SOU 1997:23
Digital demokrati : ett seminarium om Teknik, demokrati och delaktighet den 8 november 1996
IT—kommissionens rapport 2/97
10wa *KFB KOMMIS” * * Wk— 3,1 n a] kg? KOMMUNIKATIONS
' FORSKNlNGS BEREDNINGEN
Ul
xonnumxAnons FORSKNINVWGS seasnmncsn
JV
mln
& Statens offentliga utredningar ww 199723
w Kommunkationsdepartementet
Digital demokr©ti
Ett seminarium om Teknik, demokrati och delaktighet den 8 november 1996 anordnat av Folkomröstningsutredningen, IT-kommissionen och Kommunikations— forskningsberedningen
IT—kommissionens rapport 2/97
Delbetänkande av IT—kommissionen Stockholm 1997
SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdehiing.
Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08—690 91 90
Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993. — En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss.
Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningsavdelning Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08—405 10 10 Telefon: 08—405 10 25
ISBN 91-38-20517-3 Graphic Systems AB, Göteborg 1997 ISSN 0375-25OX
SEMINARIUM OM DEMOKRATI I KOMMUNIKATIONSSAMHÄLLET
Den 8 november 1996 arrangerade Folkomröstningsutredningen, IT-kommissionen och Kommunikationsforskningsberedningen gemensamt ett seminarium i Rosenbads konfe- renscentrum för att diskutera frågor kring demokrati i kommunikationssamhället. Semi— nariet hade titeln "Teknik, demokrati och delaktighet", och vi kunde till vår glädje notera över 125 deltagare. Vi tolkar det aktiva intresset så att de berörda frågorna i nulä-
get föder ett ökande engagemang bland många. Seminariets uppläggning framgår av bilaga 2.
Seminariet har förberetts och genomförts under ledning av docent Tommy Möller, sek- reterare åt F olkornröstningsutredningen, rådman Kjell Skoglund, sekreterare åt IT-kom- missionen samt fil lic Tomas Ohlin på uppdrag av Kommunikationsforskningsbered- ningen. Anföranden och diskussioner vid seminariet spelades in på ljudband. DäreRer har en renskrift ägt rum och denna rapport sammanställts. För sammanställningen har förutom Kjell Skoglund och Tomas Ohlin svarat jur kand Susanne Hansson, assistent åt
Folkomröstningsutredningen.
Vi hoppas att diskussionerna vid seminariet kommer att främja utvecklingen åt en mer
levande demokrati i vårt land!
Vi vill framföra ett varmt tack till föredragshållarna och deltagarna i paneldiskussionen
samt till auditoriet som deltog aktivt.
Ines Uusmann Urban Karlström Olof Ruin IT-kommissionen Kommunikationsforsk- Folkomröstnings-
ningsberedningen utredningen IT-kommissionens rapport 2/97 1
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING 3
URBAN KARLSTRÖM, GENERALDIREKTÖR, KOMMUNIKATIONSFORSKNINGSBEREDNINGEN 3
ON
TEKNISKA OCH INFRASTRUKTURELLA MÖJLIGHETER
BERTIL THORNGREN, ANSVARIG FÖR STRATEGIUTVECKLING INOM TELIA, SAMT ADJUNGERAD PROFESSOR VID HANDELSHÖGSKOLAN I STOCKHOLM. 6 DEMOKRATI I FÖRÄNDRJNG 9 STIGBJÖRN LJUNGGREN, STATSVETARE OCH SAMHÄLLSDEBATTÖR 9 RAPPORTEN DEMOKR©TI _ DET ELEKTRONISKA FOLKSTYRETS MÖJLIG- HETER OCH PROBLEM 13 FÖRFATTARE: LARS ILSHAMMAR, DOKTORAND VID HÖGSKOLAN I ÖREBRO 13 KOMMENTATOR: ANDERS WESTI-IOLM, DOCENT I STATSVETENSKAP VID UPPSALA UNIVERSITET 18 KOMMENTATOR : MONA HILLMAN-PINHEIRO 22
FYRA INLÄGG OM TEKNIK DEMOKRATI OCH DELAKTIGHET 26
LARS INGELSTAM, PROFESSOR I TEKNIK OCH SOCIAL FÖRÄNDRING VID LINKÖPINGS UNIVERSITET 26 HELLE KLEIN, LEDARSKRIBENT VID AFTONBLADET 30 OLLE WÄSTBERG, PUBLICIST, ORDFÖRANDE I SVERIGES RADIO 35 LARS-ERIK JANLERT, DOCENT I DATAVETENSKAP VID UMEA UNIVERSITET 39 SAMMANFATTNING AV PANELDISKUSSION 42 ÅR IT ETT HOT MOT DEMOKRATIN? 42 MEDBORGARNA OCH ELITEN 44 STATENS OCH SAMHÄLLETS ANSVAR 45 SKOLANS ANSVAR 46 AVSLUTNING 50
___—___—___——-———————
PETER SEIPEL, PROFESSOR I RÄTTSINFORMATIK VID STOCKHOLMS UNIVERSITET OCH LEDAMOT AV IT-KOMMISSIONEN 50 BILAGOR 53 JOURNALISTIK, MEDIER & KOMMUNIKATIONS (JMK) DEMOKRATISEMINARIUM 53 PROGRAM 55
IT-kommissionens rapport 2/97 2
INLEDNING
Urban Karlström, generaldirektör, Kommunikationsforskningsberedningen
Vi kan konstatera allesammans att IT-användningen breder ut sig snabbt i samhället. In- formationsflödet växer lavinartat när vi kopplar upp oss mot Internet. Vi kan se nya tjänster som görs tillgängliga, diskutera möjligheten till elektronisk handel - en del har till och med börjat. Och vi får en hel del nya spännande mötesplatser för oss alla.
lT-användningen blir med andra ord en alltmer integrerad del av vår vardag.
Dagens seminarium tar upp IT-frågoma ur ett mycket centralt perspektiv, nämligen ur demokratiperspektivet. För Kommunikationsforskningsberedningen, KF B, är det natur-
ligt att engagera sig i det här seminariet som medarrangör.
KF B kanske för en del är en ny bekantskap. KFB är ett sektorforskningsorgan under Kommunikationsdepartementet, som är ansvarigt för forskning och utvecklingsinsatser inom hela kommunikationsområdet. Det är inte bara fysiska transporter, utan även IT- relaterade frågor. Vi kommer till många av de frågorna från telekommunikationshållet, men eftersom telekom och data integreras i ett nytt teknikområde, så är det viktigt att se dessa frågor i ett helhetsperspektiv. Det är den uppgiften vi fått av regeringen, i det forskningsfrnansierande ansvar som vi nu fullföljer. Vi anlägger ett individ- och ett sam-
hällsperspektiv på dessa IT-frågor.
KFB har ett forskningsprogram på ca 40 Mkr. per år på detta fältet. Vi har nu föreslagits få en samordnande roll för IT-forskningen i den proposition om forskningspolitiken som regeringen lagt på riksdagens bord. Det är många organ som med all rätt ska arbeta med sektorforskning. Forskningsfinansieringen är rätt splittrad i Sverige. Därför krävs en samordning. KFB ska nu tillsammans med NUTEK ta på sig detta.
Vår uppgift är att bygga kunskapsmiljöer för morgondagens frågor. Därför är det här se- minariet om "Teknik, demokrati och delaktighet" så viktigt för oss. Vi vet en hel del om tekniken, det första ordet i dagens seminarietitel. IT ger oss en teknisk möjlighet av ett helt nytt slag på det här området. Det är en snabb vidareutveckling, men en hel del av
förutsättningarna är utan tvekan kända.
IT-kommissionens rapport 2/97 3
Det andra ordet i rubriken, demokrati, kan vi se i ett historiskt perspektiv, även om varje
generation måste vinnas för dess innehåll.
Det tredje ordet, delaktighet, skulle jag vilja stanna litet inför. Delaktighet bygger på kunskaper och möjligheter att kommunicera, inte bara i teknisk mening. Samhället och staten har ett ansvar för att kunskapsförmedlingen via skolan och den återkommande ut- bildningen skall ge demokratisk förståelse och lägga en grund för kommunikation, ut- byte av erfarenheter och åsiktsdebatt. Regeringens IT-proposition, som riksdagen antog i våras, betonar både kunskapsförmedlingen och den tekniska grunden för kommunika- tion. Man talar där om samhällets informationsförsörjning och förordar en rad insatser för att främja möjligheterna att kommunicera på basis av bred och stabil kunskap om vårt samhälle. Tillgängligheten för samhällets grundinformation ska förbättras. Sam- hällsinformation ska göras mer lättåtkomlig. Vi står inför flera olika möjligheter, både från teknisk och från organisatorisk utgångspunkt.
Tillgängligheten har flera dimensioner. Jag skulle vilja peka på två som jag tycker är viktiga. En geografisk. Den är naturlig för oss inom KFB med den utgångspunkt vi har. I vårt avlånga land ställer det vissa problem på sin spets. Det gäller när vissa viktiga funktioner tillhandahålls på en marknad. Samhället har här ett demokratiskt ansvar att komplettera med åtgärder av generell natur. Då tangerar vi begreppet "universal ser- vices" som är centralt på telekommunikationsfaltet. Vi kan översätta detta till "samhällsomfattande tjänster". Vilken grundservice för det demokratiska deltagandet ska samhället tillhandahålla? Är det mer än den grundläggande telekommunikations-
möjligheten?
Den andra aspekten på begreppet tillgänglighet som jag skulle vilja peka på är den soci- ala tillgängligheten. Hur kan olika befolkningsgrupper bli delaktiga i de tjänster som den nya tekniken nu tillgängliggör? Står vi inför nya fördelningsproblem, avseende fördel-
ning av kunskap som kan bli segrerande i vårt samhälle?
Det här är några viktiga frågor som jag så här inledningsvis skulle vilja peka på, och
som hänger ihop med det sista ordet i seminariets titel "Teknik, demokrati, delaktighet".
II"-kommissionens rapport 2/97 4
Jag är övertygad om att vi under eftermiddagen kommer att få ett rikt utbyte av erfaren-
heter och många olika aspekter på dessa ting.
Jag vill återigen hälsa er alla hjärtligt välkomna föredragshållare såväl som övriga delta-
gare. Jag vill också betona detta med "deltagare". Låt oss göra det här seminariet till ett
seminarium där vi alla deltar i en Viktig framåtriktad diskussion.
IT-kommissionens rapport 2/97 5
TEKNISKA OCH INFRASTRUKTURELLA MÖJLIGHETER
Bertil Thorngren, ansvarig för strategiulveckling inom Telia, samt adjungerad profes- sor vid Handelshögskolan i Stockholm.
I mitt arkiv hittade jag nyligen en gulnad rapport från 1976 som Tomas Ohlin och jag skrev på uppdrag av dåvarande STU samt ERU med titeln "Telekommunikation och re-
gional utveckling".
Påfallande många temata, från telemedicin och distansutbildning till frågan om tekni- kens regionala konsekvenser är långlivade. De står på dagordningen också idag, 20 år senare, trots teknikens enorma framsteg vad gäller såväl högre prestanda som lägre
priser.
Det har faktiskt tagit nästan en generation (15 år) att nå fram till dagens till synes själv- klara användning av mobiltelefoner, fax och e-post. Inte ens Internet är någon nyhet, det tillhörde faktiskt vardagen för flera av oss redan då. Sverige tillhör ändå de länder där användarna varit snabbast att ta till sig nya tekniska möjligheter. Enbart USA ligger före, vad gäller mobiltelefoni till och med efter Sverige. Också inom i-Världen, inklusive
EU, ligger många länder klart efter.
Varför går det så "långsamt" - jämfört med grundteknikens hisnande utveckling där prestanda per krona fördubblas var 18:e månad utan någon avmattning i sikte? Ett skäl är givetvis prislappen - det är först nu mobiltelefoner, faxapparater etc kan köpas till
priser som är överkomliga också för andra än professionella användare.
Ett djupare skäl för " långsamheten" är att omställningar tar tid redan inom ett enda före- tag, med nödvändighet ännu längre tid vad gäller samhället i stort. Inledningsvis an- vänds nyteknik mest för att snabba upp ("mekanisera") rådande rutiner - liksom bilen sågs som något av en "hästlös vagn". För att apostrofera Ed Mc Cracken (VD för Silicon Graphics): Det är detta perspektiv de flesta över 49 år anlägger idag. Under denna ribba finns mer experimenterande, ofta teknikglada, åldersklasser ner eller om man så vill upp till 28 årsåldem. De ännu yngre ser helt enkelt IT-teknik som lika självklar som glöd-
lampan, telefonen eller TV . Det är de som verkligen kommer att fullt utnyttja de nya
IT-kommissionens rapport 2/97 6
möjligheter som i grunden kan påverka samhällets uppbyggnad - och därigenom for-
merna för demokratin.
Därmed över till rubrikens ämne: "Tekniska och infrastrukturella möjligheter".
De rent tekniska möjligheterna är som sagt många, och snabbt växande. På kommuni- kationsområdet finns redan Väl utbyggda " digitala motorvägar" med optofiber för lång- distans - och internationell trafik. Inte enbart Telia utan också bl.a Banverket, Svenska Kraft samt ett flertal internationella Operatörer tillhandahåller redan sådana motorvägar i
konkurrens.
Vad som återstår är att bygga, samt finansiera, är lika kraftfulla, och billiga, "påfartsvägar" i den takt användarna finner dagens lokalnät för långsamma jämfört med ett växande behov av att snabbt överföra stora datafiler, inklusive grafik och video. Också på denna punkt finns ett snabbt växande antal tekniska samt kommersiella alter-
nativ.
- I snabb takt lanserar marknaden mer kraftfulla modem med möjlighet till snabbare och billigare överföring redan över dagens, snart till 100 % moderniserade samt digitala,
telenät.
(Redan modem för 56 kbit/s medger fördubblad kapacitet! hastighet jämfört med nu vanliga modem för 28,8 Kbit/s, vilka i sin tur är 3 ggr snabbare jämfört med de 9,6 kbit/s som bara för några år sedan ansågs
tillräckliga också för yrkesbruk. Redan under [997 har flera leverantörer aviserat modem som medger överföring på Mbit/s nivå, d v S med en kvalitet jämförbar med, eller bättre, vad dagens videobandspelare erbjuder).
- Utöver möjligheten att merutnyttja dagens trådnät bygger inte enbart Telia utan också många av landets kommuner helt nya fiberoptiska lokalnät med möjlighet till ännu högre kapaciteter. Såväl Telias som andras KTV-nät byggs ut för möjlighet bära inte en-
bart TV, utan också tvåvägstrafik med hög kapacitet för Internet, video etc.
lT-kommissionens rapport 2/97 7
- Till detta kommer de möjligheter som internationella satelliter och annan radioteknik
kan erbjuda. Det ärinte längre exotiskt att tala om "kabellös Kabel-TV".
Dessutom finns också andra tekniska möjligheter som givits (för stort?) utrymme i de- batten, som "ISDN" och " Digital TV" via marksändare. För begränsade på längre sikt?
De har i vart fall att tävla med en rad andra alternativ.
Telelagen föreskriver samtrafik mellan de olika näten (oavsett ägare) - så det finns i vart
fall inte någon anledning att "gräva upp trädgården" för den som vill byta teleoperatör.
Så långt vad gäller "de tekniska och infrastruktuella möjligheterna". Enligt min bedöm- ning finns inte anledning räkna med att de kommer att utgöra någon "flaskhals" för den framtida utvecklingen i Sverige. Inte bara vad gäller teknik , utan också vad gäller val- frihet för användaren, finns redan, en snabbt Växande mångfald av, alternativa möjlig- heter. Faktiskt mer jämfört med snart sagt varje annat land i kraft av Sveriges helt öppna
internationella marknad - också vad gäller infrastruktur.
