1 §  Lagen (1976:19) om internationellt samarbete rörande lagföring för brott (lagföringslagen) ska, med nedan angivna begränsningar, tillämpas i förhållande till följande stater som har tillträtt den europeiska konventionen den 15 maj 1972 om överförande av lagföring i brottmål (lagföringskonventionen).

Enligt ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagföringslagen ska den inte tillämpas vid samarbete rörande lagföring för brott som har begåtts innan lagföringskonventionen trätt i kraft mellan Sverige och den andra staten. Förordning (2009:89).

2 §  I förhållandet mellan Sverige och annan nordisk stat gäller 3-21 §§ med de jämkningar som följer av 22 §.

3 §  Misstänks någon för brott enligt svensk lag och finns anledning att överföra lagföringen till utomnordisk stat, skall åklagaren anmäla ärendet till riksåklagaren.

Uppkommer i fall som avses i 2 § andra stycket lagföringslagen behov av att överföra lagföringen, skall Kriminalvården eller annan myndighet som svarar för verkställighet av domen anmäla ärendet till riksåklagaren. Förordning (2005:996).

4 §  Riksåklagaren beslutar om framställning om överförande av lagföring enligt 2 § lagföringslagen. Han beslutar också om återkallelse av sådan framställning.

5 §  Framställning om överförande av lagföring skall göras skriftligen samt innehålla uppgift om

1. den misstänktes namn, födelsetid, nationalitet och hemvist,
2. brottets beskaffenhet, tid och plats för brottet samt de svenska straffbestämmelser som är tillämpliga,
3. de tvångsåtgärder som har vidtagits mot den misstänkte.

Framställningen skall åtföljas av förundersökningsprotokoll och de andra handlingar som är av betydelse för ärendets prövning i den främmande staten. Är den misstänkte anhållen eller häktad i den främmande staten på grund av framställning som avses i 9 §, får dock framställning om överförande av lagföringen göras utan hinder av att handlingarna kan sändas först senare.

6 §  Är den misstänkte anhållen eller häktad här i landet eller underkastad reseförbud, skall i framställningen anges att denna kan komma att återkallas om den främmande statens beslut med anledning av framställningen inte har mottagits inom viss tidsfrist. Detsamma gäller om egendom har tagits i beslag eller har belagts med kvarstad eller skingringsförbud med anledning av brottet och viss tidsfrist är påkallad av hänsyn till enskilds rätt eller från allmän synpunkt.

Överskrids tidsfristen, skall framställningen återkallas om ej särskilda skäl föranleder annat.

7 §  Har, sedan framställning gjorts om överförande av lagföring, här i landet mot den misstänkte vidtagits tvångsåtgärd som är av betydelse för förfarandet, skall den främmande staten omedelbart underrättas härom. Därvid skall 6 § tillämpas.

8 §  Om den som avses med framställning om överförande av lagföring finns här i landet, skall han om möjligt beredas tillfälle att yttra sig innan framställningen beslutas.

9 §  Grundas den främmande statens behörighet att överta lagföringen enbart på lagföringskonventionen eller därav föranledd lagstiftning och har den misstänkte begärts häktad här i landet, får riksåklagaren, i avvaktan på framställning om överförande av lagföringen, göra framställning om att den misstänkte skall anhållas eller häktas i den främmande staten.

Framställning enligt första stycket skall, utöver de uppgifter som anges i 5 § första stycket, innehålla uppgift om att häktningsframställning har gjorts i enlighet med svensk lag samt en kort redogörelse för saken.

10 §  Har åtal här i landet väckts mot den som avses med framställning om överförande av lagföring eller har eljest hos domstol uppkommit fråga om åtgärd på grund av brottet, skall riksåklagaren underrätta domstolen om framställningen och om den främmande statens beslut med anledning av framställningen.

Har den som avses med framställningen här i landet dömts till påföljd för brottet, lämnas underrättelser enligt första stycket till Kriminalvården eller annan myndighet som svarar för verkställighet av domen. Förordning (2005:996).

