Inaktuell version

Lag (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Departement
Justitiedepartementet BIRS
Utfärdad
1963-05-22
Ändring införd
SFS 1963 i lydelse enligt SFS 2010:614
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad

Om verkställighet av böter m.m.

1 §  I Danmark, Finland, Island eller Norge meddelad dom, varigenom dömts till böter eller förverkande av egendom eller i brottmål utdömts ersättning för rättegångskostnad, får på begäran verkställas här i riket.

[S2]Vad som nu sagts ska också gälla beslut, som i någon av nämnda stater till tryggande av anspråk på böter, förverkande av egendom, skadestånd eller ersättning för rättegångskostnad meddelats angående kvarstad, skingringsförbud eller beslag av egendom tillhörande för brott misstänkt.

[S3]I lagen (2009:1427) om erkännande och verkställighet av bötesstraff inom Europeiska unionen finns bestämmelser om verkställighet av bötesstraff i vissa fall. Förordning (2009:1430).

Prop. 2010/11:43: I ett nytt fjärde stycke tas det in en upplysning om lagen om erkännande och verkställighet av beslut om förverkande i Europeiska unionen.

Prop. 2008/09:218: I ett nytt, tredje stycke tas det in en upplysning om den nya lagen.

2 §  Verkställighet sker enligt svensk lag; dock må beslut om förvandling av böter ej meddelas.

3 §  Åt myndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge må överlämnas att verkställa här i riket meddelad dom eller beslut som avses i 1 §.

4 §  Vad som i denna lag sägs om böter ska även gälla utdömda viten, som

  1. har förelagts part eller annan till fullgörande av en skyldighet i en rättegång,
  2. i Sverige har förelagts av Konsumentombudsmannen, Konkurrensverket, Stockholms tingsrätt i mål enligt marknadsföringslagen (2008:486) eller Marknadsdomstolen,
  3. i Finland har dömts ut av Marknadsdomstolen eller, efter överklagande av ett avgörande av denna domstol, av Högsta domstolen.

[S2]Vad som sägs i första stycket gäller även tvangsgebyr som i Norge har förelagts av Forbrukerombudet och som har godkänts av näringsidkaren eller har dömts ut av domstol. Lag (2008:489).

4 a §  Bestämmelser om användning av beslag och kvarstad på begäran av myndigheter i Danmark, Finland, Island och Norge finns i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål. Lag (2000:568).

Om verkställighet av frihetsstraff

5 §  I Danmark, Finland, Island eller Norge meddelad dom, varigenom dömts i Danmark till faengsel eller haefte, i Finland till tukthus eller fängelse, i Island till fangelsi eller vardhald och i Norge till fengsel eller hefte, må på begäran verkställas här i riket, om den dömde när verkställighet skall ske är svensk medborgare eller har hemvist i Sverige. Uppehåller han sig här i riket, må även eljest domen verkställas här, om det med hänsyn till omständigheterna finnes lämpligast.

5 a §  Om den dömde genom att fly till Sverige försöker att helt eller delvis undandra sig verkställighet av ett frihetsstraff och fallet kan föranleda en framställning om överförande av verkställighet, får den dömde, på begäran av behörig myndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge, häktas om det finns risk för att han eller hon avviker eller på något annat sätt undandrar sig verkställigheten av påföljden. Beslut om häktning kan meddelas även efter det att framställningen om överförande av verkställighet har gjorts eller beviljats.

[S2]Beträffande häktning och anhållande gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken om brottmål. Det som där sägs om offentlig försvarare ska tilllämpas beträffande offentligt biträde i den mån annat inte följer av 36 §. Av bestämmelserna i 24 kap.rättegångsbalken tillämpas endast 1 § tredje stycket, 4 § första och andra styckena, 5 § första stycket, 6 § första och tredje styckena, 7 § första stycket, 8 § andra och tredje styckena, 9-17 §§, 20 § första stycket 2, 21 a §, 22 § första stycket och 24 §.

[S3]En ny förhandling om häktning ska, om den dömde begär det, hållas senast två dagar efter det att en sådan begäran har kommit in till rätten. En förhandling behöver dock inte hållas tidigare än efter två veckor från det att beslut i häktningsfrågan senast meddelats. Lag (2008:68).

