Upphävd författning

Förordning (1987:946) om tillämpningen av en nordisk överens- kommelse om förmåner vid arbetslöshet

Version:

Jämför med tidigare versioner

Departement
Arbetsmarknadsdepartementet
Utfärdad
1987-10-22
Ändring införd
SFS 1987:946
Ikraft
1987-12-01
Upphäver
Förordning (1976:555) om tillämpning av en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge träffad överenskommelse om bestämmelser för tillgodoräknande av kvalifikationsperioder m.m. i samband med rätt till ersättning för arbetslöshetsförsäkrade
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad

1 §  Den överenskommelse mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om förmåner vid arbetslöshet som har undertecknats den 12 november 1985, skall gälla här i landet från och med 1 december 1987.

[S2]Överenskommelsen är upprättad på svenska, danska, finska, isländska och norska språken. I sin lydelse på svenska språket framgår överenskommelsen av bilaga till denna förordning. Texterna på övriga språk kungörs genom publiceringen i Sveriges överenskommelser med främmande makter (SÖ 1986:70).

2 §  Vid tillämpningen av bestämmelserna om tillgodoräknande av kvalifikationsperioder i artikel 4 första stycket i överenskommelsen skall krävas att sökanden omedelbart före arbetslösheten har förvärvsarbetat sammanhängande i fyra veckor här i landet.

Bilaga

Nordisk överenskommelse om förmåner vid arbetslöshet
Regeringarna i Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge,
som konstaterar att bestämmelserna i den nordiska konventionen den 5 mars 1981 om social trygghet i tillämpliga delar gäller förmåner vid arbetslöshet,
har med beaktande härav slutit följande överenskommelse om sådana förmåner.
Artikel 1
Denna överenskommelse tillämpas på den i de nordiska länderna vid varje tillfälle gällande lagstiftningen om arbetslöshetsförsäkring och annat kontant stöd vid arbetslöshet som anges i den bilaga som är fogad till denna överenskommelse.
Om den lagstiftning som avses i första stycket skulle ersättas av lagstiftning av liknande slag, skall överenskommelsen tillämpas även på den nya lagstiftningen.

Artikel 2

I överenskommelsen förstås med
  1. "kvalifikationsperioder"
arbets- och avgiftsperioder som får tillgodoräknas enligt lagstiftningen i det land där de har fullgjorts samt alla därmed jämställda perioder i den utsträckning som de enligt denna lagstiftning får tillgodoräknas som kvalifikationsperioder,
  1. "gränsarbetare''
arbetstagare som arbetar i ett av de nordiska länderna men är bosatta i ett annat nordiskt land, till vilket de vanligen återvänder varje dag. Gränsarbetare som av det företag i vilket de är fast anställda tillfälligt får en stationeringsort, varifrån de inte varje dag kan återvända till bosättningsorten, anses ändå som gränsarbetare under en tid av högst fyra månader. Detta gäller även om arbetet under denna tid har förlagts till bosättningslandet.
Artikel 3
De som flyttar från ett nordiskt land till ett annat har rätt att tillgodoräkna sig kvalifikationsperioder som har fullgjorts i de övriga nordiska länderna. Detta gäller dock endast under förutsättning att perioderna är tillgodoräkningsbara enligt lagstiftningen i det land där ersättningsanspråket framställs.
Samma rätt gäller även för dem som enligt artikel 6 och 7 har rätt till förmåner vid arbetslöshet.
Artikel 4
Den som vill tillgodoräkna sig kvalifikationsperioder enligt artikel 3 första stycket skall omedelbart före arbetslösheten ha utfört arbete i det land där ersättningsanspråket framställs. Arbetet skall kunna godtas enligt detta lands lagstiftning. Mer än fyra veckors sammanhängande förvärvsarbete får dock inte krävas.
Om arbetet har upphört utan förmånstagarens vållande, får han eller hon ändå tillgodoräkna sig kvalifikationsperioderna under förutsättning att arbetet varit avsett att pågå under längre tid.
Artikel 5
Kravet på arbete enligt artikel 4 första stycket gäller inte den som i det land, där ersättningsanspråket framställs, antingen har arbetat i sådan utsträckning att han eller hon har omfattats av detta lands lagstiftning angående förmåner vid arbetslöshet eller har uppburit arbetslöshetsersättning. Dock skall arbetet ha utförts eller arbetslöshetsersättning ha uppburits inom fem år från ansökan om arbete hos den offentliga arbetsförmedlingen och, i förekommande fall, om medlemskap i vederbörande arbetslöshetskassa.
Kravet gäller inte heller den som har flyttat med sin make, om maken har fått ett arbete på minst två år i det land där ersättningsanspråket framställs. Därvid likställs sammanboende med makar i den utsträckning nationell lagstiftning eller praxis medger det.
Artikel 6
Till gränsarbetare, som blir helt eller delvis arbetslösa utan att anställningen har upphört, utgår förmåner vid arbetslöshet enligt lagstiftningen i sysselsättningslandet som om de hade varit bosatta där, under förutsättning att de är anmälda hos den offentliga arbetsförmedlingen i sysselsättningslandet.
Detsamma gäller även andra arbetstagare, som under anställningen har varit bosatta i ett annat land än sysselsättningslandet, om de uppehåller sig i sysselsättningslandet.
Artikel 7
Till gränsarbetare, vars anställning har upphört, utgår förmåner vid arbetslöshet enligt lagstiftningen i bosättningslandet som om de hade omfattats av detta lands lagstiftning under anställningen. Detta gäller dock endast under förutsättning att gränsarbetaren anmäler sig som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen i bosättningslandet.
Detsamma gäller även andra arbetstagare, som under anställningen har varit bosatta i ett annat land än sysselsättningslandet, dock endast under förutsättning att de sammanhängande bott där under de två år som har föregått arbetslöshetens inträde.
Artikel 8
För att bestämmelserna skall vara tillämpliga måste de ansökningar och anmälningar som avses i artiklarna 5 och 7 ske inom åtta veckor räknat från
  1. flyttningen i de fall som avses i artikel 5 och
  2. arbetslöshetens inträde i de fall som avses i artikel 7.
Det förvärvsarbete som avses i artikel 4 skall ha påbörjats inom åtta veckor från den tidpunkt då förmånstagaren upphörde att omfattas av förmånerna vid arbetslöshet i det land som han eller hon har flyttat ifrån.
Artikel 9
Denna överenskommelse hindrar inte att ett nordiskt land tillämpar för förmånstagarna förmånligare bestämmelser för rätt till ersättning än de som anges i artiklarna 4--8.
Artikel 10
Förmåner som utgår i ett nordiskt land skall sammanräknas med förmåner som har utgått i andra nordiska länder.
Artikel 11
Om lagstiftningen i ett nordiskt land föreskriver att förmåner vid arbetslöshet skall beräknas på grundval av tidigare förvärvsinkomst, skall den inkomst som uppburits i andra nordiska länder likställas med inkomst i det land där ersättningsanspråket framställs. Beräkningen görs enligt reglerna i det landet.
Artikel 12
Ersättning för ett och samma arbetslöshetsfall kan inte samtidigt utgå från mer än ett nordiskt land.
Artikel 13
Mellan två eller flera av de fördragsslutande länderna kan ingås särskilda överenskommelser om utbetalning av arbetslöshetsförmåner till arbetstagare, som återvänder till bosättningslandet sedan de har blivit helt eller delvis arbetslösa utan att anställningen har upphört. Innan en sådan överenskommelse ingås av de berörda länderna, skall de övriga fördragsslutande länderna ges möjlighet att framföra sina synpunkter.
Artikel 14
Denna överenskommelse gäller inte i fråga om förmåner som avser tiden före dess ikraftträdande.
Vid bestämmande av rätt till förmåner på grund av denna överenskommelse skall även ersättnings- och kvalifikationsperioder före överenskommelsens ikraftträdande beaktas.

