1 §  Staten meddelar enligt vad i detta reglemente stadgas grupplivförsäkring för dödsfall åt arbetstagare i statens tjänst m.fl.

2 §  Försäkringsavtalet mellan staten och den enskilde arbetstagaren anses slutet genom anställningen och har det innehåll som vid varje tidpunkt framgår av detta reglemente.

Premiebetalning anses ske genom arbete i anställningen.

3 §  Statens löne- och pensionsverk företräder staten i ärenden rörande statens grupplivförsäkring och handlägger sådana ärenden i den mån de ej enligt föreskrift i reglementet skola handläggas av statens grupplivnämnd. Förordning (1980:608).

4 §  Arbetstagare i statens tjänst och arbetstagare, som innehar ickestatlig anställning för vilken avlöningsförmånerna fastställs under medverkan av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, omfattas av statens grupplivförsäkring. Arbetstagare med avlöning enligt kollektivavtal för arbetare omfattas dock av försäkringen endast om det följer av avtalet och arbetstagare hos riksdagen eller dess verk endast om riksdagen förordnat härom.

Särskilda föreskrifter om reglementets tillämpning gäller för lärare och arbetstagare som är jämförliga med lärare i arbetstidshänseende, likaså för vissa lokalanställda arbetstagare vid svenska utlandsmyndigheter. Förordning (1980:608).

5 §  I den mån regeringen beslutar det, omfattar statens grupplivförsäkring också andra arbetstagare än som avses i 4 §.

Kostnaderna betalas i sådana fall, om inte något annat föreskrivs, genom en avgift om 300 kronor per år för varje arbetstagare. Avgiften betalas till statens löne- och pensionsverk. Förordning (1985:889).

6 §  Arbetstagare som är anställd för att utföra arbetet i sitt hem omfattas icke av statens grupplivförsäkring.

Arbetstagare som, då han tillträder anställning, äger åtnjuta hel förtidspension eller helt sjukbidrag enligt lagen om allmän försäkring omfattas icke av statens grupplivförsäkring så länge han är berättigad till hel sådan förmån. Kungörelse (1966:739).

7 §  Deltidsanställd arbetstagare som anställts för arbete under tid som understiger 8 timmar i veckan omfattas ej av statens grupplivförsäkring under dag då han icke utför arbete. Har arbetstagaren även annan anställning som ej grundar försäkring enligt reglementet och uppgår den arbetstid, för vilkan han är anställd, sammanlagt till 8 timmar i veckan eller mera, omfattas han dock av statens grupplivförsäkring under sådan dag i de fall regeringen bestämmer. Förordning (1976:546).

8 §  Försäkringsskydd föreligger för arbetstagare, med de undantag och tillägg som nedan angivas i 9 - 14 §§, under den tid, då arbetstagaren är anställd och avlönad.

Arbetstagare som tillhör reservpersonal eller liknande grupp eller är säsonganställd eller eljest är tjänstgöringsskyldig blott tidvis är icke att anse som anställd enligt detta reglemente annnat än under tjänstgöringsperiod.

9 §  Avgår försäkrad arbetstagare före 65 års ålder från anställningen med ålderspension, genast börjande förtidspension eller därmed jämställd pension, åtnjuter han fortfarande försäkringsskydd till dess han fyllt 65 år. Förordning (1976:546).

10 §  Så länge arbetstagarens anställning består, gäller i följande fall försäkringsskydd även vid frånvaro från arbetet, oavsett huruvida lön utgår, nämligen vid

1. arbetsoförmåga på grund av sjukdom eller olycksfall,
2. havandeskap eller barnsbörd,
3. tjänstgöring enligt 27 §1 eller 2 mom. värnpliktslagen (1941:967),
4. semester, begärd permission eller tjänstledighet, som ej förorsakas av arbetsbrist,
5. arbetsuppehåll i samband med arbetskonflikt,
6. permittering,
7. suspension eller avstängning.

För försärkingsskydd i fall som avses under a) kräves att arbetsoförmågan styrkes genom intyg från allmän försäkringskassa eller läkare. Grupplivnämnden må dock medgiva försäkringsskydd även om sådant intyg ej företetts. Kungörelse (1970:389).

11 §  Upphör anställning för arbetstagare, som har försäkringsskydd då anställningen upphör, fortfar försäkringsskyddet att gälla i följande fall.

1. Under arbetsoförmåga på grund av sjukdom eller olycksfall gäller försäkringsskyddet, därest denna arbetsoförmåga förelåg vid anställningens upphörande eller uppstått under tid, då försäkringsskyddet gäller enligt vad som sägs här nedan under b)--d).