Prop. 2007/08:47: Paragrafen innehåller bestämmelser om bl.a. när tvångsmedel kan tillgripas.

I andra stycket anges bl.a. vilka bestämmelser i 24 kap. RB som ska tillämpas beträffande häktning och anhållande. Ändringen följer av att skyldigheten att underrätta närstående om frihetsberövande inte längre regleras i 24 kap. 9 § RB utan i ...

5 b §  Om det finns skäl att anhålla eller häkta den dömde enligt 5 a § men syftet därmed kan uppnås genom reseförbud eller anmälningsskyldighet, får sådant tvångsmedel beslutas. För det gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken om brottmål. Vad som där sägs om offentlig försvarare skall tillämpas beträffande offentligt biträde i den mån annat inte följer av 36 §. Av bestämmelserna i 25 kap.rättegångsbalken tillämpas endast 1 § tredje stycket, 2-5 §§, 7 § första och andra styckena och 9 §. Lag (2000:459).

5 c §  Beslut om tvångsmedel gäller till dess att ärendet om överförande av verkställighet har avgjorts eller, om framställningen bifalls, till dess att påföljden har börjat verkställas i Sverige, om beslutet inte hävs dessförinnan.

[S2]Åklagaren eller rätten skall häva ett beslut om anhållande, häktning, reseförbud eller anmälningsskyldighet, om inte en framställning om överförande av verkställighet görs inom fyrtio dagar från det att den dömde anhölls eller häktades eller beslut om reseförbud eller anmälningsskyldighet meddelades.

[S3]Åklagaren eller rätten skall också häva ett beslut om anhållande eller häktning senast när det finns skäl att anta att den sammanlagda tid som den dömde har varit berövad friheten här i landet med stöd av 5 a § och i den andra staten uppgår till den tid som den dömde skulle ha varit berövad friheten för det fall verkställighet av påföljden hade skett i den andra staten.

[S4]Den tid som den dömde har varit berövad friheten enligt 5 a § skall enligt bestämmelserna i 19 a § lagen (1974:202) om beräkning av strafftid avräknas från det straff som skall verkställas. Lag (2000:459).

6 §  Bifalles framställning om verkställighet här i riket, skall i beslutet därom det ådömda straffet omvandlas till fängelse på lika lång tid. Lag (1964:548).

7 §  Det till fängelse omvandlade straffet är verkställbart såsom hade straffet ådömts här i riket genom dom, som vunnit laga kraft.

[S2]Har straffet börjat verkställas i den stat, där domen meddelats, skall strafftiden räknas från verkställighetens början i den staten.

[S3]Förvandlingsstraff för böter må ej verkställas, om betalning för böterna erlägges. Om böterna delvis gäldas, skall förvandlingsstraffet i motsvarande mån nedsättas; nedsättningen må dock ej avse del av dag. Lag (l964:548).

8 §  Här i riket meddelad dom, varigenom dömts till fängelse, må verkställas i Danmark, Finland, Island eller Norge, om den dömde när verkställighet skall ske är medborgare eller har hemvist i den andra staten. Uppehåller han sig i någon av nämnda stater, må även eljest domen verkställas där, om det med hänsyn till omständigheterna finnes lämpligast.

[S2]Bifalls en framställning om verkställighet av domen i den andra staten, skall Kriminalvården vid behov ombesörja att den dömde överförs till den staten. Kriminalvården får därvid begära hjälp av polismyndigheten i den ort där den dömde uppehåller sig.

[S3]Påträffas den dömde här i riket före frigivningen, får polismyndigheten på begäran av myndighet i den andra staten eller med anledning av där utfärdad efterlysning ombesörja att han överförs till den staten för verkställighet av straffet.

[S4]Skall den dömde enligt vad som nu har sagts överföras från Sverige till den andra staten, anses den tid, under vilken han för ändamålet har varit omhändertagen av svensk myndighet, såsom strafftid. Lag (2005:968).

9 §  Om någon, som här i riket dömts till fängelse, skall för verkställighet av domen överföras till Danmark, Finland, Island eller Norge skall bestämmelserna i 7 och 18 §§ lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge tillämpas.

