1 §  I denna förordning finns föreskrifter som statliga myndigheter under regeringen skall iaktta när det gäller tekniska regler om varor och föreskrifter om informationssamhällets tjänster.

Föreskrifterna ansluter till Sveriges internationella förpliktelser enligt

1. Världshandelsorganisationens (WTO) avtal om tekniska handelshinder,
2. WTO:s avtal om sanitära och fytosanitära åtgärder,
3. Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster4, ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 98/48/EG5. Förordning (1999:652).

1 a §  Förordningen gäller inte tekniska regler som enbart genomför bindande gemenskapsrättsakter.

Förordningen gäller inte heller föreskrifter för informationssamhällets tjänster som avser ljudradio- eller televisionssändningar som är riktade till allmänheten. Undantaget för televisionssändningar gäller dock inte sådana kommunikationstjänster som tillhandahåller data eller andra meddelanden och som efterfrågas individuellt, t.ex. telefax, databaser och andra liknande tjänster. Förordning (1999:652).

2 §  I denna förordning avses med:

1. tekniska regler:
   1. föreskrifter eller andra bestämmelser som utgörs av eller hänvisar till tekniska specifikationer eller andra krav och som är rättsligt eller faktiskt tvingande vid saluföring eller användning av en vara,
   2. föreskrifter om informationssamhällets tjänster som är rättsligt eller faktiskt tvingande vid tillhandahållande, etablering eller användande av sådana tjänster,
   3. föreskrifter som förbjuder tillverkning, import, saluföring eller användning av en vara.

Till tekniska regler som är faktiskt tvingande räknas bl.a. frivilliga överenskommelser som en myndighet träffar och enligt vilka tekniska specifikationer eller andra krav eller föreskrifter om informationssamhällets tjänster skall uppfyllas, med undantag av specifikationer för anbud vid offentlig upphandling,

1. tekniska specifikationer: specifikationer intagna i ett dokument och som fastställer de egenskaper som krävs av en vara, t.ex. kvalitetsnivåer, prestanda, säkerhet eller dimensioner, inbegripet krav på varan som avser varubeteckning, terminologi, symboler, provning och provningsmetoder, förpackning, märkning eller etikettering och förfaranden för bedömning av överensstämmelse. Som tekniska specifikationer räknas också krav på processer och tillverkningsmetoder,
2. andra krav: krav som inte är tekniska specifikationer och som ställs på en vara och påverkar varans livscykel efter det att den har släppts ut på marknaden, t.ex. villkor för användning, återvinning, återanvändning eller omhändertagande, om dessa krav på ett väsentligt sätt kan påverka varans sammansättning, natur eller saluföringen av den,
3. föreskrifter om informationssamhällets tjänster: krav av allmän art rörande tillträde till och utövande av verksamhet med informationssamhällets tjänster, särskilt bestämmelser om dem som tillhandahåller tjänster, tjänster och tjänstemottagare, med undantag för föreskrifter som inte särskilt avser informationssamhällets tjänster eller som endast indirekt träffar sådana tjänster,
4. varor: alla industriellt framställda produkter och alla jordbruksprodukter, inklusive fiskprodukter,
5. informationssamhällets tjänster: tjänster som vanligtvis utförs mot ersättning under förutsättning att tjänsterna tillhandahålls
   1. utan att parterna är närvarande samtidigt (på distans),
   2. genom att sändas vid utgångspunkten och tas emot vid slutpunkten med hjälp av utrustning för elektronisk behandling och lagring av uppgifter, och som i sin helhet sänds, befordras och tas emot genom tråd, radio, optiska medel eller andra elektromagnetiska medel (på elektronisk väg), och
   3. genom överföring av uppgifter på individuell begäran av en tjänstemottagare.

En vägledande förteckning över sådana tjänster som inte anses utgöra informationssamhällets tjänster återfinns i bilaga V till Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster8, ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 98/48/EG9. Förordning (1999:652).

