräknas så, att det av miljödomstolen eller länsstyrelsen fastställda avgiftsbeloppet multipliceras med det tal som anger förhållandet mellan basbeloppet enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring för det år då avgiften skall betalas och basbeloppet för det år då avgiften fastställdes.

6 § Om ett vattenföretag som avses i 1 § eller anläggningar för detta kan antas skada fisket eller kommer att orsaka en inte obetydlig ändring i de naturliga vattenståndsförhållandena, skall den som har tillstånd till företaget betala en årlig allmän fiskeavgiñ för främjande av fisket inom landet.

Avgiften bestäms av miljödomstolen att utgå efter avgiftsenheter och avgiftsklasser enligt 7 och 8 §§.

Avser vattenföretaget utvidgning av ett annat vattenföretag eller, om utvidgning tidigare har skett, flera andra vattenföretag, för vilka tillstånd

154 Lagförslag

har lämnats enligt miljöbalken, skall avgift fastställas

en gemensam såsom för ett enda företag. Tidigare utgående avgift bortfaller då.

7 § Avgiftsenheter är

för Vattenkraftverk, varje enhet installerad generatoreffekt

som omfattar tio kilowatt intill 150 procent effekten vid medelvattenföring

av och varje enhet om tjugo kilowatt därutöver,

för vattenregleringar, varje enhet av regleringsmagasinets rymd

som omfattar 25 000 kubikmeter intill 100 miljoner kubikmeter och varje enhet om 50 000 kubikmeter därutöver, och

för vattenöverledningar och ytvattentäkter, varje kubikmeter i sekunden av den vattenmängd som högst får ledas bort enligt meddelat tillstånd.

Avgift skall inte betalas för Vattenkraftverk och vattenregleringar,

om antalet avgiftsenheter är mindre än tio.

8 § För Vattenkraftverk och vattenregleringar är avgiften för varje avgiftsenhet, om företaget tillhör klass 0,05 promille basbeloppet,

av klass 0,1 promille av basbeloppet, klass 0,15 promille basbeloppet,

av klass 0,2 promille basbeloppet.

av

För vattenöverledningar och vattentäkter är avgiften för varje avgiftsenhet, om företaget tillhör klass l procent basbeloppet,

av klass 5 procent av basbeloppet, klass 10 procent basbeloppet,

av klass 15 procent basbeloppet.

av

Med basbeloppet avses det basbelopp som har bestämts enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring för det år avgiften

som avser.

Vid inplacering i avgiftsklass skall hänsyn tas till den omfattning i vilken fisk och fiske förekommer i det vattenområde berörs

som av vattenföretaget eller anläggningar för detta, till den utsträckning i vilken vattenförhållandena och fisket påverkas vattenföretaget eller

av anläggningar för detta samt till omfattningen de förpliktelser

av som företagaren har ålagts enligt 5 § eller i villkor enligt ll kap. 8 § miljöbalken.

9 § Om det årliga beloppet av den allmänna fiskeavgiften är ringa, får miljödomstolen eller länsstyrelsen bestämma att avgiftsskyldigheten skall fullgöras genom engångsbetalning. Ett sådant villkor skall meddelas om det årliga avgiftsbeloppet skulle understiga femhundra

SOU 1996: 103 Lagförslag 155

kronor.

10 § En årlig fiskeavgift enligt 6 § skall utgå från och med kalenderåret närmast efter det år då arbeten eller andra åtgärder som inverkar på vattenförhållandena påbörjades eller då beslut lagligförklaring

om meddelades till och med det år då företaget läggs ned.

Årlig fiskeavgift enligt 5 eller 6 § skall före varje kalenderårs utgång betalas till Fiskeriverket.

Engångsavgift skall betalas till Fiskeriverket senast vid den tidpunkt som anges när avgiften bestäms.

7 kap. Prövningen av vissa vattenfiiretag

Ansökningsmål

1 § Bestämmelser om ansökningsmål finns i 20 kap. 15 § miljöbalken.

Ansökningsmål är även mål om

bestämmande enligt 2 kap. 8 § ersättning för rätten att ta i anspråk

av ett strömfall,

inrättande enligt 4 kap. 3 § anläggning för be-

av en gemensam

vattning, sedan en samfällighet enligt 4 kap. har bildats,

3. överflyttning enligt 9 kap. 3 § första stycket av rätten till andelskraft, 4. omprövning, utan samband med pågående ansökningsmål enligt 18 § första stycket eller omprövning enligt 18 § andra stycket, och i

fastställelse enligt 19 § av en överenskommelse.

Stämningsmål

2 § Stämningsmål är talan om

utrivning eller ändring av en vattenanläggning, när talan grundas på att anläggningen inte har tillkommit i laga ordning eller inte laga

är av beskaffenhet, , l 2. ersättning för skada eller intrång sådan anläggning

genom en som avses i i ersättning för skada utrivning vattenanläggning,

genom av en om utrivningen har skett utan tillstånd men sådant tillstånd skulle ha behövts, eller ersättning, utan samband med pågående ansökningsmål, enligt 11 kap. 22 § andra stycket miljöbalken, 4. ersättning enligt 2 kap. 9 § andra stycket, p

i deltagande, utan samband med pågående ansökningsmål, i

en vattenreglering enligt 5 kap. 1 eller 4

särskild tvångsrätt, utan samband med pågående ansökningsmål,

156 Lag/örslag SOU 1996: 103

enligt 25 kap. 10-14 miljöbalken,

omprövning enligt 9 kap. 2 § andra stycket, meddelande av bestämmelser enligt 17 ersättning enligt 28 kap. 33 § miljöbalken,

10. ersättning eller annat på grund av att en vattenanläggning inte underhålls i enlighet med 11 kap. 18 § miljöbalken, ll. ersättning för skada på grund av att ett vattenföretag inte drivs i enlighet med villkoren i en tillståndsdom eller ett tillståndsbeslut eller, om sådana villkor saknas, drivs så att det genom inverkan på vattenförhållandena skadar allmänna eller enskilda intressen, 12. ersättning enligt 25 kap. 11 § miljöbalken, 13. ersättning, utan samband med pågående ansökningsmål, enligt 22

kap. 8 § miljöbalken, och

14. fördelning av vatten enligt 10 kap. 6

Förfarandet vid miljödomstolarna i ansökningsmål

3 § Bestämmelser om förfarandet vid miljödomstolarna i ansökningsmål finns i även i 20 kap. 20-44 miljöbalken.

4 § Om ett vattenföretag avser utförande av ett Vattenkraftverk, skall ansökan innehålla uppgift om det område som enligt sökanden bör

utgöra strömfallsfastighet. En ansökan enligt l § 1 skall innehålla ritningar jämte beskrivning

av strömfallets läge och beskaffenhet, uppgift om erbjudna ersättningsbelopp samt övriga upplysningar som behövs för att bedöma ersättnings-

frågan.

Till en ansökan enligt 1 § 3 skall fogas dels ett gravationsbevis rörande den fastighet varifrån rätten till andelskraft skall flyttas över, dels överenskommelser som har träffats med borgenärer med panträtt i fastigheten och andra rättsägare.

5 § Ansökan skall ges in i det antal exemplar som domstolen bestämmer.

Om ansökan inte getts in i tillräckligt antal exemplar eller är den ofullständig tillämpas 20 kap. 21 § andra stycket miljöbalken.

6 § Innan miljödomstolen meddelar en dom om ersättning för strömfall som skall avstås enligt 2 kap. 8 § och utgör fastighetsdel, skall en karta med beskrivning ha upprättats över området samt dess gränser ha utmärkts i den ordning som gäller för fastighetsbildning.

Innan miljödomstolen meddelar en dom om tillstånd till ett vatten-

SOU 1996: 103 Lagförslag 157

kraftverk, skall domstolen till att det finns lämplig fastighet, se en som ägs av sökanden och med vilken rätten till tillgodogörandet vattenav kraften för framtiden skall förenad strömfallsfastighet. vara

7 § Beträffande domars innehåll tillämpas 20 kap. 41 § miljöbalken. Domar i vattenmål skall i förekommande fall även innehålla bestämmelser om de områden som får tas i anspråk för vattenföretaget och de särskilda tvångsrätter i övrigt medges sökanden, som

strömfallsfastighet,

vilka som skall delta i vattenreglerings- eller bevattningssamfálligen het samt varje deltagares andelstal i fråga kostnaderna för företaget, om och 4. villkor beträffande tillhandahållande andelskraft och kostnadsav om bidrag härför.

8 § Fastställs bestämmelser innehållande och tappning för om av vatten att under osedvanliga förhållanden tillgodose säkerheten hos en vattenanläggning och kan de skador följer bestämmelserna som om utnyttjas inte lämpligen uppskattas på förhand, får miljödomstolen skjuta upp frågan om ersättning. Anspråk på grund av skada som avses i första stycket prövas på det sätt som föreskrivs i 21 kap. 12 § miljöbalken.

Förfarandet vid miljödomstolarna i stämningsmål

9 § Talan i stämningsmål väcks stämning. genom

10 § Förberedelsen är skriftlig eller muntlig.

1 1 § Miljödomstolen får avgöra målet utan huvudförhandling, om parterna inte har begärt någon sådan och deras inställelse inte behövs för utredningen i målet. Om målet avgörs utan huvudförhandling i annat fall än som avses i 42 kap. 18 § första stycket 1-4 rättegångsbalken, skall miljödomstolen ha den sammansättning i 20 kap. 8 § första som anges stycket miljöbalken. Har domstolen beslutat att målet skall avgöras utan huvudförhandling och är det inte uppenbart att parterna redan har slutfört sin talan, skall de få tillfälle till detta. Beträffande förelägganden för parterna skriftligt svaromål att avge eller att inställa sig vid muntlig förberedelse eller vid huvudförhandling och om parts utevaro från ett sådant sammanträde gäller rättegångs-

15 8 Lagförslag SOU 1996: 103

balkens bestämmelser rörande sak, varom förlikning inte är tillåten.

en

12 § I fråga förfarandet i stämningsmål gäller i övrigt bestämmelser-

om

ansökningsmål i 20 kap. 27 § fjärde och femte stycket, 28 och na om 29 §§, 31 § första stycket, 33, 35, 37 första och andra stycket miljöbalken och 6 § första stycket.

I fråga kostnaderna i stämningsmål gäller 22 kap 5 § miljöbal-

om ken.

I målenligt 2 § 6 gäller också 20 kap. 39 och 44 miljöbalken. Om det i ett sådant mål är fråga arbete för att förebygga eller minska

om skador eller olägenheter till följd ett företag enligt balken eller denna

av lag, gäller även 20 kap. 30 § miljöbalken.

13 § Om svaranden för att bemöta käromålet gör en ansökan hos vattendomstolen enligt 20 kap. 15 första stycket 3 eller 5 miljöbalken eller ändrade bestämmelser om vattentappning enligt 20 kap. 15 §

om första stycket 8 miljöbalken, handläggs målet i dess helhet som ett ansökningsmål, inte målet med stöd av 20 kap. 15 § andra stycket

om miljöbalken ändå behandlas som ett stämningsmål.

Har beslut borttagande eller ändring av en vattenanläggning

om meddelats miljödomstolen i ett stämningsmål, kronofogdemyndig-

av av heten med stöd lagen 1990:746 om betalningsföreläggande och

av handräckning eller av tillsynsmyndigheten enligt 23 kap. 16 § andra stycket miljöbalken och görs en ansökan som avses i första stycket, får miljödomstolen i ansökningsmålet bestämma att beslutet inte får verkställas innan målet har blivit slutligt avgjort eller miljödomstolen förordnar annat. Sökanden skall ställa säkerhet för kostnader och skador.

Tillstånds giltighet, omprövning m.m.

14 § Miljödomstolen kan fastställa ändrade eller nya bestämmelser om innehållande och tappning av vatten efter ansökan av annan än tillståndshavaren, han vill utnyttja vattenkraften i sitt strömfall

om bättre, eller efter ansökan kommun eller ett vattenförbund som vill

av en tillgodose den allmänna miljövården eller hälsovården eller främja fisket. Till förmån för allmänna farleder, allmänna hamnar, bevattningsoch markavvattningssamfålligheter samt avloppsföretag kan sådana bestämmelser fastställas ansökan av huvudmannen.

15 § Ett tillstånd till vattentäkt får omprövas miljödomstolen efter

av ansökan den driver vattentäkt som är beroende av

av som en annan

vattentillgång eller av den som söker tillstånd till en sådan samma

SOU 1996: 103 Lagförslag 159

vattentäkt. Därvid äger vad i 18 kap. 10 § miljöbalken föreskrivs som

om jämkning av företagen eller företräde det företaget

ena motsvaran-

de tillämpning.

16 § På ansökan av länsstyrelse eller den avgiftsskyldige får miljödomstolen föreskriva den ändring bygdeavgift eller allmän av en en fiskeavgift som kan behövas med hänsyn till erfarenheterna av vattenföretagets verkningar eller till bestående hinder att utnyttja företaget i

den avsedda omfattningen.

Frågan om ändring sådan avgift får även till prövning av en tas upp i samband med omprövning enligt 21 kap. 5 och 8 en miljöbalken samt 14 och 15 denna lag.

Fastställande bestämmelser vattentappning och vattentäkter av om

17 § Saknas bestämmelser innehållande eller tappning om av vatten beträffande ett vattenföretag eller bestämmelser nyttjandet om av en vattentäkt eller är meddelade bestämmelser ofullständiga, får miljödomstolen på talan den lider skada de rådande av som genom förhållandena fastställa sådana bestämmelser ägnade för som är att framtiden förebygga eller minska skador. Bestämmelserna får inte ändra vad som lagligen kan gälla och inte heller skada tredje mans rätt.

Ändrade förhållanden i

samfälligheter

18 § Om en dom eller ett beslut enligt 14-17 eller 21 kap. 5 eller 8 § miljöbalken inverkar på frågan samfällighets fortsatta bestånd, om en kretsen av deltagare eller kostnadsfördelningen mellan dem, får meddelas de ändrade bestämmelser behövs. som lnträder, sedan samfällighet har bildats enligt denna lag, i andra en fall än som i första stycket ändrade förhållanden inte i ringa avses som mån inverkar på frågan sättet för företagets utförande, kretsen om av deltagare eller kostnadsfördelningen mellan dem, får frågan på ansökan av en deltagare omprövas miljödomstolen. Även sådana av utan att förhållanden har inträtt, får omprövning äga någon vill en rum, om ansluta sig som deltagare eller i det tidigare avgörandet har föreskrivits att frågan får omprövas efter viss en tid och denna tid har gått ut. Vid omprövningen gäller bestämmelserna utförande om av vatten-

företag i tillämpliga delar.

Den som inträder deltagare i bestående samfällighet skall som en åläggas att i skälig utsträckning ersätta de övriga deltagarna deras kostnader nedlagts i anläggningar. Vad som gemensamma som sagts nu

160 Lagförslag SOU 1996: 103

gäller också när andelstalet höjs för en deltagare som ingår i en samfällighet.

19 § En överenskommelse att någon skall inträda i eller utträda ur

om

samfällighet enligt denna lag, deltagares andelstal skall ändras en att en eller att samfälligheten skall upphöra har samma verkan som en tillståndsdom eller ett tillståndsbeslut, om överenskommelsen på ansökan

deltagare godkänns av miljödomstolen. Ett sådant godkännande av en får inte lämnas det är uppenbart att överenskommelsen strider mot

om denna lag.

8 kap. Särskilda bestämmelser om prövningen av markavvattning

1 § Länsstyrelsen skall överlämna ärenden enligt miljöbalken om tillstånd till markavvattning till miljödomstolen, om det framställs yrkande om

att även någon än sökanden skall delta i markavvattningen,

annan

särskild tvångsrätt enligt 25 kap. 10 § miljöbalken, eller

ersättning enligt 28 kap. 16 § eller inlösen enligt 28 kap. 17

Länsstyrelsen skall tillsammans med ärendet överlämna ett yttrande avseende det ansökta företagets inverkan allmänna intressen. I yttrandet skall särskild vikt läggas vid naturvårdsfrågoma.

2 § Om det vid fastighetsreglering beslutas att en fråga om markav-

en vattning skall prövas enligt miljöbalken, skall detta anmälas av

fastighetsbildningsmyndigheten till miljödomstolen. Ägarna av de

fastigheter ingår i fastighetsregleringen anses då som sökande.

som

Anmälan skall innehålla uppgifter som en ansökan om

samma tillstånd till markavvattning.

3 § Om det vid prövningen markavvattning enligt miljöbalken

av en framställs yrkande att även någon än sökanden skall delta i

om annan markavvattningen, skall miljödomstolen förordna en markavvattningssakkunnig. En markavvattningssakkunnig skall förordnas även i mål som inletts genom en anmälan enligt 2

Någon markavvattningssakkunnig behöver inte förordnas om det är uppenbart hur frågan om delaktighet skall lösas.

Miljödomstolen får även i annat fall förordna en markavvattningssakkunnig.

4 § Särskilda bestämmelser behörighet markavvattnings-

om att vara sakkunnig får meddelas regeringen eller den myndighet som

av

regeringen bestämmer.

5 § Som markavvattningssakkunnig får inte förordnas någon står

som i ett sådant förhållande till saken eller någon parterna tillförlitlig-

av att heten kan förringad.

anses

6 § Den markavvattningssakkunnige bör samråda med sökanden och övriga sakägare samt de myndigheter berörs företaget.

som av

7 § Den markavvattningssakkunnige får utföra besiktning. Sökanden,

övriga sakägare och de myndigheter berörs företaget skall

som av underrättas besiktningen.

om

8 § Om det behövs med anledning av besiktningen, har den markavvattningssakkunnige rätt att i byggnader, beträda ägor, göra mätningar och markundersökningar samt utföra därmed sammanhängande eller jämförliga åtgärder. I trädgårdar eller liknande planteringar får träd inte skadas eller fällas utan ägarens samtycke. Även i övrigt skall skador undvikas, om det är möjligt. Rätt att beträda ägor har också den

annans som vid miljödomstolen för talan i målet.

Sökanden skall betala ersättning för skador har uppkommit

som genom åtgärder enligt första stycket. Yrkande ersättning skall

om framställas innan målet avgörs.

Polismyndigheten skall lämna det biträde behövs för att den

som markavvattningssakkunniges befogenheter enligt första stycket första meningen skall kunna utövas.

9 § Om sökanden återkallar sin ansökan skall de sakägare har

som framställt yrkande att delta i markavvattningen underrättas. Om

om sådana sakägare saknas eller inte inom föreskriven tid begär att handläggningen fortsätter, skall målet skrivas

av.

Sakägare på vars begäran målet handläggs vidare därefter

anses som sökande.

lO§ Ett mål har inletts efter anmälan fastighetsbildnings-

som av

myndigheten enligt 2 § skall skrivas fastighetsregleringsför-

av, om rättningen ställs in. Handläggningen skall dock fortsätta, sakägare

om som har fört talan i målet och har kunnat ansöka företaget

som om begär det. Underrättas sakägama regleringsförrättningens inställande

om vid ett sammanträde vid miljödomstol, skall begäran framställas vid sammanträdet. l annat fall skall begäran framställas inom den tid

som miljödomstolen föreskriver.

6 16-0729

162 Lagförslag SOU 1996: 103

ll § Den markavvattningssakkunnige skall till miljödomstolen ge in ett yttrande. Om den markavvattningssakkunnige anser att ansökan skall bifallas, skall yttrandet innehålla

förslag på hur markavvattningen skall utformas, med angivande av de miljökonsekvenser sådan utformning kommer att medföra,

en

vilka skall delta i markavvattningen, och

som

varje deltagares andelstal i fråga om kostnaderna för utförande och drift av företaget.

Den markavvattningssakkunnige skall samtidigt med yttrandet ge en kostnadsräkning.

9 kap. Andelskraft

1 § Den vattenkraft skall tillgodogöras av annan med stöd av

vars 2 kap. 7 § eller på grund av överenskommelse, får delta i tillgodogörandet, det är betydelse för hans verksamhet och om hans rätt till

om av kraften är grundad på äganderätt eller annan rättighet som gäller mot alla och inte är begränsad till tiden. Han är då berättigad till andel

som i kraftproduktionen andelskraft och skyldig att bidra till kostnaderna för kraftanläggningens utförande och drift, allt i förhållande till sin andel i den vattenkraft skall tillgodogöras vid anläggningen. Motsvarande

som gäller den strömfall tas i anspråk enligt 2 kap. 8 om

om vars ersättning för ianspråktagandet inte redan har bestämts.

Skyldigheten att tillhandahålla andelskraft ligger på strömfallsfastigheten.

Rätten till andelskraft skall förenad med den fastighet till vilken

vara vattenkraften har hört eller rättigheten har överflyttats enligt 3 § första stycket.

2 § I samband med ett beslut tillhandahållande av andelskraft skall

om erforderliga bestämmelser meddelas villkoren för tillhandahållandet

om

kostnadsbidrag. och om

Om förhållandena ändras, har kraftanläggningens ägare eller mottagaren andelskraft rätt till omprövning av rättsförhållandet

av mellan dem. Vid omprövningen får endast sådana ändringar beslutas

innebär väsentlig fördel för någon parterna utan att medföra som av betydande olägenhet för motparten. Om det beslutas att rätten till andelskraft skall avlösas mot ersättning i pengar, gäller bestämmelserna i 28 kap. miljöbalken skadereglering vid tillståndsprövning av

om vattenföretag.

3 § På ansökan ägaren till fastighet har rätt till andelskraft

av en som

Lagförslag 163

får beslutas att rätten till andelskraft skall flyttas över till någon

annan fastighet som tillhör ägare, detta kan ske utan skada för

samme om borgenärer med panträtt eller andra rättsägare.

Rätten till andelskraft får upplåtas ägaren till den fastighet

av som har denna rätt. Avtal upplåtelse är inte bindande längre än femtio år

om från det avtalet slöts. Upplåtelser för någons livstid gäller dock

utan begränsning till viss tid.

4 § Om den kraftmängd utgår andelskraft minskas i sådana

som som fall i 28 kap. 22 eller 23 § miljöbalken eller till följd

som avses av omprövning för att förbättra en vattenanläggnings säkerhet, är mottagaren av andelskraften skyldig att utan ersättning tåla denna minskning i samma mån som innehavaren av det kraftverk från vilket andelskraften tillhandahålls.

10 kap. Slutbestämmelser

1 § Vid prövningen frågor vattenföretag och vattenanläggningar

av om skall bestämmelser fastigheter gälla också Detta gäller dock

om gruvor. inte i sådana fall i 3 kap. 2 § tredje stycket.

som avses

2 § Ett vattenföretag skall anses beröra viss fastighet

en

när ett yrkande framställs skyldighet för fastighetens ägare att

om

delta i företaget,

när fastigheten eller dess vatten tas i anspråk för företaget eller för

en

anläggning i samband med företaget, eller

när företaget kan medföra skador på mark eller vatten tillhör

som fastigheten, på byggnader eller anläggningar finns på fastigheten

som eller på fastighetens användningssätt.

3 § Om en säkerhet som skall ställas enligt denna lag eller miljöbalken inte har godkänts av den till vars förmån den ställs, skall säkerheten prövas av länsstyrelsen.

Borgen får godkännas länsstyrelsen endast borgensmannen

av om svarar som för egen skuld och, flera har tecknat borgen, de

om svarar solidariskt.

Staten, kommuner, landsting och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.

4 § På begäran av någon som vill utföra ett vattenföretag ännu

men som inte har ansökt om tillstånd, får miljödomstolen förordna sakkunnig

en som på företagarens bekostnad gör nödvändiga undersökningar. Om

164 Lagförslag SOU 1996: 103

undersökningarna avser företagets inverkan det allmänna fiskeintresset, skall sakkunnig förordnas den Fiskeriverket föreslår.

som som

5 § Efter ansökan ägaren till en vattenanläggning eller av någon vars

av rätt berörs anläggningen kan länsstyrelsen förordna en besiktnings-

av

för att utreda anläggningen har kommit till i laga ordning eller man om

laga beskaffenhet. är av

Den har ansökt besiktning enligt första stycket skall betala

som om kostnaderna för besiktningen med ett belopp som länsstyrelsen bestämmer. Om besiktningsmannen begär det, är den som har gjort ansökan även skyldig att betala förskott kostnaderna för besiktningen.

6 § Är flera fastigheter beroende grundvattentillgång för

av samma husbehovsförbrukning, skall vattnet fördelas mellan dem efter vad som är skäligt, fastighetemas behov inte kan täckas helt. Vid en sådan

om fördelning får fastighet inte berövas vatten, den med hänsyn till

en som läge och naturlig beskaffenhet, äldre bebyggelse eller andra omständig-

ha företräde till. heter bör anses

En fördelning får jämkas, förhållandena har ändrats.

om

7 § Miljödomstolama skall föra förteckning över vattenföretag inom

en domsområdet vattenbok i den utsträckning som regeringen föreskriver.

Regeringen har i vattenboksförordningen 1983:789 meddelat ytterligare bestämmelser om vattenbok.

I

SOU 1996: 103

3 till

Förslag Lag om kungörelse, skriftväxling och delgivning i miljömål

l § I kungörelse enligt 20 kap. 22§ miljöbalken skall lämnas en

kortfattad redogörelse för ansökningen och i mål vattenföretag

om lämpligt sätt anges de fastigheter som kan beröras. Dessutom skall erinras om innehållet i 20 kap. 26 och 34 miljöbalken samt anges sista tidpunkt för erinringar enligt 20 kap 26 § balk. samma Fastighetsägare som berörs av en ansökan i mål vattenföretag om skall erinras om innehållet i 20 kap. 24 § miljöbalken i den kungörelse som avses i 20 kap. 22 § balk eller på annat lämpligt sätt. samma Miljödomstolen skall förordna eller flera lämpliga att en personer förvara ett exemplar av handlingarna i målet aktförvarare. Namn och adress på aktförvarare skall anges i kungörelsen. I kungörelsen skall vidare tillkännages att kallelser och andra meddelanden i målet till parterna skall, de inte särskilt tillställs part, om införas i ortstidning samt hållas tillgängliga hos aktförvararen. Om kallelser och andra meddelanden inte införs i alla ortstidningar, skall av kungörelsen framgå att de kommer att införas i ett begränsat antal

ortstidningar.

Kungörelsen skall snarast införas i ortstidning. En utskrift av kungörelsen skall i mål vattenföretag sändas till varje sakägare om som har angetts i ansökningen eller annat sätt är känd för domstolen. som Om ansökningen berör fast egendom är samfälld för flera som fastigheter, behöver någon utskrift kungörelsen inte sändas till de av särskilda delägarna i samfälligheten. Finns känd styrelse för en samfálligheten, skall en utskrift kungörelsen sändas till styrelsen. av

2 § Ett exemplar av ansökningshandlingarna och kungörelsen skall

av sändas till Statens naturvårdsverk och Fiskeriverket. Om det kan antas att det allmänna fiskeintresset eller något annat allmänt intresse inte

berörs av företaget, behöver ansökningshandlingarna dock inte över-

sändas. Kungörelsen skall även sändas till berörda kommuner och den eller

166 Lagförslag SOU 1996: 103

de kommunala nämnder fullgör uppgifter inom miljö- och som

hälsoskyddsområdet samt till länsstyrelsen, Statens naturvårdsverk och

till andra statliga myndigheter verksamhet kan beröras av ansökan. vars

3 § Utskrift kungörelsen skall delges av styrelsen eller någon förvaltar en av ansökningen berörd annan som kanal- eller slussanläggning eller allmän farled eller en hamn eller annan flottled som är allmän, styrelsen för ansökningen berört vattenförbund samt styrelsen ett av eller förvaltar berörd samfállighet enligt denna lag eller annan som en motsvarande äldre bestämmelser, ägaren anläggning för tillgodogörande av vattenkraft, om med av en

ansökningen ianspråktagande den tillgodogjorda kraften,

avses av ägaren den strömfallsfastighet från vilken andelskraft tillhandaav hålls, när fråga är ansökan enligt 7 kap. 1 § 3 lagen 0000 med om en särskilda bestämmelser vissa vattenföretag, om innehavaren det tillstånd med ansökan enligt 20 kap. av som avses en 15 § första stycket 7 eller 8 miljöbalken.

4 § Fiskeriverket skall, handlingar översänts till verket enligt 2 om sig vattenföretagets eller verksamhetens inverkan på det yttra om allmänna fiskeintresset samt föreslå de bestämmelser behövs till som skydd för fisket. Om verket finner att yttrande inte kan avges utan undersökning på platsen, skall verket anmäla detta till miljödomstolen,

förordnar sakkunnigutredning enligt 20 kap. 28 § miljöbalken.

som om

5 § Har sakägare uppgetts eller annat sätt blivit känd för en miljödomstolen först efter det att kungörelsen har utfärdats och har han inte fört talan i målet, skall han på lämpligt sätt beredas tillfälle att yttra

sig. Handläggningen målet får dock inte uppehållas.

av

6 § För fall i 20 kap. 25 § andra stycket miljöbalken avses behövs som inte några meddelanden eller kallelser till den nye ägaren om den nya tidigare ägaren har erhållit meddelanden och kallelser i målet.

7 § Kallelse till muntlig förberedelse skall delges parterna eller kungöras i ortstidning. Parter kan föreläggas vid vite att komma tillstädes eller

infinna sig personligen.

8 § Framgår det ett utlåtande enligt 20 kap. 28 § miljöbalken eller av på sätt att det sökta företaget eller verksamheten berör fastigheter annat inte har angivits i kungörelsen enligt 20 kap. 22 § miljöbalken, som

Lagförslag 167

skall miljödomstolen med tillämpning l § denna lag bereda ägare av och innehavare särskilda rättigheter till sådana fastigheter tillfälle av att yttra sig. Om det är lämpligare, får miljödomstolen kalla sakägama till huvudförhandlingen i målet. Kallelsema skall senast åtta dagar före

huvudförhandlingen delges sakägama i den ordning gäller för

som delgivning av stämning i tvistemål.

9 § Besked tid och plats för huvudförhandling skall i god tid om lämnas parterna i den ordning har bestämts för kallelser till dem. som Om anledning till det föreligger, skall i kallelsen lämnas uppgift de om

frågor som avses behandlas vid huvudförhandlingen.

Om någon part bör infinna sig personligen vid huvudförhandlingen, skall miljödomstolen förelägga honom detta vid vite. Föreläggandet skall

delges.

10 § I mål enligt 20 kap. 6 § första stycket 2-8 och stämningsmål enligt 7 kap. 2 § lagen 0000 med särskilda bestämmelser vattenföretag om skall kallelser och andra meddelanden till parterna delges.

ll § I kungörelse enligt 20 kap. 49 § skall uppges att ett exemplar av handlingarna i målet hålls tillgängligt hos aktförvararen eller aktförvarama, att kallelser och andra meddelanden i målet till parterna skall, de om inte särskilt tillställs någon part, införas i viss eller vissa ortstidningar samt hållas tillgängliga hos aktförvararen eller aktförvarama, att en svarsskrivelse skall ha kommit till Miljööverdomstolen inom den tid, minst tre veckor från det kungörandet skedde, Miljööversom domstolen bestämt. Kungörelsen skall införas i den eller de ortstidningar miljödomsom stolen har bestämt för meddelanden i målet. Då föreskrifterna i denna paragraf har iakttagits, skall delgivning anses ha skett.

Förslag till

Lag om ändring i bilavgaslagen

1986:1386

Härigenom föreskrivs att i bilavgaslagen 1986:1386 skall införas

en ny paragraf med följande lydelse.

3 a § Bensin som är avsedd för motordrift eller uppvärmning och

som innehåller högst 0,013 bly liter vid 15°C skall tillverkare

gram per av och importör delas i och tillhandahållas i de miljöklasser

som anges i bilaga till denna lag.

För motorbensin gäller dessutom särskilda föreskrifter meddelas

som

av regeringen.

170 Lagförslag SOU 1996: 103

SFS 1994: 1390 Bilaga

Krav Miljöklass 2 Miljöklass 3

kategori2a kategori2b

avseddför fordonmed avseddför fordon

katalytiskavgasrening utankatalytisk

avgasremng

Svavelhalt,högst 0,01 0,03

massprocent Ångtryck vid 37,8° 70/95’ 70/95‘

— högstkilopascal

Ångtryck vid 37,a°c. 45/65‘ 45/65‘

— lägstkilopascal

Förângatvid l00° 47/50’ 47/50’

— lägstvolymprocent

Slutkokpunkt, högst C° 205 200

- Bensenhaltvid 15° 3 3 5 högstvolymprocent

högstmilligram perliter

Fosforhalt, högst Inte 2

milligram perliter mätbar

Tillsatsämnen t4

Bensin i miljöklass 2 skall uppfylla skäliga funktionskrav vad avser renhet för insugningsrespektiveinsprutningsventiler.

Avsertidenfr.o.m.den15maj o.m.den30augustii X-, Y-, Z-,AC ochBD-länsamttidenfr. den15

o.m. april o.m.den30septemberi övrigalän. ‘ Avserövrigtid ändensomangesunder. ’ Medaromatindexavseshaltenaromatiskakolvätendividemtmed13medtillägg bensenhaltenvarvid

av halternauttrycksi volymprocent. ‘ Far innehållaaskbildandeämnen.

1995/96:202 har regeringen föreslagit ändringar i bilagan. I prop.

Förslag till Lag om ändring i konkurslagen 1987:672

Härigenom föreskrivs att i 7 kap. konkurslagen 1987:672 skall införas en ny paragraf med följande lydelse. 8 a § Förvaltaren skall till tillsynsmyndigheten enligt 23 kap. miljöbalken anmäla om konkursgäldenären har kvarlämnat kemiska produkter eller miljöfarligt avfall som behöver omhändertas. Detsamma gäller vid misstanke om mark- eller vattenföroreningar.

Inledning

1.1¶Miljöfrågornas betydelse

1 .1.1 Milj öengagemanget

Skyddet av miljön och människors hälsa är i dag en av de mest angelägna samhällsuppgiftema. Detta avspeglas t.ex. i regeringsförklaringen efter valet hösten 1994. Där slogs fast, att en av regeringens stora uppgifter är att förverkliga det ekologiskt uthålliga industrisamhället. Statsministern framhöll då att livsmiljön är ett gemensamt ansvar för oss alla och såg det som hoppingivande att insikten därom växer och sprids. Han uttalade vidare att inte minst de unga förstår vad som står på spel om miljöförstörelsen tillåts fortsätta.

Vid 1970-talets början hade visserligen en debatt om bl.a. naturskydd, vattenkraftsutbyggnad och vatten- och luftföroreningar pågått en tid intresset för sådana frågor var fortfarande begränsat. Lagstift-

men ning som instrument för att styra utvecklingen på området förekom sparsamt. 1964 års naturvårdslag och 1969 års miljöskyddslag var de mest utpräglade miljölagama vid denna tidpunkt. Det internationella samarbetet på området hade inte heller utvecklats nämnvärt.

1.1.2¶Sverige föregångsland på miljöområdet

som

Även miljöengagemanget i vårt land liksom i många andra länder

om -

började en aning trevande har vi att förvalta och försvara en numera — aktiv och framskjuten position på milj och hälsoskyddsområdet. Sedan första hälften av 1970-talet har intresset och engagemanget för miljöfrågorna vuxit stadigt. Ett stort antal lagar som helt eller delvis rör dessa frågor har kommit till och bildat ett nytt rättsområde, miljörätten. Dessutom har Hera typer av styrmedel inom lagstiftningens ram utvecklats för att bemästra miljöproblemen.

Sverige har på det internationella planet i flera avseenden varit föregångsland inom miljöpolitiken. Vår roll internationellt skall ses mot bakgrund av att Sverige tidigt drev vissa miljöfrågor hårt. När t.ex.

174 Inledning SOU 1996: 103

organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling OECD inrättade en miljökommitté år 1970 trädde Sverige fram som pådrivande om bl.a. försurningsproblem. Samma organisation gjorde i början av 1970-talet en bestående insats genom lanseringen av principen att den som förorenar skall betala kostnaden för de skador som på så sätt orsakas, den s.k. Polluter Pays Principle.

År 1972 Sverige värdland för den första FN-konferensen

var om miljön. Landet fick så vis en uttalad position miljöområdet. Konferensen, som hölls i Stockholm, innebar genombrottet for ett globalt miljösamarbete och för miljösamarbete utanför den industrialiserade världen. På förslag av konferensen beslöt FN:s generalförsamling samma år att inrätta ett miljöprogram United Nations Environment Program, UNEP.

Stockholmskonferensen bidrog till allmänt ökad medvetenhet om

en miljöns betydelse. Internationella konventionsregler med syfte att vidmakthålla och förbättra miljötillståndet i världen började utarbetas i ökad takt. Ett exempel på detta är konventionen om handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter, den s.k. CITES- eller Washingtonkonventionen. Vid Stockholmskonferensen presenterades ett utkast till denna konvention. Efter beslut vid konferensen bearbetades konventionstexten for att något år senare undertecknas i Washington. CITES-konventionen en av de största naturvårdskonventio-

är numera nema oavsett att den också kan betecknas som en handelskonvention.

Av särskild betydelse för Europas miljö var att den europeiska gemenskapen EG år 1972 även inledde ett miljöarbete. Inom EG antogs redan år 1975 den nyssnämnda OECD-principen om att fororenaren skall betala. Principens värde för miljön hade då inte ännu utvecklats helt. Tyngdpunkten låg att undvika en snedvridning av handel och konkurrens.

1.1.3 En hållbar utveckling

År 1987 presenterade Världskommissionen för miljö och utveckling, den s.k. Brundtlandkommissionen, sin rapport Vår gemensamma framtid. Budskapet var att jordens länder måste skapa en global politik för en varaktigt hållbar utveckling. Den nya utmaningen var att försöka tillfredsställa dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov. Kommissionens rapport tog upp möjligheten världskonferens för miljö och utveckling. Senare

med en förde Sverige fram ett direkt förslag sådan konferens. Efter ett

om en omfattande förarbete höll FN i juni 1992 en konferens om miljö och

Inledning 175

utveckling United Nations Conference on Environment and Development, UNCED i Rio de Janeiro, Brasilien.

Riokonferensen, som delvis kan betraktas som en uppföljning

av Stockholmskonferensen, resulterade i tre viktiga dokument. I ett dokument- Riodeklarationen fastslås rad grundläggande principer

- en för människors och nationers rättigheter och skyldigheter då det gäller att säkra den gemensamma framtiden. Enligt deklarationens inledande princip står människan i centrum i strävan hållbar utveckling.

mot en Hon har rätt till ett hälsosamt liv i samklang med naturen. I deklarationen görs en direkt koppling mellan Polluter Pays Principle och intemalisering av miljökostnader samt användning ekonomiska

av styrmedel. Hög status ges även bl.a. försiktighetsprincipen. Den innebär att avsaknad av vetenskapligt säkerställda bevis inte får användas

som ursäkt för att skjuta upp kostnadseffektiva åtgärder som behövs för att hindra miljöförstöring. Ett annat viktigt dokument från miljökonferensen är Agenda 21. Det innehåller ett handlingsprogram för hållbar utveckling inför det 21 :a århundradet med syftet att komma till rätta med de största miljö- och utvecklingsproblemen. I ett tredje dokument, Skogsprincipema, ges riktlinjer för hur världens skogar skall kunna utnyttjas utan att miljön skadas.

Vid konferensen undertecknades också två viktiga konventioner, nämligen klimatkonventionen för att motverka klimatförändringar och konventionen om den biologiska mångfalden för att bevara Variationsrikedomen i djur- och växtliv. Dessutom tillsattes en förhandlingskommitté under svenskt ordförandeskap med uppgift att utarbeta

en konvention mot ökenspridning. En sådan konvention undertecknades i oktober 1994.

1 1 Riokonferensens

uppföljning

. Besluten vid Riokonferensen förutsätter uppföljning och genomförande. Riksdagen godtog 1993 regeringens förslag till inriktning det svenska

av arbetet med genomförandet besluten vid konferensen prop.

av 1993/94: 1 1 bet. 1993/94:JoU19, rskr. 1993/94:256. En strategi för det fortsatta arbetet med att förverkliga målet hållbar utveckling och

om en strategi för Sveriges insatser i det globala miljö- och utvecklingssamarbetet har alltså lagts fast. Som grund ligger de av riksdagen redan beslutade miljöpolitiska målen och prioriteringarna kretsloppsanpas-

om sad samhällsutveckling med producentansvar för olika varugrupper, klimatfrågor, biologisk mångfald och skogspolitik.

Uppdraget som följer av Riokonferensen är riktat till alla länder,

kommuner, organisationer och företag och även till den enskilda människan. Övergången till hållbar utveckling skall och

genomsyra prägla alla delar av samhällets verksamhet och ligga till grund för utformningen och inriktningen av politiken inom skilda samhällssektorer. Sektorernas ansvar för sin miljö- och hälsopåverkan och för hållbar utveckling har alltså förstärkts. Det betyder att de areella näringarna, t.ex. jordbruket och skogsbruket, har ett miljöansvar i lika hög grad

som trafiksektorn, försvaret i fredstid etc. Det har också visat sig att aktörerna inom de olika sektorerna i allt större utsträckning har antagit den utmaning som sektorsansvaret innebär och verksamheten inom jordoch skogsbruket, trafiken m.m. milj successivt. I Riodokumenten understryks särskilt hur viktigt det är att föra alla frågor på lokal

ner nivå. I Sverige har praktiskt taget alla kommuner påbörjat arbetet med att följa FN:s rekommendationer att ta fram lokal långsiktig

en handlingsplan, en lokal Agenda 21.

FN skall år 1997 vid ett extra möte med generalförsamlingen

ta upp formerna för den fortsatta uppföljningen Riokonferensen och bedöma

av hur Agenda 21 tillämpas i världens länder. 1997 års möte förbereds

av FN:s kommission för hållbar utveckling Commission Sustainable

on Development, CSD, som är ansvarigt organ för uppföljning

av Riokonferensen. Kommissionen håller årliga möten och under perioden 1996-98 är Sverige medlem i kommissionen efter att tidigare ha varit observatör.

Nationellt har regeringens råd för miljöfrågor, Miljövårdsberedningen, arbetat med uppföljningen av Riokonferensen och Agenda 21. År 1995 tillsattes dessutom Agenda 2l-kommitté, skall utveckla,

en som fördjupa och förankra Agenda 21 och medverka inför utarbetandet

av Sveriges rapport till FN:s extra generalförsamling år 1997. Kommittén skall vidare stämma av hur de miljömål riksdagen har beslutat

som uppfylls och fungerar dir. 1995:34. Det kan vidare nämnas att Skogsstyrelsena har ansvaret för uppföljningen av delar Agenda 21

av samt de vid Riokonferensen beslutade Skogsprincipema.

1.1.5 i och

Sveriges deltagande globalt regionalt miljösamarbete

Sverige deltar i många olika former internationellt miljöarbe-

numera av te. Enligt regeringsförklaringen i 1996 är det regeringens ambition

mars att Sverige skall vara en pådrivande internationell kraft och ett föregångsland i strävan att skapa ett hållbart samhälle. Ett exempel på globalt miljöarbete hämtas från verksamheten inom Baselkonventionen

SOU 1996: 103 Inledning 177

som reglerar gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall. Drygt 90 länder har anslutit sig till denna konvention. Vid det tredje partsmötet i september 1995 beslöts nordiskt initiativ att komplettera konventionen med ett förbud mot export av farligt avfall från OECD-länder till länder utanför OECD. Sverige har under en följd år aktivt verkat för tillkomsten sådant förbud. av av ett Under våren 1996 har en promemoria utarbetad i Miljödepartementet med förslag till mål och inriktning det svenska arbetet med de av globala miljökonventionema och Agenda 21 varit föremål för remissbehandling Ds 1995:83. l promemorian t.ex. att Sverige bör verka anges

för en ökad offentlig insyn och ökat inflytande för såväl frivilligorgani-

sationer näringslivsföreträdare och andra samhällsgrupper i arbetet som med miljö- och utvecklingsfrågor. Beredningen syftar till redovisa att regeringens syn på de aktuella frågorna i regeringsskrivelse till en riksdagen under hösten 1996. För Sveriges del innebär medlemskapet i Europeiska unionen EU nya och vidgade möjligheter att delta i och pådrivande för det vara europeiska miljösamarbetet. Riksdagen har ställt sig bakom huvudlinjen i regeringens strategi för det miljöpolitiska arbetet i EU. Fyra prioriterade områden utpekas för arbetet. Dessa är kampen mot försurning och

klimatförändringar, arbetet för kretsloppsanpassning, höjd

en ambitionsnivå när det gäller kemikaliekontroll och minskad användning av

bekämpningsmedel samt bevarande biologisk mångfald regering-

av se

ens skr. 1994/95:167 samt bet. 1994/95:JoU23, rskr. 1994/952424. När det gäller aktivitet i sistnämnda hänseende kan nämnas att Sverige under sistlidna år till kommissionen anmält flera områden landet som anser bör ingå i Natura 2000, det sammanhängande europeiska ekologiska nät som skapas enligt EU:s art- och habitatdirektiv. Vid EU:s stora regeringskonferens började i slutet april 1996 har från svensk som av sida understrukits att miljöfrågorna måste vid diskussion tas upp en om fördragsändringar, bl.a. så att Riokonferensens slutsatser hållbar om

utveckling avspeglas i EU-fördragen. Av betydelse för utvecklingen

fram till sekelskiftet är även den pågående översynen EU:s femte av

miljöhandlingsprogram från år 1992.

Regionalt mellanstatligt miljösamarbete bedrivs med avseende t.ex. Östersjö- och Nordsjöregionema. På initiativ den svenska av statsministern möttes regeringscheferna i Östersjöns randstater vid en regeringskonferens i Visby i början maj 1996. Miljön av var en av huvudfrågoma och Sverige förde fram synpunkter fortsatt hög om en

prioritering av Östersjöprogrammet, dvs. det åtgärdsprogram antogs

som vid en liknande konferens i Ronneby år 1992. Vid Visbymötet uttrycktes från svensk sida också önskemål att större uppmärksamhet skall om

178 Inledning SOU 1996: l 03

ägnas vattendrag som korsar nationsgränsema. Miljöministrarna fick i uppdrag att fortsätta arbetet med regionens miljöfrågor, bl.a. att

genom utarbeta en Agenda 21 för Östersjön. När det gäller Nordsjöländemas miljösamarbete kan nämnas att miljöministrama år 1995 skrev under den fjärde Nordsjödeklarationen med gemensamma mål för att förbättra Nordsjöns miljö.

Efter Sveriges och Finlands medlemskap i EU ställs nya krav det nordiska miljösamarbetet inom Nordiska rådet. Enligt regeringens miljöpolitiska skrivelse till riksdagen skr. 1994/952120 bör verksamheten i ökad utsträckning inriktas på att effektivisera och stärka de nordiska ländernas insatser mot miljöproblem i närområdet, inkl. Östersjöområdet och Barentsregionen.

1.1.6 och nationella miljömål

Miljöpolitiken

Sedan mitten av 1980-talet har, parallellt med den internationella aktiviteten, en allt tydligare kurs lagts ut för landets nationella miljöarbete. År 1988 och 1991 fattade riksdagen beslut övergripande

om miljömål i samband med behandlingen av regeringens två miljöpropositioner Miljöpolitiken inför 90-talet prop. 1987/88:85 och En god livsmiljö prop. 1990/91:90. Miljömålen är sammanfattningsvis att skydda människors hälsa, att bevara den biologiska mångfalden, att hushålla med naturresurser och att skydda natur- och kulturlandskap. I sina miljöbeslut har riksdagen även lagt fast det tidigare berörda sektorsansvaret samt delmål för miljöarbetet i form av riktlinjer för hur skilda miljöproblem skall angripas framöver. Riksdagens beslut om en ny skogspolitik prop. 1992/93:226, bet. 1992/93:JoU15, rskr. 1992/93:352 innebar att det infördes ett miljömål som gavs samma vikt som produktionsmålet. Denna princip har genom beslutet om en svensk strategi för bevarande biologisk mångfald prop. 1993/94:30, bet.

av 1993/94:JOU9, rksr. 1993/94:87 utsträckts till att gälla även övriga samhällsverksamheter.

De beslutade miljömålen förutsätter att den miljöpolitiska kursen hålls stadig. Av regeringsförklaringen hösten 1994 framgår att miljöpolitiken framöver innebär bl.a. att industrisamhällets kretslopp skall slutas, att producentansvaret görs tydligt, att avfallsmängdema reduceras kraftigt, att farliga kemikalier successivt avvecklas och att ekonomiska styrmedel, t.ex. skatter och avgifter, införs inom miljöpolitiken. I linje med detta har i regeringsförklaringen våren 1996 slagits fast att miljön utgör ett huvudområde för regeringens politik. Som skäl for denna prioritering anges bl.a. att hotet mot miljön är ett hot mot livet självt.

Inledning 179

Vidare förklaras att miljön skall bli en tydlig och långsiktig prioritering, att de ekologiska kraven kan leda till nästa stora språng i tillväxten samt att det krävs aktiva medborgare, också tydlig politik, för att

men en främja ett ökat kretsloppstänkande. Här antyds bl.a. en delvis sida

ny av miljöpolitiken, nämligen möjligheterna till teknik- och företagsutveckling inom den snabbt växande miljöbranschen.

I detta sammanhang uppmärksammas också del industrins

en av insatser framför allt tid inom miljöarbetet. Inom EU har

- senare det utarbetats en förordning om frivilligt deltagande för industriföretag

i gemenskapens miljöstymings- och miljörevisionsordning EEG

nr 1836/93. Det system förordningen ligger till grund för kallas ofta

som EMAS Eco-Management and Audit Scheme. Den svenska lagen 1994:1596 om frivillig miljöstyrning och miljörevision, trädde i

som kraft den 1 januari 1995, kompletterar förordningen. Syftet med förordningen är att främja en fortsatt förbättring av industriella verksamheters miljöarbete genom formulering och genomförande

av bl.a. miljöprogram och fortlöpande uppföljningar och kontroller. Vidare

som ningar. I detta ingår även information till allmänheten. Kort skall också nämnas att det inom ISO -the International Standardisation Organisation pågår ett världsomspännande standardiseringsarbete på miljöom-

—— rådet ISO 14000. Avslutningsvis nämns i detta avsnitt att Miljödepartementet och Näringsdepartementet bildat en särskild arbetsgrupp för att gemensamt finna nyckelområden där miljöpolitikens och näringspolitikens styrmedel kan utvecklas och samordnas.

1.1.7 och

Miljöpolitikens genomförande utveckling

För att bistå regeringen och dess kansli med beredningen speciella

av miljöpolitiska frågor finns, förutom utredningsväsendet i allmänhet, organ av mera permanent slag. Den tidigare nämnda Miljövårdsberedningen utgör exempel detta. Under de närmaste åren är beredningens huvuduppgift att utreda, formulera och föreslå konkreta åtgärder för att nå en hållbar utveckling samt verka för att frågan

om miljöansvar och miljöhänsyn kan integreras i samhällssektorema dir. 1995:22. Beredningen har t.ex. arbetat med frågor åtgärder för att

om skydda fjällvärlden samt förbereder en strategi och åtgärder för bättre

en miljö i landets skärgårdar. På det förstnämnda området har bl.a. beredningens förslag legat till grund för regeringens proposition i maj 1996 om hållbar utveckling i fjällområdena prop. 1995/961226.

180 Inledning SOU 1996: 103

Ett beredningsorgan av liknande slag är Kretsloppsdelegationen som har i uppdrag att ta fram en strategi för kretsloppsanpassning av varusektom och att successivt föreslå producentansvar för nya varugrupper. Delegationen har exempelvis presenterat förslag till

producentansvar för däck, bilar, byggsektorn samt elektriska och elektroniska produkter. I fråga om däck har delegationens förslag lett till författningsregler i förordningen 1994:1236 om producentansvar för däck och i prop. 1995/961174 bet. 1995/96:JoU21, rskr. 1995/962295 som godkänts av riksdagen har regeringen föreslagit att ett producentansvar för uttjänta bilar skall införas.

Från utredningsväsendet i övrigt kan som exempel nämnas att den s.k. Batteriutredningen i början av år 1996 lämnat ett betänkande om hanteringen av miljöfarliga batterier. I betänkandet föreslås åtgärder för att insamlingen och omhändertagande av miljöfarliga batterier skall bli bättre. Enligt utredningsförslaget skall insamlingen skötas av kommunerna och betalas med en avgift från tillverkare och importörer. Ett omfattande arbete har satts igång av den s.k. Kommunikationskommittén med avseende på bl.a. en bättre trañkmiljö dir. 1994: 140. Under våren 1996 har en utredning vidare föreslagit att två områden, Uppsalaåsen-- Fyrisån och Älvrummet i Trollhättan, bör skyddas s.k. national-

som stadsparker tillsammans med den enda park som hittills finns av detta slag i landet, nämligen Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården, ibland också kallad Ekoparken. De redovisade förslagen bereds f.n. i regeringskansliet.

Nya riskområden identifieras fortlöpande och kräver uppmärksamhet och initiativ. Under år har exempelvis hormonpåverkande ämnen

senare debatterats alltmer. Vidare har den diffusa spridningen av antimikrobiel-

ämnen t.ex. antibiotika till miljön uppmärksammats, främst för att dessa ämnen kan ge upphov till resistenta bakterier. Mot bakgrund bl.a. av en eventuellt förändrad riskbild av användningen av kemiska ämnen har regeringen i maj 1996 tillsatt en kommitté för att se över kemikaliepolitiken. Översynen är även påkallad av Sveriges medlemskap i EU dir. 1996:40.

Resultatet det arbete som successivt utförs i olika sammanhang

av nu kommer, enligt vad som har redovisats i den miljöpolitiska skrivelsen 1995/96: 120 till riksdagen, att ligga till grund för en samlad miljöproposition under våren 1998. I propositionen skall lämnas föreslag till bl.a. nya och omarbetade svenska miljömål med utgångspunkt från t.ex. Agenda 21-kommitténs och Kemikaliekommitténs förslag.

