1 §  Denna förordning gäller arbetstagare med statligt reglerade anställningar. Föreskrifterna i 8 § andra stycket samt 10, 11 och 14--22 §§ skall dock tillämpas bara på arbetstagare hos staten.

Förordningen tillämpas inte på de arbetstagare som har meddelats beredskapsarbete eller skyddat arbete. Förordning (1982:1268).

2 §  I denna förordning avses med

statligt reglerad anställning en anställning där avlöningsförmånerna fastställs under medverkan av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer,

arbetshandikappad den som har eller kan förväntas få svårigheter att erhålla eller behålla en anställning på grund av ett fysiskt, psykiskt eller socialt arbetshinder, däri inbegripet även nedsättning i arbetsförmågan till följd av missbruk av alkohol eller något annat berusningsmedel,

arbetsvård åtgärder för yrkesinriktad rehabilitering av en arbetshandikappad, såsom medicinsk, social eller arbetspsykologisk utredning, arbetsprövning, arbetsträning, omskolning, utbildning eller omplacering eller tillhandahållande av speciella arbetstekniska hjälpmedel, arbetsbiträde, särskilt anpassade arbetsuppgifter eller andra särskilda anordningar på arbetsplatsen,

rehabiliteringsutredning en utredning för att klarlägga i vad mån en arbetstagare behöver arbetsvård.

3 §  I fråga om grunder för tjänstetillsättning finns föreskrifter i 11 kap. 9 § andra stycket regeringsformen och 4 kap. 3 § lagen (1976:600) om offentlig anställning.

4 §  Myndigheterna skall vid nyanställning verka för att arbetshandi kappade bereds sysselsättning.

5 §  Visar det sig att den som söker anställning har befunnits skyldig till brott, får han av den anledningen utestängas från anställningen endast om brottet prövas göra honom olämplig för arbetsuppgifterna.

6 §  Uppkommer det fråga om att vägra någon anställning därför att han har begått brott, skall myndigheten inhämta yttrande från statens arbetsmarknadsnämnd, innan ärendet avgörs.

7 §  En rehabiliteringsutredning bör göras

1. när arbetstagaren har varit helt sjukledig mer än 90 dagar i följd,
2. när arbetstagarens tjänstgöring ofta har avbrutits av sjukledig hetsperioder eller när han under en längre tid har varit deltidssjuk ledig,
3. när arbetstagarens arbetsförmåga under en längre tid har minskat eller blivit ojämn eller andra tecken på svårigheter att klara arbetsuppgifterna har visat sig,
4. när arbetstagaren begär det.

8 §  Rehabiliteringsutredningen genomförs av myndigheten så snart som möjligt.

Vid utredningen har myndigheten möjlighet att anlita en företagshälsocentral.

9 §  Visar det sig genom en rehabiliteringsutredning eller på något annat sätt att en arbetstagare behöver arbetsvård, skall myndigheten se till att denna genomförs så snart som möjligt.

10 §  Uppkommer det tvekan om behov eller inriktning av arbetsvård, bör myndigheten snarast samråda med statens arbetsmarknadsnämnd.

11 §  Kan myndigheten inte vidta de åtgärder som behövs för att behålla en arbetshandikappad i anställning, skall myndigheten begära hos statens arbetsmarknadsnämnd att nämnden medverkar i den fortsatta handläggningen av frågan.

12 §  Undergår en arbetstagare arbetsvård, får myndigheten helt eller delvis befria honom från de övriga tjänstegöromålen.

Sådan partiell tjänstebefrielse får beviljas bara när arbetsvården sker på tillstyrkan av en läkare som myndigheten utser. Om arbetstagaren är anställd hos staten, får partiell tjänstebefrielse beviljas när arbetsvården sker på tillstyrkan av statens arbetsmarknadsnämnd. Förordning (1982:1268).

