1 §  Tullområdet omfattar Sveriges landområde och sjöterritorium samt luftrummet däröver. Införsel till och utförsel från tullområdet övervakas av tullverket.

2 §  Vara som införes till tullområdet skall förtullas. Vid förtullning tar tullmyndighet ut tull, skatt och annan införselavgift.

I samband med förtullningen kontrollerar tullmyndigheten att varan får införas.

Utan att förtullas får vara

1. sändas genom tullområdet eller mellan orter inom detta enligt de villkor och föreskrifter som generaltullstyrelsen meddelar,
2. förvaras på tullupplag eller tullager eller i frihamn eller exportbutik enligt 24-28 §§,
3. innehavas med temporär tullfrihet, eller
4. återutföras.

Generaltullstyrelsen får medge att avgiftsfri vara ej behöver förtullas om det kan ske utan risk för att för införseln gällande föreskrifter eftersättes.

3 §  Innan vara förtullats får ej någon förfoga över den om ej annat följer av denna lag.

Den som bedriver importverksamhet får, om tullmyndigheten medger det, ta hand om och i övrigt förfoga över vara utan hinder av att den ej förtullats. Den som betalar tull och annan införselavgift enligt 18 § får förfoga över vara utan hinder av att avgift ej erlagts för den.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, generaltullstyrelsen får, om det kan ske utan risk för att föreskrifter om införsel åsidosätts, uppdra åt bolag eller förening som innehar tullupplag eller frihamn att utföra tullmyndighetens kontroll när vara skall tas om hand av den som har fått medgivande enligt andra stycket.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får för vissa fall förordna om inskränkningar i rätten att förfoga över vara. Lag (1984:940).

4 §  En vara, som skall förtullas, anges till förtullning vid införseln eller, om den sänds under tullverkets överinseende till ort inom tullområdet, vid ankomsten till denna ort. Förvaras en sådan vara på tullupplag eller tullager eller i frihamn, anges den till förtullning innan förvaringen upphör. En vara, som innehas med temporär tullfrihet, anges till förtullning innan den temporära tullfriheten upphör, om regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, generaltullstyrelsen inte föreskriver annat.

Har vara tagits om hand efter medgivande enligt 3 § andra stycket skall den som erhållit medgivandet ange varan till förtullning inom den tid som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, generaltullstyrelsen bestämmer. Blir varan inom samma tid föremål för behandling enligt 2 § tredje stycket, skall vad nu sagts om skyldighet att ange vara till förtullning ej gälla. Lag (1984:940).

5 §  Den som anger en vara till förtullning eller som tagit hand om en vara efter medgivande enligt 3 § andra stycket är tullskyldig för varan.

Om tullskyldighet i särskilda fall föreskrivs i 39 och 40 §§.

Den som är tullskyldig skall utom tull erlägga annan införselavgift som uppbärs av tullverket.

Anträffas inte någon som är tullskyldig, skall tull och annan införselavgift tas ut av varan. Om särskilda skäl föreligger kan generaltullstyrelsen besluta att tull och annan införselavgift inte skall tas ut av varan. Lag (1984:940).

6 §  Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, generaltullstyrelsen bestämmer var förtullning får ske. Lag (1976:532).

6 a §  Vid förtullning skall, om annat ej föreskrives, författningar om tull och annan införselavgift tillämpas i den lydelse som gällde den dag då

1. anmälan gjordes att få taga hand om varan enligt 3 § andra stycket,
2. ansökan om temporär tullfrihet för varan gjordes eller sådan tullfrihet medgavs utan ansökan,
3. varan i annat fall än som avses i 1 och 2 angavs till förtullning.

Generaltullstyrelsen kan medge undantag från första stycket 2.

Har åtgärd som avses i första stycket 3 ej vidtagits i föreskriven tid, tillämpas författningarna i den lydelse som gällde den dag då åtgärden bort senast vidtagas. Lag (1974:982).

7 §  När vara anges till förtullning, skall tullskyldig till ledning för förtullningen lämna tulldeklaration. Generaltullstyrelsen får för särskilda fall föreskriva att de uppgifter som behövs för förtullningen skall lämnas i annan ordning.

Tulldeklaration få lämnas genom ombud som godkänts av generaltullstyrelsen. Innehåller deklaration, som lämnats genom ombud, oriktig uppgift och kan det föranleda, att tull eller annan införselavgift undandrages statsverket eller att vara införes i strid mot förbud, åligger det tullskyldig att rätta uppgiften inom tre veckor från den dag, då deklarationen lämnades.

Tullmyndighet får medge att tulldeklaration lämnas av någon som är anställd och kan anses intaga förtroendeställning hos den tullskyldige eller, om deklarationen lämnas genom ombud som avses i andra stycket, hos ombudet.

8 §  Tulldeklaration skall innehålla

1. varas nummer enligt tulltaxan (1977:975) eller enligt statistisk varuförteckning, som utfärdats av generaltullstyrelsen, och kort varubeskrivning, om sådan ej finns i de handlingar som bifogas deklarationen,
2. tullsats och annan avgiftssats,
3. avgiftspliktig kvanitet och avgiftspliktigt värde,
4. grund för nedsättning av eller frihet från tull eller annan införselavgift,
5. belopp som skall erläggas i tull eller annan införselavgift.