För fortsatt försäkringsskydd i fall som avses under a) kräves att arbetsoförmågan styrkes genom intyg från allmän försäkringskassa eller läkare. Grupplivnämnden må dock medgiva försäkringsskydd även om sådant intyg ej företetts.

Vid tillämpning av bestämmelserna under a) gäller vidare, att det åligger arbetstagaren, om arbetsoförmågan varar mer än ett år, att, såvida grupplivnämnden icke meddelat honom befrielse härifrån, under vart och ett av kalenderåren efter det år, under vilket arbetsoförmågan uppstod, anmäla till statens löne- och pensionsverk att försäkringsskyddet alltjämt skall vara i kraft. Underlåtes detta må nämnden besluta att försäkringsskyddet upphör. Arbetstagaren har att vid anmälan förebringa sådan utredning rörande sin arbetsförmåga och sina anställningsförhållanden, som är av betydelse för bedömningen av rätten till fortsatt försäkringsskydd.

1. Under de 104 veckorna närmast efter det att anställningen upphört gäller försäkringsskyddet så länge arbetstagaren är arbetslös, om han antingen söker arbete eller genomgår av myndighet anordnad omskolning till ny yrkesverksamhet. Var arbetstagaren icke anställd under hela den period som omfattar de 104 veckorna närmast före anställningens upphörande, gäller skyddet dock endast så många veckor som han var anställd under denna period.

För fortsatt försäkringsskydd i fall som avses under b) kräves att det genom intyg från arbetsförmedling eller erkänd arbetslöshetskassa styrkes att arbetstagaren genom att söka arbete stått till den allmänna arbetsmarknadens förfogande. Grupplivnämnden må dock medgiva försäkringsskydd även om sådant intyg ej företetts.

Vid tillämpning av bestämmelserna under b) gäller vidare, att i anställningstiden ej medräknas kalendervecka

under vilken arbetstagaren under mindre än fem dagar haft anställning, som grundar försäkringsskydd enligt reglementet, eller

under vilken han varit deltidsanställd för arbete under mindre än 16 timmar i veckan eller

under vilken han varit permitterad hela veckan.

1. Har arbetstagaren beviljats hel förtidspension enligt 7 kap. 1 § andra stycket eller 13 kap. 1 § första stycket andra punkten lagen (1962:381) om allmän försäkring gäller försäkringsskyddet under den tid pensionen utgår om skyddet förelåg vid pensionstidens början.
2. Under ny anställning, i vilken arbetstagaren icke åtnjuter motsvarande skydd, gäller försäkringsskyddet lika länge som om arbetstagaren varit arbetslös.

Grupplivnämnden äger besluta, att annan anställning än sådan som grundar försäkringsskydd enligt reglementet skall jämställas med dylik anställning vid beräknande av anställnings varaktighet. Förordning (1986:34).

12 §  Försäkringsskydd, som gäller med stöd av 11 §, träder ur kraft, därest arbetstagaren vid anställningens upphörande var bosatt eller sedermera bosätter sig utomlands. Grupplivnämnden må dock, om särskilda skäl föreligga därtill, medgiva undantag härifrån.

13 §  Vid krigstillstånd i Sverige gäller lagen om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring i fråga om försäkringsgivarens ansvarighet (krigsansvarighet).

För försäkring, som meddelats efter krigstillståndets inträdande eller inom tre månader dessförinnan, är försäkringsgivaren, såframt regerigen med stöd av 3 § nyssnämnda lag så förordnat, fri från krigsansvarighet. Förordning (1975:232).

14 §  Försäkringsgivaren är fri från ansvarighet för dödsfall, som inträffat medan den avlidne vistades utom Sverige inom område där krigstillstånd rådde, om dödsfallet antingen inträffat när den avlidne deltog i kriget eller i annat fall kan anses bero på kriget. Försäkringsgivaren är vidare fri från ansvarighet, om dödsfallet inträffar inom ett år efter vistelse inom sådant område och kan anses bero på kriget. Grupplivnämnden äger, då skäl föreligga, medgiva undantag från bestämmelserna i detta stycke.

Första stycket gäller endast om försäkringsgivarens ansvarighet ej regleras i 13 § och, när försäkringsskydd förelegat i tre år, om dödsfallet förorsakats av deltagande i kriget. Kungörelse (1969:829).