Inledning 181

Lagstiftning som miljöpolitiskt styrmedel

Mot slutet av 1980-talet visade det sig tydligt att aktiva insatser från dem som främst påverkar miljön, dvs. olika verksamheter i privat, kooperativ, kommunal eller statlig regi, är något av de viktigaste för att miljö- och hälsoskyddsarbetet skall bli framgångsrikt. Det krävs också insatser av det allmänna i form av bl.a. markinvesteringar och vård, miljöövervakning, miljöforskning och utbildning samt administrativa och ekonomiska styrmedel inom miljöområdet. Med detta följer att lagstiftningen på området måste anpassas till tidens krav och fungera på

det sätt som avses i miljöpolitiken. Det är alltså lagstiftningens uppgift

att säkerställa de miljöpolitiska målen. Den måste tydlig och

vara effektiv för att bidra till att miljöhänsynen alla

genomsyrar samhällssektorer. Utvecklingen med en ökad import föroreningar och

av många små och mer diffusa utsläpp har lett till att problemen i dag framstår som annorlunda än vid tiden då huvuddelen miljölagstiftning

av kom till. Mot bakgrund de principer präglar den intematio-

av som nu nella och nationella miljöpolitiken kan lagstiftningen inte heller

som hittills vara inriktad primärt bara på akuta problem och större ut-

släppskällor.

Genom delrefonner i miljölagstiftningen under 1980-talet, t.ex. inom miljöskydds-, hälsoskydds- och kemikalielagstiftningen, har grunden lagts för mera ändamålsenliga regler miljöområdet. Vissa principer, som t.ex. produktvalsprincipen eller med en annan benämning substitutionsprincipen kemikalieområdet, har fått genomslag i lagstiftningen. Med hänsyn till den miljöpolitiska utvecklingen finns

ändå en del brister kvar i lagstiftningen. Regler splittrade olika lagverk överlappar varandra och myndighetsansvaret är inte alltid klart. Vidare föreligger behov av bl.a. skärpta tillåtlighetsregler, vidgad möjlighet att meddela föreskrifter med generell räckvidd och anpassning special-

av lagstiftning, t.ex. trafikområdet, till den allmänna miljölagstiftningen. I sammanhanget skall ocksåerinras att enligt Riodeklaratio-

om en av nens principer åtar sig alla stater att anta en verkningsfull miljölagstiftning i vilken också bör ingå rätt till ersättning för dem drabbats

som av

miljöskador. Genom den lagharmonisering blivit följden

som av Sveriges inträde i EU aktualiseras ytterligare undersökning och överväganden av förhållandet mellan svensk miljölagstiftning och internationella åtaganden. Senare i betänkandet lämnas översiktliga redovisningar gällande rätt EG-regler. Vidare redovisas

av resp. kortfattat några aktuella lagstiftningsfrågor som tagits i riksdagen

upp de senaste åren.

Mot bakgrund av bl.a. de brister i lagstiftningen påpekats

som nu

182 Inledning

satte statsmakterna igång ett utredningsarbete med uppgift att genomgripande reformera den svenska miljölagstiftningen. Målet var att lagstiftningen skulle bli lättare att överblicka och tillämpa och att den skulle ge utrymme för olika skärpningar i takt med tiden. Tankar om att arbeta samman och skärpa de olika bestämmelserna i ett enhetligt lagverk, miljöbalk, växte fram i början av l990-talet. Formellt beslut

en om detta fattades genom att riksdagen ställde sig bakom regeringens förslag i 1991 års miljöproposition. Enligt vad som framgår av kommande avsnitt i betänkandet har tidigare miljöbalksförslag lagts fram. I regeringsförklaringen hösten 1994 uttalades att ett nytt förslag till miljöbalk kommer att föreläggas riksdagen. Miljöbalksutredningen, vars direktiv skall redovisas strax, lämnar nu förslag till Miljöbalken. Förslaget innebär en modern, samordnad och skärpt miljölagstiftning harmoniserad till EG- rätten.

Miljöbalksutredningen fortsätter sitt arbete för att presentera betänkanden med förslag till Övergångsbestämmelser och följdlagstiftning samt ett betänkande med översyn av förordningar på miljöområdet och andra återstående lagstiftningsfrågor.

1.1.9 mål, innehåll och nyheter

Miljöbalkens

Miljöbalken syftar till att skapa förutsättningar för en hållbar utveckling i samhället. Med miljöbalkens regler och andra styrmedel skall nu levande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö att leva För att nå målet skall människors hälsa och miljön skyddas mot skador och olägenheter oavsett om de förorsakas av föroreningar eller andra störningar eller annat sätt. Vidare skall värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas, den biologiska mångfalden bevaras samt mark, vatten och fysisk miljö i övrigt användas så att en från ekologisk, social och samhällsekonomisk synpunkt god hushållning med naturresurser och energi tryggas. Slutligen skall ett kretslopp med hushållning, återanvändning och återvinning material främjas.

av

I miljöbalken ges miljön generellt en starkare ställning. Det skall vara en angelägenhet för var och en att inom sin verksamhet och samhällssektor verka för att balkens mål förverkligas. Allmänna aktsamhetsregler skall gälla för både s.k. miljöfarlig verksamhet och i princip allt annat mänskligt handlande som kan befaras motverka förutsättningarna att nå balkens mål.

Flertalet miljölagar inarbetas i miljöbalken för att skapa bättre överblick samt en effektiv och lättillgänglig miljölagstiftning. Det

SOU 1996: 103 Inledning 183

betyder till att börja med att de centrala miljölagarna naturvårdslagen, miljöskyddslagen, miljöskadelagen och lagen som kemiska produkter sammansmälts i balken. Vidare arbetas hälsoskyddslagen, renhållningslagen, gentekniklagen, dumpningslagen, lagarna om tillfälliga bilförbud och om svavelhaltigt bränsle samt lagarna om spridning bekämp-

av ningsmedel över skogsmark och förhandsgranskning biologiska

om av bekämpningsmedel i balken. Detsamma gäller lagen åtgärder

om beträffande djur och växter tillhör skyddade arter. Med de

som nu nämnda lagarna samordnas dessutom lagen om skötsel jordbruks-

av mark, naturresurslagen samt stora delar av vattenlagen.

Det har varit naturligt att överväga om ytterligare ett antal mark- och miljölagar borde samordnas i balken. Beträffande denna typ av lagar fortsätter utredningen sitt arbete för att lösa frågan hur de skall kopplas till eller arbetas in i balken ett ändamålsenligt sätt. Det gäller t.ex. de lagar som nu är knutna till naturresurslagen. I det fortsatta arbetet behandlas även bl.a. skogsvårdslagen, fordons- och bilavgaslagstiftningen, kämsäkerhetslagstiftningen, strålskyddslagstiftningen som f.n. lämnats utanför miljöbalken.

Miljöbalksutredningen vill utöver det som nu har sagts framhålla en del av de nyheter som föreslås.

Aktsamhetsregler

Miljöbalken skall enligt vad har sagts innehålla ett kapitel

som nyss med allmänna aktsamhetsregler. Inledningsvis följer av dessa regler att en verksamhetsutövare skall vidta de försiktighetsmått behövs för

som att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Därefter följer ett antal aktsamhetsregler som i många fall kan sägas vara en vidareutveckling av denna grundläggande bestämmelse. Således skall

en verksamhetsutövare skaffa sig den kunskap som behövs om bl.a. riskerna med verksamheten och vidare välja en lämplig plats lokaliseringsprincipen, hushålla med naturresurser och energi samt utnyttja möjligheterna till återanvändning och återvinning kretsloppsprincipen. Verksamhetsutövaren skall även undvika kemiska och biotekniska produkter som kan ersättas med mindre riskabla produkter produktvalsprincipen eller, som den ibland benämns, subtitutionsprincipen. Ytterligare gäller som en allmän aktsamhetsregel att alla yrkes-

som mässigt bedriver eller avser att bedriva verksamhet skall tillämpa bästa möjliga teknik. Till aktsamhetsreglerna hör också skyldighet för den

en som bedriver verksamhet utanför ett skyddat område, t.ex. nationalpark eller naturreservat, att se till att skada inte uppkommer i detta område. Slutligen innehåller aktsamhetsreglerna principen att förorenaren

om

betalar. I sista hand, aktsamhetsreglema inte kan hindra oacceptabla

om skador, träder balkens s.k. stoppregel in. Miljöbalkens generella regler för verksamheter skall gälla även verksamhet består i att organisera

som friluftsliv.

Milokvalitetsngrmer Regler om s.k. miljökvalitetsnormer införs för att bl.a. komma kväveutsläpp m.m. Enligt dessa regler skall miljökrav, dvs. för

normer högsta tillåtna halter av miljöfarliga ämnen i luft eller vatten, kunna ställas upp för ett geografiskt område, t.ex. ett län eller delar ett län.

av

Milökgnsekvensbeskrivningar Kraven miljökonsekvensbeskrivningar utökas och skärps och

allmänhetens inflytande förstärks.

Qmrådesskydd Miljöbalkens regler ger långtgående möjligheter att skydda olika slags geografiska områden. Skyddsformerna naturreservat, naturvårdsområde och det särskilda skyddet djur och växter inom ett område slås

av samman till en skyddsform som benämns naturreservat.

Husbehovstäkter Husbehovstäkter skall kunna underställas prövningsplikt enligt miljöbalkens regler.

Avfall och milg"farlig1 avfall

Definitionerna avfall och miljöfarligt avfall enligt miljöbalken

av föreslås bli desamma som gäller inom EU.

generella föreskrifter Möjligheten att reglera miljöfarlig verksamhet genom generella föreskrifter istället för, eller komplement till, individuella tillstånd

som utökas.

Särskilt förgskriftsråd Ett särskilt föreskriftsråd inrättas för de centrala myndigheternas föreskriftsarbete i anslutning till milljöbalken.

Stgra anläggningar och ingipande verksamheter Större trafikanläggningar som vägar, järnvägar, flygplatser och farleder, utbyggnadsföretag i vattenområden kommer att helt eller delvis omfattas av miljöbalkens skärpta tillåtlighetskrav.

SOU 1996: 103 Inledning 185

Regionala miljödomstolar En samlad miljöprövning vid regionala miljödomstolar föreslås ersätta den prövning som idag sker vid Koncessionsnämnd för miljöskydd. Prövningen avser både miljöskydds- och vattenfrågor enligt balken.

Miliggrganisatigners rm" att överklaga Allmänhetens möjligheter att delta vid prövningen ökar att

genom miljöorganisationer får rätt att överklaga domar och beslut i miljöärenden.

Enhçtligt sakägarbegrepp Enligt miljöbalken skall ett enhetligt sakägarbegrepp gälla med utgångspunkt i det som idag gäller enligt miljöskyddslagen.

Tillsyn

Tillsynsbegreppet definieras och en tydlig ansvarsfördelning tillsynen

av enligt miljöbalken på lokal, regional och central nivå föreslås.

Straff Straffen för överträdelser på miljöområdet skärps.

Miljösanktionsavgift

En ny skärpt miljösanktionsavgift ersätter miljöskyddslagens miljöskyddsavgifter och skall kunna påföras den bryter mot uppställda

som miljökrav.

Eftçrbehandling

Ansvaret för efterbehandling av förorenade mark- och vattenområden ökar.

Miljöskadeförsäkring och saneringsförsäkring

Miljöskadeförsäkringssystemet utvidgas till att omfatta även en

saneringsförsäkring.

Genom miljöbalken reformeras svensk miljölagstiftning genomgripande. Endast i några få länder pågår liknande lagstiftningsarbete.

1.1.10 effekter utanför

Utredningsförslagets miljöom-

rådet

De ekonomiska konsekvenserna av Miljöbalksutredningens förslag behandlas i ett senare avsnitt i betänkandet. Omorganisationen av systemet för miljöprövningen kan förmodas leda till vissa regionalpolitiska effekter vilka tas upp i det nyss nämnda avsnittet om ekonomiska konsekvenser jfr dir. 1992:50. Där beaktas även det generella direktivet om att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23.

Enligt direktivet om jämställdhetspolitiska konsekvenser skall alla förslag som läggs fram föregås av en analys och innehålla en redovisning de jämställdhetspolitiska effekterna. Om utredaren bedömer att

av en sådan analys och redovisning inte kan göras på ett meningsfullt sätt till följd utredningsuppdragets eller ämnets karaktär, skall detta enligt

av det nämnda direktivet anges och särskilt motiveras jfr dir. 1994:124. Miljöbalksutredningen kan inte finna att dess förslag, som är könsneutrala, har några effekter från jämställdhetssynpunkt. Det framstår därför inte meningsfullt att försöka företa någon analys eller redovisning

som

sådan effekter. I detta sammanhang finns dock anledning att igen av hänvisa till Riodeklarationen. I den betonas att det är viktigt att alla medborgare deltar i arbetet för att nå en hållbar utveckling. En av deklarationens principer anger vidare att kvinnor spelar en avgörande roll i frågor som gäller miljövård och utveckling och att deras fullvärdiga deltagande därför är av största betydelse för att uppnå en hållbar utveckling. Principen har utvecklats ytterligare vid FN:s världskvinnokonferens i Peking år 1995.

1.2¶Behov av och information om

utbildning miljöbalksreformen

Förslag: Miljöbalksrefonnen introduceras genom en bred in-

formation- och utbildningsinsats främst lokal och regionalnivå.

Informationsinsatser är också motiverade på intemationellnivå.

Särskilda medel anslås för en sådan informations- och utbild-

ningsinsats.

I och med att miljöbalken träder i kraft introduceras en kvantitativt och kvalitativt omfattande lagstiftning som berör alla. Det finns då ett övergripande behov information till allmänheten. Genom att

av

miljöbalken vidare innebär stora systematiska och materiella ändringar av det svenska miljörättsliga regelsystemet behöver företrädare för tillstånds- och tillsynsmyndigheter, polis, åklagare och andra skall

som tillämpa balkens regler fördjupad information och utbildning. Reformen kan på så sätt snabbt få ett effektivt genomslag och förväntade

ge positiva effekter i miljöarbetet. Lagstiftningsarbetet bör följaktligen

snart följas av informations- och utbildningsinsatser vid lokala, regionala och centrala konferenser. Särskilda informationsinsatser kan också

vara motiverade internationell nivå, särskilt med avseende på de länder som tillsammans med Sverige ingår i EU. Det är dessutom betydelsefullt att de som i olika officiella sammanhang företräder Sverige miljöområdet har kunskap om och utgår från miljöbalken i sitt arbete för

en bättre hälsa och miljö. För att de angivna insatserna skall ett gott

ge resultat är det också nödvändig att ett relevant och ändamålsenligt

informations- och utbildningsmaterial utarbetas. Miljöbalksutredningen

föreslår därför att särskilda medel anslås för verksamhet det slag

av som nu har beskrivits.

1.3 direktiv

Miljöbalksutredningens

Tidigare har nämnts att ett omfattande utrednings- och lagstiftnings-

arbete på miljöområdet inleddes år 1989. Då tillkallades parlamenta-

en risk kommitté för att göra översyn miljöskyddslagstiftningen

en av dir 1989:32. Kommittén, antog namnet Miljöskyddskommittén,

som uttalade i ett principbetänkande samordning miljölagstiftningen

att en av borde komma till stånd SOU 1991:4. Med kommitténs principbetänkande underlag gjorde regeringen bedömningen att de centrala

som miljölagarna skulle samlas i miljöbalk prop. 1990/91:90. Sedan

en riksdagen i allt väsentligt ställt sig regeringens ställningstaganden

bakom

om det fortsatta utredningsarbetet bl.a. 1990/91:JoU30, rskr. 338

se

fick Miljöskyddskommittén i uppdrag att lägga fram förslag till

en samlad miljölagstiftning i miljöbalk dir. 1991:54.

en

Miljöskyddskommittén överlämnade i februari 1993 sitt huvudbetänkande med förslag till miljöbalk SOU 1993:27. Senare år

samma avgav Utredningen översyn miljöskadeförsäkringen M

om av m.m. 1992:01 sitt slutbetänkande Miljöskadeförsäkringen i framtiden SOU 1993:78. På grundval av detta jämte annat utredningsunderlag och efter Lagrådets yttrande fattade den dåvarande regeringen den 18 augusti 1994 beslut om proposition 1994/95:10 Miljöbalk.

Med utgångspunkt från den planerade miljöbalken regeringen i

gav april 1993 en särskild utredare i uppdrag att närmare utreda och lägga

fram förslag myndigheternas organisation på miljöområdet, bl. a. i

om

ansvarsfördelningen mellan centrala myndigheter, föreskriftsfrågor om rätten, tillståndsprövningen och tillsynen dir. 1993:43. Inför beslutet

proposition 1994/95: 10 fick utredningen, som antog namnet om

Miljöorganisationsutredningen, även i uppdrag att förbereda inrättandet

myndighet på miljöområdet Miljöombudsmannen dir. av en ny - 1994:48. Beträffande sistnämnda uppdrag har utredningen lagt fram ett delbetänkande SOU 1994:123.

I skrivelse till riksdagen förklarade regeringen, som tillträdde i oktober 1994, som sin avsikt att lägga fram ett nytt förslag till miljöbalk och återkallade därför proposition 1994/95:10 skr. 1994/95:30. Efter detta har Miljöorganisationsutredningen i tilläggsdirektiv fått i uppdrag att lägga fram det förslaget dir. 1994: 134. Utredningen, vars namn

nya ändrats till Miljöbalksutredningen, skall utveckla och komplettera tidigare förslag till miljöbalk genom att lämna förslag till en närmare integrering olika delar miljölagstiftningen. Enligt direktivet bör

av av utredningen särskilt överväga att

smälta miljö- och hälsoskyddsreglema på ett ändamålsenligt - samman sätt,

införa regler som särskilt rör jord- och skogsbruket, -

infoga vattenlagen helt eller delvis, -

över straff- och andra sanktionsbestämmelser i miljöbalken och i - se miljöanknutna lagar utanför balken,

stärka miljöorganisationemas processuella ställning,

-

se över instansordningen i miljölagstiftningen. - Enligt tilläggsdirektiven skall de tidigare givna direktiven gälla i tillämpliga delar. Utredningens direktiv fogas till detta betänkande som

agg

1.4¶Miljöfrågor i riksdagen

Under den tid Miljöbalksutredningen har arbetat med huvud-

som betänkandet har riksdagen i olika sammanhang behandlat miljöpolitiska frågor. I detta avsnitt lämnas kort redovisning av denna riksdagsbe-

en handling. Redovisningen inriktas i allt väsentligt på ämnesområden som har anknytning till utredningens arbete.

1.4.1 1994/95

Riksdagsåret

I motion med anledning av regeringens återkallelse av prop.

en

SOU 1996: 103 Inledning 189

1994/95: 10 med förslag till miljöbalk framställdes yrkande om att

riksdagen skulle anta det föreliggande förslaget. Riksdagen avslog

motionen med hänvisning till regeringens rätt att återkalla propositioner

se 1994/95:JoU8. I samma riksdagsärende behandlades även några motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1994 miljölagstiftningen. Frågorna om i motionerna gällde bl.a. begäran att regeringen skulle lämna

om förslag till en bevarandelag med skyddsinstitut för odlingslandskap

samt

skärpning av miljöskyddslagen och införande utsläppsgränser för

av vissa miljöfarliga ämnen. Utskottet hänvisade till det

återupptagna

miljöbalksarbetet och uttalade att detta i större eller mindre utsträckning

var inriktat även på de frågor togs i motionerna. Utskottet som upp ansåg att frågorna för tillfället inte borde föranleda något uttalande från riksdagens sida. På utskottets hemställan avslog riksdagen motionerna

om miljölagstiftningen.

I skrivelse 1994/95 :120 till riksdagen presenterade regeringen

inriktningen av det miljöpolitiska arbetet och lämnade redovisning en av tillståndet i miljön. Regeringen uttalade i skrivelsen

att lagstiftningen

skall samlas i en miljöbalk, blir heltäckande än det tidigare som mer framlagda balkförslaget. Skrivelsen innehöll vidare redogörelse för en

huvuddragen av Miljöbalksutredningens uppdrag enligt tilläggsdirektiven

dir. 1994:134 med information tidsplan för utredningens arbete. om Riksdagen behandlade skrivelsen samtidigt med ett antal motionsyrkanden från den allmänna motionstiden år 1994 och 1995 bl.a. om miljöbalken se l994/95:JoU16. Motionerna innehöll yrkanden t.ex. om

att det miljöbalksförslaget borde läggas fram tidigare vad

nya än som hade redovisats i regeringens miljöpolitiska skrivelse. Vidare innehöll

motionerna förslag långtgående samordning och flera

om en skärpningar

av svensk miljölagstiftning i miljöbalk, förlängd preskriptionstid en ny för anspråk enligt miljöskadelagen samt talerätt för ideella organisationer

i miljöärenden. Dessutom framfördes i motionerna synpunkter bl.a. om miljökvalitetsnormer.

Beträffande tidsplanen för det fortsatta miljöbalksarbetet uttalade

riksdagen på förslag av utskottet, att sammanhållen miljölagstiftning

en i en ny miljöbalk bör träda i kraft senast den 1 januari 1998 samt att propositionen bör framläggas i så god tid att riksdagsbehandlingen hinner avslutas före sommarupphållet år 1997. Med detta tillkännagivan-

de ansåg riksdagen att motionsyrkandena ett nytt miljöbalksförslag om hade tillgodosetts rskr. 306. Riksdagen avslog motionsyrkandena i

övrigt med hänvisning till det kommande miljöbalksförslaget.

190 Inledning

1.4.2 1995/96

Riksdagsåret

Under hösten 1995 behandlade jordbruksutskottet ett trettiotal motionsyrkanden miljölagstiftningen och vissa organisatoriska frågor m.m.

om på miljöområdet se 1995/96:JoU2. Motionerna handlade bl.a. om utsläppsgränser för vissa miljöskadliga ämnen, integrering av energi-

och klimatfrågor i tillståndsgivningen, obligatorisk miljöredovisning/ miljörevision för företagen och obligatoriska miljökonsekvensbe-

skrivningar för större exploateringsföretag. Även tillsynsarbetet togs upp

i motionerna, t.ex. beträffande täkter. I samband med behandlingen av organisatoriska frågor erinrade utskottet om att Miljöbalksutredningens uppdrag också omfattar sådana frågor.

Motioner med nära anknytning till Miljöbalksutredningens arbete behandlades utskottet ett förenklat sätt. Utskottet hänvisade till

av betänkandet 1994/95:JoU16 och till den proposition om en ny miljöbalk

enligt riksdagens beslut kunde förväntas år 1997. På utskottets som hemställan avslog riksdagen de sålunda behandlade motionerna.

Under riksdagsåret behandlades också motioner vatten- och

om luftvård, kemikaliekontroll och avfallshantering i olika sammanhang. En del dessa motioner berörde Miljöbalksutredningens arbete.

av

I samband med behandlingen motioner vatten- och luftvård

av om togs bl.a. yrkanden dels genomförandeplaner baserade på

upp om flodernas avrinningsområden för förbättring miljösituationen i havet,

av dels övergripande riktlinjer, konkreta mål och budgetanslag för åtgärdsplaner för bättre havsmiljö 1995/96:J oU9. Utskottet uttalade

en att rättsligt bindande planer, baserade miljökvalitetsnormer, är en stor och komplicerad fråga från bl.a. lagstiftningssynpunkt. Utskottet anförde vidare, att frågor kring miljökvalitetsnormer och deras rättsverkan måste i första hand klarläggas innan går vidare med planer av det slag

man

motionerna berörde. I denna del hänvisade utskottet till Miljöbalkssom utredningens arbete. Beträffande ett motionsyrkande behandlade

som frågan hur långsiktigt bärkraftig dricksvattenförjning skulle kunna

en säkras hänvisade utskottet till Grundvattenutredningens slutbetänkande Grundvattenskydd SOU 1995:45 och påpekade att förslagen i detta betänkande huvudsakligen införlivats i Miljöbalksutredningens arbete. Riksdagen avslog på hemställan utskottet de behandlade motionerna.

av

Även i samband med behandligen motioner utvecklingen mot

av om

ett kretsloppssamhälle och avfallshantering berördes Miljöbalksutred-

ningens arbete 1995/96:JoU13. I en motion aktualiserades frågan om utarbetande ett nytt regelverk för avfallsdeponier och soptippar.

av Utskottet erinrade att tillståndsplikt råder enligt gällande lagstiftning

om för all miljöfarlig verksamhet. Utskottet erinrade vidare om att Miljö-

Inledning 191

balksutredningen i sitt arbete förmodas lämna förslag till en närmare integrering av olika delar miljölagstiftningen och därvid ägna särskild av uppmärksamhet åt att smälta bestämmelserna hälsoskydd samman om och miljöfarlig verksamhet. I detta hänseende ansåg utskottet det att var lämpligt att avvakta resultatet utredningens arbete. av

Flera motioner om avfallshanteringen innehöll krav förändringar

i renhållningslagstiftningen. Utskottet påpekade, efter allmän erinran en

om syftet med Miljöbalksutredningens arbete, att frågor

om producentansvar och andra frågor rör kretsloppsanpassning har som en vidare tillämpning än den kan åstadkommas

som genom renhållnings-

lagstiftningen. I anslutning till detta framhöll utskottet att utredningen

även getts i uppdrag att överväga i vad mån kretsloppsfrågoma skall regleras utanför det kapitel i balken rör avfallshanteringen. som Dessutom konstaterade utskottet att utredningen med anledning härav

tillsatt en särskild arbetsgrupp för avfallsfrågor och kretslopp.

Vid behandlingen ett antal motioner kemikaliekontroll av om m.m. från allmänna motionstiden 1995 höll jordbruksutskottet i december

samma år en utfrågning med Miljöbalksutredningen. Enligt utskottet

var motionerna av två huvudtyper, dels sådana rörande övergripande mer

frågor om lagstiftning, mål och riktlinjer dels sådana med

m.m., yrkanden förbud eller andra restriktioner specificerade produkter om mot och varor. I anslutning till behandlingen motioner i den första av gruppen kom utskottet in på Miljöbalksutredningens arbete. Motionerna

handlade bl.a. tillämpningen substitutionsprincipen enligt 5 §

om av lagen kemiska produkter. Vidare framställdes motionsyrkanden om om att försiktighetsprincipen skulle större tyngd på kemikalieområdet, ges att en omvänd bevisbörda borde lagfástas beträffande olika ämnens effekter på den yttre miljön samt att straffen för miljöbrott bör

skärpas.

Utskottet erinrade att både den lagtekniska utformningen om av

subtitutionsprincipen och uppföljningen den praktiska tillämpningen

av

av denna princip ingår väsentlig del i Miljöbalksutredningens

som en uppdrag. Mot den bakgrunden och med hänsyn till vad framkommit som vid den tidigare nämnda utfrågningen ansåg utskottet det för att var tidigt att ta upp frågan om lagändring i detta avseende. Utskottet konstaterade vidare att även försiktighetsprincipen, principen den om omvända bevisbördan och straffsatsema i miljölagstiftningen övervägs inom för utredningens uppdrag varför motionerna i dessa delar ramen avstyrktes.

Utskottet hänvisade till Miljöbalksutredningen även i ett annat sammanhang. Vid behandlingen ett motionsyrkande med begäran av om

en utredning i fråga om statlig förstärkning kommunernas

av resurser för tillsyn och inspektion tillståndspliktiga anläggningar anförde av

192 Inledning

utskottet att utredningens arbete omfattar bl.a. kommunernas totala

för miljö- och naturvårdsfrågor. På utskottets hemställan beslöt ansvar riksdagen således att avslå denna och övriga motioner.

I skrivelse 1995/96:120 till riksdagen redovisade regeringen tillståndet i miljön och det miljöpolitiska arbetet under år 1995. Ett avsnitt styrmedel i miljöpolitiken innehöll erinran om det

om en pågåendet arbetet med att åstadkomma ett nytt förslag till miljöbalk. Riksdagen uttalade inte några invändningar mot regeringens redovisning i skrivelsen och samtliga motioner i anledning av den avslogs bet. l995/96:JoU17, rskr. 196.

1.4.3¶Miljöbalksutredningens kommentar

Miljöbalksutredningen kan konstatera att riksdagen under den tid som denna redovisning omfattar avslagit flera motioner med hänvisning till utredningens arbete. Utredningen bedömer att det miljöbalksförslag som läggs fram i detta betänkande i allt väsentligt täcker de frågor och problem har tagits i motionerna. I den mån det finns frågor

som upp

inte innefattas i utredningens förslag anges detta senare i betänkansom det i det sammanhang där frågan in. För sådana fall föreslås att

passar frågorna blir föremål för ytterligare överväganden och eventuellt fortsatt utredningsarbete. På några områden, ligger aning vid sidan om

som en utredningens uppdrag, har regeringen redan tagit initiativ till nya utredningsuppdrag, t.ex. när det gäller miljöredovisning och -revision dir. 1996:4 samt informationssystem för att bedöma och jämföra företag ett miljöperspektiv se dir. 1996:34.

ur

Miljöbalksutredningen planerar alltså att lägga fram ytterligare

betänkanden, nämligen ett med förslag till Övergångsbestämmelser till miljöbalken, ett med förslag till följdlagstiftning till balken och ett med förslag beträffande återstående frågor, bl.a. behovet av förordningar. Eftersom utredningen har haft förhållandevis kort tid till sitt förfogande för det aktuella betänkandet avser vi också att följa upp och

nu återkomma till redan behandlade frågor i den fortsatta beredningen. Det kan bl.a. gälla del processuella bestämmelser.

en

SOU 1996: 103

Gällande rätt

Det finns ett stort antal författningar numera som helt eller delvis gäller

miljöfrågor. I Miljöskyddskommitténs principbetänkande Miljölagstift-

ningen i framtiden, bilaga 2 SOU 1991:5 har flertalet av dessa författningar kartlagts och analyserats. Vidare har kommittén i huvudbetänkandet Miljöbalk SOU 1993:27 beskrivit den historiska utvecklingen av miljölagstiftningen. Miljöbalksutredningen lämnar därför här en översiktlig redogörelse för gällande på miljöområdet. rätt Uppmärksamheten koncentreras på de lagar enligt som utredningens förslag bör ingå i miljöbalken, avsnitt I de allmänna avsnitten och se författningskommentaren redovisas gällande rätt, inklusive EG-rättens

miljöregler, mera ingående när sådan redovisning anknyter till en

utredningens överväganden och förslag.

Miljöskyddslagen 1969:387 är till sin räckvidd den omfattande mest

miljörättsliga lagstiftningen. Ursprungligen utvecklades miljöskyddslagens tillåtlighetsregler, eller kravregler, efter mönster i vattenlagstift-

ningen. Därifrån överfördes också regler

om ytvattenföroreningar med

viss skärpning. Av särskild betydelse innehöll

var att miljöskyddslagen

nya regler till skydd mot luftföroreningar. Numera lagen

är tillämplig

även verksamhet kan förorsaka förorening grundvatten. som av

Miljöskyddslagen reglerar således vatten- och luftföroreningar

samt buller och andra störningar i den yttre miljön förutsatt att stömingen har anknytning till användningen fast egendom. Lagen syftar främst av till att förebygga störningar även till att återställa skadade miljöer. men Redan risken för olägenhet skall beaktas. En huvudtanke med miljöskyddslagen är att miljöstörande verksamhet i viss utsträckning måste tolereras, för att få utöva s.k. miljöfarlig verksamhet men gäller krav val av bästa rimliga plats samt skyldighet vidta

att försiktighetsmått och

skyddsåtgärder m.m. Bland lagens kravregler finns även regel enligt en vilken viss mycket riskabel verksamhet praktiskt

taget förbjuds. Tillämpningen av miljöskyddslagen bygger väsentligen tillstånds-

och anmälningsplikt samt tillsyn. Frågor tillstånd prövas särskild om av en myndighet inrättades vid lagens tillkomsten, Koncessionsnämnden som för miljöskydd. Nämndens beslut överklagas hos regeringen. Verksamheter av mindre omfattning och med lindrigare verkningar prövas av

7 16-0729

194 Gällande rätt

länsstyrelsen beslut kan överklagas hos koncessionsnämnden. vars

Omfattningen förprövningsplikten regleras i miljöskyddsförordningen

av 1989:364. Tillsynen över miljöfarlig verksamhet utövas av Naturvårds-

verket, länsstyrelserna samt miljö- och hälsoskyddsnämndema.

Enligt miljöskyddslagen gäller huvudregeln att varje verksamhet som individuellt. Under år har dock införts möjligheter för prövas senare regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, länsstyrelsen att inom för lagens tillåtlighetsregler meddelas generella föreskrifter för ramen miljöfarlig verksamhet inom områden regeringen förklarat som som miljöskyddsområden. Vidare har Sveriges inträde i Europeiska unionen medfört i lagen införts bestämmelse med bemyndigande för att nu en

regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela

som

föreskrifter de försiktighetsmått följer av medgenerella om som

lemskapet i unionen. Vid tillkomsten milj öskyddslagen utgångspunkten att de flesta av var miljöproblemen skulle kunna lösas inom landets gränser. Successivt har det visat sig försämringen den yttre miljön i väsentlig mån beror att av föroreningar över ländernas gränser. Dessa erfarenheter transport av upphov till mellanstatliga regler miljöskyddsområdet. Ett har gett äldre exempel sådan reglering är lagen 1974:268 med anledning en miljöskyddskonventionen den 19 februari 1974 mellan Danmark, av Finland, Norge och Sverige den s.k. nordiska miljöskyddskonventionen.

enskilda och myndigheter möjlighet att påtala störningar som Den ger har sitt i ett annat nordiskt land. ursprung

Miljöskyddslagen innehöll ursprungligen regler skadestånd för

om skada orsakad miljöfarlig verksamhet. Dessa regler bröts år 1986 ut av och fördes tillsammans med vissa grannelagsrättsliga regler ur 3 kap.

över till särskild lag, miljöskadelagen 1986:225.

jordabalken en Skadeståndsansvar enligt miljöskadelagen gäller i princip även om

skadevållaren inte varit oaktsam s.k. strikt och lagen omfattar - ansvar praktiskt taget slags verksamheter omfattas av milj öskyddssamma som lagen, olika former vattenföroreningar, luftföroreningar och t.ex. av markföroreningar. För vissa fall skador omfattas av miljöskadeav som lagen finns det särskild miljöskadeförsäkring. Försäkringen gäller om en den skadelidande har rätt till skadestånd enligt milj öskadelagen men inte få skadeståndet betalt eller rätten att kräva ut skadestånd är förlorad kan eller det inte kan utredas är ansvarig för skadan. Regler om vem som

miljöskadeförsäkringen finns i miljöskyddslagen. Bidrag till

om försäkringen skall betalas den bedriver anmälnings- eller av som miljöfarlig verksamhetFöreskrifter sådana bidrag

tillståndspliktig om

finns i förordningen 1989:365 om miljöskadeförsäkring. Tidigare hänfördes många frågor numera karaktäriseras som som

SOU 1996: 103 Gällande rätt 195

miljöfrågor till hälsovårdområdet. Begreppet hälsovård har genom tillkomsten hälsoskyddslagen 1982:1080 av ersatts av det vidare begreppet hälsoskydd. Med hälsoskydd åtgärder för hindra avses att uppkomsten sanitära olägenheter och för av att undanröja sådana olägenheter. Sanitär olägenhet är enligt hälsoskyddslagen en störning som kan skadlig för människors hälsa och inte ringa vara som är eller helt tillfällig. Lagen gäller i princip alla varför

stömingstyper tillämp-

ningområdet, i dessa avseenden, är större

än miljöskyddslagens.

Hälsoskyddslagen är dock begränsad på det sättet den syftar till att att skydda människors hälsa inte naturmiljön. har

men Hälsoskyddslagen

ramlagskaraktär och får sitt konkreta innehåll till del stor genom föreskrifter meddelas regeringen, kommunen som av eller myndighet med stöd bemyndiganden i lagen. Föreskrifter med stöd av av lagen

finns bl.a. i hälsoskyddsförordningen 1983:616.

Bland de frågor kan regleras med stöd

som av hälsoskyddslagen kan

nämnas kontroll av avloppsvatten och avloppsledningar, vännepumpsanläggningar och badvattenkvalitet, såväl i badanläggningar i som strandbad. Vidare har regler förbud mot tomgångsköming beslutats om

med stöd av hälsoskyddslagen. Med stöd

av hälsoskyddslagstiftningen

kan också förekomsten bl.a. hästar, får, svin och i

av ormar fångenskap

inom detaljplanelagda områden regleras.

Kommunerna har huvudansvaret för att

hälsoskyddslagstiftningen

iakttas. Ett uttryck för detta synsätt i lagen 1970:244 allmänna ges om vatten- och avloppsanläggningar enligt vilken kommunen åläggs att sörja för tillkomsten allmän va-anläggning det behövs av när med

hänsyn till hälsoskyddet.

År 1992, i samband med Sveriges närmande till Europeiska unionen

EU, infördes i hälsoskyddslagen ett bemyndigande för regeringen

eller myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om gränsvärden för högsta tillåtna halt i luften vissa

av föroreningar.

Därmed infördes i svensk rätt möjlighet s.k. miljökvali-

en att tillämpa

tetsnormer.

I anslutning till redogörelsen för hälsoskyddslagen bör lagen även 1990:1079 tillfälliga bilförbud nämnas. Med stöd den lagen om av får regeringen, eller efter regeringens bemyndigande, kommun en rätt att meddela föreskrifter tillfälligt förbud och lastbilstrafik om mot personinom vissa områden i situationer då luftföroreningama akut hot utgör ett mot människors hälsa. Hittills har Göteborgs kommun fått denna rätt genom förordningen 1990:1080. I lagen bemyndigas regeringen eller

myndighet som regeringen bestämmer även utfärda att närmare föreskrifter vilka föroreningar innebär akuta hälsorisker om som och om

hur föroreningarna skall mätas.

196 Gällande rätt SOU 1996: 103

Undan för undan har det stått klart att många miljöproblem inte orsakas de mängdmässigt största utsläppen av förorenande ämnen,

av utan i stället enskilda ämnen med mycket stor miljöfarlighet, t.ex.

av kvicksilver och DDT. Även kemikalier och olika produkter kan

svara för olika typer negativ miljöpåverkan. Det har även visat sig att nya

av miljöfarliga ämnen kan bildas vid avfallsförbränning, i industriella

och att också inhemska störningskällor som var för sig processer m.m. är små förekommer i stort antal sammantaget påverkar miljön

men som kraftigt. Sådana utsläpp sker från t.ex. motorfordon, jordbruk och små förbränningsanläggningar. På detta sätt har kemikaliefrågoma blivit allt

viktigare i miljöskyddsarbetet.

Genom 1973 års lag hälso- och miljöfarliga varor skärptes i

om någon mån produktkontrollen. Den gällande lagen 1985:426 om

nu kemiska produkter syftar till att förebygga att skador på människor och i miljön förorsakas kemiska ämnens inneboende egenskaper. Lagen

av ställer krav på dem hanterar eller importerar kemiska produkter

som såsom att dessa skall vidta behövliga försiktighetsmått och att sådana kemiska produkter skall undvikas kan ersättas med mindre farliga,

som den s.k. substitutionsprincipen. Lagen kemiska produkter har endast

om ett fåtal regler är gällande direkt mot den enskilde och är alltså en

som utpräglad ramlag. För lagens tillämpning gäller i stället ett betydande

antal regeringsförordningar och myndighetsföreskrifter, grundade på

bemyndiganden i lagen. I den centrala förordningen 1985:835 om kemiska produkter finns bl.a. bestämmelser tillsyn och om det av

om

Kemikalieinspektionen förda produktregistret. Tillsynen enligt kemikali-

elagstiftningen är delad mellan flera myndigheter med Kemikalieinspektionen i samordnande roll. Med stöd lagen om kemiska produkter

en av har vidare utfärdats förordningar om exempelvis bekämpningsmedel, PCB miljöfarligt avfall och ämnen bryter ozonskik-

m.m., om som ner tet.

En särskild kemikalielag vid sidan av lagen om kemiska produkter

A

är lagen 1 983 428 spridning av bekämpningsmedel över skogsmark .

. om

att det är förbjudet att över skogsmark sprida bekämpningssom anger medel, avsedda för bekämpning lövsly. Detsamma gäller använd-

av ningen metoder där enskilda trädstammar behandlas med bekämp-

av ningsmedel. Lagen dock möjlighet till vissa undantag. Andra lagar

ger

kan hänföras till den särskilda kemikalielagstiftningen är lagen som 1988:868 brandfarliga och explosiva samt arbetsmiljölagen

om varor 1977:1160. Den sistnämnda lagen är viktig, bl.a. för kemikaliekontrollen, och har delvis tillämpningsområde lagen om kemiska

samma som produkter. Tillämpningsområdet för arbetsmiljölagen är dock begränsat till den inre miljön på arbetsplatserna.

Gällande rätt 197

En annan särskild grupp författningar reglerar också skydd av mot

luftföroreningar, buller, skakningar och andra störningar för

omgivningen. Ofta gäller dessa författningar parallellt med bl.a.

miljöskyddslagen, hälsoskyddslagen och lagen kemiska produkter,

om men tillämpningsområdet är avgränsat till viss typ verksamhet. mer av Exempel på författning det slag en av som nu avses utgör lagen 1976:1054 om svavelhaltigt bränsle syftar till motverka som att

utsläpp i luften svavelföreningar. Eftersom lagen av är en typisk ramlag

meddelas detaljerade materiella bestämmelser i

förordningen 1976:1055 om svavelhaltigt bränsle. Näraliggande är vidare bilav-

gaslagen 1986:1386 som syftar till att förebygga att bilar och andra

motorfordon orsakar skador på människors hälsa eller på miljön genom utsläpp till luften av avgaser och andra ämnen. Bilavgaslagen innehåller

även en detaljreglering om bilars indelning i miljöklassema

som utgör grund för ekonomiska styrmedel i form differentierad

av försäljnings-

skatt.

Till samma kategori hälsoskyddslagen och kemiska som lagen om

produkter kan också renhâllningslagen 1979:596 räknas. Liksom dessa

lagar är renhâllningslagen en typisk lag. Mer detaljerade bestämmel-

ram ser avseende den praktiska hanteringen, avgifter finns i m.m. renhållningsförordningen 1990:984 och i de rättsligt bindande renhållningsordningar som varje kommun antar. I renhâllningslagen

uttrycks numera principen källsortering stadgandet, om genom att avfallshantering skall ske på ett sådant sätt att åtgärder underlättar som

återanvändning och återvinning avfallet främjas, det behövs för

av om att spara råvaror eller energi eller med hänsyn till

miljövården. Varje

kommun för att hushållsavfall forslas till

svarar behandlingsanläggning

i den utsträckning behövs för att tillgodose såväl allmänna som hälsoskydds- och miljövårdskrav enskilda intressen. Vidare skall som kommunen se till att hushållsavfallet slutligt omhändertas, dvs. blir

föremål för behandlingsåtgärder återvinning, som kompostering eller slutlig förvaring eller deponering.

Våren 1993 infördes i renhâllningslagen regler innebär nya som att det kommunala ansvaret i vissa fall kan ersättas producentansvar. av ett

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får som enligt

dessa nya regler föreskriva skyldighet för den

om som yrkesmässigt

tillverkar, importerar eller försäljer eller en vara en förpackning eller den som i sin yrkesmässiga verksamhet upphov till avfall ger att se till att avfallet bortforslas, återanvänds, återvinns eller omhändertas på ett

sätt som kan krävas för miljömässigt godtagbar avfallshantering.

en

Detaljföreskrifter om producentansvar har meddelats i förordningen

1994:1205 om producentansvar för returpapper, förordningen

198 Gällande rätt SOU 1996: 103

1994:1235 om producentansvar för vissa förpackningar samt förordningen 1994:1236 om producentansvar för däck.

Till avfallslagstiftningen kan också lagen 1971:1154 om förbud mot dumpning avfall i vatten räknas. 1 den lagen stadgas förbud mot

av dumpning av avfall fast ämne, vätska eller gas från fartyg, luftfartyg

- eller annat transportmedel inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon. Genom en lagändring våren 1993 har förbudet utvidgats så att det även omfattar förbränning av avfall till sjöss. Dumpningslagen skall enligt uttrycklig bestämmelse inte tillämpas på sådana utsläpp av skadliga ämnen från fartyg som avses i lagen 1980:424 om åtgärder mot vattenförorening från fartyg. 1980 års lag innehåller viktiga stadganden med avseende på miljön och dess syfte är att förebygga och begränsa vattenföroreningar från fartyg. I lagen meddelas också ett antal sjörättsligt präglade stadganden, t.ex. om fartygs konstruktion.

En speciell typ av avfallslagstiftning är bilskrotningslagen

mera 1975:343. Syftet med den lagen är att utrangerade fordon inte skall placeras i naturen utan skrotas auktoriserade bilskrotningsföretag. I

av bilskrotningsförordningen 1975:348 finns föreskrifter om bl.a. bilskrotningspremie och bilskrotningsavgift. Till samma typ av lagstiftning hör lagen 1982:349 om återvinning av dryckesförpackningar i aluminium och lagen 1991:336 om vissa dryckesförpackningar som innehåller regler om retursystem för återanvändning eller återvinning särskilt hanteringstillstând för s.k. PET-flaskor.

resp.

Behovet av en ny typ av miljörättslig skyddslagstiftning har framträtt med anledning vår tids revolutionerande nyheter, den biotek-

av en av niska vetenskapen. Inom denna vetenskap har gentekniken, som innebär att särskilda metoder används för att undersöka eller ändra en organisms ärftliga material, utvecklats snabbt och gett biotekniken en ny dimension. Organismer har fått det genetiska materialet ändrat ett sätt

som

inte förekommer naturligt är genetiskt modifierade organismer. som Gentekniken har redan många användningsområden, bl.a. vid framställning mediciner och livsmedel samt vid nedbrytning av avfall,

av men gentekniken innebär också risker för miljön.

Sedan år 1990 gäller inom EU ett direktiv om innesluten användning genetiskt modifierade mikroorganismer och ett annat om avsiktlig

av utsättning genetiskt modifierade organismer. Bl.a. för att uppfylla

av dessa direktiv har i Sverige antagits lagen 1994:900 om genetiskt modifierade organismer, vilken trädde i kraft den 1juli 1994. Lagen är

ramlag och har därför kompletterats med föreskifter i förordningen en 1994:901 genetiskt modifierade organismer. I förordningen

om bemyndigas dessutom olika myndigheter, bl.a. Fiskeriverket, Statens jordbruksverk, Kemikalieinspektionen och Skogsstyrelsen, att meddela

1996: 103 Gällande 199 rätt

föreskrifter inom respektive område. Lagen syftar till att skydda människors och djurs hälsa och miljön samt säkerställa etiska hänsyn att tas vid sådan verksamhet på vilken lagen är tillämplig. Bestämmelser

om grundläggande aktsamhetskrav, förhandsbedömning hälsoom av och miljöskador samt krav på tillstånd för avsiktlig utsättning och om utsläppande på marknaden ingår i lagen. Vidare innehåller lagen

tillsynsbestämmelser och bestämmelser särskild nämnd, Gentekom en niknämnden, bl.a. skall följa utvecklingen på genteknikområdet. som I samband med redogörelsen för gentekniklagstiftningen bör här

också nämnas lagen 1991:639 förhandsgranskning biologiska

om av

bekämpningsmedel. Enligt den lagen får mikroorganismer, virus, insekter

m.m., dvs. bekämpningsmedel i form levande organismer, varken av saluhållas eller användas innan de godkänts

av Kemikalieinspektionen.

Medlet i fråga får godkännas bara det är godtagbart från hälso- och om

miljövårdssynpunkt.

Slutligen bör i detta sammanhang strålskyddslagen 1988:220

nämnas. Dess syfte är att människor, djur och miljö skall skyddas mot skadlig verkan strålning. Lagen är tillämplig både joniserande och av icke joniserande strålning och innehåller regler bl.a.

om försiktighetsåt-

gärder vid verksamhet med strålning och särskilda regler omhänom dertagande av radioaktivt avfall. För verksamhet med strålning krävs i princip alltid tillstånd. Strålskyddsförordningen 1988:293 har utfärdats

med stöd av bemyndiganden i strålskyddslagen.

Miljöregler av en annan karaktär än de har behandlats hittills som meddelas i naturvårdslagen 1964:822. Till grund för naturvårdslagen låg två syften, hämtade från 1952 års naturskyddslag, nämligen syftet att bevara vetenskapligt och kulturellt värdefulla områden syftet samt att tillgodose sociala intressen att hålla mark och öppna för genom vatten rekreation och friluftsliv. Ursprungligen lades tyngdpunkten på den

vetenskapliga och kulturella sidan i 1964 års naturvårdslag

men jämställdes friluftslivets intressen inom naturvärden med vetenskapens och kulturens. Skyddsinstitutet naturreservat infördes för tillgodose att båda intressena. Som ytterligare betoning friluftsaspekten infördes en av permanenta regler om strandskydd i lagen. Vidare förbättrades myndigheternas möjligheter att ingripa mot privata åtgärder förfular som

landskapet, t.ex. genom tillståndsplikt för täkter sten

av grus, m.m. Under årens lopp har grundsynen på naturvårdsfrågoma liksom

reglerna i naturvårdslagen ändrats, bl.a. under inflytande andra av miljölagar som t.ex. miljöskyddslagen. I samband med den fysiska

riksplaneringen under 1970-talet stärktes bevarandeintresset följd som en av att synen på hushållningen med mark och vatten ändrades. Samma intresse stärkte sin position ytterligare att bestämmelserna genom om

200 Gällande rätt

ersättning för intrång ändrades och genom att naturvârdsmyndighetema

bättre möjligheter att fordra att även kostnadskrävande naturvårdsgavs åtgärder skulle vidtas i samband med exploateringsföretag.

Under de senaste tio åren har det viktigaste målet för det inhemska och globala naturvårdsarbetet blivit att bevara så mycket som möjligt av alla arter och deras livsmiljöer, den biologiska mångfalden. Naturvårdsarbetet har således huvudsyften, att skydda värdefulla

numera som naturmiljöer och att åstadkomma en ekologisk anpassning av olika samhällsverksamheter påverkar naturen, bl.a. de areella näringama.

som Samtidigt har naturvärden och miljöskyddet i övrigt kommit att knytas

i arbetet för ett gemensamt mål. Därutöver syftar föreskrifter samman om naturvård till att gagna friluftslivets intressen och kulturmiljöfrågor.

Naturvårdslagens områdesskydd kommer till uttryck genom regler

nationalpark, naturreservat och naturvårdsområde. Syftet att bevara om och skydda kommer till stånd genom regler om fridlysning som naturrninne. Dessutom infördes nyligen i naturvårdslagen nya regler som innehåller bl.a bemyndigande att freda vilt levande exemplar av en växtoch djurart, det behövs för att uppfylla Sveriges internationella

om naturvårdsåtaganden. Samtidigt infördes bestämmelser om särskilda skyddsområden och särskilda bevarandeområden för att uppfylla våra åtaganden inom Europeiska gemenskapen. Naturvårdslagens regler om strandskydd syftar till friluftslivet erforderligt skydd samtidigt

att ge

reglerna också har betydelse för naturmiljön. De särskilda reglerna som för täktverksamhet och markavvattning syftar mera uttalat till att skydda naturmiljön. Slutligen finns i lagen regler till skydd mot nedskräpning.

Föreskrifter på nationell nivå som har beslutats med stöd av naturvårdslagen meddelas i naturvårdsförordningen 1976:484 och nationalparksförordningen 1987:938. Under hösten 1993 har med stöd i naturvårdslagen t.ex. meddelats föreskrifter om biotopskydd och om förbud mot markavvattning inom vissa områden. Lokalt och regionalt är naturvårdsarbetet angelägenhet för kommunerna resp. länsstyrel-

en

och på central nivå har Statens naturvårdsverk överinseende över serna detta arbete.

I naturvårdssammanhang utgör lagen 1994:1818 om åtgärder betraflande djur och växter tillhör skyddade arter ett tydligt utslag

som

Sveriges anslutning till EU. Lagen, som har karaktär av ramlag, av innebär att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om in- och utförsel, transport, handel, förvaring, preparering och förevisning djur och växter, i den utsträck-

som avser ning det behövs för att uppfylla Sveriges internationella åtaganden på området eller de andra skäl som kan finnas för att skydda vilt

av levande djur- och växtarter. I lagen finns även tillsyns- och ansvarsbe-

Gällande rätt 201

stämmelser. Dessa kan, sedan Sverige inträtt som medlem i EU, även tillämpas för övervakning och sanktionering EG-rättsliga bestämmel-

av ser i en förordning från 1982 genomförandet i gemenskapen

om av konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter

av vilda djur och växter.

Den ökande konkurrensen om mark och vatten har skapat ett starkt

behov av lagstiftning som reglerar samhällsplaneringen. Efter ett

långvarigt förberedelse- och lagstiftningsarbete, påbörjades i slutet

som av 1960-talet med den fysiska riksplaneringen, tillkom i ett sammanhang plan- och bygglagen 1987310 och lagen 1987312 hushållning

om med naturresurser m. m. naturresurslagen. Genom att hushållningsbestämmelsema i naturresurslagen skall tillämpas vid prövning mål och

av ärenden enligt olika speciallagar reglerar mark- och vattenan-

som vändningen, bl.a. plan- och bygglagen, vattenlagen, miljöskyddslagen och naturvårdslagen, kan naturresurslagen beskrivas som övergripande på miljöområdet. Naturresurslagen ger stöd ekologiska, sociala och samhällsekonomiska avvägningar av mer långsiktig karaktär utan att för den skull vara en bevarandelag. Syftet är att åstadkomma förnuftig

en användning av naturresursema vid en samlad bedömning i både ett långsiktigt och kortsiktigt perspektiv. Lagen ger stöd för att avgöra konkurrensfrågor i samband med beslut rörande ändrad användning av mark- och vattenområden och resurser som är knutna till sådana områden. Däremot kan lagen inte tillämpas för ingripanden mot pågående användning av sådana resurser. Förutom allmänna och särskilda hushållningsbestämmelser innehåller naturresurslagen

regler om regeringsprövning av vissa från miljösynpunkt särskilt ingripande anläggningar och verksamheter. År 1991 infördes i naturresurslagen grundläggande regler om miljökonsekvensbeskrivningar. Syftet med en miljökonsekvensbeskrivning är att möjliggöra en samlad bedömning

av en åtgärds inverkan på miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser. Tillämpningsföreskrifter på naturresurslagens område finns i förordningen 1993:191 om tillämpning av lagen l987:12

om hushållning med naturresurser m.m. och i förordningen 1991:738 om

miljökonsekvensbeskrivningar.