[S2]Vad nu sagts skall ej gälla, om den dömde enligt vad därom är föreskrivet skall utvisas ur riket och därvid får befordras till den andra staten. Lag (1983:226).

Om övervakning av villkorligt dömd m.m.

10 §  Övervakning av den, som i Danmark, Finland, Island eller Norge blivit villkorligt dömd med föreskrift om övervakning, må på begäran anordnas här i riket. Lag (1964:548).

12 §  Vad för den dömde är bestämt angående prövotid och övervakningstid i den stat där domen meddelats skall gälla såsom om domen givits här i riket. Föreskrifter angående den dömdes åligganden, som meddelats i anslutning till domen, skola, om ej övervakningsnämnden förordnar annat, äga tillämpning. I övrigt skall vad i svensk lag är stadgat om skyddstillsyn äga motsvarande tillämpning.

[S2]Meddelas i Danmark, Finland, Island eller Norge beslut om ändrade bestämmelser med avseende å domen eller om förverkande av anståndet, skall beslutet äga giltighet här i riket. Lag (1979:683).

13 §  Uppkommer här i riket fråga om åtgärd med avseende å den som villkorligt dömts i Danmark, Finland, Island eller Norge och som ställts under övervakning här, men finnes frågan lämpligen böra prövas i den stat, där domen meddelats, må domstol eller övervakningsnämnd, som handlägger ärendet, hänskjuta frågan till behörig myndighet i nämnda stat. Lag (1964:548).

14 §  Om någon, som villkorligt dömts i Danmark, Finland, Island eller Norge, här i riket övertygas om annat brott som begåtts under prövotiden eller före dess början, må rätten, ändå att övervakning i anledning av den tidigare domen ej anordnats här, undanröja den ådömda påföljden och för brotten döma till gemensam påföljd. Därvid skall den tidigare domen anses som dom å skyddstillsyn. Lag (1964:548).

15 §  Övervakning av den, som här i riket dömts till skyddstillsyn, må överflyttas till Danmark, Finland, Island eller Norge.

[S2]Beslutas i den andra staten ändrade bestämmelser med avseende å skyddstillsynen, skall beslutet äga giltighet här i riket.

[S3]Ändå att övervakningen överflyttats, må åtgärd i fråga om skyddstillsynen beslutas här i riket, såframt den dömde här övertygas om annat brott eller behörig myndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge till svensk myndighet hänskjuter ärende om sådan åtgärd. Sålunda hänskjutet ärende upptages av den övervakningsnämnd inom vars verksamhetsområde övervakningen bedrevs vid tiden för överflyttningen. Lag (1983:245).

16 §  Har i Danmark, Finland, Island eller Norge beslutats undanröjande av villkorlig dom eller skyddstillsyn, som ådömts här i riket, skall beslutet äga giltighet här. Lag (1964:548).

Om övervakning av villkorligt frigiven m.m.

17 §  Övervakning av den, som villkorligt frigivits efter avtjänande i Danmark av faengsel, i Finland av tukthus eller fängelse, i Island av fangelsi eller i Norge av fengsel, må på begäran anordnas här i riket. Lag (1964:548).

19 §  Vad för den frigivne är bestämt angående prövotid och övervakningstid i den stat där frigivningen skett skall gälla såsom om frigivningen ägt rum här i riket. Föreskrifter angående den frigivnes åligganden, som meddelats i anslutning till den villkorliga frigivningen, skola, om ej övervakningsnämnden förordnar annat, äga tillämpning. I övrigt skall, om ej annat föreskrives nedan, tillämpas vad i svensk lag i allmänhet är stadgat om villkorlig frigivning; dock må prövotiden ej förlängas.

[S2]Förklaras här i riket den villkorligt medgivna friheten helt eller delvis förverkad, skall verkställighet här ske av vad som förverkats, omvandlat till fängelse på lika lång tid.

[S3]Beslutas i Danmark, Finland, Island eller Norge ändrade bestämmelser med avseende å den villkorliga frigivningen eller förverkande av den villkorligt medgivna friheten, skall beslutet äga giltighet här i riket. Lag (1979:683).