15 §  Försäkringsbelopp betalas ut i form av helt eller halvt grundbelopp, helt eller halvt tilläggsbelopp eller del av grundbelopp eller tilläggsbelopp enligt 20 a §. Dessutom betalas begravningshjälp ut. Förordning (1986:34).

16 §  För rätt till helt eller halvt grundbelopp eller helt tilläggsbelopp skola vid arbetstagarens dödsfall följande villkor vara uppfyllda, nämligen

dels att arbetstagaren uppnått 18 men ej 67 års ålder,

dels att han anställts för att utföra arbete minst 16 timmar i veckan, i förekommande fall inräknat arbetstid i anställning som enligt regeringens beslut jämställes med anställning som avses i reglementet,

dels ock att han alltjämt var anställd eller, om så icke var fallet, likväl åtnjöt försäkringsskydd enligt 11 §. Förordning (1986:34).

17 §  Om villkoren enligt 16 § är uppfyllda och arbetstagaren efterlämnar

make,

barn under 21 år eller

sådan med arbetstagaren vid tiden för dödsfallet under äktenskapsliknande förhållanden sammanboende ogift person, för vilken statens löne- och pensionsverk eller statens grupplivnämnd efter prövning enligt tredje stycket beslutat att försäkringsbelopp skall utgå,

utgår helt grundbelopp enligt följande.

Helt grundbelopp utgår dock alltid med 154 800 kronor, om villkoren enligt 16 § är uppfyllda och arbetstagaren efterlämnar

såväl make eller sammanboende som gemensamt barn som ej fyllt 17 år eller

endast barn varav minst ett som ej fyllt 17 år.

Fråga om någon vid reglementets tillämpning skall anses ha varit sammanboende och därför försäkringsbelopp på grund av sådan samlevnad skall utgå för honom avgörs av

statens löne- och pensionsverk, om den sammanboende och arbetstagaren var kyrkobokförda på samma adress sedan minst sex månader samt ingen hävdar att villkoren för rätt till försäkringsbelopp inte är uppfyllda, och av

statens grupplivnämnd i annat fall.

Vid prövning enligt tredje stycket beaktas sådana omständigheter som längden av den tid under vilken samlevnaden bestått, beroendeförhållande till arbetstagaren, varaktigheten av sådant beroendeförhållande och gemensamma barn. Med ogift person avses även frånskild, änka eller änkling. Förordning (1988:12).

18 §  Om villkoren enligt 16 § är uppfyllda och arbetstagaren efterlämnar barn under 21 år eller,

såvida i 17 eller 19 § angivna efterlevande ej finns, syskon under 21 år, vars föräldrar inte är i livet, utgår helt tilläggsbelopp enligt följande.

För varje barn eller syskon som vidBelopp, kronor arbetstagarens frånfälle

ej fyllt 17 år 51 600 fyllt 17 men ej 19 år 38 700 fyllt 19 men ej 21 år 25 800 Förordning (1988:12).

19 §  Om villkoren enligt 16 § är uppfyllda utan att grundbelopp utgår enligt 17 § och arbetstagaren efterlämnar barn, som fyllt 21 år,

utgår halvt grundbelopp enligt följande.

20 §  Har arbetstagaren vid dödsfallet inte fyllt 18 år men är övriga villkor enligt 16 § uppfyllda utgår,

om han efterlämnar barn, som avses i 18 §, ett helt tilläggsbelopp med 51 600 kronor för varje barn. Förordning (1988:12).

20 a §  Var arbetstagaren vid dödsfallet alltjämt anställd eller åtnjöt han då likväl försäkringsskydd enligt 11 § utgår, trots att övriga villkor i 16 § inte är uppfyllda, grundbelopp och tilläggsbelopp med hälften av det eller de belopp som följer av 17--20 §§ under förutsättning att arbetstagaren vid dödsfallet

• inte hade fyllt 67 år och
• hade anställts för att utföra arbete under mindre än 16 men minst 8 timmar i veckan.

Försäkringsbelopp enligt första stycket utgår med minst 12 900 kronor.

Belopp som slutar på 50 öre skall avrundas till närmast högre krontal. Förordning (1988:12).

21 §  Avlider arbetstagare som åtnjuter försäkringsskydd före 67 års ålder, utgår begravningshjälp med 12 900 kronor.