Plan- och bygglagen, som trätt istället för den förut gällande byggnadslagstiftningen, är ett mycket omfattande lagverk med bestämmelser om kommunernas fysiska planering av mark och vatten. Vidare innehåller lagen förhållandevis detaljerade regler för kommunernas prövning av ärenden om bl.a. bygglov. Nyligen har i plan- och bygglagen införts ett stadgande som ger kommuner möjlighet att i detaljplan meddela bestämmelser rättsligt bindande gränsvärden för

om störningar genom luftförorening, buller m.m. Genom detta stadgandet,

202 Gällande rätt

liksom hälsoskyddslagens motsvarande stadgande, har alltså öppnats ett lagligt stöd för miljökvalitetsnormer.

Till samma kategori lagstiftning naturresurslagen och

av som naturvårdslagen räknas också lagstiftning rörande de s.k. areella näringarna. Både i lagen 1979:425 skötsel jordbruksmark och

om av i skogsvårdslagen 1979:429 meddelas bestämmelser miljö- och

om naturvårdshänsyn. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer har bemyndigats att meddela föreskrifter den hänsyn

om som skall tas till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen vid utövande av resp. näring. I skötsellagen finns ett bemyndigande att meddela föreskrifter från miljöskyddssynpunkt skäligen kan fordras i fråga

som om begränsningar av antalet djur i ett jordbruk, försiktighetsmått för gödselhanteringen samt växtodlingen. Till lagstiftning areella

om näringar räknas även rennäringslagen 1971:437 och fiskelagen 1993: 787. Miljörelaterade lagar med avseende jord- och skogsbrukssektorn är vidare lagen 1984:409 avgift på gödselmedel och

om lagen 1984:410 om avgift på bekämpningsmedel.

Som tidigare nämnts tjänade vattenlagen i vissa avseenden som förebild till miljöskyddslagen. Schematiskt hör lagarna dock till skilda lagstiftningskategorier. Liksom t.ex. jord-, skogs- och gruvlagstiftningen har vattelagen från början syftat till att åstadkomma ett utnyttjande

av naturtillgångarna som är tillfredsställande ur samhällsekonomisk synpunkt. Även den enskilde ägaren har medgetts frihet

om stor att bestämma över utnyttjandet av sin egendom har det ansetts påkallat att vissa starka allmänna intressen ges stöd i tvingande lagregler. Ett allmänt intresse som efterhand vuxit i styrka är, tidigare nämnts,

som bevarandeintresset. Detta avspeglar sig i det omfattande lagstiftningsarbetet som resulterade i vattenlagen 1983:291. Numera uttalas i vattenlagens portalparagraf att vatten skall vårdas och skyddas

som en gemensam naturtillgång. Ett intresse som tidigt prioriterats i vattenlagstiftningen är fiskeintresset.

Vattenlagen är tillämplig på vattenforetag och vattenanläggningar oavsett vilken storlek företaget eller anläggningen har. Med vattenföretag förstås bl.a. vissa byggnadsåtgärder i vatten. En vattenanläggning är en anläggning som har tillkommit genom ett vattenforetag. Vattenföretag är i princip tillståndspliktiga, dock inte det är uppenbart att varken

om allmänna eller enskilda intressen skadas genom företagets inverkan på vattenförhållandena. I vattenlagen ställs krav bl.a. ett företags lokalisering och nytta. Företaget får sålunda inte komma till stånd

om hinder möter från allmänna planeringssynpunkter, t.ex. regional-, närings- eller energipolitiska synpunkter. Företaget får inte heller strida mot hushållningsbestämmelserna i naturresurslagen. Vidare får ett

SOU 1996: 103 Gällande rätt 203

vattenforetag inte komma till stånd om någon skada eller olägenhet

av större betydelse uppstår på allmänna intressen, t.ex. fisket, natur- och miljövården eller kulturmiljövården. Slutligen måste fördelarna från allmän och enskild synpunkt av ett vattenföretag överväga kostnaderna och olägenhetema det. I lagens ställs också vissa lämplig-

av upp hetsvillkor.

Tillstånd till vattenföretag prövas vattendomstolar består

av som av en ordföranden, en teknisk ledamot och två nämndemän. I landet finns för närvarande sex vattendomstolar vilka är organisatoriskt knutna till allmänna underrätter tingsrätter. Vattenlagen innehåller detaljerade regler om prövningsförfarandet, skadeersättning och rättegångskostnader. Prövningen enligt Vattenlagen kan sammanfattningsvis beskrivas

som en sammanhållen tillstånds- och skadersättningsprövning. Markavvattningsforetag, som primärt handlar om att leda bort onyttigt vatten, prövas vid förrättning på ungefär samma sätt som en prövning enligt t.ex.

fastighetsbildningslagen. Tillåtligen av stora och ingripande vattenföre-

tag prövas av regeringen direkt enligt lagen eller efter förbehåll. Den

vattenrättsliga tillsynsutövningen har lagts länsstyrelsen.

Utöver de nu nämnda lagarna finns det flera helt eller delvis

som gäller miljöfrågor och som har stor betydelse för miljön. Inom trafiksektom är väglagen 1971:948 samt lagen 1982:821

om transport av farligt gods av betydelse for miljöskyddet. Möjligen

mera naturvårdsinriktad är terrängkörningslagen 1975:1313. Ett annat samhällsområde som ger upphov till miljöproblem och behov

av reglering är energisektorn. En del av reglerna för denna sektor finns i lagen 1984:3 om kärnteknisk verksamhet, som syftar till att

upprätthålla säkerheten vid kärntekniska anläggningar och kämtek-

annan nisk verksamhet. Av betydelse för miljöskyddet inom sektor är

samma lagen 1990:613 miljöavgift på utsläpp kväveoxider vid

om av energiproduktion. Av betydelse från naturvårdssynpunkt är lagen 1992:1140 om Sveriges ekonomiska zon, som bygger på Förenta nationernas havsrättskonvention från år 1982 och innehåller

regler om skydd för den marina miljön samt krav på tillstånd för att utnyttja

om vissa naturtillgångar och för att bedriva viss forskning. Även jaktlagen 1987:259 är av intresse från naturvårdssynpunkter. Enligt den lagen gäller ett generellt skydd för alla djurarter för vilka särskilda bestämmelser om jakt inte finns.

Lagar om särskilda former av utvinning naturresurser har oftast

av ett direkt miljöintresse. Minerallagen 1991:45 reglerar rätten till och

utnyttjandet av mineraltillgångar. I lagen 1985:620 vissa torv-

om jjøndigheter finns motsva rande regler i fråga om torvtäkter. Lagen 1966:314 om kontinentalsockeln gäller bl.a. grustäkter och oljeutvin-

204 Gällande rätt

ning från havsbotten. När tillstånd enligt kontinentalsockellagen lämnas

kan regeringen förordna om tillämpning av miljöskyddslagen.

EG-reglema och miljöbalken

I

l Inledning

Det svenska medlemskapet i EU har i hög grad ändrat förutsättningarna för den svenska lagstiftaren. På nästan samliga områden som föreslås ingå i balken finns det EG-direktiv eller andra rättsakter som måste beaktas när de nationella bestämmelserna beslutas. Detta återspeglas i vårt betänkande, där innehållet i EG-reglema ofta utgör en bakgrund till diskussionen om hur de nationella reglerna skall utformas. Det är dock inte vår uppgift att göra en fullständig genomgång av genomförandet av EG-reglema. Frågan om införlivandet av EG:s existerande rättsakter miljöområdet har behandlats genom den lagstiftning som tillkom i samband med medlemskapet och EES-avtalet se främst prop. 1992/93:60, bet. 1992/93:JoUl0, rskr. 1992/932139 och prop. 1994/952181, bet. 1994/95:JoU2l, rskr. 1994/95:420.

EG.s rättsakter är dock så viktiga att det finns skäl att lämna en översikt över deras innehåll och över vilka krav EG-rätten ställer när det gäller det nationella genomförandet. Det är också nödvändigt att överväga om det nya rättsläge som uppstått genom medlemskapet bör få några konsekvenser för balkens allmänna utformning, särskilt mot i bakgrund av att den svenska miljölagstiftning som föreslås ingå i balken i sina grundläggande drag har utvecklats innan Sverige blev medlem i i

3.2 EG:s

miljöregler

3.2.1¶Utvecklingen av regelsystemet

De första rättsaktema med miljöanknytning tillkom på slutet av 1960talet och avsåg gemensamma krav klassificering och märkning av kemikalier. En miljöpolitik började därefter utvecklas genom de särskilda åtgärdsprogrammen för miljön, av vilka det första antogs år 1973. Programmen, som oftast löper fem år, har dragit upp riktlinjer för kommissionens arbete med att ta fram nya förslag till miljöregler.

206 EG-reglerna och milj0balken SOU 19962103

Inledningsvis var man inom EG inte särskilt aktiva med att besluta om miljöregler. Takten i lagstiftningsarbetet har dock ökat markant under 1970- och 1980-talen och det finns över 200 rättsakter rör nu som miljön. Miljön har blivit ett de viktigaste lagstiftningsområdena inom av unionen. Även viss avmattning har märkts om en under senare år är kommissionen fortfarande relativt aktiv med att lägga fram förslag till

ny lagstiftning.

Ursprungligen fanns det inte någon grund i Romfördraget för egen att anta gemensamma miljöregler. De första miljöreglerna antogs med stöd av artikel 100 i Romfördraget, den som avser gemensamma marknaden, och artikel 235, gemenskapen slags som ger en restkompetens att besluta åtgärder för att uppnå gemenskapens mål i de om fall fördraget inte ger de nödvändiga befogenhetema. Genom den s.k. enhetsakten år 1987 blev miljön ett eget politikområde i Romfördraget artikel l30r-130t och miljöbestämmelerna utvecklades ytterligare

genom Maastrichtfördraget år 1992.

Miljöreglerna antas numera nästan alltid med stöd antingen av artikel 100a eller artikel 130s i Romfördraget. Artikel lOOa används för regler som behövs för genomförandet den inre marknaden, dvs. av nästan uteslutande regler ställer krav på miljöegenskaper. som varors Andra miljöregler beslutas med stöd artikel 130s. Denna rättsliga av grund används t.ex. för regler utsläpp från anläggningar, avfall om om och om naturvård.

3.2.2 Rättsakternas form

Bindande rättsakter kan ha formen förordningar, direktiv eller beslut av art. 189 Romfördraget. EG-förordningar är direkt gällande och skall inte införlivas i nationell rätt. De får inte heller införlivas enligt EGdomstolens praxis, eftersom detta skulle kunna skapa tvivel deras om ursprung och rättliga effekt. Däremot är det vanligt att förordningarna måste kompletteras med nationella regler. Exempelvis kan det behövas nationella regler straffsanktioner vid överträdelser förordningens om av regler eller bestämmelser vilken myndighet skall för om som svara

tillämpningen. EG-förordningar är ganska ovanliga på miljöområdet.

Direktiv är den rättsliga form oftast används på miljöområdet. som Direktiven är bindande i förhållande till det- resultat skall uppnås som men överlåter åt medlemsstaterna att besluta om den närmare formen för genomförandet. I likhet med internationella överenskommelser utanför EU-området omarbetas de i allmänhet, transformeras, när de införlivas i svensk rätt.

EG-reglerna och miljöbalken 207

Beslut avser mer begränsade frågor än direktiv och kan i likhet

-

med förordningar men i motsats till direktiv rikta sig mot enskilda

-

rättssubjekt. Besluten förutsätter i allmänhet någon nationell genomfö-

randeåtgärd. De är ovanliga på miljöområdet.

Det bör i sammanhanget påpekas att en bedömning av EG-rättens 3 betydelse för miljöområdet inte kan begränsas till en analys av l rättsaktema. Särskilt bestämmelserna i Romfördraget om den gemenl samma marknaden har stor betydelse och vidare måste man ta hänsyn l till den rättsbildning EG-domstolen står for genom sin praxis om

tillämpningen av fördraget och rättsaktema. I 3.2.3 Rättsaktemas innehåll

EG:s rättsakter på miljöområdet kan beroende på innehållet delas upp

på olika sätt. Som nämnts är en första kategori de regler som

ovan

tillkommit för att förverkliga den inre marknaden och som grundas på

artikel 100a i fördraget. Dessa regler innehåller harmoniserade krav på

varor. De viktigaste reglerna på detta område är de som gäller bilar l avgaser och buller och kemikalier klassificering och märkning samt

begränsning av saluförande och användning av vissa kemikalier. Till . ä denna kategori kan också räknas direktivet om växtskyddsmedel I 9l/414/EEG, dock ett led i gemenskapens jordbrukspoli-

som ses som

tik och därför grundas artikel 43 i fördraget. |

Att reglerna är harmoniserade innebär att medlemsstaterna i princip g

inte får avvika från dem och införa strängare krav av t.ex. miljöskäl. I Artikel lO0a.4, den s.k. miljögarantin, ger dock medlemsstaterna en viss

möjlighet att tillämpa strängare krav även det harmoniserade

området. Detta förutsätter dock att en särskild anmälan görs till

kommissionen, skall kontrollera att åtgärden inte innebär godtycklig

som diskriminering eller ett förtäckt handelshinder.

Flertalet rättsakter på miljöområdet grundas dock artikel 130s i

fördraget. De skall utfonnas som minimiregler art. 130t, vilket innebär

att medlemsstaterna får tillämpa strängare miljökrav än de som

föreskrivs i rättsaktema. Man brukar dela in dessa rättsakter i ett antal

kategorier. Till allmänna regler brukar räknas direktiv och förordningar

miljökonsekvensbeskrivningar, tillgång till miljöinformation

om om

samt om miljörevision och miljömärkning.

Vidare finns det EG-regler behandlar förorening vatten och

som av

luft. Vattenreglema är de mest utvecklade och finns i ett femtontal

direktiv främst behandlar utsläpp av vissa farliga ämnen, dricksvat-

som

tenkvalitet och rening av avloppsvatten. Direktiven om luftföroreningar

208 EG-reglerna och miljöbalken

innehåller både detaljerade regler utsläppskrav från förbränningsanom läggningar och mera allmänna bestämmelser miljökvalitetsmål för om vissa föroreningar t.ex. bly och asbest. Användning och utsättande av genetiskt modifierade organismer regleras i två direktiv. Slutligen finns det ett omfattande regelverk avfall, bl.a. innehåller minimikrav om som ländernas avfallshantering och bestämmelser förfarandet vid om transporter av farligt avfall. På senare år har också tillkommit regler som behandlar återvinning vissa avfallsslag förpackningar och av förpackningsavfall. EG:s regelverk utvecklas ständigt och ett antal rättsakter nya behandlas f.n. i rådet och parlamentet eller förbereds i kommissionen. Till de viktigaste hör det s.k. IPPC-direktivet, integrerad som avser en tillståndsprövning av utsläpp från anläggningar liknande den som tillämpas enligt miljöskyddslagen. Vidare arbetar med man nya ramdirektiv om luftkvalitet och Vattenkvalitet, delvis kommer att som ersätta de befintliga direktiven och som kommer att kompletteras med dotterdirektiv som behandlar olika typer föroreningar. av

3.3¶Genomförandet av rättsaktema

Sverige har skyldighet att genomföra EG-direktiven i den nationella en lagstiftningen. Detta följer av artikel 189 i Romfördraget också men av artikel som innehåller allmän skyldighet för medlemsstaterna en att säkerställa att förpliktelsema enligt fördraget och rättsaktema fullgörs. Medlemsstaterna skall avstå från varje åtgärd kan äventyra som att fördragets mål uppnås. Med stöd av dessa bestämmelser i fördraget har EG-domstolen utvecklat en praxis vilka krav skall ställas för att främst om som direktiven skall anses genomförda. Det finns ett stort antal avgöranden från domstolen som rör genomförandet direktiv på miljöområdet. av Domstolens sätt att resonera i dessa avgöranden kan exemplifieras av följande uttalande, gäller genomförandet direktivet 80/779 som av om gränsvärden och vägledande värden för lufikvalitet med avseende på svaveldioxid och svävande partiklar mål 361/88 1991 ECR nr 2567:

The transposition of a directive into domestic law does not necessarily require that its provisions be incorporated formally and Verbatim express, specific legislation; general legal context a may, depending on the content of the directive, be adequate for the purpose provided that does indeed guarantee the full application of the directive sufficiently clear and precise that, a manner so

EG-reglerna och miljöbalken 209

where the directive intended to create rights for individuals, the

persons concemed can ascertain the full extent of their rights and,

where appropriate, rely on them before the national courts.

The fact that practice conformity with the requirements

a

of a directive the matter of protection may not constitute

a reason

for not transposing that directive into the national legal system by g i provisions capable of creating a situation which sufficiently l precise, clear and transparent to enable individuals to ascertain their

rights and obligations. In order to secure the full implementation of

directives in law and not only fact, Member States must establish a specific legal framework the area question.

The obligation Member States to prescribe limit values not

on

to be exceeded within specified periods and under specified

conditions, laid down Article 2 of Directive 80/799 air quality

on

limit values and guide values for sulphur dioxide and suspended

particulates, imposed ‘in order to protect human health l l particular‘. implies, therefore, that all cases where the exceeding I

of the limit values could endanger human health, individuals must

be a position to rely on mandatory rules in order to be able to

assert their rights. Furthermore, the fixing of limit values

a

provision whose binding nature undeniable also necessary order that all those whose activities give rise to nuisances

can can

ascertain precisely the obligations to which they are subject. l f Som framgår av domen får direktiv omfonnas i den nationella lagstifti ningen och det finns inget krav att direktivtexten skall överföras i ordagrant och oförändrad. Däremot skall en legalitetsprincip tillämpas l vid genomförandet i den meningen att direktivets regler skall återspeglas

i författningstext, åtminstone om reglerna fastställer skyldigheter eller å grundar rättigheter för enskilda. Det är därför inte tillräckligt att g direktivet följs i administrativ praxis t.ex. vid tillståndsprövning enligt

miljöskyddslagen. Uttalanden i förarbeten till lagstiftning är inte heller E tillräckliga för att direktivbestämmelser skall genomförda jfr.

anses i prop. 1994/95:19 526.

s.

EG-rätten uppställer däremot inte några krav på att direktiven skall

genomföras genom viss typ bindande författning. På miljöområdet

en av har de hittills främst genomförts i Sverige genom regler av lägre dignitet än lag. Bestämmelser teknisk karaktär har oftast tagits i myndig-

av

hetsföreskrifter med stöd av bemyndiganden i lag och förordning. Det

finns enligt vår mening inte någon anledning att ändra på detta

förhållande när miljöbalken införs. Det är inte rimligt att riksdagen skall

befatta sig med alla detaljbestämmelser finns i EG-reglerna.

som Lagtexten bör därför begränsas till att behandla de grundläggande bestämmelserna i direktiven. Således kommer den allra största delen

av

reglerna i EG-direktiven även i fortsättningen att genomföras genom

210 EG-reglerna och miljöbalken

förordningar som beslutas av regeringen eller genom myndighetsföreskrifter. Nödvändiga bemyndiganden för detta bör tas i balken.

I de fall balken innehåller detaljerade regler materiell karaktär

av måste dock säkerställas harmonisering sker enligt EG-direktiven.

att en Särskilt viktigt är att tillämpningsområden och grundläggande definitioner i de svenska reglerna överensstämmer med de i EG-rätten. Vi återkommer till dessa frågor i de avsnitt där de olika EG-direktiven tas upp till närmare behandling.

EG-direktiven innehåller ibland skyldigheter för medlemsstaterna att upprätta planer för de åtgärder på olika områden skall vidtas för

som att ett visst miljökvalitetsmål skall uppfyllas. Dessa planer skall lämnas till kommissionen och regelbundet uppdateras. I den svenska miljölagstiftningen har i princip inte funnits något särskilt instrument kan

som användas för att säkerställa att de åtgärder som behövs för att ett miljömål skall uppfyllas vidtas inom alla olika samhällsområden. Genom vårt förslag till nya regler om miljökvalitetsnormer med tillhörande åtgärdsprogram fylls denna lucka.

3.4¶Förhållandet mellan balkens

regler

och direkt verkande EG-rätt

Vi har tidigare konstaterat att EG-förordningar är direkt gällande i Sverige. De skall alltså tillämpas vid sidan av balken. EG-rättens direkta verkan visar sig flera sätt. Vissa bestämmelser i Romfördraget har stor betydelse för miljöområdet. Viktigast är artikel 30 och 36

som reglerar Sveriges rätt att begränsa införsel av varor från andra medlemsländer med hänsyn till varornas miljöegenskaper. Enligt artikel 30 är alla kvantitativa importrestriktioner och åtgärder med motsvarande verkan förbjudna. Bestämmelsen omfattar bl.a. miljökrav En

varor. medlemsstat kan dock införa sådana krav förutsättningarna i artikel

om 36 är uppfyllda, dvs. om kravet tillgodoser ett bestämt allmänt intresse och inte innebär godtycklig diskriminering eller ett förtäckt handelshinder. EG-domstolens praxis genom den s.k. Cassis de Dijon-doktrinen kan också åberopas till stöd för nationella miljöåtgärder som berör den gemensamma marknaden. Det krävs dock alltid att de åtgärder

som genomförs är nödvändiga, dvs. att syftet med åtgärderna inte kan nås ett annat sätt, och proportionella, dvs. att åtgärderna inte är onödigt långtgående med hänsyn till det mål som skall uppnås.

Även EG-domstolens praxis, ofta är betydelse på

som av stor miljöområdet, gäller alltså i Sverige och skall tillämpas svenska

av

EG-reglerna och miljöbalken 211

myndigheter och domstolar. Utöver den praxis som utvecklats kring artikel 30 och 36 kan särskilt nämnas skyldigheten för i första hand domstolarna att tolka och tillämpa lagstiftningen i enlighet med de tillämpliga EG-reglemas innehåll och syfte. Denna skyldighet till s.k. fördragskonform lagtolkning grundas artikel 5 i fördraget.

Slutligen bör nämnas att även direktiv, som i prinicip måste omformas i nationell lagstiftning, kan ha en s.k. direkt effekt. Bestämmelser i direktiven som tillräckligt tydligt och utan inskränkningar inför rättigheter för enskilda kan åberopas av dessa inför nationella domstolar, även om direktivet inte genomförts på ett korrekt sätt i nationell lagstiftning. Det finns bl.a. bestämmelser i EG:s miljödirektiv som uppfyller kraven på direkt effekt.

Således finns det i flera avseenden direkt gällande EG-rätt som skall tillämpas jämsides med balken. I princip är detta inte något som behöver påpekas i balkens bestämmelser. EG-rätten gäller i Sverige enligt lagen 1994:1500 med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen. Samtidigt skulle det dock ge ett ofullständigt intryck att i ett lagverk som omfattar hela miljöområdet inte på något sätt kommentera EG-reglerna. Vi föreslår därför att det i bestämmelserna om balkens tillämpningsområde intas en regel som genom en hänvisning till anslutningslagen erinrar om EG-reglemas existens.

En samordnad lagstiftning

Förslag: Följande lagar skall arbetas i en miljöbalk:

naturvårdslagen 1964:822, —

miljöskyddslagen 1969:387,

— lagen 1971:1 154 om förbud mot dumpning avfall i vatten - av J lagen 1976:1054 om svavelhaltigt bränsle, l lagen 1979:425 om skötsel av jordbruksmark, -

i renhållningslagen 1979:596,

-

hälsoskyddslagen 1982:1080,

- g vattenlagen 1983:291, lagen 1983:428 om spridning bekämpningsmedel över - av skogsmark,

lagen 1985:426 om kemiska produkter, -

miljöskadelagen 1986:225,

— lagen 1987:12 om hushållning med naturresurser - m.m., lagen 1990:1079 om tillfälliga bilförbud, lagen 1991:635 om förhandsgranskning biologiska - av

bekämpningsmedel,

lagen 1993:900 om genetiskt modifierade organismer, lagen 1994:1818 om åtgärder beträffande djur och växter - som tillhör skyddade arter.

För att få till stånd enhetlig lagstiftning med miljöhänsynen en som ledstjäma bör de gällande miljölagama arbetas i miljöbalk. nu en Den inledande diskusionen vid skapandet av en miljöbalk bör handla

om vilka miljölagar skall ingå i balken och sålunda sammansmältas som till en helhet.

I det följande redovisas således vilka lagar bör arbetas i som miljöbalken.

Naturresurslagens syfte är att marken, vattnet och den fysiska miljön

i övrigt skall användas så att en från ekologisk, social och samhällseko-

nomisk synpunkt långsiktigt god hushållning främjas. Bestämmelserna

innebär att en avvägning skall göras mellan bevarande- och exploate-

ringsintressena i ett långsiktigt hushållningsperspektiv. Lagen innehåller

214 En samordnad lagstiftning

också regler om regeringsprövning av bl.a. stora industrianläggningar.

Den innehåller dessutom sedan 1991 regler miljökonsekvensbeom skrivningar vilket stärkt dess karaktär miljölag. Lagens regler skall av tillämpas vid lokalisering av sådan miljöpåverkande verksamhet som regleras i balken, däribland miljöfarlig verksamhet och vattenföretag. Naturresurslagens regler bör därför tas i balken. Miljöskyddslagen, hälsoskyddslagen, lagen kemiska produkter om och renhållningslagen har alla syften kan sägas delvis som vara sammanfallande. Miljöskyddslagen syftar till att reglera vatten- och luftföroreningar samt buller och andra störningar i den yttre miljön. Sådana störningar påverkar naturligtvis inte enbart naturen utan ofta direkt eller indirekt även människors hälsa. Hälsoskyddslagens syfte att hindra och undanröja störningar kan skadliga för människors som vara hälsa kan sägas sammanfalla med miljöskyddslagens syfte till viss del. Även lagen kemiska produkter syftar till skador

om att förebygga

människors hälsa eller i miljön. Lagen ställer med detta syfte krav dem som hanterar eller importerar kemiska produkter. Renhållningslagen ställer i sin tur krav dem hanterar avfall. Enligt lagen skall som avfall hanteras på sådant sätt att det inte uppkommer olägenheter från hälsoskydds- och miljövârdssynpunkt. Inte enbart lagarnas syften är sammanfallande utan till viss del även deras tillämpningsområden. Hälsoskyddslagen reglerar i likhet med milj öskyddslagen störningar som kommer från användningen av fast egendom även den också om omfattar störningar från lös egendom. Även så betydande störningsen källa som trafiken regleras delvis av såväl miljöskyddslagen som hälsoskyddslagen. Trafikens och buller har i del fall ansetts avgaser en utgöra sanitär olägenhet och föranlett ingripande med stöd hälsoav skyddslagen. Störningar från fasta trañkanläggningar faller under

miljöskyddslagen.

Även tillämpningsområdena för lagen kemiska produkter och om miljöskyddslagen är till viss del sammanfallande. Ett förbud kan med stöd av miljöskyddslagen meddelas mot användningen ett visst ämne av i en särskild anläggning, ämnet kan förekomma i utsläppen från om anläggningen. Ett företag som har erhållit tillstånd enligt miljöskyddslagen att använda en viss kemikalie i sin verksamhet kan å andra sidan förlora denna rätt kemikalien förbjuds med stöd lagen om senare av om kemiska produkter. Ett förbud meddelat med stöd lagen kemiska av om produkter kan således helt rycka undan förutsättningarna för ett tidigare meddelat tillstånd. Även utsläpp från miljöfarlig verksamhet kan regleras med stöd av båda lagarna. En föreskrift meddelad med stöd lagen av om kemiska produkter om t.ex. hantering ett visst ämne kan direkt av påverka ett utsläpp. Lagarnas tillämpningsområden överlappar således

SOU 1996: 103 En samordnad lagstiftning 215

varandra i inte obetydlig omfattning. Till detta kommer att en samordning av reglerna i miljöskyddslagen och lagen om kemiska produkter ger möjligheter att ingripa mot en viss produkt som ett alternativ eller komplement till ingripande mot en miljöfarlig verksamhet. De nu nämnda lagarna bör således arbetas i miljöbalken.

Lagen om förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel innehåller bl.a. bestämmelser om godkännande av sådana bekämpningsmedel och om vissa skyldigheter vid hantering av dem. Reglerna överensstämmer i stort med bestämmelserna om kemiska bekämpningsmedel utfärdade med stöd av lagen om kemiska produkter. Vi föreslår att lagens regler inordnas i balken samt att även övriga biotekniska produkter regleras i balken. Förslaget innebär att kemiska och biotekniska produkter regleras tillsammans utifrån de regler för närvarande z som gäller om kemiska produkter och förhandsgranskning av biologiska

i

bekämpningsmedel. En grupp av biotekniska produkter är produkter som innehåller eller består av genetiskt modifierade organismer. Genteknisk verksamhet regleras i dag i gentekniklagen. Denna lags första uttryckliga syfte är att skydda människors och djurs hälsa och miljön. Skälet är de ekologiska risker som är förknippade med gentekniken. Det föreligger t.ex. en risk för att gentekniken leder till en utarmning av den biologiska mångfalden. Kvalificerade ekologiska bedömningar är nödvändiga för att avgöra riskerna för hälsan och miljön. Det andra uttryckliga syftet i gentekniklagen är att säkerställa att etiska hänsyn tas. Kravet på etiska hänsyn avser inte huvudsakligen hälso- eller miljöaspekter. Utgångspunkten vid den etiska kontrollen är emellertid också av naturskyddande karaktär. Regleringen av genetisk verksamhet bygger på att människan kan anses ha en rätt att förändra och bruka naturen men att det samtidigt är hennes ansvar att förhindra allvarliga rubbningar i de ekologiska systemen. Människans rätt är kopplad till ett förvaltaransvar. Gentekniken får anses i sådan grad avse frågor om skyddet för hälsan och miljön att dess regler bör ingå i miljöbalken. Utöver de bestämmelser som reglerar kemiska och biotekniska produkter och som alltså reglerar genetiskt modifierade organismer när sådana ingår i dessa produkter innehåller miljöbalken ett kapitel med särskilda bestämmelser för genetiskt modifierade organismer.

Det finns regler om spridning av bekämpningsmedel bl.a. i lagen

1983:428 om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark. Vi föreslår att lagen smälts in i balken. Eftersom lagen handlar om spridning kemiska bekämpningsmedel föreslås reglerna inordnas i

av kapitlet om kemiska och biotekniska produkter samt utökas till att omfatta även biologiska bekämpningsmedel. Därmed kan alla regler om spridning av bekämpningsmedel, såväl kemiska som biologiska, samlas

216 En samordnad lagstiftning

och smältas ihop.

I miljöbalken bör också lagen svavelhaltigt bränsle arbetas in.

om Lagen intar en mellanställning mellan miljöskyddslagen och lagen

om kemiska produkter men eftersom bestämmelserna handlar hantering,

om införsel och användning kemiska produkter bör också den tas i

av kapitlet som behandlar dessa.

Lagen om förbud mot dumpning av avfall i vatten bör också smältas

i balken. De grundläggande bestämmelserna i lagen följer balken

av som sådan medan de särskilda reglerna bör arbetas i kapitlet

om avfallsregler.

Naturvårdslagen innehåller regler om att skydda och vårda naturen. Med detta avses främst arter, biotoper, ekosystem och landskapsbild. Lagstiftningen är också betydelse för hushållningen med naturresur-

av ser. Vidare innehåller lagen regler som skall underlätta för friluftslivet. En samordning av de lagar som avser att bevara, skydda och förbättra tillståndet i miljön, att garantera medborgarna rätten och tillgången till en ren och hälsosam miljö och att säkerställa långsiktigt god

en hushållning med naturresurserna förutsätter att naturvårdslagen inordnas i miljöbalken som en central del densamma.

av

Vattenlagen innehåller bestämmelser vattenföretag. Denna

om verksamhet har typiskt sett stor inverkan på miljön. Enligt lagens portalparagraf skall vatten skyddas och vårdas

som en gemensam naturtillgång. Systematiska skäl talar därför för att smälta vattenlagen i miljöbalken. Vidare markeras härigenom att vattenrätten skall genomsyras av ett miljötänkande och inte i första hand ett exploateringstänkande. Slutligen kan viktiga samordningsfördelar vinnas när gemensamma bestämmelser utformas. Skälen för att inordna vattenlagen i miljöbalken utvecklas utförligt i avsnitt 14.1.3.

Jord- och skogsbruk har stor inverkan på miljön och hur dessa näringar sköts påverkar i hög grad bl.a. den biologiska mångfalden, kväveläckage och naturmiljöns utseende.

Många bestämmelser i framför allt lagen skötsel jordbruks-

om av mark, men även skogsvårdslagen har också införts till skydd för miljön. När därför miljölagstiftningen över för att samordnas och effektivi-

ses seras i en miljöbalk talar mycket for att dessa lagar skötseln de

om av areella näringarna bör inordnas i miljöbalken. Vad framför allt kan

som tala mot detta är att om sektorslagarna bibehålls och miljöreglerna ingår i dessa är det dels lättare för brukare och även tillsynsmyndigheter att överblicka de regler de skall tillämpa, dels skulle detta kunna medverka till att ett miljötänkande kommer verksamheten inom

att genomsyra sektorn. När det gäller skötsellagen är det endast två bestämmelser i lagen, 4 och 5 §§, rör näringen och inte är bestämmelser med

som

En samordnad lagstiftning 217

huvudsakligen miljö- och naturskyddande syfte. Med hänsyn till att de materiella bestämmelserna i lagen för lantbrukarna är så få väger därför angivna samordning lätt.

skäl mot en

Skogsvårdslagen däremot innehåller många bestämmelser som reglerar verksamheten i näringen. I den lagen har också nyligen omfattande ändringar gjorts och ett miljömål införts. Därför har argumentet om överblick för brukarna och sektorsgenomslag för miljötänkande en annan tyngd när det gäller skogsvårdslagen. Om den lagen nu arbetades i balken skulle det också innebära att balken skulle komma att innehålla bestämmelser som inte är av miljökaraktär , l utan reglerar skogsnäringen. Sammantaget talar detta för att skälen mot i att skogsvårdslagen bör tas i miljöbalken överväger. Då finns det inte heller skäl att föra över de miljöbestämmelser som finns i skogsvårdslagen till balken, eftersom detta skulle motverka de syften som angetts i skäl för inte föra hela skogsvårdslagen i balken.När det som att gäller skötsellagen finns det dock inte sådana skäl för att behålla lagen med dess två materiella regler för näringen och i övrigt miljöbestämmelser, dock inget miljömål. Lagen bör i stället arbetas i miljöbalken, vilket även många remissinstanser som yttrade sig över Miljöskyddskommitténs förslag ansåg.

Det finns flera lagar, t.ex. lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg och lagen om transport av farligt gods, som i likhet med kämtekniklagen reglerar verksamheter där stränga säkerhetskrav måste upprätthållas för att minimera risken för miljöstömingar. Det som gör kämtekniklagen speciell i sammanhanget är den osedvanliga räckvidden av skador på miljön som kan bli följden av en allvarlig olycka i en kämteknisk anläggning.

Ett av huvudsyftena med att skapa gemensam lagstiftning

miljöområdet är att den skall bli lättare att överblicka och tillämpa. Några sådana samordningsvinster torde inte stå att vinna med att foga

kämtekniklagen i balken. De flesta av lagens regler är så speciellt formade utifrån de särskilt stränga krav på säkerhet som ställs kämteknisk verksamhet att de i endast ringa grad låter sig samordnas med regler i övriga lagar som bör ingå i balken. För dem som har att i första hand tillämpa reglerna for kämteknik torde det snarare vara så att reglerna riskerar att bli otympligare att hantera och svårare att överblicka i en miljöbalk än vad som är fallet med nuvarande lagstiftning.

En sammanvägning av de nu redovisade omständigheterna leder till slutsatsen att kämtekniklagen inte bör fogas i miljöbalken. Av i huvudsak samma skäl bör lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg och lagen om transport av farligt gods nu lämnas utanför miljöbalken.

218 En samordnad lagstiftning

Syftet med strålskyddslagen är enligt dess portalstadgande att skydda människor, djur och miljön mot skadlig verkan strålning. Detta av stämmer väl överens med de syften ligger till grund för arbetet med som miljöbalken. Kopplingar finns också till hälsoskyddslagen. I praktiken föreligger också olikheter. Strålskydd handlar till stor del arbetarom skydd, patientskydd och produktsäkerhet och speciell karaktär. är av Många av de vitt skilda typer allmänt förekommande verksamheter av med strålning som regleras i strålskyddslagen kan inte i nämnvärd mån störa den yttre miljön. Som exempel kan nämnas röntgenundersökning av tänder eller matberedning i mikrovågsugn. Det är tveksamt föra att bestämmelser sådana verksamheter i miljöbalken. Vi om stannar därför för att låta strålskyddslagen hamna utför miljöbalken. Vi kommer däremot vid utarbetandet följdlagstiftningen av att pröva om balkens regler allmänna aktsamhetsregler skall om m.m. gälla även för strålskyddet och återkommer till denna fråga i ett kommande betänkande. De ersättningsregler finns i miljöskadelagen flyttades år 1986 som ut

ur miljöskyddslagen och sammanfördes med vissa jordabalksregler

om skadestånd i grannelagsförhållanden till miljöskadelagen. Ändringarna motiverades bl.a. med svårigheten de skadeståndsatt anpassa nya reglerna till begreppet miljöfarlig verksamhet och andra bestämmelser

i miljöskyddslagen. Föreskrifterna miljöskadeförsäkringen finns i

om miljöskyddslagen men förutsätter för sin tillämpning att den skadelidande har drabbats av en skada i miljöskadelagen och inte kan som anges få ersättning enligt den lagen, t.ex. på grund preskription. Vid av en allmän översyn av miljölagstiftningen finns det anledning att utforma såväl miljöreglema skadeståndsreglerna så att de som passar samman. Med hänsyn till det starka samband mellan miljöskadelagen och miljöskyddslagen som redan finns och miljöskadeförsom genom säkringen har blivit ännu starkare saknas det enligt utredningens mening skäl att överväga någon lösning än att miljöskadelagens regler annan inarbetas i miljöbalken. Plan- och bygglagen är ett omfattande lagverk kom till efter ett som långvarigt lagstiftningarbete. Lagen har visserligen nära samband med den miljöbalk vi nu föreslår, dels att balken enligt förslaget skall genom omfatta också de hushållningsfrågor regleras i naturresurslagen, som nu dels genom att planeringen har stor betydelse för miljöskyddsarbetet i allmänhet och naturvärden i synnerhet. Det föranleder emellertid ingen olägenhet att de båda lagkomplexen tillämpas parallellt. Att i miljöbalken föra alla bestämmelser den fysiska planeringen torde däremot om belasta den lagtekniska konstruktionen över bristningsgränsen. Vi har inte heller funnit tillräckligt starka skäl för att föreslå att

En samordnad lagstiftning 219

minerallagen inordnas i miljöbalken.

Den hitillsvarande samlade miljölagstiftningen har kommit att framstå som alltmer svåröverskådlig och delvis sinsemellan överlappande. Den har kommit till vid olika tidpunkter och följd

ger som en därav uttryck för skilda värderingar. Likartade frågor har fått skilda lösningar i olika lagar. Flera lagar kan tillämpas på samma fråga. Straffbestämmelserna är svåra att överblicka och tillämpa.

Regeringen eller myndigheter som regeringen bestämmer bör av riksdagen bemyndigas att meddela de närmare föreskrifter behövs.

som Fördelen med ett sådant system är främst att detaljerna överlämnas regeringen eller myndigheterna eller kommunerna. fördel

En annan är att det går fortare att genomföra ändringar i regelsystemet när ändrade förhållanden påkallar det. Ett system med bemyndiganden är vidare fördelaktigt då det gäller att anpassa den svenska miljölagstiftningen till EG:s regler på miljöområdet.

I den utsträckning det behövs för genomförandet EG:s regler bör

av bemyndigandena i miljöbalken utformas så att de ställer direkta krav att föreskrifter skall beslutas i bestämda frågor. I dessa fall bör

man alltså undvika att överlämna det som en fri prövning av regering eller myndighet att besluta om föreskrifter skall beslutas eller inte. I andra fall kan det finnas skäl att överlåta regeringen eller myndighet att avgöra i vilken utsträckning föreskrifter behövs. Bemyndigandena skall l dock alltid klart och precist ange inom vilka ramar som föreskrifterna i l får ges. i gällande lagstiftningen innehåller l Den nu en mängd föreskrifter på l olika nivåer och innebär att flera olika myndigheter beslutar om l föreskrifter. En samlad miljölagstiftning kommer att medföra att miljölagstiftningen blir lättare att överblicka. De gamla lagarna samlas och arbetas i en gemensam balk. Detta tillgodoser ett sedan länge framfört önskemål om en samordning av det miljörättsliga sanktionssystemet.

Vidare föreslår vi att ett samrådsorgan Föreskriftsråd skall inrättas i syfte att svara för kvalitetsäkring av de föreskrifter som skall utfärdas med stöd av balken. Dessutom skall dessa föreskrifter och tidigare utfärdade föreskrifter inom miljöbalkens tillämpningsområde tas i ett register. Här bör också EU-reglema inom balkens område beaktas. Detta torde medföra att tillgängligheten till regelsystemet markant ökar i förhållande till dagens situation.

Miljöbalken bör disponeras följer.

som De olika lagarna måste fogas samman så att miljöbalken ger uttryck

för en enhetlig inställning till miljöfrågorna och så att ambitionen blir densamma på de olika områden som behandlas i balken.

220 En samordnad lagstiftning

En viktig utgångspunkt för förslaget har varit den kritik har

som riktats mot miljölagstiftningen, nämligen att den har varit splittrad och att miljömyndighetemas möjligheter till ingripande därför har försvårats. Den nu föreslagna samordningen har alltså i mycket tagit sikte att undanröja detta problem.

Balken bör inledas med bestämmelser uttryck för den

som ger moderna miljövårdens mål. Miljöpolitikens övergripande mål är att skapa förutsättningar för hållbar utveckling i samhället, där

en nu levande och kommande generationer tillförsäkras hälsosam och god

en miljö att leva

Därefter bör bestämmelser miljöbalkens tillämpningsområde följa.

om

I ett tidigt skede av balken bör också anges de allmänna krav på aktsamhet som bör gälla.

Hushållningsbestämmelserna är av grundläggande karaktär och bör därför finnas långt fram i miljöbalken.

Det föreligger ett stort behov av att i förväg kunna klarlägga

var gränserna för tillåten miljöpåverkan bör gå. Ett sätt att göra detta är att införa det system med miljökvalitetsnormer, vi föreslår. Dessa

som skall ange vilken belastning bestämda ämnen kan godtas på

av som olika recipienter såsom mark, vatten och luft. Även bestämmelser

om miljökvalitetsnormer bör därför föras in i ett tidigt avsnitt balken.

av Lagen om tillfälliga bilförbud har ett samband med miljökvalitetsnormer varför den lagens bestämmelser arbetas i det kapitlet.

Miljökonsekvensbeskrivningar skall användas för att förbättra

beslutsunderlaget vid avgöranden som kan påverka människors hälsa eller miljön eller äventyra en hållbar hushållning med naturresurser. En miljökonsekvensbeskrivning måste omfatta inte bara den verksamhet som närmast är tilltänkt utan också realistiska alternativ, inbegripet s.k. nollaltemativ, till denna. Eftersom kravet miljökonsekvensbeskrivningar bör vara en viktig utgångspunkt i miljöbalken bör bestämmelser om sådana beskrivningar införas i ett tidigt avsnitt

av balken.

Naturvårdslagen innehåller bestämmelser om att skydda olika områden till fromma för främst kultur- och naturvård samt friluftsliv. Även andra lagar skall arbetas in i miljöbalken innehåller be-

som stämmelser om områdesskydd. Dessa bestämmelser bör hållas

samman i balken. Detta avsnitt bör också innehålla bestämmelser skydd för

om vissa djur- och växtarter. Miljöbalkens andra avdelning bör handla

om detta.

Miljöbalksutredningen gör vidare den bedömningen att det också

måste finnas särskilda bestämmelser för vissa verksamheter. Balken bör

En samordnad lagstiftning 221

därför i en tredje avdelning innehålla särskilda regler för miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, vattenföretag, täkter m.m., genetiskt modifierade organismer, kemiska och biotekniska produkter, avfall och producentansvar samt gaturenhållning m.m.

Därefter bör en fjärde avdelning prövningen mål och ärenden

om av enligt miljöbalken lämpligen skapas.

Gemensamma bestämmelser om tillsyn, tillträde och avgifter bör gälla för all verksamhet enligt miljöbalken.

Dessa regler bör få en egen avdelning placerad närmast efter den fjärde avdelningen.

I den sjätte avdelningen bör samlas balkens bestämmelser

om påföljder, dvs. om ansvar, förverkande och miljösanktionsavgifter.

Till den avslutande sjunde avdelningen bör samlas bestämmelser

om skadereglering vid ingripande av det allmänna och vid vattenföretag, skadestånd för vissa miljöskador, särskilda bestämmelser förorenade

om mark- och vattenområden samt miljöskadeförsäkring.

mål

Miljöbalkens

Förslag: Målet med miljöbalken är att skapa förutsättningar för

en hållbar utveckling i samhället, där levande och kommande

nu

generationer tillförsäkras hälsosam och god miljö att leva

en

För att uppnå målet skall

människors hälsa och miljön skyddas mot skador och olägen-

j heter oavsett de orsakas föroreningar eller andra

om av i störningar eller

annat sätt,

värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas,

-

den biologiska mångfalden bevaras,

-

mark, vatten och fysisk miljö i övrigt användas så från

- att en

ekologisk, social och samhällsekonomisk synpunkt god hus-

hållning med naturresurser och energi tryggas,

ett kretslopp med hushållning, återanvändning och återvinning

-

av material främjas.

Det är en angelägenhet för var och en att inom sin verksam-

het och samhällssektor verka för att miljöbalkens mål förverk-

ligas, oavsett om det sker enskild eller verksam

som person som

i företag, kommun, myndighet eller organisation.

Enligt prop. 1990/91 :90, En god livsmiljö, är målet med miljöpolitiken att skydda människors hälsa, bevara den biologiska mångfalden och hushålla med uttaget av naturresurser så att de kan utnyttjas långsiktigt samt skydda natur- och kulturlandskapet.

Målet med miljöpolitiken kan med andra ord uttryckas det sättet att en hållbar utveckling bör eftersträvas.

Målet, en hållbar utveckling understryks regeringen

av i den senaste

regeringsförklaringen den 22 1996. I förklaringen anför regeringen

mars således att ambitionen är att Sverige skall pådrivande in-

vara en ternationell kraft och ett föregångsland i strävan att skapa ett hållbart samhälle samt att de ekologiska kraven kan leda till nästa stora språng i tillväxten. Vidare anförs det att det krävs aktiva medborgare,

men också en tydlig politik, för att främja ett kretsloppstänkandeRegeiingi har vidare i skrivelse till riksdagen 1995/96:l20 s. 4 berört frågor

om

224 Miljöbalkens mål

hållbar utveckling och vilka mål som bör sättas upp för miljöpolitiken. Regeringen anför sålunda att miljöpolitiken har sin grund i visionen om en hållbar samhällsutveckling där det övergripande miljömålet är att skydda människors hälsa, bevara den biologiska mångfalden, skapa en långsiktigt god hushållning med naturresurser samt skydda natur- och kulturlandskap.

I samma skrivelse anger regeringen att Sveriges miljöpolitiska arbete i EU har som huvudsaklig uppgift att arbeta för en långsiktig hållbar utveckling i Europa i linje med slutsatserna från Riokonferensen. Regeringen redovisar fyra prioriterade sakområden som ligger till grund för det svenska miljöarbetet i EU:

Kampen mot försurning och klimatförändringar -

Arbetet för kretsloppsanpassning

-

En höjd ambitionsnivå när det gäller kemikaliekontroll och -

minskad användning av bekämpningsmedel Bevarandet av biologisk mångfald.

-

På det internationella planet avgav Brundtlandkommissionen i slutet på åttiotalet rapport, Vår gemensamma framtid Prisma/Tiden 1988.

en Det centrala temat i rapporten är just begreppet hållbar utveckling. Med hållbar utveckling avser kommissionen en utveckling som försöker möta dagens anspråk utan att begränsa eller inskränka möjligheterna att möta framtidens behov.

En grundläggande förutsättning för att kunna beteckna ett utvecklingsskeende som hållbart är enligt kommissionen att det inte hotar de naturliga system allt liv jorden bygger på. Det får alltså inte

som hota atmosfären, vattnet, marken och organismema.

Miljövård och hållbar utveckling måste enligt kommissionen bli integrerade delar av arbetet inom alla statliga och kommunala organ och även inom alla privata företag och organisationer. Alla måste göras ansvariga för att deras respektive politik, program och verksamheter stimulerar och främjar en såväl kort som lång sikt ekonomiskt och ekologiskt hållbar utveckling.

För att beslut som berör miljön skall bidra till en hållbar utveckling är det enligt kommissionen också nödvändigt att utkräva ett vidare

än i dag för effekterna av besluten. Ansvaret skall ha sin grund ansvar i det faktum att det är väsentligt för alla människor inklusive

kommande generationer att leva i en miljö som är tillfredsställande för

hälsa och välstånd. Detta för alla människor gemensamma intresse måste vägas in i alla beslut om hur olika resurser skall användas. Det bör gälla såväl allmänna som privata resurser.

De teser som Brundtlandkommissionen sålunda förde fram har följts

och utvecklats vidare vid FN:s konferens om miljö och utveckling, upp

Miljöbalkens mål 225

som hölls i Rio de Janeiro på försommaren 1992.

Konferensen avgav en allmän deklaration, Rio-deklarationen, där man redan i den första av 27 principer slår fast strävan mot hållbar

en utveckling. Sålunda anges det att i strävan mot hållbar utveckling

en skall människan stå i centrum. Hon har rätt till ett hälsosamt och rikt liv i samklang med naturen. I den andra principen läggs det till att även kommande generationers behov av utveckling och miljö måste tillgodoses ett rättvist sätt.

Miljöbalksutredningen ansluter sig till Brundtlandskommissionens och Rio-konferensens synsätt. Målet med miljöbalken bör alltså att

vara skapa förutsättningar för en hållbar utveckling i samhället, där

nu levande och kommande generationer tillförsäkras hälsosam och god

en miljö att leva

Samtliga bestämmelser i miljöbalken är konstruerade bl.a. med tanke

att balkens mål skall kunna uppfyllas. Miljöbalken kommer att innehålla allmänna aktsamhetsregler skall gälla för all verksamhet

som enligt balken. Aktsamhetsreglerna skall således ha självständig betydelse och vara direktverkande. Om deras tillämpning, vidare avsnitt Med

se verksamhet avses allt handlande som kan påverka miljön negativt.

I det följande anges några förutsättningar måste uppfyllda

som vara för att uppnå hållbar utveckling med angivande de bestämmelser

en av som skall göra denna utveckling möjlig.

En första förutsättning för att en hållbar utveckling skall komma till stånd är att människans hälsa och miljön skyddas mot skador och olägenheter de orsakas av föroreningar, andra störningar eller

oavsett om på annat sätt.

Miljöbalksutredningen föreslår därför i avsnitt 7.3 att som

en aktsamhetsregel för att skydda människors hälsa och miljön skall gälla principen om att verksamhetsutövaren skall vidta de skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått som behövs. Vidare skall principen att den

om som förorenar skall avhjälpa skador och olägenheter samt stå för kostnaderna för föroreningarna Polluter Pays Principle PPP gälla,

—— avsnitt 7.9. Av en annan aktsamhetsregel följer också att den utövar

som verksamhet skall skaffa sig den kunskap behövs för att förebygga

som eller begränsa olägenheter från verksamheten. Att det inte kan bevisas att verksamheten orsakar olägenhet fritar inte verksamhetsutövaren från skyldigheten att vidta åtgärder det finns skäl att anta att olägenhet

om kan uppkomma, avsnitt 7.2.

Med biologisk mångfald avses variationsrikedomen bland levande organismer av alla ursprung. Begreppet biologisk mångfald innefattar landbaserade, marina och andra akvatiska ekosystem och de ekologiska komplex i vilka dessa organismer ingår. Såväl mångfald inom arter,

8 16-0729

226 Miljöbalkens mål SOU 1996: 103

mellan arter som av ekosystem omfattas.

Vid Rio-konferensen 1992 undertecknades konventionen om biologisk mångfald SÖ 1993:77. Riksdagen har på förslag

av regeringen godkänt konventionen. Riksdagen har vidare godkänt

en strategi för biologisk mångfald prop. 1993/94230, bet. 1993/94:JoU9, rskr. 1993/94:87.

Det föreslås således att en svensk strategi med grundläggande principer för bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald antas. Strategin innebär att miljömålen skall ges samma vikt och betydelse skilda ekonomiska överväganden i syfte att bygga

som mänsklig verksamhet ekologisk grund. Strategins grundläggande principer har bl.a. tillämpats genom att miljömål inom de areella näringama har införts, i vilka bl.a. den biologiska mångfalden tas upp.

Strategin innebär också att en helhetssyn skall tillämpas vad gäller åtgärder för att upprätthålla ekologiska processer och säkra arters långsiktiga överlevnad. Detta innebär bl.a. att åtgärder dels skall vidtas för att anpassa olika samhällssektorers verksamheter så att den biologiska mångfalden skall kunna fortleva dels att särskilt skyddsvärda områden och arter undantas från direkt påverkan. På så sätt skall goda livsbetingelser för alla naturligt förekommande djur och växtarter upprätthållas.

När det gäller anpassning av olika samhällssektorers verksamheter föreslås att lagen skötsel jordbruksmark infogas i balken. Vidare

om av behöver särskilt skyddsvärda områden och vissa hotade arter undantas från direkt påverkan.