3 §  När en myndighet utarbetar en teknisk regel skall den se till att regeln utformas så att den

1. inte hindrar handeln med andra länder mer än som behövs för att tillgodose syftet med regeln, och
2. säkerställer att sådana varor eller informationssamhällets tjänster som uppfyller likvärdiga krav enligt regler som gäller i något annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, eller i Turkiet när det gäller industriellt utformade produkter, inte hindras tillträde till den svenska marknaden. Förordning (2006:309).

4 §  En myndighet som avser att ändra eller upphäva en teknisk regel eller utarbeta en ny, skall undersöka om det finns en internationell eller europeisk standard på området samt utreda möjligheten att anpassa regeln till den. Det som nu sagts gäller också förslag till sådana standarder. Myndigheten bör i ett sådant fall utforma regeln så att den är förenlig med standarden.

5 §  Myndigheten skall samråda med Kommerskollegium om utformningen av en teknisk regel, när det kan finnas risk för att regeln får handelshindrande verkningar.

6 §  Om en myndighet avser att fatta beslut om en teknisk regel, skall myndigheten i god tid innan dess underrätta Kommerskollegium om det förslag den har utarbetat.

Detsamma gäller om myndigheten ändrar sitt förslag, om ändringen inte är obetydlig. Förordning (1995:1022).

7 §  En underrättelse enligt 6 § skall innehålla texten till den föreslagna regeln samt, om det behövs för att bedöma förslagets innebörd, texten till sådana bakomliggande lagar och andra föreskrifter som är av betydelse, liksom andra uppgifter som Kommerskollegium bestämmer med hänsyn till förpliktelserna enligt 1 §.

8 §  När myndigheten underrättar Kommerskollegium enligt 6 §, skall den särskilt ange i vilken utsträckning den föreslagna regeln innebär någon avvikelse från sådana standarder eller förslag som avses i 4 § och redovisa skälen för avvikelsen.

9 §  Myndigheten skall underrätta kollegiet om sitt beslut i ärendet.

10 §  När Kommerskollegium har tagit emot en underrättelse enligt 6 §, skall kollegiet i anslutning till de internationellt överenskomna procedurerna anmäla den föreslagna regeln till övriga berörda parter genom meddelanden till WTO- sekretariatet samt EG-kommissionen.

Kommerskollegium skall hålla regeringen och berörda myndigheter underrättade om meddelanden och kommentarer som kommit in till kollegiet med anledning av en anmälan.

Kommerskollegium skall dessutom lämna regeringen underlag för svar till andra parter i de internationella överenskommelserna och sända iväg de svar som regeringen beslutar samt ombesörja publicering av notiser och sköta annan informationsverksamhet. Förordning (1995:1022).

11 §  En anmälan till EG-kommissionen enligt 10 § första stycket behöver dock inte göras, om underrättelsen till Kommerskollegium avser förslag till regler som

1. avser att uppfylla skyldigheter som följer av internationella avtal som leder till att enhetliga tekniska specifikationer eller föreskrifter om informationssamhällets tjänster införs inom EU,
2. innebär att skyddsklausuler i bindande gemenskapsrättsakter utnyttjas,
3. innebär att anmälan skall göras enligt förordningen (1993:1322) om informationsutbyte inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet i fråga om farliga konsumentvaror eller enligt förordningen (1993:1535) om informationsutbyte inom Europeiska unionen i fråga om farliga livsmedel,
4. avser att uppfylla skyldigheter som följer av en dom som har meddelats av Europeiska gemenskapernas domstol, eller
5. bara ändrar en befintlig teknisk regel för att på begäran av EG-kommissionen undanröja ett handelshinder eller när det gäller föreskrifter om informationssamhällets tjänster, ett hinder för den fria rörligheten för sådana tjänster. Förordning (1999:652).

12 §  Om Kommerskollegium finner att en föreslagen regel skulle inverka störande på Sveriges handelspolitiska förbindelser, skall kollegiet snarast anmäla det till regeringen.

Kollegiet får i ett sådant fall underställa regeringen frågan om förslaget skall anmälas enligt 10 § första stycket. Förordning (1995:1022).

14 §  En myndighet får inte fatta beslut om en teknisk regel förrän tre månader har förflutit från den dag EG-kommissionen mottog en anmälan enligt 10 § första stycket, om inte annat följer av 17 och 18 §§.