För kontroll av att vara får införas skall tulldeklaration lämnas de ytterligare uppgifter som generaltullstyrelsen bestämmer.

Tullmyndighet kan medge undantag från skyldighet att lämna uppgift som avses i första stycket. Innebär medgivandet att den tullskyldige ej behöver lämna uppgift om varas nummer, kan tullmyndighet föreskriva att han skall lämna sådan beskrivning av varan, som behövs för varans förtullning. Lag (1977:976).

9 §  Anges varor, som enligt tulltaxan skall tulltaxeras gemensamt, till förtullning vid skilda tillfällen, skall tullskyldig lämna preliminära tulldeklarationer. Slutlig deklaration skall, om tullmyndighet ej bestämmer annat, lämnas vid sista deklarationstillfället.

Preliminär tulldeklaration skall innehålla de uppgifter som behövs för att preliminärt beräkna tull och annan införselavgift.

Generaltullstyrelsen får föreskriva att preliminär tulldeklaration får lämnas även i annat fall än som avses i första stycket.

10 §  Generaltullstyrelsen bestämmer vilka handlingar som skall bifogas tulldeklaration eller i övrigt inges för att styrka uppgift om det som skall förtullas.

Tullmyndighet kan förelägga tullskyldig att lämna de ytterligare uppgifter som behövs för kontroll av tulldeklaration eller annan uppgift om vara som skall förtullas.

10 a §  Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, generaltullstyrelsen bestämmer vilka uppgifter som skall lämnas för statistiskt ändamål i samband med att vara tas om hand enligt 3 § andra stycket. Lag (1976:532).

11 §  Finner tullskyldig eller den för vars räkning vara införts att uppgift som lämnats i tulldeklaration eller i övrigt i samband med förtullning ej överenstämmer med vara som införts, åligger det honom att inom två veckor från det förhållandet upptäcktes anmäla detta hos tullmyndighet, om förhållandet föranlett eller kan föranleda att tull eller annan införselavgift undandrages statsverket eller det föranlett att vara införts i strid mot förbud.

Har tid för besvär över beslut, varigenom tull eller annan införselavgift för varan fastställts, gått ut när förhållande som avses i första stycket upptäckes, föreligger ej anmälningsskyldighet.

12 §  Med ledning av tulldeklaration eller motsvarande uppgift fastställer tullmyndighet tull och annan införselavgift (tulltaxering).

Har preliminär tulldeklaration lämnats, bestämmer tullmyndigheten preliminärt tull och annan införselavgift. Generaltullstyrelsen får föreskriva att tull och annan införselavgift får bestämmas preliminärt även i annat fall.

13 §  Finner tullmyndighet att tulltaxeringsbeslut är felaktigt, meddelar myndigheten beslut om rättelse (omtulltaxering), om ej felet är att anse som ringa. Fråga om omtulltaxering skall även tagas upp när tullskydlig begär det.

Har besvär anförts över tulltaxeringsbeslut eller har tiden för besvär gått ut, får fråga om omtulltaxering ej väckas.

14 §  Har den som är tullskyldig enligt 5 § första stycket i tulldeklaration eller på annat sätt lämnat oriktig uppgift till ledning för tulltaxeringen eller underlåtit att lämna uppgift som han varit skyldig att lämna och har detta föranlett att tull och annan införselavgift inte har fastställts eller har fastställts till för lågt belopp, sker eftertulltaxering. En sådan taxering får inte ske, om det belopp som avses är ringa eller det med hänsyn till omständigheterna är uppenbart oskäligt att eftertulltaxering sker. Lag (1984:940).

15 §  Eftertulltaxering får ej ske så länge omtulltaxering kan ske och ej senare än fem år efter den dag då varan angavs till förtullning.

Har den tullskyldige avlidit, påföres eftertulltaxering hans dödsbo. Sådan eftertulltaxering får ske endast om fråga därom prövats senast under andra året efter utgången av det kalenderår då bouppteckning efter den tullskyldige lämnats in för registrering.

Har tullskyldig åtalats för brott enligt lagen (1960:418) om straff för varusmuggling, får, även efter utgången av den i första eller andra stycket angivna tiden, eftertulltaxering ske för den vara som åtalet avser. Eftertulltaxering får dock ske endast om fråga därom prövats före utgången av kalenderåret efter det då åtalet väcktes. Har den tullskyldige avlidit, skall fråga om eftertulltaxering prövas inom sex månader från dödsfallet. Ogillas åtalet, skall, när domen vunnit laga kraft, den med stöd av detta stycke åsatta eftertulltaxeringen undanröjas av tullmyndigheten.

Tredje stycket äger motsvarande tillämpning i fall då den som företrätt juridisk person åtalats för brott enligt lagen om straff för varusmuggling, om brottet avser tull eller annan införselavgift som den juridiska personen haft att erlägga.

16 §  Kan tull eller annan införselavgift ej beräknas tillförlitligt vid tulltaxering, omtulltaxering eller eftertulltaxering, fastställes avgiften efter skälig grund.

