Miljöbalken D. 1en skärpt och samordnad miljölagstiftning för en hållbar utveckling.

Preamble

On 4 July 1996, the Government Environmental Code Commission Sweden presented its primary report: SOU 19961103 the Environmental Code, Focused and Co—ordinated Environmental Legislation for Sustainable Development.

The Environmental Code Commission Government commission charged with, inter alia,

a submitting proposals for environmental code in which the greater part of the Swedish

an environmental legislation will be consolidated. The results of the work this regard are set forth in the above-stated report. The Commission will continue its work submitting proposals for transitional provisions and follow—up legislation and by reporting on remaining issues in final report including, inter alia, the drafting of regulations which should be tied

a to the Environmental Code.

of this document provide brief and easily accessible background and The purpose to a overview of the proposal for the Environmental Code.

Consequently, this document deals, in brief, under Section 1 with an overview of Swedish environmental policies and the background to the proposals and Section 2 provides a summary of the proposal for the Environmental Code.

For thorough description of the background and proposal, reference made to the

a more primary report of 1,300 pages.

Stockholm, July 1996

Carl Axel Petri /Kerstin Cederlof

Lars Holmgard

Bjarne Karlsson

Henrik Lov

Roger Wikstrom

TABLE OF CONTENTS

Background to proposals p.5 1.1 The Urgency of Environmental Protection p.5 1.2 Swedens Role in the Area of the Environment p.5 1.3 Sustainable Development p.7 1.4 Follow-Up on the Rio Conference p.8 1.5 Swedens Participation Global and European Environmental Co—operation, etc. p.9 1.6 Baltic Sea Co—operation, etc. p.10 1.7 Environmental Policy and National Environmental Goals p.11 1.8 The Execution and Development of Environmental Policy p.12 1.9 Legislation as a Means of Control for Environmental Policy p.14

Summary of the Proposals p.17 2.1 Replace Divided Legislation p.17 2.2 Codified Environmental Legislation p.17 2.3 Common Rules for Health and Environment p.19 2.4 Sustainable Development the Goal of the Environmental Code p.19 as 2.5 Scope of Applicability p.20 2.6 General Rules of Care p.20 2.7 Efficiency Provisions p.22 2.8 Specific efficiency provisions p.22 2.9 Environmental quality standards p.22 2.10 Environmental Impact Assessments p.23 2.11 Areas of Protection p.24 2.12 Protection of Animal and Plant Species p.26 2.13 Environmentally Hazardous Activity and Protection of Health p.26 2.14 Hydro-construction p.27 2.15 The Common Right of Access to Private Land p.29

2.16 Extraction, Management of Agricultural

Land and Certain Other Activities p.29 2.17 Genetically Modified Organisms p.30 2.18 Chemical and Biotechnical Products p.31 2.19 Producers‘ Responsibility, Ecocycle and Waste p.32 2.20 Street Cleaning, Signs, etc. p.34 2.21 Regulation Council p.34 2.22 Review p.34 2.23 Environmental Organisations Have Standing p.35 2.24 Government Review p.35 2.25 Review by the Courts and Authorities p.36 2.26 Validity and Reconsideration of Licences p.37 2.27 Trial Costs p.37 2.28 Supervision p.38 2.29 Supervisory and Licence Fees, etc. p.38 2.30 Compulsory Access p.39 2.31 Penalties and Forfeiture p.39 2.32 Environmental Penalty Fees p.39 2.33 Compensation to Individuals and in conjunktion

with Hydro-construction Enterprises p.40 2.34 Damages for Environmental Damage p.40 2.35 Polluted Areas p.41 2.36 Environmental Damage Insurance and

Decontamination Insurance p.42

1 Background to Proposals

The Governmental Environmental Code Commission in Sweden has, in addition to its terms of reference, taken into consideration as background to the proposals, inter alia, the following:

1.1 The Urgency of Environmental Protection

Protection of the environment today of the most urgent responsibilities of society. one reflected, for example, in the Government declaration submitted in the autumn of This was 1994. declared there that of the Governments primary tasks to achieve an was one ecologically sustainable industrial society. was emphasised there that the environment in which live joint responsibility for everyone and was seen as a hopeful sign that we a this realisation growing and spreading. In addition, was stated that not least of all, the people understand what at stake environmental destruction permitted to young continue. In the Government declaration March of 1996, was emphasised that the environment be clear and long term priority. Sweden will be a driving international to a force and model country in the struggle to create a sustainable society. a

At the beginning of the 1970s, debate regarding, inter alia, protection of nature, a expansion of hydraulic and water and air pollution had gone on for some time, but power that interest for such issues still weak. Legislation as an instrument for controlling the was development the The 1964 Nature Conservation Act and the 1969 area was meagre. Environment Protection Act the most pronounced environmental laws at that time. were Nor had international co-operation in this area developed to any significant degree.

1.2 Swedens Role in the Area of the Environment

Even commitment to the environment in our country, as in many other countries, began a somewhat hesitantly, charged with administering and defending an active and we are now leading position the of the environment. Since the first half of the l970s, interest area and commitment to environmental issues has grown strongly.

A large number of Acts which relate to these questions, in whole or in part, have been enacted and form a new area of the law: environmental law. In addition, several types of control mechanisms within the framework of legislation have been developed in order to tackle environmental problems. This applies not the least to economic control mechanisms of various types.

Sweden has, on the international plane, in several respects, been a model country within the area of environmental policy. Our role internationally must be seen against the background of the fact that Sweden pressed certain environmental issues strongly very early. When, for example, the OECD formed an environmental committee in 1970, Sweden driving

was a force with respect to, inter alia, the problem of acidification. The organisation made

same a lasting contribution in the beginning of the 1970s by introducing the principle that the party who pollutes must pay the costs for the damage which results, the so—calledPolluter Pays Principle.

In 1972, Sweden was the host country for the first UN conference the human

on environment. The country received, in this manner, a leading position in the of

area environmental protection. The conference, which was held in Stockholm, was a breakthrough for global environmental co-operation and for environmental co-operation outside of the industrial world. On the basis of a proposal the conference, the General Assembly of the United Nations resolved the same year to establish an environmental programme United Nations‘ Environment Program, UNEP.

The Stockholm conference contributed to an increased public consciousness about the significance of the environment. International convention rules designed to maintain and improve the condition of the environment in the world began to be developed at an increased pace. One example of this the Convention on International Trade in Endangered Species of Wild Fauna and Flora, the so-called CITES or Washington Convention. A draft of this convention was presented at the Stockholm conference. The convention drafted

text was on the basis of a resolution adopted at the conference and signed in Washington

was some years later. The CITES convention now one of the most significant environment protection conventions, even can also be described as a trade convention.

Of special significance for Europes environment was the fact that the European Community

EC also commenced environmental work in 1972. As early as 1975, the above-stated OECD principle that the polluter must pay was adopted by the EC. The value for the environment of this principle had still notpbeen developed entirely at that time. The main emphasis avoiding a distortion of trade and competition.

was placed on

1.3 Sustainable Development

In 1987, the World Commission for Environment and Development, the so—calledBruntland Commission, presented its report: Our Common Future. The message was that the countries of the world global policy for permanent sustainable development.

must create a The challenge to attempt to satisfy todays needs without jeopardising the

new was possibility for future generations satisfy their needs. The Commissions report addressed

to the possibility of World Conference for environment and development. Sweden later

a presented direct proposal for such a conference. Following comprehensive preparatory

a work, the United Nations held a conference in June of 1992 on the environment and development United Nations’ Conference on Environment and Development, UNCED in Rio de Janeiro, Brazil.

The Rio conference, which in part can be considered a follow-up to the Stockholm conference, resulted three especially important documents. In one document, the Rio Declaration, series of fundamental principles were adopted for peoples and countries‘

a rights and obligations with respect to safeguarding our common future. According to the declarations introductory principle, mankind stands at the centre of the struggle for a sustainable development. Mankind has the right to a healthy life in harmony with nature. The "Polluter Pays Principle" was raised to a global environment principle in the declaration. The status afforded, inter alia, to the precautionary principle. This

same was principle holds that lack of scientifically guaranteed evidence regarding the connection

a between action and its effect on the environment may not be used as an excuse for

an postponing cost effective which are necessary in order to prevent destruction of

measures the environment. Another important document from the environment conference Agenda 21. contains plan of action for sustainable development for the 21st century with the

a

of addressing the largest environmental and development problems. In a third purpose document, the Forest Principles, guidelines are set forth for how the worlds forests may be used without harming the environment.

T2 16-0952

Two important conventions were also signed at the conference, viz. the climate convention for counteracting climatic changes and the convention on biological diversity for protecting the richness of diversity in fauna and flora. In addition, a negotiating committee was appointed under a Swedish chairman and charged with the task of producing convention

a against the spread of deserts. Such a convention was signed in October of 1994.

1.4 Follow-up on the Rio Conference

The resolutions adopted at the Rio conference require follow—up and execution. The Governments proposal for focusing the Swedish work on execution of the resolutions at the conference was adopted in 1993. A strategy for the continued work towards realising the goal of sustainable development and a strategy for Swedens efforts for the global environment and development co-operation has therefore been established. The basis for this formed by the environmental policy goals and priorities regarding development of society based upon an ecocycle which were adopted with producer responsibility for various product groups, climate issues, biological diversity and forest policies.

The tasks resulting from the Rio Conference are directed to all countries, municipalities, organisations and companies and even to the individual. A transition to sustainable development must permeate and characterise all aspects of societys activities and must form the basis for the design and focus of policies within various sectors of society. The respective sectors‘ responsibility for their own effects on the environment and for sustainable development have thereby been strengthened. This means that the land businesses, agriculture and forestry for example, have an environmental responsibility to

as great a degree as the transportation sector, the energy sector, defence in time, etc.

peace has also been demonstrated that the various participants within the different sectors, to an ever increasing degree, have accepted the challenge which sector responsibility implies and activities within agriculture and forestry, transportation, etc. are being gradually adapted to environmental needs. The importance of channelling all questions down to a local level especially emphasised in the Rio document. In Sweden, approximately 200 municipalities have resolved to follow the UNs recommendations of producing local, long—termplan of

a action, a local Agenda 21.

The Swedish plan for the execution of the primary portions of the Rio Conferences

resolutions continue initially up to 1997. The UN will, at that time, at an extraordinary meeting of the General Assembly, address the forms for a continued follow—up of the Rio Conference and will assesshow Agenda 21 applied in the various countries around the world. The 1997 meeting being prepared by the UN Commission on Sustainable Development, CSD, which the responsible body for the follow-up of the Rio Conference.

national level, the Governments council for environmental issues, the Environmental On a Advisory Council, has worked with a follow-up of the Rio Conference and Agenda 21. In 1995, Agenda 21 committee was also appointed which will develop, deepen and stabilise

an Agenda 21 and work for the preparation of Swedens report to the extraordinary meeting of the UN general assembly 1997. In addition, the committee will also ascertain the manner in which the environmental goals adopted by the Swedish Parliament have been fulfilled and are functioning.

1.5 Swedens Participation in Global and European Environmental Co-operation, etc.

Sweden participates in many different forms of international environmental work. According to the Government declaration March of 1996, the Governments goal for Sweden to be a driving international force and a model country in the struggle to create a sustainable society. An example of global environmental work found in the activities within the Basel Convention which govern transboundary movements and final disposal of hazardous waste. At the third-party meeting 1995, was resolved, following a Nordic initiative, to supplement the convention with a prohibition against the export of hazardous waste from OECD countries to countries outside of the OECD. Sweden has actively worked for a number of years for the adoption of such a prohibition.

During the spring of 1996, a memorandum prepared by the Ministry of the Environment with proposals for goals and the focus of the Swedish work with the global environment conventions and Agenda 21 was the subject of circulation of legislative proposals for comment. stated in the memorandum, for example, that Sweden should work for increased public supervision and increased influence for both voluntary organisations as well as the representatives of commerce and other groups in society in the work with environment and development issues. The purpose of the report to provide an accounting

of the Governments view of the relevant issues in a Government report to the Swedish Parliament during the summer of 1996.

For Sweden, membership in the European Union means new and expanded opportunities to participate and to be a driving force in European environment efforts. The Swedish Parliament has declared its support for the main principle in the Governments strategy for the environmental policy work in the European Union. Four prioritised areas have been identified for the work. These are the fight against acidification and climatic changes, the work for adaptation to an ecocycle, higher goals with respect to chemical controls, and decreased use of pesticides as well as the maintenance of biological diversity. With respect to the latter activity, can be mentioned that Sweden, during the last year, reported several areas to the Commission which the country believes should be included in Natura 2000, the coherent European ecological network which was created pursuant to the EUs Habitats Directive. At the EUs large government conference, which began at the end of April 1996,

was emphasised by Sweden that environmental issues must be raised conjunction with a discussion in of changes in the treaties, inter alia, that the Rio Conferences

respect so conclusions respect of sustainable development are reflected in the EU Treaties. Of significance for development up to the turn of the century also the current review of the EUs fifth environment action programme from 1992.

1.6 Baltic Sea Co-operation, etc.

Regional inter-government environmental co-operation being conducted with respect to, e.g., the Baltic and North Sea regions. Following a Swedish initiative, heads of state the countries bordering the Baltic met at a government conference in Visby at the beginning of May 1996. The environment was one of the principle issues and Sweden presented, inter alia, views regarding continued high prioritisation of the Baltic Sea Programme, i.e. the action programme which was adopted at a similar conference in Ronneby 1992. At the Visby meeting, a desire was also expressed by the Swedish delegation that a greater degree of attention be focused on rivers and streams which cross national boundaries. The environment ministers were charged with continuing the work with the regions environmental issues. With respect to the environmental co-operation of the North Sea countries, can be mentioned that the environment ministers in 1995 signed the fourth North Sea Declaration with common goals for improving the environment of the North Sea.

Swedens and Finlands membership in the European Union, new demands are Following placed the Nordic environmental co-operation within the Nordic Council. being on According the Governments environmental policy report to the Swedish parliament, the to operations should, degree, he focused on strengthening and making more to a greater Nordic countries‘ efforts combat environmental problems in the region, efficient the to including the Baltic Sea region and the Barents Sea region.

1.7 Environmental Policy and National Environmental Goals

Environmental Code Commission also notes that since the middle of the 1980s, parallel The international activities, clearer has been charted for the countrys to the an ever course national environmental work. In 1988 and 1991, the Swedish Parliament adopted extensive environmental goals in conjunction with the treatment of the Governments two bills: Environmental Policy for the 1990s and A Sound Living Environment. environmental summarise, the environmental goals to protect human health and to safeguard To are biological diversity, natural and to protect nature and cultural to conserve resources, landscapes. In its environmental decisions, the Swedish Parliament has also confirmed the mentioned responsibility and partial goals for environmental work in the previously sector form of guidelines how various environmental problems will be tackled in the future. as to Parliaments decision in of forestry policy means that the environmental The respect a new afforded the weight and significance goals focused on the economy and goals are same as production. Through the decision in respect of Swedish strategy for the safeguarding of a biological diversity, this principle has been expanded to also apply to other activities in

society.

The environmental goals which adopted presuppose that the environmental policy were maintained. forth in the Government declaration issued the autumn of course set 1994 that environmental policy in the future will inter alia, that the industrial mean, societys be closed, that producer responsibility must be made clear, that the ecocycle must quantity of be reduced significantly, that dangerous chemicals must be gradually waste must eliminated and that economic of control, taxes and public fees, must be means e. introduced in environmental policy. In line with this, the Government declaration in the of 1996 affirmed the position that the environment of the main areas for the spring one Governments policies. As for this priority, was stated, among other things, that a reason

the threat to the environment a threat to life itself. also declared that the was environment will be a clear and long—term priority, that the ecological demands can lead to the next great leap forward in growth and that action by citizens required and also clear policy in order to support increased ecocycle thinking. A partially side to the new environmental policy implied here, namely the possibility of technological and corporate development within the rapidly growing environmental industry.

In this context, attention was also focused of the efforts by industry, largely during on some recent times, within the area of environmental work. Within the European Union, a regulation has been prepared in respect of voluntary participation for industrial companies the Unions Eco-Management and Environmental Auditing Regulation EEC No. 1836/93. The system for which the regulation forms the basis often referred EMAS Ecoto as Management and Audit Scheme. The Swedish Voluntary EnvironmentalManagement and Environmental Auditing Act SFS 1994:1596, which entered into force 1 January 1995, on supplements the regulation. The purpose of the regulation to support continued improvement of the environmental’ work of industrial businesses through the formulation and execution, inter alia, of environmental programmes and continuous follow-ups and controls. should also be mentioned that the ICC, the International Chamber of Commerce, has introduced a programme which intended strengthen the environmental efforts to made by companies. Included in this also information to the public. should also be mentioned briefly that within the ISO, the International Standardisation Organisation, world—wide standardisation work underway with respect to the environment ISO 14001. In conclusion, mentioned in this section that the Ministry of the Environment and the Ministry of Industry and Trade have formed special working order a group to jointly determine the key areas where the control mechanisms of environmental policy and industry and trade policy can be developed and co-ordinated.

1.8 The Execution and Development of Environmental Policy

In order to assist the Government and the Government Office with the preparation of special environmental policy issues, there are, in addition to the research operations in general, bodies of a more permanent nature. The previously mentioned Environmental Advisory Council one such example of these.

coming the Councils primary task will be to study, formulate and propose In the years, in order achieve sustainable development and to work for the concrete measures to issues of environmental responsibility and environmental concerns in these integration of the of society. The Council has, for example, worked with issues regarding various sectors order the mountains and preparing strategy and measures for a measures in to protect environment in the countrys archipelagos. In the first area, the authoritys proposal better the basis for Government bill in May of 1996 regarding sustainable has, inter alia, formed a development in the mountain regions.

of similar the Ecocycle Commission which charged with A research body a nature for adaptation ecocycle in the goods sector and with gradually producing a strategy to an producer responsibility for categories of goods. The Commission has, for proposing new presented proposals for producer responsibility for tyres, automobiles, the example, and electrical and electronic products. With respect to the issue of tyres, construction sector delegations proposals have led legislative provisions in the ordnance regarding the to responsibility for and proposal in the Government bill regarding producer producer tyres a responsibility for obsolete automobiles expected to lead to equivalent rules in the

automotive area.

example from the investigation procedures, be mentioned that the so-called As an can Commission issued in the beginning of 1996 with respect to the handling of Battery a report environmentally hazardous batteries. Measures are proposed in the report in order to collection and disposal of environmentally hazardous batteries. Comprehensive improve the commenced the Communications Committee with respect to, inter alia, work has been traffic environment. During the spring of 1996, committee also proposed that improved a regions, Uppsalaasen Fyrisan and /"Xlvrummet in Trollhiittan should be protected as two parks together with the only park which currently exists of this type in Sweden, viz. national Ulriksdal—Haga—Brunnsviken-Djurgarden, sometimes also referred to as the Eco Park.

risk being continuously identified and require attention and initiative. During New areas are for example, hormone-affected substances are being debated more and more. recent years, addition, attention has been focused the diffuse dissemination of anti—microbial In on substances e. anti—biotics into the environment, primarily due to the fact that these give rise resistant bacteria. In light of, inter alia, a possibly changed risk substances can to

scenario in respect of the use of chemical substances, the Government appointed a committee in May of 1996 to review policy with respect to chemicals. The review also required pursuant to Swedens membership in the EU.

Following preparation of, inter alia, the proposals which gradually submitted, the were Government intends, according to an environmental policy report submitted to the Swedish Parliament, to introduce a comprehensive environment bill during the spring of 1998. Proposals will be made in the bill for, inter alia, new and reformulated Swedish environmental goals based upon, for example, the proposals of the Agenda 21 Committee and the Chemicals Committee.

1.9 Legislation as a Means of Control for Environmental Policy

The Environmental Code Commission states that towards the end of the 1980s, was demonstrated that active measures by those parties which primarily affect the environment, i.e. various activities under private, co-operative, municipalor state control of the are some most important order for environmental protection work to be successful. Public efforts are also required in the form of, inter alia, investments in land and maintenance, environmental supervision, environmental research and education as well as administrative and economic means of control within the of the environment. As of area a consequence this, legislation in this field must be adapted to the requirements of the time and work must in the manner envisaged by environmental policy. is, in other words, the task of legislation to secure the environmental policy goals. must be clear and effective in order to contribute to a situation where environmental all of society. concerns permeate sectors The trend of increased imports of pollutants and many small and more diffuse emissions has led to the fact that problems today appear to be different than the problems the time at at which the primary components of environmental legislation were enacted. In light of the principles which now characterise international and national environmental policy, legislation cannot, as has been the case to date, be primarily focused acute problems and large on sources of emissions.

Through the partial reforms in environmental legislation made during the 19805, e.g. in environmental protection, health protection and chemicals legislation, the foundation has been laid for environmental rules which are more in line with the goals of environmental

policy. Certain principles, e.g. the substitution principle regarding chemicals, have been introduced in legislation. Taking into account the development of environmental policy, there still, according to the Environmental Code Commission, some deficiencies

are remaining in the legislation. Regulations split up various legislative systems overlap each other, and the responsible governmental authority not always obvious. In addition, there

need for, inter alia, stricter licensing regulations, expanded possibilities to issue a regulations with general application and adaptation of special legislation, e.g. with respect to traffic, to the general environmental legislation. In this context, one should also be reminded that, according of the principles of the Rio Declaration, all states have agreed to

to one enact effective environmental legislation in which should also be included the right to

affected by environmental damage. Through the compensation for those who are harmonisation of legislation which was a consequence Swedens entry into the EU, additional studies and considerations of the relationship between Swedish environmental legislation and international measures becomes relevant.

In light of, inter alia, the deficiencies in legislation which are pointed out here, investigation work was initiated in order to carry out a comprehensive reform of Swedish environmental legislation. The goal was to make easier to form an overall view of the legislation and to apply the legislation and to provide the opportunity for various stricter provisions in pace with the changing needs of the time. The idea of combining and making more stringent the various provisions in a single legislative system, an environmental code, arose in the beginning of the 1990s. A formal decision in this respect was taken with the support of the Swedish Parliament of the Governments proposal in the 1991 environmental bill. A previous proposal for an environmental code was introduced and later withdrawn.

In the Government declaration in the autumn of 1994, was stated that a new proposal for an environmental code will be submitted to the Parliament. The Environmental Code Commission presents, in its primary report: SOU 1996: 103 the Environmental Code, Focused and Co-ordinated Environmental Legislation for Sustainable Development, a proposal for an environmental code. The proposal for modern, co—ordinated, and stricter environmental legislation harmonised with EU law.

3 16-0952

§2t38¥u.Q‘Q’

2 Summary of the Proposals

2.1 Replace Divided Legislation

The Environmental Code Commission observes that Sweden has, for a long time, occupied

advanced position with respect to protection and care of the environment. This an reflected in the extensive scope of Swedish environmental legislation.

has become difficult over the years to gain an overview of the legislation, which, in certain cases,has even become contradictory. The various Acts were passed at different times and therefore express different values. Similar issues have received differing solutions in the Acts. has therefore been felt, from several points of view, that would be desirable to co—ordinatelegislation relating to the environment.

The Swedish Parliament resolved in 1992 that the objective underlying environmental policy should be to protect human health, preserve biological diversity, manage the consumption of natural resources so that they can be used in the long—term and to protect our natural and cultural landscape. The Parliament, at the same time, approved the Governments proposal that environmental legislation should be collected in an environmental code.

The Environmental Code Commission, in its primary report of 4 July 1996, presented a proposal for an Environmental Code: SOU 19962103 the Environmental Code, Focused and Co-ordinated Environmental Legislation for Sustainable Development. intended that the proposal will initially be circulated for comment and will thereafter be submitted to the Government Office to be published as a Submission to the Council on Legislation and as the Environmental Code bill, which thereafter shall be tabled before the Parliament for debate and decision.

2.2 Codified Environmental Legislation

The Environmental Code Commission proposes that the provisions contained in the following acts should be inserted the Environmental Code:

l8

the Nature Conservation Act; -

the Environmental Protection Act; -

the Act on the Prohibition Against Dumping Waste in Water; -

the Act om Sulphur Content of Fuels; —

the Management of Agricultural Land; - the Act on

the Waste Collection and Disposal Act; -

the Health Protection Act; -

the Water Act; -

the Act on the use of Pesticides on Forests; -

the Chemical Products Act; -

the Environmental Damage Act; -

the Natural Resources Act; —

the Act on Temporary Driving Restrictions; —

the Act on Advance Testing of Biological Pesticides; -

the Gene Technology Act, and —

the Act on Measures concerning Endangered Animals and Plant Species. —

Altogether, the provisions of 16 Acts will be inserted into the Environmental Code. The Environmental Code an extensive statutory work. The proposed Code will contain

approximately 450 sections divided into 31 Chapters. In addition to this there will be ordinances and regulations.

2.3 Common Rules for Health and Environment

The Environmental Code Commission has determined that the basic philosophy behind the Environmental Code should be that common rules should apply irrespective of the type of activity concerned. The requirements should be made, according to the general rule,

same with respect to which risk similar damage being caused to health and environment.

measures

irrelevant, for example, whether the activity concerned performed on land or

that carried out by the public at large or an individual or in a commercial water, context in other The governing principle thus that the effect of the

or some manner.

not its nature, which to determine the requirements to be imposed. measure,

2.4 Sustainable Development as the Goal of the Environmental Code

The goal of the Environmental Code to establish the prerequisites for sustainable development in society. Through the provisions of the Environmental Code and other means of control, living and future generations will be guaranteed a healthy and sound environment in which to live. In order to achieve this goal, human health and environment must be protected against harm and nuisances irrespective of whether they are caused by pollution or other disturbances or in some other manner. Further, valuable aspects of the natural and cultural environmental heritage must be protected and cared for, biological diversity must be maintained and the terrestrial, aquatic and physical environments must, in other respects, be used in such a manner that ecological, social and socio—economicpoints of view, sound management of natural and are ensured. Finally, an ecocycle characterised

resources energy by management, reuse and recycling must be promoted.

The Environmental Code Commission proposes that the environment be afforded a stronger status in the new Environmental Code. must be a priority for all individuals within their activities and social sector, to endeavour to implement the objectives of the Code. General rules of care must apply with respect to both so-called environmentally hazardous activities and, in principle, all other human conduct which can be expected to undermine the prerequisites to achieving the goal of the Code.

Several environmental statutes will be incorporated into the Environmental Code

see

Section 2.2 in order to generate a better overview and more effective and accessible environmental legislation.

Naturally, thought was given asto whether further statutes should be incorporated the Code, eg. as well as statutes which at present, linked to The Commission , are, . continuing its work with respect to those types of statutes. The applies with same respect to automobile and vehicle emission legislation, nuclear safety legislation and legislation relating to radiation protection, etc., which, for the present, not included in the Environmental Code.

2.5 Scope of Applicability

According to the Environmental Code Commission, the Environmental Code shall apply with respect to all activities which undermine the objectives of the Environmental Code. can The scope of applicability, in principle, extends to all human conduct which be expected can to have health or environmental jeopardise the of natural consequences or management resources. Where a person going to conduct activities undertake form of activity or some which can be hazardous to the environment, the Environmental Code will thus apply. The Code, in other words, has a broad scope of applicability.

The Environmental Code applies to activities which undermine the objectives of the can Code. therefore not necessary to establish absolutely that the objective will be undermined. The risk alone of this sufficient.

2.6 General Rules of Care

The Environmental Code Commission that the Environmental Code contain proposes common general rules of care to be observed by everyone. first prescribed that a person who conducts activities must acquire the requisite knowledge in order to protect human health and the environment and to promote reuse and recycling of materials and management of land and water. The fact that cannot definitely be established that activity causing an disturbances, does not release the individual conducting the activities from the obligation to prevent or restrict the disturbance.

Code Commission that general rule of care be included in The Environmental proposes a Code, according which, who conducts a business or other the Environmental to a person take such protective and other prudent measures as are necessary in order to activity must restrict damage disturbance to human health or the environment prevent, or counteract or caused by the activities.

proposed Environmental Code contains localisation provision. An activity which The a particular place, only, according to this provision, be conducted at a place linked to a may place be selected that the be achieved with which appropriate. The must so purpose can the minimum amount of interference and disturbance.

Codes management and ecocycle principles provide that a person who The resource conducts activities natural and energy efficiently and exploit must use resources opportunities to reuse and recycle.

so—calledsubstitution principle product selection principle, chemical According to the or biotechnical products which be replaced by less risky products, must be avoided. and can also applies with to goods which have been treated with chemical That requirement respect or biotechnical products.

Code also provides that who professionally engaged in an activity, shall The a person apply the best available techniques for protecting human health and the environment: the BAT principle.

Activities which conducted adjacent to protected area, e.g. a national park or nature are a be conducted such way that the area not damaged. reserve, must a

accordance with the polluter principle, the conducting an activity which has In pays person caused damage take such and incur such costs as are necessary in order to must measures rectify the damage. That liability remains until such time as the damage corrected the Polluter Pays Principle PPP.

With each of the rules of they are to be applied to the extent justified on respect to care, environmental grounds, provided this not economically unreasonable.

If unacceptable damage arises, despite the fact that the rules of care have been complied with, the Codes so-called stop rule comes into operation. According to this, an activity may not be conducted where alone risks a deterioration of public health materially has or a deleterious effect on the environment or the efficient of natural use resources.

2.7 Efficiency Provisions

The Environmental Code Commission proposes that the Environmental Code contain a number of fundamental provisions for altered use of land. The general rule that land and water areas shall be used for those purposes for which the areas are most suited, taking account of their characteristics and location and existing needs. Preference shall be given to use which contributes, from the point of view of the general public, to sound and efficient use of resources.

2.8 Specific efficiency provisions

According to the Environmental Code Commission, certain geographical shall be areas enumerated in the Environmental Code which, taking account of the natural and cultural treasures located in the areas as a whole, are of national interest. In these areas, development companies and other intrusions will not normally be permitted. These include, inter alia, the Swedish mountain regions and the greater part of the Swedish archipelagos.

2.9 Environmental quality standards

The Environmental Code Commission proposes that be possible to issue regulations with respect to geographic regions or for the entire country concerning the quality of land, water, air or the environment in other respects. Such regulations shall be designated environmental quality standards.

Environmental quality standards shall indicate the pollution levels or disturbance levels to which humans or the environment may be exposed without significant risk. More particularly, environmental quality standards shall indicate:

the maximum or minimum levels allowed of chemical biotechnical products; — or

the maximum or minimum levels allowed of any particular organism which can contribute to an assessmentof the state of the environment;

the maximum level allowed for noise, vibration, light, radiation or other disturbance; or -

the maximum or minimum levels or values allowed for still or running water. —

Where necessary for compliance with an environmental quality standard, the Government, the County Administrative Board or the Municipality shall prepare an action plan. An action plan shall indicate, inter alia, those measures which are to be taken in order to fulfil the environmental quality standard and when they must be completed. The action plan must be reviewed at least every five years.

Public authorities and municipalities shall ensure that the action plan implemented so that environmental quality standards are complied with in planning, determining whether a licence should be granted, exercising their supervisory function and issuing regulations. The action plan shall indicate how the activity to be conducted such that environmental quality standards are complied with. A licence will not be granted for an activity, the conduct of which involves a breach of an environmental quality standard. A licence may be revoked or reviewed where an environmental quality standard has been breached.

A municipality may be granted the right, for a temporary period, to prohibit traffic in an area in the municipality where air pollution in the area involves acute health risks.

2.10 Environmental Impact Assessments

The Environmental Code Commission proposes that an environmental impact study be prepared where application made for licence to conduct activity, and in certain

an a an other circumstances. The objective to identify, describe and facilitate an overall assessment of the direct and indirect effects which the planned activity may have for human beings, fauna, flora, soil, water, air, climate, landscape, the cultural heritage and efficient use of land and water and other resource management, as well as the interaction between each factor.

Everyone who intends to conduct an activity which requires a licence shall, at an early point, consult with the public authority which to assessthe application for the licence and

with individuals who are specifically affected.

Following the consultation, the licensing authority shall determine whether the activity can be expected to have significant effects on the environment. the licensing authority determines that this the case, an environmental impact assessment shall be undertaken. Such an assessment shall involve a more extensive consultation.

An environmental impact study with respect to an activity which can be expected to involve significant effects on the environment shall include at least:

description of the project and the activity comprising information on the site, design and —a size of the project;

a description of the planned measures for avoiding hazardous effects; -

the information required to assessthe impact on the environment; and -

a report of the alternative locations, such are possible, and alternative forms. —

The environmental impact study shall, together with the application, be made available to the public, who shall be afforded an opportunity to express their views. Through notices published in local newspapers, shall be ensured that the public informed of the environmental impact study and the application.

The governmental authority responsible for assessing the application for a licence shall adopt a position with respect to whether the environmental impact study complies with the requirements. The authority shall, in assessing the application, take into consideration the contents of the environmental impact study and the assessmentand the result of the consultation and opinions given.

2.11 Areas of Protection

The Environmental Code Commission proposes that the Government be authorised to declare land and water areas which are owned by the state as National Parks. The objective

shall be to preserve larger contiguous areas in their natural state or in a substantially unchanged condition.

Land and water areas may instead be declared nature reserves by the County Administrative Board or a Municipality. This may be done for the purpose of protecting animal or plant life, to preserve valuable natural environments or to meet the need for the areas as recreational areas. Where the cultural aspects of a nature environment are to be preserved, the area shall be designated a cultural reserve.

Unusual natural phenomena may be declared nature sites by the County Administrative Board or the Municipality.

Smaller land or aquatic areas which are living environments for threatened animal or plant species or which are otherwise particularly worthy of protection may be declared biotope protection areas by the Government or by other public authorities.

A shoreline protection area shall applyadjacent to and lake and water The

sea areas courses. objective behind shoreline protection to preserve good living conditions for animal and plant life and to secure the maintenance of conditions required for the general publics recreational use. Shoreline protection relates normally to land and water areas up to 100 metres from the shoreline.

The Government may declare larger land or aquatic areas to be environmental protection areas. This may be done where the area exposed to pollution or does not comply with an environmental quality standard.

Land or water areas may be declared water protection areas by the County Administrative Board for the purposes of protecting access to ground or surface water which can be used as a water supply.

In accordance with the ECs Birds Directive and the Habitats Directive, the Government may declare areas to be Special Protection Areas and Special Areas of Conservation.

Regulations shall be issued with respect to those special areas concerning restrictions land

on

and conduct of the general public. possible to obtain a dispensation from the use regulations, but this in some circumstances, only possible where compensation paid for

damage caused. The responsible public authority entitled to take measures contrary to any the wishes of land owners in order, for example, to conserve the area.

2.12 Protection of Animal and Plant Species

According to the Environmental Code Commission, the Environmental Code will contain provisions which will protect endangered animal and plant species.

Regulations can be issued concerning prohibitions against killing animal species or destroying plant species which are threatened with extinction. Specific provisions are included concerning the release of animal or plant species in their natural environment. Regulations can also be issued concerning trade in animals and plants.

2.13 Environmentally Hazardous Activity and Protection of Health

The term environmentally hazardous activity in the proposal for the Environmental Code, means:

discharge of sewerage water, solids or gasesfrom the ground, buildings or installations on land, aquatic areas or ground water;

use of land, buildings or installations such a way that will otherwise result the pollution of land, water areas or ground water; and

use of land, buildings or other installations in such a way that may result disruptions the vicinity through air pollution, noise, vibration, light or such like, the disruption not merely temporary.

A disturbance with respect to human health refers to an effect which, in medical terms or in terms of hygiene, can have an injurious effect on health and which not minor in scope or merely temporary.

A licence notification requirement may be introduced with respect to environmentally or hazardous activity. An obligation to apply for licence to submit notice exists for a large a or number of activities. Applications for licence for the most significant environmentally a hazardous activities shall be dealt with by the Environment Court, and with respect to other activities which subject grant of authority, by the County Administrative Board or are to a the relevant Municipality. Notices with respect to environmentally hazardous activities shall be submitted to the relevant Municipality.

The Government issue regulations concerning prohibitions in certain areas against may discharging solids or gases and against dumping solids. The Government or sewerage, another public authority also, in other issue regulationsconcerning injunctions, may cases, protective measures, restrictions or other precautionary measures with respect to environmentallyhazardous activities. Such general regulations may be applied as an alternative to determination based on individual applications for licences.

Sewerage shall be purified dealt with in such manner that does not compromise water or a human health or the environment.

Residential and commercial premises used for general purposes shall afford secure protection against disturbances which can compromise human health. Residential premises shall be used such that human health not compromised. a manner

Equipment for ground water supply, e.g. private wells, shall be installed and used in such a that human health not compromised. Municipalities may introduce licensing or notice way requirements with respect to the installation of equipment for ground water supply.

The Government issue regulations to the effect that licensing required in order to may keep certain animals within densely populated areas.

2.14 Hydro-construction

According to the Environmental Code Commission, hydro-construction means, primarily:

construction, repair demolition of dams, retainer walls, bridges and other installations — or

in water;

filling and driving piles in water areas; —

- excavating, blasting and cleaning in water areas;

drainage of water from water areas; —

supply of water in order to increase ground water levels; —

ditch digging and other measures for draining land; and -

—measures for protection against water.

The general requirements governing activities shall apply to hydro-construction, in the same manner as they apply, according to the Code, to other activities. In addition, a hydroconstruction may only be undertaken the advantages outweigh the cost and the damage and disturbance caused thereby. Any person wishing to carry out a hydro-construction which may damage fish life obliged to make arrangements for the re-establishment of the fish population or for the protection of the fish life, to release water so that a flow maintained and to observe those requirements otherwise necessary in order to protect the fish life.

According to the proposed general rule, a licence shall be required in all circumstances for hydro-construction enterprises. A licence not required, however, obvious that no damage will be caused. Applications for a licence shall be dealt with by the Environment Court. Applications for soil drainage shall, however, usually be dealt with by the County Administrative Board.

In areas where particularly important that wetlands be preserved, the Government

may prohibit soil drainage.

Owners of hydraulic construction facilities are responsible for ensuring that they are maintained in order to ensure that damage avoided. The maintenance obligation may be transferred to parties other than the owner.

2.15 The Common Right of Access to Private Land Allemansriitten

The common right of access to private land doctrine based on custom. In recent years has acquired significance primarily with respect to recreational activities carried out on other peoples property. for example, acceptable pursuant to the general right of access doctrine to wander in forest land owned by someone else. The Environmental Code Commission that conducting activities comprising the organisation, or

proposes a person commercial exploitation, of recreational activities on another persons property, shall be required to take preventive measures in order to prevent participants from causing damage

nuisance. In addition, notification obligation may be imposed with respect to the or a conduct of such activity.

2.16 Extraction, Management of Agricultural Land and Certain Other Activities

The Environmental Code Commission proposes that quarrying and extraction of stone, gravel, sand, clay, soil, peat other soil typeswill require licence issued by the County

or a Administrative Board. Extraction for household use by the owner of the property will not, however, usually require a licence. The Government may, according to the Environmental Code Commissions proposal, prescribe that a licence required for extraction for household use with respect to certain areas of the country.

In assessing application for a licence for extraction, the Environmental Codes general

an provisions will, of course, apply. In addition, a licence may only be granted security provided with respect to the applicable conditions.

In the event that the conduct of activities which are not subject to a licensing or notification obligation may materially alter the natural environment, notice must be given to the County Administrative Board or another public authority. may also be prescribed that such notice shall always be given for certain types of activities. The conduct of the activity may not commence earlier than six weeks after the issuing of notice. The public authority to which notice made may issue orders with respect to measures to be adopted in order to restrict or counteract damage to the natural environment. In the event that such measures are insufficient, the public authority may prohibit the activity.

The Government or another public authority may issue regulations concerning the matters to be taken into account in the context of use of arable land and in the context of other use of land for farming purposes. Regulations may also be issued to the effect that farming on arable land may only be terminated following the giving of notice. Finally, regulations may be issued concerning the number of animals to be kept on one farm, concerning precautionary measures in the use of fertilisers and on plant growing.

A licence required for the construction of wildlife fences. In assessing the licence application, consideration shall be given to the need to protect recreational activities and the environment.

2.17 Genetically Modified Organisms

Provisions concerning genetically modified organisms, which primarily aimed at

are protecting the health of humans, animals and the environment, and at ensuring that ethical issues are taken into account, should, in the opinion of the Environmental Code Commission, be included in the Environmental Code. The term genetically modified organism, refers to an organism in which the genetic material has been altered in

a way which does not occur naturally by mating and/or natural recombination.

Contained use and deliberate release of genetically modified organisms shall, according to the Environmental Code Commissions proposal, be preceded by an investigation which can then form the basis of an assessment asto what damage the organism to the

may cause environment or to health. Such an investigation shall also be undertaken before product

any which contains or consists of genetically modified organisms released onto the market.

Contained use refers to activities in the course of which organisms are genetically modified or where such genetically modified organisms are cultured, stored, used, transported, destroyed or disposed of and for which physical barriers, or a combination of physical barriers together with chemical and/or biological barriers, are used in order to limit their contact with the general population and the environment. Intentional exposure refers to the deliberate release into the environment of genetically modified organisms without any specific restriction.

Ethical issues shall be taken into account the context of contained use and deliberate release of genetically modified organisms and their release onto the market. Account shall be taken of the fact that nature worthy of protection and that mankinds right to change and exploit nature subject to guardianship responsibilities.

A licence will normally be required, according to the proposal, in order to carry out an deliberate release of genetically modified organisms and in order to release products containing such organisms onto the market. Requirements for licences and notice can be introduced with respect to restricted use.

Any who releases product the market whichcontains genetically modified

person a onto organisms, shall, by marking the product, provide details with respect to the genetic modification.

2.18 Chemical and Biotechnical Products

The Environmental Code Commission proposes that the Environmental Code contain provisions concerning chemical and biotechnical products. Chemical products means chemical substances and formulas. Biological products means micro-organisms which are specifically produced for technical use, for example, to be used aspesticides.

The Government or another public authority shall be entitled to prescribe that the provisions concerning chemical and biotechnical products shall also apply with respect to goods which contain chemical substances.

According to the proposal, a person who manufactures or imports a chemical product shall ensure that a satisfactory investigation has been undertaken in order to assesswhat damaging effects the product might cause. In addition, persons who take such products into their possession on a commercial basis, must acquire the knowledge required in order to avoid damage. In addition, information shall be furnished with respect to the product through marking or in some other fashion. Separate information shall be submitted to public authorities upon request. The public authorities shall be immediately advised in the event that new information arises concerning the dangers associated with the products.

Chemical and biotechnical products which are commercially manufactured in.Sweden or which are imported into Sweden shall, according to the proposal, be registered in a product register.

Regulations be issued to the effect that notice will be given of the manufacture and

may importing of chemical or biological products which have not previously existed in Sweden. A licence required with respect to the importing of and other commercial dealing with especially dangerous chemical or biotechnical products from countries which are not Member States of the EU.

Chemical and biological pesticides may not, according to the proposal, be sold or used unless they approved. Approval also required with pesticides which

are respect to are imported from countries which are not Member States of the EU. Approval will usually be given the pesticide approved in one of the Member States of the EU. The application for approval will be dealt with by the Chemical Inspections Board.

Other chemical or biotechnical products than those which are approved as pesticides, may only be used as pesticides clear that such use will not involve a risk of harm to health

the environment. Distribution of a chemical or biological pesticide shall only be carried or out in such a manner that humans are not harmed or caused other inconvenience and so that the effect on the environment reduced as much as possible. The distribution of a chemical

biological pesticide from aircraft prohibited. also prohibited to spread chemical or or biological pesticides over forest land which intended to defoliate, irrespective of whether this done from the ground or the air. Nor may individual trees be treated with such pesticides.

2.19 Producers’ Responsibility, Ecocycle and Waste

The Environmental Code Commission proposes that regulations shall be issued concerning producers‘ responsibility to ensure that waste from goods or packaging and waste generated from the producers‘ activities shall be collected, removed, reused, recycled or finally disposed of in another environmentally sound manner. The underlying principle to establish a society based on the ecocycle.

Producers‘ responsibility already exists pursuant to applicable ordinances relating to packaging, waste paper and tyres.

According to the proposal, each municipality shall be responsible for ensuring that household waste within the municipality removed to a treatment station and finally disposed of. The municipality may also be subjected to a responsibility to remove waste other than household waste and ensure that disposed of.

Account shall also be taken of the opportunities available to private individuals to dispose of their own household waste an acceptable manner. Where waste to be removed by the municipality or the producer, private individuals will not be entitled to bury, compost or otherwise dispose of the waste.

In the context of the final disposal of waste, the method of disposal for each type of waste shall be selected taking into account the specific characteristics of the waste. The method which the least inconvenience and makes best of the of the shall

causes use resources waste be selected.

Each municipality shall have a waste management regulation which shall contain those provisions adopted by the municipality with respect to waste management. The waste management regulation shall specify the extent to which private individuals may deal with their waste themselves. The waste management regulation shall also contain a waste plan. The waste plan shall contain information concerning waste within the municipality and the measures adopted by the municipality to reduce the quantity of waste and its hazardous nature

.

No one entitled to litter outside at a place to which the public has access or which in the public view.

Waste may not be dumped within Swedens territorial sea or exclusive economic zone. Nor may waste be dumped from Swedish ships or aircraft over other ocean areas. The

same applies with respect to the incineration of waste.

2.20 Street Cleaning, Signs, etc.

The Environmental Code Commission proposes that the municipalities be responsible for street cleaning and snow removal from roads, streets, squares, parks and other public areas. However, this responsibility may be imposed instead upon the State or real estate owners.

According to the proposal, signs denying public access to areas in which the public entitled to be not be displayed without a licence from the municipality. A licence

may also needed for advertising signs they do not give information about an activity which carried on at that location.

2.21 Regulation Council

the judgment of the Environmental Code Commission that regulations are needed to provide detailed rules within the area regulated by the Environmental Code. The

more Environmental Code Commission proposes that a specific co—ordinating body, the Regulation Council, follow and co—ordinatethe authorities’ work with issuing the regulations.

The Regulation Councils activities also aim to simplify the regulatory system and to ensure the legal quality of the regulations. The Council shall also endeavour to see to that the work carried out in accordance with Swedens international commitments, inter alia, in relation to the EU.

the Council cannot agree in respect of regulatory issues, the Council shall submit the matter to the Government for determination.

2.22 Review

The Environmental Code Commission proposes that a licence may be given for a limited time. In addition, shall be possible to combine with conditions. In order to be valid, the licence may be finally conditioned upon the enterprise providing security for the costs of after-treatment.

A licence may not be given in contradiction of the municipalitys plans not for an activity

which environmental quality standard to be exceeded. A licence may be denied to causes an one who has abused a previous licence.

If activity has been carried without licence, the enterprise has the burden of proof an out a regarding the conditions prevailing before the activity was commenced.

2.23 Environmental Organisations Have Standing

The Environmental Code Commission that environmental organisations shall be proposes appeal decisions regarding licences, decisions by governmental authorities not permitted to interfere and decisions regarding action plans when environmental quality standard has to an been exceeded. A precondition will be that the organisation has been active for at least three and has less than 1,000 members. The right to appeal may be granted by the years no body charged with hearing the appeal to local associations which do not fulfil these requirements.

2.24 Government Review

The Environmental Code Commission proposes that a number of new enterprises and establishments be reviewed by the Government. Examples of such enterprises include iron and steel works, pulp and factories, oil refineries, facilities for storage and final paper disposal of nuclear waste, larger establishments for the treatment of environmentally hazardous waste and larger hydro—electric power stations. The Environmental Code further that the Government shall also review larger roads, railroads, Commission proposes public waterways and larger airports.

Applications for enterprises whose licence shall be reviewed by the Government shall be submitted to the ordinary authority granting such licences. They will handle the application, hold proceedings and, thereafter, submit the issue regarding the licence to the Government with its opinion which will be submitted for consideration prior to the decision. the own Government allows the activity, the ordinary authority granting the licence shall, thereafter, issue the licence. then bound by the Governments decision.

Normally, the Government may allow an activity only where the relevant municipalities

have approved it. This usually referred i

to as the municipalitys right of veto. However,

possible for the Government, in exceptional cases, to allow certain activities in contravention of the municipalitys opinion. Examples of such activities include facilities for storage and final disposal of nuclear waste, larger establishments for the treatment of environmentally hazardous waste, public waterways, larger roads and railroads.

The Government also reviews certain appeals regarding, for example, decisions regarding regulations, the establishment of nature reserves, and action plans when an environmental quality standard has been exceeded.

2.25 Review by the Courts and Authorities

The Environmental Code Commission proposes that the municipalities shall be able to adjudicate a number of casesunder the Environmental Code, others, including

among exemptions for construction on protected shoreline A municipalitys decision shall be

areas. appealed to the County Administrative Board.

The County Administrative Board adjudicates, in addition to appeals from municipalities,

a largenumber of cases in the first instance. This group includes most of the environmentally hazardous activities for which a licence obligatory, dispensation from prohibitions against activities nature reserves and a licence for drainage of land. A County Administrative Boards decision may be appealed to the Environment Court.

Environment Courts shall hear appeals from County Administrative Boards and other state authorities. Furthermore, they hear a number of cases in the first instance. These

cases include licences for larger environmentally hazardous activities, licences for hydroconstruction enterprises, state compensation and damages for environmental damage.

Judgments of Environment Courts may be appealed to the Environment Court of Appeal. Leave to appeal required in order for the Environment Court of Appeal to hear appeal.

an Leave to appeal means that the Court itself determines whether the appeal shall be heard. The judgment of the Environment Court of Appeal may be appealed to the Supreme Court. Leave to appeal also required such case. However, the judgment of the Environment Court of Appeal in caseswhich have begun in a municipality, County Administrative Board

or other administrative authority may not be appealed.

proposed that the Environment Court of Appeal have the same organisation as the present National Licensing Board for Environmental Protection. consists of a chairman who shall also be an experienced judge in a District Court, and a permanent member who shall be an environmental expert with technical training or education in natural science as well as experience with environmental issues, and two non—permanentexpert members who shall have experience in environmental issues.

2.26 Validity and Reconsideration of Licences

The Environmental Code Commission asserts that a decision regarding licences normally applies to all persons in respect of the issues which have been‘reviewed in the decision. However, the licence can be limited through general regulations for environmentally hazardous activities and regulations for environmental protection areas or water protection areas.

The Environmental Code Commission proposes that the authority granting the licence should be entitled to revoke or cancel the licence for example, the one who has the licence has abused or an unpredicted material difficulty has occurred. Furthermore, the authority granting the licence may, under certain circumstances, re—examinethe licence and impose new conditions. Re—examinationmay be made for example, the activity causes

environmental quality standard to be exceeded or a new technique has been developed. an In any event, re—examinationmay be made ten years after the date the licence was issued.

2.27 Trial Costs

In casesregarding licences for hydro-construction enterprises, the applicant shall, according to the Environmental Code Commission, bear his own and the other partys costs incurred in the Environment Court. However, in cases regarding licences for environmentally hazardous activities, the parties shall bear their own costs.

2.28 Supervision

According to the Environmental Code Commission, supervision means an authoritys practices which endeavour to enforce the Environmental Code and to ensure that various decisions issued thereunder are complied with. The supervisory authority monitors compliance with the Environmental Code and noted decisions, and takes corrective actions. The supervisory authority may also proffer advice. The supervision carried out by various state authorities and municipalities.

The supervisory authority shall also report to the police or prosecutor violations of the code which are suspected of constituting crimes.

The Environmental Code Commission proposes that the Environmental Code provide that a supervisory authority may issue orders and prohibitions that are needed in a specific case in order to enforce the Environmental Code and decisions issued thereunder. This means that the supervisory authority may take action for example, the general rules of care in Chapter 3 are not complied with. However, one who carries on an activity pursuant to a licence normally not obligated to do more than indicated by the licence. Decisions imposing orders or injunctions may be supplemented with fines. If the supervisory authority has issued orders or injunctions which are not complied with, the Enforcement Service Authority shall, upon notification, enforce the supervisory authoritys decision. In lieu of enforcement, the supervisory authority may determine that corrective measures shall be taken at the expense of the party who carries on the activity.

The party who carries on an activity which may have deleterious effects on human health or the environment shall continually ensure that no injury or damage occurs. The party carrying on the activity shall carry out his own investigations. The party who carries on an environmentally hazardous activity which requires a licence shall submit an environmental report to the supervisory authority every year.

2.29 Supervisory and Licence Fees, etc.

The Environmental Code Commission proposes that authorities shall have the right to impose fees for their activities which include, for example, licence reviews or supervision.

Other fees that be imposed clean-up fees which are paid to the municipality which

can are undertakes the clean—up,and producer fees that producer, which has economic producer

a responsibility, to the municipality which undertakes what would otherwise be

pays

the producer the producer had full producer responsibility. incumbent upon

2.30 Compulsory Access

The Environmental Code Commission proposes that the Environmental Code shall contain conditions regulating when compulsory accessto another partys property can take place. Access shall be made available, for example, so that an authority able to perform its duties and so that a party carrying on an activity which causes damage may take damage prevention measures, compensation measures or after—treatment.

2.31 Penalties and Forfeiture

The Environmental Code Commission points out that regulations regarding penalties for environmental crimes are found in both the Penal Code and in the proposal to the Environmental Code. The most severe penalty regulations are found in the Penal Code.

The Environmental Code Commission proposes that several of the crimes that will become crimes in the Environmental Code be subject to more severe punishment than exists in current law. Penalty rules systematised and collected one place in the Environmental

are Code. The purpose behind this to facilitate implementation.

Property the value of property which has been the subject of a crime may be forfeited.

or Furthermore, forfeiture may also be made of property used the commission of a crime as well as the proceeds of a crime.

2.32 Environmental Penalty Fees

The Environmental Code Commission proposes that environmental penalty fees shall be imposed upon one who carries out an activity and has:

violated regulations imposed by the Environmental Code; -

without a licence or notification, carried out activities which require a licence or —

notification; or

violated the conditions of a licence. -

The environmental penalty fees shall be imposed even the violation was not intentional nor the result of negligence. The state shall receive the fee.

The Government will compile fee schedules indicating the amount of environmental penalty fees which can be imposed according to the type of violation. The fee shall be no less than SEK 5,000 nor more than SEK 500,000. Fees may exceed SEK 500,000 in cases of continuing violations.

According to the proposal, the supervisory authority decides questions regarding the imposition of environmental penalty fees. The decision may be appealed to the Environment Court.

2.33 Compensation to Individuals and in conjunction with Hydro-construction Enterprises

According to the Environmental Code Commission, a landowner shall be entitled to compensation when the state or a municipality takes possession of land or significantly impairs the current use of the land. Such compensation shall be paid, for example, in respect of decisions regarding national parks, nature reserves, cultural reserves, biotope protection areas and water protection areas. The landowner will bear part of the damage. However, the landowner suffers substantial impairment of his use, he entitled to compensation for the land.

A person receiving a licence for a hydro—construction enterprise which damages another partys property shall be liable for compensating the damage. In addition, a person who suffers significant damage entitled to compensation for the property.

2.34 Damages for Environmental Damage

The Environmental Code Commission declares that an activity causes damage to the surroundings, the one carrying on the activity shall pay damages. Damages shall be paid

for personal injury, property damage and economic damage. Liability strict. Accordingly, there no requirement of intent or negligence on the part of the person causing the damage. Damage which has not been caused intentionally or negligently however, only compensated to the extent can be proven that the activity which caused the damage should not be permitted taking into account the local circumstances or the general occurrence of such activity.

In the event of serious damage, the landowner entitled to compensation for the land.

A private individual may file a complaint against a person who carries on environmentally hazardous activities without a licence order that further activities shall be enjoined or that protective measures or other preventative measures be taken.

2.35 Polluted Areas

The Environmental Code Commission proposes that specific regulations shall apply to environment risk areas. An environment risk area means a land or acquatic area and buildings and installations which are so polluted that there a risk for deleterious effects to human health or the environment.

Responsibility for after-treatment shall be borne by the person who engaged in an environmentally hazardous activity and:

carries out, or has carried out, an activity which may have caused the pollution; or -

acquired land with knowledge of its polluted state, or should have discovered the pollution through investigation in connection with the purchase.

One who has significant personal or economic influence over an activity may be found responsible for after-treatment to the same extent as the person who actually carries out the activity.

In the event more than one person liable for after-treatment, they shall be jointly and severally liable. The party establishing that its contribution was insignificant shall, however, be liable only for the portion attributable to him or her.

The responsibility for after—treatment includes making an examination in respect of the nature and extent of the pollution and ensuring that the after-treatment measures shall be taken which can reasonably be required in order to prevent damage or deleterious effects on human health or the environment. Upon the evaluation of the responsibility for aftertreatment, consideration shall be made of, for example, the extent to which the party responsible has contributed to the pollution as well as the amount of time which has passed since the pollution took place. There no statute of limitations for liability for aftertreatment.

The owner or occupier of real estate shall notify the supervisory authority, without delay, of the discovery of significant pollution on the real estate.

The Environmental Code Commission proposes that registration should be made of land and acquatic areas that are so severely polluted that, considering the risk to people and the environment, necessary to impose limitations on the use of the land or take other precautionary measures. The County Administrative Board shall make decisions regarding registration.

In connection with the registration, the County Administrative Board shall prescribe limitations on the use of the land or require that certain measures to be undertaken by the real estate owner or others be subject to conditions or preceded by notification to the supervisory authority.

2.36 Environmental Damage Insurance and Decontamination Insurance

The Environmental Code Commission points out that a person, who carries out an environmentally hazardous activity and under the obligation of a licence or which assumes the responsibility for notification, shall contribute to an environmental damage insurance fund an amount determined the Government. The Environmental Code Commission proposes that the environmental damage insurance be supplemented decontamination insurance.

Proceeds from environmental damage insurance will be paid to those who suffered personal injury or property damage the injured party entitled to compensation for environmental

damage however;

cannot obtain damages or the right to damages has been lost, or -

cannot be determined who liable for the damage. —

The Environmental Code Commission proposes that proceeds from decontamination insurance shall be used for decontamination costs;

which the party liable for after—treatmentcannot pay, or -

where cannot be determined who liable. —

As noted initially, for a more detailed description of the background to the proposals and the proposals themselves, refer to the Environmental Code Commissions primary report: SOU 1996:103 the Environmental Code, A Focused and Co-ordinated Environmental Legislation or Sustainable Development.

NORSTEDTSTRYCKERI AB

Stockholm1996

MINISTRY OF THE ENVIRONMENT S-103 33 STOCKHOLM SWEDEN

POSTADRESS:STOCKHOLM10647 FAX+46-8-205021,TELEFON+46-8-6909190 ISBN 91—38-20342-1 ISSN 0375-250X

Innehåll

DEL 2

37 Författningskommentar 7 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37.1 Förslaget till miljöbalk 7 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

FÖRSTA AVDELNINGEN

ÖVERGRIPANDE BESTÄMMELSER

1 kap. Miljöbalkens mål 7

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 kap. Tillämpningsomrâde 12

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 kap. Allmänna aktsamhetsregler 19 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 kap. Grundläggande bestämmelser vid ändrad mark-

användning 38 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 kap. Särskilda bestämmelser vid ändrad markanvänd-

ning för vissa områden i landet 45 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6 kap. Miljökvalitetsnormer 53

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7 kap. Miljökonsekvensbeskrivningar och annat

beslutsunderlag 68 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

ANDRA AVDELNINGEN

SKYDD AV NATUREN

8 kap. Skydd av områden 84 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 kap. Särskilda bestämmelser skydd för djur- och om

växtarter 116 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4 Innehåll

TREDJE AVDELNINGEN

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER OM VISSA VERKSAMHETER

10 kap. Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd 121

. . . . . . . . . . . . . .

11 kap. Vattenföretag 133

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12 kap. Täkter, skötsel jordbruksmark och vissa andra av verksamheter 154 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13 kap. Särskilda bestämmelser genetiskt modifierade om organismer 163 . . . . . . . . . . . . . 14 kap. Kemiska och biotekniska produkter 179 . . . . . . . . . . . . . . . 15 kap. Avfall och producentansvar 202 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

16 kap. Regler om gaturenhållning, skyltning 217

m.m. . . . . . . . . . . 17 kap. Föreskriftsrâdet 222 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

FJÄRDE AVDELNINGEN

PRÖVNINGEN AV MÅL OCH ÄRENDEN ENLIGT DENNA

BALK

18 kap. Allmänt prövningen 224

om . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

19 kap. Regeringsprövning 236

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

20 kap. Förvaltningsmyndighetemas, kommunernas och

domstolarnas prövning 250 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

21 kap. Tillstânds giltighet, omprövning 277

m.m. 22 kap. Rättegångskostnader och liknande kostnader 289 . . . . . . . .

FEMTE AVDELNINGEN

TILLSYN M.M.

23 kap. Tillsyn 295

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24 kap. Avgifter 320 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25 kap. Tillträde 328 m.m . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

SJÄTTE AVDELNINGEN

PÅFÖLJDER

26 kap. Straffbestämmelser och forverkande 344 . . . . . . . . . . . . . .

27 kap. Miljösanktionsavgifter 352

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

sou 1996:103 Innehåll 5

SJUNDE AVDELNINGEN

ERSÄI lNING OCH SKADESTÅND M.M.

28 kap. Skadereglering vid ingripande av det allmänna och vid

tillståndsprövning vattenföretag .353

av m.m

. . . . . . . . . . . . . . 29 kap. Skadestånd för vissa miljöskador samt enskilda anspråk

vid miljöfarlig verksamhet 391

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 kap. Särskilda bestämmelser förorenade områden 403

om

. . . . . . .

31 kap. Miljöskadeförsäkring 411

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

37.2 Förslaget till lag med särskilda bestämmelser

om

vattenföretag 415

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

l kap. Inledande bestämmelser 415

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 kap. Rådighet över vatten 415

m.m

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 kap. Markavvattningssamfálligheter 413

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4 kap. Bevattningssamfálligheter 422

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5 kap. Vattenregleringssamfálligheter 424

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6 kap. Avgifter 427

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7 kap. Prövningen vissa vattenföretag 431

av

. . . . . . . . . . . . . . . . . 8 kap. Särskilda bestämmelser 0m prövningen mark-

av

avvattning 437

. .- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 kap. Andelskraft 443

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 kap. Slutbestämmelser 444

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

37.3¶Förslaget till lag om kungörelse, skriñväxling och delgivning i miljömål .447

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

37.4 Förslaget till lag ändring i bilavgaslagen

om

1986:1386 ..451

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

37.5 Förslaget till lag om ändring i konkurslagen

1987:672 .453

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Jämförande paragrafregister

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6 Innehåll SOU 1996: 103

SÄRSKILDA YTTRANDEN .479

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

BILAGOR

Bilaga 1 Direktiv och tilläggsdirektiv

Bilaga 2 En internationell utblick, av professor Staffan Westerlund Bilaga 3 Rådets direktiv 75/442/EEG om avfall ändrat genom

direktiv 91/156/EEG Bilaga 4 Principåtaganden för en miljösaneringsförsäkring

SOU 1996: 103

37 Författningskommentar

37.1¶Förslag till miljöbalk

FÖRSTA AVDELNINGEN

ÖVERGRIPANDE BESTÄMMELSER

1 kap. Miljöbalkens mål

1 § Målet med miljöbalken är att skapa förutsätmingar för en hållbar utveckling i samhället, där levande och kommande generationer

nu tillförsäkras en hälsosam och god miljö att leva

För att uppnå detta mål skall

människors hälsa och miljön skyddas mot skador och olägenheter oavsett dessa orsakas föroreningar eller andra störningar eller

om av på något annat sätt,

värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas,

den biologiska mångfalden bevaras,

mark, vatten och fysisk miljö i övrigt användas så att från

en ekologisk, social och samhällsekonomisk synpunkt god hushållning med naturresurser och energi tryggas, och

ett kretslopp med hushållning, återanvändning och återvinning av

material fréimjas,

Paragrafen har ingen direkt motsvarighet i gällande rätt.

I paragrafens första stycke anges miljöbalkens mål. Det berör såväl människan som naturen och samhället och är inriktat på att skapa långsiktigt goda miljöförhållanden.

En grundtanke i arbetet med miljöbalken är att vi som lever nu inte får försöka komma undan miljöproblemen genom att lasta över dem på framtiden och lämna efter utarmad och förstörd natur. Denna

oss en grundtanke paragrafen. Det är sålunda inte endast nu

genomsyrar levande utan även kommande generationer av människor som skall

8 F örfattningskommentar

tillförsäkras en hälsosam och god miljö att leva Livsbetingelserna för det biologiska livet skall upprätthållas till gagn för framtidens värld. Utvecklingen i samhället skall styras i banor är långsiktigt

som hållbara.

Att nå en lång sikt hållbar utveckling samhället är global

av en målsättning som har förts fram av Brundtlandskommissionen och utvecklats vidare vid konferens miljö och utveckling i Rio de

FNzs om

Janeiro år 1992. Detta beskrivs närmare i avsnitt Att skapa förutsättningar för en hållbar utveckling innebär inte bara att miljöförstöringen måste hejdas utan i hög grad även att en långsiktigt god hushållning med naturens resurser måste säkerställas.

I paragrafens andra stycke anges vad som skall gälla för att miljöbalkens mål skall kunna uppnås. Detta har även behandlats i avsnitt

Miljöbalken föreslås således innehålla bestämmelser skall bidra

som till skyddet för miljön och människor samt skyddet och vården

av värdefulla natur- och kulturmiljöer. Den biologiska mångfalden skall bevaras inkluderande att goda livsbetingelser för alla naturligt förekommande djur- och växtarter skall upprätthållas. Också frågor rör

som hushållning med naturresurser som mark och vatten och annan resurshushållning som en kretsloppsanpassning av produktion och varuanvändning regleras i stor utsträckning genom balken. Allt detta för att skapa förutsättningar för en på lång sikt hållbar utveckling.

Bestämmelserna i miljöbalken är avsedda att vara ett hjälpmedel för att styra utvecklingen i samhället mot varaktigt hållbara lösningar.

I punkten 1 i andra stycket anges att det direkta skydd för människor och miljön som miljöbalken är avsedd att ge gäller en oönskad inverkan av en yttre faktor, förorening eller störning eller något annat,

en som kan orsaka skador eller olägenheter. Uttrycket på annat sätt i punkten 1 behövs eftersom miljöbalken bl.a. innehåller bestämmelser

om kemiska produkter där det kan vara oegentligt att tala om förorening eller störning som orsak till skada eller olägenhet. Miljöbalken innehåller således den del det legala skyddsnätet kring människan

av och miljön vilket fångar yttre faktorer kan påverka människan

upp som eller miljön negativt. Begreppen skador och olägenheter har valts för att klargöra att det skydd som balken ger gäller både mot störningar eller annat som kan skada direkt, t.ex. påverka människors hälsa negativt, och mot sådana som utan att direkt skada ändå påverkar människors välbefinnande.

När det gäller regler som har betydelse för att skydda människors hälsa och välbefinnande behandlar balken endast vissa aspekter. Stora problemområden som har betydelse i det sammanhanget regleras i

SOU 103 F örfattningskommentar 9

1996:

huvudsak i lagstiftning än miljöbalken. Det gäller bl.a. sjukvårds-,

annan livsmedels- och trafrksäkerhetsfrågor. För att åstadkomma god miljö också för kommande generationer en räcker det inte med att fortlöpande skydda miljön mot människans påverkan. Vårt samhälle har en stor mängd allvarliga miljösynder som måste åtgärdas för att inte livsbetingelsema i framtiden skall försämras allvarligt för såväl människor det biologiska livet i övrigt. Några som särskilt allvarliga exempel är den allmänna försumingen av mark och liksom övergödningen Östersjön och övriga kusthav. Detta kan vatten av komma att kräva åtgärder inte endast i form av utsläppsbegränsningar

utan även aktiva miljövårdsinsatser.

Sverige har i EU-arbetet vid miljöministennöte i mars 1995 begärt kommissionen ta fram särskild strategi mot försurning.

att skall en

Arbetet med strategin, sker med bistånd från svensk expertis, skall som enligt Rådsbeslut resultera i genomarbetad strategi, senast första en halvåret 1997, för att få utsläppen till vad naturen tål. ner På Sveriges statsministers inbjudan hölls regeringskonferens för en Östersjöns randstater i Visby den 3-4 maj 1996. Vid konferensen överenskoms det bl.a. att den ekologiska balansen i Östersjön skall återupprättas och att ett program för att genomföra FN:s miljövårdspro- Agenda 21 i Östersjöområdet skall utvecklas. gram Bland balkens allmänna aktsamhetsbestämmelser finns därför, inte

bara regler skyddsåtgärder och försiktighetsmått skall vidtas, utan

om att också att verksamhetsutövaren skall avhjälpa skador och olägenheter stå för kostnader för föroreningar orsakade av honom, se vidare samt avsnitt 7.9. Avsaknaden vetenskapligt säkerställda bevis får inte av heller användas ursäkt för att skjuta kostnadseffektiva åtgärder som upp

behövs för att hindra miljöförstöring försiktighetsprincipen, se

som avsnitt 7.2. Skyddet och vården värdefulla natur- och kulturområden får inte av heller glömmas bort. Områdesskydd skall i miljöbalken kunna ges förordnanden nationalpark, natur- och kulturreservat, genom om

naturminne, biotopskyddsområden, strandskydd och miljöskyddsomrâden

och vattenskyddsområden, avsnitt 11.

se Hushållningsaspektema har kommit att spela alltmer central roll en i den moderna miljölagstiftningen, både när det gäller hur naturresurseri form den fysiska miljön utnyttjas och hur de samlade nyttigna av i övrigt brukas och hand. Även bevarandet den heterna tas om av

biologiska mångfalden har kommit att bli allt viktigare.

Balkens inriktning när det gäller hushållning går utöver naturresursla-

tillämpningsområde främst gällt utnyttjandet av mark och

gens som För tillämpningen hushållningsreglema i naturresurslagen vatten. av

10 F örfattningskommentar

gäller att balken, utöver hushållning med mark och även omfattar vatten, hushållning med andra naturresurser och energi.

Lagstiftning om resurshushållning har fått delvis

numera en ny inriktning, främst grund den ökade vikt fästs vid möjligav som heterna att återvinna och återanvända produkter skilda slag. Inte av minst Sveriges medlemsskap i EU och det regelverk utarbetas som där liksom motsvarande lagstiftning genomförs i olika medlemsstater som som Nederländerna och Förbundsrepubliken Tyskland visar på betydelsen att uppmärksamma hushâllnings- och i

av resursfrågoma lagstiftningsarbetet.

Miljöbalken innehåller således bestämmelser hushâllningsom att

principen och kretsloppsprincipen skall iakttas, avsnitt 7.5.

se

2 § Det skall angelägenhet för och inom vara en var en att sin verksamhet och samhällssektor verka för att miljöbalkens mål förverkligas, oavsett det sker enskild eller verksam om som person som i företag, kommun, myndighet eller organisation.

Här uttrycks den under de senaste decennierna tydligt framträdande insikten att det behövs insatser alla männniskor för arbetet skall av att bli framgångsrikt med att stoppa miljöförstöringen och förbättra miljön. I dag har vi i Sverige kommit till rätta med huvuddelen de av stora utsläpp till luft och vatten från industrier och samhällen under som större delen av 1900-talet har betraktats miljöförstöringens källor. som Nu fortsätter förstöringen till stor del grund andra källor. Dessa av är i många fall inbyggda i själva samhällsmaskineriet, i mönstren för produktion, konsumtion och kommunikation eller med andra ord i - vårt sätt att leva. Vid FN-konferensen i Rio försommaren 1992 antogs ett hand-

lingsprogram med namnet Agenda 21. Handlingsprogrammet är inte

juridiskt bindande. Det har dock karakteriserats politiskt och som moraliskt förpliktande. De ohållbara mönstren för produktion och konsumtion i framför allt industriländema karakteriseras i Agenda 21 den viktigaste orsaken som till den fortsatta förstöringen miljön jorden och till slöseriet med av naturresurser. Olika åtgärder som föreslås i Agenda 21 tar sikte på att öka medvetenheten hos allmänheten dess roll i miljöarbetet. om Regeringen har bl.a. i propositionen 1993/94: 111 framhållit att varje län bör ha en regional miljöstrategi och att denna bör genomföras i bred samverkan mellan länsstyrelsen, kommunerna, landstingen å sidan ena

SOU 1996: 103 F örfattningskommentar 1 l

och de areella näringama, transportsektorn och näringslivet å den andra sidan. Ett led i att sprida miljömedvetandet till alla delar av samhället är att utveckla det s.k. sektorsansvaret. Innebörden är att varje sektor i samhället har för att lösa miljöproblem uppstår inom den ansvar som sektorn. Det gäller såväl för att vidta åtgärder som för att egna ansvar stå kostnaderna för dessa.

3 § Alla skall ha tillgång till naturen i den utsträckning som följer av allemansrätten. Var och skall visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med en naturen. i i Paragrafen motsvarar delvis 1 § första och andra stycket naturvårdsla-

gen. Möjligheten att vistas i naturen är viktig för människans avkoppling l och rekreation. Tillgången till naturen bidrar dessutom till att skapa l förståelse för betydelsen god miljö. Härigenom kan allmänhetens av en öka i frågor natur och miljö. Det är därför naturligt att engagemang om miljöbalken innehåller bestämmelser till skydd för allemansrätten. I det

grundläggande miljöinriktade tänkande som skall spridas till alla som

olika sätt kan påverka miljön ingår som en naturlig del att värna om allemansrätten. I paragrafen den grundläggande utgångspunkten att alla skall anges ha tillgång till naturen enligt allemansrätten. Sedan den 1 januari 1995 är detta grundlagsfäst i 2 kap. 18 § tredje stycket regeringsformen. Förutom denna allmänna deklaration kommer balken att innehålla bestämmelser omedelbart syftar till att trygga allmänhetens som friluftsliv. Allemansrätten och friluftslivet skyddas tydligast i bestämmelserna naturreservat 8 kap. 3 §, strandskyddsområde 8 kap. om 11 §, vilthägn 12 kap. 10 §, skyltar 16 kap. 4 § och stängselgenombrott 23 kap. 10 §. Allemansrättens innebörd behandlas kortfattat i avsnitt 12. Där visas även hur miljöbalken skall verka för att friluftsliv inte bedrivs ett sätt som kan vara skadligt för naturen. Enligt paragrafens andra stycke skall alla som vistas i naturen visa hänsyn och varsamhet. Här uttryck för den grundprincip vid ges utövandet allemansrätten brukar sammanfattas med uttrycket av som inte störa, inte förstöra.

12 Författningskommentar

SOU 1996: 103

2 kap. Tillämpningsområde

1 § Miljöbalken skall tillämpas på verksamhet kan motverka de som förutsättningar för att uppnå balkens mål i 1 kap. I § andra som anges stycket om inte annat följer denna balk eller författning. Vad av annan som föreskrivs om verksamhet gäller också hantering och andra

åtgärder som kan motverka dessa förutsättningar.

I miljöbalken finns det även särskilda bestämmelser skall skapa som förutsättningar för att balkens mål skall kunna uppnås.

Paragrafen saknar av naturliga skäl motsvarighet i gällande lagstiftning. I paragrafen anges miljöbalkens tillämpningsområde. Av den

allmänna motiveringen framgår att tillämpningsområdet är vittomspän-

nande. Det knyter an till miljöbalkens mål enligt 1 kap. 1 § som är att skapa förutsättningar för hållbar utveckling i samhället, där en nu levande och kommande generationer tillförsäkras hälsosam och god en miljö att leva I denna paragraf att balken är tillämplig på sådant anges som kan motverka förutsättningarna att uppnå balkens mål. Enligt ordalydelsen i paragrafen omfattar tillämpningsområdet i princip de mänskliga företeelser kan befaras få hälso- eller miljöfarliga som effekter eller äventyra hushållningen med naturresurser. Miljöbalkens primära tillämpningsområde i förhållande till annan lagstiftning framgår bl.a. av balkens egna regler, t.ex. 2 och 3 i se detta kapitel. Av bestämmelser i författning kan vidare ibland annan läsas ut att den aktuella frågan inte regleras balkens bestämmelser, av se t.ex. 12 § lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar. Dessutom bör observeras att det finns områden förhållandevis som tydligt saknar den typ av miljö- och hälsoaspekter ligger till grund som för samordningen lagar i miljöbalken. Sådana områden regleras i av

specialförfattning, t.ex. hälso- och sjukvårdslagen, livsmedels- samt

trafik- och fordonslagstiftningen. I vissa balkens avsnitt särskilda av om ämnesområden finns uttrycklig hänvisning till den speciallagar, typen av se t.ex. 14 kap. 2 § med hänvisning till bl.a. livsmedelslagen. I den mån en fråga har miljö- och hälsoaspekter inte omfattas regler i men av

speciallagstiftning skall det finnas förutsättningar för att frågan fångas

av miljöbalkens regelverk, främst de allmänna aktsamhetsreglerna. l författningskommentarerna till de sistnämnda reglerna, särskilt regeln om försiktighetsmått i 3 kap. 3 lämnas flera exempel situationer då miljöbalken kan bli tillämplig.

Under utredningens fortsatta arbete med följdlagstiftningen till

miljöbalken blir det aktuellt att återkomma till frågan balkens om

F örfattningskommentar 13

SOU 1996: 103

förhållande till speciallagstiftning. Utredningens arbete i sistnämnda del redovisas i kommande betänkande. Då kommer att behandlas de ett lagar idag är knutna till naturresurslagen och inte inordnas som som nu i miljöbalken. Vidare kommer bl.a. skogsvårdslagen att behandlas. Ambitionen reglera ett område omfattar miljöbalkens mål att som medför, enligt vad har sagts i den allmänna motiveringen, som

svårigheter balkens tillämpningsområde. Det bör emellertid vara

att ange möjligt utläsa yttre gräns för balkens tillämpningsområde med att en ledning vad i 1 kap. 1 § andra stycket om förutsättningar av som anges uppnå miljöbalkens mål. Om tvekan i något enstaka fall skulle för att

får det bli rättstillämpningsfråga att, med utgångspunkt från uppstå en

mål och med ledning de förutsättningar gäller för

miljöbalkens av som

detta mål skall uppnås, avgöra i vad mån balkens bestämmelser är att tillämpliga. Vid sådana överväganden skall självfallet beaktas att i fall omfattar tillämpningsområdet för de lagar som

miljöbalken vart

smälts i den. Det finns dock anledning att nytt erinra att målet om med miljöbalken är betydligt vidare än så. Bl.a. får detta till följd att boende och nyttjande bostäder och lokaler faller under balken, annat av antingen verksamhet eller åtgärd, enligt t.ex. den som som annan regeln försiktighetsmått i 3 kap. 3 Ett annat exempel

nyssnämnda om

på verksamhet faller under balkens tillämpningsområde är att en som organisera friluftsliv kan skada naturen, avsnitt 12.3. Detta bör som se organisatören inte själv deltar aktivt i friluftsaktivitetema. gälla även om En åtgärd däremot inte omfattas balken är att sprida propaganda som av med ett miljöfientligt budskap. Miljöbalken är tillämplig redan på sådant kan motverka balkens som mål. Det behöver alltså inte stå klart att målet kommer att motverkas. balkens tillämplighet räcker att det föreligger risk för att målet För en motverkas. Miljöbalkens regler skall således verka i förebyggande syfte.

Tydliga exempel att balken är grundad på förebyggande principer

finns bland de allmänna aktsamhetsreglema, t.ex. försiktighetsprincipen

i 3 kap. 2 § och produktvalsprincipen i 3 kap. 6

Begreppet verksamhet används i balken ett samlingsbegrepp för som den mängd företeelser balkens regler omfattar. Begreppet är inte som uppfattas framgår motiven till balkens avsett att bokstavligtxDet t.ex. av allmänna aktsamhetsregler att dessa regler skall läggas till grund även för beslut regeringen eller underordnad myndighet föreskrifter av av om med stöd balken. Begreppet verksamhet behöver inte heller nödvänav digtvis aktivt handlande. Även underlåtenhet kan utgöra en avse företeelse medför risk för att balkens mål motverkas. Beträffande som vissa företeelser är det dock språkligt främmande att använda begreppet verksamhet, 14 kap. 5 § med definition hantering kemisk se t.ex. av av

14 F örfattningskommentar

SOU 1996: 103

och bioteknisk produkt. Av den anledningen anges i paragrafen att vad som föreskrivs verksamhet också gäller hantering och andra om åtgärder som kan motverka balkens mål. I geografiskt hänseende är balkens tillämpningsområde i huvudsak

begränsat till svenskt territorium enligt grundläggande rättsliga principer. Tillämpningsområdet kan i något fall sträcka sig utanför den svenska

territorialgränsen enligt regler i lagstiftningen kontinentalsockeln

om resp. Sveriges ekonomiska nästa paragraf i detta kapitel. En del zon se

specialfall geografisk begränsning tillämpningsområdet

av av anges i |

författningskommentaren till 2 § i detta kapitel. Balkens begränsning i ’

rummet medför således att dess regler inte kan åberopas direkt i för att komma till rätta med t.ex. föroreningar har sin källa utanför landets som

i

territorialgräns. Däremot får reglerna bl.a. miljökvalitetsnormer i 6 om j kap. betydelse för balkens mål, oavsett källan till hälso- i var och miljöstömingen finns. Vi lever i värld med snabba kommuninumera en kationer och det kan tänkas att balkens regler också verkar indirekt källan, t.ex. att opinion vänds den förorsakar genom en mot som stömingen. Se även avsnitt 9 miljökvalitetsnormemas betydelse i om ett internationellt perspektiv.

Miljöbalken innehåller inte enbart regler direkt syftar till som att förebygga, kontrollera eller hindra företeelser motverkar förutsom sättningarna för att nå balkens mål. I balken meddelas även regler av en annan karaktär, nämligen regler positiva åtgärder i syfte skydda om att miljön och verka för att balkens mål uppnås. De typiska exemplen mest på regler av detta slag finns i balkens fjärde skydd

avdelning om av

naturen. Det är inte heller felaktigt att hänföra reglerna t.ex. om

miljökvalitetsnormer till denna kategori. Paragrafens första stycke innehåller bestämning tillämpningsområdet

en av som ter sig främmande i förhållande till regler positiva åtgärder för uppnå balkens om att mål. Av den anledningen tas i paragrafens andra stycke erinran en om att det i balken även finns särskilda regler åtgärder om med detta syfte.

2 § I fråga viss miljöfarlig verksamhet och vissa

om vattenföretag som

kan beröra något annat land finns särskilda bestämmelser.

Paragrafen motsvarar närmast 2 § första stycket andra meningen miljöskyddslagen och 1 kap. 2 § andra stycket vattenlagen.

De särskilda bestämmelser är till börja med lagen som avses att 1971:850 med anledning gränsälvsöverenskommelsen den av 16 september 1971 mellan Sverige och Finland. Denna lag inom ersätter

Författningskommentar 15

sitt geografiska tillämpningsområde balkens bestämmelser om vattenföretag och miljöfarlig verksamhet såvitt avser utsläpp till vatten, om dvs. vattenfororening. Ett företag upphov till förorening av som ger skilda slag, förorening både vatten och luft, måste således t.ex. av

enligt såväl gränsälvsöverenskommelsen miljöbalken. Andra

prövas som bestämmelser är lagen 1974:268 med anledning av som avses miljöskyddskonventionen den 19 februari 1974 mellan Danmark,

Finland, Norge och Sverige. Den reglerar ett samarbete beträffande

störningar med våra nännaste grannländer. Regler gränsöverskridande

detta finns också i 7 kap. 6 Det finns även vissa andra beom stämmelser i anledning överenskommelser med några av våra av bl.a. lagen 1929:404 giltighet här i riket av svensk-

grannländer, om

norska vattenrättskonventionen den ll maj 1929 och lagen av 1929:405 med vissa föreskrifter angående tillämpningen här i riket av

svensk-norska vattenrättskonventionen den 11 maj 1929. av

3 § Balkens bestämmelser miljöfarlig verksamhet och skadestånd för om inte tillämpliga i fiéga joniserande strålning

vissa miljöskad0r är om

eller beträffande elektriska och magnetiska verkningar av elektriska anläggningar i då särskilda bestämmelser gäller. Bestämmelserna

fall

miljöfarlig verksamhet är inte heller tillämpliga på störning i om radiomottagningsapparat. Särskilda bestämmelser arbetsmiljön finns i arbetsmiljölagen om 1977:1160. Bestämmelser kulturmiljön finns också i lagen 1988:950 om om kulturminnen m.m.

första stycke närmast 1 § andra stycket miljö-

Paragrafens motsvarar skyddslagen och 2 § miljöskadelagen.

Miljöskyddslagen är inte tillämplig i fråga joniserande strålning om eller beträffande elektriska och magnetiska verkningar av elektriska

anläggningar, särskilda bestämmelser gäller. Från miljöskyddsla-

varom

tillämpningsområde undantas även störning i radiomottagnings-

gens Miljöskadelagen skall inte tillämpas på skador som har orsakats apparat. strålning eller inverkan elektrisk ström från elektrisk

av joniserade av

anläggning i fall då särskilda bestämmelser finns. Därför anges i första stycke till börja med att balkens bestämmelser om

paragrafens att

verksamhet och skadestånd för vissa miljöskador inte är miljöfarlig om tillämpliga i fråga joniserande strålning i fall då särskilda beom

stämmelser gäller. Joniserande strålning regleras i strålskyddslagen

16 Författningskommentar

1988:220 och där med sådan strålning

avses gammastrålning, röntgenstrålning, partikelstrålning eller till sin biologiska verkan

annan likartad strålning. Reglerna miljöfarlig verksamhet om i 10 kap. är alltså inte tillämpliga på sådan strålning. Reglerna skadestånd om för vissa miljöskador i 29 kap. skall inte heller tillämpas på skador till följd av joniserande strålning. Sådan strålning är specialreglerade i strålskyddslagen. Specialreglering finns även i lagen l984:3 kämteknisk om verksamhet och atomansvarighetslagen l968:45. Det innebär att balkens övriga bestämmelser är tillämpliga joniserande strålning vilket innebär t.ex. att kommunerna i likhet med i kan

dag ingripa med

stöd av hälsoskyddsreglema mot radon. Balkens bestämmelser i sin

helhet, alltså även de miljöfarlig verksamhet och skadestånd om för vissa miljöskador, är alltså tillämpliga på icke-joniserande strålning och

skall även tillämpas andra störningar som inte har direkt samband med joniserande strålning, t.ex. buller eller kylvattenutsläpp från

kärnkraftverk. Med icke-joniserande strålning avses enligt strålskyddslagen optisk strålning, radiofrekvent strålning, lågfrekventa elektriska och

magnetiska fält och ultraljud eller till sin biologiska annan verkan likartad strålning. Det innebär att konventionellt ljus från t.ex. reklam-

anordningar och trafikanläggningar och ljus från laseranläggningar faller

inom tillämpningsområdet för balkens alla bestämmelser. Det är dock

att märka att även strålskyddslagen kan utnyttjas för att ingripa mot icke-joniserande strålning. Det har inte ansetts lämpligt

att avgränsa

strålskyddslagens tillämpningsområde prop. 1987/88:88 53 f..

s. I paragrafens första stycke föreskrivs vidare att balkens bestämmelser

om miljöfarlig verksamhet och skadestånd för vissa miljöskador inte om är tillämpliga beträffande elektriska och magnetiska

verkningar av

elektriska anläggningar i fall då särskilda bestämmelser gäller. Elektriska anläggningar regleras i lagen 1902:71 s.1, innefattande vissa be-

stämmelser elektriska anläggningar. I dag gäller

om att ingripanden enligt hälsoskyddslagen kan göras även i fråga hälsofarliga

om verkningar från elektriska anläggningar. I den lagen görs nämligen inte

något undantag för verkningar från elektriska anläggningar. För

att det även i fortsättningen skall möjligt för bl.a. kommuner med stöd vara att av balkens bestämmelser ingripa mot sådana elektriska

verkningar som

kan befaras få hälsoeffekter gäller därför beträffande

undantaget

elektriska och magnetiska verkningar från elektriska

anläggningar på

samma sätt som i dag endast bestämmelserna miljöfarlig verksamhet om i 10 kap. och bestämmelserna skadestånd for vissa miljöskador om i 29

kap. som motsvarar miljöskadelagen.

Balkens bestämmelser miljöfarlig verksamhet och skadestånd om om for vissa miljöskador är alltså endast undantagna från elektriska och

SOU 1996: 103 Författningskommentar 17

magnetiska verkningar elektriska anläggningar. Det innebär att av balkens alla bestämmelser skall tillämpas alla andra miljöstömingar till följd elektrisk anläggning. Sådana störningar kan vara av en exempelvis buller och även luftföroreningar ozon och kväveoxidgenom bildning. Här kan nämnas att frågan psykisk inverkan togs upp i ett om regeringsbeslut 1988-03-03 där tillstånd enligt ellagen för en nr gavs högspänningsledning. Där anförde regeringen att grund av att miljöskyddslagen inte är tillämplig beträffande elektriska och magnetiska verkningar ifrågavarande starkströmsledning kan lagen inte heller av tillämplig den människor kan känna över sådana anses oro som verkningar. Bestämmelserna miljöfarlig verksamhet är inte tillämpliga på om störning i radiomottagningsapparat. Sådana störningar regleras i

radiostörningsförordningen 1985:625.

Paragrafens andra stycke är nytt. I fråga arbetsmiljölagen kan det om uppkomma avgränsningsproblem när det gäller kemikalieområdet. Detta är i det närmaste oundvikligt med lagstiftning som reglerar så närliggande områden skydd för den inre respektive yttre miljön. Frågan har som också berörts i förarbetena till arbetsmiljölagen prop. 1976/77: 149 och lagen kemiska produkter prop. 1984/85:118. Vad som sägs där är om fortfarande giltigt. Det finns dock med den nu valda lagstiftningstekniken behov att göra markering så att miljöbalken innehåller av en erinran att särskilda bestämmelser om arbetsmiljön finns i en om arbetsmiljölagen. Innebörden är att det det område där miljöbalkens bestämmelser även berör arbetsmiljön, dvs. framför allt 13 och 14 kap., skall arbetsmiljölagen företräde vad gäller frågan om reglering av ges

användning farliga ämnen arbetsplatserna och även i övrigt i

av frågor huvudsakligen arbetsmiljön. Det är dock viktigt att som avser betona att samverkan mellan inre och yttre miljöarbete bör eftersträvas i alla led där frågor sammanfaller, för att förebygga konflikter och i stället skapa långsiktigt hållbara lösningar. Paragrafens tredje stycke motsvarar 3 § naturvårdslagen. Bea stämmelsen innebär att balkens regler är tillämpliga på den kulturpräglade naturmiljön i den mån den inte är skyddad enligt lagen 1988:950 kulturminnen Detta framgår bl.a. 8 kap. 8 Olägenheter, om m.m. av balken att motverka, kan drabba även kultunninnen t.ex. i som avser den formen att byggnader vittrar sönder genom inverkan av luftföroreningar. Att miljöbalken är tillämplig i den situationen följer bl.a. bestämmelserna miljöfarlig verksamhet, utan att det behöver av om påpekas i paragrafen.

18 Författningskommentar

SOU 1996: 103

4 § Regeringen får, i den utsträckning det på grund rådande av särskilda förhållanden är nödvändigt för stärka försvarsberedskapen, att meddela föreskrifter för totalförsvaret avviker från denna balk. som

Paragrafen motsvaras av 64 § miljöskyddslagen, 26 § hälsoskyddslagen och 2 § andra stycket renhållningslagen.

Bemyndigandet ger regeringen möjlighet att miljölagstiften anpassa ningen såvitt gäller totalförsvaret till de ändrade förhållanden krig eller krigsfara kan föra med sig. Bestämmelsen gäller även sådana situationer då beredskapen måste höjas för att säkerställa nationens säkerhet utan att läget för den skull är så allvarligt att krig eller krigsfara föreligger här i landet. Det kan t.ex fråga att inkalla personal till vara om

beredskapsövning.

Särskilda föreskrifter kan komma ifråga för hela totalförsvaret. Med totalförsvaret avses dels det militära försvaret, dels det civila försvaret. Särskilda föreskrifter skall utfärdas endast det krävs med hänsyn till om nationens säkerhet. Det räcker inte med att de i paragrafen angivna omständigheterna föreligger för att avvikelse från miljöbalkens bestämmelser skall få ske. Så länge föreskrifter inte har meddelats med stöd bemyndigandet i av paragrafen skall balkens bestämmelser tillämpas fullt ut också beträffande totalförsvarets anläggningar och verksamhet.

5 § I lagen 1994:1500 med anledning Sveriges anslutning till av Europeiska unionen föreskrifter verkan Unionens fördrag

finns om av

och andra instrument samt de Europeiska gemenskapernas beslut.

Paragrafen är ny. Genom paragrafens hänvisning till lagen med anledning Sveriges av anslutning till den Europeiska unionen erinras att det finns direkt om verkande EG-rätt skall tillämpas jämsides med balken. Bakgrunden som till bestämmelsen framgår avsnitt av

Författningskommentar 19

3 kap. Allmänna aktsamhetsregler

1 § I detta kapitel finns allmänna aktsamhetsregler skall iakttas av som

Paragrafen saknar motsvarighet i gällande rätt. I miljöbalken föreslås att ett antal allmänna aktsamhetsregler skall gälla för all verksamhet. Dessa regler har samlats i ett kapitel. Skälen för att införa bestämmelserna finns i avsnitt De allmänna aktsamhetsreglema skall täcka miljöbalkens hela tillämpningsområde. De skall dessutom, enligt vad som föreskrivs särskilt, gälla vid tillämpningen rad lagar som inte har inarbetats av en i balken. Aktsamhetsreglema blir därför tillämpliga i fråga om ett stort antal sinsemellan olikartade företeelser. Det är önskvärt att de anger högt satta mål för miljöarbetet. På vissa områden kan det vara svårt att till dessa mål. Förhållandet bör inte medföra att de allmänna leva upp kraven på aktsamhet sätts lägre än är eftersträvansvärt i miljöarbetet E som 9 sett som helhet. Aktsamhetsreglema skall iakttas vid all verksamhet. Det har ingen betydelse verksamheten bedrivs myndigheter eller enskilda. Vad om av med begreppet verksamhet förklaras vid 2 kap. 1 som menas Verksamhetsutövaren har själv för till att aktsamhetsansvar att se

reglerna följs.

Aktsamhetsreglema skall ligga till grund för prövning tillstånd, av i godkännanden och dispenser. Vid sådan prövning kan enligt 18 kap. 1 § andra stycket villkor meddelas med stöd av aktsamhetsreglema. Syftet med prövning, exempelvis vid godkännande av ett bekämpningsen medel eller dispens från strandskyddsbestämmelsema, kan dock medföra att vissa aktsamhetsregler inte skall tillämpas. Aktsamhetsreglema skall även tillämpas vid regeringens tillåtlighetsprövning enligt 19 kap. Om verksamhet har prövats av regeringen är enligt 19 kap. 11 § regeringens beslut bindande vid fortsatt en en tillståndsprövning. Detta innebär bl.a. att möjligheten att tillämpa lokaliseringsbestämmelsen i 3 kap. 4 § är starkt begränsad när tillstånd skall meddelas. Ett tillstånds rättskraft kan begränsa tillståndshavarens skyldighet att följa aktsamhetsreglema. Tillståndet har enligt 21 kap. 1 § rättskraft såvitt avser frågor som behandlas i tillståndet. I dessa frågor behöver inte tillståndshavaren göra än vad följer av tillståndet. mer som Aktsamhetsreglema ställer alltså inga ytterligare krav på dessa

20 F érfattningskommentar

områden. Tillståndshavaren måste däremot följa aktsamhetsreglema på områden som inte regleras tillståndet. Ytterligare krav kan vidare av ställas när tillståndet omprövas enligt 21 kap.

Tillsynsmyndigheter får enligt 23 kap. 8 § lägga aktsamhetsreglema

till direkt grund för ingripanden. Tillstândsbesluts rättskraft kan dock hindra sådana ingripanden. Aktsamhetsreglema kan sägas ange den nivå aktsamhet skall av som iakttas vid utövandet verksamhet. Denna nivå framgår respektive av av

aktsamhetsregel läst tillsammans med den begränsningsregel finns

som i 10 Sistnämnda regel kan sammanfattas med kraven skall att vara ekonomiskt rimliga och miljömässigt motiverade. En myndighet som meddelar tillstånd eller utövar tillsyn kan normalt inte kräva än vad följer aktsamhetsreglema. Detta gäller mer som av dock inte om det för verksamheten finns särskilda regler ställer som högre krav. En generell föreskrift att t.ex. vissa försiktighetsmått om skall vidtas eller vissa åtgärder är förbjudna kan naturligtvis inte åsidosättas med motiveringen att det skulle krävas större aktsamhet än vad som följer aktsamhetsreglema för att följa föreskriften. Det finns av många sådana föreskrifter direkt i balken eller meddelade med stöd av balken. Hårdare krav kan gälla enligt bl.a. 8 kap. 4 § åtgärder i naturreservat, 8 kap. 10 § åtgärder i biotopskyddsområden, 8 kap. 14 § åtgärder i strandskyddsområden, 10 kap. 4 § eller 7 § utsläppande av avloppsvatten och uppläggande fasta ämnen, 10 kap. 5 § andra av förbud eller försiktighetsmått beträffande miljöfarlig verksamhet, 11 kap. 8 § åtgärder när vattenföretag kan skada fisket, 12 kap. 7 §

naturhänsyn i jordbruket, 13 kap. 10 § försiktighetsmått vid genteknisk verksamhet, 14 kap. 8 § utredning vid tillverkning och import

av kemiska och biotekniska produkter, 15 kap. 10 § hantering och behandling av avfall samt 16 kap. l § gaturenhållning. Vidare kan vissa processuella bestämmelser hindra att tillstånd, godkännande eller dispens meddelas för verksamhet, de en trots att allmänna aktsamhetsreglema i och för sig är uppfyllda. Exempelvis får tillstånd inte meddelas i strid mot detaljplan eller områdesbestämmelser 18 kap. 3 §, när en miljökvalitetsnorm överskrids 18 kap. 4 § eller när verksamhetsutövaren tidigare har misskött sig 18 kap. 5 §. Hittills har talats om aktsamhetsreglemas tillämpning på verksamheter. Aktsamhetsreglema skall dessutom vägledande vid myndigvara heternas utfårdande föreskrifter. Detta innebär dock inte högre av att krav aldrig får ställas i föreskrifter än enligt de allmänna aktsamhetsreglema. Tvärtom kan redan har nämnts, föreskrifter medföra högre som

krav än de allmänna aktsamhetsreglema.

