2 §  En myndighet eller någon annan som får ta emot nöjdförklaringar skall föra särskilda anteckningar över sådana förklaringar och åtgärder som avses i 4 § tredje stycket lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. enligt anvisningar som Kriminalvårdsstyrelsen meddelar.

När någon som avses i första stycket tagit emot en nöjdförklaring avseende dom på sluten ungdomsvård skall bevis om nöjdförklaring samma dag sändas till Statens institutionsstyrelse.

Första och andra styckena gäller inte när en nöjdförklaring tas emot av en tjänsteman vid ett särskilt ungdomshem. Förordning (1998:629).

3 §  Den som tagit emot en nöjdförklaring skall omedelbart sända underrättelse om detta till den domstol som meddelat domen. Den som tagit emot en sådan nöjdförklaring som avses i 6 kap. 4 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder skall omedelbart sända underrättelse om detta till åklagaren. Förordning (2003:1180).

4 §  Det åligger kriminalvårdsstyrelsen att se till att dom, som innebär att den dömde skall undergå kriminalvård i anstalt, blir verkställd.

Kan den dömde ej anträffas på annat sätt, skall kriminalvårdsstyrelsen besluta om efterlysning av honom.

5 §  Om en dömd skall förpassas till en kriminalvårdsanstalt för att påföljden skall verkställas innan det bestämts i vilken anstalt han skall intas, skall Kriminalvårdsstyrelsen anvisa anstalt på begäran av den som skall låta verkställa förpassningen.

Om en viss anstalt blivit bestämd för den dömde och om han anträffas på avlägsen ort, skall den som har att ombesörja hans förpassning höra efter hos den myndighet som beslutat om anstaltsplaceringen, om den dömde skall förpassas till den angivna anstalten eller om han skall intas i annan anstalt närmare den ort där han anträffats. Förordning (2000:16).

6 §  När en häktad har tagits in i häkte eller kriminalvårdsanstalt skall häktet eller anstalten så snart det kan ske hos kriminalvårdsstyrelsen höra efter om verkställbar dom i annat mål föreligger mot den häktade. Förordning (1990:1020).

7 §  Verkställs dom samtidigt med häktning i annat mål, skall kriminalvårdsanstalt, Statens institutionsstyrelse, häkte eller chefsöverläkaren eller verksamhetschefen vid enhet som avses i 6 § första stycket andra meningen lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård eller i 5 § lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning lämna uppgifter till Kriminalvårdsstyrelsen om verkställigheten.

I de fall Statens institutionsstyrelse svarar för avräkning av tid för frihetsberövanden enligt 10 a § lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård, skall Kriminalvårdsstyrelsen vidarebefordra uppgift som lämnats enligt första stycket till Statens institutionsstyrelse.

Närmare föreskrifter om uppgiftsskyldighetens omfattning och sättet för hur den skall fullgöras meddelas av Kriminalvårdsstyrelsen. Förordning (2000:676).

8 §  I fall som avses i 7 § första stycket åligger det Kriminalvårdsstyrelsen att underrätta domstolen i häktningsmålet om att det finns uppgifter hos Kriminalvårdsstyrelsen som är av betydelse för avräkning enligt 19 a § lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. och 10 a § lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård. Förordning (2000:676).

9 §  När dom angående den som är häktad eller på annan grund intagen i kriminalvårdsanstalt kommit in till anstalten, häktet eller den i 1 § avsedda enheten där den dömde förvaras, skall den som mottagit domen genast bevisligen ge den dömde del därav. Detta gäller även domsbevis om sådant har översänts. Förordning (1991:1414).

10 §  Ansökan om uppskov med verkställighet av dom på fängelse ges in till kriminalvårdsstyrelsen. Ansökan skall vara skriftlig och innehålla de skäl den dömde vill åberopa.

Intyg och andra handlingar som den dömde vill åberopa i ärendet skall bifogas ansökningen.

Blanketter till ansökan om uppskov skall tillhandahållas hos kriminalvårdens region- och frivårdsmyndigheter samt polismyndigheter. Förordning (1990:1020).

11 §  Kriminalvårdsstyrelsen skall göra den utredning som behövs för prövning av ansökan om uppskov. Styrelsen äger därvid begära biträde av polismyndighet.