Avlider den som åtnjuter försäkringsskydd enligt 9 § och efterlämnar han make eller barn, utgår begravningshjälpen i stället med det belopp som skulle ha utgått i helt eller halvt grundbelopp eller begravningshjälp, om han intill dödsfallet hade stått kvar i anställningen, dock med högst 25 800 kronor. Efterlämnar den avlidne inte någon sådan anhörig, utgår begravningshjälp med 12 900 kronor. Förordning (1988:12).

22 §  Om arbetstagaren vid dödsfallet uppnått 67 års ålder men alltjämt kvarstod i anställningen får grupplivnämnden besluta att försäkringsbelopp skall utgå. Härvid har nämnden att beakta sådana omständigheter som längden och omfattningen av anställningen och varaktigheten av frånvaro från arbetet.

Försäkringsbelopp enligt första stycket utgörs av begravningshjälp med 12 900 kronor.

Härutöver kan enligt nämndens bestämmande utgå

1. grundbelopp enligt 17 eller 19 § med 25 800 eller 12 900 kronor och
2. tilläggsbelopp enligt 18 eller 20 a § med 51 600, 38 700 eller 25 800 kronor eller med hälften av något av dessa belopp.

Om arbetstagaren fyllt 70 år vid dödsfallet, får dock endast begravningshjälp betalas ut. Förordning (1988:12).

23 §  Avlider arbetstagares make eller sammanboende som avses i 17 § utbetalas begravningshjälp med 12 900 kronor om följande villkor är uppfyllda vid dödsfallet, nämligen att

arbetstagaren anställts för att utföra arbete under minst 16 timmar i veckan,

arbetstagaren alltjämt var anställd eller hade försäkringsskydd enligt 11 §,

arbetstagaren inte fyllt 70 år och

den avlidne inte fyllt 65 år.

Utöver begravningshjälp enligt första stycket utbetalas ett halvt tilläggsbelopp med 25 800 kronor för varje hemmaboende barn under 17 år som är barn till arbetstagaren eller den avlidne. Förordning (1988:12).

24 §  Har såväl arbetstagaren som make eller sammanboende avlidit till följd av samma olycksfall, epidemi eller liknande händelse, får statens grupplivnämnd medge att försäkringsbelopp enligt 23 § skall utgå även om arbetstagaren avlidit först eller det är ovisst vem som avlidit först av dem. Förordning (1986:34).

25 §  Har arbetstagaren samtidigt eller i oavbruten följd innehaft två eller flera anställningar, som grundat försäkring enligt reglementet, anses dessa vid tillämpningen av reglementet som en anställning i fråga om omfattningen av försäkringsskyddet och beloppet av försäkringsersättning.

Har arbetstagaren samtidigt eller i oavbruten följd med anställning, som grundat försäkring enligt reglementet, innehaft annan anställning med väsentligen likartad grupplivförsäkring, som bekostats av arbetsgivare, äga bestämmelserna i första stycket motsvarande tillämpning.

Omfattas en och samma anställning av försäkring enligt reglementet och annan väsentligen likartad grupplivförsäkring, som bekostats av arbetsgivare, utgår högst så stort försäkringsbelopp enligt reglementet att det tillsammans med försäkringsbelopp enligt den andra försäkringen motsvarar det högsta försäkringsbelopp vartill någon av försäkringarna berättigar i det försäkringsfall varom är fråga.

Gällde för make eller för sammanboende som avses i 17 § på grund av egen anställning försäkring enligt reglementet eller annan av arbetsgivare bekostad grupplivförsäkring med väsentligen samma försäkringsvillkor och föreligger enligt denna rätt till grundbelopp eller begravningshjälp, utgår icke begravningshjälp enligt 23 §. Föreligger enligt sådan försäkring rätt till tilläggsbelopp, utgår ej heller tilläggsbelopp enligt sistnämnda paragraf. Förordning (1986:34).

26 §  Arbetstagaren skall anses ha gjort förmånstagareförordnande av nedan angivet innehåll, med rätt för honom att när helst han så önskar ändra förordnandet genom att skriftligen till statens löne- och pensionsverk anmäla förordnande av annat innehåll.

Beträffande grundbelopp

Efterlämnas make är han förmånstagare till utgående grundbelopp.

Efterlämnas ej make är

barn förmånstagare till hälften av utgående grundbelopp om arbetstagaren även efterlämnar sammanboende som avses i 17 § och i annat fall till hela det utgående grundbeloppet,

sammanboende som avses i 17 § förmånstagare till hälften av utgående grundbelopp om arbetstagaren även efterlämnar barn och i annat fall till hela det utgående grundbeloppet.

Beträffande tilläggsbelopp

Förmånstagare till varje utgående tilläggsbelopp är det barn eller syskon, som beloppet avser.