17 §  Tull och annan införselavgift betalas till tullmyndighet inom 15 dagar från den dag då beslut därom meddelades.

18 §  Generaltullstyrelsen får föreskriva att tull och annan införselavgift får betalas enligt särskild tullräkning.

Särskild tullräkning får utfärdas gemensamt för flera beslut. Räkningen skall betalas inom den tid som generaltullstyrelsen bestämmer, dock ej senare än en månad från den dag då räkningen utfärdades. Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, generaltullstyrelsen får föreskriva att en särskild avgift skall erläggas för sådan räkning.

Särskild tullräkning får utställas på ombud som avses i 7 § andra stycket, om ombudet åtagit sig betalningsansvaret. Lag (1984:444).

19 §  Generaltullstyrelsen får föreskriva att säkerhet skall ställas för tull och annan införselavgift. Har säkerhet ej ställts, utgör varan säkerhet för avgiften så länge den står under tullverkets översinseende.

20 §  Ränta utgår på tull eller annan införselavgift som skall betalas

1. på grund av omtulltaxering eller eftertulltaxering,
2. enligt beslut av generaltullstyrelsen, kammarrätt eller regeringsrätten,
3. i fall som avses i 40 §, när tull eller annan införselavgift undandragits,
4. i fall som avses i 20 § första eller tredje stycket tullförordningen (1973:979).

Har tull eller annan införselavgift enligt preliminärt beslut erlagts med lägre belopp än som slutligt fastställts utgår ränta på det överskjutande beloppet.

Ränta enligt första eller andra stycket utgår dock ej på belopp som får dras av vid redovisning av skatt enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt.

Fördröjes utfärdande av särskild tullräkning till följd av att den som tagit hand om vara efter medgivande enligt 3 § andra stycket icke angett varan till förtullning inom föreskriven tid utgår ränta. Lag (1984:940).

20 a §  Ränta enligt 20 § utgår för visst kalenderår efter den räntesats som motsvarar det av riksbanken fastställda diskonto som gäller vid utgången av december det föregående året med tillägg av tre procentenheter. För tid som infaller efter utgången av det år då införselavgiften slutligt fastställes tillämpas dock den räntesats som gäller för det året. Räntebelopp som understiger femtio kronor påföres ej.

Vid beräkning av ränta enligt 20 § första stycket 1, 2 eller 4 eller andra stycket gäller att ränta utgår

från utgången av den andra månaden efter den då varan angavs till förtullning, dock att ränta på avgift, som motsvarar tidigare återbetalat avgiftsbelopp, utgår från utgången av den månad då beloppet återbetalades,

till och med den månad då beloppet skall erläggas.

Ränta enligt 20 § första stycket 3 utgår

från utgången av den månad då varan infördes eller det olovliga förfarandet ägde rum,

till och med den månad då beloppet skall erläggas.

Ränta enligt andra och tredje stycken utgår ej för längre tid än två år utom i fall som avses i 20 § första stycket 4.

Ränta enligt 20 § fjärde stycket utgår för den tid fördröjningen omfattar.

Har beslut, som föranlett ränta, ändrats på sådant sätt att ränta icke skulle ha utgått eller skulle ha utgått med lägre belopp, skall ny beräkning av ränta göras och för mycket påförd ränta återbetalas.

Ränta utgår ej på räntebelopp som tullskyldig ålägges betala enligt 20 § utöver tidigare erlagd ränta.

Bestämmelserna i denna lag om tull och annan införselavgift äger motsvarande tillämpning beträffande ränta enligt denna paragraf. Lag (1984:940).

21 §  Betalas ej tull eller annan införselavgift inom föreskriven tid, utgår restavgift med sex öre för varje hel krona av obetalt belopp, dock minst femtio kronor. Öretal som uppkommer vid beräkning av restavgift jämnas till närmast högre hela krontal. Generaltullstyrelsen får meddela befrielse helt eller delvis från skyldighet att erlägga restavgift, om särskilda skäl föreligger.

Till betalning förfallen tull och annan införselavgift skall på framställning av tullmyndighet indrivas av kronofogdemyndigheten. Därvid skall utsökningsbalken tillämpas. Har säkerhet ställts eller utgör varan säkerhet, får avgiften tas ut av säkerheten.

Bestämmelserna i denna lag om tull och annan införselavgift äger motsvarande tillämpning på restavgift enligt första stycket. Lag (1982:1213).

22 §  Har tullskyldig inbetalat tull eller annan införselavgift med högre belopp än han rätteligen har att erlägga, återbetalas överskjutande belopp. Motsvarande gäller när han inbetalat tull eller annan införselavgift trots att avgift ej skall utgå. Har med stöd av 5 § tullförordningen (1973:979) meddelats förordnande att tull inte skall utgå för vara av visst slag återbetalas inbetalat tullbelopp. Belopp, som den tullskyldige kan dra av enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt, återbetalas dock ej.

