1 §  Denna lag är, med de undantag som framgår av 2--6 §§, tillämplig på arbetstagare hos

1. staten,
2. kommuner, landstingskommuner, kommunalförbund, församlingar, kyrkliga samfälligheter eller allmänna försäkringskassor,
3. andra arbetsgivare, om anställningen är statligt reglerad. Lag (1982:100).

2 §  Lagen gäller ej statsråden eller riksdagens ombudsmän eller den som är anställd på en biskopstjänst eller en prästtjänst som avses i kyrkolagen (1992:300). Lag (1992:346).

3 §  I fråga om justitieråd eller regeringsråd gäller ej 10, 12, 16 och 17 kap.

I fråga om justitiekanslern gäller ej 10 kap.

4 §  I fråga om arbetstagare som är av svenska staten lokalanställd utom riket gäller lagen endast den som är svensk medborgare.

5 §  Föreskrifterna i 4-17 kap. gäller inte arbetstagare hos kommuner, landsting, kommunalförbund, församlingar eller kyrkliga samfälligheter. Lag (1992:346).

6 §  Lagen gäller inte arbetstagare som har anvisats beredskapsarbete eller skyddat arbete. Lag (1992:325).

1 §  Med statligt reglerad anställning förstås i denna lag anställning där enligt lag eller särskilt beslut av riksdagen avlöningsförmånerna fastställes under medverkan av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

2 §  Lagens bestämmelser om tjänst äger motsvarande tillämpning på vikariat, om ej annat föreskrives.

3 §  I fråga om arbetstagare hos riksdagen eller dess myndigheter utövar riksdagen sådan befogenhet att meddela föreskrifter som enligt denna lag tillkommer regeringen. Annan befogenhet som enligt lagen tillkommer regeringen utövas i fråga om sådan arbetstagare av riksdagen eller myndighet som riksdagen bestämmer.

4 §  Av lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet och lagen (1982:80) om anställningsskydd framgår att vad som sägs där skall tillämpas i den mån något annat inte föreskrivs i lag eller i författning som har meddelats med stöd av lag. Lag (1982:100).

5 §  Föreskrifterna i 2 samt 21 och 22 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet skall inte tillämpas i anställningsförhållanden som omfattas av denna lag.

Föreskrifterna i 11--14 §§ lagen om medbestämmande i arbetslivet skall inte tillämpas i fråga om beslut som meddelas med stöd av 10--13 kap.Lag (1982:100).

6 §  I fråga om statligt reglerade anställningar skall även föreskrifter i andra författningar än lagar tillämpas utan hinder av att de avviker från lagen (1982:80) om anställningsskydd. Detsamma gäller i fråga om anställningar hos riksdagen eller dess myndigheter. Lag (1982:100).

1 §  I arbete, som består i myndighetsutövning eller som är oundgängligen nödvändigt för att genomföra myndighetsutövning, får stridsåtgärd vidtagas endast i form av lockout, strejk, vägran att arbeta på övertid eller nyanställningsblockad. I sådant arbete får stridsåtgärd ej vidtagas på grund av annat än förhållandet mellan arbetsgivare och sådan arbetstagare som omfattas av denna lag.

Även i annat arbete än som sägs i första stycket är stridsåtgärd med syfte att påverka inhemska politiska förhållanden otillåten inom lagens tillämpningsområde.

2 §  Uppkommer tvist i fråga huruvida viss stridsåtgärd är tillåten enligt denna lag, får åtgärden ej vidtagas förrän tvisten har avgjorts slutligt.

3 §  Arbetstagare får deltaga i stridsåtgärd endast efter beslut av arbetstagarorganisation som har anordnat åtgärden.

4 §  Arbetstagarorganisation får ej anordna eller på annat sätt föranleda stridsåtgärd som enligt 1 eller 2 § ej är tillåten. Sådan organisation får ej heller genom understöd eller på annat sätt medverka vid otillåten stridsåtgärd. Arbetstagarorganisation är även skyldig att, om otillåten stridsåtgärd av medlem förestår eller pågår, söka hindra åtgärden eller verka för dess upphörande.