11 §  10 § skall också tillämpas i fråga om beslut att återkalla framställning om överförande av lagföring. Underrättelse om sådant beslut skall även sändas till den som har avsetts med framställningen.

12 §  Riksåklagaren prövar fråga som avses i 6-10 §§lagföringslagen. Finner riksåklagaren att framställning bör avslås därför att brottet är av politisk natur eller ett rent militärt brott, skall han överlämna frågan till regeringen för avgörande. Riksåklagaren får även i annat fall överlämna frågan till regeringen.

13 §  Om det för gärningen kan dömas efter svensk lag endast med stöd av 2 kap. 3 § 5 brottsbalken, ska den som avses med framställning om överförande av lagföring ges tillfälle att yttra sig innan beslut fattas med anledning av framställningen. Förordning (2021:1041).

14 §  Bifalls framställning om överförande av lagföring, får riksåklagaren uppdra åt allmän åklagare att vidta de åtgärder som påkallas av beslutet. Detsamma gäller, om utomnordisk stat gör framställning om åtgärd som avses i 15 § lagföringslagen. Förordning (2001:992).

15 §  Riksåklagaren skall ofördröjligen underrätta behörig myndighet i den främmande staten om beslut med anledning av framställning om överförande av lagföring. Detsamma gäller i fråga om åtgärd enligt 15 § lagföringslagen.

Sedan dom eller slutligt beslut har vunnit laga kraft, skall bestyrkt avskrift av avgörandet översändas till den utländska myndigheten.

16 §  Riksåklagaren skall omedelbart underrätta den domstol som beslutat om häktning, när sådan åtgärd skall hävas till följd av förhållande som avses i 16 § lagföringslagen.

17 §  Är de upplysningar som har lämnats från annan stat inte tillräckliga för prövningen av fråga om överförande av lagföring, skall riksåklagaren begära de ytterligare upplysningar som behövs från den staten. Därvid får fastställas viss tidsfrist inom vilken upplysningarna skall lämnas.

18 §  Konsultation som avses i del IV lagföringskonventionen sker genom riksåklagaren.

19 §  I fråga om rättshjälp enligt 17 § lagföringslagen beslutar den domstol där åtal kan väckas, om framställning om överförande av lagföring bifalls.

20 §  Handling från främmande stat som är avfattad på annat språk än danska, engelska, norska eller svenska skall vara åtföljd av översättning till engelska eller svenska. Detta gäller dock inte i fråga om avskrift av dom eller slutligt beslut som till följd av överförande av lagföring till främmande stat har meddelats i den staten.

21 §  Framställning och annat meddelande till eller från utomnordisk stat skall översändas till utrikesdepartementet, som vidarebefordrar handlingen till behörig myndighet. I brådskande fall får framställning eller meddelande översändas genom den internationella kriminalpolis organisationen (Interpol).

Översättning av handling som skall sändas till främmande stat ombesörjs om det behövs av Justitiedepartementet. Förordning (2000:714).

22 §  I förhållande till annan nordisk stat gäller följande.

1. Fråga om överförande av lagföring till eller från Sverige prövas av åklagare, som är behörig att väcka åtal för brottet. Finner åklagaren skäl att avslå framställning från annan nordisk stat, skall han med eget yttrande överlämna ärendet till riksåklagaren.
2. Framställning om överförande av lagföring från en stat till en annan får göras direkt hos behörig myndighet i den senare staten. Skriftväxling i sådant ärende sker direkt mellan berörda myndigheter.
3. Åklagare som beslutar i ärende om överförande av lagföring skall fullgöra de uppgifter som i sådant ärende ankommer på riksåklagaren enligt denna förordning samt i övrigt vidta de åtgärder som påkallas av beslutet.

23 §  Ytterligare föreskrifter för verkställighet av lagföringslagen meddelas av riksåklagaren.