Förordning om allmän trafikplikt och transportstöd när det gäller järnväg, väg och inre vattenvägar

Föreskrifterna i denna förordning meddelas för att Sverige skall uppfylla sina förpliktelser enligt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

Följande regler i rättsakter inom Europeiska gemenskaperna (EG), som det hänvisas till i bilaga XIII till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) och i bilaga 11 till Gemensamma EES-kommitténs beslut 7/94, skall gälla som svensk förordning:

1. 1.Rådets förordning (EEG) nr 1191/69 av den 26 juni 1969 om medlemsstaternas åtgärder i fråga om allmän trafikplikt på järnväg, väg och inre vattenvägar, i dess lydelse enligt
   1. 1.rådets förordning (EEG) nr 1893/91 av den 20 juni 1991 om ändring i förordning (EEG) nr 1191/69 om medlemsstaternas åtgärder i fråga om allmän trafikplikt på järnväg, väg och inre vattenvägar.
2. 2.Rådets förordning (EEG) nr 1107/70 av den 4 juni 1970 om stöd till transporter på järnväg, väg och inre vattenvägar, i dess lydelse enligt
   1. 1.rådets förordning (EEG) nr 1473/75 av den 20 maj 1975 om ändring i förordning (EEG) nr 1107/70 om stöd till transporter på järnväg, väg och inre vattenvägar,
   2. 2.rådets förordning (EEG) nr 1658/82 av den 10 juni 1982 om ändring i förordning (EEG) nr 1107/70 om stöd till transporter på järnväg, väg och inre vattenvägar genom föreskrifter om kombinerade transporter,
   3. 3.rådets förordning (EEG) nr 1100/89 av den 27 april 1989 om ändring i förordning (EEG) nr 1107/70 om stöd till transporter på järnväg, väg och inre vattenvägar,
   4. 4.rådets förordning (EEG) nr 3578/92 av den 7 december 1992 om ändring av förordning (EEG) nr 1107/70 om stöd till transporter på järnväg, väg och inre vattenvägar. Förordning (1994:1071).

De svenska texterna till de i 1 § angivna rättsakterna/n1/ finns i bilaga 1 och 2 till denna förordning.

Rådets beslut 75/327/EEG och förordning (EEG) nr 1192/69 som nämns i förordning (EEG) nr 1107/70 har införlivats med svensk rätt genom förordningen (1993:1326) om järnvägsföretags redovisningar, prisbildningen för internationell godsbefordran på järnväg m. m.

De danska, engelska, finska, franska, grekiska, isländska, italienska, nederländska, norska, portugisiska, spanska, svenska och tyska texterna skall ha samma giltighet.

När bestämmelserna innehåller begrepp eller hänvisar till förfaranden som är utmärkande för EG: s rättsordning, exempelvis skall bestämmelserna i följande protokoll tillämpas:

1. 1.ingresser,
2. 2.adressaterna för EG: s rättsakter,
3. 3.hänvisningar till territorier eller språk inom EG,
4. 4.hänvisningar till inbördes rättigheter och skyldigheter för EG- medlemsstaterna, deras offentliga organ, företag och enskilda personer i dessa stater,
5. 5.hänvisningar till informations- och anmälningsförfaranden,
6. 1.EES-avtalets protokoll 1 om övergripande anpassning i den lydelse protokollet har efter ändringar enligt protokollet den 17 mars 1993 med justeringar av EES-avtalet,
7. 2.protokoll 1 till avtalet mellan EFTA-staterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol, och
8. 3.protokoll 1 till avtalet om en ständig kommitté för EFTA-staterna.

Protokollen finns intagna i lagen (1992:1317) om ett europeiskt ekonomisk samarbetsområde (EES).

När rättsakterna i 2 § innehåller hänvisningar till Romfördraget skall dessa i stället avse följande artiklar i EES-avtalet:

1. 1.artikel 77 EEG = artikel 49 EES
2. 2.artikel 92 EEG = artikel 61 EES
3. 3.artikel 93 EEG = artikel 62 EES

Hänvisningarna till artiklarna 75, 83 och 94 i Romfördraget skall inte anses relevanta.

I artikel 5 i förordning (EEG) nr 1107/70 skall "kommissionen" ersättas med "den kompetenta myndigheten som den avses i artikel 62 i EES-avtalet".

Med EFTA-stat avses i denna förordning en medlem av Europeiska frihandelssammanslutningen för vilken EES-avtalet har trätt i kraft.

Behörig myndighet enligt förordning (EEG) nr 1191/69 är regeringen.

Bilaga saknas i den konsoliderade texten — se den tryckta författningen