5 §  Har stridsåtgärd i strid mot 3 § vidtagits av arbetstagare som tillhör arbetstagarorganisation, åligger det arbetsgivaren och arbetstagarorganisationen att omedelbart taga upp överläggning med anledning av stridsåtgärden och att gemensamt verka för dess upphörande.

Har ej annat föreskrivits i kollektivavtal, gäller första stycket lokal arbetstagarorganisation, om sådan finns.

6 §  Bryter arbetsgivare mot 1, 2 eller 5 § eller arbetstagarorganisation mot 4 eller 5 §, skall arbetsgivaren eller organisationen, även om förpliktelse till följd av kollektivavtal ej har satts åsido, ersätta uppkommen skada enligt de grunder som anges i 54, 55, 60 och 61 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. Detsamma gäller arbetstagare som bryter mot 1, 2 eller 3 §, om ej annat följer av andra stycket.

Har arbetstagarorganisation anordnat eller föranlett stridsåtgärd som ej är tillåten enligt 1 eller 2 §, får arbetstagare åläggas skadestånd på den grund att han har deltagit i åtgärden endast om synnerliga skäl föreligger.

1 §  Att tjänst vid domstol eller vid förvaltningsmyndighet under regeringen tillsättes av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer framgår av regeringsformen. Även annan tjänst tillsättes av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, om ej annat är särskilt föreskrivet i lag eller annan författning.

2 §  Om svenskt medborgarskap som villkor för innehav eller utövande av statlig tjänst gäller vad som är föreskrivet i regeringsformen eller annan lag. Vidare gäller att endast svensk medborgare får inneha eller utöva militär tjänst eller tjänst som åklagare eller polisman. Regeringen äger i övrigt föreskriva eller för särskilt fall besluta att endast svensk medborgare får inneha eller utöva

1. tjänst i regeringskansliet eller utrikesförvaltningen,
2. statlig tjänst med vilken kan vara förenad myndighetsutövning eller handläggning av frågor vilka rör förhållandet till annan stat eller mellanfolklig organisation,
3. statlig tjänst som kan medföra kännedom om förhållande, som är av betydelse för rikets säkerhet eller som rör betydelsefullt, allmänt eller enskilt ekonomiskt intresse.

Om andra särskilda villkor för innehav eller utövande av tjänst än sådana, som anges i första stycket eller som avser pensionsålder eller viss lägsta levnadsålder, gäller vad som är föreskrivet i lag eller annan författning. Lag (1983:340).

3 §  Om saklig grund för tillsättning av statlig tjänst gäller vad som är föreskrivet i regeringsformen eller annan författning.

Även vid tillsättning av icke statlig tjänst skall avseende fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet.

Bland de grunder som sålunda skall beaktas vid tillsättning av statliga och andra tjänster skall skickligheten sättas främst, om det inte finns särskilda skäl för något annat.

Närmare föreskrifter om vad som sägs i andra och tredje styckena meddelas av regeringen. Lag (1986:430).

4 §  Tjänst, som tillsättes av annan myndighet än regeringen, skall kungöras ledig till ansökan, om regeringen ej bestämmer annat.

Har tjänst kungjorts ledig enligt första stycket, får den tillsättas endast med någon som har sökt tjänsten inom föreskriven tid. Föreligger särskilda skäl, får dock även ansökan, som har kommit in för sent, tagas i beaktande.

5 §  Vikariat skall kungöras ledigt till ansökan endast i de fall där det föreskrives av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

6 §  Tjänst tillsättes med förordnande eller, där regeringen så bestämmer, med fullmakt. Ordinarie domartjänst skall dock alltid tillsättas med fullmakt. Regeringen bestämmer vilka domartjänster som skall vara ordinarie.

Vikariat tillsättes med förordnande.

7 §  Förordnanden, som har tidsbegränsats i strid mot 4 § första stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd eller mot ett sådant kollektivavtal som avses i 2 § tredje stycket samma lag, skall på talan av arbetstagaren förklaras gälla utan tidsbegränsning.