Utmaningen framöver gäller därmed inte infrastrukturen - utan snarare vad prof. Bengt- Arne Vedin benämt " ultrastrukturen" , dvs. vår förrnäga att genom utbildning och krea- tiva tillämpningar verkligen dra full nytta av de nya möjligheterna inte enbart kommer- siellt för att öka landets internationella konkurrenskraft - utan också för att på sam- hällsnivå öka livskvaliteten i hela landet, inte enbart i dagens "teknikmetropoler". In- frastrukturen/telenäten, byggda av såväl Telia som andra, är "bara" plattformar,
startrarnper.
Detta sagt - utgångsläget ärinte ingen självklarhet i alla länder. F (I Burma är onekligen ett extremfall, där en medborgare nyligen dömts till 3 års fängelse för innehav av ett modern, och dess möjligheter till fritt informationsutbyte med omvärlden. Det finns dock exempel också från mer (tekniskt) avancerade länder där "kontrollaspekten" tagit överhand. Enligt min mening varnande exempel vad gäller att inte hämma, utan istället fullt ut tillvarata, teknikens möjligheter att främja tillväxt inte enbart vad gäller eko-
nomi, utan också vad gäller demokratiska fri- och rättigheter.
IT-kommissionens rapport 2/97 8
DEMOKRATI I FÖRÄNDRING
Stigbjörn Ljunggren, statsvetare och samhällsdebattör
Jag tänkte ta min utgångspunkt i Ingvar Carlssons avgång som statsminister för ett tag sedan då han sade några ord om den politiska verklighet som han upplevt under sin tid som politiker. Han sade att när han började med politik hade man ungefär en ATP-fråga vart tionde år och när han slutade hade man tio ATP-frågor på ett år.
I den iakttagelsen vill jag ta min utgångspunkt. Vi kan säga att samhället utvecklats från ett lågfrekvent till ett högfrekvent samhälle. För att schematisera litet. I det lågfrekventa samhället råder viss stabilitet. Vi har perspektiv bakåt som är ganska långt och vi har perspektiv framåt som är ganska långt. I det lågfrekventa samhället har man nytta av er- farenheterna från förr. De räcker till att ge underlag vid beslut. Vare sig man är politiker eller vanlig medborgare så har man användning för de tillförlitliga prognoser som finns om framtiden. Idet lågfrekventa samhället finns några givna mittpunkter som kan fun- gera som riktkarlar för utvecklingen, så att säga. De här mittpunktema känner vi igen från svensk l900-tals historia. Det är landsfäder, det är patroner och Hylands Hörna som
hela nationen tittade på.
I det högfrekventa samhället där råder inte stabilitet. Perspektivet bakåt är kort, oerhört kort. Beslutsfattarna har ingen nytta av framtidsprognoser utan de arbetar mer med san- nolikheter. Det högfrekventa samhället är nervöst och instabilt och det är den typ av samhälle där vem som helst kan bli världsberömd i åtta minuter. Någon Hylands Hörna, finns inte utan med hjälp av fjärrkontroll plockar varje medborgare själv ihop sin egen
kompott av TV-konsumtion.
Den fråga jag vill ställa mig är: Hur kommer demokratin att klara omställningen från ett lågfrekvent till ett högfrekvent samhälle?
Det beror på vad vi menar med demokrati. Här finns ett par tolkningar. Den vanligaste är väl egentligen att vi ser den som en beslutsprocess, som ett sätt att fatta beslut. Demo-
krati bygger då på att folkviljan kommer till uttryck i någon form av valprocess. Demo-
IT—kommissionens rapport 2/97 9
krati är ett sätt att räkna viljor, att räkna röster eller för att ställa det hela på sin spets, demokrati är en metod för att räkna näsor. Demokratin förkunnar att den som har flest näsor den vinner. Demokratin är helt enkelt en kvantitativ metod för att fatta beslut. Ett
simpelt sätt att summera åsikter.
Men demokrati är väl inte bara det här. Demokrati uppfattas också som något som går utöver att bara räkna näsoma. Vi kan se demokrati som ett slags idé. Den bär på ett ideal och nöjer sig inte med att vara en matematisk metod. När Vi hör ordet demokrati vill vi inte se framför oss ett antal näsräkningsapparater utan vi vill se medborgare som är en- gagerade, upplysta, aktiva, som diskuterar samtidens svåra frågor och som ser varandra i ögonen. Demokrati är då inte bara ett sätt att räkna näsor utan också en kvalitativ metod att fatta beslut. Den bästa symbolen för den här metoden är studiecirkeln. Det är, vet vi, minst fem deltagare och tio träffar per termin och ur den studiecirkeln kommer kunskap om, låt oss säga, kärnkraft eller pensioner. De här kunskaperna Växer fram och ger en slags övertygelse om vad som är det rätta eller klargör åtminstone de stridslinjer som finns. Betraktar vi demokrati på det sättet inte som ett Sätt att bara summera viljor utan som ett sätt att raffinera, utveckla människors utveckling och ståndpunkter då kan vi
fråga oss hur det kommer att gå.
Skillnaden mellan näsräkningsdemokratin och studiecirkelsdemokratin framgår om vi tar ett exempel. Om vi här skulle diskutera, låt oss säga invandringspolitik, så tror jag att om var och en fick sitta hemma vid telefonen efter en nyhetssändning och rösta om frå- gan så skulle man få ett annat resultat än om man tvingades gå ner till en studiecirkel eller en godtemplarlokal och ställa sig upp och säga vad man tycker. Det har påståtts att vi får andra beslut om vi tvingar medborgarna att se varandra i ögonen innan de be- stämmer sig. Det framkallas då nämligen ett slags själsligt tillstånd som ger andra beslut än om vi bara har att trycka på en knapp. Skillnaden mellan näsräkningsdemokratin och studiecirkeldemokratin berör ytterst det där fåniga ordet empati. Demokratins affärsidé är inte främst att räkna näsor utan att få in hänsynen till nästan i beslutsprocessen. Det problem vi då står inför är att demokratin av naturen är lågfrekvent. Det gäller att få en lågfrekvent logik att passa i ett högfrekvent samhälle. Det är något man gör med stor
svårighet.
IT—kommissionens rapport 2/97 10
Man skulle kunna Säga att demokratins affärsidé - att engagera människor mentalt i be- slutprocessen - passar illa för det högfrekventa samhället. I det högfrekventa samhället har man studiecirklar efter det att man fattat de viktiga besluten och inte innan som i det lågfrekventa samhället. Poängen är att det inte bara går att ändra på tågordningen utan det visar sig att samhällsstrukturen tvingar fram det här. Men det gäller bara om vi med demokrati menar just att det är en mer empatisk process än att bara räkna näsoma. Me- nar Vi näsräkning med demokrati kommer demokratin i framtiden att vara som fisken i vattnet. Då är det bara att låta Bo Holmström ställa tio frågor till svenska folket efter
varje Rapportsändning.
Min hypotes är att i det framtida samhället kommer demokratin att få stora problem
förutsatt att den har mer med studiecirklar att göra än med näsräkning.
Marknaden är redan inne i det högfrekventa samhället. Den håller nu på att lära sig den politiska processen, den politiska delen av samhället spelregler, för att bättre kunna an-
passa sig till den nya positionen.
Massmediemas affärsidé är också Väl anpassad till det högfrekventa samhället. Det är deras livsluft att hoppa från fråga till fråga, dag för dag. Man kan också se att massmedi- erna idag sköter mycket av vad de studiecirkelbaserade politiska partierna en gång i ti- den skött. Något som dessa inte längre klarar av därför att de inte har kontakt med van-
ligt folk.
Särintressenas affärsidé passar också bra i det högfrekventa samhället. De behöver inte ta någon helhetshänsyn och de kommer heller inte att ha något allmänintresse som står dem emot därför att ingen riktigt kan definiera vad som är allmänintresse i det högfre-
kventa samhället.
Därför kan man säga att demokratin på det nationella plan som vi nu diskuterar sanno- likt kommer att vara en näsräkningsmetod. I stället för att ha studiecirklar med sig i ba- gaget när man reser runt som nationell politiker kommer man att ha en Reuterskärrn
framför sig. Politiken kommer att vara eller är redan, populistisk och massmedieanpas-
sad, extremt nervös, oberäknelig och hyperaktiv.
IT-kommissionens rapport 2/97 1 l
Vad är det jag Vill säga med detta? Jag har utgått från att det är riktigt att vi går från ett lågfrekvent till ett högfrekvent samhälle, att det högfrekventa samhället är instabilt och att det lågfrekventa var stabilt. För det andra har jag påstått att demokratin uppfattad som något annat än att bara räkna näsor kommer att ha det svårt att hålla sin plats på den nationella arenan. Jag tror att andra krafter kommer att ta över där, medierna, markna- derna och särintressena. Demokratins kvalitativa sida, den som kräver att vi sätter oss in i varandras problem, att vi skaffar oss kunskaper och bidrar fruktbart till gemensamma nätverk för ömsesidig hjälp, kommer att hänvisas till det civila samhället, eller till den lilla världen, som några kallat det. När politiken på det nationella planet övergår från att vara en gemensam angelägenhet till att bli ett sportevenemang, när politikerna degenere- rat till farniljeekonomer, som någon vanvördigt uttryckt saken, då är det kanske ute
bland människorna som vi kommer att få se den demokratiska idén som studiecirkel mer
utvecklad.
IT-kommissionens rapport 2/97 12
Rapporten DEMOKR©TI - Det elektroniska folkstyrets möjligheter och problem
Författare: Lars Ilshammar, doktorand vid högskolan i Örebro
Jag forskar om den svenska lT-politikens framväxt i ämnet historia. Den senaste måna- den har jag skrivit en praktiskt inriktad uppsats om IT och demokrati på uppdrag av
Folkomröstningsutredningen.
En månad är en kort tid upptäckte jag halvvägs inne i arbetet. Jag har fått många uppslag och en väldig massa goda råd och alla har jag inte hunnit bearbeta. Därför känns slutsat- serna i den här uppsatsen kanske något halvsmälta, och jag vill gärna se den just i första hand som ett råmaterial till den fortsatta diskussionen om demokratins villkor i informa-
tionssamhället.
Uppsatsen består av tre huvuddelar: en historisk bakgrund, ett kapitel som försöker be- skriva de praktiska möjligheterna och ett mera problematiserande kapitel som analyserar
hindren för det elektroniska folkstyret.
Innan jag ger mig in på en snabbresumé av innehållet i de här kapitlen vill jag bara på- minna om något som kanske är självklart för många av er som finns här idag: varken IT eller demokrati är några entydiga begrepp. IT kan t.ex. antingen vara praktiska prylar på skrivbordet eller ett stort tekniskt system, en infrastruktur, som uppstår när prylarna kopplas ihop, och jag menar i uppsatsen att det är systemperspektivet som är det viktiga ur demokratisynpunkt. Det är också där de största politiska förändringarna har skett. Grovt uttryckt har utbyggnaden av IT omdefinierats från ett i huvudsak samhälleligt till
ett i huvudsak privat ansvarsområde.
I demokratidebatten finns många skolbildningar. Ni som är statsvetare kan dem säkert bättre än jag. Här gör jag Skillnad på elitdemokrati, direktdemokrati och deltagardemo- krati. Ofta finns det en koppling mellan demokratimodeller och demokratisynen i t.ex. olika politiska ideologier och det finns alldeles definitivt ett samband mellan demokrati-
modeller och IT-lösningar. Jag ska komma tillbaks till det senare.
IT-kommissionens rapport 2/97 13
Först en kort historisk tillbakablick. Jag vill då börja med att svära i kyrkan. Vi märmi- skor tycks ha en notorisk förmåga att ställa revolutionära förhoppningar till nya tekniska system. Så har det varit med telefonen, med radio, TV och video. När radion kom på 20- talet trodde man att den skulle skapa fred på jorden och en gränslös värld, och Visst låter det bekant. Så blev det nu inte riktigt. Jag vill inte alls förneka att nya elektroniska me- dier har gett bidrag till demokratin. Jag vill bara peka på att det finns ett historiskt mönster av storslagna och överdrivna förhoppningar som inte har infriats, och som upp-
repas nästan ordagrannt nu idag.
Ser vi på hur kopplingen mellan IT och demokrati har växt fram kan vi urskilja två
principiellt olika synsätt.
Enligt ett synsätt som kommer ur "upptäckten av informationssamhället" på 1960-talet och framför allt omfattat av den sarnhällsvetenskapliga forskningen och traditionella politiska makthavare ger IT löften om ett intimare förhållande mellan politiker och all- mänhet, mellan partierna och deras väljare, inom nationalstatens ram. Förhoppningen är här att IT ska minska klyftan mellan medborgare och makthavare och stärka den repre- sentativa demokratins legitimitet. Som väljare i inforrnationssarnhället förväntas man använda datomäten för att söka färsk information i databaser och hålla direktkontakt med sina valda ombud, utan att tvingas få informationen filtrerad av media. Samtidigt tar partierna IT till sin hjälp, t.ex. för att göra tätare och mera tillförlitligare opinionsun- dersökningar. Resultat: kunnigare väljare, Vitalare partier och mera jordnära politiker. Betoningen ligger på tekniken som redskap. Detta synsätt tycks ha sin utgångspunkt i ett
officiellt politiskt perspektiv.
Enligt det andra synsättet, det direktdemokratiska, är det onödigt att gå omvägen över politiker, partier, parlament och andra representativa maktstrukturer, när tekniken nu verkar göra det möjligt för alla människor att förenas i en global elektronisk gemenskap (eller många lokala/regionala gemenskaper). Den representativa demokratin med sina institutioner behövs inte längre och kan ersättas av beslutande folkomröstningar via da- tomäten i alla viktiga gemensamma frågor. Vi kan införa elektroniskt gräsrotsstyre typ byastämma eller agoran i det klassiska Aten. Viktiga förutsättningar för det synsättet är
uppfattningen om nationalstatens fall och en växande globalitet. Inforrnationstekniken
IT-kommissionens rapport 2/97 14
betraktas här som mer än ett redskap, den blir en fundamental socioteknisk komponent i själva demokratins väsen. Synsättet har framför allt sin utgångspunkt i protest- och al-
temativrörelser, och i den praktiska utvecklingen av t.ex. Internet.
I verkligheten finns naturligtvis många mellanformer mellan de här skilda perspektiven på IT och demokrati. Oita blandas idékomponenter från båda världarna, både i den teo- retiska/politiska debatten och i olika tekniska försök. Synsätten ska alltså snarast betrak- tas som idealtyper.
Jag tänker inte säga så mycket om det jag har kallat möjligheterna. Inte därför att möj- ligheterna är få och små, utan därför att de är så överflödande många. Vissa exempel har globala ambitioner medan andra är utpräglat lokala. En del betonar någon aspekt på de- mokrati mer än andra. Spännvidden sträcker sig från brett upplagda satsningar som syf- tar till att införa elektronisk direktdemokrati till mer praktiska försök, ofta med relativt enkel teknik, att träna grundläggande mötesteknik, sprida offentlig information eller ge utbildning i den demokratiska processen. Jag har gjort en enkel indelning i Information, Diskussion, Aktion och Beslut för att kunna sortera alla exempel. IT har t.ex. inspirerat till försök med mer eller mindre direkt beslutsfattande, opinionsundersökningar och folkomröstningar. Det finns t.o.m. virtuella politiska partier med målet att införa elek- tronisk direktdemokrati och därefter omedelbart upplösa sig självt. Ännu har dock inga
praktiska försök med elektroniska folkomröstningar gjorts i större skala.
När det gäller hindren för den elektroniska demokratin har jag gjort en indelning i
snabbhetens, tillgångens, innehållets, säkerhetens och närhetens problem.
Snabbhetens problem handlar om IT:s snabba utbredning och hur den står i konflikt med demokratins nödvändiga långsamhet. Snabbhetens problem kan också vara risken för
snabba, dåligt genomtänkta beslut vid t.ex. elektroniska omröstningar.