SOU 1996: 103 Författningskommentar 21

2 § Den bedriver eller att bedriva verksamhet skall skafla som avser en sig den kunskap behövs med hänsyn till verksamhetens art och som omfattning, för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet samt för att främja återanvändning och återvinning av material och hushållning med mark och vatten. Att det inte kan säkerställas verksamhet förorsakar olägenheter att en för människors hälsa eller miljön befriar inte den bedriver eller som bedriva verksamhet vilken kan befaras medföra sådana avser att en olägenheter, från skyldigheten att vidta de åtgärder som behövs för att förhindra eller begränsa olägenheterna.

Paragrafen har ingen motsvarighet i gällande lag. En grundläggande förutsättning för allt hälso- och miljöskyddsarbete kunskap vilka problem finns och såvitt möjligt också om hur är om som de kan lösas. Denna paragraf syftar den kunskap behövs vid den som praktiska tillämpningen balkens bestämmelser. av Paragrafen riktar sig till alla som bedriver verksamhet i miljöbalkens mening. Första stycket den all männa målsättningen att var och anger skall skaffa sig den kunskap behövs för att undvika skador på en som hälsa och miljön. Vilka krav kan ställas i detta hänseende skiljer som sig med hänsyn till verksamhetens art och omfattning. Av konsumeni livsmedelsaffären kan endast krävas att han läser innehållsförteckten

ningen och information förpackningen. Av den som bedriver

annan industriell verksamhet kan krävas att den kunskap av relevans som en finns inom och landet inhämtas samt att, tidigare erfarenheter utom om inte har gjorts, utredningar och undersökningar genomförs. egna Det finns dessutom särskilda bestämmelser om krav kunskaper eller utredningsskyldighet i andra kapitel i balken. Bestämmelserna i exempelvis 14 kap. 9 § innebär att utredningsskyldigheten för kemiska och biotekniska produkter gäller oavsett det finns några konkreta om farhågor beträffande deras hälso- och miljöskadlighet eller inte. Det är emellertid inte alltid det finns vetenskaplig bevisning om sambanden mellan verksamhet och olägenheter den kan befaras en medföra. Det finns ingen egentlig kunskap att inhämta. I dessa fall aktualiseras vad ibland kallas för Försiktighetsprincipen. som

Paragrafens andra stycke närmast uttryck för försiktighetsprin-

ger cipen. Försiktighetsprincipen har här fått innebörden att redan risken för verksamhet kan förorsaka olägenhet för människors hälsa eller att en miljön medför att försiktighetsmått skall vidtas. Denna skyldighet inträder alltså för verksamhetsutövaren så snart det finns skäl att anta att

22 F drfattningskommentar

SOU 1996: 103

åtgärden medför sådan olägenhet. Att det inte finns någon vetenskaplig bevisning om sambandet mellan åtgärden och olägenheten befriar inte verksamhetsutövaren från att vidta åtgärder för att förhindra att olägenheter uppkommer eller begränsa dessa. Försiktighetsprincipen kan således närmast beskrivas som en bevisbörderegel som medför att det ankommer på verksamhetsutövaren att visa att verksamheten bedrivs på ett miljömässigt godtagbart sätt. Försiktighetsprincipen som sådan har inte tidigare varit uttryckligen lagfäst i Sverige. Den har likväl tillämpats vid prövningen miljöpåav verkande verksamhet i enlighet med vad anförs i propositionen till som miljöskyddslagen prop 1969:28 och är så till vida inte någon nyhet i svensk miljörätt.

Eftersom Försiktighetsprincipen har karaktär bevisbörderegel

av en kommer den alltid att användas i kombination med någon annan

aktsamhetsregel. Oftast är det principen förebyggande åtgärder i 3 §

om

som kommer i fråga. Försiktighetsprincipen skall tillämpas även när andra aktsamhetsregler är tillämpliga, t.ex. produktvalsprincipen

som 6 Den som vidtar en åtgärd som kan befaras medföra olägenhet på människors hälsa och miljön är bunden Försiktighetsprincipen av oavsett om åtgärden vidtas i näringsverksamhet eller inte och utan avseende på om verksamheten är tillstånds- eller anmälningspliktig. I de fall myndighets- eller domstolsbeslut kommer ifråga skall myndigheten eller domstolen beakta försiktighetsprincipen vid prövningen.

3 § Den bedriver eller att bedriva verksamhet skall vidta som avser en

de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktig-

hetsmått i övrigt behövs för att förebygga, hindra eller motverka som att verksamheten medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller omgivningen.

Paragrafen motsvarar delvis 5 § första stycket miljöskyddslagen, 5 § första stycket första meningen lagen kemiska produkter, 3 kap. 7 § om första stycket första meningen och andra stycket vattenlagen, 17 kap. 2 § vattenlagen, 19 kap. l § första stycket vattenlagen, l § tredje stycket naturvårdslagen, 6 § första stycket hälsoskyddslagen, 3 § första stycket renhållningslagen, 6 a § första stycket lagen skötsel jordbruksom av mark samt 6 § första stycket lagen förhandsgranskning biologiska om av

bekämpningsmedel. I paragrafen finns miljöbalkens grundläggande aktsamhetsregel.

103 Författningskommentar 23

SOU 1996:

Förenklat uttryckt kan sägas att de försiktighetsmått skall vidtas som behövs för undvika skada. Försiktighetsmått behöver dock enligt att 10 § inte vidtas i den mån det inte är ekonomiskt rimligt eller miljö-

mässigt motiverat. Ett antal aktsamhetsregler skiftande karaktär har i paragrafen lagts av till allmän aktsamhetsregel. Härigenom åstadsamman en gemensam koms skärpning i förhållande till gällande rätt, eftersom den nya en regeln blir gällande för och bedriver eller avser att bedriva var en som verksamhet enligt miljöbalken. Detta innebär att hårdare krav en kommer att ställas rad verksamheter. en Skada eller olägenhet för människors hälsa eller omgivningen skall

enligt paragrafen undvikas. Det torde normalt inte några svårigheter att fastställa innebörden vara uttrycket skada människors hälsa. Påpekas bör dock att såväl av fysisk psykisk skada omfattas. Det kan däremot vara svårare att som avgöra vad med olägenhet för människors hälsa. som menas en Uttrycket definieras i 10 kap. 3 Härmed avses enligt definitionen en störning enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan som en och inte ringa eller helt tillfällig. Även påverka hälsan menligt som är både fysisk och psykisk påverkan. Sådana störningar omfattas här avses också i första hand påverkar välbeñnnandet i inte ringa grad, som exempelvis buller, lukt och termiskt inomhusklimat. Bedömningen måste

utgå från vad människor i allmänhet en olägenhet och kan anser vara inte enbart baseras enskild reaktion i det enskilda fallet. en persons Även bedömningen huruvida störning är ringa är beroende av hur en människor i allmänhet uppfattar störningen. Hänsyn skall dock tas till

är något känsligare än normalt, exempelvis allergiker. personer som Vidare skall enligt paragrafen undvikas skada och olägenhet för

omgivningen. Uttrycket omgivningen skall inte fattas det sättet att verksamhetsområdet omfattas. Även endast påverkan utanför själva störningar inom verksamhetsområdet skall undvikas. Med omgivningen till att börja med vad som i miljödebatten avses brukar kallas för miljön. Således omfattas natunniljön, vari innefattas

mark, vatten, luft och andra naturresurser samt djur, växter och andra

organismer. Även kulturmiljön med i denna ingående landskapstyper, byggnader, fornlämningar etc. innefattas i uttrycket omgivningen. Med skada och olägenhet för omgivningen avses även exempelvis att jordbrukares grödor skadas, att skog skadas ett sådant sätt att den mark sätts under vatten. Även rent minskar i värde och att annans estetiska värden skall skyddas. En skada omgivningen kan slutligen

påverkan på det rörliga friluftslivet. avse

De skyddsåtgärder, begränsningar och övriga försiktighetsmått som

24 Författningskommentar

kan bli aktuella är mycket skiftande slag. Bedömningen måste ske av individuellt med hänsyn till de omständigheter föreligger i varje som särskilt fall. Det kan Lex.. fråga tekniska vara om åtgärder, olika åtgärder i marken, begränsningar verksamheten och lämnande in- i av av formation. När verksamheter kräver tillstånd, godkännande eller dispens blir det vanligen aktuellt att villkor sätts med stöd paragrafen. av Här skall ges ett antal exempel försiktighetsmått. Uppräkningen är långt ifrån heltäckande. Utsläpp från verksamheter kan olika sätt minimeras. Viss

reningsutrustning kan användas, exempelvis filter. Reningsutrustningen

skall fortlöpande kontrolleras och skötas. Verkningarna utsläppen kan av begränsas att utsläpp inte sker vid speciella väderleksförgenom hållanden. Olägenheter i form buller kan minskas isoleringsåtgärder av genom vid källan, genom bullervallar och att verksamheten eller genom transporter till och från denna inte sker vid vissa tider. Kemikalier skall lagras och i övrigt hanteras på visst sätt. Lagring kan behöva ske på hårdgjord yta så att spill och läckage inte tränger en ner i marken. Tekniska åtgärder inkapsling och ventilation kan som behöva vidtas. Information kan behöva lämnas ett ämnes farlighet om och hur ämnet bör hanteras. Den använder ämnet måste ta del som av sådan information. Skador orsakade avåtgärder leder till ändringar i vattenförsom hållandena kan minskas att vattnet förhindras överstiga eller genom understiga en viss nivå eller ett visst flöde, Vattenuttag begränsas, arbeten utförs så att inte grumling uppstår, arbeten inte utförs under vissa tider året samt erosionsskydd utförs. Dammar bör byggas så att de uppfyller säkerhetskrav och dessutom bör åtgärder vidtas så att dammarna inte utgör vandringshinder för fisk. Diken kan lokaliseras och utformas med hänsyn till naturmiljön. l dikena kan slamgropar grävas för att begränsa erosion ñnkornigt av material. En sedimentationsbassäng kan anläggas före dikets utlopp. Dikeskanterna kan ha viss lutning för att djur skall kunna sig ta upp ur diket och spänger och broar kan placeras över diket för människor att lätt skall kunna passera. Den som bedriver täktverksainhet bör begränsa täkten att genom lämna en buffertzon mot bebyggda eller befolkade områden. annars Vidare bör täktverksamheten bedrivas så att buller och damm förhindras. I jordbruk kan antalet djur begränsas, gödsel spridas visst sätt och utsläpp samlas upp. Vilthägn och andra stängsel bör utformas så att de inte i onödan hindrar allmänhetens friluftsliv.

F drfattningskommentar 25

SOU 1996: 103

Skyltar bör anordnas så att de inte utgör fara för djurlivet eller en verkar störande i landskapsbilden. En friluftsliv åt andra kan behöva styra person som arrangerar deltagarna till mindre känslig mark samt informera innebörden av om allemansrätten. I regel bör det ligga närmast till hands att utföra skyddsåtgärdema på

eller i anslutning till störande anläggning. Ibland kan det vara en med förebyggande åtgärder på angränsande områden. Att rätt lämpli gare till tillträde i vissa fall föreligger framgår av 25 kap. 2 Om skadeförebyggande åtgärder inte räcker kan det bli aktuellt att föreskriva kompensationsåtgärder med stöd 8 kap. 16 § eller 18 om av kap. 8

4 § En verksamhet får bedrivas endast på plats är lämplig med en som hänsyn till 1 kap. 1 4 kap., 5 kap. och 6 kap. Platsen skall väljas så

att ändamålet kan uppnås med minsta intrång och olägenhet.

Paragrafen motsvarar delvis 4 § miljöskyddslagen. I paragrafen regleras vilka krav skall ställas på lokaliseringen av som verksamhet tar i anspråk mark- eller vattenområden. En plats en som skall väljas dels är lämplig, dels orsakar minsta möjliga olägenhet. som skall naturligtvis i första hand tillämpas när plats skall

Paragrafen

väljas för ännu inte påbörjad verksamhet. Den gäller dock även vid en utvidgningar befintliga verksamheter. Vidare kan den tillämpas vid av omprövning tillstånd för befintliga verksamheter, varvid krav kan av ställas på omlokalisering. Regeln i 10 § att det inte får vara ekonomiskt orimligt kan dock pågående verksamhet måste flyttas.

hindra att en

Enligt paragrafens första mening skall den valda platsen vara lämplig

med hänsyn till vissa nämnare angivna bestämmelser. Först hänvisas till

1 kap. 1 § där balkens mål anges. Platsen skall vidare lämplig med hänsyn till 4 och 5 kap., som vara 2 och 3 kap. naturresurslagen. Av särskild betydelse är här 4 motsvarar kap. 1 enligt vilken mark- och vattenområden skall användas för det

eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Företräde skall enligt

nämnda paragraf sådan användning medför en från allmän ges som synpunkt god hushållning. I det fjärde kapitlet därefter ett antal anges intressen skall skyddas i mark- och vattenanvändningen. Exsom empelvis framgår 4 kap. 2 § att stora mark- och vattenområden som av

inte alls eller endast obetydligt är påverkade av exploateringsföretag

26 Författningskommentar

SOU 1996: 103

eller andra ingrepp i miljön skall så långt möjligt skyddas åtgärder mot som kan påtagligt påverka områdenas karaktär. I 5 särskilda

kap. ges

hushållningsbestämmelser för vissa områden i landet.

Platsen skall slutligen lämplig med hänsyn till 6 kap. I detta vara kapitel finns bestämmelser miljökvalitetsnormer. Det är normalt inte om lämpligt att en verksamhet som medför ökade utsläpp ett ämne av som är föremål för miljökvalitetsnorm lokaliseras till det område där en normen gäller. Tillstånd får enligt 18 kap. 4 § inte meddelas för en verksamhet som medverkar till att miljökvalitetsnonn överträds. en Enligt paragrafens andra mening skall väljas sådan plats en att ändamålet kan vinnas med minsta intrång och olägenhet. Det måste därför alltid övervägas och redovisas det finns alternativa platser om som är bättre. Den från miljösynpunkt bästa möjliga platsen skall väljas.

Kraven i den andra meningen begränsas att verksamhetens av ändamål skall kunna vinnas. Hur ändamålet beskrivs i ansökan kan ha betydelse för denna bedömning. Om ansökan exempelvis avser en regional flygplats måste denna naturligtvis förläggas till den aktuella regionen och ansökan ett reningsverk för måste om avser en tätort en lokalisering godtas som inte ligger alltför långt från orten.

Av 7 kap. 7 § framgår att miljökonsekvensbeskrivning normalt

en skall innehålla redovisning alternativa platser

en av samt en motivering

varför den önskade platsen har valts i stället för alternativet.

Med intrång och olägenhet effekter på både miljön och andra avses motstående intressen.

Lokaliseringsbedömningen kan påverkas de krav ställs enligt av som andra bestämmelser. Framför allt 3 § har betydelse. Försiktighetsmått

som vidtas enligt nämnda paragraf kan nämligen få till följd att platsen blir att lämplig och att intrång och olägenheter minimeras. anse som Vid lokaliseringsbedömningen skall hänsyn tas endast till sådana olägenheter regleras i miljöbalken. Som exempel på detta kan som nämnas att balkens bestämmelser miljöfarlig verksamhet enligt 2 om kap. 3 § inte är tillämpliga på joniserande strålning. Detta innebär att vid lokaliseringen kämteknisk anläggning skall miljöbalkens av en

lokaliseringsbestämmelse tillämpas såvitt t.ex. buller och utsläpp

avser av kylvatten, däremot inte vad gäller strålning. Aktsamhetsreglema men skall enligt 10 § tillämpas i den utsträckning det inte

som är orimligt med hänsyn till bl.a. kostnaderna för försiktighetsmått. Lokaliseringen är ett försiktighetsmått. De krav som kan ställas enligt lokaliseringsbe-

stämmelsen begränsas alltså 10 av

SOU 1996: 103 F örfattningskommentar 27

5 § Den bedriver verksamhet skall hushålla med naturresurser som en och energi samt utnyttja möjligheterna till återanvändning och återvinning.

Paragrafen har viss motsvarighet i 2 a § renhållningslagen. Enligt paragrafen skall alla bedriver verksamhet hushålla med som naturresurser och energi samt utnyttja möjligheterna till återanvändning och återvinning. Paragrafen uttryck för resurshushållningsprincipen ger och kretsloppsprincipen. Hushållningsprincipen innebär att alla bedriver verksamhet skall som hushålla med naturresurser och energi. Kretsloppsprincipen innebär att vad utvinns naturen skall ett uthålligt sätt kunna användas, som ur återanvändas, återvinnas och slutligt omhändertas med minsta möjliga resursforbrukning och utan att naturen skadas. Det kan även uttryckas så att det är princip slutna materialflöden. Att tillämpa husen om hållningsprincipen innebär exempelvis att vid tillverkning av varor man använder och energisnål process. Avsikten är att tillämpen resursningen dessa principer skall leda utvecklingen mot ett mer resursav j hushållande samhälle och miljöanpassad varuproduktion. Genom att en uppnå ökad återanvändning, återvinning och återföring till naturens i en kretslopp skall uppkomsten avfall förebyggas och minimeras och av l förbättras. Om material återanvänds eller hushållningen av våra resurser återvinns, kommer det till användning eller förvandlas till ny råvara ny kan användas i annan verksamhet. som Paragrafen skall i likhet med övriga allmänna aktsamhetsregler gälla vid all verksamhet. Exempelvis skall till skillnad mot i dag hushållning å i med och energi samt utnyttjande möjligheterna till naturresurser av återanvändning och återvinning ingå del i de överväganden som som en skall göras för miljöfarlig verksamhet. När det gäller energi hushållningsprincipen sikte på såväl tar energiproduktion energianvändning. Med tanke den betydelse som sättet att framställa och använda energi har för miljön, inte minst i fråga inverkan klimatet, framstår det naturligt att det finns en om som särskild regel detta i miljöbalken. En effektiv energianvändning och om ökad energihushållning förutsättning för att viktiga energi- och en är en miljöpolitiska mål skall kunna nås. Förnybara energikällor innebär i många fall den bästa hushållningen med ändliga resurser. Genom en ökad användning energi från förnybara energikällor tillämpas även av kretsloppsprincipen. Att på energin i samband med tillverkning av spara

produkter är också angetts tillämpning av hushållningsprincipen.

som en En form hushållning. är också att utnyttja energiinnehållet i avfall. I av

28 F örfattningskommentar

SOU 1996: 103

valet mellan återanvändning, återvinning,

energiutvinning och depone—

ring bör den metod prioriteras bäst resultat från resurshushållsom ger . ningssynpunkt utan att andra viktiga miljöaspekter åsidosätts. Detta

torde i de allra flesta fall innebära att återanvändning väljs före

materialåtervinning och först därefter energiutvinning, vilket dock i sin

tur vanligtvis bör att föredra framför deponering. vara

Hushållningsprincipen och kretsloppsprincipen har såvitt gäller

råvaror och produkter på olika sätt ett nära samband med varandra.

Beträffande båda kan de bästa effekterna nås de iakttas redan vid om konstruktion och tillverkning. Härigenom minskas behovet förbruka att ändliga naturresurser, så att dessa kan räcka även för kommande

generationer. Inte minst viktigt är att avfallsmängdema kan minskas och därmed också omfattningen deponier liksom belastningen skadliga av av ämnen på mark och vatten. Denna aktsamhetsregel har stöd även i EG-rätten. I förslaget till

IPPC-direktiv, som behandlas utförligt i avsnitt 13.2.4, det mera anges i definitionema i artikel 2 att när det skall fastställas vad bästa som är möjliga teknik bör punkterna i bilaga 4 särskilt beaktas. De punkter som anges där är bl.a. användning avfallssnâl teknik, främjande av av återvinning och återanvändning utsläppta ämnen används av som i processen, och i förekommande fall, avfall, samt hushållning med av råvaror inklusive vatten och energieffektivitet.

6 § Den som bedriver eller att bedriva verksamhet skall avser en undvika att använda sådana kemiska eller biotekniska produkter som kan ersättas med mindre riskabla kemiska eller biotekniska produkter.

Detta gäller också innehåller eller har behandlats med en vara som en kemisk eller bioteknisk produkt och kan ersättas mindre som av en riskabel vara.

Paragrafen motsvarar närmast 5 § första stycket lagen kemiska om produkter.

Begreppen kemisk och bioteknisk produkt definieras i 14 kap. 3 och 4 §§.

Denna paragraf ger uttryck för den s.k. produktvalsprincipen. Den kallas i dag vanligtvis substitutionsprincipen, ibland också

utbytesprin-

cipen. Den har behandlats i avsnitt 7.6. Paragrafen i fråga motsvarar om användning av kemiska produkter i princip 5 § första stycket andra meningen lagen kemiska produkter. Paragrafen har utökats till om att även avse biotekniska produkter. Bestämmelsen innebär skyldighet en

att vid hantering kemiska och biotekniska produkter inte använda av sådana riskabla produkter som kan ersättas med andra produkter som är mindre riskabla eller undvika att använda dessa produkter. Vad som med hantering kemiska och biotekniska produkter är enligt 14 avses av kap. 5 § tillverkning, bearbetning, behandling, förpackning, förvaring, transport, användning, omhändertagande, destruktion, konvertering, saluförande, överlåtelse och därmed jämförliga förfaranden. Regeln innebär alltså att skadliga ämnen och beredningar så långt möjligt skall undvikas eller, hanteraren ändå uppnår ändamålet som om med användningen, ersättas med sådana som är mindre riskabla eller helt ofarliga. Alla hanterar eller importerar kemisk produkt skall som en alltså självmant bedöma de kan nå samma resultat med en annan om produkt är mindre farlig eller helt ofarlig eller på något annat sätt. som Det kan här alltså komma i fråga även att ersätta användningen av en kemisk eller bioteknisk produkt med en annan metod, som innebär att någon användning kemiska eller biotekniska produkter över huvud av taget inte behövs, t.ex kan rengöring med hjälp kemikalier i vissa fall av ersättas med mekanisk rengöring eller slipning. Produktvalsprincipen skall tillämpas inte bara kemiska och biotekniska produkter, utan också på innehåller eller har behandlats med en kemisk eller varor som bioteknisk produkt.

Som i paragrafen skall produktvalsprincipen användas alla

anges av bedriver eller att bedriva verksamhet. Det innebär att det som avser en vid tillämpning produktvalsprincipen bör komma i fråga för såväl av tillverkare leverantörer och användare att avstå från att tillverka, som marknadsföra eller använda eller produkt. Detta bör gälla i en vara en sådana fall då det för avsedd användning finns fullgoda mindre riskabla alternativ. Det bör observeras att paragrafen inte bara avser en yrkesmässig användning, utan verksamhetsbegreppet omfattar också en privatperson exempelvis i egenskap konsument vidtar en åtgärd av något som av slag. Detta framgår 2 kap. 1 Som exempel kan nämnas köp av av rengöringsmedel. När exempelvis bilägare skall tvätta och rengöra sin en bil och på bensinstationen skall köpa rengöringsmedel för detta, t.ex. avfettningsmedel, skall han välja ett medel är så lite riskabelt för som miljön möjligt ändå gör bilen Medel som innehåller starka som men ren. lösningsmedel kan vanligtvis ersättas med medel utan dessa lösningsmedel, fyller funktion och är biologiskt nedbrytbara. men som samma Bensinstationsinnehavaren bör i sin tur i sin yrkesmässiga verksamhet tillämpa produktvalsprincipen genom att erbjuda ett sortiment som gör det möjligt att göra sådana val. Som andra exempel användning produktvalsprincipen i av

30 F drfattningskommentar SOU 1996: 103

yrkesmässig verksamhet kan nämnas vattenbaserad teknik för avfettning i verkstadsindustrin i stället för användning klorerade lösningsmedel. av Ersättning av bly vid tillverkning halvkristall och PVC-plast med av av andra ämnen är ytterligare exempel. Paragrafen kan tillämpas såväl då någon tidigare använt produkt en eller vara som då någon sådan användning inte förekommit tidigare. Tillämpningsområdet omfattar alltså både produktvals- och utbytesfrågor. Det bör vid produktvalet eller utbytet framgå fördel att en faktiskt vinns genom att ett visst val eller utbyte görs. Vid denna

bedömning skall försiktighetsprincipen tillämpas så att bedömningen

knyts till risker, inte enbart till farlighet. Därför har i paragrafen använts uttrycket riskabla produkter i stället för farliga produkter används som i 5 § lagen om kemiska produkter. Begreppet riskabla produkter är ett vidare begrepp som tar hänsyn också till den aktuella hanteringen och

exponeringen.

För tillämpningen bör i huvudsak grunder gälla för samma som närvarande men den får ett bredare tillämpningsområde enligt balken. Produktvalsprincipen skall exempelvis ingå del i de översom en väganden som skall göras för miljöfarlig verksamhet så att i fortsättningen även användningen av kemiska produkter beaktas vid prövningen. Vid tillämpning av balken bör tillståndsmyndigheten, som ett medel för att begränsa utsläppen till omgivningen, alltid överväga användningen av kemikalier och villkor fastställa regler genom om

kemikaliehanteringen. När det gäller den inre miljön, bl.a. arbetsmiljön,

avses med förslaget till miljöbalk ingen ändring i förhållande till nuvarande ordning. Även vid tillämpning denna skall

av regel skälighetsregeln i 10 § tillämpas. Det kan dock vid tillämpning av produktvalsregeln i det

enskilda fallet vara mycket svårt att bedöma nyttan ett ändrat av produktval eller produktbyte och följaktligen svårt att göra skäligen hetsbedömning med hänsyn till kostnaden. Detta gäller t.ex. vid tillverkning av produkter och de huvudsakliga negativa varor om effekterna av en kemikalie i kemisk eller bioteknisk produkt eller i en en annan vara sker i hanteringsled, vilket är mycket vanlig senare en situation. Samma problem uppstår vid användning produkter och av varor om de negativa effekterna är användningen i ett summan av mycket stort antal verksamheter, också detta mycket vanlig situation. en Därför räcker det ofta inte att enskild verksamhetsutövare gör en en skälighetsbedömning enbart med hänsyn till att effekterna av hans egen begränsade användning är små i förhållande till kostnaderna för honom att ersätta en produkt eller vara. Också denna aktsamhetsregel börjar få ett stöd i EG-rätten. I ett

SOU 1996: 103 F örfattningskommentar 31

flertal förslag till direktiv finns den med. Det gäller till att börja med förslaget till IPPC-direktiv där det anges att när bästa möjliga teknik skall fastställas skall särskilt beaktas bl.a. användning av ämnen som är mindre farliga. Vidare finns ett utkast till EG-direktiv om utsläpp av organiska lösningsmedel från vissa processer och industriella anläggningar. Där föreslås en bestämmelse att om det är till fördel för hälsa och miljö skall organiska lösningsmedel som är skadliga för hälsan och miljön eller skapar allmän olägenhet ersättas så långt det

som är tekniskt och ekonomiskt genomförbart med sådana som förorsakar mindre olägenhet. Även förslag till biociddirektiv behandlas

i ett som i avsnitt 17.2.3 återfinns produktvalsprincipen som ett medel för riskbegränsning, där kallad jämförande bedömning.

7 § Den yrkesmässigt bedriver eller att bedriva verksam-

som avser en het skall använda bästa möjliga teknik för att skydda människors hälsa

och miljön.

Paragrafen motsvarar närmast 5 § andra stycket miljöskyddslagen.

Paragrafen anger den tekniska kravnivån den utrustning som skall användas i verksamheter är miljöpåverkande. Samtidigt innebär

som paragrafen ett komplement till föreskrifterna i 3 § om skyddsåtgärder och försiktighetsmått på så sätt att de aktsamhetskrav som anges där

denna paragraf ytterligare preciseras beträffande vad som skall genom

bedriver yrkesmässig verksamhet. Att verksamheten gälla för den som skall yrkesmässig innebär att krav när det gäller just denna

vara bestämmelse inte kan riktas mot en enskild person, som utövar någon form av miljöpåverkan på sin fritid.

Begreppet bästa möjliga teknik eller bästa tillgängliga teknik som är synonymt, är ett internationellt vedertaget begrepp som engelska uttrycks Best Available Techniques BAT. Begreppet definieras i förslaget till IPPC-direktiv. Enligt direktivförslaget utgör användandet av bästa tillgängliga teknik en grundläggande skyldighet för verksamhetsutövare. I förslagets definition att när det skall fastställas vad

anges

är bästa möjliga teknik bör punkterna i bilaga 4 särskilt beaktas. som Dessa punkter, även berör sådant behandlas i andra aktsam-

som som

hetsregler, är bl.a.

användning av avfallssnål teknik, användning ämnen är mindre farliga,

av som

främjande av återvinning och återanvändning av utsläppta ämnen som används i processen, och i förekommande fall, av avfall,

32 Färfattningskommentar SOU 1996: 103

tekniska framsteg och utvecklingen vetenskapliga kunskaper, och

av

hushållning med råvaror inklusive vatten och energieffektivitet.

Det bör dock observeras att bästa tillgängliga teknik enligt förslaget till IPPC-direktiv minimireglering. Vi har i Sverige striktare

är en en tillämpning av bästa möjliga teknik och bör ha det även fortsättningsvis. Därför skall inte bästa tillgängliga teknik enligt IPPC-direktivet helt likställas med bästa möjliga teknik enligt miljöbalken. Även enligt direktivet 84/360/EEG bekämpning luftförorening från industrian-

om av läggningar skall bästa tillgängliga teknik tillämpas.

Begreppet tekniskt möjligt som används i miljöskyddslagen, har genom denna aktsamhetsregel att bästa möjliga teknik skall användas fått en generell tillämpning när det gäller de krav teknisk utrustning för all verksamhet kan regleras med stöd miljöbalken. Uttrycket

som av bästa möjliga teknik inrymmer både den använda teknologin och det sätt på vilket en anläggning konstrueras, utformas, byggs, underhålls, leds och drivs samt avvecklas och bruk. Tekniken måste från teknisk

tas ur och ekonomisk synpunkt vara industriellt möjlig att använda inom branschen i fråga. Det innebär att den skall tillgänglig och inte bara

vara förekomma på experimentstadiet. Den behöver dock inte finnas i Sverige. Det angivna utesluter inte att det kan finnas flera tekniska system som håller sådan standard från miljöskyddssynpunkt att de kan få användas.

En prövningsmyndighet bör i framtiden, liksom för närvarande, kunna förelägga en sökande i ett ärende att utreda möjligheterna att använda en viss känd teknik på verksamheten i fråga för att begränsa stömingama i omgivningen. Ett sådant föreläggande kan omfatta krav på utredning av förutsättningarna för modifieringar av känd teknik. Självfallet måste, i enlighet med den praxis som utvecklats inom svenskt miljöarbete, viss hänsyn tas till om det är fråga om en nytillkommande verksamhet eller en befintlig anläggning. För befintliga verksamheter torde ibland krävas övergångstid för att införa utrustning

en viss en som motsvarar vad som kan anses vara bästa möjliga teknik.

De allmänna aktsamhetsreglerna skall tillämpas vid alla typer av verksamheter samt ligga till grund för alla tillståndsbeslut och andra beslut i enskilda ärenden. Det finns dock anledning att anta att den nu aktuella bestämmelsen, som bara gäller yrkesmässig verksamhet, kommer att få särskilt stor betydelse i fråga miljöfarlig verksamhet

om och vattenföretag. Vad är bästa möjliga teknik skall ligga till grund

som för prövningen av frågan om skyddsåtgärder och försiktighetsmått enligt 3 Tillståndsprövningen av miljöfarlig verksamhet skall i likhet med vad som nu gäller i första hand syfta till att reglera vilka skyddsåtgärder, försiktighetsmått skall vidtas till skydd för

m.m. som om-

SOU 1996: 103 F örfattningskommentar 33

givningen. Prövningsmyndigheten skall emellertid även tillämpa övriga aktsamhetsregler och försäkra sig att verksamheten inte strider mot

om andra bestämmelser i miljöbalken. De ytterligare aktsamhetsregler

som framför allt blir aktuella vid tillämpning bästa möjliga teknik är

av principen om hushållning med naturresurser och energi och kretsloppsprincipen, vilka uttrycks i 5 och produktvalsprincipen i 6 Vidare bör påpekas att även denna aktsamhetsregel skall tillämpas tillsammans

med skälighetsregeln som finns i 10

Det är angeläget att understryka att det inte alltid är tillräckligt att beträffande miljöfarliga anläggningar iaktta kravet på vad är bästa

som möjliga teknik. Bestämmelsen i ll § stoppregeln kan hindra

en verksamhet, bästa möjliga teknik används.

även om

Vid utfärdandet av allmänna råd för miljöfarlig verksamhet bör tillämpningen av denna aktsamhetsregel innebära att det läggs fast vad som normalt bör kunna krävas av en verksamhet ett visst slag.

av

8 § En verksamhet ligger utanför ett område är skyddat

som som som nationalpark, naturreservat, kulturreservat, naturminne, biotopskyddsområde, miljöskyddsområde, vattenskyddsområde, särskilt Skyddsområde, särskilt bevarandeområde eller nationalstadspark kan medföra

men som skada på det skyddade området, skall bedrivas så att sådan skada inte uppkommer. Detta gäller dock inte i den mån hänsynen innebär att pågående markanvändning inom berörd del fastigheten avsevärt

av försvåras.

Paragrafen saknar motsvarighet i gällande rätt.

I avsnitt 7.8 redogörs för skälen för att införa paragrafen.

Enligt paragrafen skall verksamheter bedrivas ett sådant sätt att skada inte uppkommer på vissa särskilt uppräknade skyddade områden. Bestämmelser om områdena finns i 8 kap. samt, såvitt national-

avser stadspark, 5 kap. Av dessa bestämmelser framgår att verksamhet inom områdena för det mesta kan regleras föreskrifter. Möjligheterna

genom är dock begränsade sådana föreskrifter reglera verksamhet

att genom som bedrivs utanför områdena men kan medföra skada inom dessa.

Enligt paragrafen skall vid all verksamhetsutövning sker utanför

som de skyddade områdena hänsyn tas till dessa områden. Bestämmelsen avser alltså endast verksamhet som bedrivs utanför områdena. Verksami heter som bedrivs inom områdena skall, där detta är möjligt, regleras i l med särskilda föreskrifter för respektive område.

Hänsyn enligt paragrafen behöver inte tas i sådan utsträckning att

en

34 Författningskommentar SOU 1996: 103

pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras. Innebörden av detta uttryck utvecklas i avsnitt 32.2-3.

Av 10 § följer att paragrafen skall tillämpas i den utsträckning det är miljömässigt motiverat och inte ekonomiskt orimligt.

9 § Den som bedriver eller har bedrivit en verksamhet som har medfört skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön skall vidta de åtgärder som behövs samt betala de kostnader som uppstår för att avhjälpa skadan eller olägenheten.

Paragrafen har sin förebild i 5 § första stycket andra meningen miljöskyddslagen, där det slås fast att det gäller samma ansvar för avhjälpande för förebyggande av miljöskador. Skyldigheten kvarstår

som till dess skadan eller olägenheten har avhjälpts. Detta innebär att verksamhetsutövaren har fortsatt ansvar även efter det att verksamheten har upphört eller överlåtits.

Paragrafen behandlas även i avsnitt 7.9. En vidareutveckling av principen om att förorenaren skall betala finns i författningskommenta-

till 8 kap. 16 § och 18 kap. 8 § om kompensationsåtgärder, 28 rerna kap. om skadereglering vid ingripande av det allmänna och vid vattenföretag, 29 kap. vissa miljöskador samt 30 kap. om efterbe-

om handling av förorenade områden. I den mån dessa bestämmelser avviker från behandlad paragraf gäller de särskilda bestämmelserna.

nu

10 § Kraven på aktsamhet enligt 2-9 §§ gäller inte i den utsträckning det är orimligt att uppfylla dem med hänsyn till den risk för skada eller olägenhet verksamhet det slag det är fråga om kan medföra,

som en av nyttan skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått och de kostnader

av som sådana skyddsåtgärder och försiktighetsmått föranleder.

Paragrafen motsvarar närmast 5 § tredje stycket miljöskyddslagen.

Vid tillämpningen av de allmänna aktsamhetsreglerna i miljöbalken måste skälighetsavvägning göras. Vid denna avvägning skall beaktas

en dels risken för skada eller olägenhet och en sådan skadas eller olägenhets hälso- eller miljömässiga betydelse, i vilken mån en åtgärd kan förebygga eller begränsa skadan eller olägenheten samt vilka kostnader en sådan åtgärd medför. Med kostnad avses inte endast direkta utgifter utan även uteblivna intäkter t.ex. på grund av begränsningar i produk-

SOU 1996: 103 F örfattningskommentar 3 5

tionsvolymen. En skälighetsavvägning skall göras oavsett om aktsamhetsregeln innebär krav på utredning, visst material, viss teknik, särskilda åtgärder eller andra begränsningar.

Kostnaden for att uppfylla aktsamhetsreglema skall vara motiverad från miljösynpunkt. Detta innebär att den nytta för människors hälsa och miljön skyddsåtgärden eller försiktighetsmåttet medför inte får vara

som orimlig med hänsyn till de kostnader åtgärderna föranleder.

Kostnaden skall inte bara var miljömässigt motiverad. Verksamhetsutövaren får inte åläggas skyldigheter som är ekonomiskt orimligt betungande. Bedömningen av vad som är ekonomiskt orimligt skall utgå ifrån vad som typiskt sett kan anses vara orimligt inom den aktuella branschen. Det är utan betydelse vad den enskilda verksamhetsutövaren har for ekonomiska förutsättningar.

Genom reglerna om att åtgärder kan vidtas vid en annan verksamhet än den egna, se 18 kap. 7 Öppnas nya möjligheter att vidta kostnadseffektiva åtgärder. Detta bör beaktas vid bedömningen av vilka krav som kan ställas på verksamhetsutövaren.

Vad gäller angelägenhetsgraden av att Förebygga eller begränsa miljöpåverkan har olägenhetens karaktär, såsom farlighet och omfattning, naturligtvis betydelse. Dessutom är känsligheten hos recipient eller

utsätts för störningen faktorer skall beaktas. Det är t.ex. vem som som mer angeläget att begränsa buller vid bostäder än i ett industriområde.

Avsikten är att sänkningen av ambitionsnivån i förhållande till aktsamhetsreglema vid skälighetsbedömningen skall göras så liten som möjligt. Det ankommer verksamhetsutövaren att visa att kostnaden for åtgärd inte är miljömässigt motiverad eller att den är högre än

en vad ett normalt företag i branschen kan klara.

Stoppregeln i 11 § alltid den lägsta nivån som kan krävas från

anger hälso- och miljöskyddssynpunkt. Det kan aldrig komma ifråga att jämka kraven på verksamheten så att denna nivå inte uppnås oavsett kostnaderna för de åtgärder som krävs för att klara miniminivån. Medför åtgärderna orimliga kostnader bör verksamheten inte tillåtas.

På samma sätt anger meddelade miljökvalitetsnormer en miniminivå som måste beaktas vid tillämpningen av aktsamhetsreglema. Sådana krav måste alltid ställas på verksamhet att risk inte föreligger för att

miljökvalitetsnormen inte uppfylls.

11 § En verksamhet får inte bedrivas som riskerar att ensam försämra det allmänna hälsotillståndet eller väsentligt försämra miljön eller hushållningen med naturresurser.

Detta gäller inte om regeringen har tillåtit verksamheten enligt 19

36 F örfattningskommentar SOU 1996: 103

kap. 5 eller 6 § eller enligt lagen 1978:160 om vissa rörledningar. Av 19 kap. 9 § framgår att regeringen i vissa fall kan lämna dispens från första stycket.

Paragrafen motsvarar delvis 6 § miljöskyddslagen och 3 kap. 3 §

vattenlagen.

Paragrafen innehåller miljöbalkens s.k. stoppregel. Regeln är skärpt jämfört med vad som gäller i dag. Detta utvecklas närmare i avsnitt 7.1 Stoppregeln förbjuder verksamheter som riskerar att försämra det allmänna hälsotillståndet eller att väsentligt försämra miljön eller hushållningen med naturresurser. Risken skall inte vara försumbar, dvs. den skall kunna förutses med någon grad av sannolikhet. Verksamheten skall ensam kunna medföra denna skada. Det är med andra 0rd inte tillräckligt att den tillsammans med andra verksamheter kan ha nämnda effekt.

Stoppregeln gäller vid både nyanläggning och befintliga verksamheter. Den skall iakttas av den enskilde verksamhetsutövaren och av myndigheter som skall meddela tillstånd, ompröva tillstånd och utöva

tillsyn.

I paragrafen anges vissa skadenivåer som inte får uppnås. Redan risken för att dessa skador uppkommer är tillräcklig. Skadenivåema har absolut innebörd. Bedömningen av vilken skada som får accepteras påverkas alltså inte av verksamhetens betydelse. När regeringen enligt 19 kap. 9 § prövar om dispens skall ges kan den dock sätta olägenheterna i relation till verksamhetens samhällsnytta.

Stoppregeln griper när balkens övriga aktsamhetsregler inte räcker

till för att åstadkomma ett tillräckligt skydd mot farliga verksamheter. Detta innebär att bedömningen av om de oacceptabla skadenivåerna är överskridna skall ske med utgångspunkt i de förhållanden som råder sedan försiktighetsmått har vidtagits enligt balkens övriga bestämmelser. Härvid är av intresse bland annat att de försiktighetsmått skall vidtas som behövs för att motverka skada 3 §, att en lämplig plats skall väljas 4 § samt att sådana kemiska och biotekniska produkter inte får användas som kan ersättas med mindre farliga kemiska och biotekniska produkter 6 §, allt i den utsträckning det inte är ekonomiskt orimligt 10 §.

Under stoppregeln faller både åtgärder kan ha bestående

som en inverkan och sådana som har en tillfällig effekt jfr dock 10 kap. l § 3.

Verksamhetens sammanlagda olägenheter skall beaktas. Det kan härvid bli aktuellt att se verksamheten som helhet och inte endast den del som för tillfället prövas. Om exempelvis tillståndsprövning sker av

SOU 1996: 103 F örfattningskommentar 37

ett vattenföretag bestående i byggande av en hamn skall vid bedömningen enligt paragrafen hänsyn tas även till kommande båttrafik, trots att denna inte utgör vattenföretag och därför inte omfattas av tillståndet. På samma sätt skall vid anläggande vägar framtida biltrafik vägen

av beaktas.

Den första olägenhetsnivån i paragrafen är att det

som anges allmänna hälsotillståndet försämras. Härmed avses hälsan hos ett stort antal människor och inte endast enstaka Av betydelse kan t.ex.

personer. vara att en verksamhet medför en utbredd risk för allergier.

Vidare sätter paragrafen stopp när miljön försämras väsentligt. Inverkan på sådana faktorer som mark, vatten och luft samt den biologiska mångfalden skall alltså beaktas. Vad gäller försämring

av naturmiljön måste den skadenivå där stoppregeln träder naturligtvis ligga över gränsen för anmälningsplikt för samråd. Enligt 12 kap. 6 § skall anmälan för samråd göras när en verksamhet som inte omfattas

av tillstånds- eller anmälningsplikt enligt balken kommer att väsentligt ändra naturmiljön.

i

Bedömningen av om miljön försämras väsentligt kan växla med 1 hänsyn till lokala förhållanden och utvecklingen av miljösituationen i stort. Detta utesluter naturligtvis inte att bedömningen skall göras efter objektiva grunder. Allmänt kan sägas att om en olägenhet är vanligt förekommande i landet under liknande förhållanden, så är den normalt inte av väsentlig betydelse.

Slutligen hindrar paragrafen att hushållningen med naturresurser i försämras väsentligt.

Stoppregel skall inte tillämpas verksamheter som har tillåtits av regeringen enligt miljöbalken eller enligt lagen 1978:160 vissa

om rörledningar. Regeringen skall däremot vid sin tillåtlighetsprövning enligt miljöbalken tillämpa stoppregeln. Miljöbalksutredningen återkommer i ett kommande betänkande till frågan rörledningslagens

om anpassning till miljöbalken.

Av 19 kap. 9 § framgår att regeringen i vissa undantagsfall kan tillåta verksamhet, trots att den strider mot stoppregeln.

en

3 8 Författningskommentar SOU 1996: 103

4 kap. Grundläggande bestämmelser vid ändrad markanvändning

1 § Mark- och vattenområden skall användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaflenhet och läge samt föreliggande behov. Företräde skall sådan användning

ges som medför en från allmän synpunkt god hushållning.

Paragrafen motsvarar 2 kap. l § naturresurslagen.

Landets mark- och vattenområden måste utnyttjas på ett så ändamålsenligt sätt som möjligt med hänsyn till olika användningssätt och över tiden. Paragrafen innehåller en grundläggande bestämmelse till stöd för avvägningar i fråga om användningen av marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt. Mark- och vattenområden skall användas for det eller de ändamål för vilka berörda områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet, läge och föreliggande behov. Företräde skall ges sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning. En avvägning måste göras mellan å ena sidan intresset av att bevara mark- och vattenområden för framtiden och å den andra sidan värdet av att ta dem i anspråk för olika ändamål. Beslut om ianspråktagande områden innebär ofta att man måste göra avvägningar mellan

av olika, ofta motstående intressen. Som framgår av balkens mål måste därvid ekologiska, sociala och samhällsekonomiska synpunkter vägas mot varandra på ett sätt som främjar en långsiktigt god hushållning. Vid bedömningen av den lämpligaste användningen av ett område bör alltid möjligheten till samordning av olika verksamheter undersökas. Bestämmelsens motiv i övrigt finns i prop. l985/86:3 s. 45 ff. samt s. 153

2 § Stora mark- och vattenområden som inte alls eller endast obetydligt är påverkade exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön skall

av så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt påverka områdenas karaktär.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 2 § naturresurslagen.

Bestämmelsen blir aktuell att tillämpa i ärenden som avser nyetablering av större anläggningar och andra ingrepp av betydande storlek som trafikleder, fritidsbyar, industrianläggningar och motsvarande. Det gäller alltså sådana anläggningar som medför begränsningar i handlingsfriheten för framtiden och som ger upphov till väsentliga störningar eller kan ha en betydande inverkan på landskapsbilden. När fråga uppstår om en

SOU 1996: 103 F örfattningskommentar 39

eventuell exploatering av sådana mark- och vattenområden som avses i paragrafen, bör det samtidigt noga övervägas, inte verksamheten

om hellre bör förläggas till ett sådant område redan är påverkat

som av exploatering. I uttrycket så långt möjligt, som används i flera paragrafer i kapitlet, ligger att den avvägning som skall göras mellan det skyddade intresset och motstående intressen skall innefatta hänsynstagande till de praktiska och ekonomiska konsekvenserna av det skydd paragrafen ger. I första hand är avsikten att ge utrymme i det enskilda fallet för samhällsekonomiska hänsynstaganden, t.ex. med hänsyn till regionalpolitiska eller sysselsättningspolitiska intressen. Även konsekvenserna för berörda enskilda intressen skall vägas in. I uttrycket ligger dock också att enbart ekonomiska hänsynstaganden inte får äventyra de värden som bestämmelsen att skydda, annat än samlad

avser om en bedömning i enlighet med 1 § visar att detta främjar från allmän i en 5 synpunkt god hushållning. Med uttrycket påtagligt kan påverka, vilket också används i flera paragrafer i kapitlet, utesluts bagatellartad påverkan. Endast sådana åtgärder åsyftas kan ha bestående

som en negativ inverkan det aktuella intresset eller som tillfälligt kan ha g mycket stor negativ påverkan på detta. Bestämmelsens motiv i övrigt l finns i 1985/86:3 47 ff. samt 154

prop. s. s.

3 § Mark- och vattenområden är särskilt känsliga från ekologisk

som synpunkt skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder kan skada

som naturmiljön.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 3 § naturresurslagen.

De mark- och vattenområden som skall ges ett skydd

genom paragrafen är främst områden med instabila produktionsförhållanden och ogynnsamma återväxtforutsättningar, områden som inrymmer växt- och djurarter som är utrotningshotade samt områden i övrigt är särskilt

som ömtåliga och samtidigt inrymmer särskilda ekologiska värden, har

som betydelse som genbank m.m. Ett viktigt syfte med bestämmelsen är att slå vakt om den biologiska mångfalden i naturen genom skydd arter

av vilkas existens är hotade. Uttrycket så långt möjligt har behandlats i 2 Bestämmelsens motiv i övrigt finns i prop. 1985/86:3 50 samt

s. s. 157

40 F örfattningskommentar SOU 1996: 103

4 § Jord- och skogsbruk är näringar av nationell betydelse.

Brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk

Skogsmark som har betydelse för skogsnäringen skall så långt mojligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra ett rationellt skogsbruk.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 4 § naturresurslagen.

Paragrafens första stycke att jord- och skogsbruk är näringar av nationell betydelse lades till i paragrafen vid riksdagens behandling av proposition 1985/86:3. Riksdagen uttalade bl.a. att jordbruksmark och skogsmark inte borde ges ställning som riksintresse men betonade vikten av att kommunerna utformar sin fysiska planering så att tillbörlig hänsyn tas till de areella näringama. Med tillägget har paragrafen getts en sådan utformning attdet är möjligt att hävda näringarnas berättigade intressen i en konkurrenssituation bet.1985/86:BoU3, 5.18.

Paragrafens andra stycke innebär att brukningsvärd jordbruksmark inte får tas i anspråk för bebyggelse och anläggningar som kan anordnas på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt på annan mark. Det är endast väsentliga samhällsintressen som kan motivera avsteg från bestämmelsen och då endast under förutsättning att det aktuella exploateringsintresset inte kan tillgodoses på ett från samhällets synpunkt tillfredsställande sätt annan mark.

I tredje stycket anges att skogsmark som har betydelse för skogsnäringen skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra ett rationellt skogsbruk. Genom bestämmelsen skall slås vakt om skogsbrukets produktionsområden. Begreppen så långt möjligt och påtagligt försvåra behandlas under 2 För bestämmelsens motiv i övrigt, se prop. 1985/86:3 s. 52 ff. samt s. 158

5 § Mark- och vattenområden har betydelse för rennäringen eller

som yrkesfisket eller för vattenbruk skall så långt mojligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra näringarnas bedrivande.

Områden som är av riksintresse för rennäringen eller yrkesfisket skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.

F örfattningskommentar 41

Paragrafen motsvarar 2 kap. 5 § naturresurslagen.

Enligt första stycket skall mark- och vattenområden som har betydelse för rennäringen eller yrkesfrsket eller for vattenbruk så långt möjligt skyddas mot åtgärder kan påtagligt försvåra näringamas

som bedrivande. Rennäring bedrivs från Treriksröset i norr till Idre socken i Kopparbergs län i söder. När det gäller fiskenäringen kan åtskilliga vattenområden och vattendrag ha betydelse. För att förstå fiskets

speciella planeringsförutsättningar måste man känna till de komplicerade

biologiska system reglerar arternas utbredning i ett vattenområde.

som Påverkan på en fiskart kan många gånger ge konsekvenser for andra fiskslag. Begreppet yrkesfiske får i detta sammanhang inte ges en för snäv innebörd. Det bör förutom heltidssysselsatta yrkesfiskare också omfatta andra för vilkas försörjning fisket har väsentlig betydelse. Med l vattenbruk biologisk produktion i vattenområden i form bl.a. av

avses odling musslor och fisk. Begreppen så långt möjligt och påtagligt

av försvåra behandlas under 2 Paragrafens andra stycke behandlar det skydd bör områden som är av riksintresse for rennäringen

som ges eller yrkesfisket. Åtgärder skulle påtagligt försvåra näringamas

som bedrivande får inte tillåtas inom dessa områden. Begreppet riksintresse behandlas i den allmänna motiveringen samt i kommentaren till 5 kap. 1 Bestämmelsens motiv i övrigt finns i 1985/86:3 56 ff. samt

prop. s. s. 159 ff.

6 § Mark- och vattenområden som har betydelse från allmän synpunkt på grund områdenas naturvärden eller kulturvärden eller med

av

hänsyn till friluftslivet skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som

kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön. Behovet av grönområden i tätorter och i närheten tätorter skall särskilt beaktas.

av

Områden är riksintresse för naturvärden, kulturminnesvården

som av eller friluftslivet skall skyddas mot åtgärder avses i första stycket.

som

Paragrafen motsvarar 2 kap. 6 § naturresurslagen.

Enligt första stycket skall sådana åtgärder så långt möjligt undvikas som påtagligt skulle skada värden i natur- och kulturmiljön som har betydelse från allmän synpunkt och inte kan återskapas eller

som ersättas om de en gång förstörs. Begreppet "så långt möjligt behandlas under 2 Att behovet av grönområden i tätorter och i närheten av tätorter skall särskilt beaktas innebär att bestämmelsen även omfattar s.k. gröna bälten och gröna kilar kring och i bebyggelsekoncentrationer. Enligt andra stycket skall områden som är av riksintresse för naturvår-

42 Författningskommentar SOU 1996: 103

den, kulturminnesvården eller friluftslivet skyddas mot åtgärder

som avses i första stycket. Ett område kan riksintresse för naturvår-

vara av den därför att det särskilt väl belyser viktiga skeden natur- och

av kulturlandskapets utveckling eller är ostört och inrymmer stor

en mångfald av naturtyper och biotoper. Det kan särskilt stort

vara av intresse också därför att det hyser unika och hotade eller sårbara naturtyper, biotoper eller arter. Av 8 kap. 23 § fjärde stycket framgår att ett område som av regeringen har förklarats ett särskilt Skyddsområde

som eller ett särskilt bevarandeområde skall ett område

anses som av riksintresse.

Bestämmelsen är vidare avsedd att skydda sådana kultunniljöer

som dokumenterar olika utvecklingsperioder i vårt lands historia. När det gäller områden som är av riksintresse för friluftslivet spelar förutsättningarna för naturupplevelser och friluftsverksamhet samt tillgängligheten för allmänheten stor roll. Bestämmelsens motiv i övrigt finns i prop. 1985/86:3 62 ff. samt 161 ff och i 1994/952230 79

s. s. prop. s. ff och 124 ff.

s.

7 § Mark- och vattenområden innehåller värdefulla ämnen eller

som material skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder kan påtagligt

som försvåra utvinningen dessa.

av

Områden som innehåller fyndigheter av ämnen eller material är

som av riksintresse skall skyddas mot åtgärder i första stycket.

som avses

Paragrafen motsvarar 2 kap. 7 § naturresurslagen.

Enligt första stycket skall mark- och vattenområden innehåller

som värdefulla ämnen eller material så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra utvinningen av dessa. Därmed avses sådana råvaruförekomster som fmns i marken eller under sjö- och havsbottnen, dvs. i huvudsak mineralråvaror. Växande skog omfattas sålunda inte. Det är självklart att sådana ämnen och material finns i stora

som mängder och är vanligt förekommande i naturen inte behöver något särskilt skydd enligt paragrafen. Syftet med bestämmelsen

är att ge möjlighet till framtida utvinning av sådana ämnen och material

som bedöms som värdefulla från samhällsekonomiska utgångspunkter. För att markera detta har det föreskrivits att det skall vara fråga om värdefulla ämnen eller material. Utvinning dessa ämnen är inte alltid

av omedelbart aktuell. Bestämmelsens utformning medför att de områden som omfattas i avvaktan på utvinning kan användas för ändamål

som inte hindrar eller påtagligt försvårar framtida utvinning. Bestämmel-

en

SOU 1996: 103 F örfattningskommentar 43

sen innebär dock inte något absolut skydd för de ifrågavarande områdena. I den mån områdena behöver användas för andra angelägna ändamål, som hindrar eller påtagligt försvårar framtida utvinning, måste e en avvägning göras mellan de olika markanvändningskraven. Detta har markerats genom uttrycket så långt möjligt som tillsammans med påtagligt försvåra kommenteras under 2 I andra stycket finns en bestämmelse till skydd för områden som inrymmer sådana fyndigheter av ämnen och material är riksintresse. Därmed avses främst

som av fyndigheter av sådana ämnen eller material som är eller bedöms kunna bli av stor betydelse för landets försörjningsberedskap. Inom sådana områden med särskilt värdefulla resurser får kommunerna och de statliga myndigheterna inte planera för eller lämna tillstånd till verksamheter som kan förhindra eller påtagligt försvåra ett utnyttjande av resurser. Bestämmelsens motiv i övrigt finns i prop. 1985/86:3 s. 69 ff. samt s. 165

8 § Mark- och vattenområden som är särskilt lämpliga för anläggningar för industriell produktion, energiproduktion, energidistribution, kommunikationer, Vattenförsörjning eller avfallshantering skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder kan påtagligt försvåra tillkomsten

som eller utnyttjandet av sådana anläggningar.

Områden som är av riksintresse för anläggningar som avses iförsta stycket skall skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av anläggningarna.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 8 § naturresurslagen.

I paragrafen finns bestämmelser till skydd för mark- och vattenområden på grund sin beskaffenhet eller sitt läge är särskilt

som av lämpliga för anläggningar som behövs för vissa viktiga och nödvändiga funktioner i samhället. Det är här bl.a. fråga om att slå vakt om sådana lägesbundna naturresurser som är mindre vanligt förekommande och

därför gör vissa mark- och vattenområden särskilt lämpade för som sådana anläggningar. Det kan gälla fysiska resurser som kan ha särskild betydelse för möjligheterna att lokalisera viss industri, t.ex. djuphamnsförutsättningar. När det gäller kommunikationer kan det t.ex. vara fråga om strategiskt viktiga passager förbi terränghinder av olika slag som kan ha stor betydelse för kommunikationemas funktion. Bestämmelserna i andra stycket innebär att staten ges möjlighet att se till att reservation av mark görs for ett visst ändamål men innebär inget slutligt ställningstagande från statens sida. Därav följer inte heller automatiskt att

44 F örfattningskommentar SOU 1996: 103

kommunen tvingas godta ett visst företag den aktuella platsen.

Begreppen så långt möjligt och påtagligt försvåra behandlas under 2§.

9 § Mark- och vattenområden har betydelse för totalförsvaret skall

som så långt möjligt skyddas mot åtgärder kan påtagligt motverka

som

totalförsvarets intressen.

Områden som är riksintresse på grund att de behövs för

av av totalförsvarets anläggningar skall skyddas mot åtgärder kan

som

påtagligt försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av anläggningarna.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 9 § naturresurslagen.

Bestämmelsen innehåller regler till skydd för områden har

som betydelse för totalförsvaret. Bestämmelsens motiv finns i prop. 1985/86:3 s. 73 ff. samt 166 ff.

s.

10 § Om ett område enligt 5-8 §§ är riksintresse för flera oförenliga

av ändamål, skall företräde ges åt det eller de ändamål på lämpligaste

som sätt ficimjar en långsiktig hushållning med marken, vattnet och den jfvsiska miljön i övrigt, Behövs området eller del detta för

av en

anläggning för totalförsvaret skall försvarsintresset ges företräde.

Beslut med stöd av första stycket får inte strida mot hushållningsbestämmelserna i 5 kap.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 10 § naturresurslagen.

Det kan naturligtvis uppkomma fall då två eller flera olika intressen, som enligt bestämmelserna i 5-8 är riksintresse, står emot

av varandra inom ett och område. Det kan då röra sig intressen

samma om med olika tidsperspektiv. I ett sådant fall skall enligt första stycket

första meningen den användningen ges företräde på lämpligaste sätt

som främjar en hushållning med naturresursema i ett långsiktigt perspektiv. En sådan bedömning skall i enlighet med balkens mål innefatta ekologiska, sociala och samhällsekonomiska hänsynstaganden. I första stycket har vidare föreskrivits att totalförsvarets intresse skall

ges företräde om ett område eller del det behövs för anläggning för

en av en totalförsvaret. Här avses områden som måste få disponeras totalför-

av svaret om den fastlagda försvarsgraden för landet skall kunna upprätthållas.

SOU 1996: 103 F éirfattningskommentar 45

Vid bedömningen vilket riksintresse som har företräde har av Sveriges internationella åtaganden betydelse. När det t.ex. framgår av fågeldirektivet 79/409/EEG eller art- och habitatdirektivet 92/93/EEG att särskilda skyddsområden eller särskilda bevarandeområden skall

skyddas, måste detta alltså beaktas vid avvägningen enligt paragrafen.

I 5 kap. finns särskilda hushållningsbestämmelser för vissa områden i landet, vilka i sin helhet riksintresse med hänsyn till sina naturär av och kulturvärden. Bestämmelserna innebär för dessa områden att avvägningar den inriktning av mark- och vattenanvändningen som om på lämpligaste sätt främjar långsiktig hushållning med marken, en vattnet och den fysiska miljön i övrigt görs redan i de olika paragrafema i 5 kap. I denna paragrafs andra stycke har därför föreskrivits att beslut med stöd första stycket inte får strida mot dessa bestämmelser. av

5 kap. Särskilda bestämmelser vid ändrad markanvändning för vissa områden i landet

1 § De områden i 2-7 §§ är, med hänsyn till de natursom anges och kulturvärden finns i områdena, i sin helhet av riksintresse. som Exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får komma till stånd i dessa områden endast hinder inte möter enligt 2-7 §§ och det om om kan ske på ett sätt inte påtagligt skadar områdenas natur- och som kulturvärden. Bestämmelserna i första stycket och 2-6 §§ utgör inte hinder för utvecklingen befintliga tätorter eller det lokala näringlivet eller av av för utförandet anläggningar behövs för totalförsvaret. Om det av som särskilda skäl utgör bestämmelserna inte heller hinder för

finns

anläggningar för utvinning sådana fizndigheter ämnen eller av av material i 4 kap. 7 § andra stycket. som avses

Paragrafen motsvarar 3 kap. 1 § naturresurslagen. I första stycket att de områden i 2-7 i sin helhet anges som anges är riksintresse med hänsyn till de natur- och kulturvärden som finns av i områdena. Det innebär bl.a. att staten med stöd av 12 kap. 1 § planoch bygglagen kan ingripa mot sådana plan- och tillståndsbeslut enligt den lagen innebär att riksintressen inte tillgodoses. som Dessa områden riksintresse består bl.a. av kust- och fjällområden av samt vissa älvar och vattendrag och urvalet baseras på den process av

kunskapsinsamling, programarbete och planeringsåtgärder som vidtagits

inom för den fysiska riksplaneringen pågått allt sedan slutet ramen som 1960-talet. I första stycket har vidare angetts att exploateringsföretag av

46 F örfattningskommentar

SOU 1996: 103

och andra ingrepp i miljön får komma till stånd i dessa områden endast om hinder inte möter enligt 2-7 och det kan ske om ett sätt som inte påtagligt skadar områdenas natur- och kulturvärden. Denna

bestämmelse till skydd för områdenas och kulturvärden innebär naturi likhet med övriga bestämmelser i 5 kap. Vägning redan gjord att en är och att således natur- och kulturvärdena skall företräde i konges kurrenssituationer. Med uttrycket påtagligt skadar sådana avses åtgärder som kan ha bestående negativ inverkan de skyddade en intressena eller tillfälligt kan ha stor negativ inverkan detta. som Enligt andra stycket skall bestämmelserna i första stycket och 2-6

inte hindra utvecklingen befintliga tätorter eller det lokala av av näringlivet eller för utförandet anläggningar behövs för av som totalförsvaret. Om det finns särskilda skäl utgör bestämmelserna inte

heller hinder för anläggningar för utvinning sådana

av fyndigheter av

ämnen eller material som i 4 kap. 7 § andra stycket. Med avses

utveckling av befintliga tätorter förändringar bebyggelse och

avses av anläggningar som behövs med hänsyn till normal befolkningsuten veckling, förändringar i bostadsstandarden, behovet trafikleder, av grönområden, service, sysselsättning etc. Med utveckling lokalt av näringsliv avses en tillväxt i befintliga näringsgrenar eller tillkomst av nya verksamheter i omfattning innebär att det finns tillräckliga en som

sysselsättningstillfällen för befolkningen. Vid de bedömningar görs

som när bestämmelsen tillämpas bör också ta i beaktande den

man befintliga näringslivsstrukturen, tätortsstorleken etc. Beträffande anläggningar

som behövs för totalförsvaret nödvändiga avses anläggningar för vårt lands gränsförsvar samt försvarsverksamhet där alternativ lokalisering annan

inte kan väljas. Undantaget för utvinning fyndigheter endast

av avser sådana ämnen och material är riksintresse och i dessa fall krävs som av särskilda skäl. Undantagen omfattar framgår endast 2-6 som §§, bestämmelsen i 7 § nationalstadspark omfattas inte undantagen. om av Bestämmelsens motiv i övrigt finns i 1985/86:3 80 ff. prop. s. samt s. 170 ff och prop. 1994/95:3.

2 § Inom följande områden skall turismens och frilufislivets, främst det

rörliga fiiluftslivets, intressen särskilt beaktas vid bedömningen

av

tillåtligheten av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön:

Kustområdet och skärgården i Bohuslän fién riksgränsen Norge till mot Lysekil

Kustområdet i Halland

Kullaberg och Hallandsåsen med angränsande kustområden

Kustområdet i Skåne från Örnahusen söder Skillinge till Åhus om

SOU 1996: 103 Författningskommentar 47

Kustområdena och skärgårdarna i Småland och Östergötland från Oskarshamn till Arkösund Kustområdena och skärgårdarna i Södermanland och Uppland från Oxelösund till Herräng och Singö Kustområdet och skärgården i Ångermanland från Storfjärden vid Ångermanälvens mynning till Skagsudde Kustområdet och skärgården i Norrbotten från Bondöjjärden till riksgränsen mot Finland Öland Gotland Sjö- och åslandskapet vid Romeleåsen i Skåne Åsnen med öar och strandområden och områdena söder därom utmed Mörrumsån och vid sjön Mien till Pukaviksbukten och Listerlandet Vänern med öar och strandområden Vättern med öar och strandområden Tiveden med områdena vid sjön Unden och sjön Viken samt området utmed Göta kanal mellan Karlsborg och Sjötorp Området Dalsland-Nordmarken från Mellerud och sjön Ånimmen vid

till från Dals-Ed i söder till Årjäng och Östervall- Vänern sjösystemet skog i norr Fryksdalen från Kil till Torsby samt området utmed övre delen av Klarälven inom Torsby kommun Mälaren med öar och strandområden

Området Malingsbo-Kloten mellan Storå, Kopparberg, Smedjebacken

och Skinnskatteberg Området utmed Dalälven från Avesta till Skutskär Siljan och Orsasjön med öar och strandområden samt området utmed Oreälven, sjön Skattungen och Oresjön med området söder därom över Gulleråsen och Boda till Rättvik Området utmed Ljusnan från Färila till Bergvik Vindelådalen

Fjällvärlden från Transtrandsjjällen i söder till Treriksröset

med undantag för de fjällområden som anges i 5

Paragrafen motsvarar 3 kap. 2 § naturresurslagen.

I paragrafen områden inom vilka turismens och friluftslivets,

anges främst det rörliga friluftslivets, intressen särskilt skall beaktas vid bedömningen tillåtligheten exploateringsföretag eller andra

av av ingrepp i miljön. Bestämmelsens motiv finns i 1985/86:3 s. 96

prop. samt s. 175 ff.

48 F örfattningskommentar

SOU 1996: 103

3 § Inom kustområdena och skärgårdarna i Bohuslän från gränsen mot Norge till Brofjorden, i Småland och Östergötland från Simpevarp till Arkösund och i Ångermanland hån Storfjärden vid Ångermanälvens mynning till Skagsudde samt på Öland får anläggningar som avses i 19 kap. 2 § 1-11 och 17 inte komma till stånd.

Paragrafen motsvarar 3 kap. 3 § naturresurslagen. Syftet med bestämmelsen omfattar de obrutna kustområdena och Öland är som att områdenas karaktär skall bevaras. Därför får enligt paragrafen inte sådana industriella och liknande anläggningar i 19 kap. 2 § som avses 1-11 och 17, dvs. sådana anläggningar i 4 kap. 1 § första som anges stycket naturresurslagen, komma till stånd inom dessa områden. Bestämmelsens motiv framgår 1985/86:3 97 ff. samt 179 av prop. s. s.

4 § Inom kustområdena och skärgårdarna från Brofjorden till Simpevarp och från Arkösund till Forsmark, utmed Gotlands kust, på Östergarn och Storsudret på Gotland samt på Fårö får fritidsbebyggelse komma till stånd endast i form kompletteringar till befintlig av

bebyggelse. Om det finns särskilda skäl får dock fritidsbebyggelse

annan komma till stånd, företrädesvis sådan tillgodoser det rörliga som friluftslivets behov eller enkla fritidshus i närheten de avser av stora tätortsregionerna. Inom områden iförsta stycket får anläggningar som avses som avses i 19 kap. 2 § 1-7 och 10-11 komma till stånd endast på platser där anläggningar som skall. prövas enligt angivna lagrum redan finns.

Paragrafen motsvarar 3 kap. 4 § naturresurslagen, Enligt första stycket får inom de kustområden och skärgårdar som

anges där fritidsbebyggelse endast tillåtas i form kompletteringar

av av befintlig bebyggelse. Med kompletteringar sådana tillskott till avses en

befintlig bebyggelsegrupp, innebär att det fritidsbebyggelse

som av ianspråktagna området inte ökar nämnvärt i omfattning. Vidare avses tillskott innebär naturlig avrundning ett befintligt bebyggelsesom en av

område. Även fritidsbebyggelse inom

genom förtätning befintliga bebyggelseområden torde normalt kunna ske. Om det finns särskilda skäl får dock enligt första stycket andra meningen fritidsbeannan byggelse komma till stånd, företrädesvis sådan tillgodoser det som rörliga friluftslivets behov eller enkla fritidshus i närheten de avser av stora tätortsregionerna. Med särskilda skäl bl.a. att bebyggelsen avses

ingår ett led i att förbättra områdenas attraktivitet för turism och

som friluftsliv. Som exempel kan nämnas stugbyar för uthyrning, vandrarhem och enkla campingstugor. Enligt paragrafens andra stycke får inom områden i första stycket anläggningar avses i 19 kap.

som avses som 2 § 1-7 och 10-11 komma till stånd endast på platser där sådana anläggningar redan finns. Bestämmelsens motiv i övrigt finns i prop. 1985/86:3 97 ff.samt s. 180 ff.

s.

5 § Inom fjällområdena Lång/jället-Rogen, Sylarna-Helags, Skäckerfjäl-

len, Burvattnet, Hotagsfiéillen, Frostviken-Borgafjdllen, MarsfidIIen-

Vardojjällen, Artfjället, Tärna- Vindeljjällen, Sarek-Mavas, Kebnekaise

- Sjaunja, Rostu och Pessinki får bebyggelse och anläggningar komma till stånd endast det behövs för rennäringen, den bofasta befolkningen,

om den vetenskapliga forskningen eller det rörliga friluftslivet. Andra åtgärder inom områdena får vidtas endast det kan ske utan att

om områdenas karaktär påverkas.

Paragrafen motsvarar 3 kap. 5 § naturresurslagen.

Enligt paragrafen får inom angivna fjällområden bebyggelse och anläggningar komma till stånd endast det behövs för rennäringen,

om den bofasta befolkningen, den vetenskapliga forskningen eller det rörliga friluftslivet. Andra åtgärder inom områdena får vidtas endast om det kan

områdenas karaktär påverkas. Bestämmelsen innebär att ske utan att mark- och vattenresurserna inom dessa områden, de obrutna fjällområdena, skall användas ett sådant sätt att områdenas karaktär bevaras.

Det grundläggande i avgränsningen av de obrutna fjällomrâdena är att

områdena i princip saknar vägar och järnvägar. För att bevara orördheten bör huvudprincipen vägar och järnvägar inte får

vara att nya anläggas. Undantag kan bli aktuella är exempelvis vägar som

som behövs för enstaka fastigheter eller for rennäringen. Bebyggelse får endast komma i fråga for de ändamål i paragrafen. Inte heller

som anges vattenkraftsutbyggnad kan tillåtas områdenas obrutna karaktär inte

om kan bevaras. Bestämmelsens motiv i övrigt finns i prop. 1985/86:3 s. 102 ff. samt s. 183 ff.

6 § vattenreglering eller vattenöverledning för

Vattenkraftverk samt

kraftändamål får inte utföras i nationalälvarna Torneälven, Kalixälven, Piteälven och Vindelälven med tillhörande vattenområden samt i följande vattenområden."

50 F örfattningskommentar

SOU 1996: 103

I Dalälven Västerdalälven uppströms och

Hummelforsen

Österdalälven Trängslet uppströms I Ljusnan Voxnan uppströms Vallhaga I Ljungan Ljungan uppströms Storsjön Gimån samt uppströms Holmsjön I Indalsälven Åreälven, Ammerån, Storån Dammån - samt Hårkan I Ångermanälven Lejarälven, Storån uppströms Klumpvattnet, Långselån-Rörströmsälven, Saxân, Ransarån uppströms Ransarn samt Vojmån uppströms Vojmsjön Vapstälven Moälven Lögdeälven Öreälven I Umeälven Tärnaån, Girjesån och Juktån uppströms Fjosoken Sävarån I Skellefteälven källflödena uppströms Sädvajaure respektive Riebnes samt Malån Byskeälven

Åbyälven

I Luleälven Stora Luleälven uppströms Akkajaure, Lilla Luleälven uppströms Skalka och Tjaktjajaure samt Pärlälven Råneälven Emån Bräkneån Mörrumsån Fylleån I Enningdalsälven Enningdalsälven uppströms riksgränsen till Norge Vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning för krajtändamål får inte heller utföras i följande älvsträckor: I Klarälven sträckan mellan Höljes och Edebäck I Dalälven Västerdalälven nedströms Skiflsforsen samt Dalälven nedströms Näs bruk I Ljusnan sträckan mellan Hede och Svegsjön samt sträckan mellan Laforsen och Arbråsjöarna I Ljungan sträckan mellan Havern och Holmsjön samt sträckan nedströms Viforsen I Indalsälven Långan nedströms Landösjön

Författningskommentar 51

I Ångermanälven Faxälven mellan Edsele och Helgumsjön I Umeälven Tärnaforsen mellan Stor-Laisan och Gäuta

Första och andra styckena gäller inte vattenföretag som förorsakar endast obetydlig miljöpåverkan.

Paragrafen motsvarar 3 kap. 6 § naturresurslagen.

Enligt paragrafen råder förbud mot vattenkraftsutbyggnad i vissa älvar samt deras vattenområden och älvsträckor. Utbyggnadsförbudet gäller även bi- och källflöden till de älvar och älvsträckor som anges i första stycket.

Antalet skyddade älvar och älvsträckor i paragrafen har utökats ett flertal gånger, senast 1993. Då infördes dessutom för de fyra största outbyggda älvarna benämningen nationalälvar prop. 1992/93:80, bet. 1992/93:BoU7. rskr. 1992/93:2l4. Det innebar ingen saklig ändring av skyddet dessa de därmed särskild plats bland de

av men gavs en skyddade älvarna.

I andra stycket de älvsträckor i vissa älvar som inte får byggas

anges

för vattenkraftsändamål. Detta förbud omfattar dock endast de ut angivna älvsträckoma, inte bi- och källflöden. De typer av åtgärder som omfattas utbyggnadsförbudet är Vattenkraftverk samt vattenreglering

av och vattenöverledning för kraftändamål. Det innebär att vattenregleringar och vattenöverledningar för annat än kraftändamål och andra vattenföre-

dikningsföretag och Vattenuttag för jordbruksändamål och för tag, t.ex. industriändamål inte omfattas förbudet. För sådana vattenföretag

av krävs dock tillstånd enligt 11 kap.

Enligt tredje stycket gäller första och andra styckena inte vattenföre-

förorsakar endast obetydlig miljöpåverkan. Det innebär att tag som tillstånd enligt denna undantagsbestämmelse bör kunna lämnas för smärre åtgärder hänför sig till redan företagen utbyggnad, t.ex.

som en ersättningsbyggnader till ett befintligt kraftverk och ombyggnader eller effektiviseringar, under förutsättning att inverkan naturmiljön inte ökar i nämnvärd omfattning. Utformningen tredje stycket hindrar i

av och för sig inte att medgivande lämnas även till nya vattenkraftsprojekt. Det torde emellertid utomordentligt få helt projekt som har

vara nya endast obetydlig miljöpåverkan. Ytterligare motiv till bestämmelsen finns förutom i tidigare angivna förarbeten i 1985/86:3 107 ff.

prop. s. och s. 185 ff.

52 F örfattningskommentar

SOU 1996: 103

7 § Området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården national-

är en stadspark.

Inom en nationalstadspark får bebyggelse och anläggningar

ny nya komma till stånd och andra åtgärder vidtas endast

om det kan ske utan intrång i parklandskap eller naturmiljö och utan att det historiska landskapets natur- och kulturvärden i övrigt skadas.

Paragrafen motsvarar 3 kap. 7 § naturresurslagen.

I första stycket att området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-

anges

Djurgården är nationalstadspark.

I andra stycket anges det skydd skall gälla for nationalstads-

som parker. Ny bebyggelse och anläggningar får komma till stånd och

nya andra åtgärder vidtas endast det kan ske utan intrång i parklandskap

om eller naturmiljö och utan att det historiska landskapets natur- och kulturvärden i övrigt skadas. Det innebär mark inte omfattas

att ny som av tidigare exploateringar inte får tas i anspråk för bebyggelse och

nya anläggningar. Bestämmelsen utgör således inte något hinder mot

pågående markanvändning i sådana delar nationalstadspark

av en som redan är tagna i anspråk för bebyggelse och anläggningar. Bestämmelsen innebär skärpning bestämmelsen i l § beträffande skyddet det

en av av historiska landskapets natur- och kulturvärden att skaderekvisitet

genom ändrats från påtagligt skada till enbart skada. Med skada i denna

avses paragraf en negativ inverkan någon betydelse för de angivna värdena.

av

Som framgår 3 kap. 8 § skall verksamhet bedrivas så att syftet

av inte motverkas för bl.a. nationalstadspark. Det innebär att vid

en prövning av verksamheter i områden gränsar till nationalstads-

som parken skall beaktas att parkens natur- och kulturvärden inte får utsättas för påtaglig skada. Bestämmelsens motiv i övrigt finns i 1994/95:3

prop. och bet. 1994/95:BoU6.

SOU 1996: 103 F örfattningskommentar 53

6 kap. Miljökvalitetsnormer

Regeringen får föreskriva om miljökvalitetsnormer

I § Regeringen får för vissa geografiska områden eller för hela landet meddela föreskrifter kvaliteten på mark, vatten, luft eller naturen i om övrigt, det behövs för att varaktigt skydda människors hälsa eller om miljön eller för avhjälpa skador på eller olägenheter för människors att hälsa eller miljön miljökvalitetsnormer. Regeringen får överlåta till myndighet att meddela miljökvalitetsen i den utsträckning det behövs till följd av Sveriges normer som medlemskap i Europeiska unionen.

Paragrafen I nuvarande lagstiftning finns föreskrifter i 8 och 14 är ny. hälsoskyddslagen påminner och dem i detta kapitel. a som Miljökvalitetsnormer skall fastställas genom föreskrifter av regering- Sådana föreskrifter skall meddelas i de fall det finns skäl att en. fastställa lägsta godtagbara miljökvalitet. Miljökvalitetsnormer får avse den miljömässiga kvaliteten hos alla former av recipienter. Detta sammanfattas i paragrafen med uttrycket mark, vatten, luft och naturen i övrigt. Det kan finnas skäl att fastställa miljökvalitetsmål även då det

inte finns förutsättningar för att meddela miljökvalitetsnorm. Detta

en bör då ske i form riktlinjer och bör inte regleras inom ramen för av tillämpningen miljökvalitetsnormer. Det finns redan i dag ett stort av antal sådana riktlinjer framtagna. En miljökvalitetsnorm skall ett visst geografiskt område. Dessa avse områden kan olika storlek. En kan omfatta en eller flera vara av norm sjöar eller andra vattendrag, del kommun eller hela kommunen, en av en flera kommuner, eller flera län eller hela landet. Nonnema kan även ett omfatta vissa områden, t.ex. strandbad. typer av Regeringen skall utfärda miljökvalitetsnormema. I de fall införandet miljökvalitetsnorm är föranledd direkt EG-direktiv får av en av regeringen överlåta detta till förvaltningsmyndighet. Naturvårdsverket en har redan i dag enligt 9 b och 9 c hälsoskyddsförordningen 1983:616 sådana bemyndiganden regeringen. Dessa bemyndiganden av gäller dels utfärda föreskrifter enligt 14 § hälsoskyddslagen om att a för luftföroreningar när det behövs till följd EU-med-

gränsvärden av

lemskapet, dels meddela föreskrifter beskaffenhet i vissa

att om vattnets

badanläggningar och strandbad enligt 8 § hälsoskyddslagen. Godtagbar miljökvalitet skall fastställas enbart utifrån kunskaper om vad människan och tål hänsyn till tekniska och ekonomiska naturen utan

54 F örfattningskommentar

SOU 1996: l 03

förhållanden. Därmed klar information ges en om de faktiska miljöriskerna och det skapas incitament för fortsatt milj

ett öförbättringsarbete

i Sverige. Tekniska och ekonomiska förhållanden kan däremot ha betydelse för vilka åtgärder bör vidtas med anledning miljökvasom av litetsnormen då dessa åtgärder bör så kostnadseffektiva vara som

möjligt.

Miljökvalitetsnormer bör kunna användas dels för komma till att rätta med rådande miljöproblem, dels för att undvika framtida. Det saknas

dock normalt skäl att meddela miljökvalitetsnormer i de fall

där den

föreliggande miljökvaliteten väl inom gränsen för vad

ryms som får betraktas godtagbart och i området

som miljöutvecklingen inte heller är

sådan att det finns risk för att denna gräns överskrids.

en Miljökvalitets-

normer skall alltid meddelas det krävs för att Sveriges internationella om förpliktelser skall uppfyllas. I föreskrifterna bör det miljötillstånd som eftersträvas och har ställts som upp t.ex. av riksdagen eller inom EU anges som syftet med regleringen.

Vad miljökvalitetsnormer skall

ange

2 § Aliliökvalitetsnormer de föroreningsnivåer skall ange eller störningsnivåer människor kan utsättas för för

som utan fara olägenheter

av betydelse eller miljön eller naturen kan belastas med som utan fara

för påtagliga olägenheter.

Aliliökvalitetsnormernas nivåer får inte överskridas eller under-

skridas efter viss tidpunkt och de skall en ange högsta eller lägsta förekomst i mark, vatten, eller i Övrigt luft naturen av kemiska eller biotekniska produkter,

högsta eller lägsta förekomst i mark, vatten, eller luft naturen i övrigt

av någon viss organism som kan tjäna till ledning för bedömningen

av tillståndet i miljön,

högsta nivå för buller, skakning, ljus, strålning eller sådan

annan störning, eller

högsta eller lägsta nivå eller värde för vattenstånd eller flöde i vattensystem, vattendrag eller delar dem. av Miljökvalitetsnormer skall vid behov omprövas.

Paragrafen saknar motsvarighet i gällande rätt.

Enligt paragrafens första stycke skall miljökvalitetsnormer de ange

föroreningsnivåer eller stömingsnivåer människor kan för

som utsättas utan fara för olägenheter betydelse eller eller av som miljön naturen kan belastas med utan fara för påtagliga olägenheter. eller

Föroreningsnivåer

F örfattningskommentar 5 5

stömingsnivåer kommer i många fall att anges som gränsvärden. Miljökvalitetsnormer skall grunda sig på vetenskapliga kriterier och effektrelaterade. När det bestäms vilka bör tas fram vara normer som kan olika urvalskriterier användas. Ett kriterium är påverkan människors hälsa och välbefinnande. Ett annat är risken för miljöskador. det för människor räcker med olägenheter betydelse medan det Att av för miljön och krävs påtagliga olägenheter innebär att det krävs naturen lägre föroreningsnivåer eller stömingsnivåer för människor än för miljön och När miljökvalitetsnormer fastställs skall beaktas vad den naturen. känsligaste delen befolkningen samt de mest känsliga ekosystemen av för. Ofta torde komma att fastställas grundval kan utsättas normerna internationellt samarbete. av

Med miljökvalitet här beskrivning ett miljötillstånd med

avses en av avseende föroreningar, vissa andra störningar eller

förekomst av

någon organism kan tjäna till ledning för bedömningen av som tillståndet i miljön. Vilken tillförsel till mark, vatten, luft eller naturen i övrigt miljöpåverkande ämnen, produkter eller andra störningar av under viss tid kan godtas är således inte något direkt uttryck för det som som här avses med miljökvalitet.

Miljökvalitetsnormer skall enligt paragrafens andra stycke 1 ange

högsta eller lägsta förekomst i mark, vatten, luft eller naturen i övrigt kemiska eller biotekniska produkter inte får överskridas eller av som underskridas efter viss tidpunkt. Det kan exempelvis vara halten av en vissa tungmetaller såsom bly, kadmium eller kvicksilver. Det kan också halten svavel- och kvävedioxid, syrehalten eller pH-värdet. När vara av det gäller luftföroreningar innebär dock norm att vissa värden, en korttidsvärden, beträffande högsta halt får överskridas en viss procent en eftersom det svårt mättekniskt få fram de högsta värdena. av tiden är att Kemiska och biotekniska produkter behandlas närmare i 13 och 14 kap.

I 14 kap. 3 § med kemiska produkter avses kemiska ämnen anges att och beredningar. Enligt 2 kan i högsta eller lägsta en norm anges förekomst i mark, luft eller naturen i övrigt av någon viss vatten, organism kan tjäna till ledning för bedömningen tillståndet i som av miljön. Organismer definieras i 13 kap. 3 §.Miljökva1itetsnonnema kan

enligt högsta nivå för buller, skakning, ljus, strålning p. 3 även ange eller sådan störning. Detta kan exempelvis gälla högsta godtagannan bara nivå radonstrålning. Normema kan vidare enligt 4 gälla av högsta eller lägsta nivå eller värde för vattenstånd eller flöde i ett vattendrag eller del ett sådant inte får överskridas vattensystem, av som eller underskridas. Avsikten med sådana kvalitetsnormer är i första hand skydda naturmiljön från skador till följd ytvattentäkter för att av bevattning. Denna sista punkt bygger ett förslag från Miljöskydds-

56 F örfattningskommentar

SOU 1996: l 03

kommittén i betänkandet SOU 1994:96.

Det skall i en miljökvalitetsnorm viss tidpunkt efter vilken anges en en högsta eller lägsta förekomst av någon förorening inte får överskridas eller underskridas, dvs. när normen skall uppnådd. Detsamma gäller vara för högsta störningsnivå inte får överskridas. Det dock som är viktigt att betona att en miljökvalitetsnorm inte någon rätt förorena eller ger att störa upp eller ner till den angivna utan enbart innebär normen, ett förbud mot att förorena eller störa utöver För utsläpp inte normen. som innebär att överträds gäller de allmänna

normen aktsamhetsreglema i 3 kap.

Om en miljökvalitetsnorm när den införs överträds grund av utsläpp från befintliga verksamheter behövs det rimlig tid för att genomföra sådana åtgärder att den godtagbara miljökvaliteten kan uppnås, vilket bör tas hänsyn till när tidpunkten fastställs.

En miljökvalitet kan uttryckas med såväl ord siffervärden. Att som i lagregler eller andra föreskrifter i det konkreta fallet genom ange gränser för miljökvalitet i ord torde dock knappast möjligt. En vara tillräcklig stringens torde i allmänhet endast kunna uppnås genom siffervärden. En användning siffervärden för miljökvalitet förutsätter av emellertid att det finns klart definierade mätmetoder och mätparametrar. Det medför svårigheter att bedöma vilka mätparametrar kan som anses vara relevanta för miljökvaliteten, eftersom ett ekosystem består både av levande och icke levande materia, det vill säga organismer som samspelar med varandra och omgivning bestående kemiska en av substanser och mineral. Systemet är inte statiskt förändras ständigt utan bl.a. på grund av mänsklig påverkan.

Erfarenheten visar att med ledning befintlig

man av vetenskaplig

kunskap kan sätta vissa gränsvärden för vad människan eller upp naturen tål utan olägenhet. Vidare kan nämnas att Naturvårdsverket arbetar med att utveckla mätbara parametrar för olika ekosystem i syfte

att ännu bättre kunna fastställa godtagbar miljökvalitet. Det finns stora skillnader mellan olika markområden och mellan

olika vattenområden i fråga bl.a. växt- och djurliv. Detta

om hänger

samman med det geografiska läget, berggrunden, naturligt åldrande

m.m. Följaktligen finns det väsentliga skillnader i vad kan som anses vara godtagbar miljökvalitet mellan olika områden. Miljökvalitetsnormer kopplade till naturen behöver därför till områdenas naturgivna anpassas

förutsättningar.

Miljökvalitetsnormer skall alltså vad från vetenskaplig ange som synpunkt kan godtagbar miljökvalitet. De skall normalt inte anses vara avspegla något naturligt tillstånd, utan endast i de fall detta är motiverat, eftersom vissa ämnen helt naturfrämmande.

Kunskapsutvecklingen

103 F örfattningskommentar 57

SOU 1996:

inom dessa områden, bl.a. inom EU och Världshälsoorganisationen,

WHO, måste noggrant följas. tredje stycke framgår att när behov föreligger skall

Av paragrafens miljökvalitetsnormer omprövas.

Exempel på kvalitetsnonner finns i ett flertal EG-direktiv. Dessa är

beträffande luftkvalitetdirektivet 80/779/EEG gränsvärden och om värden för luftkvalitet med avseende svaveldioxid och

vägledande

svävande partiklar, ändrat direktivet 89/427/EEG, direktivet genom gränsvärde för bly i luften och direktivet 85/203/

82/884/EEG om

EEG luftkvalitetsnormer för kvävedioxid. I alla dessa anges om inte får överskridas. Direktiv för kvalitetskrav

gränsvärden som

beträffande direktivet 75/440/EEG den kvalitet som krävs vatten är om för framställning dricksvatten i medpå ytvatten som är avsett av lemsstatema, direktivet 80/778/EEG om kvaliteten vatten avsett att använda dricksvatten, direktivet 76/160/EEG om kvaliteten på som badvatten, direktivet kvaliteten på sådant sötvatten

78/659/EEG om

eller förbättras för att upprätthålla ñskbestånden som behöver skyddas direktivet kvalitetskrav skaldjursvatten. I

samt 79/923/EEG om

dessa vattenvårdsdirektiv de högsta koncentrationema vissa av anges finnas vissa kvicksilver, kadmium och som får av ämnen, t.ex. hexaklorcyklohexan i olika typer vattenområden, såsom insjöar, av och flodmynningar. Enligt badvattendirektivet skall medvattendrag lemsstatema för alla badplatser eller för varje enskild badplats fastställa

de värden skall gälla för badvatten i fråga om de parametrar som som i bilagan till direktivet. anges

Hur miljökvalitetsnormer skall uppfyllas

3 § Myndigheter och kommuner skall till att de miljökvalitetsnormer

se meddelats enligt 1 § uppfylls, när de som planerar och planlägger, -

prövar tillstånd, godkännanden, dispenser och anmälningsärenden,

utövar tillsyn, och -

meddelar föreskrifter.

-

Paragrafen saknar motsvarighet i gällande rätt.

är tillämpliga inom hela det område som

Miljökvalitetsnormema

omfattas miljöbalkens bestämmelser för att enhetliga regler som av skapar förutsättningar för likformiga beslut skall kunna uppnås.

riktar sig mot myndigheter och kommuner

Miljökvalitetsnormema

och endast indirekt mot företag och andra enskilda. Som framgår av

58 F ärfattningskommentar

SOU 1996: l 03

paragrafen skall myndigheterna och kommunerna i sin

planering och

övrig verksamhet se till att de miljökvalitetsnormer fastställts som

iakttas på ett sådant sätt att miljökvalitetsnonnema uppfylls

så snart som möjligt och senast vid den tidpunkt föreskrivits. som Myndigheterna och kommunerna är alltså bundna miljökvalitetsav normerna i all sin verksamhet såsom planering och planläggning, vid

prövning av tillstånd, godkännanden, dispenser och anmälningsärenden

samt vid tillsyn. Vidare kan läggas till grund för andra normerna föreskrifter. Med planering och planläggning detsamma avses som i

plan- och bygglagen. I översiktplaner, detaljplaner och områdesbestämmelser bör framgå hur miljökvalitetsnormer kan uppfyllas.

Myndigheter och kommuner är alltså skyldiga att till åtgärder se att vidtas så att miljökvalitetsnonnema uppnås. Genom eller

att någon några av de angivna åtgärderna vidtas får miljökvalitetsnonnema, än

om indirekt, en bindande verkan för enskilda verksamhetsutövare. Dessa åläggs därmed skyldigheter även rättigheten kräva men att att en miljökvalitetsnorm uppfylls. Som framgår 4 § skall verksamhet av

bedrivas så att miljökvalitetsnormer kan uppfyllas. Det innebär

att miljökvalitetsnonnema får betydelse för all verksamhet, både

befintlig

och nytillkommande sådan.

4 § Verksamhet skall bedrivas så att miljökvalitetsnormer kan uppfyllas. Bestämmelser att tillstånd inte får beviljas för verksamhet om som medverkar till att miljökvalitetsnorm överträds i 18

en finns kap. 4

Bestämmelser att tillstånd eller villkoren för tillstånd får om ett återkallas eller omprövas, verksamheten medverkar till om att en

miljdkvalitetsnorm överträds finns i 21 kap. 3 § 5 och 5 §

Paragrafen saknar motsvarighet i gällande rätt.

I paragrafens första stycke att verksamhet skall bedrivas så anges att

miljökvalitetsnormer uppfyllas. Som framgått redan 3 § får

kan av

miljökvalitetsnonnema betydelse för all verksamhet, både befintlig och

nytillkommande. I de fall överskridandet föreskriven lägsta godtagav bara miljökvalitet orsakas enskild verksamhet skall

av en tillsynsmyndighetema ingripa och föreskriva åtgärder eller andra försiktighetsmått

vid anläggningen. Om det är verksamhet har tillstånd och sådana en som

åtgärder och försiktighetsmått inte inom villkoren finns möjlighet

ryms att återkalla tillstånd eller ompröva villkoren överträds vilket om normen framgår av 21 kap. 3 §5 och 5 §2.

I 21 kap. 3 § 2 föreskrivs att tillståndsmyndigheten får helt eller

Författningskommentar 59

delvis återkalla tillstånd och förbjuda fortsatt verksamhet om den tillståndsgivna verksamheten påtagligt medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds och ändrade villkor inte kan antas vara tillräckliga eller sådana fördelar miljösynpunkt som avses i 18 kap. 4 § inte om ur har kunnat erhållas. Enligt 21 kap. 5 § 2 får tillståndsmyndigheten, efter vad är skäligt, ompröva tillstånd, samt ändra, upphäva eller som meddela villkor eller andra bestämmelser för miljöfarlig nya en verksamhet eller vattenföretag verksamheten medverkar till att en om

miljökvalitetsnorm inte uppfylls.

Beror överskridandet på föroreningar eller störningar från verksamheter utanför det reglerade geografiska området kan åtgärder av normen i stället sättas utanför detta område. De skyddsåtgärder och försiktighetsmått som då skall föreskrivas regleras bl.a. i aktsamhetsreglerna i balken varvid miljökvalitetsvisar vilken miljökvalitet behöver uppnås vid tillämpnormerna som ningen aktsamhetsreglerna. Som i författningskommentaren till av anges 3 kap. 10 § skall i de fall miljökvalitetsnorm inte är uppfylld en aktsamhetsreglerna tillämpas så kan uppfyllas. Det innebär att normen att den skälighetsavvägning skall göras enligt 3 kap. 10 § aldrig får som medföra miljökvalitetsnorm inte kan uppnås. En miljökvalitetsatt en alltså alltid den miniminivå som måste beaktas vid norm anger tillämpningen aktsamhetsreglerna. Miljökvalitetsnormema kan också av ligga till grund för generella föreskrifter. När generella föreskrifter skall meddelas kan det lämpligt att förklara det berörda området som vara miljöskyddsområde. Dessa regleras i 8 kap. 17 och 18 §§. Inom för de försiktighetsmått som kan åläggas varje enskild ramen verksamhetsutövare bör strävan att fördela bördoma så att de mest vara kostnadseffektiva lösningarna uppnås. När det gäller befintlig miljöfarlig verksamhet bör den i framtiden inte tillåtas den skulle medverka till att en miljökvalitetsnorm inom om geografiskt område överträds. En skyldighet att utföra mätningar eller ett på annat sätt kontrollera så är fallet föreligger för tillsynsmynom digheten det kan antas att miljökvalitetsnorm överträds. Att om en kontrollera på annat sätt än mätningar kan vara genom modellgenom och balansberäkningar. Genom sådana kan i vissa fall omfattande och kostsamma mätningar undvikas och därigenom kan också olika väderförhållanden bättre simuleras. Om överträds finns det normen möjlighet att ändring planer betydelse för de diffusa genom av av utsläppen, nedbringa utsläppen inom området så att normen kan

uppfyllas. Vidare kan omprövning tillståndsvillkor för befintlig genom av verksamhet enligt 20 kap. 5 § 2 utsläppen nedbringas så att normen kan

60 F Örfattningskommentar

SOU 1996: 103

uppfyllas. I dessa fall kan den situationen föreligga det inom att det område där miljökvalitetsnormen överträds endast finns

tillståndsgivna

verksamheter och alla dessa använder bästa möjliga teknik. Med det menas i detta fall att det är så att verkligen den bästa möjliga tekniken

används utan att kraven sänkts skälighetsavvägning, dvs. det genom att inte finns effektivare anordningar eller metoder vilket

att tillgå,

förutsätter att alla tillstånd är relativt För att i sådant fall kunna nya. ett uppfylla normen måste tillståndsmyndigheten vid

omprövning av

tillstånden minska tillåten produktionsmängd så utsläppen minskar att

tillräckligt för att uppfylla Den skälighetsavvägning skall

normen. som

göras enligt 3 kap. 10 § vid tillämpning aktsamhetsreglema och

av därvid även vid tillämpning regeln bästa möjliga teknik, av om

motsvarande den som görs idag enligt 5 § miljöskyddslagen, får aldrig

medföra att en miljökvalitetsnorm inte kan uppnås. Som

angetts tidigare

anger en miljökvalitetsnorm alltid den miniminivå måste beaktas som

vid tillämpningen aktsamhetsreglema. Det bör innebära det vid

av att omprövning går att ställa ytterligare krav när det gäller bästa möjliga teknik. Det kan dock i vissa fall även då behöva föreskrivas produktionsminskningar för att normen skall uppfyllas. Den situationen att det bara finns tillståndsgiven verksamhet inom område torde dock inte ett bli vanligt förekommande. I de flesta fall torde det även finnas icke tillståndsgiven verksamhet i området för vilken föreskrifter kan

meddelas.

