1 §  Enligt lagen (1993:588) om husläkare skall en husläkare ha specialistkompetens i allmänmedicin. I denna förordning ges bestämmelser om undantag från detta krav.

2 §  En läkare med specialistkompetens inom annat ämnesområde än allmänmedicin som tidigare av Socialstyrelsen har förklarats behörig att inneha en tjänst som distriktsläkare inom verksamhetsområdet allmänmedicin har rätt att i stället vara verksam som husläkare.

3 §  Socialstyrelsen får efter ansökan medge att andra läkare än specialister i allmänmedicin och sådana som avses i 2 § får vara verksamma som husläkare. Sådant medgivande skall företrädesvis ges åt specialistkompetenta läkare som inom sitt område är kliniskt verksamma med direkt patientarbete. Om det finns särskilda skäl får även andra läkare som enligt styrelsens bedömning i allt väsentligt kan fullgöra en husläkares uppgifter ges sådant medgivande.

4 §  Medgivande enligt 3 § får ges för viss tid eller utan tidsbegränsning. Ett medgivande som gäller för viss tid får förenas med krav på kompletterande utbildning för fortsatt verksamhet som husläkare efter utgången av den angivna tiden. Socialstyrelsen skall ange omfattningen och inriktningen av den kompletterande utbildningen.

5 §  Ett beslut av Socialstyrelsen att avslå en ansökan om medgivande enligt 3 § skall innehålla uppgift om vilken kompletterande utbildning som behövs för att medgivande skall kunna ges.

6 §  Socialstyrelsens beslut enligt denna förordning får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Socialstyrelsens och allmän förvaltningsdomstols beslut enligt denna förordning gäller omedelbart, om inte annat sägs i beslutet. Förordning (1995:277).

7 §  Avgift tas ut för prövning av en ansökan om medgivande enligt 3 §. För ansökningsavgiftens storlek m. m. gäller bestämmelserna i 9--14 §§avgiftsförordningen (1992:191), varvid avgiftsklass 4 tillämpas.