Tillgångens problem rör sig om tillgång till kunskap, till hård- och mjukvara och till in- frastruktur. Denna tillgång är fortfarande ojämnt fördelad både i Sverige och framför allt i Världen som helhet. Den nuvarande marknadsdrivna IT-politiken underlättar inte heller
en allomfattande tillgång till de nya IT-nätverken.
IT-kommissionens rapport 2/97 15
Innehållets problem gäller synen på offentlighetsprincipen och offentlig information när dokument blir tillgängliga i elektronisk form. Här kan vi se en tendens från riksdag, re- gering och myndigheter att betrakta elektronisk information inte som medborgerlig rät- tighet utan mera som en handelsvara. Innehållets problem rör också juridiska hinder som den föråldrade datalagen och tekniska hinder som bristen på standards för att lagra do-
kument.
Säkerhetens problem handlar om risken för att information ändras eller förstörs och hur den hotar tilltron till IT som demokratiskt hjälpmedel. Bilden av Internet som ett gigan- tiskt bibliotek är också en del av säkerhetens problem. Internet är nämligen inget biblio- tek, utan en helt anarkistisk värld där var och en kan sprida vilken "information" som helst. Möjligheterna att manipulera oss och sprida desinformation har blivit vidare på
nätet, och behovet av kritiskt tänkande därmed större.
Närhetens problem till slut är spänningen mellan den grundläggande platslösheten i in- forrnationssarnhällets nya strukturer och det faktum att personlig erfarenhet, historiskt minne och kulturell identitet fortfarande är rotade i platser. Frågan är om vi helt kan
tänka bort platsen och vilken sorts demokratisk diskussion det i så fall leder till.
För att sammanfatta: I IT-revolutionens spår har det politiska spektrat öppnats igen. Hö- ger-vänster möts i kritiken av staten. Grundläggande frågor om demokrati och samhälle ställs på nytt. Att idag göra upp prognoser för den elektroniska demokratin i ett framtida inforrnationssamhälle blir därför i mycket en fråga om i vilken demokratisyn man tar sin utgångspunkt och vilken arnbitionsnivå man siktar mot. Små IT-nätverk som syftar till att fostra en medborgerlig anda i deltagardemokratisk tradition eller förbättra den repre- sentativa demokratin på lokal nivå är naturligtvis lättare att förverkliga än stora natio- nella eller kanske t.o.m. globala nät där målet är att överföra stora delar av det samhäl- leliga beslutsfattandet till medborgarna i mera direktdemokratisk mening. Generellt tycks det vara så att ju större anspråk som ställs på generalitet och ju mera omfattande beslutsmakt som användarna av näten anförtros, desto svårare blir de demokratiska må- len att realisera. Dessutom finns ett nära samband mellan möjligheter att förverkliga de
demokratiska visionerna och den politik som förs i allmänhet när det gäller t.ex. utbild-
IT-kommissionens rapport 2/97 16
ning, infrastruktur och allmänhetens tillgång till information. Vad den här uppsatsen har velat visa är att IT har en stor demokratisk potential, men att den - förutom av demokra— tisyn och ambitionsnivå begränsas av såväl egenskaper i själva teknikutvecklingen, av den existerande fördelningen av makt och resurser i samhället och av pågående poli-
tisk/ideologisk förändring i riktning mot en marknadsdriven IT-utbyggnad.
Efter den tidigare indelningen i snabbhetens, tillgångens, innehållets, säkerhetens och
närhetens problem kan hindren beskrivas i följande figur:
Typ av hinder: Problem: Logiska - Snabbhetens problem
går troligen ej (snabb teknikutveckling) att undanröja Närhetens problem
Empiriska - I går troligen att
undanröja:
teknikberoende Säkerhetens problem
politikberoende Snabbhetens problem
. (snabbt beslutsfattande)
Tillgångens problem Innehållets problem
Till slut vill jag bara göra reflexionen att det idag tycks saknas en förbindelse mellan utopiemas sfär och den praktiska verklighetens nivå. Istället växer klyftan mellan retorik och handling. Visionema av IT som ett demokratiredskap har allt mindre att göra med
den faktiska politiska utvecklingen som äger rum.
IT-kommissionens rapport 2/97 17
Kommentator: Anders Westholm, docent i statsvetenskap vid Uppsala Universitet
Min roll är framför allt att kommentera Lars Ilsharnmars papper men efter att ha hört Stigbjöm Ljunggren tala tidigare så skulle jag först vilja knyta an litet till de resonemang han var inne på. Han fäste ju uppmärksamheten på att vi har rört oss från vad han kallar ett lågfrekvent till ett högfrekvent samhälle. Lars Ilshammar är i sitt papper inne på lik-
nande resonemang när han pratar om snabbhetens problem.
Jag skulle i det sammanhanget vilja fästa uppmärksamheten på att detta kanske inte primärt är en konsekvens av IT eller i alla fall av ny infonnationsteknik. Jag tänker då primärt på datorer och datornät. Det är en utveckling som ägt rum under lång tid och Stigbjöm Ljunggren har helt rätt i att den på olika sätt är bekymmersam för demokratin. Den är inte på något entydigt sätt kopplad till inforrnationsteknikens utveckling. 1989 var jag medförfattare till en bok som heter Medborgarnas makt. Då var drömmen om Internet ännu så länge bara en dröm. Ändå formulerade Vi då saken som så att politiken hade förvandlats från skönlitterär roman till rockvideo. Det är ännu ett sätt att beskriva
omvandlingen från det lågfrekventa till det högfrekventa, till snabbhetens problem.
Stigbjöm Ljunggren gör också en uppdelning mellan demokrati som ett sätt att räkna näsor och demokrati som Studiecirkel eller för att formulera det annorlunda: Demokrati som offentlig debatt, som samtal, som dialog, och demokrati som votering. Han ställer också de här två perspektiven i motsatsställning till varandra. Det gör inte jag. Jag ser båda som mycket viktiga inslag i en demokratisk process. Vi behöver både en bra of- fentlig dialog och vi behöver voteringar. De kvalitetskrav vi har rätt att Ställa på de båda komponenterna är inte heller med nödvändighet desamma. Inte heller skulle jag vilja säga att implikationema av den moderna inforrnationstekniken är desamma för de här båda tingen. För möjligheterna att votera, exempelvis möjligheten att ordna folkom- röstningar, skulle jag vilja påstå att teknik för att göra det på ett modernare sätt än vi hittills gjort och att göra det oftare än vi gör idag den tekniken har funnits länge. Det räcker med telefoner och någon som mottar telefonsamtal. Sedan måste det i ett sådant scenario naturligtvis också finnas möjlighet för folk som inte har telefon att rösta på nå- got annat sätt. Men tekniken för att på annat sätt, oftare och enklare, utföra voteringar,
även voteringar med hela svenska folket, den har funnits sedan länge. Det som modem
IT-kommissionens rapport 2/97 18
informationsteknik tillför är den offentliga dialogen i det offentliga rummet. Samtalet mellan medborgarna och mellan medborgarna och deras valda representanter i den mån
vi tänker oss att det fortfarande skall finnas sådana.
Innan jag går in närmare på konsekvenserna skulle jag kort Vilja peka på vad det är som utmärker den nya informationstekniken som kommunikationsmedium i jämförelse med dem Vi redan känner sedan tidigare; tidningarna, boken, radion, teven. Användning av modern informationsteknik innebär ett billigt sätt, och det kommer att bli än billigare, att utbyta information, att kommunicera. Det är ett miljövänligt sätt vilket inte minst har betydelse om vi tänker på att utvecklingsländema så småningom skulle kunna uppnå en inforrnationsintensitet, en kommunikationsintensitet, som liknar vår. Skulle de göra det med hjälp av pappret så skulle det inte finnas något kvar av jordens skogar. Det är ett snabbt medium, det är i motsats till t.ex. teven och radion ett dubbelriktat medium, det är ett asynkront medium - båda parter behöver inte finnas tillhands samtidigt. Det är ett medium som erbjuder mycket stor valfrihet. Den som utnyttjar mediet avgör själv i hög
grad vad vederbörande vill ta del av. Det är inte minst ett internationellt medium.
Vad betyder då detta för demokratin? I mitt arbete som statsvetare deltar jag i SNS De- mokratiråd. Vår uppgift är att en gång om året göra en utvärdering av hur den svenska demokratin fungerar. Som en del av det arbetet har vi utvecklat ett antal kriterier på vad bra demokrati är för något. Tiden räcker inte för att jag fullständigt skall gå igenom alla dessa kriterier, diskutera vad de innebär och vad vi försvarar dem med. Jag skall nöja mig med att fästa uppmärksamheten på några. Ett viktigt Sådant kriterium är det offent- liga rummets, det offentliga samtalets kvalitet och förmågan att överhuvudtaget utveckla en offentlig dialog. På det området har, som jag var inne på tidigare, den nya informa- tionstekniken stora implikationer. Inte minst innebär det stora möjligheter att utveckla ett offentligt samtal på internationell nivå, att utveckla, som Lars Ilshammar är inne på i sitt papper, en slags global kultur. Det innebär därmed att förutsättningama långsiktigt sett, om vi vill blicka riktigt långt fram i tiden, finns för att utveckla något som liknar demokrati på världsnivå. Jag tänker mig i framtiden ett Förenta Nationerna med mycket bredare kompetens än vi ser idag. Vi kan önska eller inte önska en sådan utveckling men helt klart är att den nya inforrnationstekniken bereder möjligheterna till en sådan demo-
krati i stor skala.
IT-kommissionens rapport 2/97 19
Lars Ilshammar tar i sitt papper upp det han kallar för närhetens problem - att vi som medborgare, som individer, är vana vid att förknippa vara upplevelser med bestämda platser i rummet - och att Internet och den moderna informationstekniken i allt högre grad upphäver den koppling som finns mellan geografi och kommunikation. Lars Ils- hammar ser det som ett problem. Jag ser det faktiskt inte på det viset. Jag ser det snarast som en stor möjlighet. Människan har i alla tidigare epoker starkt fjättrats geografiskt. Vi har idag möjlighet att utan alltför stor miljöförstöring kommunicera globalt. Jag ser inga hinder eller problem med att människor i den här bemärkelsen inte längre starkt
förknippar sitt åsiktsutbyte med någon bestämd geografisk plats i rummet.
Det är också viktigt att i det här sammanhanget fästa uppmärksamheten på att demokra- tin i den lilla skalan - den lokala självstyrelsen eller kvartersurngänget - inte automatiskt försämras genom de här möjligheterna. Möjligheterna till kommunikation vare sig med
gammal eller ny informationsteknik i lokal skala finns kvar.
En annan viktig förändring när det gäller informationsteknikens implikationer för det of- fentliga rummet är den ökande graden av offentlighet. Som Lars Ilshammar fäster upp- märksamheten på i sitt papper förknippades datorer och datorteknik ursprtmgligen främst vid ett hot mot den personliga integriteten, en oönskad offentlighet. Idag är läget inte längre på det viset. Genom att datortekniken har decentraliserats och inte längre är förbehållen stora organisationer, myndigheter och företag utan har blivit något av ge- mene mans egendom ger den också upphov till en positiv offentlighet. En offentlighet som vi önskar. En offentlighet som ger medborgarna möjlighet att i högre grad få insyn
och därmed också kunna kritisera offentliga organs förehavanden.
Den nya informationstekniken ger också upphov till problem inom det offentliga rum- mets domäner. Ett sådant problem är bristen på selektion. Jag skulle snarare än att prata så mycket om snabbhetens problem i IT-sarnmanhang vilja prata om inforrnationsöver- flödets problem. Vi utsätts för allt större mängder information. Våra svårigheter att välja information och den tid vi ägnar åt att välja information blir alltmer besvärande. Tidi- gare har urvalet av information i hög grad ägt rum genom att det varit så dyrbart att
sprida information att bara ett fåtal givits den möjligheten. Man kan inte utan vidare
II"-kommissionens rapport 2/97 20
öppna en teve-kanal men Vilken medborgare som helst snart sagt kan öppna en World Wide Web-server utan att ha särskilt mycket i plånboken. De av oss som har utnyttjat nätet, och jag gissar att det är de flesta i den här församlingen, vet att det tar lång tid inte bara därför att inte ledningarna är tillräckligt snabba utan också därför att för att hitta den intressanta informationen, den som viegentligen vill ta del av, måste vi också vada genom mängder av ointressant information. Vi kanske i framtiden inte behöver ett nytt Hylands Hörna som Stigbjöm Ljunggren var inne på. Jag tror att vi i ökad utsträckning, om vi skall kunna fortsätta att utnyttja informationstekniken och den skall erbjuda de möjligheter som vi hoppas på, måste få utväljare, dvs. människor eller grupper av män-
niskor som hjälper oss att sovra i informationen.
IT-kommissionens rapport 2/97 21
Kommentator: Mona Hillman-Pinheiro
Lars Ilshammars rapport är ett mycket intressant och välskrivet papper. Det gav upphov till en mängd tankar och funderingar som jag tänker försöka delge er. Som medborgare så vill jag naturligtvis försäkra mig om att få inflytande och delaktighet och att få det i högre grad än idag. Men samhället förändras och därmed också möjligheten att påverka.
Vilka nya behov av demokratiska strukturer uppstår i informationssamhället? Det spekuleras i en rad fantastiska möjligheter att nå inflytande genom datorer och direkt- demokrati. Jag tror inte på direktdemokratin. Till det finns det flera skäl. För det första kan direktdemokrati liknas vid stormöte där alla har rätt att yttra sig. Ett stormöte är odemokratiskt eftersom de som ropar högst, är mest välformulerade och mest påstridiga kan driva igenom sina frågor. Men även de som har svårt att yttra sig och har åsikter måste också få komma till sin rätt. Direktdemokratin kan alltså bli en angelägenhet för den som är engagerade och som förmår att ta del av utredningsmateria. För det andra förutsätter direktdemokrati att det finns ett neutralt utredningsmaterial och en neutral bakgrundsinforrnation som man kan ta ställning till. Ett sådant neutralt informations- flöde är en utopi. För det tredje förutsätter direktdemokrati intresse och förutsättningar att ta del av gigantiska informationsströmmar. Det kommer vi inte att klara och därmed kommer en mängd snabba, felaktiga beslut att fattas. Slutligen och kanske det som jag anser vara det allra viktigaste. Dagens politiska system grundar sig på att vi människor har visioner om ett bättre liv. Direktdemokrati innebär att allt visionärt arbete riskerar att
läggas åt sidan och att tillfälliga sakfrågor i stället blir avgörande.
Men vad är då alternativet? Är det representativ demokrati? Jag tror inte det heller. I varje fall inte i dagens form. Den representativa demokratin genomgår en kris idag. Kri- sen består främst i att människor upplever ett stort avstånd mellan politikerna och deras egen verklighet. Intresset för partipolitik är dalande. Ändå är det politiska intresset bland människor väldigt stort. Se på det stora engagemanget i dagisfrågor, när det gäller miljö- förstöring, skolans värld eller svältkatastrofer. Det politiska engagemanget blir alltmer fokuserat på lokala och globala frågor. Vår representativa demokrati är idag uppbyggd kring hierarkier med det nationella styret som högsta topp. Nationen som sådan förmår
dock inte motsvara medborgarens behov. Den nationella nivån är för liten för att klara
IT-kommissionens rapport 2/97 22
de globala frågorna. Den nationella nivån är för stor för att klara de lokala frågorna. Ja, till och med de politiska föreningarna ute i kommunerna är för stora för att klara lokala frågor. På samma sätt är många av folkrörelsema stela, hierarkiska organisationer som, i stället för att stimulera medlemmarnas engagemang för förnyelse, hämmar och bevarar. Demokrati är och måste vara en process och då kan vi inte acceptera hämmande hierar- kier och förlamande strukturer. Människors engagemang finns där och skall tas till vara. Ett steg har tagits genom det kommunala självstyret som är långt utvecklat i Sverige. Nästa steg måste tas. Inom den kommunala sektorn måste lokala styrelser bildas där människor har en möjlighet att utöva sitt engagemang och se att deras åsikter kan för— ändra den del av verkligheten som de engagerar sig mest i. Det kan handla om lokala skolstyrelser eller självstyrande bostadsområden. Jag brukar kalla det vardagsmakt och det är den vägen som jag tror att vi kan lyfta de politiska frågorna på ett sådant sätt att människor blir delaktiga i samhällsutvecklingen. Att vi medborgare styr dagordningen, att identifiera individen och individens åsikter och därigenom stärka kollektivet för att motverka flockbeteende och massmedias styrning. I studiecirklar, för att ta det exemp- let, deltar ungefär 1,5 miljoner människor varje år. Vilken utmaning det vore att ta till
vara det politiska samtalet där.