Det bör vara möjligt och även lämpligt att ompröva tillståndsvillkoren för flera verksamheter i sammanhang

ett genom grupprövning.

Genom en sådan grupprövning kan fördelningen de utökade kraven av göras rättvis mellan dem skall genomföra minskningen

som av utsläpp

så att normen uppfylls. Sådan grupprövning bör göras när verksamhets-

utövama begär det. Grupprövning bör även göras utan begäran i de fall tillståndsmyndigheten anser att det behövs för att kunna göra rättvis en

fördelning av utsläppsminskningama. Det bör även möjligt i

vara att ett

åtgärdsprogram enligt 5 § föreskriva att omprövning skall ske

genom

grupprövning. Sådan prövning kan också lämplig när större

vara miljövinster kan uppnås lösningar vad kan genom gemensamma än som uppnås genom åtgärder vid de enskilda anläggningarna. Gemensamma villkor kan då bestämmas för de verksamheter omfattas som av prövningen. I vissa fall kan det kostnadseffektivt för vara mer en verksamhetsutövare att vidta åtgärder för reducera

att miljöpåverkan vid

en annan verksamhet än den Grupprövning är i första hand egna. lämpligt om de samlade utsläppen ett ämne inom område behöver av ett minskas, men det saknar betydelse från miljösynpunkt

var utsläpps-

minskningen sker. Bestämmelser sådan omprövning finns i 18 kap. om

SOU 1996: 103 F örfattningskommentar 61

7 § samt 21 kap. 6

I paragrafens andra stycke har även tagits en hänvisning till bestämmelserna i 18 kap. 4 § att tillstånd inte får beviljas for en ny

om verksamhet medverkar till att överträds. I fråga om

som en norm nytillkommande miljöfarlig verksamhet som skall tillståndsprövas kan två situationer tänkas uppkomma då miljökvalitetsnormer kan utgöra hinder för etablering. Dels kan den planerade verksamheten i sig leda till att miljökvalitetsnorm överträds, dels kan verksamheten bli

en lokaliserad till ett område där en miljökvalitetsnorrn redan överträds och där etableringen inte inom åtgärdsprogrammet för att nå den

ryms godtagbara miljökvaliteten. I det första fallet bör den planerade verksamheten inte få komma till stånd om inte utrymme for den skapas

att olägenheter från andra källor reduceras i minst motsvarande genom mån, så att inte överträds. I det andra fallet där normen redan

normen är överträdd räcker det inte att olägenheter från andra källor reduceras i minst motsvarande mån, eftersom belastningen i ett redan överbelastat område då skulle bli oförändrad. Som framgår av 18 kap. 4 § måste i dessa fall olägenheterna från verksamhet minska så pass att

annan möjligheterna att uppfylla normen ökar i inte obetydlig utsträckning. Det innebär att den totala belastningen måste minska mer än endast marginellt för att verksamheten skall få komma till stånd. Det kan i sådana fall bli aktuellt med s.k. grupprövning enligt 18 kap. 7 Då öppnas möjlighet for sökanden att vidta åtgärder för att minska

en utsläppen från befintlig verksamhet och så sätt skapa ett utrymme för den verksamheten så att miljökvalitetsnormen inte längre utgör l egna hinder för att den verksamheten skall kunna etableras.

nya

Åtgärdsprogram

5 § Om det behövs för miljökvalitetsnorm skall uppjfvllas skall ett

att en åtgärdsprogram upprättas. Åtgärdsprogrammet skall upprättas

kommun, miljökvalitetsnormen gäller bara kommunens

av en om område,

länsstyrelsen, miljökvalitetsnormen gäller flera kommuner i ett

av om län eller kommun inte upprättar ett åtgärdsprogram enligt och

om en

i övriga fall regeringen eller den myndighet regeringen be-

av stämmer. Regeringen skall iföreskrifter enligt 1 § vilka som skall

ange upprätta åtgärdsprogram.

Om miljökvalitetsnorm för ett geografiskt område inte kan

en uppjjøllas, därför att miljön påverkas verksamhet ligger

av en som utanför detta område, skall regeringen eller den myndighet regeringen

62 F örfattningskommentar

bestämmer upprätta ett åtgärdsprogram för hela det område där

störningar förekommer som påverkar möjligheten att uppfylla normen. Innan ett åtgärdsprogram upprättas skall den myndighet eller kommun gör detta samråda med länsstyrelsen andra myndigsom samt heter och kommuner som berörs samt även med verksamhetsutövare som

berörs i betydande omfattning. Åtgärdsprogram i 1 skall

som avses

beslutas kommunfullmäktige.

av

Paragrafen saknar motsvarighet i gällande rätt. Enligt paragrafens första stycket skall ett åtgärdsprogram upprättas,

om det behövs för att en miljökvalitetsnonn skall uppfyllas.

Så länge en miljökvalitetsnonn endast omfattar kommun bör det en i första hand ankomma på kommunen i fråga att ta ställning till hur genomförandet skall ske och vilket åtgärdsprogram bör fram. I som tas de fall normen föranleder åtgärder avseende flera slags föroreningskällor, t.ex. vägar, miljöfarlig verksamhet och jordbruk, skäl för är ett att upprätta ett åtgärdsprogram att samordna nödvändiga åtgärder så att största möjliga effekt uppnås. Innan kommun upprättar åten ett gärdsprogram skall den alltid samråda med länsstyrelsen samt andra

myndigheter som berörs, vilket framgår paragrafens tredje stycke. Ett av åtgärdsprogram torde i de flesta fall innefatta åtgärder också som annan myndighet än kommunen skall vidta. Detta gäller framför allt länsstyrelsen, men i många fall kan även åtgärder behöva föreskrivas endast som en central myndighet kan besluta Det kan exempelvis gälla ansökan om. om omprövning av tillståndsvillkor vilket enligt balken skall göras av Statens naturvårdsverk, Kammarkollegiet eller länsstyrelsen. Det kan också gälla krav på föreskrifter för jordbruket odling eller beom gränsning av antalet djur. Sådana föreskrifter meddelas Jordbruksverav ket, i dag med stöd av lagen skötsel jordbruksmark, föreslås om av som tas i balken. Samråd bör även ske med verksamhetsutövare som berörs i betydande omfattning, t.ex. industrier tillstånd skall vars omprövas. Ett åtgärdsprogram för kommunen skall beslutas kommunav

fullmäktige.

Om en miljökvalitetsnonn berör flera kommuner inom ett län måste genomförandet samordnas. Därför skall länsstyrelsen upprätta åt-

gärdsprogrammmet omdet är fråga om flera kommuner i län. samma Även i de fall kommunen inte

upprättar ett åtgärdsprogram enligt första

stycket 1 trots att den av miljöskäl bör göra det, får länsstyrelsen besluta

om åtgärdsprogrammet. Innan länsstyrelsen beslutar om ett åtgärdsprogram skall den givetvis först samråda med andra berörda myndigheter och kommuner. Detta har angetts i tredje stycket och följer redan av

SOU 1996: 103 F drfattningskommentar 63

verksförordningen 1987:1100. Även länsstyrelsen skall samråda med verksamhetsutövare som berörs i betydande omfattning, t.ex. industrier vars tillstånd skall omprövas.

Omfattar miljökvalitetsnormen flera län skall regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer upprätta åtgärdsprogrammet. I de fall störningskällor ligger utanför det geografiska område som

som , miljökvalitetsnormen har betydelse för möjligheten att uppfylla . avser

bör det också ankomma på regeringen, eller den myndighet normen

i

regeringen bestämmer, att upprätta ett åtgärdsprogram. Detta bör omfatta 1 l hela det område där stömingskälloma finns. Avgörande för

vem som skall upprätta åtgärdsprogram bör då vara det geografiska område inom

i

l vilket utsläppskälloma finns. Även i dessa fall gäller samrådsskyldigheten enligt tredje stycket för den myndighet som skall upprätta

i

programmet.

När regeringen utfärdar föreskrifter om miljökvalitetsnonner skall den även vilken myndighet eller kommun som skall upprätta

ange åtgärdsprogram. Störst behov av detta föreligger i de fall där det genom

geografiska område kan råda tveksamhet om vilka kommuner normens eller statliga myndigheter som skall upprätta åtgärdsprogram. Ett exempel kan att regeringen meddelar miljökvalitetsnormer för vissa

vara vattendrag eller vattenområden. Regeringen kan då uppdra Naturvårdsverket eller berörda länsstyrelser att besluta om åtgärdsprogram.

När det gäller att se till att åtgärdsprogram verkligen beslutas, har

första stycket 2 länsstyrelserna viktig roll. Även

som framgår av en

det Föreskriftsråd föreslås i avsnitt 20.2.3 bör i dessa avseende

som kunna fylla en funktion.

6 § Ett åtgärdsprogram får omfatta all verksamhet som kan påverka de föroreningsnivåer eller stömingsnivåer i 2 § första stycket.

som avses

I ett åtgärdsprogram skall anges

den miljökvalitetsnorm skall uppfyllas,

som

de åtgärder skall vidtas för att miljökvalitetsnormen skall vara

som uppfylld senast vid den tidpunkt som avses i 2 och

skall vidta åtgärderna samt när de skall vara genomförda.

vem som

Ett åtgärdsprogram skall omprövas vid behov, dock senast vart femte år, av den myndighet som har beslutat om programmet.

Paragrafen saknar motsvarighet i gällande rätt.

I första stycket klargörs att ett åtgärdsprogram kan omfatta alla typer

verksamhet påverkar de föroreningsnivåer eller stömingsnivåer av som

64 Fdrfattningskommentar SOU 1996: 103

som kvalitetsnormer avser. Detta gäller oavsett verksamheten är

om

tillståndspliktig.

Åtgärdsprogrammet skall klarlägga vilka möjligheter finns att

som med tekniska eller andra lösningar och inom rimliga ekonomiska

ramar pressa ner de lokala utsläppen så att godtagbar miljökvalitet erhålls. I ett åtgärdsprogram skall anges den miljökvalitetsnorm som skall uppfyllas. Vidare skall anges vilka åtgärder som skall vidtas för att skall

normen vara uppfylld senast vid den tidpunkt bestämts vid utfárdande

som av

Även skall vidta åtgärderna och de skall normen. vem som när vara genomförda skall anges. Både ekonomiska och administrativa styrmedel kan tas upp i åtgärdsprogrammen. I de fall föroreningar från andra länder påverkar möjligheten att uppfylla miljökvalitetsnorm kan

en åtgärderna bestå av internationella kontakter och förhandlingar. Genomförandet åtgärdsprogrammen måste i vissa fall få sträcka sig

av över längre tidsperioder.

Av paragrafens tredje stycke framgår att ett åtgärdsprogram skall omprövas vid behov av den myndighet som har beslutat

om programmet. Detta skall dock alltid göras senast vart femte år behov inte har

om visat sig finnas tidigare.

Enligt nuvarande regler i miljöskyddslagen kan krav på skyddsåtgärder riktas mot den utövar miljöfarlig verksamhet. Vanligtvis

som

omfattar kraven på skyddsåtgärder själva föroreningskällan, dvs. den

miljöfarliga verksamhet som förorsakar olägenhetema. Det förekommer emellertid också att huvudmannen för den störande verksamheten åläggs att vidta skyddsåtgärder vid det objekt utsätts för stömingen, t.ex.

som att installera treglasfönster till skydd mot buller eller uppföra skyddsplanteringar. Det bör att åstadkomma olika lösningar för objekt eller områden som utsätts för störningar från flera verksamheter. Det finns fall då man genom återskapande våtmarker, bibehållande

av av grönzoner längs vattendrag m.m., kan uppnå större miljöeffekter än vad som kan åstadkommas genom åtgärder vid de enskilda föroreningskälloma. I detta syfte bör åtgärdsprogram kunna tas fram där så erfordras.

Utgångspunkten för arbetet med åtgärdsprogram bör att det

vara inom området i fråga skall uppnås så samlade lösningar miljöproblemen som möjligt. Åtgärdsprogrammen bör kunna fysisk planering

avse

med uppbyggnad av miljöanpassad infrastruktur, att framställningar skall

göras om omprövning av tillståndsgiven verksamhet, föreskrifter

som omfattar även icke tillståndsgiven verksamhet, ekonomiska styrmedel och åtgärder för att på sikt påverka människors beteende bl.a.

genom utbildning och miljömärkning. Vissa verksamheter i dag inte

som omfattas av miljöskyddslagens regelsystem, t.ex. biltrafiken, har många

Fdrfattningskommentar 65

gånger stor eller t.0.m. avgörande betydelse för miljösituationen i ett område. Ett exempel kan vara att regeringen meddelar luftkvalitetsnormer för att skydda även känsliga grupper mot hälsoeffekter. Regeringen bör då även fastställa ett åtgärdsprogram med bl.a. åtgärdskrav för bilavgaser och en satsning kollektivtrafik. I programmet kan även ingå krav att berörda kommuner skall besluta åtgärder i fråga

om om trafikplanering och utbyggnad av kollektivtrafiken. Åtgärdsprogrammen bör därför, som tidigare angetts, inte bara inriktas på förekommande miljöfarlig verksamhet inom ett område utan även omfatta analyser av all verksamhet som kan påverka de stömingsnivåer en norm omfattar oavsett om den är tillståndspliktig eller inte.

I åtgärdsprogrammen bör även anges vilka ansökningar ompröv-

om ning av villkor för verksamheter som bör göras för att miljökvalitetsnormen skall uppfyllas. Då bör även kunna föreskrivas att ansökan om grupprövning skall göras.

Kungörande och överklagande av åtgärdsprogram

7 § När ett åtgärdsprogram har beslutats skall det kungöras.

Ett åtgärdsprogram som har beslutats av en kommun, länsstyrelse eller en annan myndighet får överklagas till regeringen av dem som berörs åtgärdsprogrammet samt sådana organisationer

av av som avses i 18 kap. 13 Ett åtgärdsprogram som har beslutats kommun får

av en även överklagas av länsstyrelsen och andra berörda myndigheter.

Paragrafen saknar motsvarighet i gällande rätt.

För att de kommer att beröras ett åtgärdsprogram skall känna

som av till att ett program har beslutats skall detta kungöras. Ett kungörande har även en pedagogisk funktion. Kungörandets omfattning får anpassas till det område miljökvalitetsnormen och åtgärdsprogrammet omfattar. Närmare regler får meddelas i förordning. Bestämmelser om kungörande finns även i lagen 1977:654 om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m.

Enligt paragrafens andra stycke skall ett åtgärdsprogram kunna överklagas. De som berörs av ett åtgärdsprogram bör ha en möjlighet att få detta prövat. De bör kunna överklaga beslutet till regeringen eftersom de indirekt kommer att bundna av programmen myndig-

vara genom heternas tillämpning dem. Då får regeringen överpröva de

av om program som upprättas är ofullständiga och inte kan förväntas leda till att miljökvalitetsnormer uppfylls samtidigt som enhetlig praxis kan

3 16-0877

66 F örfattningskommentar SOU 1996: l 03

uppnås. Bestämmelsen påminner till viss del om regleringen i 12 kap. plan- och bygglagen där det finns regler statens kontroll

om av detaljplaner Även ideella organisationer föreslås få talerätt

m.m. som

enligt 18 kap. 13 § bör ha möjlighet att överklaga ett åtgärdsprogram. Länsstyrelsen bör ha möjlighet att överklaga ett åtgärdsprogram har

som beslutats av en kommun eftersom det endast är i de fall kommunen inte fullgör sin skyldighet enligt 5 § första stycket 1 och beslutar något program som länsstyrelsen har rätt att besluta om ett i stället för kommunen. Även andra myndigheter berörs åtgärdsprogrammet

som av bör ha möjlighet att överklaga detta. Ett behov detta kan i något fall

av föreligga, om myndigheten anser att man inte fått gehör för sina synpunkter vid det samråd som skall föregå kommunens beslut.

Tillfälligt bilförbud

8 § Om luftföroreningama i en kommun innebär akuta hälsorisker för dem som vistas där, får regeringen eller efter regeringens bemyndigande kommunen meddela föreskrifter tillfälligt förbud mot trafik med

om person- och lastbilar inom vissa områden kommunen. Regeringen får

av

meddela föreskrifter om vilka luftföroreningar som innebär akuta

hälsorisker.

En polisman får hindra fortsatt färd om någon bryter mot ett förbud

enligt första stycket.

Paragrafen motsvarar till viss del 2 och 3 lagen 1990:1079

om

tillfälliga bilförbud.

I vissa fall kan det finnas behov av att ingripa mot trafiken

om luftkvaliteten blir så dålig att den innebär akuta hälsorisker. I de fall detta kan förekomma torde det vanligtvis innebära miljökvalitets-

att en norm har utfärdats för området och att denna överträds, men det behöver inte vara fallet.

Vid bedömningen när luftföroreningar innebär akuta risker för människors hälsa skall utgångspunkten akuta negativa hälsoeffekter

vara fastställda utifrån medicinska och andra hälsomässiga bedömningar. För att biltrafik skall få förbjudas måste det finnas betydande sannolikhet

en för att ett förbud verkligen kommer att leda till att förbättras

situationen

jämfört med om någon åtgärd inte vidtagits. Det kan även finnas situationer när ett bilförbud kan ha positiv inverkan på så sätt att

en luftföroreningama inte förvärras. Detta gäller framför allt i de områden som är utsatta för inversioner. En väsentlig förutsättning för ett

annan

SOU 11996: 103 Författningskommentar 67

förbud bör vara att de svåra luftföroreningama kan förväntas bli någorlunda långvariga, om inte något görs. Föroreningstillfállen på några timmar bör inte föranleda förbud. Under så pass kort tid kan hälsoriskema inte anses vara sådana att några befolkningsgrupper riskerar hälsan. De förväntade föroreningsperiodema bör beräknas bestå under åtminstone ett dygn. Förbud bör få medddelas endast om kommunen har antagit en beredskapsplan för en förbudssituation. Ett beslut att förbjuda biltrafik bör självfallet inte kunna föranleda skadeståndsskyldighet för kommunen för eventuella ekonomiska konsekvenser. Enligt paragrafens andra stycke får polisen hindra fortsatt färd med ett fordon sker i strid mot ett förbud. Med stöd av det nuvarande

som bemyndigandet l § lagen 1990:1079 om tillfälliga bilförbud har regeringen i förordningen 1990:1080 om tillfälliga bilförbud föreskrivit att Göteborgs kommun får meddela föreskrifter om tillfälliga bilförbud samt även meddelat ett antal andra föreskrifter, bl.a. vilka föroreningar som innebär akuta hälsorisker. Möjligheten att delegera denna föreskriftsrätt till myndighet har mot den bakgrunden tagits bort. Enligt

en 23 § förordningen skall den som bryter mot ett förbud mot biltrafik dömas till penningböter.

Mätning och kontroll

9 § En kommun är skyldig att utföra de mätningar som behövs för att kontrollera att en miliökvalitetsnorm uppfylls eller om det finns luftföroreningar i andra fall som innebär akuta hälsorisker.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om mätmetoder och redovisning av mätresultat.

Paragrafen motsvarar till viss del 14 a § tredje och fjärde stycket hälsoskyddslagen samt 2 § lagen om tillfälliga bilförbud.

Enligt första stycket är en kommun är skyldig att utföra de mätningar som behövs för att kontrollera att en miljökvalitetsnorm uppfylls eller om det finns luftföroreningar i andra fall som innebär akuta hälsorisker. I paragrafen avses inte någon längre gående mätskyldighet än vad som tidigare följt av 14 a § hälsoskyddslagen och lagen om tillfälliga bilförbud. Skyldigheten att vid behov utföra mätningar avser alla parametrar, som kan bli föremål för föreskrifter om godtagbar miljökvalitet. Mätningar görs hos eller i anslutning till en verksamhetsut-

som övare bör dock, i enlighet med principen i 3 kap. 9 § att förorenaren betalar, bekostas av verksamhetsutövaren med stöd av föreskrifter enligt

68 Författningskommentar SOU 1996: 103

24 kap. 2

Enligt paragrafens andra stycke får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter mätmetoder och

om redovisning av mätresultat. Dessa föreskrifter kan vidare innehålla regler om en rapporteringsskyldighet av data och om skyldighet att utföra mätningar i syfte att kontrollera i vilken utsträckning de konkreta åtgärderna ger önskad effekt.

7 kap. Miljökonsekvensbeskrivningar och annat beslutsunderlag

När det krävs en miljökonsekvensbeskrivning

1 § En miljökonsekvensbeskrivning skall ingå ansökan tillstånd

i en om enligt denna balk eller föreskrifter har meddelats med stöd

som av balken. En miljökonsekvensbeskrivning krävs inte för tillstånd enligt 13 och 14 kap.

Regeringen får föreskriva att det skall upprättas en miljökonsekvensbeskrivning även i ansökningar om dispens enligt denna balk eller föreskrifter som har meddelats med stöd av balken eller i andra fall där det behövs för att kunna bedöma miljöpåverkan. Regeringen får även föreskriva undantag från skyldigheten enligt första stycket att

om

upprätta en miljökonsekvensbeskrivning för verksamheter vars miljöpå-

verkan kan antas bli mindre betydande.

Bestämmelsen motsvarar till viss del 5 kap. l § naturresurslagen, 13 § första stycket 2 miljöskyddslagen, 13 kap. 19 § första stycket 1 vattenlagen och 25 § 1 st naturvårdsförordningen.

Enligt första stycket skall miljökonsekvensbeskrivning ingå i

en en ansökan om tillstånd enligt denna balk eller föreskrifter har

som meddelats med stöd balken. Bestämmelser tillstånd omfattas

av om som av detta krav finns framför allt i 10-12 och 19 kap. En miljökonsekvensbeskrivning skall således upprättas t.ex av den som avser att ansöka om tillstånd för miljöfarlig verksamhet är tillståndspliktig

som enligt föreskrifter med stöd av 10 kap. 6 eller 7 och för vattenföretag som är tillståndspliktigt enligt ll kap. 9 Detsamma gäller för sådan täktverksamhet enligt 12 kap. kräver tillstånd.

som

Någon miljökonsekvensbeskrivning krävs dock inte för tillstånd för genetiskt modifierade produkter enligt 13 kap. och för tillstånd eller godkännande av kemiska eller biotekniska produkter enligt 14 kap. För dessa finns dock särskilda krav om bl.a. miljö- och hälsoutredning i 13

SOU 996: 03l F érfattningskommentar 69

kap. 8 och 9 samt i 14 kap. 8 De särskilda krav ställs i

som angivna kapitel motsvarar de krav på utredning konsekvenserna för

av miljön som finns i detta kapitel.

Regeringen får enligt andra stycket föreskriva att en miljökonsekvensbeskrivning skall upprättas även av den som ansöker om dispens g enligt balken eller föreskrifter som har meddelats med stöd av balken ° eller i andra fall där det behövs för att kunna bedöma miljöpåverkan. Det kan till exempel gälla upphävande av strandskydd inom detaljplan eller områdesbestämmelser, vissa typer strandskyddsdispenser eller

av : vissa typer av anmälningsärenden enligt denna balk för vilka det inte föreligger obligatoriskt krav på miljökonsekvensbeskrivning enligt första 5 stycket. Regeringen kan då även föreskriva att beslutsmyndigheten i det i enskilda fallet skall kunna besluta krav på att miljökonsekvensbe-

om en skrivning skall upprättas i ett ärende som inte omfattas av det generella kravet sådan.

på en

Regeringen får även föreskriva om undantag från kravet på miljökon-

sekvensbeskrivningar, dock endast för verksamheter vars miljöpåverkan

kan antas bli mindre betydande. Det kan gälla verksamheter som visserligen kräver tillstånd, men där verksamhetens beskaffenhet gör att

det saknas anledning att kräva en miljökonsekvensbeskrivning. Detta

kan exempelvis gälla tillstånd till begränsade markavvattningsföretag eller till mindre åtgärder som en lantbrukare vill vidta som är tillståndspliktiga, t.ex. ta bort en stenmur i jordbruksmark. Ett ytterligare exempel kan vara inrättande av avloppsanordningar för vattentoaletter för vilket tillstånd kan föreskrivas enligt l0 kap. 7 Det ankommer regeringen att vid behov meddela föreskrifter om sådana undantag.

2 § Regeringen får föreskriva att det skall finnas miljökonsekvensbe-

en skrivning i andra fall än som avses i 1 § när det behövs för att kunna bedöma miljöpåverkan. 1fiåga om sådana miüökonsekvensbeskrivningar gäller vad som sägs i detta kapitel, om inget annat har föreskrivits.

Paragrafen motsvarar till viss del 5 kap. 2 § naturresurslagen.

Enligt paragrafen kan regeringen föreskriva om generella krav på att

miljökonsekvensbeskrivningar skall upprättas i andra fall

än som avses i l § när det behövs for att kunna bedöma miljöpåverkan. Bemyndigandet i paragrafen motsvarar till stor del det bemyndigande som idag finns i 5 kap. 2 § naturresurslagen där det anges att regeringen kan föreskriva om krav på miljökonsekvensbeskrivningar i ärenden enligt de lagar som anges i 1 kap. 2 § nämnda lag, de s.k. NRL-anknutna lagarna. Med stöd

70 Författningskommentar SOU 1996: 103

av bemyndigandet i naturresurslagen har regeringen i förordningen 1991 :738 om miljökonsekvensbeskrivningar föreskrivit att miljökonsekvensbeskrivningar krävs i ärenden enligt lagen om vissa torvfyndigheter, lagen innefattande vissa bestämmelser elektriska anläggningar,

om lagen om vissa rörledningar, luftfartslagen, lagen om kontinentalsockeln och lagen om inrättande, utvidgning och avlysning allmän farled och

av allmän hamn.

Regeringen kan med stöd av bemyndigandet även föreskriva att beslutsmyndigheten i det enskilda fallet skall kunna besluta om krav att en miljökonsekvensbeskrivning skall upprättas i ett ärende som inte omfattas av föreskrifter med generellt krav sådan. Paragrafens

en avslutande mening medför att miljöbalkens föreskrifter miljö-

om konsekvensbeskrivningar skall gälla om inget annat har föreskrivits.

Syftet med miüökonsekvensbeskrivningar

3 § Syftet med miljökonsekvensbeskrivning är att identifiera, beskriva

en och möjliggöra en samlad bedömning av de direkta och indirekta eflekterna som en planerad verksamhet kan medföra på människor, djur, växter, mark, vatten, luft, klimat, landskap, kulturmiljö och hushållningen med mark och vatten och annan resurshushållning, samt samspelet mellan dessa.

Paragrafen motsvarar närmast 5 kap. 3 § naturresurslagen.

I paragrafen anges vad som är syftet med en miljökonsekvensbe-

skrivning, att identifiera, beskriva och möjliggöra en samlad bedömning av de direkta och indirekta effekterna som en planerad verksamhet kan medföra på människor, djur, växter, mark, vatten, luft, klimat, landskap, kulturmiljö och hushållningen med mark och vatten och annan resurshushållning, samt samspelet mellan dessa. Avsikten är att en miljökonsekvensbeskrivning skall ge ett så bra beslutsunderlag som möjligt från miljösynpunkt. Arbetet med att beskriva miljökonsekvenserna skall ingå som en integrerad del redan från inledningen av den projektutveckling som avses leda fram till ansökan att exempelvis

en om få bedriva verksamhet, bygga anläggning eller vidta åtgärd.

en en en Arbetet med miljökonsekvensbeskrivningen skall medverka till att kunskapsluckor upptäcks liksom till en ökad kunskap och insikt om miljö-, hälso- och naturresursfrågor i det enskilda ärendet. Vidare skall en miljökonsekvensbeskrivning bidra till att en viss verksamhet, om den får komma till stånd, får så lite negativ miljöpåverkan möjligt.

som Allmänhetens medverkan och möjlighet att påverka miljökonsekvensbe-

skrivningen och den planerade verksamheten i ett tidigt skede är en viktig del i sammanhanget.

Paragrafen överensstämmer till stora delar med artikel 3 i EGdirektivet 85/337 om miljökonsekvensbeskrivningar.

Tidigt samråd och beslut om betydande miljöpåverkan

4 § Alla som avser att bedriva sådan verksamhet som kräver tillstånd enligt denna balk eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd i I balken skall ha tidigt samråd med den myndighet skall av ett som pröva l ll ansökan tillstånd för verksamheten. De skall även samråda med

om enskilda som kan antas bli särskilt berörda i god tid och i behövlig omfattning innan de gör ansökan om tillstånd och upprättar den

en miljökonsekvensbeskrivning som krävs enligt 1 I de fall ansökan skall prövas miljödomstol skall de alltid samråda även med länsstyrelsen.

av Före samrådet skall den som avser att utöva verksamheten till myndigheter och enskilda särskilt berörs lämna uppgifter om den

som planerade verksamhetens lokalisering, omfattning och utformning samt dess förutsedda miüöpåverkan.

Efter samrådet skall den myndighet som skall pröva ansökan om tillstånd eller frågan tillåtlighet för verksamheten besluta

om om verksamheten kan antas ha betydande miljöpåverkan. I de fall ansökan skall prövas miljödomstol skall yttrande i frågan begäras in från

av länsstyrelsen.

Regeringen får föreskriva vilka verksamheter alltid kan antas

om som

ha betydande miljöpåverkan.

Paragrafen motsvarar till viss del 12 § miljöskyddslagen och 11 kap.

a 7-11 vattenlagen.

Enligt paragrafens första stycke är den att utöva verksam-

som avser het för vilken krävs tillstånd enligt balken och som därför även skall upprätta miljökonsekvensbeskrivning, skyldig att tidigt informera och

en samråda med den myndighet som kommer att pröva ansökan om tillstånd. De skall även samråda med enskilda som kan antas bli särskilt berörda innan de gör ansökan tillstånd och upprättar den

en om miljökonsekvensbeskrivning som krävs enligt 1 Detta är en viktig del i inledningen av den process som skall leda fram till ett beslut i tillståndsfrågan. Detta samråd skall ske på ett mycket tidigt stadium långt innan en ansökan och miljökonsekvensbeskrivning skall upprättas. Kravet gäller generellt för all tillståndspliktig verksamhet enligt balken

72 F örfattningskommentar SOU 1996: 103

och skall avse både ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen. Det gäller även beträffande en miljökonsekvensbeskrivning som krävs enligt

2 vilket också framgår av den paragrafen.

Samrådet är särskilt viktigt beträffande verksamheter som kan antas få betydande miljöpåverkan. Om påverkan är betydande skall klaras ut vid detta samråd. I paragrafen har angetts att i de fall ansökan skall prövas av miljödomstol skall samråd alltid ske med länsstyrelsen. Skälet till detta är att den verksamhet som miljödomstolen föreslås skall pröva vanligtvis får antas ha en betydande miljöpåverkan. Länsstyrelsen har särskild sakkunskap på både miljö- och planområdet och är även

regional tillsynsmyndighet dessa områden. Det är därför lämpligt att länsstyrelsen är ett obligatoriskt samrådsorgan beträffande sådana

planerade verksamheter, innan ansökan har getts till domstolen.

Med enskilda som kan antas bli särskilt berörda avses framför allt närboende och andra som särskilt kommer att bli berörda, i många fall kommer dessa också att. vara sakägare. Det är viktigt att dessa kommer in på ett inledande stadium i processen och får möjlighet att påverka

verksamheten senare inte bedöms ha betydande miljöpåverkan. även om Hur omfattande samråd som behövs i varje enskilt fall samt hur detta skall utformas blir beroende av den planerade verksamhetens art och omfattning. Detta uttrycks i paragrafen genom att samråd skall ske i behövlig omfattning. Enskilda som kan antas särskilt bli berörda omfattar inte en bredare allmänhet. Deras möjlighet att påverka processen regleras i 5

Den att utöva verksamheten skall före samrådet till

som avser myndigheterna och enskilda som särskilt berörs lämna uppgifter om den

planerade verksamhetens lokalisering, omfattning och utformning samt

dess förutsedda miljöpåverkan. Det innebär att de uppgifter som då finns, bestående preliminära planer och beräkningar, får utgöra

av underlag för samrådet.

Enligt paragrafens andra stycke skall, efter det att samråd har hållits, den myndighet som skall pröva ansökan om tillstånd eller frågan om tillåtlighet för verksamheten besluta om verksamheten kan antas ha betydande miljöpåverkan. Sökanden/exploatören får därmed besked om ett utökat samråd med miljökonsekvensbedömning enligt 5 § behöver

hållas och vilka miljökonsekvensbeskrivningen måste uppfylla.

krav som Det kan även underlätta den kommande handläggningen för myndigheten. I de fall myndigheten beslutar att verksamheten inte har

betydande miljöpåverkan bör beslutet dock vara preliminärt i avvaktan

på att ansökan ges in. Det innebär att myndigheten då kan ändra sitt beslut det visar sig att det kommer fram ytterligare beslutsunderlag

om som innebär att verksamheten kan antas ha en betydande miljöpåverkan.

I de fall ansökan skall prövas av miljödomstol skall yttrande i frågan om det kan antas bli betydande miljöpåverkan begäras från länsstyrelsen. Som angetts i paragrafens första stycke skall länsstyrelsen i sådana ärenden alltid vara samrådspart gentemot den som avser att utöva verksamhet. Därför är det lämpligt att länsstyrelsen även alltid yttrar sig i frågan om verksamheten kan antas ha betydande miljöpåverkan.

Beslutet i denna fråga skall inte kunna överklagas särskilt. Prövningen får ske i samband med att det mål eller ärende det gäller överprövas.

Enligt paragrafens tredje stycke får regeringen föreskriva vilka

om i verksamheter alltid kan ha betydande miljöpåverkan. Vid | som antas i utfárdande av sådana föreskrifter skall hänsyn tas bl.a. till bilagoma till J l EG-direktivet 85/337. Om verksamheten inte omfattas sådana

av föreskrifter får tillstândsmyndigheten bedöma vad är betydande

som miljöpåverkan bl.a. utifrån verksamhetens art, storlek och lokalisering. Verksamheter som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan är framför allt sådana som skall prövas av regeringen enligt 19 kap. samt en stor del av den miljöfarliga verksamhet for vilket krävs tillstånd enligt föreskrifter som kommer att meddelas med stöd av 10 kap. 6 och 7 §§. Det gäller särskilt den verksamhet som kommer att prövas av

miljödomstolen även stor del av den miljöfarliga verksamhet

men en som länsstyrelsen skall pröva som första instans. Många vattenforetag, inte bara de som skall prövas av regeringen, kan också antas få betydande miljöpåverkan.

Utökat samråd med miljökonsekvensbedömning

5 § Om tillstândsmyndigheten beslutar enligt 4 § att verksamheten kan antas ha betydande miljöpåverkan skall ett förfarande med miljökonsekvensbedömning genomföras. Vid ett sådant förfarande skall den som avser att utöva verksamheten samråda med de statliga myndigheter, de kommuner, den allmänhet och de organisationer kan antas bli

som berörda. Samrådet skall avse verksamhetens lokalisering, omfattning, utformning och miljöpåverkan samt innehåll och utformning

av

miüökonsekvensbeskrivningen.

Paragrafen motsvarar till viss del 12 a § miljöskyddslagen och 11 kap. 7-11 vattenlagen.

I paragrafen anges att tillstândsmyndigheten beslutar enligt 4 §

om att verksamheten kan antas ha betydande miljöpåverkan skall ett

74 Författningskommentar SOU 1996: 103

förfarande med miljökonsekvensbedömning genomföras. Vid sådan

en bedömning, innebär ett utökat samråd jämfört med 4 skall den

som som avser att utöva verksamheten samråda med de statliga myndigheter, de kommuner, den allmänhet och de organisationer kan antas bli

som berörda. Samrådet skall bl.a. avse verksamhetens lokalisering, omfattning och utformning. Vidare skall verksamhetens befarade miljöpåverkan behandlas samt miljökonsekvensbeskrivningens innehåll och

utformning. Genom förfarandet med miljökonsekvensbedömning skall

myndigheter, organisationer, sakägare och allmänhet beredas tillfälle att framföra synpunkter och kunna påverka den planerade verksamheten samt miljökonsekvensbeskrivningen. Därmed förstärks inflytandet för myndigheter och allmänhet under planeringsstadiet och underlaget för den som skall upprätta miljökonsekvensbeskrivningen breddas.

För att förfarandet med miljökonsekvensedömning skall fylla sin funktion måste den, i likhet med samrådet enligt 4 komma in i ett tidigt skede, parallellt med planeringen av tekniska och ekonomiska frågor. Det måste ske innan exploatören har fattat beslut om inriktningen i stort av verksamheten och innan några läsningar har gjorts och projektet fått en mera bestämd utformning. Det innebär att samrådet givetvis skall ske i god tid innan ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen upprättas. I paragrafen regleras alltså ett tidigt samråd. I 8 § finns bestämmelser om allmänhetens möjlighet att yttra sig över den färdiga miljökonsekvensbeskrivningen samt ansökan.

Hur omfattande detta utvidgade samråd bör vara i varje enskilt fall samt hur detta skall utformas blir även det beroende den planerade

av verksamhetens art och omfattning. Den som avser att utöva verksamheten bör lämpligtvis när det är möjligt ta direkt kontakt med dem som kan ha ett intresse i saken. Antalet berörda myndigheter förutom tillståndsmyndigheten bör i allmänhet inte vara större än att sådan direktkontakt kan tas. De myndigheter som kan förutsättas alltid komma att beröras är kommunen och länsstyrelsen, oavsett om de är tillståndsmyndigheter. I kommunerna torde framför allt byggnadsnämnd och miljö- och hälsoskyddsnämnd oftast vara berörda.

Även centrala statliga myndigheter kan beröras såsom Statens naturvårdsverk, Boverket, Kammarkollegiet, Närings- och teknikutvecklingsverket, Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer, Sjöfartsverket, Fiskeriverket, Skogsstyrelsen och Statens jordbruksverk. Detta gäller framför allt när det är verksamheter av mycket stor omfattning.

När det gäller sakägare bör det i många fall också vara praktiskt möjligt med en direktkontakt. När dessa utgör ett större antal och när det gäller kontakten med allmänheten kan det i många fall inledas med

F érfattningskommentar 75

åtgärder som rundskrivelser och annonsering i ortspressen. Detta kan sedan kombineras med informationssammanträden och utställningar om den planerade verksamheten, där tillfälle ges att lämna såväl muntliga som skriftliga synpunkter till de ansvariga för projektet och miljökonsekvensbeskrivningen.

Med den allmänhet som kan antas bli berörd avses i paragrafen ett betydligt vidare begrepp än enskilda som avses i 4 Det är dels allmänheten i de områden som kan antas bli utsatta för miljöpåverkan från verksamheten, dvs. närboende men även ortsbefolkning. I

annan många fall kan dessa sakägare. Någon begränsning till den

även vara här angivna allmänheten att delta i samrådet finns det dock inte utan en vidsträckt tolkning av begreppet allmänheten avses. Skyldigheten för den som avser att utöva verksamheten att informera gäller dock endast den allmänhet som kan antas bli berörd. Bland organisationer som kan vara berörda kan nämnas miljö- och naturvårdsorganisationer. Det gäller framför allt sådana som är verksamma på den ort där verksamheten planeras.

Eftersom förfarandet med miljökonsekvensbedömning är avsett att leda till att den planerade verksamhetens miljöverkan blir ordentligt klarlagd och att allmänhet, organisationer m.fl. verkligen skall kunna påverka, kan det vara lämpligt att ha ett samrådsförfarande vid flera tillfällen. Om det är omfattande ingrepp i miljön som skall göras och flera alternativ växer fram under processen är det särskilt lämpligt att samrådet upprepas eller sker i etapper. I vissa fall bör det också vara möjligt att förena samrådsförfarandet i denna paragraf med annan typ av information eller samråd som blir aktuellt. Plan- och bygglagen innehåller krav på samråd, när det gäller t.ex översikts- och detaljplanering med berörda myndigheter, sakägare och andra. Det förfarande med miljökonsekvensbedömning som föreskrivs i denna paragraf bör kunna samordnas med den samrådsskyldighet som föreligger enligt PBL.

På sätt råd inhämtas från myndigheter om den planerade

samma som verksamhetens bedrivande kan råd även inhämtas om hur miljökonsekvensbedömningen bör genomföras.

Enligt 20 kap. 20 § 2 skall en ansökan innehålla uppgift om det samråd som skett och vad som framkommit vid detta. Om samrådsskyldighet inte har fullgjorts, får prövningsmyndigheten förelägga sökanden vid vite att vidta de samrådsåtgärder som behövs. Oavsett att samråd har mellan exploatören och den beslutande myndigheten

ägt rum om miljökonsekvensbeskrivningens innehåll kan myndigheten därefter begära komplettering i enlighet med förvaltningsrättsliga principer i de fall beskrivningen som ges inte uppfyller kraven. Enligt 21 kap. 3 och 5 kan ett tillstånd återkallas och omprövas om sökanden vilselett

76 F örfattningskommentar SOU 1996: 103

tillståndsmyndigheten genom att lämna oriktiga uppgifter eller utelämna uppgifter av betydelse för tillståndet.

6 § Om en verksamhet kan antas medföra en betydande miljöpåverkan i ett annat land, skall den ansvariga myndighet som regeringen bestämmer informera det landets ansvariga myndighet om den planerade verksamheten och ge det berörda landet och den allmänhet som berörs där möjlighet att delta i ett samrådsförfarande om ansökan och miüökonsekvensbedömningen.

Sådan information skall också lämnas om en annan stat som kan antas bli utsatt för betydande miljöpåverkan begär det.

en

Paragrafen saknar direkt motsvarighet i gällande rätt.

Paragrafen medför skyldighet att informera alla länder som kan

en antas utsättas för en betydande miljöpåverkan, oavsett om de är medlemmar i EU eller anslutna till Esbokonventionen om miljökonse-

kvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang SÖ 1992:1.

Berörda länder och den allmänhet som berörs där skall beredas möjlighet att delta i ett samrådstörfarande om ansökan och miljökonsekvensbedömningen.

Genom denna bestämmelse genomförs art. 7 i EG-direktivet 85/337 om miljökonsekvensbeskrivningar. Enligt artikeln skall, i de fall en verksamhet kan antas medföra en betydande inverkan på miljön i ett annat medlemsland, detta land informeras och ges tillfälle till samråd. Art. 17 i förslaget till direktiv om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar, det s.k. IPPC-direktivet, har liknande innebörd. Även Esbokonventionen innehåller skyldighet att utbyta information och bereda länder utsätts för betydande påverkan och

som dess allmänhet att ge synpunkter och ha samråd om miljökonsekvensbeskrivningen och utformningen av den planerade verksamheten. För närvarande finns bestämmelser om tillämpningen av konventionen i 9-11 förordningen 1991:738 om miljökonsekvensbeskrivningar. Ansvarig myndighet enligt den är Statens naturvårdsverk.

Vad en miljökonsekvensbeskrivning skall innehålla

7 § En miljökonsekvensbeskrivning för en verksamhet som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan skall innehålla de uppgifter som behövs för att uppfylla syftet enligt 3 däribland

SOU 1996: 103 Författningskommentar 77

beskrivning verksamheten med uppgifter om lokalisering,

en av utformning och omfattning,

beskrivning av de åtgärder som planeras för att skadliga

en verkningar skall undvikas, minskas eller avhjälpas, däribland hur det skall undvikas att verksamheten medverkar till att en miljökvalitetsnorm enligt 6 kap. överträds,.

de uppgifter som krävs för att påvisa och bedöma den huvudsakliga inverkan på miljön som projektet kan antas medföra,

redovisning alternativa platser, om sådana är möjliga, samt

en av alternativa utformningar tillsammans med motivering av det

en alternativ valts och beskrivning av konsekvenserna av att allt

som en förblir oförändrat, och

en icke-teknisk sammanfattning av de uppgifter som anges i I -4.

Den myndighet som skall pröva ansökan om tillstånd eller frågan om tillåtlighet får ställa krav på att när alternativa utformningar som avses i första stycket 4 redovisas, även andra jämförbara sätt att nå samma syfte skall redovisas.

För verksamheter som inte kan antas medföra en betydande

miljöpåverkan skall miljökonsekvensbeskrivning innehålla vad som

en

i första stycket, i den utsträckning det behövs med hänsyn till anges verksamhetens art och omfattning för att möjliggöra syftet med

miljökonsekvensbeskrivningen.

Paragrafen är men har viss motsvarighet i 12 § förordningen om

ny

miljökonsekvensbeskrivningar. I paragrafen vad miljökonsekvensbeskrivning skall

anges en innehålla. Inledningsvis att en miljökonsekvensbeskrivning för en

anges verksamhet som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan skall innehålla de uppgifter behövs för att uppfylla syftet enligt 3 Där

som

att syftet med miljökonsekvensbeskrivning är att identifiera, anges en beskriva och möjliggöra samlad bedömning av de direkta och

en indirekta effekterna som en planerad verksamhet kan medföra på människor, djur, växter, mark, vatten, luft, klimat, landskap, kulturmiljö och hushållningen med mark och vatten och annan resurshushållning, samt samspelet mellan dessa. Detta innebär att en miljökonsekvensbeskrivning skall innehålla de uppgifter som behövs för att kunna göra sådan samlad bedömning. Med en verksamhets inverkan

en avses till att börja med sådant som arten, styrkan och räckvidden av de störningar verksamheten kan medföra. Dessutom skall även

som redovisas alla de konsekvenser i övrigt av vikt för miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser verksamheten kan antas medföra.

som

78 F örfattningskommentar

SOU 1996: 103

Därmed avses även vad verksamheten kommer att utöver direkt generera omgivningspåverkan, t.ex. ytterligare biltrafik i det område där verksamheten skall etableras. I fråga resurshushållningen kan det om t.ex. i fråga om allmänna kommunikationer viktigt att redovisa vara konsekvenserna för redan befintlig anläggning och dess omgivningar, en när en ny anläggning tas i bruk. Med begreppet resurshushållning avses såväl mark och vatten andra täcks hushållningssom resurser som av bestämmelserna, dvs. befintliga anläggningar och deras utnyttjande skall

också kunna tas med i bedömningen.

Vidare i paragrafen att miljökonsekvensbeskrivning för

anges en att uppfylla syftet däribland skall innehålla beskrivning verksamheten en av

med uppgifter om lokalisering, utformning och omfattning. Den skall

dessutom innehålla beskrivning de åtgärder planeras för en av som att skadliga verkningar skall undvikas, minskas eller avhjälpas, däribland hur det skall undvikas att verksamheten medverkar till miljökvaliatt en tetsnorm enligt 6 kap. överträds. Uppgifter krävs för att påvisa och som bedöma den huvudsakliga inverkan miljön projektet kan antas som medföra skall givetvis också finnas med. Miljökonsekvensbeskrivningen skall även innehålla icke-teknisk sammanfattning de uppgifter en av som anges i paragrafen.

I avsnitt 10.8.2 har redogjorts för vilka krav enligt EG-direktivet som 85/337 om bedömning inverkan på miljön vissa offentliga och av av privata projekt ställs på innehållet i miljökonsekvensbeskrivning. en Direktivet omfattar endast projekt innebär utförande byggnadssom av och anläggningsarbeten eller andra installationer eller arbeten och andra

ingrepp i den naturliga omgivningen och i landskapet, inklusive mineralutvinning. Dessutom skall verksamheten antas medföra en

betydande miljöpåverkan. Den uppräkning som finns i paragrafens första

stycke över vad miljökonsekvensbeskrivning skall innehålla, en som överensstämmer med kraven i direktivets artikel 5 och bilaga 3 är som bilaga 4 i nya förslaget, därför i första hand sådan verksamhet. avser Bland de krav som skall ställas på miljökonsekvensbeskrivning en ingår också att alternativa platser, om sådana är möjliga, och alternativa

utfonnningar skall redovisas. En beskrivning alternativet att allt av förblir oförändrat, dvs. att anläggningen eller åtgärden inte kommer till

stånd noll-altemativet, skall också alltid redovisas. Om redovisning en av alternativ inte har gjorts när ansökan kommer till tillståndsen en prövande myndighet, bör myndigheten kräva att sökanden sådan gör en redovisning. Alternativa platser behöver dock bara redovisas sådana om är möjliga. Detta bör i de allra flesta fall möjligt och nödvändigt vara för att miljökonsekvensbeskrivningen skall fylla sin funktion. En alternativ lokaliseringsplats behöver dock inte det på grund anges, om

Författningskommentar 79

verksamhetens särskilda karaktär inte finns annan lämplig plats. Det av kan exempelvis endast finnas plats att lokalisera verksamheten på, en ansökan speciell fyndighet på en viss plats eller en speciell om avser en fors i vilken vill bygga ett kraftverk. Det är tillståndsmyndigheten man avgör sökanden får underlåta att redovisa alternativ. Om som om sökanden vägrar att redovisa alternativ trots att realistiska sådana finns är det skäl att underkänna miljökonsekvensbeskrivningen och därmed ett avslå ansökan. Noll-altemativet, dvs. konsekvenserna av att allt förblir oförändrat, skall dock alltid redovisas. För att en jämförelse mellan verksamheten enligt ansökan och de redovisade alternativen skall kunna göras, måste givetvis redovisningen innefatta de uppgifter som krävs för kunna bedöma även altemativens miljöpåverkan. Vidare skall alltid att motivering till varför ett visst alternativ har valts. ges en Enligt paragrafens andra stycke får den myndighet skall som prövning frågan tillstånd eller tillåtlighet ställa krav att andra om

jämförbara sätt att nå syfte skall redovisas i miljökonsekvensbe-

samma skrivningen. Med andra jämförbara sätt att nå samma syfte avses andra möjliga alternativ till den planerade verksamheten, t.ex. andra möjligheter att utvinna energi eller att välja typ kommunikationsen annan av medel, t.ex. utbyggd järnväg i stället för en flygplats. Detta kan en exempelvis gälla regeringen som vid tillâtlighetsprövning av stora verksamheter enligt 19 kap. 2 § ställer sådana krav. Ett sådant krav kan lämpligtvis ställas i beslut enligt 4 § verksamhet kan antas ha att en betydande miljöpåverkan. Miljökonsekvensbeskrivningar som avser verksamheter som inte kan få betydande miljöpåverkan skall enligt tredje stycket innehålla antas vad i första stycket i den utsträckning det krävs för att syftet som anges med rniljökonsekvensbeskrivningen skall uppnås. Kraven enligt första stycket är alltså inte obligatoriska för dessa utan innehållet får anpassas till verksamhetens art och omfattning.

Kungörande samt tillfälle att yttra sig

8 § När miljökonsekvensbeskrivning upprättats i ett mål eller ärende en miljöfarlig verksamhet eller vattenföretag, skall detta kungöras om tillsammans med kungörelsen ansökan enligt 20 kap. 3 eller 22 §§. om Om miljökonsekvensbeskrivning upprättats i något annat mål eller en ärende rör verksamhet kan antas ha betydande miljöpåversom en som kan skall detta kungöras och, i de fall ansökan har gjorts tillen med den. Därefter skall ansökan och miljökonsekvensbesammans skrivningen hållas tillgängliga för allmänheten, skall beredas som

80 F örfattningskommentar SOU 1996: 103

tillfälle att yttra sig över dessa innan målet eller ärendet prövas. När dom eller beslut har meddelats i målet eller ärendet, skall även detta kungöras. Om samråd ägt rum med något annat land enligt 6 § skall även den ansvariga myndigheten i det landet informeras.

Paragrafen är motsvarar till viss del 13 § förordningen ny men om

miljökonsekvensbeskrivningar.

Första stycket innebär ett genomförande av art. 6.2 i direktivet 85/337 där det i föreslagen lydelse föreskrivs att allmänheten skall ges tillfälle att yttra sig över ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen innan tillstånd Art. 15 i förslaget till IPPC-direktiv har ges. samma innebörd. I de fall en ansökan skall kungöras länsstyrelsen enligt 20 kap. av 3 § eller av miljödomstolen enligt 20 kap. 22 skall uppgift om miljökonsekvensbeskrivningen alltid tas med i kungörelsen. Angivna paragrafer avser mål och ärenden om miljöfarlig verksamhet och

vattenföretag. Kravet på att miljökonsekvensbeskrivningen i andra mål

och ärenden skall aktivt hållas tillgänglig för allmänheten gäller enligt paragrafen endast verksamheter som kan antas medföra betydande en miljöpåverkan. Denna begränsning har gjorts eftersom det inte är rimligt från handläggningssynpunkt att kungöra i alla mål och ärenden och något krav på detta finns inte heller i EG-direktiven. Övriga miljökonsekvensbeskrivningar och de ansökningar dessa vanligtvis är dock avser

genom offentlighetsprincipen givetvis tillgängliga och synpunkter får

framföras även beträffande dessa. Paragrafens andra stycke har motsvarighet i artikel 9 i EGen direktivet 85/337. Enligt artikeln skall när beslut fattats den berörda allmänheten informeras detta. om

Godkännande och beaktande miüökonsekvensbeskrivningen

av

9 § Den myndighet skall pröva ansökan tillstånd skall i s som om samband med den prövningen även ta ställning till miljbkonsekvensom beskrivningen uppfyller kraven i detta kapitel vid prövningen ii samt även beakta innehållet i miljökonsekvensbeskrivningen och resultatet av samråd och yttranden enligt 6 och 8 §§.

Paragrafen saknar motsvarighet i gällande rätt. Enligt paragrafen skall den myndighet som skall pröva ansökan om

SOU 1996: 103 Författningskommentar 81

tillstånd i samband med den prövningen även ta ställning till om

miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller kraven i detta kapitel. Vidare

att myndigheten vid prövningen även skall beakta innehållet i anges miljökonsekvensbeskrivningen och resultatet samråd och yttranden av enligt 6 och 8 §§. Paragrafen överensstämmer till stor del med i artikel 8 i direktivet 85/337 där det föreskrivs att uppgifter som i skall beaktas vid tillståndsinhämtats enligt direktivets artikel 6 och 7 l l givningen. I förslaget till ändring har lagts till att även resultatet av

samråden skall beaktas.

Kostnaden för miüökonsekvensbeskrivningar

i § förfarandet med miljökonse-

10¶En miljökonsekvensbeskrivning samt

kvensbedömning skall bekostas den gjort ansökan som avses av som en i I § eller i annat fall är skyldig att upprätta en miljökonsekvensbe-

skrivning.

Paragrafen motsvarar till viss del 5 kap. 4 § naturresurslagen. En miljökonsekvensbeskrivning samt förfarandet med miljökonsekvensbedömning skall bekostas den ansöker om tillstånd till den av som planerade verksamheten eller, sådan ansökan inte skall göras, av den om för verksamheten eller som skall vidta den åtgärd som som ansvarar

miljökonsekvensbeskrivningen avser.

Bemyndigande

11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter miüökonsekvensbeskrivningar och om

förfarandet med miljökonsekvensbedömning.

Paragrafen saknar motsvarighet i gällande rätt. De bestämmelser inte tas i balken bör regeringen få föresom skriva i förordning. I dag finns inget särskilt bemyndigande för om en

regeringen den rätt följer 8 kap. 13 § regeringsformen har

utan som av utnyttjats vid utfärdandet den nuvarande förordningen om miljökonav sekvensbeskrivningar. Regeringen bör ett bemyndigande med stöd ges 8 kap. 7 § 4 regeringsformen att meddela närmare föreskrifter. av Sådant bemyndigande bör även omfatta möjlighet för regeringen att

82 Författningskommentar

SOU 1996: 103

enligt 8 kap. 1 l § regeringsformen överlåta förvaltningsmyndighet

att meddela föreskrifter.

Planer och planeringsunderlag

12 § I ett mål eller ärende enligt denna balk berör frågor hussom om

hållning med mark och vatten skall den handläggande myndigheten

se till att sådana planer enligt plan- och bygglagen 198 7:10 och sådant

planeringsunderlag som behövs fär att belysa hushållningsfrågan finns

tillgängliga i målet eller ärendet. Om myndigheten begär det, är kommunen skyldig att tillhandahålla

planer enligt plan- och bygglagen samt planeringsunderlaget till dessa.

Paragrafen motsvarar till viss del 6 kap. 1 § första och andra stycket

naturresurslagen. De planer som i paragrafen är regionplan, översiktsplan,

avses

detaljplan och områdesbestämmelser. Med planeringsunderlag i

avses första hand det material utarbetas i kommunerna och

som av statliga

myndigheter i syfte att klarlägga förutsättningarna .för och konsekvenserna av beslut om användningen marken och vattnet och därtill knutna av natur- och kulturresurser. Planeringsunderlaget omfattar t.ex. moment av

utredningar, inventeringar och miüökonsekvensbeskrivningar samt planer

och program för utformningen olika åtgärder och ingrepp i marken av och vattnet. Bestämmelsens motiv i övrigt finns i 1985/86:3 24 prop. s. ff samt 198.

13 § Länsstyrelsen skall ställa utredningar, och samman program

annat planeringsunderlag som har betydelse för hushållningen med

naturresurser i länet och som finns hos statliga myndigheter. Länsstyrel-

sen är skyldig att på begäran tillhandahålla sådant planeringsunderlag

åt kommuner och myndigheter skall tillämpa denna balk åt som samt

den som är skyldig att upprätta miljökonsekvensbeskrivning.

en

Paragrafen motsvarar 6.kap. 1 § tredje stycket naturresurslagen.

Av paragrafen framgår länsstyrelsens samordnande roll i fråga om kunskapsforsörjningen för hushållningen med naturresurser. Länsstyrelsen skall ställa sådana utredningar och samman program samt annat

planeringsunderlag av betydelse för bedömning av hushållningsfrågor

enligt 4 och 5 kap. som finns hos statliga myndigheter. Länsstyrelsen är

SOU 1996: 103 F örfattningskommentar 83

skyldig att på begäran tillhandahålla sådant planeringsunderlag kommuner och myndigheter skall tillämpa balken. Länsstyrelsen som är skyldig att tillhandahålla detta även den som skall upprätta en miljökonsekvensbeskrivning, vilket överensstämmer med artikel 5.4 i EG-direktivet 85/337 i föreslagen lydelse. Paragrafens motiv i övrigt finns i 1985/86:3 s. 24 ff samt s. 198 prop.

2 14 § Regeringen får i ett visst fall besluta att en eller flera kommuner

i

1 skall redovisa till regeringen eller någon myndighet, hur annan kommunen eller kommunerna i sin planering enligt plan- och bygglagen 1987110 avser att genomföra ett åtgärdsprogram enligt 6 kap. 5 § eller på annat sätt till att miljökvalitetsnormer enligt 6 kap. uppfizlls, och se tillgodose intresse rör hushållningen med mark och vatten ett som enligt 4 och 5 kap. Statliga myndigheter skall anmäla till regeringen om det uppkommer behov sådan redovisning. av

Paragrafen motsvarar närmast 6 kap. 2 § naturresurslagen. Enligt paragrafen kan regeringen ålägga eller flera kommuner att en redovisa hur de att i sin planering enligt plan- och bygglagen avser behandla vissa frågor. Det gäller enligt första stycket 1 hur kommunen

att genomföra ett åtgärdsprogram för att uppfylla miljökvalitets-

avser enligt 6 kap. eller hur kommunen i övrigt avser att se till att normer dessa kommer att uppfyllas. Detta innebär nyhet i förhållande normer en till motsvarande bestämmelse i naturresurslagen. Redovisningen kan även enligt första stycket 2 gälla hur kommunerna avser att tillgodose intresse rör hushållningen med mark och vatten enligt beett som stämmelserna i 4 och 5 kap. miljöbalken. Det kan exempelvis gälla frågan viss mark- eller vattenanvändningsfråga omfattas av de om en regler gäller riksintressen enligt dessa kapitel eller de nationella som om intressena kan tillvaratagna ett tillfredsställande sätt i anses vara planeringen. Bestämmelsens motiv i övrigt finns i prop. 1985/86:3 s. 119 fsamt s. 199

84 F érfattningskommentar

SOU 1996: 103

ANDRA AVDELNINGEN

SKYDD AV NATUREN

8 kap. Skydd områden av

Kapitlet innehåller bestämmelser områdesskydd. Med skydd om avses också bevarande. Bestämmelserna syftar inte bara till att undvika försämring reglerade områden. Även förbättringsåtgärder skall kunna av ske. I kapitlet regleras olika slags områden. Vid de flesta skyddsfonnema skall naturvårdande myndigheter fatta beslut i enskilda fall visst att ett geografiskt område skall skyddas. Beträffande strandskyddsområden sker dock utpekandet generellt och direkt i lagtexten.

Huvudregeln är att

strandskydd alltid råder inom ett visst avstånd från strandlinjen. Även biotopskyddsområden kan pekas ut generellt. Detta sker dock inte i

lagtexten utan i underliggande förordningar.

För att det utpekade området skall få nödvändigt skydd gäller

vanligen ett antal inskränkningar för fastighetsägare, andra markan-

vändare och allmänhet. Sådana inskränkningar kan ske generellt i författningstext eller särskilda beslut för respektive område. genom

Nationalparker

1 § Ett mark- och vattenområde tillhör staten får riksdagens

som efter

medgivande av regeringen förklaras nationalpark isyfte att bevara som

ett större sammanhängande område viss landskapstyp i dess

av naturliga tillstånd ellerj väsentligt oförändrat skick.

Paragrafen motsvarar delvis 4 § naturvårdslagen.

I paragrafen förutsättningarna för att inrätta nationalpark.

anges en

Genom utredningens förslag har gällande bestämmelse förtydligats

två sätt. Dels att även vattenområden kan avsättas nationalanges som park, dels upplyses att riksdagens medgivande krävs. om Syftet med en nationalpark skall att bevara ett större vara sammanhängande område av viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd. Inget hindrar naturligtvis att flera olika landskapstyper förekommer i en stor

nationalpark.

Vid tolkning bestämmelsen kan ledning hämtas från äldre av förarbeten. Enligt motiven till 1952 års naturskyddslag SOU 1951:5, s. 85 har nationalparker syfte att samtid och eftervärld såsom som en

Författningskommentar 85

SOU 1996: 103

hela nationens tillhörighet skydda sammanhängande större områden,

vilka utgör karakteristiska på ursprungliga eller av kulturinflytelser prov relativt oberörda landskapstyper med tillhörande ytbildning, djurvärld och växtvärld. Parkema skall enligt uttalandet bilda centralhärdar för

vetenskaplig forskning samtidigt i princip stå öppna för envar. I men motiven till gällande naturvårdslag prop. 1964:148, s. 40 betonas nu att parkerna normalt skall tillgängliga för turister, t.ex. genom vara bilvägar till parkemas närhet, vandringsleder och raststugor. Turismen skall dock inte få medföra att områdenas ursprungliga karaktär går

förlorad. Endast mark- och vattenområden ägs staten får ingå i som av nationalparker. Av detta följer att bildandet ofta måste föregås av omfattande fastighetsköp. Om inte frivillig uppgörelse träffas kan

expropriation ske med stöd av 2 kap. 9 § expropriationslagen.

Föreskrifter allmänhetens uppträdande kan meddelas med stöd av om 25 Området skyddas dessutom 3 kap. 8 enligt vilken verksamav heter ligger utanför nationalpark skall bedrivas så att skada inte som en nationalparker. Även i andra lagar finns

uppkommer på berörda bestämmelser skyddar nationalparker. Exempelvis får enligt 3 kap.

som

6 § minerallagen undersökningsarbete inte ske i en nationalpark.

2 § vård och förvaltning nationalparker och om Föreskrifter om av

inskränkningar i rätten att använda mark inom nationalparker får

meddelas regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. av som

Paragrafen motsvarar delvis 5 § naturvårdslagen. I paragrafen bemyndigande att meddela föreskrifter om dels ges ett

vård och förvaltning nationalparker, dels inskränkningar i rätten att

av använda mark. Det är ett förtydligande av gällande rätt. senare Med stöd 25 § kan föreskrifter meddelas om rätten att vistas inom av nationalparker ordningen i övrigt inom området. och om

Naturreservat

3 § Ett mark- och vattenområde får länsstyrelsen förklaras som av syfte skydda djur- och växtlivet, bevara värdefulla naturreservat i att naturmiljöer eller tillgodose behov områden för friluftsIivet. av

86 F örfattningskommentar

SOU 1996: 103

Paragrafen motsvarar delvis 7 14 b § och 19 § första stycket

naturvårdslagen.

I paragrafen har naturreservat 7 § NvL, naturvårdsområde 19 § NvL och det särskilda skyddet för djur- eller växtart inom visst en ett område 14 b § NvL slagits ihop till skyddsform en som benämns naturreservat. Skälen för detta behandlas i avsnitt 11.2.

I paragrafen anges förutsättningarna för att bilda ett naturreservat.

Generellt kan sägas att det måste föreligga starkt allmänt intresse. ett Naturreservat kan inrättas i tre olika syften och inget hindrar flera att

syften åberopas samtidigt.

Syftet kan för det första att skydda djur- och vara växtlivet. Skyddsinstitutet naturreservat är betydelsefullt instrument ett i arbetet med att upprätthålla den biologiska mångfalden. Paragrafen har därför

förtydligats genom att skyddet djur- och växtlivet uttryckligen av nämns som ett syfte med naturreservat.

I miljölagstiftningen har det biologiska innehållet i miljön

uppmärksammats alltmer. Biologisk mångfald är centralt numera ett begrepp i miljöarbetet och innebär delvis perspektiv. Med

nya biologisk

mångfald avses variationsrikedomen bland levande organismer alla av ursprung. I detta innefattas landbaserade, marina och andra akvatiska ekosystem och de ekologiska komplex i vilka dessa organismer ingår. Såväl mångfald inom arter, mellan arter ekosystem omfattas. som av Vid bestämmandet gränserna för bör beaktas av naturreservatet att det skyddsvärda djur- och växtlivet kan behöva buffertzon. en Ett naturreservat kan alltså täcka större yta än det område i en som är omedelbart behov skydd. av Syftet med naturreservat kan för det andra att bevara värdefulla vara naturmiljöer. Uttrycket ersätter det i 7 § naturvårdslagen använda

uttrycket att området skulle särskilt skyddas eller vårdas på grund av sin betydelse för kännedomen landets natur, sin skönhet eller eljest om märkliga beskaffenhet. Exempelvis kan behovet skydd för landav skapsbilden och geologiskt intressanta formationer tillgodoses med av hänvisning till att de utgör värdefulla naturmiljöer.

Syftet kan för det tredje att tillgodose behov områden för vara av friluftslivet. Skydd bör finnas för både närområden vid större tätorter och områden på längre avstånd från större tätorter. Av 11 § framgår att även strandskyddsområden har syfte att trygga förutsättningarna för som allmänhetens friluftsliv.

Till skillnad från nationalparker kan inrättas naturreservat fastigheter som ägs av kommuner eller enskilda. Detta gäller även om markägaren skulle motsätta sig bildandet. Markägaren har dock rätt till ersättning när pågående markanvändning inom berörd del fastigheten av

avsevärt försvåras.

Enligt 2 kap. 9 § expropriationslagen kan expropriation ske för att

bevara ett område naturreservat. Expropriation kan dock vara av som betydelse endast i undantagsfall, där det står klart att bestämmelserna för områdets utnyttjande och vård blir så ingripande att ett mycket begränsat finns kvar för markägarens förfogande och samtidigt utrymme förhandlingar förvärv området inte lett till någon uppgörelse. om av

4 § I beslut bilda naturreservat skall grunden för beslutet ett om att

anges. I beslutet skall föreskrivas de inskränkningar i rätten att använda mark behövs för att uppnå syftet med skyddet, såsom förbud mot som bebyggelse, uppförande avstängsel, täkt, uppodling, dikning, plantering, avverkning, jakt, och användning bekämpningsmedel. En

fiske av

inskränkning får innebära tillträde till området förbjuds under hela att eller delar av året. Om det visar sig behövas grunder eller ytterligare senare nya inskränkningar för uppnå syftet med skyddet får länsstyrelsen att meddela beslut om detta.

Paragrafen delvis 8 14 b § och 19 § andra stycket motsvarar naturvårdslagen. Enligt paragrafens första stycke skall grunden för beslutet anges i ett beslut att bilda naturreservat. Kravet innebär att det syfte som om föranlett bildandet skall och att skälen skall utvecklas. Det är anges således inte tillräckligt att använda de kortfattade formuleringama i 3 Enligt det andra stycket skall beslutet innehålla de inskränkningar skall gälla i markanvändningen. Föreskrifterna skall inte vara mer som ingripande än vad krävs för att tillgodose syftet med reservatet men som de måste samtidigt utformas så att skyddet blir effektivt. I lagtexten exempel på inskränkningar förbud mot bebyggelse, uppförananges som de stängsel, upplag, schaktning, täkt, uppodling, dikning, plantering, av avverkning, jakt, fiske och användning bekämpningsmedel. Från av praxis kan tilläggas förbud mot att ändra befintlig byggnad eller anläggning till att tillgodose annat än lantbrukets behov, anlägga väg, campingplats, brygga eller luftledning, utföra muddring, uppföra flaggstång eller anbringa tavla eller skylt, ta bort eller skada mast, eller odlingsröse, bort döda träd och vindfällen samt bränna stenmur ta ris. Naturvårdslagens motsvarande stadgande för naturreservat har även för förbjuda tillfälliga verksamheter, såsom förande av använts att mera

88 F ärfattningskommentar

SOU 1996: 103

motordrivet fordon på land eller i vatten, flygning låg höjd,

ridning

samt anordnande av orienteringstävling eller skytte Jonzon m.fl.,

Naturvårdslagen, 1988, s. 78.

Enligt det andra stycket får föreskrifter vidare innebära förbud mot tillträde. Föreskrifter inskränkning rätten till tillträde kan behöva om av meddelas bl.a. för att förhindra störning djur, framför allt av under särskilt känsliga perioder, t.ex. reproduktions- och häckningstid. Föreskrifter enligt det andra stycket kan innebära åtgärd får att en utföras endast efter tillstånd. Det normala bör dock tillstånd inte vara att kan meddelas. Även i sådana fall kan dock undantagsvis åtgärden få ske efter dispens enligt 6 § andra stycket. Förhållandet mellan tillstånd och dispens kommenteras vid 6 Inskränkningar i rätten att använda mark riktar sig inte bara till fastighetsägare, utan även till innehavare nyttjanderätt och andra av rättigheter av sakrättslig karaktär. Inskränkningama gäller även mot ny ägare eller innehavare rätten. Föreskrifterna riktar sig dessutom av mot allmänhet med eller utan lov, vidtar angivna åtgärder. I rättsfallet som, NJA 1986 s. 572 ansågs ett förbud mot nybyggnad inom Kullabergs naturreservat gälla även för utan markägarens tillstånd en person som hade uppfört ett konstverk. Det har ansetts möjligt att reglera även verksamheter bedrivs som utanför reservatet kan få skadliga effekter i Förbud men som reservatet. kan exempelvis meddelas mot dikning skulle skada inom som en mosse reservatet Jonzon m.fl., Naturvårdslagen, 1988, 78. Oavsett s. innehållet i reservatsföreskriftema följer det dock miljöbalken av att utanför naturreservatet liggande verksamheter skall hänsyn till ta reservatet. Detta framgår av 3 kap. 8 enligt vilken verksamhet en utanför ett skyddat område inte får bedrivas så att skada på ett naturreservat uppkommer.

Enligt det tredje stycket får länsstyrelsen för befintliga

naturreservat meddela beslut grunder och inskränkningar. om nya

5 § Om det behövs för att tillgodose syftet med ett naturreservat får länsstyrelsen förplikta ägare och andra innehavare särskild till av rätt fastighet att tåla sådana intrång att det inom området som

anläggs vägar, parkeringsplatser, vandringsleder,

raststugor, tältplatser, badplatser, sanitära inrättningar eller liknande anordningar, bereds tillträde till mark för allmänheten där allmänheten annars inte har rätt att vistas, utförs gallring, röjning, slåtter, plantering, betesdrift, avspärrning eller liknande åtgärder, eller genomförs undersökningar djur- och växtarter mark- och av samt av

SOU 1996: 103 F örfattningskommentar 89

vattenförhållanden.

Paragrafen motsvarar 9 § naturvårdslagen. Den fjärde punkten saknar motsvarighet i gällande rätt. Enligt paragrafen får ägare och innehavare särskild rätt till av fastighet tåla vissa intrång. Exempel i fyra punkter. De två första ges punkterna främst att göra området tillgängligt för allmänheten. avser mer Dessa punkter har i första hand betydelse vid reservat som helt eller delvis har syfte att tillgodose behov områden för friluftsliv. Den som av första punkten kan dock användas även för att undvika att allmänheten i alltför stor omfattning besöker ett område har betydelse för djursom eller växtlivet. Genom att anlägga angivna anordningar i mindre utsatta områden kan allmänheten styras bort från de känsliga områdena. Utöver de i första punkten angivna exemplen kan nämnas slalombackar och fågeltorn. Med stöd den andra punkten kan allmänheten beredas tillträde till av områden inte är tillgängliga enligt allemansrätten. Det kan t.ex. som nödvändigt att allmänheten tomt för att kunna nå en vara passerar en badstrand. En föreskrift får inte innebära att allmänheten ges rätt till annat än tillträde, såsom tältning annans tomt. I den tredje punkten nämns gallring, röjning, slåtter, plantering, betesdrift, avspärrning och liknande åtgärder. Åtgärderna har betydelse när ett värdefullt djur- eller växtliv skall bevaras eller utvecklas. De har vidare betydelse när ett värdefullt kulturlandskap skall bevaras. Den fjärde punkten I 25 kap. 1 § regleras möjligheten att få är ny. tillträde till ett område för förberedande undersökningar innan beslut fattas att området skall avsättas till naturreservat. Det är även om härefter angeläget att fortlöpande undersökningar av djur- och växtarter samt mark- och vattenförhållanden kan företas. Härigenom kan följas att vidtagna skötselåtgärder får önskad effekt och att syftet med upp naturreservatet uppfylls. Med stöd paragrafen kan åtgärder vidtas endast inom det av skyddade området. Den kan alltså inte användas för att få till stånd en bilväg eller vandringsled till området. en

6 § Länsstyrelsen får helt eller delvis upphäva beslut enligt 3-5 §§, om det finns synnerliga skäl. Länsstyrelsen får meddela dispens från föreskrifter som har meddelats för ett naturreservat det finns särskilda skäl. Ett beslut om dispens upphör att gälla den åtgärd med dispensen om om som avses

90 Férjfattningskommentar

SOU 1996: 103

inte har påbörjats inom två år eller avslutats inom fem år från den dag då beslutet laga kraft. vann Beslut upphävande eller dispens får meddelas endast om om intrånget i naturvärdet kompenseras i skälig utsträckning.

Paragrafen motsvarar delvis 12 § naturvårdslagen. Med naturreservat skall skapas ett definitivt skydd. Endast undantagsvis skall avsteg kunna göras från skyddet. Undantag skall normalt inte tillåtas för exploateringsföretag. Innan beslut fattas någon vikt av bör Naturvårdsverket få yttra sig. Enligt paragrafens första stycke krävs synnerliga skäl för att länsstyrelsen skall kunna helt upphäva reservatet, inskränka grunden för reservatet eller upphäva föreskrifter för reservatet. Kravet på synnerliga skäl kan vara uppfyllt väsentlig ändring har skett området. om en av Detta kan också vara fallet detaljplan eller områdesbestämmelser om en väsentligt har förändrat förutsättningarna för det skyddade området. Med stöd av det andra stycket får länsstyrelsen i enskilda fall meddela dispens från föreskrifter har meddelats för naturreservat. som Enligt ett tillägg i bestämmelsen måste särskilda skäl föreligga för att dispens skall få meddelas. Den åtgärd med dispensansökan som avses har förbjudits i reservatsföreskriftema och den skall därför få utföras

endast i undantagsfall.

Dispens förutsätter att övriga relevanta regler i balken är

dessutom

uppfyllda. Förutom bestämmelserna i balkens första avdelning finns vissa förutsättningar för att meddela dispens i bl.a. 18 kap. Tillämpningen av dessa andra bestämmelser skall ske med utgångspunkt i reservatets syfte. En föreskrift för ett naturreservat kan i enlighet med vad som anfördes vid 4 § innebära att viss åtgärd inte får utföras utan en tillstånd. Bestämmelsen i behandlad paragrafs andra stycke nu avser föreskrifter som inte att tillstånd kan meddelas. Trots att förbudet anger verkar undantagslöst kan dock dispens meddelas länsstyrelsen. vara av Det är inte likgiltigt om den ena eller andra formen föreskrift väljs. av Valet har betydelse på åtminstone två sätt. För det första är annat

om

inte anges i reservatsföreskriftema förutsättningarna för tillstånd lättare att uppfylla än förutsättningarna för dispens. För det andra har valet betydelse i ersättningssynpunkt. Om föreskrift innebär att det är en förbjudet att vidta åtgärd utan tillstånd, betalas enligt 28 kap. 5 § en första stycket ersättning först sedan tillståndsprövning har skett och därvid tillstånd vägrats eller försetts med villkor. Om däremot föreskriften inte ger någon möjlighet till tillstånd skall ersättningen betalas

SOU 1996: 103 F örfattningskommentar 9 l

genast. Med stöd av 28 kap. 15 § kan dock fastighetsägaren förpliktas att betala tillbaka ersättningen om dispens meddelas senare.M e d förebild i strandskyddsbestämmelserna har i det andra stycket lagts till en upphörandetidpunkt för dispenser. Åtgärden måste ha påbörjats inom två år och avslutats inom fem år från det att beslutet vann laga kraft.

Enligt paragrafens tredje stycke får beslut om upphävande enligt första stycket eller dispens enligt andra stycket meddelas endast om intrånget i naturvårdsintresset kompenseras i skälig utsträckning. Paragrafen har i gällande rätt en motsvarighet endast när beslutet avser

skyddad våtmark. Den har i miljöbalken utvidgats till att gälla beslut en beträffande samtliga naturreservat, förutsatt att intrång sker i ett naturvärde. Skälen för detta behandlas i avsnitt 11.3.

Kompensationen kan bestå i att ett annat område av motsvarande intresse för naturvärden skyddas. Kompensationen kan även bestå i åtgärder ökar naturvärdet av ett annat skyddat område. Exempelvis

som kan restaurering av en igenväxt fâgelsjö kompensera förlust av en annan våtmark.

En skälighetsbedömning skall göras. Intrånget i naturvärdet skall gottgöras om inte särskilda skäl talar mot detta. Ett uppfyllande av kompensationskravet är en förutsättning för att meddela upphävande eller dispensbeslut. Det åligger beslutsmyndigheten att se till att denna

förutsättning är uppfylld.

Med kompensation avses inte ekonomisk gottgörelse. Bestämmelsen påverkar således inte möjligheten att enligt 18 kap. 8 § 1-2 ålägga företagaren kostnadsansvar för intrånget.

Beträffande naturreservat som omfattas av Sveriges internationella åtaganden, främst våtmarkskonventionen SÖ 1975:76 samt EG:s fågeldirektiv 79/409/EEG och art- och habitatdirektiv 92/43/EEG, är det alltid oskäligt att inte kompensera intrång i sådana värden som omfattas av åtagandet.

.

Bestämmelsen omfattar inte tillstånd som ges med stöd av en reservatsföreskrift som uttryckligen tillåter att en åtgärd får ske sedan tillstånd har inhämtats. Om länsstyrelsen anser att kompensationsåtgärder ändå bör krävas i ett sådant fall, kan detta ske med stöd av 18 kap. 8 §

Kompensationsåtgärder kan med stöd av 25 kap. 2 § utföras annans fastighet mot fastighetsägarens vilja.

92 Författningskommentar

7 § Beslut ifrågor bildande eller ändring får inte om av naturreservat meddelas i strid med detaljplan eller områdesbestämmelser. Mindre avvikelser får dock göras syftet med planen eller bestämmelserna om inte motverkas.

Paragrafen motsvarar delvis 3 § andra stycket naturvårdslagen. Paragrafen ger uttryck för grundprincipen i plan- och bygglagen att kommunerna skall ha det avgörande inflytandet över hur bebyggelsen utvecklas i kommunen. Beslut bildande och ändring naturreservat om av skall därför stå i överensstämmelse med berörda detaljplaner och områdesbestämmelser. Genom hänvisningar i 8 och 9 gäller samma krav för kulturreservat och natunninnen.

Genom detaljplan regleras markens användning och bebyggelsen. För

begränsade områden av kommunen inte omfattas detaljplan får som av områdesbestämmelser antas, det behövs för att syftet med överom siktsplanen skall uppnås eller för att säkerställa att riksintressen enligt balkens 4 och 5 kap. tillgodoses. Översiktsplanen i stort hur markanger och vattenområden är avsedda att användas och hur bebyggelseutvecklingen bör ske. Översiktsplanen är inte bindande. Det kan ibland uppstå tveksamhet om vad detaljplan eller en områdesbestämmelser innebär. Detta bör lösas samråd mellan genom

länsstyrelsen och kommunen.

Bestämmelsen tillåter mindre avvikelser från detaljplanen eller områdesbestämmelsema, förutsatt att syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas. Vid tveksamhet mindre avvikelser bör om få ske skall länsstyrelsen samråda med kommunen. Av 18 kap. 3 § följer att inte heller tillstånd eller dispens för åtgärder i skyddade områden får meddelas i strid med detaljplan eller områdesbestämmelser.

Kulturreservat

8 § Bestämmelserna i 3-5 §§ får tillämpas också för att bevara värdefulla kulturpräglade landskap. Att byggnad eller anläggning är en skyddad byggnadsminne, kyrkligt kulturminne eller fornlämning

som fast

enligt lagen 1988:950 om kulturminnen m.m. hindrar inte att den också skyddas enligt dessa bestämmelser. Områden skyddas enligt som denna paragraf benämns kulturreservat. fråga beslut enligt denna paragraf gäller också 6 och 7 §§. om

SOU 1996: 103 F örfattningskommentar 93

Paragrafen saknar motsvarighet i gällande rätt.

Det har i praxis visat sig föreligga ett behov av att tillämpa de regler som arbetas i miljöbalken kulturlandskap som präglas av äldre tiders hävd och brukningsformer eller som innehåller värdefulla kulturlandskapselement. Av denna anledning har skyddsformen kulturreservat införts. Skälen för att införa kulturreservat utvecklas i ytterligare i avsnitt 11.4.

Beteckningen kulturreservat skall användas när kulturmiljön är det huvudsakliga skälet för att ett område skall skyddas. Skyddsformen kompletterar bestämmelserna om naturreservat.

Av hänvisningen till 7 § följer att beslut i frågor om bildande och

l

ändring av kulturreservat inte får strida mot detaljplan eller områdesbestämmelser. Mindre avvikelser får dock ske om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas.

Enligt 3 kap. 8 § får verksamhet som ligger utanför ett kultur-

en reservat inte bedrivas så att skada reservatet uppkommer.

Naturm innen

9 § Ett särpräglat naturföremål får av länsstyrelsen förklaras som naturminne, om det behöver skyddas eller vårdas särskilt. Förklaringen får omfatta även det område på marken som krävs för att bevara naturföremålet och ge det behövligt utrymme, allt efter föremålets art och betydelse.

Vad i 4-7 §§ föreskrivs om naturreservat skall gälla även för

som naturminnen.

Paragrafen motsvarar 13 § naturvårdslagen.

Med skyddsformen naturminne avses i första hand inte att skydda ett område utan ett föremål. Som framgår av paragrafens första stycke kan dock ett område kring föremålet ingå i skyddet.

Det finns mer än tusen naturrninnen i Sverige, varav en stor del är träd, ofta ekar. Exempel på andra skyddade föremål är flyttblock, raukar och andra stenformationer samt jättegrytor. Det är numera relativt ovanligt att föremål förklaras natunninnen.

som

Om ett större antal föremål avses att skyddas är det normalt bättre att tillgripa skyddsformen naturreservat.

Enligt 3 kap. 8 § skall en verksamhet bedrivas så att skada inte uppkommer berörda naturminnen.

94 F örfattningskommentar SOU 1996: 103

Biotopskyddsområden

10 § Mindre mark- eller vattenområden utgör livsmiljö för hotade

som djur- eller växtarter eller är särskilt skyddsvärda får

som annars av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förklaras

som biotopskyddsområden. Sådana förklaringar får avse enskilda

områden eller samtliga. områden ett visst slag.

av

Inom biotopskyddsområden får inte utföras arbetsföretag kan

som skada naturmiljön. Regeringen får dock meddela föreskrifter att

om tillstånd får meddelas för sådana arbetsföretag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får vidta de åtgärder som behövs för att vårda biotopskyddsområden. Innan det vidtas någon åtgärd skall den äger eller har särskild rätt till

som området underrättas särskilt.

Paragrafen motsvarar delvis 21 § naturvårdslagen.

Enligt paragrafens första stycke kan mindre mark- eller vattenområden som utgör livsmiljö för hotade djur- eller växtarter eller

som

annars är särskilt skyddsvärda förklaras som biotopskyddsområden.

Skyddet omfattar livsmiljöer för hotade djur- eller växtarter,

även om det mark- eller vattenområde som skyddas i sig inte har några unika egenskaper. Skyddsforrnen skall dock användas endast i fall då ett generellt skydd är önskvärt och då det är möjligt att klart avgränsa skyddsobjektet. Det krävs därför att biotopema uppfyller vissa krav på ekologisk stabilitet. Sådana naturvårdsproblem allmänt beror

som mera på brukningsmetodemainom jord- eller skogsbruket bör i första hand lösas med tillämpning andra bestämmelser naturvårdshänsyn i

av om

balken och i skogsvårdslagen.

De områden som bör omfattas biotopskyddet kan

av vara av varierande storlek. Det skall dock enligt lagtexten fråga mindre

vara om områden. Om större markområden behöver skyddas bör de i stället förklaras som naturreservat.

För vissa biotoper kan exakt definition så att det inte krävs

en ges beslut i varje enskilt fall om skyddets omfattning. Ett sådant generellt skydd har i 19 a § naturvårdsförordningen givits för alléer, källor med omgivande våtmark i jordbruksmark, odlingsrösen i jordbruksmark, pilevallar, småvatten och våtmarker i jordbruksmark, stenmurar i jordbruksmark samt åkerholmar. Länsstyrelsen får enligt nämnda bestämmelse medge undantag från förbudet det finns särskilda skäl.

om

Andra biotoper kan inte definieras exakt i författningstext. Beslut

om

SOU 1996: 103 F örfattningskommentar 95

skyddets omfattning måste i sådana fall fattas i varje enskilt fall. Enligt 19 b § naturvårdsförordningen får skogsvårdsstyrelsen i enskilda fall besluta att biotopskydd skall gälla för brandfält, lövbrännor, äldre naturskogsartade lövbestånd, äldre naturskogsartade ädellövskogsbestånd, örtrika allundar, ravinskogar, örtrika bäckdråg, urskogsartade barrskogsbestånd, ädellövsumpskogar, örtrika sumpskogar, äldre skogsbeten, åsgranskogar, kalkbarrskogar, rik- och kalkkärr i skogs- I landskapet, alkärr, gamla hassellundar, källor med omgivande våtmarker inom områden som omfattas av bestämmelserna i skogsvårdslagen,

l

myrholmar inom områden som omfattas av bestämmelserna i skogs-

l

vårdslagen samt ras- eller bergbranter inom områden som omfattas av bestämmelserna i skogsvårdslagen. Skogsvårdsstyrelsen skall i beslutet ange gränserna för den skyddsvärda biotopen.

Även länsstyrelsen har getts möjlighet att peka ut enskilda biotoper. Detta får enligt 19 c § naturvårdsförordningen ske beträffande biotoperna rik- och kalkkärr ijordbruksmark, naturliga ängar och naturbetesmarker samt naturliga bäckfåror och ras- eller bergbranter för mark som inte omfattas av skogsvårdslagen. I länsstyrelsens beslut skall anges gränserna för den skyddsvärda biotopen.

Enligt paragrafens andra stycke får inte skadliga arbetsföretag utföras inom biotopskyddsområdet. Möjligheten är däremot begränsad att med stöd av 25 § meddela ordningsföreskrifter för allmänheten. I det andra stycket möjlighet att tillåta skadliga arbetsföretag.

ges en

Enligt det tredje stycket får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer vidta de åtgärder som behövs för att vårda skyddade biotoper. Innan någon åtgärd vidtas skall den som äger eller har särskild rätt till området underrättas. Behov av vård finns särskilt för de kulturpräglade biotoperna i odlingslandskapet, som ofta måste hävdas för att bibehållas i ursprungligt skick. Där så är möjligt bör enligt Miljöbalksutredningens uppfattning markägarens eller brukarens kunskaper och tas till för detta ändamål. Lämpligen sker

resurser vara detta genom att myndigheten träffar avtal med ägaren eller brukaren om att denne mot ersättning håller biotopen i stånd. Om detta inte är möjligt får myndigheten själv vidta nödvändiga åtgärder, sedan markägaren har underrättats.

Biotopskyddet avser åtgärder inom biotopskyddsområdet. Med stöd av 3 kap. 8 § skapas ett skydd även mot verksamhet som bedrivs utanför området. Sådana verksamheter skall bedrivas så att skada inte uppkommer på berörda biotopskyddsomrâden.

Markägare och annan med särskild rätt till fastigheten kan enligt 28 kap. 4 § få ersättning om ett beslut om biotopskydd innebär att pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt

96 Författningskommentar SOU 1996: 103

försvåras. Om tillstånd kan meddelas enligt paragrafens andra stycke skall enligt 28 kap. 5 § första stycket ersättning betalas först

sedan en tillståndsansökan har avslagits eller förenats med särskilda villkor.

Strandskyddsområden

11 § Strandskydd råder vid havet och vid insjöar och vattendrag.

Syftet med strandskyddet är att trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och att bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur- och växtlivet.

Paragrafen motsvarar 15 § första stycket naturvårdslagen.

Skyddsfonnen strandskydd infördes i början av 1950-talet. Stegvis har skyddet därefter stärkts. Före år 1975 krävdes förordnande i enskilda fall för att strandskydd skulle gälla. Från och med nämnda år gäller strandskyddet generellt vid samtliga sjöar och vattendrag.

I paragrafen anges strandskyddets syften. Syftet var ända fram till 1994 enbart att trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv. År 1994 tillkom prop. 1993/94:229 som syfte att bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur- och växtlivet. Skälet till att syftet utvidgades var i korthet att strävan att bevara en fullödig biologisk mångfald hade blivit alltmer central aspekt i naturvårdsarbetet och att

en stränder som biotoper är sällsynt rika på arter.

12 § Strandskyddet omfattar land- och vattenområdet intill 100 meter fidn strandlinjen vid normalt medelvattenstånd strandskyddsområde. Området får regeringen eller den myndighet regeringen

av som bestämmer utvidgas till högst 300 meter från strandlinjen när det behövs för att tillgodose något av strandskyddets syften.

Beslut om att utvidga strandskyddet skall gälla omedelbart även om

det överklagas.

Paragrafens första stycke motsvarar 15 § andra stycket naturvårdslagen. Det andra stycket motsvarar delvis 41 § naturvårdslagen.

Enligt huvudregeln i paragrafen omfattar strandskyddet det område som ligger mindre än 100 meter från strandlinjen vid normalt medelvattenstånd. Både landsidan och vattensidan utgör strandskyddsområde. Strandskyddsområdet kan utvidgas till högst 300 meter från strandlinjen när det behövs för att tillgodose något strandskyddets syften. Beslutet

av

SOU 1996: 103 F örfattningskommentar 97

skall gälla omedelbart det överklagas.

även om

Det kan vara lämpligt att utvidga strandskyddet inom områden

som är av riksintresse för naturvärden och friluftslivet eller som är endast obetydligt påverkade av exploateringsfciretag eller andra åtgärder eller som är ekologiskt särskilt känsliga. En utvidgning bör också kunna ske i närheten av tätorter och vid sjöar och kuster där tillgången till återstående fria strandområden är begränsad.

13 § Ett strandområde som uppenbart saknar betydelse för att tillgodose strandskyddets syften får av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förordnas att inte vara omfattat strandskydd.

av

Ett strandområde ingå i detaljplan eller omfattas

som avses en av områdesbestämmelser får, om det finns särskilda skäl, regeringen

av eller den myndighet regeringen bestämmer förordnas att inte

som vara omfattat av strandskydd. Om detaljplanen eller områdesbestämmelserna upphävs inträder åter strandskydd.

Paragrafen motsvarar delvis 15 § tredje och fjärde stycket naturvårdslagen.

Med stöd av paragrafens första stycke får beslutas att strandskydd inte skall gälla i områden uppenbart saknar betydelse för att

som tillgodose strandskyddets syften. När syftet tidigare enbart var att tillgodose friluftslivets intressen ansågs det ofta att strandskyddet kunde upphävas vid obetydliga bäckar och tjämar. Sedan syftet har utvidgats bör försiktigare med att upphäva strandskyddet. Små bäckar

man vara och tjämar har ofta stor betydelse för den biologiska mångfalden. Ett upphävande av strandskyddet bör därför föregås av utredning vilka

om konsekvenser detta kan få för djur och växter.

Frågan om att bevara stränderna bör ses i ett långsiktigt perspektiv. Att ett område nu är mindre intresse för något strandskyddets

av av syften behöver inte innebära att området kommer ointressant i

att vara framtiden.

~

Enligt det andra stycket kan beslut meddelas att strandskyddet

om skall upphävas för ett strandområde som avses ingå i en detaljplan eller omfattas av områdesbestämmelser. En förutsättning är att särskilda skäl föreligger. Förutsättningen är i princip densamma som för att meddela dispens. Det faktum att området enligt detaljplan eller områdesbe-

en stämmelser skall bebyggas är alltså i sig inte något särskilt skäl för att upphäva strandskyddet.

Det är lämpligt att antagandet av planen eller bestämmelserna anstår

4 16-0877

98 F örfattningskommentar SOU 1996: 103

till dess att beslut har fattats i strandskyddsfrågan.

Enligt ett tillägg i det andra stycket anges uttryckligen att strandskydd återinträder om detaljplanen eller områdesbestämmelsema upphävs. Rättsläget har på denna punkt tidigare varit oklart. Det kan tänkas att det efter strandskyddets återinträdande råder oenighet om det är det ursprungliga skyddet på 100 meter eller ett därefter utvidgat skydd gäller. Länsstyrelsen bör i sådana fall fatta ett nytt beslut

som som undanröjer oklarheten. Ett nytt beslut bör också fattas när det råder oklarhet strandskyddets omfattning sedan en plan har ändrats eller

om en plan enligt 1947 års byggnadslag har ersatts av en plan enligt planoch bygglagen.

14 § Inom strandskyddsområde får inte

ny byggnad uppföras,

byggnad ändras så att den kan tillgodose ett väsentligen annat ändamål än den tidigare har använts till,

grävningsarbeten eller andra förberedelsearbeten utföras för bebyggelse som avses i 1 och

andra anläggningar eller anordningar utföras som väsentligen försämrar livsvillkoren för djur- eller växtarter eller hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt, eller

andra åtgärder vidtas väsentligen försämrar livsvillkoren för

som djur- och växtarter.

Paragrafen motsvarar delvis 16 § första stycket naturvårdslagen. Delar av den fjärde punkten och hela den femte punkten saknar dock motsvarighet i gällande rätt.

I paragrafen förbjuds ett antal åtgärder och anläggningar i strandskyddsområde. l första berörs och innehavare av särskild

hand ägare av rätt till fastigheter av förbuden. Reglerna riktar sig dock även till allmänheten.

Enligt den första punkten får inte nya byggnader uppföras inom strandskyddsområde. Någon definition ges inte av vad som avses med en byggnad. Gränsdragningen är dock av mindre betydelse, eftersom den fjärde punkten förbjuder utförande av även andra anläggningar och anordningar än byggnad. Här skall endast nämnas att även flyttbara konstruktioner i vissa fall kan anses som byggnader. Exempel på detta är stadigvarande förankrade husbâtar och husvagnar som står uppställda under betydligt längre tid normal semesterperiod. I övrigt hänvisas

än en

SOU 1996: 103 F örfattningskommentar 99

till Didön m.fl., Plan- och Bygglagen, 1995, 8:4.

s.

Enligt den andra punkten råder förbud mot att ändra befintlig

en byggnad så att den kan tillgodose ett väsentligen annat ändamål än den tidigare har använts till. För att förtydliga gällande rätt har uttrycket för att tillgodose ändrats till så att den kan tillgodose. Avgörande är nämligen inte avsikten med ändringen utan hur den faktiskt kan användas.

Vanliga exempel på ändringar enligt den andra punkten är att båthus eller sjöbodar görs om till fritidshus. Förbudet gäller även byggna-

om den efter ändringen inte upptar större yta än tidigare. Förklaringen till detta är att en byggnad används bostad normalt tar i anspråk

som som en större tomtplats än en byggnad som används för annat ändamål.

