1 §  Frälseränta, som tillkommit därigenom att kronan å annan överlåtit ränta å skattehemman eller som i fall, där kronan sålunda avhänd ränta kan antagas hava upphört, eljest utgår av fastigheten, skall, därest räntan icke efter den 31 mars 1911 varit förenad med fastigheten i samma ägares hand, mot ersättning i penningar inlösas för statsverkets räkning, om sådant före den 1 januari 1940 påkallas av kronan eller ägare av räntan.

2 §  Ärende angående inlösen av frälseränta upptages av Konungens befallningshavande i det län, där fastigheten är belägen.

3 §  I fråga om inlösen av frälseränta företrädes kronan av kammaradvokatfiskalsämbetet. Ämbetet åligger att påkalla inlösen av frälseränta dels i de fall, där ersättning för gulden frälseränta i enlighet med därom givna författningar utbetalas av statsmedel, dels ock där ämbetet på grund av anmälan av rättsägare eller eljest vinner kännedom om ränta, som kan antagas vara av beskaffenhet att böra inlösas enligt denna lag.

4 §  Har inlösen av frälseränta påkallats av kammaradvokatfiskalsämbetet, införskaffe Konungens befallningshavande uppgift å räntans och fastighetens ägare ävensom gravationsbevis angående räntan.

Gör ägare av frälseränta ansökning om räntans inlösen, foge vid ansökningen bevis, att han är ägare av räntan, så ock uppgift å fastighetens ägare samt för sökanden tillgängliga upplysningar om räntans tillkomst och de i räntan ingående förmånerna.

Konungens befallningshavande åligger att i fall, som i andra stycket avses, införskaffa gravationsbevis angående räntan.

5 §  Då ansökning om inlösen av frälseränta inkommit, göre Konungens befallningshavande anmälan därom hos inskrivningsdomaren i orten; och varde å nästa inskrivningsdag anteckning om förhållandet införd i lagfarts- och inteckningsprotokollen.

Konungens befallningshavande inhämte ock från kammarkollegiet de upplysningar, som äro för kollegiet tillgängliga och äga betydelse för prövning av ansökningen.

6 §  Finnes frälseräntan vara av beskaffenhet att kunna inlösas, give Konungens befallningshavande ägare av räntan eller, om denne är sökande, kammaradvokatfiskalsämbetet tillfälle att yttra sig över ansökningen; meddele ock i varje fall ägare av räntan uppgift å de förmåner, vilka enligt kammarkollegiets utredning må anses ingå i räntan. Har räntan blivit av en till annan överlåten, må ansökningen ävensom uppgift angående räntans innehåll, innan nye ägaren sökt lagfart, med laga verkan delgivas förre ägaren.

Är ägare av räntan å okänd ort eller så fjärran, att han ej kan bevaka sin rätt, förordne, på anmälan av Konungens befallningshavande, rätten i den ort, där fastigheten är belägen, god man enligt vad om god man för bortovarande är i lag stadgat.

7 §  Besväras räntan av sökt eller beviljad inteckning eller kan räntan jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken häfta för ogulden köpeskilling, skall underrättelse om ansökningen genom Konungens befallningshavandes försorg med posten sändas till kända innehavare av sådana fordringar och, om innehavare av dylik fordran är okänd, införas i allmänna tidningarna och tidning inom orten. Underrättelse om ansökningen varde ock med posten tillsänd ägare av fastigheten, om hans postadress är känd.

8 §  Råder ej tvist, huruvida skyldighet att utgiva frälseränta föreligger, bestämme Konungens befallningshavande, där ej nedan i denna paragraf annat sägs, i överensstämmelse med den av kammarkollegiet lämnade utredningen, vilka förmåner skola anses ingå i räntan.

Finner Konungens befallningshavande skälig anledning till antagande, att räntan har annat innehåll än kammarkollegiets utredning visar, åligger Konungens befallningshavande att upprätta förslag angående de förmåner, som finnas rätteligen böra ingå i räntan; och må räntan bestämmas i enlighet med det sålunda upprättade förslaget, därest parterna biträtt detsamma eller, oaktat de erhållit del av förslaget, lämnat det utan erinran samt förslaget ej heller bestritts av fordringsägare, som i 7 § avses. Vinnes i ty fall ej, enligt vad nu är sagt, enighet om räntans innehåll, skola, om icke någon av parterna det bestritt, de ränteförmåner, som utgå för år, beräknas efter medeltalet av de belopp i penningar eller persedlar, med vilka räntan utgått under de tio åren närmast före det denna lag trätt i kraft.

Har tvist yppats, huruvida skyldighet att utgiva frälseränta föreligger, eller kan i fall, som i andra stycket avses, räntan ej bestämmas i enlighet med vad i samma stycke sägs, hänvise Konungens befallningshavande sökanden att efter stämning å motparten ävensom fastighetens ägare och kända fordringsägare, som i 7 § avses, vid domstol föra talan till styrkande av räntans tillvaro eller de i räntan ingående förmånerna. Vill motparten själv stämma, stånde det honom fritt.