I fråga om arbetstagare i verksledande eller därmed jämförlig ställning får förordnanden tidsbegränsas enligt vad regeringen bestämmer. Lag (1993:1497).

8 §  Närmare föreskrifter om förfarandet vid tjänstetillsättning meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

1 §  En ordinarie domare är skyldig att utöva en annan tjänst än sin egen bara om det gäller en jämställd eller högre domartjänst vid den domstol som han tillhör. Dock föreligger dessutom skyldighet att tillfälligt tjänstgöra i en annan domstol vid sådan handläggning där flera lagfarna domare deltar

1. för en rådman i tingsrätt: som ledamot i en annan tingsrätt inom samma hovrättsområde,
2. för en rådman i länsrätt: som ledamot i en tingsrätt eller en hovrätt,
3. för ett kammarrättsråd: som ledamot i en hovrätt. Lag (1989:665).

2 §  Är Sverige i krig, får arbetstagare hos staten ej utan tillstånd lämna sin anställning. Så snart kriget har upphört och innan pågående eller nästkommande riksmöte avslutas, skall regeringen föreskriva att bestämmelsen ej längre skall tillämpas.

Är Sverige i krigsfara, får regeringen föreskriva att arbetstagare hos staten ej utan tillstånd får lämna sin anställning. Sådan föreskrift upphör att gälla, om den ej underställes riksdagen inom en månad efter beslutet därom eller, om riksmöte ej pågår, efter början av närmast följande riksmöte samt godkännes av riksdagen inom två månader efter underställningen. Så snart krigsfaran har upphört och innan pågående eller nästkommande riksmöte avslutas, skall regeringen upphäva föreskrift som nu har sagts.

Om vissa andra anställnings- och arbetsvillkor vid krig eller krigsfara eller under sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara finns särskilda föreskrifter i lag och annan författning. Regeringen får därutöver meddela sådana föreskrifter, i den mån det är nödvändigt för statens verksamhet. Lag (1992:1410).

1 §  Arbetstagare får ej inneha anställning eller uppdrag eller utöva verksamhet, som kan rubba förtroendet till hans eller annan arbetstagares opartiskhet i tjänsteutövningen eller skada myndighetens anseende. Närmare föreskrifter om detta förbud meddelas för vissa fall i lag och i övrigt av regeringen.

2 §  Arbetstagare får endast efter tillstånd av regeringen uppbära sådana gåvo- eller donationsmedel eller liknande förmåner som är förenade med tjänst.

3 §  Om åläggande för arbetstagare att anmäla innehav av fondpapper finns det bestämmelser i 11 § insiderlagen (1990:1342). Lag (1990:1343).

1 §  Arbetstagare får skiljas från anställningen endast med stöd av föreskrift i denna lag.

2 §  Arbetstagare som är förordnade tills vidare får sägas upp enligt lagen (1982:80) om anställningsskydd. Om en sådan arbetstagare innehar statligt reglerad anställning hos någon annan än staten, tillämpas även de bestämmelser om uppsägning som finns i andra författningar.

I fråga om grund för uppsägning, förfarandet vid uppsägning, varsel och överläggning samt tvist om giltigheten av uppsägning tillämpas lagen om anställningsskydd också på sådana arbetstagare i verksledande eller därmed jämförlig ställning som är förordnade tills vidare, i den mån något annat inte följer av denna lag eller, såvitt rör andra frågor än grunden för uppsägning, av föreskrifter som regeringen meddelar.

Uppsägning som avses i första eller andra stycket skall ske skriftligen för att vara giltig. Lag (1982:100).

3 §  Arbetstagare är skyldig att avgå från anställningen vid ålder som anges i avtal om statlig pension eller motsvarande avtal.

4 §  Arbetstagare får entledigas innan han har uppnått den ålder som avses i 3 §,

1. om han till följd av förlust av eller nedsättning i arbetsförmågan är för framtiden oförmögen att fullgöra sina arbetsuppgifter tillfredsställande,
2. om han till följd av nedsatt arbetsförmåga under två år i följd ej har tjänstgjort annat än försöksvis under kortare tid och socialstyrelsen anser det dels sannolikt att han ej kan återinträda i arbete inom ytterligare ett år, dels ovisst hur arbetsförmågan därefter kommer att utveckla sig.