På belopp som återbetalas utgår ränta. Ränta utgår även på ränta enligt 20 § som återbetalas. Vid ränteberäkningen tillämpas bestämmelserna i 20 a § första stycket. Räntan för visst kalenderår skall dock beräknas efter en räntesats som motsvarar halva det av riksbanken fastställda diskonto som gällde vid utgången av närmast föregående kalenderår. Räntesatsen bestäms till procenttal med högst en decimal, som i förekommande fall avrundas uppåt. Ränta utgår från utgången av den månad under vilken beloppet erlagts till och med den månad då beloppet utbetalats.

Har beslut, som föranlett ränta enligt andra stycket, ändrats på sådant sätt att ränta icke skulle ha utgått eller skulle ha utgått med lägre belopp, skall den tullskyldige återbetala vad han sålunda uppburit för mycket. Bestämmelserna i denna lag om tull och annan införselavgift gäller därvid i tillämpliga delar.

Vid återbetalning till den tullskyldige får avdrag göras för till betalning förfallen tull eller avgift som den tullskyldige har att erlägga till tullverket. I lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns också föreskrifter som begränsar rätten till återbetalning. Lag (1986:477).

23 §  Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter i fråga om förfarandet vid utförsel och vid återbetalning av eller befrielse från tull eller annan införselavgift på grund av utförsel eller därmed jämställd åtgärd. Därvid får föreskrivas att den för vars räkning vara utförs ur landet skall, när varan anmäls till utförsel, avlämna faktura eller motsvarande handling samt i exportanmälan uppge fakturanummer eller annan beteckning, genom vilken varan kan identifieras i hans bokföring, och varumottagare. Lag (1984:444).

24 §  För förvaring av oförtullad vara under kortare tid får inrättas tullupplag samt för annan förvaring av oförtullad vara tullager och frihamn.

Regeringen bestämmer vilka former av tullager som får inrättas. Lag (1976:532).

25 §  Tillstånd att inrätta tullupplag och tullager meddelas av generaltullstyrelsen eller, efter styrelsens bemyndigande, av annan tullmyndighet.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, generaltullstyrelsen får bestämma den längsta tid under vilken oförtullad vara får förvaras på tullupplag och tullager. Lag (1976:532).

26 §  Tillstånd att inrätta frihamn meddelas av regeringen.

I frihamn får oförtullad vara förvaras utan tidsbegränsning.

I den utsträckning regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, generaltullstyrelsen bestämmer får i frihamn bedrivas industriell verksamhet och detaljhandel. Lag (1976:532).

27 §  På flygplats får efter tillstånd av regeringen inrättas särskild butik (exportbutik) för försäljning av oförtullade eller eljest obeskattade varor till flygpassagerare som avreser till utlandet. Lag (1976:532).

28 §  Tullupplag, tullager, frihamn och exportbutik står under tullverkets översinseende.

29 §  Generaltullstyrelsen får meddela förhandsbesked om

1. varas nummer enligt tulltaxan och statistik varuförteckning som utfärdats av generaltullstyrelsen,
2. beräkning av varas tullpliktiga kvanitet,
3. beräkning av varas tullpliktiga värde,
4. tull- och avgiftssats för vara, och
5. tullbefrielse eller tullnedsättning för vara av helt eller delvis svenskt ursprung.

Förhandsbesked om avgiftssats gäller endast i den mån avgiften skall erläggas till tullverket.

30 §  Förhandsbesked meddelas på ansökan av den som har för avsikt att införa eller utföra vara eller annan vars intresse i väsentlig mån beröres av bestämmelsernas tillämpning.

Förhandsbesked sökes skriftligt hos generaltullstyrelsen. Sökanden skall lämna de uppgifter som generaltullstyrelsen finner vara behövliga för att förhandsbesked skall kunna lämnas. Styrelsen får ålägga sökanden att lämna prov på varan. Göres laboratorieundersökning eller anlitas sakkunnig för utredning om varas beskaffenhet, skall sökanden betala kostnaden härför om generaltullstyrelsen ej medger undantag.

Finner generaltullstyrelsen med hänsyn till ansökningens innehåll att förhandsbesked icke bör meddelas, skall ansökningen avvisas.

31 §  Fråga om förhandsbesked skall handläggas skyndsamt.

Förhandsbesked länder till omedelbar efterrättelse. Beskedet gäller för vara som införes eller utföres av sökanden eller för hans räkning eller i enlighet med ett av sökanden ingånget avtal, om varan anmäles till förtullning eller utförsel inom två år från den dag sökanden fick del av beskedet.

32 §  Förhandsbesked upphör att gälla om författning ändras efter det att beskedet lämnats i den mån ändringen påverkar den fråga förhandsbeskedet avser.

33 §  Generaltullstyrelsen kan återkalla förhandsbesked om styrelsen finner att en bestämmelse skall ges annan tolkning än den som ligger till grund för förhandsbeskedet. Beslut om återkallelse skall delges den som erhållit förhandsbeskedet.

Har förhandsbesked återkallats, skall, om den som erhållit beskedet gör framställning därom, beskedet ändå gälla för vara som införes eller utföres i enlighet med avtal som han ingått innan beslutet om återkallelse delgavs honom. Varan skall dock anmälas till förtullning eller utförsel inom tre månader från den dag då beslutet om återkallelse avsänts till honom.

Om särskilda skäl föreligger kan generaltullstyrelsen medge att verkan av beslut om återkallelse skall inträda senare än som sägs i andra stycket.