13 §  Skall en arbetstagare placeras om till en annan statligt reglerad anställning för att undvika att han sjukpensioneras, skall myndigheten, om det behövs, hos regeringen hemställa om beslut att den första anställningen skall bestå utan hinder av 7 kap. 11 § första stycket lagen (1976:600) om offentlig anställning. Förordning (1982:112).

14 §  Innan en hemställan enligt 13 § görs, skall myndigheten inhämta yttrande från statens arbetsmarknadsnämnd.

15 §  Ett beslut att säga upp eller avskeda en arbetstagare av en orsak, som bedöms ha samband med missbruk av alkohol eller något annat berusningsmedel, får inte meddelas, innan statens arbetsmarknadsnämnd har förklarat att sådana åtgärder som avses i denna förordning inte skall vidtas.

16 §  Innan en myndighet anmäler en arbetstagare till åtal av en orsak, som bedöms ha samband med missbruk av alkohol eller något annat berusningsmedel, skall myndigheten underrätta statens arbetsmarknadsnämnd.

Beslutar arbetsmarknadsnämnden därvid om sådana åtgärder som avses i denna förordning, skall myndigheten verkställa dessa.

17 §  Åtgärder till stöd för arbetshandikappade skall så långt som möjligt bekostas av de medel som myndigheten disponerar.

18 §  Efter omplacering i de fall som avses i 20§ 1 eller 2 eller under tiden för anställningen i de fall som avses i 20§ 3 får det särskilda anslaget Lönekostnader vid viss omskolning och omplacering under åttonde huvudtiteln i statsbudgeten användas till kostnader för avlöningsförmåner, utbildning m.m. Detta får ske endast övergångsvis till dess att frågan om anställning har lösts på ett mer slutgiltigt sätt. Därefter skall egna medel utnyttjas.

I de fall som avses i 20§ 1 får anslaget användas högst tre år, om inte särskilda skäl föranleder annat. Förordning (1980:1094).

19 §  Den kostnad för lön som skall täckas av det särskilda löneanslaget får inte överstiga lönen i den tjänst som arbetstagaren innehar eller uppehåller.

20 §  Det särskilda löneanslaget får användas, när en arbetstagare

1. till följd av ett arbetshandikapp inte kan beredas en lämplig anställning inom gällande organisation och därför måste sjukpensioneras, om inte omskolning eller någon annan form för arbetsvård kommer till stånd,
2. på grund av att en statlig verksamhet omlokaliseras eller omorganiseras inte kan beredas en lämplig anställning inom gällande organisation, om inte omskolning eller andra särskilda åtgärder kommer till stånd,
3. efter sjukpensionering erhåller arbetsvård i den formen att han försöksvis uppehåller en ny anställning inom gällande organisation.

21 §  Det särskilda löneanslaget får användas bara när den anställning inom gällande organisation som avses i 20 § utgör

1. en anställning som omfattas av statliga personalpensions bestämmelser,
2. en annan anställning hos kommun, landstingskommun, kommunalförbund, församling, kyrklig samfällighet, allmän försäkringskassa eller sådan arbetsgivare som avses i 1 kap. 1 § 3 lagen (1976:600) om offentlig anställning,
3. en anställning hos allmännyttig institution. Förordning (1982:112).

22 §  Frågor om användning av det särskilda löneanslaget prövas av statens arbetsmarknadsnämnd på förslag av myndigheten.

23 §  Åtgärder som avses i denna förordning vidtas av den myndighet där arbetstagaren är anställd, om inte något annat är föreskrivet.

24 §  Frågor som rör en arbetshandikappads personliga förhållanden bör handläggas av så få tjänstemän som möjligt inom myndigheten.

25 §  För behandling av sådana frågor som avses i lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder bör vid varje myndighet en eller flera anpassningsgrupper inrättas.

26 §  De ytterligare föreskrifter som behövs för tillämpningen av denna förordning meddelas av statens arbetsmarknadsnämnd i samråd med statens arbetsgivarverk.