Lag (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Departement
Justitiedepartementet BIRS
Utfärdad
1963-05-22
Ändring införd
SFS 1963:193 i lydelse enligt SFS 2021:444
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad
2021-11-16

Om verkställighet av böter m.m.

1 §  En dom som meddelats i Danmark, Finland, Island eller Norge, varigenom dömts till böter eller förverkande av egendom eller i brottmål utdömts ersättning för rättegångskostnad, får på begäran verkställas i Sverige.

[S2]Det som sägs i första stycket ska också gälla beslut, som i någon av nämnda stater till tryggande av anspråk på böter, förverkande av egendom, skadestånd eller ersättning för rättegångskostnad meddelats i fråga om kvarstad eller beslag av egendom tillhörande någon som är misstänkt för brott.

[S3]I lagen (2009:1427) om erkännande och verkställighet av bötesstraff inom Europeiska unionen finns bestämmelser om verkställighet av bötesstraff i vissa fall.

[S4]Bestämmelser om erkännande och verkställighet av beslut om förverkande i vissa fall finns i

  1. lagen (2011:423) om erkännande och verkställighet av beslut om förverkande i vissa fall,
  2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1805 av den 14 november 2018 om ömsesidigt erkännande av beslut om frysning och beslut om förverkande, och
  3. lagen (2020:968) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om ömsesidigt erkännande av beslut om frysning och beslut om förverkande. Lag (2020:969).

Prop. 2008/09:218: I ett nytt, tredje stycke tas det in en upplysning om den nya lagen.

Prop. 2010/11:43: I ett nytt fjärde stycke tas det in en upplysning om lagen om erkännande och verkställighet av beslut om förverkande i Europeiska unionen.

Prop. 2019/20:198: Det som sägs i första stycket ska också gälla beslut, som i någon av nämnda stater till tryggande av anspråk på böter, förverkande av egendom, skadestånd eller ersättning för rättegångskostnad meddelats i fråga om kvarstad eller beslag av egendom tillhörande någon som är misstänkt för brott.

I lagen (2009:1427) om erkännande och verkställighet av bötesstraff inom Europeiska unionen finns bestämmelser ...

2 §  Verkställighet sker enligt svensk lag; dock må beslut om förvandling av böter ej meddelas.

3 §  Åt myndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge må överlämnas att verkställa här i riket meddelad dom eller beslut som avses i 1 §.

4 §  Det som i denna lag sägs om böter ska även gälla utdömda viten, som

  1. har förelagts en part eller någon annan till fullgörande av en skyldighet i en rättegång,
  2. i Sverige har förelagts av Konsumentombudsmannen, Konkurrensverket eller domstol i ett mål eller ärende som avses i 1 kap. 4 § 3 lagen (2016:188) om patent- och marknadsdomstolar,
  3. i Finland har dömts ut av Marknadsdomstolen eller, efter överklagande av ett avgörande av denna domstol, av Högsta domstolen.

[S2]Första stycket gäller även tvangsgebyr som i Norge har förelagts av Forbrukerombudet och som har godkänts av näringsidkaren eller har dömts ut av domstol. Lag (2016:191).

4 a §  Bestämmelser om användning av beslag och kvarstad på begäran av myndigheter i Danmark, Finland, Island och Norge finns i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål. Lag (2000:568).

Om verkställighet av frihetsstraff

5 §  I Danmark, Finland, Island eller Norge meddelad dom, varigenom dömts i Danmark till faengsel eller haefte, i Finland till tukthus eller fängelse, i Island till fangelsi eller vardhald och i Norge till fengsel eller hefte, må på begäran verkställas här i riket, om den dömde när verkställighet skall ske är svensk medborgare eller har hemvist i Sverige. Uppehåller han sig här i riket, må även eljest domen verkställas här, om det med hänsyn till omständigheterna finnes lämpligast.

5 a §  Om den dömde genom att fly till Sverige försöker att helt eller delvis undandra sig verkställighet av ett frihetsstraff och fallet kan föranleda en framställning om överförande av verkställighet, får den dömde, på begäran av behörig myndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge, häktas om det finns risk för att han eller hon avviker eller på något annat sätt undandrar sig verkställigheten av påföljden. Beslut om häktning kan meddelas även efter det att framställningen om överförande av verkställighet har gjorts eller beviljats.

