1 §  Denna förordning innehåller föreskrifter om verkställighet av 8 kap. lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt.

2 kap. Ersättning under tjänstgöring

2 §  En totalförsvarspliktig som fullgör annan värnplikt eller civilplikt än som anges i 1 § har rätt till dagpenning med ett belopp per dag som från och med första tjänstgöringsdagen motsvarar 90 procent av den totalförsvarspliktiges sjukpenninggrundande inkomst enligt 3 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring, delad med 365. Om det för den totalförsvarspliktige inte har fastställts någon sjukpenninggrundande inkomst, bestäms dagpenningen till 90 procent av den sjukpenninggrundande inkomst som skulle ha fastställts för honom eller henne om föreskrifterna om fastställande av sådan inkomst hade varit tillämpliga på honom eller henne, delad med 365. Dagpenning skall alltid bestämmas till lägst 120 kronor.

Dagpenning betalas inte för de dagar då den totalförsvarspliktige uppbär ersättning enligt 4 kap. lagen om allmän försäkring.

I fråga om återbetalning av dagpenning skall 20 kap. lagen om allmän försäkring gälla. Förordning (2002:509).

4 §  Rätt till dagersättning eller dagpenning föreligger inte, om den totalförsvarspliktige utan giltigt skäl har varit frånvarande under hela tjänstgöringsdagen. Sådan rätt föreligger inte heller, om den totalförsvarspliktige under hela tjänstgöringsdagen har varit berövad friheten på grund av misstanke om brott eller varit intagen på kriminalvårdsanstalt.

Tid för frånvaro börjar räknas från den tidpunkt då den totalförsvarspliktige skulle ha inställt sig till den tidpunkt då han eller hon har inställt sig.

5 §  Har någon en skuld till staten på grund av förhållande som har samband med värnplikt eller civilplikt, får ersättning enligt 1 § kvittas mot skulden. Vid varje utbetalningstillfälle får högst hälften av det belopp som skall betalas ut hållas inne, om inte den som är berättigad till beloppet går med på att högre belopp hålls inne.

6 §  En totalförsvarspliktig som rycker ut från grundutbildningen har rätt till utbildningspremie med ett belopp motsvarande vad han eller hon fått i dagersättning under grundutbildningen, om han eller hon har slutfört grundutbildning som är längre än 60 dagar. Är grundutbildningen längre än 400 dagar utbetalas ett tillägg med 10 000 kronor.

En totalförsvarspliktig som skadas under grundutbildning som är längre än 60 dagar och tjänstgöringen av den anledningen avbryts har rätt till utbildningspremie med ett belopp som motsvarar vad han eller hon fått i dagersättning fram till avbrottet. Avbryts utbildning som är längre än 60 dagar i annat fall utgår utbildningspremie enligt de grunder som gäller vid avbrott på grund av skada under tjänstgöringen om särskilda skäl föreligger.

Föreligger rätt till utbildningspremie enligt första eller andra stycket skall den alltid bestämmas till minst 5 000 kronor. Förordning (2002:509).

7 §  När tjänstgöringstiden för rätten till utbildningspremie skall bestämmas medräknas inte sådana tjänstgöringsdagar under vilka den totalförsvarspliktige enligt 4 § inte har rätt till dagersättning. Förordning (2002:509).

8 §  En totalförsvarspliktig har under grundutbildning som är längre än 60 dagar rätt till två fria högskoleprov. Bestämmelser om rätt till ledighet för deltagande i högskoleprovet finns i förordningen (1995:649) om ledighet och fritid för totalförsvarspliktiga under tjänstgöring. Förordning (2002:509).

1 §  Den som inställer sig för mönstring eller annan utredning om personliga förhållanden enligt 2 kap. lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt har rätt till en fri resa till inställelseplatsen från den plats inom landet där han eller hon är folkbokförd eller vistas stadigvarande och rätt till en fri återresa.

2 §  En totalförsvarspliktig som har kallats in till värnplikt eller civilplikt har rätt till en fri resa till tjänstgöringsplatsen från den plats inom landet där han eller hon är folkbokförd eller vistas stadigvarande.

