1 §  För skogsprodukter som förs ut ur landet under tiden den 1 juli 1984--den 30 juni 1985 skall en deposition ställas hos staten enligt denna lag.

Med skogsprodukter avses varor hänförliga till tulltaxenummer 47.01 och 48.01--48.08. Lag (1985:27).

2 §  Skyldig att ställa depositionen är den för vars räkning varan förs ut ur landet. Har varan överlåtits till någon som inte är bosatt här i landet och som för ut den ur landet, skall depositionen ställas av överlåtaren eller, om inte heller denne är bosatt här i landet, den senaste överlåtaren i överlåtelsekedjan som är bosatt här i landet. Depositionsskyldighet föreligger inte när depositionsunderlaget enligt 3 § uppgår till högst 25 000 kronor under en kalendermånad.

Om den som är depositionsskyldig inte tillverkat eller bearbetat varan äger han rätt att av tillverkaren eller bearbetaren erhålla ett belopp som motsvarar det belopp som deponerats. Belopp som den depositionsskyldige får tillgång till enligt denna bestämmelse skall jämte ränta betalas tillbaka, när det deponerade beloppet återbetalas. Räntan löper från den dag beloppet erlagts till den depositionsskyldige. I övrigt gäller för räntan föreskrifterna i 12 §.

3 §  Depositionsbeloppet är 3 procent av varans försäljningspris med tillägg av fraktkostnader, försäkringspremier och andra omkostnader för varan före avgång från gränsort i Sverige (depositionsunderlaget). Om försäljningspriset bestämts i utländskt myntslag skall det omräknas till svenska kronor enligt bankernas noterade säljkurs den femtonde i den månad under vilken exporten skedde. Om särskilda skäl föreligger får generaltullstyrelsen föreskriva annan grund för omräkningen. Har varan inte överlåtits utgörs depositionsunderlaget av marknadspriset på avsändningsorten med motsvarande tillägg.

Om särskilda skäl föreligger får depositionsunderlaget utgöras av tillverkarens försäljningspris jämte tillägg som anges i första stycket.

4 §  Frågor om depositionsskyldighet enligt denna lag prövas av tullmyndighet, som också kontrollerar efterlevnaden av lagen. Med tullmyndighet avses generaltullstyrelsen eller den underlydande myndighet som är behörig enligt vad generaltullstyrelsen bestämmer.

Bestämmelserna i 35--37 §§tullagen (1973:670) skall tillämpas.

5 §  Den för vars räkning en vara som avses i 1 § förs ut under där angiven tidsperiod skall i exportanmälan uppge huruvida han är bosatt här i landet och, om så inte är fallet, från vem han förvärvat varan.

Tullmyndigheten får anmoda även överlåtare som inte är bosatt här i landet att lämna upplysning om från vem en vara enligt första stycket förvärvats.

6 §  I fall som avses i 2 § första stycket andra meningen skall myndigheten skyndsamt underrätta den som kan vara depositionsskyldig om utförseln.

7 §  Depositionsbelopp fastställs av tullmyndigheten.

Den som är depositionsskyldig enligt 2 § skall till ledning för tullmyndighetens beslut lämna deklaration för kalendermånad under vilken utförsel ägt rum. Deklarationen skall ha kommit in till tullmyndigheten senast den tjugonde i månaden närmast efter den månad då utförseln ägde rum eller, i fall som avses i 2 § första stycket andra meningen, då den depositionsskyldige fick kännedom om att utförseln skett.

I deklarationen skall redovisas de varor enligt 1 § som förts ut ur landet under månaden med angivande av varuslag, tulltaxenummer, kvantitet, värde enligt 3 § samt depositionsbeloppet.

8 §  Depositionsbeloppet skall erläggas till tullmyndigheten senast den dag då deklarationen skall ha kommit in.

9 §  Om den depositionsskyldige inte avger deklaration eller om uppgifterna i deklarationen är så bristfälliga att de inte kan läggas till grund för en tillförlitlig beräkning av depositionsbeloppet, får detta bestämmas efter skälig grund.

10 §  Tullmyndigheten skall meddela nytt beslut om fastställande av depositionsbeloppet, om verkställd utredning, granskning eller något annat förhållande ger anledning till det. Sådant beslut får inte meddelas efter utgången av år 1985.