[S2]I fråga om häktning och anhållande gäller det som föreskrivs i rättegångsbalken om brottmål. Det som sägs där om offentlig försvarare ska tillämpas i fråga om offentligt biträde om något annat inte följer av 36 §. Av bestämmelserna i 24 kap.rättegångsbalken tillämpas endast 1 § tredje stycket, 4 § första och andra styckena, 5 § första stycket, 6 § första och tredje styckena, 7 § första stycket, 8 § andra och tredje styckena, 9-13 §§, 14-17 §§, 20 § första stycket 3, 21 a §, 22 § första stycket och 24 §.

[S3]En ny förhandling om häktning ska, om den dömde begär det, hållas senast två dagar efter det att en sådan begäran har kommit in till rätten. En förhandling behöver dock inte hållas tidigare än efter två veckor från det att beslut i häktningsfrågan senast meddelats. Lag (2021:286).

Prop. 2019/20:129: I fråga om häktning och anhållande gäller det som föreskrivs i rättegångsbalken om brottmål. Det som sägs där om offentlig försvarare ska tillämpas i fråga om offentligt biträde om något annat inte följer av 36 §. Av bestämmelserna i 24 kap. rättegångsbalken tillämpas endast 1 § tredje stycket, 4 § första och andra styckena, 5 § ...

Prop. 2007/08:47: Paragrafen innehåller bestämmelser om bl.a. när tvångsmedel kan tillgripas.

I andra stycket anges bl.a. vilka bestämmelser i 24 kap. RB som ska tillämpas beträffande häktning och anhållande. Ändringen följer av att skyldigheten att underrätta närstående om frihetsberövande inte längre regleras i 24 kap. 9 § RB utan i <a href="https://lagen.nu/1942:740#K24P21a" ...

5 b §  Om det finns skäl att anhålla eller häkta den dömde enligt 5 a § men syftet därmed kan uppnås genom reseförbud eller anmälningsskyldighet, får sådant tvångsmedel beslutas. För det gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken om brottmål. Vad som där sägs om offentlig försvarare skall tillämpas beträffande offentligt biträde i den mån annat inte följer av 36 §. Av bestämmelserna i 25 kap.rättegångsbalken tillämpas endast 1 § tredje stycket, 2-5 §§, 7 § första och andra styckena och 9 §. Lag (2000:459).

5 c §  Beslut om tvångsmedel gäller till dess att ärendet om överförande av verkställighet har avgjorts eller, om framställningen bifalls, till dess att påföljden har börjat verkställas i Sverige, om beslutet inte hävs dessförinnan.

[S2]Åklagaren eller rätten ska häva ett beslut om anhållande, häktning, reseförbud eller anmälningsskyldighet, om inte en framställning om överförande av verkställighet görs inom fyrtio dagar från det att den dömde anhölls eller häktades eller beslut om reseförbud eller anmälningsskyldighet meddelades.

[S3]Åklagaren eller rätten ska också häva ett beslut om anhållande eller häktning senast när det finns skäl att anta att den sammanlagda tid som den dömde har varit berövad friheten här i landet med stöd av 5 a § och i den andra staten uppgår till den tid som den dömde skulle ha varit berövad friheten för det fall verkställighet av påföljden hade skett i den andra staten. lag (2018:1254).

6 §  Bifalles framställning om verkställighet här i riket, skall i beslutet därom det ådömda straffet omvandlas till fängelse på lika lång tid. Lag (1964:548).

7 §  Det till fängelse omvandlade straffet är verkställbart såsom hade straffet ådömts här i riket genom dom, som vunnit laga kraft.

[S2]Har straffet börjat verkställas i den stat, där domen meddelats, skall strafftiden räknas från verkställighetens början i den staten.

[S3]Förvandlingsstraff för böter må ej verkställas, om betalning för böterna erlägges. Om böterna delvis gäldas, skall förvandlingsstraffet i motsvarande mån nedsättas; nedsättningen må dock ej avse del av dag. Lag (l964:548).

8 §  En i Sverige meddelad dom, genom vilken någon dömts till fängelse, får verkställas i Danmark, Finland, Island eller Norge, om den dömde när verkställighet ska äga rum är medborgare eller har hemvist i den andra staten. Uppehåller han eller hon sig i någon av nämnda stater, får domen även verkställas där, om det med hänsyn till omständigheterna bedöms lämpligast.