12 §  När det till Justitiedepartementet har kommit in en nådeansökan med ett sådant innehåll som avses i 13 § lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m., skall underrättelse om ansökningen så snart det kan ske sändas till den myndighet inom Kriminalvårdsverket som beslutar om den dömdes inställelse till anstalt. Detta gäller dock inte om den dömde är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt eller nåd tidigare har sökts i målet. Justitiedepartementet skall underrätta kriminalvårdsmyndigheten i fall då en nådeansökan med sådant innehåll inte enligt nämnda paragraf medför att verkställigheten skall anstå men de omständigheter som åberopas ändå är sådana att de kan antas ha betydelse för frågan om verkställigheten skall uppskjutas i avvaktan på regeringens beslut. Kriminalvårdsmyndigheten avgör därefter om verkställigheten skall skjutas upp.

Har Kriminalvårdsstyrelsen tagit emot en sådan underrättelse som avses i första stycket första meningen och har förpassning av den dömde begärts enligt 10 § andra stycket lagen om beräkning av strafftid m.m., skall styrelsen genast anmäla detta till Justitiedepartementet. Förordning (2000:16).

13 §  Föreläggande enligt 10 § första stycket lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m. m. skall utfärdas utan dröjsmål. Därvid skall eftersträvas att beläggningen på anstalterna blir så jämn som möjligt under året. När det behövs för att tillgodose detta intresse får verkställigheten av domar på fängelse i högst tre månader anstå under en tid av upp till sex månader från det att domen blev verkställbar, under förutsättning att den dömde inte kan befaras undandra sig verkställigheten eller fortsätta brottslig verksamhet. Är det till fördel från angivna synpunkter bör i föreläggande om inställelse anges en bestämd dag för denna. Den dömde skall dock alltid erinras om att han har rätt att inställa sig dessförinnan. Förordning (1987:92).

14 §  En dömd som förelagts att själv inställa sig vid en kriminalvårdsanstalt för att undergå påföljd är berättigad till ersättning av allmänna medel för nödvändiga resekostnader med anledning därav, om dessa kostnader överstiger 50 kronor. Ersättningen för sådana kostnader betalas enligt de grunder som gäller för statstjänstemän vid tjänsteresa inom landet med färdmedel i reguljärtrafik. Kostnaden för resa med tåg ersätts dock högst med det belopp som motsvarar avgiften för en plats i 2 klass, inberäknat avgiften i förekommande fall för en sovplats. Förordning (1990:1020).

15 §  I fall som avses i 14 § äger den dömde hos den anstalt där han skall inställa sig eller hos polismyndigheten i den ort där han vistas erhålla rekvisition av biljett för resa med allmänt kommunikationsmedel. Har polismyndighet utfärdat sådan rekvisition, skall anteckning härom göras på föreläggande som avses i 10 § första stycket lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m. m.

Har den dömde själv betalat kostnaden för resan eller är han berättigad till ersättning för resekostnader som inte täckts enligt första stycket, får kriminalvårdsanstalten ge honom ersättning enligt de grunder som anges i 14 §. Förordning (1990:1020).

16 §  Kriminalvårdsstyrelsen meddelar närmare föreskrifter om transport av den som skall undergå kriminalvård i anstalt. Beträffande sådan transport äger bestämmelserna i 42 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt motsvarande tillämpning.

17 §  Om en dom på fängelse på viss tid skall verkställas och det visar sig att den dömde har begått brottet innan ett sådant straff som ådömts honom för annat brott har börjat verkställas, skall kriminalvårdsstyrelsen, såvida det inte framgår av domarna att det andra straffet har beaktats, anmäla detta till åklagaren i det mål i vilket den dom som sist förekommer till verkställighet har meddelats. Förordning (1981:240).

18 §  Förklarar övervakningsnämnd villkorligt medgiven frihet helt eller delvis förverkad och är den frigivne omhändertagen enligt 26 kap. 22 § brottsbalken, skall han förpassas till kriminalvårdsanstalt enligt anvisningar som meddelas av kriminalvårdsstyrelsen. Är den villkorligt frigivne inte omhändertagen, skall bestämmelserna i 4, 5 samt 14-16 §§ tillämpas. Förordning (1979:704).

19 §  Närmare föreskrifter om tillämpningen av lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. för dem som dömts till annan påföljd än sluten ungdomsvård meddelas av Kriminalvårdsstyrelsen.

Kriminalvårdsstyrelsen får överlämna sin befogenhet att fatta beslut i särskilda fall enligt lagen om beräkning av strafftid m.m. eller denna förordning åt någon annan kriminalvårdsmyndighet eller åt någon tjänsteman inom kriminalvården.

Om styrelsen tillåter det, får chefen för en kriminalvårdsmyndighet överlämna åt någon annan tjänsteman vid myndigheten att fatta beslut i hans ställe. Förordning (1998:629).