1 §  Denna förordning innehåller säkerhetsbestämmelser för elektrisk materiel.

Elektrisk materiel enligt denna förordning omfattar

1. en anordning som är avsedd att anslutas till en elektrisk starkströmsanläggning,
2. en anordning som har en egen elektrisk kraftkälla,
3. komponenter i eller vid sådana anordningar som avses i 1 och 2,
4. komponenter i eller vid en elektrisk starkströmsanläggning och
5. elektrisk utrustning som är avsedd att användas i eller vid en elektrisk starkströmsanläggning.

2 §  Den som för användning inom landet tillverkar, importerar, upplåter, saluför eller överlåter på annat sätt samt installerar eller använder elektrisk materiel skall svara för att materielen uppfyller de säkerhetskrav som anges i denna förordning.

3 §  Elektrisk materiel skall vara konstruerad och tillverkad på sådant sätt att skydd mot olyckor i de avseenden som anges i 5 och 6 §§ uppnås, under förutsättning att materielen används för avsett ändamål och underhålls på ett riktigt sätt.

4 §  Elektrisk materiel skall genom märkning eller på annat sätt vara försedd med sådan information som behövs från säkerhetssynpunkt.

Tillverkarens namn eller varumärke samt materielens typbeteckning skall finnas klart och tydligt angivna på materielen eller, om detta inte är möjligt, på förpackningen.

Elektrisk materiel och tillhörande komponenter skall ha sådant utförande att de kan sättas samman och anslutas på ett korrekt och säkert sätt.

5 §  Tekniska åtgärder skall vidtas till skydd mot olyckor orsakade av elektrisk materiel på ett sådant sätt

1. att människor och husdjur är tillfredsställande skyddade mot fara för skada eller men som kan orsakas av direkt eller indirekt beröring med elektrisk materiel,
2. att det inte kan uppstå temperaturnivåer, ljusbågar eller strålning som innebär fara,
3. att människor, husdjur och egendom är tillfredsställande skyddade mot icke elektriska risker som enligt erfarenhet kan orsakas av elektrisk materiel,
4. att isoleringen av elektrisk materiel är anpassad till de förhållanden som kan förutses.

6 §  Sådana tekniska åtgärder skall vidtas till skydd mot olyckor som kan orsakas av yttre påverkan på elektrisk materiel

1. att den elektriska materielen uppfyller de förväntade mekaniska kraven och människor, husdjur och egendom inte utsätts för fara,
2. att den elektriska materielen, i den omgivning där det kan förutses att materielen kommer att användas, kan stå emot icke mekanisk påverkan och människor, husdjur och egendom inte utsätts för fara,
3. att den elektriska materielen inte utsätter människor, husdjur och egendom för fara vid de överbelastningsförhållanden eller felfall som kan förutses.

7 §  Elsäkerhetsverket får meddela föreskrifter som i fråga om elsäkerhet närmare bestämmer kraven enligt 3--6 §§ för elektrisk materiel.

För elektrisk materiel kan gälla ytterligare föreskrifter om säkerhet som har meddelats av andra myndigheter än verket. Förordning (1992:1235).

8 §  Elektrisk materiel som i fråga om säkerheten är utförd enligt svensk standard för sådan materiel skall, om inte annat visas, anses uppfylla säkerhetskraven enligt 3--7 §§.

Elsäkerhetsverket får i fråga om elektrisk materiel, för vilken svensk standard saknas, föreskriva att säkerhetskraven för sådan materiel skall anses uppfyllda om materielen är utförd enligt andra särskilda krav. Förordning (1992:1235).

9 §  Elsäkerhetsverket får, om det föreligger särskilda skäl, föreskriva att viss elektrisk materiel skall vara godkänd av riksprovplatsen för elektrisk materiel för att få användas, upplåtas, saluföras eller överlåtas inom landet. Förordning (1992:1235).