I miljöbalken regleras genom särskilda bestämmelser sådana åtgärder som krävs för att skydda särskilt värdefulla områden och hotade arter. Den väsentligaste nivån när det gäller att ett ändamålsenligt och effektivt sätt skydda hotade arter eller skyddsvärda områden är ekosystemsnivån. Därför innehåller balken särskilda bestämmelser om skydd av områden. Områdesskydd skall kunna ges genom förordnanden om nationalpark, natur- eller kulturresevat, naturminne, biotopskyddsområden, strandskydd, miljöskyddsområden och vattenskyddsområden. Dessa bestämmelser kan också tillämpas för att tillgodose friluftslivets intressen samt för att skydda kulturmiljövärden knutna till naturmiljön och för att skydda särskilt värdefulla geologiska formationer se avsnitt ll. Särskilda åtgärder kan också behöva vidtas för att skydda den biologiska mångfalden på arts- och genetisk nivå. Miljöbalken föreslås därför också innehålla bestämmelser om skydd för djur- och växtarter, utsättning av djur- eller växtarter samt om genetiskt modifierade organismer.

Ytterligare förutsättningar för en hållbar utveckling är att mark,

Miljöbalkens mål 227

vatten och fysisk miljö i övrigt används så att en från ekologisk, social och samhällsekonomisk synpunkt god hushållning med naturresurser och energi tryggas. Miljöbalken bör således innehålla bestämmelser om hushållning med mark och vatten, se avsnitt

Vidare gäller förutsättning för hållbar utveckling att

som en en hushållningsprincipen och kretsloppsprincipen skall tillämpas, se avsnitt 7.5.

Slutligen skall det s.k. sektorsansvaret gälla. Detta innebär att varje sektor i samhället har för att lösa miljöproblemen inom den

ett ansvar egna sektorn. Sektorsansvaret utvecklas i författningskommentaren till l kap. 2

SOU 1996: 103

Tillämpningsområde

6.1¶Miljöbalkens tillämpningsområde

Förslag: Miljöbalken skall tillämpas på varje verksamhet som kan motverka förutsättningarna att uppnå balkens mål. Vad

som föreskrivs om verksamhet skall också gälla hantering och andra åtgärder som kan motverka förutsättningarna att uppnå balkens mål. Dessutom skall miljöbalken innehålla särskilda bestämmelser om åtgärder som syftar till att uppnå balkens mål, t.ex. områdesskydd.

I 1 kap. 1 § första stycket miljöbalken anges att balkens mål är att skapa förutsättningar för en hållbar utveckling i samhället, där nu levande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö att leva

I portalparagrafens andra stycke anges vad som skall gälla för att detta mål skall uppnås. Här anges således grundtanken med miljöbalken och en antydan ges om balkens tillämpningsområde. Emellertid är det knappast möjligt att redan i den inledande paragrafen få tillräcklig vägledning i fråga om gränserna för balkens tillämpning. Miljöbalksutredningen lämnar därför förslag till paragraf tillämpningsområdet

en om för balken. En sådan paragraf har sin naturliga plats i balkens första avdelning.

Innan frågan om balkens tillämpningsområde behandlas vidare erinras om följande. På miljöområdet verkar ett styrsystem som mycket kortfattat kan sägas bestå av normgivning i form av lagar och andra författningar, fysisk planering samt särskilda åtgärder för att påverka människors beteende, exempelvis utbildning och information. I detta sammanhang bör observeras att miljöekonomiska styrmedel i form

av skatter och avgifter, vunnit ökad användning och ofta

som numera diskuteras, utgör en del av den miljöpolitiska styrning som sker genom normgivning. Den sistnämnda formen av styrmedel samt planeringsmässiga och kunskapsmässiga styrmedel faller i princip utanför området för miljöbalkens tillämpning de har samma mål som miljöbal-

även om ken. Reglerna i miljöbalken inriktas istället på fysiska miljöfaktorer och

230 Tillämpningsområde SOU 1996: 103

företeelser som kan påverka människan och miljön negativt och motverka det uppställda målet. Balkens miljöbegrepp utgår från den fysiska verklighet som handlar om kvalitén miljön. Utgångspunkten är alltså fixerad så att allmänna frågor om människors behov

av livsmedel, arbete, hälso- och sjukvård, utbildning etc. dvs. sådant

- som associeras till begreppet livsmiljö i princip inte hör till grunderna för

— miljöbalkens reglering.

Genom det som har sagts hittills är svårigheterna att bedöma miljöbalkens tillämpningsområde inte undanröjda. Detta område bör ha en något fastare bestämning för att reglerna inte skall upphov till

ge orimliga tolkningssituationer.

Olika metoder kan användas för de faktorer eller företeelser

att ange som skall omfattas av miljöbalkens regler. I en del de lagar

av som nu sammansmälts i balken används begrepp verksamhet, företag,

som hantering eller åtgärd för att ange de företeelser som den ifrågavarande lagstiftningen omfattar. Lagarna kan också innehålla eller mindre

en mer detaljerad bestämning av vad som enligt lagen är att

anse som en verksamhet, ett företag etc. Här nämns exempel 1 § miljös-

som kyddslagen som anger vad som är miljöfarlig verksamhet. Ett annat exempel utgör l kap. 2 § vattenlagen att den lagen är

som anger tillämplig på vattenföretag och i påföljande paragraf definieras sådana företag. När det gäller miljöbalken kan försök att avgränsa tillämpningsområdet på motsvarande sätt leda fel. Förutom att balken kommer att bli tillämplig ett större antal miljölagars skilda och i vissa fall vidsträckta tillämpningsområden avses balken omfatta i princip all mänsklig verksamhet som kan befaras få hälso- eller miljöfarliga effekter eller äventyra hushållningen med naturresurser. Beträffande en sådan reglering är det knappast möjligt att förutse alla de situationer då reglerna kan bli tillämpliga och ett försök att i lagtexten ange dessa situationer kan få till resultat att balkens tillämpningsområde begränsas onödigtvis.

Istället för den nyss redovisade metoden har utredningen därför valt att ange miljöbalkens tillämpningsområde med utgångspunkt från balkens mål och de förutsättningar som enligt 1 kap. l § andra stycket skall gälla for att detta mål skall uppnås. Som ett samlingsbegrepp för det mänskliga handlande falla inom balkens tillämpningsom-

som avses råde används begreppet verksamhet. Detta begrepp är vedertaget i dessa sammanhang. I enlighet härmed har utredningen således fastställt att miljöbalken skall tilllämpas på verksamhet som kan motverka förutsättningarna att uppnå det mål i balkens portalparagraf.

som anges I de fall tvekan skulle uppstå i fråga om tillämpningsområdet bör de rättstillämpande myndigheterna ändå kunna lösa frågan att söka

genom

SOU 1996: 103 Tillämpningsområde 231

ledning i de förutsättningar gäller för att miljöbalkens mål skall

som uppnås. Genom det prövningssystem föreslås i miljöbalken skapas

som dessutom goda möjligheter för utveckling enhetlig praxis beträffande

av bl.a. balkens tillämpningsområde. I balkens paragraf med allmänna bestämmelser tillämpningsområdet bör vidare föras erinran

om en om att det i balken även finns särskilda bestämmelser positiva åtgärder,

om dvs. åtgärder som syftar till att uppnå balkens mål. De bestämmelserna som då närmast avses finns i balkens fjärde avdelning skydd

om av naturen.

6.2 att meddela särskilda

Bemyndigande

föreskrifter för totalförsvaret

Förslag: Ett allmänt hållet bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter för totalförsvaret i Sverige avviker

som från miljöbalkens bestämmelser införs i balken.

Försvarsmaktens verksamhet är till stor del sådan karaktär att den

av medför betydande miljöpåverkan. Förutom buller och utsläpp utgör

som direkta olägenheter för människors hälsa, orskas skador på natur- och kulturvärden försvarets övningsområden.I fredstid gäller miljölagstiftningen även det militära försvaret, med de undantag i

som anges lag. Detta innebär att försvaret har skyldighet att avhjälpa skador

en som har uppkommit grund av verksamheten. Försvarsmakten har i enlighet med sektorsprincipen under 1990-talet påbörjat ett strukturerat miljöarbete och tagit fram miljöpolicy, miljömål och handlingsprogram.

Ett av de allvarligaste miljöhoten alla är krig. I den mån det krävs

av för att kunna upprätthålla ett effektivt försvar måste det därför finnas utrymme för att ha andra krav på försvaret än de gäller samhället

som i övrigt.

Miljöskyddskommittén har föreslagit ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter som avviker från miljöbalken i krig, vid krigsfara eller under sådan utomordentliga förhållanden är

som föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller att Sverige

av har varit i krig eller krigsfara. Förslaget mötte remisskritik och i lagrådsremissen föreslogs att bemyndigandet skulle något

vara mer generellt utformat så till vida att även andra särskilda förhållanden

som gör det nödvändigt att stärka försvarsberedskapen kan föranleda

232 Tillämpningsområde SOU 1996: 103

föreskrifter om avvikelser från balkens bestämmelser.

Vid införandet av en motsvarande bestämmelse i miljöskyddslagen erinrade Lagrådet om förarbetena till den regeringsformen prop.

nya 1986/87:135. Lagrådet anförde att, vad gäller bemyndiganden för regeringen enligt 8 kap 7 § regeringsformen, när det är fråga

om föreskrifter kan beröra väsentliga medborgarintressen,

som mera riksdagen mer preciserat bör ange de ramar inom vilka regeringen skall få röra sig. Lagrådet konstaterade att miljöskyddet otvivelaktigt är ett mycket väsentligt medborgarintresse. Lagrådet ansåg paragrafen

att av bör framgå att bemyndigandet får utnyttjas endast under tid då det råder, om än inte krig eller krigsfara, så i varje fall särskilda förhållanden

som

kräver en höjd försvarsberedskap. Bestämmelsen i miljöskyddslagen

utformades med hänsyn till Lagrådets synpunkter. Utredningen förordar att bestämmelsen i miljöbalken utformas med 64 § miljöskyddslagen som förebild.

Att krigsfara eller liknande omständigheter föreligger är i sig inte tillräckligt för att försvaret skall vara befriat från skyldigheten att beakta miljöbalkens bestämmelser. Avvikelser från balken skall få göras endast då bemyndigandet har utnyttjats och föreskrifter meddelats.

I detta sammanhang kan även erinras om att regeringen har gjort vissa ställningstaganden i UNCED-propositionen prop. 1993/94: 1 1

s. 57 när det gäller avvägningen mellan försvarsintresset och miljöintresset. Verksamheten inom totalförsvaret genomförs i enlighet med mål som har fastställts av statsmakterna. Försvarsmakten skall i fred bl.a. vidta förberedelser för verksamhet i krig. Vikten av att försvarets verksamhet i fred bedrivs ett ändamålsenligt sätt har betydelse för avvägningarna vid bedömningarna enligt miljöbalken Försvars-

av maktens miljöfarliga verksamhet. Det bör dock anmärkas att det är nationens säkerhet som skall beaktas vid dessa avvägningar. Det finns inte skäl att ställa miljökraven lägre för att det typiskt sett är kostsamt att förebygga, begränsa eller avhjälpa olägenheter från försvarsmaktens verksamhet. Även försvarsintresset skall beaktas vid avvägningarna

om är prövningsmyndigheten bunden av miljöbalkens regler och det kan därför bli nödvändigt att regeringen meddelar särskilda föreskrifter för att Försvarsmakten skall kunna fullgöra sina huvuduppgifter.

SOU 1996: 103

Allmänna

aktsamhetsregler

Förslag: Miljöbalken skall innehålla ett kapitel med allmänna aktsamhetsregler. Aktsamhetsreglema skall iakttas av alla som utövar verksamhet enligt balken.

Den som utövar verksamhet skall

skaffa sig den kunskap som behövs -

vidta de försiktighetsmått som behövs —-

välja en lämplig plats -

hushålla med naturresurser och energi -

utnyttja möjligheterna till återanvändning och återvinning -

inte använda kemiska och biotekniska produkter kan - som ersättas med mindre riskabla produkter

se till att skyddade områden inte skadas -

avhjälpa skada som har uppkommit -

Den som yrkesmässigt utövar verksamhet skall dessutom

använda bästa möjliga teknik -

Vid tillämpningen av aktsamhetsreglema skall en skälighetsavvägning göras.

En verksamhet får inte bedrivas om den riskerar att försämra det allmänna hälsotillståndet eller väsentligt försämra miljön eller hushållningen med naturresurser.

7.1¶Allmänt

7.1.1 Gällande rätt

Föreskrifter om skydd för människors hälsa har funnits i Sverige under flera hundra år. Regler i första hand att skydda miljön har

som avser däremot vuxit fram i huvudsak under de senaste hundra åren. Sådana regler har oftast tillkommit ett resultat att uppkomna olägenheter

som av inte har kunnat bemästras inom det befintliga regelsystemet. Det har alltså varit fråga om att införa föreskrifter för att motverka redan

nya uppkomna problem. Sedan 1960-talet har dock de centrala miljölagama

i ökad utsträckning kommit att innehålla relativt likartade aktsamhetsregler för att förebygga skador och andra olägenheter.

Miljöskyddslagens bestämmelser syftar till att skydda människor och miljö från störningar kan skadliga. Bestämmelserna omfattar

som vara endast sådana störningar som hänför sig till användning fast

av egendom. Bestämmelserna i hälsoskyddslagen

syftar endast till skydd av människors hälsa. De omfattar störningar från användning såväl fast

av som lös egendom. Kemikalielagstiftningen syftar till att skydda människor och miljö från störningar orsakade hantering

av m.m. av kemiska produkter. Bestämmelserna är inte knutna till egendomsbegreppet. Renhållningslagens bestämmelser syftar till att förhindra olägenheter från hälso- och miljöskyddssynpunkt i samband med hantering av avfall. Naturvårdslagen innehåller bestämmelser hänsyn

om och varsamhet i umgänget med naturen. Vattenlagen syftar bl.a. till att skydda allmänna och enskilda intressen vid verksamheter medför

som att vattenförhållandena påverkas. I vissa fall finns uttryckliga lagregler om att bestämmelserna inte omfattar frågor behandlas i andra lagar.

som I andra fall saknas sådana regler. Det förekommer vidare att bestämmelserna i en viss lag skall tillämpas också vid prövning enligt annan lag eller att ett tillstånd meddelat med stöd av en lag inte får strida mot ett beslut fattats med stöd

som av en annan.

Reglerna i de olika lagarna riktar sig vanligtvis mot dem utövar

som en miljöfarlig verksamhet, hanterar en produkt, utför ett arbetsföretag som kan skada naturmiljön m.m. Det finns emellertid också lagregler som mer riktar sig till myndigheterna. Regler av det sistnämnda slaget är särskilt vanliga i de lagar i vilka intagits bestämmelser tillstånds-

om plikt, dvs. där tillämpningen aktsamhetsreglerna skall bli föremål för

av

myndigheternas prövning.

Man kan konstatera att de flesta de lagar skall ingå i

av som miljöbalken innehåller aktsamhetsregler inriktade på skyddet hälsan

av eller miljön eller andra angelägna allmänna och enskilda intressen. Dessa regler kan utformade på olika sätt. De flesta lagarna

vara innehåller såväl grundläggande aktsamhetsregler speciella

som mer sådana.

I flera av lagarna är de grundläggande aktsamhetsreglerna utformade på ett relativt likformigt sätt. I dessa fastläggs vissa allmänna skyldigheter i fråga om skyddsåtgärder m.m. för att motverka skador på människor eller miljön.

Grundläggande skyddsbestämmelser finns intagna i 5 § miljöskyddslagen och 5 § lagen om kemiska produkter. Vattenlagen innehåller

en skyddsbestämmelse i 3 kap. 7

I 5 § miljöskyddslagen finns det en huvudregel till vilken fogats två

hjälpregler. Enligt huvudregeln är den utövar eller ämnar utöva

som miljöfarlig verksamhet skyldig att vidta de skyddsåtgärder, tåla den begränsning av verksamheten och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjälpa olägenhet. Skyldigheten att avhjälpa olägenheter kvarstår även efter det att verksamheten har upphört.

Enligt den första hjälpregeln skall omfattningen åliggandena enligt

av huvudregeln bedömas med utgångspunkt i vad är tekniskt möjligt

som vid verksamhet av det slag som är i fråga och med beaktande såväl

av allmänna som enskilda intressen.

Enligt den andra hjälpregeln skall vid avvägningen mellan olika intressen särskild hänsyn tas till å ena sidan beskaffenheten det

av område som kan bli utsatt för störning och betydelsen störningens

av verkningar, å andra sidan nyttan verksamheten samt kostnaden för

av skyddsåtgärd och den ekonomiska verkan i övrigt försiktighetsmått

av som kommer i fråga.

Kraven enligt 5 § miljöskyddslagen hänför sig alltså till tre olika faktorer, varvid utgångspunkten är vad är tekniskt möjligt. Med

som tekniskt möjlig avses att tekniken är utprovad på motsvarande faktiska förhållanden. Den behöver inte prövad eller tillgänglig i Sverige.

vara Även ekonomiska faktorer skall beaktas. Koncessionsnämnden för miljöskydd talar i sina beslut vad är ekonomiskt rimligt. De

om som ekonomiska faktorerna skall i princip bedömas objektivt, dvs. med avseende på vad som är typiskt för branschen, varav följer att det i allmänhet skall bortses från en företagares personliga förhållanden. Förutom att bestämma de åtgärder som är tekniskt möjliga och ekonomiskt rimliga måste även bedömas, åtgärderna är miljömässigt

om motiverade eller med andra ord om åtgärderna står i rimligt förhållande till den effekt de kan beräknas få. Vid tillåtlighetsprövning är det

en oftast fråga om att pröva flera olika försiktighetsmått och hur dessa skall kombineras med varandra.

Också i 5 § lagen om kemiska produkter finns det allmän

en aktsamhetsregel enligt vilken det åligger den hanterar eller

som importerar en kemisk produkt att vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått som behövs för att hindra eller motverka skada på människor eller i miljön. Det finns också en regel om att sådana kemiska produkter skall undvikas kan ersättas med mindre farliga

som produkter, den s.k. substitutionsprincipen.

Enligt 3 kap. 7 § vattenlagen skall ett vattenföretag är tillåtligt

som utföras så att ändamålet med företaget vinns med minsta intrång och olägenhet för motstående allmänna och enskilda intressen. Den

som

utför ett vattenföretag är vidare bl.a. skyldig att vidta försiktighetsmått

236 Allmänna aktsamhetsregler

som inte orsakar oskälig kostnad.

en

I hälsoskyddslagen finns bestämmelser till skydd mot Sanitär olägenhet. Den lagen bygger också på att avvägning skall ske mellan mot-

en stående intressen. Ägaren eller nyttjanderättsinnehavaren till berörd egendom skall sålunda vidta de åtgärder skäligen kan krävas. I

som lagen och med stöd av lagen meddelade föreskrifter närmare de

anges förpliktelser gäller för den äger eller använder egendomen i

som som fråga. Naturvårdslagen riktar sig som framgår lagens inledande

av bestämmelser till envar, ett förhållande naturligtvis präglar

som aktsamhetsreglernas utformning i lagen. Det åligger och

var en som vistas i naturen att visa varsamhet. Lagen innehåller särskilda bestämmelser till skydd för växt- och djurarter är hotade. Möjlig-

som heterna att med stöd av naturvårdslagen inrätta nationalparker, naturreservat och andra särskilt fredade platser ger också utrymme för särskilda aktsamhetsregler liksom den tillståndsplikt finns för sådana

som arbetsföretag som påverkar landskapet, t.ex. grus- och sandtäkter. Vid prövning som rör naturvård skall tillbörlig hänsyn tas till övriga allmänna och enskilda intressen.

Huvudregeln i 5 § miljöskyddslagen är till sin utformning mycket lik aktsamhetsreglerna i de andra skyddslagarna. Den första hjälpregeln uppvisar stora likheter med substitutionsprincipen i lagen kemiska

om produkter. Den anknytning till allmänna och enskilda intressen görs

som i hjälpregeln saknar emellertid sin motsvarighet i aktsamhetsregeln i lagen om kemiska produkter. Den andra hjälpregeln i 5 § miljöskyddslagen är mer speciell i förhållande till de övriga lagarna beroende på att den hänför sig till den aktuella markanvändningen.

För närvarande råder i stort sett det förhållandet att de olika aktsamhetsreglerna i skyddslagarna gäller vid sidan varandra. Detta

av innebär att krav på skyddsåtgärder i olika avseenden kan ställas med stöd av flera lagar. Denna omständighet har dock i allmänhet inte inneburit några större problem eftersom lagamas tillämpningsområden som regel är åtskilda från varandra.

Ett tillstånd enligt miljöskyddslagen påverkar inte kemikaliemyndighetemas möjligheter att med stöd lagen kemiska produkter

av om meddela förbud mot användning sådan produkt vid hante-

av en som ringen kan leda till skador trots att produkten vid prövning enligt miljöskyddslagens regelsystem befunnits godtagbar.

I princip gäller också bestämmelserna i hälsoskyddslagen parallellt med bestämmelserna i miljöskyddslagen. Båda lagarna nämligen

ger möjlighet för tillsynsmyndigheterna att meddela förelägganden till undvikande av olägenheter for människor. I detta fall har dock

man till skillnad från det ovannämnda exemplet infört regel att ett

- en om

Allmänna aktsamhetsregler 237

föreläggande enligt hälsoskyddslagen inte får meddelas mot en verksamhet som erhållit tillstånd enligt miljöskyddslagen, åtminstone inte i de delar tillståndsbeslutet omfattar.

Aktsamhetsreglema i vattenlagen är inriktade på att säkerställa att skador och olägenheter till följd av påverkan på vattenförhållandena i möjligaste mån undviks hänsyn till motstående angelägna allmänna

av och enskilda intressen.

7.1.2 överväganden

Som framgått av beskrivningen av gällande rätt finns det i de nuvarande miljölagama aktsamhetsbestämmelser som gäller för olika verksamhetsområden. De olika aktsamhetsreglema gäller vid sidan av varandra. Inom vissa områden och för vissa verksamheter lappar emellertid reglerna över varandra. En sådan ordning kan leda till oklarheter mellan myndigheterna i fråga vilken myndighet som har ansvaret för att

om följa verksamheten liksom det för den enskilde kan uppstå oklarheter, när flera myndigheter eller olika lagar med delvis sammanfallande inriktning kan reglera samma fråga.

De allmänt utfonnade aktsamhetsreglema i de gällande miljölagama bör läggas till grund för ett antal till varandra anpassade övergripande aktsamhetsregler i miljöbalken. Dessa allmänna aktsamhetsregler bör föras till ett kapitel i miljöbalkens första avdelning. Reglerna

samman skall tillämpliga på alla företag, kommuner och andra som utövar

vara

verksamhet enligt miljöbalken. en

Införandet allmänna aktsamhetsregler i miljöbalken innebär att

av

tillskapar bestämmelser för ett antal sinsemellan man gemensamma relativt olikartade företeelser. Samma regler bör råda beträffande avvägningen mellan kostnader och hälso- och miljöhänsyn vare sig det är fråga fastighetsanknuten verksamhet eller t.ex. hantering av

om kemiska produkter, låt vara att avvägningen naturligtvis kan utfalla olika beroende på hälso- och miljörisker med aktiviteten. Vid avvägningen skall också andra angelägna allmänna och enskilda intressen beaktas. De övergripande reglerna skall miljöhänsynen ökad tyngd och ställa

ge strängare aktsamhetskrav än miljöskyddslagen. De allmänna aktsamhetsreglema bör därför innebära att den bedriver eller att bedriva

som avser verksamhet enligt balken skall vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt behövs för att hindra eller motverka skada

som människa eller miljö eller andra angelägna allmänna eller enskilda intressen.

Genom tillsynsmyndighetemas befogenheter att ingripa kommer

238 Allmänna aktsamhetsregler

aktsamhetsreglerna, både de allmänna och de särskilda, att kunna läggas till grund för förelägganden och förbud Hur

m.m. tillsynsmyndigheten

bör utöva tillsynen med anledning överträdelser de allmänna av av aktsamhetsreglerna beror på omständigheterna i det enskilda fallet.

Tillsynsmyndigheten kan försöka åstadkomma rättelse genom råd så att ett förtroendefullt förhållande kan växa fram mellan verksamhetsut-

övarna och tillsynsmyndigheten. En överträdelse aktsamhetsregel

av en kan bero på okunnighet i stället för ett medvetet handlande. I andra fall när oaktsamhet eller uppsåt ligger bakom överträdelsen kan det finnas

skäl för tillsynsmyndigheten att direkt utfärda ett föreläggande.

De allmänna aktsamhetsreglerna kommer också att ligga till grund för tillståndsprövningen. Detta innebär att frågan vilka skyddsåtom gärder m.m. som i olika avseenden skall vidtas kommer bli föremål att för myndigheternas prövning. Myndigheterna skall alltså tillämpa

samtliga från aktuell prövningssynpunkt gällande bestämmelser i balken, dvs. både de allmänna aktsamhetsreglerna och de ytterligare regler som gäller särskilt för olika verksamheter.

Tillståndsbeslutet kommer att ha rättskraft endast i de frågor som beslutet omfattar. Det bör således möjligt för hälsoskyddsmyndigvara heterna eller kemikaliemyndigheterna att ingripa med stöd de av allmänna aktsamhetsreglerna eller de särskilda reglerna kemikalier om och hälsoskydd i frågor inte har blivit föremål för prövning som av

tillståndsmyndigheten. Reglerna i balken om tillsyn bör tillsynsmyn-

ge dighetema rätt att ingripa med förelägganden och förbud i enskilt fall ett för att balkens föreskrifter och vad kan följa dem skall iakttas. som av Bland de nuvarande aktsamhetsreglerna finns det vissa är så som utformade att de mycket väl kan läggas till grund för allmänna

aktsamhetsregler i miljöbalken. Bland dessa är 5 § mil jöskyddslagen och 5 § lagen kemiska produkter särskilt intresse. Genom den förra om av

bestämmelsen regleras frågor skyddsåtgärder och försiktighetsmått

om för miljöfarliga verksamheter. I den finns motsvarande besenare stämmelser för hanteringen kemiska produkter. av De allmänna aktsamhetsreglerna bör tidigare nämnts gälla för som var och en som bedriver eller att bedriva verksamhet enligt avser miljöbalken.

Allmänna aktsamhetsregler 239

7.2¶Kunskapskrav och forsiktighetsprincipen

Förslag: Alla utövar verksamhet skall skaffa sig kunskap

som

i vilken mån verksamheten medför olägenhet for människors om hälsa och miljön och hur sådana olägenheter kan förebyggas eller begränsas.

Försiktighetsprincipen skall gälla för all verksamhet inom

balkens tillämpningsområde. Detta innebär att förebyggande åtgärder och andra försiktighetsmått skall vidtas så snart det kan befaras att viss åtgärd skulle kunna utgöra en olägenhet för

en människors hälsa eller miljön. Avsaknad av bevisning om att sådan olägenhet uppkommer befriar inte den som utövar verksamheten från denna skyldighet.

Det är rimligt, och för de flesta självklarhet, att man innan man

en vidtar åtgärd eller påbörjar en verksamhet, skaffar sig den kunskap

en

behövs för att avgöra i vilken mån detta medför risker för påverkan som på människors hälsa eller miljön. Hur långt denna skyldighet bör sträcka sig varierar med åtgärdens eller verksamhetens art och omfattning. Det är naturligtvis skillnad på vilka krav som kan ställas en konsuments kunskap olika rengöringsmedels påverkan på miljön innan den väljer

om skurmedel till golven, och de krav som kan ställas den som avser att driva industriell verksamhet vid valet av t.ex. olika kemiska

en produkter som behövs i verksamheten.

Det finns emellertid fall där vetenskapen ännu inte har kommit så långt att sambandet mellan åtgärd eller verksamhet och olägenheter

en eller skador på människors hälsa och miljön kan bevisas, även om ett orsakssamband kan antas föreligga. Den försiktige agerar även i dessa fall så att risken för skada eller olägenhet förebyggs eller i vart fall begränsas.

Principen att hänsyn skall tas redan till risken for skador människors hälsa och miljön kommer redan idag till uttryck i nuvarande miljölagstiftning. Departementschefen anförde i 1969 års proposition till nuvarande miljöskyddslag att olägenheter kan förebyggas genom att redan risken för sådana beaktas vid bedömningen om och på vilka villkor verksamhet bör få komma till stånd. Han underströk att det

en

nödvändigt att den lagen de tillämpande myndigheterna var nya gav möjlighet att beakta de faror från allmän hälsosynpunkt eller andra allmänna synpunkter kunde vara förbundna med hittills okända

som eller otillräckligt utforskade föroreningsämnen. Den osäkerhet som

240 Allmänna aktsamhetsregler

kunde råda rörande ett ämnes farlighet skulle inte allmänut över heten utan borde drabba den släppte i luften som ut ämnet eller i vattnet. Man behövde således inte vänta med att ingripa till dess skador inträffat. Den ville släppa ut ett otillräckligt känt som ämne som man hade grundad anledning anta skadligt måste kunna visa vara att olägenheter inte behöver befaras.

Vad departementschefen talar i propositionen är slags om en

försiktighetsprincip. Beteckningen °försiktighetsprincipen används för

olika handlingsregler i olika sammanhang. Definitioner från man skall aldrig göra saker konsekvenser inte kan förutse till om det vars man finns ett hot allvarlig eller oåterkallelig skada får avsaknaden om av vetenskaplig bevisning inte användas som en ursäkt för att skjuta upp kostnadseffektiva åtgärder för att förhindra miljöförstöring förekommer.

Gemensamt för alla definitioner torde dock syftet vara att är att förebygga skador och olägenheter.

Denna förebyggande princip återfinns sedan drygt 20 år i flera konventioner och andra internationella instrument inom miljöområdet.

Under senare år har försiktighetsprincipen kommit att få alltmer en framträdande plats i den internationella miljöpolitiken. Vid FN:s konferens miljö och utveckling år 1992 UNCED den s.k. om antogs - - Rio-deklarationen innehåller bestämmelse försiktigsom en om att hetsprincipen skall tillämpas så långt möjligt och med hänsyn tagen till

staternas möjligheter. Försiktighetsprincipen har också kommit till uttryck i 1992 års konvention skydd Östersjöområdets marina om av miljö Helsingforskonventionen och års konvention skydd - - samma om av den marina miljön i Nordostatlanten Pariskonventionen. - Försiktighetsprincipen som tillhör de nyare principerna i EG-rätten har kommit till uttryck i flera EG:s rättsakter. Det i av anges t.ex. ingressen till direktivet innesluten användning genetiskt modifieom av rade mikroorganismer, 90/219/EEG, att innesluten

användning av

genetiskt modifierade mikroorganismer bör ske ett sådant sätt att deras möjliga negativa konsekvenser för människors hälsa och miljön begränsas. Det talas vidare nödvändigheten vidta om av att gemensamma åtgärder för att utvärdera och reducera potentiella risker uppstår som vid verksamhet innefattar innesluten som användning av genetiskt modifierade organismer.

Miljöbalksutredningen bedömer att för att förebygga skador och

olägenheter bör rättsligt bindande krav ställas på och att var en som vidtar åtgärder eller utövar verksamhet kan befaras motverka som miljöbalkens mål skall skaffa sig den kunskap behövs för som att förebygga eller begränsa skador och olägenheter på människors hälsa

och miljön. Skyldigheten att vidta åtgärder för att begränsa sådan

Allmänna aktsamhetsregler 241

påverkan, inbegripet att låta bli att vidta en åtgärd eller begränsa dess omfattning, bör inträda så snart det kan befaras att åtgärden eller verksamheten kan motverka balkens mål. l den mån kunskap om sambandet mellan verksamheten och olägenheten inte finns det

men finns skäl att anta att ett samband likväl föreligger, bör bristen på bevisning om orsakssamband inte frita verksamhetsutövaren från att vidta de åtgärder som skäligen kan krävas.

Försiktighetsprincipen i balkens mening kan sägas vara en slags bevisbörderegel som kastar om bevisbördan från den som riskerar att drabbas av en olägenhet till den som vidtar en åtgärd som kan antas medföra olägenhet. Den bör gälla för hela balkens tillämpningsområde och bör även i framtiden utgöra det bärande elementet i den svenska miljölagstiftningen. Utvidgningen av tillämpningsområdet innebär att man i framtiden skall ta hänsyn till försiktighetsprincipen i alla de verksamheter som faller under balkens tillämpningsområde.

7.3¶Skyddsåtgärder och försiktighetsmått

Förslag: En verksamhetsutövare skall vidta de försiktighetsmått som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller omgivningen.

Miljöbalksutredningen föreslår att det i en grundläggande aktsamhets-

regel i miljöbalken föreskrivs att sådana försiktighetsmått skall iakttas

som behövs för att skydda människors hälsa och miljön mot skador och olägenheter. Detta utvecklas i författningskommentaren till 3 kap. 3

Skyddskraven bör inte sättas lägre än att i princip allt skall göras som är meningsfullt för att dessa krav skall tillgodoses. Av praktiska eller ekonomiska skäl är emellertid detta inte alltid genomförbart. Det kan av hänsyn till motstående intressen vara nödvändigt att tillåta mindre långtgående försiktighetsmått från strikt hälso- eller

än som miljösynpunkt skulle vara motiverat. Också i miljöbalken bör alltså finnas utrymme för en skälighetsprövning, se avsnitt 7.10.

242 Allmänna aktsamhetsregler

SOU 1996: 103

7.4¶Lokaliseringsprincipen

Förslag: Verksamheter skall bedrivas på platser är lämpliga

som

och där minsta möjliga intrång och olägenhet uppkommer.

Naturresurslagen innehåller centrala regler för lokalisering. Lagen skall tillämpas enligt vad som är föreskrivet i bl.a. miljöskyddslagen, vattenlagen och naturvårdslagen. Enligt 1 kap. 1 § skall marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt användas så från ekologisk, social

att en och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning främjas. Vidare skall enligt 2 kap.1 § mark- och vattenområden användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Företräde skall enligt paragrafen ges sådan användning medför från allmän synpunkt

som en god hushållning. I det andra kapitlet anges därefter ett antal intressen som skall skyddas vid mark- och vattenanvändningen. Exempelvis framgår av 2 kap. 2 § att stora mark- och vattenområden inte alls

som eller endast obetydligt är påverkade exploateringsföretag eller andra

av ingrepp i miljön skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder kan

som påtagligt påverka områdenas karaktär. I 3 kap. särskilda hus-

ges hållningsbestämmelser för vissa områden i landet.

Enligt 4 § miljöskyddslagen skall för miljöfarlig verksamhet väljas sådan plats att ändamålet kan vinnas med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad. Bestämmelsen medför att det måste övervägas

om det finns alternativa platser som är bättre. Den från miljösynpunkt bästa möjliga platsen skall väljas, förutsatt att ändamålet med verksamheten kan vinnas och att kostnaderna inte blir oskäligt höga. Att den bästa platsen skall väljas behöver i och för sig inte innebära att den valda platsen är bra. Med stöd den s.k. stoppregeln i 6 § kan dock

av en verksamhet stoppas leder till olägenheter väsentlig betydelse.

som av

Vattenlagen saknar en renodlad lokaliseringsbestämmelse. Lokalise-

ringen är emellertid en faktor som skall bedömas enligt 3 kap. 1 Ett vattenföretag får enligt nämnda paragraf inte komma till stånd, det

om med hänsyn till valet av plats eller på något annat sätt möter hinder från allmänna planeringssynpunkter. Med uttrycket allmänna

planeringssyn-

punkter åsyftas enligt förarbetena till vattenlagen till börja med

att långsiktiga bedömningar vid fysisk planering, främst statsmakternas

ställningstaganden inom ramen för den fysiska riksplaneringen. Vidare

åsyftas andra långsiktiga bedömningar såsom kommunernas över-

siktsplaner. Under uttrycket vidare falla försvarspolitiska,

anses

Allmänna aktsamhetsregler 243

energipolitiska, näringspolitiska, arbetsmarknadspolitiska, regionalpolitiska och trafikpolitiska synpunkter. Som framgår av det sagda är det huvudsakligen andra aspekter som skall bedömas enligt 3 kap. l § vattenlagen än enligt 4 § miljöskyddslagen.

I naturresurslagens regler om regeringsprövning större

av anläggningar anges inte uttryckligen, till skillnad från i föregångaren 136 a § byggnadslagen, att lokaliseringen skall prövas. Så sker dock även nu. Stöd för detta finns i 4 kap. 3 § naturresurslagen, enligt vilken tillstånd får lämnas om hinder inte möter på grund av bestämmelserna i 2 eller 3 kap. eller med hänsyn till andra allmänna planeringssynpunkter.

Det finns inte någon lokaliseringsbestämmelse i naturvårdslagen. Detta innebär dock inte att lokaliseringen saknar betydelse vid bedömningen av om olika tillstånds- eller dispenspliktiga markåtgärder skall få vidtas. Det är t.ex. vanligt att strandskyddsdispens vägras i det ansökta läget.

Som har framgått av ovanstående är lokaliseringsfrågoma olika behandlade i de lagar som skall ingå i miljöbalken. Enligt Miljöbalksutredningens uppfattning saknas det skäl att upprätthålla denna skillnad. En gemensam lokaliseringsbestämmelse bör finnas för verksamheter som tar i anspråk mark- eller vattenområden.

Platsvalet har stor betydelse för vilka miljöstömingar som uppkommer. I en modern och skärpt miljölag bör därför en lokaliseringsbestämmelse ha en central plats. En sådan bestämmelse bör gälla för all platsanknuten verksamhet. Den skall alltså gälla även när verksamheten i praktiken inte kan lokaliseras till någon annan plats grund av att en viss naturresurs skall utnyttjas, t.ex. en grustillgång eller en forssträcka. Uppfyller verksamheten inte lokaliseringskraven skall den inte få bedrivas.

Miljöbalkens lokaliseringsregel bör innehålla kravet att den valda platsen skall vara lämplig från miljösynpunkt. Verksamheter skall således inte få bedrivas platser som är olämpliga. Lämplighetsbedömningen bör ske med utgångspunkt i balkens syfte, de grundläggande och särskilda hushållningsbestämmelsema samt förekommande miljökvalitetsnormer. Härigenom kommer hårdare krav att ställas lokaliseringen än i gällande rätt.

Flera platser kan ibland vara lämpliga för en verksamhet. För sådana situationer bör lokaliseringsbestämmelsen föreskriva att den bästa av dessa platser skall väljas. Detta uttrycks lämpligen på det i dag

sätt som sker i miljöskyddslagen, nämligen att ändamålet med verksamheten skall vinnas med minsta intrång och olägenhet.

Miljökonsekvensbeskrivningar spelar en avgörande roll i proceduren

att avgöra om lokaliseringskraven är uppfyllda. En miljökonsekvensbeskrivning skall, om det är möjligt, innehålla redovisning altematien av Va platser samt en motivering varför den önskade platsen har valts.

7.5 och

Hushållningsprincipen kretsloppsprincipen

Förslag: I balken införs en allmän aktsamhetsregel att alla som bedriver verksamhet skall hushålla med naturresurser och energi samt utnyttja möjligheterna till återanvändning och återvinning.

Riksdagen har genom beslut 1993 bet. 1992/93:JoU14, rskr. 1992/93 :344 godtagit regeringens proposition 1992/93: l 80 riktlinjer om

för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling den s.k. kretloppsproposi-

tionen. Avsikten med propositionen och den lagstiftning om producentansvar infördes att påskynda utvecklingen som var mot ett mer resurshushållande samhälle och miljöanpassad varuproduktion. en Genom att uppnå en ökad återanvändning, återvinning och återföring till naturens kretslopp skulle uppkomsten avfall förebyggas och i av minimeras och hushållningen våra förbättras. I propositionen av resurser fanns en rad förslag med utgångspunkt i principen slutna materialom flöden kretsloppsprincipen. Den innebär att vad utvinns - som ur naturen skall på ett uthålligt sätt kunna användas, återanvändas, återvinnas och slutligt omhändertas med minsta möjliga resursförbrukning och utan att naturen skadas.

Kretsloppsprincipen bör tillämpas av alla verksamhetsutövare.

Producentema av varor har en betydelsefull roll när det gäller att minska avfallet från produkter och att öka återvinningen produkter och av avfall. En stor mängd för miljön farliga ämnen finns bundna i varor. Förr eller senare återförs dessa ämnen till naturen och kan vålla skada där. Detta är en av de stora miljöfaroma i industrisamhället. Denna fara måste motverkas olika sätt. Riksdagen har även tidigare prop. 1975:32, bet. 1975:JoU10, rskr. 1975:161 slagit fast att det är producentemas ansvar att bedöma miljöeffekterna sina produkter och att av se till att de blir miljöanpassade. Utredningen att dessa krav måste anser komma till uttryck i de allmänna aktsamhetsreglema. Den princip som bör läggas till grund för sådan allmän aktsamhetsregel kan betecknas en

som kretsloppsprincipen.

Utgångspunkten bör vara att ämnen som kan skada miljön så långt

Allmänna aktsamhetsregler 245

möjligt över huvud taget inte skall användas vid tillverkning av varor. Detta är det säkraste sättet att förebygga att de kommer ut i naturen. Icke naturliga stabila organiska ämnen skall över huvud taget inte tillföras miljön. De bör därför få användas bara i helt slutna system. Giftiga tungmetaller skall inte heller spridas i miljön. Det bästa är alltså från början inte innehåller skadliga ämnen så att de när att varorna användningen avslutats kan återföras till naturen utan att påverka denna skadligt ett kretslopp. I den mån farliga ämnen inte kan undvikas i och naturligtvis kan detta inte ske helt, liksom det också finns varor mängd gränsfall eller mindre skadliga ämnen måste man se en av mer till att dessa ämnen efter användning hindras från att komma ut i

naturen. De nuvarande hushållningsreglema i naturresurslagen är begränsade till markanvändningsfrågor. Utredningen anser att hushållningsaspekterbeträffande alla är så betydelsefulla att de bör finnas med i na resurser de allmänna aktsamhetsreglema i miljöbalken. Det är alltså inte bara vid ändrad markanvändning hushållning är viktig. H u sh ål l n i n g s som principen har såvitt gäller råvaror och produkter på olika sätt nära samband med kretsloppsprincipen. Beträffande båda principerna kan de bästa effekterna nås i samband med konstruktion och tillverkning. Principema tillämpas exempelvis genom att man använder en resursoch energisnål och återanvändning eller återvinning låter process genom material komma till användning eller förvandlas till ny råvara. ny Härigenom minskas behovet att förbruka ändliga naturresurser så att dessa räcker även för kommande generationer. Inte minst viktigt är att avfallsmängdema kan minskas och därmed också omfattningen av deponier liksom belastningen skadliga ämnen mark och vatten. av Kretsloppsprincipen syftar också till att skapa ett mera resurshushållande samhälle. Det mest fördelaktiga är om varorna så långt möjligt kan återanvändas. Ett bra exempel detta sedan lång tid tillbaka är returglashanteringen, återanvändning bör kunna komma i fråga men många olika områden. Kan inte återanvändas bör i stället så varorna långt möjligt ämnen ingår i kunna återvinnas och användas som varorna vid produktion Ett exempel detta är fibrer i returav nya varor. papper. Förutom att hushålla med naturresurser är det betydelsefullt att hushålla med energi. En effektiv energianvändning och en ökad energihushållning är förutsättning för att viktiga energi- och en miljöpolitiska mål skall kunna nås. Därför bör alla verksamhetsutövare ha effektiv energianvändning och hushålla med energi. Utredningen en föreslår därför att detta skall framgå denna allmänna aktsamhetsregel. av Vidare bör även energisystemet kretsloppsanpassas så att nettotillskottet

246 Allmänna aktsamhetsregler

SOU 1996: 103

till atmosfären minskas. Detta kräver användningen fossila att av bränslen begränsas effektiv energianvändning och ökad genom en användning av förnyelsebara energikällor. Att på energin i spara samband med tillverkning produkter är också av som angetts en

tillämpning av hushållningsprincipen. Ett ytterligare alternativ är

energiutvinning av avfall. Detta bör dock utnyttjas endast avfallet om inte lämpar sig bättre för återanvändning eller återvinning. Om nyttigare

användning av materialet inte är möjlig bör dock ett utnyttjande av energin i avfallet vara att föredra framför deponering.

Kretsloppsprincipen och principen om hushållning med naturresurser

och energi skall även ingå del i de överväganden skall som en som göras för miljöfarlig verksamhet. I enlighet med det vidare perspektiv

som miljöbalken skall bygga på bör också frågor resurshushållning om ingå i prövningen. En sådan avvägning måste naturligtvis i det enskilda

prövningsärendet koncentreras särskilda frågor. Därvid bör särskilt frågor som rör möjligheterna att återvinna och återanvända material samt frågor om avfallshanteringen uppmärksammas. Det bör dock naturligtvis

inte komma i fråga att tillståndsmyndigheten skall göra någon själv-

ständig bedömning huruvida den producerade bör få föras på varan ut marknaden eller inte.

7.6¶Produktvalsprincipen

Förslag: Vid tillämpningen principen att vidta försiktig-

av hetsmått ingår viktig del att även tillämpa som en produktvalsprincipen, Den innebär att kemiska och biotekniska

produkter som kan ersättas med mindre riskabla sådana produkter inte skall användas. Detta gäller också innehåller eller varor som har behandlats med kemisk eller bioteknisk produkt. en

I 5 § första stycket första meningen lagen kemiska produkter om föreskrivs att den hanterar eller importerar kemisk produkt skall som en vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt behövs för som att hindra eller motverka skada på människor och miljö. I anslutning till denna bestämmelse infördes år 1990 andra mening därvid skall en att sådana kemiska produkter undvikas kan ersättas med mindre farliga som produkter. Denna regel eller princip brukar kallas substitutionsprincipen

eller produktvalsprincipen, utredningen väljer att kalla den eftersom som detta bäst uttrycker innebörden. Den benämns ibland även utbytesregeln.

-

Allmänna aktsamhetsregler 247

Regeln gällde i och för sig även tidigare eftersom den är ett försiktighetsmått kan följa den allmänna aktsamhetsregeln men den som anses av fördes uttryckligen i paragrafen för att på så sätt bli tydligare. Principen innebär att skadliga ämnen och beredningar så lång som möjligt skall undvikas eller, om hanteraren ändå uppnår ändamålet med användningen, ersättas med sådana som är mindre farliga eller helt ofarliga. Alla hanterar eller importerar kemisk produkt skall som en alltså bedöma han kan nå samma resultat med en annan produkt om är mindre riskfylld eller helt ofarlig eller på något annat sätt, t.ex. som rengöra någonting manuellt i stället för att använda kemikalier. Produktvalsprincipen har hittills varit speciell för Sverige men motsvarigheter diskuteras nu inom EU. I ett utkast till EG-direktiv om utsläpp organiska lösningsmedel från vissa processer och industriella av anläggningar föreslås bestämmelse det är till fördel för hälsa en att om och miljö skall organiska lösningsmedel som är skadliga för hälsan och miljön eller skapar allmän olägenhet ersättas så långt det är tekniskt som och ekonomiskt genomförbart med sådana som förorsakar mindre olägenhet. Även i ett förslag till biociddirektiv behandlas i avsnitt som 17.2.3 finns en slags motsvarighet till produktvalsprincipen.

Miljöskyddskommittén föreslog att produktvalsprincipen, eller

utbytesprincipen de kallade den, skulle kunna tillämpas när den som vidtagna åtgärden leder till påtaglig fördel för bl.a. människors hälsa en och miljön. Kommittén anförde att det finns ett krav avvägning vid tillämpningen inbyggt även i den allmänna aktsamhetsregeln i lagen om kemiska produkter och att ett sådant krav måste anses gälla också utbytesprincipen. Bl.a. ligger i uttrycket kan ersättas att ett utbyte skall kunna ske med bibehållen funktion. När det gäller en prövning av vad är mindre farligt måste också ske helhetsbedömning med som en hänsyn till inte bara ett ämnes inneboende farlighet utan också de kvantiteter det eller andra ämnet som kommer till användning, av ena hur användaren för de olika ämnena, hur de hanteras etc. exponeras Likaså måste avvägning ske mellan olika typer risker, t.ex. för en av hälsan eller miljön. Enligt några remissinstanser den föreslagna lydelsen en förvar svagning utbytesprincipen jämfört med den gällande lydelsen i lagen av kemiska produkter. I lagrådsremissen följdes dock förslaget och där om att det framgick kommitténs motivering för förslaget att angavs av någon försvagning inte avsikten och att eftersom frågan om utbyte var ytterst blir fråga skälighetsavväganden måste naturligtvis också en om skäligheten bli föremål för överväganden. Miljöbalksutredningen hade i december 1995 en utfrågning om

produktvalsprincipen och dess tillämpning. Inför denna hade Stats-

248 Allmänna aktsamhetsregler

kontoret tagit fram ett underlag hur principen fungerat i praktiken. om Till utfrågningen hade inbjudits företrädare för näringslivet, statliga myndigheter, kommuner, universitet, olika organisationer m.fl. Vid

utfrågningen ansågs inte att det krävdes ändrad lagstiftning. Flera deltagare framförde dock synpunkten att tillämpningen kunde förbättras

ytterligare. Miljöbalksutredningen föreslår i likhet med Miljöskyddskommittén

att produktvalsprincipen bör införas i miljöbalken central som en

aktsamhetsregel. Utredningen finner dock inget skäl att i regeln att

ange åtgärder skall leda till påtaglig fördel. En skälighetsbedömning skall en

visserligen göras men denna avvägning framgår skälighetsregeln i 3

av

kap. 10 § gäller vid tillämpning alla aktsamhetsregler.

som av

Produktvalsprincipen skall som en central aktsamhetsregel tillämpas

på ämnen och produkter regleras balken på som genom samma sätt som principen om bästa möjliga teknik skall tillämpas i fråga utrustning. om Som Kemikalieinspektionen framhöll i sitt remissvar på kommitténs

förslag inrymmer principen ett vidare tillämpningsområde än enbart byte

av kemiska produkter. Ambitionen skall alltså vid varje vara att användning av en kemisk produkt skall bästa möjliga val göras mellan olika kemiska produkter. Utredningen har därför valt kalla

att principen produktvalsprincipen. Principen skall kunna läggas till grund för

generella föreskrifter, för tillståndsprövning och för beslut tillav synsmyndighetema. Rättssäkerhetsskäl talar då för att aktsamhetsregeln inte görs direkt straffsanktionerad utan att sanktioner vid behov knyts till de föreskrifter, villkor för tillstånd och tillsynsbeslut grundas på som regeln.

En prövning enligt produktvalsprincipen innebär avvägning mellan en graden av risk mellan tillgängliga alternativ, dvs. bedömning en av sannolikheten för att skada skall inträffa och verkningarna en av en eventuell skada i samband med att olika alternativ varandra. vägs mot

Produktvalsprincipen är däremot inte normalt förbudsregel.

att se som en Är det fråga förbud skall sådant beslut om ett fattas mot bakgrund av att den prövade produkten inte kan accepteras under några förhållanden, dvs. då är det inte fråga något val mellan produkter. Vid förbud om skall bestämmelsen i 14 kap. 26 § motsvarar nuvarande 12 § lagen som om kemiska produkter användas.

Det är viktigt att produktvalsprincipen verkligen genomdrivs med

kraft och klarhet, särskilt när det gäller betydelsefulla risker. Detta bör ske med hjälp av föreskrifter, tillsynsbeslut och ekonomiska styrmedel,

så att inte allmän osäkerhet kommer att råda betydelsefulla en områden.

De myndigheter som har ett särskilt på området är framför allt ansvar

Allmänna aktsamhetsregler 249

Kemikalieinspektionen, Statens Naturvårdsverk och Arbetarskyddsstyrelsen. Kemikalieinspektionen har som central tillsynsmyndighet tillsyn över tillverkare, importörer och andra leverantörer. Det innebär bl.a. ansvar för åtgärder att begränsa riskerna med flödet av kemiska ämnen på marknaden, däribland även åtgärder som rör den allmänna konsumentanvändningen av kemiska produkter.

Naturvårdsverket har den centrala tillsynen över skyddet för den yttre miljön i samband med yrkesmässig hantering av kemiska produkter. Arbetarskyddsstyrelsen har den centrala tillsynen över skyddet mot ohälsa och olycksfall i arbetsmiljön i samband med yrkesmässig hantering av kemiska produkter. Detta innebär att det framför allt är Kemikalieinspektionens uppgift att meddela generella föreskrifter samt allmänna råd till användare och tillsynsmyndigheter, även om arbetet skall bedrivas i samråd med övriga myndigheter.

Kemikalieinspektionen anordnar regelbundet seminarier om produktvalsprincipen och dess tillämpning för tjänstemän hos de regionala och lokala tillsynsmyndigheterna, framför allt länsstyrelser och kommuner. Kemikalieinspektionen har också sammanställt olika förteckningar, däribland den s.k. begränsningslistan, som omfattar ett 70-tal ämnen användning begränsats i något avseende. Vidare har

vars inspektionen upprättat en förteckning, den s.k. OBS-listan. Listan, som successivt uppdateras, innehåller över 250 ämnen som är så skadliga att de kräver särskild uppmärksamhet vid användningen och vilka det är särskilt viktigt att ersätta med andra ämnen. I ytterligare en förteckning, klassificeringslistan, l 500 ämnen med upplysning om hur

anges ämnena är klassificerade med avseende på hälso- och miljöfarlighet och hur de skall märkas. Listoma ger underlag och råd för jämförande bedömning av kemikalier och för goda produktval vid tillämpning av produktvalsprincipen. Angivna myndigheter har vidare i ett antal rapporter och andra publikationer riktade till både användare och tillsynsmyndigheter behandlat produktvalsprincipen och hur den skall tillämpas. Det är viktigt att det exemplifierade arbetet fortsätter och fullföljs för att produktvalsprincipen skall bli allmänt tillämpad.

Eftersom produktvalsprincipen skall tillämpas självmant av alla som hanterar kemiska och biotekniska produkter i deras dagliga verksamhet oavsett myndigheterna tagit ställning beträffande enskilda produkter

om har branschorganisationerna viktig funktion att fylla för att principen

en skall få ett ordentligt genomslag och tillämpas på det sätt som är avsett. Kemikontoret, är branschorgan för den kemiska industrin, har i

som detta syfte bl.a. utarbetat rekommendationer i sin serie Ansvar Omsorg visar hur produktvalsprincipen kan tillämpas inom kemisk

som industri.