20 §  Uppkommer här i riket fråga om åtgärd med avseende å villkorlig frigivning, som beslutats i Danmark, Finland, Island eller Norge och beträffande vilken övervakning anordnats här, men finnes frågan lämpligen böra prövas i den stat, där frigivningen skett, må övervakningsnämnden eller, när den dömde övertygats om annat brott, domstolen hänskjuta frågan till behörig myndighet i nämnda stat. Lag (1964:548).

21 §  Om någon, som villkorligt frigivits efter avtjänande i Danmark av faengsel, i Finland av tukthus eller fängelse, i Island av fangelsi eller i Norge av fengsel, här i riket övertygas om annat brott som han begått under prövotiden, må rätten, ändå att övervakning i anledning av den villkorliga frigivningen ej anordnats här, med tillämpning av vad i svensk lag är stadgat om villkorlig frigivning förklara den villkorligt medgivna friheten helt eller delvis förverkad. Därvid skola bestämmelserna i 19 § andra stycket äga tillämpning. Lag (1979:683).

22 §  Övervakning av den, som här i riket villkorligt frigivits efter avtjänande av fängelse, må överflyttas till Danmark, Finland, Island eller Norge.

[S2]Beslutas i den andra staten ändrade bestämmelser med avseende å den villkorliga frigivningen, skall beslutet äga giltighet här i riket.

[S3]Ändå att övervakningen överflyttats, må åtgärd i fråga om den villkorliga frigivningen beslutas här i riket, såframt den frigivne här övertygas om annat brott eller behörig myndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge till svensk myndighet hänskjuter ärende om sådan åtgärd. Sålunda hänskjutet ärende upptages av den övervakningsnämnd inom vars verksamhetsområde övervakningen bedrevs vid tiden för överflyttningen. Lag (1983:245).

23 §  Har i Danmark, Finland, Island eller Norge beslutats förverkande av villkorligt medgiven frihet, varom förordnats här i riket, skall beslutet äga giltighet här.

Gemensamma bestämmelser

24 §  Framställning om verkställighet enligt 1 eller 5 § eller om anordnande av övervakning enligt 10 eller 17 § göres av vederbörande myndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge.

[S2]Framställningen må ej bifallas, med mindre domen är verkställbar i den stat där den meddelats. Lag (1971:573).

25 §  Framställning om verkställighet enligt 1 eller 5 § eller om anordnande av övervakning enligt 10 eller 17 § prövas av Kriminalvården.

[S2]Framställning med stöd av denna lag om verkställighet eller om anordnande av övervakning i Danmark, Finland, Island eller Norge göres av Kriminalvården i fall som avses i 3 och 8 §§ samt av övervakningsnämnden i fall som avses i 15 och 22 §§. Lag (2005:968).

26 §  Kriminalvårdens beslut enligt denna lag överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Kriminalvårdens och domstols beslut gäller omedelbart om inte annat förordnas.

[S2]Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (2005:638).

26 a §  Ett beslut får inte överklagas enligt 26 § innan beslutet har omprövats av Kriminalvården. En sådan omprövning får begäras av den som beslutet angår om det har gått honom eller henne emot. Ett överklagande av ett beslut som inte har omprövats skall anses som en begäran om omprövning.

[S2]Vid omprövning enligt denna paragraf får beslutet inte ändras till den dömdes nackdel. Lag (2005:968).

26 b §  En begäran om omprövning skall vara skriftlig och ha kommit in till Kriminalvården inom tre veckor från den dag då den dömde fick del av beslutet. I begäran om omprövning skall den dömde ange vilket beslut som avses och vilken ändring i beslutet som han eller hon begär. Lag (2005:968).

26 c §  Kriminalvården prövar om skrivelsen med begäran om omprövning har kommit in i rätt tid. Om skrivelsen har kommit in för sent skall den avvisas, om inte förseningen beror på att myndigheten lämnat den dömde felaktig underrättelse om hur man begär omprövning. Lag (2005:968).

26 d §  Kriminalvårdens beslut enligt 26 § överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets den kriminalvårdsanstalt, det häkte eller det frivårdskontor är beläget där den dömde var inskriven när det första beslutet i ärendet fattades.