Vi står således inför förändringar av den demokratiska ordningen. Jag tror inte på teorier om elitdemokrati eller direktdemokrati. Inte heller tror jag på att vi ska debattera och se- dan bestämma oss för vad som är bäst eftersom svaret egentligen redan finns framför ögonen på oss. Människors eget val av hur vi väljer att prioritera Våra val, att engagera oss i diskussioner, visar vilka arenor vi väljer för att nå maximal påverkan. Det är inte bara en tillfällighet att människor blir mer upprörda över trafikfrågor på hemmaplan än över en motion i riksdagen. I stället för att förkasta det engagemanget skall vi ta det till vara. Det gör vi allra bäst genom att skapa demokratiska instrument i vilka människor
kan påverka verkligheten runt omkring sig.
Den nationella nivån spelar alltmer ut sin roll. Nationell politik kommer att mer och mer få rollen av att samordna infrastruktur, ekonomisk politik och vissa sociala grundvärden. I övrigt kommer allt mer av det politiska grundarbetet att ske på lokal nivå och ofta utanför de etablerade politiska partierna. Dessa partier har att räkna med en framtid där
massrörelser är utspelade. De kommer att få agera värdebärare för nationella frågor och
IT-kommissionens rapport 2/97 23
som opinionsbildare kring människosyn, kunskapssyn och samhällssyn. Men de kom- mer att förlora det inflytande de idag har i kommuner och lokalsamhällen. För detta talar en rad tecken i tiden. På det lokala planet är det lokala skolstyrelser som jag själv haft förmånen att få vara med och införa i Sundsvall. Partipolitiskt oberoende byalag samt den växande politiska klassen i det svenska samhället. På det globala planet kan vi se
EU, globala aktivitetsrörelser samt en global ekonomi som tydliga tecken.
Var står informationstekniken i allt detta? Begreppet informationsteknik är inte bara ett samlingsbegrepp för datorer och kommunikation. Det är också ett begrepp som symbo- liserar den nya tiden. Vi befinner oss ju i en brytningstid där vi inte bara har en ekono— misk kris, en politisk kris och en strukturell kris. Vi har också en mänsklig kris, efter- som människors uppfattning om arbete, välfärd, organisation och politik är i gungning. Vi måste göra detta begripligt och därför väljer vi i många fall att låta datorerna och in- formationstekniken bli symbolen för den nya tiden, dess hot och dess möjligheter. Framtidens liv och leverne och arbetsliv kräver mycket av oss medborgare. Vi ska inte bara vara mycket kunnigare inom alla områden. Vi skall numera också besitta egenska- per som självständighet, viljan att lära nytt och viljan att ta eget ansvar. De kraven kommer att öka än mer när anställningsforrnema löses upp och fasta anställningar kan— ske är ett minne blott. För att utveckla hela människan så måste vi använda oss av kul— turen. Vi människor behöver kultur, vare sig den är statsunderstödd eller inte. Vi vet att den behövs alltmer för att utveckla lärandet, känsligheten, flexibiliteten och kreativite- ten, de delar som krävs för att vi ska klara oss i framtiden. Vi medborgare utövar kultur men om såväl samhälle som människa skall utvecklas och mogna i det nya samhället måste också samhället ta ett ekonomiskt ansvar för kulturen. Ett konkret exempel kan vara de kommunala musikskoloma som inte är någon slags finare hobbyverksamhet för barn. De är växthus där varje planta tillåts växa fritt, frivilligt och i sin egen takt, en plantskola för barnets känsla och mognad, en mylla som ger näring åt de delar av barnet
som aldrig kan växa enbart i skola, hemliv eller fritid.
Kulturen är viktig i ett annat avseende. Den ger integritet och självständighet till indivi— den i ett samhälle där information, underhållning och debatt ständigt flödar över oss. Den ger oss kraft att välja och välja bort. Den nya informationstekniken ger oss enorma
möjligheter till delaktighet i demokratiska processer eftersom vi får kunskap och infor-
IT-kommissionens rapport 2/97 24
mation om de mest skiftande frågor. Samma informationsteknik erbjuder också flykt.
Det är redan idag mycket enkelt att välja bort verkligheten och fly in i underhållningens värld. Med digital TV och Internet sammankopplade behöver man aldrig mer beröras av frågor som ligger utanför ens omedelbara intressen. Därmed riskerar informationstekni-
ken att också bli en förtryckande, en icke demokratisk kraft, ett tyck-och-tryck-samhälle.
Nyckeln till deltagande i samhället finns i människors engagemang, i vårt intresse för frågor som berör oss. Jag tror på demokratin men endast under förutsättning att den be- står av verktyg som kan användas av människor där de befinner sig, att den kan hantera människors eget engagemang och att den kan vara en framåtsträvande kraft som gör samhället bättre. Frågan om demokrati handlar inte om direktdemokrati eller elitdemo-
krati, den berör hela människan, hela samhället och vår syn på hur vi vill leva våra liv.
IT-kommissionens rapport 2/97 25
FYRA INLÄGG OM TEKNIK, DEMOKRATI OCH DELAKTIGHET
Lars Ingelstam, professor i Teknik och social förändring vid Linköpings universitet
För fem-sex år sedan var följande nyhet ute på nätet; "En laptop till varje uteliggare." Det påstods vara en del av den dåvarande USA-administrationens IT-politik. Det kan vara så. Ironin och de hårda orden har sin tid. Möjligen kan den lilla påminnelsen dra— matisera för oss att klassklyftorna i informationssamhället inte nödvändigtvis behöver
uppstå på samma sätt som de gjorde i industri- eller tjänstesamhället.
Vilka klyftor är det som skulle kunna växa fram? I USA fixerar man sig väldigt hårt vid tillgången till hårdvara. Man annonserar i tidningarna på ett ganska moraliserande sätt. De föräldrar som inte skaffar sina barn en dator löper stor risk att barnen ska hamna i
rännstenen.
I Sverige ser det lite annorlunda ut. När industrisamhället var nytt hade man, av goda skäl skulle jag vilja påstå, ganska dystra förutsägelser för hur ojämlikhet och klassklyf- tor skulle växa fram. Man såg framför sig hur arbetaren skildes från produkten av sitt arbete. Man såg hur ryckigheten i det ekonomiska systemet körde sönder människors liv och sammanhang. Ledande ekonomer, inte minst den store Joseph Schumpeter, ansåg att industrikapitalismen var dödsdömd eftersom den på kort sikt visade sådana dåliga
sidor.
Varför blev det nu inte så? Varför kan vi ändå se tillbaka på en industrikapitalism med ett skapligt mänskligt ansikte och ett visst mänskligt hjärta därunder. Det beror på att det tidigt kom till stånd goda modererande institutioner. Det kom till stånd en fackföre- ningsrörelse, och en motkonjunkturell ekonomisk politik. Det kom till stånd arbetslös- hetslagstiftning och olika slags skyddsnät. Det kom till stånd ett utbildningsväsen som inte var i strikt mening knuten till ekonomins anarki. Ser vi på det framväxande infor- mationssamhället - själva begreppet är ju problematiskt som vi alla vet - så är det klart
att kaos återigen hotar. Man kan måla upp en ganska svart bild.
IT-kommissionens rapport 2/97 26
Informationsöverflöd och snuttifiering kan skapa klassklyftor på flera sätt. Lars Gyl- lensten pekade redan för tjugo år sedan på att vi tenderar få två slags stress. En de ambi- tiösas och välinformerades stress att hänga med (som flera gånger berörts) och en de latas, sjukas, berusades och svårmotiverades stress som kan få dem att så småningom släppa taget i informationsöverflödet och bruset. Många forskare har redan pekat på framväxten av något slags informationssamhällets ledarskikt. Någon har gjort en stor poäng av att de intellektuella skulle sammansluta sig och utöva makt över resten av be— folkningen. Det framstod inte som särdeles trovärdigt med tanke på hur svårt de in- tellektuella har att hålla minsta lilla konspiration gående. Robert Reich, före detta pro- fessor och nu minister i USA har talat om de symboliska analytikerna, en ny samhälls- klass som seglar upp. Det är de som genomskådar systemen, de som kan den moderna världen, inte bara teknologin i strängare mening utan som genomskådar de systematiska
sammanhangen i det moderna samhället. Har vi en överklass har vi också en underklass.
Den stora frågan måste vi ändå ställa även här. Hur ska ett informationens klassamhälle kunna undvikas? Bör man ändå inte dra parallellen till industrisamhällets framväxt? Det gäller att fundera på de goda modererande institutioner som skulle kunna finnas. Ur den synpunkten förefaller den anarkistiska väckelsen, den antipolitiska rörelsen, som tämli— gen obegåvad. Är det inte snarare så att vi behöver nya modererande institutioner? Vi behöver ett utbildningsväsen som kan bjuda motstånd till näsräkningslogiken. Vi behö- ver möjligen också i det allmänna informationsklimatet, ett slags fredade zoner, någon slags enklaver, där studiecirkelns logik åtminstone tillfälligt kan få råda. Jag är inte så- ker att det bara är det empatiska elementet som far illa. Jag tror att i hög grad det intel- lektuella arvet far illa i ett brusigt och högfrekvent informationssarnhälle. Näsräknings- demokratin kan vi förmodligen inte helt komma ifrån men studiecirkeln kan fortfarande
ges sin plats.
Från upphetsning till normalitet Det slags budskap vi får om information, IT, informa- tionssamhälle, kunskapssamhälle handlar konkret om ett häftigt tempo. De handlar om påträngande bild och ljud. De handlar om mångkanalighet, de handlar förstås om infor- mationsöverflöd. Det samtalet förs på något sätt hela tiden i falsett. Det präglas av ett
upphetsat och hj ärtat-i-halsgropen tonfall.
IT-kommissionens rapport 2/97 27
Man frågar sig om det är alldeles nödvändigt. Jag frågar inte om upphetsning och ivrig- het finns, utan varför finns den. Ett delsvar kan vi naturligtvis finna i att den tekniska utvecklingen på det här området har ett sådant tempo som vi faktiskt aldrig varit med om tidigare. De tekniska uppfinningama har en halveringstid som närmar sig atomfysi- kens snarare än ångmaskinens. Det är ett mycket snabbt tempo. Vi har fortfarande att leva med den s.k. produktivitetsparadoxen, dvs. att IT har utvecklats och beretts eko- nomiskt utrymme utan att man faktiskt kan belägga att den haft något ekonomiskt netto-
värde. You can see IT everywhere, heter det, except in the balance sheets.
Ytterligare en påminnelse i samma riktning. Det har varit en extremt snabb tillväxt i IT- relaterad industri och i IT-användning under 80-talet. Ett led i en fömufiig IT-politik måste vara att komma till en mättnad, en avdramatisering, en normalisering. Extremis- temas syn på IT och dess möjligheter kan inte få diktera samhällets hållning i politiken. Det måste finnas en plats för en norrnalanvändare. Det måste finnas en annan huvudper- son i IT-användningen, annars kommer de grundläggande demokratiska kvaliteterna i
samhället att fara illa.
En pragmatisk inställning kommer till stor del, tror jag, att hjälpas fram av marknaden. Så här säger Anne-Margrete Wachtmeister i antologin Världens största maskin ( Karls- son, Sturesson, red. Carlsson Bokförlag 1995) om den normala användaren: "Från in- dustrins sida kanske det inte är så svårt att förstå hur det kunnat fortsätta som det har gjort. Det kostar så lite extra att lägga in lite överfunktionalitet, lite finesser som kan överglänsa konkurrenterna. Det är ju så produktbeskrivningarna ger försäljarna nya argument att rabbla upp. Så länge man skummar grädden av den potentiella markna- den, så länge kundfäretagens inköpare tillhör samma kulturkrets, sålänge användarna oftast är hög'rekventa specialutbildade professionella utnyttjare, så länge har tillver—
kare råd att nonchalera den lågfrekventa halvmotiverade kunden.”
Så tror jag det är. Men där har vi också ett element av självkorrigering i den här flåsigheten, ett steg i en normaliserande riktning. En pragmatisk inställning kommer, tror jag, också att hjälpas fram genom att flera kvinnor som användare tar plats och gör
sin inställning känd. Det är inte så många saker man någorlunda säkert kan säga om
IT-kommissionens rapport 2/97 28
kvinnor och män, men i tekniksarnmanhang är det ganska uppenbart att män ofta har en känslomässig och upphetsad inställning till tekniska nyheter medan kvinnor i överväg- ande grad har en pragmatisk och praktisk inställning. Detta kommer i det här samman-
hanget att ha en pragmatiserande och demokratiserande betydelse.
Slutligen. Det finns som sagt en flåsighet. Stigbjöm Ljunggren och andra har på ett bra vis ställt mot varandra näsräkningsdemokratin mot studiecirkelsdemokratin. Det finns också en tredje form utav samvaro i våra samhällen som vi inte helt och hållet kan vara utan. Vi kan kalla den väckelsemötets form, valmötets form eller kollektiva entusias- men. Var hittar vi den kollektiva entusiasmen idag? Hittar vi den över nätet där var och en är sig själv nog? Hittar vi den i vaktslåendet om de kulturella och humanistiska vär- den som Mona Hillman har talat om? Någonstans hittar vi den säkert, även om den är dold och undanträngd. Jag tror att bara i ett samhälle som tillåter och uppmuntrar entu-
siasm kommer demokratin att frodas och växa.
IT-kommissionens rapport 2/97 29
Helle Klein, ledarskribent vid Aftonbladet
På ett seminarium för en tid sedan berättade prof. Mariam Ginman, Centralbiblioteket för hälsovetenskap i Helsingfors, följande anekdot. En köpman uti Bagdad bad sin tjä- nare att gå till torget och handla. Framme vid torget mötte tjänare Döden. Tjänare tyckte att Döden gav honom ett tecken. Tjänaren blev rädd och rusade hem till köpmannen och sa: Fort, fort ge mig din snabbaste häst. Jag måste fort härifrån för jag mötte Döden på torget. Fort, ge mig din snabbaste häst så jag kan bege mig till Isvaha. Köpmannen gav honom sin snabbaste häst och tjänaren red iväg mot Isvaha. Hur det nu var så tyckte köpmannen det var lite märkligt så han gick själv ner till torget. Han mötte också Döden där och frågade: Varför gav du min tjänare ett tecken? Då svarade Döden: Nej, jag gav aldrig något tecken. Tvärtom var jag förvånad av att möta honom här på torget för jag
har i uppdrag att möta honom i Isvaha i kväll.
Det är en bra anekdot om snabbhetens problem, dvs. hur många missförstånd sker i
snabbhetskulturen, hur fort sadlar vi våra hästar på grund av missförstånd.
Jag tror att det är viktigt att se på IT som ett kulturfenomen också. Marianne Franken- heusser, som är psykologiprofessor, hävdade i en TT-intervju för en tid sedan att flera medborgare går omkring med en känslan av att det händer en mängd saker runt omkring som de inte förmår att förstå. Hon talade om informationsstress som även andra varit inne på idag. Det är ett nytt fenomen i västerlandets historia att vi nu faktiskt brottas med problemet att sovra i information och att välja bort information. Frankenheusser
och många med henne menar att detta är en stor maktfråga och en kulturfråga.
