1 §  Är servitut, som innefattar rättighet till skogsfång eller mulbete och som gäller till förmån för fastighet inom Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens eller Norrbottens län, begränsat till viss tid, minst femton år, eller till fastighetsägarens livstid, och utgår giltighetstiden före den 1 januari 1960, skall servitutet likväl bestå intill nämnda dag.

Har på angivet sätt begränsad giltighetstid för sådant servitut utgått efter den 31 december 1939 men utövas det oaktat vid 1946 års utgång alltjämt den med servitutet avsedda rättigheten, skall ock servitutet gälla till den 1 januari 1960.

2 §  Tillskyndas genom förlängningen av servitutstiden den av servitutet besvärade fastigheten olägenhet av någon betydelse, vare denna fastighets ägare berättigad till ersättning därför av ägaren av den fastighet, till vars förmån servitutet gäller.

Ersättningsfrågor prövas av särskild nämnd. Anspråk på ersättning skall, vid talans förlust, framställas hos nämnden inom ett år från det förlängningen inträtt eller, i fall som avses i 1 § andra stycket, inom samma tid från det denna lag trätt i kraft.

3 §  Nämnd varom i 2 § sägs skall bestå av tre ledamöter och tillsättas för område som Konungen bestämmer. Ledamöterna, av vilka en tillika skall vara ordförande i nämnden, utses av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer. För envar av ledamöterna förordnas en suppleant.

Har inom nämnden var ledamot sin mening och kunna ej två meningar sammanjämkas, gälle ordförandens.

Mot nämndens beslut må talan icke föras. Lag (1971:834).

4 §  Ersättning till nämndens ledamöter skall utgå enligt de grunder, Konungen fastställer, och gäldas av allmänna medel.

5 §  Sedan tre månader förflutit från det nämnden meddelat beslut, gånge efter överexekutors förordnande beslutet i verkställighet lika som domstols lagakraftägande dom.

6 §  Utöver vad i 2-4 §§ är stadgat skola beträffande nämnden bestämmelserna i lagen den 14 juni 1929 om skiljemän i tillämpliga delar gälla.

7 §  Då servitutstid förlängts i enlighet med vad i denna lag sägs, skall servitutet gälla som om inteckning till säkerhet därför beviljats den dag, från vilken förlängningen är att räkna. Skall den fastighet, som besväras av servitutet, säljas i den ordning utsökningslagen bestämmer, skall servitutet upptagas uti den i 107 § samma lag omnämnda förteckningen, därest det blivit anmält till auktionsförrättaren eller eljest är för honom känt.

Angående servitutets upphörande genom medgivande av ägaren av den fastighet, till vars förmån servitutet gäller, skall vad i 7 a § lagen den 14 juni 1907 om servitut stadgas lända till efterrättelse.

8 §  Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen.