1 §  Denna lag innehåller bestämmelser om husläkare och om enskilda personers val av husläkare i den öppna vård som anges i 5 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).

Vad som i denna lag sägs om landsting gäller också kommuner som inte ingår i ett landsting samt andra kommuner som har ansvar för viss del av hälso- och sjukvården (primärvården) i ett område.

2 §  En husläkare kan vara offentligt eller privat anställd eller vara verksam som enskild företagare.

Husläkaren skall ha specialistkompetens i allmänmedicin. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Socialstyrelsen får medge undantag från detta krav.

3 §  En enskild som vill ha en viss läkare som sin husläkare skall anmäla detta till denne. En sådan anmälan får göras av den som är bosatt här i landet. För barn görs anmälan av vårdnadshavaren. Den som har fyllt 16 år har dock rätt att själv göra en sådan anmälan.

4 §  Av hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) följer att landstinget ansvarar för att alla som är bosatta inom landstinget får möjlighet att välja en husläkare.

5 §  En husläkare skall föra en särskild förteckning över dem som han eller hon är husläkare för. Husläkaren skall se till att landstinget fortlöpande har kännedom om vilka dessa personer är.

6 §  En enskild kan avstå från att bli förtecknad hos husläkare genom att meddela detta till landstinget.

8 §  Den som har förtecknats hos en husläkare får byta husläkare genom en ny anmälan enligt 3 §. På begäran av den enskilde skall den förre husläkaren lämna de uppgifter om patienten till den nye husläkaren som denne behöver för vården.

9 §  En husläkare har ett särskilt ansvar för att de personer som är förtecknade hos denne får behövlig hälso- och sjukvård. Husläkaren ansvarar för att dessa personer genom mottagnings- eller jourverksamhet vid behov kan komma i kontakt med en läkare och att de i skälig omfattning kan få hembesök. Husläkaren ansvarar vidare för att hans eller hennes patienter, när det är lämpligt, får upplysningar om metoder för att förebygga sjukdomar eller skador samt att deras behov av kontakter med andra inom vård- och rehabiliteringsområdet i möjligaste mån tillgodoses.

En husläkare skall medverka till att lokala hälsoproblem och risker i miljön uppmärksammas. Husläkaren skall också medverka till att den egna verksamheten kan följas upp och utvärderas.

10 §  Landstinget får bestämma att varje husläkare i ett sjukvårdsområde eller en del av området för viss tid, utöver de uppgifter som anges i 9 §, också skall utföra läkaruppgifter inom primärvården i övrigt samt svara för att de som har förtecknats hos husläkaren har tillgång till insatser av distriktssköterska. Landstinget får också bestämma att husläkarna skall rapportera till landstinget om sin verksamhet och att de skall samverka med andra inom vård- och rehabiliteringsområdet.

11 §  En husläkare i privat verksamhet och landstinget kan komma överens om att husläkaren skall ansvara för mer omfattande uppgifter än vad som följer av 9 § och beslut enligt 10 §.

12 §  En husläkare skall senast ett år efter det att han eller hon inlett sin verksamhet ha minst 1 000 personer på sin förteckning. Om husläkaren inte uppfyller detta villkor skall landstinget, om inte annat följer av 14 §, erbjuda de personer som förtecknats hos läkaren att välja en ny husläkare.

13 §  En husläkare får inte ha flera än 3 000 personer på sin förteckning.

14 §  Efter överenskommelse med landstinget får en husläkare ha färre eller flera personer förtecknade än vad som anges i 12 respektive 13 §.

15 §  En husläkare i privat verksamhet skall till landstinget anmäla det högsta antalet personer som denne avser att vara husläkare för. Husläkaren kan senare anmäla ett ändrat antal personer. Anmälan skall göras senast sex månader innan den angivna begränsningen skall börja gälla.

16 §  En husläkare som på sin förteckning har färre personer än han eller hon har anmält enligt 15 § får inte utan särskilda skäl vägra att en person förs upp på förteckningen eller föra av en person från förteckningen.

17 §  Varje läkare som uppfyller behörighetskravet i 2 § andra stycket och som är villig att ansvara för de uppgifter som en husläkare har enligt denna lag och som har samverkansavtal med landstinget i fråga om husläkarverksamheten får etablera sig som husläkare i privat verksamhet. Lag (1994:1960).

20 §  Ersättning till en husläkare för uppgifter enligt 9 och 10 §§ skall till övervägande del bestå av ett bestämt belopp för varje person som är förtecknad hos husläkaren (individersättning). Denna ersättning betalas av landstinget.

Husläkarersättningen består i övrigt av ersättning för besök eller motsvarande åtgärd (besöksersättning) som betalas av patienten (patientavgift) eller av landstinget. Husläkarersättningen kan slutligen bestå av särskild ersättning för åtgärder som kräver medicinsk kompetens eller utrustning utöver vad en husläkare vanligen har (åtgärdsersättning). Lag (1993:1660).

21 §  Landstinget fastställer hur individersättning och besöksersättning skall beräknas. Beräkningen skall ske enligt samma grunder för alla husläkare i sjukvårdsområdet eller del av detta.

Regeringen meddelar verkställighetsföreskrifter rörande husläkarersättningen. Lag (1993:1660).

22 §  Ersättning för uppgifter som avses i 11 § lämnas enligt grunder som landstinget och husläkaren kommit överens om.

23 §  Ersättning till en husläkare i privat verksamhet betalas ut i efterskott minst en gång varje månad om inte landstinget och husläkaren kommit överens om något annat.

24 §  Om en husläkare inte uppfyller kravet i 12 § första meningen är landstinget inte längre skyldigt att betala husläkarersättning.

25 §  Om en husläkare i privat verksamhet inte utför de uppgifter som han eller hon har ansvar för enligt denna lag får landstinget göra ett avdrag på husläkarersättningen som skäligen motsvarar försummelsen.

Om husläkaren trots påminnelser i väsentlig mån underlåter att fullgöra sina uppgifter är landstinget inte längre skyldigt att betala husläkarersättning.

26 §  För vård eller behandling av en husläkare eller av den som husläkaren har anvisat skall patienten betala patientavgift, om inte något annat är särskilt föreskrivet. Om en husläkare tar ut en lägre patientavgift än den som gäller hos landstinget skall detta inte påverka den del av besöksersättningen som betalas av landstinget.

En patient som för en viss tid har uppnått kostnadsbefrielse enligt 7 § lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m. m. är även befriad från att betala patientavgifter enligt denna bestämmelse under samma tid. Landstinget svarar för dessa patientavgifter.

27 §  Bestämmelser om ersättning för resekostnader i samband med vård eller behandling som omfattas av denna lag finns i lagen (1991:419) om resekostnadsersättning vid sjukresor.