Vem förmår bringa mening i bruset? Vem förmår se en helhet och ta till sig allt detta som händer runt omkring. "Jag har dragit sladden ur faxen och stängt av telefonsvara- ren. Jag har tillfälligt sagt upp prenumerationen av alla tidningar och posten når mig inte. Den lagras på postkontoret. Någon TV har jag inte sett på sex veckor." Så skrev Maria-Pia Boethius i sin krönika i Aftonbladet förra våren. Den massmedialt medvetna kvinnan Boethius som själv är journalist beskriver hur hon tar ledigt från informations- samhället och i stället luffar omkring med sin man i Europa. "Sedan jag stängde av det
yttre informationsjlödet i mitt liv så har jag börjat drömma varje natt, underbara vilda,
IT-kommissionens rapport 2/97 30
originella drömmar. De stora glädjeämnena i möten med levande människor av alla slag och den återfödda insikten att det är människan som är människans glädje inte
konsumtion eller medial information och underhållning, " skriver Maria—Pia.
På ena sidan har vi snabba kommunikationer som säkert kan minska gapet mellan poli- tiker och medborgare och på andra sidan har vi risken för informationsstress, att man
helt enkelt blir likgiltig och stänger av omvärlden. Man mäktar inte med längre.
Ett annat exempel, en intervju med artisten Stakka-Bo i det sista numret av tidningen Z Magazine. Stakka-Bo är en trendkänslig artist och hans livsideal är att ”ha koll, häng med”. Han har läst alla tidningar, kollat hemsidorna på Internet och lyssnat på den se- naste musiken. Men, säger Stakka-Bo, det har hänt något det senaste halvåret, jag mår- ker det tydligt. Jag köper färre tidningar, jag stänger av min mobiltelefon, min TV, jag skiter i all meningslös E-mail jag får och den tid jag förr ägnade åt att läsa Face ägnar jag idag hellre åt National Geographic och den tid jag ägnade framför datorn ägnar
mig hellre åt att ligga i Vasaparken och titta på moln. Man måste lära sig att ha tråkigt.
Att kunna ha tråkigt det är hela grejen, slår Stakka-Bo fast. Han talar om informations- entropi och jag tycker det är ett bra uttryck. Entropi är ett termodynamiskt begrepp. Om man blandar varmt och kallt så kan man inte skilja det åt . Det blir ljummet. Det är kanske det vi håller på att bli. Vi håller på att bli ljumma inför det som händer omkring oss. Vi vet så fort. När den första kulan avlossades i Bosnien så såg vi det hemma på TV:n. Sedan orkar vi inte riktigt engagera oss när flyktingarna kommer hit. Detta är
faran med att ständigt vara on-line med verkligheten.
Det är den ena, som jag tror är viktigt, faran att vi bara blir betraktare. Här kan man även diskutera journalistikens roll. Det blir infotainment, någon slags medial under- hållning av det, i stället för det det faktiskt handlar om; att granska och beskriva verkli- gen på ett riktigt sätt.
Den nya tekniken tycker jag inte ska användas för att snabba på beslutsprocessema. Idag hyllas hastigheten som någon slags norm. Det är den handlingskraftige politikern, han
som kan fatta snabba beslut som hyllas inte den eftertänksamme eller den som vill för-
IT-kommissionens rapport 2/97 31
ankra eller reflektera. Ny teknik skall inte användas för att snabba på utan snarare för att möjliggöra möten. Då tycker jag att det mycket väl går att se positivt på IT. Lars Ilshammar tar också upp alla nya mötesplatser, framför allt för altemativrörelser, folk- rörelser, miljörörelser. Amnesty har använt Internet oerhört mycket för att verkligen kunna propagera och bekämpa myndigheter och diktaturer. De har fått fångar släppta på det sättet.
På detta sätt kan man bryta ner gamla och förlegade patriarkala strukturer. De som inte känner sig hemma i de traditionella mötesfonnema, i våra gamla folkrörelsepartier, kan- ske får en bättre chans i den nya typen av mötesplatser. Risken finns naturligtvis att
lobbyism tar över och det finns väldiga faror med det.
Jag läste en undersökning om att vid de elektroniska konferenserna har visat sig att tjejer kommer fram mycket mer. Det gäller säkert inte generellt men det finns ett mönster att man inte har riktigt de gamla hierarkiema. Tjejer tas på lika stort allvar i de diskus- sionsforrnema som killarna. Man kan bryta traditionella möteskulturen. På det sättet kanske partierna kan revitaliseras. Å ena sidan är det en fara för den gamla partidemo- kratin, med lobbyism och sådant, bredvid partierna. Å andra sidan finns det möjlighet, framför allt kanske för att använda det för en intemdemokrati, att mycket bättre kunna kommunicera med medlemmarna, släppa ut rådslag och ha diskussionsforum med
medlemmarna.
Folkomröstningsverktyget, direktdemokratin, är egentligen en fråga för sig. Det handlar inte om tekniken utan grundfrågan är om vi vill ha fler folkomröstningar, dvs. hur ser vi på folkomröstningsverktyget i sig. Är det den ultimata lösningen för en demokrati i kris. Ja, somliga tror det.
Jag tillhör dem som är väldigt skeptiska till folkomröstningar. Jag är rädd att vi mer och mer får den mediala mentometerdemokratin i vilken komplexa frågor görs till svart el- ler vitt , ja eller nej. Däremot kan man mycket väl använda IT för att få med medbor- garna i sj älva processen, inte till knapptryckningen eller beslutet, utan att vara med i själva processen, att bli delaktiga i processen. Man kan mycket väl låta elektroniska konferenser bli remissorgan. På det kommunala planet kan man lägga ut kartor över de
ställen där man tänker bygga och höra efter med medborgarna vad de anser. Då är det
IT-kormnissionens rapport 2/97 32
väldigt viktigt att allt material läggs ut. Jag delar den kritik som Lars Ilshammar och andra har framfört under flera år att det har funnits en tendens att man inte vill lägga ut informationen. Offentlighetsprincipen försvinner med IT. Det bättras på men fortfarande finns ett uppifrån-perspektiv i t.ex. Information Rosenbad. Hela tiden serveras färdiga beslut till medborgarna. Vi ska bli konsumenter av paketen men vi får inte vara med i
själva processerna och diskutera.
Det är oerhört viktigt att ändå betona tillgänglighetens problem. IT-samhället är på intet sätt ett jämlikt samhälle. LO har kommit med flera utredningar. En i raden talar om att 5 procent av LO-medlemmarna har dator både i jobbet och i hemmet medan 26 procent av TCO—medlemmarna har det och 41 procent av medlemmarna i SACO. Det är åtta gånger vanligare bland SACO-medlemmama än LO-medlemmarna att ha dator på job- bet och i hemmet. Om man ser till farniljeförhållandena, en vanlig sarnbofamilj med två barn, så har bland LO-familjer ungefär 20 procent dator hemma medan bland TCO- farniljerna är det 44 procent och bland SACO-farniljema är det 62 procent. Det är oer- hörda skillnader i barns och ungdomars uppväxtvillkor. Just det gör att skolan blir så oerhört viktig som en jämlikhetsnyckel. Det är enorma skillnader mellan skolorna i lan- det och det tycker jag är väldigt allvarligt. Man borde fundera på tillgänglighetens
problem.
En svår fråga som måste tas upp när det gäller demokrati är säkerhetsproblemet eller rättare sagt snarare kryptering. Det är en debatt som förs av några få och inte särskilt mycket i offentligheten. Den pågår både i Europa-sarnmanhang och i USA-sarnmanhang där myndigheterna vill bestämma och ha makten över krypteringen därför att man inser att det är väldigt farligt om olika grupper själva kan bestämma och kryptera om man inte får insyn. Men det finns faktiskt väldigt svåra demokratifrågor i detta. Hur bevarar man t.ex. valhemligheten? Hur ska jag slippa bli registrerad så fort jag uttrycker en åsikt? Hur ska jag kunna värna den personliga integriteten? Till öppenheten måste också höra rätten att få vara anonym. Inte minst inom journalistiken och dess meddelarfrihet som
innebär att man faktiskt ska kunna vara anonym tipsare.
Krypteringsfrågan är en medborgarfråga men den debatteras mest i försvarsintressen,
SÄPO och CIA. Jag tror det är viktigt att den blir lite folkligare.
IT-kommissionens rapport 2/97
Jag är i grunden positiv men jag ser många problem.
Jag tror att IT är varken paradis eller helvete.
IT-kommissionens rapport 2/97 34
Olle Wästberg, publicist, ordförande i Sveriges Radio
Det finns ett ganska talande fel i den första kallelsen vi fick till det här seminariet. Där citerar man portalparagrafen i den svenska grundlagen, och citatet lyder: "All makt utgår från folket". För åtskilliga år sedan gick jag runt i den svenska riksdagen och frågade dåvarande riksdagskolleger just hur första paragrafen i Regeringsformen löd. Ganska många ledamöter kunde inte svara. Grundlagarnas ställning i Sverige har aldrig varit särskilt stark. Av dem som svarade, svarade de flestajust på det sättet:”All makt utgår från folket” och det råkar nu vara fel. Det rättades till i den andra seminariekallelsen där
det står: "All offentlig makt i Sverige utgår från folket".
Skillnaden är naturligtvis att majoritetsbeslut inte kan bryta fri- och rättigheter och allt är inte offentligt. IT-området ligger i allt väsentligt utanför det offentliga. Staten skall så att säga hålla tasssarna borta. Styrning och censur bör vara lika förkastligt om det är i en tryckt text som om det är på en skärm eller på ett nät. IT kan, som vi talat om, vidga in- formation och frihet ganska drastiskt. Den kan också användas för att begränsa insynen. Anders R Olsson har gjort viktiga insatser för att belysa tendenserna hos myndigheter att använda IT för att minska tillgängligheten för offentliga handlingar. Kombinationen av att vi kommer med i EU, där man har ett helt annat sekretesstänkande, med att vi lägger
upp allt fler handlingar på elektroniska medier kan bli förödande.
I huvudsak är IT som all annan information en frihetsfaktor. TV och datakommunika- tion var en viktig hävstång för att få de europeiska kommunistdiktaturema på fall. Jag menar att ingen internationell förändring skulle vara viktigare än om Kina, vår tids största diktatur, destabiliserades. För de kinesiska ledarna finns det en intressant spän- ning mellan ekonomisk utveckling och deras egen kommunism. För om man främjar ekonomisk utveckling blir det omöjligt att hindra medborgare att koppla upp sig på In- ternet, på databaser och att se TV från andra länder för att därmed få demokratiska in- fluenser. De som idag bor vid sundet till det demokratiska Taiwan kunde i våras på sina
TV-apparater ta del av den första demokratiska presidentvalskampanj som någonsin
hållits i Kina.
IT-kommissionens rapport 2/97
I Sverige ser vi hur det politiska rummet töms. Kontakten mellan väljare och valda bryts. Misstroendet mot politikerna motsvaras bara av det mot journalisterna om man får döma av undersökningarna från Göteborgs Universitet. Politikerna är helt beroende av massmedierna för att få sina åsikter förmedlade men folket tror inte på förrnedlarna. Nationalstaten håller på att tappa greppet. Vi får en grupp människor - språkkunniga och välutbildade - som i allt högre grad ser världen som sin arbetsmarknad. Sedan får vi en allt större grupp människor som måste konkurrera med alla andra i hela världen. Jag läste för en tid sedan om hur Swissair flyttat sin biljettbokning till Bombay. De kunde anställa välutbildade akademiker till ungefär tjugondelen av de schweiziska lönerna. Men data- och teletekniken märker inte kunden var han eller hon hamnar, lika litet som skåningarna märker att deras nummerupplysning sitter i Jämtland. Vad ska då de schweiziska politikerna göra åt att Swissair flyttar ut funktioner till Indien? Skall de förbjuda telefonkopplingar? Produktion är lätt att flytta och råvaror betyder allt mindre. Jämför världens sannolikt råvarurikaste land Zaire med Hongkong eller Singapore som inte har några råvaror. Följden av den här utvecklingen blir att en stor grupp löntagare i industriländema pressas mellan arbetslöshet och lönesänkningar. För de vällottade bety-
der nationalstaten allt mindre. För den stora gruppen kan nationalstaten göra allt mindre.
Jag har inga tydliga lösningar. Vi befinner oss i insarnlandets och omprövningens tid. Jag är orolig för vem som flyttar in i politikens tomma beslutsrum. Troligen kommer människor också i framtiden att ha sin demokratiska bas i sin stat och i sitt medborgar- skap. Därutöver komrner man att delta i intressegrupper och nätverk av annat slag vid sidan av det offentliga och vid sidan av nationalstaten, knutna till utbildning, till arbete, eller till intressen. IT tror jag kommer att förändra politiken, främst på ett sätt: Alla kan få del av mycket mer information. Samhället kan bli mer genomskinligt. Vi kan t ex med en svensk CSPAN - en amerikansk TV-kanal som är som en öppen kamera - visa vad som sker i riksdag och utskott, på viktiga presskonferenser och seminarier. Vi kan ge intresserade medborgare en chans att ta del av dem politiska råvaran. Sedan är det en annan sak att en svensk CSPAN inte bör drivas av något, anser jag, privat public-ser- vice-bolag, eftersom public-service inte bör utvidga sin verksamhet ytterligare utan kon- centrera sig på att ge alternativ till vad som finns på den kommersiella marknaden. Staten har en uppgift och det är att bidra till att alla kan ta del av den stora informa-
tionsmängden. Det handlar om utbilding och om teknisk tillgänglighet. Att det kan vara
IT-kommissionens rapport 2/97 36
ett värde med digital markbunden TV som också skall kunna förmedla Internettjänster handlar om detta. Det räcker då inte med att nå 80 procent . Det räcker inte med att nå
90 procent utan man måste nå alla.
Grundläggande möjligheter att nå informationen måste gälla alla. Det är skälet till att vi arbetar vidare med projektet digital marksänd TV. IT kan naturligtvis bidra till klas- sklyftor men kan snarare sluta klassklyftorna. Det är trots allt lättare att söka på Internet än att leta i stora bibliotek. Det är lättare att få tillämpningar som gör IT tillgängligt för människor med funktionshinder än för många andra inforrnationsforrner. IT är således
centralt för information och dialog.
Mer skeptisk är jag, av delvis andra skäl än Anders R Olsson, till de direktdemokratiska visionerna som Lars Ilshammar redogör för i sin rapport där det gäller att ta ställning var dag. Det går naturligtvis utmärkt att fatta konkreta beslut på det sättet i inforrnationsnät- verk.. Ju mindre beslut desto lättare. Om vi löser de tekniska problemen med identifika- tion, visst kan alla medborgare då ta ställning till vilken skulptur man skall ha på torget. Man kan titta på den på skärmen och ta ställning. Men hur skall man få de stora besluten att hänga samman? Vi kanske kan rösta om arbetslöshetsersättningen. Om resultatet blir en höjning, hur här vi oss då åt för att komma överens om att spara på något annat konto? Hur skall vi förhindra att grundlagens absoluta bud om att det bara är den of- fentliga makten som utgår från folket genombryts? Därför tror inte jag heller, som de flesta här, att det ersätter den politiska processen. Men denna process kommer att för- ändras. Ross Perot fick trots allt 8 procent i det amerikanska presidenvalet nyligen. Det
har ett direkt samband med att hans parti kunnat bygga upp ett nätverk via Internet.
Till sist. Vi översköljs av information. Lars Ingelstarn var inne på att det kan bli litet för mycket. Takten ökar och tiden för eftertanke blir ganska liten. Det är inte någonting all- deles nytt. Skalden Per Daniel Amadeus Atterbom förebrådde sig på 1840-talet sitt ”själsutmärglande mångläseri” och ställde det i kontrast till det sena 1700-talets mer ef- tertänksamma läsande. Den västrnanländske prästen Johan Fredrik Munktell skriver 1928 i en känd dagbok om att han nu drar igenom en bok på en dag medan det förut tog månader och ibland är att noggrannt läsa, läsa om och idissla en bok. Han tycker att
”själen numera”, alltså 1928, ”av allt bok- och tidningsläsande blir så full med före-
IT-kommissionens rapport 2/97
ställningar och bilder, ofta av fattiga saker, att föga ledighet och lugn återstår för värdi-
gare föremål”.