9 §  Anställes talan vid domstol, hålle Konungens befallningshavande den av kammarkollegiet lämnade utredningen och övriga handlingar i ärendet domstolen till handa.

10 §  Ersättningen för ränteförmån, som utgöres med visst belopp för år, skall uppgå till tjugufem gånger nämnda belopp. Utgår årlig förmån i annat än penningar, och är ej särskild grund för beräkning av dess värde i penningar med laga verkan bestämd, varde värdet för år beräknat efter medeltalet av den årliga markegången för de sist förflutna tio åren med tillägg av forsellönsersättning, där sådan skall utgå. Kan sådan beräkning ej göras efter länets markegångstaxa, bestämme Konungens befallningshavande efter vad skäligt prövas förmånens värde för år.

Innefattar frälseräntan förmån, som ej utgår med visst belopp för år, bestämme Konungens befallningshavande ersättningen för sådan förmån enligt vad skäligt prövas.

Skall enligt vad ovan är sagt förmåns värde för år eller ersättningen för förmån bestämmas efter vad skäligt prövas, äge Konungens befallningshavande inhämta yttrande av sakkunniga, om sådant finnes erforderligt.

11 §  Har ansökning om inlösen avslagits, skall, när beslutet vunnit laga kraft, Konungens befallningshavande eller, där beslutet meddelats av högre myndighet, vederbörande föredragande göra anmälan om beslutet hos inskrivningsdomaren; och varde anteckning därom gjord såsom i 5 § sägs.

12 §  Möter ej hinder mot bifall till ansökningen, skall Konungens befallningshavande genom utslag fastställa ersättningen och föreskriva, från och med vilket kalenderår frälseräntan skall upphöra att utgå; skolande, där ej förhållandena till annat föranleda, tiden för räntans upphörande bestämmas till ingången av kalenderåret närmast efter det utslaget vunnit laga kraft.

13 §  Besvär över Konungens befallningshavandes beslut i fråga, som ovan sägs, må anföras hos kammarkollegiet före klockan tolv å sextionde dagen från det beslutet gavs; och må över kammarkollegiets beslut besvär anföras hos Konungen, före klockan tolv å sextionde dagen från det kollegiets beslut gavs.

Underrättelse om att Konungens befallningshavande eller kammarkollegiet meddelat utslag angående inlösen av frälseränta och om tiden då det skett skall genom myndighetens försorg ofördröjligen införas i allmänna tidningarna och tidning inom orten samt med posten sändas till parterna ävensom fastighetens ägare, om hans postadress är känd, och kända innehavare av fordringar, som i 7 § avses.

14 §  Sedan utslag, som i 12 § omförmäles, vunnit laga kraft, låte Konungens befallningshavande införa meddelande om utslaget i länskungörelserna; insände ock till inskrivningsdomaren i orten anmälan om frälseräntans upphörande; och varde å nästa inskrivningsdag anteckning om räntans upphörande gjord i lagfarts- och inteckingsprotokollen.

15 §  Konungens befallningshavande utbetale vid början av det kalenderår, från och med vilket frälseräntan enligt laga kraftägande utslag upphör att utgå, ersättningen till frälseräntans ägare. Besväras räntan av sökt eller beviljad inteckning eller kan den jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken häfta för ogulden köpeskilling, skall dock vad om fördelning av köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom är stadgat äga motsvarande tillämpning, med iakttagande att fördelningen verkställes av Konungens befallningshavande, ändå att den fastighet, av vilken räntan utgått, hör till stad. Kallelse till sammanträde för ersättningens fördelning skall genom Konungens befallningshavandes försorg med posten sändas till kända innehavare av fordringar, för vilka räntan svarar, samt, om innehavare av dylik fordran är okänd, införas i allmänna tidningarna och tidning inom orten minst fjorton dagar före sammanträdet.

Innehades frälseräntan såsom fideikommiss, hålle Konungens befallningshavande den ägaren tillkommande ersättningen inne, till dess Konungen förordnat, huru med medlen skall förfaras.

Uppstår tvist om rätten till ersättningen, eller möter eljest hinder för utbetalande av denna, låte Konungens befallningshavande, om så begäres, insätta medlen i bankinrättning för att innestå mot ränta; och komme räntan den till godo, som finnes vara berättigad till ersättningen.

Utfaller, då frälseräntan gemensamt med annan fast egendom häftar för inteckning, vid fördelning av ersättningen likvid å intecknings huvudstol, åligger Konungens befallningshavande att därom, sedan fördelningen blivit godkänt eller vunnit laga kraft, ofördröjligen göra anmälan hos inskrivningsdomaren i orten och tillika insända fördelningslängden.

16 §  Ersättning till sakkunniga, som i 10 § omförmälas, samt kostanden för kungörelser, delgivningar och dylika åtgärder, som enligt denna lag ske genom myndighets försorg, skola gäldas av allmänna medel.

17 §  Där enligt denna lag anteckning skall göras i lagfarts- eller inteckingsprotokollet, varde anteckningen jämväl införd i vederbörlig fastighetsbok.