Enligt den tredje punkten får inte utföras förberedelsearbeten för bebyggelse inom strandskyddsområde. Grävningsarbeten nämns uttryckligen i lagtexten. Ett annat exempel är trädfällning inför en

kommande bebyggelse.

Enligt den fjärde punkten är det förbjudet att i strandskyddsområde utföra andra anläggningar eller anordningar väsentligen försämrar

som livsvillkoren för djur- och växtarter eller hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den skulle ha kunnat färdas

annars fritt. Till skillnad från de tre första punkterna är inte alla anläggningar eller åtgärder av ett visst slag förbjudna. Anläggningen eller åtgärden är otillåten endast om den inkräktar något strandskyddets syften.

av

En anläggning eller anordning är förbjuden inte bara om den hindrar allmänheten från att beträda ett område där den skulle ha kunnat

annars färdas fritt, utan redan om den avhåller allmänheten att beträda ett sådant område. Det har alltså betydelse hur allmänheten uppfattar sin rätt till tillträde.

Förbudet i den fjärde punkten omfattar alltid anläggningar eller anordningar varigenom mark tidigare varit tillgänglig enligt

som allemansrätten tas i anspråk tomt. Även anläggningar och anord-

som ningar på befintlig tomt kan otillåtna. Utförs dessa i närheten

vara av tomtgränsen kan nämligen tomtplatsen utvidgas eller i vart fall ge intryck av att ha utvidgats.

Anläggningar eller anordningar är enligt ett tillägg i den fjärde punkten förbjudna även när de väsentligen försämrar livsbetingelsema för djur- och växtarter. Syftet är att bevara det allmänt sett mycket rika djur- och växtlivet i strandområden. Skyddet de livsbetingelser

avser som utgör förutsättning för djur- och växtlivet. Primärt gäller det således inte de exemplar av djur- och växtarter som vid ett visst tillfälle lever på den platsen utan den miljö som arterna är beroende av för sin överlevnad. Bestämmelser direkt syftar till att skydda arter finns i

som

100 Författningskommentar

9 kap. och i jakt- och fiskelagstiftningen. Exempel på anläggningar och anordningar som enligt den fjärde

punkten kan vara otillåtna är staket, bersåer, grillplatser, lekplatser, trädgårdsgångar, flaggstänger, trädgårdsland, vägar, parkeringsplatser, campingplatser, golfbanor, tennisbanor, upplag för sprängsten, båtupp-

tagningsanordningar, bryggor och pirar.

För att tillgodose syftet att bevara goda livsvillkor land och i vatten för djur- och växtarter är det nödvändigt att förbjuda även andra åtgärder som väsentligen försämrar livsbetingelsema. Detta sker i den femte punkten, som är i enlighet med vårt förslag. Exempel på

ny åtgärder som kan väsentligen försämra djur- och växtarters livsbetingelser är spridande av gödsel och bekämpningsmedel, trädfállning samt grävning. Av 15 § framgår dock att förbudet inte avser åtgärder som behövs för jordbruk eller skogsskötsel.

15 § Förbuden i 14 § gäller inte

byggnader, anläggningar, anordningar eller åtgärder behövs för

som jordbruket, fisket, skogsbruket eller renskötseln och som inte tillgodoser bostadsändamål, eller

verksamheter som har tillåtits av regeringen enligt 19 kap. 5 eller 6 § eller till vilka tillstånd har lämnats enligt denna balk eller enligt förskrifter meddelade med stöd av denna balk.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får

som föreskriva att förbuden i 14 § inte skall gälla sådana byggnader, anläggningar eller anordningar som utgör komplement till befintlig

bebyggelse på en tomtplats och som förläggs längre från stranden än huvudbyggnaden.

Paragrafen motsvarar delvis 16 § tredje och fjärde stycket naturvårdslagen. Delar av första styckets andra punkt saknar motsvarighet i gällande rätt.

Enligt första styckets första punkt gäller inte förbuden i 14 § anläggningar eller åtgärder behövs för jordbruket, fisket, skogs-

som bruket eller renskötseln och inte tillgodoser bostadsändamål. Anläggningen eller åtgärden skall vara omedelbart avsedd för och behövlig för näringen samt behöva ligga inom strandskyddsområde. Den får inte ha som syfte att hålla allmänheten borta. Varje byggnad är tänkt att

som varaktigt eller tillfälligt ge husrum åt människor tillgodoser bostadsändamål. Baracker för skogsarbetare och fiskebodar inredda för övernattning f°ar alltså inte uppföras inom strandskyddsområde.

SOU 1996: 103 F örfattningskommentar 1 10

Som jordbruk är att .anse även trädgårdsskötsel bedriven i näringsverksamhet. Däremot anses t.ex. inte mejeriet eller slakterier

vara jordbruk. Ett ridhus har av regeringsrätten vid tillämpningen 8 kap.

av l § plan- och bygglagen ansetts ekonomibyggnad för jordbruk

vara dom den 10 november 1995, mål nr 352-1994. En fiskodling vid

anses tillämpningen paragrafen inte anläggning behövs för

av vara en som fisket. Som skogsbruk anses inte sågverk eller annan förädlingsverksamhet.

För att en bisyssla skall omfattas av undantaget i den första punkten skall näringen medföra ett tillskott betydelse till näringsidkarens

av försörjning. Hobbyverksamhet omfattas därför inte.

Enligt det första styckets andra punkt gäller förbuden inte heller verksamheter redan har fått tillstånd enligt andra bestämmelser i

som miljöbalken. Av 2 kap. l § framgår att begreppet verksamhet täcker in åtgärder som i vanligt språkbruk inte kan betecknas som verksamhet.

I gällande rätt undantas företag till vilka tillstånd har lämnats enligt 4 kap. naturresurslagen, vattenlagen eller miljöskyddslagen. Någon ändring sker inte av detta förhållande, bortsett från att regeringen i de fall hittills har prövats enligt 4 kap. naturresurslagen i fortsättning-

som en inte kommer att meddela tillstånd utan endast ett beslut tillâtlig-

om

het. I tillåtlighetsbedömningen ingår en prövning av lokaliseringen och

någon särskild strandskyddsdispens behöver därför inte inhämtas heller i framtiden. Undantaget kommer emellertid att gälla även andra verksamheter än idag. Som exempel kan nämnas täkter och vilthägn i strandskyddsområden.

Syftet med undantaget i det första styckets andra punkt är att undvika

dubbelprövning. Vid tillståndsprövningen skall beaktas att verksamheten skall bedrivas i strandskyddsområde. Detta innebär att de förutsättningar

måste vara uppfyllda enligt 16 § gäller för dispens. Som har

som anmärkts vid nämnda paragraf måste hänsyn ofta tas till verksam-

att en het är beroende av att lokaliseras till ett strandskyddsområde. Detta gäller särskilt vattenföretag.

Det förhållandet att bygglov eller marklov har meddelats för

en åtgärd innebär inte att kravet strandskyddsdispens bortfaller. För att sökanden skall uppmärksammas detta skall byggnadsnämnden enligt 8 kap. 25 § plan- och bygglagen lämna upplysning att strandskydds-

om dispens krävs.

Enligt paragrafens andra stycke får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att förbudet i 14 § inte skall gälla byggnader, anläggningar eller anordningar som utgör komplement till befintlig bebyggelse på en tomtplats och som förläggs längre från stranden än huvudbyggnaden. För känsliga områden med viss typ

en av

102 Författningskommentar SOU 1996: 103

bebyggelse, exempelvis högexploaterade skärgårdsområden, bör dock förbudet finnas kvar och eventuella avsteg behandlas dispensvägen.

16 § Länsstyrelsen får meddela dispens från bestämmelserna i 14 §

om det finns särskilda skäl. Om dispens meddelas, skall länsstyrelsen bestämma i vilken utsträckning mark får tas i anspråk som tomt eller annars användas för det avsedda ändamålet.

Ett beslut om dispens upphör att gälla, om den åtgärd som avses med dispensen inte har påbörjats inom två år eller avslutats inom fem år från den dag då beslutet vann laga kraft.

Paragrafen motsvarar 16 a § naturvårdslagen.

Enligt paragrafens första stycke får länsstyrelsen meddela dispens från förbuden i 14 § när det finns särskilda skäl. Tillämpningen skall vara restriktiv. Övervägandena om ett differentierat strandskydd i prop. 1993/94:229 Strandskydd bör därför inte vara till ledning vid pröv-

ningen av dispenser.

Vid bedömningen är åtgärdens eller anläggningens art och omfattning

intresse. Även områdets betydelse skall bedömas. Inte bara beav tydelsen i dag utan även i framtiden är av intresse. Om ett strandskyddsområde är av särskild betydelse för naturvärden eller friluftslivet bör normalt aldrig dispens medges. Även omgivningen intresse.

är av Om det finns få andra strandområden i närheten bör inte dispens kunna meddelas. Stor vikt bör även läggas vid de bestämmelser finns i 5

som

kap.

Som skäl för dispens åberopas ofta att platsen i fråga ligger i ett område som sällan eller aldrig besöks av någon friluftslivsidkande allmänhet eller att stranden är oländig, stenig eller dyig eller att naturförhållandena på annat sätt gör området olämpligt för bad och friluftsliv. Sådana skäl brukar inte godtas särskilda skäl för dispens.

som

Dispens kan ibland meddelas för komplementbyggnad. Exempel på komplementbyggnad är gäststuga, fiskebod och uthus. Vid prövningen är lokaliseringen avgörande. Om byggnaden förläggs i nära anslutning till huvudbyggnaden eller om den bildar en sammanhållen enhet tillsammans med huvudbyggnaden och andra befintliga byggnader, kan detta vara ett särskilt skäl för att ge dispens. Ytterligare en förutsättning är dock att kompletteringen inte medför utvidgning det privata

en av området på bekostnad det område är tillgängligt enligt allemans-

av som rätten.

Dispens kan vidare ges för ersättningsbyggnader. Som regel bör t.ex.

SOU 1996: 103 Författningskommentar 103

dispens ges för att återuppföra en nedbrunnen byggnad, förutsatt att den nya byggnaden skall tjäna samma ändamål som den gamla. Ansökan bör göras inom en inte alltför lång tid från brandtillfallet. Naturligtvis måste dock Försäkringsfrågor få redas ut först.

Dispens kan meddelas om en byggnad eller en anläggning skall uppföras en plats som är väl avskild från strandområdet och därför saknar betydelse för bad och friluftsliv. Detta kan fallet

vara om stranden skärs av genom en större väg eller järnväg eller liknande och det är klart att den del av området som ligger andra sidan från vattnet räknat saknar betydelse för allmänhetens friluftsliv.

I vissa situationer kan en lucka mellan tomterna i ett redan bebyggt tomtområde, en s.k. lucktomt, godtas för bebyggelse om tomten uppenbarligen har förlorat sin betydelse för allmänheten och för de boende i området. Detta kan vara fallet när det i närheten finns andra och bättre passager till och från vattnet.

Särskilda skäl för dispens kan vidare föreligga då en anläggning för friluftslivets behov inte inskränker allmänhetens möjlighet att nyttja stranden, t.ex. bryggor vid allmänna badplatser, raststugor, vindskydd och liknande anordningar. Campingplatser, idrottsanläggningar och golfbanor innebär däremot normalt att allmänhetens tillträde begränsas.

Vidare kan det finnas särskilda skäl för dispens för anläggningar som måste ligga vid vattnet, dvs. båthamnar, båtbryggor, båthus, pirar m.m. Sådana anläggningar bör dock inte lokaliseras till ett område som har stort rekreationsvärde. Uthyrning av kanoter, paddelbåtar och dylikt förutsätter också anordningar för iläggning, upptagning och uppställning

samt ofta servicebyggnader.

Vid bedömningen av om dispens skall meddelas kan beaktas att

en anläggning skall användas vid allmänhetens utövande av friluftsliv. Dispens bör därför kunna meddelas för t.ex. omklädningsrum vid en badplats. Det skall däremot inte vara lättare än normalt att få dispens för en anläggning som endast kan utnyttjas av ett fåtal.

I samtliga exempel situationer där skäl för dispens kan finnas, gäller naturligtvis att dispens inte skall meddelas om de biologiska värdena påverkas ett icke acceptabelt sätt. Prövningen skall alltid omfatta påverkan både friluftslivet och djur- och växtlivet.

Vindkraftverk skall prövas enligt samma principer som gäller för andra byggnader och anläggningar inom strandskyddsområde. Särskilda skäl krävs alltså för dispens och bedömningen skall restriktiv. Även

vara om vindkraftverken rent fysiskt upptar en begränsad yta, kan de negativt påverka allmänhetens möjligheter till friluftsliv inom området runt verket. Inverkan kan vidare ske på fågellivet. Anläggningsarbetena kan naturligtvis påverka även annat djur- och växtliv.

104 Författningskommentar SOU 1996: 103

I Boverkets allmänna råd 1995:1 Etablering vindkraftverk land

av anförs bl.a. följande. Särskilda skäl kan t.ex. vara att anläggningen inte inskränker nyttjandet, eftersom det avser en redan exploaterad tomtplats som utsläckt allemansrätten och förändrat de biologiska livsbetingelserna, eller att den är väl avskild från strandområdet. För vindkraftens del kan det röra möjligheten att samlokalisera vindkraftverk med andra former av exploatering, dvs. inom områden som inte längre är allemansrättsligt tillgängliga eller helt saknar betydelse för friluftslivet och där exploateringen redan påverkat de biologiska livsbetingelsema. Ett annat särskilt skäl att medge dispens kan vara att länsstyrelse eller kommuner gemensamt gjort en noggrann analys av kustområdet inom hel region

en och därvid funnit vindkraftsutbyggnad inom vissa strandnära

att en områden kommer i konflikt med allmänhetens friluftsliv eller de

biologiska värdena, och i övrigt är förenlig med hushållningsbestämmel-

serna i NRL.

Enligt 40 § fjärde stycket naturvårdslagen skall en myndighet som finner att den inte kan helt bifalla en framställning från Fortifikationsverket eller Vägverket strandskyddsdispens hänskjuta ärendet till

om regeringens prövning. Bestämmelsen har tagits bort. Ett eventuellt avslagsbeslut får därför överklagas vanligt sätt. Det bör emellertid påpekas att det kan finnas anledning att vara mindre restriktiv vid dispensprövningen av försvarsanläggningar och vägar med hänsyn

som till sin funktion måste ligga inom strandskyddsområde.

Om dispens meddelas, skall länsstyrelsen enligt paragrafens första stycke bestämma i vilken utsträckning mark får tas i anspråk som tomt eller annars användas för det avsedda ändamålet. Tomtplatsbestäm-

ningen skall skiljas från fastighetsbildningen. Fastigheten kan nämligen

få ett annat utseende än tomten. Normalt skall tomten inte få gå ner till strandlinjen. Som alternativ till att vägra dispens kan därför dispens meddelas varvid bestäms en mindre tomtplats än vad som normalt skulle ha gällt. Det är i sådana fall ofta lämpligt att med stöd 18 kap. 1 §

av andra stycket ställa som villkor att ett staket sätts upp i tomtgränsen för att därmed visa allmänheten var den får gå.

Kravet på tomtplatsbestämning eller angivande av i vilken utsträckning marken får användas för avsett ändamål är undantagslöst. När dispens meddelas för andra byggnader än bostadshus bör byggnaden sällan få ta i anspråk större tomt än byggnadens yta.

En tomtplats för fritidshus bör i allmänhet omfatta högst 2 000 kvm. Topografi och vegetation är dock avgörande. Förhållandena orten är också vägledande vid bedömning tomtplatsens storlek.

en av

Enligt 18 kap. l § första stycket får dispens tidsbegränsas.

en Tidsbegränsning bör exempelvis normalt ske dispens meddelas för

om

en övemattningsstuga en yrkesfiskare. Det är i ett sådant fall lämpligt att dispensen begränsas till att gälla under den tid sökanden

som bedriver yrkesfiske.

En ansökan om dispens bör innehålla ritning visar

en som var anläggningen eller åtgärden skall utföras samt vilken behöver

tomt som tas i anspråk.

Enligt paragrafens andra stycke upphör ett beslut dispens att gälla

om om åtgärden inte har påbörjats inom två år eller avslutats inom fem år från den dag då beslutet laga kraft.

vann

Miljöskyddsområden

17 § Ett större mark- eller vattenområde får regeringen förklaras

av

som miljöskyddsområde om särskilda föreskrifter krävs därför att

området eller en del av området är utsatt för föroreningar eller inte uppjjzller en miljo‘kvalitetsnorm.

Paragrafens motsvarar delvis 8 a § första stycket miljöskyddslagen.

Paragrafen anger förutsättningarna för att förklara ett område

som miljöskyddsområde. Förutsättningarna är delvis annorlunda jämfört med gällande rätt. Idag får regeringen förklara ett mark- eller vattenområde, som är utsatt för påverkan från miljöfarlig verksamhet, och dess närmaste omgivningar s0m miljöskyddsområde om det från allmän synpunkt är särskilt angeläget att skydda området. Enligt den

nya lydelsen i vårt förslag skall området kräva särskilda åtgärder grund av att området är utsatt för föroreningar eller inte uppfyller en miljökvalitetsnorm.

En verksamhet bedrivs ofta utanför det område där dess skadliga effekter framträder. Av den anledningen är det lämpligt att miljöskyddsområdet omfattar även kringliggande områden där skadliga verksamheter bedrivs. Om exempelvis ett vattenområde skall skyddas mot över-

gödning bör miljöskyddsområdet normalt omfatta ett jordbrukslandskap

som ligger i vattenområdets tillrinningsområde.

Skyddsformen miljöskyddsområde har hittills använts för att skydda Ringsjön i Skåne och Laholmsbukten.

18 § För ett miljöskyddsområde skall regeringen eller efter regeringens

bemyndigande länsstyrelsen meddela sådana föreskrifter om skyddsåt-

gärder, begränsningar och andra försiktighetsmått för verksamheter

106 F örfattningskommentar SOU 1996: 103

inom området behövs för att tillgodose syftet med området.

som

Länsstyrelsen får meddela dispens från föreskrifter har

som meddelats för ett miljöskyddsområde, om det finns särskilda skäl.

Paragrafen motsvarar delvis 8 a § andra och tredje stycket miljöskyddslagen.

Enligt paragrafens första stycke får regeringen eller länsstyrelsen meddela föreskrifter skyddsåtgärder, begränsningar och andra

om försiktighetsmått för verksamheter inom miljöskyddsområdet. Till skillnad från gällande rätt kommer sådana föreskrifter enligt förslaget att kunna innebära ändring tidigare meddelade tillståndsbeslut. Detta

av framgår 21 kap. l Skälen för ändringen behandlas i avsnitt 11.6.

av

Endast sådana föreskrifter får meddelas som behövs för att tillgodose syftet med området. Föreskrifterna skall alltså avse den förorening eller den miljökvalitetsnorm som motiverat att området förklarats som

miljöskyddsområde.

Föreskrifterna gäller enbart inom miljöskyddsområdet. Endast verksamhetsutövare inom området blir alltså bundna dessa. Även

av verksamhetsutövare som befinner sig utanför ett miljöskyddsområde,

verksamhet kan ha skadliga effekter inom området, är dock men vars skyldiga att ta hänsyn till området. Detta följer av 3 kap. 8 enligt vilken sådan verksamhet skall bedrivas så att skada inte uppkommer

en

berörda miljöskyddsområden.

Enligt paragrafens andra stycke kan länsstyrelsen i enskilda fall meddela dispens från föreskrifterna det finns särskilda skäl.

om

Vattenskyddsområden

19 § Ett mark- eller vattenområde får av länsstyrelsen förklaras som vattenskyddsområde till skydd för grund- eller ytvattentillgång

en som utnyttjas eller kan antas komma att utnyttjas för vattentäkt.

Paragrafen motsvarar 19 kap. 2 § första stycket vattenlagen.

Enligt paragrafen får länsstyrelsen förklara ett område som vattenskyddsområde. Förutsättningen är att en yt- eller grundvattentillgång som utnyttjas eller kan antas komma att utnyttjas för vattentäkt behöver skyddas. Med vattentäkt enligt 1 1 kap. 5 § bortledande av yt- eller

avses grundvatten för Vattenförsörjning, vänneutvinning eller bevattning.

EG:s grundvattendirektiv 80/68/EEG innehåller inte något krav på

SOU 1996: 103 F örfattningskommentar 107

att särskilda områden skall inrättas till skydd för grundvattnet. Medlemsstatema skall dock enligt artikel 3 vidta de åtgärder är som nödvändiga för att förhindra eller begränsa tillförseln till grundvattnet av vissa ämnen. Bestämmelserna vattenskyddsområden möjlighet om ger att meddela föreskrifter för särskilt känsliga områden och de bidrar därför till att grundvattendirektivets krav uppfylls. Ett vattenskyddsområde bör normalt Å ges en sådan omfattning att garantier skapas för att råvattnet efter ett normalt reningsförfarande kan , användas för sitt ändamål. De höga strömningshastighetema i ytvatten gör emellertid att ett fullt effektivt skydd kan uppnås endast om

i

skyddsområdet ges en sådan omfattning att det omfattar hela eller l väsentliga delar tillrinningsområdet. Ett godtagbart skydd kan dock av l l ofta skapas även om skyddsområdet ges en mera begränsad omfattning.

20 § För ett vattenskyddsområde skall länsstyrelsen meddela sådana föreskrifter om inskränkningar i rätten att förfoga över fastigheter inom området som behövs för att tillgodose syftet med området. Om det behövs, får länsstyrelsen föreskriva att skyltar eller stängsel skall sättas upp och att annans mark får tas i anspråk för detta. Föreskrifterna skall gälla omedelbart, de överklagas. även om Länsstyrelsen får meddela dispens från föreskrifter har som meddelats för ett vattenskyddsområde, om det finns särskilda skäl. Föreskrifter som medför att pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras eller att mark tas i anspråk annans får meddelas endast på ansökan kommun eller den i intresse av en vars vattenskyddsområdet fastställts.

Paragrafen motsvarar delvis 19 kap. 2 § andra och tredje stycket samt 19 kap. 6 § andra stycket vattenlagen. I paragrafen vilka föreskrifter skall gälla i ett vattenanges som skyddsområde. Enligt det första stycket skall länsstyrelsen meddela sådana föreskrifter inskränkningar i rätten att förfoga över fastigheter om som behövs för att tillgodose syftet med området.

I skyddsföreskriftema kan förbud meddelas mot exempelvis hantering

av petroleumprodukter. och andra kemikalier, spridning av gödsel,

spridning av bekämpningsmedel, infiltration av hushållsspillvatten och

kommunalt dagvatten, industriell verksamhet, transport farligt gods, av anläggande av vägar, bebyggelse, grävning, täktverksamhet, bad, båtfart och fiske. Skyddsföreskrifter kan beröra verksamhet bedrivs med tillstånd. som

108 F örfattningskommentar SOU 1996: 103

Föreskrifterna kan alltså innebära inskränkningar i befintliga tillstånd. Detta framgår av 21 kap. l

Föreskrifterna gäller endast inom vattenskyddsområdet. Även

en verksamhetsutövare som befinner sig utanför området, men vars verksamhet kan ha skadliga effekter grund- eller ytvattnet i området, är dock skyldig att ta hänsyn till vattenskyddsområdet vid utövandet av sin verksamhet. Detta följer av 3 kap. 8 enligt vilken en verksamhet skall bedrivas så att skada inte uppkommer berörda vattenskyddsområden.

Om det sedan vattenskyddsområdet har inrättats och skyddsföreskrifter meddelats framkommer behov ytterligare föreskrifter, får

av länsstyrelsen meddela sådana. Någon särskild bestämmelse om detta behövs inte. Vid meddelande ytterligare föreskrifter gäller naturligtvis

av begränsningen i det tredje stycket.

Med stöd av det första stycket kan länsstyrelsen ålägga en markägare att upplåta mark för stängsel och skyltar som behövs för att tillgodose syftet med vattenskyddsområdet.

Enligt paragrafens andra stycke kan länsstyrelsen i enskilda fall meddela dispens från föreskrifterna om det finns särskilda skäl.

Rätten att på eget initiativ meddela skyddsföreskrifter inskränks av bestämmelsen i det tredje stycket. Enligt nämnda bestämmelse får föreskrifter som medför att pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärtförsvåras eller att annans mark tas i anspråk, meddelas endast på ansökan kommun eller intresse

av en den i vars vattenskyddsområdet fastställts, t.ex. en industri. Föreskrifter som kan föranleda ersättning till markägare kan alltså meddelas endast särskild begäran. Detta hänger samman med att ersättningen enligt 28 kap. 7 § andra stycket skall betalas av den som har begärt föreskrifterna. Av länsstyrelsens beslut bör framgå på vems ansökan som föreskrifter som kan medföra rätt till ersättning har utfärdats.

Interimistiska förbud

21 § När en fråga har väckts om att ett område eller ett föremål skall skyddas som naturreservat, kulturreservat, naturminne eller vattenskyddsområde eller om att ett redan skyddat sådant område eller föremål skall få utökat skydd, får länsstyrelsen för viss tid, högst tre år, meddela förbud mot att utan tillstånd vidta sådana åtgärder som berör området eller föremålet och strider mot syftet med det tilltänkta

som skyddet. Om det finns särskilda skäl, får förbudet förlängas att gälla i

ytterligare högst ett år. Om det finns synnerliga skäl, får förbudet

SOU 1996: 103 F örfattningskommentar 109

därefter förlängas att gälla i ytterligare högst ett år.

Förbud enligt första stycket skall gälla omedelbart även om de överklagas.

Paragrafen motsvarar delvis ll och 41 naturvårdslagen. I

Paragrafen ger möjlighet att genom ett interimistiskt förbud skydda i vissa områden eller föremål att skyddas enligt detta kapitel.

som avses Den kan användas inte bara när ett tidigare oskyddat område skall skyddas utan även när föreskrifterna för ett redan skyddat område skall ändras. Genom förbudet kan man hindra att det planerade skyddet omintetgörs genom åtgärder under den tid som går till att utforma det definitiva skyddet.

I gällande rätt kan interimistiska förbud meddelas endast inför blivande skydd som naturreservat, naturvårdsområde och naturrninne. Den nya bestämmelsen har fått en vidare omfattning och kan därför tillämpas även när områden skall skyddas som vattenskyddsområden och kulturreservat.

Interimistiska förbud innebär att vissa åtgärder inte får vidtas utan tillstånd. Förbuden bör i regel vara specificerade till vissa åtgärder, exempelvis avverkning. Förbuden kan avse åtgärder som är underkastade tillståndsplikt även enligt annan lagstiftning, t.ex. bebyggelse.

I gällande rätt gäller förbudet i högst tre år. Om särskilda skäl föreligger får förbudets giltighetstid förlängas med ytterligare högst tre år. Det är enligt Miljöbalksutredningens mening tveksamt om det på längre sikt är till nytta för naturvärden att interimistiska beslut gäller under långa tidsperioder. Ett utdraget förbud medför normalt osäkerhet för markägama. Denna osäkerhet skapar ibland irritation och kan försvåra möjligheten att få markägama att i ökad utsträckning ta naturhänsyn. Eftersom nödvändigt skydd vanligen bör kunna åstadkommas under tid tre år bör tiden normalt intevara längre. Detta

en av har i vårt förslag i lagtexten markerats genom att särskilda skäl måste föreligga för att förbudet efter treårstidens utgång skall gälla i ytterligare högst ett år. Därefter fordras synnerliga skäl för ytterligare ett års förlängning. Längre tid än fem år skall ett interimistiskt förbud aldrig få gälla.

Endast i undantagsfall bör hela den möjliga förbudstiden kunna utnyttjas. Detta kan vara aktuellt när länsstyrelsen eller en kommun har bildat ett naturreservat som berör ett stort antal markägare och beslutet är komplicerat och har överklagats. Eftersom beslutet inte gäller förrän det har vunnit laga kraft kan i sådana situationer möjligheten med interimistiska beslut behöva användas. Det kan ske i den formen att

1 10 F öifattningskommentar

ursprungligen beslutade interimistiska förbud kvarstår i avvaktan på att det definitiva beslutet områdesskydd vinner laga kraft. om Interimistiska förbud kan givetvis upphävas. Någon särskild bestämmelse behövs inte detta. Om det står klart att något definitivt om skydd inte kommer att skapas skall myndigheten givetvis besluta att om häva det interimistiska förbudet omedelbart.

Förteckning över vissa naturområden

22 § En förteckning över sådana områden enligt naturvetensom en skaplig bedömning bör beredas skydd i enlighet med Sveriges internationella åtaganden skydd naturområden skall upprättas om av av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Av som förteckningen skall det framgå vilket internationellt åtagande har som föranlett att området har tagits i förteckningen. upp Ett område som tagits upp i förteckningen skall prioriteras i det fortsatta skyddsarbetet.

Paragrafen motsvarar delvis 19 § naturvårdslagen. a Sveriges internationella åtaganden skydd naturområden om av framgår bl.a av olika konventioner samt fågeldirektivet 79/409/EEG av och art- och habitatdirektivet 92/43/EEG. Åtagandena innebär att Sverige skall skydda områden uppfyller vissa kriterier som som anges i konventionema eller direktiven. T.ex. skall områden innehåller som vissa särskilt skyddsvärda naturtyper eller arter skyddas. Enligt paragrafen skall förteckning upprättas över de områden i Sverige en som i enlighet med naturvetenskaplig bedömning bör beredas skydd i en enlighet med nämnda åtaganden. Av förteckningen skall framgå vilket internationellt åtagande föranlett att området upptagits i försom

teckningen.

Ett område som tagits upp i förteckningen skall enligt paragrafens andra stycke prioriteras i det fortsatta skyddsarbetet. Enligt tidigare lydelse skulle området så snart möjligt nödvändigt skydd i som ges enlighet med vissa särskilt angivna lagrum I det i naturvårdslagen. fortsatta arbetet med att ett förtecknat område skydd kan det dock i ge det enskilda fallet framkomma omständigheter, medför att som avgränsningen av ett område bör ändras eller att ett område inte bör skyddas. Ändringen i paragrafens andra stycke är också föranledd att det av skall vara fritt att använda olika skyddsformer för att bereda de

Författningskommentar 111

förtecknade områdena nödvändigt skydd. Vilken skyddsform som kan användas i det enskilda fallet är beroende av vilket internationellt åtagande som är grunden till att området har tagits upp i förteckningen.

I första hand är skyddsformema nationalpark och naturreservat aktuella för de områden som har tagits upp i förteckningen. I vissa fall kan nödvändigt skydd uppnås med stöd av andra bestämmelser i balken, k E exempelvis sådana biotopskyddsområde eller om möjlighet att

om meddela föreskrifter obligatorisk anmälan för samråd med till detta

om hörande möjlighet att meddela förelägganden och förbud.

Samrådsförfarandet kan vara aktuellt att tillämpa när nödvändigt

i

I skydd för arter med stora revir skall uppnås och hoten mot arterna i första hand inte är utannning deras livsmiljö utan i stället förföljelse,

av i störningar och liknande faktorer. Arter med stora revir är t.ex. järv, utter och Vidare kan samrådsförfarandet vara aktuellt att tillämpa som

varg. ett komplement till ett skötselavtal för att tillförsäkra området ett skydd som består även om området byter ägare. I andra fall kan nödvändigt områdesskydd uppnås t.ex. att området utpekas som område av

genom riksintresse eller erhåller nödvändigt skydd med stöd av ñskelagen.

Ett område förtecknats skall enligt paragrafens andra stycke

som prioriteras i det fortsatta skyddsarbetet. Detta innebär bl.a. att det skall

prioriterad arbetsuppgift för berörda myndigheter att undersöka vara en möjligheterna att bereda området nödvändigt skydd. Dessa områden skall också prioriterade när det gäller att fördela tillgängliga statliga

vara medel för markförvärv och för skötsel av områden.

Särskilda skydds- och bevarandeområden

23 § Regeringen får förklara ett område som tagits upp i förteckningen enligt 22 § som särskilt skyddsområde.

Ett område Europeiska gemenskapernas kommission har

som av utpekats ett område intresse för gemenskapen skall av regering-

som av

förklaras som särskilt bevarandeområde. en

Regeringen får efter samråd med kommissionen upphäva en förklaring enligt första eller andra stycket, om områdets naturvärden inte längre motiverar en sådan förklaring.

Ett område har förklarats ett särskilt Skyddsområde eller

som som ett särskilt bevarandeområde skall vid tillämpningen av 4 kap. anses

ett område riksintresse för naturvärden. som av

1 12 F örfattningskommentar

Paragrafens första och andra stycke motsvarar 19 b § naturvårdslagen. Det tredje och fjärde stycket saknar motsvarighet i gällande rätt. I denna och den nästföljande paragrafen bestämmelser ges om särskilda skyddsomrâden och särskilda bevarandeområden. Områdena innebär inte några självständiga skyddsfonner. Nödvändigt skydd måste därför finnas enligt andra bestämmelser i balken eller andra författningar. För att Sverige skall uppfylla kraven enligt EG:s fågeldirektiv 79/409/EEG har regeringen enligt paragrafens första stycke möjlighet att förklara ett område särskilt skyddsområde. Ett område bör inte som förklaras som särskilt skyddsområde innan det omfattas nödvändigt av skydd. I enlighet med EG:s art- och habitatdirektiv 92/43/EEG bör förslag på områden som är lämpliga att utpeka områden intresse för som av Europeiska gemenskapen överlämnas till EG-kommissionen. Efter det att EG-kommissionen har utpekat ett område intressant för som Europeiska gemenskapen är medlemsstaten skyldig att senast inom sex år förklara området särskilt bevarandeområde och bereda området som nödvändigt skydd. Enligt paragrafens andra stycke ankommer det på regeringen att förklara ett av EG-kommissionen utpekat område som särskilt bevarandeområde. Regeringen får enligt paragrafens tredje stycke, är nytt, upphäva som en förklaring enligt det första eller andra stycket om områdets naturvärden inte längre motiverar att området skall ett särskilt skydds- eller vara bevarandeområde. En sådan minskning naturvärde kan ske av genom områdets naturliga utveckling. Vidare kan, i enlighet med reglerna i art-

och habitatdirektivet, i undantagsfall andra väsentliga allmänintressen

medföra att verksamhet tillåts att ett betydande sätt skada en naturvärden i ett särskilt skydds- eller bevarandeområde. Innan regeringen upphäver en förklaring enligt paragrafens första eller andra stycke skall samråd ske med EG-kommissionen. För att stärka skyddet för de särskilda skydds- och särskilda bevarandeområdena i paragrafens fjärde stycke att dessa områden anges skall anses som riksintressen för naturvärden.

24 § För ett område förklarats särskilt skyddsområde eller som som särskilt bevarandeområde får beslut helt eller delvis upphävande om av

områdesskydd, om dispens från skyddsfäreskrifter eller tillstånd

om enligt sådana föreskrifter inte meddelas utan regeringens tillåtelse. Första stycket gäller inte beslut dispens eller tillstånd det är om om uppenbart att verksamheten inte kommer att orsaka än obetydlig mer skada på områdets naturvärden.

Författningskommentar 113

Paragrafen motsvarar delvis 19 § naturvårdslagen. c Enligt EG:s fågeldirektiv 79/409/EEG och art- och habitatdirektiv är medlemsstaterna skyldiga att bereda ett särskilt

92/43/EEG

5 nödvändigt skydd Skyddsområde och ett särskilt bevarandeområde samt

i

bibehålla detta skydd. Endast under i sistnämnda direktiv angivna förutsättningar får skyddet helt eller delvis upphävas eller på annat sätt

försämras på ett betydande sätt. En sådan förutsättning är att nödvändiga kompensationsåtgärder vidtas för att skydda det övergripande sammani hanget i Natura 2000, är ett sammanhängande europeiskt ekologiskt som i bevarandeområden. I vissa fall skall nät av särskilda skydds- och

l

kommissionens yttrande i frågan inhämtas. På grund dessa speciella förhållanden stadgas i paragrafen att av tillåtelse från regeringen krävs för upphävande områdesskydd och för av sådana dispenser eller tillstånd kan komma att orsaka mer än som obetydlig skada områdets naturvärden. Vid regeringens prövning skall endast bedömas om den aktuella åtgärden är tillåten enligt art- och habitatdirektivet. Regeringen kan som villkor för tillåtlighet föreskriva att kompensationsåtgärder skall vidtas

för att skydda det övergripande sammanhanget av Natura 2000. Ärenden upphävande områdesskydd, om dispens från om av . g skyddsföreskrift eller tillstånd enligt sådana föreskrifter, som avser om särskilda skydds- eller bevarandeområden handläggs av den miljödom- ‘ stol eller myndighet i enlighet med balkens regler skall annan som pröva sådan ansökan. Det åligger domstolen eller myndigheten att en

inhämta nödvändigt regeringsbeslut i tillåtlighetsfrågan innan den

bifaller sådan upphävande-, dispens- eller tillståndsansökan. en Domstolen eller myndigheten är bunden regeringens beslut. av Domstolen eller myndigheten kan alltid meddela avslag en upphävande-, dispens- eller tillståndsansökan utan att ärendet underställs

regeringen.

Ordningsföreskrifter

25 § Föreskrifter rätten att vistas inom ett område som skyddas om enligt detta kapitel och ordningen i övrigt inom området får om meddelas regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer, av som det behövs för att tillgodose syftet med skyddet. om Föreskrifterna skall gälla omedelbart, de överklagas. även om

Paragrafen motsvarar delvis 5 § andra stycket, 10 14 b 16 § andra

1 14 Författningskommentar

SOU 1996: 103

stycket och 41 § naturvårdslagen samt 19 kap. 3 § och 6 § andra stycket

vattenlagen.

Med stöd paragrafen får regeringen eller den myndighet av som regeringen bestämmer meddela föreskrifter vistelse och uppträdande om inom skyddade områden. Förbud kan meddelas bl.a. mot åtgärder som annars hade varit tillåtna enligt allemansrätten. Föreskrifterna skall inte

göras mer ingripande än som är motiverat skyddsbehovet.

av Föreskrifterna kan rikta sig mot såväl fastighetsägare och andra med särskild rätt till marken som allmänheten.

Exempel på åtgärder som kan förbjudas är att beträda vissa känsliga

områden, tälta, ställa upp husvagn, göra eld, plocka blommor och upp andra växter, åka motorbåt, åka vattenskidor, ankra med båt, lägga ut bojar, lägga upp båt på land, rida, cykla, till fots i skidspår, sätta ut

orienteringskontroller och ha hund okopplad.

Beträffande förbud mot båttrafik kan anmärkas att länsstyrelsen enligt 2 kap. 2 § sjötrafikförordningen får meddela föreskrifter om begränsningar och förbud som avser rätten att använda ett vattenområde för trafik med fartyg, föreskriften behövs från miljösynpunkt. om

Delegation till kommunal myndighet

26 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får som förordna att en kommunal myndighet i stället för länsstyrelsen skall ha

de befogenheter länsstyrelsen har enligt 16

som Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får som förordna att en kommunal myndighet vid sidan länsstyrelsen skall ha av

de befogenheter länsstyrelsen har enligt 3-6 och 8-9 §§. Ett sådant

som förordnande får när det gäller naturreservat, kulturreservat och naturminnen meddelas också betraflande befogenheter länsstyrelsen som har enligt 21

Paragrafen motsvarar delvis 43 § andra och tredje stycket naturvårds-

lagen.

Historiskt har naturvärden till stor del uppfattats statlig som en angelägenhet. Eftersom naturvärden även bör kommunal vara en angelägenhet är det viktigt att kommunerna olika sig sätt engagerar i naturvårdsarbetet. Exempelvis bör kommunerna i sin planering lägga stor vikt vid naturvärden. Detta gäller vid utarbetande såväl av Översiktsplaner som detaljplaner och områdesbestämmelser. Även det statliga naturvårdsarbetet är beroende vilka naturvårdshänsyn av som kommunerna tar i sin planering, eftersom beslut bildande och om

SOU 1996: 103 F örfattningskommentar 1 15

ändring naturreservat, kulturreservat och naturminnen inte får av meddelas i strid mot detaljplaner eller områdesbestämmelser. Paragrafen möjlighet att delegera beslutanderätt till kommunala ger myndigheter. Delegation enligt det första stycket avser beslut om strandskyddsdispenser. I dessa fall blir den kommunala myndigheten behörig. Delegation enligt det andra stycket avser beslut om ensam naturreservat, kulturreservat och naturminnen. I dessa fall har såväl länsstyrelsen kommun beslutanderätt. Den delade befogenheten är som ett uttryck for att såväl staten som kommunerna bör ha befogenhet att fatta bindande beslut naturskydd och därigenom ta ansvar för om finansiering, skötsel och tillsyn skyddsvärd natur. av delegation får bedömas från fall till fall med utgångspunkt Frågor om i de förutsättningar som gäller för skilda kommuner. En grundläggande förutsättning är naturligtvis att kommunen är villig att ta emot delegationen. Eftersom det är viktigt att öka kommunernas engagemang för naturvärden bör inställningen till delegation generellt sett vara generös. Om det finns anledning anta eller det visat sig att kommunen saknar förutsättningar att ha hand frågorna bör delegation vägras eller om återtas. Geografiskt bör delegation enligt det andra stycket som regel omfatta hela kommunen, men endast gälla beslut som rör mark och vatten som är lokal betydelse för friluftsliv och naturvård. Säkerställandet av av områden är riksintresse eller regional betydelse bör behandlas som av av länsstyrelsen. Om ett i huvudsak kommunalt intresseområde även av inrymmer vissa riksintressen eller regionala intressen, kan det dock vara lämpligt att skyddet dessa områden innefattas i delegationen. av När både länsstyrelse och kommunal myndighet har beslutanderätt i paragrafens andra stycke, bör myndigheterna löpande i fall som avses samråda lämplig beslutsordning. Den normala situationen torde om en att såväl länsstyrelsen kommunen av resursskäl välkomnar att vara som den andra parten deltar i naturskyddsarbetet. Av bl.a. ersättningsskäl är det sällan lämpligt att den ena myndigheten fattar beslut rör områden som den andra myndigheten har som inrättat. I de få fall där kommunen och länsstyrelsen kan ha skilda meningar, t.ex. där kommunen i ett naturreservat hävdar friluftsintressen inte kan förenas med intressen rör djur- och växtliv, kan som som frågan enligt vår mening lösas ändring av delegationsbeslutet. genom en

1 16 F örfattningskommentar SOU 1996: 103

9 kap. Särskilda bestämmelser skydd för djur- och växtarter om

Kapitlet innehåller vissa bestämmelser skydd för djur- och växtarter. om Bestämmelserna är hämtade från naturvårdslagen och lagen åtgärder om beträffande djur och växter tillhör skyddade arter. som Miljöbalken i övrigt innehåller ett stort antal bestämmelser skall som bereda skydd hotade djur- och växtarter. Ett balkens syften av är att skydda och vårda naturen och det härutöver uttryckligen den anges att biologiska mångfalden skall vårdas och bevaras. Av detta följer att hänsyn alltid skall tas till djur- och växtliv vid utövandet verksamav heter. Vid tillämpningen de övergripande bestämmelserna i balkens av

första avdelning, däribland de allmänna aktsamhetsreglema, ingår alltså

hänsyn till djur- och växtliv del i bedömningen. som en De särskilda bestämmelserna i balkens andra och tredje avdelning innehåller ett antal bestämmelser helt eller delvis att skydda som avser djur- och växtliv. Förutom behandlat kapitel kan exempelvis nämnas nu bestämmelserna nationalparker, naturreservat, biotopskyddsomrâden, om strandskydd och markavvattning. Till skydd för och växter finns även regler utanför balken. Dessa ur återfinns i bl.a. jakt- och fiskelagen med underliggande författningar

samt i skogsvårdslagen.

1 § Föreskrifter förbud att inom landet eller del landet döda, om av skada eller fånga vilt levande djur eller att ta bort eller skada sådana djurs ägg, eller bon får meddelas regeringen eller den myndigrom av het som regeringen bestämmer. Sådana föreskrifter får meddelas det om finns risk för att vilt levande djurart kan komma att försvinna eller en utsättas för plundring eller det krävs för att uppfvlla Sveriges om internationella åtaganden skydd sådan art. Förbudet får dock om av en inte gälla fall då ett sådant djur måste dödas, skadas eller fångas till försvar på eller värdefull egendom mot angrepp person Föreskrifter enligt första stycket får inte avse vilda däggajur, fåglar, fiskar, vattenlevande blötaljur eller vattenlevande kraftajur.

Paragrafen motsvarar delvis 14 § naturvårdslagen. a Enligt paragrafen kan skydd åt vilt levande djurarter riskerar ges som att försvinna. Faran för försvinnande behöver inte orsakad vara av mänskliga aktiviteter. Den behöver inte heller global utan kan vara vara begränsad till Sverige eller del Sverige. en av En nyhet i paragrafen är att föreskrifter få djurarter riskerar avse som

SOU 1996: 103 F örfattningskommentar 1 17

att utsättas för plundring, även om arten inte riskerar att försvinna. Motsvarande regel finns sedan tidigare för växtarter se 2 §. Genom tillägget kan skydd åt exempelvis grodor och vissa insekter som kan ges bli utsatta för plundring. Med stöd paragrafen kan vidare djurarter fredas om detta krävs av för att uppfylla Sveriges internationella åtaganden. Det saknar i sådant fall betydelse djurarten är hotad inom Sverige. om Enligt det andra stycket gäller paragrafen inte sådana djur för vilka

särskilda bestämmelser finns i jakt- och fiskelagstiftningen. Paragrafen

således endast kräldjur och groddjur samt insekter och andra avser

ryggradslösa djur.

2 § Föreskrifter förbud att inom landet eller del av landet ta bort, om skada eller ta frö eller andra delar från vilt levande växter får meddelas regeringen eller den .myndighet regeringen bestämmer. Sådana av som föreskrifter får meddelas det finns risk för vilt levande växtart om att en kan komma försvinna eller utsättas för plundring eller det krävs att om för att uppfylla Sveriges internationella åtaganden om skydd av en sådan art.

Paragrafen motsvarar 14 § naturvårdslagen.

Med stöd paragrafen kan vilda växtarter skyddas från att försvinna av eller utsättas för plundring. Den kan tillämpas även när risken att en art försvinner beror på annat än mänskliga aktiviteter. Risken för försvinnande behöver inte global, utan kan vara begränsad till Sverige vara eller en del av Sverige. Bestämmelser plundring får meddelas det inte finns risk om även om för att arten utrotas. Paragrafen omfattar vidare växtarter Sverige på grund av EG:s som regelverk eller andra internationella åtaganden har förbundit sig att skydda. Sådana växtarter behöver inte vara hotade i Sverige.

Utrotningshotade växter förekommer ofta inom begränsade geografis-

ka områden. Det är i sådana fall normalt lämpligt att åstadkomma skydd bestämmelserna områdesskydd, i första hand naturreservat genom om

eller biotopskyddsområde. Fridlysning hela arten kan behöva ske som

av ett komplement till områdesskyddet och dessutom när arten, trots att den är sällsynt, är mera spridd. Fridlysning kan ske över hela landet eller en del av landet. När föreskrifterna begränsas till del landet är det normalt lämpligt att en av de omfattar ett helt län.

1 18 Färfattningskommentar

SOU 1996: 103

Med begreppen ta bort, skada eller ta delar bl.a.

av avses blomplock-

ning, brytande och borttagande hela plantor. Även

av kvistar av

besprutning av exemplar av växtarter kan förbjudas med stöd av paragrafen.

3 § För att skydda vilt levande djur- eller växtarter eller naturmiljön får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddela som föreskrifter om förbud mot eller särskilda villkor för sätta att ut exemplar vilt levande djur- eller växtarter i naturmiljön. av Detta gäller inte när sådana föreskrifter finns lag. i en annan

Paragrafen motsvarar 14 § naturvårdslagen. c Utsättning av arter utanför deras naturliga utbredningsområde medför en rad risker för den naturliga floran och faunan. I internationellt ett perspektiv är införande av främmande arter de viktigaste en av orsakerna till arters försvinnande under de senaste århundradena. I Sverige har olägenhetema varit jämförelsevis måttliga. Däremot har flera

arter som införts, avsiktligt eller oavsiktligt, påverkat den biologiska

mångfalden och skapat problem olika sätt. Mest uppmärksammat i Sverige har varit spridningen mink, signalkräfta, s.k. mördarsnigel, av jättebjömloka och contortatall. De risker främmande arter kan medföra gör det angeläget som att inta försiktig hållning till införande främmande Detsamma en av arter. gäller utplantering svenska arter utanför deras naturliga

av utbrednings-

område. Strävan att skydda och bevara den biologiska mångfalden bör föranleda att arter inte förs i naturmiljöer eller områden där de inte naturligen hör hemma, utan att åtgärdens konsekvenser för miljön först noggrant har klarlagts. Detta är också ett åtagande Sverige har gjort som enligt konventionen biologisk mångfald. I artikel 8 h i konventionen om stadgas att alla länder skall förhindra införandet samt kontrollera eller av utrota sådana främmande arter hotar ekosystem, livsmiljöer och som inhemska arter. Med stöd paragrafen kan föreskrifter meddelas

av om utsättning.

Härmed avses även utplantering. I vissa andra författningar, bl.a. inom ñskelagstiftningen, finns också bestämmelser utsättning. Miljöom balkens bestämmelse utsättning skall då inte tillämpas. om

F örfattningskommentar 119

4 § För att skydda vilt levande djur- eller växtarter får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer, meddela föreskrifter om insom och utförsel, transport, förvaring, preparering och förevisning av djur och växter eller handel med dem. Sådana föreskrifter får meddelas om det behövs för uppjjzlla Sveriges internationella åtaganden på att området eller andra skäl. Föreskrifterna får också reglera motsvaav rande befattning med ägg, eller bon eller med andra produkter som rom har utvunnits av djur eller växter. Föreskrifter i första stycket får innefatta förbud mot eller som avses krav på tillstånd eller andra särskilda villkor för sådana åtgärder som anges där.

Paragrafen motsvarar 1 § lagen åtgärder beträffande djur och växter om tillhör skyddade arter. som I paragrafen ett bemyndigande att meddela föreskrifter om handel ges och vissa andra åtgärder med exemplar vilda djur- och växtarter. av Härigenom kan t.ex. Sveriges åtaganden enligt konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter vilda djur och av växter, CITES, SÖ 1974:41, 1980:72 och 1993:78 uppfyllas. Bemyndigandet kan vid behov användas för att införa strängare reglering än konventionens. En sådan reglering kan omfatta såväl arter som omfattas CITES andra arter. Arterna behöver således inte vara av som

utrotningshotade. Genom bemyndigandet i paragrafen kan regeringen också meddela

de föreskrifter krävs för att uppfylla Sveriges åtaganden enligt som fågeldirektivet 79/409/EEG och art- och habitatdirektivet 92/43/EEG att reglera befattningen med vilda djur och växter. De angivna åtgärderna kan både levande och döda djur eller avse Även åtgärder avseende delar djur och växter liksom frön av växter. av växter omfattas av bemyndigandet. Även andra djurarter omfattas än sådana som regleras i 1 Undantaget i l § andra stycket gäller alltså inte. Handel innefattar bl.a. saluförande, försäljning och byte. Montering innefattas i preparering. Uppfödning och odling innefattas i förvaring.

5 § Föreskrifter enligt detta kapitel skall gälla omedelbart de

även om överklagas.

Paragrafen motsvarar delvis 41 § naturvårdslagen.

Enligt paragrafen skall föreskrifter som meddelas t.ex. förbud

om eller särskilda villkor avseende vissa åtgärder tillämpas även om de har överklagats. Paragrafen saknar i dag motsvarighet i lagen åtgärder

om beträffande djur och växter tillhör skyddade arter.

som

Författningskommentar 121

TREDJE AVDELNINGEN

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER OM VISSA VERKSAMHETER

10 kap. Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd

Definitioner

1 § Med miljöfarlig verksamhet avses ,

utsläpp av avloppsvatten, fasta ämnen eller gas jiån mark, byggnader

i

eller anläggningar i mark, vattenområden eller grundvatten,

användning mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt som

av annars kan medföra förorening av mark, vattenområden eller grundvatten, eller

användning av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt som kan medföra störning för omgivningen genom luftförorening, buller, skakningar, ljus eller liknande, om störningen inte är helt tillfällig.

Paragrafen motsvarar närmast 1 § första stycket miljöskyddslagen.

Paragrafen innehåller en definition av begreppet miljöfarlig verksamhet i stort sett motsvarar den nuvarande. Detta har närmare

som utvecklats i prop. 1969:28 om miljöskyddslag, s. 253

I nuvarande 1 § första stycket första punkten miljöskyddslagen anges att utsläpp av avloppsvatten, fast ämne eller gas i vattendrag, sjö eller annat vattenområde är miljöfarlig verksamhet. I nuvarande vattenlagen definieras vattenområde som ett område som täcks av vatten vid högsta förutsebara vattenstånd. Denna definitionen av vattenområde förs i balken i 11 kap. 4 Därför är det tillräckligt att i defini-

nu tionen av miljöfarlig verksamhet ange vattenområde.

I 1 har grundvatten lagts till. Detta är föranlett av EG-direktivet 80/68/EEG skydd för grundvatten mot förorening genom vissa

om farliga ämnen. Med tillägget vad som i direktivet definieras som

avses direkt utsläpp på följande sätt; tillförsel till grundvatten av ämnena i direktivets förteckning 1 och 2 utan infiltration genom markyta och underliggande jordlager. Direktivet omfattar dock även indirekta utsläpp som definieras på följande sätt; tillförsel till grundvatten av ämnena i direktivets förteckning 1 och 2 efter infiltration genom markyta och underliggande jordlager. Miljöskyddslagens tillämpningsområde utvidgades 1987 prop. 1986/87:135 genom tillägg i 1 § första stycket andra punkten till att omfatta också förorening av mark och grundvatten. I specialmotiveringen angavs då att risk för förorening uppkommer bl.a.

122 F örfattningskommentar SOU 1996: 103

genom infiltrering av avloppsvatten i grunden exempelvis vid avfallsdeponering. De indirekta utsläppen täcks bestämmelsen i 2 i genom de fall det föreligger risk för förorening. För att utsläpp alltid skall omfattas har även i 1 angetts utsläpp i mark. nu Punkterna 2 och 3 motsvarar 1 § första stycket andra och tredje punkten miljöskyddslagen. I fråga om luftförorening i 3 är dock att märka att inte enbart sådana föroreningar eller luktar hänförs som syns till begreppet luftfororening, utan det omfattar också utsläpp ämnen av som kan påverka klimatet eller påverka atmosfären t.ex i form av uttunning av ozonskiktet.

2 § Med avloppsvatten avses spillvatten eller annan flytande orenlighet, vatten som använts för kylning, vatten som avleds för sådan avvattning mark inom detaljplan av eller ett område med områdesbestämmelser inte görs för viss som en eller vissa fastigheters räkning, eller vatten som avleds för avvattning begravningplats. av en

Paragrafen motsvarar närmast 3 § miljöskyddslagen och 1 kap. 4 § 5 vattenlagen. Paragrafen överensstämmer med vad som för närvarande gäller enligt 3 § miljöskyddslagen med vissa ändringar. Vatten använts för som kylning anges som en samlande beteckning på vad angetts hittills som och utvidgas till att omfatta allt kylvatten. Detta innefattar allt kylvatten som har använts vid driften fabrik eller inrättning eller av en annan annan teknisk utrustning, däribland vatten har använts för kylning som av värmepumpar. P. 3 har utvidgats till att omfatta även mark inom område med områdesbestämmelser eftersom dessa till stor del reglerar samma typ av mark som detaljplaner. l 4 har ordet gravplats ändrats till begravningsplats eftersom detta begrepp används i begravningslagen 1990:1144.

3 § Med olägenhet för människors hälsa störning enligt en avses en som en medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig.

Paragrafen motsvarar närmast 1 § andra stycket hälsoskyddslagen.

SOU 1996: 103 Författningskommentar 123

Paragrafen innehåller en definition av begreppet olägenhet för människors hälsa, som ersätter det i hälsoskyddslagen använda uttrycket sanitär olägenhet. Med olägenhet avses störningar enligt

som en medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt. Liksom enligt hälsoskyddslagen gäller att störningar som är ringa eller helt tillfälliga inte omfattas. I likhet med tidigare bör en störning således vara av någon betydenhet och inte av helt tillfällig natur samt kunna vara skadlig i antingen fysiskt eller psykiskt hänseende en människas hälsotillstånd. I enlighet med den praxis som utvecklats enligt hälsoskyddslagen omfattas även sådana störningar som i första hand påverkar välbefrnnandet i inte ringa grad t.ex. buller, lukt och terrniskt inomhusklimat. Därmed avses störningar som inte är av sådan karaktär att de kan visas direkt hälsoskadliga ändå påtagligt inverkar på

vara men som människors psykiska välbefinnande. I paragrafen har uttryckligen angetts att bedömningen skall ske från medicinska eller hygieniska utgångspunkter. I bedömningen skall inte ingå några ekonomiska eller tekniska avvägningar. Bedömningen måste utgå från vad människor i allmänhet anser vara en olägenhet och kan inte enbart baseras en enskild

reaktion i det enskilda fallet. Även bedömningen huruvida persons en störning skall anses vara ringa är beroende av hur människor i allmänhet uppfattar stömingen. Liksom enligt hälsoskyddslagen bör dock gälla att hänsyn skall tas till personer som är något känsligare än normalt, t.ex. allergiker. Det förhållandet att helt tillfälliga störningar inte omfattas av begreppet olägenhet enligt paragrafen innebär att stömingen måste ha en viss varaktighet. Hit räknas förutom fasta störningar även regelbundna störningar samt störningar som återkommer vid flera tillfällen

om än inte med någon regelbundenhet.

Som framgår av avsnitt 13 .4.1 är miljökvalitetsnormer betydelsefulla för bedömningen vilka störningar bör påverka såväl hälsan

av som anses som välbefinnandet i sådan utsträckning att åtgärder enligt miljöbalken kan komma i fråga.

Allmänna bestämmelser miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd

om

4 § Om det finns särskilda skäl med hänsyn till skyddet för hälsa och miljö, får regeringen för viss del landet meddela föreskrifter

en av om förbud mot att

slappa ut avloppsvatten, fasta ämnen eller gas från mark, byggnader eller anläggningar, eller

lägga upp fasta ämnen, om sådan verksamhet kan leda till att vattenområden, marken eller

124 Fdrfattningskommentar SOU 1996: 103

grundvattnet kan förorenas eller på annat sätt påverkas menligt.

Paragrafen motsvarar närmast 8 § miljöskyddslagen.

Tidigare har hänvisats till naturvårdens eller andra allmänna intressen. Eftersom naturvård numera används i mera snäv betydelse än som torde ha avsetts här samt med allmänt intresse avses skyddet för hälsan och miljön har detta i stället angetts i paragrafen. Vattendrag, sjöar eller andra vattenområden har på samma sätt i l § ändrats till

som vattenområden. Hittills har 8 § miljöskyddslagen inneburit en möjlighet att inom ett område helt förbjuda utsläpp det har krävts risk för

men förorening endast för utsläpp så att marken eller grundvattnet kan förorenas, däremot inte för utsläpp i vattenområden. Enligt paragrafen krävs nu en risk för förorening eller annan påverkan även av vattenområden för att utsläpp i dem skall förbjudas.

Vidare har stadgandet utökats så att det inte endast gäller utsläpp av avloppsvatten, fast ämne eller gas, alltså vad som i l i

anges definitionen av miljöfarlig verksamhet. Det kan finnas behov av att förbjuda även annan användningav mark, byggnad eller anläggning som kan medföra förorening, alltså vad i 2 i definitionen

som anges av miljöfarlig verksamhet. Det gäller då framför allt uppläggning fasta

av ämnen som kan förorena. Enligt 10 § 3 miljöskyddslagen kan för närvarande tillstånd eller anmälan krävas för detta och motsvarande bestämmelse föreslås i 7 § nedan. I denna paragraf har nu i 2 lagts till möjligheten att även förbjuda detta för viss del landet. Tillägget

av i slutet av paragrafen av på annat sätt påverkas menligt har gjorts för att utsläpp av avloppsvatten som har använts som kylvatten i många fall inte innebär en förorening men ändå en negativ påverkan eftersom vattnet har en annan temperatur.

Enligt 8 § miljöskyddslagen har förbud endast fått meddelas det

om kunnat ske utan oskäligt intrång för fabrik eller inrättning som anlagts innan beslutet meddelats eller för kommun eller dessförinnan

annan som börjat avleda avloppsvatten. Denna begränsning har utgått. I stället utgör ett förbud grund för omprövning villkor enligt 21 kap. 5 Därvid

en av

får skälighetsavväganden göras.

Paragrafen kan bli aktuell att använda t.ex. när det gäller att förbjuda utsläpp till en sjö som har betydelse för dricksvattenförsörjningen eller som innehåller för landet sällsynta eller särskilt värdefulla växt- eller djurarter.

SOU 1996: 103 Författningskommentar 125

5 § För att skydda miljön och hälsan får regeringen, det framstår

om som mer ändamålsenligt än beslut i enskilda fall, också i andra fall än som avses i 4 § betraflande miljöfarlig verksamhet meddela föreskrifter om förbud, skyddsåtgärder, begränsningar och andra försiktighetsmått. Sådana föreskrifter får också meddelas för att uppfizlla Sveriges internationella åtaganden. Om det finns särskilda skäl, får regeringen bemyndiga en myndighet att meddela sådana föreskrifter.

Om det behövs får regeringen meddela föreskrifter sådana

om l försiktighetsmått går vad följer Sveriges

som utöver som av medlemskap i i i Europeiska unionen eller andra internationella åtaganden. l I i l

Paragrafens andra stycket motsvarar närmast 5 § andra stycket

a miljöskyddslagen. I övrigt är paragrafen ny.

Paragrafen innehåller ett bemyndigande i fråga miljöfarlig

om verksamhet i enlighet med 8 kap. 7 § regeringsformen. Utgångspunkten för föreskrifterna skall alltså att de behövs för miljövårdens

vara intresse. Räckvidden av bemyndigandet framgår närmast punkterna

av 3 och 4 i den angivna bestämmelsen i regeringsformen. Avsikten är att bemyndigandet skall användas dels för att genom föreskrifter i svensk rättsordning införliva rättsakter från EU i den utsträckning detta bedöms möjligt och lämpligt samt uppfylla andra internationella åtaganden, dels för att utfärda föreskrifter generell art för viss bransch eller för

av en vissa verksamheter. För att bemyndigandet skall få användas krävs att generella föreskrifter framstår som mer ändamålsenliga i förhållande till miljöbalkens syften än beslut i ett enskilt fall med stöd föreskrifter

av enligt 6 och 7 §§. Användningen av generella föreskrifter bör kunna komma i fråga i de fall verksamheterna likartat slag och påverkan

är av på omgivningen är väl dokumenterad. Detta har behandlats även i avsnitt 13.3.4. Av 21 kap. 1 § framgår att generella föreskrifter enligt denna paragraf kan begränsa ett individuellt tillstånd. I många fall är dock de olika verksamheterna så skiftande karaktär att den in-

av dividuella tillståndsprövningen fortfarande kommer det främsta

att vara stynnedlet för miljöfarlig verksamhet.

Huvudregeln är att föreskrifter skall meddelas regeringen. Endast

av om det finns särskilda skäl får regeringen enligt första stycket bemyndiga en myndighet att meddela föreskrifter. När det gäller att införliva internationella åtaganden detaljartad karaktär med

av mera svensk rätt, t.ex. i fråga mätmetoder och andra tekniska åtgärder,

om torde det ofta vara lämpligt att föreskrifter utfärdas myndighet.

av en

Regeringen får enligt andra stycket meddela föreskrifter

om försiktighetsmått som går längre än EG:s regler. Motsvarande be-

126 Författningskommentar

stämmelse infördes i 5 a § miljöskyddslagen den l juli 1995 prop. 1994/95 :18, bet. 1994/95:JoU21, rskr. 1994/95:420. I stycket har lagts till att detta även gäller andra internationella åtaganden. Bemyndigandet gäller dock som framgår av lydelsen endast regeringen och inte myndigheternas föreskriftsrätt.

Tillstånds- och anmälningsplikt för miljöfarlig verksamhet

6 § Regeringen får föreskriva att det skall förbjudet att utan

vara tillstånd eller innan anmälan har gjorts

anlägga eller driva vissa slag fabriker, andra inrättningar eller

av verksamheter, eller

ändra vissa slag inrättningar eller deras användning eller ändra

av vissa slag av verksamheter på ett sätt som kan medföra ökade eller

nya olägenheter eller som i annat avseende är betydelse fidn störnings-

av synpunkt.

Den som utövar eller avser att utöva miljöfarlig verksamhet får ansöka om tillstånd till verksamheten enligt denna balk även

om tillstånd inte krävs.

Paragrafens första stycke motsvarar närmast 10 § 1 och 4 miljöskyddslagen. Paragrafens andra stycke motsvarar till viss del 9 § första

stycket miljöskyddslagen.

Bemyndigandet, som utgör grunden för regleringen av tillstånds- och anmälningsplikten för miljöfarlig verksamhet, har utökats till att omfatta även andra verksamheter än fabriker och andra inrättningar. Vidare har bestämmelsen utvidgats så att tillståndsplikten inte bara gäller

anläggande av verksamheter utan kan komma att avse också en redan etablerad verksamhet. Detta innebär den skillnaden i förhållande till gällande ordning att ändringar i regeringens föreskrifter om tillståndplikt får en mer omedelbar verkan. Detta får regleras närmare i Övergångsbestämmelsema till balken. Miljöbalksutredningen återkommer till frågan i ett kommande betänkande.

I vissa EG-direktiv föreskrivs krav på tillstånd. I art. 9 i

om direktivet 75/442, ändrat genom dir. 91/ 156, krävs tillstånd för varje inrättning eller företag tillämpar de bortskaffningsförfaranden

som som avses i direktivets bilaga 2 A. Direktivet behandlas i avsnitt 18.1 .2. och 18.3.2. I förslaget till IPPC-direktiv, behandlas i avsnitt 13.2.4,

som krävs att den verksamhet förslaget omfattar skall tillståndsprövas.

Av andra stycket framgår att den som bedriver eller avser att bedriva

SOU 1996: 103 F örfattningskommentar 127

miljöfarlig verksamhet kan få sin verksamhet prövad och erhålla tillstånd till verksamheten, även om verksamheten enligt föreskrifter som följer av första stycket eller 7 § inte omfattas av tillståndsplikt. Denna möjlighet har alltid funnits i miljöskyddslagstiftningen och bibehålls alltså i miljöbalken.

7 § Avloppsvatten skall avledas och eller tas hand på något

renas om annat sätt så att olägenheter för människors hälsa eller miljön inte uppkommer. För detta ändamål skall lämpliga avloppsanordningar inrättas. 1 Regeringen får föreskriva att det skall förbjudet att utan

vara 7 tillstånd eller innan anmälan har gjorts

inrätta avloppsanordningar,

släppa ut avloppsvatten av en viss mängd, art eller sammansättning i mark, vattenområde eller grundvatten, eller

släppa ut eller lägga upp fast avfall eller andra fasta ämnen,

om detta kan leda till att mark, vattenområden eller grundvatten kan

förorenas.

Paragrafen motsvarar närmast 7 § och 10 § 2 och 3 miljöskyddslagen och 7 § hälsoskyddslagen.

Första stycket innehåller en allmän bestämmelse om att allt avloppsvatten skall avledas och renas eller tas om hand på något annat sätt så att olägenheter för människors hälsa eller miljön inte uppkommer. Motsvarande krav gäller för fast avfall enligt 15 kap. Stycket motsvarar i första hand 7 § första stycket hälsoskyddslagen med den ändringen att Sanitär olägenhet har ändrats till olägenheter för människors hälsa. En definition av detta och vad med avloppsvatten finns i 2 och

som avses 3 §§. Bestämmelsen har vidare utökats till att omfatta även olägenheter för miljön, vilket innebär att bestämmelsen omfattar allt avloppsvatten och alla avloppsanordningar. Frågor som rör kontrollen av avloppsanordningar skall i fortsättningen regleras med stöd av bestämmelserna om miljöfarlig verksamhet.

I 7 § miljöskyddslagen görs en uppräkning av olika slag av avloppsvatten som inte får släppas ut i vattenområden om det inte det är uppenbart att det kan ske utan olägenhet. Denna uppräkning fördes år 1969 över till miljöskyddslagen från gamla vattenlagen där reglerna infördes 1956. Uppräkningen motsvarar inte längre de utsläpp som framför allt bör regleras och som hittills har reglerats genom förekrifter om tillstånd med stöd 10 § miljöskyddslagen. Enligt denna paragrafs

av

andra stycke får föreskrivas krav tillstånd eller anmälan för att

om inrätta avloppsanordningar samt släppa ut avloppsvatten av viss mängd, art eller sammansättning i mark, vattenområde eller grundvatten. Det får även föreskrivas krav tillstånd eller anmälan för att släppa ut eller

om lägga fast avfall eller andra fasta ämnen så att mark, vattenområden

upp eller grundvatten kan förorenas. Med stöd av bestämmelsen kan exempelvis föreskrivas krav på tillstånd för utsläpp av de ämnen

om

i 7 § miljöskyddslagen eller andra utsläpp som bör regleras. som anges Det gäller även utsläpp avloppsvatten från vattentoalett.

av

8 § Ansökan tillstånd till miljöfarlig verksamhet prövas av

om

miljödomstolen.

Regeringen får föreskriva att ansökan om tillstånd för vissa slag av ärenden skall prövas länsstyrelsen. Om den miljöfarliga verksam-

av heten kan antas ha en begränsad miljöpåverkan, får regeringen föreskriva att kommun skall pröva frågor tillstånd Bestämmelser

en om

prövning ansökan finns i 18-21 kap. om av

Anmälan miljöfarlig verksamhet görs till kommunen.

om

Paragrafen motsvarar närmast 9 § första stycket och l7 § miljöskyddslagen.

Genom paragrafens första stycke föreskrivs att miljödomstolen prövar frågor tillstånd till miljöfarlig verksamhet. Ett antal regionala

om miljödomstolar ersätter den nuvarande Koncessionsnämnden för

miljöskydd.

Enligt andra stycket får regeringen föreskriva att också annan myndighet får pröva frågor tillstånd. Det kommer i likhet med

om tidigare att framför allt länsstyrelserna. Om verksamheten är av den

vara beskaffenheten, att den kan antas ha begränsad miljöpåverkan, får

en regeringen föreskriva att det ankommer kommun att pröva frågan

en

tillstånd. Sådana ärenden kan avse tillstånd att installera värmeom

och vissa andra enklare tillståndsförfaranden, i den förepumpar som slagna ordningen överförs från hälsoskyddsreglema till miljöskyddsreglema. Bestämmelser prövning ansökan finns i kapitel 18-21.

om av Prövningen skall ske överensstämmer i stort med den ordning som

som

har gällt enligt miljöskyddslagen.

Frågor anmälan prövas enligt paragrafens tredje stycke av en

om kommun. Det är kommunens sak att med iakttagande kommunallagen

av och allmänna förvaltningsrättsliga regler bestämma den ordning som skall gälla för handläggningen av en anmälan.

Förfatlningskommentar 129

Särskilda bestämmelser hälsoskydd

om

9 § Bostäder och lokaler för allmänna ändamål skall ett betryggande

ge skydd mot störningar som kan medföra olägenheter för människors hälsa.

En bostad skall brukas på ett sådant sätt att olägenheter för människors hälsa inte uppkommer. I i l i l i Paragrafen motsvarar närmast 3 och 4 hälsoskyddsförordningen

i

1983:616.

Första stycket har sitt ursprung i 3 § hälsoskyddsförordningen 1983:616 och i det anges krav beskaffenheten hos bostäder och lokaler för allmänna ändamål i syfte att hindra uppkomsten av olägenheter för människors hälsa. Som exempel användning för allmänna ändamål kan nämnas samlingslokaler och lokaler för vård, undervisning och hygienisk behandling, idrottsanläggningar, badanläggningar, hotell och liknande. Bestämmelsen har gjorts mindre detaljerad än i hälsoskyddsförordningen. Mer detaljerade bestämmelser kan meddelas i förordningsform eller i myndighetsföreskrifter. Störningar används som en sammanfattande beteckning för vad som avses i 3 § 1 förordningen, dvs. värme, kyla, drag, fukt, buller, luftföroreningar och andra liknande störningar. Även andra typer olägenheter för människors hälsa

av omfattas. Exempel på sådana kan vara de på senare år uppmärksammade problemen med radon och mögel i bostäder.

Vad som skall anses utgöra betryggande skydd kan givetvis variera för bostäder och lokaler olika slag. Närmare bestämmelser om detta

av kan meddelas i form av miljökvalitetsnormer enligt 6 kap. eller andra föreskrifter.

När det gäller hygieniska anordningar har bestämmelserna i 9 § hälsoskyddslagen om tillgång till toaletter i eller i anknytning till byggnader där människor vistas inte tagits med i balken. En sådan regel kan med stöd av 12 § beslutas av regeringen.

Andra stycket har sin motsvarighet i 4 § hälsoskyddsförordningen. Det innebär exempelvis att byggnader skall hållas fria från ohyra och skadedjur som i dag regleras i 10 § hälsoskydddslagen. De exempel olägenheter som anges i 4 § förordningen, orenlighet och störande ljud, omfattas självklart också av bestämmelsen och behöver inte anges direkt i lagtexten. Närmare föreskrifter om detta får meddelas med stöd av

5 16-0877

130 F örfattningskommentar SOU 1996: 103

10 § Anläggningar för grundvattentäkter skall inrättas och användas på ett sådant sätt att olägenheter för människors hälsa inte uppkommer.

En kommun får föreskriva att det krävs tillstånd eller anmälan för att inrätta och använda en ny anläggning för grundvattentäkt i områden där knapphet på sött grundvatten råder eller kan befaras uppkomma, om det behövs för att hindra att olägenheter för människors hälsa skall uppkomma. Kommunen får också föreskriva anmälningsplikt för sådana anläggningar som redan finns inom angivna områden.

Paragrafen saknar motsvarighet i gällande rätt.

I första stycket anges den grundläggande aktsamhetsregeln att anläggningar för grundvattentäkter skall inrättas och användas på ett sådant sätt att olägenheter för människors hälsa inte uppkommer. Med olägenhet för människors hälsa avses i detta fall att en bostad inte har tillgång till vatten i tillräcklig omfattning och av godtagbar kvalitet. Med anläggning för grundvattentäkt avses en anläggning för bortledande av

grundvatten grundvattenförekomst.

ur en

I paragrafens andra stycke ges kommunerna rätt att föreskriva att det krävs tillstånd eller anmälan för att inrätta och använda

en ny anläggning för grundvattentäkt i områden där knapphet på sött grundvatten råder eller kan befaras uppkomma, om det behövs för att hindra att olägenheter för människors hälsa skall uppkomma. Begreppet knapphet på sött grundvatten omfattar såväl det fallet att brunnar sinar som att brunnar drabbas saltvatteninträngningar. Det är fråga områden där

av om det antingen finns bostäder som inte har tillgång till vatten i tillräcklig omfattning och av godtagbar kvalitet, eller där det finns risk för att sådana problem skall uppkomma och där orsaken är att grundvattenuttagen från brunnar i området är eller kan befaras bli för stora. Kommunen kan genom att föreskriva om tillstånds- eller anmälningsplikt förhindra tillkomsten av eller påverka användningen av nya anläggningar. Kommunen kan då också påverka lokalisering. Tillstånd som medddelas får förenas med villkor enligt 18 kap. 1 Kommunen kan vid tillståndsprövning även kräva att det kontrolleras exempelvis det

om förekommer radonhalter i vattnet.

För anläggningar som redan finns får kommunen föreskriva

anmälningsplikt inom angivna områden, inte tillståndsplikt. Genom

anmälningsplikten får dock kommunen kännedom om alla anläggningar och kan därmed ge råd och anvisningar för hur anläggningarna skall användas. Om det behövs kan kommunen med stöd av 23 kap. 8 § föreskriva om skyddsåtgärder och försiktighetsmått enligt 3 kap. 3 § för

SOU 1996: 103 F örfattningskommentar 13 l

att förhindra att olägenheter för människors hälsa uppkommer.

11 § Regeringen får föreskriva att vissa djur inte får hållas inom områden med detaljplan eller områdesbestämmelser utan särskilt tillstånd kommunen, sådana föreskrifter behövs för att hindra att

av om olägenheter för människors hälsa uppstår.

Regeringen får överlåta åt kommunen att meddela sådana föreskrifter.

Paragrafen motsvarar närmast ll § andra stycket hälsoskyddslagen.

Med stöd av den bestämmelsen i hälsoskyddslagen har regeringen i 10 § hälsoskyddsförordningen meddelat föreskrifter om hållande av djur inom område med detaljplan. Bestämmelsen har utvidgats till att omfatta även områden som omfattas av områdesbestämmelser skäl

av samma som angetts under 2

I2 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får

som även i andra fall i 10 och 11 §§ meddela de föreskrifter

än som avses som behövs till skydd mot olägenheter för människors hälsa. Regeringen får bemyndiga kommunen att meddela sådana föreskrifter.

föreskrifter enligt första stycket får att verksamheter kan

anges som medföra olägenheter för människors hälsa inte får bedrivas eller att vissa anläggningar inte får inrättas utan att tillstånd lämnats eller

av anmälan gjorts till en kommunal nämnd

Bestämmelsens första stycket motsvarar närmast 13 § hälsoskyddslagen. Andra stycket har viss motsvarighet i 12 § hälsoskyddslagen.

Med stöd av första styckets motsvarighet i hälsoskyddslagen har i ll § hälsoskyddsförordningen meddelats närmare bestämmelser om kommunala föreskrifter. Med stöd av dessa bestämmelser får exempelvis kommunerna meddela föreskrifter om tomgångsköming med motordrivna fordon och skydd för ytvattentäkter och enskilda grundvatten-

om täkter. Enligt 14 § hälsoskyddslagen får den kommunala nämnden för särskilda fall meddela de villkor som behövs för att hindra uppkomsten av sanitär olägenhet och för att undanröja sådan olägenhet vid viss verksamhet eller i samband med utnyttjande plats eller lokal

av en en som allmänheten har tillträde till. Bestämmelsen har bl.a. använts för att begränsa gatumusik platser där den kan upphov till sanitär

ge

132 F örfattningskommentar SOU 1996: 103

olägenhet. Motsvarande befogenhet kan till kommunen med stöd

ges av denna paragraf.

Bestämmelsen ger även regeringen möjlighet att låta myndighet

en meddela föreskrifter på hälsoskyddsområdet. Ytterligare bestämmelser om exempelvis att byggnader skall hållas fria från ohyra och skadedjur samt om djurhållning som idag regleras i 10 och ll hälsoskydddslagen kan också meddelas med stöd av denna paragraf.

Bemyndigandet i andra stycket är nytt. För närvarande finns dock

bestämmelser tillståndsplikt eller anmälningsskyldighet hälso-

om skyddsområdet bl.a. i 12 § hälsoskyddslagen bl.a. hotell,

som avser

idrottsanläggningar och badanläggningar. Med stöd denna be-

av stämmelse kan regeringen eller den myndighet regeringen

som bestämmer föreskriva krav på tillstånd från eller anmälan till

om en kommunal nämnd för vissa slag av verksamheter eller anläggningar eller inrättningar, om det behövs till skydd mot olägenheter för människors hälsa. Av första stycket följer att regeringen får överlåta åt kommunen att besluta om närmare föreskrifter i vilka fall tillstånd krävs eller

om anmälan skall göras.

13 § Kommunala föreskrifter meddelas till skydd mot olägenheter

som för människors hälsa får inte medföra onödigt tvång för allmänheten eller annan obefogad inskränkning i den enskildes fiihet.

Paragrafen motsvarar närmast 2 § andra stycket hälsoskyddslagen. Den infördes i den lagen på förslag lagrådet, bl.a. hänvisade till att

av som genom hälsoskyddslagen avskaffades den statliga kontrollen funnits

som genom det gamla systemet med underställning av lokala hälsovårdsord-

ningar.

SOU 1996: 103 F örfattningskommentar l 3 3

ll kap. Vattenfiiretag

Tillämpningsområde

1 § I detta kapitel finns särskilda bestämmelser om vattenföretag och vattenanläggningar. Bestämmelser vattenföretag och vattenanlägg-

om ningar finns också i lagen 0000 med särskilda bestämmelser om vattenföretag.

Paragrafen motsvarar delvis l kap. 2 § första stycket vattenlagen.

Paragrafen anger att särskilda bestämmelser om vattenföretag och vattenanläggningar finns i detta kapitel och i lagen med särskilda bestämmelser om vattenföretag. Vattenföretag definieras i 2 § och vattenanläggning i 3 Ett vattenföretag utgör en verksamhet i miljöbalkens mening. Balkens gemensamma aktsamhetsregler och övriga generella bestämmelser om verksamheter skall därför tillämpas på vattenföretag. Utöver de generella bestämmelserna är det nödvändigt att ha vissa specialregler vattenföretag. Sådana bestämmelser återfinns

om i detta kapitel och i lagen med särskilda bestämmelser om vattenföretag.

Det förhållandet verksamhet utgör ett vattenföretag utesluter

att en inte att den kan omfattas av även andra särskilda bestämmelser om speciella typer verksamheter. Framför allt är förhållandet mellan

av vattenföretag och miljöfarlig verksamhet av intresse. Infiltration för att öka grundvattenmängden, fiskodlingar, fyllningar vid byggande av

vägbankar samt borttagande av fiberbankar och kvicksilverhaltiga

sediment i vattenområden är exempel verksamheter som både är vattenföretag och miljöfarliga verksamheter. Om inte annat anges gäller de materiella reglerna vattenföretag och om miljöfarlig verksamhet

om fullt ut vid sidan av varandra. Däremot skall normalt endast en tillståndsprövning ske.

Definitioner

Defmitionema i 2-5 gäller vid tillämpningen av både miljöbalken och lagen med särskilda bestämmelser om vattenföretag. I miljöbalken förekommer uttrycken i även andra kapitel än det särskilda kapitlet om vattenföretag.

134 Författningskommentar SOU 1996: 103

2 § Med vattenföretag avses

uppförande, ändring, lagning och utrivning av dammar eller andra anläggningar i vattenområden, fyllning och pålning i vattenområden, bortledande av vatten från eller grävning, sprängning och rensning i vattenområden samt andra åtgärder i vattenområden om åtgärden syftar till att förändra vattnets djup eller läge,

bortledande av grundvatten och utförande av anläggningar för detta,

tillförsel av vatten för att öka grundvattenmängden samt utförande

av anläggningar och åtgärder för detta, och

åtgärder som utförs för att avvattna mark, när det inte är fråga om avledande av avloppsvatten, för att sänka eller tappa ett vattenom-

ur råde eller för att skydda mot vatten, när syftet med åtgärden är att varaktigt öka fastighets lämplighet för något visst ändamål markav-

en vattning.

Paragrafen motsvarar delvis 1 kap. 3 § första stycket och 4 § 4 vattenlagen.

I paragrafen definieras det för kapitlet grundläggande uttrycket vattenföretag. Vattenföretag är en samlingsbeteckning ett antal olika åtgärder i vatten och med vatten. Definitionen överensstämmer med gällande rätt, med ett undantag. I den fjärde punkten har den form av markavvattning som idag beskrivs som att sänka eller tappa sjö

ur en i stället angetts att sänka eller tappa ett vattenområde.

som ur Begreppet markavvattning blir alltså något vidare med vårt förslag.

Paragrafens första punkt omfattar vattenföretag i ytvatten. Som vattenföretag är till att börja med att anse byggande och andra arbeten i vatten. Vanligt förekommande är uppförande dammar, vägbankar,

av bropelare, bryggor och pirar. Även kabeldragning och anläggande

av flytbryggor brukar anses omfattat definitionen. Det anges uttryckligen

av att även ändring, lagning och utrivning av nämnda anläggningar utgör vattenföretag.

I den första punkten nämns vidare fyllning. Uttrycket fyllning omfattar inte alla former tippning i vattenområden. Med fyllning

av avses en åtgärd som åtminstone delvis syftar till att åstadkomma

en vattenanläggning, exempelvis en vägbank eller en pir. Om syftet enbart är att bli av med materialet utgör tippningen inte en fyllning och alltså inte ett vattenföretag. Reglerna om miljöfarlig verksamhet är däremot normalt tillämpliga på denna form tippning. Även balkens särskilda

av regler om dumpning i 15 kap. 17-19 kan vara tillämpliga.

Bortledande av ytvatten är ett vattenföretag enligt den första punkten. Uttrycket bortledande vatten är vidare än det i 5 § forsta stycket

av

SOU 1996: 103 Författningskommentar 135

definierade uttrycket vattentäkt, eftersom även bortledande s.k.

av skadligt vatten omfattas.

Begreppet grävning skall tolkas vitt. Sandsugning är en åtgärd som innefattas i nämnda uttryck. Med rensning avses även muddring.

I den första punkten nämns avslutningsvis andra åtgärder i vattenområden syftar till att förändra vattnets djup eller läge. Även andra

som former av regleringar omfattas än sådana som i 5 § andra stycket benämns vattenreglering. Som exempel kan nämnas höjning av vattennivån i en sjö eller en våtmark i naturvårdssyfte samt omgrävning av en åfåra.

Enligt paragrafens andra punkt utgör bortledande av grundvatten och utförande av anläggningar för detta vattenföretag. Grundvatten är det vatten som finns under markytan. Liksom är fallet med bortledande av ytvatten i den första punkten, kan det vara fråga om även annat bortledande än sådant som enligt 5 § första stycket benämns vattentäkt. Paragrafens tredje punkt omfattar tillförsel av vatten för att öka grundvattenmängden samt utförande av anläggningar och åtgärder för detta. Denna form av vattenföretag benämns vanligen infiltration. Syftet skall alltså vara att öka grundvattenmängden. Infiltration sker ofta för att öka vattenmängden i en grundvattentäkt eller för att återställa en grundvattennivå som har rubbats vid bebyggelse.

Den fjärde punkten omfattar ett antal olika åtgärder som är att beteckna som markavvattning. Åtgärderna vidtas för att avlägsna vatten eller för att skydda mot vatten. Exempel på sådana åtgärder är dikning, årensning, sjösänkning och invallning. Däremot undantas avledande av avloppsvatten. Trots detta undantag finns det i 3 kap. lagen med särskilda bestämmelser om vattenföretag särskilda bestämmelser om markavvattning som sker samtidigt med avledande av avloppsvatten. Inte heller sådant bortledande vatten nämns i punkt 1 och

av som ovan 2 är att anse som markavvattning.

Markavvattning i form av dikning kan ske för många olika ändamål. Vanligast är dikningar inom jord- och skogsbruket. Vidare kan nämnas dikning för vägbyggnad, bebyggelse, torvtäkt, trädgårdanläggningar och

golfbanor.

För att utgöra en markavvattning i balkens mening skall syftet med åtgärden vara att varaktigt öka markens lämplighet för något visst ändamål, såsom odling, bebyggelse eller torvtäkt. Det är effekten av markavvattningen som skall vara varaktig. Av kravet på varaktighet följer att skyddsdikning, dvs. dikning som utförs efter skogsavverkning i avsikt att hindra att grundvattnet stiger, normalt inte utgör markavvattning i lagens mening.. Skyddsdikningen sänker inte den nivå

som grundvattenytan hade före avverkningen och ökar därför inte markens

136 Författningskommentar SOU 1996: 103

tidigare produktionsfönnåga. Skyddsdikning omfattas dock av miljöbalkens generella bestämmelser om verksamhet och åtgärden är i gällande rätt anmälningspliktig enligt naturvårdsförordningen. Av varaktighetskravet följer vidare att en invallning i samband med tillfällig

en översvämning inte är markavvattning. Kravet varaktighet är dock uppfyllt när invallningen avses bli kvar för att skydda mot även framtida översvämningar. Anmärkas bör att en tillfällig invallning utgör ett vattenföretag enligt paragrafens första punkt om den utförs i ett vattenområde.

Alla åtgärder i och med vatten omfattas inte av definitionen på vattenföretag. Utanför detta begrepp faller givetvis bad och båttrafik. Detsamma gäller utsläppande av avloppsvatten, som däremot utgör miljöfarlig verksamhet. Att bygga en bro över ett vattenområde är inte heller det ett vattenföretag, såvida inte bropelare eller landfásten ligger i vattenområdet eller arbeten av andra skäl utförs i vattenområdet. Bedömningen brobyggandet är ett vattenföretag påverkas inte av

av om att bron utformas på ett sådant sätt att båttrafiken hindras.

3 § Med vattenanläggning avses en anläggning med tillhörande manöveranordningar som har kommit till genom ett vattenföretag.

Paragrafen motsvarar 1 kap. 3 § andra stycket vattenlagen.

I paragrafen definieras uttrycket vattenanläggning. Exempel på sådana anläggningar är dammar, fisktrappor, vägbankar, landfásten till broar, bropelare, bryggor och pirar. Även manöveranordningar till anläggningar omfattas av definitionen. Det krävs inte att manöveranordningarna befinner sig i vattenområdet.

4 § Med vattenområde avses ett område som täcks av vatten vid högsta förutsebara vattenstånd

Paragrafen motsvarar 1 kap. 3 § tredje stycket vattenlagen.

I paragrafen definieras uttrycket vattenområde. Uttrycket förekommer även i de särskilda reglerna om miljöfarlig verksamhet och har där samma betydelse. Med högsta förutsebara vattenstånd avses en vattennivå som är med någon sannolikhet förutsebar. Det förhållandet att vattenståndet enstaka platser vid något tillfälle har varit extremt högt har ibland enbart historiskt intresse och skall då inte påverka

Författningskommentar 137

bedömningen av vad som utgör ett vattenområde.

Exempel på vattenområden är sjöar, vattendrag, diken och kärr. Även vissa konstgjorda vattensamlingar omfattas, såsom regleringsmagasin

och bevattningsdammar. Däremot inte simbassänger, vilka saknar

avses vattenrättsligt intresse.

5 § Med vattentäkt avses bortledande av yt- eller grundvatten för

vattenförsörjning, värmeutvinning eller bevattning. Med vattenreglering ändring vattenföringen i ett vattendrag

avses av till förmån för ett annat vattenföretag.

Med vattenöverledning vattenreglering överföring

avses genom av ytvatten från ett vattenområde till ett annat.

Paragrafen motsvarar 1 kap. 4 § 1-3 vattenlagen.

Som vattentäkt betecknas enligt det första stycket enbart bortledande

för Vattenförsörjning, värmeutvinning och bevattning. Vattenförsörjning

avser inte bara dricksvatten, utan även industriers process- och kylvatten. Bortledande skadligt vatten faller utanför definitionen

av av vattentäkt.

Vattenreglering skall enligt det andra stycket ske till förmån för ett annat vattenföretag. Även andra regleringar kan dock utgöra vattenföretag enligt 2 §

Vattenöverledning, som definieras i det tredje stycket, är en form av

vattenreglering ofta sker för att kunna öka kraftproduktionen vid ett

som kraftverk. Vattenöverledningar kan även ske för att öka storleken av en ytvattentäkt.

Särskilda förutsättningar för vattenföretag

6 § Ett vattenföretag får komma till stånd endast om dess fördelar från allmän och enskild synpunkt överväger kostnaderna samt skadorna och olägenheterna av det.

Paragrafen motsvarar 3 kap. 4 § vattenlagen.

Bestämmelsen skall hindra tillkomsten av vattenföretag som inte är samhällsekonomiskt motiverade. Den kan beskrivas som en stoppregel. Utrymme lämnas för en förhållandevis fri och därmed mångsidig bedömning av vattenföretag. Den samhällsekonomiska bedömningen

138 F örfattningskommentar SOU 1996: 103

skall baseras en ekonomisk analys av rimlig omfattning. Något krav på matematisk exakthet i de ekonomiska beräkningarna bör inte uppställas. Det torde alltid vara möjligt att göra en åtminstone grov ekonomisk uppskattning anläggningskostnadema och de direkta

av av skadorna. Paragrafen omfattar även indirekta verkningar i brist

men utvecklade beräkningsmetoder bör försiktighet iakttas i dessa bedömningar. Det saknar betydelse skadorna och olägenhetema har

om samband med vattenföretagets inverkan på vattenförhållandena. Även skador som uppkommer på egendom som tillhör sökanden skall beaktas. Den samhällsekonomiska nyttan är självfallet lättare att beräkna vid

produktionsinriktade vattenföretag som kraftverk än vid vattenföretag

som utförs för fiskets förbättrande eller för den allmänna miljö- eller hälsovården. De senare vattenföretagen skall kunna medges även om de i strikt ekonomisk mening är förlustbringande.

7 § Ett vattenföretag skall utföras så att det inte försvårar annan verksamhet som i framtiden kan antas beröra vattentillgång och

samma som främjar allmänna eller enskilda ändamål av vikt. Detta krav gäller om vattenföretaget kan utföras utan oskälig kostnad.

Paragrafen motsvarar 3 kap. 7 § första stycket andra meningen vattenlagen.

Vattenföretag utförs ibland sådant sätt att andra verksamheter

som berör vattentillgång påverkas. Med stöd bestämmelsen skall

samma av hänsyn tas till framtida sådana verksamheter. Förutom vattenföretag kan hänsyn behöva tas till t.ex båtfait. Både sättet för utförande och omfattningen av vattenföretaget kan behöva Hänsyn behöver

anpassas. bara tas till kommande verksamheter av vikt. De framtida verksamheterna behöver däremot inte nödvändigtvis stora.

vara

Det kan ofta vara svårt att bedöma vilka verksamheter som i framtiden kan antas beröra samma vattentillgång. Hänsyn skall bara tas till verksamheter som med någon sannolikhet kan komma att bedrivas inom en inte alltför avlägsen framtid. Det torde normalt åligga utövaren av den framtida verksamheten att vara aktiv i vattenmålet. Särskild hänsyn bör tas till vattenföretag och andra åtgärder som skall ske till förmån för fiske- och miljövården.

8 § Den som vill utföra ett vattenföretag som kan skada fisket är skyldig att utan ersättning vidta och för framtiden underhålla behövliga

SOU 1996: 103 Författningskommentar 139

anordningar för fiskens framkomst eller fiskets bestånd, slappa fram vatten för ändamålet samt iaktta de villkor i övrigt på grund

som av företaget kan behövas till skydd för fisket i det vatten berörs

som av vattenföretaget eller i angränsande vattenområde. Om nyttan av en ifrågasatt anordning eller ett villkor inte skäligen kan motsvara

anses den kostnad som därigenom skulle åsamkas företagaren, kan företagaren befiias från sådan skyldighet.

en

Vad som i denna paragraf sägs fisk skall gälla även vattenlevan-

om de blötajur och vattenlevande kräftdjur.

Bestämmelser om särskildafiskeavgifter kan bestämmas istället

som för att det meddelas villkor enligt första stycket finns i 6 kap. 5 § lagen 0000 med särskilda bestämmelser vattenföretag

om

.

Paragrafen motsvarar delvis 3 kap. 11 § vattenlagen.

Enligt paragrafen föreligger en skyldighet att vidta och underhålla vissa anordningar till skydd för fisket, exempelvis fisktrappor och ålyngelledare. För att skydda fisket skall vidare vatten släppas fram. Minimivattenföringen bör hållas så hög som möjligt. Det bör eftersträvas att så mycket vatten släpps fram som motsvarar den naturliga lågvattenföringen. Även andra villkor kan föreskrivas. Sådana villkor kan innebära att fisk skall sättas ut, fiskodling bedrivas eller lekplatser för fiskar ställas i ordning. Åtgärder skall kunna vidtas även i angränsande vattenområden. Som villkor kan alltså föreskrivas att fisk skall sättas ut i ett bivattendrag som inte ens berörs av vattenföretaget.

De skyldigheter som företagaren har enligt denna paragraf följer normalt redan av andra bestämmelser i balken, främst den grund-

läggande aktsamhetsregeln i 3 kap. 3 En möjlighet att föreskriva om

kompensationsåtgärder utanför det skadade området finns i 18 kap. 8 Trots dessa bestämmelser bör enligt vår bedömning den särskilda bestämmelsen åtgärder till skydd för fisket finnas kvar. Bestämmel-

om sen är av stor vikt och genom att den finns undviks att prövning enligt balkens andra bestämmelser inte går lika långt.

Företagaren kan befrias från skyldighetema nyttan

om av en ifrågasatt anordning eller ett villkor inte skäligen kan anses motsvara den kostnad som företagaren skulle drabbas

av.

Det andra stycket är nytt men har en motsvarighet i 4 § fiskelagen. Vid riksdagsbehandlingen gällande vattenlag uttalade Jordbruksut-

av nu skottet att vad som i lagen föreskrivs om fisk också bör tillämpas hummer, kräfta, havskräfta, räka, krabba, bläckfisk, ostron, pärlmussla, blåmussla och nejonöga. Den utvidgade definitionen togs dock inte in i lagtexten. Enligt nu gällande fiskelag skall vad som i lagen sägs

om

140 F örfattningskommentar SOU 1996: 103

fisk också gälla vattenlevande blötdjur och vattenlevande kräftdjur. Fiskelagens definition går något längre än Jordbruksutskottets uttalande. Det är lämpligt att fiskelagens definition används i miljöbalkens bestämmelse åtgärder till skydd för fisket.

om

Med blötdjur mollusker avses en stam ryggradslösa djur som omfattar urmollusker, ledsnäckor, maskmollusker, snäckor, tandsnäckor, ostron och andra musslor samt bläckfiskar. Till kräftdjur hör bl.a. de vattenlevande tiofotade djuren kräfta, hummer, langust, havskräfta, eremitkräfta, krabba och räka men även krill. Rundmunnar pirål och nejonöga bör utan särskilt omnämnande kunna räknas som fisk. Alger,

är växter, är naturligtvis inte att anse som fisk. som

I 6 kap. 5 § lagen med särskilda bestämmelser om vattenföretag finns bestämmelser särskilda fiskeavgifter som kan bestämmas i

om stället för att villkor meddelas enligt första stycket.

Enligt 25 kap. 14 § kan förbud mot fiske meddelas i samband med beslut anordningar för att främja fisket eller för att förebygga skador

om på fisket.

