1 §  Denna lag gäller för

1. totalförsvarspliktiga under den tid då de är skyldiga att fullgöra värnplikt eller civilplikt enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt,
2. dem som utan att vara anställda genomgår militär utbildning vid Försvarsmakten,
3. hemvärnsmän under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga,
4. dem som genom krigsfrivilligavtal eller annat avtal åtagit sig att tjänstgöra frivilligt i befattningar i Försvarsmaktens krigsorganisation, under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga,
5. dem som är anställda i Försvarsmakten och tjänstgör utomlands i en internationell militär insats.

För dem som genomgår militär utbildning vid Försvarsmakten som en del av en högskoleutbildning gäller inte lagens bestämmelser om disciplinansvar för förseelser mot vilka högskolan får vidta disciplinära åtgärder. Lag (2015:145).

2 §  Är Sverige i krig, gäller lagen även för

1. alla som, utöver det som sägs i 1 §, är tjänstgöringsskyldiga i Försvarsmakten,
2. polismän som utan att vara tjänstgöringsskyldiga i Försvarsmakten är skyldiga att delta i Sveriges försvar,
3. skyddsvakter som förordnats med stöd av skyddslagen (2010:305),
4. alla som annars vistas vid avdelningar av Försvarsmakten, när avdelningarna är i fält eller verkar under liknande förhållanden, och
5. medlemmar av den organiserade motståndsrörelsen. Lag (2010:307).

3 §  Om Sverige är i krigsfara eller om det råder sådana extraordinära förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara, får regeringen föreskriva att 2 § ska tillämpas. Lag (2015:145).

4 §  När det inte längre föreligger sådana förhållanden som avses i 2 och 3 §§, skall regeringen föreskriva att 2 § inte längre skall tillämpas.

5 §  Lagen skall också gälla för

1. krigsfångar,
2. krigsdeltagare som har internerats vid krig under vilket Sverige är neutralt,
3. utlänningar som vistas bland krigsfångar eller internerade krigsdeltagare för att utöva sjukvård eller andlig vård.

6 §  Den som lagen inte längre gäller för får med tillämpning av lagen åläggas disciplinpåföljd och ersättningsskyldighet för förfarande under den tid då lagen gällde för honom eller henne.

7 §  Den som lagen gäller för benämns disciplinansvarig.

8 §  En disciplinansvarig som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad han eller hon på grund av instruktioner, förmäns eller andra chefers order eller i övrigt ska iaktta i tjänsten får åläggas disciplinpåföljd för disciplinförseelse. I ringa fall ska någon påföljd dock inte åläggas. Lag (2015:145).

9 §  Disciplinpåföljd får inte åläggas någon, om han eller hon inte inom två år efter förseelsen har underrättats enligt 26 § om vad som anförs mot honom eller henne eller fått en anmaning enligt 21 § tredje stycket lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän eller motsvarande bestämmelse i fråga om Justitiekanslern.

10 §  Disciplinpåföljderna är varning och löneavdrag.

Vid val av påföljd är varning att anse som en lindrigare påföljd än löneavdrag. Särskilt avseende ska fästas vid omständigheter som talar för att påföljden kan stanna vid varning. Lag (2015:145).

11 §  Varning innebär att den felande erinras om att han eller hon för framtiden skall iaktta sina skyldigheter i tjänsten.

13 §  Löneavdrag får bestämmas för högst trettio dagar och innebär avdrag på dagersättning eller motsvarande ersättning. Om något sådant avdrag inte kan göras, skall den felande betala ett belopp som motsvarar avdraget.

För den som erhåller dagersättning skall löneavdraget motsvara dagersättningen utan tillägg. För övriga skall löneavdraget bestämmas till en viss andel av utgående ersättning. Andelen skall utgöra högst en fjärdedel av ersättningen per dag. Avdraget får dock inte understiga ett belopp som motsvarar dagersättning utan tillägg.

16 §  Om en disciplinansvarig kan antas ha begått en disciplinförseelse och han eller hon genom sitt förfarande skäligen kan misstänkas även ha gjort sig skyldig till brott, skall han eller hon anmälas till åtal för brottet, om inte annat följer av 17 §.

17 §  Åtalsanmälan behöver inte göras i fråga om

1. brott för vilka svårare straff än böter inte föreskrivs,
2. följande brott i brottsbalken, nämligen ofredande (4 kap. 7 §), snatteri (8 kap. 2 §), egenmäktigt förfarande (8 kap. 8 §), bedrägligt beteende (9 kap. 2 §), undandräkt (10 kap. 2 §), olovligt förfogande (10 kap. 4 §), olovligt brukande (10 kap. 7 §), svikande av försvarsplikt (18 kap. 6 §), lydnadsbrott (21 kap. 5 §) och rymning (21 kap. 7 §).