En totalförsvarspliktig som har fullgjort värnplikt eller civilplikt har rätt till en fri resa från tjänstgöringsplatsen till en plats inom landet varifrån han eller hon skulle vara berättigad till fri resa vid inryckning till tjänstgö ring.

3 §  En totalförsvarspliktig som fullgör grundutbildning som är längre än 60 dagar har rätt till en fri resa varje tjänstgöringsfri helg till och från den plats inom landet där han eller hon är folkbokförd eller vistas stadigvarande. Den totalförsvarspliktige får i stället för en sådan resa göra en fri resa till och från en plats inom landet som kan nås med allmänna kommunikationsmedel, om resan avser besök hos någon nära anhörig till honom eller henne.

En totalförsvarspliktig som fullgör annan värnplikt eller civilplikt än som anges i första stycket har för varje hel tjänstgöringsperiod om 14 dagar som inkallelsen avser, rätt till en fri resa i samband med en tjänstefri dag, till och från den plats där han eller hon är folkbokförd eller vistas stadigvarande.

4 §  En totalförsvarspliktig har, utöver vad som följer av 3 § i samband med tjänstledighet för enskild angelägenhet rätt till fri resa inom landet till och från den plats där han eller hon med hänsyn till ändamålet med tjänstledigheten avser att vistas.

5 §  Resor skall företas med det särskilda transportmedel som ordnas för den totalförsvarspliktige eller, om något särskilt transportmedel inte ordnas, med allmänt kommunikationsmedel. Med allmänt kommunikationsmedel förstås i detta kapitel tåg, fartyg, luftfartyg, buss och spårvagn i reguljär trafik.

Vid resa med allmänt kommunikationsmedel skall billigaste färdmedel, färdsätt och färdväg användas. Sovplats får ingå, om det är befogat med hänsyn till resans längd och ändamål.

Annat allmänt kommunikationsmedel än det billigaste får användas om det finns särskilda skäl. Förordning (2000:603).

6 §  Om ett särskilt transportmedel inte ordnas och det saknas allmänt kommunikationsmedel eller om restiden med ett sådant skulle bli oskäligt lång, får dock annat transportmedel användas vid fri resa.

7 §  Om någon på grund av verkställighet av disciplinpåföljd eller annars på grund av eget vållande inte kan utnyttja ett särskilt transportmedel som ordnats, skall han eller hon trots detta anses ha fått en fri resa.

8 §  En totalförsvarspliktig som vid utnyttjandet av rätten till fri resa vägras följa med transportmedlet eller avvisas från detta på grund av att han eller hon bedöms utgöra en fara för ordningen eller säkerheten skall ändå anses ha fått en fri resa.

9 §  Om ett trafikföretag inte har lämnat ut eller godtagit en färdhandling för resa med allmänt kommunikationsmedel lämnas resekostnadsersättning till den totalförsvarspliktige med det belopp som har betalats för resan.

10 §  Om en totalförsvarspliktig får använda ett annat transportmedel än ett allmänt kommunikationsmedel vid en fri resa, har han eller hon rätt till resekostnadsersättning om resan är längre än tre kilometer.

Vid resa som avses i 1--4 §§ detta kapitel och i 4 kap. 4 § skall ersättning lämnas för billigaste färdväg med 120 öre per kilometer och särskild ersättning med fem öre per kilometer för varje medresande totalförsvarspliktig som har rätt till fri resa. Vid resa med taxibil ersätts det belopp som har betalats mot kvitto. Medresande har inte rätt till resekostnadsersättning.

11 §  Vid resa som en totalförsvarspliktig under värnplikt eller civilplikt skall företa i tjänsten tillämpas de bestämmelser om sådan ersättning som gäller enligt 5 § allmänt reseavtal (ARA).

12 §  En totalförsvarspliktig som fullgör grundutbildning som är längre än 60 dagar kan få företa fria resor enligt 2--4 §§ till eller från en plats utomlands, om den totalförsvarspliktige själv eller hans eller hennes familj är stadigvarande bosatt där eller om det finns synnerliga skäl för resan.

1 §  En totalförsvarspliktig skall ges fri förplägnad och fri inkvartering under inställelse för mönstring eller annan utredning om personliga förhållanden enligt 2 kap. lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt.