34 §  Har förhandsbesked ändrats efter besvär äger 33 § andra och tredje styckena motsvarande tillämpning.

35 §  För kontroll av uppgifter, som lämnats enligt denna lag eller enligt föreskrift som meddelats med stöd av lagen, kan tullmyndighet förelägga uppgiftlämnaren att för granskning tillhandahålla tullmyndighet handelsböcker, affärskorrespondens och de handlingar som i övrigt behövs för ändamålet. Även den för vars räkning vara införts och annan som bedriver verksamhet av sådan beskaffenhet att uppgift av betydelse för kontrollen kan hämtas av anteckningar eller andra handlingar, som föres vid hans verksamhet, kan föreläggas att tillhandahålla handlingar som behövs för kontrollen.

Granskningen skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och på sådan tid att den icke förorsakar hinder för den vars handlingar är föremål för granskning. Handelsböcker och andra handlingar som överlämats för granskning skall återställas så snart det kan ske.

Den som verkställer granskningen får ta del av handlingar av betydelse för granskningen utan hinder av att den, vars handlingar är föremål för granskning, har att iakttaga tystnad om deras innehåll. Är en handlings innehåll av denna beskaffenhet eller anser den vars handlingar skall granskas, att handlingens innehåll ej bör komma till annnans kännedom, får länsskatterätten på talan av honom besluta att handlingen skall undantagas från granskningen om synnerliga skäl föranleder det. Mot länsskatterättens beslut får talan ej föras.

36 §  För sådan kontroll som avses i 35 § är den, vars uppgifter skall kontrolleras eller för vars räkning varan införts, skyldig att lämna tillträde till lokaler där hans verksamhet bedrives samt bereda tulltjänsteman tillfälle att undersöka varan och utan kostnad tillhandahålla behövliga varuprov.

I fall som avses i första stycket skall den, vars uppgifter skall kontrolleras eller för vars räkning varan införts, svara för den transport av varan som behövs och för uppackning och återinpackning. Han skall även tillhandahålla arbetsbiträde vid provtagning och vägning.

37 §  Finns anledning antaga, att uppgift som lämnats enligt denna lag eller enligt föreskrift som meddelats med stöd av lagen icke är riktig, får tullmyndigheten anlita särskild sakkunnig för att få fram den upplysning som behövs. Om uppgiften visas vara oriktig, skall kostnaden bäras av den som lämnat uppgiften såvida ej uppgiften avser varans tull- eller avgiftspliktiga värde och det slutligen fastställda värdet överstiger det uppgivna med högst tio procent.

Tullmyndighet får, med generaltullstyrelsens medgivande, anlita särskild sakkunnig även i fall då anfordras att lämna uppgift eller handling rörande vara ej efterkommits. Kostnaden skall bäras av den som haft att lämna uppgiften eller handlingen om generaltullstyrelsen ej beslutar annat.

37 a §  Om det behövs för tullverkets kontrollverksamhet eller för uppgiftslämnande enligt 54 a § får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, generaltullstyrelsen föreskriva, att tullskyldig skall lämna uppgift rörande organisationsnummer eller personnnummer när vara anges till förtullning, samt att den för vars räkning vara utförs ur landet skall lämna sådan uppgift när varan anmäls till utförsel. Lag (1980:450).

38 §  Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, generaltullstyrelsen meddelar de bestämmelser som behövs för att tullmyndighet skall kunna kontrollera person- och varutrafiken till och från tullområdet och inom detsamma samt undersöka transportmedel och lagerlokal eller annat utrymme som nyttjas i samband med varutrafiken. Lag (1976:532).

39 §  Om en oförtullad vara går förlorad, när den införs till tullområdet eller sänds under tullverkets överinseende inom detta, är fraktföraren tullskyldig för varan. Om ingen fraktförare åtagit sig att befordra varan, är den som befordrat varan tullskyldig för den.

Om en oförtullad vara går förlorad, när den förvaras på tullupplag eller tullager eller i exportbutik eller frihamn är innehavaren av upplaget, lagret, exportbutiken eller frihamnen tullskyldig för varan.

Om en oförtullad vara går förlorad, när den innehas med temporär tullfrihet, är den som åtnjuter den temporära tullfriheten tullskyldig för varan.

Den som visar att förlust av en vara inte beror på fel eller försummelse av honom eller någon för vilken han svarar är inte tullskyldig enligt första--tredje styckena. Om särskilda skäl föreligger kan generaltullstyrelsen medge nedsättning av eller befrielse från tullen eller avgiften.

I fråga om tullskyldig som avses i första--tredje styckena gäller bestämmelserna i 7--16 §§ i tillämpliga delar. Lag (1984:940).

40 §  Om någon infört eller låtit införa en vara utan att den angetts till förtullning eller anmälts för behandling som avses i 2 § tredje stycket eller 3 § andra stycket, är han skyldig att betala den tull och annan införselavgift som skulle ha utgått om varan förtullats vid införseln. Detsamma gäller den som i samband med införsel av en vara i övrigt vidtagit sådan åtgärd att risk uppkommit för att varan skulle undgå förtullning.