[S2]Bifalls en framställning om verkställighet av domen i den andra staten, ska Kriminalvården vid behov ombesörja att den dömde överförs till den staten. Vid en sådan transport tillämpas följande bestämmelser i häkteslagen (2010:611):

[S3]Påträffas den dömde i Sverige före frigivningen, får Polismyndigheten på begäran av en myndighet i den andra staten eller med anledning av en där utfärdad efterlysning ombesörja att han eller hon överförs till den staten för verkställighet av straffet.

[S4]Om det är nödvändigt för att en transport ska kunna genomföras, får den dömde hållas i förvar av Polismyndigheten, dock längst under 48 timmar.

[S5]Ska den dömde enligt vad som nu har sagts överföras från Sverige till den andra staten, anses den tid, under vilken han eller hon för ändamålet har varit omhändertagen av svensk myndighet, som strafftid. Lag (2017:140).

8 a §  Om en frihetsberövande påföljd enligt 5 § ska verkställas i Sverige, ska Kriminalvården ansvara för transporten i Sverige. Vid en sådan transport tillämpas följande bestämmelser i häkteslagen (2010:611):

9 §  Om någon, som i Sverige har dömts till fängelse, ska överföras till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av domen, ska som villkor uppställas att han eller hon dels inte får åtalas eller straffas för något annat brott som begåtts före överförandet, dels inte får vidareöverlämnas eller vidareutlämnas till en stat utanför Norden. Det gäller dock inte om den dömde har samtyckt till åtgärden eller haft möjlighet att lämna den mottagande nordiska staten men inte gjort detta inom 45 dagar efter sitt slutliga frigivande eller har återvänt dit efter att ha lämnat landet.

[S2]På framställning av den mottagande nordiska staten kan avsteg från villkoret beviljas. Om framställningen gäller åtal eller straff för något annat brott som begåtts före överförandet, ska 5 kap. 7 § lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder tillämpas. Prövningen ska även omfatta om ett överlämnande för gärningen hade kunnat beviljas enligt 2 kap. 5 § 1–3 samma lag. Om framställningen gäller vidareöverlämnande eller vidareutlämning till en stat utanför Norden, ska 6 kap. 8 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder eller 24 § lagen (1957:668) om utlämning för brott tillämpas. Behörig tingsrätt vid prövning enligt arresteringsorderlagen är Stockholms tingsrätt.

[S3]Första och andra styckena gäller inte om den dömde enligt vad därom är föreskrivet ska utvisas från Sverige och därvid får befordras till den andra staten. Lag (2011:1167).

Om övervakning av villkorligt dömd m.m.

10 §  Övervakning av den, som i Danmark, Finland, Island eller Norge blivit villkorligt dömd med föreskrift om övervakning, må på begäran anordnas här i riket. Lag (1964:548).

12 §  Det som är bestämt om prövotid och övervakningstid i den stat där domen meddelats ska gälla på samma sätt som om domen meddelats i Sverige. De föreskrifter angående den dömdes skyldigheter som har meddelats i anslutning till domen ska gälla, om inte Kriminalvården beslutar något annat. I övrigt ska det som gäller enligt svensk lag om skyddstillsyn tillämpas.

[S2]Beslutas i Danmark, Finland, Island eller Norge ändrade bestämmelser angående domen eller om förverkande av anståndet, ska beslutet gälla i Sverige. Lag (2021:444).

Prop. 2020/21:142: Paragrafen innehåller bestämmelser om vad som ska gälla vid verkställighet i Sverige av skyddstillsyn efter en dom meddelad i ett annat nordiskt land. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.

13 §  Om det, när övervakning anordnats i Sverige, finns anledning att vidta en åtgärd mot den som villkorligt dömts i Danmark, Finland, Island eller Norge, får domstolen eller Kriminalvården hänskjuta frågan till behörig myndighet i den stat där domen meddelats om det bedöms lämpligare att frågan prövas där. Lag (2021:444).

Prop. 2020/21:142: Paragrafen innehåller bestämmelser om att en fråga om att vidta en åtgärd under en skyddstillsyn får hänskjutas tillbaka till domslandet. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.

14 §  Om någon, som villkorligt dömts i Danmark, Finland, Island eller Norge, här i riket övertygas om annat brott som begåtts under prövotiden eller före dess början, må rätten, ändå att övervakning i anledning av den tidigare domen ej anordnats här, undanröja den ådömda påföljden och för brotten döma till gemensam påföljd. Därvid skall den tidigare domen anses som dom å skyddstillsyn. Lag (1964:548).