Åtalsanmälan skall dock alltid göras, om

1. brottet riktar sig mot någon utanför den organisation där den misstänkte tjänstgör,
2. målsäganden har förklarat att han eller hon avser att föra talan om enskilt anspråk, eller
3. det finns skäl att anta att påföljden inte kommer att stanna vid böter.

18 §  När en åtgärd har vidtagits för att åtal skall väckas mot en disciplinansvarig, får ett disciplinärende inte inledas eller fortsättas i fråga om det förfarande som avses med åtgärden.

19 §  Frågor om disciplinansvar eller åtalsanmälan prövas av den myndighet, den kommun eller det landsting där den disciplinansvarige tjänstgör eller senast har tjänstgjort eller av den myndighet som regeringen bestämmer.

I fråga om disciplinansvariga som tjänstgör eller har tjänstgjort hos ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse, ett registrerat trossamfund eller någon av dess organisatoriska delar eller hos en annan enskild, prövas frågor om disciplinförseelse eller åtalsanmälan av den myndighet som regeringen bestämmer. Lag (1999:951).

20 §  I Försvarsmakten ska ärenden som avses i 19 § prövas av chefen för det förband eller den enhet av annat slag där den disciplinansvarige tjänstgör eller senast har tjänstgjort, såvida chefen har lägst överstes eller kommendörs tjänstegrad. Försvarsmakten får dock besluta att någon annan chef vid förbandet eller enheten som har lägst överstelöjtnants eller kommendörkaptens tjänstegrad får pröva ärendena.

Ärenden som rör dem som är anställda i Försvarsmakten och tjänstgör utomlands i en internationell militär insats får även prövas av chefen för den taktiska staben eller chefen för kontingenten, om han eller hon har lägst överstelöjtnants eller kommendörkaptens tjänstegrad. Lag (2015:145).

21 §  En chef som avses i 20 § får överlämna åt andra chefer som tjänstgör under honom eller henne, dock lägst en kompanichef eller motsvarande chef, att pröva frågor om disciplinansvar för personal som står under deras befäl, under förutsättning att

1. förseelsen inte kan antas utgöra brott,
2. förseelsen har erkänts,
3. förseelsen inte bör medföra svårare påföljd än varning och
4. den disciplinansvarige inte begär att yttrande från auditör skall inhämtas i ärendet. Lag (2002:277).

22 §  Ärenden som skall prövas av andra myndigheter än Försvarsmakten, av kommuner eller av landsting där den disciplinansvarige tjänstgör eller har tjänstgjort prövas av chefen för den organisatoriska enhet där den disciplinansvarige tjänstgör eller har tjänstgjort eller av någon annan högre chef. Lag (1999:951).

23 §  För att biträda de myndigheter, kommuner eller landsting som har att handlägga disciplinärenden skall det finnas auditörer.

Auditörerna skall vara jurister. De förordnas av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer. Lag (1999:951).

24 §  Innan en disciplinpåföljd beslutas eller en åtalsanmälan görs i fråga om en disciplinansvarig, skall yttrande inhämtas från auditören. Ett sådant yttrande behövs dock inte om

1. förseelsen inte kan antas utgöra brott,
2. förseelsen har erkänts,
3. förseelsen inte bör medföra svårare påföljd än varning, och
4. den disciplinansvarige inte begär att yttrande från auditör skall inhämtas i ärendet.

Auditören är medansvarig för de beslut som myndigheten, kommunen eller landstinget fattar på hans eller hennes tillstyrkan. Lag (2002:277).

25 §  Disciplinärenden skall handläggas skyndsamt.

26 §  Muntligt förhör skall hållas med den disciplinansvarige. Denne skall därvid underrättas om vad som anförs mot honom eller henne. Muntligt förhör får dock underlåtas om sådant inte anses behövligt. Underrättelsen skall då göras skriftligen, varvid den disciplinansvarige skall uppmanas att yttra sig i saken.

Om det behövs, skall även anmälare och andra som kan lämna uppgifter i saken höras muntligen eller skriftligen.

Protokoll skall föras över förhören.

27 §  Vid muntligt förhör med den disciplinansvarige skall ett förhörsvittne om möjligt vara närvarande.