Den som förfogat över en oförtullad vara som avses i 2 § tredje stycket i strid mot föreskriven inskränkning i förfoganderätten är skyldig att betala den tull och annan införselavgift som därigenom undandragits eller kunnat undandras. Den som förfogat över en förtullad vara i strid mot föreskriven förutsättning för befrielse från eller nedsättning eller återbetalning av tull eller annan införselavgift får inte åtnjuta förmånen.

Om särskilda skäl föreligger kan generaltullstyrelsen medge nedsättning av eller befrielse från tullen eller avgiften eller medge befrielse från tullskyldighet för varor som blir föremål för behandling enligt 2 § tredje stycket.

Frågor om tullskyldighet enligt denna paragraf får inte prövas senare än fem år efter utgången av den månad, under vilken varan infördes eller det olovliga förfogandet ägde rum. Dock skall vad i 15 § föreskrivits om tider för prövning av eftertulltaxering i särskilda fall tillämpas på motsvarande sätt. Lag (1985:1094).

40 a §  Har den som är tullskyldig och skyldig att lämna tulldeklaration, i en tulldeklaration eller ett annat dokument som avgetts till ledning för fastställande av tull eller annan införselavgift, lämnat en uppgift som befinns vara oriktig, skall han påföras en särskild avgift (tulltillägg). Tulltillägget är tjugo procent av den tull och annan införselavgift som inte skulle ha påförts om den oriktiga uppgiften godtagits. Detsamma gäller om den tullskyldige skriftligen har lämnat en sådan uppgift i omtulltaxerings- eller besvärsärende avseende fastställande av tull eller annan införselavgift.

Har avvikelse från tulldeklaration skett med stöd av 16 § skall den tullskyldige påföras tulltillägg. Tulltillägget är tjugo procent av den tull och annan införselavgift som till följd av uppskattningen påförs den tullskyldige utöver vad som annars skulle ha påförts honom. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av en oriktig uppgift från den tullskyldige påförs dock tulltillägg enligt första stycket.

Om den som är tullskyldig enligt 40 § rätteligen skulle ha lämnat tulldeklaration till ledning för fastställande av tull eller annan införselavgift skall han påföras tulltillägg. Tulltillägget är tjugo procent av den tull och annan införselavgift som påförs eller, vid förfogande enligt 40 § andra stycket andra meningen, tjugo procent av den tullförmån som den tullskyldige går miste om. Lag (1985:1094).

40 b §  Vid tillämpning av 40 a § ansvarar den som är tullskyldig för handlingar och underlåtenhet av hans ombud. Tulldeklaration eller annat dokument som lämnats för en tullskyldig som är juridisk person skall anses ha lämnats av den tullskyldige, om det inte var uppenbart att uppgiftslämnaren saknade behörighet att företräda den tullskyldige. Lag (1985:1094).

40 c §  Tulltillägg påförs inte i samband med rättelse av en felräkning eller felskrivning, som uppenbart framgår av tulldeklaration eller annat dokument som lämnats till ledning för tulltaxeringen.

Tulltillägg påförs inte heller i den mån avvikelsen avser bedömning av ett yrkande, såsom fråga om yrkad förmånsbehandling, anspråk på tullbefrielse eller tullnedsättning, eller fråga om skäligheten av en uppskattning eller värdering, och avvikelsen inte gäller uppgift i sak.

Har en tullskyldig frivilligt rättat en oriktig uppgift eller anmält förhållande som avses i 40 § första eller andra stycket påförs inte tulltillägg. Lag (1985:1094).

40 d §  Har den som tagit hand om en vara efter medgivande enligt 3 § andra stycket inte kommit in med tulldeklaration vid den tidpunkt då deklarationen senast skulle ha lämnats, påförs han en särskild avgift (förseningsavgift).

Förseningsavgiften är 100 kronor. Avgiften är dock 200 kronor om den tullskyldige anmodats att lämna tulldeklaration men inte fullgjort skyldigheten inom den tid som föreskrivits. Lag (1985:1094).

40 e §  Tulltillägg och förseningsavgift får helt eller delvis efterges om felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha ett sådant samband med den tullskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed jämförligt förhållande att den kan anses ursäktlig. Detsamma gäller om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till den oriktiga uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet, som rör annat än vad som sägs i första meningen.

Tulltillägg får helt efterges även när det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa.

Tulltillägg eller förseningsavgift får inte påföras sedan den tullskyldige har avlidit. Lag (1985:1094).

40 f §  Om en vara eller dess värde blir föremål för förverkande enligt lagen (1960:418) om straff för varusmuggling, tas inte tull, annan införselavgift för varan eller tulltillägg ut till den del varan eller dess värde förverkas. Ett tidigare meddelat beslut om tull, annan införselavgift eller tulltillägg skall upphävas eller ändras, sedan dom eller beslut som innefattar förverkande vunnit laga kraft. Lag (1985:1094).