Beträffande begravningshjälp

Förmånstagare till utgående begravningshjälp är den avlidnes dödsbo. Förordning (1986:34).

27 §  Statens löne- och pensionsverk utbetalar försäkringsbelopp. Förordning (1980:608).

28 §  Den som vill göra anspråk på försäkringsbelopp skall till statens löne- och pensionsverk sända in dödsfallsanmälan med släktutredning, intyg om dödsfallet, intyg om anställning enligt fastställda formulär och andra handlingar som verket kan komma att begära. Verket överlämnar till statens grupplivnämnd handlingarna i ärenden som nämnden har att avgöra. De ytterligare handlingar, som nämnden kan komma att begära, sänds till denna.

Myndighet eller institution där arbetstagaren hade anställning, på vilken rätt till försäkringsbelopp grundas, bör meddela hans efterlevande anvisning om de åtgärder, som erfordras för att försäkringsbeloppet skall kunna utbetalas, och har att även i övrigt lämna biträde i ärenden rörande statens grupplivförsäkring. Förordning (1980:608).

29 §  På förfallet försäkringbelopp, som icke utbetalats inom tre månader från den dag då dödsfallsanmälan inkom till statens löne- och pensionsverk, utgår ränta från denna dag enligt den räntefot, som tillämpas för räntegottgörelse på medel, insatta på affärsbankernas sparkasseräkning. Förordning (1980:608).

30 §  Underlåter någon att inom ett år från det han erhållit kännedom om sin fordran på grund av försäkringsfall giva statens löne- och pensionsverk sitt anspråk till känna, bestämmer grupplivnämnden, huruvida på honom fallande del av försäkringsbeloppet skall utbetalas. Förordning (1980:608).

31 §  Försäkringstagaren må icke, utan grupplivnämndens medgivande, genom överlåtelse, pantsättning eller lämnande av förbindelse att låta förmånstagareförordnande stå vid makt, förfoga över sin rätt på grund av försäkringen. Kungörelse (1970:389).

32 §  Statens grupplivnämnd består av ordförande, vice ordförande och ytterligare sex ledamöter. Kungörelse (1970:389).

33 §  Regeringen förordnar ordföranden, vice ordföranden och övriga ledamöter för viss tid.

För ledamöterna utom ordföranden och vice ordföranden förordnar regeringen ersättare.

Tre ledamöter, dock ej ordföranden eller vice ordföranden, och ersättare för dem förordnas efter förslag av de statsanställdas huvudorganisationer.

Ordföranden och vice ordföranden förordnas efter förslag av nämndens övriga ledamöter. Förordning (1975:232).

34 §  Grupplivnämnden är beslutför då vid ärendes slutliga handläggning närvara ordföranden eller vice ordföranden samt fyra eller sex andra ledamöter, av vilka halva antalet förordnats efter förslag, som avses i 33 § tredje stycket.

Yppas skiljaktiga meningar, skola rättegångsbalkens bestämmelser om omröstning i tvistemål i överrätt äga motsvarande tillämpning. Kungörelse (1970:359).

35 §  Mot grupplivnämndens beslut må talan ej föras. Kungörelse (1970:389).

36 §  Tvist om tolkning eller tillämpning av reglementet skall, om den rör fråga som skall prövas av statens löne- och pensionsverk, hänskjutas till en skiljenämnd som bildas av ledamöterna i grupplivnämnden. Dennas ordförande och vice ordförande ha motsvarande funktioner i skiljenämnden. Beträffande skiljenämnden gäller 34 § och i övrigt lagen om skiljemän i tillämpliga delar.

Löne- och pensionsverkets beslut må ej prövas i annan ordning än i första stycket sägs. Förordning (1980:608).

37 §  Arbetstagare, å vilken reglementet erhåller tillämpning, skall vara pliktig att underkasta sig ändrade bestämmelser rörande grupplivförsäkringen.

Detta reglemente länder till efterrättelse från och med den 1 januari 1963.

Intill den 1 mars 1963 gäller dock försäkringsskydd enligt reglementet jämväl för arbetstagare som före reglementets ikraftträdande avgått från sin anställning av annan orsak än i 9 § sägs, såframt

1. arbetstagaren, om anställningen fortvarit, skulle hava haft försäkringsskydd enligt reglementet,
2. arbetstagaren under november och december 1962 utfört arbete i anställningen under tillhopa minst 10 dagar samt
3. han är arbetslös och söker arbete.