15 §  Övervakning av den som i Sverige dömts till skyddstillsyn får överflyttas till Danmark, Finland, Island eller Norge.

[S2]Beslutas i den andra staten ändrade bestämmelser avseende skyddstillsynen, ska beslutet gälla i Sverige.

[S3]Även om övervakningen överflyttats får åtgärd i fråga om skyddstillsynen beslutas i Sverige, om den dömde döms i Sverige för ett annat brott eller om behörig myndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge hänskjuter ett ärende om sådan åtgärd till en svensk myndighet. Ett sådant hänskjutet ärende tas upp av Kriminalvården. Lag (2021:444).

Prop. 2020/21:142: Paragrafen innehåller bestämmelser om vad som gäller vid överflyttning av övervakning av en skyddstillsynsdömd till ett annat nordiskt land. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.

16 §  Har i Danmark, Finland, Island eller Norge beslutats undanröjande av villkorlig dom eller skyddstillsyn, som ådömts här i riket, skall beslutet äga giltighet här. Lag (1964:548).

Om övervakning av villkorligt frigiven m.m.

17 §  Övervakning av den, som villkorligt frigivits efter avtjänande i Danmark av faengsel, i Finland av tukthus eller fängelse, i Island av fangelsi eller i Norge av fengsel, må på begäran anordnas här i riket. Lag (1964:548).

19 §  Det som är bestämt om prövotid och övervakningstid i den stat där frigivningen skett ska gälla på samma sätt som om frigivningen skett i Sverige. De föreskrifter angående den frigivnes skyldigheter som har meddelats i anslutning till den villkorliga frigivningen ska gälla, om inte Kriminalvården beslutar något annat. I övrigt ska vad som gäller enligt svensk lag om villkorlig frigivning tillämpas, om inget annat anges i denna lag. Prövotiden får dock inte förlängas.

[S2]Om den villkorligt medgivna friheten helt eller delvis förklaras förverkad i Sverige, ska verkställighet ske här av vad som förverkats, omvandlat till fängelse på lika lång tid.

[S3]Beslutas i Danmark, Finland, Island eller Norge ändrade bestämmelser angående den villkorliga frigivningen eller förverkande av den villkorligt medgivna friheten, ska beslutet gälla i Sverige. Lag (2020:370).

20 §  Om det, när övervakning anordnats i Sverige, finns anledning att vidta en åtgärd under villkorlig frigivning som beslutats i Danmark, Finland, Island eller Norge, får Kriminalvården eller, när den dömde dömts för ett annat brott, domstolen hänskjuta frågan till behörig myndighet i den stat där frigivningen skett om det bedöms lämpligare att frågan prövas där. Lag (2020:370).

Prop. 2019/20:119: Paragrafen innehåller bestämmelser om att en fråga om att vidta en åtgärd under villkorlig frigivning får hänskjutas tillbaka till domslandet. Övervägandena finns i avsnitt 5.1.

21 §  Om någon, som villkorligt frigivits efter avtjänande i Danmark av faengsel, i Finland av tukthus eller fängelse, i Island av fangelsi eller i Norge av fengsel, här i riket övertygas om annat brott som han begått under prövotiden, må rätten, ändå att övervakning i anledning av den villkorliga frigivningen ej anordnats här, med tillämpning av vad i svensk lag är stadgat om villkorlig frigivning förklara den villkorligt medgivna friheten helt eller delvis förverkad. Därvid skola bestämmelserna i 19 § andra stycket äga tillämpning. Lag (1979:683).

22 §  Övervakning av den som villkorligt frigetts i Sverige får överflyttas till Danmark, Finland, Island eller Norge.

[S2]Beslutas i den andra staten ändrade bestämmelser avseende den villkorliga frigivningen, ska beslutet gälla i Sverige.

[S3]Även om övervakningen överflyttats får åtgärd i fråga om den villkorliga frigivningen beslutas i Sverige, om den frigivne döms i Sverige för ett annat brott eller om behörig myndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge hänskjuter ett ärende om sådan åtgärd till en svensk myndighet. Ett sådant hänskjutet ärende tas upp av Kriminalvården. Kriminalvården ska överlämna ett ärende som myndigheten inte själv är behörig att besluta om till den övervakningsnämnd inom vars verksamhetsområde övervakningen bedrevs eller kunde ha bedrivits vid tiden för beslutet om överflyttning. Lag (2020:370).

