SRVFS 2007:5

Statens räddningsverks

författningssamling

Utgivare: Key Hedström, Statens räddningsverk

ISSN 0283-6165

SRVFS

2007:5

Statens räddningsverks allmänna råd och

kommentarer om utrustning för vattenlivräddning

vid hamnar, kajer, badplatser och liknande vattennära

anläggningar

Räddningstjänst och förebyggande åtgärder

Statens räddningsverk meddelar föreskrifter och allmänna råd inom följande

lagstiftningsområden:

• Allvarliga kemikalieolyckor

• Brandfarliga och explosiva varor

• Civilt försvar

• Ordning och säkerhet

• Räddningstjänst och förebyggande åtgärder enligt lagen om skydd mot olyckor

• Teknisk kontroll

• Transport av farligt gods

Beställningsadress

Norstedts Juridik AB

Kundservice

106 47 Stockholm

Telefon

E-post

ISSN

08-690 91 90

kundservice@nj.se

0283-6165

Fax Internet

08-690 91 91

www.fritzes.se

1

Allmänna råd

SRVFS

2007:5

Statens räddningsverks allmänna råd

och kommentarer om utrustning för

vattenlivräddning vid hamnar, kajer,

badplatser och liknande vattennära

anläggningar;

beslutade den 17 december 2007.

Dessa allmänna råd och kommentarer behandlar de krav på utrustning för

vattenlivräddning vid hamnar, kajer och badplatser och liknande vattennära

anläggningar som kan ställas med stöd av lagen (2003:778) om skydd mot

olyckor.

Allmänna råd har en annan juridisk status än föreskrifter. Allmänna råd är inte

tvingande. Deras funktion är att förtydliga innebörden i en lag, i en förordning

eller i myndighetsföreskrifter och att ge generella rekommendationer om

deras tillämpning.

Allmänna råd är markerade med grå bakgrund.

Statens räddningsverk

ELISABETH SÖDERBERG

Mette

Lindahl-Olsson

(Avdelningen för olyckförebyggande verksamhet)

Allmänna råd

SRVFS

2007:5

2

Definitioner

I dessa allmänna råd används följande begrepp med angiven betydelse.

Badplats

Avser en plats där åtgärder vidtagits för att skapa goda

möjligheter för bad. Åtgärderna kan exempelvis vara att

man anlagt bryggor, badstegar, toaletter, parkeringsplats

eller ytor för solbad. Undantag gäller för platser som utgör

del av privat tomtmark och där badmöjligheter inte ingår i

någon annan verksamhet som riktar sig mot en bred krets

av personer.

Hamn

Avser bryggor, kajer, pirar och till dessa hörande områden

som iordningställts för förtöjning av båtar eller fartyg.

Kaj

Avser plats som anlagts för förtöjning av båtar och fartyg.

Sådana platser kan även finnas i bostadsområden. I

definitionen ingår även andra liknande strandskoningar

eller promenadstråk för allmänhetens möjlighet att vistas

nära vatten vid hav, sjö, vattendrag eller kanal.

Lagen om skydd mot olyckor och dess tillämpning

Enligt 2 kap. 2 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor ska ägare eller

nyttjanderättshavare till byggnader eller andra anläggningar i skälig

omfattning hålla utrustning för släckning av brand och för livräddning vid

brand eller annan olycka och i övrigt vidta de åtgärder som behövs för att

förebygga brand och för att hindra eller begränsa skador till följd av brand.

Enligt 3 kap. 1 § ska kommunen, för att skydda människors liv och hälsa

samt egendom och miljön, se till att åtgärder vidtas för att förebygga

bränder och skador till följd av bränder samt, utan att andras ansvar

inskränks, verka för att åstadkomma skydd mot andra olyckor än bränder.

Enligt 3 kap. 3 § ska en kommun ha ett handlingsprogram för förebyggande

verksamhet. Målet för kommunens verksamhet samt de risker för olyckor

som finns i kommunen och som kan leda till räddningsinsatser ska anges i

programmet. Där ska också anges hur kommunens förebyggande verksamhet

är ordnad och hur den planeras.

