1 §  Makar ege, efter ansökan, vinna boskilnad, när de derom ense äro.

2 §  Häftar mannen för gäld, hvarom i 11 kap.1 eller 3 §giftermålsbalken sägs, och kan den gäld ej betalas utan att hustruns enskilda egendom eller giftorätt, der den för gälden ej svarar, tillgripes, eller är fara för handen att, der gälden betalas, vederlag, som hustrun vid bodelning bör njuta, ej kan till fullo utgå; då må hon vinna boskilnad. Häftar hustrun för gäld, som i 11 kap.1 eller 4 §giftermålsbalken afses, vare om mannens rätt att erhålla boskilnad lag samma.

Är makars bo till konkurs afträdt, varde, på ansökan af endera maken, till boskilnad dömdt.

3 §  Hustrun ege ock vinna boskilnad i de fall, att

makarnes gemensamma bo är belastadt med så stor gäld, att den ej kan betalas med den egendom, som i boet samfäld är, och den enskilda, som för samma gäld bör svara, eller att fara är för handen, att, der gälden betalas, hustrun tillkommande vederlag ej kan till fullo utgå;

hustruns enskilda egendom eller ock samfäld egendom, hvaröfver hon egde råda, utan hennes samtycke blifvit till betalning af gäld, för hvilken hennes enskilda egendom ej bort svara, använd eller för sådan gäld utmätt eller pantsatt, eller ock mannen annorledes obehörigen förfogat öfver sådan egendom;

mannen belastat boet med gäld utan motsvarig nytta eller eljest vanvårdat eller försummat boets angelägenheter;

mannen på annat sätt än nu är sagdt missbrukat sitt målsmanskap eller öfvergifvit hustrun och ej kommit åter inom sex månader; eller

mannen blifvit under förmyndare stäld.

4 §  Ansökning om boskillnad skall ingivas till konkursdomaren i den ort, där mannen bör inför domstol svara i tvistemål, som angå gäld i allmänhet.

Ansökning, som göres allenast av endera maken, skall med därvid fogade handlingar ingivas i två exemplar. Är endast ett exemplar ingivet, besörje konkursdomaren mot stadgad avgift erforderlig avskrift. Lag (1946:823)

5 §  Finner konkursdomaren, att han enligt 4 § icke är behörig att taga befattning med ansökning om boskillnad, eller att sådan ansökning av annan orsak icke kan upptagas, meddele konkursdomaren beslut i överensstämmelse därmed och teckne det å ena exemplaret av ansökningen.

Upptages ansökningen, låte konkursdomaren genast om densamma och dagen, då den gjord är, införa kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning. Lag (1977:656).

6 §  Har ej vid boskillnadsansökning, som av bägge makarne gjord är, fogats av dem med edsförpliktelse underskriven förteckning å boets tillgångar och skulder, varde föreläggande dem meddelat att inom viss tid sådan uppteckning till konkursdomaren ingiva. Försummas det, varde av konkursdomaren förordnande meddelat lämplig person att uppteckningen utan dröjsmål förrätta; och åligge makarne att allt, som till boet hörer, under edsförpliktelse redligen uppgiva.

Sedan boet blivit i laga ordning upptecknat, meddele konkursdomaren genast beslut om boskillnaden. Lag (1964:659).

7 §  Är ansökning om boskillnad gjord allenast av endera maken, teckne konkursdomaren å ena exemplaret av ansökningen föreläggande för andra maken att inom viss tid inkomma med skriftligt svaromål. Det exemplar av ansökningshandlingarna, varå föreläggandet tecknats, skall delgivas andra maken. I fråga om delgivning äge vad om delgivning av stämning i tvistemål är stadgat motsvarande tillämpning.

Medgives ansökningen, gälle vad i 6 § är stadgat. Lag (1946:823).

8 §  Varder ansökning, som gjorts allenast av endera maken, ej av andra maken medgiven, skall förberedelse i målet äga rum eller, om förberedelse ej erfordras, målet omedelbart utsättas till huvudförhandling. Angående föreläggande för part och parts utevaro äge vad i rättegångsbalken är stadgat om mål, vari förlikning ej är tillåten, motsvarande tillämpning.