Produktvalsprincipen skall även ingå som en del i de överväganden som skall göras för miljöfarlig verksamhet, vilket innebär i fortatt sättningen skall även användningen kemiska produkter beaktas vid av prövningen. Hittills har tillståndsmyndigheten vid prövning enligt

miljöskyddslagen endast kunnat pröva kemikalieanvändningen vid

miljöfarlig verksamhet i den mån kemikaliema har haft betydelse för utsläpp till omgivningen. I fortsättningen bör det därför, även som anges i avsnitt 13.3.7, ankomma tillståndsmyndigheten överväga att användningen av kemikalier och att villkor fastställa regler genom om kemikaliehantering som kan leda till att förhållandena i den yttre miljön påverkas negativt. När det gäller den inre miljön, bl.a. arbetsmiljön, avses med förslaget till miljöbalk ingen ändring i förhållande till nuvarande ordning.

Produktvalsprincipen har behandlats av riksdagen vid ett flertal

tillfällen, bl.a. i jordbruksutskottets betänkande 1995/96:JoU10. Då hade i en motion yrkats att kommunerna skulle få uttrycklig rätt en att förbjuda varor och produkter i handeln utifrån produktvalsprincipen. Utskottet föreslog att yrkandet skulle lämnas utan vidare åtgärd bl.a.

med hänvisning till Miljöbalksutredningens arbete. Miljöbalksutredningen vill i anledning av detta återigen betona att produktvalsprincipen normalt inte är att se som en förbudsregel. Det är

i stället aktsamhetsregel alla skall iaktta, ett förhållningssätt och en som inte ett förbud mot vissa kemikalier. Krävs ett förbud skall ett sådant beslut fattas mot bakgrund att den prövade produkten inte kan av accepteras under några förhållanden, dvs. det är då inte fråga något om val mellan produkter. Sådana förbud bör i likhet med för närvarande beslutas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. som Kommunernas ingripa i olika Ia rätt att fall följer däremot reglerna för av

lokal tillsynsmyndighet.

7.7 bästa

Principen om möjliga teknik

Förslag: I balken skall allmän aktsamhetsregel gälla att som en alla som yrkesmässigt bedriver eller att bedriva verksamhet avser skall använda bästa möjliga teknik.

I 5 § miljöskyddslagen anges att omfattningen de skyddsåtgärder och

av de försiktighetsmått som den som utövar miljöfarlig verksamhet skall

Allmänna aktsamhetsregler 251

vidta bedöms med utgångspunkt i vad som är tekniskt möjligt vid verksamhet av det slag som är i fråga och med beaktande såväl

av allmänna som enskilda intressen. Vid avvägningen mellan olika intressen skall särskild hänsyn tas till å ena sidan beskaffenheten det

av område som kan bli utsatt för störning och betydelsen av störningens verkningar, å andra sidan nyttan av verksamheten samt kostnaden för skyddsåtgärd och den ekonomiska verkan i övrigt av försiktighetsmått som kommer i fråga.

Miljöbalksutredningen föreslår att begreppet tekniskt möjligt som används i miljöskyddslagen införs i balken genom en aktsamhetsregel att bästa möjliga teknik skall användas. Bestämmelsen om bästa möjliga teknik, eller bästa tillgängliga teknik som är synonymt, skall tillämpas för all yrkesmässig verksamhet.

Detta är ett internationellt vedertaget begrepp som engelska uttrycks Best Available Techniques BAT. Begreppet definieras i ett direktivförslag som EU:s ministerråd antog i en gemensam ståndpunkt i november 1995. Direktivförslaget innehåller samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar Integrated Pollution Prevention and Control och kallas därför IPPC-direktivet. Detta behandlas för närvarande av EU-parlamentet. Förslaget, som närmast kan sägas motsvara vår miljöskyddslag, redogörs för närmare i avsnitt 13.2.4. Vilka verksamheter, framför allt industrier, som förslaget omfattar anges i en bilaga till direktivet. I art. 3 i IPPC-direktivet anges allmänna principer för verksamhetsutövarens grundläggande skyldigheter bl.a. att bästa tillgängliga teknik skall användas och ingen betydande förorening förorsakas. Även enligt direktivet 84/360/EEG bekämpning

om av luftförorening från industrianläggningar, behandlat i avsnitt 13.2.1, vilket på sikt skall ersättas av IPPC-direktivet, skall bästa tillgängliga teknik tillämpas. Den definition av BAT som föreslås i direktivförslaget är följande: Det effektivaste och mest avancerade stadium vad gäller utvecklingen av verksamheten och tillverkningsmetoderna som anger en given tekniks praktiska lämplighet för att i princip utgöra grunden för utsläppsgränsvärden och som har till syfte att hindra och, när detta inte är möjligt, generellt minska utsläpp och påverkan på miljön som helhet. Vidare definieras teknik, tillgänglig och bästa. Det anges också att när det skall fastställas vad som är bästa möjliga teknik bör punkterna i bilaga 4 särskilt beaktas. Dessa punkter, som även berör sådant som behandlas i andra aktsamhetsregler, är bl.a. användning av avfallssnål teknik, användning av ämnen som är mindre farliga, främjande av återvinning och återanvändning av utsläppta ämnen som används i processen, och i förekommande fall, av avfall, tekniska framsteg och utvecklingen av vetenskapliga kunskaper, och hushållning med

252 Allmänna aktsamhetsregler

råvaror inklusive vatten och energieffektivitet.

Det bör dock observeras att bästa tillgängliga teknik enligt förslaget till IPPC-direktiv är minimireglering och att vi i Sverige har

en en striktare tillämpning bästa möjliga teknik. Enligt utredningens

av uppfattning bör vi ha det även fortsättningsvis. Därför skall inte bästa tillgängliga teknik enligt IPPC-direktivet helt likställas med bästa möjliga teknik enligt miljöbalken.

Aktsamhetsregeln att bästa möjliga teknik skall användas får

en generell tillämpning när det gäller de krav som kan ställas teknisk utrustning för all yrkesmässig verksamhet som kan regleras med stöd

av miljöbalken. Uttrycket bästa möjliga teknik inrymmer både den använda teknologin och det sätt vilket en anläggning konstrueras, utformas, byggs, underhålls, leds och drivs samt avvecklas och bruk.

tas ur Tekniken måste från teknisk och ekonomisk synpunkt industriellt

vara möjlig att använda inom branschen i fråga. Det innebär att den skall vara tillgänglig och inte bara förekomma på experimentstadiet. Den behöver dock inte finnas i Sverige. Det angivna utesluter inte att det kan finnas flera tekniska håller sådan standard från miljöskydds-

system som synpunkt att de kan få användas ett företag.

av

En prövningsmyndighet bör i framtiden, liksom för närvarande, kunna förelägga en sökande i ett ärende att utreda möjligheterna att använda en viss känd teknik på verksamheten i fråga för att begränsa stömingama i omgivningen. Ett sådant föreläggande kan omfatta krav på utredning av förutsättningarna för modifieringar känd teknik. q

av .

Självfallet måste, i enlighet med den praxis ,

som utvecklats inom svenskt miljöarbete, viss hänsyn tas till det är fråga nytill-

om om en kommande verksamhet eller befintlig anläggning. För befintliga

en verksamheter torde ibland krävas viss övergångstid för att införa

en en utrustning som motsvarar vad som kan anses vara bästa möjliga teknik.

De allmänna aktsamhetsreglema skall tillämpas alla bedriver

av som verksamhet och ligga till grund för myndigheternas tillståndsbeslut i enskilda ärenden. Vad är bästa möjliga teknik kommer då att utgöra

som

grund för prövningen av frågan om skyddsåtgärder och försiktighetsmått

enligt 3 kap. 3 Prövningsmyndigheten bör emellertid också försäkra sig om att övriga aktsamhetsregler i balken tillämpas i verksamheten.

Det gäller bl.a. produktvalsprincipen, kretsloppsprincipen och principen

om hushållning med naturresurser och energi. Som framgått är detta helt i enlighet med de principer som finns uttryckta i förslaget till IPPC-direktiv.

Det innebär att när det skall avgöras vad som är bästa möjliga teknik bör bedömningen även innefatta resultatet för miljön i stort. Hänsyn bör tas också till råvaror och energiförbrukning, så att den teknik som

utnyttjar mindre miljöfarliga råvaror eller exempelvis återvunna produkter eller som är energisnål kan bättre för miljön än teknik

vara en som gör det möjligt att något minska utsläppen.

Aktsamhetsregeln om bästa möjliga teknik skall, i likhet med övriga aktsamhetsregler förutom stoppregeln, tillämpas tillsammans med skälighetsregeln som finns i 3 kap. 10 Det innebär att avvägning

en skall göras med beaktande av risken för miljöpåverkan, nyttan

av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått och kostnaderna för sådana åtgärder.

Begreppet bästa möjliga teknik innefattar såväl tekniska som ekonomiska hänsynstaganden. Med teknik förstås inte enbart produktionsanordningar utan även metoder för produktion som utbildning och arbetsledning. Det integrerade synsätt på teknik och organisation som även börjar tillämpas inom EU bör komma till uttryck också i miljöbalken. Miljöarbetets förskjutning från reningsteknik till kretsloppstänkande innebär att ett företags hela organisation berörs miljökraven.

av

7.8¶Hänsyn till områden

skyddade

Förslag: En verksamhet som ligger utanför ett område som är skyddat som nationalpark, naturreservat, kulturreservat, naturrninne, biotopskyddsområde, miljöskyddsområde, vattenskyddsområde, särskilt Skyddsområde, särskilt bevarandeområde eller nationalstadspark men som kan medföra skada på området, skall bedrivas så att sådan skada inte uppkommer. Hänsyn behöver dock inte tas i en sådan utsträckning att pågående markanvändning inom berörd del av en fastighet avsevärt försvåras.

I 8 kap. finns bestämmelser om områdesskydd. Regler finns om bl.a. nationalparker, naturreservat, kulturreservat, naturrninnen, biotopskyddsområden, miljöskyddsområden och vattenskyddsområden. För de olika skyddsforrnema är gemensamt att verksamheter som bedrivs inom områdena antingen begränsas direkt i lagtexten eller kan begränsas i olika föreskrifter. Möjligheterna är dock mindre att meddela föreskrifter för verksamheter bedrivs utanför de skyddade områdena. Detta är

som ett problem, eftersom även sådana verksamheter kan skada områdena. Samma problem finns vid skyddsformen nationalstadspark, som regleras i 5 kap. 7

I 8 kap. finns vidare bestämmelser om särskilda skyddsområden och

särskilda bevarandeområden. Dessa områden innebär inte några självständiga skyddsforrner. Nödvändigt skydd måste därför finnas enligt andra bestämmelser i balken eller andra författningar. Ofta uppnås skydd genom att någon av de nämnda i 8 kap. intagna skyddsformerna nyss tillgrips. I vissa fall kan dock nödvändigt skydd i stället uppnås genom andra bestämmelser i eller utanför balken. Även i de fallen finns senare det behov att skydda områdena mot utanför dessa bedrivna verksamav heter. För att åstadkomma ett bättre skydd för nämnda områden mot verksamheter bedrivs utanför områdena, medför skada inom som men dessa, bör en ny bestämmelse införas i miljöbalken. Enligt denna bestämmelse skall verksamhet bedrivas så att skada inte uppkommer en i berörda nationalparker, naturreservat, kulturreservat, naturminnen, biotopskyddsområden, miljöskyddsområden, vattenskyddsområden, särskilda skyddsområden, särskilda bevarandeområden och nationalstadsparker. Den föreslagna bestämmelsen bidrar till att Sverige tydligare kan uppfylla de krav som följer fågeldirektivet 79/409/EEG och art- och av habitatdirektivet 92/43/EEG.

Paragrafen skall enligt Miljöbalksutredningens bedömning inte få

innebära att pågående markanvändning inom berörd del fastighet av en avsevärt försvåras. I den mån ett område, t.ex. ett naturreservat, behöver skyddas med restriktioner innebär ett avsevärt försvårande som av pågående markanvändning bedrivs utanför det område är i som som omedelbart behov av skydd, skall detta nämligen beaktas redan vid områdets avgränsning. Det är ofta lämpligt att ett naturreservat innehåller buffertzon och att reservatet alltså är större än det en område som är i omedelbart behov skydd. av

7.9 om att förorenaren skall betala

Principen

Förslag: Principen att förorenaren betalar skall gälla. Den om som bedriver eller har bedrivit verksamhet medfört skada en som eller annan olägenhet för människors hälsa eller miljön skall sålunda vidta de åtgärder som behövs samt betala de kostnader som uppstår för att avhjälpa skadan eller olägenheten.

Bestämmelsen i miljöskyddslagen om att skyldighet att avhjälpa

olägenheter kvarstår även efter det att verksamhet upphört bör

en återfinnas bland de allmänna aktsamhetsreglema i balken. Principen att det är den förorsakar miljöstörningar har att bekosta de

som som åtgärder som behövs för att förebygga eller avhjälpa olägenheter fastlades redan i samband med miljöskyddslagens tillkomst. Inom miljöpolitiken är principen internationellt vedertagen och går

numera under beteckningen PPP Polluter Pays Principle. Den sattes första gången på pränt i en rekommmendation OECD år 1972. Rekommen-

av dationen gäller internationella aspekter miljöpolitik. Den innebär att förorenaren skall betala kostnaderna för de åtgärder krävs för att

som bibehålla en acceptabel miljö. Dessa kostnader bör enligt rekommendationen återspeglas i priserna på de och tjänster upphov till

varor som ger föroreningar när de produceras eller konsumeras. Likaså bör priser på varor som är beroende naturresurser återspegla den begränsade

av tillgången på de naturresurser som används.

Principen har slagits fast i EG:s Romfördrag artikel i den

130 r europeiska enhetsakten och i andra internationella överenskommelser.

Den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet har alltsedan miljöskyddslagens tillkomst varit skyldig att avhjälpa olägenheter även efter det att verksamheten har upphört. Under arbetet på prop. 1987/88:85 framkom dock att det i rättstillämpningen förelåg viss osäkerhet om vad som gällde i fråga om ansvaret för återställningsåtgärder a. prop. s. 214.

Departementschefen föreslog därför att 5 § miljöskyddslagen,

genom ett tillägg i första stycket, skulle förtydligas så att det klart framgick att åtgärder för att avhjälpa en olägenhet kan åläggas även den

om miljöfarliga verksamheten inte längre pågår.

Lagrådet uttalade bl.a. a. prop. s. 340 följande.

Pågår den verksamhet som medför behov av återställningsåtgärder, skall förelägganden och andra beslut självfallet riktas mot den

som

driver verksamheten. Och har verksamheten upphört eller övertagits av någon annan, bör i princip den som bedrev verksamheten när

olägenheterna uppkom träffas myndigheternas åtgärder. Praktiska

av ---. problem kan emellertid uppstå när en myndighet vill vända sig mot den som tidigare har bedrivit miljöfarlig verksamhet. Svårigheter kan

en uppkomma inte bara när verksamheten har övertagits någon

av annan utan också när verksamheten upphört och den fastighet där den bedrevs har bytt ägare. Lagrådet saknar underlag för närmare

en diskussion av hur myndigheterna bör handla i dessa fall. Det är emellertid önskvärt att hithörande spörsmål, bl.a. frågan till ett

om vem

föreläggande bör rikta sig i olika situationer, blir föremål för ytterligare överväganden.

Departementschefen ansåg dock att det fanns skäl att avvakta

vunna erfarenheter innan ytterligare utredning gjordes a. 303.

prop. s.

Det är således i vissa situationer alltjämt oklart vad som gäller

om ansvaret för efterbehandling. Detta gäller främst vid överlåtelser

av verksamheter och fastigheter samt när verksamheter har upphört. Ansvaret utvecklas vidare i avsnitt 34.

7.10¶Skälighetsregeln

Förslag: Vid tillämpningen av aktsamhetsreglema, med undantag för stoppregeln, skall en skälighetsavvägning göras med beaktande av risken för miljöpåverkan, nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått och kostnaderna för sådana åtgärder.

De allmänna aktsamhetsreglema medför att verksamhet som kan påverka hälsa eller miljön skall bedrivas på ett sådant sätt att olägenhetema förebyggs eller begränsas i möjligaste mån. Bestämmelserna pekar på vad som särskilt skall beaktas för att åstadkomma detta. Det handlar både om att verksamhetsutövaren skall skaffa sig erforderlig kunskap och om hur och verksamheten skall bedrivas. Reglerna är rättsligt

var bindande. Aktsamhetsreglema måste dock tillämpas så att orimliga kostnader i förhållande till nyttan för miljön inte uppkommer. Någonstans går en gräns där marginalnyttan för miljön inte uppväger de kostnader läggs ned på försiktighetsmåtten.

som

En sådan skälighetsavvägning skall i gällande rätt göras enligt 5 § miljöskyddslagen. Även vattenlagen innehåller bestämmelse i 3 kap.

en 7 § som innebär att en skälighetsavvägning skall göras vid bedömningen av hur vattenföretaget skall utföras. Erfarenheten visar att skälighetsbedömningar i praktiken också har kunnat göras inom för tillämp-

ramen ningen lagen kemiska produkter. Även naturvårdslagen lämnar

av om utrymme för en avvägning i det enskilda fallet mellan naturvårdsintresset och motstående allmänna och enskilda intressen.

Ambitionsnivån och principerna för vad som skall vägas i bedömningen varierar något i gällande rätt. I miljöbalken bör i princip kraven inte sättas lägre än att allt skall göras som är meningsfullt för att miljöbalkens syften skall uppnås. Av praktiska eller ekonomiska skäl är

inte alltid detta genomförbart och det kan därför vara nödvändigt att kräva mindre långtgående försiktighetsmått skulle motiverat

än som vara för att uppfylla balkens övergripande mål. Denna inskränkning i vad som följer av de allmänna aktsamhetsreglema bör begränsad till

vara vad som framgår av lagtexten och bör uttryckas i en paragraf som tas

i kapitlet med de allmänna aktsamhetsreglema.

En omprövning av villkoren för en verksamhet bör som regel inte få leda till att förutsättningarna för att bedriva veksamheten avsevärt försvåras eller upphör. Med avsevärt försvåras mycket ingripande

avses villkor. Villkoren bör inte heller sättas så att kostnaderna inte står i proportion till de fördelar som uppnås för miljön och andra allmänna intressen.

Av största vikt är dock att den föreslagna stoppregeln alltid

utgör en absolut gräns för lägsta godtagbara nivå för hälso- och miljöskyddet. Den kan inte komma ifråga att under denna gräns ekonomiska

av skäl. Verksamheten skall, om det skulle medföra orimliga kostnader att nå upp till en godtagbar nivå, inte tillåten. Undantag härifrån kan

vara endast beslutas av regeringen under vissa angivna förhållanden.

Skälighetsavvägningen bör inte heller kunna leda till att en utfärdad miljökvalitetsnorm åsidosätts. Miljökvalitetsnonnen nämligen

anger alltid den lägsta godtagbara nivån i hälso- och miljöhänseende i ett visst avseende inom ett angivet område. Den fungerar såtillvida samma sätt som stoppregeln.

7.1 l

Stoppregeln

Förslag: I miljöbalken införs en stoppregel som innebär att en verksamhet inte får bedrivas som riskerar att försämra det allmänna hälsotillståndet eller väsentligt försämra miljön eller hushållningen med naturresurser. Regeln skall gälla för all verksamhet. Möjligheten att medge undantag från regeln skall vara liten.

Med en stoppregel avses en bestämmelse som förbjuder utövandet

av verksamheter som kan orsaka stora skador. Stoppregeln högsta

anger en acceptabel stömingsnivå. Verksamheter som ligger över denna nivå skall inte få bedrivas. I gällande rätt finns stoppregler i 6 § miljöskyddslagen och 3 kap. 3 § vattenlagen.

9 I6-0729

Enligt 6 § första stycket miljöskyddslagen får verksamhet,

en som kan befaras föranleda olägenhet av väsentlig betydelse, utövas endast om särskilda skäl föreligger. Tillståndsmyndigheten, dvs. Koncessionsnämnden eller länsstyrelsen, det finns särskilda skäl. Särskilda

avgör om skäl brukar föreligga det är klart dokumenterad övervikt på

anses om en nyttosidan. Även kravet särskilda skäl är uppfyllt får verksam-

om heten enligt paragrafens andra stycke inte utövas den befarade

om olägenheten innebär att ett stort antal människor får sina levnadsförhållanden väsentligt försämrade eller att betydande förlust från naturvårdssynpunkt uppkommer eller att ett liknande allmänt intresse skadas avsevärt. Regeringen har dock i sistnämnda fall möjlighet att lämna tillstånd, om verksamheten är av synnerlig betydelse för näringslivet eller för orten eller i övrigt från allmän synpunkt.

Enligt vattenlagens stoppregel får ett vattenföretag inte komma till stånd om någon skada eller olägenhet av större betydelse därigenom uppkommer för allmänna intressen. Regeringen kan dock tillåta vattenföretaget om det är av synnerlig betydelse från allmän synpunkt.

Miljöbalkens aktsamhetsregler kommer att ställa höga krav på verksamheter. Trots detta kan det inte uteslutas att en verksamhet som uppfyller dessa krav ändå får sådana verkningar miljön att den inte kan accepteras. Det behövs därför en stoppregel som garanterar att verksamheter inte får bedrivas har oacceptabla följder. Stoppregeln

som skall alltså kunna tillgripas i sista hand, för att säkerställa att ett godtagbart skydd uppnås för människors hälsa och miljön.

Eftersom stoppregeln skall tillämpas i svårförutsedda situationer är det naturligt att den får en generell utformning. Detta hindrar inte att den skall vara tydlig.

Miljöbalkens stoppregel bör få en bredare tillämpning än motsvarande bestämmelser i gällande rätt. Regeln skall gälla vid all verksamhet enligt balken och alltså inte bara vid miljöfarlig verksamhet och vattenföretag. Till skillnad mot vad som i dag är fallet i naturresurslagen skall regeln dessutom, liksom balkens övriga aktsamhetsregler, gälla även vid regeringens prövning av stora verksamheter.

Miljöbalkens stoppregel bör ställa höga krav. Risken att människors hälsa skadas skall aldrig accepteras. Detta bör komma till uttryck genom att sådan verksamhet förbjuds som riskerar att skada det allmänna hälsotillståndet. En verksamhet skall inte heller få bedrivas medför

som risk för en väsentlig försämring av miljön eller hushållningen med naturresurser.

Miljöskyddslagens stoppregel gör det inte möjligt att hindra flygplats, väg eller järnväg, vars anläggande har prövats i särskild ordning. Bakgrunden till undantaget är att det vid arbetet med miljöskyddslagen

SOU 1996: 103 Allmänna aktsamhetsregler 259

antogs att tillräcklig hänsyn ur miljöskyddssynpunkt skulle tas vid specialprövningen prop. l969:28, s. 186. Som framgår i avsnitt 21.3.5 delar inte Miljöbalksutredningen denna uppfattning. Utredningen föreslår därför att stoppregeln skall kunna tillämpas även sedan en särskild prövning har skett av flygplats, väg eller järnväg.

Liksom miljöskyddslagens stoppregel bör miljöbalkens bestämmelse däremot inte tillämpas verksamheter som har tillåtits av regeringen enligt miljöbalken. Orsaken till detta är att regeringen vid sin tillåtlig-

hetsprövning skall tillämpa de allmänna aktsamhetsreglerna, däribland

stoppregeln. Stoppregeln bör inte heller tillämpas på anläggningar som har prövats av regeringen enligt lagen 1978: 160 om vissa rörledningar. Miljöbalksutredningen återkommer i ett kommande betänkande till frågan om rörledningslagens anpassning till miljöbalken.

Möjligheten att medge undantag från stoppregeln bör i miljöbalken begränsas jämfört med vad som är fallet i gällande rätt. Endast regeringen skall kunna meddela dispens och alltså inte den ordinarie tillståndsmyndigheten. En tillståndsmyndighet som finner att den skadenivå beskrivs i stoppregeln kommer att uppnås, att

som men

förutsättningarna för undantag föreligger, skall underställa frågan regeringens prövning.

Tillståndsmyndigheten har möjlighet att avslå sökandens yrkande om underställning. Ett sådant beslut får överklagas endast i samband med överklagande av dom eller slutligt beslut i målet eller ärendet.

Förutsättningen för att regeringen skall kunna meddela undantag skall vara att verksamheten är av synnerlig betydelse från allmän synpunkt.

regeringen skall kunna tillåta en verksamhet, som kan skada det Inte ens allmänna hälsotillståndet.

8¶Bestämmelser om med

hushållning

mark och vatten

8.1¶Nuvarande regler

Syftet med naturresurslagen, NRL, är att uttrycka samhällets grundläggande synsätt beträffande vad är god hushållning med marken,

som vattnet och den fysiska miljön i övrigt. Lagen ger gemensamma utgångspunkter för ändrad markanvändning vid tillståndsprövning enligt ett flertal till lagen knutna lagar som gäller mark- och vattenanvändningen. Antalet lagar för vilka hushållningsbestämmelsema i 2 och 3 kap. NRL skall tillämpas har vuxit successivt. Dessa plan- och

är nu bygglagen, vattenlagen, miljöskyddslagen, naturvårdslagen, lagen om vissa torvfyndigheter, väglagen, ellagen, rörledningslagen, luftfartslagen, minerallagen, kontinentalsockellagen, farledslagen, lagen om Sveriges ekonomiska zon och lagen om byggande av järnväg.

I NRL finns bestämmelser som alltid skall beaktas vid myndighetsbeslut ändrad användning mark och vatten. I de inledande

om av bestämmelserna att lagens syfte är att marken, vattnet och den

anges fysiska miljön i övrigt skall användas så att en från ekologisk, social och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning främjas. Med uttrycket den fysiska miljön i övrigt avses krav på hänsyn till den byggda miljön, landskapsbilden m.m.

Bestämmelserna ger uttryck för nödvändigheten av en avvägning mellan bevarande- och utnyttjandeintressena i ett långsiktigt hushållningsperspektiv. Det innebär bl.a. att kortsiktiga ekonomiska motiv inte skall leda till att långsiktiga behov av skydd för värden hos markoch vattenområden åsidosätts. De övergripande inledande bestämmelser-

konkretiseras i 2 och 3 kap. som anger grundläggande respektive na

särskilda hushållningsbestämmelser. Lagens grundläggande hushållnings-

bestämmelser i 2 kap. innehåller föreskrifter om den avvägning som skall göras mellan skilda intressen i fråga anspråkstagande av mark-

om och vattenområden. Områden med värden eller kvaliteter som bör bevaras eller som inrymmer resurser eller kvaliteter som är lämpliga att nyttja eller exploatera ett skydd genom dessa bestämmelser. De

ges områden har sådana värden eller resurser som är av nationell

som

262 Bestämmelser hushållning med mark om och vatten

betydelse kan ges ett starkare skydd att de bedöms genom vara av riksintresse. Beslutsmyndigheten skall bedöma den åtgärd skall om som prövas kan innebära att områdenas värden eller skadas påtagligt. resurser I de särskilda hushållningsbestämmelserna i 3 kap. de olika anges geografiska områden i landet som på grund sina samlade natur- och av kulturvärden i sin helhet riksdagen har bedömts riksintresse. av vara av Exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får komma till stånd endast om det inte möter hinder enligt bestämmelserna eller det kan om ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdenas natur- och kulturvärden. I 3 kap. 6 § vattenområden och älvsträckor där vattenkraftanges verk, vattenreglering eller vattenöverledning inte får utföras. I 4 kap. naturresurslagen finns bestämmelser att vissa slags om industri- och energianläggningar inte får utföras utan tillstånd m.m. av regeringen. Dessa regler föreslår smälts in i 19 kap. i balken, se avsnitt 21. Naturresurslagens 5 kap. innehåller sedan 1991 bestämmelser om

miljökonsekvensbeskrivningar och i 6 kap. anges myndighetemas

uppgifter och ansvar vad gäller underlag och tillsyn över hushållningen med naturresurser. Utredningen föreslår bestämmelser motsvarande dessa i 7 kap. miljöbalken, avsnitt 10, och tillsynskapitlet, avsnitt se se 28.5.5. För att de allmänt hållna reglerna i NRL skall få avsedd verkan och

beslutsmyndighetema skall få tillgång till ett fullgott beslutsunderlag

krävs ett väl utvecklat system för kunskapsförsörjning. De kommunala översiktsplanerna är av central betydelse för tillämpningen NRL och av som vägledning för beslut enligt de NRL-anknutna lagarna. Översiktsplanen skall redovisa de allmänna intressen bör beaktas vid som beslut användningen mark- och vattenområden. Vid redovisom av ningen skall områden riksintresse särskilt. Av planen skall av anges vidare framgå hur kommunen att tillgodose riksintressen enligt 2 avser och 3 kap. NRL. Genom förordningen 1993: 191 om tillämpning lagen 1987:12 av

om hushållning med naturresurser NRL-förordningen, regleras

m.m., bl.a. de olika statliga myndigheternas uppgifter när det gäller att lämna underlag till länsstyrelserna områden myndigheterna bedömer om som vara av riksintresse enligt 2 kap. NRL. I förordningen vidare att anges de myndigheter som skall tillämpa bestämmelserna i 2 och 3 kap. NRL i sitt beslut skall ange om den prövade anläggningen går att förena med en från allmän synpunkt lämplig användning mark- och vattenav resurserna enligt dessa bestämmelser samt med den för området gällande

regionplanen eller kommunala översiktsplanen. Enligt förordningen skall länsstyrelserna och de centrala förvaltningsmyndigheterna göra

Bestämmelser om hushållning med mark och vatten 263

regeringen uppmärksam på om urvalet av områden av riksintresse enligt 3 kap. NRL eller formerna för att ta tillvara riksintressen enligt 2 och 3 kap. NRL behöver regleras närmare. Boverket har ansvar för uppsikten över hushållningen med naturresurser i områdena enligt 3 kap. och för samordning av myndigheternas arbete med underlag för tillämpning av NRL och PBL.

Förbudet mot vattenkraftsutbyggnad i 3 kap. 6 § utökades 1993 med ytterligare ett antal vattenområden och älvsträckor och de fyra största outbyggda älvarna fick benämningen nationalälvar. Detta gäller Tomeälven, Kalixälven, Piteälven och Vindelälven. Ett ytterligare utökat älvskydd utreds för närvarande av Vattendragsutredningen. Riksdagen beslutade 1994 prop. 1994/95:3, bet. 1994/95:BoU6, rskr. 1994/95:52 att införa ett särskilt skydd för nationalstadsparker i en ny paragraf, 3 kap. 7 Genom lagändringen inrättades området Ulriksdal-Haga-

Brunnsviken-Djurgården som landets första nationalstadspark. Riksdagen

antog 1995 bet. 1995/96:BoU1, rskr. 1995/96:30 propositionen 1994/952230 Kommunal översiktsplanering enligt plan- och bygglagen, m.m. Därigenom infördes en ändring i 2 kap 6 § NRL så att även behovet av grönområden i och i närheten av tätortema särskilt skall beaktas. Genom propositionen infördes också en ändring i 4 kap. 1 § planoch bygglagen att vid redovisningen av de allmänna intressena i översiktsplanen skall riksintressen enligt naturresurslagen anges särskilt.

8.2¶Tidigare förslag

Miljöskyddskommittén gjorde inte någon översyn av reglerna i 2 och 3 kap. NRL utan föreslog att dessa oförändrade skulle föras i balken. I den mån remissinstansema berörde frågan tillstyrkte de i allmänhet att den reglering som finns i naturresurslagen förs till miljöbalken. Några remissinstanser ifrågasatte dock lämpligheten av den föreslagna ordningen.

I lagrådsremissen följdes i stort sett kommitténs förslag. Kapitlen togs i balken med framför allt den ändringen att en lokaliseringsbestämmelse fördes in i det kapitel som motsvarande 2 kap. NRL. Lagrådet hade föreslagit vissa ändringar av redaktionell art. Dessa var bl.a. ett förslag att föreskrifterna i 3 kap. om beaktande av riksintressen skulle regleras i en gemensam paragraf. I lagrådsremissen godtogs dock inte denna ändring och inte heller vissa andra förslag till redaktionella ändringar som Lagrådet hade lämnat, med motivering att förslagen inte i tillräcklig utsträckning hade tagit hänsyn till de skilda förutsättningar som gäller för de olika verksamheter som regleras med stöd av kapitlet motsvarande 2 kap. NRL.

264 Bestämmelser om hushållning med mark och vatten

Lagrådet hade vidare föreslagit undantagsregel motsvarande att en bestämmelsen finns i nuvarande 3 kap. 1 § NRL, nämligen som att bestämmelserna om riksintressen inte skall utgöra hinder för att utveckla befintliga tätorter eller det lokala näringslivet, skulle tas kapitlet som motsvarade 2 kap. NRL. Skälet till förslaget att Lagrådet utgick från var att avsikten inte kunde vara att ge ett starkare skydd områden som avsågs i kapitlet motsvarande 2 kap. NRL, än områden i som anges kapitlet motsvarande 3 kap. NRL. Förslaget följdes inte i lagrådsremissen med hänvisning till de grundläggande skillnader finns som mellan sådana riksintressen är knutna till viss verksamhet och som en sådana som avser större sammanhängande områden. Det att angavs föreskrifterna i 2 kap. NRL innehåller de grundläggande hushållningsbestämmelsema och skiljer sig sålunda från 3 kap. NRL bl.a. att genom 2 kap. ger allmänna utgångspunkter för avvägningar mellan olika önskemål beträffande mark- och vattenanvändning. Vidare anfördes att föreskrifterna i 3 kap. NRL däremot har till syfte att skydda större sammanhängande geografiska områden på grund sina samlade natursom av och kulturvärden i sin helhet är av riksintresse. Områdenas omfattning är fastställda av riksdagen och bestämda lag. Bestämmelserna i genom 3 kap. är utformade så att de ett generellt skydd mot påtaglig skada ger från olika exploateringsföretag. Mot bakgrund områdenas omfattning av och sammansatta värden är det samtidigt nödvändigt att inte hindra utvecklingen av befintliga tätorter eller det lokala näringslivet. Det var därför olämpligt att som Lagrådet föreslog införa generell undantagsen regel i kapitlet motsvarande 3 kap. NRL. Grundvattenutredningen har i sitt slutbetänkande Grundvattenskydd, SOU 1995:45, föreslagit bestämmelse införs i NRL, 2 kap 6 att en ny a till skydd för mark- och vattenområden innehåller värdefulla som grundvattenförekomster eller där sådana kan bildas. Naturvårdsverket föreslogs vara den myndighet som i samråd med Sveriges geologiska undersökning SGU skall lämna uppgifter om sådana områden enligt

NRL-förordningen.

Vattendragsutredningen har i sitt betänkande Vilka vattendrag skall skyddas, SOU 1994:59, gett förslag till kriterier för vilka ytterligare vattendrag som bör skyddas enligt 3 kap. 6 § NRL. Utredningen skall redovisa sitt slutbetänkande i oktober 1996 med förslag vilka om ytterligare vattendrag som bör skyddas. I Miljövårdsberedningens betänkande Hållbar utveckling i landets fjällområden, SOU 1995: 100, föreslås att områdesavgränsningen i 3 kap. NRL beträffande fjällen skall över så att större områden får starkare ses skydd mot exploateringar. Regeringen beslutade i maj propositionen 1995/96:226 Hållbar utveckling i landets fjällområden där vissa av

SOU 1996: 103 Bestämmelser hushållning med mark och vatten 265

om

beredningens förslag behandlas. I propositionen anges att en översyn

av bestämmelserna i 3 kap. NRL bör anstå i avvaktan Miljöbalksutredningens arbete.

Boverket har i augusti 1995 i sin rapport Områden riksintresse

av enligt 3 kap. NRL angett att regeringen mot bakgrund av ett antal nyligen avslutade eller pågående utredningar bör ge till känna en samlad syn på den framtida mark- och vattenanvändningen i landet. Bl.a. utifrån analyser av bebyggelseutvecklingen inom landets kustområden anser Boverket att det är viktigt med en samlad översyn bestämmelserna

av i 3 kap. NRL, såväl beträffande deras utformning som deras innehåll. Även i skrivelse till Vattendragsutredningen har Boverket uttryckt

en vikten av en samlad översyn av 3 kap. NRL. Enligt Boverkets mening bör älvdalarnas bevarandevärden lyftas fram, i 8 § i 3 kap.

ev. en ny om natur- och kulturvattendrag. Koncessionsnämnden för miljöskydd har i en skrivelse till Miljödepartementet beträffande vindkraftsetablering ifrågasatt om skyddet enligt 3 kap. NRL är aktuellt för Näsudden på Gotland.

I Boverkets Aktionsplan för biologisk mångfald vid byggd miljö föreslås att biologisk mångfald införs som ett särskilt angivet allmänt intresse i NRL, exempelvis genom ett tillägg till 2 kap. 6 § NRL. Ansvaret för framtagande av underlag föreslås preciseras i NRLförordningen. I Naturvårdsverkets Aktionsplan för biologisk mångfald föreslås att det införs en legaldefmition av begreppet biologisk mångfald i miljöbalken och att kopplingama till andra bestämmelser i balken och andra lagar, inte bara de NRL-anknutna, görs tydliga. Det föreslås komplettering och förtydligande av bestämmelser for att även reglera omgivningseffekter, bl.a. i 4 kap. NRL.

Utredningen om nationalstadsparker föreslår i sitt betänkande Nationalstadsparker, SOU 1996:38, att ytterligare två nationalstadsparker inrättas genom ändring av 3 kap. 7 § NRL, en i Uppsala och en i Trollhättan.

Lantbrukamas riksförbund har framfört önskemål om att brukningsvärd åkermark skall anses vara ett riksintresse.

266 Bestämmelser hushållning med mark om och vatten

8.3¶Utredningens förslag

Förslag: Bestämmelserna i 2 och 3 kap. naturresurslagen arbetas i miljöbalken.

Miljöbalksutredningen föreslår att bestämmelser motsvarande 2 och 3 kap. NRL inordnas i balken. Detta inordnande i miljöbalken innebär en starkare koppling mellan markanvändnings- och miljöfrågoma och stärker möjligheterna att få till stånd samordnade och sektorsövergripande bedömningar och kommer att medverka till att kraven på redovisning av miljöhänsyn i översiktsplaneringen blir starkare. Som framgått har det lagts fram ett flertal förslag ändringar och om kompletteringar av bestämmelserna. Det har även funnits önskemål om en mer genomgripande översyn av bestämmelserna finns i 2 och 3 som kap. naturresurlagen. Utredningen delar uppfattningen att det framöver kan behövas ytterligare överväganden på detta område. De bör förutom de redovisade förslagen särskilt gälla bestämmelserna i 2 kap. NRL, bl.a. frågan om tillämpningen av första stycket i 5-9 i förhållande till paragrafemas andra stycke med bestämmelser områden riksintresse. Överom av huvudtaget har frågan riksintressen ägnats stor uppmärksamhet vid om tillämpningen av NRL, men det råder alltjämt oklarhet vad ett om riksintresse är och vilket skydd det I 3 kap. 1 § NRL föreskrivs att ger. de områden som anges i kapitlets 2-7 i sin helhet är riksintresse av med hänsyn till de natur- och kulturvärden finns i områdena. I som övrigt finns det inte angett i någon lagstiftning vad ett riksintresse är. I NRL-förordningen anges processen för hur underlag riksintressen om enligt 2 kap. NRL skall tas fram och hanteras. Dessa riksintressen tas fram i en process där centrala myndigheter, länsstyrelser och kommuner medverkar. I 2 § NRL-förordningen vilka centrala myndigheter anges som efter samråd med länsstyrelsen i skriftlig form skall lämna uppgifter till länsstyrelsen om områden som myndigheten bedömer vara av riksintresse enligt 2 kap. NRL. Enligt 4 § förordningen skall länsstyrelsen också underrätta de centrala förvaltningsmyndigheterna om länsstyrelsen anser att ytterligare mark- och vattenområden skall anses som riksintresse. De myndigheterna tillhandahållna underlagen av beträffande vilka områden de bedömer riksintresse skall vara av redovisas i den kommunala översiktsplanen utgör underlag för som beslut enligt de NRL-anknutna lagarna. Det är dock först vid den avvägning som görs enligt någon de lagar är anknutna till NRL av som

Bestämmelser om hushållning med mark och vatten 267

som det slutligt avgörs om ett område, inte i 3 kap. NRL, är

som anges av riksintresse och om en åtgärd påtagligt skadar riksintresset eller inte. I den tidigare nämnda propositionen 1994/952230, Kommunal översiktsplanering enligt plan- och bygglagen, har frågan formerna

m.m. om för hur riksintressena läggs fast och hanteras berörts. Detta gjordes i samband med införandet av ändringen i 4 kap. 1 § plan- och bygglagen att vid redovisningen av de allmänna intressena i översiktsplanen skall riksintressen enligt naturresurslagen särskilt. Där på 57

anges anges s. bl.a.:

Det är naturligt att myndigheternas kunskapsmaterial områden

om av riksintresse successivt utvecklas och kompletteras med anledning

av nya kunskaper och värderingar. Detta gäller inte minst i fråga om områden av riksintresse för naturvärden, kulturrniljövården och friluftslivet, där kunskaper och synsätt delvis har förändrats sedan arbetet med den fysiska riksplaneringen avslutades. Ett viktigt led i myndigheternas arbete är att utveckla beskrivningarna de olika

av områden som bedöms riksintresse och att därvid utveckla

vara av motiven för sina bedömningar. Sådana beskrivningar underlättar de efterföljande diskussionerna mellan länsstyrelsen och kommunen då områdena skall redovisas och intressena tillgodoses i översiktsplanen.

Frågan om vilka områden som skall anges som riksintresse enligt 2 kap. NRL är vidare, som beskrivits ovan, nära förknippad med prövning enligt de berörda speciallagama. Då området har getts ett rättsverkande skydd eller tagits i anspråk för ändamålet, t.ex. genom förordnande enligt naturvårdslagen eller beslut enligt väglagen, saknas normalt anledning att i fortsättningen hävda området som riksintresse enligt NRL. De bestämmelser som säkerställer syftet med riksintresset, t.ex. föreskrifter enligt naturvårdslagen eller väglagens bestämmelser, ger i regel ett tillräckligt skydd. En väsentlig del

av myndigheternas översyn kan därför bestå i att avgränsa de områden där ett starkt skydd enligt NRL är nödvändigt i avvaktan på ett slutligt ställningstagande enligt speciallagar. Myndigheternas urval bör i hög grad inriktas mot områden är intresse för olika

som av ändamål av nationell, eller i vissa fall regional, betydelse. Som

en följd härav bör övervägas om de områden som bedöms vara av riksintresse kan begränsas och preciseras. Om alltför omfattande områden anges som riksintressen i översiktsplanen finns det risk för att planens betydelse som vägledning för efterföljande beslut försvagas.

Det ankommer på de berörda verken att i enlighet med dessa riktlinjer och i samråd med Boverket successivt utveckla sina bedömningar om vilka mark- och vattenområden skall

som anses vara av riksintresse enligt NRL.

Avsikten är alltså att detta skall ett dynamiskt system där under-

vara laget om riksintressen successivt ses över. Någon enhetlig tillämpning

268 Bestämmelser hushållning med mark och vatten

om

har dock ännu inte hunnit utvecklas.

De oklarheter som råder om tillämpningen och betydelsen av NRL:s avvägningsregler kan behöva övervägas ytterligare framöver. Det är inte möjligt för utredningen att göra dessa överväganden nu. Vi avser därför att återkomma till dessa frågor och övriga ändringsförslag området.

I samband med detta bör även bestämmelsemas förhållande till övriga regler i balken ytterligare ses över och deras förhållande gentemot plan- och bygglagen och samhällsplaneringen i stort. Bestämmelserna skall kunna utgöra ett instrument för samlade bedömningar för hållbar utveckling där mark, vatten och fysisk miljö i

en övrigt används från ekologisk, social och samhällsekonomisk

så att en synpunkt god hushållning tryggas. För att de skall kunna utgöra ett viktigt styrmedel i miljöpolitiken krävs att bestämmelserna får en tilllämpning i enskilda ärenden överensstämmer med lagstiftarens

som intentioner. Det är också viktigt att bestämmelserna får genomslag vid tillämpning den lagstiftning som är anknuten till naturresurslagen och

av

blir anknuten till miljöbalken. Denna anknytning bör därför ses som nu över och anpassas till miljöbalkens regelsystem. Det nu sagda utgör självfallet inte något hinder för att nu arbeta de föreslagna bestämmelserna i miljöbalken.

Miljöbalksutredningen att återkomma med följdförslag i de nu

avser aktualiserade frågorna i vårt betänkande om följdlagstiftning till miljöbalken.

Miljökvalitetsnormer

Förslag: Bestämmelser om miljökvalitetsnormer införs i miljöbalken.

Regeringen får för att skydda människors hälsa eller miljön föreskriva om miljökvalitetsnormer. Det är föreskrifter om lägsta godtagbara miljökvalitet på mark, vatten, luft eller naturen i övrigt för vissa geografiska områden eller för hela landet. Miljökvalitetsnormer får bl.a. högsta eller lägsta förekomst

avse i naturen kemiska eller biotekniska produkter som inte får

av överskridas eller underskridas efter en viss tidpunkt.

9.1¶Nuvarande bestämmelser

9.1.1¶Svenska regler

Miljölagstiftningen syftar till att skydda människor och miljö från skador och olägenheter. Några direkt i lag angivna gränsvärden för vilken miljöpåverkan i olika avseenden kan godtas finns inte. Enligt

som 14 § hälsoskyddslagen får dock regeringen, eller den myndighet som

a regeringen utser, meddela föreskrifter sådana gränsvärden för högsta

om tillåtna halt i luften föroreningar i form av kvävedioxid, svaveldioxid,

av sot och bly inte får åsidosättas grund av Sveriges medlemskap

som

i Europeiska unionen. Regeringen får enligt paragrafen också, om det

behövs, meddela föreskrifter sådana gränsvärden som går utöver de

om försiktighetsmått följer medlemskapet. En kommun skall, om det

som av kan antas att gränsvärdena kan komma att överskridas, mäta förekomsten i luften av föroreningar samt redovisa mätningar och sådana mätresultat. Föreskrifter kan innehålla gränsvärden är främst tänkta att

som

de tillämpande myndigheterna till hjälp och läggas till grund för vara myndighetsbeslut. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får även enligt 8 § hälsoskyddslagen meddela föreskrifter om vattnets beskaffenhet i vissa badanläggningar och strandbad och om kontrollen sådant vatten. Statens naturvårdsverk har enligt 9 b och

av

270 Miljökvalitetsnormer SOU 1996: 103

9 c hälsoskyddsförordningen 1983:616 fått bemyndiganden

av regeringen att utfärda föreskrifter enligt angivna bestämmelser. Sådana föreskrifter är inte straffsanktionerade. Inom miljöskyddsområdet har Naturvårdsverket tagit fram riktlinjer och bedömningsgrunder. De har karaktären allmänna råd eller av aktionsprogram. Det är bl.a. riktvärden för luftkvalitet i tätorter avseende koloxid, kvävedioxid, svaveldioxid och sot. Riktvärdena skall i första hand utnyttjas länsstyrelserna och kommunerna. De skall utgöra av underlag för kommunernas planering vad gäller trafik, energi och bebyggelse. Naturvårdsverket har också utarbetat allmänna råd i vilka anges hur mätningarna bör ske och beräkningsmetoder. Mer långsiktiga

luftkvalitetsmål har angivits i aktionsprogrammet mot luftföroreningar.

Där finns angivet kritiska belastningsgränser bl.a. för svavel och kväve med beaktande hur känslig marken är. av Socialstyrelsen och Boverket har utarbetat allmänna råd för inomhusmiljön. Gränsvärden finns t.ex för radonförekomst i befintlig bebyggelse

och i nybebyggelse.

Ett exempel rättsligt bindande gränsvärden är de kommunerna, av med stöd av plan- och bygglagen, i detaljplan meddelade bestämmelserna om högsta tillåtna störningar inom planområdet 5 kap. 7 § första stycket 11. Innebörden är att byggnadsnämnden måste beakta bestäm-

melserna i sin lovgivning och att tillstånd enligt miljöskyddslagen inte

får meddelas i strid mot bestämmelserna. Ett annat exempel är lagen 1990:1079 om tillfälliga bilförbud innehåller möjlighet att som en ge kommunerna rätt att besluta tillfälligt bilförbud halterna om om av luftföroreningar inom vissa områden är så höga att det innebär akuta hälsorisker.

9.1.2 EG-

regler

EG:s ministerråd har, förutom de tekniska direktiven, även antagit mer ett antal direktiv innehållande miljökvalitetskrav i fråga luft, vatten om och mark. Såväl gränsvärden vägledande värden används i direktisom ven. Gränsvärdena syftar i allmänhet direkt till att skydda människornas hälsa. De uttrycks i fråga om luftföroreningar som halter vissa ämnen av som inte får överskridas. Riktvärdena syftar i fråga luftvård till om mer att tillgodose de långsiktiga miljökraven. Miljökvalitetsdirektiven innehåller i allmänhet också bestämmelser att medlemsländerna är om skyldiga att vidta nödvändiga åtgärder för att kravreglerna i direktiven skall uppfyllas. I allmänhet är kraven förenade med rapporteringsskyldighet till EU-kommissionen direktiven inte skulle uppfyllas om

inom angivna tidsgränser. I vissa fall föreligger en skyldighet att

samråda med grannländer. Bestämmelser finns också om mät- och provtagningsmetoder.

EG-direktiv som har karaktären av miljökvalitetsnormer för luft är direktivet 80/779/EEG om gränsvärden och vägledande värden för luftkvalitet med avseende på svaveldioxid och svävande partiklar, ändrat genom direktivet 89/427/EEG, direktivet 82/884/EEG om gränsvärde för bly i luften och direktivet 85/203/EEG om luftkvalitetsnonner för kvävedioxid. I direktivet 80/779/EEG om gränsvärden och vägledande värden för luftkvalitet med avseende svaveldioxid och svävande partiklar samt i direktivet 85/203/EEG om luftkvalitetsnonner för kvävedioxid fastställs gränsvärden för svaveldioxid och svävande partiklar respektive för kvävedioxid i luft i direktivens bilaga Medlemsstaterna skall säkerställa att koncentrationema inte överstiger detta gränsvärde. I bägge direktivens bilaga 2 fastställs vidare vägledande värden för svaveldioxid och svävande partiklar respektive för kvävedioxid i luft. Dessa värden skall tjäna som skydd för hälsa och miljö på lång sikt. För områden där medlemsstat anser att det är

en nödvändigt att vidta särskilda åtgärder till skydd för miljön, skall lägre värden än dessa vägledande värden fastställas. I direktivet 82/884/EEG om gränsvärde för bly i luften fastställs ett gränsvärde för bly i luften som inte får överskridas. Enligt alla tre direktiven får strängare gränsvärden införas och vidare skall medlemsstaterna upprätta mätstationer för att få fram mätuppgifter för att kunna tillämpa direktiven.

Det finns även direktiv för kvalitetskrav beträffande vatten. När det gäller dricksvatten är det dels direktivet 75/440/EEG om den kvalitet som krävs på ytvatten som är avsett för framställning av dricksvatten i medlemsstaterna, dels direktivet 80/778/EEG om kvaliteten vatten avsett att använda som dricksvatten. Enligt ytråvattentäktdirektivet 75/440 skall medlemsstaterna vidta åtgärder för att se till att ytvatten uppfyller de krav på värden som fastställs enligt direktivets artikel Enligt den artikeln skall för provtagningspunkter fastställas värden som skall gälla för ytvatten för parametrar enligt direktivets bilaga De värden som fastställs får inte vara mindre stränga än de som anges i bilagans spalt medlemsstaterna skall sträva efter att tillämpa de

men strängare värden som finns i bilagans spalt G. Vidare skall medlemsstatema utarbeta åtgärdsplan för förbättring av ytvatten. I

en direktiven finns även regler om provtagning och mätning. Dessutom har rådet utfärdat ett särskilt direktiv 79/869/EEG om mätmetoder samt provtagnings- och analysfrekvenser avseende ytvatten för dricksvattenframställning i medlemsstaterna.

För badvatten finns direktivet 76/160/EEG om kvaliteten på

272 Miljökvalitetsnormer SOU 1996: 103

badvatten. Enligt direktivet skall medlemsstaterna för alla badplatser eller för varje enskild badplats fastställa de värden skall gälla för

som badvatten i fråga de parametrar i bilagan till direktivet.

om som anges Direktivet gäller enligt artikel 1allt rinnande eller stillastående sötvatten och havsvatten, i vilket antingen bad uttryckligen är tillåtet eller inte förbjudet och traditionellt utövas ett stort antal badare, det gäller

av dock inte vatten i simbassänger. Direktivet innehåller omfattande regler om provtagning. Det finns också två direktiv kvalitet på Fiskevatten,

om dels direktivet 78/659/EEG kvaliteten på sådant sötvatten

om som behöver skyddas eller förbättras för att upprätthålla fiskbestånden, dels direktivet 79/923/EEG om kvalitetskrav skaldjursvatten. Enligt sötvattenfiskedirektivet 78/659 skall medlemsstaterna välja ut de vattendrag de anser behöver skyddas eller förbättras i kvalitet. Vattendragen skall indelas i laxfiskvatten och karpfiskvatten, vilket är vatten även för gädda, abborre och ål. För dessa vattendrag skall enligt artikel 3 fastställas värden på parametrar i direktivets bilaga De

som anges värden som fastställs får inte mindre stränga än de i bilagans

vara kolumn I och skall i mesta möjliga mån iaktta värdena i kolumn G. Program skall fastställas för hur föroreningar skall bekämpas och hur de utvalda vattendragen inom fem år efter urvalet uppfyller de gränsvärden som fastställts enligt artikel Provtagningar skall göras, lägsta godkända frekvens anges i bilaga

Skaldjursvattendirektivet 79/923 är tillämpligt på kustvatten och

bräckvatten som enligt vad medlemsstaterna behöver

som anges av skyddas eller förbättras för att göra det möjligt för skaldjur blötdjur som tillhör klasserna snäckor eller musslor att leva och växa till i dessa vatten och på så sätt bidra till en hög kvalitet på sådana skaldjursprodukter som direkt äts människan. Direktivet innehåller liknande

av regler fiskevattendirektivet. Även enligt skaldjursdirektivet skall

som enligt artikel 3 fastställas värden parametrar i bilaga till

som anges en direktivet. De värden fastställs får inte mindre stränga än de

som vara i bilagans kolumn I och staterna skall sträva efter att nå värdena i kolumn G. Program skall fastställas för att minska föroreningar och säkerställa att de angivna vattnen inom år efter direktivets anmälan

sex uppfyller de värden som fastställts enligt artikel 3 och kolumnerna G och I i bilagan. Vidare skall provtagning göras med vissa lägsta frekvenser som är fastställda i bilagan.