Lagens krav på livräddningsutrustning m.m. enligt 2 kap. 2 § gäller endast

för byggnader eller andra anläggningar. En anläggning i lagens mening är

en plats som på något sätt gjorts i ordning och används för ett visst syfte av

ägaren eller nyttjanderättshavaren.

Allmänna råd

SRVFS

2007:5

3

Naturliga badplatser vid stränder, sjöar och vattendrag, utan bryggor,

badstegar, omklädningsrum eller liknande arrangemang är exempel på

platser som inte omfattas av lagen. Andra exempel på platser som inte

omfattas är naturhamnar för fritidsbåtar.

Det riskanalysarbete som ligger till grund för kommunens handlingsprogram

bör också behandla risken för drunkning och var det finns behov av utrustning

för vattenlivräddning.

Utrustning för vattenlivräddning

Behovet av utrustning för vattenlivräddning

Utrustning för vattenlivräddning bör finnas vid kajer, kanaler och andra

vattendrag i tätorter där det är vanligt att människor är nära vattnet.

Livräddningsutrustning bör även finnas vid badplatser och hamnar.

Vid olyckstillbud i vatten eller på isar krävs att den nödställde själv har

möjlighet att rädda sig eller kan få snabb hjälp. För räddning av en nödställd

behövs därför omedelbar tillgång till väl fungerande livräddningsutrustning.

Vid speciella förhållanden kan det även finnas behov av livräddningspersonal

på plats.

Behovet av livräddningsutrustning kan vara särskilt stort i närheten av broar

och gångvägar, djupt vatten, starka strömmar och där många människor

eller barn brukar vistas nära vatten. Behovet av utrustning kan variera med

hänsyn till årstid och speciella arrangemang, men på många platser finns

behovet året om.

Typ av utrustning för vattenlivräddning

Där det finns behov av utrustning för vattenlivräddning bör det finnas

livboj. Fasta kajstegar eller trappor bör finnas om det är svårt att komma

upp ur vattnet på annat sätt. Vid höga kajkanter, där det är svårt att nå en

nödställd från land eller där det är djupt vatten direkt vid land eller brygga,

bör det även finnas livräddningshake och livräddningsstege. Räddningsbåt/

flotte bör finnas på särskilt riskutsatta platser.

Platser invid land får ses som särskilt riskutsatta och i behov av

räddningsbåt/flotte om det kan antas att en nödställd, till exempel på grund

av strömt vatten, kan föras så långt ut från land att det inte går att nå den

nödställde från land genom att kasta en livboj eller där det kan förväntas

vara svårt för allmänheten att undsätta en nödställd på annat sätt.

Allmänna råd

SRVFS

2007:5

4

Hur utrustning för vattenlivräddning bör placeras

Utrustning för vattenlivräddning bör placeras där risken för olyckor är

speciellt stor eller där många människor kan förväntas uppehålla sig.

Utrustningen bör sättas upp väl synlig och nära vattnet. I tätorter och i

hamnar bör utrustning för vattenlivräddning placeras med högst 200 meters

mellanrum. På badplatser bör utrustningar placeras med högst 100 meters

mellanrum. Fasta kajstegar bör placeras med högst 50 meters mellanrum.

En signalvimpel på livräddningshaken gör det lättare att se livräddnings-

utrustningen.

Krav på livräddningsutrustningen

Den livräddningsutrustning som används bör uppfylla nedanstående krav.

Utrustningen bör vara enkel att använda utan särskilda förkunskaper. All lös

utrustning som används bör kunna flyta för att inte gå förlorad i en

nödsituation. Livräddningsposter och fasta kajstegar bör markeras med

reflexer eller avvikande färg så att de syns tydligt. Livräddningsutrustningen

bör märkas så att det klart framgår att den enbart är avsedd för livräddning.