I den mån fri förplägnad eller fri inkvartering inte kan ges har den totalförsvarspliktige rätt till kontant ersättning. Om särskilda skäl finns, får måltidsersättning också betalas vid resa enligt 3 kap. 1 § denna förordning.

2 §  En totalförsvarspliktig har rätt till fri förplägnad under tjänstgöringstiden.

Om fri förplägnad inte ges under tjänstgöringen, har den totalförsvarspliktige rätt till måltidsersättning. Sådan ersättning skall också betalas under resa som den totalförsvarspliktige skall företa i tjänsten. Om det finns synnerliga skäl, betalas måltidsersättning också vid annan fri resa.

3 §  En totalförsvarspliktig har rätt till förplägnadsersättning i stället för fri förplägnad när han eller hon

1. har tillstånd att själv svara för sin förplägnad,
2. i samband med tjänstledighet eller på grund av sjukdom inte befinner sig vid förbandet eller tjänstgöringsstället,
3. under tjänstgöringsfria dagar vid fullgörande av grundutbildning inte befinner sig vid förbandet eller tjänstgöringsstället.

Rätt till förplägnadsersättning föreligger inte, om den totalförsvarspliktige under hela tjänstgöringsdagen har varit berövad friheten på grund av misstanke om brott eller varit intagen i kriminalvårdsanstalt.

Om det finns särskilda skäl, kan den totalförsvarspliktige utöver förplägnadsersättning få ett tillägg till denna. Förplägnadsersättningen och tillägget får dock tillsammans inte överstiga vad som motsvarar beloppet för måltidsersättning.

4 §  En totalförsvarspliktig har rätt till fri inkvartering under tjänstgöringstiden.

Om den totalförsvarspliktige är förlagd i egen bostad, har han eller hon rätt till bidrag för de särskilda kostnader boendet för med sig.

Om den totalförsvarspliktige är förlagd utanför ett kasernområde eller ett motsvarande område, har han eller hon rätt till fri resa. Därvid skall bestämmelserna i 3 kap.5, 6 och 9--10 §§ denna förordning tillämpas. Vid tillämpning av 3 kap. 10 § andra stycket skall dock resekostnadsersättning lämnas även om resan är kortare än tre kilometer.

5 §  Vid fri resa lämnas ersättning för nattlogi, om det är befogat med hänsyn till resans längd och ändamål.

6 §  Den som har tillstånd att i tjänsten använda egna kläder har rätt till beklädnadsersättning.

7 §  En kvinnlig totalförsvarspliktig har under grundutbildning som är längre än 60 dagar rätt till särskild beklädnadsersättning till underkläder. Ersättningen lämnas med 1 000 kronor vid inryckning, därefter med 60 kronor per månad. Förordning (2000:603).

1 §  Rätten till fri hälso- och sjukvård omfattar

1. hälsoundersökning,
2. öppen och sluten vård vid vårdinrättning,
3. läkemedel och tekniska hjälpmedel,
4. transporter i samband med sjukdomar och skador,
5. läkarintyg som är nödvändigt för tjänsten eller för att styrka giltigt skäl för frånvaro.

2 §  En totalförsvarspliktig som tjänstgör hos Försvarsmakten vid ett förband eller en skola får fri hälso- och sjukvård hos annan hälso- och sjukvårdspersonal än sådan personal vid förbandet eller skolan endast

1. om sådan personal saknas vid förbandet eller skolan,
2. efter hänvisning av hälso- och sjukvårdspersonal vid förbandet eller skolan, eller
3. vid sådant akut behov av sjukvård att hälso- och sjukvårdspersonalens hänvisning inte hinner inhämtas.

3 §  Den som ansvarar för utbildningen betalar patientavgiften i de fall sådan avgift tas ut.

Om någon utan giltigt skäl har uteblivit från ett sådant avtalat vårdbesök för vilket patientavgift tas ut, skall han eller hon ersätta kostnaden för patientavgiften.

4 §  En totalförsvarspliktig som vid tiden för utryckning får sluten vård vid vårdinrättning har rätt till sådan fri sjukvård under högst 90 dagar efter utryckningsdagen.