Ett stort antal av EG:s mer tekniska direktiv innehåller också kvalitetsmål och kan ses som en form kvalitetsnonner för miljön.

av

De kravnivåer avseende miljöskydd som EG:s regler innehåller är generellt sett uppfyllda genom den nuvarande svenska miljöpolitiken. Endast sådana bestämmelser i de aktuella miljödirektiven saknar

som

SOU 1996: 103 Miljökvalitetsnormer 273

motsvarighet i den svenska lagstiftningen och som innehåller direkta lagstiftningskrav eller krav vars uppfyllande i Sverige förutsätter lagstiftning har ansetts kräva transformering till den svenska rättsordningen. I propositionen med anledning av EES-avtalet prop. 1992/93260, bet. 1992/92:JoU10, rskr.1992/93:139 lämnade regeringen en redovisning av vilka EG-direktiv miljöområdet som föranledde lagstiftningsåtgärder för genomförandet EES-avtalet. Ändringar för att tillgodose

av krav på miljökvalitetsnormer har som angetts tidigare gjorts i 14 a § hälsoskyddslagen. Regeringen fann då att den lagreglering som är direkt nödvändig till följd av direktiven är föreskrifter om mätverksamheten och att denna reglering lämpligen borde ske genom tillägg i hälsoskyddslagen. Regeringen konstaterade vidare att även om regler om mätning luftföroreningar införs med stöd av hälsoskyddslagen så är

av det genom olika administrativa förfaranden, dvs. en kombination av

tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen, fysisk planering inklusive

trafikplanering och åtgärder vid genomförandet av planerna i form av förbud i praktiken kan iakttas. En kvalitetsnorm kan därför

som en norm i första hand bli styrande för myndigheternas verksamhet och endast indirekt beröra medborgarna.

Regeringen har ansett att det inte krävs några särskilda åtgärder för att i Sverige kunna minska halterna av luftföroreningar så att gränsvärden och vägledande värden i miljökvalitetsdirektiven inte överskrids. Även direktiven alltså inte kräver åtgärder i form lagstiftning för

om av att minska luftföroreningar krävdes enligt EES-avtalet och senare vårt medlemsskap i EU att vi anpassar vår lagstiftning till de krav om miljökvalitetsnormer m.m. som finns i direktiven. I Sverige saknas

med undantag för lagen tillfälliga bilförbud och 5 kap 7 § första

om stycket 11 PBL -lagstiftning kvalitetsnormer i form av gränsvärden

om för förorenande ämnen.

Genom de regler om miljökvalitetsnormer som utredningen nu föreslår i miljöbalken kommer samtliga EG-direktiv att kunna genomföras.

9.2¶Behovet av miljökvalitetsnormer

Miljöproblemen har under de senaste åren ändrat karaktär. Skadeeffektema är mer storskaliga än tidigare och orsakssammanhangen mer komplicerade. De diffusa utsläppen från jordbruk, biltrafik m.m. har fått allt större betydelse. Även miljöförhållandena i andra länder påverkar vår situation i hög grad. Utöver den nuvarande individuella pröv-

egen ningen finns det därför behov samordnade miljöinsatser och

av mer

274 Miljökvalitetsnormer SOU 1996: 103

kostnadseffektiva lösningar. Det finns ett behov att komplettera aktsamhetsreglerna i miljöav skyddslagen med normer direkt godtagbart miljötillstånd. som mer avser Det är en förutsättning för att flera de miljöpolitiska målen skall av kunna följas Ett miljöarbete bygger på att mäta miljökvalitet upp. som stämmer bättre överens med sådana övergripande miljömål som är formulerade kvalitetsmål. Ett sådant system bör också kunna skapa som förutsättningar för en bättre styrning och prioritering miljöinsatsema av i landet och internationellt och underlag för strävandena inom ge att vissa områden samordna miljöinsatsema maximal miljöeffekt. mot en Allmänt kan sägas att det finns ett stort antal gräns- och riktvärden avseende vad skall regleras i miljöbalken. Dessa har tagits fram som efter olika principer. Det föreligger därför ett behov för

av samordning

att klarlägga vilken lägsta miljökvalitet kan godtas utifrån som vetenskapliga kriterier. Ett system med miljökvalitetsnormer skulle kunna vara ett sätt att täcka detta behov. Miljökvalitetsnormema bör vara tillämpliga inom hela det område, omfattas miljöbalkens som av bestämmelser för att enhetliga regler skapar förutsättningar för som likformiga beslut skall kunna uppnås. En prioritering vilka av normer som bör tas fram måste ske. Denna fråga berörs närmare i

författnings-

kommentaren till 6 kap. 2

9.3¶Utformningen av miljökvalitetsnormer

Lägsta godtagbara miljökvalitet kan fastställas enligt två olika principer. Vad skall godtagbar miljökvalitet kan enligt som anses vara ett synsätt grundas på enbart kunskaper vad människan och naturen kan om anses tåla i fråga störningar olika slag. Alternativt kan de tekniska och om av ekonomiska förutsättningarna vägas redan i samband med att godtagbar miljökvalitet fastställs. I båda fallen måste dock bedömning en av vad som kan anses vara godtagbart göras. I lagrådsremissen förordades att godtagbar miljökvalitet fastställs enbart utifrån kunskaper vad människan och naturen tål, utan hänsyn om till tekniska och ekonomiska förhållanden. Detta synsätt delas av miljöbalkutredningen. Då ges klar information de faktiska miljörisom kerna och det skapas incitament för ett fortsatt miljöförbättringsarbete i Sverige. Tekniska och ekonomiska förhållanden kan däremot ha betydelse för vilka åtgärder bör vidtas med anledning miljökvasom av litetsnonnen då dessa åtgärder bör så kostnadseffektiva vara som möjligt. Såsom ett flertal remissinstanser då påpekade måste bedömningen av vad som kan anses utgöra godtagbar miljökvalitet ske med

SOU 1996: 103 Miljökvalitetsnormer 275

största Vad gäller hälsoskydd måste en särskilt betryggande

omsorg. säkerhetsmarginal tillämpas.

I de fall det finns skäl att fastställa lägsta godtagbara miljökvalitet skall föreskrifter i vilka denna anges meddelas. Miljöskyddskommittén föreslog att begreppet miljökvalitetsnorm skulle användas som benämning på sådana föreskrifter, oavsett om dessa görs bindande eller inte. Ett stort antal remissinstanser, bland vilka både myndigheter, domstolar, institutioner och branschorganisationer återfinns, förde fram kritik mot detta. I lagrådsremissen instämdes i denna kritik där det skrevs att det visserligen kan finnas skäl att fastställa miljökvalitetsmål även då det inte finns förutsättningar för att meddela en miljökvalitets-

detta bör då ske i form riktlinjer och bör inte regleras norm, men av inom för tillämpningen av miljökvalitetsnormer. Miljöbalks-

ramen utredningen bedömning. Som tidigare nämnts finns redan

gör samma idag ett stort antal sådana riktlinjer framtagna.

Miljökvalitetsnormer får högsta eller lägsta förekomst i naturen

avse

kemiska och biotekniska produkter, som inte får över- eller underav skridas efter viss tidpunkt. De kan även förekomst av någon

en avse viss organism kan tjäna till ledning för bedömningen av miljö-

som tillståndet. Normer får vidare högsta nivå för buller, skakning, ljus,

avse

eller sådan miljöstöming inte får överskridas. Även strålning annan som högsta eller lägsta nivå och värde för vattenstånd eller flöde i vattensystem eller vattendrag kan anges i normer.

Det saknas normalt skäl att meddela miljökvalitetsnormer i de fall där den föreliggande miljökvaliteten väl inom gränsen för vad som

ryms får betraktas godtagbart och miljöutvecklingen i området inte heller

som är sådan att det finns risk för att denna gräns överskrids. Miljökvali-

en

skall dock alltid meddelas det krävs för att Sveriges tetsnormer om internationella förpliktelser skall uppfyllas.

En miljökvalitetsnorm bör rikta sig mot kommuner och myndigheter och skall bindande såtillvida att kommunerna och myndigheterna

vara är skyldiga att i sin planering och prövning tillstånds- och an-

av mälningsärenden till uppfylls. Detta gäller även vid tillsyn

se att normen och utfärdande föreskrifter. Tillsynsmyndighetema skall se till att

av verksamheter inte bedrivs så att de medverkar till att en miljökvalitetsnorm överskrids.

I föreskrifterna kan det miljötillstånd eftersträvas och som har

som ställts t.ex. riksdagen som syftet med regleringen. Före-

upp av anges skrifterna bör vidare kunna innehålla regler om en rapporteringsskyldighet för den ansvariga kommunen eller myndigheten av vilka åtgärder

planeras och bör vidtas för att godtagbar miljökvalitet skall kunna som uppnås. I föreskrifterna bör dessutom kunna föreskrivas närmare om

276 Miljökvalitetsnormer

skyldigheten att utföra mätningar i syfte att kontrollera i vilken utsträckning åtgärderna önskad effekt. ger Miljökvalitetsnormer bör kunna användas dels for komma till att rätta med rådande miljöproblem, dels för att undvika framtida. Om de fastläggs utifrån den princip här förordats saknas anledning som att tillämpa olika miljökvalitetsnormer vid prövningen befintliga och av nya verksamheter. För att lösa de storregionala och globala miljöproblemen krävs internationella åtgärder. Om Sverige har för miljökvalitet och normer dessa överskrids eller inte kan uppnås på grund föroreningar av som kommer från andra länder kan detta utgöra för ett argument gemensamt genomförande olika miljöâtgärder och användas vid förhandlingar för av att påverka den internationella miljöpolitiken inom EU och i andra internationella sammanhang. De direktiv miljökvalitet hittills om som tagits fram inom EU, och i första hand skyddet hälsan, som avser av verkar i viss mån ha anpassats till tekniska och ekonomiska förhållanden. Direktiven miljökvalitet har emellertid karaktären miniom av miregler och Sverige kan därför, även efter vårt medlemskap i EU, fastställa strängare värden det finns skäl för det. Detta framgår också om numera av 14 a § andra stycket hälsoskyddslagen beträffande gränsvär-

den för luftföroreningar.

Med hänsyn till att det gäller ett nytt område och miljökvalitetsnormema kan gälla både kommuner och flera län bör regeringen utfärda miljökvalitetsnormema utom i de fall EG-direktiv medför miljöatt en kvalitetsnorm måste föreskrivas. Redan idag har regeringen rätt att bemyndiga annan myndighet att meddela föreskrifter gränsvärden om för luftkvalitet när sådana föranleds medlemskapet i EU. I balken bör av

bemyndigandet avse föreskrifter om miljökvalitetsnormer vilka även kan

omfatta andra områden än luftkvalitet. Regeringen, eller den myndighet regeringen bemyndigar i särskilt angivna fall, bör alltså med stöd balken kunna utfärda miljökvalitetsav normer.

Miljökvalitetsnormer 277

9.4¶Tillämpningen av miljökvalitetsnormer

Förslag: Myndigheter och kommuner skall se till att miljökvalitetsnormer har meddelats uppfylls när de planerar och som planlägger, prövar tillstånd, godkännanden, dispenser och anmälningsärenden, utövar tillsyn och meddelar föreskrifter. Verksamheter skall bedrivas så att miljökvalitetsnormer kan

uppfyllas.

Tillstånd får inte beviljas för verksamheter medverkar till som miljökvalitetsnorm överskrids. att en Tillståndsvillkor får återkallas och villkor omprövas om en verksamhet medverkar till miljökvalitetsnorm inte uppfylls. att en Åtgärdsprogram skall upprättas regeringen eller andra av myndigheter såsom länsstyrelsen eller av kommuner om det

behövs miljökvalitetsnonn skall uppfyllas.

för att en Ett åtgärdsprogram får omfatta all verksamhet som kan påverka de föroreningsnivåer eller stömingsnivåer som människor kan utsättas för utan fara för olägenheter betydelse eller som av miljön eller naturen kan belastas med utan fara för påtagliga olägenheter.

I framtiden bör miljöfarlig verksamhet inte vara tillåtlig, om den en skulle medföra miljökvalitetsnorm inom ett geografiskt område att en överskrids. Tillstånd får inte beviljas för verksamheter som medverkar miljökvalitetsnorm överskrids. För pågående verksamheter där till att en det kan antas att miljökvalitetsnorm överskrids bör det utföras en mätningar för att kontrollera så är fallet. Sker ett överskridande bör om det finnas möjlighet att omprövning av tillståndsvillkor för genom befintlig miljöfarlig verksamhet och revidering av planer av betydelse för de diffusa utsläppen, nedbringa utsläppen inom området så att kan uppfyllas. Det skall även vara möjligt för tillståndsmyndignormen heten att helt eller delvis återkalla tillstånd och förbjuda fortsatt verksamhet den tillståndsgivna verksamheten påtagligt medverkar till om miljökvalitetsnorm överträds och ändrade villkor inte kan antas att en vara tillräckliga. Det bör möjligt och även lämpligt att ompröva tillståndsvara villkoren för flera verksamheter i ett sammanhang genom grupprövning. Genom sådan grupprövning kan fördelningen de utökade kraven en av göras rättvis mellan dem skall genomföra minskningen av utsläpp som uppfylls. Sådan grupprövning bör göras när verksamhetsså att normen

278 Miljökvalitetsnormer SOU 1996: 103

utövarna begär det. Grupprövning bör även göras utan begäran i de fall tillståndsmyndigheten anser att det behövs för att kunna göra rättvis en

fördelning av utsläppsminskningama. Detta behandlas i

närmare

författningskommentaren till 6 kap. 4

I vissa remissvar över Miljöskyddskommitténs förslag fördes fram farhågor för att det genom införandet miljökvalitetsnonner kommer av att bli svårt för industrin att bilda sig uppfattning hur föruten om sättningarna för verksamheten kan komma att ändras. Särskilt olika som typer av föreskrifter kommer att finnas olika nivåer och sambandet mellan dessa blir komplicerat. Det ansågs att rättssäkerheten urholkas genom att regeringen och olika myndigheter får omfattande rätt att en meddela föreskrifter begränsar möjligheterna utnyttja som att ett tillstånd. I detta sammanhang bör enligt utredningen betonas avvägning att en inom ramen för regelsystemet alltid måste ske mellan verksamhetsutövamas intressen, möjligheten till kostnadseffektiva lösningar och hänsyn till miljön. Regelsystemet skall tillämpas på ett sådant sätt att tillräcklig trygghet för verksamhetsutövama kan erhållas och näringslivet utvecklas, utan att föranleda miljöpåverkan utöver det godtagbara. Ny miljöfarlig verksamhet skulle medverka till miljösom att en kvalitetsnorm överträds skall inte få komma till stånd, om inte utrymme för den skapas genom att olägenheter från andra källor reduceras i minst motsvarande mån så att normen inte överträds. Det kan också uppkomma den situationen verksamhet vill att ny lokalisera sig i ett område där miljökvalitetsnorrn redan överträds och en där etableringen inte inom åtgärdsprogrammet för nå den ryms att godtagbara miljökvaliteten. I det fallet där redan är överträdd normen räcker det inte att olägenheter från andra källor reduceras i minst motsvarande mån, eftersom belastningen i ett redan överbelastat område då skulle bli oförändrad. Samtidigt skulle det i detta fall inte vara rimligt att ha ett absolut förbud verksamhet, eftersom det bl.a. mot ny skulle innebära ett omotiverat skydd för redan etablerad verksamhet. Därför bör verksamhet kunna få komma tillstånd inom områden ny även där en norm överskrids, sådana åtgärder vidtas att olägenheterna från om annan verksamhet minskar i sådan grad att möjligheterna att uppfylla normen ökar i inte obetydlig utsträckning. Det innebär den totala att belastningen måste minska än endast marginellt för att verksammer heten skall få komma till stånd. Det kan i sådana fall bli aktuellt med s.k. grupprövning. Då öppnas möjlighet för sökanden vidta en att åtgärder för att minska utsläppen från befintlig verksamhet och på så sätt skapa ett utrymme för den verksamheten så att miljökvalitetsegna normen inte längre utgör hinder för att den verksamheten skall nya

SOU 1996: 103 Miljökvalitetsnormer 279

kunna etableras. I de fall överskridandet föreskriven lägsta godtagav bara miljökvalitet orsakas enskild verksamhet bör tillsynsmyndigav en heterna ingripa och föreskriva åtgärder eller andra försiktighetsmått vid

anläggningen. I många fall kommer förhållandena att sådana att den sammanvara lagda miljöpåverkan från många olika verksamheter i ett område är så att den inte inom den miljökvalitet har fastställts som stor ryms som godtagbar. I dessa fall räcker det inte att ingripa mot enskilda verksamheter. Då bör ett åtgärdsprogram upprättas med syfte att nedbringa olägenhetema så att angiven miljökvalitet på sikt kan uppnås. Det förhållandet att miljökvalitetsnorm överskrids bör, som angetts .en tidigare, kunna utgöra grund för omprövning av villkor i meddelade tillståndsbeslut för verksamheter inom området. Dessutom bör områdesföreskrifter det slag finns för miljöskyddsområden i miljöav som nu skyddslagen 8 § kunna utfärdas. Bestämmelser detta finns i 8 kap. a om 17-18 §§. Sådana föreskrifter kan gälla även för verksamheter som har tillstånd. Det kan finnas skäl att upprätta åtgärdsprogram även för områden där milj är godtagbar där det finns risk för försämring. Härimen negativ miljöutveckling i dessa områden undvikas. genom kan en Beror överskridandet på föroreningar från verksamheter utanför det reglerade geografiska området kan åtgärder istället sättas av normen utanför detta område. De skyddsåtgärder och försiktighetsmått som då skall föreskrivas

regleras i aktsan1hetsreglema i balken varvid miljökvalitetsnormerna

anvisar vilken miljökvalitet behöver uppnås vid tillämpningen av som aktsamhetsreglema. I de fall miljökvalitetsnorm inte är uppfylld, får en vid tillämpningen dessa den skälighetsavvägning som skall göras av enligt 3 kap. 10 § aldrig medföra miljökvalitetsnorm inte kan att en uppnås. En miljökvalitetsnorm alltså alltid den miniminivå som anger måste beaktas vid tillämpningen aktsamhetsreglema. av Miljökvalitetsnormer kan också ligga till grund för andra föreskrifter. Miljökvalitetsnormema bör dock inte direkt bindande för den vara enskilde indirekt, vilket i praktiken inte har någon betydelse för men slutresultatet att uppnå normen. Om verksamhet å andra sidan inte medför att föreskriven en ny lägsta godtagbara miljökvalitet för området överskrids innebär inte det skyddsåtgärder eller försiktighetsmått kan underlåtas. Fortfarande att måste frågan erforderliga skyddsåtgärder prövas. I de flesta fall om behöver kvalitetsnormema också omformas till tekniska krav åtgärder olika slag. Utformningen tillståndsbesluten behöver således i av av många fall inte påverkas nämnvärt Däremot kommer av normerna.

280 Miljökvalitetsnormer SOU 1996: 103

beslutsunderlaget att förbättras. Framför allt bör miljökvalitetsnormema

vara betydelsefulla när miljökonsekvensbeskrivningar utarbetas. En miljökonsekvensbeskrivning skall också enligt 7 kap. 7 § första stycket 2 miljöbalken innehålla en beskrivning hur det undviks av att en verksamhet medverkar till att miljökvalitetsnorm överträds. en

9.5¶Miljökvalitetsnormer skall omfatta alla

verksamheter

Som angetts tidigare bör miljökvalitetsnonner rikta sig kommuner mot och myndigheter och bör bindande såtillvida att kommunerna och vara myndigheterna är skyldiga att tillämpa dessa i sin planering och planläggning, vid prövning tillstånd, godkännanden, dispenser och av anmälningsärenden samt vid tillsyn och när föreskrifter meddelas. Miljökvalitetsnormer bör kunna användas dels för att komma till med rätta rådande miljöproblem, dels för att undvika framtida sådana och bör

kunna tillämpas vid prövningen såväl befintliga verkav som nya samheter. De skall också framgått tillämpas vid individuell som prövning och omprövning tillståndspliktig verksamhet. Det innebär av att i princip all verksamhet påverkar de föroreningsnivåer eller som stömingsnivåer som människor kan utsättas för utan fara för olägenheter av betydelse eller miljön eller naturen kan belastas med fara som utan för påtagliga olägenheter omfattas mil jökvalitetsnormema. Däribland av kan nämnas exempelvis diffusa utsläpp från jordbruk och trafik. Om någon verksamhet medför påverkan angivet slag skulle undantas som av skulle bestämmelserna bli verkningslösa. Det skulle exempelvis vara omöjligt att uppfylla miljökvalitetsnormer för luft trafiken undantogs om eller för vatten de areella näringama eller trafiken När

om undantogs.

det gäller verksamheter med påverkan från många små enheter där var och påverkan inte är så stor den sammanlagda påverkan ens men är betydande bör ett åtgärdsprogram inte peka ut enskilda verksamhetsut-

övare utan reglera påverkan generella föreskrifter omfattar genom som dessa. Exempelvis kan kväveutsläpp i vissa jordbruksbygder regleras

genom generella föreskrifter avseende gödsling inom ett geografiskt område, till viss del på sätt föreskrivs idag med stöd samma som av lagen om skötsel av jordbruksmark, i stället för att villkor sätts för varje

jordbrukares verksamhet. Det bör därför i bestämmelsen åtgärdsom program anges att dessa får omfatta all verksamhet kan påverka de som stömingsnivåer en norm omfattar oavsett den är tillståndspliktig eller om inte.

SOU 1996: 103 Miljökvalitetsnormer 281

9.6 inom

Miljökvalitetskrav hälsoskyddsom-

rådet

Det ligger särskilt nära till hands att fastställa godtagbar miljökvalitet inom hälsoskyddssektom. Ett stort antal människor utsätts för störningar som kan skada hälsan. Framför allt gäller detta i vissa städer där halterna av luftföroreningar kan överskrida skadliga nivåer. Det finns också många exempel att utsläpp till luft från enskilda verksamheter gett upphov till olägenheter för de närboende.

I dessa fall torde godtagbar miljökvalitet få bestämmas i form av haltvärden som inte får överskridas momentant eller för vissa tidsenheter. I vissa fall är det den momentana stömingen och i andra fall långtidsexponeringen som är avgörande från hälsorisksynpunkt.

Vad gäller buller har man i princip redan under många år arbetat med styrande normer. Mätparametem är vanligtvis decibel. Bullerkraven är olika för olika områden, t.ex. bostadsområden, fritidsområden och arbetsplatser. Både momentanvärden och ekvivalenta värden, dvs. vägda genomsnittsvärden, används för att mäta bullemivåer.

Dricksvatten är ett livsmedel för vilket det finns särskild lagstiftning och som därför inte som sådant berörs av miljöbalken. Däremot kan kvalitetskrav ställas på vattentäkterna vilket framgått av genomgången av EG-direktivet om kvalitet ytvatten avsett att användas som dricksvatten. Det finns även ett direktiv till skydd för grundvattnet.

Miljöskyddskommittén föreslog att även det minsta avstånd som bör tillåtas mellan olika typer av verksamheter medför miljöstömingar

som

och bostäder, utbildningslokaler etc. skall kunna regleras i miljökvali-

tetsnormer. Remissutfallet var delat i denna fråga. I lagrådsremissen anfördes att det visserligen finns ett behov av att införa skyddsavstånd av det slag som föreslagits som underlag för kommunernas och myndigheternas planering och övriga verksamhet men att skyddsavstånd inte

var lämpade att föreskrivas som miljökvalitetsnormer. Miljöbalks-

utredningen delar denna uppfattning. Däremot kan en miljökvalitetsnorm medföra att frågan om ett skyddsavstånd kan få betydelse vid tillståndsprövning eller i fysisk planering för att normen inte skall överskridas.

282 Miljökvalitetsnormer SOU 1996: 103

9.7 knutna till

Miljökvalitetskrav naturen

Vad som kan godtagbar miljökvalitet måste till de

anses vara anpassas lokala förhållandena. Detta kan illustreras med de skillnader

i fråga om övergödningseffekter som finns mellan sötvattenmiljöer och havsvattenmiljöer. De ämnen i första hand är aktuella i sammanhanget är

som fosfor- och kväveföreningar. Den fosfor tillförs vattendragen härrör

som i stor utsträckning från bostäder, livsmedelsindustrier och jordbruk. Merparten av det kväve som tillförs vattendragen härrör från nedfall

av luftföroreningar från biltrafiken och jordbruket. De aktuella gödningsämnena har emellertid olika stor betydelse i sötvatten- respektive havsvattenmiljöer. Tillgången på fosfor har avgörande betydelse för till-

en växten av biologiskt material i sjöar medan kväveföreningar har större betydelse i havsmiljöema. Således kan olika miljökvalitetsnormer behövas beroende vilken miljö det är frågan Sjöar uppvisar dess-

om. utom stora skillnader sinsemellan. I naturligt näringsrik sjö är fosfor-

en haltema normalt högre än i naturligt näringsfattig sjö. Vad kan

en som anses vara godtagbar miljökvalitet måste därför fastställas för varje naturgeograñsk enhet. Vad gäller miljökvalitetsnormer avsedda att skydda den biologiska mångfalden, exempelvis för luft är

en norm som så förorenad eller försurad att den kan befaras leda till att art slås

en ut, bör dessa inriktas på ekosystemets funktioner. En bedömning

av miljökvaliteten skulle då kunna ske att mäta ekosystemens

genom sammansättning, t.ex. förekomsten arter eller deras individantal.

av Sannolikt bör också olika förändringar i systemet mätas.

9.8¶Genomförandefrågor

För närvarande innebär det inte några svårigheter för Sverige att uppfylla miljökraven i EG:s direktiv miljökvalitet och vi kommer

om därför sannolikt inte att behöva tillämpa den rapporteringsskyldighet till kommissionen föreligger vid överskridande föreskrifterna.

som av Förutom vår skyldighet att genomföra EG-direktiv finns det dock med hänsyn till framtida skärpta EG-regler skäl att utforma bestämmel-

mer serna i miljöbalken på ett sådant sätt att de överensstämmer med genomförandereglema i EG:s miljödirektiv.

Därför bör åtgärdsprogram, där sådana behövs för att föreskriven lägsta godtagbara miljökvalitet inte skall överskridas eller på sikt skall uppnås, självfallet tas fram oavsett föreskrifterna kan komma att

om föranledas av EG-direktiv.

Åtgärdsprogrammet bör tas fram den berörda kommunen,

av om

Miljökvalitetsnormer 283

normen omfattar endast kommun. Innan kommunen upprättar

en programmet bör samråd ske med länsstyrelsen samt andra myndigheter som berörs, eftersom ett åtgärdsprogram i de flesta fall torde innefatta åtgärder som annan myndighet än kommunen skall vidta. Detta gäller framför allt länsstyrelsen. I många fall kan även åtgärder behöva föreskrivas som endast en central myndighet kan vidta. Det kan exempelvis gälla ansökan omprövning tillståndsvillkor, vilket

om av enligt balken skall Statens naturvårdsverk, Kammarkollegiet

göras av eller länsstyrelsen. Kommunen bör även samråda med sådana verksamhetsutövare som berörs i betydande omfattning. Kommunfullmäktige bör besluta om åtgärdsprogrammet med hänsyn till dess övergripande karaktär och den betydelse ett sådant har.

som program

Omfattar det aktuella området flera kommuner i ett län bör länsstyrelsen ta fram programmet. Om kommun inte upprättar ett åt-

en gärdsprogram trots att den av miljöskäl bör göra det, får länsstyrelsen upprätta programmet. Innan länsstyrelsen beslutar om ett åtgärdsprogram skall den också givetvis först samråda med andra berörda myndigheter och kommuner. Även länsstyrelsen bör samråda med sådana verksamhetsutövare som berörs i betydande omfattning.

I övriga fall bör åtgärdsprogrammet tas fram regeringen eller den

av myndighet regeringen bestämmer. I de fall stömingskällor ligger

som

utanför det geografiska område miljökvalitetsnormen har

som avser betydelse för möjligheten att uppfylla normen bör det ankomma regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, att upprätta ett åtgärdsprogram. Detta bör omfatta hela det område där störningskälloma finns.

När regeringen utfärdar föreskrifter miljökvalitetsnormer skall

om den även föreskriva vem eller vilka som skall upprätta åtgärdsprogram. Det får nämligen inte råda någon tvekan vilken eller vilka myndig-

om heter som har denna skyldighet, t.ex. med hänsyn till normens geografiska område.

De som berörs av ett åtgärdsprogram bör ha möjlighet att

en överklaga beslutet om att införa ett sådant program, eftersom de indirekt kommer att vara bundna av detta myndigheternas genomförande

genom

programmet. Beslutet bör kunna överklagas till regeringen. Även av ideella organisationer som har talerätt enligt 18 kap. 13 § bör kunna få överklaga. Länsstyrelsen och andra berörda myndigheter bör också ha möjlighet att överklaga ett åtgärdsprogram har beslutats

som av

kommunfullmäktige.

För att nå en så enhetlig och förutsebar tillämpning miljökvalitets-

av normer som möjligt bör Naturvårdsverket meddela allmänna råd för utformningen av åtgärdsprogrammen.

284 Miljökvalitetsnormer SOU 1996: 103

I åtgärdsprogrammet bör anges förutom den miljökvalitetsnorm som skall uppfyllas, vid vilken tidpunkt det skall ske samt vilka konkreta åtgärder som skall vidtas för detta samt av vem. Vidare bör anges vilka ansökningar om omprövningar av villkoren för framför allt miljöfarlig verksamhet som bör ske. En sådan omprövning regleras i 21 kap. miljöbalken.

Miljökvalitetsnomiema anger det miljötillstånd som behöver uppnås vid tillämpningen av aktsamhetsreglema och kan också ligga till grund för generella föreskrifter. Inom ramen för de försiktighetsmått som kan åläggas varje enskilt företag bör strävan vara att fördela bördoma så att de mest kostnadseffektiva lösningarna uppnås. Detta kan innebära att åtgärderna bör vidtas utanför det område som omfattas av miljökvalitetsnormen.

9.9¶Vissa nuvarande och

hälsoskyddsregler

bestämmelser om

miljökvalitetsnormer

Miljöbalksutredningen föreslår att reglerna i nuvarande hälsoskyddslagstiftning inordnas i miljöbalken. Miljöskyddskommittén föreslog att i ett kapitel hälsoskydd skulle tas in ett antal särskilda bestämmelser

om från hälsoskyddslagstiftningen. I lagrådsremissen följdes förslaget och föreslogs att i ett kapitel om hälsoskydd under rubriken bemyndigande skulle tas bl.a. bestämmelsen i nuvarande 8 § hälsoskyddslagen att regeringen får meddela föreskrifter om vattnets beskaffenhet i badanläggningar och strandbad som är upplåtna för allmänheten. Den bestämmelsen visserligen även simbassänger men får genom

avser strandbaden anses ha nära anknytning till miljökvalitetsnormer.

Vi föreslår därför inte någon motsvarighet till bestämmelsen i balken eftersom kvalitetskrav badvatten kan föreskrivas med stöd av kapitlet om miljökvalitetsnormer. Detta kommer dock endast att omfatta strandbad, dvs. samma badvatten som direktivet 76/ 160/EEG om kvaliteten på badvatten omfattar. Direktivet, som behandlats tidigare omfattar inte vatten i simbassänger. Dessa badanläggningar omfattas dock bestämmelsen i 10 kap. 12 § enligt vilken föreskrifter till skydd

av för människors hälsa kan meddelas.

I lagrådsremissen föreslogs även att bestämmelser motsvarande lagen 1990:1079 om tillfälligt bilförbud skulle tas i kapitlet om hälsoskydd. Enligt lagen får regeringen eller efter regeringens bemyndigande en kommun meddela föreskrifter om tillfälligt förbud mot trafik med person- och lastbilar inom vissa områden av kommunen, om luft-

Miljökvalitetsnormer 285

föroreningama i kommunen innebär akuta hälsorisker för dem

som vistas där. Regeringen eller myndighet regeringen bestämmer får

som meddela närmare föreskrifter vilka luftföroreningar innebär

om som akuta hälsorisker. Regeringen har i förordningen 1990:1080

om tillfälliga bilförbud föreskrivit att Göteborgs kommun får meddela föreskrifter om tillfälliga bilförbud samt vilka föroreningar innebär

som akuta hälsorisker. Även denna bestämmelse har till

en nära anknytning

miljökvalitetsnormer. I många fall torde så dålig luftkvalitet att det

en finns behov av att ingripa mot trafiken innebära att miljökvalitets-

en norm överskrids, men det behöver inte fallet. Det finns dock

vara oavsett detta behov att kunna ingripa vid akuta hälsorisker och detta

av bör föreskrivas i lag. Miljöbalksutredningen föreslår därför att bestämmelser motsvarande bilförbudslagen arbetas i balken och placeras

i kapitlet om miljökvalitetsnormer.

l detta sammanhang bör även nämnas den bestämmelse finns i

som 147 § andra stycket 1vägtrafikkungörelsen 1972:603, VTK. Enligt den bestämmelsen får kommun meddela lokala trafikföreskrifter

en om förbud mot trafik med fordon av visst slag eller fordon med last viss

av beskaffenhet eller, i särskilt miljökänsliga områden tätorter, förbud

av med sådana dieseldrivna bussar med totalvikt över 3,5 ton eller dieseldrivna tunga lastbilar inte enligt bilavgasförordningen

som 1991:1481 tillhör en viss miljöklass. Bestämmelsen infördes den 1juli 1992 och behandlas i propositionen En god livsmiljö, 1990/91 :90 326

s. ff. Trafik- och klimatkommittén har i sitt delbetänkande Miljözoner för trafik i tätorter, SOU 1994:92, föreslagit att bestämmelsen i 147 § VTK skall utökas till att omfatta alla bilar inte enligt bilavgasför-

som ordningen tillhör eller visats motsvara kraven för viss miljöklass.

en Förslaget bereds för närvarande i regeringskansliet.

Med stöd av bestämmelsen i 147 § VTK beslutade Stockholms kommuns gatu- och fastighetsnämnd att införa miljözon i centrala

en områden i Stockholm fr.o.m. den 1 april 1996. Enligt beslutet skulle förbud gälla för trafik med dieseldrivna lastbilar och bussar över 3,5 ton som inte är miljöklassade, med vissa generella undantag samt vissa särskilda undantag. Göteborgs och Malmö kommuner hade tagit liknande beslut Stockholm. Stockholms läns Åkeriförening

som överklagade Stockholms kommuns beslut till länsstyrelsen i Stockholms län som avslog överklagandet. Åkeriföreningen överklagade länsstyrel-

beslut till Vägverket. Även Göteborgs kommuns beslut översens klagades. Vägverket upphävde i beslut den 21 mars 1996 Stockholms och Göteborgs kommuners beslut. I skälen angavs att de överklagade lokala trafikföreskriftema omfattade även utländska fordon ägare

vars därför måste ansöka om undantag från förbudet, i den mån detta är

286 Miljökvalitetsnormer SOU 1996: 103

möjligt. Förbudet diskriminerade därför utländska fordon och

ägare av stred därigenom mot Romfördraget artikel Därefter har alla tre kommunerna fattat nya beslut att införa miljözoner fr.o.m. den 1 juli 1996 som endast skall omfatta fordon registrerade i Sverige.

SOU 1996: 103

10¶Miljökonsekvensbeskrivningar och

annat beslutsunderlag

Förslag: Kraven miljökonsekvensbeskrivningar utökas och

skärps. En ansökan om tillstånd enligt miljöbalken skall innehålla en miljökonsekvensbeskrivning. Detta gäller dock inte kemiska och biotekniska produkter har särskilda regler som om detta. Regeringen får föreskriva att miljökonsekvensbeom skrivningar skall krävas även i ansökningar dispens enligt om balken eller i andra fall där det behövs för att kunna bedöma miljöpåverkan. Regeringen får även föreskriva undantag från om

kravet på miljökonsekvensbeskrivningar för verksamheter

vars miljöpåverkan kan antas bli mindre betydande. Allmänhetens inflytande skall förstärkas. Ett tidigt samråd skall hållas med enskilda särskilt berörs och tillståndsmynsom digheten långt innan ansökan görs och miljökonsekvensbeen skrivningen upprättas. För verksamheter kan antas ha som betydande miljöpåverkan, vilket tillståndsmyndigheten avgör, skall genomföras ett förfarande for miljökonsekvensbedömning som är ett utvidgat samråd med fler myndigheter och bredare en allmänhet. Grannländer som kan antas utsättas för betydande miljöpåverkan från en planerad verksamhet skall informeras och få

möjlighet att delta i miljökonsekvensbedömningen.

10.1 med

Syftet miljökonsekvensbeskrivningar

För att skydda människors hälsa och miljön samt främja hushållningen med mark och vatten är det viktigt att i större utsträckning utveckla och använda en beslutsteknik där förutsättningarna för miljön beaktas inför beslut av olika slag. Detta innebär att beslut verksamheter om som var för sig eller sammantagna med andra har betydelse för hälsan, som

288 Miljökonsekvensbeskrivningar och annat beslutsunderlag

miljön samt hushållningen med mark och vatten m.m. skall grundas på en beskrivning och analys av beslutens konsekvenser för dessa intressen. Detta kan uppnås genom miljökonsekvensbeskrivningar.

Syftet med att upprätta en miljökonsekvensbeskrivning är alltså att ge ett bättre underlag för ett beslut. Den skall ingå som en del i beslutsunderlaget och möjliggöra samlad bedömning planerad

en av en verksamhets inverkan på miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser. För att uppnå syftet med miljökonsekvensbeskrivningar måste frågor om påverkan miljön komma ett tidigt stadium och ingå i beslutsunderlaget under hela processen fram till ett tillståndsbeslut. Konsekvenserna för miljön skall från början inverka på de avvägningar och förhandlingar som föregår ett beslut. Den allmänhet som berörs av den planerade verksamheten skall ett lika tidigt stadium ges möjlighet att medverka och att påverka arbetet med miljökonsekvensbeskrivningar. Detta förfarande kan också medverka till att kunskapsluckor upptäcks liksom till en allmänt ökad kunskap och insikt om miljö-, hälso- och naturresursfrågor i samhället. Det är därför särskilt viktigt bedömning av miljökonsekvensema kommer in i

att en ett tidigt planeringsskede, parallellt med tekniska och ekonomiska frågor, innan exploatören fattar beslut om inriktningen i stort av en verksamhet.

Genom att miljölagstiftningen nu samlas i en balk blir bestämmelserna enhetliga för de lagstiftningsområden som förs till balken. I de lagar som inte tas i balken bör i så stor utsträckning som möjligt göras en hänvisning till bestämmelserna om miljökonsekvensbeskrivningar i balken.

10.2¶Gällande bestämmelser

10.2.1¶Internationellt

Internationellt tillämpas miljökonsekvensbeskrivningar sedan länge. Inom EU gäller rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan miljön av vissa offentliga och privata projekt. EU:s ministerråd har vid sitt möte den 18 december 1995 fattat ett principbeslut om ett förslag till ändring av detta direktiv. Förslaget kommer senare att behandlas av parlamentet.

Inom FN:s ekonomiska kommission för Europa, ECE, har utformats en konvention, Esbokonventionen om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang SÖ 1992:1. Sverige har ratificerat konventionen år 1991 prop. 1991/92:5, bet. 1991/92:BoU05, rskr.

1991/92:20. Den väntas träda i kraft under år 1996. Även inom Nordiska ministerrådet pågår arbete med ett för fortsatt

program

samarbete om miljökonsekvensbeskrivningar.

10.2.2¶Svenska

regler

I Sverige har frågan om miljökonsekvensbeskrivningar aktualiserats vid

flera tillfällen under senare år. I miljöskyddslagen infördes år 1981 krav på att en ansökan om tillstånd till miljöfarlig verksamhet skall innehålla en beskrivning av miljöeffekterna av den sökta verksamheten. Då infördes också krav på samråd med myndigheter och enskilda

som kunde ha ett intresse i saken, innan ansökan miljöfarlig verksamhet

om gjordes. I väglagen infördes år 1987 krav på att en arbetsplan för

byggande väg skall innehålla miljökonsekvensbeskrivning. År

av en 1991 infördes genom propositionen En god livsmiljö, 1990/91:90,

bestämmelser miljökonsekvensbeskrivningar i ett nytt 5 kap. i

om naturresurslagen. Samtidigt utökades det tidigare nämnda kravet i miljöskyddslagen till att uttryckligen gälla ett krav på miljökonse-

en

kvensbeskrivning. Även vattenlagen kompletterades med krav

på en miljökonsekvensbeskrivning. Med stöd ett bemyndigande i naturre-

av surslagen har regeringen i förordningen 1991:738 om miljökonsekvensbeskrivningar föreskrivit att miljökonsekvensbeskrivningar krävs i ärenden enligt lagen om vissa torvfyndigheter, lagen innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar ellagen, lagen om vissa rörledningar, luftfartslagen, lagen om kontinentalsockeln och lagen om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn. Även i naturvårdsförordningen 1976:484 infördes möjlighet kräva

att miljökonsekvensbeskrivningar i den utsträckning det behövs i det enskilda fallet. Krav på miljökonsekvensbeskrivningar har också införts i ett flertal andra lagar bl.a. plan- och bygglagen, minerallagen, lagen

om allmänna vatten- och avloppsanläggningar, skogsvårdslagen,

fiskelagen, strålskyddslagen, lagen om kämteknisk verksamhet samt lagen om byggande järnväg.

av

10.2.3 EG-direktivet 85/337/EEG

EG-direktivet 85/337 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt skall enligt artikel 1 tillämpas för bedömningen av milj öeffektema av sådana offentliga och privata projekt som kan antas medföra betydande påverkan på miljön. Med projekt

10 16-0729

avses utförande byggnads- eller anläggningsarbeten eller andra

av installationer eller arbeten samt andra ingrepp i den naturliga

omgivningen och i landskapet inklusive mineralutvinning.

Enligt nuvarande lydelse av artikel 2 skall medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att projekt som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan bl.a. på grund av sin art, storlek eller lokalisering blir föremål för en bedömning av denna påverkan innan tillstånd ges samt att de projekt som skall omfattas sådan

av en bedömning anges i artikel Artikel 2 föreslås i ändringsförslaget i stort sett vara oförändrad. Den ändringen görs dock att punkt 2a läggs till

en för att klargöra att en medlemsstat kan införa procedur för

en gemensam att fullgöra kraven enligt detta direktiv och kraven enligt ett förslag till direktiv om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar, det s.k. IPPC-direktivet. Detta förslag har antagits

av ministerrådet i november 1995 ståndpunkt och

genom en gemensam håller nu på att behandlas av parlamentet. Förslaget behandlas utförligare i avsnitt 13.2.4.

I artikel 4 i direktivet anges att projekt inom de grupper som redovisas i direktivets bilaga l skall bli föremål för bedömning i

en enlighet med artikel 5-10. I vissa fall kan dock ett viss projekt undantas från föreskrifterna enligt artikel 2.3. I bilaga l anges projekt till

som stora delar överensstämmer med de projekt regeringen för

som närvarande skall pröva enligt 4 kap. l § NRL förutom att bilagan även upptar större kommunikationsanläggningar. Artikeln föreslås inte ändras men bilaga l utökas med ett flertal projekt. Bl.a. fler typer av vägar läggs till, stora avfallsanläggningar för förbränning eller kemisk behandling av även annat än miljöfarligt avfall, reningsverk med en viss kapacitet samt dammar och rörledningar av viss storlek samt vissa andra anläggningar och verksamheter. I direktivets artikel 4.2 anges i nuvarande lydelse att projekt inom de grupper som redovisas i bilaga 2 skall bli föremål för bedömning i enlighet med artikel 5-10 när

en medlemsstaterna anser att detta krävs på grund av projektets karaktär. I detta syfte kan medlemsstaterna bl.a. bestämma att en bedömning skall göras för vissa typer projekt eller fastställa sådana kriterier eller

av gränsvärden som krävs för att avgöra vilka projekt, hänförliga till de grupper som anges i bilaga som skall bli föremål för en bedömning enligt artikel 5-10. I bilaga 2 räknas upp ett stort antal projekt inom jordbruk, utvinningsindustri, anläggningar för energiproduktion, bearbetning av metaller, glasframställning, kemisk industri, livsmedelsindustri, textil-, läder-, trä- och pappersindustri, gummiindustri, infrastrukturprojekt samt andra projekt och ändringar i projekt

som avses i bilaga I syfte att skärpa medlemsstaternas tillämpning av

Miljökonsekvensbeskrivningar och annat beslutsunderlag 291

artikel 4.2 föreslås bestämmelsen ändras så att frågan huruvida en miljökonsekvensbedömning skall göras för projekt enligt bilaga 2 skall medlemsstaterna bestämma genom a granskning från fall till fall eller b gränsvärden eller kritier som fastställs av medlemsstaten. Oavsett vilket ett land väljer skall en bedömning göras med stöd av bl.a. kriterier i en ny bilaga 3 huruvida projektens karaktär, lokalisering och miljöeffekter kräver en miljökonsekvensbedömning. Medlemsstaterna skall vidare säkerställa att de ansvariga myndigheternas avgöranden beträffande vilka projekt enligt bilaga 2 som skall bli föremål för en bedömning görs tillgängliga för allmänheten.

10.3¶RRV-rapport om

miljökonsekvensbeskrivningar i praktiken

Riksrevisionsverket RRV har i april 1996 till regeringen överlämnat en rapport om hur miljökonsekvensbeskrivningar har fungerat i praktiken väg- och vattenkraftsområdet, Miljökonsekvensbeskrivningar MKB i praktiken, RRV 1996:29. I rapporten är RRV kritiska beträffande hur systemet fungerat undersökta områden. Enligt rapporten engageras allmänheten och dess intresseorganisationer ofta för sent i beslutsprocessen. Vidare anförs att miljömyndighetema inte har någon reglerad ställning i MKB-proceduren. Det brister i granskningen av MKB i såväl studerade vattendomstolar som hos Vägverket. Redovisning av alternativ saknas i många fall. I ansökningar i vattenkraftsmål saknas normalt alla andra alternativ än det företagsekonomiskt mest lönsamma. Inom vägsektom kolliderar kraven att alternativ skall tas fram med riksdagens beslut målstandard, dvs. vilken bredd vägen

om skall ha.

RRV presenterar i rapporten ett antal förslag till förändringar. En förutsättning för att MKB-förfarandet skall fungera tillfredsställande uppges vara att de olika aktörerna förmår skilja de olika funktioner de kan ha i såväl beslutsprocess som MKB-procedur. RRV föreslår därför när det gäller vägområdet att statsmakterna överväger åtgärder för att tydligare hålla isär exploatörsrollen och beslutsrollen i såväl arbetsplaneskede som i förstudie och vägutredningsskede. När det gäller vattenmål uppges att en förutsättning för att MKB skall beaktas i beslutsprocessen är att statsmakterna beslutar om materiella förändringar i vattenlagen. Därför föreslår RRV att vattenlagens 3 kap. kompletteras så att det tydligt uttrycks vilka intressen som skall beaktas i vattenmålen, bl.a. naturvårdsintressen och kulturrniljöintressen. Vidare föreslår

RRV att en översyn görs väglagen och vattenlagen med inriktning att av

utforma beslutsprocesserna på ett sätt möjliggör uppdelning

som en av MKB-proceduren i förstudie och huvudstudie. Vidare åtskillnad att en görs mellan sådana projekt där fullständiga MKB behövs och sådana där en enklare form är tillräcklig. För att garantera det breda samråd som behövs för att få ett fullgott beslutsunderlag föreslår RRV att en skyldighet införs för exploatören att samråda med allmänhetens intresseorganisationer och ideella organisationer i förstudiefasen och mot slutet av utredningsfasen. Länsstyrelsen föreslås talerätt i vattenmål ges jämsides med Kammarkollegiet och kommuner. RRV föreslår också att tydliga riktlinjer utarbetas för hur MKB-proceduren skall utföras och vad MKB-dokumentet skall innehålla.

10.4¶När bör en

miljökonsekvensbeskrivning

krävas

I nuvarande lagstiftning är kravet att en miljökonsekvensbeskrivning skall finnas i en ansökan tillstånd eller motsvarande huvudregel om som både generellt och obligatoriskt. Det sker normalt ingen förprövning av behovet av en miljökonsekvensbeskrivning, med krav på exempelvis betydande miljöpåverkan, utan varje tillståndsansökan skall åtföljas av en miljökonsekvensbeskrivning. Denna skall emellertid till sin omfattning stå i rimlig proportion till frågan som beslutet avser. Ett undantag gäller för plan- och bygglagen. I 5 kap. 18 § PBL anges att en miljökonsekvensbeskrivning skall upprättas detaljplanen om medger en användning av mark eller byggnader eller andra av anläggningar som innebär betydande påverkan på miljön, hälsan eller hushållningen med naturresurser. Även i vissa andra författningar varierar kravet från fall till fall, bl.a. enligt naturvårdsförordningen. Miljöskyddskommittén föreslog att kravet konsekvensbeskrivningar skulle utsträckas väsentligt i miljöbalken. Kommittén ansåg att sådana skulle upprättas inte bara i alla tillståndsärenden enligt balken utan även göras vid anmälningsärenden enligt balken. Också i andra fall vid tillämpningen av balken och vissa andra lagar, när det var fråga om åtgärder som kan befaras medföra betydande påverkan på människors hälsa, miljön eller resurshushållningen, skulle en konsekvensbeskrivning upprättas. Många remissinstanser ansåg att kommitténs förslag om konsekvensbeskrivning i anmälningsärenden var onödigt betungande. Länsstyrelsen i Kronobergs län ansåg att den föreslagna lagtexten borde byggas ut så

SOU 1996: 103 Miljökonsekvensbeskrivningar och annat beslutsunderlag 293

att det framgår vilka krav skall ställas på konsekvens- beskrivsom ningen som dokument. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län däremot stödde kommittén i dess uppfattning att det enskilda ärendet skall vara styrande för miljökonsekvensbeskrivnings omfattning och en djup. Svenska Kommunförbundet underströk att beslutsmyndigheten skall ha möjlighet att bestämma vilket beslutsunderlag skall krävas som i varje enskilt ärende. Lantbrukamas Riksförbund, LRF, kritiska mot var kommitténs förslag i fråga vilka ärenden skall kräva om som en

miljökonsekvensbeskrivning och anförde att förslaget kan leda till

att en konsekvensbeskrivning kommer att krävas i både stort och smått. I lagrådsremissen föreslogs beträffande avgränsningen de av

beslutsprocesser i vilka miljökonsekvensbeskrivningar bör ingå

som underlag, i enlighet med kommitténs förslag, begränsning skulle att en göras till sådana planerings- och beslutsprocesser regleras i som

nuvarande markanvändnings- och miljölagstiftning eller på annat sätt är direkt författningsreglerade. Det föreslogs att miljökonsekvensbe-

skrivningar i princip borde upprättas i alla ärenden kräver tillstånd som enligt miljöbalken samt även i ansökningar undantag från skyldigom het att ansöka tillstånd. I likhet med vad remissinstansema anfört om ansågs dock att det normalt i ärenden är den karaktären att det som av är tillräckligt med en anmälan, inte skulle krävas konsekvensbeen

skrivning.

Som framgått krävs vanligtvis en miljökonsekvensbeskrivning enligt vår nuvarande lagstiftning oavsett den sökta åtgärden leder till om en stor eller liten miljöpåverkan. När bestämmelserna infördes i NRL angavs i propositionen En god livsmiljö, 1990/91:90, att det inte var

lämpligt att begränsa användningsområdet för miljökonsekvensbe-

skrivningar till beslut som kan antas ha väsentlig inverkan miljön

eller naturresurshushållningen.

EG-direktivet omfattar, framgått, endast projekt har som som betydande miljöpåverkan. l bilagor till direktivet listor för anges genom vilka verksamheter det är obligatoriskt krav miljökonsekvensbeskrivning samt för vilka verksamheter medlemsstaterna avgör när detta krävs på grund projektets karaktär. Frågan blir då det finns av om nu skäl att föreslå att vi i vår lagstiftning begränsar kraven på när en miljökonsekvensbeskrivning skall göras och inför bestämmelser att om en sådan skall göras endast för vissa typer projekt, sådana har av som betydande miljöpåverkan.

Syftet med miljökonsekvensbeskrivning är enligt nuvarande

en lagstiftning att ge ett bättre underlag för ett beslut och den skall ingå

som en del i beslutsunderlaget. Miljökonsekvensbeskrivningens

omfattning och innehåll bör bero den aktuella verksamhetens art och av

294 Miljökonsekvensbeskrivningar och annat beslutsunderlag

omfattning samt begränsas till de för denna verksamhet relevanta frågorna. Den tillståndsprövande myndigheten har att avgöra om den upprättade miljökonsekvensbeskrivningen är tillräcklig eller om den bör

kompletteras.

En miljökonsekvensbeskrivning ses i flera länder som en formaliserad en relativt stor omfattning som är reglerad i detalj och

process av

bara skall genomföras för vissa planerade verksamheter som kan som antas medföra en betydande miljöpåverkan. Då inleds förfarandet med att myndighet bestämmer verksamheten eller projektet kan antas

en om ha betydande miljöpåverkan och därför skall bli föremål för en miljökonsekvensbeskrivning, detta brukar kallas screening engelska, alltså behovsbedömning. Om så anses vara fallet fortsätter förfarandet

en med att myndigheten bestämmer vad som bör ingå i miljökonsekvensbeskrivningen, detta kallas engelska scoping, alltså en avgränsning. I

ingår också ofta en offentlig utfrågning om miljökonsekvensprocessen beskrivningen samt en möjlighet att få den överprövad. .