23 §  Har i Danmark, Finland, Island eller Norge beslutats förverkande av villkorligt medgiven frihet, varom förordnats här i riket, skall beslutet äga giltighet här.

Gemensamma bestämmelser

24 §  Framställning om verkställighet enligt 1 eller 5 § eller om anordnande av övervakning enligt 10 eller 17 § göres av vederbörande myndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge.

[S2]Framställningen må ej bifallas, med mindre domen är verkställbar i den stat där den meddelats. Lag (1971:573).

25 §  Framställning om verkställighet enligt 1 eller 5 § eller om anordnande av övervakning enligt 10 eller 17 § prövas av Kriminalvården.

[S2]Framställning om verkställighet enligt 3 eller 8 § eller om anordnande av övervakning enligt 15 eller 22 § görs av Kriminalvården. Lag (2021:444).

Prop. 2019/20:119: Paragrafen innehåller bl.a. bestämmelser om vilken instans som är behörig att pröva en framställning om verkställighet eller anordnande av övervakning i Sverige samt göra en motsvarande framställning till en annan nordisk stat. Övervägandena finns i avsnitt 5.1.

Prop. 2020/21:142: Paragrafen innehåller bl.a. bestämmelser om vilken instans som är behörig att pröva en framställning om verkställighet eller anordnande av övervakning i Sverige samt göra en motsvarande framställning till en annan nordisk stat. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.

26 §  Kriminalvårdens beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Kriminalvårdens beslut enligt 13 och 20 §§ får dock inte överklagas. Kriminalvårdens och domstolens beslut gäller omedelbart, om inte annat beslutas.

[S2]Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (2021:444).

26 a §  Ett beslut får inte överklagas enligt 26 § innan beslutet har omprövats av Kriminalvården. En sådan omprövning får begäras av den som beslutet angår om det har gått honom eller henne emot. Ett överklagande av ett beslut som inte har omprövats skall anses som en begäran om omprövning.

[S2]Vid omprövning enligt denna paragraf får beslutet inte ändras till den dömdes nackdel. Lag (2005:968).

26 b §  En begäran om omprövning skall vara skriftlig och ha kommit in till Kriminalvården inom tre veckor från den dag då den dömde fick del av beslutet. I begäran om omprövning skall den dömde ange vilket beslut som avses och vilken ändring i beslutet som han eller hon begär. Lag (2005:968).

26 c §  Kriminalvården prövar om skrivelsen med begäran om omprövning har kommit in i rätt tid. Om skrivelsen har kommit in för sent skall den avvisas, om inte förseningen beror på att myndigheten lämnat den dömde felaktig underrättelse om hur man begär omprövning. Lag (2005:968).

26 d §  Kriminalvårdens beslut enligt 26 § överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets den kriminalvårdsanstalt, det häkte eller det frivårdskontor är beläget där den dömde var inskriven när det första beslutet i ärendet fattades.

[S2]Beslut som gäller en person som inte är inskriven vid en kriminalvårdsanstalt, ett häkte eller ett frivårdskontor i landet överklagas till den förvaltningsrätt som regeringen bestämmer. Lag (2009:779).

Prop. 2004/05:176: Denna paragraf, som är ny, innehåller bestämmelser om behörig domstol. Av paragrafens första stycke framgår att den länsrätt är behörig inom vars domkrets den kriminalvårdsanstalt, det häkte eller det frivårdskontor är beläget där den dömde var inskriven när det första beslutet i ärendet fattades. Paragrafen motsvarar 38 kap. 18 § BrB, men eftersom besluten enligt denna lag även riktar sig till andra personer än sådana ...

27 §  Övervakningsnämndens beslut om förklaring som avses i 19 § andra stycket får överklagas till tingsrätten i den ort där övervakningsnämnden ligger. Överklagandet ska ges in till övervakningsnämnden. Klagotiden räknas från den dag då den dömde fick del av beslutet. Vid överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden. Övervakningsnämnden ska dock inte vara part i domstolen.

[S2]Övervakningsnämndens beslut som avses i denna paragraf gäller omedelbart, om inte annat beslutas. Lag (2021:444).

