1 §  Denna förordning gäller i fråga om

1. den som är häktad på grund av misstanke om brott eller av annan anledning,
2. den som har anhållits eller gripits på grund av misstanke om brott,
3. den som har tagits in i häkte eller polisarrest för förpassning till kriminalvårdsanstalt,
4. den som tillfälligt har placerats i häkte med stöd av 23 § tredje stycket, 43 § första stycket tredje meningen eller 50 § tredje meningen lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,
5. den som med stöd av 9 § tredje stycket lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård tagits in i häkte eller polisarrest i väntan på förpassning till särskilt ungdomshem.

Förordningen gäller dessutom i fråga om den som i något annat fall än som avses i första stycket har tagits in i kriminalvårdsanstalt eller i häkte för något annat ändamål än verkställighet av påföljd för brott eller som tagits i förvar i polisarrest, om inte annat är särskilt föreskrivet. Därvid skall särskilt beaktas anledningen till intagningen och dennas varaktighet. I 17 och 20 §§ finns föreskrifter som gäller den som har tagits in på en sjukvårdsinrättning som sägs i 6 § första stycket lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård. Förordning (2006:297).

1 a §  För varje person som är intagen i häkte eller kriminalvårdsanstalt enligt 1 § skall föras journal enligt föreskrifter som Kriminalvården meddelar. Förordning (2005:993).

2 §  Häktad och annan intagen som avses i 1 § första och andra styckena skall rätta sig efter de ordningsregler som gäller för förvaringslokalen och de anvisningar personalen lämnar honom.

3 §  Begär en intagen personligt stöd eller annan hjälp som inte lämpligen kan lämnas av den myndighet som svarar för förvaringslokalen, skall myndigheten underrätta

1. Kriminalvården, om den intagne har berövats friheten på grund av misstanke om brott och särskild personutredning pågår, den intagne undergår påföljd inom kriminalvården eller samtycker till underrättelse och
2. i annat fall, den myndighet eller det organ till vars uppgifter hör att ta befattning med frågan.

Underrättelse enligt första stycket behövs inte, om det på annat sätt går att se till att den intagnes behov av stöd eller annan hjälp uppmärksammas. Förordning (2005:993).

4 §  Kroppsbesiktning skall verkställas av en läkare eller en legitimerad sjuksköterska eller, om sådan inte finns tillgänglig och åtgärden inte kan skjutas upp utan olägenhet, av en tjänsteman som om möjligt skall vara sjukvårdsutbildad. Verkställs kroppsbesiktning av någon annan än en läkare, skall av läkare meddelade anvisningar följas.

Detta behöver inte tillämpas när det är fråga om endast en ytlig kroppsbesiktning eller att ta urin- eller utandningsprov. Förordning (1998:630).

4 a §  Egendom som tas om hand i samband med kroppsvisitation, kroppsbesiktning eller annan undersökning skall förtecknas. Förteckningen skall skrivas under av den intagne och den som har verkställt omhändertagandet av egendomen. Vägrar den intagne att skriva under skall, om det är möjligt, ytterligare en tjänsteman skriva under förteckningen. Den myndighet som svarar för omhändertagandet av egendomen skall, om inte något annat är särskilt föreskrivet, se till att den förvaras på ett betryggande sätt. Förordning (2004:97).

5 §  Om män och kvinnor är intagna i samma förvaringslokal, skall de ha skilda sovrum.

6 §  Överförs enligt 4 § andra stycket lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m. fl. intagen till sjukhus, skall den myndighet som svarar för förvaringslokalen underrätta den läkare som är ansvarig för vården om ändamålet med frihetsberövandet och övriga förhållanden av betydelse för den intagnes vistelse på sjukhuset. Har den intagne berövats friheten på grund av misstanke om brott, skall undersökningsledaren eller åklagaren dessutom underrättas om överförandet.

Avlider intagen eller drabbas han av svårare sjukdoms- eller olycksfall, skall någon av hans närmaste anhöriga underrättas härom.

Den myndighet som svarar för förvaringslokalen skall se till att underrättelse enligt första och andra styckena lämnas omedelbart. Förordning (1990:1022).

7 §  För arbete eller annan jämförlig sysselsättning som tillhandahålls den som är intagen i förvaringslokal som står under Kriminalvårdens tillsyn utgår ersättning. Kriminalvården meddelar föreskrifter om ersättningen i enlighet med de riktlinjer som regeringen för varje år anger.

Om den intagne uppsåtligen har skadat förvaringslokalen eller egendom som hör till denna, får skadan regleras genom avräkning från ersättning enligt första stycket. I övrigt får den intagne förfoga fritt över sådan ersättning, om inte annat följer av lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m. fl. Förordning (2005:993).

8 §  Kvarhålles enligt 9 § tredje stycket eller 10 § första stycket lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m. fl. brev eller annan försändelse, skall den intagne underrättas härom, om ej särskilda skäl föranleder annat. Medger den intagne att försändelsens innehåll granskas, får den intagne ej vägras att avsända eller mottaga försändelsen, om granskningen ger vid handen att det kan ske utan fara eller olägenhet som avses i 9 § andra stycket och 10 § första stycket samma lag. Innehåller ankommande försändelse delar som kan medföra fara eller olägenhet som nyss har nämnts, skall övriga delar eller upplysning om innehållet i dessa lämnas till den intagne.

Första stycket har motsvarande tillämpning på försändelse som kvarhålles på grund av föreskrift enligt 10 § andra stycket lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m. fl., om annat ej följer av föreskriften.

9 §  Fråga om tillstånd för en intagen kvinna att ha spädbarn hos sig prövas av den myndighet som svarar för förvaringslokalen efter samråd med läkare. Myndigheten skall se till att socialnämnden i kvinnans hemkommun omedelbart underrättas om beslut i en sådan fråga. Förordning (1990:1022).