Det bör också framgå till vem man kan anmäla skadegörelse eller brister i

utrustningen.

Livboj

Ett flythjälpmedel för att rädda en nödställd person i vatten. Räddaren kan

befinna sig på land eller i vattnet. Bojen är normalt försedd med en livbojslina

men kan vid långgrunda stränder och isfritt vatten även användas utan lina.

Bojen bör kunna bära minst två personer.

Livbojslina

En lina som är fastsatt i en livboj och används för att dra in livbojen med

den räddade personen. Linan bör vara skyddad så att den inte förstörs av

solljus. Den bör vara ca 25 meter lång.

Livräddningshake

En stång som är försedd med en spretande trekrok. Den används för att

dragga efter den som sjunkit under vattenytan eller för att nå och hålla uppe

en person som fallit i vattnet vid kajer eller liknande. Haken bör vara minst

5 meter lång. Haken tjänar även som ”flaggstång” för signalvimpel.

Undsättningsstege (livräddningsstege)

En bärbar stege med hakar som används för att ta sig ner till eller upp från

vattnet vid en kajkant eller liknande. Den kan också användas som

hjälpmedel för att dra upp en nödställd från vattnet, eller som bår.

Allmänna råd

SRVFS

2007:5

5

Fast kajstege

En fast monterad stege eller lejdare vid en kaj eller liknande som används för

att ta sig ner till eller upp från vattnet. Kajstegen bör vid lägsta vattenstånd

alltid nå minst en meter under vattenytan

1

.

Livräddningsbåt/flotte

En båt eller flotte som är speciellt avsedd och utformad för livräddning. Den

bör vara lätt att hantera utan förkunskaper. Den bör vara olåst och placerad

så att den kan användas snabbt och lätt.

Underhåll och egenkontroll

Egenkontroll ingår som en viktig del i ett systematiskt arbete med säkerhet.

Den som ansvarar för en anläggning med utrustning för vattenlivräddning

bör upprätta en plan där rutiner för regelbundet underhåll av utrustningen

fastställs. En sådan egenkontroll kan ingå i ansvaret för annan daglig kontroll

av exempelvis renhållning, sanitära inrättningar, parkeringsplatser m.m.

Tillsyn

Som framgår av 5 kap. 1 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, utövar

kommunen tillsyn över efterlevnaden av lagens krav, bland annat över att ägare

eller nyttjanderättshavare till byggnader eller andra anläggningar i skälig

omfattning håller utrustning för livräddning vid brand eller annan olycka.

Tillsynsarbete kring vattensäkerhet kan exempelvis behandlas i kommunens

handlingsprogram enligt lagen om skydd mot olyckor.

Kommunen bör regelbundet kontrollera att livräddningsutrustningen finns

på avsedd plats, är hel och funktionsduglig samt väl synlig.

Följande lista kan tjäna som vägledning. Kontrollera att

− all utrustning är placerad så att den lätt och snabbt kan användas,

− livbojar med lina är hela och hänger på plats samt att linan är

skyddad mot solljus,

− livbojens upphängningsanordning är hel och ordentligt fastskruvad,

− skaft och krokar på livräddningshakar är intakta,

− sprickor eller rötskador inte finns på undsättningsstegar, (lämpligen

genom belastningsprov med ca 90 kg på stegens mitt),

− hake och stegar har ordentliga fästen och är rätt fastsatta på

upphängningsstolpen,

¹ Motsvarande krav finns även i Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2001:9) om hamnar.

Allmänna råd

SRVFS

2007:5

6

− fasta kajstegar håller och att de är intakta även under vattenytan.

Kontrollera också om reflexer eller markeringsmålning behöver

förbättras,

− åror, årornas infästningar, linor och skrov på livräddningsbåt eller

livräddningsflotte är hela,

− livräddningsbåt på land ligger upp- och nedvänd, samt att

− livräddningsflottens ställning är hel och att flotten är väl förankrad

men inte låst.