Prop. 2019/20:119: I första stycket görs en ändring som innebär att den hittillsvarande hänvisningen i första meningen till 22 §, som reglerar framställning om överflyttning av övervakning till annan stat, tas bort. Ändringen är föranledd av att det i stället för övervakningsnämnden är Kriminalvården som handlägger ärenden om överflyttning. Stycket ändras också på så sätt att den hittillsvarande hänvisningen till övervakningsnämndens beslut om omhändertagande enligt <a href="https://lagen.nu/1962:700#K26P22" ...

Prop. 2009/10:135: Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av en övervakningsnämnds beslut. I paragrafen har gjorts de ändringar som föranleds av att övervakningsnämndens beslut, avseende såväl den som är villkorligt frigiven som den som är dömd till skyddstillsyn, får överklagas till tingsrätt i stället för till Kriminalvårdsnämnden respektive hovrätt. Paragrafens tidigare andra stycke har därför utgått. Frågan har behandlats i avsnitt ...

Prop. 2020/21:142: I första stycket görs en ändring som innebär att den hittillsvarande hänvisningen i första meningen till 15 § första stycket, som reglerar framställning om överflyttning av övervakning till annan stat, tas bort. Ändringen är föranledd av att det i stället för övervakningsnämnden är Kriminalvården som handlägger ärenden om överflyttning.

28 §  Bifalls en framställning om verkställighet enligt 5 § och har det för den dömdes överförande hit uppställts villkor, ska de villkoren gälla här. Lag (2011:1167).

29 §  Har framställning om verkställighet av straff enligt 1 eller 5 § eller om anordnande av övervakning enligt 10 eller 17 § bifallits eller har undanröjande beslutats enligt 14 § eller förverkande enligt 21 §, må ej här i riket väckas åtal för gärning som avses i den i den andra staten meddelade domen. Med avseende å bestämmelser i svensk lag om sammanträffande av brott och om förändring av påföljd skall så anses som hade domen meddelats här i riket. Vad som föreskrivs i 19 § bötesverkställighetslagen (1979:189) skall dock inte tillämpas. Lag (1983:356).

30 § har upphävts genom lag (1964:548).

31 §  Uppkommer, sedan framställning enligt 1 eller 5 § bifallits, fråga om hinder mot verkställighet här i riket på grund av preskription, skall denna fråga prövas enligt lagen i den stat, där domen meddelats.

[S2]Vad i svensk lag är stadgat om nåd i brottmål skall, såvitt avser verkställighet här i riket, äga motsvarande tillämpning beträffande dansk, finsk, isländsk och norsk dom, som avses i denna lag.

[S3]Vid verkställighet här i riket av dansk, finsk, isländsk eller norsk dom, som avses i denna lag, skall vad av nåd bestämts i den stat, där domen meddelats, lända till efterrättelse.

32 §  Den som för verkställighet av frihetsstraff överförs från Danmark, Finland, Island eller Norge till en annan av dessa stater får utan särskilt tillstånd föras genom Sverige.

[S2]Om det är nödvändigt för att en transport ska kunna genomföras, får Polismyndigheten hålla den som överförs i förvar, dock längst under 48 timmar. Lag (2017:140).

Prop. 2016/17:57: I första stycket görs språkliga och redaktionella ändringar. I andra stycket, som är nytt, anges att Polismyndigheten får hålla den som överförs i förvar om det är nödvändigt för att en transport enligt första stycket ska kunna genomföras. Ett sådant förvarstagande får vara under högst 48 timmar. Möjligheten att ta någon i förvar bör tillämpas med återhållsamhet. Polismyndigheten ska beakta den proportionalitetsprincip som gäller enligt 8 ...

33 §  Regeringen äger förordna att befogenhet som enligt denna lag tillkommer Kriminalvården må utövas av annan myndighet.

[S2]Föranleder verkställighet enligt 1 § talan inför domstol här i riket, skall i fråga om behörighet att ta emot stämning samt att tala och svara gälla samma regler som om det är fråga om en svenska statens fordran. Lag (2005:968).

34 §  Lika med dom anses i denna lag beslut eller föreläggande, som efter lagstiftningen i den stat där det meddelats äger samma verkan som dom.

35 §  Kostnader för verkställighet enligt 1 §, som icke bliva täckta genom företagen verkställighetsåtgärd, så ock kostnader för verkställighet och åtgärder i övrigt enligt denna lag stanna å statsverket.