10 §  Under transport eller eljest under vistelse utom förvaringslokalen skall tillses att intagen såvitt möjligt ej utsätts för obehörigas uppmärksamhet. Är den intagne belagd med fängsel, skall detta så långt det är möjligt döljas under kläderna.

Intagen kvinna bör vid transport åtföljas av kvinnlig tjänsteman.

Om det på grund av risk för fritagning eller av någon annan särskild anledning behövs för att en transport skall kunna genomföras på ett betryggande sätt, får Kriminalvården begära hjälp av polismyndigheten. Transporten skall planeras i samråd med polismyndigheten. Förordning (2005:993).

11 §  Belägges intagen med fängsel, skall anteckning om åtgärden göras på transportsedel eller i protokoll. Anteckningen skall innehålla uppgift om fängslets art, tiden när fängslet anbringades och när det togs bort, skälen till åtgärden samt läkares yttrande i fall som avses i 15 § första stycket 2 lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m. fl. Anteckningen skall skrivas under av den som har beslutat om åtgärden.

12 §  Den som har berövats friheten på annan grund än misstanke om brott skall efter intagningen i förvaringslokalen få tillfälle att underrätta närstående om sin vistelseort. Detsamma gäller efter överflyttning från en förvaringslokal till en annan.

Om skyldighet att underrätta anhörig till anhållen person finns bestämmelser i 24 kap. 9 § rättegångsbalken.

13 §  Begär intagen, som har anhållits eller häktats för brott, offentlig försvarare i målet, skall detta genast anmälas till rätten, undersökningsledaren eller åklagaren. Inlaga i målet skall omedelbart översändas till rätten, om den intagne begär det.

14 §  Undersökningsledaren eller åklagaren skall hålla den myndighet som svarar för förvaringslokalen underrättad om förhållanden som har betydelse från säkerhetssynpunkt för behandlingen av den som är intagen på grund av misstanke om brott. Sådan underrättelseskyldighet åligger även polischefen i fråga om den som har tagits i förvar enligt utlänningslagen (2005:716) eller lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll. Förordning (2006:105).

15 §  I förvaringslokalen skall lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m. fl. samt denna förordning hållas tillgängliga för de intagna.

16 §  Om inte annat följer av 4 § andra eller tredje stycket eller 16 § lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. eller 17 § denna förordning, avgör den myndighet som ansvarar för förvaringslokalen frågor enligt lagen och denna förordning om behandlingen av den intagne. Förordning (2005:993).

16 a §  Beslut om kroppsvisitation fattas av chefen för den myndighet som svarar för förvaringslokalen. Chefen får överlämna åt någon annan tjänsteman vid myndigheten att besluta om kroppsvisitation. Beslut om sådan ytlig kroppsvisitation som avses i 2 § tredje stycket lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. får dock alltid fattas av den som har tillsyn över den intagne.

När en polismyndighet svarar för förvaringslokalen fattas beslut om kroppsbesiktning av chefen för myndigheten. Chefen får överlämna åt någon annan tjänsteman vid myndigheten att besluta om kroppsbesiktning då chefen inte finns tillgänglig och åtgärden inte kan skjutas upp utan olägenhet. Förordning (1998:630).

17 §  Föreskrifter enligt 7 § andra stycket och 10 § andra stycket lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. om innehav av personliga tillhörigheter och anskaffande av varor eller annat samt om inskränkningar i rätten att ta emot andra försändelser än brev eller andra meddelanden, meddelas av

1. Kriminalvården beträffande häkte eller en häktesavdelning vid kriminalvårdsanstalt,
2. polismyndigheten beträffande en polisarrest. Förordning (2005:993).

18 §  Innebär beslut som avses i 16 § eller föreskrift som avses i 17 § inskränkning i intagens rätt, skall beslutet eller föreskriften omprövas så ofta anledning därtill uppkommer.

19 §  För tillämpning av 16 § lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m. fl. får undersökningsledaren eller åklagaren bemyndiga polisman att verkställa sådan granskning som avses i 8 § denna förordning.

19 a §  Åklagaren eller undersökningsledaren skall omedelbart underrätta den intagne och den myndighet som svarar för förvaringslokalen om beslut enligt 16 § lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. Förordning (1998:136).

19 b §  Åklagaren skall dokumentera de omständigheter som föranleder ett beslut enligt 16 § lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. beträffande den som är häktad. Den häktade skall få del av dokumentationen i den utsträckning det kan ske utan men för utredning om brott.

Åklagarmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om dokumentation och underrättelse till den häktade enligt första stycket. Förordning (2004:1282).

19 c §  Om en domstol ändrar ett beslut om restriktioner som har meddelats enligt 16 § lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl., skall domstolen omedelbart underrätta den myndighet som svarar för förvaringslokalen om beslutet. Förordning (1998:630).

20 §  Närmare föreskrifter om tillämpningen av lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. meddelas av

1. Rikspolisstyrelsen och Kriminalvården i fråga om en förvaringslokal och intagen som underställd myndighet har ansvaret för,
2. Rättsmedicinalverket i fråga om en enhet för rättspsykiatrisk undersökning och den som är intagen på en sådan enhet,
3. Socialstyrelsen efter samråd med Kriminalvården i fråga om en sjukvårdsinrättning som sägs i 6 § första stycket lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård och den som är intagen på en sådan inrättning.

Vid utformningen av särskilda föreskrifter för intagna som dömts till sluten ungdomsvård skall dessa myndigheter samråda med Statens institutionsstyrelse. Förordning (2006:297).

21 §  Kriminalvården får meddela föreskrifter om myndighetens förvaring av personer som omhändertagits enligt lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m. Förordning (2005:993).