5 §  Om någon skadas under grundutbildningen eller repetitionsutbildningen och det finns anledning att anta att skadan kan leda till bestående funktionshinder eller annars är av allvarlig art, skall den utbildningsansvariga myndigheten, utöver vad som följer av lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, stödja och bistå den skadade så att hans eller hennes möjlighet att leva ett aktivt och självständigt liv stärks. Detta ansvar kvarstår under fem år efter det att utbildningen avslutats.

Av 8 kap. 7 § lagen om totalförsvarsplikt följer att ekonomiskt stöd för anskaffande av hjälpmedel även gäller skadade som inte kan återfå full arbetsförmåga. Förordning (2002:509).

1 §  En totalförsvarspliktig som inte har rätt till kostnadsfri tandvård enligt andra bestämmelser, har rätt till fri tandvård enligt 2 §.

2 §  Rätten till fri tandvård omfattar tandvård hos folktandvården eller en vårdgivare som är uppförd på en sådan förteckning som avses i 2 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring om behovet av tandvård är akut. Under grundutbildningen omfattar rätten till fri tandvård även sådan tandvård som är nödvändig för att tandhälsan inte skall försämras eller för att tjänsten skall kunna fullgöras.

Den som skall fullgöra grundutbildning under sådana förhållanden att tandläkarbesök är förenade med särskilda svårigheter har även rätt att i anslutning till inryckningen få fri tandvård. Förordning (1998:1339).

3 §  Patientens del av behandlingskostnaden betalas av den som ansvarar för utbildningen.

Om någon utan giltigt skäl har uteblivit från ett avtalat tandvårdsbesök, skall han eller hon ersätta den kostnad som avses i första stycket. Förordning (1998:1339).

1 §  Familjebidrag lämnas efter ansökan i form av familjepenning, bostadsbidrag, näringsbidrag och begravningsbidrag.

2 §  En totalförsvarspliktig har under grundutbildning som är längre än 60 dagar rätt till familjepenning, bostadsbidrag, näringsbidrag och begravningsbidrag.

3 §  En totalförsvarspliktig som fullgör annan värnplikt eller civilplikt än som anges i 2 § har rätt till näringsbidrag.

4 §  Den som enligt 2 eller 3 § har rätt till familjebidrag kallas i detta kapitel bidragsberättigad.

5 §  Familjebidrag lämnas för den tid under vilken den bidragsberättigade tjänstgör (tjänstgöringstid). Bidrag kan lämnas även därefter enligt bestämmelserna i 17 och 22 §§.

6 §  Bestämmelserna om make i detta kapitel gäller också för sambo av samma eller motsatt kön.

7 §  Frågor om barns ålder bedöms efter förhållandena den 1 januari det år då den bidragsberättigade påbörjar tjänstgöringen.

8 §  Familjepenning lämnas för följande närstående till en bidragsberättigad:

1. egna barn under 18 år som varaktigt bor tillsammans med den bidragsberättigade,
2. egna barn under 18 år som inte varaktigt bor tillsammans med den bidragsberättigade men som den bidragsberättigade enligt dom eller avtal är skyldig att betala underhållsbidrag för eller för vilka den bidragsskyldige är återbetalningsskyldig enligt lagen (1996:1030) om underhållsstöd,
3. andra barn än egna, som är under 18 år och varaktigt bor tillsammans med den bidragsberättigade och maken,
4. en bidragsberättigads make som vårdar barn som avses i 1 eller 3,

5.den bidragsberättigades make i annat fall än som avses i 4, om det finns synnerliga skäl för det,

1. den bidragsberättigades frånskilda make, om den bidragsberättigade enligt dom eller avtal är skyldig att betala underhållsbidrag till den maken, eller
2. den som utan att vara make till den bidragsberättigade vårdar den bidragsberättigades barn, om barnet är under 18 år och varaktigt bor tillsammans med den bidragsberättigade. Förordning (1996:1041).