5 §  Arbetstagare som är anställd med fullmakt får entledigas, om han ej kan fullgöra sin tjänst tillfredsställande och högst fem år återstår till dess han äger avgå med ålderspension.

6 §  Arbetstagare, som har rätt till statlig pension men ej har uppnått den ålder då han äger avgå med ålderspension, får ej entledigas enligt 4 eller 5 §, om han lämpligen kan förflyttas eller annars omplaceras till annan anställning som är förenad med sådan pensionsrätt.

7 §  Arbetstagare vid polisväsendet, utrikesförvaltningen eller försvarsmakten får försättas i disponibilitet, om det är nödvändigt av hänsyn till rikets bästa.

8 §  En arbetstagare hos staten som är anställd med fullmakt får förflyttas till en annan statlig tjänst, som tillsätts med fullmakt. Inom försvarsmakten får dessutom en arbetstagare, som har en militär tjänst och som är anställd med förordnande tills vidare, förflyttas till en annan militär tjänst enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar. Även en arbetstagare som är anställd vid rikspolisstyrelsen för arbete i polisverksamhet för att förebygga och avslöja brott mot rikets säkerhet får förflyttas till en annan statlig tjänst enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar. En arbetstagare som är polis får därvid endast förflyttas till en annan polistjänst.

Förflyttning enligt första stycket till en anställning hos en myndighet inom något annat verksamhetsområde får endast ske om arbetsuppgifterna är likartade eller arbetstagaren i allt fall med hänsyn till sin utbildning är lämpad för anställningen.

Om förflyttning av den som är utnämnd till ordinarie domare föreskrivs i regeringsformen. Lag (1989:444).

9 §  Är chefen för ett statligt affärsverk förordnad för bestämd tid, får han skiljas från sin tjänst före utgången av denna tid, om det är nödvändigt av hänsyn till verkets bästa. Lag (1987:521).

10 §  Är chefen för någon annan förvaltningsmyndighet än som avses i 9 § och som lyder omedelbart under regeringen förordnad för bestämd tid, får han förflyttas till en annan statlig tjänst som tillsätts på samma sätt, om det är påkallat av organisatoriska skäl eller annars nödvändigt av hänsyn till myndighetens bästa. Lag (1987:521).

11 §  Arbetstagare, som är förordnade för provanställning enligt lagen (1982:80) om anställningsskydd, får vid eller före prövotidens utgång skiljas från sin anställning genom besked om detta enligt samma lag.

Beskedet skall lämnas skriftligen för att vara giltigt. Lag (1987:521).

12 §  Arbetstagares begäran om entledigande skall ske skriftligen för att vara giltig. Lag (1987:521).

13 §  Erhåller en arbetstagare någon annan anställning och är denna statligt reglerad, upphör den första anställningen utan särskild åtgärd, om inte annat följer av föreskrifter om förening av tjänster. Sådana föreskrifter meddelas i kollektivavtal eller, i fråga om förening av en fullmaktstjänst med annan allmän tjänst, av regeringen. Vad nu har sagts tillämpas även där den andra anställningen är en anställning hos riksdagen eller dess myndigheter.

Föreligger särskilda skäl, får regeringen besluta att anställning skall bestå utan hinder av första stycket.

Att justitieråd och regeringsråd ej får inneha eller utöva annan statlig tjänst är särskilt föreskrivet. Lag (1987:521).

1 §  Uppkommer fråga om uppsägning på grund av arbetsbrist, skall, när det behövs, turordning för uppsägningen fastställas.

I fråga om turordningen tillämpas lagen (1982:80) om anställningsskydd också på arbetstagare i verksledande eller därmed jämförlig ställning, i den mån regeringen inte föreskriver annat. Lag (1982:100).

2 §  Vid bestämmandet av arbetstagares plats i turordning för uppsägning skall hänsyn tagas även till kravet att myndigheten på ett riktigt sätt fullgör rättskipnings- eller förvaltningsuppgift.