10 §  Elsäkerhetsverket får föreskriva att den som för användning inom landet tillverkar, importerar eller yrkesmässigt överlåter eller hyr ut elektrisk materiel, skall vara skyldig att registrera materielen.

Om avgift för underlåten registrering finns bestämmelser i 18--20 §§ lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar. Förordning (1992:1235).

11 §  Uppgiften att registrera elektrisk materiel och att pröva frågor i anslutning till registreringen skall handhas av riksprovplatsen för elektrisk materiel.

12 §  Elektrisk materiel som godkänts av riksprovplatsen för elektrisk materiel enligt 9 §, och för vilken registreringsskyldighet föreligger, registreras genom riksprovplatsens försorg.

Detsamma gäller när SEMKO, Svenska Elektriska Materielkontrollanstalten AB, i annat fall än som avses i första stycket godkänt eller för S-märkning certifierat elektrisk materiel, som omfattas av registreringsskyldighet, och därmed kontrollerat att materielen är tillverkad enligt svensk standard eller ändå uppfyller säkerhetskraven enligt denna förordning.

13 §  För registrering av elektrisk materiel som omfattas av registreringsskyldighet men som inte är godkänd eller certifierad för S-märkning av SEMKO, krävs följande handlingar:

1. intyg från sökanden att den elektriska materielen uppfyller svensk standard eller annat särskilt krav enligt föreskrift som Elsäkerhetsverket meddelat med stöd av 8 § andra stycket,
2. dokumentation som identifierar den elektriska materielen och
3. provningsprotokoll utfärdat av provningsanstalt som tillhör något av de system för internationella provningsöverenskommelser avseende elektriska artiklar där SEMKO deltar eller med vilken SEMKO har en särskild överenskommelse om ömsesidiga godtaganden av provningsresultat eller ett provningsprotokoll från en tillverkare som har ett särskilt avtal med SEMKO om egenprovning. Protokollen skall styrka intyg som avses under p. 1. Förordning (1992:1235).

14 §  Riksprovplatsen skall föra en för allmänheten tillgänglig förteckning över registrerad elektrisk materiel.

15 §  Elsäkerhetsverket får efter samråd med riksrevisionsverket och riksprovplatsen för elektrisk materiel meddela föreskrifter om avgifter för registrering av elektrisk materiel. En sådan avgift skall täcka kostnaderna för

1. registreringen av elektrisk materiel,
2. verkets verksamhet med avseende på elsäkerhet hos elektrisk materiel.

Verket skall inhämta regeringens medgivande innan en föreskrift enligt första stycket beslutas. Förordning (1992:1235).

16 §  I fråga om elsäkerheten hos elektrisk materiel är Elsäkerhetsverkets tillsynsmyndighet enligt 21 § lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar. Förordning (1992:1235).

17 §  Elsäkerhetsverket får meddela föreskrifter om ersättning för sådant uttaget prov som avses i 24 § andra stycket lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar och om skyldighet att ersätta verkets kostnader för provning som avses i nämnda bestämmelse. Förordning (1992:1235).

18 §  Elsäkerhetsverket får ifråga om elektrisk materiel meddela föreskrifter för verkställighet av i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar eller i denna förordning meddelade bestämmelser. Förordning (1992:1235).

19 §  Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot föreskrifter som har meddelats enligt denna förordning eller med stöd av ett bemyndigande i förordningen finns i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.

20 §  Elsäkerhetsverkets beslut enligt 23 §, 24 § första eller andra stycket, 25 § eller 26 § lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar får överklagas hos kammarrätten.

Elsäkerhetsverkets beslut om föreskrifter med stöd av ett bemyndigande enligt nämnda lag får överklagas hos regeringen. Förordning (1992:1235).

21 §  Beslut som meddelats av riksprovplatsen för elektrisk materiel i frågor om registrering av elektrisk materiel får överklagas hos Elsäkerhetsverket.

Elsäkerhetsverkets beslut i frågor som avses i första stycket får överklagas hos kammarrätten. Förordning (1992:12325).