40 g §  Frågor om tulltillägg och förseningsavgift prövas av tullmyndigheten. Kammarrätten prövar dock, på talan av det allmänna ombudet, frågor om tulltillägg på grund av oriktiga uppgifter i mål om tull eller annan införselavgift. Sådan talan får föras om den oriktiga uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak eller inte har prövats i målet. Talan skall väckas inom ett år från utgången av den månad då domen eller det slutliga beslutet i målet har vunnit laga kraft.

Den tullskyldiges yrkande i fråga om tulltillägg eller förseningsavgift skall utan hinder av vad som annars gäller om besvär prövas, om beslutet om den tull eller annan införselavgift som den särskilda avgiften avser inte har vunnit laga kraft. Detsamma gäller om det allmänna ombudet framställt ett sådant yrkande till förmån för den tullskyldige. Om yrkandet framställs först i domstol, kan domstolen förordna att målet om tulltillägg eller förseningsavgift skall tas upp och vidare handläggas av tullmyndigheten.

Innan beslut fattas om påföring av tulltillägg eller förseningsavgift skall den tullskyldige om möjligt beredas tillfälle att yttra sig. Lag (1985:1094).

40 h §  Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om yrkande om detta inte har framställts, i den mån det föranleds av vad som har förekommit i ärendet eller målet om tulltillägg eller förseningsavgift.

Om tull eller annan införselavgift sätts ned, skall också vidtas den ändring i beslutet om tulltillägg som nedsättningen kan föranleda. Lag (1985:1094).

40 i §  Tulltillägg under femtio kronor påförs inte. Öretal som uppkommer vid beräkningen bortfaller.

Tulltillägg tillfaller staten. Lag (1985:1094).

40 j §  Om betalningsskyldighet för tull eller annan införselavgift inte längre kan åläggas får tullmyndigheten inte påföra tulltillägg på beloppet. Lag (1985:1094).

40 k §  I fråga om tulltillägg och förseningsavgift tillämpas 17--19 §§ samt 21 § och 22 § första och fjärde styckena. Lag (1985:1094).

41 §  Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter

1. att lämna uppgift eller handling enligt 7-9 §§ eller 10 § första stycket, eller
2. att göra anmälan enligt 11 §,

dömes för tullförseelse till böter, om ej underlåtenheten är belagd med straff i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

Allmänt åtal för tullförseelse får ej väckas utan anmälan av tullmyndighet. Lag (1974:982).

42 §  Meddelar tullmyndighet med stöd av denna lag eller bestämmelse, som utfärdats med stöd av lagen, föreläggande för tullskyldig eller annan att vidta åtgärd som behövs för förtullning eller för tullverkets kontrollverksamhet, kan vite föreläggas. Vite kan även föreläggas, om någon underlåtit att lämna uppgift eller handling enligt 7-9 §§ eller 10 § första stycket eller att fullgöra skyldighet som föreskrives i 36 §.

Vite skall bestämmas till belopp som med hänsyn till vederbörandes ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt kan antagas förmå honom att iakttaga föreläggandet, dock ej lägre än etthundra kronor eller högre än femtusen kronor.

Försuttet vite utdömes av generaltullstyrelsen. Finns ändamålet med vitet ha förfallit då fråga om utdömande uppkommer får vitet ej utdömas. Har vitesföreläggande iakttagits först sedan fråga om utdömande har uppkommit, skall ändamålet med vitet icke anses ha förfallit därigenom.

43 §  I frågor som avses i 45 § första stycket utom sådana som gäller eller har samband med inskränkning i rätten att förfoga över vara föres det allmännas talan hos besvärsmyndighet av den tjänsteman (allmänt ombud) vid generaltullstyrelsen som regeringen utsett. Lag (1976:532).

44 §  Beslut, som någon annan tullmyndighet än generaltullstyrelsen har meddelat enligt denna lag eller enligt andra bestämmelser som utfärdats med stöd av lagen, får överklagas hos generaltullstyrelsen genom besvär.

Avser besvären fastställelse av tull, annan införselavgift, ränta, restavgift, tulltillägg eller förseningsavgift, skall besvärshandlingen ha kommit in inom sex månader från den dag då beslutet meddelades eller, i fall då omtulltaxering skett, inom två månader från den dag då omtulltaxeringsbeslutet meddelades, om besvärstiden därigenom blir längre. Lag (1985:1094).

45 §  Generaltullstyrelsens beslut enligt denna lag eller enligt andra bestämmelser som utfärdats med stöd av lagen får överklagas hos kammarrätt genom besvär, när det är fråga om

1. fastställelse av tull eller annan införselavgift och prövningen ej gäller sådant beslut om befrielse från eller nedsättning eller återbetalning av avgift som meddelats med stöd av regeringens bemyndigande,
2. temporär tullfrihet,
3. restitution av tull eller annan införselavgift,
4. varucertifikat enligt protokoll 3 till Sveriges avtal med Europeiska ekonomiska gemenskapen eller bilaga B del 1 till konventionen angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen,
5. inskränkning i rätten att förfoga över vara,
6. förhandsbesked,
7. ränta eller restavgift,
8. tulltillägg eller förseningsavgift,
9. kostnad som avses i 30 § andra stycket eller 37 §,
10. föreläggande samt
11. utdömande av vite.

