1 §  I denna lag förstås med

bilskrotare: fysisk eller juridisk person som utför eller avser att utföra bilskrotning,

bilskrotning: yrkesmässigt omhändertagande av skrotbilar för slutskrotning eller för tillvaratagande av delar av sådana bilar för försäljning,

skrotbil: utrangerad bil som enligt vad regeringen föreskriver skall anses som skrotbil,

skrotningsintyg: intyg som visar att skrotbil har omhändertagits för skrotning och som utfärdas för avregistrering ur vägtrafikregistret.

Fordonsbegreppen i denna lag har samma betydelse som i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner. Lag (2001:561).

1 a §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att vad som sägs om skrotbil, personbil, buss och lastbil i denna lag eller i föreskrifter meddelade med stöd av denna lag även skall gälla i fråga om andra slag av motorfordon, om det behövs till följd av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/53/EG av den 18 september 2000 om uttjänta fordon, ändrat genom kommissionens beslut 2002/525/EG. Lag (2003:231).

2 §  Sådana personbilar, bussar eller lastbilar som har en totalvikt som inte överstiger 3 500 kilogram får yrkesmässigt skrotas endast av en auktoriserad bilskrotare.

Regeringen eller förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om auktorisation av bilskrotare. Lag (2001:145).

3 §  Skrotningsintyg får utfärdas av

1. auktoriserad bilskrotare,
2. den som yrkesmässigt i Sverige tillverkar bilar, eller
3. den som yrkesmässigt till Sverige för in bilar.

För att ett skrotningsintyg enligt första stycket 2 eller 3 skall få utfärdas krävs att utfärdaren har ett avtal med en auktoriserad bilskrotare om omhändertagande av skrotbilen. Lag (2001:145).

4 §  Skrotningspremie betalas ut för sådana personbilar, bussar eller lastbilar som har en totalvikt som inte överstiger 3 500 kilogram, om fordonet avregistreras ur vägtrafikregistret på grund av skrotningsintyg från någon som avses i 3 § första stycket.

Skrotningspremie betalas ut också för ett sådant fordon som anges i första stycket och som har avregistrerats, om fordonet lämnas till en auktoriserad bilskrotare och avregistreringen har skett på grund av att

1. den som varit eller borde ha varit införd i bilregistret eller vägtrafikregistret som ägare av fordonet under tre år i följd inte kunnat anträffas för uttagande av den skatt som avser fordonet för dessa år, eller
2. fordonet varit avställt under tre år i följd och omständigheterna vid avregistreringen visade att fordonet sannolikt inte fanns i behåll.

Skrotningspremie betalas inte ut enligt andra stycket, om en sådan premie tidigare har betalats ut för fordonet. Lag (2001:561).

5 §  Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om skrotningsintyg, skrotningspremiens storlek och villkoren i övrigt för utbetalning av premien. Regeringen får överlåta åt förvaltningsmyndighet att meddela föreskrifter om skrotningsintyg och om utbetalning av premien. Lag (2001:145).

6 §  Bilskrotningsfonden bildas av de skrotningsavgifter som skall erläggas enligt 9 §.

Om fondens förvaltning meddelas bestämmelser av regeringen eller av förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer.

7 §  Ur bilskrotningsfonden bestrides

1. kostnad för skrotningspremier,
2. bidrag till kostnad för åtgärd som vidtages av kommun för att ställa i ordning på plats där vrak av motordrivet fordon eller upplag av sådana vrak medför olägenhet från miljö- eller naturvårdssynpunkt,
3. bidrag under viss tid till verksamhet för materialåtervinning av delar från personbil, buss eller lastbil.

Bidrag enligt första stycket 2 och 3 utgår endast i den mån bilskrotningsfondens medel ej tages i anspråk för ändamål som avses i första stycket 1.Lag (1986:228).

8 §  Fråga om bidrag som avses i 7 § första stycket 2 prövas av länsstyrelsen.

Fråga om bidrag som avses i 7 § första stycket 3 prövas av Naturvårdsverket. Lag (2002:404).