I Sverige har vi hittills valt att se miljökonsekvensbeskrivningar som ett dokument ingår del i beslutsunderlaget. Vi har inte

som som en begränsat kravet beskrivningar till verksamheter som har ansetts ha

betydande miljöpåverkan. Detta strider inte mot det nämnda en EG-direktivet eftersom det är ett minimidirektiv som enligt art. 13 inte hindrar att medlemsstaterna har strängare regler i fråga om tillämpningsområde. Denna artikel föreslås visserligen utgå i förslaget till ändring

direktivet är alltjämt ett minimidirektiv. Det anges vidare i artikel men 2.2 att bedömningen miljöpåverkan kan integreras i det befintliga

av tillståndsförfarandet för projekt i medlemsstaterna eller, detta inte är

om möjligt, i andra förfaranden eller i sådana förfaranden som tillskapas för att målsättningen i direktivet skall uppfyllas. Som angetts tidigare har också den ändringen föreslagits att medlemsstat kan införa en

en

procedur för att fullgöra kraven enligt detta direktiv och det gemensam föreslagna IPPC-direktivet.

Kritiker har hävdat att det breda kravet på när miljökonsekvensbeskrivningar skall upprättas enligt vår nuvarande lagstiftning leder till eller redan har lett till att kraven på beskrivningarna i Sverige sätts för lågt. Då återkommer vi till frågan vad som skall avses med en miljökonsekvensbeskrivning. Vi har hittills sett den som en beskrivning av konsekvenserna för miljön i form av ett dokument som skall ingå i beslutsunderlaget i alla ärenden tillstånd som har miljöpåverkan och

om

är anpassad till projektets omfattning i det enskilda fallet. Alternasom tivt kan den formaliserad och ett dokument med ett

ses som en process bestämt innehåll relativt stor omfattning och därför endast skall

av som

stora projekt kan antas ha betydande miljöpåverkan. Det kan avse som

dock ifrågasättas om det är rätt att konsekvenserna för miljön i anledning av en åtgärd någon vill vidta, som kräver tillstånd och

som har miljöpåverkan, bör redovisas endast för vissa projekt. Och bör

var gränsen dras i så fall Om vi begränsar kravet miljökonsekvensbeskrivning till verksamheter för vilka betydande miljöpåverkan kan antas, leder det alltid till gränsdragningsproblem och diskussion vad

om som kan antas medföra betydande miljöpåverkan och därmed kräva

en

beskrivning.

Kravet på miljökonsekvensbeskrivning bör därför enligt utredningens bedömning vara generellt för ansökan tillstånd enligt miljöbalken

om eller föreskrifter har meddelats med stöd balken och inte

som av inskränkas till enbart åtgärder leder till betydande miljöpåverkan.

som Detta innebär en utvidgning av kravet på miljökonsekvensbeskrivning i förhållande till dagens lagstiftning, eftersom ett flertal lagar för

som närvarande inte har något krav alls eller inget generellt krav

miljökonsekvensbeskrivningar också tas i balken. I fortsättningen

kommer kravet att omfatta exempelvis alla tillstånd enligt nuvarande naturvårdslagen. För närvarande krävs enligt 25 § naturvårdsförordningen en miljökonsekvensbeskrivning i den utsträckning det behövs i det enskilda fallet.

Utredningen föreslår dock att kravet på miljökonsekvensbeskrivning inte skall omfatta tillstånd för genetiskt modifierade organismer enligt 13 kap. och för tillstånd eller godkännande av kemiska eller biotekniska produkter enligt 14 kap. Detta är typ tillstånd för vilka det

en annan av finns särskilda krav bl.a. miljö- och hälsoutredning i angivna kapitel.

om Dessa är tillräckliga för utredning av konsekvenserna för miljön.

Utredningen anser vidare att det inte bör ett generellt krav

vara

miljökonsekvensbeskrivningar i ansökningar om dispens eller

anmälningsärenden enligt balken eller enligt andra föreskrifter har

som meddelats med stöd av balken. Något generellt krav i denna typ

av ärenden finns inte heller i nuvarande lagstiftning. Ansökningar

om dispens blir framför allt aktuella i naturvårdsärenden, t.ex. ansökan

om strandskyddsdispens eller om dispens från biotopskyddet. Som framgått kan i dag enligt naturvårdsförordningen en miljökonsekvensbeskrivning krävas i den utsträckning det behövs i det enskilda fallet.

I vissa fall kan det finnas behov miljökonsekvensbeskrivningar

av även i dessa ärenden. Miljöbalksutredningen föreslår därför att regeringen ges rätt att föreskriva att miljökonsekvensbeskrivningar skall upprättas även i ansökningar om dispens enligt balken eller föreskrifter som har meddelats med stöd av balken och även i andra fall det

om behövs för att bedöma miljöpåverkan. Det kan till exempel gälla upphävande av strandskydd inom detaljplan eller områdesbestämmelser,

296 Miljökonsekvensbeskrivningar och annat beslutsunderlag SOU 1996: 103

vissa typer av strandskyddsdispenser eller anmälningsärenden enligt miljöbalken för vilka det inte föreligger ett obligatoriskt krav miljökonsekvensbeskrivning. Regeringen bör då kunna föreskriva att beslutsmyndigheten i det enskilda fallet skall kunna besluta krav

om miljökonsekvensbeskrivningar. Därmed finns det möjlighet att ställa krav på behövligt beslutsunderlag utan att kraven blir onödigt betungande i de fall där det inte skulle fylla någon funktion.

Vidare bör regeringen få föreskriva om krav på miljökonsekvensbeskrivningar i andra fall när det behövs för att kunna bedöma miljöpåverkan. Det gäller framför allt i ärenden enligt de lagar som i dag anges i 1 kap. 2 § naturresurslagen, dvs. de s.k. NRL-anknutna lagar inte

som tas in i miljöbalken. Ett liknande bemyndigande finns för närvarande i 5 kap. 2 § NRL vi föreslår ett generellt bemyndigande. Även

men mera för miljökonsekvensbeskrivningar i dessa ärenden bör bestämmelserna i miljöbalken vanligtvis tillämpas.

Det finns inte heller enligt utredningens bedömning skäl att kräva

en

miljökonsekvensbeskrivning för tillstånd till obetydliga ingrepp eller

andra åtgärder, som kan antas ha mindre betydande miljöpåverkan. Detta kan uppnås genom att, föreslogs även i lagrådsremissen, regeringen

som ges rätt att genom föreskrifter kunna medge befrielse från det generella kravet. Sådana undantag får dock inte avse åtgärder som kan antas ha betydande miljöpåverkan och som omfattas av EG-direktivets listor, eftersom detta skulle stå i strid med omtanken om miljön och dessutom skulle strida mot direktivet. Föreskrifterna får därför endast -

avse . tillståndsansökningar beträffande verksamheter vars miljöpåverkan kan

. antas bli mindre betydande. Det kan gälla tillstånd till exempelvis

begränsade markavvattningsföretag eller andra små ingrepp, som

inrättande av avloppsanläggning för vattentoalett. Beslutsmyndigheten kan ändå enligt förvaltningsrättsliga principer kräva att sökanden lämnar de uppgifter som myndigheten behöver för att kunna pröva ansökan. Det skulle också kunna övervägas att införa bestämmelse att den

en om tillståndsprövande myndigheten får medge undantag från kravet

på en

miljökonsekvensbeskrivning om miljöpåverkan uppenbarligen är

obetydlig. Utredningen föreslår dock inte detta eftersom generella regler i alla tillståndsärenden är att föredra för att alla sökande skall behandlas lika.

Däremot kan enligt utredningen ifrågasättas om alla formella krav som ställs upp i EG-direktivet skall behöva uppfyllas för alla miljökonsekvensbeskrivningar. Detta är inte är rimligt, särskilt EG-

som direktivet endast omfattar projekt eller anläggningar kan antas

som medföra en betydande påverkan på miljön. Därför föreslås reglerna utformas så att endast miljökonsekvensbeskrivningar för verksamheter

annat beslutsunderlag

som kan antas medföra betydande miljöpåverkan skall behöva en uppfylla direktivets formella krav innehåll, allmänhetens möjlighet om att yttra sig m.m. För dessa föreslås en mera formaliserad i likhet med vad process som finns i flera andra länder och brukar benämnas miljökonsekvensbe-

dömning. Detta förfarande med miljökonsekvensbedömning

genom vilken miljökonsekvensbeskrivningen tas fram och vilka krav bör som ställas behandlas längre fram. Kraven på vad miljökonsekvensbeen skrivning skall innehålla skulle då i den utsträckning det behövs för att uppfylla syftet med miljökonsekvensbeskrivning, tillämpas även för en beskrivningar avseende mindre miljöpåverkande verksamheter. Dessa får beträffande innehåll och omfattning till vad ansökan anpassas om tillstånd avser. Därigenom behöver ett generellt krav på beskrivning av miljökonsekvensema i alla tillståndsärenden inte onödigt betunganvara de för sökanden. Även i de övriga lagar innehåller som krav på miljökonsekvensbeskrivningar bör dessa finnas kvar. De bör dock i de flesta fall ändras så att hänvisning görs till bestämmelserna i en miljöbalken för att enhetliga regler skall uppnås och EU:s krav uppfyllas för projekt som kan antas ha betydande miljöpåverkan. Vi återkommer med förslag om detta i ett kommande betänkande. Beträffande PBL och lagen om allmänna vatten- och avloppsanordningar, endast kräver som

miljökonsekvensbeskrivningar när det antas bli betydande miljöpåver-

kan, skulle ändringar kunna övervägas för att få enhetliga regler. De program för detaljplaner i PBL och de ärenden i som avses som avses va-lagen skiljer sig dock så mycket från ärenden enligt balken pass att det inte finns skäl att införa generella krav miljökonsekvensbeskrivningar i dessa lagar.

10.5 samråd med

Tidigt tillståndsmyndighet

och enskilda

Syftet med att upprätta miljökonsekvensbeskrivningar framgått

är som att frågor om påverkan på miljön skall komma på ett tidigt stadium och ingå i beslutsunderlaget under hela fram till tillståndsprocessen ett beslut. Det innebär att i de fall verksamhet innefattar flera en av varandra beroende moment måste arbetet med miljökonsekvensbeskrivningen påbörjas så snart initiativet till hela projektet har tagits.

Därigenom undviks onödiga begränsningar eller felaktiga lösningar

genom för tidiga delbeslut. Den planerar att genomföra projekt som ett bör inleda arbetet med någon typ förstudie för skapa överblick av att en

298 Miljökonsekvensbeskrivningar och annat beslutsunderlag SOU 1996: 103

över projektets förutsättningar, vilka alternativa lösningar som är tänkbara och identifikation av de avgörande frågorna. En relevant avgränsning i sak förutsätter vidare att företrädare för berörda intressen kommer till tals i ett tidigt skede av projektet. Erfarenheter av informella initiativ pekar fördelar både vad avser effektiv användning av tid, användning av utredningsresurser och projektets slutliga utformning. En miljökonsekvensbeskrivning bör därför utvecklas i takt med beslutsprocessen.

I miljöskyddslagen finns sedan år 1981 i 12 a § en bestämmelse om att den som avser att utöva en miljöfarlig verksamhet som kräver tillstånd skall innan ansökan görs i skälig omfattning och lämpligt sätt samråda med de statliga och kommunala myndigheter, organisationer och enskilda kan ha intresse i saken. Även i vattenlagen

som finns bestämmelser om förberedelse av vissa större vattenföretag som regeringen kan antas komma att pröva. I dessa bestämmelser, som finns i 11 kap 7-11 VL, görs en detaljerad uppräkning av de myndigheter som skall underrättas av den som vill ansöka om tillstånd för ett sådant vattenföretag samt hur ortsbefolkningen skall informeras. En motsvarande skyldighet för den som skall upprätta en miljökonsekvensbeskrivning föreslogs också i lagrådsremissen. Även i kapitlet miljöfarlig

om verksamhet föreslogs en bestämmelse som motsvarar 12 a § ML.

I miljöbalken bör därför införas en bestämmelse att den som avser att utöva verksamhet kräver tillstånd enligt balken och är

en som skyldig att upprätta en miljökonsekvensbeskrivning skall i god tid innan ansökan och beskrivningen görs samråda med den myndighet som skall pröva ansökan om tillstånd för verksamheten samt enskilda som kan antas bli särskilt berörda. Detta tidiga samråd skall alltså avse både ansökan avseende verksamheten och dess alternativ och utformning och den kommande miljökonsekvensbeskrivningen. Detta samrådskrav bör omfatta ansökningar och miljökonsekvensbeskrivningar och

alla typer av vid detta samråd skall klaras ut om projektet har betydande miljöpåverkan och beskrivningen därför skall uppfylla alla formella krav och tas fram genom ett förfarande med miljökonsekvensbedömning. Med enskilda kan antas bli särskilt berörda avses framför allt närboende

som som kommer att bli berörda, i många fall kommer dessa också att vara sakägare. Det är viktigt att dessa kommer in på ett inledande stadium i processen. Hur omfattande samråd som behövs i varje enskilt fall samt hur detta skall utformas blir beroende av den planerade verksamhetens art och omfattning. Möjligheterna för en bredare allmänhet att påverka processen bör framför allt gälla sådana verksamheter som har betydande miljöpåverkan.

I de fall ansökan skall prövas av miljödomstol skall samråd alltid ske

annat

även med länsstyrelsen. Skälet till detta är att miljömyndighetemas ställning i att bedöma miljökonsekvensema och fram processen att ta

miljökonsekvensbeskrivningen bör stärkas. Den verksamhet

som miljödomstolen föreslås skall pröva kan vanligtvis ha beantas en tydande miljöpåverkan. Länsstyrelsen har särskild sakkunskap på både miljö- och planområdet och är även regional tillsynsmyndighet på dessa områden. Det är därför lämpligt att länsstyrelsen obligatoriskt är ett samrådsorgan ett tidigt stadium beträffande sådana planerade verksamheter, innan ansökan har getts till domstolen. Behovet av att

ge miljömyndighetema en klarare ställning i har påpekats

processen av bl.a. RRV i den tidigare nämnda rapporten.

10.6¶Betydande

miljöpåverkan och miljökon-

sekvensbedömning

Efter samrådet skall tillståndsmyndigheten besluta verksamheten kan om antas ha betydande miljöpåverkan. Skälet till detta framgått är, som tidigare, att flera regler föreslås vara knutna till detta begrepp och därför bör den myndighet skall pröva ansökan ställning till

som ta frågan.

Sökanden/exploatören får därigenom besked bl.a. ett utökat samråd om skall genomföras och vilka krav skall ställas på miljökonsekvenssom beskrivningen. Det kan även underlätta den kommande handläggningen för myndigheten. I de fall myndigheten beslutar att verksamheten inte har betydande miljöpåverkan bör beslutet kunna ändras då ansökan ges in, om det då visar sig att det kommit fram ytterligare beslutsunderlag som innebär att verksamheten kan antas ha betydande miljöpåverkan. en I de fall ansökan skall prövas miljödomstol skall yttrande inhämtas av från länsstyrelsen, eftersom samråd skall hållas även med den. Därmed finns det som underlag för beslutet även fristående bedömning från en

en miljömyndighet.

För de verksamheter bedöms inte ha betydande miljöpåverkan som blir det tidiga samrådet med tillståndsmyndigheten och berörda enskilda även en typ av scoping eller avgränsning beträffande vad miljökonse-

kvensbeskrivningen bör omfatta. Till stöd för myndigheternas bedömning bör regeringen föreskriva

om vilka verksamheter alltid kan antas ha betydande miljöpåverkan. som Detta görs lämpligtvis bl.a. i samband med att regeringen bestämmer för vilken miljöfarlig verksamhet det skall krävas tillstånd, dvs. motsvarigheten till den nuvarande bilagan till miljöskyddsförordningen. Vid utfärdande dessa föreskrifter bör bl.a. bilagoma till EG-direktivet av

85/337 utgöra vägledning för bedömningen.

Verksamheter kan antas medföra en betydande miljöpåverkan

som är framför allt sådana som skall prövas av regeringen enligt 19 kap. samt stor del den miljöfarliga verksamhet för vilket krävs tillstånd

en av redan i dag enligt miljöskyddsförordningen. Det gäller särskilt sådan verksamhet för närvarande prövas av Koncessionsnämnden, dvs.

som A-ärenden, vi längre fram i betänkandet föreslår skall prövas av

som miljödomstol i framtiden. Många vattenföretag kan också förutsättas medföra betydande miljöpåverkan, samt även en stor del av den miljöfarliga verksamhet som länsstyrelsen skall pröva som första instans, dvs. nuvarande B-ärenden.

Beträffande verksamheter som inte omfattas av sådana föreskrifter får tillståndsmyndigheten bedöma det är betydande miljöpåverkan

om utifrån bl.a. verksamhetens art, storlek och lokalisering.

Om tillståndsmyndigheten beslutar att verksamheten kan antas ha betydande miljöpåverkan skall ett utökat samråd hållas. Detta förfarande med miljökonsekvensbedömning skall ligga till grund för upprättandet

miljökonsekvensbeskrivningen. Vid en sådan bedömning skall den

av

att utöva verksamheten samråda med de statliga myndigheter, som avser kommuner, organisationer och den allmänhet som kan antas bli berörda. Samrådet skall verksamhetens lokalisering, omfattning och

avse utformning samt miljöpåverkan och innehållet i miljökonsekvensbeskrivningen. Detta är viktig del i processen med att att upprätta en

en

ansökan och en miljökonsekvensbeskrivning.

Genom detta bredare samråd skall myndigheter, organisationer, sakägare och allmänhet beredas tillfälle att framföra synpunkter och kunna påverka verksamhetens lokalisering och utformning samt innehållet i och utformningen miUökonsekvensbeskrivningen. Därmed

av förstärks inflytandet för myndigheter och allmänhet under planeringsstadiet och underlaget för den skall upprätta miljökonsekvensbe-

som skrivningen breddas. För att informationen och samrådet skall fylla sin funktion måste den, i likhet med det inledande samrådet med tillståndsmyndigheten och enskilda som särskilt berörs, komma i ett tidigt skede, parallellt med planeringen av tekniska och ekonomiska frågor. Det måste ske innan exploatören har fattat beslut om inriktningen i stort

verksamheten och innan några låsningar har gjorts och projektet fått av

bestämd utformning. Det innebär att samrådet givetvis skall ske en mera i god tid innan ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen upprättas. I paragrafen regleras alltså ett tidigt samråd. I 8 § finns bestämmelser om allmänhetens möjlighet att yttra sig över den färdiga milj ökonsekvensbeskrivningen samt ansökan.

Rätten för allmänheten att delta i och påverka utformningen av den

planerade verksamheten och miljökonsekvensbeskrivningen skall som göras är som angetts av avgörande vikt och har även fått genomslag i många länder. Frågan behandlas även i de nämnda EG-direktiven samt i Esbo-konventionen om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang. Allmänhetens medverkan i ett tidigt skede

av arbetet med att färdigställa miljökonsekvensbeskrivning påverkar

en med stor sannolikhet både effektiviteten och kvaliteten i beslutsprocessen. Allmänheten har kunskap att tillföra i arbetet och det visar sig ofta att frågor som allmänheten bedömer angelägna att belysa kommer som

att få betydelse vid tillståndsprövningen. Förfarandet med miljökonsekvensbedömning borde i många fall

kunna ske i former liknande de redan i dag har utvecklats på som många områden för att hålla myndigheter, sakägare och allmänhet informerad om en planerad anläggning. Allmänhetens tidiga medverkan och möjlighet att påverka måste dock stärkas. Som framgått RRV:s av rapport har den fungerat dåligt på väg- och vattenkraftsområdet. Hur samrådet och förfarandet kan genomföras i praktiken behandlas nämnare

i författningskommentaren till 7 kap 5

Tilläggas kan att i förslaget till ändring EG-direktivet föreslås av en ny punkt 2 i artikel 5 innebär att exploatören begär det, skall som om den beslutande myndigheten efter att ha samrått med exploatören och andra berörda myndigheter i artikel 6.1 yttra sig över vilken som avses

information exploatören bör lämna, alltså frivillig scoping-process.

en Att myndigheten har yttrat sig hindrar den inte från kräva att senare

ytterligare uppgifter från exploatören.

Det är viktigt att betona att det, oavsett att samråd har ägt rum mellan sökanden och den beslutande myndigheten miljökonsekvensom beskrivningens innehåll, är sökanden som ansvarar för att alla relevanta uppgifter finns i beskrivningen. Därför kan myndigheten alltid begära

komplettering i de fall den beskrivning inte uppfyller kraven

som ges och därför inte utgör ett fullgott beslutsunderlag. Detta är helt i enlighet

med de förvaltningsrättsliga principer tillämpas i Sverige och

som överensstämmer med den föreslagna bestämmelsen i artikel 5.2 i EGdirektivet.

10.7¶Samråd med andra länder

I vissa fall kan en planerad verksamhet antas medföra betydande en miljöpåverkan i ett annat land. I sådana fall bör det landet informeras och dess myndigheter och allmänhet möjlighet till samråd. Enligt ges

Esbokonventionen miljökonsekvensbeskrivningar i ett gräns-

om

302 Miljökonsekvensbeskrivningar och annat beslutsunderlag SOU 1996: 103

överskridande sammanhang skall sådan information och möjlighet till samråd ges. I artikel 7 i EG-direktivet 85/337 finns bestämmelser av liknande innebörd. I förslaget till ändring av direktivet föreslås att artikel 7 och 9.2 utökas så att direktivet anpassas till Esbokonventionen. Även i förslaget till IPPC-direktiv finns i art. 17 motsvarande

en bestämmelse gränsöverskridande verkningar. Där föreskrivs att om

om

medlemsstat konstaterar att driften av en anläggning kan få been tydande, negativ påverkan på miljön i en annan medlemsstat eller en

medlemsstat begär det, skall information om ansökan överlämnas annan till den andra staten och den allmänhet som kan komma att beröras. Sverige har också sedan ett tjugotal år ett samarbete beträffande gränsöverskridande störningar med våra närmaste grannländer Danmark, Norge och Finland genom miljöskyddskonventionen från 1974. Den konventionen gäller särskild lag i Sverige enligt lagen

som en 1974:268.

I miljöbalken bör därför föreskrivas att i de fall en planerad verksamheten kan antas medföra betydande miljöpåverkan i ett annat

en land bör den nationen informeras och ges möjlighet att delta i förfarandet med miljökonsekvensbedömning. Även i de fall stat

en annan

kan antas bli utsatt för betydande miljöpåverkan begär det skall som samråd ske. För närvarande finns bestämmelser om tillämpningen av Esbokonventionen i 9- 11 förordningen 1991:738 om miljökonsekvensbeskrivningar. Ansvarig myndighet enligt förordningen är Statens naturvårdsverk. Utredningens förslag innebär att det ställs krav utöver de finns inom EU och i Esbokonventionen eftersom detta skall

som omfatta alla länder, inte bara medlemmar i EU och konventionen, som kan antas utsättas för betydande miljöpåverkan av verksamhet i Sverige.

10.8¶Innehållet i en

miljökonsekvensbeskrivning

Förslag: En miljökonsekvensbeskrivning skall identifiera, beskriva och möjliggöra en samlad bedömning planerad av en verksamhets direkta och indirekta effekter människor, djur, växter, mark, vatten, luft, klimat, landskap, kulturmiljö och hushållningen med mark och vatten och annan resurshushållning , l samt samspelet mellan dessa. l För verksamheter som kan antas medföra betydande en l miljöpåverkan skall en miljökonsekvensbeskrivning innehålla de l uppgifter krävs för att uppfylla syftet, däribland besom en ,i skrivning av verksamheten med uppgifter om lokalisering, i utformning och omfattning de åtgärder samt som planeras för att skadliga verkningar skall undvikas, minskas eller avhjälpas. Även alternativ beträffande lokalisering, sådana om är möjliga, och alternativ utformning av verksamheten samt konsekvenser av att allt förblir oförändrat, nollalternativet, skall redovisas. För verksamheter som inte kan antas medföra betydande en miljöpåverkan skall innehållet anpassas till vad behövs för som

att uppfylla syftet med miljökonsekvensbeskrivningen.

Allmänheten skall ges möjlighet att yttra sig över ansökan

och miljökonsekvensbeskrivningen innan beslut fattas.

10.8.1¶Nuvarande svenska

regler

Enligt vår nuvarande lagstiftning skall, angetts tidigare, som en

miljökonsekvensbeskrivning enligt 5 kap 3 § naturresurslagen möjlig-

göra en samlad bedömning av en planerad anläggnings, verksamhets eller åtgärds inverkan på människors hälsa, på miljön samt på hushållningen med naturresurser. Detsamma gäller enligt bl.a. miljöskyddslagen. I övrigt har inte angetts i lagtext vad den bör innehålla. Inte

heller i förordningen om miljökonsekvensbeskrivningar har angetts

något om innehållet annat än att den skall innehålla motiverad en

redovisning av alternativa lokaliseringar.

304 Miljökonsekvensbeskrivningar och annat beslutsunderlag SOU 1996: 103

10.8.2 EG-direktivet 85/337/EEG

Enligt artikel 3 i EG-direktivet 85/337, i föreslagen lydelse där endast ordningsföljden av stecksats 3 och 4 ändrats, skall bedömningen i varje enskilt fall och i enlighet med artikel 4-11 på ett lämpligt sätt identifiera, beskriva och bedöma de direkta och indirekta effekterna av ett projekt beträffande

människor, fauna, flora, -

mark, vatten, luft, klimat och landskap, -

materiella tillgångar och kulturarv, -

samspelet mellan faktorerna i första, andra och tredje strecksatsema. -

I artikel 5 anges att när det gäller projekt, vars miljöpåverkan enligt artikel 4 skall bli föremål för en bedömning, skall medlemsstaterna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att exploatören lämnar de uppgifter som anges i bilaga 3 om uppgifterna anses relevanta för projektet och exploatören skäligen kan avkrävas dessa med hänsyn till befintliga kunskaper och bedömningsmetoder. Vidare skall enligt artikeln de uppgifter exploatören skall tillhandahålla åtminstone innehålla

en beskrivning av projektet med uppgifter om lokalisering, utformning och omfattning,

en beskrivning av planerade åtgärder för att undvika, minska och om möjligt avhjälpa betydande skadliga verkningar,

de data krävs för att påvisa och bedöma den huvudsakliga - som inverkan på miljön som projektet kan antas medföra,

en icke-teknisk sammanfattning av de uppgifter som anges i de föregående strecksatsema.

l direktivets bilaga 3 anges att exploatören vid behov skall lämna en översiktlig redovisning av de huvudaltemativ som exploatören övervägt och de viktigaste orsakerna till den valda lösningen med beaktande av miljöeffekterna. I förslaget till ändring flyttas detta från bilagan, som där är bilaga till artikel 5 och görs obligatoriskt genom att orden vid behov tas bort.

Enligt artikel 6 i EG-direktivet skall medlemsstaterna säkerställa att varje tillståndsansökan och de uppgifter som inhämtats enligt artikel dvs. miljökonsekvensbeskrivningen, görs tillgängliga för allmänheten och att den berörda allmänheten ges tillfälle att yttra sig innan projektet påbörjas. I ändringsförslaget skall allmänheten ges tillfälle att yttra sig innan tillstånd ges i stället för innan projektet påbörjas. Den närmare utformningen infonnationen och samrådet skall bestämmas av

av medlemsstaterna. Beroende på respektive projekts karaktär och lokalisering får medlemsstaterna

bestämma vilka som berörs, informationen skall finnas tillgänglig, - ange var fastställa vilka sätt allmänheten skall informeras, t.ex. genom anslag inom ett visst område, publicering i lokaltidningar, utställningar med planer, ritningar, tabeller, diagram och modeller, bestämma hur allmänheten skall tillfälle att yttra sig t.ex. - ges skriftligen eller offentlig utfrågning, genom en bestämma lämpliga tidsgränser för de olika stegen i proceduren i syfte att säkerställa att ett beslut fattas inom en rimlig tid. Enligt artikel 8 skall de uppgifter som inhämtats enligt art. 5-7 beaktas vid tillståndsgivningen. Den föreslås ändras tillägget att genom även resultatet samrådet enligt angivna artiklar skall beaktas. Enligt av artikel 9 skall den berörda allmänheten informeras när ett beslut i tillståndsfrågan har fattats och denna inforrnationsskyldighet föreslås utökas. I artikel 15 i IPPC-direktivet finns bestämmelse motsvarande art. en 6 i dir. 85/337, att medlemsstaterna skall säkerställa att tillståndsansökanläggningar eller väsentliga förändringar under lämplig ningar för nya tid hålls tillgängliga för allmänheten så att den kan yttra sig innan myndigheten fattar sitt beslut.

10.8.3¶Miljöbalksutredningens förslag om krav på

innehåll

Miljöskyddskommittén ansåg det inte lämpligt att i lagtexten i detalj vad beskrivning skall innehålla. Kommittén föreslog därför ange en ingen ändring i förhållande till NRL:s bestämmelse där det anges vad skall uppnås. Kommittén föreslog dock att kravet på redovisning som alternativ skulle i lagtexten. Förslaget följdes i lagrådsremissen. av anges

Enligt Miljöbalksutredningen finns det skäl talar för miljöskyddsom skommitténs uppfattning att det i detalj vad beskrivning om anges en skall innehålla kan detta leda till begränsning av möjligheten att en

beskrivningen efter projektets specifika syfte och uppläggning.

anpassa Å andra sidan är det inte heller bra att en lagstiftning är allt för obestämd. Det har visat sig under de år lagstiftningen hittills gällt som att det har rått oklarhet vad miljökonsekvensbeskrivning skall om en innehålla. Den skall upprätta beskrivningen bör ha rätt att få som riktlinjer vad den skall innehålla och nuvarande oklarhet kan också om leda till att de myndigheter har att pröva ansökningarna inte ställer som tillräckliga krav på miljökonsekvensbeskrivningama. Dessutom måste

306 Miljökonsekvensbeskrivningar och beslutsunderlag

annat SOU 1996: 103

säkerställas att de krav ställs i direktivet 85/337 uppfylls. som Utredningen därför att det i balken bör de minimikrav anser anges som bör ställas på innehållet i miljökonsekvensbeskrivning. Detta en skall då framför allt miljökonsekvensbeskrivningar för projekt avse som kan antas medföra betydande miljöpåverkan, dvs vad EG-direktivet en omfattar. En sådan reglering bör inte leda till möjligheterna till att anpassning till det enskilda projektet minskas. Det bör emellertid öka förutsättningarna för att det väsentligaste alltid finns med och det blir att en mera enhetlig tillämpning. Dessa bestämmelser blir även en

vägledning vid utarbetande miljökonsekvensbeskrivningar för projekt

av som inte kan antas ha betydande miljöpåverkan. Sådana skall inte behöva uppfylla de formella kraven i EG-direktivet. Utredningen föreslår därför att grundläggande krav på innehållet som motsvarar kraven i EG:s direktiv tas i balken. Dessa krav, vilka redovisats

tidigare, får vid behov kompletteras i förordning.

en Ett av de grundläggande krav bör ställas miljökonsekvenssom en

beskrivning, vilket även Miljöskyddskommittén föreslog, alternativ

är att skall redovisas beträffande val plats och utformning verksamheten. av av Även enligt EG-direktvet krävs, som framgått, att huvudaltemativ som övervägts skall redovisas. Redovisning alternativ är viktig av en

förutsättning för att syftet med miljökonsekvensbeskrivningar skall

kunna uppnås. En beskrivning alternativet att allt förblir oförändrat, av dvs. att anläggningen eller åtgärden inte kommer till stånd noll-alternativet, skall också alltid redovisas. Om redovisning alternativ inte en av har gjorts när en ansökan kommer till tillståndsprövande myndigen het, bör myndigheten kräva att sökanden gör sådan redovisning. en Alternativa platser behöver dock bara redovisas sådana möjliga. om är Detta bör i de allra flesta fall möjligt och nödvändigt vara för att miljökonsekvensbeskrivningen skall fylla sin funktion. En alternativ

lokalisering behöver dock inte det grund verksamhetens anges, om av särskilda karaktär inte finns lämplig plats. Det kan exempelvis annan endast finnas plats att lokalisera verksamheten på, ansökan en om avser en speciell fyndighet på viss plats. Det är tillståndsmyndigheten en som avgör om sökanden får underlåta att redovisa alternativ. Noll-altemativet, d.v.s konsekvenserna att allt förblir oförändrat, skall dock alltid av redovisas. Vidare skall alltid motivering till varför visst ges en ett alternativ har valts.

Tillståndsmyndigheten bör få ställa krav att andra jämförbara sätt att nå samma syfte skall redovisas i miljökonsekvensbeskrivningen. Med

andra jämförbara sätt att nå syfte andra möjliga alternativ samma avses till den planerade verksamheten, t.ex. andra möjligheter utvinna att energi eller att välja typ kommunikationsmedel, en annan av t.ex en

utbyggd järnväg i stället för flygplats. Detta kan exempelvis gälla en regeringen vid tillåtlighetsprövning stora verksamheter enligt 19 som av kap. 2 § bör kunna ställa sådana krav. Ett sådant krav bör lämpligtvis beslutas i samband med att beslut fattas verksamheten kan antas ha om betydande miljöpåverkan. I vart fall måste ett sådant krav ställas på ett tidigt stadium under förfarandet för miljökonsekvensbedömningen. Alternativen skall så långt det är möjligt redovisas så att beslutsunderlaget medger att alternativet kan behandlas jämställt med sökandens huvudförslag. Detta innebär alltså att miljökonsekvenserna skall så utredda att det, övriga relevanta förutsättningar vara om föreligger, skall möjligt för den tillståndsprövande myndigheten att vara vid behandlingen ansökan tillstånd även till en annan verksamav en ge het eller anläggning ansökan i första hand gäller. Av väsentlig än en betydelse är då naturligtvis i vad mån sökanden är beredd att acceptera ett tillstånd till alternativ verksamhet eller anläggning. Särskilt en beträffande projekt sker i det allmännas intresse och kan ha som som påverkan miljön eller människors levnadsförhållanden måste stor sökanden beredd att acceptera alternativa lösningar och bör vara vara beredd att medverka till sådana lösningar.

Miljökonsekvensbeskrivningar har central roll i samordningen

en mellan frågor rör miljöskydd och markanvändning vid tillsom

ståndsprövning enligt miljöbalken. Hushållningsregler och bestämmelser

miljökvalitetsnormer enligt 4-6 kap. skall iakttas vid tillståndsom givningen och ett projekts förenlighet med dessa bestämmelser bör

därför också framgå av en miljökonsekvensbeskrivning.

10.9 Bedömningen av miljökonsekvensbe-

skrivningen

En miljökonsekvensbeskrivning skall ingå som en del i ett beslutsunderlag. Av detta följer att dess kvalitet skall bedömas av den myndighet har att fatta beslut i det ärende där beskrivning har som en Det bör i detta sammanhang återigen framhållas att beupprättats. slutsmyndigheten i enlighet med förvaltningsförfarandets allmänna principer har för att ärendena blir tillfredsställande utredda. ett ansvar Därmed har den också befogenhet att förordna de kompletteringar om beslutsunderlaget den bedömer vara nödvändiga. Om en av som konsekvensbeskrivning är bristfällig och sökanden inte kompletterar beskrivningen, bör konsekvensen oftast bli att ansökningen lämnas utan bifall. Det är alltid den sökande eller motsvarande som skall ansvara för

308 Miljökonsekvensbeskrivningar och annat beslutsunderlag

innehållet i och bekosta att

en miljökonsekvensbeskrivning upprättas och

eventuellt kompletteras så att den uppfyller kraven. Den miljökon-

sekvensbeskrivning som ges in kan alltså kompletteras under ärendets handläggning. Den dialog som på ett tidigt stadium skall förekomma enligt 7 kap. 4 och 5 miljöbalken mellan sökanden och

prövnings-

myndigheten får inte avslutas i och med att ansökan tillstånd med en om

tillhörande miljökonsekvensbeskrivning har getts in.

Som angetts tidigare har RRV i sin rapport kritiserat tillståndsmyndigheters granskning och beaktande ingivna miljökonsekvensbeav skrivningar. För att uppnå en bättre tillämpning föreslår vi att det införs en uttrycklig bestämmelse att den myndighet skall pröva ansökan som om tillstånd skall i samband med den prövningen till

även ta ställning

om miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller kraven enligt balken.

Vidare föreslår vi att i bestämmelsen att myndigheten vid anges prövningen skall beakta innehållet i miljökonsekvensbeskrivningen och resultatet av samråd och yttranden getts in. Detta kan i och för

som sig

tyckas vara en självklarhet vid den prövning myndighet skall en göra. RRV:s rapport antyder dock att MKB inte fyllt den roll besom slutsunderlag som var avsedd och sådan bestämmelse genom en uppfyller vi också artikel 8 i direktivet 85/337. Där föreskrivs att uppgifter som inhämtats enligt direktivets artikel 6 och 7 skall

beaktas vid tillståndsgivningen. I förslaget till ändring har till lagts att

även resultatet av samråden skall beaktas. Om det i efterhand visar sig att oriktiga uppgifter har lämnats eller att uppgifter har utelämnats som varit betydelse för tillståndet kan ett av tillstånd återkallas eller omprövas enligt bestämmelser i 21 kap. 3 och 5 §§. Det kan även bli aktuellt att utkräva straffrättsligt för ansvar försvårande miljökontroll enligt 26 kap. 3 Eftersom vi i avsnitt av 22

föreslår inrättande regionala miljödomstolar och miljööverdomstol

av en

kommer genom deras prövning miljökonsekvensbeskrivningen

av om är tillräcklig en enhetlig praxis att skapas. Det finns dock inget skäl att

införa möjlighet att överklaga beskrivningen särskilt. Denna får

prövas av överinstanser i samband med att det mål eller ärende den gäller överprövas. Något krav på att miljökonsekvensbeskrivning skall en att överklaga särskilt finns inte heller i EG-direktivet. Även det är om tillståndsmyndigheten som i sista hand avgör om en

miljökonsekvensbeskrivning är så fullständig att den kan godtas finns

ett behov av att remissorganen yttrar sig även med avseende på

milj ökonsekvensbeskrivningen. Länsstyrelserna spelar här viktig roll

en

även när den inte är tillståndsmyndighet på grund dels länsstyrelsens

av

sakkunskap på plan- och miljöområdet, dels länsstyrelsen uppgift

som

tillsynsmyndighet vad gäller uppsikten inom länet över hushållningen

med naturresurser. Som angetts tidigare skall samråd alltid hållas med länsstyrelsen i de ärenden skall miljödomstol. Länsstyrelsom prövas av har reglerats i bl.a. förordningen om miljökonsekvensbesemas ansvar skrivningar. En viktig uppgift för länsstyrelsen kommer att bli att i de fall där länsstyrelsen miljökonsekvensbeskrivning behöver anser att en kompletteras i något hänseende och där den inte själv är beslutande myndighet, hos denna begära att beskrivningen skall kompletteras. I detta sammanhang kan tilläggas att de av RRV föreslagna kompletteringama 3 kap. vattenlagen har tillgodosetts genom vårt av förslag innebär att vattenlagen har arbetats in i miljöbalken. som

10.10¶Allmänhetens inflytande

Ett ytterligare syfte med miljökonsekvensbeskrivningar är tidigare som framgått att få till stånd offentlig redovisning av den inverkan en en åsyftad verksamhet eller åtgärd får människors hälsa, miljön samt på hushållningen med naturresurser liksom vilka motiv och avvägningar ligger till grund för projektet. Allmänheten skall alltså till att börja som med ha möjlighet att på ett tidigt stadium samrådet och genom förfarandet med miljökonsekvensbedömning enligt 7 kap. 5 § miljöbalken påverka utformningen verksamheten och miljökonsekvensbeav skrivningen i de fall verksamheten kan antas få betydande miljöpåverkan. Allmänhet, organisationer m.fl. skall vidare tillfälle att få ta del ges det samlade materialet, ansökan och den färdiga miljökonsekvensbeav skrivningen. Genom detta dessa möjlighet att påverka myndigges en heter och företag att ta större hänsyn till deras intressen. Att allmänheten skall få tillfälle att medverka krävs också framgått tidigare i både som direktivet 85/337 samt förslaget till IPPC-direktiv.

Miljökonsekvensbeskrivningar utgör genom vår offentlighetsprincip

visserligen allmänna handlingar med offentliga uppgifter, förutom att vissa delar i något fall kan sekretessbelagda t.ex. vissa affársförvara hållanden. Det bör dock, för att säkerställa att allmänheten alltid aktivt

tillfälle att ta del miljökonsekvensbeskrivningama och även ges

ges av tillfälle att yttra sig, i lagtexten att det skall kungöras att en anges miljökonsekvensbeskrivning har upprättats. Bestämmelser om kungörande ansökningar miljöfarlig verksamhet och vattenföretag finns i av om 20 kap. 3 och 22 §§. I dessa kungörelser bör alltid även miljökonsekvensbeskrivningen tas med, oavsett verksamheten kan antas om medföra betydande miljöpåverkan. Allmänheten skall beredas möjlighet

sig över såväl ansökan miljökonsekvensbeskrivningen. När

att yttra som miljökonsekvensbeskrivningar, med ansökan om sådan finns, upprättats i andra fall behöver dock detta kungöras endast i de fall verksamheten

310 Miljokonsekvensbeskrivningar och annat beslutsunderlag

kan antas medföra betydande miljöpåverkan, eftersom det inte en är administrativt rimligt att alltid kungöra detta. En miljödomstol, och i de flesta fall även länsstyrelsen, kan förväntas hålla muntlig förhandling i alla mål avseende verksamheter kan som antas få en betydande miljöpåverkan. Det innebär det blir att en

offentlig förhandling där även miljökonsekvensbeskrivningen

tas upp. Eftersom även kallelsen till förhandling i sedvanlig ordning kommer att kungöras får enskilda och organisationer berörda som anser sig kännedom om den och har vid denna möjlighet att framföra synpunkter på såväl ansökan som miljökonsekvensbeskrivningen. Detta krävs inte

formellt i EG-direktiven, enligt vilka det räcker den berörda att allmänheten tillfälle att yttra sig innan beslut fattas. Medlemsstaterna ges får avgöra hur allmänheten skall få yttra sig, skriftligen eller t.ex. genom

en offentlig utfrågning. Även vid tillståndsmyndighetens

besiktning av den tilltänkta platsen för den planerade verksamheten bör motsvarande rätt och att närvara yttra sig som gäller för sakägare också gälla för enskilda och företrädare för organisationer.

Möjligheten för allmänheten att delta i tillståndsförfarandet är ingen

nyhet i sak. Den reglering som miljöbalksutredningen föreslår och som kommer att framgå direkt i balken innebär dock större möjlighet en att påverka på ett tidigare stadium och även förstärkning möjligheten en av att påverka senare när tillståndsansökan prövas. De bestämmelser inte tas in i balken bör regeringen föreskriva som

i en förordning. Om så är önskvärt är miljöbalksutredningen beredd

att i kommande betänkande lägga förslag till sådan förordning. I dag en

finns inget bemyndigande för regeringen utan den rätt följer 8

som av kap 13 § regeringsformen att regeringen får meddela föreskrifter för

verkställighet av lag har utnyttjats vid utfärdandet förordningen

av om

miljökonsekvensbeskrivningar. Utredningen föreslår att regeringen i

balken ges ett bemyndigande med stöd 8 kap 7 § 4 regeringsformen

av

att meddela närmare föreskrifter miljökonsekvensbeskrivningar.

om Sådant bemyndigande bör även omfatta möjlighet för regeringen att

enligt 8 kap. 11 § regeringsformen överlåta förvaltningsmyndighet

att meddela föreskrifter. Enligt utredningen bör regeringen sedan ge Naturvårdsverket rätt att efter samråd med övriga berörda myndigheter utfärda detaljerade bestämmelser bl.a. hur förfarandet med mera om

miljökonsekvensbedömning bör utformas.

10.11¶Planer och planeringsunderlag m.m.

Förslag: Beskrivningar miljökonsekvensema bör systematiskt av komma i ett tidigt skede den politiska processen och skall av allmän regel innefattas i propositioner och andra förslag till som övergripande beslut av strategisk karaktär. Myndigheterna bör beakta konsekvenserna för miljön innan de utfärdar regler i form föreskrifter och allmänna råd. av Kommunerna kan i fortsättningen åläggas att även redovisa hur de att i sin planering till att miljökvalitetsnormer avser se uppfylls.

Både internationellt och i Sverige ökar alltmer användningen av miljökonsekvensbeskrivningar stöd för öppen demokratisk debatt som en i samband med strategiskt viktiga beslut. I detta sammanhang åsyftas då

ofta miljökonsekvensbeskrivningar som underlag inför beslut om

plan- och policyarbete i viktiga samhällssektorer. I den s.k. program-, UNCED- propositionen prop. 1993/94:1l1, bet. 1993/94:JoU19, rskr. 1993/942256 anför regeringen att det är angeläget att beskrivningar av miljökonsekvenser systematiskt kommer i ett tidigt skede av den politiska Sådana beskrivningar bör göras när det gäller processen. plan- och policyarbete i viktiga samhällssektorer. Beskrivprogram, ningar miljökonsekvensema skall allmän regel innefattas i av som propositioner och andra förslag till övergripande beslut av strategisk karaktär. Myndigheterna bör beakta konsekvenserna för miljön innan de utfärdar regler i form föreskrifter och allmänna råd. Som framgår av av

UNCED-propositionen regeringen att se över regelsystem, som

avser instruktioner, författningar i syfte att bedöma behovet av miljöanm.m. dessa. viktigt detta åtagande fullföljs. Även inom passning av Det är att EU pågår arbete med att ta fram ett förslag till direktiv detta. ett om I 6 kap. 1 § NRL finns för närvarande bestämmelser om att myndigheter tillämpar NRL skall till att planer enligt PBL och som se planeringsunderlag skall finnas tillgängligt samt att kommuner och annat länsstyrelser är skyldiga att tillhandahålla detta. I 6 kap. 2 § NRL finns bestämmelse att regeringen kan besluta att eller flera kommuner en en skall redovisa till regeringen hur i sin planering enligt NRL skall man tillgodose intresse rör hushållningen med naturresuser. Miljösett som kyddskommittén föreslog att dessa bestämmelser skulle gälla mål och ärenden enligt balken och tas in i samma kapitel som reglerna om miljökonsekvensbeskrivningar. Det tillägget föreslogs att kommunernas

312 Miljökonsekvensbeskrivningar och beslutsunderlag

annat

redovisning i sistnämnda paragraf även skulle kunna uppfyllandet

avse av miljökvalitetsnormer. Eftersom dessa bestämmelser, i likhet med

reglerna om miljökonsekvensbeskrivningar, rör beslutsunderlag för mål

och ärenden är det lämpligt att placera dessa i kapitel. Miljö-

samma

balksutredningen föreslår också, i likhet med miljöskyddskommittén,

att bestämmelsen att kunna ålägga kommunerna skyldighet redovisa hur

att de i sin planering att hantera viss frågor utökas till omfatta

avser att även deras uppfyllande av miljökvalitetsnormer.

11 av områden

Skydd

Förslag: Bestämmelserna om områdesskydd i naturvårdslagen, miljöskyddslagen och vattenlagen förs i miljöbalken och samlas i ett kapitel.

i Naturreservat, naturvårdsområde och det särskilda skyddet av

djur- eller växtarter inom ett område slås samman till en skyddsform som benämns naturreservat. När intrång tillåts i ett naturreservat skall kompensationsåtgärder vidtas. En ny skyddsform införs med namnet kulturreservat. I strandskyddsområden skall inte få vidtas åtgärder väsentligen försämrar livsvillkoren för

som djur- och växtarter. Områden som inte uppfyller miljökvalitetsnormer skall kunna förklaras som miljöskyddsområden. Föreskrifter i miljöskyddsområden skall kunna innebära ändring i tidigare meddelade tillståndsbeslut.

Interimistiska förbud skall kunna meddelas vid även kulturreservat och vattenskyddsområden. Förbudstidema kortas vid interimistiska förbud.

1 1.1 Allmänna

överväganden

I de lagar skall ingå i miljöbalken finns ett antal bestämmelser om

som skydd olika typer av geografiska områden. Bestämmelserna finns

av främst i naturvårdslagen, där finner skyddsformema nationalpark

man 4 §, naturreservat 7 §, naturminne 13 §, skydd för djur- eller växtarter inom visst område 14 b §, strandskydd 15 §, naturvårdsområde 19 §, särskilt Skyddsområde 19 b§ första stycket, särskilt bevarandeområde 19 b § andra stycket och skydd av biotoper 21 §. Dessutom finns i vattenlagen bestämmelser om vattenskyddsområde 19 kap. 2 § och i miljöskyddslagen bestämmelser om miljöskyddsområde 8 a §-

Enligt Milj öbalksutrednin gen bör bestämmelserna om områdesskydd av systematiska skäl samlas i ett kapitel. Samtidigt bör en översyn ske

den rika floran skyddsformer. Utgångspunkten bör vara att det av av

314 Skydd av områden

inte finns fler skyddsformer än motiveras skyddsbehovet. som av Utredningen lämnar nedan Förslag att vissa skyddsformer skall om arbetas Det kan dock övervägas att längre i denna samman. sammanläggning. Denna fråga kan utredas i framtiden. En möjlighet är att låta Miljöbalksutredningen behandla detta i ett kommande betänkande. Även på andra håll i balken kommer det finnas bestämmelser att som behandlar skydd av områden. Bestämmelser kommer att finnas bl.a. om ändrad markanvändning för vissa områden i landet 5 kap., miljökvalitetsnormer 6 kap., förbud mot utsläppande avloppsvatten inom vissa av områden 10 kap. 4 § samt förbud mot markavvattning inom vissa områden 11 kap. 14 §.

11.2¶Naturreservat, naturvårdsområden och

djur- och växtskyddsområden

I naturvårdslagen förekommer nämnts bl.a. områdesskydden som naturreservat, naturvårdsområde och särskilt skydd för djur- eller en växtart inom visst område. Det är svårt att dra tydliga gränser mellan de tre skyddsformerna. Den egentliga skillnaden mellan naturreservat och naturvårdsområde är att i de områdena användningen mark senare av inte får inskränkas på sådant sätt att pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras. Ersättning kan alltså inte utgå vid naturvårdsområde. Troligen kan inte heller ersättning utgå vid djur- och växtskyddsområde. Det är dock främst ett annat särdrag som utmärker detta område, nämligen det begränsade syftet. Inget hindrar emellertid att ett naturreservat eller ett naturvårdsområde inrättas till skydd för en djur- eller växtart inom ett visst område. Det är svårt att finna bärande skäl för att ha kvar alla tre skyddsformer. Tvärtom kan nuvarande splittring leda till att naturvårdsarbetet försvåras. För ett befintligt naturvårdsområde kan föreskrifter, nya som är så ingripande att ersättning skall utgå, inte meddelas utan att naturvårdsområdet ombildas till ett naturreservat. Denna svårighet kan medföra att nödvändigt skydd inte kommer till stånd. Detsamma gäller troligen vid djur- och växtskyddsområdet, läget är här något men oklart. I miljöbalken kan nödvändigt skydd uppnås vid användande av institutet naturreservat. Det räcker därför med denna skyddsform. Valet av naturreservat innebär givetvis inte att ersättning alltid skall utgå. För ersättning krävs liksom tidigare att pågående markanvändning inom

Skydd av områden 315

berörd del av fastigheten avsevärt försvåras. Nytt enligt utredningens förslag är däremot att naturreservat kan användas även när ersättning överhuvudtaget inte skall utgå.

Den valda lösningen innebär att i vissa fall relativt enkla naturreservat kommer att inrättas. Det kommer exempelvis att bli möjligt att bilda naturreservat till skydd för fågellivet med den enda föreskriften att området inte får beträdas under en viss del av året.

1 1.3

Kompensationsåtgärder

l Sverige har enligt konventionen angående våtmarker av internationell betydelse i synnerhet såsom livsmiljö för våtmarksfâglar SÖ 1975:76,

l

den s.k. våtmarkskonventionen eller Ramsarkonventionen, åtagit sig att så långt som möjligt gottgöra varje förlust av skyddad våtmark. Enligt 12 § tredje stycket naturvårdslagen gäller därför som förutsättning för att skyddet för en våtmark helt eller delvis skall upphävas att intrånget i naturvårdsintresset kompenseras i skälig utsträckning.

Miljöbalken föreslås i 18 kap. 8 § 3 innehålla generell be-

en stämmelse, enligt vilken ett tillstånd, ett upphävande av ett tillstånd eller en dispens får förenas med skyldighet att utföra eller bekosta särskilda åtgärder för att kompensera det intrång i allmänna intressen som verksamheten medför. Möjlighet att föreskriva om kompensationsåtgärder finns alltså alltid, när tillstånd eller dispens meddelas för en åtgärd. Detta gäller även åtgärder i naturreservat som skyddar våtmarker. Vad gäller skyddet för våtmarker sträcker sig dock inte miljöbalkens generella bestämmelse lika långt som naturvårdslagens bestämmelse, eftersom balkens bestämmelse dels endast möjlighet inte

ger en men kräver att kompensationsåtgärder skall föreskrivas, dels endast omfattar tillstånd och dispenser men däremot inte myndigheters beslut att upphäva naturreservat eller inskränka syftet med reservatet. Det finns därför ett behov av att behålla nuvarande krav kompensationsåtgärder vid minskat reservatsskydd av våtmarker.

Enligt Miljöbalksutredningens bedömning saknas det anledning att låta reservatsbestämmelsen kompensationsåtgärder endast

om avse våtmarker. Avsikten med naturreservat är att dessa skall innebära definitivt skydd. Det är rimligt att avsteg inte godtas från detta skydd utan att kompensationsåtgärder vidtas. Kompensation bör dock ske endast i den mån intrång sker i ett naturvärde.

En bestämmelse bör därför införas om att beslut om upphävande av naturreservat eller dispens från förbud som gäller i reservatet endast får meddelas om intrånget i naturvärdet kompenseras i skälig utsträckning.

316 Skydd av områden

Genom en sådan bestämmelse uppfyller Sverige tydligare fågeldirektivet 79/409/EEG och art- och habitatdirektivet 92/43/EEG, där krav på kompensationsâtgärder ställs. När det gäller intrång i sådana naturvärden som omfattas av Sveriges internationella åtaganden är det alltid oskäligt att inte kompensera intrång.