Är bouppteckning ej ingiven och visas skälig anledning till boskillnaden, meddele rätten förordnande för lämplig person att uppteckningen förrätta, såsom i 6 § sägs. Ej må till boskillnad dömas, innan boet blivit i laga ordning upptecknat.

Rätten äge under förberedelsen meddela beslut i fråga, som avses i 12 § andra stycket eller 14 eller 20 §. Meddelas sådant förordnande, pröve rätten, när målet avgöres, om åtgärden skall bestå. Förordnandet kan även eljest när som helst återkallas. Lag (1946:823).

9 §  Rigtigheten af upprättad bouppteckning vare make pligtig att med ed inför rätten fästa, der det yrkas af andre maken eller af borgenär, hvilkens fordran tillkommit före boskilnadsansökningen.

10 §  När boskillnad blivit sökt, förordne konkursdomaren, där hustrun det begär, god man att henne biträda. Den, som dertill blifvit utsedd, har att i afseende å boskilnaden och hvad dermed eger samband hustruns talan bevaka, der den ej af henne sjelf utföres. Lag (1921:233).

11 §  Åtgärd, som enligt 5, 6, 7 eller 10 § på konkursdomaren ankommer, äge han vidtaga ändå att han jävig är; anmäle dock, där hovrättens förordnande för särskild domare tarvas, jävet utan dröjsmål i hovrätten. Lag (1921:233).

12 §  Vill hustrun, att egendom, som tillhör henne enskildt men af mannen förvaltas, skall, utan afbidan på skifte i boet, från hans förvaltning undantagas, göre derom ansökning i boskilnadsmålet; och förordne rätten, der till boskilnad dömes, att egendomen skall till hustrun öfverlemnas. Sådan ansökning må ock göras sedan till boskilnad blifvit dömdt.

Har hustrun gjort ansökning, hvarom nu är sagdt, må rätten, der hon det äskar, förordna, att egendom, som ansökningen afser, skall sättas under särskild vård och förvaltning till dess öfver ansökningen blifvit dömdt; ege ock, der hustrun för egendomen ställer borgen, som af rätten godkännes, medgifva, att i afbidan på ansökningens pröfning egendomen skall till hustrun öfverlemnas.

13 §  Utan hinder deraf att rätten enligt 12 § meddelat förordnande om egendoms undantagande från mannens förvaltning, varde, der tvist sedermera yppas, frågan om makes rätt till egendomen efter lag bedömd.

14 §  Då boskilnad sökt är, förordne rätten, der endera maken det äskar, att viss egendom, motsvarande den makes giftorätt eller någon del deraf, skall för makens räkning från samfälda boet afskiljas och sättas under särskild vård och förvaltning, till dess öfver boskilnadsansökningen dömdt blifvit och, der den bifalles, boet skiftas; dock må afskiljandet ej, mot andra makens bestridande, tillåtas, der den make visar skälig anledning, att boet deraf skulle lida märklig skada, eller ställer borgen, som af rätten godkännes, för hvad vid skifte af samfälda boet bör tillkomma sökanden. Afskiljande, hvarom nu är sagdt, må jemväl efter vunnen boskilnad sökas.

15 §  Beslut om egendoms afskiljande, efter ty i 14 § sägs, vare, der konkurs inträffar, emot borgenärerna utan verkan.

16 §  Egendom, som jemlikt 14 § blifvit för ena makens räkning från samfälda boet afskild, må ej utmätas för gäld, derför den makes giftorätt icke svarar, dock att, der egendom, hvaröfver hustrun egt råda, blifvit för mannens räkning afskild, den egendom må tillgripas för gäld, som i 11 kap. 5 § giftermålsbalken afses.

I öfrigt skall jemväl efter det boskilnad sökts hvad i 11 kap. 7 § giftermålsbalken finnes stadgadt ega tillämpning intill dess skifte sker; dock må ej för gäld, som i 5 § af samma kapitel sägs, utmätas annan egendom än den, hvaröfver hustrun egde råda vid den tid boskilnaden söktes.