IT—kommissionens rapport 2/97 38
Lars—Erik Janlert, docent i datavetenskap vid Umeå universitet
Även om man är pessimist kan man försöka vara metodologisk entusiast, dvs. försöka se positiva möjligheter, i det här fallet i informationstekniken. För den skull behöver man inte koppla bort det kritiska sinnet. Man kan bland annat se problemen med möjlighe- terna. En ensidig problemfokusering leder till att man riktar in sig på skadebegränsning, att bibehålla nuvarande nivåer, uppnå etablerade ideal när det gäller olika kända värden. Här gäller det I stället att även ha ögonen öppna för nya, ej påtänkta värden eller värden som man för länge sedan glömt eller sett sig tvungen att ge upp, av olika skäl, ibland tekniska. Liksom på nya ej påtänkta metoder att närma sig gamla värden som fastnat i implementationsmisstaget, dvs. att man identifierar begreppet med operationalisering av begreppet, funktionen med implementationen. Exempelvis identifieras trygghet med att
ha jobb som identifieras med att ha fast löneanställning.
En ensidig problemfokusering leder också till att det blir andra som står för alla utveck- lingsinitiativ, vare sig man ska anse dem vara negativa eller positiva. Om man tittar bara på insyns- och insiktsdelarna av demokratin och för ögonblicket lämnar påverkan och
delaktighet åt sidan så kan man se några punkter där IT skulle kunna ge möjligheter.
En enkel modell, den gäller en liten eller stor församling, den gäller direkt eller repre- sentativ demokrati och olika modeller för hur den ska se ut. Jag har i modellen tre punkter där man med IT:s hjälp kan få ökad insyn i och/eller förståelse av vilka reglerna, direktiven och de beslutande procedurerna är Genom lagring på datormedier och nät- verksaccess tillsammans med Sökverktyg kan man få bättre insyn i reglerna och in- synsverktyg kan underlätta kontrollen av att reglerna följs och gissningsvis har det ökade antalet affärer på senare tid ett samband med detta. Man kan se om reglerna har följts, man kan se hur reglerna följts och man kan följa upp förutsättningarna i enskilda fall. Detsamma gäller kontrollen att reglerna skapas, ändras och etableras på rätt sätt. Naturligtvis finns det en stark tendens idag att beslutsprocedurer och tillärnpningspro- cesser datoriseras och automatiseras mer eller mindre och därmed uppnår man kanske en tydlighet och entydighet som man inte haft tidigare. Men ganska säkert en komplexi-
tet som gör det mycket svårt att bedöma vad procedurerna, reglerna, direktiven egentli-
IT-kommissionens rapport 2/97
gen innebär. Även för en expert är det svårt att vara säker på hur ett program kommer att
bete sig.
Till detta kan man lägga en inte sällan använd taktik för att lösa eller destabilisera mot- sättningar. Man komplicerar procedurerna eller inför metaprocedurer som gör sluteffek- tema mindre uppenbara. Som ett slags randomisering eller som ett medvetet drag där den smartare får övertaget och den som skapar förslaget har normalt ett förståelseför- språng. Därmed tappar man en del av vinsten man kan göra. Därför blir det extra intres- sant vad man kan göra åt vad de beslutande procedurerna egentligen innebär, hur det slår, hur det utfaller, vilka resultat som de kommer att ge i olika fall och under olika villkor i olika kontext situationer osv. Vad gör man egentligen när man bestämmer pro- cedurerna? Modern IT skulle kunna användas till att med interaktiva simuleringar, vi- sualiseringar, virtualiseringar osv studera och uppleva effekterna. Till exempel interak- tivt studera vad olika val av brytpunkter i en skatteskala skulle ge för intäktskillnader, hur skattebelastningen skulle fördelas geografiskt, inkomstklassmässigt osv. Eller i en multimediedemonstration eller virtuell simulering uppleva vad placering av det nya bo- stadsområdet intill flygplatsen kommer att innebära. Det finns naturligtvis många pro- blem även med ett sådant angreppssätt men i den mån det är framgångsrikt kan man skifta över styrningen från att vara inriktad på regelkontroll till att vara inriktad på
effektkontroll med alla fördelar som detta innebär.
Om man går till påverkansidan av demokratin är tempot en intressant faktor som flera talare tidigare varit inne här på i termer av frekvens och snabbhet. Det är inte bara snabbhet det gäller utan interaktion. Enkelriktade processer, långa cykler, stor granulari- tet, stor tröghet ersätts av dubbelriktade processer, korta cykler, fin granularitet, möjlig- het till snabba kursförändringar och förgreningar. När processer i samhället snabbas upp och interaktiviseras kan det hända att de demokratiska processerna är för långsamma för
att hinna vara med i den process som ska kontrolleras.
Antingen måste styrningen flyttas upp på en metanivå där förändringarna sker långsarn- mare eller också måste demokratiprocessen också bli snabbare vilket kanske är ofören- ligt med traditionella demokratiprocesser som förutsätter eftertanke och tröghet. Kanske
är de väldefinierade, språngartade besluten också i upplösning. Datorstödda medier
IT-kommissionens rapport 2/97 40
uppmuntrar ett inkrementellt arbetssätt där version avlöser version i små steg utan att man någonsin behöver komma till något väl definierat avslut. Kommer beslutet att drabbas av samma interaktiva utsatthet, utdragna ångerrnöjligheter? Man vet t ex inte längre när man vågar släppa bevakningen av en viss fråga. Går vi från väldefinierade och i tiden rejält åtskilda valpunkter till en kontinuerlig styrning? Interaktiviteten, tem- pot, utsmetade beslutspunkter, möjligheterna till direkt demokrati, allt pekar mot ett växande beslutstryck på medborgarna som kanske inte alla är så glada att ta. Är det
kontinuerlig demokrati vi ska ha?
Begrunda följande metod att anlägga gångstråk i ett grönområde. Man anlägger grönom- rådet utan gångvägar väntar några veckor och ser var gångstigar trampas upp. Därefter anläggs gångvägarna på dessa ställen. Metoden har sina begränsningar. Bergknallar och buskar försvinner inte i processen. Den är på ett sätt en underkastelse under de givna villkoren medan ett explicit planerande angreppssätt kan gå rakt på, spränga upp en sprikrak linje. Den innebär dock inte någon märkbar extra belastning för fotgängaren och innehåller en rätt elegant urvalsmekanism av vilka människor som får bestämma. Notera också att exemplet innehåller moment av förhandling och sammanjärnkande i den mån man påverkas något i Vägvalet av de antydningar till stigar man kan se. Det här skulle man kunna kalla implicit demokrati eller varför inte gräsrotsdemokrati. Den mo- derna inforrnationstekniken öppnar möjligheter att använda liknande implicita metoder på helt andra områden och i en helt annan skala och med mer kraft i de enskilda fotste- gen. Vi kan rösta med fötterna med våra faktiska handlingar på ett sätt som aldrig tidi- gare. Sådana metoder liksom andra som bygger på mer komplexa analyser av männi- skors beteende måste övervägas som alternativ och komplement till traditionella mark- nadsprocesser och demokratiska processer. Naturligtvis finns det många problem med att kontrollera en sådan implicit direkt demokrati. Det handlar mycket om vem som ska ha tillgång till beteendeinfonnationen och i vilket syfte. Genom väl vald design av olika miljöer kan man få ut mer information. Både marknad och demokrati förutsätter ett rikt urval för att fungera tillfredställande. Mekanismema för detta tycks inte fungera så bra. Individen vill kunna påverka sj älva utbudet och de enskilda produkterna. För att göra
detta räcker knappast implicita metoder. Explicita metoder måste till.
IT-kommissionens rapport 2/97 41
SAMMANFATTNING AV PANELDISKUSSION
Medverkande: Stigbjöm Ljunggren, Ana Valdés, Anders R Olsson, Bi Puranen, Åke Edin, Johan Strid, Håkan Hvittfelt. Utfrågare: Staffan Dopping
Är IT ett hot mot demokratin ?
Anna Valdés: IT är ett hot mot yrkespolitikema, mot politikerna som klass, inte mot demokratin. Demokratin har att göra med vilka kvalificerade användare den har, och det betyder helt enkelt att demokratin ökar ju fler kvalificerade användare som kommer in i beslutsprocessema och därmed avlyssnar
yrkespolitikema.
Bi Puranen: Man skall inte vara så föraktfull när man använder begrepp som mento- meterdemokrati. Frågorna är i dag mycket stora och komplexa och det handlar om processer under vilka många delbeslut skall fattas. Med hjälp av IT skulle man kunna bygga in flera människors delaktighet under processens gång och så småningom komma fram till ett beslut som är riktigt för ett helt land, i stället för det oerhört förenklade att vid ett utsatt datum säga ja eller nej. Ett väldigt konkret exempel är kärnkrafts- omröstningen 1980 vilken, frånsett att man hade tre olika alternativ, var en mycket komplex frågeställning. Resultatet av folkomröstningen har blivit att man efter 16 år fortfarande inte har löst problemet. IT kan bli processens redskap som aktiverar många fler människor fram till beslutet, men för att arbeta med det som ett grundläggande
demokratiskt instrument krävs att man medvetet satsar på det från politikernas sida.
Anders R. Olsson: På idéplanet är jag rätt positiv till IT. Jag tror att man har en tendens att övervärdera funktionaliteten i den representativa modell vi har i dag. I USA, där denna diskussion är mycket tydligare, är det fullkomligt klart för väljarna att det i stor utsträckning är pengarna som styr politiken och att det inte spelar någon roll vad man som väljare gör, alltså anser många att det inte är någon idé att rösta. I vissa delstater i
USA har man dock på delstatsnivå väldigt mycket folkomröstningar, vilka ger
IT-kommissionens rapport 2/97 42
människor möjlighet att påverka. Enligt utvärderingar som gjorts tenderar dessa att ge förnuftiga och sunda resultat, och det finns ingen anledning att tro att det skulle bli
väldigt mycket dummare än vad parlamentet normalt kan åstadkomma.
Johan Strid: Ett avseende där jag tror IT kan bidra till en bättre fungerande demokrati är att man blir mindre geografiskt begränsad vad gäller de människor som berörs av, och deltar i beslutet. Ett sådant exempel kan vara Öresundsbron som i praktiken berör många fler människor än bara i Sverige och Danmark. IT kan ge en möjligheter att ställa
mer öppna frågor till en större grupp människor än vad som görs i dag.
Håkan Hvittfelt: I en diskussion om det blir mer eller mindre demokrati med IT, torde man först definiera vad IT egentligen är. Det vi syftar på är ju i första hand datorerna, att datorerna blir alltmer kvalificerade. När det gäller medier så är det alldeles tydligt att ut- vecklingen går från att tidigare haft olika typer av medier, TV, telefon, datorer, mot ett enhetsmedium, vilket troligen kommer. Klart är i alla fall att det kan användas till oer- hört mycket mer än det vi diskuterat här hittills. Under alla omständigheter så kommer medieutvecklingen innebära att den sk valfriheten för den enskilde medborgaren inom en tidsperiod förmodligen blir oerhört mycket större än den är idag. Man kan välja att använda det nya mediet på det sätt vi framför allt har diskuterat i dag, som ett informa- tionsmediurn, men jag tror att användningen till stor del kommer att vara som ett under- hållningsmedium. Ställer man då frågan om IT bidrar till mer eller mindre demokrati? Så är väl svaret att det blir mer demokrati för dem som använder mediet för att söka in- formation, för att söka delaktighet, för att kommunicera och att använda det som ett de-
battorg, men det blir mindre demokrati för dem som använder mediet på de andra sätt.
Anna Valdés: Jag undrar om inte IT fungerar som katalysator för en process som egentligen handlar om att vi måste omformulera den representativa demokratin. Internet är egentligen inte en sista spik i kistan, utan en representativ demokrati som blivit ur- holkad på sitt innehåll. Det viktigaste ärinte egentligen att ha Internet eller IT som syn- dabock för en viss avlyssning, utan att se det som en möjlighet att med hjälp av den nya
tekniken omformulera, ompröva och hitta nya former för att stärka gräsrotsdemokratin.
IT-kommissionens rapport 2/97 43
Medborgarna och eliten
Åke Edin: När vi diskuterar demokratin tycker jag att väl mycket av inläggen idag har präglats av ett kraftigt ovanifrånperspektiv. Det är som om medborgarna inte på något sätt förstår sitt eget bästa, utan att det är experterna som vet vad som är bäst för dem. Man säger att demokratin är i kris, men individen har nog aldrig haft så stort inflytande som nu. Folkhemmet brev trots allt så bra, och var och en blev mer självständig, mer fritt tänkande, mer informerad och mer utbildad. Däremot är de demokratiska strukturerna är i kris. På något sätt har vi vant medborgarna vid att om de går till val vart fjärde år och om de betalar sin skatt, så har de gjort sin medborgerliga plikt och resten sköter vi. En intressant utveckling är dock att man kan se att människor i bygder och byar på flera håll gått samman, och att det finns massor av aktiviteter och saker som man vill och kan göra som inte går via den sk apparaten. För dessa byutvecklings- grupper är IT ett viktigt redskap för att erhålla bl a information, meningsutbyten etc. De politiska partierna är naturligtvis grundpelaren i demokratin och de partier som inte förstår att det behövs en kompletterade arena är dömda, men de partier som förstår att det behövs ytterligare en arena i demokratin kommer att överleva. Slutligen är jag en smula upprörd över de uppifrån och ner perspektiv som präglar docenter och professorer vilka i någon mån tycks ha tappat bort medborgarna, som är vår viktigaste resurs. Mer
människa och mindre apparat.
Stigbjöm Ljunggren: Härom kvällen satt jag och resonerade över att det finns en klyfta i Sverige mellan folket och elit. Ett sådant här kännetecken på denna klyfta är att folket tittar på Bingolotto medan den politiska, ekonomiska, kulturella eliten fnyser åt det här fenomenet. På sin tid så ansågs Hylands Hörna kanske också vara något liknande, men det var ju ändå en gemensam folklig angelägenhet medan Bingolotto idag ses som ett av hoten emot det seriösa. Egentligen kan man väl säga att det Loket har gjort är att han har återskapat Hylands Höma-miljön i ett interaktivt IT-sarnhälle. Det som är kännetecknande för Bingolotto är att det låter folk komma till tals, man kan komma dit och uppträda, och man kan ringa in. Det intressanta med Loket är ju att han
till skillnad från den här etablerade eliten som är på dekis faktiskt tar folk på allvar.
IT-kommissionens rapport 2/97 44
Statens och samhällets ansvar
Bi Puranen: Jag undrar om det inte i grund och botten handlar om hur infrastruktur- tillgängligheten ser ut, vem har tillgång till vad och hur. Frågan om avgifter kontra demokrati. Vad är sarnhällsansvaret. Vad är demokratiåtagandet och vad skall vara fritt tillgängligt för människorna. Hur kan IT användas som ett redskap för att förhindra uppdelningen av ett B-lag och vad ska kosta pengar. Detta är oerhört svåra fråga i ett läge när ingenting som staten gör får kosta pengar, utan allting ska finna sin finan- siering. Jag är alldeles övertygad om att för att kunna besvara frågan om mentometer- demokrati eller inte så måste man se till att det någonstans i samhället finns, av sam- hället kontrollerade, modererande institutioner. Den fråga jag tror man ska rikta in sig på när man diskuterar detta är, hur vi säkrar ansvarstagandet och demokratiåtagandet så att samhället verkligen tar ansvaret. Min mycket starka känsla i det utredningsarbete jag gör, är att staten är väldigt glad om man kan smita undan ansvaret och lägga ut det på några eXtemer någonstans och avgiftsbelägga. Vi har redan i dag förslag från riks- revisionsverket som innebär att allting man lägger ut på nätet i digital form ska kosta pengar, allt ska bära sina egna kostnader såväl direkt som indirekta. Då kan vi glömma
att använda IT som ett redskap i demokratin och för mig är det här grundfrågan.