9 §  Skrotningsavgift skall betalas till staten för personbilar, bussar eller lastbilar som har en totalvikt som inte överstiger 3 500 kilogram och som har registrerats i vägtrafikregistret. Lag (2001:561).

10 §  Skrotningsavgiftens storlek bestämmes av regeringen.

12 §  Avgiftsskyldig är

1. tillverkaren, för avgiftspliktigt motorfordon som yrkesmässigt tillverkas inom landet,
2. importör som har registrerats enligt 13 § andra stycket, för avgiftspliktigt motorfordon som förs in till landet,
3. ägaren, för
   1. avgiftspliktigt motorfordon som tillverkas inom landet av annan tillverkare än sådan som avses i 1,
   2. avgiftspliktigt motorfordon som förs in till landet på annat sätt än som avses i 2,
   3. fordon som efter ändring har blivit avgiftspliktigt,
   4. motorfordon som från att ha använts på sådant sätt att motorfordonet varit undantaget från registrering i vägtrafikregistret i stället används så att det blir registreringspliktigt, och
   5. avgiftspliktigt fordon som förvärvats från någon som erhållit kompensation enligt 16 § och som inte har rätt till kompensation enligt denna lag. Lag (2001:561).

13 §  Tillverkare som avses i 12 § 1 skall vara registrerad som avgiftsskyldig hos den myndighet som regeringen bestämmer (avgiftsmyndigheten).

Importör som inför avgiftspliktiga motorfordon för yrkesmässig försäljning till återförsäljare kan, om verksamheten är av större omfattning, registreras som avgiftsskyldig hos avgiftsmyndigheten. Lag (2002:404).

14 §  Avgiftsskyldigheten inträder när fordonet första gången införs i bilregistret eller, om fordonet samtidigt avställts, då avställningen upphör.

För icke avgiftspliktiga fordon som ändras till avgiftspliktiga fordon inträder avgiftsskyldighet när fordonet tas upp i bilregistret som fordon av avgiftspliktigt slag, eller om det samtidigt avställs, då avställningen upphör.

För fordon för vilket ägaren beviljats kompensation enligt 16 § inträder avgiftsskyldigheten när fordonet förvärvats av någon som inte har rätt till kompensation enligt denna lag. Lag (2001:561).

15 §  Avgiftsmyndigheten beslutar genom automatisk databehandling om skrotningsavgift på grundval av uppgifter i vägtrafikregistret.

Avgiften skall för avgiftsskyldig som avses i 12 §1 och 2 betalas inom en månad efter utgången av den månad då avgiftsskyldigheten inträder och för avgiftsskyldig som avses i 12 § 3 senast tre veckor efter avgiftsskyldighetens inträde.

Avgiften betalas genom insättning på ett särskilt konto. Avgiften anses ha betalats den dag då betalningen har bokförts på avgiftsmyndighetens särskilda konto. Lag (2003:1189).

15 a §  En avgiftsskyldig kan av avgiftsmyndigheten få anstånd med att betala skrotningsavgift om

1. ett beslut om avgift överklagats, eller
2. det i andra fall kan antas att avgiften kommer att sättas ned.

Bestämmelserna i 19 kap. 6 § första och tredje styckena skattebetalningslagen (1997:483) skall då tillämpas. Lag (2002:404).

15 b §  Om skrotningsavgift inte betalas i rätt tid, skall ränta tas ut med den räntesats som anges i 19 kap. 8 § skattebetalningslagen (1997:483). Ränta tas ut från och med dagen efter den dag då avgiften senast skulle ha betalats till och med den dag då avgiften betalas. Lag (2003:1189).

15 c §  Om skrotningsavgift skall återbetalas, skall ränta utgå med den räntesats som anges i 19 kap. 14 § skattebetalningslagen (1997:483). Ränta utgår från och med dagen efter den dag då avgiften har betalats till och med den dag då avgiften återbetalas. Lag (2003:1189).

15 d §  Vid ränteberäkning enligt 15 b och 15 c §§ skall avrundning ske till närmast lägre hela krontal. Räntebelopp under femtio kronor tas inte ut och återbetalas inte. Lag (2003:1189).