28 §  Om ett vittne eller en sakkunnig bör höras vid domstol eller om någon bör föreläggas att förete en skriftlig handling eller ett föremål som bevis, skall en ansökan om detta göras hos den tingsrätt inom vars område den person som skall höras eller som på annat sätt berörs av åtgärden vistas. I fråga om sådana åtgärder skall i tillämpliga delar gälla vad som föreskrivs i rättegångsbalken om bevisupptagning utom huvudförhandling.

29 §  Den disciplinansvarige skall innan ärendet avgörs få del av vad som har kommit fram under utredningen och ges tillfälle att yttra sig över det, om det inte är uppenbart obehövligt.

Den disciplinansvarige skall upplysas om sin rätt enligt 24 § att begära yttrande från auditör. Lag (2002:277).

30 §  Ett beslut om disciplinförseelse och åtalsanmälan skall grundas på vad som har kommit fram under utredningen.

Av beslutet skall framgå de skäl som bestämt utgången.

31 §  Den disciplinansvarige skall underrättas om beslutet och auditörens yttrande samt om hur man begär ändring av beslutet.

Den som meddelar beslutet bestämmer om underrättelsen skall ske muntligt, genom vanligt brev, genom delgivning eller på något annat sätt. Underrättelsen skall dock alltid ske skriftligt, om den disciplinansvarige begär det.

32 §  Om det av särskilda skäl inte krävs någon disciplinpåföljd, får ärendet avskrivas.

33 §  Bestämmelser om rätt för Riksdagens ombudsmän och för Justitiekanslern att göra anmälan i disciplinärenden och om handläggning av sådana ärenden finns i 6 § lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän och i 6 § lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn.

34 §  Beslut om disciplinpåföljd ska verkställas snarast möjligt efter det att beslutet har fått laga kraft. Lag (2015:145).

35 §  Löneavdrag får verkställas med högst en fjärdedel av dagersättningen eller motsvarande ersättning vid varje utbetalningstillfälle. Lag (2015:145).

40 §  Om löneavdrag inte kan göras och motsvarande belopp inte betalas, gäller om verkställighet vad som är föreskrivet om uppbörd och indrivning av böter. Obetalda belopp får dock inte förvandlas till fängelse.

Löneavdrag bortfaller i den mån det inte har verkställts inom tre år från det beslutet om disciplinpåföljd vann laga kraft. Lag (2002:277).

41 §  Den som enligt särskilda föreskrifter är förman i Försvarsmakten får omhänderta en disciplinansvarig som tjänstgör i Försvarsmakten, om denne inom ett område eller utrymme som används av Försvarsmakten eller klädd i militär uniform på allmän plats

1. anträffas så berusad att han eller hon inte kan ta hand om sig själv eller annars utgör en fara för sig själv eller någon annan, eller
2. uppträder så att han eller hon stör den allmänna ordningen eller ordningen inom Försvarsmakten eller utgör en fara för disciplinen.

Omhändertagande får inte ske, om det räcker med mindre ingripande åtgärder.

42 §  Den som med stöd av 41 § har omhändertagit någon skall skyndsamt anmäla detta till den chef som avses i 20 §. Har omhändertagandet inte redan upphört, skall denne omedelbart pröva om det skall bestå.

43 §  Har omhändertagandet skett på grund av berusning, skall den omhändertagne så snart det kan ske undersökas av läkare, om det behövs med hänsyn till den omhändertagnes tillstånd.

44 §  Den omhändertagne skall så snart som möjligt förhöras och underrättas om anledningen till omhändertagandet.

45 §  Den omhändertagne skall friges så snart det kan ske utan men för honom eller henne själv och då det inte längre finns anledning att ha honom eller henne omhändertagen. Frigivandet skall alltid äga rum senast åtta timmar efter omhändertagandet, om det inte uppenbarligen ligger i den omhändertagnes eget intresse att få stanna kvar kortare tid därutöver.

46 §  Alkoholdrycker eller andra berusningsmedel som påträffas hos den som har omhändertagits på grund av berusning, skall tas ifrån honom eller henne. Sådan egendom skall förstöras, om inte särskilda skäl talar för att egendomen återställs efter frigivandet. Frågan om detta prövas av den chef som avses i 20 §.

Första stycket får tillämpas även i fråga om sådana injektionssprutor och kanyler som kan användas för insprutning i människokroppen. Detsamma gäller andra föremål som är särskilt ägnade att användas för missbruk av eller annan befattning med narkotika.

47 §  Om det finns anledning att anta att en disciplinansvarig som tjänstgör i Försvarsmakten olovligen bär på sig föremål som tillhör Försvarsmakten eller som den disciplinansvarige annars inte får inneha, kan han eller hon enligt förmans beslut underkastas kroppsvisitation för eftersökande av föremålen.