Miljöbalken har i 21 kap. 5 § 11 särskilda bestämmelser om omprövning när det visar sig att anordningar som har vidtagits eller villkor har meddelats till skydd för fisket är mindre ändamålsenliga.

som

Tillståndsskvldighet

9 § För vattenföretag krävs det tillstånd enligt denna balk, inte

om något annat följer av bestämmelserna i detta kapitel. Ansökan om tillstånd till markavvattning ges in till länsstyrelsen. Ansökan om tillstånd till andra vattenföretag in till miljödomstolen.

ges

Den som vill utföra ett vattenföretag får ansöka om tillstånd även om tillstånd inte krävs.

Bestämmelser skyldighet att begära prövning innan

om en anläggning för bortledande av grundvatten tas ur bruk finns i 22

Paragrafen motsvarar delvis 4 kap. 1 § första, tredje och fjärde stycket vattenlagen.

Enligt det första stycket krävs tillstånd enligt miljöbalken för vattenföretag. Sådant tillstånd meddelas av miljödomstolen. Beträffande markawattningar är dock miljödomstolen tillståndsmyndighet endast när det blir aktuellt att pröva frågor att fler än sökanden skall delta i

om företaget, ersättningar eller särskilda tvångsrätter. Övriga markavvattningar prövas i stället länsstyrelsen. Ansökan markavvattning

av om

SOU 1996: 103 F örfattningskommentar 141

skall alltid ges till länsstyrelsen.

I balkens fjärde avdelning och i lagen med särskilda bestämmelser om vattenföretag finns bestämmelser om hur tillståndsprövningen går till.

Enligt det andra stycket får den som vill utföra ett vattenföretag ansöka tillstånd även tillstånd inte krävs. Eftersom den ofta

om om svåra bedömningen enligt 12 § i första hand ankommer företagaren, bör denne i tveksamma fall begära tillstånd. Företagaren undviker därigenom straff och andra sanktioner som kan följa om företaget utförs utan nödvändigt tillstånd.

Paragrafen innehåller i det tredje stycket en hänvisning till bestämmelsema i 22 § om skyldighet att begära prövning innan en anläggning för bortledande grundvatten tas ur bruk.

av

10 § Om det krävs tillstånd till ett vattenföretag får det inte påbörjas arbeten större omfattning i anslutning till företaget innan tillstånd

av har meddelats.

Paragrafen motsvarar 4 kap. l § andra stycket vattenlagen.

Arbeten större omfattning i anslutning till företaget får enligt

av paragrafen inte påbörjas innan tillstånd har meddelats. Med arbeten i anslutning till företaget andra verksamheter än vattenföretaget.

avses Exempel på sådana arbeten är landfásten för broar och dammar samt tunnlar och vägar för Vattenkraftverk.

Det kan ibland tänkas att det anslutande arbetet behöver särskilt tillstånd. Även ett sådant tillstånd redan har meddelats får arbetet

om inte sättas igång. Den vattenrättsliga prövningen skall nämligen inte kunna föregripas att arbeten utförs land. Utan hinder av

genom paragrafen kan arbeten utföras har även andra syften än att

som tillgodose ett behov för vattenföretaget. Paragrafen hindrar exempelvis inte att väg anläggs förutom att underlätta transporter till en

en som tilltänkt småbåtshamn även avser att underlätta för badande att nå en strand.

11 § Tillstånd enligt detta kapitel krävs inte för

vattentäkt för eller tvåfamiljsfastighets eller jordbrulcsfastighets

en enhusbehovsförbrukning eller värmeförsöijning,

utförande anläggningar för odling fisk, musslor eller kraftdjur,

av av eller

142 F örfattningskommentar SOU 1996: 103

utförande av anläggningar för utvinning av värme, om åtgärden inte avser vattentäkt.

Paragrafen motsvarar 4 kap. l a § vattenlagen.

Enligt den första punkten behövs inte tillstånd enligt ll kap. till ytoch grundvattentäkter för en en- eller tvåfamilj fastighets eller jordbruksfastighets husbehovsförbrukning eller värmeförsörjning. Tillstånds- eller anmälningsplikt kan dock föreskrivas enligt 10 kap. det finns

10 § om risk för att det uppkommer olägenheter för människors hälsa. Vidare

finns i 8 kap. 6 § tredje stycket 2 plan- och bygglagen möjlighet att

införa bygglovsplikt för grundvattentäkter i vissa fall.

Undantaget i den första punkten innebär att tillstånd normalt inte behövs for enskilda brunnar. Som husbehovsförbrukning anses användning av vatten för hushållsändamål, bad, tvätt och rengöring i villor

och lantgårdar. Vidare innefattas vattning av kreatur, mjölkbehandling

och annat vanligt lantbruksändamål. Även vattentäkter for bevattning

av trädgård som huvudsakligen är avsedd för eget behov och för mindre hantverk omfattas. Med husbehovsförbrukning avses däremot inte vattnets användning för en industri, handelsträdgård eller tvättinrättning

och inte heller för jordbruksbevattning. Tillstånd enligt balkens kapitel om vattenföretag behövs enligt den

andra punkten inte heller för frsk-, mussel- och kräftodlingar. Syftet är

att åstadkomma en rationell uppdelning av förprövningspliktiga

verksamheter mellan regelsystemen om miljöfarlig verksamhet och

vattenföretag. På detta sätt skall dubbelprövning undvikas. Fiskodling

för en nettoproduktion än 10 ton fisk år finns B-listan

av mer per och skall alltså tillståndsprövas länsstyrelsen. Vissa mindre

av anläggningar står på C-listan och skall därför anmälas till kommunen. Dessutom fordras länsstyrelsens tillstånd till fiskodling enligt 17 §

fiskeriförordningen. Den tredje punkten undantar värmeutvinningsföretag inte

som innefattar vattentäkt, dvs. slutna värmeutvinningssystem. Värrneutvinningsföretag är miljöfarliga verksamheter, eftersom de dels kan orsaka

ändring av temperaturförhållandena i mark och vatten s.k. termisk

förorening, dels kan läcka frostskyddsvätska. Värmeutvinningsföretag

är samtidigt vattenföretag de innefattar vattentäkt. Även utläggande

om

av slangar och andra anläggningsarbeten är vattenföretag, om de sker i

ett vattenområde. Inte heller i sistnämnda fall skall emellertid ett slutet

värmeutvinningssystemtillståndsprövas enligt ll kap.

SOU 1996: 103 F örfattningskommentar 143

12 § Tillstånd enligt detta kapitel krävs inte, om det är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas genom företagets inverkan på vattenförhållandena.

Paragrafen motsvarar 4 kap. 2 § första stycket första meningen vattenlagen.

I paragrafen anges ett generellt undantag från huvudregeln att tillstånd alltid krävs for vattenföretag. Tillstånd behöver inte inhämtas om det är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas i vattenföretagets inverkan vattenförhållandena. genom

Företagaren har bevisbördan för att förutsättningarna i paragrafen är uppfyllda. Beviskravet är mycket starkt. Kravet på att förhållandet skall vara uppenbart innebär att i princip alla vattenforetag av någon betydelse är tillståndspliktiga. Beträffande vissa företag, exempelvis dammar, torde kravet på tillstånd vara undantagslöst.

Med inverkan vattenförhållandena avses i första hand vattnets djup eller läge, men även inverkan vattenområdets användning for båttrafik. Även inverkan vattnets kvalitet omfattas, exempelvis grund grumling. Vidare omfattas minskning av vatteninnehållet i t.ex.

av en våtmark eller av grundvattnet.

13 § För markavvattning krävs det tillstånd trots vad som sägs i 12

För detaljdräneringgenom täckdikning krävs dock tillstånd endast

det är sannolikt att allmänna eller enskilda intressen skadas genom om

företaget.

Tillstånd enligt denna balk behövs inte för markavvattning i samband med torvtäkt tillstånd har lämnats enligt lagen 1985:620 om vissa

om

torvjjøndigheter m.m.

Paragrafen motsvarar delvis 18 c § första och andra stycket naturvårds- , lagen samt 4 kap. 1 § första stycket och 4 kap. 2 § första stycket andra meningen vattenlagen.

Av paragrafens första stycke framgår att tillstånd krävs för markavvattning, även verksamhetsutövaren skulle anse det vara uppenbart

om att varken allmänna eller enskilda intressen skadas genom företagets inverkan på vattenforhållandena. Det generella undantaget i 12 § gäller alltså inte. Anledningen till det absoluta kravet på tillstånd är att skyddet av våra våtmarker inte får bli beroende av vilken bedömning företagaren gör av verksamhetens skadlighet.

144 F örfattningskommentar SOU 1996: 103

Enligt paragrafens andra stycke gäller det hårda kravet tillstånd för markavvattning inte detaljdränering täckdikning. Med

genom täckdikning avses nedläggning av dräneringsrör i främst jordbruksmark för att minska markens vattenhalt. Med detaljdränering brukar de

avses fall då dräneringsrör används med en största inre diameter av 300 mm.

Tillstånd till detaljdränering täckdikning behövs endast

genom om det är sannolikt att allmänna eller enskilda intressen skadas

genom företaget. Utformningen av bestämmelsen innebär att bevisbördan är annorlunda placerad än enligt 12 Det är den som påstår att tillståndsplikt föreligger som har att visa detta. Enligt naturvårdslagen skall enbart inverkan naturmiljön bedömas när det avgörs täck-

om dikningen behöver tillstånd. I miljöbalken, liksom idag i vattenlagen, skall påverkan på även andra allmänna och enskilda intressen beaktas. Givetvis har påverkan på naturmiljön särskild betydelse men hänsyn skall tas även till exempelvis risken grannfastighet blir över-

att en svämmad.

Vid torvtäkt för energiändamål behövs enligt paragrafens tredje stycke inte tillstånd till markavvattning, tillstånd finns enligt

om torvlagen. Länsstyrelsen prövar tillståndsansökningar enligt torvlagen och skall därvid ta naturvårdshänsyn. Tillstånd till torvtäkt för annat än energiändamål, exempelvis för utvinning odlingstorv, kan däremot

av

inte ges enligt torvlagen. En markavvattning skall då tillståndsprövas

enligt miljöbalkens bestämmelser.

14 § Regeringen får förbjuda markavvattning skulle kräva tillstånd

som enligt detta kapitel i områden där det är särskilt angeläget att våtmarkema bevaras.

Paragrafen motsvarar 18 d § naturvårdslagen.

Enligt paragrafen får regeringen i fråga vissa områden, där det

om är särskilt angeläget att våtmarkema bevaras, förbjuda markavvattning som annars skulle kräva tillstånd. Med stöd bestämmelsen har

av regeringen förbjudit markavvattning i större delen av södra Sverige och dessutom i delar av övriga landet. Länsstyrelsen har dock getts möjlighet att i enskilda fall meddela dispens från förbudet när särskilda skäl föreligger. Vad som skall anses utgöra skäl för dispens bör främst bedömas mot bakgrund intresset från naturvårdssynpunkt att

av av bevara de återstående våtmarkema inom området. Möjligheten bör utnyttjas restriktivt. Vid bedömningen bör bl.a. beaktas att ett

av huvudsyftena med bestämmelsen är att kraftigt begränsa eller upphöra

Författningskommentar 145

med markavvattning i de delar av landet som redan starkt utarmats våtmarker. Undantag bör t.ex. kunna medges då det är fråga om begränsade åtgärder for att möjliggöra vissa arbetsföretag och naturvärdena inte försämras ytterligare åtgärderna. Ett annat skäl för genom undantag kan behov dikning för att återställa markens tillstånd vara av sedan vattenproblem uppkommit på grund åtgärder på intilliggande av mark kompensationsdikning. Om ett undantag medges skall tillståndsprövning ske på vanligt sätt enligt balkens bestämmelser. Det ankommer länsstyrelsen att besluta om undantag.

15 § Tillstånd behövs inte för att utföra rensningar för att bibehålla vattnets djup eller läge eller för att omedelbart återställa ett vattendrag har vikit från sitt förra läge eller som på något annat sätt har som förändrat sitt lopp. Om arbetena berör fastighet tillhör någon annan, skall en som fastighetsägaren alltid underrättas innan arbetena påbörjas. Om fisket kan skadas, skall anmälan om de planerade arbetena göras till länsstyrelsen innan arbetena påbörjas.

Paragrafen motsvarar delvis 18 § andra stycket naturvårdslagen. Den c motsvarar vidare 4 kap. 3 § vattenlagen. Enligt paragrafens första stycke får rensningar ske utan tillstånd om de endast att bibehålla vattnets djup eller läge. I andra fall kräver avser rensningar tillstånd, såvida inte annat följer 12 Om förändring av en har fått bestående karaktär krävs således normalt tillstånd för rensningen. I sådana fall brukar tala att ett nytt naturtillstånd har man om inträtt. Det är svårt att generellt säga hur lång tid får ha gått sedan som rensning utan att tillstånd behöver inhämtas. I förarbetena till nu senaste gällande vattenlag uttalades att tid år är acceptabel. Vid en om sex riksdagsbehandlingen anförde Jordbruksutskottet att rensningsåtgärder kan göras med längre tidsintervaller än sex år utan att något nytt naturtillstånd måste etablerat. Utskottet menade att undantaget från anses tillståndsplikt kan ,även rensning öppna avlopp som sker med avse av flera decenniers mellanrum. Enligt ett förslag från Naturvårdsverket till allmänna råd om markavvattning har ett nytt naturtillstånd inträtt när flora och fauna eller naturmiljön i övrigt under tiden efter den senaste dikningen förändrats och detta naturtillstånd upprepad dikning eller rensning skulle genom en försvinna. Som vägledning uttalas att detta är fallet när ett handgrävt

146 F örfattningskommentar

SOU 1996: 103

dike maskinrensas, eftersom handgrävning sedan länge inte tillämpas, och vidare när ett maskingrävt dike i skogsmark inte underhållits under ca 30 år i Sverige eller 20 år i södra Sverige. norra ca Den som vill utföra icke tillståndspliktig rensning har rådighet en enligt 2 kap. 5 § andra stycket lagen med särskilda bestämmelser om vattenföretag. Rensningsmassor får läggas upp närmaste strand med stöd av 25 kap. 13 Enligt det första stycket behövs inte heller tillstånd för återställa att ett vattendrag har vikit från sitt förra läge eller sätt som som annat har förändrat sitt lopp. Återställandet skall ske så det möjligt snart är med hänsyn till årstid och väderlek och därefter fullföljas utan onödigt dröjsmål. Enligt det andra stycket skall ägare av berörda fastigheter underrättas innan arbetena påbörjas. När arbeten sker utan tillstånd kan skada fisket, skall enligt det som tredje stycket anmälan ske till länsstyrelsen. Med fiske både avses allmänt och enskilt fiske och såväl yrkesfiske fritidsfiske. som

16 § Arbeten får utföras utan föregående tillstånd, det till följd om av en skada eller för att förebygga skada är nödvändigt tillståndsen att pliktiga ändrings- eller lagningsarbeten utförs genast. Ansökan om godkännande arbetena skall dock göras möjligt. av snarast Åtgärder strider mot bestämmelser innehållande och som om tappning av vatten får vidtas utan föregående tillstånd, det är om nödvändigt för att avvärja fara för liv eller hälsa, rädda värdefull egendom eller någon sådan orsak. Ansökan godkännande av annan om av åtgärderna skall dock göras snarast möjligt.

Paragrafen motsvarar 4 kap. 4 § vattenlagen. Enligt paragrafens första stycke kan prövningsplikten iakttas i efterhand till följd skada eller för att förebygga skada om av en en ändrings- eller lagningsarbeten måste utföras genast. Enligt det andra stycket får i vissa nödsituationer vatten innehållas eller tappas i strid mot tillståndet. Dammsäkerhetsutredningen SOU 1995:40 har föreslagit ett tillägg till detta stycke innebärande att länsstyrelsen skall få besluta sådana åtgärder. Förslaget behandlas om nu i regeringskansliet.

SOU 1996: 103 F örfattningskommentar 147

17 § Om vattenföretag har utförts utan tillstånd enligt denna balk ett eller äldre lag, får företagaren begära prövning av företagets laglighet. En ansökan tillstånd att ändra vattenanläggning som har om en utförts tillstånd får prövas endast prövning av anläggningens utan om laglighet begärs samtidigt. Andra stycket gäller även ifråga ansökningar enligt 25 kap. 12 § om få använda någon anläggning. Den som gör en sådan om att annans ansökan får även begära prövning anläggningens laglighet. av

Paragrafen motsvarar 4 kap. 5 § vattenlagen. Det vattenrättsliga institutet laglighetsprövning saknar motsvarighet

i övriga lagar skall ingå i miljöbalken. Laglighetsprövningen avser

som ofta vattenföretag är avslutade, för vilka anläggningar finns som men kvar, såsom diken och dammar. Förutsättningen för laglighetsprövning är att vattenföretaget har

utförts utan tillstånd. Det saknar betydelse tillståndsskyldighet har om förelegat eller inte. Det är beträffande äldre vattenföretag ofta svårt att

avgöra tillstånd finns. Detta bör inte utgöra något hinder mot att en om

ansökan lagligförklaring tas upp till prövning.

om

Innebörden reglerna laglighetsprövning kan, i enlighet med

av om vad lagrådet anförde under arbetet med vattenlagen, beskrivas på följande sätt. Om vattenanläggning har utförts utan tillstånd enligt en den lagen eller äldre lag eller verksamhet som utgör nya om en vattenföretag bedrivs utan sådant tillstånd kan företagaren begära prövning lagligheten. Är det fråga anläggning som har av om en tillkommit eller verksamhet har påbörjats efter ikraftträdandet en som den lagen skall prövningen naturligtvis ske enligt denna lag. av nya Avser laglighetsprövningen däremot anläggning som har tillkommit en eller verksamhet påbörjats före ikraftträdandet får man skilja på en som anläggningar och verksamheter. Beträffande äldre anläggningar skall prövningen ske enligt de bestämmelser gällde vid anläggningens som tillkomst. Om det befinns att anläggningen inte är laglig enligt de äldre

bestämmelserna torde dock företagaren oförhindrad att begära vara prövning enligt den lagen. Avser laglighetsprövningen verksamnya en het har påbörjats före den lagens ikraftträdande skall prövsom nya ningen ske enligt den nya lagen. Enligt paragrafens andra stycke får ansökan tillstånd att ändra en om vattenanläggning har utförts utan tillstånd prövas endast om en som prövning anläggningens laglighet begärs samtidigt. Detta gäller av oavsett tillståndsplikt har förelegat enligt äldre lag eller inte. om

Det tredje stycket behandlar lagligförklaring av vattenanläggningar

148 F örfattningskommentar

SOU 1996: 103

som någon annan än anläggningens innehavare begär att få använda.

Underhåll

18 § Den som äger en vattenanläggning är skyldig att underhålla den så att det inte uppkommer skada för allmänna eller enskilda intressen genom ändringar i vattenförhållandena. Om vattenanläggningen med stöd av särskild rättighet utförts på någon mark och en annans äganderätten till anläggningen övergått till markägaren till följd av att rättigheten upphört, kvarstår underhållsskyldigheten för den som var rättighetshavare. i Den som enligt 25 kap. 12 § har fått rätt att använda någon annans vattenanläggning är tillsammans med ägaren skyldig att underhålla anläggningen, om inte miljödomstolen bestämt något annat. I 20 och 21 §§ samt i 21 kap. 4 § finns bestämmelser överom

flyttning av underhållsskyldigheten.

Paragrafen motsvarar 17 kap. 1 § vattenlagen. Enligt paragrafens första stycke åligger det ägaren vattenanav en läggning att underhålla anläggningen. Detta gäller oavsett tillstånd om meddelats eller inte. Det förhållandet att det allmänna kan ha ett ansvar för kontroll vattenanläggning innebär inte att den enskilde befrias av en

från sina skyldigheter.

Ett vattenföretag kan medföra omfattande verkningar olika slag. av Många intressen kan vara beroende att vattenföretaget sköts riktigt av och att underhållet vattenanläggning inte försummas. Kraven av en skötsel och underhåll varierar med hänsyn till företagets och anläggningens art och omfattning. Störst krav bör ställas på dammar. Även relativt små kraftverks- och regleringsdammar kan orsaka svåra skador om de brister. Utomlands har åtskilliga dammbrott inträffat med allvarliga konsekvenser. Tack högt ställda krav har Sverige varit förskonat vare från större dammolyckor. Endast dödsolycka har inträffat, nämligen en när en fyra meter hög damm i Sysslebäck i Värmland brast år norra 1973. Den enda dammolycka har inträffat i Sverige med hög som en damm 15 skedde i Noppikoski i Dalarna år 1985. m norra Underhållsansvaret innebär skyldighet inte bara att utföra löpande en reparationer utan även att bygga uttjänta anläggningar. Det sista om gäller dock inte beträffande sådana delar saknar betydelse för som annan än ägaren.

Författningskommentar 149 SOU 1996: 103

Underhållsskyldigheten kvarstår så länge anläggningen finns kvar. För att bli kvitt underhållsskyldigheten måste anläggningen rivas. Ett problem det i Sverige finns många övergivna dammar aldrig är att som har rivits bl.a. dammar för sågverk, kvarnar och flottning. Det är i ut, dag ofta svårt att hitta någon ansvarig för sådana anläggningar. I 25 kap. 10 § finns bestämmelser att den som skall utföra vissa om angivna vattenföretag kan rätt att utföra anläggningar närmare ges andras fastigheter. Om denna rätt upphör skall anläggningen tillfalla markägaren, den inte rivs ut. Trots detta kvarstår enligt nu behandom lad paragraf underhållsskyldigheten för den som var rättighetshavare. Enligt 25 kap. 11 § har den är skyldig att underhålla en som vattenanläggning rätt att nyttja mark för arbeten eller åtgärder annans

behövs för att underhållsskyldigheten skall kunna fullgöras.

som Enligt paragrafens andra stycke är den enligt 25 kap. 12 § har som fått rätt att använda någon vattenanläggning tillsammans med annans ägaren skyldig underhålla anläggningen. De då solidariskt att ansvarar tredje för eventuella skador. Miljödomstolen kan bestämma att mot man delat ansvar inte skall föreligga. I paragrafens tredje stycke erinras några bestämmelser om om

överflyttning av underhållsskyldigheten.

I promemorian Ersättning vid dammbrott Ds 1996:6 upprättad av f.d. justitierådet och professorn Bertil Bengtsson uppdrag av Justitiedepartementet har föreslagits bestämmelse i vattenlagen 17 en ny kap. 4 §. Enligt bestämmelsen skall den är skyldig att underhålla som dammanläggning för vattenreglering ersätta skada som orsakas av att en anläggningen grund brister i fråga utformning, skick eller läge av om eller felaktig manövrering inte avsett skydd mot utströmmande ger Förslaget bereds för närvarande inom regeringskansliet. Om det vatten.

genomförs kan det utan svårighet införas i miljöbalken.

Utrivning m.m.

19 § Tillstånd skall lämnas till utrivning av en vattenanläggning i bestämmelserna i denna balk. I stället för tillstånd kan ytvatten trots dock förordnande meddelas enligt 20

Paragrafen motsvarar 14 kap. 1 § vattenlagen och ersätter även 3 kap.

12 § i samma lag. 1 denna och i följande paragrafer särskilda bestämmelser för ges utrivning vattenanläggningar. Utrivning är form vattenföretag. av en av Begreppet vattenanläggning definieras i 3

150 F örfattningskommentar

SOU 1996: 103

För att skyldighet att underhålla vattenanläggning skall upphöra en måste denna rivas ut. Det är inte rimligt att kräva tillståndshavare att en skall vara skyldig att för all framtid underhålla anläggning han inte en längre har användning för. Även sådant krav skulle om ett ställas kommer förr eller tidpunkt då kravet inte längre senare en kan vidmakthållas på grund dödsfall eller bolags eller

av ett en förenings

upphörande. Anläggningens ägare bör i stället omedelbart och i ett sammanhang få vidta sådana åtgärder att han för framtiden befrias från

ansvaret.

Begäran om utrivning behandlas miljödomstolen

av som ett

ansökningsmål. Behöriga att ansöka utrivning är anläggningens

om

ägare och den fullgör underhållsskyldigheten.

som annars Enligt paragrafen skall tillstånd lämnas till ansökan utrivning. en om Detta innebär givetvis inte att utrivningen får ske vilket sätt som helst. Utrivningen skall självfallet ske under iakttagande balkens av

aktsamhetsregler. Av 3 kap. 3 § följer att försiktighetsmått skall vidtas

så att skador och olägenheter förebyggs dels vid själva och

utrivningen

dels för framtiden. Miljödomstolen skall när den lämnar tillstånd till

utrivningen meddela villkor om bl.a. återställningsåtgärder.

Ersättningsfrågor skall vanligt sätt prövas i tillståndsmålet. Förutom de vanliga bestämmelserna ersättning vid

om vattenföretag

finns en särskild bestämmelse i 28 kap. 19 §

om ersättning vid utrivning.

Miljödomstolen kan enligt 21 kap. 4 § förordna

om utrivning vid

förverkande tillstånd till vattenföretag. av Även tillstånd har lämnats till om utrivning kan enligt kulturminneslagen hinder föreligga att verkställa utrivningen. Tillstånd till

utrivning kan vägras domstolen på ett skäl, nämligen förordnande av när meddelas att underhållet vattenanläggningen skall övergå av någon annan. Detta regleras i 20

20 § I stället för att lämna tillstånd att riva ut vattenanläggning i en ytvatten får miljödomstolen på begäran ägaren fastighet av av en som skulle skadas utrivningen förordna av att skyldigheten att underhålla

anläggningen och att fullgöra vad i övrigt åligger anläggningens

som ägare skall övergå på fastighetsägaren till dess något bestäms. annat Till skydd för allmänna intressen får åtagande sådant

efter ett

förordnande också meddelas för kommun eller vattenförstaten, en ett bund.

F örordnande får inte meddelas, det kan fastighetsägaom antas att ren inte kan fullgöra skyldigheterna eller det med hänsyn till om

SOU 1996: 103 F ör/attningskommentar 151

sökanden eller till allmänna intressen anses mera angeläget att

anläggningen rivs ut. Om ägaren vattenanläggning vållas skada att anläggningen av en av bibehålls, skall den övertar ansvaret för anläggningen betala skälig som ersättning för skadan.

Paragrafen motsvarar 14 kap. 2 § vattenlagen.

g

Ä När damm eller vattenanläggning har funnits under lång tid en annan har ofta och människor inrättat sig efter de vattenförhållandel natur nya Det kan då finnas ett intresse att behålla anläggningen. En I na. av utrivning kan exempelvis innebära att djur- och växtlivet påverkas eller

l

bryggor blir oanvändbara. Ibland kan även anläggningen som sådan att intressant, såsom när ett dammkrön används för väg eller en vara stenbro har kulturhistoriskt intresse. Av dessa skäl ges i paragrafens första och andra stycke möjlighet för fastighetsägare, stat, kommun och vattenförbund att ta över skötseln vattenanläggning. av en Den över anläggningen tar också över samtliga skyldigheter som tar följer med bibehållandet anläggningen. Denne kan bl.a. vara som av skyldig sköta dammluckor ett sätt i en tillståndsdom. att som anges Om ersättning för skador utgår årligen blir han skyldig att i framtiden betala ersättningen. Äganderätten övergår däremot inte. Ett förordnade enligt paragrafen inte heller rätt att tillgodogöra sig vattnet för t.ex. ger

kraftproduktion.

En begäran att få ta över underhållsskyldigheten kan enligt paragrafens tredje stycke i vissa fall avslås domstolen. Grund för avslag kan av bl.a. att fastighetsägaren inte visar att han har ekonomiska vara förutsättningar att fullgöra de skyldigheter som följer av övertagandet. Vidare skall avvägning ske mellan intresset att riva ut anläggningen en och intresset behålla den. Även allmänna intressen kan tala för att att rivs när damm utgör hinder för ñskvandring.

anläggningen ut, t.ex. en

Vid bedömningen enligt paragrafens fjärde stycke ersättningens av storlek skall beaktas att den tidigare innehavaren befrias från kostnader

för underhåll och rivning.

21 § Om fastighet, ägare övertagit underhållsskyldigheten enligt en vars 20 § första stycket, övergår till ägare, den ägaren för en ny svarar nya

de skyldigheter som följer av övertagandet.

Övertagandet skall antecknas i inskrivningsregistret.

152 Författningskommentar

SOU 1996: 103

Paragrafen motsvarar 14 kap. 4 § vattenlagen. Enligt paragrafen skall underhållsskyldighet enligt 20 § första som stycket har övergått till fastighetsägare, flyttas vidare fastigheten en när överlåts.

22 § Om det kan uppkomma fara för allmänna eller enskilda intressen genom att en anläggning för bortledande av grundvatten helt eller delvis tas ur bruk, skall anläggningens ägare hämta in miljödomstolens besked på vilka villkor den får bruk. tas ur Skälig ersättning skall betalas, sådan åtgärd medför skada på om en någon annans egendom bestående ändring i vattenförhållandena. genom

Paragrafen motsvarar 14 kap. 5 § vattenlagen. Bortledande av grundvatten är enligt 2 § 2 ett vattenföretag. Tillstånd krävs därför för verksamheten, inte annat följer ll eller 12 om av Tillstånd krävs däremotinte för att upphöra med ett vattenföretag. Trots detta skall enligt paragrafens första stycke den vill avsluta som bortledande grundvatten inhämta miljödomstolens besked på vilka av villkor detta får ske. Anledningen är att grundvattenytan kan stiga när uttagen upphör varvid skador kan uppstå på bl.a. byggnader. Miljödomstolen behandlar enligt 20 kap. 15 § första stycket 4 frågor enligt denna paragraf ansökningsmål. Om det inte finns någon risk som för skada behöver inte miljödomstolens besked inhämtas. Paragrafen avser inte bara tillgodogörande grundvatten, dvs. av grundvattentäkt, utan också bortledande skadligt grundvatten. Såväl av att uttagen helt upphör att de upphör endast delvis omfattas, som förutsatt att minskningen är stadigvarande. Det har inte någon betydelse om uttagen har prövats miljödomstolen. av Enligt paragrafens andra stycke skall ersättning utgå upphörandet om av grundvattenuttagen medför skada annans egendom genom bestående ändringar i vattenförhållandena. Bestämmelsen utformad är som en skälighetsregel. Skador uppstår ofta och talan får då föras senare som stämningsmål enligt 7 kap. 2 § 3 lagen med särskilda bestämmelser om vattenföretag. Detsamma gäller när miljödomstolens besked aldrig har inhämtats. Miljöbalkens bestämmelser oförutsedd skada är alltså om

inte tillämpliga.

SOU 1996: 103 Författningskommentar 153

Vissa vattenföretag har prövats i annan ordning som

23 § Tillstånd skall lämnas till följande vattenföretag, om inte något annat följer av 3 kap. 11 Vattenföretag vid prövning verksamhet enligt 19 kap. som av annan 2 eller 4 §§ har angetts ett villkor för verksamhetens utövande. som Anläggande broar och andra vattenföretag för väg, järnväg, av tunnelbana eller spårväg, anläggande har prövats i särskild vars ordning. Anläggande rörledningar i vatten, för vilka koncession har av meddelats enligt lagen 1978:160 vissa rörledningar. om Verksamhet, för vilken bearbetningskoncession har meddelats enligt lagen 1985:620 om vissa torvfyndigheter.

Paragrafen motsvarar delvis 3 kap. 6 § vattenlagen. I paragrafen behandlas vissa vattenföretag redan har ansetts som tillåtna vid prövningar vid andra myndigheter än miljödomstolen. Eftersom dessa myndigheter inte alltid besitter vattenrättsliga och samma vattentekniska kompetens miljödomstolen måste vattenföretagen som prövas även domstolen. av För att undvika motstridiga beslut är domstolen bunden av den tidigare bedömningen att företaget är tillåtet. Om vattenföretaget strider miljöbalkens stoppregel får dock domstolen, trots tidigare bemot dömning, förbjuda företaget. Utan hinder den tidigare bedömningen av skall miljödomstolen meddela villkor grundade på balkens bestämmel-

ser. Om den vattenrättsliga prövningen sker före den andra prövningen, gäller inte undantagen i paragrafen. Det är dock ofta lämpligt att den vattenrättsliga prövningen sker efter den särskilda prövningen. Punkt l omfattar vattenföretag redan har bedömts av regeringen som i samband med tillåtlighetsprövning andra verksamheter. Enligt 19 av kap. 2 § skall vissa verksamheter alltid tillåtlighetsprövas av regeringen. Regeringen har dessutom möjlighet att enligt 19 kap. 4 § ta till sig prövningen andra verksamheter. Undantaget i punkt 1 avser av vattenföretag regeringen vid sin prövning har angett som ett villkor som för verksamheten. Bestämmelsen blir därför inte tillämplig om t.ex. regeringen lämnar öppet i vilken flera sjöar en reglering ska göras. av Vattenföretaget någorlunda konkretiserat i regeringens beslut. måste vara

Övriga punkter avser broar och andra vattenföretag för kommunika-

tionsanläggningar, rörledningar i vatten och torvbrytning. Beträffande

rörledningar är att märka att stoppregeln i 3 kap. ll § inte skall

tillämpas när regeringen har lämnat koncession enligt rörledningslagen.

12 kap. Täkter, skötsel av jordbruksmark och vissa andra verksamheter

Täkter

1 § För stenbrytning och för täkt sten, sand, lera, jord, torv av grus, eller andra jordarter krävs det tillstånd länsstyrelsen. För husbehov av får dock markinnehavare vidta sådana åtgärder utan tillstånd, inte om annat följer av föreskrifter som har meddelats med stöd andra av stycket. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får som föreskriva att åtgärder enligt första stycket för markinnehavarens husbehov inte får ske utan tillstånd. Tillståndsplikt enligt detta stycke får föreskrivas åtgärderna kan antas motverka hushållningen de i om av första stycket angivna naturresurserna eller medföra icke obetydlig en

skada på miljön.

Första och andra stycket gäller inte åtgärder i vattenområden som kräver tillstånd enligt 11 kap., åtgärder som kräver tillstånd enligt lagen 1966:314 kontinentalom sockeln, eller täkt av torv för vilken bearbetningskoncession har lämnats enligt

lagen 1985:620 om vissa torvjyndigheter.

Paragrafens första och tredje stycke motsvarar närmast 18 § första

stycket naturvårdslagen och 5 § lagen om skötsel jordbruksmark.

av

Paragrafens andra stycke är nytt i förhållande till gällande rätt. I paragrafens första stycke första meningen uttrycks tillståndsamma krav för kommersiella täkter för närvarande i 18 § natursom anges vårdslagen. Begreppet sten betyder för fackfolk i första hand löst material av en viss fraktion. För att tydliggöra att även bergtäkter omfattas av bestämmelsen införs i första meningen det synonyma begreppet stenbrytning. Enligt 5 § lagen om skötsel av jordbruksmark krävs tillstånd för täkt av matjord jordbruksmark är lämplig för som jordbruksproduktion när ändamålet med täkten är annat än att tillgodose

SOU 1996: 103 F örfattn ingskommentar 15 5

markinnehavarens husbehov. Miljöbalkens paragraf avses omfatta även skötsellagens bestämmelse, eftersom begreppen jord eller andra jordarter får anses inbegripa även matjord utan att detta särskilt anges.

I första stycket andra meningen anges att täkt för husbehov inte omfattas av tillståndsplikt om detta inte har föreskrivits särskilt enligt andra stycket. Här finns det anledning att nytt erinra om gränsen mellan en kommersiell täkt och en husbehovstäkt. Regeringsrätten har i dom klargjort denna gränsdragning RÅ 1993 ref. 4. I domen

en uttalas att täkt för husbehov kan ske varje slag av fastighet. Avgörande för om täkten har skett för husbehov är enligt domen om det utbrutna materialet har använts inom fastigheten för dess eget behov och inte för avsalu.

Enligt paragrafens andra stycke får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att åtgärder enligt första stycket inte får ske utan tillstånd, när åtgärderna avser att tillgodose markinnehavarens husbehov. Andra meningen i samma stycke stadgar att föreskrifter tillståndsplikt för husbehovstäkt får meddelas om

om åtgärderna kan antas motverka hushållningen av de i första stycket angivna naturresursema eller medföra en icke obetydlig skada miljön. Genom detta nya stycke införs således en möjlighet att kräva tillstånd även för husbehovstäkter i de fall täktema kan medföra skadliga ingrepp i naturen eller motverka hushållningen av i paragrafen angivna naturresurser, t.ex. den begränsade resursen naturgrus. Därmed jämställs husbehovstäkter med andra täkter på så sätt att skyddsbehovet får generellt genomslag i balken. Detta innebär att framför allt stora täkter som kan antas komma att omfatta uttag av mängder överstigande 1 000 m3 naturgrus eller flera tusen kubikmeter morän kan göras tillståndspliktiga om skyddsbehov föreligger. Med angiven mängd avses det totala uttaget i täkten även det görs över flera år. Även mindre

om uttag än så kan dock komma att omfattas om det avser t.ex. särskilt skyddsvärda områden. Små uttag understigande 100 m3 skall dock inte omfattas av tillståndsplikt eftersom sådana små uttag vanligtvis får anses medföra relativt obetydlig inverkan naturresurser och miljön. Om sådana små uttag befaras medföra skada miljön som bör undvikas får andra skyddsforrner i balken användas.

I paragrafens tredje stycke anges att undantag gäller i vissa fall där prövning sker enligt annan lagstiftning.

2 § Vid prövningen av en ansökan om tillstånd till täkt skall behovet av materialet vägas mot de skador på djur- och våxtlivet och på miljön i övrigt som täkten kan befaras orsaka. Tillstånd får inte lämnas till en

l 56 F örfattningskommentar

täkt som kan befaras försämra livsbetingelserna för någon djur- eller växtart som är hotad, sällsynt eller värdefizll.

Vid prövning ansökan tillstånd för täkt matjord skall

av en om av beaktas behovet av brukningsbar jordbruksmark.

Paragrafen saknar motsvarighet i nuvarande lagstiftning.

I den allmänna motiveringen har påpekats att de regler om täkttillstånd som gäller nu inte ger någon uttrycklig ledning för prövningsmyndighetens överväganden. Där har även sagts att prövningen av en ansökan om täkttillstånd bör ske mot bakgrund intresseavvägning.

av en I denna paragraf införs en prövningsregel som ger uttryck för hur denna avvägning bör göras. Paragrafen sammanfattar i huvudsak vad som redan gäller i praxis, dock med mera tyngd på intresset av att bevara den biologiska mångfalden.

Såsom har utvecklats i den allmänna motiveringen är syftet med miljöbalkens regler om prövning av tillstånd till täkt att verksamhetens samtliga effekter omgivningen skall prövas vid ett tillfälle. Detta följer av att bl.a. naturvårdslagen och miljöskyddslagen samordnas i miljöbalken. Det torde -inte behöva uttryckas särskilt i paragrafen att

t.ex. balkens miljöskyddsbestämmelser också gäller i tilllämpliga delar

vid prövning täkter, eftersom det i den föreslagna bestämmelsen

av anges att skador på miljön skall vägas mot materialbehovet.

Det bör för tydlighetens skull anmärkas att också balkens allmänna bestämmelser och i övrigt allmängiltiga bestämmelser skall tillämpas vid prövningen. När det gäller avvägningen mellan olika intressen har

sålunda hushållningsbestämmelsema från naturresurslagen stor betydelse.

Bland dessa finns regeln om att företräde skall ges åt sådan användning av ett markområde som medför en från allmän synpunkt god hushållning se 4 kap. 1 § i balkförslaget. I detta sammanhang bör nämnas att täktmaterialet kan behöva bevaras för annat utnyttjande än det

som täktansökan syftar till, t.ex. för att härbärgera ett grundvattenmagasin

eller för framställning dricksvatten filtrering.

av genom

Vid prövning av täkter tillämpas vidare bestämmelserna i balkens fjärde avdelning. I denna avdelning finns bl.a bestämmelser om utredningsskyldighet i samband med ansökan tillstånd. Utredningen

om bör i likhet med vad gäller innefatta även täktplan och

som nu materialbehov. I detta sammanhang skall också nämnas att balkens allmänna bestämmelser t.ex. miljökonsekvensbeskrivningar blir

om

tillämpliga.

Enligt 5 § skötsellagen krävs tillstånd till täkt av matjord på jordbruksmark som är lämplig för jordbruksproduktion, när täkten sker

Författningskommentar 157

för annat ändamål än markinnehavarens husbehov. Eftersom bestämmelsen ursprungligen tillkom för att skydda brukningsvärd jordbruksmark och inte till skydd för naturmiljön, som prövningen enligt naturvårdslagen avser, föreslås att bestämmelsen i andra stycket införs. När 5 § skötsellagen infördes föreskrevs samtidigt tillståndskrav enligt samma lag för att ta jordbruksmark ur jordbruksproduktion. Numera har detta som framgår av 4 § skötsellagen ändrats till en anmälningsplikt. Kravet

tillstånd för matjordstäkt kvarstår dock oförändrat. Det får visserligen förutsättas att en ansökan om täkt av matjord prövas allsidigt men för att även behovet jordbruksmark skall kunna beaktas behövs ett

av lagstöd motsvarande andra stycket i förevarade paragraf.

3 § Tillstånd till täkt får lämnas endast säkerhet ställs för de villkor

om som skall gälla för tillståndet. Om det finns särskilda skäl får länsstyrelsen befria sökanden från kravet på säkerhet. Ytterligare bestämmelser om säkerhet finns i 18 kap. 2

Paragrafen motsvarar till viss del 18 § andra stycket naturvårdslagen.

I paragrafen föreskrivs obligatorisk skyldighet att ställa säkerhet

en för att få tillstånd till täktverksamhet. Motsvarande regel i naturvårdslagen infördes år 1974 som ett led i den allmänna skärpningen av täktbestämmelserna till skydd för naturmiljön. Säkerheten kan bestå i att medel sätts på ett spärrat bankkonto eller att bankgaranti ställs. Under alla omständigheter skall säkerheten utgöra garanti för att de åtgärder utförs föreskrivs i täkttillståndet för att begränsa eller motverka

som skadan på miljön. Säkerhetens storlek skall motsvara de kostnader som uppkommer om åtgärderna måste utföras genom det allmännas försorg. Vid granskning säkerhet måste tillses att det klart framgår att

av säkerheten ställs för sökandens förpliktelser. Såvitt gäller uppskattningen av säkerhetens värde bör t.ex. borgensåtaganden i koncemförhållanden godtas endast undantagsvis och efter omsorgsfull granskning.

En allmän fakultativ regel om säkerhet för verksamheter som prövas enligt miljöbalken finns 18 kap. 2 1 författningskommentaren till sistnämnda paragraf utvecklas det berörda huvudsyftet med

nyss bestämmelserna om säkerhet, nämligen att kostnaderna för efterbe-

handling säkras.

4 § Innehavaren av marken är skyldig att tåla åtgärder i enlighet med villkor i täkttillståndet.

158 F örfattningskommentar SOU 1996: 103

En särskild paragraf motsvarande den bestämmelse finns i 18 §

som nu tredje stycket naturvårdslagen infogas i miljöbalken med viss redaktionell ändring. Paragrafen avser det fallet att den har täkttillståndet

som inte äger marken där täkten är belägen. Markinnehavaren är i detta fall skyldig att tåla de åtgärder, t.ex. återställningsåtgärder, som tillståndshavaren åläggs i täkttillståndet. Paragrafen som har avseende endast täkttillstånd innebär således ingen ändring i vad som redan gäller.

5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för den som exploaterar täkt

en som kräver tillstånd enligt denna balk eller bedriver stenkrossrörelse att lämna de uppgifter om verksamheten behövs underlag för

som som planering av naturvärden.

Regeringen får föreskriva att den innehar tillstånd till täkt

som som avses i första stycket skall lämna uppgift till länsstyrelsen om vem som är exploatör av täkten.

När uppgift saknas om vem som är exploatör av en täkt för vilken tillstånd getts skall vid tillämpningen denna paragraf eller före-

av skrifter som meddelats med stöd av paragrafen tillståndshavaren anses som exploatör av täkten.

Paragrafen motsvarar 18 a § naturvårdslagen som nyligen har ändrats i samband med tillkomsten av lagen 1995:1667 om skatt naturgrus prop. 1995/96:87, bet. 1995/96:SkU18, rskr. 1995/96:122. Första stycket i naturvårdslagens paragraf har ändrats så att paragrafen skall överensstämma begreppsmässigt med lagen om skatt på naturgrus. Samtidigt har två stycken införts i naturvårdslagens paragraf. Andra

nya stycket syftar till att länsstyrelsen skall vara underrättad

om vem som är exploatör, dvs. vem som faktiskt bedriver verksamheten i täkten. Det tredje stycket medför att det alltid finns någon person som är att anse som exploatör av en tillståndsgiven täkt. Paragrafen inordnas i miljöbalken utan att någon ändring görs i förhållande till vad som gäller for närvarande.

Anmälan för samråd

6 § Kan en verksamhet som inte omfattas tillstånds- eller

av anmälningsplikt enligt andra bestämmelser i denna balk komma att

väsentligt ändra naturmiljön, skall anmälan för samråd göras hos den myndighet som regeringen bestämmer. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter att det inom

om landet eller del landet alltid skall göras anmälan för samråd

en av en i fråga om särskilda slag verksamheter kan medföra skada på

av som naturmiljön.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får

som meddela föreskrifter vilka uppgifter anmälan enligt första stycket

om en skall innehålla.

Verksamhet måste anmälas för samråd får påbörjas tidigast

som sex veckor efter det att anmälan har gjorts, inte samrådsmyndigheten

om medger något annat.

Den myndighet som regeringen bestämmer får förelägga verksamhetsutövaren att vidta de åtgärder som behövs för att begränsa eller motverka skada på naturmiljön. Om sådana åtgärder inte är tillräckliga och det är nödvändigt för skyddet naturmiljön, får myndigheten

av förbjuda verksamheten. Om ett förläggande eller förbud leder till att

pågående markanvändning inom en berörd del av fastigheten avsevärt

försvåras, skall ersättning betalas enligt 28 kap.

Paragrafen motsvarar närmast 20 § naturvårdslagen. I paragrafens tredje

stycke införs regler som nu saknar motsvarighet.

I 23 kap. fastslås att regeringen bestämmer vilka myndigheter

som skall vara tillsynsmyndigheter enligt miljöbalken. Bestämmelsen i detta avsnitt som rör samråd formuleras med utgångspunkt från

samma princip. Det bör ankomma regeringen att föreskrifter

genom

bestämma vilka myndigheter skall samrådsmyndigheter.

som vara

En verksamhet kan utföras så att den f°ar större eller mindre inverkan på naturmiljön. Den som skall påbörja en verksamhet eller ett arbetsföretag bör alltid pröva, om inte det som planeras är så ingripande i naturmiljön att det skall anmälas för samråd. Exempel på verksamheter som det kan vara motiverat att anmäla för samråd är utförande vägar,

av större schaktningar och dräneringar, upptagande av ledningsgator, förvandling av åkermark till skogsmark, uppförande av radio- och telemaster samt tippning av schakt- och rivningsmassor. I samband med behandlingen av allemansrätt har särskild typ verksamhet

en av diskuterats beträffande vilken anmälan om samråd kan bli aktuell, nämligen verksamhet innebär att friluftsliv organiseras avsnitt

som se 12.3.

I paragrafens tredje stycke har införts ett förbud mot att påbörja verksamheten inom viss tid veckor efter det att den har

en - sex -

160 Författningskommentar SOU 1996: 103

anmälts för samråd. Ett syfte med denna bestämmelse är att ge samrådsmyndigheten rimlig tid att fullfölja samrådsförfarandet och överväga vilka åtgärder den anmälda verksamheten bör föranleda.

som Samrådsmyndigheten skall naturligtvis kunna medge igångsättning av verksamheten så snart samrådsförfarandet har ägt rum. Begär den som

att utöva verksamheten formellt medgivande om att få sätta i gång avser verksamheten bör samrådsmyndigheten medverka till det i lämplig form, t.ex. muntligt besked dokumenteras i ärendehandlingama

genom som eller formellt upprättad handling med beslut.

i en

Samrådsmyndighet enligt paragrafens fjärde stycke bör enligt vad

följer första stycket den myndighet som regeringen som av vara bestämmer. Genom bestämmelserna i detta stycke får den myndighet med vilken samråd skall ske möjlighet att förelägga den som skall utföra arbetsföretaget, att vidta de åtgärder som behövs för att motverka eller begränsa företagets inverkan på naturmiljön. I de fall sådana åtgärder inte är tillräckliga och det är nödvändigt för skyddet av naturmiljön får myndigheten förbjuda företaget.

Ett föreläggande eller förbud enligt fjärde stycket får förenas med vite. Allmänna bestämmelser detta meddelas i 23 kap. som

om innehåller tillsynsbestämmelser. Vidare framgår 28 kap. 4 § första

av stycket att fastighetsägaren kan berättigad till ersättning när sådant

vara föreläggande eller förbud meddelas.

Skötsel jordbruksmark

av

7 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får

som meddela föreskrifter den hänsyn skall tas vid skötsel av

om som jordbruksmark och vid markanvändning i jordbruket, såsom i

annan fråga skyddet odlings- och kulturlandskapet samt djur- och

om av växtlivet. Föreskrifterna får dock inte vara så ingripande att pågående markanvändning inom den berörda delen av fastigheten avsevärt försvåras.

Paragrafen motsvarar 6 § andra stycket lagen om skötsel av jordbruks-

a mark.

I 6 § första stycket skötsellagen föreskrivs att vid skötsel av

a jordbruksmark och vid markanvändning i jordbruket skall hänsyn

annan tas till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen. Den huvudsakliga innebörden detta stycke kommer i miljöbalken till uttryck i bl.a. de

av allmänna aktsamhetsregler vilka i likhet med balkens övriga allmänna

F örfattningskommentar l 61

regler blir tillämpliga på verksamhet ijordbruket. 6 § andra stycket a skötsellagen är riktad specifikt till den utövar verksamhet inom som jordbruksnäringen. Av den anledningen infogas detta stycke som en särskild paragraf i miljöbalken. l 1 i I den allmänna motiveringen har redovisats att motsvarande i bestämmelse i skötsellagen är kopplad till naturvårdslagens samrådsbestämmelse genom föreskrift i naturvårdsförordningen. Samrådsbestämmelsen i miljöbalken knyts på liknande sätt till förevarande paragraf.

8 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får som föreskriva att jordbruksmark får jordbruksproduktion först efter tas ur anmälan till länsstyrelsen, om inte åtgärden är ringa betydelse för av jordbruket på brukningsenheten eller marken tas i anspråk för företag vars tillåtlighet prövats i särskild ordning.

Paragrafen motsvarar närmast 4 § lagen skötsel jordbruksmark. om av Den detaljerade bestämmelsen i 4 § skötsellagen infogas inte i sin helhet i miljöbalken, eftersom det skulle belasta balken med onödig detaljreglering. I stället bemyndigas regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att föreskriva att jordbruksmark får tas ur produktion först efter anmälan. Då kan bestämmelserna i detalj föreskrivas i förordning eller, efter delegation, i myndighetsföreskrift. en

9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela de föreskrifter skäligen kan behövas från miljöskyddssynsom punkt ifråga om begränsningar av antalet djur i ett jordbruk, försiktighetsmått för gödselhanteringen, och växtodlingen. Föreskrifter enligt första stycket innebär inte ändring i tidigare meddelade tillståndsbeslut enligt denna balk

Paragrafen motsvarar 6 b § lagen skötsel jordbruksmark. om av I 6 b § andra stycket skötsellagen hänvisas till tillstånd meddelade enligt miljöskyddslagen. Motsvarande tillstånd kommer i framtiden att meddelas enligt miljöbalkens miljöskyddsbestämmelser. Endast en redaktionell ändring har således gjorts i förhållande till skötsellagens

motsvarande bestämmelse.

Vilthägn

10 § Vilthägn får inte uppföras utan tillstånd länsstyrelsen på

av områden där allmänheten får färdas fiitt.

Vid tillståndsprövningen skall behovet skydd för friluftslivet och

av miljön beaktas.

Tillstånd till vilthägn inom strandskyddsområden får meddelas endast om det finns särskilda skäl.

Paragrafen motsvarar 24 a § forsta och andra stycket naturvårdslagen. Tredje stycket i paragrafen är nytt i förhållande till den lagstiftning som

gäller nu.

Paragrafen överensstämmer praktiskt taget helt med vad som gäller

vilthägn idag. Det betyder bl.a. att vilthägn utgörs av hägn för djur om

vilda, t.ex. hjortdjur, vildsvin och andra djur som hålls som anses som inhägnade även de har fötts i fångenskap. Däremot anses inte renar

om

vilda djur, varför anläggningar för renskötsel inte omfattas av som bestämmelsen.

Stängsel avsedda att utestänga djur från vissa områden, t.ex. bostadseller vägområden, anses inte som vilthägn enligt paragrafen se prop l981/82:220 s. 28.

I paragrafens tredje stycket anges att tillstånd till vilthägn inom strandskyddsomrâde får meddelas endast det finns särskilda skäl.

om Enligt 8 kap. 15 § första stycket 2 undantas vilthägn från de särskilda

bestämmelser gäller för byggande m.m. i strandskyddsområden.

som Undantaget har tillkommit för att undvika en dubbelprövning i tillståndsärendet. Ett vilthägn i strandskyddsområde skulle i annat fall fordra såväl tillstånd enligt denna paragraf som dispens enligt 8 kap. 16 Prövningen bör idess helhet ske inom ramen för tillståndsförfarandet. När det gäller intrång i strandskyddsintressena bör bedöm-

ningen följa principer om det är fråga om dispensförfarande

samma som i ett strandskyddsärende. För att tillstånd skall lämnas måste således särskilda skäl föreligga.

Här erinras slutligen att vilthägn även prövas från viltvårdssyn-

om

punkt enligt jaktlagstiftningen.

SOU 1996: 103 F érfattningskommentar 163

11 § Länsstyrelsen får besluta eller ändrade villkor det

nya om genom ett vilthägn uppkommer någon olägenhet inte förutsågs när

som tillståndet gavs. Kan olägenheten inte avhjälpas och är den betydande, får tillståndet återkallas. Tillståndet får även återkallas, vilthägn

om som avses med tillståndet inte längre behövs.

Paragrafen motsvarar 24 § tredje stycket naturvårdslagen och

a bestämmelserna i miljöbalken helt motsvara vad gäller

avses som nu.

I anslutning till denna paragraf finns det skäl att uppmärksamma följande. När tillstånd till vilthägn prövas skall enligt andra stycket i föregående paragragraf behovet av skydd för friluftslivet och miljön beaktas. Länsstyrelsen kan således bl.a. föreskriva skall

att passager

ordnas. Följaktligen bör stängselgenombrott enligt 23 kap. 10 § inte

vara

möjligt beträffande vilthägn som har tillståndsprövats. Har ägaren

uppfört vilthägn utan vederbörligt tillstånd, är det sannolikt

mera praktiskt att tillsynsmyndigheten vidtar åtgärder med stöd den centra-

av

tillsynsbestämmelsen i 23 kap. 8 Det har sagts utesluter

som nu dock inte att fall kan förekomma då regeln stängselgenombrott blir

om tillämplig även beträffande vilthägn, t.ex. om hägnet är äldre datum

av och inte omfattas av naturvårdslagens eller miljöbalkens regler.

13 kap. Särskilda bestämmelser om genetiskt modifierade organis-

mer.

Genteknik

Bioteknik brukar beskrivas användande eller utvecklande

som av tekniker använder organismer eller delar organismer för

som av att producera eller förbättra eller tjänster. Organismer är biologiska

varor enheter som kan föröka sig eller föra över genetiskt material.

Genteknik är ett metodområde inom biotekniken. Med hjälp

av gentekniken kan bedriva ett systematiskt förädlingsarbete

man molekylär nivå och föra över enskilda förmedlar definierade

gener som egenskaper. Genom ingreppet programmeras mottagaren På så vis

om. kan organismer utrustas med en kombination av egenskaper som inte förekommer normalt i naturen. Egenskapema kan hämtas även från andra organismer än den arten. En utförligare redogörelse för

egna gentekniken lämnas i proposition 1993/942198, Lag genetiskt

om modifierade organismer.

Genteknikens utveckling och risker

Gentekniken har utvecklats snabbt under de senaste årtiondena och har skapat möjligheter till nya lösningar inom en rad olika områden, bl.a. hälsovården, miljövården och jordbruket. T.ex. har gentekniken stor

betydelse vid framtagandet av mediciner och av motståndskraftiga

växter, och kan även få det för nedbrytning av miljögifter. I Genteknikberedningens betänkande, SOU 1992:82, finns en kartläggning av hur

gentekniken används här i landet. Samtidigt reser gentekniken grund-

läggande etiska frågor om människans rätt att påverka djur och natur. Dessutom aktualiseras frågan vilka risker framställningen och

om som användningen genetiskt modifierade organismer, t.ex. ett genetiskt

av förändrat djur, kan föra med sig och om dessa risker är godtagbara.

Den förhärskande ståndpunkten är att det inte är den använda metoden i sig som utgör en ekologisk risk. De eventuella riskerna är i

stället förknippade med den ursprungliga organismen och med resultatet

förändringen. Mot bakgrund av den långa rad av exempel på negativa av ekologiska effekter utsättningar organismer utanför deras naturliga

av av utbredningsområde bör man likväl iaktta stor försiktighet vid utsättningen genetiskt modifierade organismer. Det är vidare att märka

av att huvuddelen de hittills gjorda utsättningarna har rört lantbruks-

av grödor utan förmåga att överleva utanför åkermarken.

Att i organism föra i laboratorium skapad DNA-sekvens

en in en eller främmande från obesläktad organism kan från evolutio-

en gen en när och ekologisk synpunkt innebära något principiellt nytt. Man vet ännu inte säkert hur överlevnadsförmågan påverkas av genförändringen. Speciellt mikroorganismer har utvecklat metoder för att överleva under dåliga yttre förhållanden. Det är inte heller klarlagt vilka oförutsedda konsekvenser kan uppstå ett genutbyte skulle ske mellan en

som om genetiskt modifierad organism och en organism som förekommer i naturen.

Det finns dessutom risk att gentekniken leder till en utarmning av

en den biologiska mångfalden. T.ex. kan traditionella grödor komma att slås genetiskt modifierade sorter vilka åtminstonde inlednings-

ut av nya vis ger en bättre avkastning. Enligt konventionen om biologisk mångfald

antogs i Rio år 1992 skall användningen av biotekniken ske på ett som ansvarsfullt sätt. Konventionen ställer också krav på reglering, hantering och kontroll de risker är förenade med användningen och

av som

frisläppandet genetiskt modifierade organismer.

av

SOU 1996: 103 Författningskommentar 165

Tillämpningsområde

1 § Bestämmelserna i detta kapitel skall tillämpas vid innesluten användning och avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer. Bestämmelserna skall också tillämpas när produkter in-

som nehåller eller består sådana organismer släpps ut på marknaden.

av

Syftet med bestämmelserna är att skydda männniskors och djurs hälsa och miljön samt att säkerställa att etiska hänsyn tas vid sådan verksamhet i första stycket.

som avses

Paragrafen motsvarar l § gentekniklagen 1994:900.

I paragrafen anges tillämpningsområde och syfte med bestämmelserna i kapitlet.

Av första stycket framgår vilken verksamhet kapitlets bestämmelser är tillämpliga. Begreppen definieras i 3-7 §§. Denna verksamhet omfattas därutöver även av de andra allmänt tillämpliga bestämmelserna i balken, som t.ex. de allmänna aktsamhetsreglema i 3 kap. Av stor betydelse är också 14 kap. som behandlar kemiska och biotekniska produkter. Ett flertal sådana produkter är eller kommer genetiskt

att vara modifierade.

Vid sidan om balkens regler kommer, precis idag, dessutom

som en rad andra lagar och förordningar att vara tillämpliga genetiskt modifierade organismer och produkter består eller innehåller

som av sådana.

T.ex. tillämpas övergripande straffbestämmelser vid användningen och hanteringen av genetiskt modifierade organismer och förfarandet med produkter som innehåller eller består levande sådana organismer.

av Tänkbara brottsrubriceringar enligt 13 kap. brottsbalken är bl.a. spridande av gift eller smitta, förgöring, miljöbrott och vårdslöshet med gift eller smitta. Andra exempel bestämmelser gäller för

som genteknisk verksamhet är arbetsmiljölagen 1977:1160 vad gäller den yrkesmässiga användningen gentekniken och hanteringen

av av framställda produkter, lagen 1982:821 och förordningen 1982:923 om transport av farligt gods, produktsäkerhetslagen 1988:1604,

läkemedelslagen 1992:859, livsmedelslagen 1971:511 och livsmedelsförordningen 1971:807.

Vad gäller användningen genetiskt modifierade djur tillämpas

av

djurskyddslagen 1988:534, djurskyddsförordningen 1988:539, veterinära införselkungörelsen 1958:551, fiskeriförordnigen 1982:126,

jaktstadgan 1987:905 och epizootilagen 1980:369. Vid användning av genetiskt modifierade växter är växtskyddslagen 1972:318,

166 Författningskommentar SOU 1996: 103

växtskyddsförordningen, 1972:319, förordningen 1975:994 om införsel av växter m.m., utsädeslagen 1976:298, och skogsvårdslagen 1979:429 tillämpliga.

Sekretessregler utöver dem i balken finns i sekretesslagen 1980:100.

I andra stycke anges kapitlets syfte. Skyddet av människors hälsa och miljön omfattas även av balkens övergripande syfte som regleras i balkens första avdelning. I bestämmelsen används uttrycket människors och djurs hälsa och miljön. Med djur avses alla djur och inte endast sådana som hålls i fångenskap. Begreppet djurs hälsa tar i detta sammanhang sikte på hela djurpopulationer och inte enstaka individer. Skydd av djur i denna mening får anses vara en del av skyddet av naturen eller miljön. Individuella djurs hälsa regleras främst i djurskyddslagen. Den etiska bedömningen är specifik för genteknisk verksamhet och förekommer inte för någon annan verksamhet som omfattas av balkens tillämpningsområde.

Vid utarbetandet av gentekniklagen ifrågasatte lagrådet nyttan med andra stycket. Bruket att ange syftet är emellertid vanligt vad gäller bestämmelser som rör hälsa och miljö. Syftet utgör tolkningsbakgrund vid de avvägningar mellan motstående intressen liksom skälighetsbedömningar som ofta måste göras enligt dessa bestämmelser. Utredningen delar därför den i propositionen om införande av gentekniklagen framförda meningen, att det, trots lagrådets kritik, finns skäl att ange syftet i lagtexten.

2 § Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kapitlets

tillämpning i fråga organismer som har tagits fram med sådana

om beprövade metoder för genetisk modifiering inte har visat sig

som medföra några risker från hälso- och miljöskyddssynpunkt.

Paragrafen motsvarar 3 § gentekniklagen.

Med delegationen paragrafen har regeringen en möjlighet att meddela föreskrifter om undantag från kapitlets tillämpningsområde vad gäller organismer har erhållits med vissa genetiska metoder. En

som förutsättning är att det rör sig om beprövade metoder. Undantag kan alltså komma ifråga endast för sådan metoder som ett vedertaget sätt och under längre tid har använts i ett antal tillämpningar. Det krävs också att metoden därvid inte har visat sig medföra några risker från

hälso- och miljöskyddssynpunkt.

Genom paragrafen uppfylls begränsningarna i artikel 3 i direktivet

SOU 1996: 103 Författningskommentar 167

om innesluten användning och artikel 3 i direktivet avsiktlig

om utsättning.

Definitioner

Definitionema i kapitlet är hämtade från artikel 2 i direktivet

om innesluten användning och artikel 2 i direktivet avsiktlig utsättning.

om Det blir de tillämpande myndigheternas uppgift att avgöra definitionernas närmare räckvidd med utgångspunkt från direktiven och med vägledning av den praxis som utvecklas inom EU jfr.

prop. 1991/92:170 s. 144-150, bet. 1992/93:EU1 169-172.

s.

3 § Med organism avses i denna balk biologisk enhet kan föröka

en som sigeller föra över genetiskt material.

Paragrafen motsvarar närmast 2 § första stycket gentekniklagen.

Genom definitionen slås fast organism i balkens mening alltid

att en är levande.

4 § Med genetiskt modifierad organism avses idenna balk en organism där det genetiska materialet har ändrats på ett sätt som inte intrájfar naturligt genom parning eller naturlig rekombination.

Paragrafen motsvarar närmast 2 § andra stycket gentekniklagen.

Definitionen innebär att en genetisk modifiering inträffar vid användningen av bl.a. hybrid-DNA-tekniker och cellfusion innebär

som att levande celler med kombinationer ärftligt genetiskt material

nya av bildas genom fusion två eller fler celler på ett sätt inte

en av som förekommer naturligt jfr. bilaga 1 A till direktivet innesluten

om

användning och bilaga 1 A till direktivet om avsiktlig utsättning.

Definitionen innebär också att genetisk modifiering inte inträffar vid bl.a. befruktning vitro och induktion polyploidi kromosomtalsför-

av

dubbling, om metoderna inte omfattar användning av hybrid-DNA-

molekyler eller genetiskt modifierade organismer jfr de förut nämnda

bilagoma till direktiven.

168 F örfattningskommentar SOU 1996: 103

5 § Med innesluten användning avses en verksamhet där någon modifierar organismer genetiskt eller odlar, förvarar, använder, transporterar, destruerar eller gör sig kvitt sådana genetiskt modifierade organismer och där fysiska hinder, eller en kombination av jâzsiska och kemiska eller biologiska hinder, används för att begränsa dessa organismers kontakt med allmänheten och miljön.

Paragrafen motsvarar 2 § tredje stycket gentekniklagen.

Med innesluten användning avses all hantering där det finns hinder

begränsar de genetiskt modifierade organismemas kontakt med som allmänheten och miljön. T.ex. kan man tänka sig ett laboratorium med särskilda ventilations- och avloppssystem eller en industriell produktion med organismer i reaktortankar. En innesluten användning kan också ske i ett växthus, om detta är tillräckligt slutet.

Se vidare förhållandet mellan innesluten användning, avsiktlig

om utsättning och utsläppande på marknaden i tredje stycket i specialmotiveringen till 7 § nedan.

6 § Med avsiktlig utsättning ett avsiktligt införande av genetiskt

avses modifierade organismer i miljön utan någon särskild inneslutning.

Paragrafen motsvarar 2 § fjärde stycket gentekniklagen.

Avsiktlig utsättning kan både försöksutsättning och produktion.

avse Som exempel kan nämnas lösgående genetiskt modifierade får och odling med genetiskt modifierade fiskar.

Avsiktlig utsättning definieras som ett avsiktligt införande av genetiskt modifierade organismer i miljön utan någon särskild inneslutning. Det betyder att allt inte är innesluten användning är att

som

avsiktlig utsättning. Om det inte finns någon inneslutning är anse som verksamheten således att bedöma som en utsättning. Frågan om gränsdragningen mellan innesluten användning och avsiktlig utsättning behandlas inom EU i de kommittéer har tillsatts enligt direktiven.

som

Se vidare förhållandet mellan innesluten användning, avsiktlig

om utsättning och utsläppande på marknaden i tredje stycket i specialmotiveringen till 7 § nedan.

7 § Med släppa ut på marknaden att tillhandahålla eller göra en

avses produkt tillgänglig för någon annan.

SOU 1996: 103 F örfattningskommentar 169

Paragrafen motsvarar 2 § femte stycket gentekniklagen.

EG:s uttryck placing on the market har översatts med släppa ut på marknaden.

I kommissionens handbok om direktivet om avsiktlig utsättning diskuteras innesluten användning, avsiktlig utsättning och utsläppande på marknaden och hur begreppen förhåller sig till varandra handboken s. 86 f.. Där sägs att om genetiskt modifierade organismer har framställts av ett företag och levererats till ett annat företag för

en forsöksutsättning, torde organismerna inte anses ha släppts ut marknaden trots att de egentligen har tillhandahållits och gjorts tillgängliga för andra. I handboken finns rad andra exempel på

även en förfaranden som, enligt kommissionens uppfattning, inte är att bedöma som utsläppande marknaden. Inom de berörda kommittéema diskuteras for närvarande oklarheter beträffande utsläppande på marknaden av produkter som är avsedda för innesluten användning.

Genetiskt modifierade organismer som är allmänt tillgängliga och överlåts utan information om att de är avsedda enbart för innesluten användning måste dock anses ha släppts ut marknaden.

Krav på utredning för bedömning av skaderisker

8 § Innesluten användning och avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer skall föregås av en utredning som skall kunna läggas till grund för tillfredsställande bedömning vilka hälso- och

en av miljöskador som organismerna kan orsaka och vara gjord i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. En sådan utredning skall också göras innan en produkt som innehåller eller består av genetiskt modifierade organismer släpps ut på marknaden.

Paragrafen överensstämmer med 5 § första stycket gentekniklagen.

Av bestämmelsen framgår att det åligger den som är ansvarig för verksamheten att genom undersökningar eller på annat sätt till

egna se att det finns relevant underlag för en bedömning av verksamheten.

Vilken utredning som är tillräcklig beror en rad omständigheter. Hur omfattande underlaget måste vara beror verksamhetens karaktär och vad är påkallat från miljö- och hälsoskyddssynpunkt. En

som innesluten användning för forskningsändamål t.ex. innebär ofta små risker för skador. I sådana fall kan utredningen, om beprövad erfarenhet ger så vid handen, vara av förhållandevis liten omfattning. Höga krav

170 F örfattningskommentar SOU 1996: 103

måste däremot ställas när det rör sig ett helt nytt användningssätt

om eller nya produkter. Den möjliga expositionen är alltid en faktor av betydelse. Den närmare innebörden av kraven på uppgifter bestäms av

den vid varje tidpunkt rådande vetenskapliga kunskapsnivån.

9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter utredningen.

om

Paragrafen motsvarar närmast 5 § andra stycket. Genom särskilda föreskrifter kan preciseras hur de hälso- och miljömässiga övervägandena skall gå till jfr bilaga 3 till direktivet om innesluten användning och bilagoma 2 och 3 till direktivet om avsiktlig utsättning.

Etiska hänsyn

10 § Etiska hänsyn skall tas vid innesluten användning och avsiktlig utsättning genetiskt modifierade organismer liksom när produkt

av en som innehåller eller består av sådana organismer släpps ut på marknaden. Det skall beaktas att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är knuten till ett förvaltaransvar.

Paragrafen motsvarar närmast 4 § första stycket gentekniklagen.

Paragrafen har ändrats med hänsyn till att balken systematiskt disponerats så att allmänna aktsamhetsregler lagts i ett eget kapitel i balkens första del. Någon förändring av aktsamhetskravet avseende genteknisk verksamhet är inte avsedd. Skyldigheten att vidta de åtgärder och den försiktighet i övrigt som behövs för att undvika negativa effekter människors och djurs hälsa och miljön som idag anges i 4 § gentekniklagen motsvaras i balken närmast av 3 kap. 3

Aktsamheten om människors och djurs hälsa regleras alltså av balkens allmänna aktsamhetsregler. Den gentekniska verksamheten medför dock, sannolikt än någon annan verksamhet som omfattas

mer av balken, direkta konsekvenser för djur. Det finns därför skäl att i detta sammanhang nämna något detta.

om

Aktsamheten djurs hälsa tar, tidigare nämnts, sikte på hela ii

om som djurpopulationer och inte enstaka djur. Det är emellertid inte meningen att djurpopulationen skall skyddas i varje läge utan det måste göras en

övergripande bedömning av syftet med verksamheten. En Vägning mellan människors och djurs intressen kan bli aktuell vid bland annat framställning av mediciner. En avvägning får också göras när två djurpopulationer ställs mot varandra. Eftersom bestämmelsen

avser hälsan hos djurpopulation hindrar den inte att i enskilda fall

en man använder genteknik t.ex. för att framställa ett djur utveckla

som avses cancer. Skyddet för det enskilda djuret följer istället att etiska hänsyn

av skall tas.

Den gentekniska verksamheten har också särskild betydelse för möjligheten att tillgodose balkens syfte att skapa förutsättningar för

en hållbar utveckling. Det är synnerlig vikt att också långsiktiga

av konsekvenser värderas vid bedömningen genteknisk verksam-

av om en het får bedrivas. T.ex. kan det bra på kort sikt att växter görs

vara resistenta mot vissa insekter på lång sikt kan det skada ekosystemet

men om insekterna dör ut eller angriper annan växtlighet. Det inte

gagnar heller en hållbar utveckling lösningar på befintliga problem medför

om andra nya problem. Ett exempel härpå är framställnig oljeätande

av bakterier som i och för sig kan användas för att ta hand oljespill,

om men som är giftiga och sprids i naturen. Gentekniska metoder bör användas för att ersätta andra metoder kort och lång sikt är

som mer hälsoskadliga eller miljöbelastande.

Den etiska bedömningen, som alltså skall göras i varje enskilt fall, är specifik för genteknisk verksamhet och måste därför regleras särskilt i detta kapitel. Efter påpekande från lagrådet skrevs naturens skyddsvärde och människans förvaltaransvar i lagtexten bedömnings-

som en grund vid den etiska avvägningen.

Ett sätt att i det enskilda fallet avgöra om en verksamhet är etiskt försvarbar är att tillämpa analysstrategi gör det möjligt att

en som identifiera de olika intressen står emot varandra eller i övrigt gör

som sig gällande, och att bedöma effekterna att handlar olika

av man alternativa sätt. Om t.ex. användningen ett genetiskt modifierat djur

av inte kan förväntas ha något egentligt vetenskapligt värde och de etiska invändningarna är betydande bör tillstånd inte ges. Enligt bl.a. Genteknikberedningen är mosaikdjur mellan arter ett sådant exempel. Däremot kan framställningen av mosaikdjur inom arten betydelse för

vara av grundforskningen. Styrkan av detta intresse får då i det enskilda fallet vägas mot de etiska betänkligheter som kan finnas.

Analysen av de olika intressena kan naturligtvis också leda till att det bedöms vara etiskt olämpligt att inte tillstånd till viss genteknisk

ge en verksamhet. Ett exempel är framställning ett viktigt läkemedel.

av

De etiska frågorna har särskild tyngd när det gäller industriellt

en utnyttjande av gentekniskt modifierade djur. Det är viktigt att gentek-

niken tillämpas på djur så att både genförändringen i sig och syftet med förändringen kan försvaras etiskt och inte uppfattas stötande som av allmänheten. Detta gäller också för djurets vård och förvaring i samband med användningen. Vid industriellt utnyttjande genetiskt modifierade av

djur bör tillstånd till avsiktlig utsättning och utsläppande på marknaden

lämnas endast om det finns starka skäl för detta. Genteknisk verksamhet bör aldrig tillåtas den inte medför om en samhällsnytta, dvs. en nytta som inte begränsar sig till verksamhetsutövaren utan som också har ett allmännyttigt värde.

11 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får som

meddela särskilda föreskrifter försiktighetsmått.

om

Paragrafen motsvarar nännast 4 § andra stycket. Bemyndigandet för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela särskilda föreskrifter om försiktighetsmått vid sidan de allmänna om aktsamhetsreglema har betydelse för genomförandet EG-direktiven. av Som exempel på sådana försiktighetsmått kan nämnas skyldighet att föra protokoll artikel 9 i direktivet innesluten användning, beredskapsom

planer artikel 14 i direktivet och underrättelseskyldighet vid olycka

artikel 15 i direktivet.

Tillståndskrav och anmälningsskyldighet

12 § Det krävs tillstånd enligt detta kapitel för genomföra att en avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer eller för att slappa ut en produkt innehåller eller består sådana organismer som av på marknaden.

Paragrafen motsvarar 6 § första stycket gentekniklagen. Genom bestämmelsen genomförs reglerna i artiklarna 6.4 och 11.5 i direktivet avsiktlig utsättning. om I bestämmelsen finns ett allmänt tillståndskrav för avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer och för utsläppande på marknaden av produkter innehåller eller består sådana organissom av mer. Frågan utsläppande marknaden produkter är avsedda om av som för innesluten användning omfattas har inget självklart Enligt svar. Kommissionens nuvarande mening torde dessa inte omfattas. Dis-

Författningskommentar 173

SOU 1996: 103

kussioner detta pågår emellertid. Innesluten användning sådan om som omfattas definitivt inte tillståndskravet. Däremot bör tillståndskravet av gälla för produkter innehåller eller består genetiskt modifierade som av organismer de överlåts utan information att de är avsedda enbart om om

för innesluten användning.

Jordbruksutskottets PM, 1995-06-14, Genteknik Reglering och Av utveckling, framgår bl.a. följande beträffande erfarenheter riskbeav

dömningar vid hittillsvarande tillståndsprövning.

Myndigheterna gör bedömning tänkbara risker samt vilka krav en av skall ställas för att minimera dessa. Vid tillståndsprövningen som riskerna ihop i samlad bedömning. Ett grundläggande krav vägs en är att förväntade skadeverkningar inte får stå i ogynnsam proportion

till förväntade positiva effekter. Jordbruksverkets ambition har varit några skador över huvud taget. Inom läkemedelsatt inte acceptera området jämför även förväntade effekter med kända effekter vid man

tillgängliga behandlingsaltemativ.

Inom flera myndigheter påpekar obalans mellan å ena man en sidan kraven i EG:s direktiv innesluten användning och avsiktlig om utsättning och implementeringen dessa och å andra sidan av kravnivån i fråga andra skador. Påverkan inte är hänförlig om som sådan kan nämligen medföra lika höga eller

till gentekniken som

kanske högre risker för hälsa och miljö. Man påpekar det t.0.m. väsentliga i sammanvägd bedömning olika risker och hur dessa en av kan minimeras. Inom livsmedelsområdet har internationellt börjat arbeta man med begreppet substantial equivalence. Detta innebär att man med

hjälp olika bestämmer olika nonnvärden vilka används av parametrar jämförelse vid riskbedömningar. Inom EU kommer detta att som regleras i den s.k. Novel Foods-förordningen.

§ Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får 13 som meddela föreskrifter undantag från tillståndskravet. om

Paragrafen närmast 6 § andra stycket. Regeringen eller den motsvarar regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

myndighet som

undantag från tillståndskravet. Det kan naturligtvis bara röra sig om

sådana undantag från tillståndskravet är möjliga enligt direktivet som avsiktlig utsättning jfr artikel 13.5. Regeringen har utnyttjat om bemyndigandet och meddelat undantag från tillståndkravet i genteknikla-

vid på marknaden ett annat EU-land har meddelat

gen utsläppande om

motsvarande tillstånd 6 § förordningen 1994:901 om genetiskt

modifierade organismer.

174 Författningskommentar

SOU 1996: 103

De produkter består eller innehåller genetiskt modifierade som av organismer, och som är avsedda uteslutande för innesluten

användning,

bör i de fall de förses med produktinformation om detta undantas från tillståndskravet. Reglerna innesluten användning om med krav på användaren torde i dessa fall tillräckligt för tillgodose hälsovara att och

miljöaspekter samt etiska hänsyn.

14 § Ett tillstånd får lämnas endast aktsamhetsreglerna om i 3 kap. är uppfyllda och verksamheten är etiskt försvarbar.

Paragrafen motsvarar närmast 7 § första stycket gentekniklagen. Förutsättningen att verksamheten skall godtagbar från hälso- och vara

miljöskyddssynpunkt anges i 7 § första stycket gentekniklagen

som

motsvaras av 3 kap. 2 § i balken försiktighetsprincipen. Artiklarna 6 och 10 i direktivet avsiktlig utsättning uppfylls därmed. om Av 7 § andra stycket gentekniklagen framgår tillstånd får förenas att ett med villkor. Denna bestämmelse motsvaras av 18 kap. 1 § andra stycket i balken. Att genteknisk verksamhet skall godtagbar från hälsovara och miljöskyddssynpunkt innebär, liksom för all verksamhet annan som omfattas miljöbalken, att redan riskerna för av skadlig påverkan skall beaktas. Se vidare detta i författningskommentaren till

om 3 kap. 2

All verksamhet omfattas miljöbalkens

som av tillämpningsområde

måste, med beaktande försiktighetsprincipen, bedömas

av vara godtagbar

av prövningsmyndigheten. Den gentekniska verksamheten måste, till skillnad från verksamhet, bedömas dessutom annan vara etiskt försvarbar för att tillstånd skall meddelas. De etiska frågorna är av särskild tyngd vad gäller tillämpningen genteknik djur. I sådan fall måste av myndigheten fästa mycket stor vikt vid att verksamheten verkligen är etiskt försvarbar och inte uppfattas stötande allmänheten. som av Skälen för att utsättning eller utsläppande på marknaden skall tillåtas måste vara mycket starka. Vad gäller bedömningsgrundema vid den etiska

prövningen, se vidare författningskommentaren till 10

För att få hjälp vid den etiska bedömningen kan

prövningsmyndig-

heten hämta in ett rådgivande yttrande från Gentekniknämnden. Samråd med andra myndigheter kan också komma ifråga. Naturvårdsverket har en samordnande roll. Dess insatser är stor betydelse vid uppbygganav det av strategier och praxis. Även organisationer och enskilda kan beredas tillfälle att yttra sig i tillståndsärendena. Jordbruksutskottets PM

F ärfattningskommentar 175

SOU 1996: 103

1995-06-14, Genteknik Reglering och utveckling, redovisar bl.a. följande erfarenheter beträffande den etiska bedömningen.

En huvuduppgiftema för Gentekniknämnden är att främja en av etiskt försvarbar användning gentekniken se vidare om Genav tekniknämnden under 20 §. I enlighet med sin instruktion har

nämnden etiskt sakkunnig ledamot. Vid diskussion med denne en ledamot kring hittillsvarande erfarenheter och etiska hänsyn fram-

träder följande. V handla vilka värderingar får slå igenom j Etik kan sägas om som vid konkurrerande intressen, ett moraliskt dilemma. Etiska hänsyn l vid användningen genteknik rör inte bedömningar av tekniken av sådan. De etiska bedömningama blir tillämpliga vid olika som l tillämpningar tekniken. De etiska bedömningama skall

praktiska av

hållas åtskilda från kvantitativa bedömningar riskemas omfattning. av Sådana bedömningar vilar vetenskapliga experter inom olika mer samhällssektorer med inom genteknikens område. Etiska ansvar hänsyn inom genteknikens område kan såväl innesluten avse användning avsiktlig utsättning och utsläpp marknaden. När som det gäller djur blir etisk hänsyn ofta aktuell redan vid innesluten

användning. Gentekniken föranleder etiska frågor i många fall som liknar frågor diskuteras inom medicinsk etik och försökssom djursetik. I vissa fall kan dock principiellt frågeställningar dyka nya

u De etiska frågorna kommenteras förutom Gentekniknämnden av och Naturvårdsverket de sju tillsynsmyndighetema. Den av tre av vanligaste kommentaren är att etisk hänsyn rör bedömningar i

förlängningen myndighetens kompetensområde, där primära kända

av effekter och överskådliga tidsperspektiv blir otillräckliga. Etiska

kommer därmed snarast att röra effekter i andra och tredje hänsyn

hand i långa tidsperspektiv.

Inom Läkemedelsverket särskiljer bedömningar av skademan verkningar från etiska hänsyn att det även omfattar genom senare imaginära värden, vad liv betyder och vad liv har för värde. De som etiska frågorna berörs allvar inom läkemedelsområdet när det blir

aktuellt med genterapi. Tekniken för genterapi uppges dock ännu

outvecklad. Det saknas också kunskaper långsiktiga effekter. vara om Samtidigt framhålls vikten att debatt dessa frågor inleds av en om redan då frågorna rör svåra avgöranden. nu, Inom Jordbruksverket har framförts att de etiska frågorna är mer

uttalade först när det gäller avsiktlig utsättning inom djurområdet.

Innesluten användning inom djurområdet anläggningar med

försöksdjur prövas från etisk synpunkt Centrala försöksdjursav nämnden. Nämnden är huvudman för landets djurförsöksetiska

nämnder, vilka för alla djurförsök. svarar Flera myndigheter viktig uppgift för Gentekniknämnden ser en det gäller bistånd och ledning med hanteringen av de etiska när frågorna. Man uttrycker bl.a. önskemål minimikrav och gemenom Internationellt går uppfattningama om etiska hänsyn samma synsätt.

176 Fdrfattningskommentar

SOU 1996: 103

rätt vitt isär. Frågorna om genteknik rör avvägningar mellan å sidan ena samhällets kontroll i enlighet med politiskt fattade beslut och å andra sidan upprätthållande ett gott forskningsklimat, av vilket även betonats av statsmakterna.

15 § Regeringen eller den myndighet bestämmer som regeringen får meddela föreskrifter om vad krävs från hälso- och miljöskyddssynsom punkt för att få tillstånd

Paragrafen motsvarar närmast 7 § tredje stycket. Paragrafen innehåller

ett bemyndigande att meddela sådana särskilda föreskrifter materiella om förutsättningar för tillstånd behövs från hälso- och

som miljöskyddssyn-

punkt.

Regeringen har meddelat sådana föreskrifter i förordningen

1994:901 om genetiskt modifierade organismer 7

16 § Föreskrifter tillstånd till eller anmälan innesluten om av användning av genetiskt modifierade organismer får meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer det som om behövs från hälso- eller milj0’skyddssynpunkt.

Paragrafen motsvarar 8§ gentekniklagen.

I paragrafen bemyndigas regeringen eller den myndighet regeringen

bestämmer att föreskriva tillståndskrav eller

om anmälningsskyldighet

för innesluten användning. Genom sådana föreskrifter genomförs bl.a. artiklarna 8 och 10.5 i direktivet inneluten

om användning.

Direktivet innesluten användning innehåller om inte något generellt krav på tillståndsprövning. Enligt direktivet krävs tillstånd för an-

vändning av genetiskt modifierade mikroorganismer med hög

risk i en stor verksamhet. För genetiskt modifierade mikroorganismer med låg risk i stor verksamhet och för sådana med hög en risk i en liten verksamhet krävs istället för tillstånd att anmälan Anmälan görs. innebär att verksamheten får påbörjas inom 60 dagar efter det att anmälan har gjorts om inte myndigheten meddelar För

annat. användning av

genetiskt modifierade mikroorganismer med låg risk i en liten verksamhet krävs varken tillstånd eller anmälan enligt direktivet. Skilda regler gäller alltså enligt direktivet för genetiskt modifierade mikroorganismer

beroende dels på riskfaktom, dels på verksamhetens storlek. Den

Författningskommentar 177

svenska regleringen i gentekniklagen bygger på samma principer som

direktivet går längre. Eftersom uppräkningen vad som skall falla men av under respektive kategori blir rätt omfattande har valt att inte direkt man i lagtexten i vilka fall tillstånd skall sökas eller anmälan göras. ange Dessa regler kommer istället till uttryck i förordningsform och lagtexten innehåller endast ett bemyndigande som gör detta möjligt.

§ ansökan tillstånd och anmälan görs hos den myndighet 17 En om en regeringen bestämmer. som Frågor tillstånd skall prövas inom den tid som regeringen om

föreskriver.

tillstånd gäller i år, inte något annat sägs i tillståndsbe- Ett fem om slutet.

Paragrafen motsvarar 9 § och delar av ll § gentekniklagen.

11 § tredje stycket gentekniklagen finns även bestämmelser om I under vilka förutsättnigar ett tillstånd får återkallas. Denna bestämmelse motsvaras närmast 21 kap. 3 § i balken. av Regeringen har utnyttjat bemyndigandet och i förordningen modifierade organismer föreskrivit hos vilken 1994:901 om genetiskt ansökan tillstånd och anmälan skall göras för respektive

myndighet om

område. Eventuella förändringar i myndigheternas ansvarsområden bör enligt utredningens bedömning ske där och inte i lagtexten. Bestämmelsen i andra stycket handläggningstiden för tillståndsavser ärenden. måste, när den föreskriver tidsfrister, beakta

Regeringen

regleringen i EG-direktiven. Huvudregeln tillståndet gäller i fem år. Myndigheten kan dock är att fall besluta tillståndet skall gälla kortare eller längre tid. i enskilda att

Märkning

§ Den släpper produkt innehåller eller består av 18 som ut en som organismer på marknaden skall genom märkning

genetiskt modifierade

den genetiska modifieringen. Detta gäller även för

lämna uppgifter om

sådana produkter är avsedda för innesluten användning. som

Paragrafen har ingen motsvarighet i gällande lag. 7 § gentekniklagen får ett tillstånd förenas med Enligt gällande rätt

178 Författningskommentar

SOU 1996: 103

villkor. Sådana villkor kan krav avse märkning med uppgift att om produkten innehåller eller består genetiskt modifierade av organismer. Enligt direktivet om avsiktlig utsättning krävs det i anmälan att lämnas förslag till märkning produkter innehåller eller består av som av levande genetiskt modifierade organismer art. ll med bil. 3 p. B 5 samt art. 14. En sådan begränsad märkning bör enligt gentekniklagens förarbeten

vara ett villkor för tillstånd till att produkt får

en släppas ut

marknaden.

Kravet på märkning bör gälla alla produkter innehåller som eller består av genetiskt modifierade organsimer som släpps ut marknaden, även de är avsedda för innesluten

som användning.

19 § Regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer får

meddela föreskrifter hur märkning skall ske.

om

Paragrafen har ingen motsvarighet i gällande lag. Av etiska skäl är det rimligt att konsumenterna alltid får information

om att en produkt innehåller eller består genetiskt modifierade av organismer. Kravet på sådan märkning vid

utsläppande marknaden

bör därför framgå direkt lag. Hur denna av märkning skall utformas och vad den skall innehålla bör emellertid kunna bestämmas i annan

ordning. Frågor om omfattningen och utformningen av märkningen

och Sveriges internationella åtaganden i detta avseende behandlas i avsnitt 16.7.2.

Gentekniknämnden

20 § En särskild nämnd, Gentekniknämnden, skall följa

utvecklingen på

genteknikområdet, bevaka de etiska frågorna och råd ge om användningen av gentekniken. Regeringen får meddela föreskrifter Gentekniknämndens uppgifter om samt bestämmelser nämndens sammansättning och arbetsformer. om

Paragrafen motsvarar 16 § gentekniklagen. I paragrafen anges att det skall finnas gentekniknämnd en och beskrivs i stora drag vilka uppgifter nämnden har.

Gentekniknämnden, som har ersatt Delegationen för hybrid- DNA-frågor, har ett övergripande för övervakningen hela ansvar av genteknikområdet och råd användningen tekniken. ger om av Kontrollen

Författningskommentar 179

alla organismer. Nämndens ansvarsområde sträcker skall omfatta sorters tillämpningsområde. Nämndens verksamhet är

sig längre än kapitlets En betydelsefull uppgift är att lämna yttranden till vägledrådgivande.

för bedömning tillståndspliktig verksamhet

ning myndigheternas om en

är etiskt försvarbar. bestämmelser Gentekniknämndens uppgifter och dess Närmare om

sammansättning meddelas regeringen. Regeringen har utnyttjat

av och utfärdat förordningen 1994:902 med instruktion för

bemyndigandet

Gentekniknämnden. Gentekniknämnden har hög kompetens inom de en verksamheter och områden som berörs av gentekniken.

14 kap. Kemiska och biotekniska produkter

Tillämpningsområde

detta kapitel skall tillämpas på kemiska och 1 § Bestämmelserna i biotekniska produkter. eller den myndighet regeringen bestämmer får Regeringen som balkens bestämmelser kemiska och biotekniska

föreskriva att om

skall tillämpas på än kemisk produkt, om produkter en annan vara en den på grund av sitt innehåll kemiskt ämne kan befaras varan av medföra skador på människor eller miljön eller andra intressen som skall skyddas denna balk. genom

andra stycke motsvarar närmast 1 § andra stycket lagen om

Paragrafens kemiska produkter. allmän upplysning att kapitlets be-

I första stycket ges en om stämmelser skall tillämpas på kemiska och biotekniska produkter. definieras i 3 och 4 §§. Den hanterar kemiska och Begreppen som skall dock inte bara tillämpa bestämmelserna i biotekniska produkter Även andra allmänt tillämpliga bestämmelser i balken,

detta kapitel. allmänna aktsamhetsreglema i 3 kap., skall tillämpas.

framför allt de för all verksamhet enligt balken, även hantering, import

Dessa gäller

kemisk eller bioteknisk produkt. De allmänna eller export av en omfattar alltså all verksamhet rör kemiska och

aktsamhetsreglema som

och, efter särskilda föreskrifter med stöd av biotekniska produkter andra stycke, innehåller en kemisk produkt.

paragrafens varor som

viktig aktsamhetsregel för alla hanterar en kemisk eller En som 3 kap. 3 § att verksamhetsutövare skall vidta bioteknisk produkt är en och de försiktighetsmått i övrigt behövs för att

de skyddsåtgärder som

180 Författningskommentar

förebygga, hindra eller motverka verksamheten att kan medföra skada

eller olägenhet för människors hälsa, miljön eller andra angelägna

allmänna eller enskilda intressen. Den motsvarar delvis nuvarande 5 §

lagen kemiska produkter. Som

om exempel skyddsåtgärder och

försiktighetsmått kan nämnas att produkten förpackas säkert. Med stöd

av 25 § får närmare föreskrifter detta meddelas. om En annan viktig

aktsamhetsregel är 3 kap. 6 § uttrycker som produktvalsprincipen som

också delvis motsvarar 5 § lagen kemiska om produkter. I detta kapitel

anges de särskilda försiktighetsmått kompletterar

som bestämmelserna

i 3 kap.

Enligt andra stycket får regeringen eller den

myndighet som regeringen bestämmer utvidga tillämpningen

av balkens bestämmelser

om kemiska och biotekniska produkter.

Tillämpningen kan utvidgas till

att också omfatta andra än kemiska produkter varor som grund sitt av innehåll kemiskt ämne kan befaras av medföra skador människor

eller miljön eller andra intressen som skall skyddas denna balk. genom Detta omfattar även har behandlats varor som med en kemisk produkt

och av den anledningen innehåller kemisk

en produkt. Förutsättningen

för detta är alltså att innehåller kemiskt varan ett ämne som har någon

farlig egenskap kan befaras medföra angivna som skador. Med andra

intressen balken skydda som avser avses bl.a. resurshushållningen och

sådana delar naturvärden av som gränsar till kulturminnesvård.

Bemyndigandet har inte angetts omfatta

möjlighet att utvidga tillämp-

ningen till än bioteknisk en annan vara en produkt som innehåller en bioteknisk produkt, eftersom sådan

en vara definitionsmässigt är en

bioteknisk produkt och omfattas därför alltid

av reglerna. Bemyndigan-

det innefattar möjlighet utvidga att även till biotekniska produkter som innehåller ett kemiskt ämne, eftersom det är en annan vara än en kemisk

produkt.

För närvarande har regeringen med stöd 1 § av lagen om kemiska

produkter i 2 § förordningen kemiska om produkter gett Kemikaliein-

spektionen rätt att föreskriva vissa bestämmelser att i lagen kemiska om produkter skall tillämpas även på en vara som innehåller eller har

behandlats med kemisk produkt. en

2 § Vad som sägs kemiska och biotekniska om produkter i detta kapitel

gäller inte sådana kemiska och biotekniska produkter omfattas som av

livsmedelslagen 1971:511, läkemedelslagen 1992:859

och lagen

1985:295 om foder. Om det från hälso- eller

miljöskyddssynpunkt är

särskilt påkallat får regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer dock föreskriva bestämmelserna att i detta kapitel skall

F örfattningskommentar 181

tillämpas även på sådana produkter. kemiska produkter omfattas lagen 1988:868 om I fråga om som av skall bestämmelserna om kemiska

brandfarliga och explosiva varor

inte tillämpas när hälso- eller miljöskador på

produkter i detta kapitel

grund brand eller explosion skall förebyggas. av kemiska eller biotekniska produkter i detta Bestämmelserna om kemiska eller biotekniska produkter som kapitel gäller inte transport av enligt lagen 1982:821 transport farligt gods, om

är farligt gods om av

inte regeringen föreskriver något annat.

närmast 3 § lagen kemiska produkter. Paragrafen motsvarar om dock i första och tredje stycket utökats till att Bestämmelsen har omfatta även biotekniska produkter.

Definitioner

kemiska ämnen och beredningar. 3 § Med kemiska produkter avses

1 § första stycket lagen om kemiska Paragrafen motsvarar närmast

produkter. begreppet kemiska produkter kemiska I paragrafen definieras som i enlighet med vad gäller enligt lagen om ämnen och beredningar som kemiska produkter infördes genom den kemiska produkter. Begreppet och beredningar överfördes från lagen om lagen men uttrycken ämnen lagen kemiska hälso- och miljöfarliga varor som ersattes av om och kemiska föreningar, ofta

produkter. Med ämnen avses grundämnen

substanser. Hit räknas också biologiska naturprobenämnda kemiska vissa droger använda växtdelar. dukter, t.ex. som beredningar sådana sammansatta varor som t.ex. Med avses och pastor. Begreppet kemiska lösningar, emulsioner, pulverblandningar och beredningar är föremål produkter omfattar alla kemiska ämnen som hantering. Det innebär att t.ex. silikosrisker för någon form mänsklig av kemiska produkter att dessa inte skall omfattas av reglerna om men grund urlakning ett i naturen tillämpas vid miljöskada av av till följd enbart naturliga processer. För att förekommande ämne av skall tillämpliga är det tillräckligt att skadliga bestämmelserna vara uppstår människor eller miljö utsätts för ämnet. effekter genom att överensstämmer med den används Definitionen i paragrafen som klassificering, förpackning och inom EU. I direktivet 67/548 om

182 Författningskommentar

.

märkning av farliga ämnen med ämnen kemiska avses grundämnen och

deras föreningar i naturlig eller industriellt framställd fonn.

4 § Med biotekniska produkter

avses sådana mikroorganismer,

däribland virus, nematoder, samt insekter eller spindelafiur, som framställts särskilt i tekniskt syfte.

Paragrafen motsvarar närmast 1 §

lagen 1991:639 om förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel.