9 §  Bostadsbidrag lämnas för kostnaden för den bostad där den bidragsberättigade bor

1. tillsammans med make eller med sådant barn som avses i 8 § ,
2. tillsammans med föräldrar, om den bidragsberättigade fram till tjänstgöringens början haft ekonomisk förmåga att betala och regelbundet betalat för sitt boende samt det med hänsyn till familjens ekonomiska förhållanden finns behov av bidraget,
3. ensam eller tillsammans med en annan person än make, barn som avses i 8 § eller föräldrar, om den bidragsberättigade vid tjänstgöringens början bott på sådant sätt i minst tre månader och under denna tid haft ekonomisk förmåga att betala och regelbundet betalat för sitt boende eller om det finns särskilda skäl för det.

Om den bidragsberättigade bor tillsammans med enbart en förälder och inte haft förmåga att betala för sitt boende, skall bidrag ändå lämnas enligt första stycket 2 om det finns särskilda skäl. Förordning (1996:1473).

10 §  Bostadsbidrag får inte lämnas för mer än en bostad och får endast om det finns särskilda skäl lämnas för en annan bostad än den där den bidragsberättigade är folkbokförd.

Om en bidragsberättigad flyttar under tjänstgöringstiden, lämnas bostadsbidrag för högre bostadskostnad än kostnaden för den tidigare bostaden endast om det finns särskilda skäl för det.

11 §  Familjepenning beräknas per månad till högst 2 000 kronor för barn och till högst 4 000 kronor för en annan person. Familjepenning för den som tar emot ersättning av den bidragsberättigade för vård av barn som avses i 8 § 7, eller för den som har rätt till underhållsbidrag, får dock inte överstiga ersättningens eller bidragets belopp per månad. Familjepenning för tid som den bidragsberättigade är återbetalningsskyldig enligt lagen (1996:1030) om underhållsstöd får inte överstiga summan av fastställd återbetalningsskyldighet och den del av fastställt underhållsbidrag som överstiger underhållsstödets belopp. Förordning (1996:1041).

12 §  Bostadsbidrag får inte överstiga vad som är en skälig bostadskostnad eller, i de fall som avses i 9 §2 och 3, den bidragsberättigades andel i sådan bostadskostnad.

13 §  Vid bestämmande av familjepenning enligt 8 §1 och 3--5 samt bostadsbidrag enligt 9 § 1 skall man från summan per månad av högsta beloppen för familjepenning enligt 11 § och bostadsbidrag enligt 12 § räkna av den beräknade inkomsten före skatt per månad som belöper på tjänstgöringstiden enligt följande:

1. Makes inkomst av arbete samt sociala förmåner skall, med beaktande av vad som följer av föreskrifterna om dessa, räknas av med hälften av den del som överstiger 1 000 kronor eller, om inkomsten är högre än 4 000 kronor, med tre åttondelar av inkomsten. Om maken har någon annan inkomst, avräknas den del av denna inkomst som överstiger 500 kronor.
2. Barns inkomst i form av underhållsbidrag samt sociala förmåner skall, med beaktande av vad som följer av föreskrifterna om dessa, räknas av i sin helhet. Om barnet har någon annan inkomst, räknas den del av denna inkomst av som överstiger 500 kronor. Barnets inkomst räknas dock av med högst ett belopp som motsvarar familjepenningen för barnet.
3. Den bidragsberättigades inkomst av arbete som han eller hon utför under fritid eller övningsuppehåll samt sjukpenning som träder i stället för sådan inkomst räknas av med hälften av den del som överstiger 2 000 kronor eller, om inkomsten är högre än 8 000 kronor, med tre åttondelar av inkomsten. Om den bidragsberättigade har någon annan inkomst avräknas den del av denna inkomst som överstiger 500 kronor.

Avräkning enligt 1 och 2 får inte göras med större belopp än att återstoden uppgår till minst hälften av bostadskostnaden enligt 12 §. Om den bidragsberättigade har rätt till såväl familjepenning som bostadsbidrag, skall vid bestämmande av bidragens storlek efter inkomstavräkning först familjepenningen och därefter bostadsbidraget minskas.

14 §  Vid bestämmande av familjepenning enligt 8 § 2, 6 och 7 samt bostadsbidrag enligt 9 §2 och 3 skall man räkna av den bidragsberättigades inkomster på det sätt som anges i 13 § första stycket 3 från summan av högsta beloppen för familjepenning enligt 11 § och bostadsbidrag enligt 12 §.