36 §  I mål och ärenden angående verkställighet utomlands av frihetsberövande påföljd skall offentligt biträde förordnas för den som åtgärden avser, om det inte måste antas att behov av biträde saknas.

[S2]Första stycket gäller även i mål och ärenden som avses i 5 a och 5 b §§. (Lag (2000:459).

Ändringar och övergångsbestämmelser

Lag (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Ändring, SFS 1964:548

    Omfattning
    upph. 30 §; ändr. 6-22, 24-27, 29, 33 §§, rubr. närmast före 17 §

Ändring, SFS 1971:573

Ändring, SFS 1973:127

Ändring, SFS 1974:913

    Förarbeten
    Prop. 1974:155
    Omfattning
    upph. 36 §; ändr. 19, 27, 33 §§, ikrafttr.best.

Lag (1979:683) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff

Lag (1983:226) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

    Förarbeten
    Prop. 1982/83:91
    Omfattning
    ändr. 8, 9, 33 §§
    Ikraftträder
    1983-07-01

Lag (1983:245) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

    Förarbeten
    Prop. 1982/83:85
    Omfattning
    ändr. 11, 15, 18, 22 §§
    Ikraftträder
    1983-07-01

Lag (1983:356) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Lag (1985:221) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft i förhållande till Finland fyra veckor från den dag då lagen enligt uppgift på den utkomit från trycket i Svensk författningssamling samt i förhållande till Danmark, Island och Norge den dag regeringen bestämmer. I fråga om vite som har förelagts före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser.
    Förarbeten
    Prop. 1984/85:96
    Omfattning
    ändr. 4 §
    Ikraftträder
    1985-05-28

Förordning (1986:868) om ikraftträdande av lagen (1985:221) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

    Omfattning
    ikrafttr. av 1985:221 i förhållande till Danmark och Norge
    Ikraftträder
    1987-01-01

Lag (1990:275) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Lag (1990:1014) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

    Förarbeten
    Prop. 1989/90:154
    Omfattning
    ändr. 11, 18 §§
    Ikraftträder
    1991-01-01

Lag (1994:437) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994. Beslut som meddelats av Kriminalvårdsstyrelsen före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.
    Förarbeten
    Rskr. 1993/94:319, Prop. 1993/94:133, Bet. 1993/94:JuU24
    Omfattning
    ändr. 26 §
    Ikraftträder
    1994-10-01

Lag (1996:1631) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

    Förarbeten
    Rskr. 1996/97:55, Prop. 1996/97:9, Bet. 1996/97:JuU3
    Omfattning
    ny 36 §
    Ikraftträder
    1997-12-01

Lag (1999:113) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Förarbeten
Rskr. 1998/99:125, Prop. 1997/98:188, Bet. 1998/99:LU6
Omfattning
ändr. 4 §
Ikraftträder
1999-04-01

Lag (2000:459) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Förarbeten
Rskr. 1999/2000:172, Prop. 1999/2000:45, Bet. 1999/2000:JuU13
Omfattning
ändr. 36 §; nya 5 a, 5 b, 5 c §§
Ikraftträder
2000-09-30

Lag (2000:568) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Förarbeten
Rskr. 1999/2000:216, Prop. 1999/2000:61, Bet. 1999/2000:JuU19
Omfattning
ändr. 4 a §
Ikraftträder
2000-10-01

Förordning (2000:721) om ikraftträdande av lagen (2000:459) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Omfattning
ikrafttr. av 2000:459

Lag (2005:690) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Förarbeten
Rskr. 2004/05:307, Prop. 2004/05:131, Bet. 2004/05:JuU29
Omfattning
ändr. 27 §
Ikraftträder
2008-11-01

Lag (2005:968) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.
  2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande dels i fråga om Kriminalvårdsstyrelsens prövning av annan kriminalvårdsmyndighets beslut som har fattats före ikraftträdandet, dels i fråga om överklagande av Kriminalvårdsstyrelsens beslut som har fattats före ikraftträdandet. Vad som i de äldre föreskrifterna sägs om Kriminalvårdsstyrelsen skall efter ikraftträdandet i stället gälla Kriminalvården.
Förarbeten
Rskr. 2005/06:21, Prop. 2004/05:176, Bet. 2005/06:JuU2
Omfattning
ändr. 8, 11, 18, 25, 26, 33 §§; nya 26 a, 26 b, 26 c, 26 d §§
Ikraftträder
2006-01-01