[S2]Beslut som gäller en person som inte är inskriven vid en kriminalvårdsanstalt, ett häkte eller ett frivårdskontor i landet överklagas till den förvaltningsrätt som regeringen bestämmer. Lag (2009:779).

Prop. 2004/05:176: Denna paragraf, som är ny, innehåller bestämmelser om behörig domstol. Av paragrafens första stycke framgår att den länsrätt är behörig inom vars domkrets den kriminalvårdsanstalt, det häkte eller det frivårdskontor är beläget där den dömde var inskriven när det första beslutet i ärendet fattades. Paragrafen motsvarar 38 kap. 18 § BrB, men eftersom besluten enligt denna lag även riktar sig till andra personer än sådana ...

/Träder i kraft I: 2011-04-01/

27 §  Övervakningsnämndens beslut om framställning enligt 15 § första stycket eller 22 § eller om förklaring som avses i 19 § andra stycket får överklagas till tingsrätten i den ort där övervakningsnämnden är belägen. Detsamma gäller övervakningsnämndens beslut med stöd av 19 § första stycket om omhändertagande enligt 26 kap. 22 § brottsbalken. Överklagandet ska ges in till övervakningsnämnden. Klagotiden räknas från den dag då den dömde fick del av beslutet. Vid överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden. Övervakningsnämnden ska dock inte vara part i domstolen.

[S2]Övervakningsnämndens beslut som avses i denna paragraf gäller omedelbart, om inte annat beslutas. Lag (2010:614).

Prop. 2009/10:135: Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av en övervakningsnämnds beslut. I paragrafen har gjorts de ändringar som föranleds av att övervakningsnämndens beslut, avseende såväl den som är villkorligt frigiven som den som är dömd till skyddstillsyn, får överklagas till tingsrätt i stället för till Kriminalvårdsnämnden respektive hovrätt. Paragrafens tidigare andra stycke har därför utgått. Frågan har behandlats i avsnitt ...

28 §  Bifalles framställning om verkställighet enligt 5 §, och har för den dömdes överförande hit uppställts villkor av innebörd, som avses i 7 § lagen om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge, skola villkoren lända till efterrättelse här i riket.

29 §  Har framställning om verkställighet av straff enligt 1 eller 5 § eller om anordnande av övervakning enligt 10 eller 17 § bifallits eller har undanröjande beslutats enligt 14 § eller förverkande enligt 21 §, må ej här i riket väckas åtal för gärning som avses i den i den andra staten meddelade domen. Med avseende å bestämmelser i svensk lag om sammanträffande av brott och om förändring av påföljd skall så anses som hade domen meddelats här i riket. Vad som föreskrivs i 19 § bötesverkställighetslagen (1979:189) skall dock inte tillämpas. Lag (1983:356).

30 § har upphävts genom lag (1964:548).

31 §  Uppkommer, sedan framställning enligt 1 eller 5 § bifallits, fråga om hinder mot verkställighet här i riket på grund av preskription, skall denna fråga prövas enligt lagen i den stat, där domen meddelats.

[S2]Vad i svensk lag är stadgat om nåd i brottmål skall, såvitt avser verkställighet här i riket, äga motsvarande tillämpning beträffande dansk, finsk, isländsk och norsk dom, som avses i denna lag.

[S3]Vid verkställighet här i riket av dansk, finsk, isländsk eller norsk dom, som avses i denna lag, skall vad av nåd bestämts i den stat, där domen meddelats, lända till efterrättelse.

32 §  Den som för verkställighet av frihetsstraff överföres från Danmark, Finland, Island eller Norge till annan av dessa stater må utan särskilt tillstånd föras genom Sverige.

Prop. 2016/17:57: I första stycket görs språkliga och redaktionella ändringar. I andra stycket, som är nytt, anges att Polismyndigheten får hålla den som överförs i förvar om det är nödvändigt för att en transport enligt första stycket ska kunna genomföras. Ett sådant förvarstagande får vara under högst 48 timmar. Möjligheten att ta någon i förvar bör tillämpas med återhållsamhet. Polismyndigheten ska beakta den proportionalitetsprincip som gäller enligt 8 ...