För eftersökande av sådana föremål får enligt förmans beslut skåp, väskor och annan egendom som tillhör eller disponeras av den disciplinansvarige undersökas, om det finns anledning att anta att föremålen finns där. En sådan undersökning får också göras stickprovsvis eller i anslutning till en större undersökning som företas av särskilda skäl.

Åtgärder enligt första och andra styckena får vidtas endast inom ett militärt område eller något annat område som disponeras av Försvarsmakten.

48 §  En disciplinansvarig som har ålagts disciplinpåföljd av en chef som avses i 21 § får begära omprövning av beslutet hos den chef som avses i 20 §. En sådan begäran skall göras hos den sistnämnde skriftligen inom fem dagar från den dag då den disciplinansvarige fick del av beslutet. Mot ett sådant beslut får talan inte föras i annan ordning. En begäran som har kommit in för sent skall inte prövas.

Då ett ärende omprövas enligt första stycket, skall bestämmelserna i 24--32 §§ tillämpas.

50 §  Ett beslut av en sådan chef vid Försvarsmakten som avses i 20 §, av en annan myndighet än Försvarsmakten, eller av en kommun eller ett landsting att ålägga någon disciplinpåföljd får av den disciplinansvarige överklagas hos den tingsrätt inom vars domkrets det verksamhetsställe där den disciplinansvarige tjänstgör är lokaliserat. Om verksamhetsstället inte är lokaliserat i Sverige eller om det finns särskilda skäl, får beslutet överklagas hos den tingsrätt som regeringen bestämmer. Lag (1999:951).

51 §  Beslutet överklagas genom att överklagandet skickas till den myndighet, den kommun eller det landsting som har meddelat beslutet. I överklagandet skall klaganden ange det beslut som överklagas och den ändring i beslutet som begärs.

Överklagandet skall ha kommit in till den myndighet, som har meddelat beslutet, inom tio dagar från den dag då klaganden fick del av beslutet.

Tingsrätten skall, sedan handlingarna i ärendet överlämnats dit, pröva om överklagandet har kommit in i rätt tid. Ett överklagande som kommit in för sent skall avvisas. Lag (1999:951).

52 §  Vid överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden om inte annat föreskrivs i denna lag. Lag (1996:269).

53 §  Vid handläggningen av ärendet består tingsrätten av en lagfaren domare. Om det finns särskilda skäl med hänsyn till ärendets beskaffenhet, får tingsrätten dock bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän. Lag (1996:269).

55 §  Ett beslut av hovrätten får inte överklagas. Lag (1996:269).

57 §  Bestämmelser om rätt för Riksdagens ombudsmän och för Justitiekanslern att söka ändring i beslut om disciplinförseelse finns i 7 § lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän och i 7 § lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn. Talan skall väckas inom tre veckor från det att beslutet har meddelats.

58 §  Om materiel som har utlämnats för personligt bruk till en disciplinansvarig går förlorad eller skadas, får en myndighet, en kommun eller ett landsting besluta om ersättningsskyldighet enligt skadeståndslagen (1972:207) för honom eller henne. Om någon åtgärd har vidtagits för att åtal skall väckas mot den disciplinansvarige, får ersättningsärende inte inledas eller fortsättas i fråga om det förfarande som avses med åtgärden. Lag (1999:951).

59 §  Inleds ett disciplinärende mot en disciplinansvarig och kan det förfarande som ärendet avser föranleda ersättningsskyldighet för honom eller henne, skall frågan om ersättningsskyldighet prövas i disciplinärendet om inte särskilda skäl talar mot det.

60 §  Bestämmelserna i 19, 20, 22 och 24--30 §§ skall tillämpas vid handläggningen av ersättningsärenden.

Om förlusten eller skadan inte sammanlagt överstiger ett visst mindre belopp, som regeringen bestämmer, får en chef som avses i 21 § också besluta om ersättningsskyldighet.

61 §  En disciplinansvarig som har ålagts ersättningsskyldighet av en chef som avses i 21 § får begära omprövning av beslutet hos den chef som avses i 20 §. Bestämmelserna i 48 § skall därvid tillämpas.

62 §  Ett beslut om ersättningsskyldighet som fattas av en sådan chef i Försvarsmakten som avses i 20 §, av en annan myndighet än Försvarsmakten, eller av en kommun eller ett landsting får överklagas av den disciplinansvarige till tingsrätten. Bestämmelserna i 50-53 och 55 §§ gäller vid sådant överklagande. Lag (1999:951).

63 §  Beslut om ersättningsskyldighet som meddelats enligt 58 § får verkställas först sedan det har vunnit laga kraft.