15 e §  I fråga om skrotningsavgift tillämpas bestämmelserna om ansvar för företrädare för juridisk person i 12 kap.6 § första, andra och fjärde styckena, 7 §, 12 § första stycket och 13 §, om indrivning i 20 kap. samt om verkställighet i 23 kap.7 och 8 §§skattebetalningslagen (1997:483). Lag (2003:1189).

15 f §  Avgiftsmyndigheten beslutar om ansvar för delägare i handelsbolag enligt 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag avseende skrotningsavgift.

Om ett sådant beslut har fattats skall vad som sägs om avgiftsskyldig gälla ansvarig delägare och vad som sägs om skrotningsavgift gälla för belopp som delägare är betalningsskyldig för. Lag (2003:1189).

16 §  Kompensation för betald skrotningsavgift kan beviljas, om fordonet förvärvats av

1. utländsk beskickning eller karriärkonsulat i Sverige eller sådan internationell organisation som avses i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall,
2. medlem av den diplomatiska personalen vid utländska beskickningar i Sverige och karriärkonsul vid utländskt konsulat i Sverige, under förutsättning att denne inte är svensk medborgare eller stadigvarande bosatt här i landet.

Kompensation för skrotningsavgift kan även beviljas om fordonet förvärvats av en medlemsstats ombud vid en internationell organisation med säte i Sverige och personal hos sådan organisation, om Sverige har träffat överenskommelse om detta med en annan stat eller med en mellanfolklig organisation, eller om Sverige träffat sådan överenskommelse som avses i 10 kap. 7 § andra stycket mervärdesskattelagen (1994:200).

Avgiftsmyndigheten prövar frågor om kompensation för betald skrotningsavgift. Lag (2002:404).

16 a §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får helt eller delvis befria en avgiftsskyldig från skyldigheten att betala skrotningsavgift, om det finns synnerliga skäl.

Om beslut om befrielse fattas enligt första stycket, får motsvarande befrielse medges för ränta. Lag (2002:404).

17 §  Länsstyrelsens beslut i frågor som avses i 7 § första stycket 2 får överklagas hos Naturvårdsverket.

Naturvårdsverkets beslut i frågor som avses i 7 § första stycket 2 och 3 får inte överklagas.

Andra beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt. Lag (2002:404).

18 §  Fordon som avses i 12 § 3 får inte användas, om skrotningsavgiften inte har betalats inom den tid som har bestämts enligt denna lag och anstånd med betalningen inte har lämnats.

Om det finns särskilda skäl får avgiftsmyndigheten besluta att ett visst fordon får användas trots bestämmelsen i första stycket.

En ägare av ett fordon som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder fordonet eller låter det användas i strid med första stycket döms till penningböter.

Bestämmelsen i tredje stycket gäller även föraren, om han kände till att fordonet inte fick användas. Detta gäller dock inte när fordonet provkörs vid kontroll, prövning, tillsyn eller haveriundersökning som avses i 3 kap. 4 § fordonslagen (2002:574). Lag (2002:575).

19 §  Vad som i skattebrottslagen (1971:69) föreskrivs om skatt gäller även i fråga om avgift som avses i denna lag.

Avgift enligt denna lag omfattas även av lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m. och lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter. Lag (2000:1436).

20 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för bilskrotare att till den myndighet som regeringen bestämmer lämna uppgifter om återanvändningsgrad, återvinningsgrad eller andra förhållanden som rör de skrotbilar som bilskrotaren har tagit hand om. Lag (2000:1436).

21 §  Naturvårdsverket utövar den centrala tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet utövar den lokala tillsynen i varje kommun. Lag (2003:1189).

22 §  Den lokala tillsynsmyndigheten får besluta om de förelägganden och förbud som behövs i ett enskilt fall för att denna lag eller föreskrifter meddelade med stöd av lagen skall efterlevas.

Ett beslut om föreläggande eller förbud får förenas med vite. Lag (2003:1189).

23 §  Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bedriver yrkesmässig bilskrotning i strid med 2 §.

Den som överträtt ett vitesföreläggande döms inte till ansvar enligt första stycket för gärning som omfattas av föreläggandet. Lag (2003:1189).