Har generaltullstyrelsen avvisat ansökan om förhandsbesked eller återkallat lämnat föhandsbesked eller meddelat beslut som avses i 33 § tredje stycket, får talan mot beslutet ej föras.

I övrigt föres talan mot generaltullstyrelsens beslut enligt denna lag eller med stöd av lagen utfärdade bestämmelser hos regeringen genom besvär. Lag (1985:1094).

46 §  Talan mot beslut om fastställelse av tull eller annan införselavgift får föras endast av den tullskyldige och av allmänt ombud.

Talan mot generaltullstyrelsens beslut rörande förhandsbesked får föras endast av sökande och av allmänt ombud.

47 §  Har part anfört besvär i sådant mål eller ärende, vari enligt 43 § det allmännas talan föres av allmänt ombud, kan motpart anföra besvär oaktat den för honom gällande besvärstiden gått ut. Sådan talan skall föras, om besvär anförts enligt 44 § andra stycket, inom två månader, i mål om förhandsbesked inom en vecka och i övrigt inom två veckor från den dag då motparten fick del av de först anförda besvären eller, om han ej fått del av dem före utgången av den tid inom vilken de senast skulle ha kommit in, från utgången av nämnda tid.

Återkallelse eller förfaller av annat skäl den första besvärstalan, är också den senare besvärstalan förfallen.

48 §  Tullskyldig får anföra besvär i särskild ordning om

1. tull eller annan införselavgift felaktigt fastställts mer än en gång för viss vara,
2. han, till följd av underlåtenhet att lämna tulldeklaration eller infordrad uppgift, felaktighet i tulldeklaration eller annan uppgift som han lämnat eller i uppgift som legat till grund för sådan deklaration eller uppgift, fått tull eller annan införselavgift fastställd till belopp som väsentligt avviker från vad som rätteligen bort fastställas,
3. han i annat fall kan åberopa omständighet eller bevis som bort föranleda att tull eller annan införselavgift skulle ha fastställts till belopp som väsentligt avviker från det som fastställts.

Besvär enligt första stycket 2 eller 3 får upptagas till prövning endast om besvären kan grundas på omständighet eller bevis, varom kännedom saknats när avgiften fastställts, och det framstår som ursäktligt att den som söker rättelse icke i annan ordning åberopat omständigheten eller beviset för att få rättelse.

Besvär som avses i denna paragraf får anföras senast fem år efter den dag då beslut om fastställelse meddelades.

Allmänt ombud får i fall som avses i denna paragraf anföra besvär till den tullskyldiges förmån.

Bestämmelserna i denna paragraf tillämpas även för beslut i fråga om tulltillägg och förseningsavgift. Lag (1985:1094).

49 §  Besvär som anförts i särskild ordning över beslut av annan tullmyndighet än generaltullstyrelsen prövas av styrelsen.

Är fråga om fastställelse av tull eller annan införselavgift eller om påföring av tulltillägg eller förseningsavgift föremål för prövning av kammarrätten eller har frågan avgjorts av generaltullstyrelsen genom beslut som har vunnit laga kraft, ankommer det på kammarrätten att pröva målet. Har frågan prövats av kammarrätten eller av regeringsrätten skall målet prövas av regeringsrätten.

Regeringsrätten och kammarrätten får, om besvär som anförts i särskild ordning skall tas upp till prövning, förordna att målet skall vidare handläggas av generaltullstyrelsen. Lag (1985:1094).

50 §  Till omedelbar efterrättelse länder beslut enligt 12--16 §§ och beslut om tulltillägg och förseningsavgift samt i övrigt om tullmyndighets beslut, som meddelas enligt denna lag eller med stöd av lagen meddelade bestämmelser och som inte innebär att målet eller ärendet avgörs. Lag (1985:1094).

51 §  Avgift och ränta enligt denna lag påföres i hela kronor så att överskjutande öretal bortfaller.

52 §  Av tullmyndighet meddelat beslut, som till följd av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighet, får rättas av myndigheten.

53 §  Regeringen, eller efter regeringens bemyndigande, generaltullstyrelsen får, med avvikelse från denna lag, meddela föreskrifter om hur vara skall anges till förtullning och betalning skall ske i vissa fall, när vara införes till tullområdet på järnväg, med post eller med luftfartyg. Lag (1976:532).

54 §  Innehållet i tulldeklaration eller motsvarande handling eller handling som avses i 10 § får icke röjas för annan än den som själv får taga del av handlingen. Den som fullgjort kontrollverksamhet enligt denna lag får ej obehörigen röja vad han därvid erfarit. Inte heller får i övrigt sådan uppgift om import eller export av varor som rör enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden obehörigen röjas. Lag (1980:450).

54 a §  Tullmyndighet skall på begäran tillhandahålla Sveriges riksbank, riksskatteverket, statens jordbruksnämnd, kommerskollegium, statens pris- och kartellnämnd eller länsskattemyndighet uppgift som förekommer hos tullmyndigheten och som rör import eller export av varor. Lag (1986:1324).

55 §  Vid granskning inom riksrevisionsverket av statens räkenskaper får anmärkning ej framställas i fråga om fastställelse och uppbörd av tull eller annan införselavgift.

56 § har upphört att gälla genom lag (1976:532).