Om den bidragsberättigade har rätt till såväl familjepenning som bostadsbidrag, lämnas varje bidrag med ett belopp som motsvarar bidragets andel av summan av familjepenning och bostadsbidrag före avräkning av den bidragsberättigades inkomst.

15 §  Om förhållandena är sådana att avräkning skall göras enligt såväl 13 som 14 §§, avräknas från summan av familjepenning enligt 8 §1 och 3--5 och bostadsbidrag enligt 9 § 1 först makes och barns inkomst på det sätt som anges i 13 § första stycket 1 och 2.

Från summan av detta familjebidrag efter avräkningen enligt första stycket och familjebidraget enligt 14 § avräknas därefter den bidragsberättigades inkomst på det sätt som anges i 13 § första stycket 3.

Varje bidrag lämnas med ett belopp som sägs i 14 § andra stycket.

16 §  Inkomst som skall avräknas från familjepenning och bostadsbidrag avrundas nedåt till helt krontal.

17 §  Om familjepenning eller bostadsbidrag lämnas och om grundutbildning som är längre än 60 dagar slutförts eller tjänstgöringen annars varat i minst 120 dagar, skall bidragen lämnas för ytterligare 30 dagar efter tjänstgöringstiden.

Om familjepenning eller bostadsbidrag lämnas och den totalförsvarspliktige skadas under grundutbildning som är längre än 60 dagar och tjänstgöringen av den anledningen avbryts efter kortare tid än 120 dagar, skall bidragen lämnas för ytterligare 30 dagar efter tjänstgöringstiden. Förordning (1997:1193).

18 §  Under den tid som den bidragsberättigade får bostadsbidrag lämnas ett tillägg med 350 kronor per månad. Tillägget lämnas dock inte till en bidragsberättigad som bor hos sina föräldrar. Om den bidragsberättigade bor tillsammans med annan person än make, barn eller föräldrar, lämnas ett halvt tillägg. Förordning (1996:1473).

19 §  Om en bidragsberättigad helt eller delvis har sin försörjning från en näring som drivs av honom eller henne eller maken, och särskilt avlönad arbetskraft anlitas för att ersätta den bidragsberättigade under tjänstgöringen, lämnas näringsbidrag för lönekostnaden. Ett villkor är att kostnaden är skälig och överstiger det genomsnittliga normala driftsöverskott som näringen kan beräknas lämna under den bidragsberättigades tjänstgöring. Näringsbidrag lämnas dock endast om det kan antas att förutsättningar finns för fortsatt drift av näringen.

Första stycket gäller också om näringen drivs av en juridisk person som den bidragsberättigade eller maken äger aktier eller andelar i och som någon av dem eller båda tillsammans huvudsakligen på grund av ägarintresset har ett väsentligt inflytande över.

För lönekostnader som avser den bidragsberättigades eller makens barn under 16 år lämnas inte näringsbidrag. Om lönekostnaderna avser den bidragsberättigades make, den bidragsberättigades eller makens barn som fyllt 16 år eller den bidragsberättigades eller makens föräldrar eller syskon, lämnas näringsbidrag endast om det finns särskilda skäl för det.

20 §  Om en näring som avses i 19 § inte kan drivas under den bidragsberättigades tjänstgöring men det finns förutsättningar för att fortsätta verksamheten efter tjänstgöringen, lämnas näringsbidrag för sådana kostnader under tjänstgöringstiden som är nödvändiga för att verksamheten skall kunna återupptas.

21 §  Näringsbidrag lämnas med högst 45 000 kronor per månad.

22 §  Om det finns särskilda skäl för det, får näringsbidrag beviljas även för tid efter tjänstgöringstiden, dock för högst 30 dagar.

23 §  Om familjepenning har beviljats för make eller barn med anledning av en totalförsvarspliktigs tjänstgöring och maken eller barnet avlider under den tid som sägs i 5 §, lämnas begravningsbidrag. Även om familjepenning inte har beviljats, får begravningsbidraget lämnas, om det behövs.