33 §  Regeringen äger förordna att befogenhet som enligt denna lag tillkommer Kriminalvården må utövas av annan myndighet.

[S2]Föranleder verkställighet enligt 1 § talan inför domstol här i riket, skall i fråga om behörighet att ta emot stämning samt att tala och svara gälla samma regler som om det är fråga om en svenska statens fordran. Lag (2005:968).

34 §  Lika med dom anses i denna lag beslut eller föreläggande, som efter lagstiftningen i den stat där det meddelats äger samma verkan som dom.

35 §  Kostnader för verkställighet enligt 1 §, som icke bliva täckta genom företagen verkställighetsåtgärd, så ock kostnader för verkställighet och åtgärder i övrigt enligt denna lag stanna å statsverket.

36 §  I mål och ärenden angående verkställighet utomlands av frihetsberövande påföljd skall offentligt biträde förordnas för den som åtgärden avser, om det inte måste antas att behov av biträde saknas.

[S2]Första stycket gäller även i mål och ärenden som avses i 5 a och 5 b §§. (Lag (2000:459).

Ändringar och övergångsbestämmelser

Lag (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Ändring, SFS 1964:548

    Omfattning
    upph. 30 §; ändr. 6-22, 24-27, 29, 33 §§, rubr. närmast före 17 §

Ändring, SFS 1971:573

Ändring, SFS 1973:127

Ändring, SFS 1974:913

    Förarbeten
    Prop. 1974:155
    Omfattning
    upph. 36 §; ändr. 19, 27, 33 §§, ikrafttr.best.

Lag (1979:683) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff

Lag (1983:226) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

    Förarbeten
    Prop. 1982/83:91
    Omfattning
    ändr. 8, 9, 33 §§
    Ikraftträder
    1983-07-01

Lag (1983:245) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

    Förarbeten
    Prop. 1982/83:85
    Omfattning
    ändr. 11, 15, 18, 22 §§
    Ikraftträder
    1983-07-01

Lag (1983:356) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Lag (1985:221) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft i förhållande till Finland fyra veckor från den dag då lagen enligt uppgift på den utkomit från trycket i Svensk författningssamling samt i förhållande till Danmark, Island och Norge den dag regeringen bestämmer. I fråga om vite som har förelagts före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser.
    Förarbeten
    Prop. 1984/85:96
    Omfattning
    ändr. 4 §
    Ikraftträder
    1985-05-28

Förordning (1986:868) om ikraftträdande av lagen (1985:221) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

    Omfattning
    ikrafttr. av 1985:221 i förhållande till Danmark och Norge
    Ikraftträder
    1987-01-01

Lag (1990:275) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Lag (1990:1014) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

    Förarbeten
    Prop. 1989/90:154
    Omfattning
    ändr. 11, 18 §§
    Ikraftträder
    1991-01-01

Lag (1994:437) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994. Beslut som meddelats av Kriminalvårdsstyrelsen före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.
    Förarbeten
    Rskr. 1993/94:319, Prop. 1993/94:133, Bet. 1993/94:JuU24
    Omfattning
    ändr. 26 §
    Ikraftträder
    1994-10-01

Lag (1996:1631) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

    Förarbeten
    Rskr. 1996/97:55, Prop. 1996/97:9, Bet. 1996/97:JuU3
    Omfattning
    ny 36 §
    Ikraftträder
    1997-12-01

Lag (1999:113) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Förarbeten
Rskr. 1998/99:125, Prop. 1997/98:188, Bet. 1998/99:LU6
Omfattning
ändr. 4 §
Ikraftträder
1999-04-01

Lag (2000:459) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Förarbeten
Rskr. 1999/2000:172, Prop. 1999/2000:45, Bet. 1999/2000:JuU13
Omfattning
ändr. 36 §; nya 5 a, 5 b, 5 c §§
Ikraftträder
2000-09-30

Lag (2000:568) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Förarbeten
Rskr. 1999/2000:216, Prop. 1999/2000:61, Bet. 1999/2000:JuU19
Omfattning
ändr. 4 a §
Ikraftträder
2000-10-01