11 §  Tullmyndigheten skall snarast sätta in erlagda depositionsbelopp på konto i riksbanken.

12 §  Deponerade belopp skall betalas tillbaka av riksbanken den 1 juli 1987 eller den tidigare dag som regeringen föreskriver eller i särskilda fall beslutar.

På deponerat belopp löper ränta från dagen för inbetalningen till tullmyndigheten till dess beloppet betalas tillbaka. Räntan betalas ut i samband med återbetalning av det deponerade beloppet. Den beräknas för år efter den räntesats som motsvarar det av riksbanken fastställda, vid varje tid gällande diskontot och läggs till det deponerade beloppet vid utgången av kalenderår. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller.

13 §  Om synnerliga skäl föreligger får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, generaltullstyrelsen medge befrielse, helt eller delvis, från skyldigheten att ställa deposition.

14 §  Om depositionsbelopp inte betalas inom föreskriven tid skall den depositionsskyldige erlägga ränta till staten. Räntan är 2 procent av felande belopp för varje påbörjad kalendermånad räknat från och med den månad då beloppet rätteligen skulle ha betalats till dess inbetalning sker, dock längst till dess deponerat belopp skulle ha betalats tillbaka.

Generaltullstyrelsen får medge befrielse, helt eller delvis, från skyldighet att erlägga ränta, när särskilda skäl föreligger.

15 §  Har den som är depositionsskyldig, i deklaration eller annat skriftligt meddelande om sin skyldighet att ställa deposition, lämnat en uppgift som befinns vara oriktig, skall den depositionsskyldige påföras en avgift som uppgår till 20 procent av det depositionsbelopp som ytterligare rätteligen skall ställas.

I fall som avses i 9 § skall den depositionsskyldige påföras en avgift som uppgår till 20 procent av depositionsbeloppet till den del det överstiger det depositionsbelopp som skulle ha fastställts enligt de skriftliga uppgifter som lämnats.

Har depositionsskyldig, som lämnat oriktig uppgift eller underlåtit att lämna deklaration, frivilligt rättat felet skall avgift inte påföras. Avgift påförs inte heller i samband med rättelse av felräkning eller skrivfel, som uppenbart framgår av deklaration eller annat skriftligt meddelande från den depositionsskyldige.

16 §  Avgift enligt 15 § får efterges om oriktigheten eller underlåtenheten med hänsyn till omständigheterna framstår som ursäktlig eller om depositionen avser ett ringa värde.

Bestämmelserna i första stycket beaktas även utan yrkande, när omständigheterna i ärendet föranleder det.

17 §  Frågor om ränta enligt 14 § och avgift enligt 15 § prövas av tullmyndigheten.

18 §  Ränta enligt 14 § och avgift enligt 15 § får omedelbart drivas in i den ordning som gäller för indrivning av skatt enligt uppbördslagen (1953:272). Restavgift utgår dock inte.

19 §  Beslut enligt denna lag som meddelas av någon annan tullmyndighet än generaltullstyrelsen får överklagas hos generaltullstyrelsen genom besvär.

20 §  Generaltullstyrelsens beslut enligt denna lag får överklagas hos kammarrätten genom besvär. Kammarrättens beslut får inte överklagas.

21 §  Vid besvär förs det allmännas talan hos besvärsmyndigheten av den tjänsteman (allmänt ombud) vid generaltullstyrelsen, som regeringen utsett.

22 §  Beslut enligt denna lag får överklagas endast av den depositionsskyldige eller av det allmänna ombudet.

23 §  Har en part överklagat ett beslut enligt denna lag får också motparten överklaga beslutet, även om den för honom föreskrivna besvärstiden har gått ut. Motpartens besvär skall ha kommit in till den myndighet eller domstol som har att pröva besvären inom två veckor från utgången av den tid inom vilken de först anförda besvären senast skulle ha anförts.

Återkallas eller förfaller på annat sätt den första besvärstalan är även den senare besvärstalan förfallen.

24 §  Har deposition ställts eller ränta enligt 14 § eller avgift enligt 15 § erlagts med för högt belopp återbetalas det överskjutande beloppet. Därvid tillämpas 22 § första och andra styckena tullagen (1973:670).

25 §  Avgift som avses i 15 § är inte avdragsgill vid inkomsttaxeringen.