Modern bioteknik har utvecklats snabbt under de senaste decennierna

och spelar en allt större roll för samhällets

utveckling. Den moderna

biotekniken omfattar

utvecklingsarbete och tillämpningar all den

av kunskap som genererats inom biokemi,

molekylärbiologi och genteknik

på områden som jord- och skogsbruk, livsmedel, miljövård, finkemi-

kalier och processutrustning. Biotekniska produkter kan beskrivas som produkter skapats, utvecklats som eller modifierats användning genom av levande material organismer eller delar - av organismer. Biotekniska

produkter har många gånger en parallell användning till kemiska

produkter. Det gäller t.ex. bekämpningsmedel

som och rengöringsmedel.

I paragrafen definieras biotekniska produkter sådana

som mikroorga-

nismer däribland virus, samt nematoder rundmaskar, insekter eller

spindeldjur, som har framställts särskilt i tekniskt syfte. Detta innefattar

bl.a. bekämpningssyfte. Organism

definieras i 13 kap. 3 § som en

biologisk enhet kan föröka sig eller föra som över genetiskt material.

Det är alltså levande organism. en Definitionen omfattar sådana

organismer, oavsett de har fått om sitt genetiska material ändrat eller

inte. Det innebär begreppet framställa att omfattar även genetisk

modifiering av organismer. Särskilda regler om gentiskt modifierade

organismer finns i 13 kap. Begreppet framställa omfattar även t.ex.

odling efter selektion naturligt material ur och blandning olika av organismer. i

Med biotekniska produkter alltså avses till att börja med sådana

organismer är upptagna i 1 §

som nu lagen om förhandsgranskning

av

biologiska bekämpningsmedel. Det är

mikroorganismer däribland virus

samt nematoder, insekter eller spindeldjur framställts som särskilt i

bekämpningssyfte. Den lagen gäller också

oavsett om organismema är

genetiskt modifierade eller inte.

Med uttrycket bekämpningssyfte

avses i denna paragraf detsamma

som anges i 6 och 7 att förebygga eller motverka att djur, växter

eller mikroorganismer, däribland virus, förorsakar skada eller olägenhet

F örfattningskommentar l 83

för människors hälsa eller skada egendom. omfattar vidare angivna organismer under förutsättning Definitionen särskilt i tekniskt syfte. Det kan t.ex. vara för att de framställts annat metallutvinning. Exempelvis används bakterier för

miljösanering eller oljesanering, för destruktion bekämpningsmedelsrester, som

av medel och kärnor för bildning av snö-/is-

fryspunktnedsättande som

kristaller i snökanoner. Bakterier har t.ex. används vid sanering av Blekholmstorget i Stockholm. I begreppet tekniskt syfte kreosot vid

innefattas också forskningsändamål.

kemisk eller bioteknisk produkt tillverkning, 5 § Med hantering av avses behandling, förpackning, förvaring, transport, användning, bearbetning, destruktion, konvertering, saluförande, överlåtelse

omhändertagande, och därmed jämförliga förfaranden.

2 § lagen kemiska produkter. Den har Paragrafen motsvarar närmast om utökats till att omfatta även biotekniska produkter.

Med kemiskt bekämpningsmedel kemisk produkt som är 6 § avses en eller motverka att djur, växter eller mikroorgaavsedd för att förebygga däribland förorsakar skada eller olägenhet för männinismer, virus, skors hälsa eller skada på egendom. Som kemiskt bekämpningmedel skall inte anses avsedda användas vid beredning av kemiska produkter som år att livsmedel, läkemedel eller foder, och andra kemiska produkter är avsedda färger, fernissor, tjäror som huvudsakligen begagnas för andra ändamål än avses i första att som de särskild benämning eller på annat sätt anges stycket, om inte genom

avsedda som bekämpningsmedel.

vara

l § första och andra stycket förordningen Paragrafen motsvarar närmast

bekämpningsmedel.

om

kemiskt bekämpningsmedel mot andra

Definitionen avgränsar ett Vad med olägenhet för människors hälsa kemiska produkter. som avses organism framgår 10 kap. 3 § respektive 13 kap. 3 samt med av övriga kemiska produkter är enligt

Avgörande för avgränsningen mot

avsikten med användningen produkten. Avsikten är att första stycket av eller motverka att djur, växter eller mikroorganismer förebygga

184 F örfattningskommentar

SOU 1996: l 03

förorsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller skada på

egendom, dvs. ett bekämpningssyfte. Normalt faller t.ex. inte målarfärg

under definitionen bekämpningsmedel. Är av avsikten främst att skydda

virke mot skador nämnda slag är däremot produkten av att anse som bekämpningsmedel. Ett träskyddsmedel är därför normalt att anse som ett bekämpningsmedel när det används till skydd för angrepp mot svampar, bakterier, insekter eller marina organismer.

7 § Med biologiskt bekämpningsmedel bioteknisk

avses en produkt som framställts särskilt för förebygga eller att motverka att djur, växter eller

mikroorganismer, däribland virus, förorsakar skada eller olägenhet för

människors hälsa eller skada på egendom.

Paragrafen motsvarar närmast 1 § lagen

om förhandsgranskning

av

biologiska bekämpningsmedel.

I denna paragraf definieras vad som avses med biologiskt bekämp-

ningsmedel. Det är bioteknisk produkt har framställts en som särskilt för

att förebygga eller motverka att djur, växter eller mikroorganismer

förorsakar skada eller olägenhet för människors hälsa eller skada på

egendom. Dvs. den har framställts i

bekämpningssyfte. Bioteknisk

produkt definieras i 4 De organismer används

som som bekämpnings-

medel kan spridas antingen i form för av en ändamålet särskilt

framställd beredning eller, fallet som är med t.ex. insekter, i sin

naturliga form. Bekämpningsmedlet består alltså levande av organismer.

En beredning med döda organismer är inte bioteknisk en produkt utan

en kemisk produkt.

Miljö- och hälsoutredning

8 § Den tillverkar eller importerar kemisk som en eller bioteknisk

produkt skall till att det tillfredsställande

se finns en utredning för

bedömning vilka hälso- eller miljöskador produkten av som kan orsaka.

Utredningen skall gjord i enlighet med vetenskap och beprövad vara

erfarenhet. Den skall innehålla bedömning produktens en av egenskaper

från miljö- och hälsoskyddssynpunkt och bl.a. visa

de ämnen eller organismer kan produkten som ge farliga egenskaper,

arten och graden av de farliga egenskaperna,

de åtgärder som behövs för att skydda hälsa och miljö vid

hantering-

en, och

Författningskommentar 185

de behövs för att ta hand avfall från produkten.

åtgärder som om

6 § första stycket lagen kemiska Paragrafen motsvarar närmast om

produkter och 6 § förordningen kemiska produkter. om

har utökats till att omfatta även biotekniska produkter.

Paragrafen

möjligt undvara alla produkter som har något Eftersom det inte är att

farliga krävs att hanteringen av kemiska produkter

slag av egenskaper,

skador på människor eller i miljön kan undvikas. En sker så att

de hanterar produkterna känner till i förutsättning för detta är att som

avseende dessa är farliga eller andra problem kan uppkomma. vilket om

därför tillverkare och importörer kemiska I paragrafen stadgas att av

skall till att det finns tillfredsställande eller biotekniska produkter se

vilka egenskaper produkt har. Det åligger utredning för att bedöma en

undersökningsskyldighet och det är att märka att

alltså dessa en

för kemiska och biotekniska produkter gäller,

utredningsskyldigheten

konkreta farhågor beträffande deras hälsooavsett det finns några om

utredningsskyldigheten är fortlöpande och och miljöskadlighet och

inte då produkten släpps ut marknaden. upphör således

produkt f°ar tillfredsställande beror Vilken utredning om en som anses

omständigheter. T.ex. måste kraven ställas högt då det rad olika på en

nytt sätt även ett ämne är väl

gäller att använda produkten ett om

sammanhang. Höga krav måste också ställas i fråga om utrett i andra

innebörden kravet på utredning bestäms nya ämnen. Den närmare av

också den vid varje tidpunkt rådande vetenskapliga självfallet av kunskapsnivån.

biotekniska produkter är särskilt att märka att

När det gäller

andra levande organismer kan vara svåra att

mikroorganismer och

område. Det är därför från risksynbegränsa till ett visst geografiskt

överlevnaden biotekniska produkter i punkt viktigt att känna till av

inverkan på den ekologiska balansen. En annan miljön och deras

användningen biotekniska produkter såsom exriskfaktor är att av

kan orsaka negativa hälso-

empelvis biologiska bekämpningsmedel

för mikroorganismer i bl.a. arbetseffekter människan. Exponering

kan orsaka luftvägsallergier eller infektioner.

miljön t.ex.

denna paragraf utgör också underlag för Riskbedömningen enligt

tillämpning produktvalsprincipen i 3 kap. 6

av

186 F örfattningskommentar

SOU 1996: 103

Kunskapskrav

9 § Den som yrkesmässigt hanterar, importerar eller exporterar en kemisk eller bioteknisk produkt skall skafla den sig kunskap som behövs

med hänsyn till verksamhetens

omfattning och produktens egenskaper

för att skydda människors hälsa, miljön och naturen mot skada eller

olägenhet.

Paragrafen motsvarar närmast 7 § lagen kemiska om produkter.

En grundläggande förutsättning för allt hälso- och miljöskyddsarbete

är kunskap om vilka problem finns och såvitt som möjligt också om hur

de kan lösas.

Denna paragraf riktar sig till alla hanterar,

som importerar eller

exporterar kemiska eller biotekniska produkter förutsatt l att detta sker

yrkesmässigt. Alla dessa skall skaffa sig den kunskap behövs i som för

att undvika skador på hälsa och miljö. Kravet

på kunskap och kompe-

tens måste emellertid kunna göras gällande med olika styrka beroende

på i vilket led hanteringen sker. Bestämmelsen är inte direkt straffsank-

tionerad. I den mån fråga är skyldighet om att verkställa undersökningar

vid tillståndsprövning eller tillsyn

kan överträdelse av föreskrifter som meddelats med stöd balken föranleda av ansvar enligt 26 kap. 6

Tillverkare, importörer och kemiska exportörer av produkter skall i

den utsträckning behövs med hänsyn till som arten och omfattningen

av verksamheten ha tillgång till kemisk och

toxikologisk kompetens.

Tillverkare, importörer och exportörer biotekniska av produkter skall i

den omfattning behövs med hänsyn till som arten och omfattningen

av verksamheten ha tillgång till biologisk och

ekologisk kompetens. Vidare

skall de sistnämnda det är genetiskt modifierade om organismer ha

kunskap om vilka etiska problem hanteringen som kan medföra, detta

behandlas i avsnitt 16.7.1. Tillverkare, importörer och exportörer av såväl kemiska biotekniska produkter som skall vidare hålla sig

underrättade forskning och teknisk

om utveckling av betydelse för

skyddet av hälsa och miljö.

Den som yrkesmässigt överlåter kemisk eller bioteknisk en produkt skall ha det kunnande behövs som med hänsyn till produktens egenskaper. Återförsäljare skall kunna lämna korrekt risk- och skyddsin-

formation till köparna. Särskilt större återförsäljare måste ha god

kännedom vad somgäller

om om t.ex. klassificering och märkning

av produkter. Normalt bör återförsäljare kunna få

informationsbehovet

tillgodosett den produktinformation genom som tillverkare och

importörer är skyldiga lämna att om varje produkt. Om ytterligare

1996:103 Författningskommentar 187 SOU

kunskaper erfordras för återförsäljare t.ex. skall kunna tillgodose att en köparnas behov information, måste sådana kunskaper byggas upp hos av återförsäljaren. Enligt 14 § gäller krav tillstånd för bl.a. överlåtelse och yrkesmässig hantering särskilt farliga kemiska och annan än av biotekniska produkter. Vid sådan tillståndsprövning får samhället en möjlighet uppställa villkor och prövningen bör därför ha en tydlig att inriktning kunskapskrav. Företag hanterar kemiska eller biotekniska produkter behöver som kunskaper de risker följer med hantering av produkterna. om som Kunskapernas nivå bör lägst den nivå behövs for att motsvara som förstå innebörden de begrepp används för att ange en produkts av som hälso- och miljöfarlighet. Företagen behöver också yrkeshygienisk och

omgivningshygienisk sakkunskap för att bedöma vilka hälso- eller miljörisker hanteringen kemiska eller biotekniska produkter kan som av föra med sig. Stora företag med omfattande hantering dessa produkter bygger av ofta kompetens för att inhämta och bedöma information upp en egen från leverantörerna eller från annat håll. Så är fallet inom bl.a. före-

tagshälsovården normalt inrymmer medicinsk och skyddsteknisk, som ofta även yrkeshygienisk sakkunskap. Användarföretag liksom men tillverkare och importörer saknar för att bedöma som egna resurser riskerna vid hantering kemiska eller biotekniska produkter måste av anlita sakkunskap från utomstående, eftersom avsaknad av egna resurser givetvis inte fritar från skyldigheten att uppfylla de krav som ställs for

hanteringen.

Produktinformation

§ Den tillverkar, importerar eller överlåter kemisk eller 10 som en bioteknisk produkt skall märkning eller på annat sätt lämna de genom uppgifter behövs från hälso- eller miljöskyddssynpunkt produktinsom formation.

Paragrafen närmast 8 § första stycket lagen kemiska motsvarar om

produkter.

Bestämmelsen har utökats till att omfatta även biotekniska produkter.

Enligt paragrafen skall uppgifter, dvs. den information lämnas som behövs från hälso- eller miljöskyddssynpunkt. Det innebär att de

uppgifter betydelse för detta skall lämnas tillsammans med som är av produkten. Syftet med produktinformationen bör i första hand vara att

188 Föifattningskommentar

SOU 1996: 103

sprida kunskap de risker hanteringen

om som av en kemisk eller bioteknisk produkt kan innebära. Produktinfonnation skall dock även kunna innehålla sådana upplysningar inte som är av ren vamingskaraktär, men som ändå är betydelse från hälso- eller

av miljöskydds-

synpunkt. Som exempel kan nämnas uppgifter produkts identitet, om en tillverkarens eller importörens och resultatet gjord

namn av bedömning.

För en brukare kan nämligen sådana uppgifter intresse vara av även beträffande produkter leverantören inte bedömt hälsosom som eller

miljöfarliga.

Produktinformation kan lämnas även annat sätt än genom märkning, t.ex. genom att ett informationsblad bifogas produkten.

Informationen kan både hälsoavse och miljörisker. Beroende på om mottagaren är en konsument eller näringsidkare kan olika en krav ställas på informationen. Det är viktigt att information riktar som sig till

konsumenter är lättbegriplig.

Sådan produktinformation i 3 § lagen som avses 1976:1054 om

svavelhaltigt bränsle halten svavel i bränslet kommer om genom den lagens infogande i miljöbalken, 23 kunna regleras med se att stöd av förevarande paragraf, vid behov i kombination med föreskrifter enligt 25 Även 11 § kan tillämpas om det behövs för uppgifter om innehållet i bränslet.

När det gäller biotekniska produkter är genetiskt modifierade som finns ytterligare krav på märkning i 13 kap. 18

Uppgiftsskyldighet

11 § Den som yrkesmässigt hanterar, importerar eller exporterar en kemisk eller bioteknisk produkt skall till den myndighet som regeringen bestämmer och i den omfattning regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, myndigheten föreskriver lämna de uppgifter om produkten och dess hantering kan behövas som för att bedöma produktens och hanteringens, importens eller exportens hälso- eller miljörisker.

Paragrafen motsvarar närmast 9 § lagen kemiska produkter om och 3 § lagen svavelhaltigt bränsle. Bestämmelsen om har utökats till att omfatta

även biotekniska produkter.

Uppgiftsskyldigheten enligt förevarande paragraf gäller alla som

yrkesmässigt hanterar, importerar eller kemisk

exporterar en eller bioteknisk produkt. Det ankommer regeringen eller den myndighet

SOU 1996: 103 Författningskommentar 189

regeringen bestämmer att meddela föreskrifter angående omfattsom ningen uppgiftsskyldigheten. Genom föreskrifter kan också anges av

tidpunkten då uppgiftsskyldigheten inträder liksom i ett visst

vem som fall är skyldig att lämna uppgifter. Den uppgiftsskyldighet som kan föreskrivas med stöd paragrafen kan omfatta alla de uppgifter om av produkten och dess hantering kan behövas för att överblicka och som bedöma tänkbara hälso- och miljörisker. Den gäller inte bara till följd användningen varje enskild produkt för sig, utan av hela av av användningen i samhället. Det är att märka att uppgiftsskyldighet enligt paragrafen avser sådana uppgifter som kan behövas och således inte "som behövs". Denna skillnad är avsiktlig och har sin grund i att det skulle bli näst intill en omöjlig uppgift för i första hand den centrala kemikaliemyndigheten att uppgift behövs för det fall tvist skulle uppkomma beträffande visa att en

uppgiftsskyldighetens omfattning.

Uppgifter kan samlas med stöd paragrafen kan vara sådana som av läggs till grund för produktregistret enligt 12 § som i fortsättningen som skall omfatta även biotekniska produkter. Stadgandet emellertid ger också utrymme för insamling sådana uppgifter kan behövas för av som exempelvis kartläggning ett problemområde utan att insamlingen för av den skull har något direkt samband med produktregistret. Det bör påpekas att uppgifter behövs för tillsyn inte skall som inhämtas med stöd denna paragraf. För inhämtande av sådana av uppgifter skall i stället balkens bestämmelser tillsyn komma till om användning.

Produktregister

12 § Kemiska eller biotekniska produkter yrkesmässigt tillverkas i som eller importeras till Sverige skall registreras i ett produktregister, som skall föras den myndighet regeringen bestämmer. av som

Paragrafen motsvarar närmast 12 § förordningen kemiska produkter. om Produktregistret omfattar i dag bara kemiska produkter men har i balken utvidgats till att omfatta även biotekniska produkter.

190 F Örfattningskommentar

F örhandsanmälan

13 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får som föreskriva att den att tillverka eller importera kemisk som avser en eller bioteknisk produkt inte tidigare varit i bruk i Sverige, skall som göra en anmälan tillverkningen eller importen redovisa

om samt undersöknings-

resultat och andra uppgifter. En sådan anmälan skall göras till den myndighet som regeringen bestämmer och inom den tid som regeringen eller myndigheten bestämmer.

Paragrafen motsvarar närmast 10 § lagen kemiska produkter. om Bestämmelsen har utökats till att omfatta även biotekniska produkter.

Det är angeläget att samhället har möjlighet ställning till att ta nya kemikalier eller biotekniska produkter i god tid. För tillgodose att detta behov ges i paragrafen ett bemyndigande gör det möjligt som att föreskriva krav förhandsanmälan vad gäller kemiska nya eller biotekniska produkter. Krav på sådan anmälan skall inte

en kopplas

samman med villkor enligt detta kapitel för att få hantera eller importera en kemisk eller bioteknisk produkt.

Tillstånd

14 § Tillstånd krävs för import särskilt farliga kemiska och bioteknisav ka produkter från länder inte är medlemmar iEuropeiska som unionen. Tillstånd krävs även för yrkesmässig Överlåtelse för samt annan än yrkesmässig hantering av sådana produkter.

Regeringen eller myndighet regeringen bestämmer får meddela som närmare föreskrifter vilka produkter skall tillstånds-

om som omfattas av

plikten.

Paragrafen motsvarar närmast 17 § förordningen kemiska produkter. om Enligt paragrafen krävs tillstånd för import särskilt

av farliga

kemiska och biotekniska produkter från länder inte medlemmar som är i Europeiska unionen och for yrkesmässig överlåtelse för samt annan än

yrkesmässig hantering av sådana produkter.

I förordningen om kemiska produkter föreskrivs för närvarande med stöd av 11 § lagen kemiska produkter krav tillstånd for bl.a. om om import av livsfarliga och mycket farliga produkter från länder inte som är medlemmar i EU. Kemikalieinspektionen har meddelat närmare

SOU 1996: 103 F örfattningskommentar 191

föreskrifter vad med sådana i KIFS 1986:5, Kemikalieinom som avses spektionens föreskrifter tillståndskrav för livsfarliga och mycket om farliga kemiska produkter. Något krav tillstånd för biotekniska produkter gäller inte för närvarande annat än bestämmelserna i lagen om förhandsgranskning biologiska bekämpningsmedel, innehåller av som krav på godkännande för saluhållande och användning. Med särskilt farliga kemiska produkter i paragrafen i första g avses hand sådana livsfarliga och mycket farliga produkter för vilka tillstånd

i

krävs redan för närvarande. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får med stöd paragrafens andra stycke föreskriva vilka av om produkter, i fortsättningen inte bara kemiska utan även biotekniska produkter, är särskilt farliga och därför skall omfattas tillståndssom av plikten vilken myndighet skall pröva ansökan om tillstånd samt som Utredningen föreslår att ett sådant bemyndigande ges till Kemikam.m. lieinspektionen. Paragrafen omfattar inte yrkesmässig hantering av kemiska och biotekniska produkter, eftersom det regleras i arbetsmiljölagstiftningen. Vid tillståndsprövningen skall prövningsmyndigheten bedöma risken med produkten eller hanteringen denna. Den skall då göra en av avvägning mellan risk och nytta. Avvägningen skall givetvis göras mot bakgrund balkens syfte, nämligen omsorgen om människors hälsa, av miljön och naturresursema.

Godkännande bekämpningsmedel

av

15 § Utan godkända regeringen eller den myndighet som att vara av regeringen bestämmer får kemiska eller biologiska bekämpningsmedel inte saluföras, överlåtas eller användas. Detsamma gäller i fråga om import från länder inte är medlemmar i Europeiska unionen. som

Paragrafen närmast 2 § första stycket första meningen lagen motsvarar förhandsgranskning biologiska bekämpningsmedel och 3 § första om av och andra stycket förordningen om bekämpningsmedel. Enligt paragrafen får ett kemiskt eller biologiskt bekämpningsmedel saluföras, överlåtas eller användas endast det är godkänt. Vad som om med ett kemiskt eller biologiskt bekämpningsmedel framgår av 6 avses och 7 §§. Varje handelsprodukt marknadsförs ett kemiskt eller som som

bekämpningsmedel skall godkänd även den biologiskt vara om

verksamma beståndsdelen ingår i ett redan godkänt medel. Paragrafen innebär i förhållande till gällande rätt utvidgning till att även avse en

l 92 F örfattningskommentar SOU 1996: 103

krav på godkännande för överlåtelse biologiska bekämpningsmedel av samt för import sådana från länder inte är medlemmar i av som Europeiska unionen.

16 § Ett godkännande får lämnas medlet är godtagbart från hälsoom och och behövs för de bekämpningsändamål

miljöskyddssynpunkt som

anges i 6 eller 7 §§. Om ett kemiskt eller biologiskt bekämpningsmedel redan är godkänt i ett annat medlemsland inom Europeiska unionen eller i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet i enlighet med rådets direktiv 91/414/EEG den 1 juli5 1991 utsläppande växtskyddsmedel på av om av marknaden skall, sökanden begär det, medlet godkännas om om jordbruks-, växtskydds- och miljoförhållanden är relevanta för som användningen av medlet är jämförbara i de berörda områdena. Ett godkännande får meddelas för högst fem år. Om det

finns

särskilda skäl får dock ett godkännande meddelas för högst tio år.

Paragrafens första och tredje stycke motsvarar närmast 2 § lagen om

förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel och 5 § första

meningen förordningen bekämpningsmedel. om Enligt första stycket får ett godkännande lämnas medlet är om godtagbart från hälso- och miljöskyddssynpunkt och behövs för de bekämpningsändamål som anges i 6 eller 7 §§. Kraven gäller både kemiska och biologiska bekämpningsmedel. För att ett godkännande skall lämnas måste det alltså finnas ett klart bekämpningsbehov inom det avsedda användningsområdet. Vid prövningen skall beaktas det om finns andra godkända medel är mindre riskabla använda. Om som att sådana finns eller det inte finns något behov medlet i Sverige, om av skall ett godkännande inte lämnas, exempelvis medlet onödigt om anses eller om det inte finns något behov det. Gäller ansökan medel av ett som likvärdigt med ett tidigare godkänt, får ett godkännande meddelas, om förutsättningarna i övrigt för ett godkännande är uppfyllda. I prövningen ingår givetvis att bedöma medlet fungerar för det om avsedda syftet. Prövningsmyndigheten skall alltid göra en noggrann avvägning mellan risken att använda medlet och nyttan användningen. En av ansökan godkännande kan avslås den anledningen medlet om av att bedöms som olämpligt eller mindre lämpligt därför att det kan förorsaka oacceptabla eller eljest oönskade olägenheter från hälso- eller miljöskyddssynpunkt. Farligare medel än vad som behövs för att uppnå det

Författningskommentar 193

avsedda syftet får inte godkännas. Kemikalieinspektionen har meddelat ett flertal föreskrifter om kemiska bekämpningsmedel, bl.a. KIFS 1993:5, Kemikalieinspektionens föreskrifter om vissa aktiva ämnen i bekämpningsmedel. Den innehåller föreskrifter om vissa aktiva ämnen

inte får förekomma i ett godkänt kemiskt bekämpningsmedel och som vissa ämnen med strängt begränsad användning. Kemikalieinspektionen har också utfärdat föreskrifter biologiska bekämpningsmedel, KIFS

om 1994:4, Kemikalieinspektionens föreskrifter om biologiska bekämpningsmedel. Det finns även EG-direktiv reglerar detta, bl.a.

som direktivet 79/ 1 17 förbud mot att växtskyddsprodukter som innehåller

om vissa verksamma ämnen släpps ut marknaden och används.

Enligt andra stycket skall ett kemiskt eller biologiskt bekämpningsmedel redan är godkänt i ett annat medlemsland inom EU eller i

som ett EES-land i enlighet med direktivet 91/414 om växtskyddsmedel godkännas sökanden begär det. Detta är i enlighet med kravet

om ömsesidigt godkännande i art. 10 i direktivet. Detta gäller dock under förutsättning att jordbruks-, växtskydds- och miljöförhållanden som är relevanta för användningen av medlet är jämförbara i de berörda områdena. En redogörelse för direktivet lämnas i avsnitt 17.2.2.

I tredje stycket att ett godkännande får meddelas för högst fem

anges år. Detta överensstämmer med gällande rätt. Enligt EG-direktivet 91/414 får dock ett godkännande beviljas för högst tio år. Eftersom ett medel

är godkänt i ett annat EU-land i många fall måste godkännas i som Sverige och godkännandet i det landet kan löpa längre tid än fem år införs i paragrafen möjlighet att när särskilda skäl föreligger

nu en meddela ett godkännande för högst tio år.

Ansökan fortsatt godkännande kan göras innan det tidigare

om tillståndet går ut, vilket också är det lämpliga eftersom medlet efter tillståndstidens utgång inte får saluföras. Av 18 kap l § framgår att ett tillstånd får förenas med villkor. Ett sådant villkor kan vara att tillverkaren utarbetar ett kontrollprogram som följer upp erfarenheter av användningen av medlet.

I 7 § Ansökan godkännande ett kemiskt eller biologiskt bekämp-

om av ningsmedel skall göras hos Kemikalieinspektionen av den som ansvarar för att produkten först släpps ut på marknaden inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES. Den

ansöker godkännande skall ha ett fast kontor inom gemensom om skapen eller EES.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får

som meddela föreskrifter de uppgifter skall lämnas i samband med

om som

7 16-0877

194 F örfattningskommentar

en ansökan om godkännande. Om ansökan gäller ett bekämpningsmedel som redan är godkänt i ett annat medlemsland inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och sökanden begär det, får krav på upprepning av redan genomförda tester och analyser inte ställas jordbruks-, växtskydds- och miljoförhållanden

om som är relevanta för användningen av medlet är jämförbara i de berörda områdena.

Paragrafen motsvarar närmast 3 § lagen om förhandsgranskning

av biologiska bekämpningsmedel och 4 § förordningen om bekämpningsmedel.

Enligt både förordningen om förhandsgranskning biologiska

av

bekämpningsmedel och förordningen om bekämpningsmedel prövar

Kemikalieinspektionen frågor om godkännande. Detta har angetts direkt i paragrafen. Ansökan skall göras av den som ansvarar för att produkten först släpps ut marknaden inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES. Den ansöker god-

som om kännande skall ha ett fast kontor inom gemenskapen eller EES. Dessa krav anges i artikel 9 i direktivet 91/414. Vad med släppas

som avses ut marknaden anges i 13 kap. 7

I andra stycket anges att beträffande ett bekämpningsmedel

som redan är godkänt i ett annat medlemsland inom EU eller EES får krav på upprepning av redan genomförda tester och analyser inte ställas

om sökanden begär det och jordbruks-, växtskydds- och miljöförhållanden som är relevanta för användningen av medlet är jämförbara i de berörda områdena. Detta krav överensstämmer med bestämmelser i art. 10 i direktivet ömsesidigt erkännande godkännanden.

om av

Bemyndigande att medge dispens

18 § Om det finns särskilda skäl får regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer föreskriva om dispens från kravet på tillstånd eller godkännande enligt 14-17 §§. Om det finns synnerliga skäl får regeringen eller myndigheten besluta dispens i det enskilda fallet.

om

Sådana föreskrifter eller beslut får innehålla krav på anmälan innan en kemisk eller bioteknisk produkt saluhålls eller används.

Paragrafen motsvarar närmast 5 § lagen förhandsgranskning

om av biologiska bekämpningsmedel och 3 § tredje stycket förordningen

om

SOU 1996: 103 F örfattningskommentar 195

bekämpningsmedel och 24 § andra stycket förordningen kemiska

om produkter.

Enligt första stycket krävs särskilda skäl för att föreskrifter

om dispens skall få meddelas. Detta krävs för närvarande endast enligt förordningen om kemiska produkter. För att medge dispens i ett enskilt fall krävs enligt paragrafen synnerliga skäl vilket i dag bara krävs enligt förordningen om bekämpningsmedel. Enligt lagen om förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel räcker det för närvarande med särskilda skäl. I art. 8 i dir. 91/414 finns Övergångsbestämmelser och undantag om växtskyddsmedel.

Särskilda och i vissa fall synnerliga skäl kan vara användning för forskningsändamål eller annat vetenskapligt syfte. Sådana undantag från tillståndsplikten är också föreskrivna i 18 och 19 förordningen om kemiska produkter. Föreståndare för institution eller motsvarande vid universitet eller högskola eller för sådant undersökningslaboratorium, forskningsinstitut eller liknande som ägs eller får stöd av staten, landstinget eller kommunen får utan tillstånd importera livsfarliga kemiska produkter som behövs för verksamheten. Tillstånd till import av livsfarliga kemiska produkter krävs inte heller för den som enligt läkemedelslagen 1992:859 är behörig att tillverka läkemedel i allmänhet. Tillstånd krävs inte heller för den som enligt lagen 1970:205 om detaljhandel med läkemedel har rätt att driva detaljhandel med läkemedel. Tillstånd för annat än yrkesmässig import eller hantering får lämnas endast till den som har fyllt 18 år och som behöver produkterna för ett konstnärligt, tekniskt, vetenskapligt eller liknande ändamål. Dessa bestämmelser bör även fortsättningsvis med stöd av

paragrafen regleras i en förordning.

Enligt andra stycket får, föreskrifter och beslut om dispens från

om kravet på godkännande meddelas, i stället införas en anmälningsplikt. Anmälningsplikt kan t.ex. komma i fråga för ett bekämpningsmedel som bedöms kunna användas utan nämnvärd risk.

Aktsamhetsregel om bekämpning

19 § Andra kemiska eller biotekniska produkter än sådana kemiska och

biologiska bekämpningsmedel har godkänts eller meddelats dispens

som för enligt 15-18 §§ får användas för bekämpning endast om det är uppenbart att användningen inte medför risker för hälsan eller miljön.

Paragrafen saknar motsvarighet i gällande rätt.

196 Författningskommentar

I paragrafen föreskrivs aktsamhetsregel att andra kemiska eller

en biotekniska produkter än kemiska och biologiska bekämpningsmedel, dvs. som sätts ut på marknaden i annat syfte än bekämpningsändamål, får användas för bekämpning endast om det är uppenbart att

användningen inte medför risker för hälsan eller miljön. Bevisbördan för att det är uppenbart att användningen inte medför risker ligger hos användaren.

Spridning av bekämpningsmedel

20 § Ett kemiskt eller biologiskt bekämpningsmedel skall spridas på ett sådant sätt att människor inte skadas eller vållas olägenhet och

annan att miljöpåverkan blir så liten möjligt. Åtgärder skall vidtas för att

som motverka att medlet sprids till kringliggande områden.

Det är förbjudet att sprida kemiska eller biologiska bekämpningsmedel från Iuftfartyg. Om det finns synnerliga skäl, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medge undantag i enskilda fall från detta förbud.

Paragrafens första stycke motsvarar närmast ll § första stycket förordningen om bekämpningsmedel. Andra stycket motsvarar närmast 13 § första stycket och 14 § förordningen.

Enligt första stycket skall kemiska eller biologiska bekämpningsmedel spridas ett sådant sätt att människor inte skadas eller vållas

annan olägenhet och att miljöpåverkan blir så liten som möjligt.

Åtgärder skall vidtas för att motverka att medlet sprids till kringliggande områden, dvs. områden utanför det område där bekämpning skall ske. Bestämmelsen omfattar även spridning av biologiska bekämpningsmedel, vilket för närvarande regleras i Kemikalieinspektionens föreskrift KIFS 1994:4.

Enligt andra stycket är spridning av kemiskt eller biologiskt bekämpningsmedel från luftfartyg förbjuden. Även detta omfattar spridning av biologiska bekämpningsmedel, vilket förbud för närvarande föreskrivs i KIFS 1994:4. Skälet till förbudet är att det vid spridning från flygplan finns risk för att bekämpningsmedlet oavsiktligt träffar känsliga områden. Om det finns synnerliga skäl får dock undantag medges i enskilda fall.

SOU 1996: 103 Författningskommentar 197

21 § Det är förbjudet att över skogsmark sprida kemiska eller biologiska bekämpningsmedel som är avsedda för att bekämpa lövsly. Inte heller får enskilda trädstammar behandlas med sådana bekämpningsmedel.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge dispens fidn detta förbud det behövs för vetenskaplig l om

prövning.

l

Paragrafen motsvarar närmast l och 4 §§ lagen 1983:428 spridning

om av bekämpningsmedel över skogsmark. Den lagen omfattar endast kemiska bekämpningsmedel. Paragrafen föreslås dock i balken även omfatta biologiska bekämpningsmedel.

Enligt paragrafens första stycke är spridning av såväl kemiska som biologiska bekämpningsmedel förbjuden för lövslybekämpning, oavsett om det sker från luften eller marken. Förbudet omfattar även sådan spridning av bekämpningsmedel, som innebär att enskilda trädstammar behandlas av medlen i fråga fickning, stubbehandling och liknande metoder. Med begreppet skogsmark avses skogsmark i skogsvårdslagens 1979:429 mening.

Enligt andra stycket kan regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer medge dispens från förbudet om det behövs för

vetenskaplig prövning.

22 § Den myndighet som regeringen bestämmer får, om inte annat följer av andra stycket, medge dispens från 21 § första stycket, om kravet enligt 6 § skogsyârdslagen 1979:429 ifråga återväxt skog inte

om av rimligen kan tillgodoses genom röjning med mekaniska metoder. Vid bedömningen skall hänsyn tas till skogsmarkens läge och beskaffenhet, skogsbeståndets sammansättning, spridningens inverkan på livsbetingelserna för växt- och djurlivet och andra allmänna intressen.

En kommun får besluta att dispens enligt första stycket inte får medges i fråga om ett område inom kommunen, om det behövs med hänsyn till områdets betydelse för friluftslivet, naturvärden, den lokala befolkningens trivsel eller något annat kommunalt intresse.

Paragrafen motsvarar närmast 2 och 3 §§ lagen om spridning

av

bekämpningsmedel över skogsmark.

I första stycket anges under vilka förutsättningar dispens kan ges. Dispens kan inte beträffande områden inom vilka totalförbud gäller

ges

198 Författningskommentar

SOU 1996: 103

på grund av kommunens beslut enligt andra stycket. För att dispens skall kunna medges inom övriga områden inom kommunen krävs att det är nödvändigt att ta bort lövvegetationen för att i enlighet med 6 § skogsvårdslagen trygga återväxten av en skog av tillfredsställande täthet och beskaffenhet i övrigt. Det krävs vidare att lövröjning inte rimligen kan ske med mekaniska metoder med hänsyn till skogsmarkens läge och beskaffenhet, skogsbeståndets sammansättning, spridningens inverkan livsbetingelsema för växt- och djurlivet och andra allmänna intressen. Att hänsyn skall tas till spridningens inverkan livsbetingelsema för växt- och djurlivet är en ny bedömningsgrund innebär att hänsyn som skall tas till spridningens inverkan på den biologiska mångfalden. I begreppet andra allmänna intressen ingår även hänsyn till arbetarskyddets krav samt bedömningar läget arbetsmarknaden i regionen. om

Föreskrifter bränslen om

23 § För att motverka utsläpp i luften föroreningar får regeringen av

i fråga om bränslen meddela föreskrifter gäller förbränning,

som handel, överlåtelse eller import och behövs med hänsyn till skyddet som för miljön och hälsan. Regeringen får överlåta åt myndighet eller kommun att meddela en

sådana föreskrifter.

Paragrafen motsvarar närmast 1 § lagen 1976:1054 svavelhaltigt om bränsle. Paragrafen har gjorts generell för alla typer bränslen, vilket av innebär att regeringen får meddela föreskrifter gäller förbränning, som handel, överlåtelse eller import i fråga alla typer bränslen inte om av bara svavelhaltigt sådant, det behövs med hänsyn till skyddet för om miljön och hälsan. Enligt andra stycket får regeringen i likhet med vad som gäller i dag överlåta rätten att meddela sådana föreskrifter till en myndighet eller kommun.

Skyldighet att underrätta om skadliga verkningar

24 § Den tillverkar eller släpper ut kemisk eller bioteknisk som en produkt på marknaden skall omedelbart underrätta den myndighet som regeringen bestämmer, om det efter ett tillstånd eller godkännande kommer fram uppgifter att den kemiska eller biotekniska nya om

SOU 1996: 103 F örfattningskommentar 199

produkten eller resthalter av ett aktivt ämne i produkten kan ha skadliga eflekter på människors eller djurs hälsa, grundvattnet eller på miljön i övrigt.

Sådan upplysningsskyldighet gäller även för kemiska och biotekniska produkter för vilka krav på tillstånd eller godkännande inte gäller,

om nya uppgifter kommer fram att produkten kan ha

cancerogena, mutagena eller reproduktionstoxiska egenskaper kan antas påverka

som klassificeringen eller märkningen av produkten.

Paragrafen motsvarar närmast 10 a § förordningen om bekämpningsmedel. 1

Enligt första stycket skall den som tillverkar eller släpper ut

en kemisk eller bioteknisk produkt på marknaden omedelbart underrätta den myndighet som regeringen bestämmer om det efter ett tillstånd eller godkännande kommer fram vissa uppgifter. Det gäller uppgifter

nya nya om att den kemiska eller biotekniska produkten eller resthalter ett

av aktivt ämne i produkten kan ha skadliga effekter på människors eller djurs hälsa, grundvattnet eller på miljön i övrigt. Hittills har bestämmelsen i l0 a § förordningen om bekämpningsmedel bara gällt godkända växtskyddsmedel. Den infördes 1994 för att uppfylla kravet i artikel 7 i dir. 9l/414/EEG. Bestämmelsen i första stycket har utökats till

en

generell aktsamhetsregel om upplysningsskyldighet som skall gälla inte

bara växtskyddsmedel utan alla kemiska och biotekniska produkter för vilka tillstånd eller godkännande har lämnats. Uppgiftsskyldigheten avser alltså nya uppgifter som tillståndsmyndigheten inte hade tillgång till när tillståndet eller godkännandet meddelades.

I andra stycket anges att sådan upplysningsskyldighet som anges i första stycket gäller även för kemiska och biotekniska produkter för

vilka krav tillstånd eller godkännande inte gäller, uppgifter

om nya om att produkten kan ha cancerogena, mutagena eller reproduktionstoxiska egenskaper som kan antas påverka klassificeringen eller märkningen av produkten kommer fram. I direktivet 67/548/EEG om tillnännning

av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och

märkning av farliga ämnen direktiv 91/325/EEG har

som genom anpassats till tekniska framsteg för tolfte gången finns i bilaga 6 4

en skyldighet att underrätta om nya uppgifter kommer fram att produkten har egenskaper som kan påverka klassificeringen eller märkningen

av ett ämne på grundval av hälsoeffekter enligt klassificeringen cancerframkallande ämnen, mutagena ämnen eller teratogena, dvs. reproduktionstoxiska, äm11en.

200 F örfattningskommentar SOU 1996: 103

Bemyndiganden att meddela ytterligare föreskrifter om villkor, krav på tillstånd eller förbud m.m.

25 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i fråga om hantering, import och export av kemiska och biotekniska produkter meddela ytterligare föreskrifter ifrågor som avses i 8-10, 12, 20 och 24 §§ samt 3 kap. 3 och 6 § Detsamma gäller föreskrifter som behövs till följd av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.

Om det behövs från hälso- eller miljöskyddssynpunkt får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer även i andra fall än som anges i 14-17 och 23 §§

föreskriva kemisk eller bioteknisk produkt inte får hanteras,

att en importeras eller exporteras utan att tillstånd eller godkännande lämnats, och

föreskriva om särskilda villkor för hantering, import eller export av en sådan produkt.

Paragrafens första stycke motsvaras i lagen om kemiska produkter närmast av 4 a 5 § andra stycket, 6 § andra stycket, 7 § andra meningen och 8 § andra stycket. Paragrafens andra stycket motsvarar närmast l 1 § lagen om kemiska produkter. Paragrafen har utökats till att omfatta även biotekniska produkter.

Aktsamhetsföreskrifter enligt 3 kap. kan avse försiktighetsmått och tillämpningen av produktvalsprincipen. Som exempel föreskrifter som enligt denna paragraf kan meddelas i frågor som avses i 8 § kan nämnas bestämmelser med precisering av hur en utredning skall genomföras och redovisas. Det kan fråga om vilka ämnen eller föreningar som

vara ger produkten farliga egenskaper, arten och graden av dessa egenskaper, lämpliga skyddsåtgärder och vilka åtgärder som behövs för att ta hand om avfall från produkten.

I föreskrifter med stöd av denna paragraf kan beträffande frågor som avses i 9 uppställas ytterligare krav kompetens som behövs för en säker hantering inom ett företag utöver vad som är möjligt enligt t.ex. arbetsmiljölagstiftningen. Det kan sålunda gälla krav kunskap och kompetens for att förhindra utsläpp av ozonnedbrytande ämnen vid reparation och underhåll av kylanläggningar. Paragrafen ger vidare regeringen möjlighet att meddela närmare föreskrifter om vad produktinformationen enligt 10 § skall innehålla och hur den skall utformas.

Enligt paragrafens andra stycke kan föreskrivas om ytterligare krav på tillstånd eller godkännande. Om tillstånd krävs och meddelas kan tillståndsmyndigheten också föreskriva villkor som direkt tar sikte att

Författningskommentar 201

skador. Ett sådant villkor kan att säkerhet skall ställas, förebygga vara eller mellanlagrar miljöfarligt avfall. t.ex. av den som transporterar Tillståndsbeslut inom detta område är inte förbundna med någon innebär villkor kan ändras och att tillstånd kan rättskraft. Detta att helst det finns skäl för detta. T.ex. kan ett återkallande bli återkallas när sammansättning ändras eller risker som inte aktuellt om en produkts nya tidigare varit kända upptäcks. Enligt andra stycket kan även föreskrifter utfärdas om t.ex. krav kemiska produkter. Även föreskrifter helt eller delvis nytt anmälan av av kan meddelas. Som exempel kan nämnas skärpta krav vad gäller slag företagens hantering på så sätt att den överlåter en kemisk produkt som skyldig återta denna ett led i avfallshanteringen. också blir att som kemikaliekontrollen i marknadsföringsledet har Kemika- Beträffande med stöd lagen kemiska produkter utfärdat lieinspektionen av om Arbetarskyddsstyrelsen har också med stöd av arbetsföreskrifter. utfärdat sådana avseende användningen farliga ämnen. miljölagen av finns det således antal generella föreskrifter som rör Sammantaget ett risker risker för den yttre miljön i användarledet. andra kemiska än för tillstånd eller godkännande kan stödjas på Förutsättningar som aktsamhetsregler, de grundläggande principerna för balken balkens

på miljökvalitetsnormer får självfallet tas i föreskrifterna.

eller

För tillståndsprövningen blir bl.a. 18 och 21 kap. tillämpliga.

blir därvid den myndighet som regeringen

Prövningsmyndighet

bestämmer.

26 § Om det särskild betydelse från hälso- eller miljöskyddssynär av eller den myndighet regeringen bestämmer punkt, får regeringen som andra angetts i detta kapitel förbjuda hantering, även i fall än som eller kemisk eller bioteknisk produkt. import export av en

Paragrafen närmast 12 § lagen kemiska produkter. motsvarar om Bestämmelsen har utökats till att omfatta även biotekniska produkter. bioteknisk produkt kan medföra särskilt Om en kemisk eller en för människors hälsa eller för allvarlig miljöskada är det

betydande risk

med stöd denna paragraf omedelbart ingripa med ett möjligt att av En förutsättning måste dock vara att

generellt förbud mot produkten.

tillstånd eller särskilt villkor enligt 25 § inte bedöms vara krav på annat för undanröja den akuta hälso- eller

tillräckligt ingripande åtgärd att

en

miljörisken.

exempel på fall där förbud kan bli aktuellt kan nämnas Som

202 F örfattningskommentar

SOU 1996: 103

produkter som på kortare eller längre sikt kan befaras cancerframvara kallande, fosterskadande eller ärftlighetsändrande. Det kan också vara produkter vars befarade skadeverkningar i det enskilda fallet inte

behöver vara allvarligt slag den utbredda av men som genom an-

vändningen kan leda till skadeverkningama för många människor eller miljön, t.ex. kosmetiska och hygieniska medel bekämpningsmedel.

samt Regeringen har med stöd motsvarande bestämmelse i lagen av om

kemiska produkter förbjudit stråförkortningsmedel.

Förbud mot bioteknisk produkt kan meddelas en på grund av att faran för att den skall komma lös i naturen och påverka den

ekologiska

balansen framstår särskilt stor. som Eftersom ett förbud är den mest ingripande åtgärden vad gäller

hanteringen av kemiska och biotekniska produkter, bör föreskrifter

normalt meddelas regeringen. av

15 kap. Avfall och producentansvar

Definitioner

1 § Med avfall varje föremål, ämne eller substans avses som ingår i de kategorier i bilaga 1 till rådets direktiv 75/442/EEG som anges av den 15 juli 1975 avfall och innehavaren sig med eller om som gör av avser eller är skyldig att göra sig med. av

Paragrafen är ny i förhållande till gällande rätt.

I paragrafen har införts definition avfall. Definitionen en av överensstämmer med den gäller inom EU. I direktivet 75/442/EEG som om avfall har ändrats direktiv 91/156/EEG definieras som genom avfall i artikel 1 på följande sätt: varje föremål, ämne eller substans som ingår i de kategorier i direktivets 1 och som anges bilaga som innehavaren gör sig med eller eller av avser är skyldig att göra sig av med. Kommissionen skall enligt det förfarande fastställs i artikel som 18 senast den 1 april 1,993 upprätta förteckning en över vilket avfall som tillhör de kategorier i bilaga Denna som anges förteckning skall ses över periodiskt och vid behov omarbetas med iakttagande av samma förfarande". Direktivets bilaga 1 innehåller en uppräkning av ett stort antal produkter och material i generell form och är mycket vid. Den en får återges i förordning till balken. Kommissionen har en genom beslut den 20 december 1993 94/3/EG antagit den förteckning i som anges

definitionen. Förteckningen Europeiska avfallskatalogen omfattar 18

sidor. Direktivet 75/442/EEG avfall har ändrats genom direktiv om som 91/156/EEG bifogas betänkandet som büagaj.

2 § Med hushållsavfall avfall och orenlighet kommer från avses som hushåll samt därmed jämförligt avfall.

Paragrafen motsvarar 1 § första stycket renhållningslagen. Vad med avfall framgår av l I denna paragraf som avses definieras det snävare begreppet hushållsavfall. Det är avfall och orenlighet kommer från hushåll och därmed jämförligt avfall. Som som exempel på avfall och orenlighet som kommer från hushåll kan nämnas köksavfall, latrin och slam från slambrunnar och slamtankar. Till sopor, hushållsavfall hänförs också skrymmande avfall som exempelvis utrangerade möbler, cyklar och liknande föremål. Dit räknas även överblivna läkemedel samt oljerester, färgrester, rester av bekämpningsmedel och miljöfarligt avfall ingår beståndsdel i avfall annat som som eller orenlighet kommer från hushåll. I enlighet med gällande rätt som bör begreppet hushållsavfall sådan omfattning att det svarar mot ges en det behov borttransport avfall regelmässigt uppkommer vid av av som nyttjande mark och byggnad för bostadsändamål. av Med avfall är jämförligt med hushållsavfall avfall från som menas industrier, affärsrörelser och likartad verksamhet som i renannan

hållningssammanhang är jämförligt med avfall kommer från

som hushåll. Det är sådant avfall uppkommer en direkt följd av att som som människor oavsett ändamål eller verksamhet uppehåller sig inom en lokal eller i anläggning. Som exempel kan nämnas avfall från en

personalmatsalar, restaurangavfall och toalettavfall.

3 § Med hantering insamling, förvaring, transport och av avfall avses

slutligt omhändertagande av avfall. Med slutligt omhändertagande återvinning och bortskaflande.

avses

Paragrafens första stycke motsvarar närmast 1 § andra stycket ren-

hållningslagen. - I paragrafen definieras i första stycket hantering som är en sammanfattande benämning på alla de led avfallshantering som regleras i av balken. Den ändringen har gjorts i förhållande till gällande rätt att uppsamling har ändrats till insamling och bortforsling till transport.

204 Författningskommentar

SOU 1996: 103

Begreppen har dock innebörd. samma Som benämning på det sista ledet i

avfallshanteringen används enligt

gällande rätt i Sverige uttrycket slutligt

omhändertagande. Detta begrepp

innefattar enligt förarbetena till renhållningslagen prop. 1978/79:205

s 22 exempelvis sådana behandlingsåtgärder som återvinning, kompostering, oskadliggörande eller slutlig uppläggning avfallet,

av dvs. deponering. Det innebär att även utnyttjande för

energiutvinning

innefattas.

Inom EU definieras hantering på följande i direktivet sätt 75/442/ EEG om avfall har ändrats direktiv 91/156/EEG:

som genom insamling,

transport, återvinning och bortskaffande avfall, inklusive kontroll av av sådan verksamhet och efterbehandling avfallsupplag. av Där används alltså begreppen bortskaffande och

återvinning.

Definitionema dessa begrepp enligt angivna direktiv av är mycket vida. Med bortskaffande de förfaranden omfattas avses som av bestämmelserna i bilaga 2 A till direktivet. Där räknas bl.a.

upp deponering, biologisk

behandling, förbränning på land och till havs, lagring och permanent lagring innan ett förfarande enligt bilagan

tillämpas. Med återvinning

avses enligt direktivet de förfaranden omfattas bestämmelserna som av i bilaga 2 B till direktivet. Där bl.a. anges återvinning av ett antal

ämnen och produkter, omraffmering eller återanvändning

annan av olja samt användning av avfall främst bränsle eller energikälla. som annan Eftersom det inarbetade begreppet slutligt

omhändertagande också

har vid betydelse omfattar det båda dessa

en begrepp återvinning och

bortskaffande. I paragrafens andra stycke har därför angetts att med

slutligt omhändertagande återvinning och bortskaffande.

avses Med begreppen avses detsamma inom EU. Vår definition

som av hantering

överensstämmer därmed med den gäller inom EU. som Här bör dock observeras att det förhållandet att viss metod hand en att ta om avfall finns upptagen i bilaga 2 A eller 2 B i nämnda direktiv inte innebär att metoden är tillåten i Sverige. Exempelvis förbränning av avfall till havs och dumpning är förbjudet enligt 17 Detta är även förbjudet enligt flera konventioner Sverige ratificerat vilket som framgår av avsnitt 18.3.8.

Om det uppkommer behov att komplettera definitionen av utifrån EG-reglema kan regeringen göra det med stöd

av bemyndigandet i 20

4 § Med producent den yrkesmässigt tillverkar, avses som importerar eller säljer en vara eller förpackning. Med producent en avses även den

som i sin yrkesmässiga verksamhet frambringar kräver

avfall som

särskilda åtgärder från renhållnings- eller

miljövårdssynpunkt.

F örfattningskommentar 205

SOU 1996: 103

Paragrafen motsvarar 6 § renhållningslagen.

a

Enligt paragrafen med producent såväl den som yrkesmässigt

avses tillverkar eller producerar eller förpackningen eller är importör varan

hela försäljningskedjan från grossist till detaljist. Med producent

som i sin yrkesmässiga verksamhet frambringar avfall även den som avses fordrar särskilda åtgärder från renhållnings- eller miljövårdssynsom sådant avfall är processavfall och bygg- och

punkt. Exempel på rivningsavfall. Beträffande förpackningar och förpackningsavfall avses

för i Sverige tillverkade förpackningar den som tillverkar

med producent

eller den som för

förpackningsmaterial, förpackningstillverkaren

eller innehar Den närmare fördelningen

försäljning förpackar en vara.

mellan olika producentled bestäms i föreskrifter som av ansvaret

meddelas med stöd av 6

bestämmelserna i detta kapitel skall 5 § Vid tillämpning av om avfall

den äger fastigheten eller den som

med fastighetsinnehavare avses som

5 §fastighetstaxeringslagen 1979:1152 skall anses som

enligt 1 kap.

fastighetsägare.

Paragrafen motsvarar 1 § fjärde stycket renhållningslagen.

Producentansvar

eller den myndighet regeringen bestämmer får 6 § Regeringen som

skyldighet för producenterna att se till att meddela föreskrifter om

eller de förpackningar de tillverkar, avfallet av de varor av som eller från sådan verksamhet som de importerar eller säljer avfallet

bort, återanvänds, återvinns eller bedriver insamlas, transporteras omhändertas på sätt kan krävas för en miljömässigt slutligt annat som

godtagbar avfallshantering.

medddelas för säkerställa att endast sådana

Föreskrifter får även att

uppfyller de krav i EG-direktiv varor och förpackningar som som anges

släpps ut på marknaden.

Föreskrifterna får också avse skyldighet att

märka vara eller en förpackning, en vilka och material vara eller en lämna uppgifter om ämnen som en

innehåller insamling, återanvändningsgrad, förpackning samt om återvinningsgrad eller andra förhållanden.

206 Författningskommentar

SOU 1996: 103

Paragrafen motsvarar närmast 6 b § renhållningslagen.

Enligt första stycket får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva om producentansvar. Genom be-

myndigandet kan meddelas föreskrifter om skyldighet för producentema

att se till att avfallet de eller de

av varor av förpackningar de

som tillverkar, importerar eller säljer eller avfallet från sådan verksamhet

som de bedriver insamlas, transporteras bort, återanvänds, återvinns eller

slutligt omhändertas på annat sätt kan krävas

som för en miljömässigt

godtagbar avfallshantering. Det innebär

att regeringen eller den

myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter

om producentansvar för det avfall blir eller som av en vara förpackning

sedan den har förbrukats eller tjänat ut. Denna skyldighet kan före-

skrivas för den yrkesmässigt tillverkar,

som importerar eller försäljer

en vara eller förpackning och enligt definitionen som i 4 § är att anse som

producent. Producentansvar kan föreskrivas endast för den typ av varor

och förpackningar producentens verksamhet som omfattar. Bemyndigan-

det omfattar även avfall producenten

som frambringat i yrkesmässig

verksamhet och fordrar särskilda åtgärder

som från renhållnings- eller miljövårdssynpunkt. Bemyndigandet kan alltså tillämpas på

annat avfall

än sådant som blir eller av varor förpackningar, t.ex. processavfall eller

avfall från byggarbetsplatser.

Det ansvar kan föreskrivas med stöd som av paragrafen är både det

fysiska och det därmed sammanhängande ekonomiska ansvaret för

insamling, borttransport och slutligt omhändertagande. Ansvaret kan

även inskränkas till att omfatta endast något

av hanteringens olika led.

Dvs. insamling, borttransport eller slutligt

omhändertagande. I de fall

kommunen har kvar för

ansvaret insamling, borttransport eller slutligt

omhändertagande kan det ekonomiska för detta ansvaret utkrävas av producenten avgifter enligt genom 24 kap. 8

Genom bemyndigandet kan regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer successivt införa producentansvar på områden där

detta är lämpligt och praktiskt

möjligt. Regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer kan också föreskriva hur ett visst avfall som

bortforslas skall tas hand, om exempelvis genom att viss procentuell en

mängd skall återanvändas eller återvinnas eller på annat sätt omhän-

dertas på ett miljömässigt godtagbart

sätt. Hittills har regeringen

föreskrivit producentansvar om tre områden. Det gäller beträffande

förpackningar genom förordningen 1994: 1235 producentansvar om för

förpackningar, beträffande returpapper genom förordningen 1994: 1205

om producentansvar för returpapper beträffande samt däck genom förordningen 1994:1236 producentansvar för däck. om

Författningskommentar 207

Enligt paragrafens andra stycke får föreskrifter även meddelas för att

säkerställa endast sådana förpackningar uppfyller alla de krav att som i EG-direktiv släpps ut marknaden. Därmed avses framför som anges allt rådets direktiv 94/62/EG den 20 december 1994 om förpackav ningar och Enligt artikel 9 l i det direktivet skall

förpackningsavfall.

medlemsstaterna år från dagen för ikraftträdandet av direktivet, som tre den 31 december 1994, ha säkerställt att endast förpackningar som var alla väsentliga krav i direktivet och dess bilaga 2

uppfyller som anges

på marknaden. Direktivets bilaga 2 innehåller väsentliga krav släpps ut sammansättning, återanvändbarhet och återvinnings-

på förpackningars

barhet. Med stöd detta bemyndigande kan regeringen eller den av myndighet regeringen bestämmer meddela de föreskrifter som som behövs för uppfylla direktivets krav. Begreppet släppa ut på att definieras i 13 kap. 7 Med direktivet även dess marknaden avses 2 del direktivet. De föreskrifter meddelas kan bilaga som är en av som även innebära förbud mot att saluföra eller överlåta förpackningar som

inte uppfyller direktivets väsentliga krav. får enligt tredje stycket producent föreskrifter Vidare en genom föreläggas märka eller förpackning avses i första att en vara en som stycket, lämna uppgifter vilka ämnen och material som en vara om eller förpackning innehåller samt insamling, återanvändningsen om grad, återvinningsgrad eller andra förhållanden som omfattas av enligt första stycke. Bemyndigandet i tredje föreskrifter paragrafens stycket 2 har utökats till omfatta rätt att föreskriva om skyldighet för att producenter lämna uppgifter vilka ämnen och material en vara att om eller förpackning innehåller. Sådana föreskrifter bör medföra att en i ökad utsträckning redan vid tillverkningen av en vara

producentema

eller förpackning vid val ämnen och material beaktar möjligheterna av återanvända den förbrukade eller förpackningen eller att ur att varan återvinna material samt att hushålla med material. Vidare kan denna sådana föreskrifter kravet i artikel 8 i EG:s förpackningsdirektiv genom innebär för att underlätta insamling, återanvändning

uppfyllas som att och återvinning, även materialutnyttjande, skall förpackningar vara

försedda med uppgift vilka förpackningsmaterial som har använts, om den berörda industrin kan identifiera och klassificera dem. Artikel så att 8 innehåller också andra regler märkning av förpackningar. Syftet om med den uppgiftsskyldighet insamling som kan föreskrivas är om m.m. att kunna kontrollera hur lagstiftningen efterlevs.

208 F örfattningskommentar

SOU 1996: 103

Den kommunala renhållningsskyldigheten

7 § Varje kommun skall, inte föreskrivs om annat med stöd av 6 svara för att hushållsavfall inom kommunen transporteras till behandlingsanen

läggning i den utsträckning behövs för tillgodose såväl

som att hälsooch miljöskydd enskilda intressen, och som

hushållsavfall från kommunen slutligt hand.

tas om När kommunen planlägger och beslutar hur denna

skyldighet skall fullgöras, skall hänsyn tas till fastighetsinnehavares

och nyttjanderättshavares möjligheter att själva hand

ta om hushållsavfallet på ett sätt

som är godtagbart med hänsyn till hälso- och miljöskyddet. Kommunen skall vidare beakta att borttransporten till anpassas behovet för olika

slag av bebyggelse.

I sådana planer och beslut skall under vilka

anges förutsättningar

fastighetsinnehavare och nyttjanderättshavare själva får hand ta om

hushållsavfall och, när föreskrifter enligt 8 § gäller,

annat avfall som uppkommit hos dem.

Paragrafens första stycket första punkten 4 § första motsvarar närmast stycket och andra punkten motsvarar närmast 5 §

renhâllningslagen.

Enligt första stycket är kommunen skyldig att transportera bort och slutligt ta om hand hushållsavfall inom kommunen. Skyldigheten gäller dock inte sådant avfall för vilket producentansvar föreskrivits med stöd av 6 Paragrafens andra stycke motsvarar 4 § andra stycket

renhållnings-

lagen med det tillägget att hänsyn även skall till nyttjanderättshavatas res möjligheter att själv ta hand om sitt hushållsavfall. Genom be-

stämmelsen understryks att kommunen redan på planeringsstadiet,

när förslag till renhållningsordning utarbetas, skall ta hänsyn till de enskilda

fastighetsinnehavamas och nyttjanderättshavamas möjligheter själva

att ta hand om hushållsavfallet på ett sätt är med

som godtagbart hänsyn till hälso- och miljöskyddet. Med möjlighet

att själv ta hand om sitt avfall avses framför allt kompostering och givetvis endast i de fall sådan inte innebär några problem från hälso- eller

miljöskyddssynpunkt. Det

innebär att det är kompostering vegetabiliskt avfall av som framför allt avses. Som främsta exempel kan nämnas kompostering

av trädgårds-

avfall och vegetabiliskt köksavfall. Detta kan bra minska vara ett sätt att avfallsmängdema. Kompostmaterialet kan sedan användas till

jordför-

bättring. Det innebär att det i första hand och

är en- tvåfamiljsfastigheter som avses. Möjligheterna till hemkompostering skiljer sig dessutom

Författningskommentar 209

SOU 1996: 103

mellan landsbygd och storstad. En förutsättning måste ovillkorligen vara

den enskilde fastighetsinnehavaren eller nyttjanderättshavaren kan ta

att hand avfallet ett från sanitär synpunkt, miljövårdssynpunkt och om estetisk synpunkt helt oklanderligt sätt. Det bör betonas att kompostering animaliskt avfall i många fall kan leda till olägenheter om det inte av görs på ett kvalificerat sätt. Tredje stycket i paragrafen är nytt. Enligt renhållningslagen skulle kommunens renhållningsordning innehålla föreskrifter om under vilka förutsättningar undantag från renhållningsordningens bestämmelser kan Förutsättningarna för själv få ta hand hushållsavfall och, medges. att om föreskrifter enligt 8 § gäller, annat avfall skall i stället enligt när förevarande bestämmelse i de planer och beslut kommunen antar anges fullgöra sin skyldighet. Redan på planeringsstadiet skall således för att kommunen föreskriva under vilka förutsättningar fastighetsom innehavaren eller nyttjanderättshavaren själv kan ta hand om såväl hushållsavfall avfall uppkommit hos dem. Detta innebär som annat som det, till skillnad från tidigare, tydligt skall under vilka att anges

förutsättningar fastighetsinnehavare eller en nyttjanderättshavare själv

en får hand sitt avfall. Som framgår 13 § första stycket skall de ta om av i förevarande stycke angivna förutsättningarna även tas i kommunens Det kan emellertid hända att det finns fall som inte

renhållningsordning.

förutsedda i kommunens planer och beslut, där undantag från är men kommunens renhållningsskyldighet ändå bör medges. För dessa enskilda fall finns möjlighet dispens intagen i 15 § andra stycket.

en till

8 § Regeringen eller, regeringens bemyndigande, kommun får

efter en

inom kommun än hushållsavfall meddela i fråga om annat avfall en föreskrifter om skall bort kommunens försorg, att avfallet transporteras genom kommunen skall till avfallet slutligt tas hand. att se att om

Första stycket gäller inte i de fall som föreskrifter om producentan-

har meddelats med stöd av 6 svar

Paragrafens första stycke motsvarar 6 § renhållningslagen. Bestämmelsen regeringen möjlighet att utöka eller ge kommunerger rätt att utöka det kommunala ansvaret till att omfatta även annat na avfall hushållsavfall. Bemyndigandet har ändrats i det avseendet att än inte längre omfattar möjlighet att låta myndighet meddela föredet skrifter detta. I övrigt har endast redaktionella ändringar gjorts. om I paragrafens andra stycket har gjorts ett undantag i fråga om

2 l 0 Författningskonzmentar

SOU 1996: 103

möjligheter att meddela sådana föreskrifter för avfallstyper för vilka det finns föreskrifter producentansvar. Motsvarande om undantag finns i 7 §

där kommunens renhållningsskyldighet regleras.

Möjligheten att utvidga det kommunala till avfall ansvaret annat än hushållsavfall bör användas endast när detta är motiverat av miljöskäl.

Därför bör en sådan utvidgning alltid föregås ordentlig av en utredning

och ett samråd med dem avfall utvidgningen vars avser.

9 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får som meddela närmare föreskrifter den kommunala

om avfallshanteringen.

Regeringen får bemyndiga kommun att meddela föreskrifter inom

en kommunen. Föreskrifter enligt denna paragraf får innebära att ett visst slag av avfall i avvaktan på borttransport skall förvaras skilt från annat avfall samt att de ytterligare åtgärder behövs för ändamålet skall som vidtas, det är betydelse från återanvändnings- eller

om av återvinnings-

synpunkt eller med hänsyn till hälso- och miljöskyddet.

Paragrafen motsvarar närmast 3 § andra stycket och 8 §

renhållnings-

lagen.

Med stöd paragrafen kan föreskrifter meddelas den kommunaav om avfallshanteringen. Det kan exempelvis föreskrifter vara som möjliggör källsortering. T.ex. kan föreskrivas att returpapper eller vissa förpackningar som är förbrukade skall förvaras avskilt från övrigt hushållsavfall. Liksom tidigare kan föreskrifter generell av natur om avfallshantering meddelas. Till skillnad från tidigare kan sådana föreskrifter inte beslutas myndighet. av en

Hantering och behandling avfall

av

10 § När avfall skall trasnsporteras kommunens eller genom en producents försorg, får avfallet inte grävas ned,

komposteras eller på

annat sätt slutligt tas om hand fastighetsinnehavaren eller nyttjandeav rättshavaren.

Om avfall skall transporteras kommunens eller producents genom en försorg, får inte någon än den kommunen eller producenten annan som anlitar för ändamålet ta befattning med transporten.

Paragrafen motsvarar 7 § renhållningslagen.

Förbudet i första stycket har utsträckts till att det gäller även

nyttjanderättshavare. Paragrafen innebär att fastighetsinnehavaren eller

nyttjanderättshavaren är skyldig att lämna över avfallet till kommunen eller den producent anlitar för transport och slutligt omhänsom en dertagande.

11 § Vid slutligt omhändertagande avfall skall väljas sådan metod av varje avfallsslag behandlas med utgångspunkt från sina särskilda att

egenskaper. Den metod skall väljas som medför att minsta olägenhet

uppkommer och att avfallets utnyttjas på bästa sätt utan att resurser oskälig kostnad uppstår.

Paragrafen saknar motsvarighet i gällande rätt. Bestämmelsen innebär att vid slutligt omhändertagande av avfall skall varje avfallsslag behandlas med hänsyn till sina särskilda egenskaså att minsta olägenhet uppstår och så att avfallets resurser per tillvaratas på bästa sätt. Miljöbalken innehåller i 3 kap. bl.a. aktsamhetsregler om att den som utövar verksamhet betydelse för människors hälsa och miljön så långt av möjligt skall begränsa olägenhetema från verksamheten och om resurshushållning. I direktiv 91/156/EEG ändring rådets direktiv 75/442/EEG om om av avfall i artikel 3 bl.a. att medlemsstaterna skall besluta om anges lämpliga åtgärder för främja att avfall återvinns återanvändatt genom ning, vidareutnyttjande, materialåtervinning eller andra processer som syftar till utvinna sekundära råvaror, eller att avfall används som att

energikälla.

Genom åstadkomma styrning avfallet, till för varje att en av avfallsslag bästa behandling, uppnås ökad resurshushållning. Endast en sådant avfall inte kan behandlas annat sätt bör deponeras. Om som varje avfallsslag kan behandlas med utgångspunkt från sina särskilda egenskaper ökar dessutom förutsättningarna att på ett effektivt sätt begränsa miljöpåverkan från behandlingen som sådan. Valet hur avfallet omhändertas skall inte medföra oskäliga av kostnader. Vid denna bedömning skall rimlighetsavvägning med en avseende miljömässiga fördelar å sidan och kostnader å andra ena sidan göras. Genom paragrafen genomförs EG:s direktiv avfall i viss del och om säkerställs att den styrning avfall man önskar åstadkomma av som

verkligen sker.

212 F ötfattningskommentar

SOU 1996: 103

12 § I ansökan tillstånd till slutligt omhändertagande om av avfall som krävs med stöd 10 kap. 6 eller 7 §§ skall det redovisas alternativa av metoder betydelse och konsekvenserna av av dessa med avseende på miljön, resurshushållning och kostnader.

Paragrafen saknar motsvarighet i gällande rätt. Bestämmelsen innehåller krav på att ansökan tillstånd till slutligt om omhändertagande av avfall skall innehålla redovisning alternativ en av

till det omhändertagande ansökan

avser. För att göra de bedömningar behövs enligt 11 § måste altematisom va behandlingsmetoder, konsekvenserna varje metod med avseende av

på miljöpåverkan och resurshushållning samt kostnaderna för varje

alternativ kunna jämföras. Utredningen skall naturligtvis bara omfatta realistiskt genomförbara metoder i det aktuella fallet. Paragrafen kan sägas precisering vad miljökonsekvensvara en av en beskrivning enligt 7 kap. skall innehålla i ett visst avseende när ansökan avser tillstånd till slutligt omhändertagande avfall. av

Kommunal renhållningsordning

13 § För varje kommun skall det finnas renhållningsordning en som skall innehålla de föreskrifter hantering gäller för om av avfall som kommunen och avfallsplan. I renhållningsordningen skall en anges sådana förutsättningar i 7 § tredje stycket.

som avses Avfallsplanen

skall innehålla uppgifter avfall inom kommunen och kommunens om om åtgärder för att minska avfallets mängd och farlighet. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om hur renhållningsordning skall upprättas och

en antas och vad skall behandlas i avfallsplanen. om som

Paragrafen motsvarar närmast 9 § första och andra stycket renhållnings-

lagen.

I paragrafen föreskrivs att det för varje kommun skall finnas en renhållningsordning. Den skall innehålla de föreskrifter hantering om av avfall som gäller för kommunen och avfallsplan. Avfallsplanen skall en

alltså som tidigare del renhållningsordningen. I renhållnings-

vara en av ordningen skall sådana förutsättningar i 7 § tredje anges som avses stycket. Det innebär att renhållningsordningen skall innehålla de

F örfattningskommentar 213

SOU 1996: 103

förutsättningar under vilka fastighetsinnehavaren eller nyttjanderätts-

havaren själv får ta hand sitt avfall. Vidare föreskrivs att avfallsplaom skall innehålla uppgifter avfall inom kommunen och om nen om kommunens åtgärder för att minska avfallets mängd och farlighet.

Paragrafens andra stycke saknar direkt motsvarighet i dag. I

renhållningslagens nuvarande lydelse regleras direkt i lagens 10-13

bl.a. renhållningsordningen antas och hur detta sker. Hädanefter av vem kommer dessa bestämmelser återfinnas i föreskrifter meddelade med att stöd det bemyndigande finns i andra stycket. av som

14 § Regeringen eller regeringens bestämmande en kommun får

efter

den yrkesmässigt bedriver verksamhet som ger

föreskriva att som

till skall lämna kommunen de uppgifter som behövs som

upphov avfall

underlag för kommunens renhållningsordning.

Paragrafen motsvarar 9 § renhållningslagen. a För kommunen möjlighet att utforma en ändamålsenlig att ge

renhållningsordning skall enligt paragrafen den som yrkesmässigt

verksamhet upphov till avfall skyldig att enligt bedriver som ger vara särskilda föreskrifter lämna kommunen de uppgifter som behövs för renhållningsordningen. Om det är så att ett företag slutligt omhändertar

avfall från någon bör även detta avfall omfattas av uppgiftsannan Det bör också möjligt att begära uppgift vilka

skyldigheten. vara om

åtgärder för minskning avfallsmängder eller avfallets farlighet som av

har vidtagits. Regeringen eller, regeringens så föreskriver, en

om får meddela föreskrifter uppgiftsskyldigheten. Det kommun närmare om för myndighet att meddela föreskrifter innebär att det bemyndigande

fanns i renhållningslagen inte har tagits in i miljöbalken.

som

§ Kommunen skyldig utöver vad följer renhållnings- 15 är att som av ordningen bort hushållsavfall, om fastighetsinnehavaren transportera begär det och det inte är oskäligt med

eller nyttjanderättshavaren hänsyn till omständigheterna.

Kommunen får i enskilda tillåta fastighetsinnehavare eller

fall

nyttjanderättshavare själva hand avfall uppkommit hos

att ta om som och skall hand kommunen, de kan göra dem som annars tas om av om

hälso- och miljöskyddssynpunkt betryggande sätt och

detta på ett från det särskilda skäl för ett sådant undantag.

finns

2 14 F örfattningskommentar

SOU 1996: 103

Paragrafens första stycke motsvarar 14 §

renhållningslagen.

Kommunen är skyldig att även utöver vad

som anges i renhållnings-

ordningen transportera bort hushållsavfall fastighetsinnehavaren som en eller nyttjanderättshavaren begär, det inte är

om oskäligt med hänsyn till

omständigheterna. Det innebär att kommunens skyldighet att transportera bort hushållsavfall utöver vad

som följer av renhållningsordningen inte

är ovillkorlig. Om det framstår oskäligt kan kommunen som neka att utföra borttransporten. Så kan fallet

t.ex. vara om hämtningsplatsen är

avsides belägen eller svår nå. Kommunens att rätt att ta ut avgifter

framgår av 24 kap.

Paragrafens andra stycke är i förhållande till nytt gällande rätt.

Kommunen får den bestämmelsen genom nya möjlighet att i enskilda

fall medge undantag från

renhållningsordningens föreskrifter. Som

redogjorts för i motiveringen till 7 § kommer

fastighetsinnehavarens och

nyttjanderättshavarens möjlighet själv hand att ta om avfall har som uppkommit hos dem i princip att regleras generella genom föreskrifter.

Paragrafens andra stycke har tillkommit med anledning av att det inte

torde vara möjligt för kommunen förutse att alla tänkbara behov av undantag. Därför möjlighet till undantag i enskilt ges en ett fall.

Möjligheten gäller alla. slag avfall enligt balken eller

av som enligt

föreskrifter meddelade med stöd balken skall av tas om hand av kommunen. Genom bestämmelsen utvidgas

fastighetsinnehavarens och

nyttjanderättshavarens möjlighet själv få hand att ta om sitt avfall.

Nedskräpning

16 § Ingen får skräpa ned utomhus på plats allmänheten en som har tillträde eller insyn till.

Paragrafen motsvarar närmast 23 §

naturvårdslagen.

Enligt paragrafen råder ett allmänt förbud

mot nedskräpning utomhus

på en plats allmänheten har tillträde eller som insyn till. Bestämmelsen

riktar sig mot alla skräpar som ner på sådana platser, även fastig-

hetsägaren, oavsett det är ute i eller inom om naturen bebyggda

områden, däribland tätorter. Vad är skräp har inte, som i motsats till

bestämmelsen i naturvårdslagen,

exemplifierats i paragrafen. Med skräp

avses bl.a. vad räknades som upp i den paragrafen, plåt, glas, plast,

papper, avfall eller annat liknande. Med plåt kan exempelvis avses bilvrak eller delar från sådana. Något krav att skräpet skall vålla

SOU 1996: 103 F örfattningskommentar 215

otrevnad eller skada föreligger inte. Nedskräpning enligt paragrafen är straffbelagd i 26 kap. 5

Dumpning

17 § Inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon får avfall inte dumpas, sig fast ämne, vätska eller gas. Dumpning får inte . vare som l heller ske från svenska fartyg eller luftfartyg inom andra havsområden. Avfall är avsett att dumpas inom andra havsområden får inte föras som ut landet eller ur den ekonomiska zonen. ur Vad sägs i första stycket dumpning gäller också ifråga om som om förbränning avfall. a av

Paragrafen motsvarar i huvudsak 1 § lagen 1971 154 om förbud mot dumpning av avfall i vatten. Enligt paragrafen råder ett förbud mot dumpning av avfall inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon. Vilka områden detta omfattar framgår lagen 1966:374 Sveriges sjöterriotrium och av om lagen 1992:1140 Sveriges ekonomiska zon. Förbudet gäller alla om slags transportmedel, även utländska fartyg och luftfartyg. Det gäller också för svenska fartyg eller luftfartyg inom andra havsområden. Uttrycket annat havsområde har i paragrafen ersatt det hittills använda begreppet det fria havet. Ändringen har gjorts för att uppnå bättre överensstämmelse med London-konventionen 1972 förhindrande av om havsföroreningar till följd dumpning avfall. Att förbudet för andra av av havsområden endast omfattar fartyg och luftfartyg beror svårigheten bestämma nationaliteten andra transportmedel. Förbudet i att paragrafen även dumpning på is. Avfall som är avsett att dumpas avser inom andra havsområden får inte heller föras ut ur landet eller ur den ekonomiska zonen. Förbudet i paragrafen omfattar alla typer avfall, oavsett om det är av fast ämne, vätska eller och omfattar även avfall som tagits ombord gas utomlands. Förbudet att dumpa omfattar även att avfallet sänks i behållare eller att transportmedlet med last avfall sänks. av Enligt paragrafens andra stycke gäller förbudet mot dumpning också i fråga förbränning avfall. om av

18 § Vad sägs i 17 § första stycket gäller inte sådana utsläpp av som skadliga ämnen från fartyg regleras lagen 1980:424 om som genom

216 F örfattningskommentar

SOU 1996: 103

åtgärder mot vattenförorening från fartyg.

Paragrafen motsvarar 2 § lagen förbud dumpning avfall om mot av i vatten.

19 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får som medge dispens från 17 § första stycket, dumpning kan ske om utan olägenhet från hälso- och miljöskyddssynpunkt. Om det dumpning uppkommer olägenhet inte

genom som förutsågs

när medgivandet får den myndighet lämnat medgivandet gavs, som meddela föreläggande i syfte att avhjälpa olägenheten. Om

olägenheten

inte avhjälps eller villkor eller föreskrifter åsidosätts, får medgivandet återkallas.

Paragrafen motsvarar 3 § lagen förbud dumpning avfall i om mot av vatten. Enligt paragrafens första stycke fâr regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medge dispens från förbudet dumpning mot i 17 § första stycket. Detta gäller endast under

förutsättning att

dumpning kan ske utan olägenhet från hälso- och miljöskyddssynpunkt. Om tillstånd kan villkor ställas med stöd 18 kap. l ges av

Bemyndigande att meddela föreskrifter avfall

om

20 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer som får

meddela de föreskrifter avfall och begränsningar i fråga

om om om

avfallstransporter som följer Sveriges medlemskap i Europeiska

av unionen.

Paragrafen motsvarar till viss del 1 § tredje stycket renhållningslagen. I paragrafen bemyndigas regeringen att meddela de föreskrifter om

avfall och begränsning i avfallstransporter följer Sveriges

som av

medlemskap i EU. Genom bemyndigandet kan regeringen i förordning

införa EG:s definition farlig avfall finns i direktivet 91/689/EEG av som om farligt avfall. Enligt direktivets artikel 1 skall avfall tennen som används i direktivet definieras i enlighet med direktiv 75/442/EEG och den definitionen har tagits i l Definitionen farligt avfall, av som

F örfattningskommentar 2 17

SOU 1996: 103

avfallsdefmition och redogjorts för i alltså bygger nämnda som

den får föreskrivas i förordning. avsnitt 18.3.3, är så detaljerad att

regleras rådets förordning EEG Avfallstransporter inom EU genom

kontroll avfallstransporter inom, till 259/93 övervakning och av nr om trädde i kraft i februari 1993. I

och från Europeiska gemenskapen som

anmälan och tillstånd för olika typer av förordningen finns krav

Förordningen har kompletterats i vår lagstiftning genom

transporter. transporter av avfall.

förordningen 1995:701 om gränsöverskridande

i paragrafen kan de kompletteringar som Med stöd av bemyndigandet

behövs i framtiden meddelas.

gaturenhållning, skyltning m.m.

16 kap. Regler om

Gaturenhållning m.m.

parker och andra allmänna platser som är 1 § På gator, vägar, torg, plan- och bygglagen 1987:10 och för redovisade i detaljplan enligt

huvudman, kommunen för att platserna vilka kommunen är ansvarar

Snöröjning och liknande åtgärder hålls i ett

genom gaturenhållning,

olägenheter för människors hälsa sådant skick att uppkomsten av

tillgodoses med hänsyn till förhindras. Därvid skall de krav som

omständigheter kan ställas ifråga om hållandena på platsen och övriga

och trafiksäkerhet. Kommunens skyldigheter

trevnad, framkomlighet

skall utföras staten som väghållare.

gäller inte, om åtgärderna av skyldiga att utföra sådana åtgärder som Fastighetsinnehavare är

områden i detaljplan redovisas som i första stycket inom som avses iordningställts och begagnas för allmän kvartersmark och som har

trafik. andra stycket dock Utan hinder vad som sägs i ansvarar av

i första stycket för områden

kommunen i enlighet med vad som anges

och har upplåtits till skall användas för allmän trafik som som särskild rätt enligt 14 kap. 2 § kommunen med nyttjanderätt eller annan

plan- och bygglagen.

skäl får regeringen på framställning av När särskilda föreligger,

kommunens skyldighet enligt första kommunen medge undantag från

21 8 F örfattningskommentar

SOU 1996: 103

Paragrafen motsvarar 18 §

renhållningslagen.

Bestämmelser gatu- och om vinterrenhållning m.m., motsvarande

dem för närvarande meddelas

som i 18 § renhållningslagen, infogas i

miljöbalken utan någon större ändring. Paragrafen fick sin nuvarande

lydelse i renhållningslagen år

1993 i samband med tillkomsten av

ordningslagen 1993:1617. Bestämmelserna om renhållning hämtades

då delvis från allmänna ordningsstadgan

till renhållningslagen. Regle-

ringen innehåller dock inte

detaljbestämmelser den typ

av som meddelades förut på detta område se prop. 1992/931210 316 s. I sin nuvarande lydelse innehåller paragrafen uttrycket sanitär

olägenhet. Detta uttryck ersätts i miljöbalken

av begreppet olägenheter

för människors hälsa vilket definieras i 10 kap. 3 Vidare bör

observeras att termen fastighetsinnehavare

har samma innebörd här som i balkens kapitel med bestämmelser om avfall m.m. I 15 kap. 5 § anges

att med fastighetsinnehavare den

avses som äger fastigheten eller den

som enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen

1979:1152 skall

anses

som fastighetsägare.

2 § Kommunen kan ålägga fastighetsinnehavare en inom ett område

med detaljplan där kommunen är huvudman för allmänna platser att utföra de åtgärder i 1 §första som avses stycket ifråga gångbanor om eller andra utrymmen utanför

fastigheten behövs för gångtrajiken.

som

Regeringen eller efter regeringens bemyndigande

en kommun får

meddela närmare föreskrifter fråga i om de åtgärder skall vidtas som

av fastighetsinnehavaren.

Paragrafen motsvarar 19 §

renhållningslagen.

Denna paragraf ger kommunen rätt att ålägga

fastighetsägare att hålla

rent på gångbana

eller något annat utrymme utanför fastigheten. Liksom

föregående paragraf fick också denna sin

nuvarande utformning i

samband med tillkomsten 1993 års

av ordningslag. Paragrafen infogas i miljöbalken utan någon

att ändring görs i förhållande till vad som

gäller Beträffande innebörden nu. av termen fastighetsägare hänvisas till

författningskommentaren under 1

För närvarande gäller enligt 13 §

a renhållningsförordningen ett bemyndigande för kommunfullmäktige meddela

att sådana närmare

föreskrifter som avses i paragrafens andra stycke.

Föifattningskommentar 219

SOU 1996: 103

3 § Om andra platser utomhus än i 1 § där allmänheten får som avses färdas har skräpats ned eller osnyggats, är kommunen fritt annars skyldig återställa platsen i sådant skick med hänsyn till att som ortsförhållandena, platsens belägenhet och omständigheterna i övrigt tillgodoser skäliga anspråk. bestämmelser skall inte tillämpas, skyldigheten skall Dessa om fullgöras någon enligt lag eller författning eller av annan annan

särskilda förskrifter.

Paragrafen motsvarar 20 § renhållningslagen. kommer från kommunala renhållningslagen 1970:892

Paragrafen

och överfördes endast med vissa språkliga förändringar till 1979 års Kommunens åliggande enligt denna paragraf, jämte

renhållningslag.

undantaget i andra stycket, inordnas i miljöbalken utan att någon ändring görs i förhållande till vad som gäller nu.

Skyltar m. m.

4 § Skyltar varigenom allmänheten avvisas från ett visst område får inte tillstånd kommunen. Tillstånd behövs dock inte finnas uppsatta utan av allmänheten inte får färdas fritt inom området om det är uppenbart att eller att skylten är behörig något annat skäl. av

Paragrafen motsvarar 17 § andra stycket naturvårdslagen.

Enligt nuvarande lydelse är det den kommunala nämnd, som fullgör uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet, har att pröva tillstånd som och meddela föreläggande borttagande skyltar. I denna paragraf om av har den redaktionella ändringen gjorts att det inte anges vilken kommunal myndighet som skall pröva tillståndsfrågan. Enligt nuvarande förhållanden 17 § tredje stycket naturvårdslagen ger den kommunala nämnden möjlighet att förelägga den ansvariga att ta bort skylt har utan lov. I balken kommer generella en som satts upp tillsynsregler i 23 kap. ersätta bl.a. naturvårdslagens bestämmelse. att

5 § Tavla, skylt, eller därmed jämförlig anordning för reklam,

inskrift

propaganda eller liknande ändamål får inte finnas varaktigt uppsatt utomhus tillstånd regeringen eller statlig eller kommunal utan av myndighet regeringen bestämmer. som

220 F örfattningskommentar

Paragrafen motsvarar 22 § första stycket naturvårdslagen.

Paragrafen, som innehåller bestämmelser

om mera varaktigt anbringade anordningar ifr 1964:148 95f., innebär

prop. s. ingen ändring av det rättsläge gäller för närvarande. I den allmänna som

motiveringen diskuteras frågan prövningsmyndighet beträffande

om skyltar i närheten vägar. Där konstateras

av att länsstyrelsen för

närvarande formellt dubbelprövar skyltar och andra

anordningar i

närheten vägområden enligt såväl

av naturvårdslagen som väglagen. Eftersom länsstyrelsen handlägger ärendena i ett sammanhang utgör

emellertid detta inte något problem. Denna paragraf utformas så att det

tills vidare finns möjlighet behålla det att system för prövningen som gäller idag. Det betyder att länsstyrelsen kan kvarstå

som tillståndsmyn-

dighet enligt väglagen och även enligt miljöbalken. Paragrafen in-

nehåller dock ett bemyndigande skapar möjlighet

som att smidigt övergå

till en ordning för prövningen det i framtiden annan om visar sig mera

ändamålsenligt.

6 § Vad i 5 § sägs gäller inte anordning

som som informerar

om afldrsrérelse eller verksamhet på platsen annan och inte heller

anslagstavla för meddelanden rörande kommunala angelägenheter,

föreningssammanträden, auktioner eller liknande. Den som vill sätta

upp en sådan anordning får dock söka tillstånd till det hos den

myndighet i 5 Har sådan som avses en anordning satts upp utan

tillstånd eller i strid givet tillstånd och mot är den uppenbart vanprydande i landskapsbilden, får myndigheten

förelägga den

som ansvarar för anordningen att ta bort den eller ändra den.

Paragrafen motsvarar närmast 22 § andra stycket

naturvårdslagen och

innehåller inledningsvis vissa undantag från det

tillståndstvång som

stadgas i 5

Sist i paragrafen finns bestämmelse

en om att föreläggande kan meddelas borttagande eller ändring bl.a.

om av skyltar som informerar

om affärsverksamhet. Det skulle möjligen konsekvent vara att, på

samma sätt som har föreslagits beträffande andra regler föreom lägganden, ersätta bestämmelsen i denna paragraf med en generell

tillsynsregel om föreläggande att vidta rättelse. Detta förutsätter att det införs materiell regel

en som tillsynsmyndigheten kan grunda sitt

föreläggande på. Det finns risk för att bestämmelserna i en paragrafen inte blir lika överskådliga de splittras om detta sätt. Istället gör

Författningskommentar 221

bedömningen bestämmelserna bör hållas ihop i utredningen den att tills vidare. Utredningen lämnar inte något förslag om en

paragrafen nu sådan särskild tillsynsbestämmelse.

Vanligtvis det den har satt anordningen också skall är som upp som ansvarig för den Det kommer säkerligen anses vara att tas ner. innebär den har satt anordningen är okänd situationer som att som upp skäl inte anträffbar. Då bör tillsynsmyndigheten ha eller av annat vända sig mot ansvariga i företag, organisationer osv. även

möjlighet att

i mening har satt anordningen. Av den om de inte praktisk upp uttrycket "den för anordningen införts anledningen har som ansvarar

i paragrafen.

eller tillfällig anordning utomhus för reklam,

7 § Aflisch annan

eller liknande ändamål skall i andra fall än avses i 6 §

propaganda som

den för anordningen inom fiira veckor efter tas bort av som ansvarar inte den myndighet avses i 5 § medgett annat.

uppsättandet, om som

§ tredje stycket naturvårdslagen och innehåller Paragrafen motsvarar 22 möjlighet att komma till rätta med gamla och skräpiga

regler som ger affischer samt annan tillfállighetsreklam.

det rättsläge gäller för närvarande. Paragrafen motsvarar som för anordningen hänvisas till vad som har anförts Beträffande ansvaret i författningskommentaren till 6

Bestämmelserna i 5-7 §§ gäller inte anordningar inom vägområde 8 § vilka krävs eller har lämnats. Bestämmelserna gäller eller för bygglov heller sådana åtgärder avseende skyltar och ljusanordningar som inte beslut enligt 8 kap. 5 §första stycket plan- och inte kräver bygglov efter

bygglagen J 98 10.

22 § fjärde stycket naturvårdslagen och syftar till

Paragrafen motsvarar

dubbelprövning skyltar prövas enligt väglagen att undvika av m.m. som och plan- och bygglagen. Det bör observeras att den avsedda prövningen omfattar anordning inom vägområde. Beträffande enligt väglagen endast anordningar utanför vägområde inom ett avstånd av 50

prövning av men

råder fortfarande situation med dubbelprövmeter från vägområdet en utvecklats i den allmänna motiveringen och ning enligt vad som har författningskommentaren till 5

222 Författningskomnzentar

Motsvarande stycke i naturvårdslagens paragraf har

nyligen ändrats

vid två tillfällen i samband med

ändringar i plan- och bygglagen

se

prop. 1993/94:178, bet. 1993/94:BoU18, rskr. 1993/942372 samt prop.

1994/95:230, bet. 1995/96:BoU1, rskr.

1995/96:30. Paragrafen

motsvarar de förhållanden gäller för närvarande. som

17 kap. Föreskriftsrådet

1 § Ett särskilt samordningsorgan, F äreskriftsrådet, skall

följa och

samordna myndigheternas arbete med meddela

att föreskrifter som sker

med stöd av bemyndigande i denna balk och

myndigheternas arbete med

att utfärda allmänna råd.

Paragrafen har ingen motsvarighet i gällande rätt.

Miljöbalkens regler är tillämpliga på all verksamhet kan som

motverka miljöbalkens mål. Genom balken

skapas enhetliga aktsamhetsregler och samordning en av prövningsregler, tillsyn, sanktioner

m.m. av betydelse för att uppnå de syften i balkens som anges inledande

kapitel. Tillämpningsområdet är således mycket vitt och

varje detalj kan

inte regleras i balken. En relativt mängd föreskrifter stor kommer att

erfordras för att detaljerade regler

ge mer inom miljöbalkens

ramar. Föreskrifter kommer att utfärdas, inte bara av regeringen, utan i vissa

fall också den myndighet har det av som centrala ansvaret för området.

Myndigheterna ansvarar redan idag i stor för

utsträckning utfärdandet

av föreskrifter. Erfarenheten visar

att utformningen av föreskrifterna,

liksom den juridiska kvaliteten på dessa, varierar. Det kan till och med

förekomma att föreskrifter motverkar snarare än kompletterar varandra

och samverkar. Det är nödvändigt att samordning sker mellan myndig-

heterna så att föreskrifterna utformas efter likartade principer och så att

inte föreskrifter meddelas i som sak motverkar eller strider mot

varandra. Samma intressen gör sig gällande vid utfärdande allmänna av

råd.

Föreskriftsrådet skall framför allt verka rådgivande gentemot

myndigheterna för att tillgodose dessa mål. Rådets verksamhet syftar till

att säkerställa den juridiska kvaliteten på föreskrifterna, att bidra till att

dessa materiellt fyller den funktion som kan krävas och att inte onödiga

föreskrifter utfärdas. Vidare att i varje konkret fall på avvägningen se

mellan bindande föreskrifter och allmänna råd, dvs. att lagstiftaren inte

utfärdar något är ingripande som mera än nödvändigt. Dessutom bör

rådet sträva efter förenkling och tydlighet. I arbetet ingår också

SOU 1996: 103 F örfattningskommentar 223

konsekvensanalyser i enlighet med vad som anges i utredningens

m.m.

direktiv.

Rådet skall ha fortlöpande kontroll över att de föreskrifter som

en

erfordras meddelas och att detta sker i rätt tid, eller att i förekommande

fall meddelade föreskrifter omprövas vid behov. Detta förutsätter att

i

rådet har överblick över gällande föreskrifter inom miljöbalkens hela | en

tillämpningsområde.

i

Den ökade mängden föreskrifter och allmänna råd gör det också

angeläget att kartläggning gällande bestämmelser sker. Det är i en av l dessutom viktigt att samtliga bestämmelser är lätt tillgängliga för dem

de berör. i 2 § Regeringen meddelar närmare föreskrifter Föreskriftsrâdets

om l uppgifter, sammansättning och arbetsformer.

Paragrafen har ingen motsvarighet i gällande rätt.

Vad gäller sammansättningen förskriftsrådet och dess närmare

av

uppgifter hänvisas till avsnitt 20.2.3. Det ankommer regeringen att

meddela närmare föreskrifter om detta. Miljöbalksutredningen avser att

lämna förslag i denna fråga i ett kommande betänkande.

224 F örfattningskommentar

SOU 1996: l 03

FJÄRDE AVDELNINGEN

PRÖVNINGEN AV MÅL ÄRENDEN OCH ENLIGT DENNA BALK

18 kap. Allmänt om prövningen

Tillstånd, godkännande och dispens

1 § Tillstånd, godkännande eller dispens enligt balken, eller enligt föreskrifter meddelade med stöd balken, får lämnas för begränsad av tid. Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter sådan tidsbeom gränsning. Tillstånd, godkännande, dispens eller lagligförklaring enligt balken, eller enligt föreskrifter meddelade med stöd balken, får förenas med av villkor. Bestämmelser om vad ansökan i ansökningsmål skall innehålla en finns i 20 kap. 20 Regeringen får meddela föreskrifter vad om en ansökan i andra mål och ärenden skall innehålla.

Paragrafen saknar motsvarighet i gällande rätt. Enligt paragrafens första stycke får tillstånd, godkännanden och dispenser begränsas till tiden. Inom EU Förekommer det tillstånd att är tidsbegränsade. Dessa tidsbegränsningar är Sverige EU-medgenom lemskapet skyldigt att följa. Möjligheterna att meddela tidsbegränsade tillstånd för miljöfarlig verksamhet utökas paragrafen. Frågan genom behandlas närmare i avsnitt 13.3.6.

Vad angår vattenföretag så sker det huvudsakliga ingreppet i naturen

vanligen i ett sammanhang när vattenföretaget utförs. Därefter inträder i regel ett nytt naturtillstånd. Det är därför inte alltid lämpligt att tidsbegränsa tillstånd till vattenföretag. Första stycket dock möjlighet ger till detta. Det kan jämförelsevis sällan komma i fråga tidsbegränsa att tillstånd som innefattar byggande i vatten. Däremot skulle tidsbegränsning kunna ske av tillstånd till bevattningsuttag. Sker tidsbegränsning så bör tillståndet förenas med villkor borttagande om av tekniska anordningar pumpar, ledningar m.m. för bevattningsuttaget. I paragrafens andra stycke föreskrivs för tydlighets skull tillstånd, att godkännande, lagligförklaring eller dispens får förenas med villkor. I tredje stycket bemyndigas regeringen att meddela föreskrifter om vad ansökningar i olika mål och ärenden skall innehålla. Vad en

SOU 1996: 103 225

ansökan i ansökningsmâl skall innehålla framgår dock av 20 kap. 20

2 § Tillstånd, godkännande eller dispens enligt balken, eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av balken, får för sin giltighet göras beroende att den att bedriva verksamheten ställer säkerhet av som avser för kostnaderna för efterbehandling som verksamheten kan föranleda. Staten, kommuner, landsting och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet. Om det kan antas att ställd säkerhet inte längre är tillräcklig, får

den myndighet prövar frågan tillstånd, godkännande eller

som om

dispens besluta ytterligare säkerhet.

om I fråga beskaflenheten säkerheten gäller 2 kap. 25 § utom av

sökningsbalken. Säkerheten skall prövas tillståndsmyndigheten och

av förvaras av länsstyrelsen.

