1 §  I denna lag finns föreskrifter om utförsel av vissa äldre svenska och utländska kulturföremål.

Lagen har till ändamål att förhindra att äldre kulturföremål, som är av stor betydelse för det nationella kulturarvet, förs ut ur landet.

2 §  Med svenskt kulturföremål avses föremål, som är eller kan antas vara framställt i Sverige eller i ett annat land av en svensk.

Med utländskt kulturföremål avses föremål, som är framställt i ett annat land av annan än en svensk.

De gränser som Sverige har vid denna lags ikraftträdande är avgörande vid bestämmandet enligt lagen av vad som skall anses som Sverige och vem som skall anses som svensk.

3 §  Den som vill föra ut ett kulturföremål ur landet skall ha tillstånd till utförseln, om föremålet är av det slag som anges i 4--6 §§.

4 §  Svenska kulturföremål:

1. Föremål, som har framställts före år 1600, oavsett värde:
   1. tryckta skrifter, kartor och bilder samt
   2. handskrifter på pergament eller papper.
2. Mer än 100 år gamla föremål oavsett värde:
   1. dryckeskärl, seldon och textilredskap, om de är av trä och har målad eller skuren dekor,
   2. folkdräkter och broderad eller mönstervävd folklig textil,
   3. bonadsmåleri,
   4. möbler, speglar och skrin,
   5. golvur, väggur och bordsur,
   6. signerade fajanser,
   7. musikinstrument samt
   8. skjutvapen, blankvapen och skyddsvapen.
3. Mer än 100 år gamla föremål med ett värde över 50 000 kronor, i den mån föremålet inte kan hänföras under punkt 2:
   1. målningar, teckningar och skulpturer,
   2. föremål av keramik, glas och porfyr,
   3. föremål av guld, silver och brons med undantag av mynt och medaljer samt
   4. ljuskronor och vävda tapeter.
4. Mer än 50 år gamla föremål med ett värde över 2 000 kronor, i den mån föremålet inte kan hänföras under punkt 1 eller 2:
   1. samiska föremål,
   2. icke tryckta protokoll, brev, dagböcker, manuskript, noter och räkenskaper,
   3. handritade kartor och ritningar samt
   4. tekniska modeller och prototyper samt vetenskapliga instrument.

5 §  Utländska kulturföremål, som kan antas ha kommit till Sverige före år 1840, och som har ett värde över 50 000 kronor:

1. möbler, speglar och skrin,
2. golvur, väggur och bordsur,
3. musikinstrument,
4. skjutvapen, blankvapen och skyddsvapen,
5. målningar, teckningar och skulpturer,
6. föremål av keramik, glas och elfenben,
7. föremål av guld, silver och brons med undantag av mynt och medaljer samt
8. ljuskronor och vävda tapeter.

6 §  Tillstånd krävs även för utförsel av en del av ett föremål som anges i 4 eller 5 §.

7 §  Ett kulturföremål får föras ut ur landet utan tillstånd, om

1. föremålets ägare flyttar från Sverige för att bosätta sig i ett annat land,
2. föremålet genom arv, testamente eller bodelning har förvärvats av en enskild person som är bosatt i annat land,
3. föremålet förs ut av en offentlig institution här i landet eller en institution som får bidrag av stat, kommun eller landstingskommun och det skall föras tillbaka till Sverige,
4. föremålet förs ut av en enskild person för att användas i samband med offentlig kulturverksamhet och det skall föras tillbaka till Sverige eller
5. föremålet är tillfälligt inlånat från utlandet.

8 §  Tillstånd till utförsel av kulturföremål skall ges, om föremålet inte är av stor betydelse för det nationella kulturarvet.

Även om föremålet har stor betydelse för det nationella kulturarvet får tillstånd ges till utförsel, om föremålet fövärvas av en institution i utlandet.

9 §  Frågor om tillstånd till utförsel skall prövas av kungl. biblioteket, riksantikvarieämbetet och statens historiska museer, riksarkivet, statens konstmuseer eller Stiftelsen Nordiska museet (tillståndsmyndigheter).

För varje slag av föremål som anges i 4 och 5 §§ föreskriver regeringen vilken tillståndsmyndighet som skall pröva ansökan om tillstånd.

10 §  Ansökan om tillstånd skall ges in till riksantikvarieämbetet och statens historiska museer. Om ansökningen enligt föreskrift meddelad med stöd av 9 § skall prövas av annan tillståndsmyndighet, skall ansökningen överlämnas till denna.

11 §  Rör en ansökan mer än en av tillståndsmyndigheterna beslutar riksantikvarieämbetet och statens historiska museer vilken tillståndsmyndighet som skall handlägga ansökningen. Den tillståndsmyndigheten får fatta beslut i ärendet först efter samråd med den eller de övriga tillståndsmyndigheter som är berörda. I sådana ärenden skall ansökan avslås, om någon av de berörda tillståndsmyndigheterna anser att tillstånd inte skall beviljas.

12 §  Den som ansöker om tillstånd att föra ut ett föremål skall till ansökningen foga två svartvita fotografier av föremålet. Fotografier behövs dock inte, om ansökningen avser föremål som avses i 4 §1 a) och 4 b). Fotografier behövs inte heller, om tillståndsmyndigheten medger undantag från detta krav.

Sökanden skall på begäran av tillståndsmyndigheten ställa föremålet till dess förfogande för granskning.

13 §  Förvaltningslagen (1986:223) skall tillämpas även i fråga om tillståndsärenden som handläggs av Stiftelsen Nordiska museet. Beslut i ett sådant ärende fattas av stiftelsens styresman eller någon annan tjänsteman som styresmannen utser. Lag (1986:1194).

14 §  Har en tillståndsmyndighet avslagit en ansökan om tillstånd till utförsel, får beslutet överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Andra beslut, som en tillståndsmyndighet har meddelat enligt denna lag, får inte överklagas.

15 §  Även om ett kulturföremål är av stor betydelse för det nationella kulturarvet, får regeringen om synnerliga skäl föreligger medge att föremålet förs ut ur landet.

16 §  Om ansvar för olovlig utförsel av kulturföremål och för försök därtill finns bestämmelser i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.