Anders R. Olsson: En av förutsättningarna för att det ska bli demokrati är att det centralt fattas ett antal viktiga beslut och ställningstaganden, och inte fortsätter som idag då man halkar runt utan att fatta beslut och ofta inte ens diskuterar det som man borde göra något åt. Ett sådant exempel är vad myndigheterna ska göra för att förverkliga offentlighetsprincipen i den digitala miljön. Där använder man nu, i den mån det alls diskuteras, något vagt begrepp som kallas för samhällsinformation som skall spridas. Det betyder naturligtvis ingenting. Om myndigheterna får tolka det själva så kommer vi att få socialstyrelsens rekommendationer om lämplig brödkonsumtion på nätet, men kommer vi att få socialstyrelsens generaldirektörs kontokortsnotor på nätet. Det är skillnaden mellan att ha offentlighet och att ha sarnhällsinforrnation. De fordras att regering och riksdag vågar ta i de här väldiga problemen om vad det är som ska vara
offentligt.
IT-kommissionens rapport 2/97 45
Publik fråga: Det förutsätts att det finns ett stort intresse från medborgarna att ta emot all information och söka sig fram. Fakta är dock att det finns ett enormt informa- tionsöverflöd och för många blir reaktionen att man värjer sig. Kommer det verkligen
finnas intresse att använda detta och kommer den nya informationen till medborgarna?
Ander R. Olsson: Absolut. Det finns miljonen människor som behöver veta vad staten har för pengar och vilka regler som gäller för att kunna göra någonting, och då måste de ju använda den här informationen. Det är klart att inte alla kommer att titta på allting, och massor av information kommer ingen att titta på. Men det är inte det som är
poängen.
Skolans ansvar
Stigbjöm Ljunggren: En viktig synpunkt som har nämnts några gånger är det här med att det finns ett riskscenario i den ojämna spridningen av tillgången av datorer. I detta sammanhang finns en snabblösning som jag vill varna för, och det är att man ska för- söka fixa det hela genom att pytsa in så många datorer som möjligt i skolan. Skolan ska fixa det här, skolan ska gör något åt det här, men det handlar inte om datorer i så fall, utan det handlar om att skolan ska återvända till det den alltid borde göra, nämligen att förmedla kunskap. T.ex.. är kommunikationen på nätet skriftlig och man kan fråga sig om detta innebär att de som inte är begåvade i att formulera sig och uttrycka sig
skriftligt i praktiken kommer att hålla sig undan?
Johan Strid: Det är ju grundproblemet, att skolan förmedlar, eller snarare tror sig förmedla, kunskap. Det är detta, att man skapar människor som tror att kunskapen är färdigtuggad och presenterad i en bok, i ett ämne, som har skapat det stora demokrati- underskott vi har idag. Skolan ska ju inte alls förmedla färdig kunskap, utan den ska förmedla en kunskap om hur man kan finna den kunskap som är adekvat i varje givet läge. Skolan idag lär inte ut att värdera information, och ställer man frågan om
medborgarna kommer att ta åt sig samhället online, sarnhällsinforrnationen där den
IT-kommissionens rapport 2/97 46
ligger, blir svaret nej. Inte som det ser ut i dag, för man har inte fått lära sig att söka
informationen på rätt sätt.
Anna Valdés: Närjag skrev boken ”Kvinnor och Internet” trodde jag att Internet var ett könsproblem. Nu håller jag på och upptäcka att Internet är ett generationsproblem och jag håller fullständigt med om att lösningen inte är att ge datorer till skolan, utan att undervisa lärare i vad IT är för någonting. En trettonårig pojke kan idag mer om en dator än vad en sextioårig lärare kan. Problemet är att trettonåringen som klarar datorn inte vet vad datorn är för någonting i en humanistisk kulturprocess och det är där som läraren kommer in. Själva undervisningsprocessen borde gå ut på, att komplettera den tretton- åriga pojkens know-how kunskap med det som läraren kan. Läraren bör sätta in IT i ett annat sammanhang så att vi förstår att datorerna inte är mera än vad tryckpressen i Gutenberg på sin tid var för världen. Om 20 år kommer IT att vara lika föråldrad eller lika vardaglig som böckerna, och detär där problemet ligger. Vi har inte förstått att det inte handlar om att köpa flera datorer till skolorna, utan att det handlar om att utbilda lärarna så att de kan förmedla kunskapen till eleverna. Annars kommer vi att hamna i en
klyfta som ingen kan överbrygga.
Håkan Hvittfelt: Jag tycker att när man diskuterar demokrati och IT och nyelektroniska medier så är det värt att upprepa självklarheten att demokrati kräver informerade medborgare. En grundfråga är ju här om de nya medierna faktiskt kommer att göra att medborgarna blir mer informerade. På ett plan är det naturligtvis så att det kommer att finnas oändligt mycket mer information att tillgå på flera olika sätt. Man kommer närmare källor av olika slag, och kan kommunicera på ett annat sätt. Frågan är dock framförallt om det är på det informationssökande sättet som dessa medier kommer att användas, eller de till större delen kommer att användas för underhållning, alltså en underhållning som saknar information. Sannolikheten är då att IT-mediema i vid bemärkelse kan fungera väldigt olika på olika nivåer i samhället. En ytterligare aspekt på det här som jag tycker är värd att ta upp är att det för närvarande pågår en stor inter- nationalisering på medieområdet, vilken innebär att nationella beslut om mediepolitiken får allt mindre betydelse. Är det så att lagstiftningen inte passar i ett visst land så finns
det metoder via satelliter att förlägga produktionen till ett annat land och kringgå detta.
IT-kommissionens rapport 2/97 47
Detta innebär att vår svenska demokrati egentligen har stort inflytande över vilken demokrati eller vilken icke-demokrati som de stora internationella mediekoncemema och de internationella medierna, som förmedlar detta, kommer att förmedla. Att intemationaliseringen är så oerhört påtaglig och att den den nationella kontrollen minskar, är en aspekt som ofta glöms bort i debatterna och det är givetvis också en
central demokratifråga.
Åke Edin: Jag tror det föreligger en begreppsförvirring kring begreppet direkt- demokrati. Direktdemokrati är det enligt min mening om individen har mer inflytande över sitt vardagsliv. Ibland kanske direktdemokrati har framställts som att trycka på knappen men så enkelt är det inte. I den meningen har medborgarna enligt vad jag tidigare sade fått mer direktdemokrati i vårt land med åren och jag delar Bis uppfattning att mentometem och IT och armat kan förädla möjligheten att arbeta i en ökad lokal
demokrati.
Bi Puranen: Många säger att IT bara är ett redskap, men informationsteknik handlar om är något mycket mera kraftfullt än enskilda delar, det är inte bara ett redskap utan någonting som omformat hela vårt sätt att tänka och vara. I den digniteten ligger det, både med de plus och de minustecken som vi diskuterar när det gäller informa- tionstekniken. Därför blir den generationskonflikt som Anna Valdés och Johan Strid tar upp väldigt viktig. Sedan finns även själva grundstrukturen i form av bandbredder osv som inte når nog långt ut. Man har 20 eller 40% som man inte när och det är oaccep- tabelt ur demokratisk synpunkt, att det ens finns S% som inte nås är faktiskt inte acceptabelt, om vi diskuterar det ur demokratisynpunkt. Sedan skall hela den prob- lematiken knytas till en annan sak som Stigbjöm tog upp, nämligen att man ju måste kunna skriva. Med tanke på att IT i väldigt hög grad handlar om att man ska kunna förmedla sina åsikter och känslor via tangentbord så riskerar det att bli en allvarlig härnsko. Sarnmanfattningsvis tror jag att det är viktigt att man fortsätter och utvecklar sökmotorer, att man fortsätter och gör mycket bättre sökinstrurnent.
När det gäller användningen av IT tror jag också att en viktig del är att utveckla interaktiviteten så att man ser IT som en del i processandet, samt att vi måste se till att
den infrastruktur som vi bygger ut blir av interaktivt slag. Vidare är det också viktigt att
IT-kommissionens rapport 2/97 48
se det ur institutionernas perspektiv, att vi har starka, modererande institutioner. Slut- ligen måste det finnas ett användarperspektiv så att man ser till att man fångar upp den aktiviteten som finns. Det är först när institutionsperspektiv och användarperspektiv
fungerar interaktivt tillsammans som vi kan tala om att vi använt IT.
IT-kommissionens rapport 2/97 49
AVSLUTNING
Peter Seipel, professor i rättsinformatik vid Stockholms universitet och ledamot av IT - kommissionen
Jag ska i min avslutning försöka förenkla dagens inlägg under ett antal G:n.
Det första G:t är grogrund för mycket har handlat om detta. Det har talats om studiecirk- lar, om medborgarnas engagemang och om skolutbildningen. Detta är naturligtvis något som är mycket större och som går långt utöver informationstekniken men som är oerhört grundläggande och måste finnas med i diskussionen. I grogrunden finns de verkliga drivkrafterna. Saknas det en medborgaranda, en gemensam känsla av mål för hela öv-
ningen, då är det ganska meningslöst att diskutera andra saker ovanpå.
Mitt andra G handlar om gödning. IT är inte ett redskap utan det är gödningen. Precis som med annan gödning så kan man övergöda med IT. I det har vi det överflöd och den redundans som så många har talat om idag. Det är inte kanaler vi talar om utan det är hav, stora stormiga hav av data. Det ligger naturligtvis faror i att omvandla dessa hav till små trygga kanaler där medborgarna kan färdas på sina flatbottnade pråmar. Man mister en del av vyerna, utsikterna och möjligheterna. Ändå behöver man både kanaler och fria
segelvidder. Man behöver både stora hav och egna innanhav.
Det tredje G:t är naturligtvis gallring i stort och smått. En typ av gallring är att skapa ordning i överflödet. En annan typ av gallring är att få det önskvärda att hända. Jag har fäst mig bland annat vid de ord som har sagts om de modererande institutioner som
dämpar och anpassar. Jag tror det är en väldigt viktig diskussion.
Mitt fjärde G är geografin, både det ytterst lilla, den upptrampade stigen, men också de helt globala sammanhangen. Inte minst från rättsordningens synpunkt så är globaliteten en oerhört svårhanterbar utveckling därför att den på allvar ställer frågan om man kan ha någon nationell juridik i den nya elektroniska, globala världen. Det gäller alla rättsområ- den såsom straffrätten med det kända exemplet om barnpornografi, beskattningen av
tjänster, skyddet av upphovsrättigheter osv. Allt fler problem omvandlas med snabb takt
IT-kommissionens rapport 2/97 50
till internationella frågeställningar. De blir därmed också mycket svårare att hantera för
oss som ska konstruera maskinerier och få det hela att fungera.
Mitt sista G, det femte, år gudarna. Vad har vi för gudar på detta område? Är det effek- tivisering som i Riksrevisionsverkets rapport om utnyttjandet av samhällets informa- tionsresurser? Är det medborgarnas lycka så att allting ska vara gratis i informationens Schlaraffenland? Är det någon slags ångest inför hoten som bestämmer över oss och gör oss defensiva och reagerande där vi borde vara förutseende och optimistiska? Det finns
många gudar att hålla utkik efter, tror jag.
Sammanfattningsvis med viss mnemoteknisk tillpassning för den nya tidens skolung- domar (mnemoteknik betyder att man gör det lättare för sig att minnas. Glöm inte att under århundraden ansågs det att det yppersta tecknet på intelligens vara minnesförmåga och minneskunskaper. Det talas om hur Augustinus ur minnet dikterade för femton sek- reterare på en gång olika böcker. Han gick från den ena till den andra. "Primärrninnet
här uppe" är oerhört värdefullt bland annat genom sin associationsförmåga.)
Jag väljer att avsluta med två extremer i dagens diskussion. Den ena hämtar jag från
Lars-Erik Janlert, den andra från Stigbjöm Ljunggren.
Lars-Erik Janlert talade om modeller för hur man kan resonera kring IT:s förhållande till olika led i den demokratiska processen. Jag väljer att provocera lite genom att säga nå- got som inte alls har nämnts. Det är systemteorins egen syn på detta med IT och demo- krati. Det handlar om fundamentala sanningar i cybemetikens värld. Av styrteorin kan man lära sig att för att man ska kunna styra något, till exempel ett komplext och snabb- föränderligt samhälles utveckling, så fordras det att styrapparaten är mer komplex än det styrda. En snigel har väldigt svårt att styra mig av många olika skäl men ett av dem är att jag är mera komplex, har större variationsvidd i mitt sätt att uppfatta, beskriva och han- tera omvärlden. Styrapparaten måste vara mera komplex än det styrda fenomenet. Det innebär bland annat att informationsapparaten som ingår i styrapparaten som en del i den måste kunna hantera alla de föränderliga situationer, tillstånd, styrmedel och effekt- värderingar som kan förekomma. För att ett samhälle ska överleva över huvud taget och
kunna utvecklas så måste styrapparaten inklusive dess inforrnationssystem ha största
IT-kommissionens rapport 2/97 51
möjliga spännvidd, tillåta motsägelsefull information, tillåta fri användning av all in- formation, även konkurrerande användningar. Jag påstår därför att det inte är en fråga om vi vill eller inte vill använda IT som ett stöd åt demokratin. Det är en nödvändighet för överlevnad, annars går det som i Sovjetunionen. Trots förekomst av god medborga- randa så rasade alltihopa därför att man har ett inforrnationssystem som inte tillåter an- nat än snäva synsätt och innehåller fullt med förbjudna utsagor och sanningar. Det här är
ett litet tillägg till dagens diskussioner. En kommentar närmast till Lars-Erik J anlert.
Kommentaren till Stigbjöm Ljunggrens näsräkningsfarhågor är av helt annat slag. Lars Gustafsson - poeten i Austin ,Texas - har skrivit en liten diktsamling som heter ”Variationer över ett tema av Silfverstolpe". Jag tillåter mig att variera över inlednings- dikten i Lars Gustafssons samling på följande vis: Nej inte bitar, inte data heller. Nej
inte bitar, data, fält. Nej ingenting av detta, men skräcken för en känslans svält.
IT—kommissionens rapport 2/97 52
Bilagor Journalistik, Medier & Kommunikations (JMK) demokratiseminarium
Samma dag som seminariet i Rosenbad (den 8 november 1996) hölls på JMK (fd journalisthögskolan) en debatt om IT och demokrati. Vi bad arrangörerna att sända över de synpunkter som kommit fram under förmiddagen för att bidra till även vår debatt. Följande text kunde därvid läsas vid vårt seminarium:
Datum: 1996-11-08 11:21:59 Från: (Gunnar Nygren) Ärende: Debattext från JMK - BRÅDSKANDE Till: Kjell Skoglund
Till IT-dagen vid Rosenbad 8 november:
Bristen på diskussion om informationsteknologin och demokratin var en av de- centrala frågorna som diskuterades vid JMKs debatt under förmiddagen. - Det är ingen som svarar på våra ilska debattartiklar, sa journalisten Anders R Olsson och fick medhåll av de andra debattörerna. Politikerna tar inte ansvaret för utvecklingen. Det var ett 30-tal av lärarna och forskarna vid institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Stockholms universitet (JMK) som lyssnade på inledningar från kända IT-debattörer som Ola Larsmo och Lars Ilshammar, Thorbjörn Lindskog från JMK och Staffan Hillberg från Bonnier Online. Två frågor kom att stå i centrum för diskussionen - de informationsklyftor som uppstår om man låter marknadskraftema ta hand om uppbyggnad av infrastruk- tur och den datalagskommitté som till våren ska lägga fram förslag som enligt kritiker bryter med den svenska offentlighetstraditionen från 1766. Lars Ilshammar pekade på att samhället fram tills nu haft ansvaret för uppbygg- nad av infrastruktur som telefonnät och kommunikationer. Men i utredningen "Telekommunikationer åt alla" som kom i somras läggs detta över på mark- nadskraftema, och resultatet blir "GSM-effekten" som bara täcker de delar av Sverige som är tätt befolkade. Detta är ett systemskifte i synen på infrastruktu- ren, ansåg Ilshammar.