Paragrafen saknar motsvarighet i gällande rätt.

Reglerna säkerhet i miljöbalken omfattar kostnader för efterbeom handling. I samband med att tillstånd lämnas för en verksamhet skall frågan säkerhet för verksamheten prövas och sådan säkerhet om om skall ställas, fastställs detta tillståndsmyndigheten genom villkor. av Starka skäl att meddela villkor säkerhet föreligger den aktuella om om verksamheten kan förutses avslutas inom viss tid och att det då kommer att föreligga ett efierbehandlingsbehov. I enlighet med vad som brukar fallet i fråga ställande säkerhet omfattas inte offentligrättslivara om av Om det kan antas att säkerheten inte längre är tillräcklig, får ga organ. den myndighet beslutar tillstånd besluta om ytterligare säkerhet. som om Förfarandet motsvarar vad som gäller för ändring av villkor. Hänvisningen i tredje stycket till 2 kap. 25 § utsökningsbalken innebär att säkerhet skall bestå av pant, borgen eller bankgaranti. Borgen skall ingås såsom för skuld och om flera ingår borgen skall egen ansvaret vara solidariskt.

3 § Tillstånd eller dispens får inte meddelas i strid mot detaljplan eller områdesbestämmelser. Mindre avvikelser får dock göras syftet med om planen eller bestämmelserna inte motverkas.

Paragrafen motsvarar delvis 4 § första stycket miljöskyddslagen, 3

a kap. 2 § första stycket vattenlagen och 3 § andra stycket naturvårds-

8 16-0877

226 F örfattningskommentar

SOU 1996: 103

lagen. Det är enligt plan- och bygglagen kommunerna har det som avgörande inflytandet över användningen mark och vatten inom av kommunen. De skall i sin planering göra sammanvägning olika en av anspråk på mark och vatten. Regleringen markens användning och av av bebyggelsen inom kommunen sker detaljplaner. För begenom gränsade områden som inte omfattas detaljplan får områdesbeav stämmelser antas, det behövs för att uppnå syftet med kommunens om översiktsplan eller för att säkerställa att riksintressen enligt 4 och 5 kap. miljöbalken tillgodoses. Paragrafen hindrar att tillstånd meddelas i strid mot detaljplan eller områdesbestämmelser. Den riktar sig därför i första hand till tillståndsmyndigheter. Indirekt riktar den sig även till den tänker begära som tillstånd, eftersom denne inte kan få tillstånd verksamheten skall om bedrivas ett sätt som strider mot plan. Något krav finns däremot inte på att icke tillståndspliktiga verksamheter skall bedrivas i enlighet med detaljplan eller områdesbestämmelser. Det är tillståndsmyndigheten, och inte kommunen, skall avgöra som om den ansökta verksamheten strider mot detaljplan eller områdesbestämmelser. Denna bedömning kan ofta svår. Vid tveksamhet bör vara tillståndsmyndigheten därför samråda med kommunen. Om det vid ett sådant samråd framkommer att verksamheten visserligen strider mot planen, men att planen kan komma att ändras inom framtid, kan en snar tillstånd meddelas med villkoret att det endast gäller planen ändras om jfr prop. 1981/822130, 96 s. Det är inte möjligt att vägra tillstånd under hänvisning enbart till att en plan, som medger verksamheten, inte kan visa de aktuella anses

markanvändningsintressena.

För en detaljplan skall enligt 5 kap. 5 § plan- och bygglagen anges en genomförandetid mellan fem och femton år. Efter genomförandetidens utgång fortsätter planen att gälla tills den ändras eller upphävs. Detta torde medföra att tillstånd inte får meddelas i strid mot ens en detaljplan för vilken genomförandetiden har löpt ut, såvida inte kommunen har ändrat eller upphävt planen. I paragrafen medges att mindre avvikelser görs från detaljplan eller områdesbestämmelser, förutsatt att syftet med planen eller bestämmelinte motverkas. Även i dessa fall bör tillståndsmyndigheten vid serna tveksamhet samråda med kommunen. Det förhållandet att en verksamhet är förutsatt i plan innebär inte en att den utan vidare kan tillåtas. Övriga bestämmelser i miljöbalken måste naturligtvis vara uppfyllda. I paragrafen nämns inte Översiktsplaner, eftersom dessa inte är

SOU 1996: 103 227

bindande. Hänsyn kan trots detta tas till sådana planer vid tillståndsprövningen. Det kan emellertid aldrig komma i fråga att vägra tillstånd enbart med motiveringen att verksamheten strider mot berörd översiktsplan.

4 § Tillstånd, godkännande eller dispens får inte meddelas för en ny verksamhet medverkar till att miljökvalitetsnorm överträds.

som en Verksamheten får dock tillåtas om verksamhetsutövaren vidtar sådana åtgärder att olägenheterna från miljöfarlig verksamhet upphör

annan eller minskar så att möjligheterna att uppfylla miljökvalitetsnormen ökar i inte obetydlig utsträckning.

Paragrafen saknar motsvarighet i gällande rätt.

Som framgår av reglerna om miljökvalitetsnormer i 6 kap. skall tillståndsmyndighetema vid sin prövning ta hänsyn till förekomsten av

miljökvalitetsnormer och ha dessa grund för sin prövning. I ett

som en belastat område är det särskilt viktigt för prövningsmyndigheten att avgöra huruvida ny verksamhet som ökar belastningen miljön kan tillåtas. Tillstånd får inte beviljas för en ny verksamhet som medverkar till att en miljökvalitetsnorm överträds.

För att tillstånd för verksamhet skall meddelas enligt paragrafen

ny krävs att den som avser att utöva verksamheten vidtar sådana åtgärder att olägenheter från annan miljöfarlig verksamhet upphör eller minskar så att möjligheterna att uppfylla miljökvalitetsnormen ökar i inte obetydlig utsträckning. Det innebär, som angetts även i kommentaren till 6 kap. 4 den planerade verksamheten i sig skulle leda till att

att om en miljökvalitetsnorm överträds bör den inte få komma till stånd om inte utrymme för den skapas genom att olägenheter från andra källor reduceras i minst motsvarande mån så att normen inte överskrids. I det andra fallet där redan är överskriden räcker det dock inte att

normen olägenheter från andra källor reduceras i minst motsvarande mån eftersom belastningen i ett redan överbelastat område då skulle bli oförändrad. I dessa fall krävs att olägenheterna från annan verksamhet minskar så pass att möjligheterna att uppfylla normen ökar i inte obetydlig utsträckning. Detta innebär att det finns en möjlighet för ny verksamhet att etablera sig i ett område där en miljökvalitetsnorm redan

är överskriden under förutsättning att utsläppen eller föroreningama

totalt minskar i området. Eftersom det är viktigt att en miljökvalitetsnorm som redan är överskriden uppnås krävs att möjligheterna att

uppfylla miljökvalitetsnormen ökar på ett sätt som inte är obetydligt.

228 Författningskommentar

Det innebär att endast marginella utsläppsminskningar inte räcker för att ny verksamhet skall få etableras i ett redan alltför belastat område utan möjligheten att uppfylla skall öka i avsevärd mån än så. normen mer Vid prövningen behöver inte åtgärderna genomförda, den vara men om andra verksamheten bedrivs någon måste avtal ha ingåtts av annan som kan leda till den avsedda verkan. Det kan därför lämpligt vara att tillståndsmyndigheten tidsbegränsar tillståndet. Möjligheterna att tidsbegränsa tillstånd för miljöfarlig verksamhet har utökats i balken jämfört med miljöskyddslagen.

5 § Tillstånd, godkännande eller dispens kan vägras den har som underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt tidigare tillstånd, godkännande eller dispens, inte särskilda omständigheter föranleder om annat. Detsamma gäller när någon tidigare har underlåtit att ansöka om erforderligt tillstånd godkännande eller dispens. När sådan misskötsel har förekommit kan tillstånd, godkännande eller dispens vägras också sökanden eller någon på grund om som av ägar- eller ansvarsförhållanden har väsentlig anknytning till sökandens verksamhet, har eller har haft sådan anknytning till den verksamhet där misskötseln har förekommit.

Paragrafen motsvarar delvis 18 § fjärde stycket naturvårdslagen och 2 § lagen om åtgärder beträffande djur och växter tillhör skyddade som arter. I paragrafen behandlas frågan hur myndighet skall pröva om en som frågor tillstånd, godkännande eller dispens skall på tidigare om se misskötsel. Motsvarande reglering finns i gällande rätt endast beträffande tillstånd till täkt och enligt lagen åtgärder beträffande djur om och växter som tillhör skyddade arter. l miljöbalken blir regeln generellt tillämplig vid alla tillstånd, dispenser och godkännanden. Detta har kommenterats i avsnitt 25. Paragrafen skall tillämpas när det står klart att åligganden enligt ett tidigare tillstånd inte har följts. Misskötseln kan exempelvis bestå i att utsläppsvillkor inte har följts eller att återställningsåtgärder inte har vidtagits. Föreligger tveksamhet skall paragrafen inte tillämpas. Den skall givetvis inte tillämpas när tiden för fullgörande förpliktelse av en fortfarande löper vid den aktuella tillståndsprövningen. Paragrafen skall även tillämpas när någon tidigare har bedrivit en verksamhet som har krävt tillstånd, godkännande eller dispens har men underlåtit att låta pröva verksamheten. Den får dock inte tillämpas på ett

sådant sätt att den bedriver t.ex. en äldre miljöfarlig verksamhet

som underlåter att begära prövning av verksamheten.

Normalt behöver varken sökanden eller tillståndsmyndigheten göra någon utredning om misskötsel tidigare har förekommit. Endast om

av det har framkommit några särskilda omständigheter som antyder att ett tidigare tillstånd inte har följts eller att erforderligt tillstånd inte har inhämtats bör tillämpning paragrafen komma på tal.

en av

Det första stycket behandlar fall där det är samma fysiska eller juridiska tidigare har misskött sig och nu söker tillstånd,

person som godkännande eller dispens. I sådana fall kan ansökan alltså avslås. Om

särskilda omständigheter föreligger får dock paragrafen inte tillämpas.

i

En bagatellartad överträdelse av ett tidigare tillstånd bör således inte

s

tillräcklig för att vägra nytt tillstånd. Andra omständigheter som vara inte bör hindra att nytt tillstånd lämnas är att någon fara för omgivningen inte har förelegat grund av överträdelsen eller att det har gått lång tid sedan överträdelsen skedde. Detsamma bör gälla om den omständighet inneburit att tillståndet inte har följts ligger utanför

som verksamhetsutövarens kontroll eller om denne visserligen har uppträtt uppsåtligen eller vårdslöst men får anses ha en godtagbar ursäkt för sitt handlande. Inte heller bör hinder mot tillstånd föreligga om en verksamhet har bedrivits utan tillstånd och det har varit oklart om tillstånd har behövts.

Misskötsel vid verksamhet skall kunna medföra att tillstånd

en typ av inte skall för helt slags verksamhet. Tillstånd skall dock

ges en annan vägras endast det finns anledning att befara att missförhållandena

om kommer att upprepas.

Enligt det andra stycket kan den ansökan avslås även i vissa fall

nya där det inte är fysiska eller juridiska som tidigare har

samma person misskött begär tillstånd, godkännande eller dispens.

sig och som nu Exempelvis kan misskötsel juridisk person leda till att en annan

av en juridisk med huvudsakliga ägare eller samma styrelse,

person, samma skall vägras tillstånd. Misskötsel juridisk skall också kunna

av en person medföra att tillstånd inte till fysisk person och vice versa.

ges en

Både det första och det andra stycket kan tillämpas vid bulvanför-

hållanden.

6 § Vid prövningen enligt denna balk skall hänsyn tas till andra verksamheter eller särskilda anläggningar som kan antas behövas för att verksamheten skall kunna utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt.

230 F örfattningskommentar

SOU 1996: 103

Paragrafen motsvarar delvis 3 kap. 5 § vattenlagen.

När en verksamhet tillståndsprövas bör i bedömningen

av om verksamheten skall få komma till stånd och på vilka villkor detta skall få ske beaktas även följdföretag nödvändiggörs den ansökta som av verksamheten. Exempel på sådana följdföretag är vägar och kraft-

ledningar. Hänsyn kan även tas till farliga transporter skall ske till som och från den prövade verksamheten.

Vid tillåtlighetsprövningen måste rimlig avgränsning göras

en av

följdföretagen, så att endast följdföretag har ett omedelbart

som samband med den tillståndsprövade verksamheten beaktas.

7 § Om två eller flera som bedriver eller att bedriva verksamhet avser kommer överens att vidta åtgärder för förebygga eller motverka om att likartade olägenheter för människor och miljön verksamheten, av får villkor som avses i 1 § andra stycket innebära de skall vidta att

åtgärderna gemensamt. Som förutsättning för detta gäller att möjlig-

heterna att uppfillla miljökvalitetsnormer enligt 6 kap. ökar eller att fördelar från hälso- och miljösynpunkt uppnås på något annat sätt. Frågor enligt första stycket får avgöras beslut tillstånd genom om som innehåller gemensamma villkor för verksamheterna eller genom beslut villkor. om gemensamma

Paragrafen saknar motsvarighet i gällande rätt. Den avser de fall då verksamhetsutövama för olika verksamheter helt eller delvis försiktighetsmåtten för respektive verksamhet

koncentrerar

till någon eller några verksamheterna. Det kan exempelvis av avse åtgärder enligt 4 I stället för att lägga kostnaderna i den ner egna verksamheten får företaget därmed medverka till att bekosta försiktighetsmåtten vid ett annat företag, det innebär

om att möjligheterna att

uppfylla miljökvalitetsnormer enligt 6 kap. ökar eller fördelar för om människors hälsa eller miljön uppnås på annat sätt. Gemensamma villkor kan antingen meddelas i separata tillstånds- eller omprövningsbeslut eller i ett tillstånds- eller omprövningsbeslut för som är gemensamt olika verksamheter. I ett gemensamt beslut får villkor för verksamhet en göras beroende villkor skall iakttas verksamhetsutav som av en annan övare som är knuten till tillståndet. Också reglerna i 2 § säkerhet om blir gällande. Verksamhetsutövama bör förpliktas ställa att gemensamt säkerhet. Frågor återlämnande säkerhet, de om av om någon av samverkande verksamheterna upphör, kan prövas i samband med

omprövning av villkoren. Kontroll över efterlevnaden villkor har av som

SOU 1996: 103

beslutats enligt denna paragraf utövas av tillsynsmyndighet. Vid bristande efterlevnad kan vitesföreläggande och andra förelägganden beslutas. Däremot är sådana villkor inte straffrättsligt sanktionerade. I föreskrifter meddelas med stöd av 10 kap. 5-7 kan samordningssom frågor gäller prövning tillstånd enligt paragrafen regleras. I fråga som av samordning tillsynsansvar finns bemyndigande för regeringen i om av 23 kap. 5 Samordningsbehov kan uppkomma när gemensamma villkor skall fastställas för verksamheter som annars tillståndsprövas av olika myndigheter.

8 § Tillstånd, upphävande av tillstånd eller dispens får förenas med skyldighet att utföra eller bekosta särskild undersökning av berört område, särskilda åtgärder för att bevara berört område, och särskilda åtgärder för att kompensera det intrång i allmänna intressen som verksamheten medför. Villkor enligt denna paragraf innebär inte någon inskränkning av en efterbehandlingsansvarigs åligganden enligt 30 kap. 3

Paragrafen motsvarar delvis 12 § andra stycket och 42 § fjärde stycket naturvårdslagen. Med stöd paragrafen kan den som drar nytta av ett tillståndsbeslut av åläggas att utföra eller bekosta undersökningar av det område som påverkas verksamheten, åtgärder för att bevara detta område eller av åtgärder för att gottgöra det intrång verksamheten medför. Vid som bedömningen villkor skall meddelas med stöd paragrafen har av om av det betydelse hur allvarligt intrång som verksamheten medför samt vilken nytta som åtgärder enligt paragrafen medför. Paragrafen har sin förebild i naturvårdslagen. Den kommer även i fortsättningen att tillämpas främst verksamheter som tidigare har reglerats i denna lag. Genom att regeln blir generellt tillämplig blir det dock möjligt att tillämpa den även vid exempelvis miljöfarlig verksamhet. Kompensation enligt den tredje punkten kan avse intrång i naturvårdsintressen, även i andra allmänna intressen. Som exempel på men andra allmänna intressen kan nämnas att i de fall där en verksamhet tar i anspråk ett område där det finns bad-, parkerings- eller tältplats eller sanitär inrättning bör kunna krävas att verksamhetsutövaren ställer i en ordning liknande anordning på plats prop. 1974:166, s. en ny annan 117.

232 Författningskommentar SOU 1996: l 03

I 30 kap. finns bestämmelser om utredning och efterbehandling

av

förorenade områden. Efterbehandlingsansvar omfattar enligt 30 kap. 3 §

att utredning skall ske av föroreningens art och omfattning samt att de

efterbehandlingsåtgärder skall vidtas som skäligen kan fordras för att

förebygga, hindra eller motverka att skador eller olägenheter uppstår för människors hälsa eller miljön. Nu behandlad paragraf innebär inte någon

inskränkning av efterbehandlingsansvaret.

Med stöd 25 kap. 2 § kan åtgärder enligt behandlad paragraf

av nu utföras mot markägarens vilja.

Enligt 8 kap. 6 § tredje stycket gäller som förutsättning för att skyddet för ett naturreservat helt eller delvis skall upphävas att intrånget i naturvårdsintresset kompenseras i skälig utsträckning. Nu behandlad paragraf har en vidare tillämpning än 8 kap. 6 § tredje stycket.

9 § Om verksamhet har bedrivits utan tillstånd, är verksamhetsut-

en övaren bevisskyldig i fråga om de förhållanden som rådde innan verksamheten sattes i gång.

Paragrafen motsvarar 4 kap. 6 § vattenlagen.

Förevarande bestämmelse om bevisskyldigheten gäller tillstånd

om saknas för den aktuella verksamheten, oavsett tillståndsplikt förelåg

om eller inte. Bestämmelsen, som har utformats efter mönster i vattenlagen, gäller generellt för verksamheter som omfattas av miljöbalken. I balken ges bestämmelsen en tydligare processuell karaktär genom att den införs i ett kapitel om prövningen enligt balken. Det kan anmärkas att

en motsvarande bevisregel har tillämpats sedan länge i vattenrättslig praxis när ett tillstånd har fått tas i anspråk innan ersättningsfrågor har prövats.

10 § Om mål eller ärenden enligt denna balk tillstånd eller dispens

om till skilda verksamheter prövas samtidigt och verksamheterna på grund av att de berör samma naturresurs eller någon orsak inte kan

av annan utövas vid sidan varandra i enlighet med ansökningarna, skall

av verksamheterna om möjligt jämkas så att de kan komma till stånd utan väsentligt förfång för någon av dem. Om sådan jämkning inte kan

en göras, skall företräde åt den verksamhet bäst stämmer överens

ges som

med 4 kap.

SOU 1996: 103

Paragrafen motsvarar delvis 3 kap. 8 § vattenlagen. Enligt ll § får mål eller ärenden tillstånd eller dispens under om vissa förutsättningar handläggas gemensamt. Om prövningsmyndigheten

i sådant fall finner att båda verksamheterna bör få komma till stånd ett detta inte kan ske i ansökt omfattning eftersom de t.ex. men att konkurrerar naturtillgång, skall myndigheten enligt nu om samma behandlad paragraf i första hand undersöka om det är möjligt att jämka

företagen så att de kan utföras vid sidan varandra. Oftast torde det av lämpligt att försöka parterna en förlikning. vara ena om Om det inte är möjligt med jämkning, skall företräde ges den en verksamhet bäst stämmer överens med bestämmelserna ändrad som om markanvändning i 4 kap. Av grundläggande betydelse är 4 kap. 1 Enligt denna skall mark- och vattenområden användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffen-

het och läge föreliggande behov. Företräde skall ges sådan samt användning medför från allmän synpunkt god hushållning. som en Paragrafen gäller inte samfällighet bildas enligt lagen med när en särskilda bestämmelser vattenföretag. om

Gemensam handläggning mål och ärenden av

11 § Mål eller ärenden enligt denna balk tillstånd, godkännande om eller dispens får handläggas gemensamt, det är sökande och om samma verksamhet eller verksamheter har samband med de avser samma som varandra. miljödomstol prövar ett sådant mål eller ärende, får Om en ansökan sådant ärende göras hos domstolen, även om en i annat ärendet skulle ha prövats länsstyrelse eller kommun. annars av en får vid handläggningen ett mål eller ärende som

En miljödomstol av

första stycket förbehålla sig prövningen ett annat sådant sägs i av ärende handläggs vid länsstyrelse eller kommun. som en Vad iförsta och andra stycket sägs miljödomstol gäller även som om för länsstyrelse ärendet skulle ha prövats av en kommun. en om annars

Paragrafen gör det möjligt att handlägga mål och ärenden som rent faktiskt hör ihop i ett sammanhang. Tillstånd till exempelvis ett vattenföretag och miljöfarlig verksamhet skall således kunna en handläggas Ett exempel kan anföras är att en sökande gemensamt. som å stor mängd vatten och sedan släpper ut förorenat ur en tar en fabrikationsvatten i Uttaget vatten är att bedöma som ett samma av vattenföretag och utsläppet miljöfarlig verksamhet. I dag krävs som en

234 Författningskommentar

SOU 1996: 103

det därför två beslut. Ett enligt vattenlagen och enligt

ett miljöskydds-

lagen. I framtiden kan prövning ske i miljödomstolen. gemensam Ett annat exempel är prövningen Öresundsbron. av Den har prövats av såväl Koncessionsnämnden för miljöskydd vattendomstolen som av i tillåtlighetsfrågan av regeringen. Ett liknande framtida projekt kan med

stöd denna paragraf prövas i av ett sammanhang av en regional

miljödomstol, sedan tillåtlighetsfrågan prövats regeringen.

av Paragrafens andra stycke gör det möjligt för domstolen på att eget initiativ ta till sig ett ärende hos länsstyrelse eller kommun en en om ärendet bör handläggas gemensamt med ett mål eller ärende som handläggs av domstolen. Detsamma gäller enligt tredje stycket för en länsstyrelse om ärendet handläggs kommun. Den lägre instansen av en är skyldig att på begäran överlämna ärendet till domstolen eller

länsstyrelsen.

Rätt att överklaga

12 § Överklagbara domar eller beslut får överklagas av, den domen eller beslutet angår det har gått honom som om emot,

en lokal arbetstagarorganisation organiserar arbetstagare iden

som verksamhet med beslutet, såvitt domar och beslut som avses avser i frågor om tillstånd till miljöfarlig verksamhet,

en central arbetstagarorganisation enligt lagen 1976:580

om medbestämmande i arbetslivet, motsvarande på organisation arbetsgivarsidan samt sammanslutning konsumenter, såvitt beslut en av avser

som en länsstyrelse eller en central förvaltningsmyndighet har meddelat

med stöd bemyndigande enligt 14 kap., förutsatt beslutet av att inte avser ett särskilt fall, och den enligt vad är särskilt föreskrivet har sådan som som en rätt.

I paragrafen anges vem som får överklaga domar eller beslut det som

inte råder fullföljdsförbud mot.

I första punkten det att sökanden och sakägare har anges rätt att överklaga. Vem som är sakägare enligt miljöbalken har behandlats i

avsnitt 26.

Andra punkten motsvarar gällande rätt, 48 § miljöskyddslagen a 1969:387. Endast redaktionella ändringar har gjorts.

Tredje punkten motsvarar gällande rätt, förordningen 1985:835 om kemiska produkter. Endast redaktionella ändringar har gjorts. Fjärde punkten anger att överklagande får ske den enligt vad av som

är särskilt föreskrivet har sådan rätt. Det föreskrivs t.ex. i 20 som en kap. 23 § att Statens naturvårdsverk, Kammarkollegiet, länsstyrelse och kommun skall, det behövs, föra talan i målet för att tillvarata om allmänna intressen. I talerätten innefattas naturligtvis att överklaga

domar och beslut. Även förvaltningsprocesslagen skall tillämpas på

som ärenden överklagats till miljödomstolen innehåller regler om vem som har rätt att överklaga 7 a §. som

13 § Överklagningsbara domar eller beslut får överklagas en ideell av förening har till ändamål att tillvarata naturskydds- eller miljösom

skyddsintressen, såvitt avser

domar och beslut tillstånd, godkännande eller dispens enligt om denna balk, myndigheters beslut att inte ingripa eller vidta någon annan åtgärd med stöd denna balk, och av beslut åtgärdsprogram enligt 6 kap. 5 om Det sägs i första stycket gäller också sammanslutning av som en sådana föreningar som nämns där. För att få överklaga domar och beslut skall en förening ha bedrivit verksamhet under minst tre år och ha lägst 1 000 medlemmar. I jråga sammanslutning föreningar skall detta gälla merparten de om en av av föreningar ingår i sammanslutningen. som Den skall pröva ett överklagande får medge en förening som som

inte uppfyller förutsättningarna i tredje stycket rätt att överklaga, om

det särskilda skäl med hänsyn till föreningens lokala förankring,

finns

tidigare verksamhet eller annat liknande förhållande.

Paragrafen saknar motsvarighet i gällande rätt.

I paragrafen regleras miljöorganisationers rätt att överklaga. Skälen

för att införa paragrafen finns i avsnitt 27. För att få överklaga räcker det inte att organisationen har talerätt enligt bestämmelsen. Den måste dessutom vara parts- och processbehörig. Rekvisiten för detta återfinns i 11 kap. 2 § rättegångsbalken. För

partsbehörighet krävs att organisationen är juridisk person, dvs. att

en

den har rättskapacitet. En ideell förening brukar ha rättskapacitet

anses föreningen har stadgar och styrelse. För processbehörighet förutsetts om att det finns behörig ställföreträdare kan föra organisationens en som talan. ideell förening skall ha till ändamål att arbeta för naturskydds- Att en eller miljöskyddsintressen skall inte tolkas så att annan verksamhet som

23 6 F örfattningskommentar

SOU 1996: 103

föreningen bedriver vid sidan miljövårdsarbetet diskvalificerar den av taleberättigad. Å andra sidan bör det inte räcka

som att föreningen har

miljövård inskrivet ändamålsbestämmelse i sina stadgar. som en Föreningen skall dessutom ha varit verksam för tillgodose ändamålet. att Det skall vara fråga kontinuerlig verksamhet. om en Endast personsammanslutningar har talerätt. Det är alltså inte möjligt för t.ex. en stiftelse att överklaga. Det bör normalt räcka med ett påstående från organisationen för att kraven på denna skall uppfyllda. Förekommer det till

anses anledning

misstanke om att påståendet är oriktigt får prövningsorganet kräva utredning från organisationen. Exempel på sådan utredning kan vara en verksamhetsberättelse eller någon dokumentation det arbete annan om som har bedrivits eller ett medlemsregister. Organisationen har bevisbördan för rekvisitets uppfyllande. Beviskravet får bedömas

sedvanligt sätt.

Föreningen får överklaga domar och beslut tillstånd, godom kännande eller dispens enligt miljöbalk. Det krävs inte organisationen att har intagit partsställning i underinstansen eller att den är att anse som sakägare. Däremot bör normalt krävas att den har varit aktiv i underinstansen. Vilken grad aktivitet bör krävas får avgöras från fall till av som fall. Om giltig ursäkt föreligger för att föreningen inte har agerat tidigare kan det tänkas att ett överklagande ändå till prövning. tas upp Har ansökan i första instans kungjorts är bristande vetskap om prövningen inte giltig ursäkt. Miljöorganisationen får vidare överklaga myndigheters beslut inte att ingripa eller vidta någon åtgärd med stöd balken. Med inte annan av att

ingripa eller vidta åtgärd får jämställas de fallen att myndighet

annan en visserligen har ingripit eller vidtagit någon åtgärd enligt organisamen tionen inte har gjort detta i tillräcklig omfattning.

Slutligen får beslut åtgärdsprogram enligt 6 kap. 5 § överklagas.

om

19 kap. Regeringsprövning

1 § Regeringen prövar ärenden i enlighet med vad som anges nedan

i detta kapitel.

I paragrafen anges vilka ärenden skall prövas regeringen. som av Ärendena är uppräknade i detta

kapitel.

Tillåtlighetsprövning stora verksamheter och anläggningar av

2 § Regeringen skall pröva tillåtligheten av följande slag av nya

verksamheter och anläggningar: järn- och stålverk, metallverk och ferrolegeringsverk,

massafabriker och pappersbruk,

för rafinering råolja eller för tung petrokemisk produk-

fabriker av

ç tion, 2

för framställning baskemikalier eller gödselmedel,

fabriker av

cementfabriker,

anläggningar för kärnteknisk verksamhet som prövas av regeringen enligt lagen 198433 kärnteknisk verksamhet samt anläggningar för om uranhaltigt material eller andra ämnen kan användas för att bryta som

i framställning kärnbränsle,

av

förbränningsanläggningar anläggningen har tillförd eflekt om

om en minst 200 megawatt, gruppstationer för vindkraft med tre eller flera vindkrafisaggregat

med sammanlagd uteflekt av minst tio megawatt, en anläggningar för lagring minst 50 miljoner normalkubikmeter av

naturgas, 10. anläggningar för behandling miljöfarligt avfall om huvuddelen av bli behandlat i anläggningen kommer från av det avfall som avses andra inrättningar och än 10 000 ton miljöfarligt avfall årligen mer förbränns eller på sätt slutligt omhändertas vid anläggningen, annat anläggningar för utvinna ämnen eller material inom de områden I att anges i 5 kap. 5 som 12. är avsedda för en installerad generatoreflekt av

Vattenkraftverk som

minst 20 megawatt, 13. vattenregleringar varigenom skall utnyttjas ett vattenmagasin av 100 miljoner kubikmeter under året eller tio miljoner kubikmeter minst under veckan, vattenöverledn in eller andra vattenbortledn in från vattendrag 14. gar gar eller sjöar med normal oreglerad lågvattenföring av minst tio en kubikmeter i sekunden i bortledningspunkten respektive utloppet, om därigenom sådan mängd vatten tas i anspråk att vattenföringen en understiger fyra den normala oreglerade lågvatten-

femtedelar av

föringen, 15. grundvattentäkter för tillgodogörande av en större vattenmängd än

000 kubikmeter dygnet, inte minst nio tiondelar av det 10 om om uttagna vattnet återförs. till grundvattenmagasinet, andra vattenregleringar, vattenöverledningar och vattenbort- 16. ledningar har förut, företaget någon av än som angetts om avser

238 Författningskommentar

,

sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren, Storsjön i Jämtland eller Siljan och företaget kan antas få betydande omfattning eller bli av

ingripande beskaflenhet,

I byggande av plattformar är avsedda användas vid som att utvinning av olja eller inom havsområden helt gas samt annan än tillfällig

ankring eller förtojning sådana plattformar för

av reparation, om-

byggnad eller av annan anledning,

18. motorvägar och motortrafikleder i ny sträckning samt europavägar med en ny sammanhängande sträckning minst tio kilometer, av

19. järnvägar avsedda för fjärrtrafik i sträckning och anläggande

ny av nytt spår på en sträcka minst 1 000 meter för befintliga av järnvägar

för fidrrtrafik, 20. allmänna farleder i sträckning medger med

ny som trafik fartyg på minst 1 350 ton,

21. flygplatser med banlängd minst 2 100

en av meter.

Punkt 1-11 i paragrafen motsvarar 4 kap. 1 § första stycket naturresurslagen. Punkt 12-16 motsvarar delvis 11 kap. 1 § vattenlagen. Punkt 17 motsvarar delvis 4 kap. 1 § andra stycket naturresurslagen. Punkt 18-21 saknar motsvarighet i gällande rätt.

I paragrafen räknas upp de verksamheter omfattas

som av regering-

ens obligatoriska prövningsplikt. Gemensamt för verksamheterna är att de typiskt sett har stor inverkan på och

omgivningen samtidigt betydelse

for viktiga samhällsintressen. Med verksamhet avses i paragrafen även

anläggningar.

Utvidgning av en pågående verksamhet har endast i undantagsfall sådan inverkan på omgivningen särskild

att en regeringsprövning är

nödvändig. Normalt är den prövning sker enligt andra bestämmelser som

tillräcklig. Obligatorisk prövningsplikt gäller därför endast för

nya verksamheter. En verksamhet är inte ny liktydig med en ny fabriks-

byggnad etc. En ny kompletterande fabriksbyggnad till en befintlig

verksamhet är sålunda normalt inte att betrakta som en ny verksamhet i den mening i paragrafen. Om den som avses nya byggnaden är avsedd för verksamhet har helt

en som en annan omfattning än den befintliga

eller om det i den byggnaden skall bedrivas helt nya ny verksamhet kan det däremot bli aktuellt med prövning. Bedömningar detta av slag måste naturligtvis göras från fall till fall. Sådana utvidgningar de i paragrafen uppräknade verksamheterna av som inte kan betecknas verksamheter kan som nya komma under

regeringens prövning enligt 4

Punkt 3 innehåller bestämmelser prövningsplikt för bl.a. om tung

SOU 1996: 103

petrokemisk produktion. Härmed bl.a. krackning av nafta och eten avses framställning basplaster, polyeten, polypropen och polyvinylklosamt av rid PVC. Enligt punkt 4 skall prövning ske bl.a. fabriker för framställning av baskemikalier. Som exempel kan nämnas industriella gaser, svavelsyav natronlut och andra produkter normalt utgör bas för en fortsatt ra, som industriell vidareförädling. Till de prövningspliktiga verksamheterna hör däremot inte fabriker för framställning av fm- eller specialkemikalier, läkemedelssubstanser, salter värdefulla metaller, katalysatorer, t.ex. av

pigment och papperskemikalier.

Punkt 6 behandlar anläggningar för kärnteknisk verksamhet. Sådan verksamhet prövas även enligt kärntekniklagen. Denna prövning är

inriktad pâ säkerhets- och strålskyddsproblem. Regeringens prövning

enligt miljöbalken andra frågor, främst verksamhetens effekter avser markanvändning och miljö. Prövningsplikten enligt balken omfattar sådana verksamheter beträffande vilka den kämtekniska endast prövningen skall regeringen. göras av Med kärnteknisk anläggning enligt 2 § kämtekniklagen bl.a. avses kämkraftsreaktor, forskningsreaktor samt anläggningar för lagring, bearbetning och slutförvaring kärnämnen och kämavfall. Enligt 5 a § av kämtekniklagen får tillstånd inte meddelas för uppförande av en

kämkraftsreaktor. har tillstånd till kärnteknisk verksamhet skall enligt 10 § 2 Den som kämtekniklagen för att åtgärder vidtas för att på ett säkert sätt svara hantera och slutförvara kämavfall uppkommit i verksamheten. som

Statens Strålskyddsinstitut anförde i sitt remissyttrande över Miljö-

förslag till miljöbalk att det förslaget följer att

skyddskommitténs av

verksamhet måste tillåtas. Vad kan bli föremål för denna som skulle därför inte kunna annat än metoden, regeringens prövning vara platsen och eventuellt tidpunkten för slutförvaringen. Även anläggningar för brytning skall enligt punkt 6 prövas av uran regeringen. Med hänsyn till riksdagens beslut om avveckling av av kärnkraften det inte aktuellt med brytning i Sverige för den är av uran svenska kämkraftsproduktionen. Skulle trots detta uranbrytning i Sverige aktualiseras bör regeringen självfallet pröva frågan. Enligt punkt 7 skall förbränningsanläggningar med en tillförd effekt överstigande 200 megawatt prövas regeringen. Prövningsplikten av omfattar inte bara anläggningar är avsedda för fossila bränslen utan som även andra bränslen, t.ex. biobränsle eller avfall. Punkt 8 behandlar större gruppstationer för vindkraft. Dessa bör regeringen på grund sin stora påverkan omgivningen i prövas av av form inverkan på fågelliv och landskapsbild samt buller. Med av t.ex.

240 F Örfattningskommentar

SOU 1996: 103

gruppstation anläggning där har menas en aggregaten gemensam

anslutning till kraftledningsnätet.

Punkt 10 behandlar större anläggningar för

slutligt omhändertagande

av miljöfarligt avfall. Uttrycket miljöfarligt avfall ha avses samma innebörd i gällande förordning som nu om miljöfarligt avfall se 2 och

3 i nämnda förordning.

Punkt 12 omfattar större Vattenkraftverk. För åstadkomma att enhetlighet vid angivande effekt har den i gällande av rätt använda enheten kilowatt ändrats till megawatt.

Uttrycket vattenreglering i punkt 13 finns definierat i ll

kap. 5 Av

definitionen framgår att endast sådana regleringar omfattas som sker till förmån för andra vattenföretag. En för

flödesdämpning att undvika

översvämning är alltså inte vattenreglering i balkens en mening. Enligt vattenlagen skall vattenregleringar med större vattenstånds-

en

skillnad mellan dämnings- och sänkningsgränsema två

än meter under året eller meter under veckan alltid en prövas av regeringen, oavsett vattenmagasinets storlek. Denna prövningsskyldighet har tagits bort. Skälen för detta finns redovisade i avsnitt 21.3.4.

Punkt 14 avser vattenöverledningar och vattenbortledningar.

Vattenöverledning finns definierat i ll kap. 5 Med

vattenbortledning

avses i punkten dels ytvattentäkter, dels bortledning ytvatten i av annat

syfte än att tillgodogöra sig vattnet. Den obligatoriska

prövningsskyldig-

heten har minskats i jämförelse med gällande rätt. Skälen för detta utvecklas i avsnitt 2l.3.4.

I punkt 15 regleras grundvattentäkter. Det är givetvis svårt att ange generellt när ett grundvattenuttag kan få

antas betydande omfattning

eller bli av ingripande beskaffenhet. Sådana faktorer som grundvattenmagasinets sammanlagda volym ochhur stora uttag redan sker har som

betydelse.

Även prövningsplikten i punkt 15 beträffande grundvattentäkter har minskats på skäl i avsnitt 21 .3.4. En defmtion som anges av vattentäkt ges i 11 kap. 5

I punkt 16 behandlas vissa vattenföretag i våra sex största sjöar. Den i gällande rätt angivna förutsättningen företaget skall inverka att märkbart på vattenståndet eller vattenavrinningen har ändrats till att

företaget skall vara av betydande omfattning eller ingripande beskaffen-

het. Även denna behandlas ändring i avsnitt 2l.3.4. Punkt 17 behandlar byggande, ankring och förtöjning plattformar av som är avsedda att användas vid utvinning olja eller i havsomav gas

råden. Med byggande såväl nybyggnad

avses som hopmontering av hela plattformar. Inte bara produktions- och borrplattfonnar omfattas, utan

även t.ex. kran-, dykeri- och bostadsplattforrnar. Prövningen

avser

grund sin storlek bara kan byggas eller

sådana plattformar som av

på vissa speciella platser. Plattformama kan behöva ligga i förtöjas områden där industriell eller liknande verksamhet inte är permanent etablerad. För arbeten med plattformar platser där det permanent

bedrivs redan etablerad verksamhet av liknande art, t.ex. stora varv, en och inte skulle innebära någon större förändring av

plattformsarbetena

användningen området, är det i regel inte befogat med en regeringsav För sådana fall bör därför med stöd 3 § kunna medges

prövning. av

undantag från kravet på tillstånd. 17 skall regeringen även pröva ankring och förtöjning

Enligt punkt

Under arbetet med naturresurslagen anförde Lagrådet att

av plattformar.

borde tillfällig ankring eller förtöjning inte det i lagtexten anges att kräver tillstånd. Detta förslag följdes dock inte i det fortsatta lagstiftanfördes i stället att kravet tillstånd inte

ningsarbetet. I propositionen tillfälliga uppankringar eller förtöjningar kan bli

innefattar sådana som under transport grund väderleksförnödvändiga exempelvis en av heller sades avsikten att särskilt pröva ankringar hållandena. Inte vara under kortare tidsrymd kan behövas för viss

eller förtöjningar som en för s.k. plattformar har

färdigutrustning eller provtursintrimning av som på plats. Miljöbalksutredningen delar den uppfattning som

byggts annan

sådana tillfälliga uppehåll inte bör bli framfördes i propositionen att prövning. I likhet med Lagrådet anser dock

föremål för regeringens

framgå lagtexten. I paragrafen därför utredningen att detta bör av anges beslut inte behövs vid helt tillfällig ankring eller

att regeringens förtöjning.

Enligt punkt 18, är skall regeringen pröva nya motorvägar, som ny, motortrafikleder och europavägar. Skälen för att införa regeringsprövbehandlas i avsnitt 21.3.5. Med motorvägar och motortrafikleder ning

i vägtrafikkungörelsen 2 och 150 §§. Med

avses detsamma som se sådana allmänna vägar efter internationell europavägar avses som överenskommelse har fått europavägsstatus. prövning behöver ske vägen får en ny sträckning.

Obligatorisk om

inte när befintlig väg att breddas Det krävs alltså prövning en genom byggs till motorvägs- eller motortrañkledseller få en ny körbana ut standard. Givetvis skall inte heller prövning ske när befintliga vägar Det förhållandet att den vägen byggs i införs i europavägnätet. nya befintlig mindre väg behöver inte utesluta

samma vägkorridor som en

bli byggd i sträckning. För europavägama att vägen anses en ny den sträckningen skall ha sammanlagd längd av tillkommer att nya en minst tio kilometer. Hela projektet bör då beaktas.

också Obligatorisk regeringsprövning skall ske av

Punkt 19 är ny. avsedda för fjärrtrafik. Förutsättningarna är antingen att järnvägar

242 Férfattningskommentar

järnvägen får helt sträckning eller eller flera en ny att ett ytterligare spår läggs ut på en sträcka minst kilometer. Hela projektet av en bör då beaktas. Skälen för att införa

obligatorisk regeringsprövning finns i

avsnitt 21.3.5. Också punkt 20 är Regeringen skall enligt

ny. punkten tillåtlighetspröva anläggandet allmänna farleder

av nya som medger trafik med fartyg på minst 1 350 ton. Även denna punkt kommenteras i avsnitt 2l.3.5.

Slutligen är punkt 21 Enligt denna skall ny. regeringen pröva

flygplatser med banlängd minst 2 100 Skälen

en av meter. till att införa

obligatorisk regeringsprövning återfinns i avsnitt 2l.3.5.

3 § Om det finns särskilda skäl, får regeringen i visst ett fall avstå från att pröva en verksamhet sägs i 2 som

Paragrafen motsvarar 4 kap. 4 § naturresurslagen. Bland de verksamheter enligt 2 § obligatoriskt som är prövningspliktiga finns det naturligtvis sådana i visst fall inte som ett är av den

betydelsen att det är motiverat med regeringsprövning. en Regeringen

har därför möjlighet i enskilda fall medge att undantag från kravet på tillstånd. Undantag enligt paragrafen bör kunna medges om en verksamhet är mindre omfattning eller mindre beskaffenhet. Även

av ingripande

beträffande etableringar sker inom befintliga industriområden som torde en prövning i vissa fall kunna underlåtas. Regeringens beslut att avstå från prövning har inte någon inverkan på bedömningen prövning skall ske enligt andra bestämmelser av om i

eller utanför miljöbalken.

Paragrafen har inte någon motsvarighet i

vattenlagen. Regeln

utvidgas här till att även vattenföretag. avse

4 § Om verksamhet, inte kravet en som omfattas av på prövning enligt 2 kan antas få betydande omfattning eller bli av ingripande beskaflenhet, får regeringen i visst förbehålla ett fall sig prövningen av verksamhetens tillåtlighet. Detsamma gäller ifråga om verksamhet som avses i 5 kap. 6 § tredje stycket. Om ett mål eller ärende enligt denna balk pågår

om tillståndspröv-

ning av verksamheten skall regeringen lämna besked om förbehållet till den tillståndsprövande myndigheten innan denna har meddelat dom eller beslut verksamhetens tillåtlighet. om

Paragrafen 4 kap. 2 § första stycket naturresurslagen och ll motsvarar kap. 3 § vattenlagen. Det är inte möjligt att uttömande vilka verksamheter som är av ange

sådan beskaffenhet att de bör obligatoriskt prövningspliktiga.

vara Bestämmelsen därför regeringen rätt att för ett visst fall besluta om ger andra verksamheter än de alltid skall prövas. prövning av även som Förbehåll kan ske både för helt slags verksamhet än de som en annan i 2 § och för sådan verksamhet räknas upp i 2 § men räknas upp som inte uppfyller det där ställda kravet att verksamheten skall vara ny. innebär utvidgningar sådana verksamheter som avses i 2 § Detta att av under regeringens prövning med stöd behandlad kan komma av nu paragraf. kunna bli föremål för ett beslut förbehåll skall verksam- För att om betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet. heten antas vara av Dessutom får förbehåll göras beträffande Vattenkraftverk samt vattenanoch vattenöverledningar för kraftändamål i de älvsträckor

läggningar

i kap. 6 Enligt nämnda paragrafs tredje stycke får som är skyddade 5 sådana vattenföretag komma till stånd de förorsakar endast obetydlig om miljöpåverkan. motiven till naturresurslagen nämns exempel fall där det I som för regeringen förbehålla sig prövningen bl.a. kan vara aktuellt att för utsläpp svavel och andra försurande ämnen inom anläggningar av områden och mineralutvinning som orsakar

särskilt föroreningskänsliga

betydande påverkan omgivningen prop. 1985/85:3, s. 136. Förbehåll förutsätter inte verksamheten är tillståndspliktig enligt att

miljöbalken.

Enligt 4 kap. 2 § andra stycket naturresurslagen skall statliga

får kännedom anläggningar och åtgärder där det myndigheter som om

kan bli aktuellt med förbehåll från regeringen, underrätta regeringen ett detta. Kammarkollegiet har motsvarande underrättelseskyldighet om en enligt l § vattenrättsförordningen. Miljöbalksutredningen anser att sådana bestämmelser lämpligen införs i förordning.

verksamhet i 2 eller 4 § 5 § I samband med prövningen av en som avses regeringen förbehålla sig prövningen tillåtligheten av en annan får av verksamhet, ansökningen tillstånd till båda verksamheterna om avser med varandra eller fråga enligt 18 kap. 10 § och dessa hänger samman

har uppkommit jämkning eller företräde mellan dem. Betraflande ett

om sådant förbehåll gäller 4 § andra stycket.

244 Författningskommentar

SOU 1996: 103

Paragrafen motsvarar ll kap. 5 § vattenlagen. Nuvarande bestämmelse i vattenlagen underlätta

avser att prövningen av vattenföretag som konkurrerar vattentillgång. Regeln

om samma saknar motsvarighet i naturresurslagen föreslås

men här bli tillämplig

även i dessa fall. Eftersom konkurrenssituationer sällan uppstår angående andra naturresurser än vatten torde regeln även i fortsättningen ha sin praktiska betydelse främst beträffande vattenföretag.

Tillåtlighetsprövning verksamheter kan skada särskilda av som skyddseller särskilda bevarandeområden

6 § Regeringen skall pröva tillåtligheten verksamheter

av som ligger utanför områden enligt 8 kap. 23 § har förklarats som som särskilda skyddsområden eller särskilda bevarandeområden men som kan påtagligt skada naturvärdet inom dessa områden. En sådan prövning skall dock endast ske för verksamheter kräver tillstånd enligt denna som balk eller föreskrifter meddelats med stöd balken. som av

Paragrafen saknar motsvarighet i gällande rätt.

För att Sverige skall kunna uppfylla EG:s fågeldirektiv

79/409/EEG

och art- och habitatdirektiv kan regeringen med stöd

92/43/EEG av 8

kap. 23 § förklara områden särskilda skyddsområden eller särskilda som bevarandeområden. EG:s medlemsstater är skyldiga bereda att sådana områden nödvändigt skydd bibehålla detta samt skydd. Endast under i sistnämnda direktiv angivna förutsättningar får skyddet helt eller delvis upphävas eller på annat sätt försämras på betydande ett sätt. En sådan

förutsättning är att nödvändiga kompensationsåtgärder vidtas för

att skydda det övergripande sammanhanget i Natura 2000, som är ett sammanhängande europeiskt ekologiskt nät särskilda skyddsområden av och särskilda bevarandeområden. I vissa fall skall kommissionens åsikt i frågan inhämtas.

På grund dessa speciella förhållanden stadgas i av paragrafen att

regeringen skall pröva tillåtligheten verksamheter

av som kan påtagligt skada naturvärdet i de områden förklarats särskilda som som skyddsområden eller särskilda bevarandeområden. Paragrafen verksamheter avser som ligger utanför dessa områden detta men som trots kan medföra skada inom området.

En liknande bestämmelse finns i 8 kap. 24 den krävs

Enligt

tillåtelse från regeringen för att upphäva

områdesskyddet och för att ge

SOU 1996: 103

skyddsforeskrifter eller tillstånd enligt sådana föreskrifter. dispens från bestämmelsen verksamheter ligger inom områdena. Den avser som tillåtlighetsprövning skall endast bedömas om den

Vid regeringens

tillåten enligt art- och habitatdirektivet. Regeringen aktuella åtgärden är för tillåtlighet föreskriva att kompensationsåtgärder skall kan som villkor skydda det övergripande sammanhanget av Natura 2000. vidtas for att

Handläggning ansökan av

tillstånd till verksamhet skall eller kan antas 7 § Ansökan om en som prövning enligt 5 eller 6 §§ skall ges in komma under regeringens eller myndighet enligt denna balk skall till den miljödomstol annan som

i

1 sådan ansökan. pröva en tillståndspliktig enligt denna balk skall Om verksamheten inte är tillåtlighet in till regeringen eller den miljödomstol ansökan om ges regeringen bestämmer i det enskilda fallet. eller annan myndighet som eller myndighet ansökan ges in till

Den miljödomstol annan som

utredning. Domstolen eller myndigheten skall

skall sörja för erforderlig

med yttrande överlämna frågan till regeringen.

därefter eget

Paragrafen saknar motsvarighet i gällande rätt.

bestämmelser regeringsprövning skall Enligt miljöbalkens om

frågorna verksamhetens tillåtlighet och regeringen främst pröva om lokalisering. Övriga frågor skall prövas ordinarie tillståndsmyndighet, av handläggningen har förlagts till sådan finns. av

när en Huvuddelen

Motiven till detta i avsnitt 21.3.3.

denna myndighet. ges

alltid skall prövas regeringen kräver De verksamheter som av balken. Ansökan tillstånd skall i sådana fall normalt tillstånd enligt om myndigheten vanligt sätt. Tillstånds-

till den tillståndsprövande

ges ansökan och håller huvudförhandling. Härefter

myndigheten handlägger

regeringen frågorna om verksamhetens underställer myndigheten lokalisering. Myndigheten överlämnar samtidigt ett eget tillåtlighet och

yttrande.

normalt myndighetens yttrande på remiss till Regeringen skickar

sökanden och andra berörda. Regeringen kan givetvis komplettera

fattar beslut. I regeringens beslut om den utredningen innan den anges verksamheten skall få komma till stånd och om den begärda ansökta Det får avgöras från fall till fall i vilken lokaliseringen kan godtas. tillåta verksamheten därmed har utsträckning regeringen genom att vilken och omfattning verksamheten skall ha. Förutom uttalat sig om art

246 Färfattningskommentar

SOU 1996: 103

frågorna om tillåtlighet och lokalisering kan regeringen enligt 10 §

meddela villkor for att tillgodose allmänna

intressen. Regeringen

överlämnar härefter sitt beslut till

tillstândsmyndigheten.

Regeringens beslut är enligt 11 § bindande vid den fortsatta

tillståndsprövningen.

Det ankommer på tillståndsmyndighet självmant en att se till att

underställning sker av frågorna tillåtlighet och om lokalisering när en

verksamhet är sådan att den skall prövas av regeringen. Om tillståndsmyndigheten i ett fall inte omfattas obligatorisk

som av regeringspröv-

ning anser att det är aktuellt med regeringsprövning en efter förbehåll, bör myndigheten skriftligen

fråga regeringen om den vill pröva

verksamheten. Det bör dessutom åligga myndigheter som får kännedom om ärenden och projekt där det kan bli aktuellt med

regeringsprövning

att skriftligen underrätta regeringen detta. om När en verksamhet inte är balkens

tillståndspliktig enligt bestämmel-

ser får regeringen i det enskilda fallet bestämma var ärendet skall beredas. Det blir ofta naturligt bestämma att att ansökan skall göras hos den miljödomstol inom domkrets verksamheten vars skall bedrivas. Regeringen är dock fri i sitt val och kan exempelvis besluta att själv handlägga ärendet. Sistnämnda förfarande kan aktuellt

vara vid prövning

av stora vägprojekt enligt 2 § 18. När beredningen sker utanför

regeringskansliet skiljer den handläggande myndigheten

sig från saken genom att överlämna målet eller ärendet till regeringen. Något tillstånd enligt miljöbalken lämnas inte i dessa fall, vilket

regeringen bör ta

hänsyn till när den avgör vilka villkor skall som meddelas. Stadgandet i paragrafens tredje stycke den

att handläggande myndig-

heten skall sörja för

erforderlig utredning minskar givetvis inte

sökandens utredningsskyldighet,

t.ex. avseende miljökonsekvenser.

Kommunfullmäktiges tillstyrkan

8 § Regeringen får tillåta verksamhet en som avses i 2 § 1-11 och 17-21, samt, såvitt avser annat än vattenföretag, 4 eller 5 endast om kommunfullmäktige har tillstyrkt detta.

fråga verksamhet sägs i 2 § den om som om avser mellanlagring eller slutlig förvaring kärnämne eller av kärnavfall, eller verksamhet sägs i 2 § 9 eller 10, får som regeringen tillåta verksamheten även om kommunfullmäktige inte har tillstyrkt detta om det från nationell synpunkt är synnerligen angeläget att verksamheten kommer till stånd Detta gäller dock inte om en lämplig plats för verksamheten anvisats inom kommun kan en annan som antas godta en placering där

eller, i annat fall, plats bedöms vara lämpligare. om en annan Regeringen får vid prövning enligt 2 § 18-20 eller 4 § tillåta väg, eller allmän där den prövade sträckningen går genom järnväg farled kommuner, inte kommunfullmäktige i alla kommuner har flera även om tillstyrkt detta. Detta får ske någon kommunerna har tillstyrkt att om av anläggningen tillåts och det från nationell eller regional synpunkt är

angeläget anläggningen kommer till stånd samt någon

synnerligen att

sträckning inte bedöms vara lämpligare. annan

första och andra stycke motsvarar delvis 4 kap. 3 §

Paragrafens

naturresurslagen. Det tredje stycket saknar motsvarighet i gällande rätt. behandlas den s.k. kommunala Vetorätten. Enligt det

I paragrafen

första regeringen förhindrad att tillåta vissa verksamheter om

stycket är

inom område etableringen skall ske har tillstyrkt inte den kommun vars detta. Vetorätten gäller dock inte vattenföretag. andra stycke har det kommunala vetot försetts med en

I paragrafens

s.k. ventil. Regeringen får enligt bestämmelsen i vissa undantagsfall

verksamhet att kommunfullmäktige har tillstyrkt detta. tillåta en utan Bestämmelsen gäller verksamheter är sådan nationell betydelse som av synnerligen angeläget att de kan lokaliseras till någon plats. att det är verksamheten skall få tillåtas utan att kommunen har lämnat sin För att krävs dessutom att ingen lämpligare plats för verksam-

tillstyrkan annan

står finna. Härmed inte bara platsens lämplighet från heten att avses ekonomiska utgångspunkter. Hänsyn måste också tas till tekniska och inställning har redovisats de kommuner som kan komma den som av inom kommun tillstyrker lokaliseringen kan ifråga. En plats en som plats inom kommun som motsätter sig sålunda vara lämpligare än en en lokalisering till den kommunen skulle en etablering, även om en senare medföra mindre i miljön, lägre kostnader etc. Av det sagda

ingrepp

för regeringen att lämna tillstånd mot kommu-

framgår att möjligheten

vilja måste användas ytterst restriktivt. nens I tredje stycke s.k. ventil även beträffande vägar,

paragrafens ges en

och farleder. Skälen till att införa denna regel finns i avsnitt järnvägar avvika från kommunens uppfattning finns inte

21.3.5. Möjligheten att bara beträffande trafikanläggningar är underkastade obligatorisk

som när regeringen prövar väg, järnväg eller

regeringsprövning, utan även en

förbehåll. Förutsättningarna är att den sträckningen, eller farled efter nya går flera kommuner, att åtminstone någon

det nya jämvägsspåret, genom

har tillstyrkt kommunikationsleden tillåts, att det av dessa kommuner att synnerligen angeläget från nationell eller regional synpunkt att är till stånd att någon sträckning inte anläggningen kommer samt annan

248 Författningskommentar

SOU 1996: 103

bedöms Iämpli vara gare.

Dispens från stoppregeln

9 § Om en verksamhet är synnerlig betydelse från allmän synpunkt av får regeringen tillåta den, även förutsättningarna om i 3 kap. 11 § inte är uppfyllda. Detta gäller dock inte verksamheten kan

om befaras

försämra det allmänna hälsotillståndet.

Paragrafen motsvarar delvis 6 § andra stycket miljöskyddslagen och 3 kap. 3 § andra stycket vattenlagen. Enligt den s.k. stoppregeln i 3 kap. 11 § får verksamhet en inte bedrivas som medför risk för det allmänna hälsotillståndet ensam att försämras eller att miljön eller hushållningen med naturresurser försämras väsentligt. Liksom övriga

tillåtlighetsregler i balken gäller

stoppregeln även vid regeringens prövning. Regeringen har dock möjlighet att liksom i dag i mycket speciella undantagsfall medge undantag från stoppregeln.

Förutsättningen är att

verksamheten är synnerlig betydelse från allmän synpunkt. av Med allmän synpunkt exempelvis sysselsättningen. Det måste finnas avses en klart dokumenterad övervikt på nyttosidan, dvs. fördelarna från allmän synpunkt måste klart överväga olägenhetema. Ju skada större en verksamhet kan medföra desto mindre bör möjligheten vara att tillåta den. Inte ens regeringen kan dock tillåta verksamhet kan försämra en som det allmänna hälsotillståndet. Möjligheten för regeringen att medge undantag från stoppregeln är därför begränsade jämfört med vad som gäller i dag. Enligt 20 kap. 36 § jfr 20 kap. 4 § kan

en tillståndsmyndighet som

finner att stoppregeln sätter hinder för ansökt verksamhet en i vissa fall överlämna frågan till regeringen för prövning.

Villkor för att tillgodose allmänna intressen

10 § Om regeringen finner att verksamhet får komma till stånd, kan en regeringen bestämma särskilda villkor för tillgodose allmänna att intressen.

SOU 1996: 103

kap. 5 § naturresurslagen, 11 kap. 6 § Paragrafen motsvarar 4

vattenlagen och 19 § miljöskyddslagen.

ingår att pröva verksamheten

I regeringens tillåtlighetsprövning om

till stånd och, i så fall, detta skall få ske. Regeringskall få komma var vid sin prövning komma till resultatet att verksamkan ibland också en särskilda villkor meddelas. Regeringen kan heten endast kan tillåtas om paragrafen meddela sådana villkor för att tillgodose med stöd av sig att sökanden skall betala allmänna intressen. Det kan t.ex. röra om eller vidta åtgärder for att förebygga eller kompensera

penningbelopp

andra allmänna intressen, såsom skada. Villkoren kan avse även arbetsmarknads- och regionalpolitiska intressen. Ofta anges den närings-, anläggningsåtgärder senast skall ha vidtagits.

tidpunkt då byggnads- och

tak eller ett golv för de villkor Regeringen kan vidare bestämma ett

skall meddelas i tillståndet. som senare föreskriva villkor gäller vid all tillåtlighetsprövning

Befogenheten att

Villkor kan alltså föreskrivas om skall göras av regeringen. som tillåter verksamhet egentligen strider mot regeringen enligt 9 § en som

balkens stoppregel.

Bundenhet vid regeringens beslut

vid prövning enligt 9 och 10 §§ är 11 § Regeringens beslut tillståndsprövning enligt denna balk. bindande vid en fortsatt

delvis 2 § andra stycket miljöskyddslagen.

Paragrafen motsvarar

verksamheten skall tillåtas skall tillstånds- Om regeringen anser att meddela tillstånd. Den är härvid bunden av regeringens

myndigheten

lokalisering och eventuella villkor. Tillståndet beslut om tillåtlighet, frågor inte har avgjorts av regeringen. kommer därför att omfatta som verksamheten inte skall få komma till Om regeringen däremot anser att

stånd skall tillståndsmyndigheten avslå ansökan.

Överklagade beslut

12 § Regeringen prövar efter överklagande

frågor utfärdande, ändring eller beslut statliga myndigheter i om av enligt denna balk eller enligt föreskrifter

upphävande av föreskrifter

meddelade med stöd balken, av beslut åtgärdsprogram enligt 6 kap. 5 om

250 Författningskommentar

beslut av statliga myndigheter i frågor bildande, som rör ändring eller upphävande nationalparker, av naturreservat, kulturreservat, naturminnen, strandskyddsområden, miljöskyddsområden eller vattenskyddsområden, utom frågor och om ersättning, beslut Generalläkaren enligt denna balk eller

av enligt föreskrifter

meddelade med stöd balken. av

I paragrafen räknas de beslut skall överprövas regeringen. upp som av

Besluten rör frågor lämpligen

som inte bör överprövas av förvaltningsmyndighet eller domstol.

Med stöd av tredje punkten kan även beslut meddelande,

om ändring

eller upphävande föreskrifter for där nämnda områden

av överklagas.

20 kap. Förvaltningsmyndigheternas, kommunernas

och domstolarnas prövning

Förvaltningsmyndigheternas och kommunernas prövning

1 § Förvaltningsmyndigheterna och kommunerna

prövar mål och ärenden enligt vad är föreskrivet i balken, eller

som i föreskrifter

meddelade med stöd balken. av Kommuners och kommunala nämnders beslut får överklagas till länsstyrelse, inte annat är särskilt föreskrivet. om Länsstyrelsers och andra statliga myndigheters beslut får överklagas till miljödomstol enligt 6 § andra stycket.

I paragrafen det att myndigheterna och kommunerna anges prövar ärenden efter vad är föreskrivet i balken, eller i föreskrifter som som meddelats med stöd balken. Det finns i miljöbalken alltså inte av någon samlande paragraf vilka beslut kan fatta.

som anger myndigheterna En

sådan bestämmelse skulle bli alltför omfattande. Vi har istället funnit det lämpligt att vilken myndighet beslutar i ange som anslutning till den materiella bestämmelse-som är aktuell.

Kommuners och kommunala nämnders beslut skall normalt överprövas av länsstyrelse innan överklagande får ske till regional miljödomstol enligt 6 § andra stycket.

Särskilt prövningenav miljöfarlig verksamhet om

2 § I ärende miljöfarlig verksamhet med stöd 10 kap. 8 § om som av skall prövas länsstyrelse eller kommun skall tillståndsmyndigheten se av till att ärendet blir fullständigt utrett.

Länsstyrelserna skall i likhet med idag pröva ärenden om miljöfarlig

verksamhet på den s.k. B-listan, som är bilaga till miljöskyddsför- , ordningen. Någon gång kan kommun tillståndsmyndighet. vara Länsstyrelsens beslut i sådana ärenden får enligt 6 § andra stycket

överklagas till regional miljödomstol. I avsnitt 23 har föreslagits att prövningen skall ske i fastare former genom en självständig prövnings-

myndighet skall administrativt knuten till respektive länsstyrelsom vara

Även det gäller själva handläggningen ifrågavarande ärenden

se. när av A 1986:223 l behövs det regler utöver dem som förvaltningslagen innehåller. I denna paragraf sålunda att länsstyrelsen och 3 anges

kommunen har fullständig utredningsskyldighet. Sådan skyldighet kan

föreligga i andra ärenden än ärenden miljöfarlig verksamhet även om att det getts någon särskild processuell regel härom. utan I 3 och 4 finns ytterligare regler för länsstyrelsemas och kommunernas handläggning ärenden tillstånd till miljöfarlig av om verksamhet.

§ Länsstyrelsen eller kommunen skall i ärende i 2 § 3 som avses kungörelse i ortstidning eller på annat lämpligt sätt bereda genom den kan beröras verksamheten tillfälle att yttra sig, som av samråda med de statliga och kommunala myndigheter som har

väsentliga intressen att bevaka i saken, hålla sammanträde med den saken angår och besiktning på som platsen det behövs för utredningen i ärendet, samt om lämna den gjort ansökan eller framställt erinran undersom en en rättelse det tillförts ärendet än honom själv och om som genom annan bereda honom tillfälle yttra sig, inte annat följer av 17 § att om

förvaltningslagen 1986:223.

bestämmelser förfarandet vid länsstyrelse och

I paragrafen ges om

kommun i ärenden miljöfarlig verksamhet. Bestämmelserna är inte om

lika långtgående de gäller för ansökningsmål. T.ex. behöver

som som sammanträden inte hållas i utsträckning. samma

252 Författningskommentar

SOU 1996: 103

4 § Bestämmelserna i 20-21 §§, 28-29 §§, 36 41 § första stycket 1-2 och 5-9 samt andra stycket sista meningen och tredje stycket, 42 43 § första stycket, andra stycket andra meningen samt tredje stycket första meningen, 44 § första stycket första meningen samt 47 § i vad angår sakkunnigutredning är tillämpliga på länsstyrelsens och kommunens handläggning av ärende i 2 som avses

s

Paragrafen hänvisar till de ytterligare processuella regler som bör

tillämpas vid länsstyrelser och kommuners prövning av miljöfarlig

verksamhet.

Domstolar

5 § Aliljödomstolar skall de tingsrätter vara som regeringen bestämmer. Överrätt

Miljööverdomstol är Svea hovrätt.

Som sista domstol dömer Högsta domstolen.

I paragrafen hur prövningssystemet i den del det anges avser domstolar skall se ut. Det har överlämnats på regeringen att bestämma vilka tingsrätter som skall vara miljödomstolar. En miljödomstol det

är enligt

förslag vi stannat för allmän underrätt i särskild

en sammansättning och

inte specialdomstol Arbetsdomstolen. en som t.ex.

6 § Miljödomstol prövar första instans mål som om miljöfarlig verksamhet, utom mål skall prövas länsstyrelse som av eller kommun enligt vad föreskrivits med stöd som av 10 kap. 8

vattenföretag och vattenanläggningar enligt 11 kap. samt lagen

0000 med särskilda bestämmelser om vattenföretag, utom markavvattningar som skall prövas länsstyrelse, av markavvattningar som enligt lagen 0000 med särskilda bestämmel-

ser om vattenföretag har överlämnats från länsstyrelse eller anmälts av

fastighetsbildningmyndighet,

ersättning för skada och intrång enligt 25 kap. 2-5 §§,

ersättning vid ingripande det allmänna och vid vattenföretag enligt av

28 kap.,

talan enligt 17 § och ersättning för miljöskador 29

enligt kap., fördelning av solidariskt mellan flera enligt 30 kap. 2 §ficirde

ansvar stycket på talan av någon de solidariskt ansvariga, av

SOU 1996: 103

utdömande vite förelagts med stöd av balken. av som Miljödomstøl prövar, inte annat är föreskrivet, efter överklagande om länsstyrelsers och andra statliga myndigheters beslut enligt denna balk eller meddelats med stöd balken samt enligt lagen

föreskrifter som av

0000 med särskilda bestämmelser om vattenföretag.

första stycke de måltyper miljödomstolen skall

I paragrafens anges som

första instans. Vid miljödomstolen som första instans pröva som kommer således prövas mål i dag motsvaras av mål om att som verksamhet A-listan inbegripet mål efterbehandling,

miljöfarlig om

vattenmål, olika ersättningsmål, mål förbudstalan och mål typer av om utdömande av vite. om Enligt paragrafens andra stycke kommer flertalet av de beslut som fattar med stöd balken, eller föreskrifter meddelade med

myndigheter av

stöd balken, att kunna överklagas till miljödomstol. av

7 § Vad föreskrivet tvistemål i allmän domstol tillämpas som är om

även på miljödomstolar och Aliljööverdomstolen om inte annat följer av

denna balk eller författning. Bestämmelserna i förvaltningsproannan cesslagen 1971:291 tillämpas i miljödomstolarna i dit överklagade mål vid överklagande sådana mål och ärenden till och ärenden samt av inte annat följer denna balk eller annan

Miljööverdomstolen om av

ideell förening med stöd 18 kap. 13 § överklagar författning. När en av

skall dock 7 § förvaltningsprocesslagen tillämpas.

ett beslut, inte a

I de mål där miljödomstol är första instans skall rättegångsbalkens

tvistemålsregler komplettera miljöbalkens processuella bestämmelser. enligt miljöbalken kan frågor såväl Eftersom prövningen avse av

indispositiv kan rättegångsbalkens regler i båda dispositiv som natur

dessa avseenden bli tillämpliga. Mål miljöfarlig verksamhet på om A-listan och vattenföretag ansökningsmål har dock erhållit en omfattande reglering i miljöbalken 20-45 §§. Det är således främst i mål rör frågor skadestånd eller andra enskilda anspråk som som om rättegångsbalken kan bli tillämplig. ärenden har kommuner och myndigheter skall I de som prövats av tillämpa det något friare och enklare förfarandet i

miljödomstolen förvaltningsprocesslagen, inte särskild reglering skett i miljöbalken

om författning. Den särskilda reglering behövs för dessa eller annan som måls del inte alls så omfattande för ansökningsmålens del. Det är som

254 Författningskommentar

är i huvudsak för länsstyrelsens prövning mål

av om miljöfarlig

verksamhet B-listan särskilda bestämmelser behövs som 2- 4 §§.

Miljödomstol

8 § Miljödomstolen består ordförande skall lagfaren av en som vara domare i tingsrätten, ett miljöråd två samt sakkunniga ledamöter. Ytterligare lagfaren domare och miljöråd får ingå en ett i domstolen. Miljöråd skall ha teknisk eller naturvetenskaplig

utbildning och erfarenhet av miljöfrågor. De sakkunniga ledamöterna skall ha erfarenhet av miljöfrågor.

I paragrafen anges miljödomstolens sammansättning.

Tjänsterna miljörâd skall på som samma sätt som idag gäller för tjänsterna fastighetsråd inrättade som vara gemensamt för de tingsrätter som skall miljödomstolar, jfr. 39 § förordningen vara a 1979:572 med

tingsrättsinstruktion.

De två sakkunniga ledamöterna, inte är fast knutna till som miljödomstolen, skall beroende på målens karaktär ha

sakkunskap och

erfarenhet från olika verksamhetsfält. Detta utvecklas i avsnitt 22.1.

9 § Aliljödomstolen är, inte annat följer denna balk, domför om av med en lagfaren domare vid handläggning sker som inte vid huvudför-

handling och vid huvudförhandling ifall i 1 kap. 3

som avses a § andra och tredje stycket rättegångsbalken. Avgörs mål eller ärende utan huvudförhandling skall dock 8 § gälla inte rätten det om anser att är tillräckligt med lagfaren domare och samtycker till det en parterna eller målet är av enkel beskajfenhet. Vid annat avgörande mål eller ärende av än vid avvisning eller

avskrivning skall rätten när förvaltningsprocesslagen

1971:291 är

tillämplig ha den sammansättning i 8 som anges

Paragrafens första stycke första mening innehåller regler om när miljödomstol som första instans är domför med lagfaren domare. en En lagfaren domare får således själv avskriva eller avvisa mål handom

läggningen inte sker vid huvudförhandling. Rättegångsbalkens be-

stämmelser om huvudförhandling i förenklad form, när rätten anser det tillräckligt med en domare och parterna samtyckt till det samt när målet

SOU 1996: 103

enkel beskaffenhet är tillämpliga. Till skillnad från vad som gäller är av enligt rättegångsbalken är det dock inte enligt miljöbalkens regler förbjudet med starkare sammansättning vid handläggning som inte sker vid huvudförhandling och i förenklad form. Att tredskodom inte får meddelas framgår 27 § fjärde stycket och 32 § tredje stycket. av V första stycke andra mening det att I paragrafens anges sammani sättningen densamma då mål avgörs handlingarna då mål är som efter huvudförhandling. Bestämmelsen är nödvändig eftersom avgörs 31 § andra stycket tillåter att mål under vissa förutsättningar avgörs handlingarna. I mål avgörs efter överklagande av kommuners och myndigsom heters beslut gäller att de vid själva avgörandet i sak skall ha den normala sammansättningen i 8 En lagfaren domare är som anges således tillräckligt domstolen skiljer sig från målet genom avom

visnings- eller avskrivningsbeslut.

10 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer utser som ordförande i miljödomstol samt utnämner miljöråd och sakkunniga i

miljödomstol.

Enligt paragrafen är det regeringen eller myndighet regeringen som bestämmer utser ledamöter i miljödomstol. som

11 § Regeringen bestämmer miljödomstolamas domsområden.

I paragrafen bemyndigas regeringen att bestämma miljödomstolamas

domsområden.

12 § Mål miljöfarlig verksamhet, vattenföretag, vattenanläggningar om ersättning vid vattenföretag prövas av den miljödomstol inom vars samt område verksamheten i huvudsak bedrivs, har bedrivits eller skall

bedrivas. Mål ersättning vid skada och intrång enligt 25 kap. 2-5 §§ och om vid ingripande det allmänna enligt 28 kap. prövas den miljödomav av område skadan och intrånget i huvudsak har skett eller stol inom vars kommer att ske. Mål ersättning för miljöskador enligt 29 kap. prövas av den om

256 Författningskommentar SOU 1996: 103

miljödomstol inom område den skadegörande verksamheten vars i huvudsak bedrivs eller har bedrivits. Den bedriver eller som avser att bedriva verksamhet kan medföra sådan skada en som en som avses i 29 kap. 2 § kan begära prövning ersättningsfrågan vid den miljödomstol av inom vars område verksamheten i huvudsak bedrivs eller skall bedrivas. Ärende överklagas fidn myndighet som till miljödomstolen prövas av den miljödomstol inom område myndigheten först vars som prövat ärendet är belägen.

Vid handläggning mål är domstol behörig

gemensam av som är att handlägga ett av målen även behörig att handlägga de övriga målen. Frågor om miljödomstolarnas inbördes behörighet får, i

utom fall

som avses i 10 kap. 20 § andra stycket rättegångsbalken, inte tas upp av högre rätt.

Paragrafen innehåller bestämmelser den inbördes behörigheten om

mellan miljödomstolama.

Paragrafens fjärde stycke innebär att i de fall ärendet prövats två av

förvaltningsmyndigheter skall den miljödomstol behörig inom

vara vars område det första beslutet har meddelats. Detta överensstämmer med vad som gäller enligt 14 § lagen 1971:289 allmänna förvaltningsom domstolar, 1993/942133 55. Ett exempel kan belysa det se prop. s. som sagda är att Länsstyrelsen i Kronobergs län prövar ett ärende sedan som överprövas av Naturvårdsverket. Avgörande för vilken miljödomstol som har att pröva ärendet är då vilken domstol har Kronobergs län som inom domsområdet. Eftersom de flesta centrala ämbetsverk ligger i Stockholmsområdet skulle kanalisering ske till den miljödomannars en stol som har Stockholm inom domsområdet. Regeringen skall enligt 11 § bestämma miljödomstolarnas domsområden. Det är sannolikt inte möjligt att bestämma domsområdena så att exakt överensstämmelse mellan domsområdenas indelning för vattenföretagen och länssgränsema kommer att råda. Bl.a. därför behövs den regel som anges i femte stycket denna paragraf. I paragrafens sjätte stycke det att miljödomstolarnas inbördes anges behörighet inte får prövas i högre rätt utom i fall i 10 kap. som avses 20 § andra stycket rättegångsbalken. Högsta domstolen kan således ansökan av part hänvisa målet till behörig miljödomstol under förutsättning att flera domstolar lagakraftvunna beslut förklarats genom

obehöriga.

SOU 1996: 103

13 § Vid omröstning skall först ordföranden säga sin mening, därefter miljöråden och sist de sakkunniga ledamöterna. Ordföranden har utslagsröst.

Paragrafen innehåller från rättegångsbalken avvikande regel i fråga en i vilken ordning omröstning skall ske. Deltar flera lagfarna om ledamöter eller miljöråd skall den äldste säga sin mening först. Vid lika röstetal skall ordförandens mening gälla.

i Miljööverdomstolen

14 § F ör fullgörande av Svea hovrätts uppgifter som Miljööverdomstol

skall det, förutom lagfarna domare, finnas miljöråd. Dessa skall ha teknisk eller naturvetenskaplig utbildning och erfarenhet miljöfrågor. av Regeringen utnämner mil/öråd Miljööverdomstolen är domför med fyra ledamöter, vilka minst tre av skall lagfarna. Fler än fem ledamöter får inte delta. vara

Paragrafen innehåller bestämmelser om miljööverdomstolen som organisatoriskt ingår i Svea hovrätt.

Handläggningen mål och ärenden i miljödomstol av

15 § Ansökningsmål är mål tillstånd till miljöfarlig verksamhet enligt 10 kap. 6 § och 7 § om andra stycket inte skall prövas länsstyrelse eller kommun enligt som av vad som föreskrivits med stöd av 10 kap. 8 tillstånd till vattenföretag enligt 11 kap. 9 § som inte skall prövas om

av länsstyrelse,

godkännande enligt 11 kap. 16 § av ett utfört ändrings- eller om lagningsarbete eller åtgärder strider mot meddelade bestämmelav som innehållande och tappning vatten, om arbetet eller åtser om av gärderna inte markavvattning som skall prövas av länsstyrelse, avser en tillstånd enligt 11 kap. till utrivning av en vattenanläggning eller om prövning enligt 11 kap. 22 § under vilka villkor en anläggning för bortledande av grundvatten får tas ur bruk, prövning enligt 11 kap. 17 § av lagligheten av ett utfört vattenom företag inte är en markavvattning som skall prövas av länsstyrelse, som

om förlängning enligt 2 kap. 2 § andra stycket genomförande-

av tiden eller den tid inom vilken igångsättande verksamheten skall ha

av skett,

om återkallelse, förverkande eller förbud mot fortsatt verksamhet enligt 21 kap. 3

om omprövning enligt 21 kap. 5-9 §§ samt enligt 7 kap. 14-16 §§ lagen 0000 med särskilda bestämmelser vattenföretag, och

om

enligt 7 kap. 1 § lagen 0000 med särskilda bestämmelser

om

vattenföretag.

Berör ett ansökningsmål uteslutande viss eller vissa sakägare och

en kan målet avgöras med bindande verkan endast mot dessa, får miljödomstolen, om sökanden medger det, förordna att målet skall behandlas enligt vad enligt 7 kap. 2 § lagen 0000 med vissa

som bestämmelser vattenföretag gäller för stämningsmål.

om

I paragrafens första stycke räknas upp de mål är att

som anse som ansökningsmål. Det handlar mål prövas miljödomstolen

om som av som första instans. Avgörande för ett mål är att ansökningsmål

om anse som eller inte är domstolens avgörande skall ha rättskraft även mot tredje

om man. Det är då inte fråga någon egentlig tvist mellan parter utan

om ansökan och dess konsekvenser drabbar obestämd krets

en mera av personer. Enligt 21 kap. 1 § skall dock tillstånd länsstyrelse eller

som kommun meddelat med stöd 10 kap. 8 § också ha rättskraft mot

av tredje man.

Ansökningsmål är enligt andra punkten bl.a. mål tillstånd till

om markavvattning som inte skall prövas länsstyrelsen. Härmed

av avses mål som kommit under miljödomstolens prövning efter antingen överlämnande från länsstyrelsen enligt 8 kap. 1 § förslaget till lag med särskilda bestämmelser vattenföretag eller anmälan fastighets-

om av bildningsmyndighet enligt 8 kap. 2§ samma lag. Såvitt de

avser överlämnade målen skall vissa bestämmelser i balken handlägg-

om ningen av ansökningsmål inte tillämpas. Detta gäller sådana bestämmelser som reglerar förfarandets inledningsskede och ersätts

som av motsvarande bestämmelser för länsstyrelsen.

Enligt pargrafens andra stycke är det i vissa fall möjligt att tillämpa det enklare förfarandet i stämningsmål. Rättskraften blir då begränsad till att omfatta de berörda sakägama varför sökandens medgivande krävs.

SOU 1996: 103

16 § Bestämmelser stämningsmål finns i 7 kap. 2 § lagen 0000

om med särskilda bestämmelser om vattenföretag.

I paragrafen anges att bestämmelserna i stämmningsmål finns intagna i lagen 0000 med särskilda bestämmelser om vattenföretag.

1 7 § Väcker någon talan vid miljödomstolen om förbud mot miljöfarlig verksamhet eller åläggande för den som utövar eller ämnar utöva

om sådan verksamhet att vidta försiktighetsmått och är fråga om tillstånd till verksamheten enligt denna balk under prövning eller kommer den under prövning innan miljödomstolen avgjort målet, skall målen handläggas i en rättegång.

I paragrafen anges ett obligatoriskt fall då gemensam handläggning skall ske. Utgången i ett mål tillståndsprövning har direkt betydelse för

om frågor om förbud och försiktighetsmått.

18 § Om det är lämpligt, får miljödomstolen pröva yrkanden som har samband med det mål som prövas, men som rör rättsförhållanden som inte skall bedömas enligt denna balk. Miljödomstolen får dock inte pröva frågor äganderätt till fastigheter eller om fastighetsindel-

om ningen eller för brott.

om ansvar

Det kan tänkas att det någon gång kan vara lämpligt att miljödomstolen prövar yrkanden i tvistefrågor som inte skall prövas enligt miljöbalken. Att olika mål enligt balken kan handläggas i en rättegång framgår av 18 kap. 12 Yrkandena kan gälla skador som skall prövas enligt annan

lagstiftning. Den lagstiftningens regler skall dock tillämpas, t.ex. i fråga

om rättegångskostnader. Det måste vara frågor som har samband med målet som prövas enligt miljöbalken. Frågor om tillstånd enligt lagstiftning utanför miljöbalken skall t.ex. inte prövas av domstolen. Domstolen får inte heller pröva frågor om äganderätt till fastigheter eller om fastighetsindelningen eller om ansvar för brott.

260 F örfattningskommentar

SOU 1996: l 03

19 § Om en miljödomstol har prövat ett mål rör fråga som en som behandlas i denna balk, får frågan huruvida målet är sådant det att skall tas upp av någon domstol än miljödomstol eller någon annan av annan myndighet än domstol prövas i högre rätt endast om frågan fullföljs dit eller väcks där part är berättigad till av en som det, miljödomstolen har prövat fråga äganderätt till fastighet en om en

eller om fastighetsindelningen,

miljödomstolen har prövat fråga för behandling särskild en vars en ordning har föreskrivits i denna balk, eller miljödomstolen har prövat fråga för brott. en om ansvar

Paragrafen innehåller i punkterna 2-4 bestämmelser avviker från som motsvarande paragraf i rättegångsbalken 10 kap. 19 §.

Förfarandet vid miljödomstolarna i ansökningsmål

20 § En ansökan i ett ansökningsmål skall skriftlig. Den skall vara innehålla de uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar som behövs för att bedöma verksamhetens eller företagets beskaffenhet och omfattning,

en miljökonsekvensbeskrivning enligt 7 kap. och uppgift det

om samråd som skett enligt 7 kap. 4 och 5 §§, uppgifter som behövs för att bedöma de allmänna aktsamhetsom reglerna i 3 kap. kommer att iakttas, förslag till de skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått som behövs för att förebygga eller avhjälpa olägenheter från verksamheten, och förslag till hur kontroll verksamheten skall ske. av I mål om vattenföretag skall ansökan dessutom innehålla

uppgifter om det finns fastigheter berörs vattenföretaget

som av samt namn och adress på ägarna och berörda innehavare särskild rätt till av

fastigheterna, och

uppgifter om de ersättningsbelopp sökanden erbjuder varje som sakägare, om det inte på grund verksamhetens omfattning bör anstå av med sådana uppgifter. Ytterligare bestämmelser vad ansökan i vissa skall

om en fall

innehålla i mål vattenföretag finns i 7 kap. 4 § lagen 0000 med om särskilda bestämmelser vattenföretag. om

Paragrafen innehåller bestämmelser om vad en ansökan i ansökningsmål skall innehålla.

l första stycket första punkten anges det att verksamheten skall beskrivas så att dess beskaffenhet och omfattning kan bedömas.

Enligt första stycket andra punkten skall det i ansökan dessutom ingå en miljökonsekvensbeskrivning enligt 7 kap. Det framgår av 7 kap. 3 § vad syftet med en miljökonsekvensbeskrivning är och av 7 kap. 7 § vad en sådan skall innehålla.

Vid betydande miljöpåverkan skall ett utökat samråd ske med berörda myndigheter, kommuner, organisationer och allmänhet 7 kap. 5 §. Sökanden skall redogöra för samrådet i ansökan. Det är sökanden och ingen annan som har det fulla ansvaret för vad miljökonsekvensbeskrivningen innehåller. Är något oriktigt eller har något utelämnats har sökanden att ta konsekvenserna av detta.

I första stycket tredje punkten anges det att ansökan skall innehålla de uppgifter som behövs för att bedöma om de allmänna aktsamhetsreglerna i 3 kap. kommer att iakttas. Detta betyder bl.a. att uppgifter skall lämnas energi, råvaror och andra ämnen som skall användas

om för att det skall bli möjligt att bedöma att hushållning med energi och naturresurser sker samt kretsloppsprincipen iakttas.

Enligt första stycket tredje och fjärde punkterna räcker det inte med uppgifter utan sökanden skall också komma med förslag till skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått samt till hur kontrollen av verksamheten skall ske.

Tilläggen för vattenföretagen i andra och tredje stycket överensstämmer med gällande rätt. Uppgifterna enligt andra och tredje stycket behövs för skaderegleringen som normalt skall ske i samband med tillståndet till ett vattenföretag.

21 § Ansökningshandlingarna skall ges in i det antal exemplar som miljödomstolen anser behövligt.

Har ansökningshandlingarna inte getts in i tillräckligt antal exemplar eller anser miljödomstolen att ansökan är ofullständig skall domstolen förelägga sökanden att avhjälpa bristen inom viss tid. Följer sökanden inte ett föreläggande, får domstolen besluta att bristen skall avhjälpas på sökandens bekostnad eller, bristen är så väsentlig att ansökan

om inte kan ligga till grund för prövning av ärendet, avvisa ansökan.

Paragrafen innehåller bestämmelser om domstolens möjlighet att få till

262 F örfattningskommentar SOU 1996: 103

stånd behövliga kompletteringar av ansökan eller att vid väsentlig brist i densamma avvisa den.

22 § Om ansökan tas till prövning, skall miljödomstolen utfärda

en upp kungörelse den. Bestämmelser kungörelsens innehåll, skriftväx-

om om ling och delgivning avmål och ärenden enligt balken finns i lagen 0000 om kungörelse, skriftväxling och delgivning i mål och ärenden

enligt miljöbalken.

I paragrafen anges att kungörelse skall utfärdas om den ansökta verksamheten. Miljökonsekvensbeskrivningen del av ansökan. Vi

är en har funnit det lämpligt att de detaljerade bestämmelser som behövs om kungörelsens innehåll m.m. intas i en särskild lag istället för att belasta balken.

23 § Statens naturvårdsverk, Kammarkollegiet och länsstyrelsen skall, om det behövs, föra talan i målet för att tillvarata miljöintressen och andra allmänna intressen.

Kommun får föra talan för att tillvarata miljöintressen och andra allmänna intressen inom kommunen.

I paragrafen finns bestämmelser om vem som företräder allmänna intressen. Naturvårdsverket, Kammarkollegiet, länsstyrelserna och kommunerna är företrädare för miljöintressen och andra allmänna intressen. Kommun företräder därvid enligt andra stycket allmänna intressen inom kommunen.

När det gäller vem som bör agera i olika frågor bör vägledande kunna vara att Kammarkollegiets kompetens i vattenfrågor bör utnyttjas. Naturvårdsverket bör i principiellt viktiga frågor eller frågor

agera som är av omfattande natur. Naturvårdsverket bör också genom råd och anvisningar stödja länsstyrelserna i deras arbete. Naturvårdsverket bör ta på sig en mycket aktiv roll i de nyssnämnda fallen. I övrigt bör länsstyrelserna normalt vara den myndighet som företräder allmänna intressen.

SOU 1996: 103

24 § Ägare av fastigheter berörs ansökan i mål vattenföre-

som av om tag skall till miljödomstolen innehavare servitut, nyttjanderätt

uppge av eller rätt till elektrisk kraft har upplåtits i fastigheten. Underlåts

som detta utan giltigt skäl och uppstår på grund härav skada för sådana sakägare, skall fastighetsägaren ersätta skadan.

Paragrafen innehåller bestämmelser fastighetsägares uppgiñsskyldig-

om 1 ; het och överenstämmer med gällande rätt i vattenmål, 13 kap. 26 § vattenlagen. Giltigt skäl kan att fastghetsägaren, utan att det beror

vara på honom, saknar vetskap om någon rättighetshavare. Någon skade-

i

ståndsskyldighet kan inte heller komma i fråga rättighetsinnehavaren

om

vet om ansökningen. Han kan då bevaka sin rätt. ,

25 § Om det råder tvist om en fastighet som berörs den i målet

av avsedda verksamheten, har den av de tvistande innehar fastigheten

som med äganderättsanspråk rätt att företräda fastigheten i målet, till dess den lagligen vinns från honom.

En ny ägare får inte rubba sig överenskommelser den förre

vare som ägaren har ingått eller andra åtgärder som har vidtagits i målet och som är bindande för den förre ägaren.

Paragrafens första stycke innebär fler än har äganderättsans-

att om en pråk på en fastighet så blir besittningen avgörande för har rätt

vem som att företräda fastigheten i målet.

Innebörden av andra stycket är att överenskommelser och

processhandlingar som är bindande för ägaren när de ingås eller vidtas binder även ny ägare.

26 § Erinringar mot ansökningen skall göras skriftligen. Erinringsskriften skall ges in i tre exemplar till miljödomstolen inom den tia

som domstolen har bestämt. Tiden skall minst trettio dagar från det att

vara kungörandet skedde. Ett exemplar varje erinringsskrift skall sändas

av till sökanden.

Paragrafen innehåller bestämmelser om erinringar mot ansökan. I 13 kap. 29 § vattenlagen anges det att vattendomstolen inte är skyldig att fästa avseende vid erinringar som görs för sent. Någon motsvarighet

264 F örfattningskommentar SOU 1996: 103

finns inte i denna paragraf. Skälet är att domstolen har full utrednings-

skyldighet.

27 § Den fortsatta förberedelsen av målet är skriftlig eller muntlig.

Miljödomstolen skall under förberedelsen se till att utredningen i målet får den inriktning och omfattning som är lämplig med hänsyn till målets beskaflenhet.

Miljödomstolen bestämmer vad en muntlig förberedelse skall avse och vilka parter som skall inställa sig vid denna.

Vid den muntliga förberedelsen får tredskodom inte meddelas. Parterna får åberopa skrifter som de har gett in. En redogörelse bör lämnas för skrifternas innehåll.

Paragrafens första stycke innebär att miljödomstolen är friare i valet mellan skriftlig eller muntlig förberedelse än den skulle ha varit om rättegångsbalken tillämpats i detta avseende.

Enligt andra stycket skall miljödomstolen bedriva en aktiv materiell processledning. Detta hänger samman med att domstolen har full utredningsskyldighet.

Miljödomstolen bestämmer också enligt tredje stycket vad den muntliga förberedelsen skall avse och vilka parter som skall inställa sig vid denna. Detta kan spara tid och pengar genom att domstolen kan behandla delar målet angår endast någon eller några av

av som sakägama för sig. Domstolen slipper t.ex. att kalla samtliga sakägare till

förhandling endast angår någon eller sakägama. en som några av

Enligt fjärde stycket får tredskodom inte meddelas. I dispositiva

, frågor i övrigt är dock rättegångsbalken tillämplig förberedelsen. i Detta innebär bl.a. att medgivande binder part och att förlikningar kan

p mgas. i

28 § Om det för bedömning av målet behövs någon särskild utredning eller värdering, kan miljödomstolen förordna en eller flera sakkunniga att efter förberedande undersökning avge utlåtande i målet. Sådan undersökning skall verkställas snarast möjligt. Om det behövs med hänsyn till målets beskaflenhet eller ändamålet med undersökningen, skall domstolen på ett lämpligt sätt underrätta parterna om tiden för

SOU 1996: 103

I förhållande till rättegångsbalkens regler om sakkunnig behövs det i mål med miljöanknytning utökade möjligheter att anlita sakkunniga. Det finns exempelvis ofta behov detta i fiskefrågor. Paragrafen kompletav således rättegångsbalkens bestämmelser i 40 kap. sakkunnig. terar om

29 § Om det är lämpligt, får miljödomstolen uppdra åt en eller flera

ledamöter domstolen att göra undersökning på platsen. Parterna av skall på lämpligt sätt underrättas tiden för sådan undersökning. om en Vid undersökningen skall protokoll föras.

Paragrafen innebär att någon eller några domstolens ledamöter kan av få i uppgift att göra undersökning på platsen. Det kan ibland vara av värde miljörådet får göra undersökningar platsen för att att t.ex. bättre kunna bedöma de tekniska frågorna. Paragrafen möjliggör detta.

30 § På begäran sökanden får miljödomstolen utan huvudförhandling

av besluta åtgärder får vidtas för att förebygga eller minska skador att eller olägenheter, innan frågan sådana åtgärder slutligen avgörs. om Som villkor gäller sökanden hos länsstyrelsen ställer säkerhet för att den ersättning han kan bli skyldig att betala på grund av åtsom

gärderna.

Beslutet gäller omedelbart, det kan ändras när förhållandena men

föranleder det.

Paragrafen innehåller bestämmelser om provisoriska skadeförebyggande Bestämmelserna behövs eftersom det kan brådska med sådana

åtgärder. åtgärder.

Genom paragrafen bereds sökande t.ex. möjlighet att vidta en

provisoriska skyddsåtgärder på mark innan frågan sådana är

annans om i sin helhet mogen för avgörande.

31 § När målet är klart för huvudförhandling, skall miljödomstolen

bestämma tid och plats för denna. Om det uppenbart onödigt med huvudförhandling behöver dock är sådan inte hållas parterna inte begär det. Att målet eller

förhandling om

ärendet kan komma att avgöras på handlingarna skall anges i kungörel- I frågor i 42 § andra stycket behöver inte huvudförsen. som avses

266 F örfattningskommentar

SOU 1996: 103

handling hållas.

Huvuaförhandling får hållas, även uteblir från denna. om part Tredskodom får dock inte meddelas.

Paragrafen innehåller bestämmelser

om huvudförhandling. Bestämmelser

om kallelser finns i lagen 0000

m.m. om kungörelser, skriltväxling och

delgivning i mål och ärenden enligt miljöbalken. Andra stycket gör det möjligt att avgöra

mål på handlingarna. Detta

kan bli aktuellt främst i mål och ärenden om omprövning av villkor för tillstånd.

Enligt tredje stycket hindrar inte parts målet utevaro att avgörs efter huvudförhandling. Tredskodom får dock inte meddelas. Detta innebär

att rätten får pröva målet föreliggande utredning trots partens utevaro. Rätten får dock inte meddela dom endast mot part på den grunden att parten uteblivit.

32 § Om miljödomstolen mål kan

finner att ett utredas utan förberedelse, får domstolen i kungörelse omedelbart kalla parterna till huvudförhandling i målet. Därvid gäller 22-25 och 28-31 §§ i tillämpliga delar. Huvudförhandlingen får hållas tidigast veckor

tre efter

det att kungörandet skedde.

Paragrafen innebär att enklare ansökningsmål kan

avgöras utan förberedelse. Hela sker istället

handläggningen vid huvudförhandlingen

i målet. Det finns del enklare mål en som lämpligen kan avgöras på detta sätt, t.ex. mål om broar över vattendrag och

bevattningsuttag.

33 § I målet skall hållas, det inte

syn om är obehövligt.

Paragrafen innebär till skillnad från rättegångsbalken

att det normala är att syn skall hållas. Detta är föranlett på platsen för av att syn verksamheten ofta kan ge nyttiga upplysningar den tilltänkta verksamheten. om Vid t.ex. byggande i är det svårt få vatten att en fullständig bild det av tilltänkta företaget utan syn.

SOU 1996: 103

34 § Yrkanden ersättning till följd vattenföretag eller åtgärd om av enligt 11 kap. 22 § med ansökningen samt erinringar i som avses anledning utlåtande verksamheten enligt 28 § skall framställas av om skriftligen eller muntligen senast vid huvudförhandlingen. Miljödomstolen får avvisa framställda yrkanden och erinringar, de inte senare om har föranletts iakttagelser vid eller andra omständigheter som av syn av har förekommit under huvudförhandlingen.

Paragrafen innehåller bestämmelser när yrkanden om ersättning till om följd vattenföretag samt erinringar mot sakkunnigutlåtande senast av skall framställda. vara Huvudförhandlingen bör regel avgörande för när yrkanden som vara och erinringar sist skall framställda. Framställs ett yrkande först vara efter det huvudförhandlingen avslutats kan domstolen därför avvisa det.

35 § Vid huvudförhandlingens början bör ordföranden eller någon ledamot kort redogöra för ansökningen och de yrkanden som har annan framställts i målet. För utredning fiégor av teknisk beskaffenhet får av parterna åberopa ingivna skrifter. En redogörelse skall lämnas för

skrifternas innehåll.