3 §  Uppsägning, som strider mot bestämmelse om turordning, skall på talan av arbetstagaren förklaras ogiltig.

Vid tvist om giltigheten av uppsägning enligt första stycket tillämpas 34 § andra och tredje styckena, 37 §, 40 § första och tredje styckena samt 42 § lagen (1982:80) om anställningsskydd. I fråga om avvikelser i kollektivavtal från vad som sägs i 40 § första och tredje styckena lagen om anställningsskydd tillämpas 2 § tredje stycket samma lag. Lag (1993:1497).

1 §  I ärenden om tjänstetillsättning skall, när det behövs, fastställas turordning för företrädesrätt till återanställning.

I fråga om företrädesrätt till återanställning tillämpas lagen (1982:80) om anställningsskydd också på arbetstagare i verksledande eller därmed jämförlig ställning, i den mån regeringen inte föreskriver annat.

Om grunder för tjänstetillsättning gäller vad som sägs i 4 kap. 3 §. Lag (1982:100).

2 §  Företrädesrätt till återanställning gäller inte till högre tjänst än den som det tidigare förordnandet avsåg, om det inte finns särskilda skäl till något annat. Sådan företrädesrätt gäller inte heller gentemot arbetstagare som skall omplaceras på grund av 7 § andra stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd. Lag (1982:100).

3 §  Anmälan enligt 27 § första stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd av anspråk på företrädesrätt till återanställning skall för att vara giltig göras skriftligen hos den myndighet där arbetstagaren är eller senast har varit anställd.

I beslut om uppsägning på grund av arbetsbrist och i besked om att ett tidsbegränsat förordnande på grund av arbetsbrist inte kommer att förnyas skall det tas in en upplysning om var och hur anmälan skall göras. Lag (1982:100).

1 §  Sätter arbetstagare uppsåtligen eller av oaktsamhet åsido vad som åligger honom i hans anställning och är felet ej ringa, får disciplinpåföljd åläggas honom för tjänsteförseelse.

Disciplinpåföljd enligt första stycket får dock ej i något fall åläggas arbetstagare därför att han har deltagit i strejk eller därmed jämförlig stridsåtgärd. 2 § Disciplinpåföljder är varning och löneavdrag.

Mer än en disciplinpåföljd får ej samtidigt åläggas.

Löneavdrag ålägges för minst en och högst trettio dagar. Om storleken av löneavdrag föreskriver regeringen.

3 §  Innehåller kollektivavtal bestämmelse som avviker från 2 § eller från föreskrift som avses där, gäller i stället den bestämmelsen för arbetstagare, som är sysselsatt inom yrkesgrupp och område som avtalet avser.

4 §  Disciplinpåföljd som avses i 1--3 §§ får inte åläggas

1. dem, som kan åläggas disciplinpåföljd enligt lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m. m., för förseelser som omfattas av den lagen,
2. hälso- och sjukvårdspersonal, som i sin yrkesutövning står under socialstyrelsens tillsyn, för förseelse i denna yrkesutövning av sådan beskaffenhet att den skall prövas av hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd,
3. veterinärer, som står under statens jordbruksverks inseende, om förseelsen har skett i utövning av veterinäryrket. Lag (1991:600).

1 §  Har arbetstagare begått brott, som visar att han uppenbarligen är olämplig att inneha sin anställning, får han avskedas.

2 §  Har arbetstagare genom annan gärning än brott begått grov tjänsteförseelse, som visar att han uppenbarligen är olämplig att inneha sin anställning, får han avskedas i stället för att disciplinpåföljd ålägges honom. Detsamma skall gälla, om arbetstagare, som av myndighet har ålagts disciplinpåföljd, inom två år därefter i anställning hos samma myndighet på nytt har begått tjänsteförseelse och därigenom har visat sig uppenbarligen olämplig att inneha sin anställning.

3 §  En arbetstagare som har rätt till statlig pension men inte har uppnått den ålder då han får avgå med ålderspension, får inte avskedas enligt 1 eller 2 §, om han har begått brottet eller tjänsteförseelsen under påverkan av en allvarlig psykisk störning och han lämpligen kan förflyttas eller annars omplaceras till någon annan anställning som är förenad med sådan pensionsrätt. Lag (1991:1961).