Den i första stycket angivna tiden i stället skall vara

1. fyra månader, om EG-kommissionen eller något medlemsland avgivit ett detaljerat utlåtande i fråga om en sådan frivillig överenskommelse som avses i 2 § 1 andra stycket,
2. fyra månader, om EG-kommissionen eller något medlemsland avgivit ett detaljerat utlåtande i fråga om föreskrifter om informationssamhällets tjänster,
3. sex månader, om EG-kommissionen eller något medlemsland avgivit ett detaljerat utlåtande i fråga om en teknisk regel som inte är en frivillig överenskommelse och som inte avser föreskrifter om informationssamhällets tjänster,
4. tolv månader, om EG-kommissionen har lämnat en förklaring att den ämnar föreslå eller anta ett direktiv, en förordning eller ett beslut inom området,
5. tolv månader, om EG-kommissionen har lämnat en förklaring att den anmälda regeln gäller ett område som omfattas av ett förslag till ett direktiv, en förordning eller ett beslut som har lagts fram inför Europeiska unionens råd,
6. arton månader, om Europeiska unionens råd i fall som avses i 4 eller 5 har antagit en gemensam ståndpunkt.

Vad som sägs i andra stycket 4 gäller inte föreskrifter om informationssamhällets tjänster. Förordning (1999:652).

15 §  Myndigheten skall på begäran överlämna ett underlag till Kommerskollegium för besvarande av kommentarer. Om ett detaljerat utlåtande har avgetts skall underlag alltid lämnas. Förordning (1995:1022).

16 §  Den i 14 § andra stycket4-6 angivna skyldigheten att avvakta med att fatta beslut om den tekniska regeln bortfaller, om EG-kommissionen meddelar att

1. den inte längre avser att lägga fram ett förslag om direktiv, förordning eller beslut inom området,
2. den avser att dra tillbaka sitt förslag om direktiv, förordning och beslut inom området, eller
3. det har antagits en bindande gemenskapsrättsakt inom området. Förordning (1999:652).

17 §  Bestämmelserna i 14 § gäller inte

1. om det är fråga om en teknisk regel som avser ett förbud mot tillverkning och som inte hindrar varors fria rörlighet, eller
2. om det är fråga om tekniska specifikationer eller andra krav som hänger samman med skattemässiga eller finansiella åtgärder som påverkar konsumtionen av en vara eller en informationssamhällets tjänst genom att främja efterlevnaden av dessa krav. Förordning (1999:652).

18 §  En myndighet får fatta beslut utan att föreskrifterna i 5, 14 och 19 §§ har följts, om det föreligger brådskande skäl på grund av

1. allvarliga och oförutsedda händelser som rör
   • skyddet för folkhälsan eller allmän säkerhet, djurskyddet eller skyddet av växter och som kräver att en teknisk regel omedelbart måste antas och sättas i kraft,
   • skyddet för den allmänna ordningen, särskilt skyddet av minderåriga, och som kräver att en föreskrift om informationssamhällets tjänster omedelbart måste antas och sättas i kraft, eller
2. en allvarlig situation som rör skyddet för det finansiella systemets säkerhet och integritet, särskilt skyddet för sparare, investerare och försäkringstagare, och som kräver att en föreskrift om informationssamhällets tjänster omedelbart måste antas och sättas i kraft.

I underrättelsen enligt 6 § skall myndigheten noga ange skälen för att de ifrågavarande åtgärderna brådskar. Förordning (1999:652).

19 §  Myndigheten skall inhämta regeringens godkännande innan en teknisk regel beslutas, om regeln avviker från vad som internationellt tillämpas på ett sådant sätt att handeln mellan Sverige och andra länder försvåras eller regeln på annat sätt kan störa Sveriges handelspolitiska förhållande till något annat land eller någon mellanfolklig organisation.

Om det är fråga om ett sådant fall som avses i 18 §, skall godkännande enligt första stycket begäras så snart det kan ske.

20 §  Kommerskollegium skall följa myndigheternas tillämpning av denna förordning.

Kollegiet får meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av förordningen.