Vid uppskjuten huvudförhandling skall målet återupptas i det en skick vari det förelåg vid den tidigare handläggningens slut. Har de ledamöter vid det sammanträdet tjänstgör i domstolen inte som senare deltagit i den tidigare handläggningen, skall dock målet företas till ny huvudförhandling. I den mån det i sådant fall kan antas vara utan betydelse eller skulle medföra oskälig kostnad eller synnerlig olägenhet, behöver bevis har tagits vid tidigare handläggning inte tas upp som upp på nytt.

Paragrafen innehåller några från rättegångsbalken avvikande regler i fråga om huvudförhandlingen. Vid huvudförhandling följer rättegångsbalkens regler skall en som normalt allt behandlas i detalj för att det skall få läggas till grund för domen. I större ansökningsmål enligt balken kan det skriftliga materialet mycket omfattande. Att i detalj redogöra för allt material vid vara huvudförhandlingen i ett ansökningsmål skulle ta alldeles för lång tid. Enligt paragrafens första stycke är det därför tillräckligt att parterna åberopar skrifterna och att översiktlig redogörelse sker av en mera innehållet i dem.

268 Författningskommentar

SOU 1996: 103

Andra stycket handlar att skjuta

om upp huvudförhandlingar.

Eventuella kompletteringar i ansökningsmâl tar ofta i anspråk betydligt

längre tid än eventuella kompletteringar i mål enligt rättegångsbalken. Bevisomedelbarhet är normalt inte vikt i ett ansökningsmâl av samma som i ett mål enligt rättegångsbalken. I paragrafen således det anges att är möjligt att utan bestämd tidsbegränsning fortsätta avbruten en

huvudförhandling i ett ansökningsmâl. En avbruten huvudforhandling

bör trots avsaknaden tidsbegränsning fortsätta så möjligt. av snart som

36 § Om miljödomstolen finner att hinder den sökta verksamheten mot möter enligt 3 kap. 11 § att det enligt 19 kap. 9 § föreligger skäl men för dispens, skall miljödomstolen med yttrande överlämna

eget frågan

till regeringens avgörande. Skyldighet överlämna frågor att till regeringen föreligger också enligt 19 kap. 7 § tredje stycket.

Paragrafen innehåller bestämmelser när domstolen skall överlämna om mål till regeringen för prövning tillåtligheten. Domstolen skall istället av för att meddela dom enligt 37 § ett eget yttrande till

avge regeringen.

Yttrandet, som skall efter huvudförhandling, kommer i detta skede avges istället för domen och skall därför samtliga de omständigheter avse som

har betydelse för tillåtlighetsfrågan.

3 7 § Miljödomstolens dom skall grundas på vad har förekommit vid som syn och annan förhandling inför domstolen vad handlingarna samt innehåller. Domen skall meddelas så snart det kan ske med hänsyn till målets beskaflenhet och omständigheterna i övrigt. Om inte synnerliga skäl föreligger, skall huvudförhandling hållits domen meddelas inom två om månader efter det att förhandlingen avslutades. Skyldigheten enligt 17 kap. 9 § sjunde stycket rättegångsbalken att underrätta parterna innehållet i domen skall fullgjord om anses genom att ett exemplar av domen hålls tillgänglig hos den eller de aktförvarare

som har förordnats.

Paragrafens bestämmelser i första stycket avviker från rättegångsbalkens bestämmelser i 17 kap. enligt vilka domen huvudförhandling hållits om skall grundas vad förekommit vid denna. De avvikande som bestämmelserna är nödvändiga eftersom materialet i ansökningsmâl ofta

sakkunnigutredningar, kartor och ritningar inte i detalj består av som kan genomgås vid huvudförhandlingen. På grund målens omfattning behövs också ofta längre tid för av doms meddelande efter huvudförhandling än de två veckor som gäller I andra stycket därför att domen skall

enligt rättegångsbalken. anges

meddelas inom två månader efter huvudförhandling inte synnerliga om tid föreligger. Hålls inte huvudförhandling gäller skäl för längre rättegångsbalkens regler i 17 kap. 9 § fjärde stycket jfr. 7 §. På grund det ofta stora antalet sakägare kan underättelse om av innehållet i domen enligt tredje stycket fullgöras genom att domen hålls tillgänglig hos aktförvararen.

§ När på yrkande någon part i ett mål vattenföretag den 38 av om tillkommer honom böra sättas högre än vad ersättning som anses

sökanden har föreslagit, får miljödomstolen även betraflande andra sådana jämkningar i ersättningsbeloppen kan behövas

parter vidta som uppnå likformighet i uppskattningen. Ersättningen får inte sättas för att lägre än vad sökanden har erbjudit i målet. Om särskild uppgörelse har traflats mellan parterna, får ersättning dock inte bestämmas annorlunda än har avtalats. som

överensstämmer med 13 kap. 44 § vattenlagen, ger

Paragrafen, som

för den inom vattenrättsliga ersättningsrätten gällande likformig-

uttryck hetsprincipen. Paragrafen avviker från 5 kap. 25 § expropriationslagen

enligt vilken ersättning inte får bestämmas till högre belopp än den

ersättningsberättigade begärt.

§ Om det behövs för tillämpningen 6 kap. 18 § tredje stycket 39 av

1972:719, skall miljödomstolen uppskatta det expropriationslagen

värde berörd fastighet har utan särskild rättighet som minskar som en

fastighetens värde.

13 kap. 45 § vattenlagen. Endast Paragrafen motsvarar närmast redaktionella ändringar har gjorts. Av 28 kap. 2 § 5 kap. 23 § expropriationslagen framgår att samt ersättning skall bestämmas for varje sakägare för sig. Härav följer att domstolen skall uppskatta såväl berörda fastigheters värde som värdet särskilda rättigheter skadas. Självfallet skall beaktas att en av som

270 Författningskommentar

SOU 1996: 103

särskild rättighet kan minska fastighets värde. en Om någon särskild bestämmelse inte finns skall emellertid länsstyrelsen bli tvungen att för

tillämpningen av fördelningsregeln i 6 kap. 18 § tredje stycket expro-

priationslagen göra uppskattning

en av en fastighets värde utan belastning av särskilda rättigheter minskar fastighetens som värde och som har sämre rätt än beviljad eller sökt inteckning i

en fastigheten. En

sådan uppskattning bör lämpligen miljödomstolen. göras av

40 § Innan miljödomstolen meddelar dom en om inlösen av en

fastighetsdel skall en karta med beskrivning ha

upprättats över området samt dess gränser ha utmärkts i den

ordning som gäller för fastighetsbildning.

Paragrafen motsvarar 13 kap. 46 § vattenlagen. Ett beslut

om inlösen har fastighetsbildande verkan, varför karta skall upprättas på sätt som anges i paragrafen.

41 § En dom innebär tillstånd lämnas som att till en verksamhet skall iförekommande fall innehålla bestämmelser om den tid tillståndet som skall gälla samt om

verksamhetens ändamål, läge, omfattning, säkerhet och tekniska

utformning i övrigt, tillsyn, besiktning och kontroll,

skyldighet att betala ersättning eller utföra

att skadeförebyggande

åtgärder samt hur betalningen skall ske,

skyldighet att betala avgifter,

de villkor behövs för hindra eller

som att begränsa skadlig påverkan eller andra olägenheter,

de villkor behövs avseende som hanteringen i verksamheten av kemiska produkter hanteringen om kan medföra olägenheter för den

yttre miljön,

de villkor behövs avseende

som avfallshantering och återvinning

om hanteringen eller återvinningen kan medföra olägenheter för den yttre miljön,

de villkor som behövs med avseende på

hushållningen med mark,

vatten och andra naturresurser,

de villkor behövs med avseende på som efterbehandling och ställande

av säkerhet,

10. tid inom vilken anspråk i anledning av oförutsedda skador får

SOU 1996: 103

framställas, och

den eller annat tillståndshavare enligt 28 kap. 11. förlust av vatten som 22 och 23 §§ är skyldig att underkasta sig utan ersättning,

12. rättegångskostnader.

Avser tillståndet arbeten för vattenföretag, skall i domen anges den vilken arbetena skall utförda. Tiden får sättas till högst tid inom vara tio år. Den tid, högst tio år, inom vilken igångsättande av miljöfarlig verksamhet skall ha skett skall anges.

får överlåta åt tillsynsmyndighet att fastställa villkor Miljödomstolen mindre betydelse.

av bestämmelser vad dom i mål vattenföretag och

Ytterligare om en om

skall innehålla i 7 kap. 7 § lagen 0000 med

vattenanläggningar finns

särskilda bestämmelser om vattenföretag.

innehåller i första stycket uppräkning som inte är

Paragrafen en

uttömande. Uppräkningen är inte heller minimikrav på vad dom i ett en ansökningsmål skall innehålla. Den är att se som någon form av snarare minneslista. Vad domen skall innehålla i varje enskilt mål måste till ansökan och de frågor denna aktualiserar i det målet. anpassas som Enligt andra stycket skall tid inom vilken tillståndsgivna arbeten för vattenföretag skall utföras i domen. anges stycket innebär i domen kan inom vilken tid som Tredje att det anges miljöfarlig verksamhet skall ha satts igång. inte tiderna enligt andra eller tredje stycket så förfaller

Följs

tillståndet enligt 19 kap. 2 Särskilt vid miljöfarlig verksamhet kan det svårt för domstolen vara faställa villkoren i minsta detalj. Fjärde stycket innehåller därför att regel att domstolen får överlämna tillsynsmyndigheten att en om fastställa villkor av mindre betydelse.

42 § På yrkande sökanden får miljödomstolen isärskild dom avgöra av frågan verksamhetens tillåtlighet. om domstolen verksamheten är tillåtlig och verksam- Om funnit att om hetens genomförande är angeläget, får domstolen i särskild dom snara meddela tillstånd till de arbeten behöver utföras. Att huvudförsom handling inte behöver hållas framgår 31 § andra stycket. av Meddelas särskild dom, får miljödomstolen förordna att målet i övrigt skall vila till dess domen vunnit laga kraft.

272 Författningskommentar

Paragrafen innehåller bestämmelser tillåtlighetsfrågan om att kan avgöras genom deldom. Detta kan jämföras med regeringen kan att meddela bindande avgörande verksamhetens tillåtlighet

om enligt 19

kap. 5 och 6 §§. Att tillåtlighetsfrågan kan avgöras deldom genom kan spara tid och Detsamma gäller tillstånd till de brådskande pengar. arbeten behöver genomföras. De sistnämnda bör

som frågorna kunna avgöras utan huvudförhandling.

43 § När verkningarna verksamheten inte kan förutses av med tillräcklig säkerhet, får miljödomstolen vid meddelande tillstånd till av verksamheten skjuta frågan ersättning eller andra villkor till upp om dess erfarenhet har vunnits verksamhetens inverkan. av I samband med uppskovsbeslutet skall miljödomstolen, såvitt angår skada eller förlust kan antas bli kännbar, meddela som mera provisoriska föreskrifter ersättning eller skadeförebyggande åtgärder. om Om det är nödvändigt för att motverka olägenheter skall provisoriska

föreskrifter om skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått meddelas.

Den uppskjutna frågan skall avgöras så det kan ske.

snart Ersättning

får därvid inte bestämmas till lägre belopp än vad har bestämts som provisoriskt. Då målet har skjutits i viss del, skall miljödomstolen upp en som villkor för att tillståndet till verksamheten skall få tas i anspråk föreskriva att sökanden hos länsstyrelsen ställer säkerhet för den slutliga ersättningen för den ersättning bestämts samt som provisoriskt och inte skall betalas innan tillståndet anspråk som tas i fråga om

beskaflenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken.

Preskriptionslagen 1981:130 gäller inte ersättningsanspråk som omfattas av ett uppskovsbeslut.

Villkoren för verksamhet enligt miljöbalken skall i regel fastställas en i samband med tillståndet. Ibland är dock verkningarna verksamav en het svåra att bedöma. För de miljöfarliga verksamheternas del kan det

t.ex. vara fråga om reningsteknik som är oprövad. Paragrafen innehåller således bestämmelser uppskov. Uppskovsbeslut bör bara meddelas om då ett verkligt behov föreligger.

Andra stycket innehåller bestämmelser till skydd for sakägama. Den provisoriska ersättningen eller åtgärden skall bestämmas så sakägama att hålls skadelösa i avvaktan det slutliga beslutet i

ersättningsfrågan.

Enligt tredje stycket får den slutliga ersättningen inte sättas till lägre belopp än den provisoriska ersättningen.

44 § När det skäl till det, får miljödomstolen förordna att

finns

tillståndet till verksamhet får i anspråk även domen inte har en tas om laga kraft. Som villkor skall föreskrivas att sökanden hos vunnit länsstyrelsen ställer säkerhet för den ersättning som för ett vattenföretag kan komma utgå, domstolens dom ändras. I fråga om beskaflenatt om heten säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. av Om sökanden, sedan tillstånd till verksamhet enligt balken har en meddelats, åläggs skyldighet förebygga eller minska skador eller att att betala ersättning, får miljödomstolen förordna att domen skall gå i

verkställighet den hade vunnit laga kraft. som om dom med förordnande enligt första eller andra

Överklagas en ett

stycket, får Miljööverdomstolen undanröja förordnandet, innan talan

mot domen i övrigt prövas.

första stycke innehåller möjlighet för domstolen om den

Paragrafens

finner skäl till det meddela verkställighetsförordnande. Ett skäl till att verkställighetsförordnande kan att arbeten måste utföras före den vara snabbt annalkande vintern. Bestämmelsen i andra stycket innehåller bestämmelse omedelbar om verställighet beslut skadeförebyggande åtgärder sedan tillstånd av om meddelats. Bestämmelsen omfattar uppskovsbeslut, andra fall då har tillstånd redan meddelats samt fall då godkännande eller lagligförklaring

har skett.

Allmänt rättegången i Miljööverdomstolen om

§ domar eller beslut får, inte annat är före-

45 Miljödomstolens om

överklagas hos Miljööverdomstolen. För att prövning skall ske skrivet, domar och slutliga beslut krävs prövningstillstånd. Kravet på av även beslut får överklagas endast i

prövningstillstånd omfattar som

samband med överklagande av dom.

Krävs prövningstillstånd i Miljööverdomstolen skall miljödomstolens

dom eller beslut innehålla uppgift detta och innehållet i 49 kap. om

14 § rättegångsbalken eller 34 §förvaltningsprocesslagen 1971:291.

a

I paragrafens första stycke uppställs krav på prövningstillstånd för att

domar och slutliga beslut skall prövas Miljööverdomstolen. Prövav för beslut endast får överklagas i samband

ningstillstånd krävs även som med överklagande av dom.

274 Författningskommentar

SOU 1996: 103

Enligt andra stycket skall miljödomstolens dom eller beslut innehålla uppgift prövningstillstånd krävs och under vilka

om förutsättningar

sådant tillstånd lämnas. Som angivits i avsnitt 22.2 har Hovrättsprocessutredningen

föreslagit

att generellt prövningstillstånd skall införas i hovrättema, se SOU 1995:124 Ett reformerat hovrättsförfarande.

46 § Vid prövningen prövningstillstånd skall meddelas

av om tillämpas

49 kap. 14 § rättegångsbalken eller 34 §

a förvaltningsprocesslagen

1971:291. fråga om meddelade prövningstillstånd skall 54 kap. 1l § tredje

stycket rättegångsbalken tillämpas.

Meddelas inte prövningstillstånd står miljödomstolens dom eller beslut fast. En uppgift om detta skall tas in i ll/iljööverdomstolens dom eller beslut.

Paragrafen innebär att rättegångsbalken regler prövningstillstånd om i

hovrätt tillämpas på Miljööverdomstolen i fråga under

om vilka förutsättningar sådant tillstånd skall lämnas och vad ett sådant tillstånd omfattar utom på mål prövats förvaltningsmyndighet där som av förvaltningsprocesslagens regler om prövningstillstånd i kammarrätt

skall tillämpas.

Rättegången i llliljööverdomstolen i ansökningsmål

47 § Miljödomstolens beslut i frågor i 28 och 30 §§ som avses samt i 8 kap. 3 § lagen 0000 med särskilda bestämmelser vattenföretag om får överklagas särskilt. Beslut i fråga i 7 kap. 13 § andra som avses stycket lagen 0000 med särskilda bestämmelser

om vattenföretag får

överklagas endast i samband med överklagande dom eller

av slutligt beslut i ansökningsmålet.

I paragrafens första mening när särskild talan får anges ske. Beslut

under handläggningen sakkunnigutredning eller provisoriska

som avser skadeförebyggande åtgärder får överklagas särskilt. Beslut under handläggningen inhibition enligt 7 kap. 13 § andra om stycket lagen om särskilda bestämmelser vattenföretag får dock inte om överklagas särskilt. Detta beror på att någon åtgärd inte får vidtas. Vid sådant förhållande finns det inte något skäl för tillåta särskild

att klagan.

48 § Om det är lämpligt, får Miljööverdomstolen uppdra åt en eller ledamöter domstolen att verkställa undersökning på platsen.

flera av

Parterna skall på lämpligt sätt underrättas tiden för undersökningen. om Vid denna skall protokoll föras. En utredning miljöråd har verkställt beträffande fråga av som ett en teknisk beskaflenhet får inte läggas till grund för Miljööverdomstolens dom eller beslut utan att parterna har beretts tillfälle att yttra sig över utredningen. Detta gäller dock utredningen i endast oväsentlig inte, om mån avviker från vad har framkommit tidigare i målet. som

Angående första stycket, se 29 Andra stycket behövs eftersom mål i Miljööverdomstolen kan avgöras på handlingarna. Utredning inte tillför något nytt behöver som dock parterna inte beredas tillfälle att yttra sig över.

49 § Har i ett ansökningsmål, i vilket kungörelse enligt 22 § har utfärdats, sökanden överklagat miljödomstolens dom eller beslut, får Miljööverdomstolen i stället för att förordna delgivning med om besluta ett exemplar överklagandet skall översändas motparterna att av till den eller de akzförvarare har förordnats av miljödomstolen samt som utfärda kungörelse om överklagandet.

Miljööverdomstolen får i likhet med miljödomstolen använda kungörelse istället för delgivning. Anledningen till detta är att det kan röra sig om antal sakägare och att alla sakägare kanske inte är kända av ett stort domstolen.

50 § Ett mål där dom har överklagats får avgöras av Miljööveren domstolen huvudförhandling, sådan förhandling skulle sakna utan om en betydelse för prövningen. Om part och motpart har begärt huvudförhandling, skall sådan hållas, den inte uppenbarligen skulle vara om

utan betydelse.

Vid huvudförhandling får utredningen läggas fiam genom Miljööverdomstolens försorg i den omfattning domstolen bestämmer. som

Om Miljööverdomstolen i ett överklagat ansökningsmål finner att vite

eller påföljd för utevaro bör föreläggas någon part, får föreannan

276 Författningskommentar

SOU 1996: 103

läggandet inte tillkännages parten kungörelse § genom som avses i 49 utan det skall delges parten.

Paragrafens första stycke innebär att det inte finns någon absolut rätt till

huvudförhandling. Huvudförhandling behöver inte hållas

i samma utsträckning i överrätt i underrätt. som Det kan många gånger lämpligt att ledamot domstolen vara av framlägger utredning. I andra stycket det därför att domstolen anges bestämmer i denna fråga. Av rättssäkerhetsskäl räcker det enligt paragrafens tredje stycke inte att part genom kungörelse delges föreläggande vite eller om annan

påföljd.

51 § I fléga rättegången iMiIjööverdomstolen gäller

om iansöknings-

mål i övrigt 28, 36-37 och 39-44 §§ 8 kap. 6 och 8 §§

samt lagen

0000 med särskilda bestämmelser vattenföretag. Aliljööverdomom stolen får meddela förordnande omedelbar

om verkställighet av

miljödomstolens dom. För sådant förordnande gäller 44 § första stycket.

I andra meningen att Miljööverdomstolen kan förordna anges om omedelbar verkställighet miljödomstolens av dom. Detta kan få praktisk

betydelse om handläggningen ett överklagat mål skulle dra

av ut tiden. Det kan fråga brådskande arbeten måste utföras. vara om som

Rättegången i Miljööverdomstolen i mål eller ärenden i första som instans prövats av kommun eller förvaltningsmyndighet

52 § Miljööverdomstolens domar och beslut i mål eller ärenden som i första instans har prövats kommun eller

av förvaltningsmyndighet får

inte överklagas.

Paragrafen innebär att att Miljööverdomstolen är sista instans i mål och ärenden som prövas enligt förvaltningsprocesslagen. Det främsta skälet till detta är att instanskedjan skulle bli längre för dessa ärenden annars än för övriga mål och ärenden med miljöanknytning.

SOU 1996: 103

Rättegången i Högsta domstolen

53 § Miljööverdomstolens domar eller beslut får, om inte annat är föreskrivet, överklagas hos Högsta domstolen. I fråga rättegången i Högsta domstolen gäller bestämmelserna om rättegången i Miljööverdomstolen i 49, 50 och 51 §§ första om meningen.

innebär rättegångsbalken är tillämplig utom i fall som

Paragrafen att

regleras i andra stycket. Prövningstillstånd krävs alltså enligt 54 kap. 9 §

rättegångsbalken.

21 kap. Tillstånds giltighet, omprövning m. m.

Verkan domar och beslut enligt miljöbalken av

1 § Om dom eller ett beslut har meddelats i ett ansökningsmål en som enligt 20 kap. 15 § första stycket eller 7 kap. 1 § lagen 0000 med särskilda bestämmelser vattenföretag tillstånd till en verksamom avser het enligt balken och har domen eller beslutet vunnit laga kraft, gäller tillståndet alla, såvitt frågor har prövats i domen eller mot avser som beslutet. gäller beslut tillstånd till miljöfarlig verksamhet Detsamma om har meddelats länsstyrelse eller kommun med stöd av 10 kap. som av § beslut tillstånd till markavvattning har meddelats av 8 samt om som länsstyrelse enligt 11 kap. Avser tillståndet utförandet av en vattenanläggning, det bibehålla anläggningen. Med stöd av 8

innefattar rätt att

och 20 §§, 10 kap. 5 23 kap. 8 § andra stycket eller 2 kap.

kap. 18

9 § lagen 0000 med särskilda bestämmelser vattenföretag, kan om dock tillstånd begränsas eller förenas med ändrade eller nya villkor, ett

återkallas eller förklaras förverkat.

Med tillstånd idetta kapitel även godkännande arbeten eller avses av åtgärder enligt 11 kap. 16 § och lagligförklaring enligt 11 kap. 17 omprövningsdom har verkan tillståndsdom. En samma som en

Paragrafen har i gällande rätt viss motsvarighet i 15 kap. 1 § vattenlagen

och 22 § miljöskyddslagen.

första första meningen gäller lagakraftvunnen dom

Enligt stycket en

alla såvitt frågor har prövats i domen i ett ansökningsmål mot avser som eller beslutet. Detsamma gäller för beslut länsstyrelse eller kommun som

278 Författningskommentar

SOU 1996: 103

meddelat i ärenden tillstånd till miljöfarlig verksamhet om med stöd av 10 kap. 8 § och för beslut länsstyrelse meddelat som i frågor om

tillstånd till markavvattning.

Den materiella rättskraften hos dom i ansökningsmål en ett är alltså en annan än den hos tvistemålsdom enligt rättegångsbalken en eller en dom i ett stämningsmål. Sådana domar har enligt 17 kap. ll § rättegångsbalken giltighet endast mellan i målet. parterna En lagakraftvunnen dom tillstånd i om ett ansökningsmål innebär att alla har kunnat föra talan i målet blir bundna som av domen. Detta gäller även någon inte har blivit i om vederbörlig ordning kallad och inte heller fört talan i målet. Domen kan alltså inte på ordinär väg rivas upp på talan av någon enskild sakägare. Inte heller med avseende på allmänna intressen kan tillståndet i ordinär rubbas. väg I fjärde meningen erinras dock de möjligheter ändra, återkalla om som ges att och förverka tillstånd. Att så kan ske inskränker alltså rättskraften. Dessutom finns möjligheter att angripa domen med extraordinära

rättsmedel enligt rättegångsbalken, dvs. begäran

om resning eller återställande försutten tid eller domvillobesvär. av Om domen upphävs eller ändras enligt bestämmelserna extraordinära rättsmedel, om blir dess rättskraftsverkan i motsvarande utsträckning inskränkt. Sålunda kan t.ex. en skadelidande sakägare, inte har blivit i

som vederbörlig ordning

kallad i målet och inte heller har fört talan i detta, anföra som domvillobesvär med påföljd att domen undanröjs såvitt avser honom. Vad nu sagts gäller också beträffande företrädare för sådana allmänna intressen som är beskaffenhet de skall bedömas

av att i ansökningsmålet. Prövningen enligt miljöbalken

ersätter emellertid inte till-

ståndsprövningen enligt lagstiftning, t.ex.

annan bygglovsprövning enligt

plan- och bygglagen.

Miljödomstolens dom hindrar inte heller ingripanden av myndigheter enligt t.ex. brand- eller Tillståndsbeslutet

arbetarskyddslagstiftningen.

kommer att ha rättskraft endast i de frågor som beslutet omfattar. Det bör således även fortsättningsvis möjligt för

vara hälsoskyddsmyndig-

heterna och/eller kemikaliemyndigheterna ingripa att. med stöd av de allmänna aktsamhetsreglema eller de särskilda reglerna om kemikalier och hälsoskydd i frågor inte har blivit föremål för

som prövning av

tillståndsmyndigheten.

Reglerna i balken tillsyn bör tillsynsmyndighetema

om ge rätt att ingripa med förelägganden och förbud i ett enskilt fall för balkens att föreskrifter och vad kan följa dem skall iakttas. som av Vid tillståndsgiven verksamhet innebär ofta bestämmelserna om tillståndsbeslutets rättsverkan dock

att aktsamhetsreglema inte behöver

iakttas i vidare mån än följer tillståndet. som av

SOU 1996: 103

Tillståndet alltså viss trygghet. Den tillståndshavare som följer ger en villkoren behöver normalt inte frukta att det allmänna ställer ytterligare krav med stöd aktsamhetsreglerna, i vart fall inte beträffande sådana av frågor prövats vid tillståndsgivningen. som Det bör betonas att det tillståndsdomen inte avgörs frågor om genom äganderätten till de mark- och vattenområden som tas i anspråk för verksamheten. Även det antagande miljödomstolen har utgått om som ifrån är oriktigt, kan något yrkande utrivning eller ändring av om byggnaden eller inskränkning inte framställas i miljömålet av den annan rätte ägaren eller någon annan. 1 de fall då rätten att utföra företaget enligt tillstândsdomen är förenad med fastighet, kan emellertid en tillståndshavarens rätt enligt domen övergå till den efter klandertasom Ian har vunnit rätt till fastigheten, varvid bl.a. ersättningsreglema i 5 kap. jordabalken verkan att fast egendom frånvinns någon efter om av klander kan bli tillämpliga. I jordabalken finns emellertid också m.m. regler hävd till fast egendom 16 kap. och godtrosförvärv på grund om av inskrivning m.m. 18 kap. Enligt första stycket tredje meningen innefattar ett tillstånd att uppföra vattenanläggning rätt att bibehålla anläggningen. Denna en bestämmelse behövs med hänsyn till andra bestämmelser i miljöbalken, t.ex. förverkandereglerna i 3 § detta kapitel. I första stycket fjärde meningen viktiga inskränkningar i anges domens rättskraft. Det hänvisas till 2 kap. 9 § lagen 0000 med särskilda bestämmelser vattenföretag om skyldighet att avstå vatten om vid torka 8 kap. 18 § om föreskrifter för ett miljöskyddsområde, m.m., 8 kap. 20 § föreskrifter för ett vattenskyddsområde, 10 kap. 5 § om om generella föreskrifter, 23 kap. 8 § andra stycket brådskande om förelägganden och förbud är nödvändiga till följd av särskilda som omständigheter samt till bestämmelserna i det följande i detta kapitel om omprövning och förverkande m.m. Den omständigheten att ett tillstånd föreligger hindrar naturligtvis inte att tillståndet och därmed förenade rättigheter får vika helt eller delvis till följd tvångsförfoganden enligt balken eller expropriaav tionslagen. I likhet med för annan egendom gäller expropriationslagen och tvångsförfoganden även för tillstånd. Enligt andra stycket gäller rättskraftsregler som för tillstånd samma för ett godkännande ändrings- eller lagningsarbeten avseende av vattenanläggningar och för lagligförklaring av ett vattenföretag. Det en finns inte skäl att ha andra rättskraftsregler för godkännanden och

lagligförklaringar.

280 Författningskommentar

2 § Tillståndet förfaller, tillståndshavaren inte iakttar de beom stämmelser om tid inom vilken arbetena skall utförda eller den tid vara inom vilken igångsättning skall ha skett har meddelats i tillståndssom domen eller tillståndsbeslutet. Om tillståndshavaren visar att han har giltigt skäl för dröjsmålet eller att synnerliga olägenheter skulle uppstå tillståndet förfaller, om

kan tillståndsmyndigheten förlänga tiden med högst tio år. Tillstånds-

myndigheten får föreskriva eller strängare villkor efter vad är nya som skäligt. Ansökan om förlängning skall göras innan den föreskrivna tiden har gått ut.

Paragrafen ersätter 15 kap. 2 § vattenlagen samt 18 § andra stycket och

29 § miljöskyddslagen.

Första stycket innehåller bestämmelser verkan att föreskriven om av tid inom vilken arbeten skall utförda för ett vattenföretag eller den vara tid inom vilken igångsättande miljöfarlig verksamhet skall ha skett av en inte iakttas. Miljödomstolen skall enligt 20 kap. 41 § andra stycket alltid ange dessa tider. Bestämmelsen har utformats så att tillståndet förfaller i sin helhet. En arbetstid får dock iakttagen, endast obetydliga anses om delar av företaget återstår att utföra. Verkan av att tillståndet till ett vattenföretag förfaller även beträffande redan utförda delar företaget blir att de med tillståndet av förenade rättigheterna servituts natur förfaller medan egendom av som har tagits i anspråk med äganderätt alltjämt tillkommer tillståndshavaren. Om tillståndshavaren inte begagnar sig möjligheten till lagligförav klaring, kan de utförda anläggningarna att betrakta olagliga. vara som I 23 kap. 9 och 13 länsstyrelsen möjlighet att vid vite förelägga ges tillståndshavaren att riva ut anläggning kan skada allmänna eller en som enskilda intressen. Handräckning kan också meddelas. Enligt andra stycket kan tiden förlängas med högst tio år. Frågan handläggs som ansökningsmål 20 kap. 15 § första stycket punkt 6. Som giltigt skäl har i vattenpraxis brukat godtas svårigheter att utverka erforderliga tillstånd eller få fram arbetsmaskiner eller personal. Synnerli ga olägenheter kan i allmänhet antas uppstå ett vattenföretag om har utförts till del. Motparters intressen måste beaktas. en

3 § Tillståndsmyndigheten får helt eller delvis återkalla eller förverka tillstånd, dispens eller godkännande meddelats enligt balken, eller som fiireskrifier med stöd av balken, och förbjuda fortsatt verksamhet om den som har sökt tillståndet har vilselett tillståndsmyndigheten

lämna oriktiga uppgifter eller underlåtit att lämna uppgifter genom att betydelse för tillståndet eller villkoren, av tillståndet eller villkor gäller för verksamheten inte följts, när som verksamheten uppkommit någon olägenhet av om det till följd av

väsentlig betydelse inte förutsågs när verksamheten tilläts, som verksamheten uppkommit olägenhet sådan art som om det genom av kap. 11 § första stycket och inte kan avhjälpas genom en avses i 3 som

ändring villkoren för verksamheten, av den tillståndsgivna verksamheten påtagligt medverkar till att en om överträds och ändrade villkor inte kan antas vara

miljökvalitetsnorm

tillräckliga eller sådana fördelar miljösynpunkt som avses i 18 om ur

kap. 4 § inte har kunnat erhållas,

den tillståndsgivna verksamheten slutligt har upphört, om tillstånd ersätter ett tidigare tillstånd, om ett nytt underhållet vattenanläggning allvarligt försummats, eller om av en tillstånd inverka på vattenförhållandena inte har utnyttjats om att tid och det kan att tillståndet inte heller kommer under en längre antas

att utnyttjas. får i första stycket 8 och 9

Miljödomstolen i fall som avses

förklara rätten att bibehålla vattenanläggningförverkad.

en

innehåller bestämmelser när återkallelse och förverkande

Paragrafen om

ske förbud fortsatt verksamhet får meddelas. tillstånd får samt mot av bör så långt möjligt desamma för de olika verksamheter Reglerna vara enligt miljöbalken. Särreglering har dock skett som kan förekomma och tillstånd inte utnyttjas och kan

beträffande vattenanläggningar som

vattenförhållandena i punkterna 8 och

påverka

i första punkten även ofullständiga Med oriktiga uppgifter avses återkallas vid vilseledande. Det kan dock uppgifter. Tillstånd bör kunna omprövning sker villkoren eller tillståndet ibland vara tillräckligt att av

enligt 5 § första stycket tredje punkten.

kan återkallelse ske tillstånd eller villkor Enligt andra punkten om tillståndet inte följs. Obetydliga överträdelser skall inte

som gäller för

sådan påföljd. Dessutom bör andra sätt att åstadkomma medföra en Således bör förelägganden rättelse enligt 23 rättelse först prövas. om

kap. 8 § först ges. enligt 5 § första stycket fjärde punkten kan ibland också

Omprövning

tillräckligt. Att det att även underlåtenhet att följa själva vara anges till påföljd är föranlett att det i nuvarande tillståndet kan leda av förekommit att överträdelse i tillståndet

koncessionsnämndspraxis av

produktionsmängd inte ansetts vara villkorsbrott.

angiven

282 Författningskommentar

Tredje punkten motsvarar närmast 23 § första stycket tredje punkten

miljöskyddslagen. I första hand skall möjligheterna till

omprövning enligt 5 § första stycket femte punkten användas. Vid svårare olägenheter, inte kan avhjälpas som genom villkorsändring, kan återkallelse ske eller förbud mot fortsatt verksamhet meddelas.

I fjärde punkten det att stoppregeln anges om slår till och det inte är möjligt att åstadkomma rättelse kan fortsatt verksamhet

förbjudas eller

återkallelse ske. Beträffande innebörden av stoppregeln hänvisas till

författningskommentaren till 3 kap. 11

Av 18 kap. 4 § följer att tillstånd, godkännande eller dispens inte får meddelas för verksamhet leder till som att en miljökvalitetsnorm överträds om inte åtgärd vidtas med verksamhet annan och detta leder till att kan uppfyllas. I femte punkten normen anges att motsvarande gäller för i förevarande paragraf angivna påföljder om inte det är tillräckligt att ändra villkoren.

Det finns i enlighet med punkten 6 inte skäl att låta ett tillstånd gälla som avser en verksamhet har slutligt upphört. Detsamma som gäller enligt punkten 7 ett nytt tillstånd om ersatt ett tidigare tillstånd. Enligt punkten 8 kan allvarlig försummelse underhållet av av en vattenanläggning föranleda påföljd. Det är viktigt

att vattenanläggningar

underhålls. Detta gäller särskilt dammar som om de brister kan orsaka stora skador.

Enligt punkten 9 kan ett tillstånd förklaras förverkat även när ett tillstånd att inverka på vattenförhållandena inte har utnyttjats under en längre tid och det kan antas tillståndet inte att heller kommer att utnyttjas. Hänsyn får tas till omständigheterna i det enskilda fallet när det gäller att bedöma hur lång tid skall ha förflutit som för att förutsättningarna för att förverkande skall inträda. Avgörande vikt bör fästas vid de olägenheter som uppstår för andra intressen, beroende som är av samma vattentillgång, och att osäkerhet råder beträffande de gällande av rättsförhâllandena. Punkten är först och främst tillämplig då ett tillstånd att inverka på vattenförhållandena,

t.ex. ett dämnings- eller reglerings-

tillstånd, börjat utnyttjas verksamheten men läggs ner och sedan inte återupptas under längre tid. Det är också då en tillämpligt tillståndshavaren inte ens tar sitt tillstånd i anspråk. Under löpande arbetstid kan dock förverkande inte ske.

Ett förverkande ett tillstånd innebär inte av att tillstånd till en vattenanläggning som ingår i verksamheten automatiskt förverkas. I andra stycket föreskrivs därför att rätten bibehålla

att en vattenanlägg-

ning får förklaras förverkad. Av 4 § framgår att ett sådant beslut skall kombineras med åläggande riva

att ut vattenanläggningen inte någon

om annan övertar ansvaret för den.

SOU 1996: 103

4 § I samband med ett förverkandebeslut enligt 3 § andra stycket som vattenanläggning skall miljödomstolen ålägga den som är avser en ansvarig för underhållet anläggningen att riva ut den och att vidta av de åtgärder behövs för att förebygga eller minska skador genom som utrivningen. I stället för åläggande enl igt första stycket får miljödomstolen medge någon rätt är beroende utrivningen eller, till skydd för annan vars av allmänna intressen, staten, en kommun eller ett vattenförbund att riva anläggningen på den underhållsskyldiges bekostnad Domstolen får ut också, under de förutsättningar som anges i 11 kap. 20 medge att anläggningen bibehålls och att underhållsskyldigheten övergår på en fastighetsägare eller på staten, en kommun eller ett vattenförbund. Därvid 11 kap. 20 § fjärde stycket och 21 § motsvarande äger tillämpning.

Angående första stycket, kommentaren till tredje paragrafen andra se stycket. Enligt andra stycket kan domstolen bestämma att skyldigheten att underhålla anläggningen skall övergå någom annan. Då gäller bestämmelsen i 11 kap. 20 Fastighetsägare som skadas genom anläggningen, staten, kommun eller vattenförbund kan få överta underhållsskyldigheten. Om underhållet fastighetsägare gäller övertas av också 11 kap. 21 Om den övertagit underhållsskyldigheten vill som använda anläggningen för ett vattenföretag måsta han söka tillstånd till detta.

5 § Tillståndsmyndigheten får, efter vad som är skäligt, ompröva tillstånd ändra, upphäva eller meddela nya villkor eller andra samt bestämmelser för miljöfarlig verksamhet eller ett vattenföretag en från det tillståndsbeslutet laga kraft, förflutit tio år eller när, vann den kortare tid på grund vad följer av Sveriges medsom, av som lemskap i Europeiska "unionen, föreskrivs regeringen eller den av myndighet regeringen bestämmer, som verksamheten medverkar till att en miljökvalitetsnorm inte om

uppfizlls,

har sökt tillståndet har vilselett tillståndsmyndigheten om den som lämna oriktiga uppgifter eller underlåtit att lämna uppgifter genom att betydelse för tillståndet eller villkoren, av tillståndet eller villkor gäller för verksamheten inte har när som

följts,

284 Författningskommentar

om det verksamheten uppkommit någon olägenhet genom som inte förutsågs när verksamheten tilläts, om förhållandena i omgivningen har ändrats väsentligt, om en från hälso- eller miljösynpunkt väsentlig förbättring kan uppnås med användning någon eller reningsteknik, av ny processom användandet av någon teknik för mätning eller uppskattning ny av förorening eller annan störning skulle medföra väsentligt bättre förutsättningar för att kontrollera verksamheten, om verksamheten är förlagd inom ett område där förbud råder enligt

föreskrift med stöd 10 kap. 4

av 10. för att förbättra anläggnings säkerhet, eller en 11. om det visar sig att anordningar har vidtagits eller villkor som som har meddelats till skydd för med stöd 11 kap. § fisket av 8 eller enligt 6 kap. 5 § lag 0000 med särskilda bestämmelser

om vattenföretag är mindre ändamålsenliga.

Täkttillstånd får när tio år förflutit från det det laga att vann kraft upphävas helt eller delvis eller förenas med ändrade villkor. Visar sig tillståndsvillkoren otillräckliga för motverka påverkan vara att negativ på naturmiljön får villkoren ändras redan före utgången den iförsta av meningen angivna tiden. Ifall som avses i första stycket 5 får miljödomstolen också besluta om andra åtgärder behövs för förebygga eller minska olägensom att heter för framtiden.

I omprövningsfall är det redan fastslaget att verksamheten får bedrivas. Miljödomstolen bör därför inte meddela så ingripande föreskrifter att verksamheten inte längre kan bedrivas eller försvåras, avsevärt jfr

författningskommentaren till 3 kap. 10

För vattenföretag bestämmer vattendomstolen idag i domen tid för en omprövning av villkoren 10-30 år 15 kap. 3 §. Villkoren för vattenföretag kommer i likhet med villkoren för miljöfarlig verksamhet att enligt första punkten kunna omprövas efter tio år. Det förtjänar att påpekas att det inte är fråga någon obligatorisk omprövning efter tio om år. Tillräckliga skäl saknas att särbehandla

vattenföretagen som sådana.

Det bör istället verkningarna verksamhet skall vara av en som ligga till grund för om omprövning skall ske. Enligt första stycket andra punkten utgör bristande uppfyllelse av en miljökvalitetsnonn grund för att omprövning får ske. I

författnings-

kommentaren till 6 kap. 3 och 4 närmare

ges anvisningar om

tillämpningen av miljökvalitetsnormema. Första stycket tredje, fjärde och femte punkterna kommenteras

SOU 1996: 103

närmare i kommentaren till 3 § första till tredje punkten. Av sjätte punkten följer att omprövning kan ske också när förhållandena i den miljö verksamheten har ändrats väsentligt. som omger Innebörden är att alla förhållanden i omgivningen som har ändrats väsentligt och medför att störningama eller påverkan från viss som verksamhet för framtiden inte bör tålas i utsträckning som samma tidigare kan utgöra grund för omprövning. Läget kan vara det att det efter tillståndsbeslutet för verksamhet tillkommit utsläpp från andra en industrier eller anläggningar i vatten- eller luftområde. Med samma hänsyn till detta kan riskerna för människors hälsa och för miljön ha ökat på grund att mängden föroreningar ökat eller grund av att av effekten förorenin har blivit kraftigare genom samverkan mellan av garna olika förorenande ämnen s.k. synergism. Det kan vidare förhålla sig den omgivande miljön efter tillståndsbeslutet har blivit känsligare så att för störningar eller påverkan från verksamheten. Sjunde punkten handlar om ny process- eller reningsteknik. att tekniken betyder inte att den skall i den angetts som ny vara ny bemärkelsen att den har uppfunnits först efter det att tillstånd meddelats. Tekniken kan mycket väl ha varit känd när tillstånd meddelades. Den kan ha varit för outvecklad eller för dyr för att användas. Vid omprövningen kan bedömningen Stor vikt bör fästas vid vara en annan. kostnaderna för övergången till den tekniken och till den tid som nya behövs för övergången. Åttonde punkten är avsedd att kunna tillämpas när ny teknik kan användas för kontrollen verksamheten, antingen så att effektivare av en kontroll kan erhållas att parameter mäts än förut eller genom en annan mätutrustning används, varigenom det kan upptäckas genom att annan stömingskällor bör åtgärdas. I fråga innebörden av att nya som om tekniken skall gäller detsamma enligt punkten vara ny som Förbud enligt 10 kap. 4 § utsläpp avloppsvatten och uppläggom av ning fasta ämnen bör kunna utgöra grund för omprövning. Nionde av punkten möjliggör detta. Omprövning villkoren kan enligt tionde punkten ske för att av förbättra anläggnings säkerhet. en Anledning till omprövning enligt elfte punkten kan antingen vara att den tidigare föreskriften har varit olämplig redan från början eller att ändrade förhållanden inträffat i vattenområdet. Vid omprövningen senare kan årig avgift enligt 6 kap. 5 § lagen 0000 med särskilda en bestämmelser vattenföretag fastställas eller ändras. Innebär de om ändrade föreskrifterna skyldighet för tillståndshavaren att avstå vatten en eller fallhöjd eller inskränkning i ett regleringstillstånd, är han enligt en 28 kap. 22 § berättigad till ersättning för sin förlust endast till den del

286 Författningskommentar

SOU 1996: 103

denna överstiger en viss andel som miljödomstolen bestämt i tillståndsdomen. För någon förlust eller kostnad har han annan inte rätt till ersättning. Andra stycket motsvarar i sak 18 § fjärde stycket

naturvårdslagen.

Skäl saknas att inte behålla dessa strängare regler för täkter. Tredje stycket innebär att det är möjligt i de fall att en verksamhet

har upphört meddela de förelägganden behövs,

som t.ex. i fråga om

efterbehandling.

6 § Har villkor fastställts för två eller

flera miljöfarliga verksamheter

enligt 18 kap. 7 § och återkallas tillståndet eller villkoren omprövas för en av verksamheterna, får villkoren för de övriga verksamheterna omprövas.

En förutsättning för att villkor skall kunna fastställas för två eller flera verksamheter med tillämpning 18 kap. 7 § måste tillstånden av vara att kan utformas på sådant sätt att verksamheterna villkor genom i tillståndsbesluten blir formellt bundna den samverkan av de ingått Detta förutsätter att villkoren för samtliga berörda

företag prövas

samtidigt. Skulle någon verksamheterna någon anledning upphöra av av eller annars bryta sig samverkan måste villkoren för ur samtliga verksamheter kunna omprövas.

7 § Ansökan prövning i 3-7 §§ får Statens om som avses göras av

naturvårdsverk, Kammarkollegiet och länsstyrelse. Skall frågan

prövas av länsstyrelsen får den tas utan någon särskild framställning. upp

I paragrafen anges de myndigheter har rätt begära

som att omprövning

och återkallelse eller förverkande tillstånd förbud av samt mot fortsatt

verksamhet. När länsstyrelsen är tillståndsmyndighet behövs det inte

någon särskild framställan eftersom länsstyrelsen även är tillståndsmyn-

dighet.

8 § Efter ansökan tillståndshavaren får

av tillståndsmyndigheten

upphäva, eller ändra eller mildra andra bestämmelser och villkor i en tillståndsdom eller tillståndsbeslut än storleken som avser av ersättningens belopp. Villkoret får dock upphävas eller mildras endast det om

är uppenbart att villkoret inte längre behövs eller är strängare än nödvändigt eller ändringen påkallas av omständigheter som inte

om förutsågs när tillståndet meddelades.

Det kan visa sig att villkor som fastställts vid tillståndsgivningen är strängare än nödvänndigt eller inte behövs. Det är inte alltid lätt att förutse vad kommer att hända i framtiden. Paragrafen ger därför

som under angivna förutsättningar möjlighet till att upphäva, ändra eller mildra villkor på begäran av tillståndshavaren utan att denne behöver söka nytt tillstånd andra villkor.

9 § Ytterligare bestämmelser om omprövning av vattenföretag finns i 7 kap. 14-1 7 §§ lagen 0000 med särskilda bestämmelser om vattenföretag.

I paragrafen erinras om att ytterligare bestämmelser om omprövning finns i lagen 0000 med särskilda bestämmelser om vattenföretag.

10 § Om regeringen i samband med prövningen av en verksamhet har föreskrivit att ett visst villkor skall gälla för ett tillstånd, får miljödomstolen vid omprövningen inte avvika väsentligt från villkoret utan att regeringen har medgivit det.

Enligt paragrafen behövs regeringens medgivande för att avvika från villkor regeringen bestämt skall gälla.

som

Ändrade förhållanden i samfälligheter

11 § Bestämmelser om ändrade förhållanden i samfälligheter finns i 7 kap. 18-19 §§ lagen 0000 med särskilda bestämmelser om vattenföretag.

I paragrafen erinras att lagen 0000 med särskilda bestämmelser om

om vattenföretag innehåller bestämmelser ändrade förhållanden i

om

samfälligheter.

288 Författningskommentar SOU 1996: 103

Oförutsedda skador

12 § Om ett vattenföretag eller vattenanläggning, har utförts i

en som enlighet med ett tillstånd enligt denna balk, medför skador inte som förutsågs av miljödomstolen när tillståndet meddelades, får den skadelidande framställa anspråk på ersättning enligt 28 kap. Om fråga är betydande skador för enskild eller för något allmänt om intresse, får begäras sådana ändringar på verksamhetsutövarens

bekostnad vattenföretaget eller vattenanläggningen

av som, utan att medföra skador för tredje eller väsentliga olägenheter för man tillståndshavaren, är ägnade att förebygga eller minska skador.

framtida

I fidga om allmänna intressen förs talan Statens naturvårdsverk, av

Kammarkollegiet, länsstyrelse eller kommun.

Anspråk på grund av oförutsedda skador skall för att få till tas upp prövning framställas till miljödomstolen inom fem år eller den längre tid, högst tjugo år, kan ha bestämts i samband med tillståndet. som Tiden räknas från utgången den domstolen bestämda tiden inom av av vilken arbetena skall utförda. vara Vid skada i 7 kap. 8 § lagen 0000 med särskilda som avses bestämmelser vattenföretag utgår tiden för framställan dock

om aldrig

tidigare än två år från det att skadan uppkom. Bestämmelserna i preskrzptionslagen I 981 130 gäller inte anspråk . enligt denna paragraf

Paragrafen motsvarar närmast 15 kap. 17 § vattenlagen. Den sakliga ändring som har gjorts är att även länsstyrelsen och Statens naturvårdsverk får föra talan i fråga allmänna intressen. om Paragrafen innebär inskränkning tillståndets rättskraft. För en av att paragrafen skall tillämplig skall det röra sig missbedömning vara om en

i fråga om de faktiska verkningarna ett vattenföretag. En oförutsedd

av skada skall alltså föreligga domstolen förbisett skada eller anses om en missbedömt omfattningen den. av Anspråk enligt andra stycket får framställas såväl enskilda av sakägare som av företrädare för allmänna intressen. Parterna kan genom avtal i förväg reglera eventuellt uppkommande oförutsedda skador. En sakägare kan alltså avstå från rätten till ersättning för oförutsedda skador. Ett exempel på oförutsedd skada är erosionsskador. Dessa kan ofta inte förutses eller bedömas omfattningen av. Domstolen skall bestämma tiden till mellam fem och tjugo år. Så

lång tid som tjugo år bör vara undantag.

13 § Framställan i 12 § skall skriftlig och ges in till som avses vara

miljödomstolen i tre exemplar. Ett exemplar skall delges tillståndshava-

ren. Anspråket prövas före eller efter utgången av den tid som gäller för

framställan. Betraflande förfarandet gäller vad som stadgas om förfarandet i stämningsmål i 7 kap. 9-13 §§ lagen 0000 med särskilda

bestämmelser vattenföretag. Därjämte tillämpas 20 kap. 39 samt om 44 § andra och tredje stycket.

Anspråk på oförutsedd skada kan framställas redan innan tiden för

anmälan utgått.

l 22 kap. Rättegångskostnader och liknande kostnader

l

Rättegångskostnader vid domstol m. m.

1 § I mål miljöfarlig verksamhet gäller inte rättegångsbalken ifråga

om

om rättegångskostnader.

I mål vattenföretag gäller tredje till femte styckena. om 1 mål vattenföretag, utom sådana anges i femte stycket, och om som i mål i 20 kap. 15 § andra stycket skall sökanden svara för som avses sina och motparternas kostnader vid miljödomstolen. I mål som egna innefattar bildande samfällighet för markavvattning, bevattning eller av

vattenreglering sökanden inte för kostnader i länsstyrelsen eller

svarar

miljödomstolen uppkommit för deltagare i samfälligheten. Organi-

som sation i 18 kap. 13 § har inte rätt till eller skyldighet att som avses

betala rättegångskostnader.

1 mål gäller återkallelse, förverkande eller omprövning enligt 21 s som kap. 3-7 eller 7 kap. 16 § lagen 0000 med särskilda bestämmelser om vattenföretag skall Statens naturvårdsverk, Kammarkollegiet, länsstyrel- , och tillståndshavaren för sina kostnader vid miljödomstolen. I se svara mål enligt 21 kap. 5 § omprövning för att tillgodose som avser allmänna intressen skall den myndighet som ansökte om omprövning dessutom för kostnader vid miljödomstolen som uppkommer för svara andra motparter än tillståndshavaren. Gäller ett mål enligt 21 kap. 5 § första stycket 10 omprövning för att förbättra anläggnings säkerhet en skall dock tillståndshavaren i stället för Naturvårdsverket, Kammar-

l0 16-0877

290 F ötfattningskommentar SOU 1996: 103

kollegiet och länsstyrelsen svara för senast nämnda kostnader. I mål som gäller omprövning på grund ändrade förhållanden i samfällig-

av heter enligt 8 kap. 18 § lagen 0000 med särskilda bestämmelser

om

vattenföretag ifråga kretsen deltagare eller kostnadsfördelningen

om av eller enligt 7 kap. 19 § samma lag skall varje part för sina

svara kostnader.

I sådana överklagade mål som avses i tredje stycket första meningen skall sökanden svara för sina egna kostnader i högre rätt och för de kostnader som där har uppkommit för motparterna genom att sökanden har klagat.

Första stycket innebär att rättegån gskostnadsersättnin gar inte kommer att betalas i mål om miljöfarlig verksamhet. Anledningen till detta är att sakägarkretsen är så vid, särskilt vid luftföroreningar, att det skulle komma att föra för långt att ålägga sökandena att på samma sätt som i mål om vattenföretag enligt nästföljande stycke stå för samtliga kostnader.

Tredje stycket första meningen innehåller huvudregeln om kostnadsansvaret i mål om vattenföretag. Innebörden är att sökanden skall svara för både sina egna kostnader och motpartemas kostnader. Vilka kostnader som ersätts framgår 18 kap. 8 § rättegångsbalken,

av som också innehåller en bestämmelse om rätt till ränta kostnadsersättningen. Avsteg från huvudregeln om sökandens kostnadsansvar kan göras med stöd av 18 kap. 6 § rättegångsbalken, som innebär att en motpart till sökanden kan bli skyldig att ersätta kostnader som han förorsakat genom försumlig processföring m.m. Regeln om kostnadsansvaret i mål vattenföretag gäller också i de fall att målet

om enligt 18 kap. 15 § andra stycket handlägga som ett stämningsmål. När det talas om sökandens kostnadsansvar bör beaktas att, om frågan om rättegångskostnader aktualiseras sedan tillstånd till företaget har getts, t.ex. efter ett uppskov med prövningen av vissa frågor enligt 20 kap. 43 den som innehar tillståndet kan vara en annan än den som ansökte

om företaget. Ett exempel är att den samfallighet som deltagarna i ett

regleringsföretag bildar förfogar över meddelat tillstånd. I sådana fall måste vad i paragrafen sägs sökanden gälla tillståndsha-

som om anses varen. Det bör framhållas att reglerna också blir tillämpliga i fråga

om anspråk på oförutsedd skada. Genom en anmälan av sådant anspråk anhängiggörs inget nytt mål utan, prövningen sker inom ramen för det ursprungliga ansökningsmålet.

Tredje stycket andra meningen innehåller en specialregel för ansökningsmål som innefattar bildandet av vattenrättsliga samfálligheter.

SOU 1996: 103

Sökandens kostnadsansvar enligt första meningen gäller enligt bestämmelsen inte deltagare i samfälligheten.

Enligt tredje stycket tredje meningen kommer organisationer enligt 18 kap. 13 § inte att ha vare sig rätt eller skyldighet till kostnadsersättning.

Vid omprövning m.m. enligt 21 kap. 3-7 samt 7 kap. 16 § lagen 0000 med särskilda bestämmelser om vattenföretag är det Statens naturvårdsverk, Kammarkollegiet, länsstyrelse eller tillståndshavare som är sökande. Fjärde stycket avser endast dessa typer av mål. Omprövningar enligt 7 kap 18 § lagen 0000 med särskilda bestämmelser om vattenföretag kan i vissa fall avse endast förhållandena mellan deltagarna i en samfallighet. Detta gäller alltid omprövningar enligt 19 § samma lag. Vid sådana omprövningar skall enligt tredje meningen i förevarande stycke varje part svara för sina rättegångskostnader.

Femte stycket innnebär att en sakägare som klagar till högre rätt får stå för sina egna kostnader, om han förlorar, men att han inte kan åläggas att betala sökandens kostnader annat än med tillämpning av 18 kap. 6 § rättegångsbalken. Bestämmelsen är tillämplig inte bara vid klagan i huvudsaken utan också då något beslut under rättegången överklagas.

2 § Bestämmelserna i 1 § tredje till femte och sjätte stycket gäller inte, om annat följer 18 kap. 6 eller 8 § rättegångsbalken.

av

Betraflande särskilda frågor i mål om vattenföretag får efter vad som är skäligt förordnas att vardera parten skall svara för sina kostnader eller att part som förlorar skall ersätta annan part hans kostnader.

Enligt andra stycket kan avsteg göras från huvudregeln om sökandens kostnadsansvar i mål om vattenföretag enligt 1

Bestämmelsen kan tillämpas i alla instanser. Som exempel fall då stadgandet bör kunna tillämpas kan nämnas att sakägare tvistar om fördelningen mellan dem om ett ersättningsbelopp. Sökanden har i regel inte något eget intresse att bevaka i tvister, som inte gäller ersättningens

belopp utan enbart fördelningen av beloppet.

Detta bör hållas isär från fall som avses i 20 kap. 18 Som har anförts i anslutning till det stadgandet är dess innebörd att, om frågor som där avses tas upp i ett ansökningsmål, blir de regler som gäller det ifrågavarande rättsområdet tillämpliga, t.ex. i fråga rättegångs-

om kostnader. Bestämmelsen kan tillämpas också i andra fall där avvikelse från huvudregeln framstår som motiverad.

292 F örfattningskommentar

SOU 1996: 103

3 § Ogillas i mål enligt 28 kap. 13 § talan har väckts fastigsom av hetsägaren eller innehavare av särskild rätt till fastigheten angående ersättning eller inlösen, kan miljödomstolen förordna att han skall bära sina egna kostnader, han kan ha inlett rättegången om anses utan tillräckliga skäl. Har rättegången uppenbart inletts utan skälig grund, får miljödomstolen dessutom förplikta honom att ersätta motparten dennes rättegångskostnader.

Enligt paragrafen gäller generösare regler för sakägare än enligt rättegångsbalken.

4 § I mål om vattenföretag får sökanden åläggas att betala ersättning för motparters rättegångskostnader även deras talan inte har blivit om prövad slutligt vid domstolen. Ersättning skall även innefatta ränta enligt 6 § räntelagen 1975:635 från dagen för beslutet till dess

betalning sker.

Paragrafen innebär att miljödomstolen i särskilda avgöranden slutligt

kan avgöra frågan ersättning för de kostnader sakägare dittills om som haft.

5 § I ansökningsmål och ärenden tillstånd är sökanden skyldig att om

ersätta tillståndsmyndigheten dess kostnader för kungörelser, aktförvarare,

sakkunniga som har tillkallats av domstolen, och lokaler för sammanträden. Efter överklagande gäller vad i första stycket sökande den sägs om

som har överklagat.

På begäran av tillståndsmyndigheten skall förskott på ersättningen betalas. Frågan vem som slutligt skall stå för kostnaden i miljödomstolen avgörs i enlighet med vad gäller för rättegångskostnaderna i som

ansökningsmålet.

Paragrafen innehåller bestämmelser att sökanden skall betala om ersättning för kostnader för kungörelser, lokaler Sökanden är m.m.

SOU 1996: 103

begäran skyldig att betala förskott.

Andra stycket innebär att det normalt blir sökanden som får slutligt stå för kostnaderna i miljödomstolen, jfr. l § andra stycket.

6 § I fråga rättegångskostnader i mål i 20 kap. 12 §

om som avses tredje stycket andra meningen och i mål enligt 28 kap. 10 § gäller bestämmelserna om kostnader i expropriationsmål. Om ett yrkande om inlösen ogillas, gäller dock bestämmelserna om rättegångskostnader i rättegångsbalken.

Ogillas talan förbud mot miljöfarlig verksamhet eller åläggande

om för den utövar sådan verksamhet att iaktta försiktighetsmått som

som

i 20 kap. 17 § på den grund att svaranden efter talans väckande avses har sökt och fått tillstånd enligt denna balk, skall domstolen efter omständigheterna förordna att vardera parten skall själv bära sin rättegångskostnad eller dem skall få full eller jämkad ersättning.

att en av

Andra stycket har tillkommit för att förhindra oskäliga resultat.

7 § Om tillstånd meddelas till markavvattning, skall sökandens

en kostnader fördelas mellan deltagarna i markavvattningen efter vad som är skäligt.

Om tillstånd inte meddelas till markavvattningen, får sökandens kostnader fördelas mellan samtliga sakägare eller vissa av dem, om särskilda omständigheter föranleder detta.

Om tillstånd inte meddelas till markavvattning i ett mål har

en som inletts på grund ett beslut vid fastighetsreglering, skall dock

av en

kostnaderna förrättningskostnader vid fastighetsregleringen.

anses som

Paragrafen är Den motsvarar dock delvis 20 kap. 8 § andra och

ny. tredje stycket vattenlagen.

Övriga kostnader

8 § I ärenden hos regeringen ianspråktagande strömfall enligt 2

om av kap. 8 § lagen 0000 med särskilda bestämmelser om vattenföretag skall sökanden för samtliga kostnader.

svara

I ärenden hos länsstyrelsen fördelning av ersättning skall den

om

294 F örfattningskommentar SOU 1996: 103

ersättningsskyldige svara för samtliga kostnader.

Första och andra styckena gäller inte annat följer vid

om en

motsvarande tillämpning av 18 kap. 6 eller 8 § rättegångsbalken.

Frågor om ersättning enligt denna paragraf prövas av miljödomstolen.

Denna paragraf innebär i likhet med 1 § att sökanden eller den ersättningsskyldige skall stå för kostnaderna.

FEMTE AVDELNINGEN

TILLSYN M.M.

23 kap. Tillsyn

1 § Med tillsyn i denna balk myndighetsutövning som syftar till avses en att säkerställa att denna balk och föreskrifter, domar och beslut som har meddelats med stöd balken efterlevs. av Tillsynsmyndigheten skall utöva tillsynen genom att kontrollera efierlevnaden nämnda bestämmelser, domar och beslut samt vidta de av åtgärder behövs för att åstadkomma rättelse. Det ankommer som därutöver på tillsynsmyndigheten rådgivning, information och att genom liknande verksamhet skapa förutsättningar för att balkens ändamål skall

kunna tillgodoses.

Paragrafen har ingen direkt motsvarighet i gällande rätt. För att kunna införa gemensamma tillsynsbestämmelser för all verksamhet regleras i miljöbalken krävs att begreppet tillsyn klart som definieras. Någon sådan definition finns inte i någon av de lagar som ersätts av balken. Det förekommer dock i gällande rätt att tillsynens syfte och omfattning berörs. Vad innefattas i tillsynen skiljer sig i olika som lagar ersätts balken. som nu av T.ex. i förarbetena till miljöskyddslagen att myndigheternas anges tillsyn omfattar övervakning och kontroll av stömingskällor och att skyddsföreskrifter efterlevs. Kontrollbegreppet har emellertid med tiden kommit att användas t.ex. för sådan kontroll utövare av miljöfarlig som verksamhet m.m. är skyldig att bedriva. I miljöskyddssammanhang används for att klart särskilja denna verksamhet från den tillsyn numera, myndigheterna är skyldiga att utöva, ofta begreppen egenkontroll eller intemkontroll. Dessa begrepp syftar till att klargöra att det primära ansvaret for att miljöfarlig verksamhet bedrivs i enlighet med miljöskyddslagens bestämmelser vilar på den utför verksamheten. som Tillsynen över hälsoskyddslagen har å andra sidan en vidare omfattning. Tillsynsmyndigheterna inbegriper även rådgivning och uppföljning utvecklingen i kommunen i miljö- och hälsoskyddshänseav ende samt framtagande förslag som är påkallade m.m. i tillsynsverkav samheten. Det föreligger i och for sig behov av mer än ren kontroll i efterhand att de bestämmelser och villkor meddelats for att uppfylla av som

miljöbalkens syften följs. Tillsynsbegreppet bör emellertid förbehållas för den rent myndighetsutövande verksamheten tillsynsmyndig-

som heterna bedriver genom efterlevnadskontroll och vidtagande åtgärder

av för att åstadkomma rättelse i förekommande fall. Tillsynsmyndighetema har inte endast en rätt till sådan myndighetsutövning, utan det föreligger en skyldighet för tillsynsmyndighetema att kontrollera balkens efterlevnad och att vidta de åtgärder som behövs. Innebörden begreppet

av tillsyn och skyldigheten att utöva tillsyn framgår av paragrafens första och andra stycke.

För att skapa förutsättningar för att balkens ändamål skall kunna uppfyllas behövs även andra åtgärder naturligen faller till-

som synsmyndighetema. Dels bör dessa bistå med råd och information i enskilda fall. Dels bör tillsynsmyndighetema bedriva rådgivande, utredande och uppföljande verksamhet av mer generell karaktär

som inbegriper det så kallade miljöstrategiarbetet. Syftet är då att identifiera hälso- och miljöproblem, utarbeta handlingsplaner och följa

upp av statsmakterna beslutade långsiktiga eller övergripande miljöpolitiska mål. Slutligen förutsätter ett säkerställande av balkens efterlevnad att de

samordnande och de centrala tillsynsmyndighetema uppföljning,

genom rådgivning och kontroll bistår de tillsynsmyndigheter utövar den

som

direkta tillsynen med tillsynsvägledning. Sådana uppgifter ankommer därför också på dessa tillsynsmyndigheter.

Att det ankommer tillsynsmyndighetema att även bedriva

nu beskriven verksamhet framgår paragrafens sista stycke.

av

2 § Tillsynsmyndigheten skall anmäla överträdelser bestämmelser i

av balken eller iföreskrift har utfärdats med stöd balken till polis-

som av

eller åklagarmyndigheten misstanke brott finns.

om om

Paragrafen motsvarar närmast 38 § miljöskyddslagen.

Tillsynsmyndigheten är skyldig att anmäla de överträdelser

av balkens regler och andra regler utfärdats med stöd balken och

som av

som är straffbelagda till polis- eller åklagarmyndigheten. Tillsynsmyn-

digheten skall inte själv göra någon bedömning överträdelsen kan

av om föranleda fällande dom utan anmäla de faktiska förhållandena så snart en straffbar överträdelse kan konstateras. Gämingens allvar,

om vårdslöshet eller uppsåt förelegat, är ansvarig för överträdelsen

vem som i straffrättslig mening och liknande bedömningar skall ske i den

efterföljande brottsutredningen.

SOU 1996: 103

3 § Tillsynen utövas de statliga myndigheter regeringen

av som bestämmer. Regeringen får också föreskriva att kommunerna skall utöva tillsyn.

Regeringen får föreskriva att den myndighet regeringen bestämmer får överlåta åt kommun gjort framställning om det att i ett visst

en som avseende utöva sådan tillsyn som annars skulle ankomma på en statlig myndighet. Detta gäller inte verksamhet utövas Försvarsmakten,

som av Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt.

Har en kommun gjort framställning om överlåtelse av tillsynen enligt andra stycket och finner den myndighet som avses i andra stycket att tillsynen inte bör överlåtas i enlighet med fiamstdllningen, skall myndigheten med eget yttrande överlämna ärendet till regeringen för

avgörande, om kommunen begär det.

Den myndighet som avses i andra stycket får återkalla överlåtelsen av tillsyn till en kommun. Har regeringen beslutat om överlåtelse, får återkallelse av överlåtelsen inte ske utan att regeringen har medgivit det.

Bestämmelser hur tillsynsansvaret skall fördelas finns idag i bl.a.

om

38 § miljöskyddslagen, 14 § lagen om kemiska produkter, 15 § hälsoskyddslagen, 6 kap. 3 § naturresurslagen och 21 § renhållnings-

lagen. Enligt dessa bestämmelser utövar statliga myndigheter den centrala och regionala tillsynen medan kommunala myndigheter i huvudsak utövar den lokala tillsynen. Tillsynen över vattenlagen utövas endast av länsstyrelsen.

Vilka myndigheter som tilldelas tillsynsansvaret regleras idag

antingen genom lagbestämmelser eller genom förordning eller ibland

båda sätten. En samordning tillsynsbestämmelsema i en miljöbalk

av förutsätter att denna detaljreglering sker genom särskilda förordningar utfärdade regeringen med stöd balken och inte regleras i lag.

av av Miljöbalksutredningen avser att återkomma med förslag till sådana förordningar i ett kommande betänkande.

Utredningen föreslår att den centrala och regionala tillsynen även fortsättningsvis skall utövas av statliga myndigheter. Vad gäller den lokala tillsynen föreslås att kommunerna alltid skall ha tillsyn över viss verksamhet. Denna verksamhet omfattar, med vissa utökningar, den tillsyn kommunerna har idag enligt lagen om kemiska produkter, hälsoskyddslagen, renhållningslagen, naturvårdslagen och icke tillståndspliktig verksamhet enligt miljöskyddslagen. Därutöver skall kommunerna ha möjlighet att från länsstyrelserna ta över viss annan tillsyn.

Paragrafens andra och tredje stycke motsvaras närmast av 44 a §

miljöskyddslagen.

Länsstyrelsen får i vissa fall överlåta tillsynen i visst avseende

åt en kommun som åtar sig den. Om länsstyrelsen inte vill överlämna tillsynen skall frågan om kommunen begär det hänskjutas till regeringens prövning.

Om omständigheterna föranleder det får överlåtelsen återkallas. Både omständigheter som kan hänföras till kommunen och omständigheter som kan hänföras till tillsynsobjekten kan föranleda återtagande. Det kan vara fråga om en omorganisering i den kommunala förvaltningen

som gör att drifts- och tillsynsansvar inte kan skiljas åt eller nedskärningar som leder till att erforderlig kompetens försvinner. Det kan

vara förändringar av verksamheterna som ställer särskilda krav på tillsynen eller som har betydelse för regionala eller nationella förhållanden. I vissa fall kan erfarenheten visa att tillsynen inte kan fullgöras av kommunen det sätt som hade förutsetts. Har regeringen beslutat om överlåtelse måste regeringen medge att återkallelse sker.

Vårt förslag till fördelning av tillsynsansvaret bygger på att överlåtelse av detta skall ske regelmässigt. Till skillnad från idag skall överlåtelsen normalt avse grupper av verksamheter och inte enskilda tillsynsobjekt. Viss verksamhet skall som huvudregel överlåtas. Viss annan verksamhet skall överlåtas endast under vissa förutsättningar. I de fall kommunen redan tagit över tillsynsansvaret bör detta som huvudregel ligga kvar på kommunen. Avgörande för om Övertagande skall få ske är å ena sidan verksamhetens karaktär och hälso- och miljöpåverkan och å andra sidan kommunens kompetens och resurser. Enligt kommunallagen får ansvaret för driften och tillsynen av en verksamhet inte ligga på samma nämnd. En grundläggande princip bör vara att driftsoch tillsynsansvaret skiljs även förvaltningsnivå.

Tillsynen över vissa anläggningar särskild betydelse, t.ex.

av kämkraftanläggningar, bör aldrig kunna överlåtas kommunerna.

En närmare redogörelse för vårt förslag till fördelningen av tillsynsansvaret och vilken verksamhet som bör räknas till vilken grupp finns i avsnitt 28.5.

4 § Regeringen får förordna att tillsynsbestämmelserna skall gälla även i fråga om tillsyn över efterlevnaden EG:s förordningar inom denna

av balks tillämpningsområde.

Paragrafen har en motsvarighet i 3 § andra meningen lagen åtgärder

om beträffande djur och växter tillhör skyddade arter och 14 § andra

som

SOU 1996: 103

stycket lagen om kemiska produkter.

EG:s miljöregler är i allmänhet utformade som direktiv. Det finns dock några EG-förordningar som avser miljöfrågor, framför allt på kemikalie- och avfallsområdet. Förordningsfonn används ofta för regler som avser export och import från tredje land.

Sedan Sverige blivit medlem i EU gäller EG-förordningar direkt enligt 2 § lagen 1994:1500 med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen och behöver inte överföras till det svenska regelsystemet. Däremot ställs det i förordningar krav att medlemsstatema skall säkerställa att de åligganden fullgörs som gäller för enskilda enligt förordningarna. De behöriga myndigheterna måste kunna utöva tillsyn för att säkerställa att enskilda fullgör sina skyldigheter som gäller enligt EG- förordningama. En sådan utökad tillsynsbefogenhet måste regleras i lag. Regeringen kan sedan i förordning de

ange EG-förordningar för vilka ett tillsynsansvar skall gälla, dvs. de EG-förordningar som rör de rättsområden som omfattas av balken.

5 § Tillsynsmyndigheter skall samarbeta med varandra samt med sådana statliga och kommunala organ som har att utöva tillsyn i särskilda hänseenden eller som på annat sätt fullgör uppgifter av betydelse för tillsynsverksamheten.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att tillsynsmyndigheterna skall lämna sådana

uppgifter erfordras för regional eller central tillsynsmyndig-

som att en het skall kunna fullgöra sitt samordnande, kontrollerande och upp-

följande ansvar.

Paragrafens första motsvarighet i 38 § fjärde stycket första

stycke har en meningen miljöskyddslagen och 4 § andra punkten hälsoskyddslagen.

Det primära syftet med tillsynsmyndighetemas verksamhet är att miljöbalkens ändamål uppfylls. För att uppnå detta krävs i vissa fall åtgärder och aktioner som inte begränsar sig till en kommun, ett län eller ett ansvarsområde. Det kan gälla miljötillståndet i ett vattendrag som breder ut sig i flera kommuner, det kan gälla luftföroreningar

av global betydelse, det kan gälla en sällsynt art som inte alls bryr sig om läns- eller kommunindelning. Exemplen är många. Det kan också handla om samarbete med SMHI, SCB och många andra myndigheter som inte är tillsynsmyndigheter. Det finns skäl att understryka att tillsynsmyndigheterna och andra kommunala och statliga organ skall samarbeta för att uppnå största möjliga kostnadseffektivitet och på bästa sätt söka uppnå

300 F örfattningskommentar SOU 1996: 103

miljöbalkens syften. Samarbete skall alltså ske i den utsträckning det främjar tillsynsverksamheten.

För att göra möjligt ett rationellt och effektivt miljöarbete måste miljötillståndet i olika områden och i olika avseenden samt olika åtgärders effekt följas upp. Detta bör ske inte bara lokalt utan även övergripande på såväl regional som nationell nivå. En förutsättning för att ett effektivt övergripande strategiskt miljöarbete skall kunna genomföras är att de myndigheter som utövar den operativa tillsynen bistår de regionala och de centrala myndigheterna med den information de behöver för detta arbete. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bemyndi gas i paragrafens andra stycke att utfärda föreskrifter angående rapportering av relevanta uppgifter för att säkerställa att detta sker på ett tillförlitligt och effektivt sätt. Miljöbalksutredningen att

avser i ett kommande betänkande återkomma med förslag till sådana föreskrifter.

6 § En kommun får trafla avtal med kommun att till-

en annan om synsuppgifl som kommunen har enligt denna balk skall ombesörjas helt eller delvis den andra kommunen.

av

Den myndighet som har för tillsynen får efter överenskom-

ansvar melse med tillsynsmyndighet uppdra åt anställd vid den

en annan myndigheten att utföra tillsynsuppgifter och meddela beslut på tillsynsmyndighetens vägnar.

För kommunal tillsynsmyndighet gäller de begränsningar avseende delegation av beslutsrätt som föreskrivs i 6 kap. 34 § kommunallagen 1991:900. Föreskrifterna i 6 kap. 24-27 och 35 §§ kommunallagen

om jäv och anmälan beslut till nämnd skall tillämpas på den fattar

av som sådana beslut.

Stadgandet har ingen motsvarighet i gällande rätt.

Genom paragafens första stycke ges kommunen rätt att träffa avtal med en annan kommun om att den senare helt eller delvis skall ombesörja kommunens tillsynsuppgifter enligt balken. Med detta avses sådana uppgifter som inte innefattar meddelande av beslut. Exempel på sådana uppgifter som kan komma ifråga är inspektioner, mätningar eller andra utredningar av betydelse för tillsynen.

I andra stycket ges tillsynsmyndighet, oavsett om detta är kommunen eller annan, rätt att delegera beslutanderätt till anställd vid

annan tillsynsmyndighet efter överenskommelse med den tillsynsmyndigheten. I detta ligger att delegation inte kan ske till någon i egenskap av

förtroendevald eller till någon som är anställd i ett företag som ägs av kommunen. Av tredje stycket följer dels att vissa ärenden enligt kommunallagen inte kan delegeras, t.ex. ärenden principiell betydelse eller annars av av störe vikt, dels att kommunallagens jävsbestämmelser och bestämmelser anmälan till nämnden de beslut delegaten fattar gäller för om av delegation till anställd i annan kommun. I gällande rätt finns inte lagstöd för tillsynsmyndighet att anlita en någon, kanske expert, vid tillsynsmyndighet för att utföra en en annan

tillsynsuppgifter innefattar myndighetsutövning.

som Av Finansdepartementets PM Kommunal uppdragsverksamhet och kommunal samverkan myndighetsverksamhet, Ds 1995: 13, framgår om

bl.a. följande.

Den s.k. KLIV-utredningen har i betänkandet Kommunerna och miljöarbetet SOU 1993: 19 uppgett att det redan idag förekommer vissa tjänster mellan kommunerna inom miljö- och hälsobyte av

skyddsområdet. Utredningen att ett sådant tjänsteutbyte bör

anser kunna utvecklas i fråga myndighetsuppgifter inom tillsynsomom rådet. KLIV föreslår att de formella hinder som föreligger mot att

personal kommuns förvaltning utför myndighetsuppgifter

från annan skall undanröjas. Begränsningen som idag ligger i 6 kap. 33 § kommunallagen innebär att delegaten måste vara anställd i den egna kommunen. Samarbetet kan i annat fall enbart gälla åtgärder som inte innebär beslut i rättslig mening. Några kommuner har försökt lösa frågan att deltidsanställa personal i flera kommuner genom samtidigt.

I regeringens proposition Vissa ändringar den kommunala kompe-

av tensen prop. 1995/96:167, bet. 1995/96:KU34, rskr. 1995/96:242 föreslås bl.a. ändringar miljöskyddslagen, hälsoskyddslagen, lagen om kemiska produkter och renhållningslagen att göra det möjligt som avser för kommuner dels att delegera beslutanderätt till anställda i andra kommuner och dels att anlita kommun för utredningar, tillannan synsuppgifter och liknande. Lagändringama träder ikraft den l juli 1996. I vissa fall kan det lämpligare för kommun att använda en vara en anställd vid länsstyrelse eller tvärtom. Uppdragsmöjligheten bör t.ex. en därför inte begränsas till anställda i kommuner utan gälla anställda vid tillsynsmyndigheter generellt. Bestämmelsen torde vara en förutsättning för att vissa mindre kommuner skall ha möjlighet att uppfylla sin en tillsynsplikt på ett kostnadseffektivt sätt. Av paragrafen framgår att tillsynsuppgifter kan utföras enligt uppdrag den är anställd vid tillsynsmyndighet än den aktuella av som annan

302 F ärfattningskommentar

SOU 1996: 103

kommunen. I de fall uppdraget omfattar även beslutsfattande i kommu-

nallagens mening måste en uttrycklig delegeringsbestämmelse

ges. Laga stöd för ett ännu längre gående samarbete i gemensamma tillsynsorgan skulle sannolikt kunna effektivisera tillsynen ytterligare. Generella samarbetsmöjligheter för kommunerna utreds för närvarande av Kommunala fömyelsekommittén Dir l994:151 och 1995:113. Paragrafen inskränker sig därför till uppdragsmöjlighet avseende i en

uppdraget angivna tillsynsuppgifter.

7 § Den myndighet har för tillsynen kan uppdra som ansvar åt någon som inte är anställd vid tillsynsmyndighet att utföra i tillståndsbeslut

förskriven besiktning anläggning.

av en

Paragrafen har en motsvarighet i 18 kap. 3 § andra stycket vattenlagen.

Enligt vattenlagen får i tillståndsdom eller tillståndsbeslut föreskrivas att en vattenanläggning skall besiktas sedan den utförts. I miljöbalken har införts möjlighet att föreskriva att besiktning skall ske utförda en av anläggningar för all verksamhet som omfattas miljöbalkens tillämpav ningsområde 20 kap. 41 §. Det bör dock understrykas att det är själva anläggningen och inte verksamheten är föremål för besiktningen. som Tillsynsmyndighetens möjlighet att förordna utredning verksamom av heten och dess verkningar regleras 21

Besiktning av en anläggning utförs i vissa fall lämpligast någon

av som har särskild kompetens relevans för den särskilda anläggningen. av

Tillsynsmyndigheten, som förordnar besiktningsman, bör i sådana fall,

efter samråd med sakkunniga kunna uppdra någon har organ, som

erforderlig kompetens, oavsett om denne är anställd vid tillsynsmyn-

en dighet, att utföra besiktningen. Ett sådant uppdrag bör klart vara avgränsat. Det ankommer på verksamhetsutövaren att anmäla till tillsynsmyndigheten när anläggningen är klar att besiktas. Verksamhetsutövaren

svarar för kostnaden för besiktningen. Tillsynsmyndigheten bestämmer ersättningens storlek. Det är tilsynsmyndighetens skyldighet

att minimera kostnaden varför upphandling bör ske vid varje tillfälle

besiktning skall ske.

F örelägganden och förbud

8 § En tillsynsmyndighet får, inte annat följer ett tillståndsbeslut om av eller tillståndsdom vunnit rättskraft, meddela de förelägganden en som och förbud behövs i ett enskilt fall för att denna balk eller som föreskrifter, tillstånd, villkor eller andra beslut som har meddelats med stöd balken skall efterlevas. av Tillståndsbeslut eller tillståndsdom hindrar inte en tillsynsmyndighet från att meddela sådana brådskande förelägganden eller förbud som är nödvändiga till följd särskilda omständigheter. av

I stort sett samtliga lagar som omfattas av balken innehåller motsvarigheter till paragrafens första stycke. Andra stycket motsvarar 40 §

andra stycket miljöskyddslagen.

Paragrafen är av central betydelse för tillsynsverksamheten. Den reglerar tillsynsmyndighet kan vidta åtgärder vid överträdelser i när en enskilda fall. Möjligheten för tillsynsmyndigheten att meddela förelägganden och förbud blir genom bestämmelsen densamma för all verksamhet omfattas miljöbalken. När det gäller vattenföretag som av innebär paragrafen ökad möjlighet att ingripa jämfört med gällande en regler där endast vissa gärningar kan medföra tillsynsförelägganden. En tillsynsmyndighet kan enligt första stycket meddela de förelägganden och förbud behövs för att stadgandena i miljöbalken som eller föreskrifter, tillstånd, villkor eller andra beslut som meddelats med stöd balken skall efterlevas. Bemyndigandet omfattar även föreav

läggande sådant kontrollprogram som avses i 39 a § miljöskydds-

om lagen. Ett åsidosättande aktsamhetsreglema kan således föranleda av ingripande från tillsynsmyndighetens sida. Detta innebär att tillsynsmyndigheten kan inte bara vid direkt miljöpåverkande överträdelser, agera, utan även när t.ex. principen om resurshushållning eller kretsloppsprincipen 3 kap. 5 § inte iakttas. En del verksamhet kan motverka miljöbalkens mål och således som omfattas miljöbalkens tillämpningsområde regleras i annan lag. Om av verksamhet är särskilt reglerad i annan lag kan tillsynsmyndigheten en inte ingripa med stöd balkens regler i den mån de aktuella förav hållandena regleras i speciallagen. I praxis har hittills gjorts skillnad mellan överträdelser av tillståndsbeslut sådana och överträdelser villkoren för tillstånden. I själva som av tillståndsbeslutet regelmässigt tillåten omfattning verksamheten. anges av Endast överträdelse villkoren har ansetts kunna föranleda att av

304 F irfattningskommentar SOU 1996: 103

tillståndet upphävs. Denna tillämpning har knappast varit åsyftad av

lagstiftaren utan har blivit ett resultat av en otydlig utformning

av lagtexten. Detta förhållande läggs tillrätta i l0 kap. med bestämmelser om bl.a. miljöfarlig verksamhet. Bemyndigandet att vidta tillsynsåtgärder har formulerats för att tydliggöra att åtgärder kan komma ifråga oavsett i vilken del eller på vad sätt ett tillståndsbeslut överträds. I gällande rätt kvarstår ansvaret för att förebygga eller begränsa olägenhetema från verksamheten även efter att verksamheten upphört 5 § miljöskyddslagen. Det har rått delade meningar detta om ansvar kvarstår även vid överlåtelse av verksamheten. I enlighet med principen att förorenaren betalar föreskrivs i miljöbalken att detta skall ansvar kvarstå till dess olägenheten upphört, jfr 3 kap 9 § och 30 kap. Det saknar betydelse verksamhetsutövaren inte längre driver verksamom heten beroende på att han överlåtit denna eller lagt ned verksamheten.

Tillsynsmyndigheten kan följaktligen meddela förelägganden mot den

som bedrev verksamheten vid olägenhetens uppkomst även om verksamheten har lagts ned eller överlåtits vid tiden för föreläggandet. Har fler bedrivit verksamhet kan ha bidragit till olägenhetema som de huvudregel solidariskt. Även den har förvärvat ansvarar som som en fastighet med vetskap om att den var förorenad eller borde ha som

upptäckt detta kan bli efterbehandlingsansvarig. Fastighetsägaren

ansvarar efter verksamhetsutövama. Det i 3 kap. 9 § stadgade ansvaret såväl skyldighet att vidta avser en åtgärder för att avhjälpa skadan som att betala kostnader har som uppstått. I enlighet med förvaltningssrättsliga traditioner bör tillsynsmyndigheten i första hand bereda den ansvarige möjlighet att avhjälpa skadan. Regler rättelse den felandes bekostnad finns i om

23 kap. 17 Vem för efterbehandling, detta

som ansvarar ansvars omfattning och hur ansvaret bör fördelas utvecklas i avsnitt 34 och

författningskommentaren till 30 kap.

Med verksamhet avses i miljöbalken alla åtgärder kan motverka som balkens mål. Var och en är bunden de allmänna aktsamhetsreglema av om det inte särskilt anges att reglen endast näringsverksamhet. avser Förelägganden kan alltså föranledas annat än åtgärder vidtas i av som näringsverksamhet. Vad gäller tillståndsgiven verksamhet ersätter villkoren i tillståndet för verksamhetens bedrivande balkens regler. Förelägganden kan komma ifråga endast om dessa villkor åsidosätts. Undantag från denna princip kan emellertid göras särskilda omständigheter föreligger. Sådana fall om avses där konsekvenserna blir sådana att omprövning villkoren inte av kan avaktas utan risk för att allvarlig skada på miljön eller ohälsa

uppkommer.

SOU 1996: 103

Det förtjänar att även i detta sammanhang påpekas att dispens från förbud inte är att jämställa med tillstånd. Ett sådant dispensbesluts rättskraft begränsar sig till den åtgärd det och medför således inte avser befrielse från vad följer miljöbalken i övrigt. De allmänna som av aktsamhetsreglerna t.ex., skall tillämpas vid utförandet av den aktuella åtgärden. Tillsynsmyndigheten skall naturligtvis aldrig tillgripa mer ingripande tvångsåtgärder än vad krävs i det enskilda fallet för att åstadkomma som att balkens regler följs. Av 18 § första stycket andra meningen hälsoskyddslagen framgår att endast vid brådskande fall får föreläggande eller förbud meddelas av nämnden innan det har visat sig att nämndens råd inte följs. Miljöskyddslagen innehöll ett liknande krav på rådgivning som genom lagändring 1988 ersattes med möjlighet att meddela råd. I förarbetena en

till lagändringen 1987/88:85 uttalade departementschefen att det

prop

förhållandet att föreläggande och förbud får meddelas först efter att råd inte har efterkommits har visat sig utgöra ett onödigt hinder att effektivt

förebygga olägenheter. Miljöbalksutredningen bedömer att detta

förhållande torde detsamma beträffande all verksamhet som vara omfattas balkens regler. En lagstadgad möjlighet att meddela råd likt av den i 39 § miljöskyddslagen behövs inte då rådgivning måste anses ingå

i den normala tillsynsverksamheten. Tillsynsmyndigheten bör själv

kunna avgöra i vilka fall det är tillräckligt att söka åstadkomma rättelse råd och i vilka fall det är lämpligare att använda sig av genom

föreläggande eller andra och mer ingripande åtgärder.

9 § Om tillstånd till vattenföretag har förfallit enligt 21 kap 2 § får ett tillsynsmyndigheten förelägga tillståndshavaren att riva ut en med stöd tillståndet uppförd vattenanläggning kan skada allmänna eller av som enskilda intressen.

Paragrafen motsvarar närmast 21 kap. 3 § andra stycket vattenlagen. I tillstånd till vattenföretag skall anges inom vilken tid företaget måste genomföras. Denna tid kan sättas till högst 10 år. Hinner inte anläggningen slutföras inom angiven tid förfaller tillståndet. I de fall

anläggningsarbetet inte har påbörjats krävs ingen ytteligare åtgärd. Det

förekomme emellertid att vissa åtgärder har utförts. Ett återställande kan, allrahelst viss tid förflutit och omgivningen anpassat sig till de om vidtagna åtgärderna, medföra skador eller andra olägenheter för enskilda och från allmän synpunkt. Hur återställningen skall genomföras behöver

306 F örfattningskommentar

SOU 1996: 103

därför i vissa fall regleras. Länsstyrelsen meddelar i gällande rätt föreläggande angående utrivningen i sådana fall. Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet enligt vattenlagen. Tillsynsmyndigheten har enligt miljöbalken till uppgift bl.a. att bevaka att villkoren i tillstånden efterlevs och att följa olika upp verksamheters påverkan på miljön. Det faller sig naturligt det att

ankommer tillsynsmyndigheten att meddela förelägganden

om utrivning i förevarande fall. Föreläggandet måste utformas med tanke på att det kan krävas tillstånd till utrivningen.

10 § En tillsynsmyndighet får förelägga den håller stängsel

som i ett område av betydelse for friluftslivet eller i närheten sådant av ett område att ordna grindar eller andra genomgångar behövs för som att allmänheten skall kunna komma till mark inom ett sådant område som omfattas av allemansrätten. Är det uppenbart stängsel endast att ett är avsett att utestänga allmänheten från området får föreläggande meddelas bort det. om att ta Vad har sagts stängsel skall tillämpas på motsvarande som nu om sätt när det gäller diken.

Paragrafen har en motsvarighet i 17 § naturvårdslagen. Med hänsyn till att det inte går att generellt i vilka fall ange ett stängsel eller dike måste utföras så att det blir möjligt att passera,

bemyndigas tillsynsmyndigheten att i enskilda fall meddela föreläggande

om detta. Tillsynsmyndigheten skall i sitt beslut beakta gällande

lag,

sedvanerätt och de särskilda omständigheterna i det aktuella fallet

11 § Har skada eller olägenhet under ägares tid uppstått vid en användningen fastighet eller byggnad, anläggning eller av en en anordning på annans mark och skulle detta kunna föranleda föreläggande mot denne i egenskap ägare till egendomen eller av tomträttshavare att avhjälpa skadan eller olägenheten, får tillsynsmyndighet en förelägga en ny ägare eller tomträttshavare att avhjälpa skadan eller olägenheten, det inte är oskäligt. om

Paragrafen motsvarar närmast delar 39§ första stycket andra av meningen naturvårdslagen. Ordalydelsen har ändrats så sätt att bestämmelsen omfattar också tomträttshavare eftersom aktuella

förelägganden kan riktas även mot sådan. I paragrafen regleras bl.a. ägares eller tomträttshavares ansvar en ny för att vidta rättelse vid överträdelser förbud eller förskrifter av beträffande nationalpark, naturreservat, vattenskyddsområde, kulturresernaturminne, strandskydd, biotopskydd eller annat skydd för växtvat, och djurlivet, täkt eller vilthägn skett under tidigare ägares eller som en tomträttshavares tid. Enligt bestämmelsen får tillsynsmyndighetens föreläggande åtgärder riktas mot den nye ägaren eller tomträttshavaom Till skillnad mot vad gäller enligt naturvårdslagen är det inte ren. som förutsättning att det är den tidigare innehavaren som har begått en överträdelsen. Ansvar för fastighetsägare att avhjälpa uppkommen skada kan en ny också aktualiseras i förorenade områden där efterbehandling skall vidtas. En skälighetsbedömning skall göras. I motiven till naturvårdslagen prop. 1981/822220 har framhållits att bestämmelsen skall tillämpas med urskillnad, varvid avvägning måste göras mellan naturvårdens en intresse och den enskildes intresse att inte drabbas oskäliga kostav nader. Efterbehandlingssituationer regleras i 30 kap. med särskilda bestämmelser förorenade områden. om

12 § Har föreläggande riktats mot någon i egenskap ägare till ett av en

fastighet, i egenskap nyttjanderättshavare till berörd egendom eller

av mot båda får tillsynsmyndigheten ålägga dessa, om ägande- eller nyttjanderätten övergår till någon att utan dröjsmål lämna annan,

uppgift den ägarens eller nyttjanderättshavarens namn och

om nya adress.

Paragrafen motsvarighet i 19 § andra stycket hälsoskyddslagen. har en Paragrafens syfte är att göra ett snabbt ingripande mot ny ägare eller nyttjanderättshavare möjligt, rättelse inte har skett i enlighet med om tidigare föreläggande. Det är inte meningen att den nye ägaren eller nyttjanderättshavaren skall skydlig att utföra några egna undersökvara ningar utan skyldigheten begränsar sig till att lämna de uppgifter om erhållits vid överlåtelsen. namn och adress som

308 F örfattningskommentar

SOU 1996: 103

Vite

13 § Beslut förelägganden eller förbud om får förenas med vite.

I stort sett alla de lagar föreslås sammansmältas som nu i balken innehåller bestämmelser vite. om Användning av vite förutsätter stöd i lag. Bestämmelser om

vitesföreläggandes adressat, beräkning storlek, utformning och

av utdömande finns i lagen 1985:206 viten. Erfarenheten om av att använda viten på mil jöskyddsområdet är positiv. Viteshotet

tvingar fram

konkreta lösningar och verkar vanligtvis snabbare straffsanktioner. än De problem som förekommer hänger i regel med de samman långa handläggningstidema vid överklagande vitesbeslutet. Det har av

förekommit att möjligheten att överklaga har i

satts system och förhindrat en effektiv användning. Ett sätt komma till att rätta med tredska är att utnyttja möjligheten i 4 § viteslagen

att förelägga löpande

viten. Ett sådant vite kan dessutom, det skrivs in i

om fastighetsregistret,

bli gällande även mot ägare till fastigheten. ny

Tillsynsmyndigheten bör i större utsträckning än hittills kunna

använda sig av vitesförelägganden på ett sådant tillsynsverksamsätt att heten blir effektiv. Vitesbestämmelser är i allmänhet effektivare och verkar

förebyggan-

de på ett helt annat sätt än straffbestämmelser.

Underrättelse till inskrivningsmyndigheten

14 § Om tillsynsmyndighet har meddelat

en ett föreläggande eller

förbud mot någon i egenskap ägare till fastighet, tomträttshavare av en eller ägare till byggnad, anläggning eller en anordning på mark som tillhör någon får myndigheten sända beslutet

annan, till inskrivningsmyndigheten för anteckning i inskrivningsregistret. Är föreläggandet

förenat med löpande vite, skall även detta antecknas.

Inskrivnings-

myndigheten skall genast i rekommenderat brev underrätta den som senast sökt lagfart eller inskrivning förvärv tomträtt anteckav av om ningen, om sökanden inte är föreläggandets adressat.

Har anteckning enligt första stycket gjorts, gäller föreläggandet eller förbudet mot den ägaren egendomen. Har den nya av nya ägaren förvärvat egendomen genom köp, byte eller gåva och utgör egendomen fastighet eller tomträtt, gäller även löpande vite den mot nya ägaren räknat från tidpunkten för äganderättsövergången. Annat gäller vite inte

egendomen, tillsynsmyndigheten får sätta ut mot en ny ägare av men vite för den ägaren. Löpande vite en viss period får tas nytt som avser endast den ägare vid periodens början. ut av som var Har ett antecknat föreläggande eller förbud upphävts genom ett beslut vunnit laga eller har den åtgärd avses med som kraft som föreläggandet vidtagits eller har ändamålet med föreläggandet förlorat

sin betydelse, skall tillsynsmyndigheten så snart den fått vetskap om anmäla detta till inskrivningsmyndigheten för anteckning förhållandet

i inskrivningsregistret.

Regler inskrivning i inskrivningsregistret finns i de mer fastigom hetsanknutna lagarna. Paragrafen motsvarar närmast 20 § hälsoskyddsla-

och b naturvårdslagen. gen och 39 a Föreläggande riktat mot någon i egenskap ägare eller nyttjandeav rättshavare till fastighet eller byggnad eller anläggning på annan förekommer i de fall föreläggandet är föranlett naturvårds-

fastighet av

bestämmelser, de bestämmelser i dag omfattas hälsoskyddslagen som av bestämmelser miljöfarlig verksamhet förvaring. eller om som avser föreläggande med anledning överträdelser naturvårdsbe- Sådana av av stämmelser eller förvaringsfallen är inte fler än att de alltid bör sändas inskrivningsregistret för anteckning. överträdelser hälsoskyddsbetill av stämmelser däremot, kan förekomma i många fall och vara av ytterst skiftande karaktär. Det är inte alltid det finns skäl att anteckna sådana. Det ankommer på den myndighet som har utfärdat föreläggandet att

bedöma när anteckning bör ske. Avsikten med att anteckna föreläggandet i fastighetsregistret är att

då direkt rättighetsinnehavare till fastigheten eller det gäller ny

eller anläggningen fastigheten. Det bör dock påpekas att

byggnaden

endast viten blir direkt gällande. Har anteckning inte det är löpande som

måste tillsynsmyndigheten utfärda ett nytt föreläggande riktat mot

gjorts

den rättighetsinnehavaren. Nytt beslut andra viten än löpande

nya om måste också alltid meddelas.

15 § Överlåts fastighet eller tomträtt eller en byggnad, anen en eller anordning på mark sedan ett beslut som avses i läggning annans skall rättegångsbalkens bestämmelser verkan