17 §  Nu har boskilnad sökts: finnes lös egendom, som hustrun enskildt tillhört, ej i behåll eller är den pantsatt, och kan det ej antagas, att egendomen blifvit med hustruns bifall henne afhänd eller lemnad såsom pant; då ege hon vid konkurs rätt att såsom fordran bevaka värdet af hvad sålunda förskingrats och njute för den fordran betalningsrätt i samfälda boet och mannens enskilda egendom; svare dock med hvad henne i utdelning tillfaller såsom med annan enskild egendom.

I öfrigt njute ej make i konkurs betalningsrätt för vederlagsfordran.

18 §  Sedan boskillnad beviljad blivit, skall boet, så snart ske kan, skiftas i den ordning, som om delning av död mans kvarlåtenskap är i lag stadgad. Ej må skifte ske förr än all veterlig gäld, därför samfällda boet svarar, gulden blivit. Sker annorledes, svare makarne, en för bägge och bägge för en, för samma gäld. Har vid skifte egendom, varmed hustrun svarar för gäld, som avses i 11 kap. 5 § giftermålsbalken, tillagts mannen, vare han med den egendom för gälden ansvarig.

Då skifte ägt rum, låte makarne den över skiftet upprättade handling ingivas till den rätt, som boskillnadsmålet handlagt; och åligge det rätten att utan dröjsmål låta i Post- och Inrikes Tidningar samt ortstidning kungöra, att handlingen blivit till rätten inlämnad, med uppgift tillika om dagen då det skett. Varder ena makens egendom avträdd till konkurs efter ansökning, som gjorts inom tre månader från det skifteshandlingen till rätten ingavs, gånge skiftet, där det länt borgenärerna till förfång, på deras talan åter. Detsamma gäller, när ansökan om förordnande av god man enligt ackordslagen (1970:847) gjorts inom nämnda tid och konkurs följt på ansökan, som gjorts inom tre veckor från det att verkan av godmansförordnandet förföll eller, när förhandling om offentligt ackord följt, ackordsfrågan avgjordes. Kommer i stället offentligt ackord till stånd, går skiftet även åter på talan av borgenär, som omfattas av ackordet. Beträffande talan om återgång av skifte äga bestämmelserna i konkurslagen (1921:225) och ackordslagen (1970:847) om återvinningstalan motsvarande tillämpning. Lag (1977:656).

19 §  Då boskilnad beviljad blifvit, vare all egendom, som, efter det ansökningen om boskilnad gjord är, ena maken genom arf, gåfva, testamente eller annorledes förvärfar, såsom enskild egendom ansedd. Hustrun vare ej pligtig att med sådan egendom ansvara för den gäld, som under äktenskapet derförut gjord är, utan så är att hon sjelf ådragit sig gälden i och för handel eller annan rörelse; som hon med mannens bifall idkat, eller gälden utgöres af böter eller skadestånd för brottslig gerning. För gäld, som afses i 11 kap. 5 § giftermålsbalken, vare hustrun efter vunnen boskilnad ansvarig allenast med egendom, hvaröfver hon egde råda vid den tid boskilnaden söktes.

20 §  Egendom, som, efter det boskilnadsansökning gjord är men innan den slutligen pröfvats, tillfaller hustrun, må, der hon det äskar, under särskild vård och förvaltning sättas, så ock af henne tillträdas mot borgen, som af rätten godkännes.

21 §  Hustru, som vunnit boskilnad, råde sitt gods sjelf.

Intill dess skifte sker behålle hvardera maken, der ej af ofvan gifna bestämmelser annat föranledes, förvaltningen af den egendom, hvaröfver maken egde råda vid den tid, då boskilnadsansökningen gjordes.

22 §  Ändå att boskilnad beviljad är, ege ej ena maken till den andra något bortgifva eller makarne sig emellan sluta annat aftal, än som med skifte af boet har samband.

23 §  All gäld, som ena maken gör efter det boskilnad blifvit sökt, varde, om boskilnad vinnes, såsom enskild gäld ansedd.