Begravningsbidrag lämnas med 8 000 kronor för den bidragsberättigades make och med 4 000 kronor för barn.

1 §  En totalförsvarspliktig har under grundutbildning som är längre än 60 dagar rätt till ekonomiskt stöd i form av räntefritt lån för utgifter som oförutsett uppkommit under tjänstgöringen och som den totalförsvarspliktige inte kan betala på något annat sätt.

Om det finns särskilda skäl, kan lånet helt eller delvis efterskänkas.

2 §  En totalförsvarspliktig som under grundutbildning som är längre än 60 dagar byter bostad, skall helt eller delvis få ersättning för skäliga flyttkostnader (flyttningsbidrag), om det finns särskilda skäl. Flyttningsbidrag får också lämnas för flyttning inom 30 dagar efter utryckningen.

3 §  En totalförsvarspliktig som fullgör grundutbildning som inte är längre än 60 dagar eller repetitionsutbildning har rätt till ekonomiskt stöd i form av bidrag, om den totalförsvarspliktige genom tjänstgöringen får den ekonomiska standarden så försämrad att han eller hon inte kan upprätthålla en skälig levnadsnivå för sig och familjen.

1 §  Om en totalförsvarspliktig avlider under den tid då han eller hon har rätt till fri hälso- och sjukvård enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, betalas begravningshjälp till den avlidnes dödsbo med ett prisbasbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Kostnad som föranleds av militärbegravning och kostnad för transport av den avlidne till hemorten ersätts helt av staten. För transport till annan ort lämnas ersättning med högst det belopp som svarar mot transportkostnaden till hemorten. Förordning (2000:61).

1 §  En totalförsvarspliktig som inställer sig för mönstring eller annan utredning om personliga förhållanden enligt 2 kap. lagen (1994: 1809) om totalförsvarsplikt eller fullgör värnplikt eller civilplikt enligt den lagen har rätt till grupplivförsäkring för dödsfall.

Rätt till grupplivförsäkring föreligger dock inte för den som har försäkrings- eller efterskydd med motsvarande förmåner i en anställning.

2 §  I detta kapitel avses med

försäkrad: den som enligt 1 § har rätt till grupplivförsäkring,

sambo: en ogift person som under äktenskapsliknande förhållanden bor tillsammans med en ogift försäkrad eller före detta försäkrad,

TGL-S: avtalet den 29 januari 1988 om statens tjänstegrupplivförsäkring med senare ändringar och föreskrifter som utfärdats med stöd av avtalet.

Vad som sägs om sambo i detta kapitel skall även gälla en ogift person som bor tillsammans med ogift försäkrad eller före detta försäkrad under sådana förhållanden som avses i lagen (1987:813) om homosexuella sambor. Förordning (2000:61).

3 §  Försäkringsskydd föreligger under tid från det att färden till mönstringen, utredningen om personliga förhållanden enligt 2 kap. lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt eller tjänstgöringen påbörjats till dess att färden från mönstringen, utredningen eller tjänstgöringen avslutats.

4 §  Med efterskydd avses att försäkringsskyddet under vissa förutsättningar fortsätter att gälla efter det att försäkringsskyddet enligt 3 § har upphört.

Efterskyddet gäller längst till dess den försäkrade har fyllt 65 år.

5 §  Om den försäkrade är arbetsoförmögen och arbetsoförmågan förelåg när försäkringsskyddet enligt 3 § upphörde, fortsätter försäkringsskyddet att gälla så länge arbetsoförmågan består. Arbetsoförmågan skall styrkas genom intyg från allmän försäkringskassa eller läkare. Statens tjänstepensions- och grupplivnämnd får dock medge försäkringsskydd även om sådant intyg inte visats upp.

6 §  Avlider en försäkrad innan han eller hon fyllt 65 år, betalas förmåner enligt 20--25 §§ TGL-S, om inte annat följer av 7 §.

7 §  Försäkringsförmånerna skall minskas med begravningsbidrag enligt 7 kap. 23 § och begravningshjälp enligt 9 kap. 1 § denna förordning.