4 §  Om det i annan lag än lagen (1982:80) om anställningsskydd eller i annan författning har meddelats någon bestämmelse, som inskränker rätten att avskeda arbetstagare i förhållande till vad som föreskrivs i 1 eller 2 §, gäller i stället den bestämmelsen. Lag (1982:100).

5 §  Avskedande får ej grundas enbart på omständighet, som myndigheten har känt till mer än en månad före prövningen. När frågan om avskedande prövas av statens ansvarsnämnd enligt 15 kap. 4 §, får avskedande ej grundas enbart på omständighet, som den myndighet som arbetstagaren lyder under har känt till mer än två månader före prövningen.

Första stycket gäller ej, när beslut om avskedande påkallas av riksdagens ombudsman eller justitiekanslern inom sex månader efter det att omständigheten har inträffat.

1 §  Arbetstagare, som är skäligen misstänkt för sådant i tjänsteutövningen begånget brott som avses i 20 kap.1--3 §§brottsbalken eller annat brott varigenom han har satt åliggande i tjänsteutövningen åsido, skall anmälas till åtal, om för brottet är föreskrivet fängelse eller det finns anledning antaga att talan om enskilt anspråk kommer att föras.

2 §  I fråga om allmänfarlig vårdslöshet som avses i 13 kap. 6 § första stycket brottsbalken får regeringen medge undantag från anmälningsskyldighet enligt 1 §.

1 §  Inleds enligt denna lag ett förfarande, som syftar till att avskeda en arbetstagare, får han avstängas från arbetet.

Vidtas en åtgärd för att anställa åtal mot en arbetstagare, får han avstängas från arbetet, om gärningen i fråga kan antas medföra uppsägning eller avskedande.

En avstängning enligt första eller andra stycket gäller längst till dess anställningen upphör. Lag (1986:50).

2 §  Fullgör arbetstagare ej sina arbetsuppgifter tillfredsställande, får han avstängas från arbetet, om den bristande tjänstdugligheten beror av sjukdom eller därmed jämförligt förhållande.

Saknas i fall som avses i första stycket tillräcklig utredning om att den bristande tjänstdugligheten beror av förhållande som sägs där men framstår detta ändå som sannolikt, får arbetstagaren åläggas att låta sig undersökas av läkare som anvisas honom.

Efterkommer arbetstagaren ej åläggande enligt andra stycket, får han avstängas från arbetet.

3 §  Upphör grunden för avstängning enligt 1 eller 2 §, skall avstängningen omedelbart hävas.

4 §  Närmare föreskrifter för tillämpningen av 1 eller 2 § meddelas av regeringen.

5 §  Att arbetstagare hos staten kan vara skyldig att frånträda utövning av tjänst, om han får förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken eller försätts i konkurs, följer av särskilda bestämmelser i lag eller annan författning. Lag (1988:1284).

14 kap. Handläggningen av vissa frågor som avses i 7 och 10--13 kap.

6 §  Har åtgärd vidtagits för att anställa åtal mot en arbetstagare, får ett ärende om uppsägning eller avskedande på grund av gärningen i fråga inte avgöras, förrän ansvarsfrågan har prövats slutligt. Lag (1986:50).

7 §  Uppkommer fråga om att avskeda en arbetstagare, skall myndigheten, om arbetstagaren är fackligt organiserad, minst en vecka före avskedandet varsla den lokala arbetstagarorganisation som arbetstagaren tillhör om detta. Om organisationen senast en vecka efter varslet begär överläggning i frågan, skall överläggningen ha avslutats, innan frågan avgörs.

Beslutas avstängning enligt 13 kap.1 eller 2 §, skall myndigheten, om arbetstagaren är fackligt organiserad, genast underrätta den lokala arbetstagarorganisation som arbetstagaren tillhör om beslutet. Lag (1982:100).