- Ta till exempel rektorn i Karesuando som investerade i datorer till skolan men inte kunde få kontakt utåt eftersom Televerkets ledningar var för dåliga för datorkommunikationer, fyllde Ola Larsmo i. IT som skulle utjämna skillnad mellan stad och land! Thorbjörn Lindskog, som arbetar med nya medier på JMK, fyllde på och visade på de informationsklyftor som uppstår mellan olika sociala grupper i och med mediernas förändring. Idag är det främst högutbildade och rika som har tillgång till Internet, samtidigt som dessa grupper också håller uppe sitt tidningsläsande. I Storstockholm saknar hälften av LO-hushållen dagstidning, samtidigt som de inte heller har tillgång till de nya elektroniska medierna. Samtidigt påpekade flera debattörer att den nya tekniken ger möjlighet till in- teraktivitet genom massmedierna, på ett sätt som inte var möjligt tidigare. Tid
IT-kommissionens rapport 2/97 53
ningsläsare kan få intemetadresser till källorna och skaffa mer och färskare in- formation än vad som finns i tidningen. - Men möjligheterna till interaktivitet utnyttjas inte, påpekade Thorbjörn Lindskog. I Jedings utredning om digital -TV talas om de enorma mängder in- formation som ska pumpas ut i alla kanaler. Men för tittarnas återreaktioner ska telefonledningama räcka - folket behöver inte mer sägs det. En annan central fråga i debatten var synen på offentlighet och den datalags- kommitté som nu arbetar. Under intryck av EUs datadirektiv ska den ta fram ett förslag på ny datalag till i mars. - Enligt de uppgifter som läckt ut så utgår kommittén från att all hantering av personuppgifter ska vara förbjuden, sa Anders R Olsson. Det är tvärt emot den svenska traditionen från tryckfrihetsförordningen av 1766 som förutsätter fri hantering av information, och att man sedan kan göra undantag från detta i sek- retesslag. Ola Larsmo fyllde i och pekade på att detta visar att IT—debatten griper tillbaka på grundläggande demokratiska frågor. - I USA hamnar man i konstitutionen från 1700-talet när man diskuterar yttran- defrihet på nätet. IT-vännemas största bundsförvant är l700-talets upplys- ningsidéer. Men var finns då den offentliga debatt som tar upp dessa båda frågor, undrade publiken? Allt detta diskuterades ju redan i början av 80-talet och ändå verkar det som om inget kan påverka utvecklingen mot större inforrnationsklyftor och mindre offentlighet? - Vi skriver våra ilskna artiklar, men det är ingen som svarar på dem, konstate- rade Anders R Olsson. Politikerna tar inte ansvaret för utvecklingen. Lars Ilshammar fyllde på med en tänkbar förklaring: Tekniken har ingen själv- ständig agenda i politiken, inget eget sarnmanhang. Samma utredningar som görs nu gjordes för 15 år sedan, och inget har hänt bland politikerna. Inte mer än att de har avreglerat och överlåtit teknikutvecklingen åt marknaden. Staffan Hillberg från Bonniers Online fortsatte: -Det handlar om politikernas kompetens. De begriper inget om den tekniska ut- vecklingen, det visar också våra kontakter ute i Europa när vi följer lagstift- ningen i olika länder. Tjänstemännen i den politiska apparaten kan teknikfrå— goma, men de får inte delta i en politisk debatt. Och politikerna vågar inte ef- tersom de är rädda att bli slagna på fingrarna av sådana som kan tekniken. Anders R Olsson: - När jag började debattera IT-frågor på 80-talet gick det en datapolitiker på 50 jordbrukspolitiker i riksdagen. Idag har det nationella parlamentet abdikerat och det viktiga händer i EU. Där är vår insyn och möjlighet att ställa några till svars ännu sämre. Också joumalistutbildningen diskuterades. Flera pekade på vikten att stärka undervisning i källkritik när studenter använder elektroniska källor. Samt på vikten av att lyfta fram de grundläggande demokratiska idéerna från 1700-talet om allmänna handlingars offentlighet och om tryckfrihet utan censur. IT-dagen på JMK fortsätter nu med inforrnationssökning på Internet och i data- baser under handledning. Dessutom visas en ny CD-ROM som används i film- kunskap för att lära studenter hur en film klipps ihop, ett exempel på hur ny teknik kan användas i undervisningen.
Text: Gunnar Nygren (E-post adress: nygren©jmk.su.se)
IT-kommissionens rapport 2/97 54
Program
”Teknik, demokrati och delaktighet” Seminarium den 8 november 1996
Det har hävdats att informationstekniken kan bidra till en betydande vitalisering av de- mokratin. Medborgaren kan bli mer delaktig i både stora och små samhällsfrågor än tidigare. Detta kan skapa en ökad genomlysning av samhället. Ar detta riktigt?
Diskussion av dessa och närliggande frågor kommer att äga rum den 8 nov 1996 i Rosenbads Konferenscentrum mellan kl. 13 och ca 17. Arrangörer är Kommu- nikationsforskningsberedningen, FoIkomröstningsutredningen och IT-kommis- sionen.
Vårt syfte med seminariet är inte att diskutera tekniska metoder för att sprida informa- tion tiII medborgarna. Däremot vill vi diskutera olika demokratiska kommunikationsmo— deller, olika sätt att deltaga. Hur kan medborgarna agera och reagera? Hur kan vi nå alla? | 1 kap 1 & Regeringsformen heter det: AII offentlig makt i Sverige utgår från fol- ket.
Program ('usterat)
13.00 - 13.10 Generaldir. Urban Karlström, KFB Inledning 13.10 - 13.25 Prof. Bertil Thorngren, Telia Tekniska och infra- strukturella möjligheter 13.25 - 13.40 Samhällsdebattör Stigbjöm Ljunggren Demokrati i förändring
13.40 - 1355 Lars Ilshammar, Örebro Högskola Inbjuden promemoria 13.55 - 14.25 Doc. Anders Westholm Kommentarer till
Medborgare Mona Hillman Pinheiro Ilshammars text 14.25 - 14.45 Paus 14.45 - 15.30 Prof. Lars Ingelstam Inlägg
Redaktör Helle Klein Publicisten Olle Wästberg Doc. Lars Erik Janlert 15.30 — 16.45 Redaktör Staffan Dopping leder en panel bestående av Stig- björn Ljunggren, kommundir. Ake Edin, förf. Anders R Olsson, doc. Bi Puranen, fört. Ana Valdés, prof. Håkan Hvittfelt samt ledamoten i Ungdomens IT-råd Johan Strid i en diskussion kring bl. a. följande frågor: . Vilka värderingsförändnngar kan vi notera ] ett allt snabbare och mer medieberoende sam- hälle? Påverkas olika grupper på olika sätt? Vilka missgynnas? . Vilka risker finns för manipulation och övergrepp rörande demokratiska processer i nya skepnader? Om medborgarnas inflytande inriktas på näraliggande frågor, är det då möjligt att överblick och långsiktighet tappas bort? . Demokrati kräver levande debatt och kunskap. Denna kunskap är dock ojämnt fördelad. Vissa grupper riskerar utanförskap. Vad kan göras? Är nya former för debatt mer aktiverande och kunskapsutvecklande än dagens? . Ny teknik möjliggör ett ökat inslag av direkt demokrati. Är vära organisatoriska och rättsliga demokratiska former redo för nya former? . Vem äger dagordningen i utvecklingen av nya demokratiska möjligheter, och har då i själva verket den reella makten? Kan en utveckling av nya demokratiska former bidra till att öka in- slaget av lokal demokrati? Påverkas det partipolitiska systemet? ' Vilken forskning om nya demokratiska relationer och samband är motiverad? 16.45 - 16.55 Sammanfattning av dagen från arrangörerna
IT-kommissionens rapport 2/97 55
Rapporter
lT-kommissionens arbetsprogram, SOU 1995:68 Delbetänkande om kommissionens övervägande och prioriteringar samt arbetsprogram. 34 sidor. Kan beställas hos Fritzes kundtjänst. Fax: 08-690 91 91. Telefon: 08-690 91 90
Kommunikation utan gränser - rapport från IT-kommissionen, juni 1995 Skriften är ett sammandrag av kommissionens arbetsprogram. 15 sidor. Kan beställas hos IT-kommissionen.
Communication Without Frontiers - report by the Swedish IT-Commission, june 1995 Engelsk översättning av sammandraget. 15 sidor. Kan beställas från IT-kommissionen
Så kan Sverige utveckla en framgångsrik programvaruindustri inför 2000—talet Rapport 1/96. 25 sidor.
IT-mått. Hur kan IT-användning beskrivas? Av Nils-Göran Olve & Carl-Johan Westin, CEPRO AB. Rapport 2/96. 655idor.
När det regnar manna från himlen, har den fattige ingen sked. Om IT och handikapp. Rapport 3/96. 32 sidor.
Kvinnor och IT Rapport 4/96. 41 sidor.
Rättsinformation och IT — Svårigheternas advokater eller möjligheternas ambassadörer? Rapport 5/96. 60 sidor.
ERROR, När IT inte fungerar - en rapport om IT och dess användbarhet Av Per Gustafsson på uppdrag av IT-kommissionen. Rapport 6/96. 50 sidor.
IT-kommissionens hearing om infrastrukturen för information och kommunikation. Dokumentation från IT-kommissionens hearing den 5-6 juni 1996. Rapport 7/96. 127 sidor.
Affärsnyttan med Internet Sammanfattning av det seminarium som anordnades av IT-kommissionen, Swebizz och Sveriges Tekniska Attachéer den 4 juni 1996. Rapport 8/96. Rapporten är publicerad på IT-kommissionens hemsida (http://www.itkommissionen.se>.
IT-problem inför NOD-skiftet, SOU 1997:12 Referat och slutsatser från en hearing anordnad av IT—kommissionen den 18 december 1996. Rapport 1/97. Kan beställas hos Fritzes kundtjänst. Fax: 08-690 91 91. Telefon: 08-690 91 90. 116 sidor
Rapporter utgivna på uppdrag eller i samarbete med I T- kommissionen
Data om IT i Sverige Statitsitisk sammanställning om IT gjord av Statistiska Centralbyrån på uppdrag av IT-kommissionen. Kan beställas från SCB Förlag, 701 89 Örebro. Fax: 019-17 69 32. Telefon: 019-17 68 00.
Datorvanor 1995 Undersökning av svenska folkets datorvanor utförd av Statistiska Centralbyrån på uppdrag av IT-kommissionen. 102 sidor. Kan beställas från SCB Förlag, 701 89 Örebro. Fax: 019-17 69 32. Telefon: 019-17 68 00.
IT världen runt - Nationella initiativ Undersökning av Sveriges Tekniska Attachéer på uppdrag av IT-kommissionen och Näringsdepartementet. Kan beställas från STATT, Box 5282, 102 46 Stockholm
IT världen runt - Regionala initiativ Undersökning av Sveriges Tekniska Attachéer på uppdrag av IT-kommissionen och Näringsdepartementet. Stencil.
IT världen runt - Statligt stöd till mjukvaruindustrin Undersökning av Sveriges Tekniska Attachéer på uppdrag av IT-kommissionen och Näringsdepartementet. Stencil.
Europeiska Unionen - IT, telekommunikation och nya medier En kartläggning och analys gjord av Statskontoret på uppdrag IT-kommissionen. 111 sidor.
Statens offentliga utredningar 1997
Kronologisk förteckning
. Den nya gymnasieskolan — steg för steg. U. . Inkomstskattelag, del l-III. Fi. . Fastighetsdataregister. Ju. . Förbättrad miljöinformation. M. . Aktivt lönebidrag. Ett effektivare stöd för
arbetshandikappade. A.
. Länsstyrelsernas roll i tratik- och fordonsfrägor. K. . Byråkratin i backspegeln. Femtio år av förändring
på sex förvaltningsområden. Fi. . Röster om barns och ungdomars psykiska hälsa. S.
9. Flexibel förvaltning. Förändring och verksam- hetsanpassning av statsförvaltningens struktur. Fi. 10. Ansvaret för valutapolitiken. Fi. 11. Skatter, miljö och sysselsättning. Fi. 12. IT-problem inför 2000-skiftet. Referat och slutsatser från en hearing anordnad av IT—kommissionen den 18 december. IT-kommissionens rapport 1/97. K. 13. Regionpolitik för hela Sverige. N. 14. IT i kulturens tjänst. Ku. 15. Det svåra samspelet. Resultatstymingens framväxt och problematik. Fi. 16. Att utveckla industriforskningsinstituten. N. 17. Skatter, tjänster och sysselsättning. + Bilagor. Fi. 18. Granskning av granskning. Den statliga revisionen i Sverige och Danmark. Fi. 19. Bättre information om konsumentpriser. In. 20.Konkurrenslagen 1993-1996. N. 21. Växa i lärande. Förslag till läroplan för barn och unga 6—16 år. U. 22. Aktiebolagets kapital. Ju. 23. Digital demokr©ti. Ett seminarium om Teknik, demokrati och delaktighet den 8 november 1996 anordnat av Folkomröstningsutredningen, IT- kommissionen och Kommunikationsforsknings— beredningen. IT-kommissionens rapport 2/97. K.
(h Utku-lN—
x)
oo
Statens offentliga utredningar 1997
Systematisk förteckning
Justitiedepartementet
Fastighetsdataregister. [3] Aktiebolagets kapital. [22]
Socialdepartementet Röster om barns och ungdomars psykiska hälsa. [8]
Kommunikationsdepartementet
Länsstyrelsemas roll i trafik- och fordonsfrågor. [6] IT-problem inför 2000-skiftet. Referat och slutsatser från en hearing anordnad av IT—kommissionen den 18 december. IT-kommissionens rapport 1/97. [12] Digital demokr©ti. Ett seminarium om Teknik, demokrati och delaktighet den 8 november 1996 anordnat av Folkomröstningsutredningen, IT- kommissionen och Kommunikationsforsknings- beredningen. IT-kommissionens rapport 2/97 . [23]
Finansdepartementet
Inkomstskattelag, del I—III. [2] Byråkratin i backspegeln. Femtio år av förändring på sex förvaltningsområden. [7] Flexibel förvaltning. Förändring och verksam— hetsanpassning av statsförvaltningens struktur. [9] Ansvaret för valutapolitiken. [10] Skatter, miljö och sysselsättning. [11] Det svåra samspelet. Resultatstyrningens framväxt och problematik. [15] Skatter, tjänster och sysselsättning. + Bilagor. [17] Granskning av granskning. Den statliga revisionen i Sverige och Danmark. [18]
Utbildningsdepartementet
Den nya gymnasieskolan — steg för steg. [1] Växa i lärande. Förslag till läroplan för barn och unga 6-16 år. [21]
Arbetsmarknadsdepartementet
Aktivt lönebidrag. Ett effektivare stöd för arbetshandikappade. [5]
Kulturdepartementet IT i kulturens tjänst. [141
Närings- och handelsdepartementet Regionpolitik för hela Sverige. [13]
Att utveckla industriforskningsinstituten. [16] Konkurrenslagen 1993-1996. [20]
Inrikesdepartementet Bättre information om konsumentpriser. [19] Miljödepartementet Förbättrad miljöinformation. [4]
. lli i" .. ' .""ti ',,” 'l.»,' i'.,,:,.. ,