24 §  Makar vare, ändå att de vunnit boskilnad, pligtige att hvar efter sin förmåga bidraga till eget och barnens uppehälle.

25 §  I fråga om fullföljd av talan mot rättens avgörande i mål angående boskillnad gälle, där ej nedan i denna lag annat föreskrives, vad i rättegångsbalken är stadgat om fullföljd i tvistemål, som väckts vid underrätt.

Har underrätt annorledes än i sammanhang med prövning av boskillnadsansökning meddelat beslut angående fråga, som omförmäles i 12 § andra stycket eller 14 eller 20 §, skall, i händelse av missnöje med det beslut, särskild talan däremot föras.

Beslut i fråga, som i 10, 12, 14 eller 20 § avses, gånge utan hinder av förd klagan i verkställighet, där ej förbud däremot från hovrätten kommer. Lag (1946:823).

26 §  I fråga om inlaga eller annan handling, som på grund av stadgande i denna lag skall ingivas till konkursdomaren, äge vad i 33 kap. 3 § rättegångsbalken är stadgat motsvarande tillämpning. Lag (1950:31).

II. Särskilda bestämmelser om förfarandet vid boskilnad i sammanhang med konkurs.

27 §  Är makars bo till konkurs avträtt, och vill make i sammanhang med konkursen söka boskillnad, ingive sin ansökning inom den för bevakning av fordringar utsatta tid.

Sökes boskilnad, och vill make, att viss egendom, som maken påstår vara dess enskilda, ej skall gå i betalning för gäld, som i konkursen bevakas, eller att makens giftorätt eller någon del deraf skall för sådan gäld fredas, begäre undanskiftande inom tid, som nu är sagd, eller hafve sin talan härutinnan förlorat. Lag samma vare, der före konkursen boskilnad blifvit sökt men skifte ännu ej skett.

Ansökning om boskillnad, varom i denna paragraf är fråga, eller om undanskiftande skall ingivas i två exemplar; har den ingivits i allenast ett exemplar, besörje konkursdomaren avskrift av ansökningen, och gälde sökanden lösen för avskriften. Lag (1921:233).

28 §  Ansökning, som i 27 § sägs, varde, sedan andra maken, och der ansökningen afser undanskiftande, jemväl borgenärerna, på sätt i konkurslagen om granskning af bevakade fordringsanspråk stadgas, erhållit tillfälle att i frågan sig yttra, efter lag af rätten bedömd, ändå att jäf deremot ej är gjordt.

Göres jäv mot ansökning om undanskiftande, skall rättens ombudsman, sedan han erhållit det ena exemplaret av jävsskriften, ofördröjligen till sökanden med posten översända avskrift av densamma, så ock meddelande om tid och ställe för det i 108 § konkurslagen omförmälda borgenärssammanträde.

Om handläggning vid rätten av mål, som i denna paragraf avses, och talans fullföljande i högre rätt gälle i tillämpliga delar vad i 211 § konkurslagen är stadgat. Lag (1946:823).

29 §  Har make begärt undanskiftande, och vill maken, att detta skall gälla även i avseende å gäld, som bevakats efter utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid, göre yrkande därom i den ordning, som för framställande av jäv mot bevakning är i konkurslagen stadgad; och varde med det yrkande så förfaret, som om jäv är föreskrivet. Lag (1921:233).

30 §  Ej må den omständighet, att make må äga undanskifta giftorätt eller någon del därav, hindra samfälld egendoms försäljning. Egendom, som ena maken påstår vara dess enskilda, må ej mot bestridande av den make säljas genom konkursförvaltarens försorg före utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid; sökes undanskiftande, må egendomen ej säljas, utan att den funnits skola gå i betalning för bevakad gäld, och må i sådant fall ej mera säljas än som erfordras för gäldens betalande. Lag (1921:233).

31 §  Hvad ofvan är stadgadt i fråga om boskilnadsansöknings kungörande samt om boupptecknings upprättande och beedigande, så ock om förordnande af god man för hustru skall icke ega tillämpning, då boskilnad sökes i sammanhang med konkurs.