Artikel 15

Förbindelseorgan vid tillämpningen av denna överenskommelse är
i Danmark Arbejdsdirektoratet,
i Finland Social- och hälsovårdsministeriet,
i Island Atvinnuleysistryggingasjodur,
i Norge Arbeidsdirektoratet,
i Sverige Arbetsmarknadsstyrelsen.
Artikel 16
Om ett av de fördragsslutande länderna önskar säga upp överenskommelsen, skall skriftligt meddelande härom tillställas det norska utrikesministeriet som har att underrätta de övriga nordiska ländernas regeringar om uppsägningen.
Uppsägningen gäller endast det land som har verkställt densamma och är giltig från och med ingången av det kalenderår som inträffar minst sex månader från det att det norska utrikesministeriet har mottagit meddelande om uppsägningen.
Om överenskommelsen sägs upp, skall rättigheter som har förvärvats på grund av överenskommelsen alltjämt bestå.
Artikel 17
Denna överenskommelse skall ratificeras och ratifikationshandlingarna deponeras hos det norska utrikesministeriet.
Överenskommelsen träder i kraft första dagen i den månad som infaller två hela kalendermånader efter den dag, då samtliga länders ratifikationsinstrument har deponerats.
Artikel 18
När denna överenskommelse träder i kraft upphör överenskommelsen den 28 juni 1976 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om bestämmelser för tillgodoräknande av kvalifikationsperioder m. m. i samband med rätt till ersättning för arbetslöshetsförsäkrade samt slutprotokollet till nämnda överenskommelse att gälla.
I fråga om den som vid ikraftträdandet har börjat uppbära ersättning med stöd av artikel 2 andra stycket i den upphävda överenskommelsen gäller nämnda stycke under återstoden av ersättningsperioden.
Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill befullmäktigade ombud, undertecknat denna överenskommelse.
Som skedde i Mariehamn den 12 november 1985 i ett exemplar på svenska, danska, finska, isländska och norska språken, vilka samtliga texter har samma giltighet.

För Danmark: Grethe Fenger Mller

För Finland: Matti Puhakka

För Island: Hallgrimur Dalberg

För Norge: Med bilagda förbehåll Kjell Stahl

För Sverige: Anna-Greta Leijon

Bilaga

Förteckning över lagstiftning som avses i artikel 1

Danmark
Lov (bekendtgrelse nr. 444 af 28. juli 1982) om arbejdsformidling og arbejdslshetsforsikring m. v.

Finland

Lag om utkomstskydd för arbetslösa (602/24.8.1984)
Lag om arbetslöshetskassor (603/24.8.1984) -- och till dem ansluten lagstiftning.
Island
Lov nr 64 af 2 juni. 1981 om arbejdslöshedsforsikring.
Norge
Lov 17 juni 1966 nr 12 om folketrygd, Kapitel 4, Stnad under arbeidslyse m. v. § 4--1, bokstav a.
Lag den 5 juni 1973 (nr 370) om arbetslöshetsförsäkring.
Lag den 5 juni 1973 (nr 371) om kontant arbetsmarknadsstöd.

Ändringar

Förordning (1987:946) om tillämpningen av en nordisk överenskommelse om förmåner vid arbetslöshet

Förarbeten
Prop. 1985/86:84
Ikraftträder
1987-12-01

Ändring, SFS 1993:1529

    Omfattning
    upph.