Förordning (2000:721) om ikraftträdande av lagen (2000:459) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Omfattning
ikrafttr. av 2000:459

Lag (2005:690) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Förarbeten
Rskr. 2004/05:307, Prop. 2004/05:131, Bet. 2004/05:JuU29
Omfattning
ändr. 27 §
Ikraftträder
2008-11-01

Lag (2005:968) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.
  2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande dels i fråga om Kriminalvårdsstyrelsens prövning av annan kriminalvårdsmyndighets beslut som har fattats före ikraftträdandet, dels i fråga om överklagande av Kriminalvårdsstyrelsens beslut som har fattats före ikraftträdandet. Vad som i de äldre föreskrifterna sägs om Kriminalvårdsstyrelsen skall efter ikraftträdandet i stället gälla Kriminalvården.
Förarbeten
Rskr. 2005/06:21, Prop. 2004/05:176, Bet. 2005/06:JuU2
Omfattning
ändr. 8, 11, 18, 25, 26, 33 §§; nya 26 a, 26 b, 26 c, 26 d §§
Ikraftträder
2006-01-01

Förordning (2007:636) om ikraftträdande av lagen (1963:19) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Omfattning
ikrafttr. av 2005:690

Lag (2008:68) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Förarbeten
Rskr. 2007/08:131, Prop. 2007/08:47, Bet. 2007/08:JuU11
Omfattning
ändr. 5 a §
Ikraftträder
2008-04-01

Lag (2008:489) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2008.
  2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om verkställighet av vite som enligt 4 § första stycket 2 förelagts enligt marknadsföringslagen (1995:450).
Förarbeten
Rskr. 2007/08:222, Prop. 2007/08:115, Bet. 2007/08:CU21
Omfattning
ändr. 4 §
Ikraftträder
2008-07-01

Lag (2009:779) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Förarbeten
Rskr. 2008/09:290, Prop. 2008/09:165, Bet. 2008/09:JuU23
Omfattning
ändr. 26 d §
Ikraftträder
2010-02-15

Lag (2009:1430) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Förarbeten
Rskr. 2009/10:33, Prop. 2008/09:218, Bet. 2009/10:JuU3
Omfattning
ändr. 1 §
Ikraftträder
2010-01-01

Lag (2010:614) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Övergångsbestämmelse

Denna lag träder i kraft den 1 april 2011. Ärenden som kommit in till hovrätten före ikraftträdandet men ännu inte avgjorts handläggs enligt äldre bestämmelser.
Förarbeten
Rskr. 2009/10:317, Prop. 2009/10:135, Bet. 2009/10:JuU21
Omfattning
ändr. 27 §
Ikraftträder
2011-04-01

Lag (2011:426) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Förarbeten
Rskr. 2010/11:186, Prop. 2010/11:43, Bet. 2010/11:JuU16
Omfattning
ändr. 1 §
Ikraftträder
2011-07-01

Lag (2011:1167) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Förarbeten
Rskr. 2011/12:21, Prop. 2010/11:158, Bet. 2011/12:JuU5
Omfattning
ändr. 9, 28 §§
Ikraftträder
2012-10-16

Förordning (2012:574) om ikraftträdande av lagen (2011:1167) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Omfattning
ikrafttr. av 2011:1167

Lag (2014:636) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Förarbeten
Rskr. 2013/14:262, Prop. 2013/14:110, Bet. 2013/14:JuU23
Omfattning
ändr. 8 §
Ikraftträder
2015-01-01

Lag (2016:191) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Förarbeten
Rskr. 2015/16:159, Prop. 2015/16:57, Bet. 2015/16:JuU10
Omfattning
ändr. 4 §
Ikraftträder
2016-09-01

Lag (2017:140) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Förarbeten
Rskr. 2016/17:149, Prop. 2016/17:57, Bet. 2016/17:JuU9
Omfattning
ändr. 8, 32 §§; ny 8 a §
Ikraftträder
2017-04-01

Lag (2018:1254) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Förarbeten
Rskr. 2017/18:378, Prop. 2017/18:250, Bet. 2017/18:JuU30
Omfattning
ändr. 5 c §
Ikraftträder
2019-04-01