Förordning (2007:636) om ikraftträdande av lagen (1963:19) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Omfattning
ikrafttr. av 2005:690

Lag (2008:68) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Förarbeten
Rskr. 2007/08:131, Prop. 2007/08:47, Bet. 2007/08:JuU11
Omfattning
ändr. 5 a §
Ikraftträder
2008-04-01

Lag (2008:489) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2008.
  2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om verkställighet av vite som enligt 4 § första stycket 2 förelagts enligt marknadsföringslagen (1995:450).
Förarbeten
Rskr. 2007/08:222, Prop. 2007/08:115, Bet. 2007/08:CU21
Omfattning
ändr. 4 §
Ikraftträder
2008-07-01

Lag (2009:779) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Förarbeten
Rskr. 2008/09:290, Prop. 2008/09:165, Bet. 2008/09:JuU23
Omfattning
ändr. 26 d §
Ikraftträder
2010-02-15

Lag (2009:1430) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Förarbeten
Rskr. 2009/10:33, Prop. 2008/09:218, Bet. 2009/10:JuU3
Omfattning
ändr. 1 §
Ikraftträder
2010-01-01

Lag (2010:614) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Övergångsbestämmelse

Denna lag träder i kraft den 1 april 2011. Ärenden som kommit in till hovrätten före ikraftträdandet men ännu inte avgjorts handläggs enligt äldre bestämmelser.
Förarbeten
Rskr. 2009/10:317, Prop. 2009/10:135, Bet. 2009/10:JuU21
Omfattning
ändr. 27 §
Ikraftträder
2011-04-01

Lag (2011:426) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Förarbeten
Rskr. 2010/11:186, Prop. 2010/11:43, Bet. 2010/11:JuU16
Omfattning
ändr. 1 §
Ikraftträder
2011-07-01

Lag (2011:1167) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
  2. Äldre bestämmelser gäller för ärenden om överförande som har inletts före ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 2011/12:21, Prop. 2010/11:158, Bet. 2011/12:JuU5
Omfattning
ändr. 9, 28 §§
Ikraftträder
2012-10-16

Förordning (2012:574) om ikraftträdande av lagen (2011:1167) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Omfattning
ikrafttr. av 2011:1167

Lag (2014:636) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Förarbeten
Rskr. 2013/14:262, Prop. 2013/14:110, Bet. 2013/14:JuU23
Omfattning
ändr. 8 §
Ikraftträder
2015-01-01

Lag (2016:191) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.
  2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om verkställighet av vite som enligt 4 § första stycket 2 förelagts av Stockholms tingsrätt eller Marknadsdomstolen.
Förarbeten
Rskr. 2015/16:159, Prop. 2015/16:57, Bet. 2015/16:JuU10
Omfattning
ändr. 4 §
Ikraftträder
2016-09-01

Lag (2017:140) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Förarbeten
Rskr. 2016/17:149, Prop. 2016/17:57, Bet. 2016/17:JuU9
Omfattning
ändr. 8, 32 §§; ny 8 a §
Ikraftträder
2017-04-01

Lag (2018:1254) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Förarbeten
Rskr. 2017/18:378, Prop. 2017/18:250, Bet. 2017/18:JuU30
Omfattning
ändr. 5 c §
Ikraftträder
2019-04-01

Lag (2020:370) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Förarbeten
Rskr. 2019/20:259, Prop. 2019/20:119, Bet. 2019/20:JuU37
Omfattning
ändr. 19, 20, 22, 25, 26, 27 §§
Ikraftträder
2020-07-01

Lag (2020:969) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Förarbeten
Rskr. 2020/21:56, Prop. 2019/20:198, Bet. 2020/21:JuU9
Omfattning
ändr. 1 §
Ikraftträder
2020-12-19

Lag (2021:286) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Förarbeten
Rskr. 2020/21:244, Prop. 2019/20:129, Bet. 2020/21:JuU43
Omfattning
ändr. 5 a §
Ikraftträder
2021-07-01

Lag (2021:444) om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Förarbeten
Rskr. 2020/21:313, Prop. 2020/21:142, Bet. 2020/21:JuU34
Omfattning
ändr. 12, 13, 15, 25, 26, 27 §§
Ikraftträder
2021-07-01