1 1.4 Kulturreservat

En god yttre miljö är ofta ett landskap eller område som har ett rikt kulturhistoriskt innehåll. Att bevara kulturlandskap med innehåll från olika tider och se till att de sköts ett sätt som gör att värdena inte förstörs eller förringas är en av kulturmiljövårdens viktigaste uppgifter.

Ambitionen att slå vakt om den historiska dimensionen i landskapet kan därför beskrivas ytterligare bevaringsaspekt vid sidan

som en av omsorgen om den biologiska mångfalden och om landskapsbilden

ur rent estetisk synpunkt. Uttrycket ett historiskt landskap har intemationellt börjat användas för att karakterisera ett landskap är värt att slå

som vakt om därför att det präglats av markanvändning och byggnader från äldre tider. Ett historiskt landskap kan sägas vara ett landskap

som

präglas av hävdade eller ohävdade kulturlandskapselement som

återspeglar väsentli ga drag och förteelser från äldre markanvändning. En betydande del av det historiska landskapets värde utgörs av sambanden mellan de enskilda kulturlandskapselementen och av samspelet med naturmiljön. Det samlade kulturvärdet i ett historiskt landskap kan således sägas vara större än summan av kulturvärdet hos de enskilda element ingår i landskapet.

som

Genom en ändring i 3 a § naturvårdslagen år 1991 markerades att lagens skyddsbestämmelser kunde tillämpas inte bara värdefull natur, utan också för att skydda kulturhistoriska värden i landskapet. Enligt Miljöbalksutredningen behövs det bättre regler för att bevara kulturhistoriskt värdefulla landskap. För de fall där det huvudsakligen är det historiska landskapet och dess kulturvärden som skall skyddas,

men kulturminneslagens regler inte är tillräckliga, bör därför införas ett särskilt institut benämnt kulturreservat. skyddsformen bör

Den nya ses som kompletterande instrument till såväl bestämmelserna om naturreservat som till kulturminneslagens nuvarande regler. Syftet med förslaget är att skapa en skyddsform som är tydligt anpassad efter de kulturmiljö-

5 vårdande behoven.

Enligt Naturvårdsverkets naturvårdsregister motiveras landets

310 av knappt 1600 naturreservat huvudsakligen av kulturhistoriska skäl. Takten i bildningen av reservat som huvudsakligen tillkommit med kultur-

Skydd områden 317

av

historiska motiv har inte ökat sedan reformen i naturvårdslagen 1991. Fler reservat huvudsakligen bildas med kulturhistoriska värden

som som grund bör bli resultatet av ett tydligare för kulturmiljösektom,

ansvar t.ex. för de kulturmiljöema. Det innebär också att ansvarsför-

agrara delningen mellan länsstyrelsen och kommunerna bör densamma

vara inom kulturrniljövården inom naturvärden när det gäller reservat.

som

I förslaget till lagtext preciseras inte i vilka fall benämningama naturreservat respektive kulturreservat skall användas. Den frågan bör länsstyrelsen ta ställning till från fall till fall.

Kulturarvsutredningen Ku 1994:09 har parallellt med Miljöbalksutredningen utarbetat ett förslag till kulturreservat inom för lagen

ramen om kulturminnen m.m. Det tillgodoser i väsentliga delar

samma skyddsbehov som det Miljöbalksutredningen presenterar. Utredningen

nu är medveten om att flera skäl talar för lämpligheten att reglera frågan inom ramen för kulturmiljövårdens speciallagstiftning, d.v.s. kultunninneslagen. Den fortsatta beredningen får utvisa vilken de lagtekniska

av lösningarna som är att föredra.

Det är dock viktigt att komplettera den befintliga lagstiftningen med

regler för att tydligare markera behovet samlad bevarande

av en syn av kulturmiljöer som kräver intensiv skötsel för att bibehålla eller restaurera äldre markanvändning. Det bör klart markeras att kulturmiljöaspekter, ensamma eller tillsammans med naturvårdsaspekter, är ett skäl för att meddela skyddsföreskrifter.

1 1.5

Strandskyddsområden

År 1994 gjordes ett tillägg prop. 1993/94:229

i naturvårdslagens bestämmelser om strandskydd. Syftet med strandskyddet hade fram till detta år varit enbart att trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv. Som ytterligare syfte infördes att bevara goda livsvillkor land och i vatten för djur- och växtlivet. Strandskyddets syfte kom

nya dock inte att återspeglas i 16 § naturvårdslagen, där det vilka

anges restriktioner som gäller i ett strandskyddsområde. Dessa bestämmelser är fortfarande utformade ett sätt som skall skydda friluftslivet,

men däremot inte djur- och växtlivet.

Enligt Miljöbalksutredningens bedömning bör nuvarande bestämmelse om vilka restriktioner gäller i ett strandskyddsområde komplette-

som ras för att åstadkomma ett tillfredsställande skydd för djur- och växtlivet. Detta sker lämpligen att anläggningar eller anordningar

genom förbjuds som väsentligen försämrar livsvillkoren för djur- och växtarter. Inte heller andra åtgärder som har denna effekt bör få vidtas inom

318 Skydd områden

av

strandskyddsområdet.

l 1.6 Miljöskyddsområden

Om det från allmän synpunkt är särskilt angeläget att skydda ett markeller vattenområde är utsatt för miljöfarlig verksamhet, får

som regeringen enligt 8 a§ miljöskyddslagen förklara området och dess närmaste omgivningar miljöskyddsområde. Möjligheten har använts

som endast för Ringsjön och Laholmsbukten. Framför allt beträffande Laholmsbukten har påståtts att situationen inte har förbättrats.

Regeringen eller länsstyrelsen skall enligt nuvarande regler meddela föreskrifter försiktighetsmått för verksamheter inom ett miljöskydds-

om område. Sådana föreskrifter innebär inte någon ändring av tidigare meddelade tillståndsbeslut. Det är troligt att denna begränsning av föreskrifternas räckvidd har bidragit till att miljöskyddsområdena inte har haft avsedd effekt.

Det bör enligt Miljöbalksutredningen övervägas inte föreskrifter

om för miljöskyddsområden skall kunna innebära inskränkningar av befintliga tillstånd. En sådan ändring bör dock göras endast om det finns tungt vägande skäl.

Miljöbalksutredningen att förutsättningarna för att inrätta

anser miljöskyddsområden delvis bör ändras. I miljöbalken bör ett större mark- eller vattenområde kunna förklaras som miljöskyddsområde om särskilda åtgärder krävs grund att området eller en del av området

av är utsatt för föroreningar. Detta motsvarar i huvudsak den förutsättning

gäller i dag för att förklara ett område som miljöskyddsområde. som Dessutom bör områden inte uppfyller miljökvalitetsnorm kunna

som en förklaras miljöskyddsområde. Detta är en nyhet.

som

Skyddsformen miljöskyddsområde skall alltså liksom i dag tillgripas endast vid allvarliga situationer. För att kunna åstadkomma en nödvändig förbättring förhållandena inom ett sådant område är det viktigt

av att snabbt kunna minska verkningarna samtliga verksamheter som

av bidrar till den dåliga situationen. Det finns därför tungt vägande skäl för att införa möjlighet att meddela föreskrifter som gäller för även

en tillståndsgivna verksamheter. Det skulle dessutom vara meningslöst att vidhålla nuvarande begränsning, eftersom inskränkande föreskrifter i stället kan meddelas med stöd 10 kap. 5 § miljöbalken. Enligt 21

av kap. l § tar sådana föreskrifter över villkoren i befintliga tillstånd.

Föreskrifter försiktighetsmått för verksamheter i ett miljöskydds-

om område bör alltså kunna innebära ändring i tidigare meddelade

tillståndsbeslut.

SOU 1996: 103 Skydd områden 319 av

11.7¶Interimistiska förbud

Enligt 11 § naturvårdslagen kan interimistiska förbud meddelas när det är aktuellt att bilda ett naturreservat, naturvårdsområde eller naturminne. Det saknas däremot möjlighet att meddela interimistiska förbud vid andra skyddsforrner. Enligt utredningens bedömning bör sådan en möjlighet införas även för kulturreservat och vattenskyddsområde. Interimistiska förbud kan i dag gälla under sammanlagt år. Långa sex förbud skapar ofta betydande osäkerhet för fastighetsägaren. en Giltighetstiden för förbuden bör därför begränsas.

1 1.8 Naturvårdsavtal

Inom skogsbrukssektom används s.k. naturvårdsavtal komplement som till naturreservat och biotopskydd. Detta sker främst i sådana fall där en anpassad skötsel gynnar naturvärdena. Ett naturvårdsavtal innebär att markägaren åtar sig att mot ersättning från staten avstå från sin rätt att bruka ett område. Vad markägaren i de allra flesta fallen konkret förklarar sig helt eller delvis avstå från är avverkning och annat tillvaratagande av virke. I vissa fall får staten avtalet rätt att genom en vidta närmare preciserade åtgärder i avsikt att bibehålla eller höja naturvärdena. Det kan t.ex. vara fråga att på konstlad väg skapa om högstubbar, dvs. kapa träd några meter stammen, eller utföra upp särskilt anpassad röjning eller gallring. Det har visat sig att många markägare tack eget intresse för vare naturmiljön och kanske också på grund avtalskonstruktionens av frivilliga natur är beredda att godta ersättning är förhållandevis en som låg jämfört med vad som skulle beräknas med hänsyn till vad en normalt utförd avverkning hade kunnat inbringa. Det finns därför goda möjligheter att erhålla hög naturvårdsnytta för de medel satsas. som Enligt uppgift från Skogsstyrelsen har skyddade biotoper i genomsnitt en storlek på drygt två ha och ersättning betalas i snitt med 33 000 kr per ha. Naturvårdsavtal omfattar i genomsnitt sju ha och ersättningen uppgår i snitt till 6 000 kr per ha. Det skall dock observeras att de objekt som blir föremål för biotopskydd är delvis karaktär än av annan de som hanteras med avtal, varför jämförelsen inte är helt relevant. Erfarenheterna från hittillsvarande tillämpning är goda. Naturvårdsavtalen har befunnits den största nyttan, vad bevarandet den ge avser av biologiska mångfalden, om avtalen kan tecknas för ganska långa tidsperioder, gärna mot 50 år. Här är emellertid att märka att upp

320 Skydd av områden

fastigheter vanligen överlåts med kortare mellanrum. Olika lösningar har diskuterats på frågan hur skyddets bestående skall säkerställas. Någon helt tillfredsställande lösning har ännu inte hittats.

Miljöbalksutredningen finner det angeläget att arbetet med naturvårdsavtal fortgår. Utredningen lägger inte nu fram några överväganden i frågan om hur skyddet skall kunna bestå när fastigheten övergår på ny ägare. Frågan bör dock utredas vidare. En möjlighet är att Miljöbalksutredningen återkommer till frågan i ett kommande betänkande.

SOU 1996: 103

12¶Allemansrätten

Förslag: Miljöbalkens generella regler för verksamheter skall gälla även verksamhet bestående i att organisera friluftsliv. Av detta följer bl.a. att organisatören skall vidta förebyggande åtgärder för att förhindra att deltagarna orsakar skada och att anmälningsplikt kan införas för organisatörens verksamhet.

12.1¶Allemansrättens innebörd

Allemansrätten kan beskrivas rätt för och att i viss

som en var en utsträckning vistas på mark- och vattenområden tillhör andra och

som att där ta svamp, bär och vissa andra naturprodukter. Nyttjandet får inte innebära att fastighetsägare eller andra med särskild rätt till fastighet tillfogas nämnvärd skada eller olägenhet. Begränsningen brukar ibland sammanfattas med uttrycket inte störa, inte förstöra.

Allemansrätten grundas sedvana. Den har mycket gamla traditioner och var en gång i tiden nödvändig för att människor skulle kunna förflytta sig i Sverige. Under 1900-talet har allemansrätten utvecklats till att främst möjliggöra friluftsliv fastighet.

annans

Allemansrättens innebörd preciseras inte i lagtext. Vissa slutsatser kan dock dras av ett antal lagstadganden. Viktigast är 2 kap. 18 § regeringsforrnen, där det slås fast att alla skall ha tillgång till naturen enligt allemansrätten, samt 1 § naturvårdslagen, enligt vilken naturen är tillgänglig för alla enligt allemansrätten. Sistnämnda bestämmelse talar också om att alla skall visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med naturen. Av intresse är vidare vissa bestämmelser kan

som anses begränsa allemansrätten i olika avseenden. Detta gäller främst brottsbalkens stadganden hemfridsbrott och olaga intrång 4 kap. 6 §,

om skadegörelse 12 kap. 1 §, åverkan 12 kap. 2 § samt tagande

av olovlig väg 12 kap. 4 §.

Enligt utredningens uppfattning bör något försök att generellt

lagreglera allemansrättens innebörd inte göras. Genom sådan

en lagstiftning skulle den sedvanerättsliga grunden för att vistas i naturen

322 Allemansrätten SOU 1996: 103

ryckas undan och detta skulle på sikt kunna medföra en oönskad inskränkning av allemansrätten. Vid ett försök till lagstiftning skulle man dessutom stöta på stora svårigheter att generellt och exakt ange allemansrättens innebörd. En av flera orsaker till detta är att sedvanan varierar mellan olika delar av landet.

12.2¶Intressekollisioner

Friluftslivets och natur- och kulturvårdens intressen kan ibland kollidera. Friluftsliv kan vidare bedrivas på ett sätt som inte stämmer överens med markägarens intressen. Vissa former av friluftsliv kan dessutom störa annat friluftsliv.

Det är ofta friluftsliv i organiserade och kommersiella former som leder till skador eller andra olägenheter. Även friluftsliv bedrivet i mindre skala kan dock medföra störningar, såsom när motorfordon används i terrängen. De störande aktiviteterna går ofta utanför gränsen för allemansrätten. Exempelvis anses inte någon rätt att använda motorfordon på markområden följa av allemansrätten. Detta är tvärtom förbjudet i terrängkömingslagen.

En uppmärksammad fråga är organiserande av friluftsliv kan ske

om med stöd av allemansrätten. Allemansrätten kan visserligen sägas vara

rätt för och dvs. för den enskilde. Den kan dock utnyttjas en var en, samtidigt i grupp. De som deltar i arrangörens verksamhet gör alltså detta med stöd av allemansrätten. Ibland har det anförts att det är stötande att personer skall kunna tjäna pengar på att organisera aktiviteter på annans mark utan att fastighetsägaren får del av vinsten eller har tillåtit verksamheten. Det går dock inte i gällande rätt att

ens finna stöd för uppfattningen att arrangören behöver fastighetsägarens tillstånd för verksamhet som inte medför skada eller annan olägenhet.

en Möjligen får det anses vara oklart om en organisatör utan fastighetsägarens tillstånd kommersiellt skall få utnyttja dennes fastighet mer eller mindre permanent. Sådana rådighetsfrågor behandlas dock inte i miljöbalken utan bör i stället lösas i rättspraxis. Rent allmänt kan sägas att det naturligtvis är önskvärt att arrangemang av någon betydelse inte sker utan markägarens medgivande.

Den som anordnar ett kollektivt nyttjande av annans mark kan däremot bli skyldig att ersätta skador som deltagarna orsakar, även om deltagarna for sig har uppträtt på ett sätt som faller inom ramen för

var allemansrätten. En förutsättning för organisatörens skadeståndsskyldighet är att han har varit vållande, dvs. att han har orsakat skadan med uppsåt eller av oaktsamhet. Förutsättningarna för skadestånd är normalt

Allemansrätten 323

uppfyllda vid skador sedan arrangören hänvisat

ett stor grupp personer till ett naturområde, är särskilt känsligt eller i övrigt hänvisat fler

som besökare till ett område än vad området tål. Detsamma gäller när arrangören har lämnat felaktiga upplysningar allemansrättens

om innebörd eller underlåtit att lämna information allemansrätten till

om personer som kan antas sakna kännedom denna.

om

12.3¶Allemansrätten och kommersen

I regleringsbrevet för budgetåret 1994/95 regeringen Naturvårdsver-

gav ket i uppdrag att redovisa praktiska lösningar för att komma till rätta med problem med kommersialiseringen allemansrätten. Verket

av redovisade uppdraget i rapporten Allemansrätten och kommersen rapport 4446. Miljödepartementet har remissbehandlat rapporten och därefter överlämnat den till Miljöbalksutredningen.

Naturvårdsverket finner i utredningen att friluftsliv och turism

som regel inte utgör några allvarliga hot mot natunniljön och den biologiska mångfalden. Friluftsliv och turism kan enligt verket i stället ofta medverka till att alla får förståelse och för miljön. Av

engagemang utredningen framgår att de problem uppmärksammats i samband

som med kommersialiseringen allemansrätten i huvudsak är begränsade

av till vissa delar av landet, framför allt Syd- och Västsverige samt fjällen.

För att komma till rätta med de problem som trots allt föreligger föreslår Naturvårdsverket sammanfattningsvis följande.

Den som utnyttjar mark är tillgänglig enligt allemansrätten - som genom att organisera friluftsliv skall vidta förebyggande åtgärder för att förhindra att deltagarna orsakar skada naturen eller

annans egendom.

Om skada orsakas genom friluftsanknuten näringsverksamhet skall — arrangören ansvara för skadan om han inte visar att den uppkommit utan vållande från hans sida.

Anmälningsplikt till länsstyrelsen skall kunna införas för näringsverk- samhet på mark som är tillgänglig enligt allemansrätten. Länsstyrelsen kan härvid meddela särskilda villkor för verksamheten och förbjuda den. -I områden med särskilt stora konflikter bör länsstyrelsen eller kommunen inrätta naturvårdsområden eller använda strandskyddsbestämmelserna for att styra besökarna.

Undervisning i allemansrätt skall ingå i alla lokala arbetsplaner i skolan.

Turistdelegationen skall utveckla utbildning i naturvägledning, metodik för planering av naturturism, långsiktig strategi angående

en

324 Allemansrätten SOU 1996: 103

information om allemansrätten riktad till utländska turister samt

miljömärkning av turistarrangemang som nyttjar mark som är tillgänglig

enligt allemansrätten.

Respektive aktivitetsbransch skall ta ansvar för auktorisation av de -

egna företagen.

Boverket och Naturvårdsverket skall i samråd utveckla en metodik för -

friluftsplanering inom ramen för den fysiska planeringen.

Miljövårdsberedningen har i sitt betänkande SOU 1995:100 Hållbar utveckling i landets fjällområden lämnat förslag som i flera väsentliga delar överensstämmer med Naturvårdsverkets förslag. Även nämnda delar av den utredningen har efter remissbehandling överlämnats till

Miljöbalksutredningen

Inom turismsektom har på senare år såväl nationellt som intemationellt alltmer uppmärksamhet ägnats åt frågan vilka miljöhänsyn som bör tas i den naturrelaterade turismen. Det finns många exempel på detta. I propositionen angående turistpolitiken prop. 1994/95: 177, s. l 1 anförs exempelvis att, eftersom naturen är en unik tillgång för Sverige sett ur turismens synvinkel, det är av avgörande betydelse att denna resurs vårdas. EU:s handlingsplan för stöd till turismen syftar bl.a. till att säkerställa att större miljöhänsyn tas. I EU:s femte handlingsprogram för miljön framhålls att det är nödvändigt att utveckla nationella och regionala strategier för hållbar turism i bergs- och kustområden. Inom Europarådet har utarbetats rekommendationer för uthållig och miljövänlig utveckling turismen samt för staternas turism inom skyddade

av områden. Trendema inom turismnäringen är alltså tydliga. Naturvårdsverkets förslag ligger i linje med denna utveckling.

Miljöbalksutredningen har behandlat Naturvårdsverkets

de delar av

utredning som kan tänkas bli genomförda med stöd av lagregler

ingående i miljöbalken. Detta motsvarar de tre första punkterna i sammanfattningen ovan, nämligen att förebyggande åtgärder skall vidtas, att arrangören skall ansvara för skada om han inte visar att den har uppkommit utan vållande från hans sida samt att anmälningsplikt skall kunna införas.

Miljöbalksutredningen föreslår en grundläggande allmän aktsamhetsregel enligt vilken den som bedriver en verksamhet skall vidta de skyddsåtgärder och de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten medför eller kan antas medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Med verksamhet åsyftas bland annat att organisera andra människors friluftsliv. Även ett ideellt organiserande friluftsliv utgör verksamhet

av i balkens mening. Särskilt höga krav bör dock ställas på kommersiell

SOU 1996: 103 Allemansrätten 325

verksamhet. Av aktsamhetsregeln följer bland annat att arrangören skall se till att deltagarna undviker särskilt känsliga områden. Till sådana grupper av deltagare som kan antas ha otillräckliga kunskaper

om allemansrättens innebörd bör information lämnas allemansrättens

om grundprinciper. Även till andra kan särskild information behöva

ges.

Naturvårdsverket har föreslagit att den i näringsverksamhet

som utnyttjar mark är tillgänglig enligt allemansrätten skall för

som svara skada som verksamheten orsakar, han inte visar att skadan

om uppkommit utan vållande från hans sida. Förslaget innebär s.k. omvänd

att bevisbörda eller presumtionsansvar skall tillämpas.

I skadeståndsrätten har den skadelidande bevisbördan för att oaktsamhet föreligger. Undantag gäller i avtalsförhållanden när egendom skadas som innehas av någon än ägaren, exempelvis vid lån,

annan deposition och befraktning. Det torde sällsynt att bevisbördan

vara anses vara omvänd utanför avtalsförhållanden. Enligt utredningens uppfattning bör starka skäl föreligga för att omvänd bevisbörda skall införas i det aktuella fallet.

Det är givetvis angeläget att den som vid utövande friluftsliv eller

av turism orsakar skada ersätter denna. Detta gäller även när arrangör

en kan anses vara vållande till skadan. Vid kommersiellt organiserande

av friluftsliv bör höga aktsamhetskrav ställas på arrangören. Vårdslöshet får normalt anses föreligga när skada uppkommit sedan arrangören har hänvisat deltagarna till skadekänslig mark. Detsamma gäller när arrangören inte i tillräcklig grad har upplyst deltagarna vilken

om hänsyn de skall visa. Om deltagarna har orsakat skada är det därför sällan svårt att styrka att en yrkesmässig organisatör har varit oaktsam. Arrangörens ansvar är i själva verket så starkt att det ligger nära rent strikt dvs. oberoende vållande.

ansvar, ansvar av

I sammanhanget bör påpekas att även andra än fastighetsägare och innehavare av särskild rätt till fastigheter kan berättigade till

vara ersättning. Det kan i framtiden bli vanligare att staten begär ersättning av den som har skadat egendom staten har ett för att skydda

som ansvar och vårda. INJA 1993 s. 753 utdömdes ersättning till Riksantikvarieämbetet för skada som uppkommit att ingrepp hade gjorts i fast

genom en fornlämning. I NJA 1995 s. 249 fick staten ersättning

av en person som hade dödat två järvar. Dessa fall avsåg dock inte skador som vållats vid utnyttjande allemansrätten.

av

Det är ovanligt med skadeståndsprocesser där arrangörer ställs till ansvar för skador som arrangemangets deltagare har orsakat. Förklaringen till detta torde vanligen än att det är svårt att

vara en annan styrka vårdslöshet. Att införa omvänd bevisbörda skulle därför knappast i någon nämnvärd grad förbättra den skadelidandes möjlighet till

326 Allemansrätten SOU 1996: 103

skadestånd. Utredningen avstår därför från att lämna ett sådant förslag.

Det finns enligt Miljöbalksutredningen tre huvudorsaker till att skadeståndsprocesser mot arrangörer av friluftsliv är ovanliga. Den första, och viktigaste, är att det är relativt sällsynt att skador av någon omfattning uppkommer. Vid remissbehandlingen av Naturvårdsverkets rapport har ett antal länsstyrelser och kommuner anfört att det organiserade friluftslivet hittills inte har utgjort något problem. Det verkar främst ha varit i fjällen samt södra och västra Sverige som frågan överhuvudtaget har uppmärksammats. Den andra orsaken är att de skador som trots allt uppkommer ofta är svårbedömda. När skadan miljön får

stor, såsom när en utrotningshotad art påverkas, har anses vara fastighetsägaren sällan lidit någon påvisbar ekonomisk skada. Även

mer direkta skador för fastighetsägaren kan vara svårbedömda, såsom när en ansamling människor gör att fastighetsägaren inte kan jaga i samma utsträckning tidigare. Det kan i sistnämnda situation diskuteras

som huruvida skadan utgör ersättningsgill sakskada eller förmögen-

en en ren

, hetsskada, dvs. ekonomisk skada uppkommer samband med l

en som utan

person- eller sakskada. Huvudregeln i skadeståndsrätten är att en ren en förmögenhetsskada leder till skadeståndsskyldighet om den vållats

brott 2 kap. 4 § skadeståndslagen. Det är knappast fråga om genom brott när arrangören har varit vårdslös. I vilken mån en ren förmögenhetsskada ersätts i även andra fall är osäkert. Om skadan bedöms vara ersättningsgill tillkommer det faktum att skadan normalt är svårvärderad. Fastighetsägaren därför sällan det mödan värt att driva en

anser skadeståndsprocess. Den tredje orsaken är att det ofta är svårt att avgöra vem som har vållat skadan.

Miljöbalksutredningens bedömningar leder till slutsatsen att det för närvarande inte är aktuellt med några ändringar i gällande rätt för att öka möjligheten att utkräva skadestånd en kommersiell arrangör.

av

Miljöbalksutredningen liksom Naturvårdsverket att det kan vara

anser lämpligt att i vissa fall införa anmälningsplikt för verksamhet som innebär att friluftsliv organiseras. Detta kommer i miljöbalken att bli möjligt med stöd av 12 kap. 6 som motsvarar nuvarande samrådsbestämmelse i 20 § naturvårdslagen. Bestämmelsen utvidgas till att gälla för all verksamhet som inte är tillstånds- eller anmälningspliktig enligt andra bestämmelser i balken. Med stöd denna bestämmelse kan

av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter att inom landet eller del landet anmälan alltid skall

om en av göras i fråga särskilda slag av verksamheter som typiskt sett kan

om medföra skada på naturmiljön. Om anmälningsskyldighet föreligger får i verksamheten inte påbörjas innan anmälan har skett. Den anmälningsmottagande myndigheten får förelägga verksamhetsutövaren att vidta de ‘

Allemansrätten 327

åtgärder som behövs för att begränsa eller motverka skada. Exempel en sådan åtgärd är att ett företag som hyr ut kanoter efter samråd med

fastighetsägaren anvisar lämpliga platser för matlagning och över-

nattning. Om åtgärderna inte är tillräckliga får myndigheten förbjuda verksamheten.

Genom att införa anmälningsplikt blir det möjligt att i känsliga

områden få en bättre bild vilka aktiviteter ett visst slag av av som förekommer. Det också möjlighet att ingripa skadliga ges en mot verksamheter förelägganden och förbud. Möjligen kan genom anmälningsplikten med den därtill hörande möjligheten till ingripande leda till att en organisatör väljer att utöva sin verksamhet på annat håll, där anmälningsplikt inte föreligger. Detta är i så fall positivt, eftersom skadliga verksamheter på detta sätt kan styras bort från känsliga områden. Miljöbalkens generella bestämmelse skiljer sig från Naturvårdsverkets förslag genom att förelägganden och förbud enbart får grunda sig att verksamheten skadar eller kan skada naturmiljön. Myndigheten skall däremot inte ingripa för att komma till rätta med olägenheter för fastighetsägaren som inte samtidigt kan betecknas skada på som en naturmiljön. Ett föreläggande eller förbud får exempelvis inte meddelas mot arrangemang som hindrar fastighetsägaren från att jaga i samma utsträckning som tidigare. Det allmänna intresset att naturen inte skadas och inte markägarens enskilda intresse skall motivera ingripandet. Det är inte myndighetens sak att avgöra vad fastighetsägare skall tåla. en Fastighetsägaren kan däremot utverka förelägganden och förbud i domstol. Anmälningsplikten i miljöbalken kan gälla även utanför näringsverksamhet. Även den ideell grund organiserar verksamhet kan alltså som underkastas anmälningsplikt. Det är dock viktigt att framhålla att friluftsliv det vanligen bedrivs inte utgör något egentligt hot som mot miljön. Det blir därför främst aktuellt att införa anmälningsplikt för verksamhet som bedrivs näringsmässigt. Anmälningsplikt bör föreskrivas endast för verksamheter typiskt sett medför skada. Det förhållandet som att ett fåtal arrangörer missköter sig får inte ut över de skötsamma. Anmälningsplikten bör dessutom begränsas geografiskt till områden där problem har uppstått eller kan befaras uppstå. Vid urvalet av anmälningspliktiga verksamheter måste också beaktas att förfarandet blir hanterligt. Registrerandet anmälningar av får inte ta i anspråk stora på bekostnad erforderliga åtgärder. resurser av Anmälningsplikt för organiserande av friluftsliv förutsätter inte att deltagarnas tillgång till marken grundas allemansrätten. Anmälningsplikt skall kunna gälla även för organiserande friluftsliv på den av egna

328 Allemansrätten SOU 1996: 103

fastigheten. I ett sådant fall kan det allmänna enligt balkens ersättningsbestämmelser 28 kap. 4 § första sycket 5 bli skyldigt att betala ersättning till fastighetsägaren när ett föreläggande eller förbud medför att pågående markanvändning försvåras avsevärt den berörda delen av fastigheten.

SOU 1996: 103

13 hälso-

Miljöfarlig verksamhet och skydd

13.1 av

Sammansmältning reglerna om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd

Eftersom miljöskyddslagen är grundpelama i den svenska en av miljölagstiftningen är det en självklarhet att den skall ingå i miljöbalken. Det är även naturligt att reglerna i hälsoskyddslagstiftningen arbetas i miljöbalken. Den lagstiftningens syfte, att motverka störningar som kan vara skadliga för människors hälsa, sammanfaller till stor del med syftet med den övriga lagstiftning utgör naturliga delar i balken, som inte bara miljöskyddslagen utan även lagen kemiska produkter och om renhållningslagen m.fl. lagar. De remissinstanser yttrade sig över som Miljöskyddskommitténs förslag var eniga den bedömningen. om I lagrådsremissen föreslogs ett kapitel miljöfarlig verksamhet om som i stort överensstämde med bestämmelserna i miljöskyddslagen. Kapitlet innehöll även bestämmelser tillståndsprövning, omprövning och om återkallelse av tillstånd efter i princip det mönster för närvarande som

finns i miljöskyddslagen. Som skäl att frångå Miljöskyddskommitténs

förslag med ett särskilt kapitel om tillstånd att någon vinst med angavs att samla reglerna tillstånd inte stod att finna bl.a. med hänsyn till om

den lagtekniska utformningen balkens tillämpningsområde.

av

Vidare föreslogs i huvudsak i enlighet med Miljöskyddskommitténs förslag, ett särskilt kapitel om hälsoskyddsbestämmelser till stor del

som motsvarade hälsoskyddslagen och i viss utsträckning även innehöll

bestämmelser från hälsoskyddsförordningen.

Lagrådet skrev i sitt yttrande att det hade varit önskvärt i att man samband med samordningen lagarna i miljöbalk gjort av en en mera ingående och samlad analys gränsdragningsproblemen mellan de av olika lagarna och försökt att i lagtexten tydligare gränserna mellan ange olika skyldigheter och ingripanden. En analys gränsdragningsav problematiken skulle enligt Lagrådet säkert få stor betydelse också från andra utgångspunkter än att bara klarlägga gränsdragningsfrågoma. Mycket talade för att sådan analys skulle kunna leda till minskad en en

330 Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd SOU l996:103

överlappning mellan olika områden, dvs. att man skulle kunna snäva åt tillämpningsområdena för olika institut eller rent av rensa ut en del onödiga skyldigheter eller ingripandemöjligheter. Vidare skrev Lagrådet att det intryck man får vid en genomgång av balkförslagets olika regelverk till skydd för hälsa och miljö är att innehållet i de nuvarande lagarna tämligen okritiskt har lyfts över till miljöbalken, i vart fall syntes inte möjligheterna till begränsningar och samordningar ha beaktats i tillräcklig grad. Detta gällde bl.a. beträffande reglerna om hälsoskydd.

I våra tilläggsdirektiv har angetts att mot bakgrund av den kritik som Lagrådet fort fram skall utredaren vid avgränsning till annan lagstiftning och samordning mellan de verksamheter inrymmas i balken

som avses ägna särskilt intresse åt att smälta samman bestämmelser om hälsoskydd och miljöfarlig verksamhet ett ändamålsenligt sätt.

Vi föreslår långtgående sammansmältning och att bestämmelserna

en om prövning av tillstånd m.m. görs gemensamma för hela balken. De särskilda bestämmelser om miljöfarlig verksamhet, som inte rör tillståndsprövningen, och bestämmelser hälsoskydd föreslår vi förs

om

i ett kapitel, eftersom båda ytterst gäller regler till skydd för samman människors hälsa och miljön och möjligheter att kunna ingripa mot verksamheter som kan påverka dessa skadligt. En sådan sammansmältning underlättas att föreslår ett enhetlig system för prövning

av

överklaganden i miljödomstol i motsats till nuvarande regler. För av närvarande överprövas beslut enligt föreskrifterna om miljöfarlig verksamhet i administrativ ordning medan beslut i hälsoskyddsärenden överklagas hos förvaltningsdomstol.

Vårt förslag innebär att skyddet för människors hälsa skall utgöra en integrerad del i miljöbalken och att samma grundläggande aktsamhetskrav skall gälla for hälsoskyddet som gäller för exempelvis miljöfarlig verksamhet. De särskilda reglerna hälsoskydd görs mindre

om detaljerade än vad föreslogs Miljöskyddskommittén och i

som av

lagrådsremissen. Även vi förslår att frågor avloppsanläggningar och

om värmepumpar förs bort från hälsoskyddsreglema till reglerna om miljöfarlig verksamhet. Vi föreslår vidare att bestämmelserna om avloppsledningar och avloppsvatten integreras. Miljöskyddskommittén ansåg att skyldigheten att avleda och rena eller annat sätt ta hand om avloppsvatten har naturlig anknytning till bestämmelserna om inomhusmiljön

en och därför borde finnas med bland de särskilda föreskrifterna om hälsoskydd och detta följdes i lagrådsremissen. Enligt vår uppfattning hör dessa regler lika mycket samman med regleringen av avloppsvatten

är miljöfarlig verksamhet. Vi föreslår därför att dessa bestämmelser som behandlas tillsammans i balken. När det gäller hälsoskyddet betonas

Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd 331

inriktningen på inomhusmiljön samt övriga störningar inte hör

som samman med miljöfarlig verksamhet. Bestämmelser motsvarande lagen tillfälligt bilförbud placerades om av kommittén och i lagrådsremissen i kapitlet hälsoskydd. Detsamom ma gällde bestämmelsen i nuvarande 8 § hälsoskyddslagen att regeringen får meddela föreskrifter vattnets beskaffenhet i badanläggningar om och strandbad som är upplåtna för allmänheten. Vi att dessa har anser en nära anknytning till miljökvalitetsnormer och föreslår därför att dessa tas in i kapitlet som behandlar sådana Badanläggningar inomhus normer.

och simbassänger får dock regleras med stöd ett bemyndigande

av om föreskrifter för hälsoskydd. Bestämmelsen miljöskyddsområde i om nuvarande 8 a § miljöskyddslagen tas inte i detta kapitel bland reglerna om miljöfarlig verksamhet utan i ett kapitel skydd om av områden tillsammans med övriga regler skydd områden. om av Reglerna om miljöfarlig verksamhet i miljöbalken bör, liksom varit fallet enligt miljöskyddslagen, tillämpas på störningar vid användningen av mark, byggnad eller anläggning kan medföra olägenheter för som såväl miljön som hälsan. De föreslagna hälsoskyddsreglema innehåller i likhet med nuvarande regler inte någon avgränsning till användningen av fast eller lös egendom. När det gäller olägenheter för människors hälsa som orsakas fasta anläggningar eller verksamheter skulle därför av både de särskilda reglerna om hälsoskydd och de särskilda reglerna om miljöfarlig verksamhet kunna vara tillämpliga. Detta skulle kunna medföra en oklarhet vilka regler skall tillämpas på störningar om som som kommer från användningen fast egendom. Denna oklarhet gäller av

inte miljöfarliga verksamheter tillståndsprövats enligt de särskilda

som reglerna om sådan verksamhet eftersom hälsoaspektema då beaktas vid tillståndsprövningen. Krav på åtgärder utöver vad uppställs som som villkor i ett tillstånd kan bara ställas i enlighet med reglerna om

miljöfarlig verksamhet.

För fasta anläggningar eller verksamheter inte tillståndsprövas som kan däremot den situationen uppstå att såväl de särskilda reglerna om miljöfarlig verksamhet de särskilda reglerna hälsoskydd blir som om tillämpliga. Detta är i och för sig ingen nyhet i dessa fall ligger men ansvaret för att vidta åtgärder till skydd för hälsan och miljön i normalfallet på samma myndighet, den kommunala nämnden. Vidare är förutsättningarna för ingripande i de aktuella fallen i allmänhet desamma. Därför har det inte någon avgörande betydelse vilka regler som tillämpas. Detta gäller särskilt överklagandereglerna samordnas. som nu Genom att hälsoskyddsreglema renodlas blir det också tydligare vilka områden det främst bör aktuellt att tillämpa hälsoskyddsreglema för vara att komma till rätta med störningar. När behov uppkommer särskilda av

332 Afiljofarlig verksamhet och hälsoskydd

föreskrifter bör det i övrigt ankomma regeringen att bedöma hur en viss fråga skall regleras. I avsaknad av särskilda föreskrifter bör myndigheterna i sin tillsynsverksamhet i första hand tillämpa reglerna miljöfarlig verksamhet, om det är fråga om störningar från fasta om anläggningar eller verksamheter, dvs. samma princip bör gälla som förordades föredragande statsrådet vid införandet av hälsoskyddslagen av prop. 1981/82:1l9 s. 33.

13.2¶EG-direktiv om

utsläpp

Det finns i gemenskapslagstifiningen ett antal direktiv om förebyggande och bekämpning föroreningar luft och vatten. Dessa är bl.a. rådets av av direktiv 84/360/EEG den 28 juni 1984 om bekämpning av luftav förorening från industrianläggningar, rådets direktiv 76/464/EEG av den 4 maj 1976 förorening utsläpp vissa farliga ämnen i om genom av gemenskapens vattenmiljö och rådets direktiv 80/68/EEG av den 17 december 1979 skydd för grundvatten mot förorening genom vissa om farliga ämnen.

13.2.1 Det allmänna 84/360

luftutsläppsdirektivet

I det allmänna luftutsläppsdirektivet 84/360 anges i artikel 3 att medlemsstaterna skall vidta de åtgärder krävs för att säkerställa att som

anläggningar tillhör de kategorier som anges i bilaga l till

som direktivet inte kan tas i drift eller ändras betydligt utan att tillstånd har lämnats. Bilaga l innehåller kategorier anläggningar inom energiinav dustri, produktion och bearbetning metaller, kemisk industri, av avfallshantering I artikel 4 förutsättningar för tillstånd. m.m. anges Tillstånd får endast tillståndsmyndigheten har förvissat sig om ges om att l alla lämpliga förebyggande åtgärder har vidtagits mot luftförorening, däribland bästa tillgängliga teknik om det inte medför oskäliga kostnader 2 driften inte orsakar betydande luftförorening, särskilt på grund utsläpp ämnen som anges i direktivets bilaga 2 av av bl.a. svaveldioxid, kväveoxid, kolväten, tungmetaller, klor 3 inte något de gällande gränsvärdena för utsläpp överskrids 4 samtliga av gällande gränsvärden för luftkvalitet har beaktats. Direktivet kommer att vara genomfört genom de regler vi föreslår motsvarande miljöskyddslagen samt de nya bestämmelserna om miljökvalitetsnormer och deras roll vid tillståndsprövningen.

13.2.2 Det allmänna 76/464

vattenutsläppsdirektivet

Direktivet 76/464 om förorening utsläpp vissa farliga ämnen

genom av

i gemenskapens vattenmiljö gäller enligt artikel 1 inlandsytvatten,

territorialvatten, inre kustvatten och grundvatten. När det gäller grundvatten har dock direktivets bestämmelser ersatts direktivet

av 80/68/EEG om skydd för grundvatten mot föroreningar vissa

genom farliga ämnen.

I det allmänna vattenutsläppsdirektivets art. 2 att medlemssta-

anges terna skall vidta lämpliga åtgärder dels för att hindra att de vatten

som anges i artikel l förorenas av farliga ämnen som ingår i de grupper

av ämnen som finns i förteckning l i direktivets bilaga, dels för att minska föroreningen av dessa vatten genom de farliga ämnen i

som anges förteckning 2 i bilagan. I bilaga 1 anges bl.a. sådana ämnen

som

organiska halogenföreningar, organiska fosforföreningar, organiska

tennföreningar, kvicksilver och kadmium samt ämnen har

som cancerogena egenskaper i vatten. I förteckning 2 anges ämnen enligt förteckning l för vilka gränsvärden inte fastställts enligt art. 6 samt ämnen såsom zink, koppar, nickel, krom, bly m.fl. Tillståndspliktens omfattning anges i artikel Alla utsläpp till vatten enligt artikel 1

av ämnen enligt förteckning 1 kräver förhandstillstånd. I tillstånden skall fastställas utsläppsnonner och tillstånd får endast beviljas för

en begränsad tid. Enligt artikel 9 får genomförandet direktivet inte i

av något fall direkt eller indirekt leda till en ökad förorening de vatten

av som direktivet omfattar. I artikel 8 att medlemsstaterna även skall

anges tillse att åtgärderna inte leder till en ökad förorening vatten inte

av som omfattas av artikel

Även detta direktiv kommer genomfört de regler vi

att vara genom föreslår i balken.

l3.2.3 Grundvattendirektivet 80/68

Syftet med direktivet 80/68 skydd för grundvatten mot förorening

om genom vissa farliga ämnen framgår redan namnet, att hindra

av förorening av grundvatten. Enligt artikel 3 skall medlemsstaterna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att hindra tillförsel till grundvatten av ämnena i förteckning 1 i direktivets bilaga och begränsa tillförsel till grundvatten av ämnena i bilagans förteckning för att undvika att vattnet förorenas med ämnena. Bilagans förteckningar överensstämmer till stora delar med de tidigare nämnda förteckningama i bilagan till direktivet 76/464. l direktivet definieras direkt utsläpp på följande sätt;

334 Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd

tillförsel till grundvatten av ämnena i direktivets förteckning 1 och 2 utan infiltration genom markyta och underliggande jordlager. Direktivet omfattar även indirekta utsläpp som definieras på följande sätt; tillförsel till grundvatten av ämnena i direktivets förteckning 1 och 2 efter infiltration genom markyta och underliggande jordlager.

Enligt artikel 4 skall medlemsstaterna förbjuda direkta utsläpp av ämnena i förteckning Alla former av slutligt omhändertagande eller deponering i syfte att slutligt omhänderta ämnena som kan medföra indirekta utsläpp skall granskas i förväg. På grundval av detta skall verksamheten förbjudas eller meddelas tillstånd med villkor att alla förebyggande tekniska åtgärder vidtas som krävs för att hindra sådana utsläpp. Åtgärder skall även vidtas för att förhindra indirekta utsläpp av ämnena i förteckning 1 från andra verksamheter.

Enligt artikel 5 skall alla direkta utsläpp av ämnena i förteckning 2

förhandsgranskas och begränsas. Även slutligt omhändertagande eller

deponering i syfte att slutligt omhänderta ämnena som kan medföra indirekta utsläpp skall granskas i förväg. Med utgångspunkt från granskningen skall tillstånd beviljas om alla förebyggande tekniska åtgärder vidtas för att förhindra förorening av grundvattnet med ämnena. Åtgärder skall även vidtas för att begränsa indirekta utsläpp av ämnena i förteckning 2 från andra verksamheter. Enligt artikel 6 krävs särskilt tillstånd för konstgjord infiltration.

Vad förhandsgranskningarna som avses i artikel 4 och 5 skall innehålla framgår av artikel 7 och vad tillstånd enligt artikel 4 och 5 skall innehålla anges i artikel Sådana tillstånd får enligt artikel 11 endast meddelas för en begränsad tidsperiod och skall omprövas minst vart fjärde år. Tillstånden kan därvid förnyas, ändras eller upphävas.

Direktivet kommer att vara genomfört genom de regler vi föreslår i balken. Förhandsgranskningama som krävs kommer att finns i de miljökonsekvensbeskrivningar som vi föreslår skall krävas för tillstånd enligt balken. I övrigt uppfyller de bestämmelser vi föreslår om möjligheter att föreskriva om tillstånd för miljöfarlig verksamhet och de tillståndsregler vi föreslår direktivet. Direktivet innehåller också en regel att tillstånd skall vägras om den som begär tillstånd att han inte

uppger kan uppfylla de villkor som gäller eller om detta förhållande är uppenbart för den behöriga myndigheten. Direktivet 76/464 innehåller en motsvarande bestämmelse. Någon uttrycklig regel att tillstånd inte får meddelas om sökanden uppger att han inte kan uppfylla de fastställda kraven eller om detta förhållande är uppenbart för den behöriga myndigheten behövs dock inte i balken. Detta självklarhet och

är en gäller redan för närvarande eftersom ett tillstånd inte skall innefatta villkor som inte kan uppfyllas.

Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd 335

13.2.4 till IPPC-direktiv

Förslag

EU:s ministerråd fastställde den 27 november 1995

en gemensam ståndpunkt beträffande ett förslag till direktiv samordnade åtgärder

om för att förebygga och begränsa föroreningar, det s.k. IPPC-direktivet Integrated Pollution Prevention and Control. Detta behandlas för närvarande av EU-parlamentet. Förslaget har även redogjorts för i avsnitt 7 i samband med de allmänna aktsamhetsreglerna.

Syftet med förslaget är att förebygga och begränsa föroreningar. Hittills har det funnits gemenskapslagstiftning bekämpning

om av luftföroreningar och om minimering utsläpp farliga ämnen i

av av vattenmiljön, t.ex. de angivna 84/360 bekämpning luftförore-

om av

ningar från industrianläggningar och 76/464 förorening

om genom utsläpp av vissa farliga ämnen i gemenskapens vattenmiljö. Någon gemenskapslagstiftning om utsläpp i marken har dock inte funnits.

Syftet med förslaget till IPPC-direktiv är att förebygga och minska föroreningar till luft, vatten och även mark, inbegripet åtgärder

som gäller avfall. Förslaget omfattar verksamheter som anges i bilaga 1 till direktivet. Direktivet kan närmast sägas motsvara vår miljöskyddslag.

De verksamheter som anges i bilaga 1 är industrier inom energisektorn, produktion och omvandling av metaller, mineralindustri, kemisk industri, avfallshantering och verksamhet såsom pappersindustri,

annan livsmedelsindustri, stora lantbruksanläggningar Denna bilaga

m.m. omfattar fler typer industrianläggningar än bilagan till det allmänna

av

luftutsläppsdirektivet 84/360. Bilagan omfattar även fler typer

av industrianläggningar och i många fall lägre tröskelvärden för samma typ av verksamheter än bilaga 1 till direktivet 85/337 miljökonsekvens-

om beskrivningar som behandlats i avsnitt 10.2.3. Som angetts där har

en ändring föreslagits i det direktivet punkt 2a läggs till med

att en ny innehållet att medlemsstat kan införa procedur för att

en en gemensam fullgöra kraven enligt det direktivet och kraven enligt IPPC-direktivet.

En grov uppskattning har gjorts av Naturvårdsverket över antalet verksamheter skulle omfattas direktivförslaget i Sverige. Enligt

som av den skulle lite färre än hälften av de verksamheter prövas

som av Koncessionsnämnden omfattas. Vidare omkring ett femhundratal de

av tillståndspliktiga verksamheter som prövas länsstyrelse, 275

av varav deponier och drygt ett hundratal djurhållare.

I art. 3 i IPPC-direktivet anges allmänna principer för verksamhetsutövarens grundläggande skyldigheter bl.a. att bästa tillgängliga teknik skall användas och ingen betydande förorening förorsakas. Enligt artikel 4 skall medlemsstaterna säkerställa att inga anläggningar drivs utan

nya

336 Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd

tillstånd enligt direktivet. I artikel 5 att medlemsstaterna skall

anges säkerställa att även befintliga anläggningar drivs i överensstämmelse med ett flertal av direktivets artiklar senast åtta år efter direktivets genomförande. I direktivet finns vidare bestämmelser om vad ansökan skall innehålla art. 6, beslutet och de villkor som skall gälla art. 8-9,

bästa tillgängliga teknik och miljökvalitetsnormer art. 10-11 och

verksamhetsutövarens ändring verksamheten art. 12.

av

Enligt artikel 13 skall medlemsstaterna säkerställa att de behöriga

myndigheterna regelbundet gör en förnyad bedömning av, och om det

är nödvändigt uppdaterar villkoren i tillståndet. En förnyad bedömning skall alltid anläggningen orsakar förorening sådan betydelse

göras om av att nya eller reviderade utsläppsvärden behöver införas i tillståndet eller

om väsentliga ändringar av bästa tillgängliga teknik möjliggör

en betydande minskning av utsläppen utan att detta medför oskäliga kostnader.

Någon tid inom vilken dessa förnyade bedömningar skall göras anges inte i förslaget utan det är en fråga för varje medlemsland att bestämma med vilken regelbundenhet bedömningarna skall göras. Inte heller anges i förslaget hur ofta uppdatering villkoren bör göras. Det dock

av anges att villkoren skall uppdateras om den behöriga myndigheten bedömer

detta nödvändigt.

Enligt artikel 14 skall medlemsstaterna säkerställa att villkoren i tillståndet iakttas av verksamhetsutövaren vid driften av anläggningen samt att verksamhetsutövaren regelbundet underrättar den behöriga myndigheten om bl.a. resultaten av utsläppskontroller.

I art. 15 finns, som tidigare angetts, en bestämmelse motsvarande

en artikel i direktivet 85/337 om miljökonsekvensbeskrivningar att medlemsstaterna skall säkerställa att tillståndsansökningar för

nya anläggningar eller väsentliga förändringar under lämplig tid hålls tillgängliga för allmänheten så att den kan yttra sig innan myndigheten fattar sitt beslut. Även i artikel 17 finns bestämmelse motsvarande

en en artikel i direktivet 85/337 om gränsöverskridande verkningar. Där föreskrivs att om en medlemsstat konstaterar att driften av en anläggning kan få betydande, negativ påverkan på miljön i en annan medlemsstat eller en annan medlemsstat begär det, skall information ansökan

om överlämnas till den andra staten och den allmänhet som kan komma att beröras.

IPPC-direktivet skall vara genomfört senast tre år efter offentliggörandet vilket kan beräknas bli under hösten 1996. Enligt övergångsbestämmelsema i art. 20 skall direktivet 84/360 om bekämpning av luftföroreningar från industrianläggningar upphöra att gälla elva år efter IPPC-direktivets ikraftträdande.

SOU 1996: 103 Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd 337

13.3¶Miljöfarlig verksamhet

13.3.1¶Gällande regler och tidigare förslag

Reglerna om tillståndsgivning och formerna för denna prövning skiljer sig åt i miljölagstiftningen. Miljöskyddslagen har en utvecklad reglering

tillståndsförfarandet och meddelar beslut om tillstånd och av vem som innehåller särskilda regler som anger under vilka förutsättningar miljömyndigheterna har rätt att begära ändrade villkor för tillståndet till en verksamhet. För de verksamheter som regleras med stöd av annan miljölagstiftning än miljöskyddslagen skiljer sig reglerna i fråga om hur tillstånd och andra gynnande beslut med tillhörande villkor får ändras. Enligt vattenlagen kan omprövning av villkor ske för att tillgodose allmänna intressen. Vattendomstolen bestämmer i tillståndet när detta får ske, tidigast efter tio år och senast trettio år efter tillståndsdomen. Naturvårdslagen innehåller särskilda föreskrifter om omprövning

täkttillstånd. Dessa kan upphävas helt eller delvis efter tio år eller av villkoren kan ändras. Enligt lagen om kemiska produkter får regeringen meddela föreskrifter tillstånd och villkor. Enligt dessa föreskrifter får

om tillstånd gälla högst fem år. Naturresurslagens tillstånd är inte tidsbegränsade och den saknar föreskrifter omprövning villkor. Enligt

om av hälsoskyddslagen gäller särskilda regler om tillstånd till avloppsanläggningar, m.m.

Ett tillstånd enligt miljöskyddslagen till miljöfarlig verksamhet gäller för all framtid enligt 23 § miljöskyddslagen får miljöfarlig

men verksamhet i särskilt angivna fall förbjudas, bl.a. om tillståndshavaren åsidosatt villkor i betydande mån. Då kan även ett tillstånd återkallas helt eller delvis. Även de villkor föreskrivits för ett tillstånd gäller

som i princip för all framtid dessa kan i särskilt angivna fall, framför

men allt enligt 24 § miljöskyddslagen, ändras eller upphävas. Tillstånd kan dock enligt 18 § miljöskyddslagen även lämnas för begränsad tid om särskilda skäl föreligger.

I fråga tillstånd till utsläpp av avloppsvatten i en viss recipient

om finns i 25 § miljöskyddslagen särskilda regler som bl.a. innebär att själva tillståndet får omprövas efter tio år.

Tillståndet ett rättsligt skydd mot att själva den verksamhet som

ger

med tillståndet tvingas upphöra på grund av föreskrifter i avses miljöskyddslagen. Tryggheten består också i ett skydd mot längre gående krav än vad följer tillståndsbeslutet. Skyddet är emellertid

som av

angetts inte absolut, utan i vissa situationer kan den verksamhet som

med ett tillstånd och villkoren för verksamheten tas upp till som avses

338 Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd

förnyad prövning. Som samlad benämning på detta förfarande brukar en uttrycket omprövning användas. Att frågor om omprövning villkor har meddelats med stöd av som av miljöskyddslagen har kommit att behandlas särskilt utförligt i lagstiftningen beror på att de krav kan ställas kan långtgående. som vara