Upphävd författning

Förordning (1989:847) med instruktion för Riksåklagaren

Departement
Justitiedepartementet Å
Utfärdad
1989-11-16
Ändring införd
SFS 1989 i lydelse enligt SFS 2004:108
Upphäver
Åklagarinstruktion (1974:910)
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad

Uppgifter

1 §  Bestämmelser om riksåklagarens uppgifter som åklagare finns i rättegångsbalken och i andra författningar.

[S2]Riksåklagaren för talan i mål om brott som hör under allmänt åtal, dock inte i mål om brott som i tjänsten har begåtts av statsråd, justitieråd, regeringsråd, riksdagens ombudsmän, justitiekanslern eller den som utövar riksåklagarens tjänst.

2 §  Riksåklagaren har tillsyn över åklagarväsendet och skall verka för lagenlighet, följdriktighet och enhetlighet vid rättstillämpningen.

[S2]Riksåklagaren är central förvaltningsmyndighet för åklagarväsendet. Riksåklagaren skall leda och samordna verksamheten samt se till att den bedrivs effektivt.

[S3]Riksåklagaren får för de ändamål som anges i första och andra styckena meddela föreskrifter och allmänna råd för verksamheten. Riksåklagaren lämnar även i övrigt råd och upplysningar till åklagarna i deras verksamhet.

Verksförordningens tillämpning

3 §  Följande bestämmelser i verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på Riksåklagaren:

[S2]3 § om myndighetens ledning,

[S3]6-9 §§ om myndighetschefens ansvar och uppgifter,

[S4]15 § om revisionsberättelse,

[S5]16 § om medverkan i EU-arbetet,

[S6]23 och 26 §§ om ärendenas handläggning,

[S7]27 och 28 §§ om myndighetens föreskrifter,

[S8]29 § om inhämtande av uppgifter och utövande av tillsyn, samt

[S9]30 § om ärendeförteckning.

[S10]I administrativa ärenden tillämpas också bestämmelserna i 31 och 35 §§verksförordningen om myndighetens beslut och om överklagande. Förordning (1996:206).

Arbetsfördelningen mellan riksåklagaren och vice riksåklagaren

4 §  Närmare bestämmelser om arbetsfördelningen mellan riksåklagaren och vice riksåklagaren skall beslutas av riksåklagaren och framgå av Riksåklagarens arbetsordning. Förordning (2001:994).

Rådgivande nämnden

5 §  Hos riksåklagaren finns en rådgivande nämnd som består av en ordförande och högst sex andra ledamöter.

[S2]I ärenden som är av större vikt eller av principiell betydelse skall nämndens mening inhämtas. Riksåklagaren skall också fortlöpande hålla nämnden informerad om verksamheten inom åklagarväsendet.

[S3]Ärenden där det är fråga om att utöva en åklagaruppgift eller att pröva en tillsynsfråga i ett enskilt fall får inte behandlas i nämnden. Förordning (1994:925).

6 §  Nämnden är beslutför när minst fyra ledamöter är närvarande. Riksåklagaren eller vice riksåklagaren skall vara närvarande vid nämndens sammanträden. Förordning (2001:994).

Tjänsteförslagsnämnden

7 §  Tjänsteförslagsnämnden vid Riksåklagaren skall ge råd i ärenden om anställning av åklagare där Riksåklagaren eller Ekobrottsmyndigheten beslutar, med undantag för anställningsärenden enligt 20 § andra stycket åklagarförordningen (1996:205).

[S2]Nämnden består av riksåklagaren, som också är ordförande i nämnden, och högst nio särskilt utsedda ledamöter. En av ledamöterna är vice ordförande. För varje annan ledamot än ordföranden finns en ersättare. Förordning (2004:108).

8 §  Nämnden är beslutför när ordföranden och minst fyra andra ledamöter är närvarande. När ärenden av principiell natur eller annars av större vikt handläggs bör samtliga ledamöter vara närvarande. Förordning (1998:1461).

Organisation

9 §  Riksåklagaren beslutar om sin organisation. Förordning (1999:771).

10 §  Riksåklagaren får förordna biträdande åklagare hos sig. Dessa har de anställningsbenämningar som Riksåklagaren bestämmer och är anställda eller placerade vid Riksåklagaren.

[S2]Biträdande åklagare får i den omfattning riksåklagaren bestämmer utföra de åklagaruppgifter som riksåklagaren får utföra, med undantag för beslut om att väcka eller fullfölja åtal i Högsta domstolen. Biträdande åklagare får emellertid inte fatta beslut på riksåklagarens vägnar i ärenden som är av principiellt intresse eller av större vikt, eller som av någon annan anledning bör avgöras av riksåklagaren eller vice riksåklagaren.