8 §  Beslutas avstängning enligt 13 kap. 1 §, skall frågan om uppsägning eller avskedande snarast prövas. Vid avgörandet av denna fråga skall också prövas huruvida avstängningen skall bestå. Lag (1986:50).

9 §  Beslut om läkarundersökning enligt 13 kap. 2 § andra stycket får ej läggas till grund för avstängning enligt samma lagrum tredje stycket, förrän beslutet har prövats slutligt efter talan som avses i 16 kap. 2 § eller rätten till sådan talan har förlorats.

10 §  I fråga om beslut om avstängning enligt 13 kap.1 eller 2 § eller om läkarundersökning enligt sistnämnda lagrum skall 20 och 21 §§förvaltningslagen (1986:223) tillämpas, även om beslutet utgör beslut under ärendes handläggning. Lag (1986:1131).

11 §  Bestämmelser om handläggning av sådana ärenden om disciplinansvar, avskedande eller avstängning som prövas efter anmälan av riksdagens ombudsmän eller justitiekanslern finns i 6 § lagen (1986:765) med instruktion för riksdagens ombudsmän och i 6 § lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn. Lag (1987:1000).

1 §  Fråga om anställnings upphörande som avses i 7 kap. 2--4, 11 eller 12 § prövas av den myndighet som tillsätter tjänsten, om inte annat följer av 5 § nedan eller av föreskrift eller särskilt beslut som regeringen meddelar.

Fråga om anställnings upphörande enligt 7 kap. 5, 7 eller 9 § prövas av regeringen, om inte annat följer av 5 § nedan. Närmare föreskrifter meddelas av regeringen. Lag (1987:521).

2 §  Fråga om förflyttning enligt 7 kap. 8 § till en tjänst som tillsätts av den myndighet som har anställt arbetstagaren prövas av den myndigheten. Fråga om förflyttning till någon annan tjänst prövas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Fråga om förflyttning enligt 7 kap. 10 § prövas av regeringen. Lag (1987:521).

3 §  Fråga om disciplinansvar enligt 10 kap., avskedande enligt 11 kap., åtalsanmälan enligt 12 kap. eller avstängning eller läkarundersökning enligt 13 kap. prövas av den myndighet som arbetstagaren lyder under, om ej annat följer av 4 eller 5 § nedan, av annan föreskrift i lag eller av föreskrift som regeringen meddelar. Fråga om disciplinansvar enligt 10 kap., avskedande enligt 11 kap. eller avstängning enligt 13 kap. 1 § tages upp även på anmälan av riksdagens ombudsman eller justitiekanslern. Fråga om avstängning enligt 13 kap. 1 § på grund av misstanke om brott tages upp även på anmälan av åklagare.

4 §  Fråga som avses i 3 § prövas av en särskild nämnd, statens ansvarsnämnd, beträffande den som innehar eller uppehåller

1. annan ordinarie domartjänst än tjänst som justitieråd eller regeringsråd,
2. tjänst som byråchef eller därmed jämställd eller högre tjänst vid statlig myndighet,
3. annan tjänst som regeringen bestämmer.

Nämnden består av ordförande, vice ordförande och tre andra ledamöter. Ordföranden och vice ordföranden skall vara lagfarna och dessutom erfarna i domarvärv.

Regeringen meddelar närmare föreskrifter om nämndens sammansättning och verksamhet.

5 §  Fråga om skiljande från tjänsten enligt 7 kap. 3, 4 eller 5 §, avskedande enligt 11 kap. eller avstängning eller läkarundersökning enligt 13 kap. av justitieråd eller regeringsråd prövas enligt särskilda bestämmelser i regeringsformen och i annan lag. Handläggningen sker i den ordning som föreskrives för tvistemål, dock med tillämpning av 7 §.

6 §  Beträffande arbetstagare hos riksdagen eller dess myndigheter meddelar riksdagen bestämmelser om beslutande organ i frågor som avses i 1--4 §§.

7 §  Deltager flera i avgörande som avses i 1 eller 3 §, äger i annat fall än där frågan prövas av regeringen bestämmelserna i 29 kap.rättegångsbalken om omröstning i domstol med uteslutande lagfarna ledamöter motsvarande tillämpning. Vad nu har sagts gäller även i fråga om arbetstagare hos annan än staten.