[S3]De allmänna åklagare som Riksåklagaren har bestämt skall vara anställda eller placerade vid Riksåklagaren fullgör de åklagaruppgifter som skall utföras av annan allmän åklagare än riksåklagaren eller vice riksåklagaren. Förordning (2002:178).

Ärendenas handläggning m. m.

11 §  Ärenden som inte behöver prövas av riksåklagaren eller vice riksåklagaren får avgöras av någon annan tjänsteman. Hur detta skall ske anges i arbetsordningen eller i särskilda beslut. En åklagaruppgift får lämnas över endast till en biträdande åklagare. Förordning (2001:994).

12 § Har upphävts genom förordning (2001:994).

Anställningar m.m.

13 §  Enligt 7 kap. 3 § rättegångsbalken anställs riksåklagaren och vice riksåklagaren med fullmakt genom beslut av regeringen. Riksåklagaren beslutar om övriga anställningar vid myndigheten. Förordning (2001:994).

14 §  Endast den som är svensk medborgare får vara biträdande åklagare hos riksåklagaren. Förordning (1999:771).

15 §  Ledamöterna i den rådgivande nämnden förordnas av regeringen för en bestämd tid. Regeringen utser en av ledamöterna att vara ordförande i nämnden. Förordning (1998:1461).

16 §  De särskilt utsedda ledamöterna i tjänsteförslagsnämnden och deras ersättare förordnas av regeringen för en tid av högst tre år. Regeringen utser en av ledamöterna att vara vice ordförande i nämnden. Förordning (1998:1461).

Överklagande

17 §  Riksåklagarens beslut i brottmålsfrågor får inte överklagas.

[S2]Av åklagarförordningen (1996:205) framgår att Riksåklagarens beslut i ett överklagat administrativt ärende inte får överklagas, med undantag för anställningsbeslut av Ekobrottsmyndigheten enligt 18 § åklagarförordningen. Förordning (2004:108).

Ändringar

Förordning (1989:847) med instruktion för Riksåklagaren

    Ikraftträder
    1990-01-01

Förordning (1994:350) om ändring i förordningen (1989:847) med instruktion för Riksåklagaren

    Omfattning
    ändr. 4, 7, 8, 12 §§
    Ikraftträder
    1994-07-01

Förordning (1994:925) om ändring i förordningen (1989:847) med instruktion för Riksåklagaren

    Omfattning
    upph. 14 §, rubr. närmast före 14 §; ändr. 5 §
    Ikraftträder
    1994-07-01

Förordning (1995:347) om ändring i förordningen (1989:847) med instruktion för Riksåklagaren

    Omfattning
    ändr. 3, 7, 8, 11, 12 §§, rubr. närmast före 11 §
    Ikraftträder
    1995-05-01

Förordning (1996:206) om ändring i förordningen (1989:847) med instruktion för Riksåklagaren

    Omfattning
    ändr. 3, 4, 8, 11, 15 §§
    Ikraftträder
    1996-07-01

Förordning (1998:1461) om ändring i förordningen (1989:847) med instruktion för Riksåklagaren

Omfattning
nuvarande 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 15 §§ betecknas 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 17 §§, rubr. närmast före 7, 9, 11, 15 §§ sätts närmast före 9, 11, 13, 17 §§; nya 7, 8, 16 §§, rubr. närmast före 7 §
Ikraftträder
1999-01-01

Förordning (1999:184) om ändring i förordningen (1989:847) med instruktion för Riksåklagaren

Omfattning
ändr. 7 §
Ikraftträder
1999-05-01

Förordning (1999:771) om ändring i förordningen (1989:847) med instruktion för Riksåklagaren

Omfattning
ändr. 9, 10, 13, 14 §§, rubr. närmast före 13 §
Ikraftträder
1999-11-01

Förordning (2001:994) om ändring i förordningen (1989:847) med instruktion för Riksåklagaren

Omfattning
upph. 12 §; ändr. 4, 6, 7, 11, 13 §§, rubr. närmast före 4 §
Ikraftträder
2002-01-01

Förordning (2002:178) om ändring i förordningen (1989:847) med instruktion för Riksåklagaren

Omfattning
ändr. 10 §
Ikraftträder
2002-06-01

Förordning (2004:108) om ändring i förordningen (1989:847) med instruktion för Riksåklagaren

Omfattning
ändr. 7, 17 §§
Ikraftträder
2004-04-01

Ändring, SFS 2004:1266

Omfattning
upph.