8 §  I en sådan tvist med anledning av beslut av en statlig myndighet, som skall handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister, skall staten anses som arbetsgivare även när tvisten avser en anställning hos någon annan än staten. Lag (1985:336).

1 §  Om handläggningen av mål angående tillämpningen av denna lag föreskrivs i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister. Lag (1982:100).

2 §  Vill en arbetstagare söka ändring i beslut enligt 7 kap. 3--5 eller 8-- 10 § , 10 kap. 1 §, 11 kap.1 eller 2 § eller 13 kap. 2 § andra stycket, skall han väcka talan inom fyra veckor från den dag då han fick ta del av beslutet. Lag (1987:521).

3 §  Bestämmelser om rätt för riksdagens ombudsmän och för justitiekanslern att söka ändring i beslut enligt 10 eller 11 kap. eller 13 kap. 1 § finns i 7 § lagen (1986:765) med instruktion för riksdagens ombudsmän och i 7 § lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn. Talan skall väckas inom fyra veckor från det beslutet har meddelats. Lag (1987:1000).

4 §  Om talan mot beslut av riksdagens organ gäller särskilda bestämmelser.

5 §  Talan om skadestånd enligt 3 kap. 6 § väcks senast tre månader efter det att stridsåtgärden har avslutats.

Talan som avses i 4 kap. 7 § första stycket väcks senast två månader efter förordnandetidens utgång. Detta gäller även om förhandling, som påkallats inom den i 40 § andra stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd föreskrivna underrättelsetiden, inte har avslutats. Lag (1982:100).

6 §  Väcker part ej talan inom tid som anges i 2 eller 5 §, är rätten till talan förlorad. Lag (1977:1047).

7 §  Bestämmelserna om skadestånd i 38, 41 och 42 §§ lagen (1982:80) om anställningsskydd skall tillämpas, om en myndighet i ärenden om uppsägning, disciplinansvar, avskedande, avstängning eller läkar- undersökning bryter mot någon av följande bestämmelser:

1. 14 kap.1 eller 3--9 §§,
2. 15 kap. 3, 4 eller 7 §,
3. föreskrifter enligt 13 kap. 4 § om handläggning av ärende om avstängning eller läkarundersökning,
4. föreskrifter som avses i 15 kap.3 eller 6 §.

I fråga om avvikelser i kollektivavtal från vad som sägs i 41 § lagen om anställningsskydd tillämpas 2 § tredje stycket samma lag. Lag (1993:1497).

1 §  Beslut om anställnings upphörande enligt 7 kap.4 eller 5 §, om förflyttning enligt 7 kap. 8 §, om löneavdrag som disciplinpåföljd enligt 10 kap. 1 § eller om avskedande enligt 11 kap. får inte verkställas, förrän beslutet har prövats slutligt efter talan som avses i 16 kap. 2 § eller rätten till sådan talan har förlorats. Detsamma gäller beslut om avgångsskyldighet enligt 7 kap. 3 § eller förflyttning enligt 7 kap. 10 §, om inte annat följer av 2 eller 3 §. Lag (1987:521).

2 §  I tvist om tillämpningen av 7 kap. 3 § äger domstolen för tiden intill dess lagakraftägande dom eller beslut föreligger förordna, att anställningen skall upphöra när arbetstagaren har uppnått ålder som avses i nämnda lagrum.

Mot beslut enligt första stycket som tingsrätt har meddelat under rättegången skall talan föras särskilt genom besvär. Lag (1977:533).

3 §  Beslut om skiljande från tjänst enligt 7 kap. 9 § eller om avstängning enligt 13 kap.1 eller 2 § gäller omedelbart.

Beslut om förflyttning enligt 7 kap. 10 § får ges omedelbar verkan, om det finns synnerliga skäl för det.

I tvist om sådana beslut som avses i första eller andra stycket får domstolen dock för tiden intill dess lagakraftägande dom eller beslut föreligger bestämma, att beslutet tills vidare inte skall gälla. Lag (1987:521).