8 §  Följande bestämmelser i TGL-S tillämpas på grupplivförsäkring enligt detta kapitel:

29--31 §§ om försäkringsförmåner efter försäkringstagarens make eller sambo,

32--36 §§ om förmånstagarförordnande,

37 och 38 §§ om sambo med förmånstagarrätt,

41 § om inskränkning i rätten att förfoga över försäkringen,

42 och 43 §§ om försäkringens giltighet vid krigstillstånd,

44--46 §§ om åtgärder vid försäkringsfall, och 47--49 §§ om tvister.

9 §  Staten lämnar en riskgaranti, som är ett dödsfalls- och invaliditetskapital, för den som under grundutbildning eller repetitionsutbildning ådrar sig skada som omfattas av lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd. Förordning (2002:509).

10 §  Vid fullständig invaliditet betalas ersättning enligt riskgarantin ut med tjugotvå prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Vid annan invaliditet betalas ersättning ut med det lägre belopp som svarar mot invaliditetsgraden. Förordning (2002:509).

11 §  Vid dödsfall betalas ersättning enligt riskgarantin ut med tjugotvå prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring till dödsboet, om den avlidne efterlämnar arvingar som nämns i 2 kap.1 och 2 §§ärvdabalken. Dessutom utbetalas tre prisbasbelopp till varje efterlevande barn som vid dödsfallet är under tjugoett år.

Har ersättning tidigare betalats ut som ersättning vid invaliditet, skall ersättningen till dödsboet minskas med motsvarande belopp. Förordning (2002:509).

1 §  Enligt lagen (1991:1488) om handläggning av vissa ersättningar till den som tjänstgör inom totalförsvaret handhar Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna frågor om dagpenning.

Dagpenning betalas ut genom Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna.

2 §  Underlag för utbetalning av dagpenning lämnas av Totalförsvarets pliktverk eller, efter överenskommelse med verket, av statliga myndigheter, kommuner, landsting, bolag, föreningar, samfälligheter, stiftelser, registrerade trossamfund och organisatoriska delar av sådana samfund samt andra enskilda. Förordning (1999:982).

3 §  En totalförsvarspliktig som är berättigad till dagpenning skall till den allmänna försäkringskassan senast dagen före inryckningsdagen anmäla sådan ändring i sina inkomstförhållanden som påverkar dagpenningens storlek.

4 §  Enligt lagen (1991:1488) om handläggning av vissa ersättningar till den som tjänstgör inom totalförsvaret handhar Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna frågor om familjebidrag.

Familjebidrag betalas ut genom Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna.

5 §  Ansökan om familjebidrag görs av den bidragsberättigade.

En ansökan om familjebidrag skall innehålla de upplysningar som är nödvändiga för att bedöma rätten till familjebidrag. Ansökan skall undertecknas av den bidragsberättigade och innehålla en försäkran på heder och samvete att de lämnade uppgifterna är riktiga och fullständiga.

6 §  En bidragsberättigad som tar emot familjebidrag skall omedelbart lämna den allmänna försäkringskassan upplysningar om nya omständigheter av betydelse för rätten till bidrag.

7 §  Skatteverket, Totalförsvarets pliktverk eller, efter överenskommelse med verket, statliga myndigheter, kommuner, landsting, bolag, föreningar, samfälligheter, stiftelser, registrerade trossamfund och organisatoriska delar av sådana samfund samt andra enskilda skall lämna de uppgifter som behövs för bedömning av rätten till familjebidrag till

1. Riksförsäkringsverket, och
2. den försäkringskassa som avses i 2 § lagen (1991:1488) om handläggning av vissa ersättningar till den som tjänstgör inom totalförsvaret. Förordning (2003:978).

8 §  Familjebidrag betalas ut månadsvis till den totalförsvarspliktige. Familjebidrag som skall lämnas för del av månad betalas ut med ett belopp per dag som motsvarar en trettiondel av månadsbeloppet. Bidrag avrundas uppåt till helt krontal. Bidrag som understiger 100 kronor i månaden betalas inte ut.

Om underhållsstöd enligt lagen (1996:1030) om underhållsstöd lämnas för barn för vilket familjepenning har beviljats, skall familjepenning som motsvarar fastställd återbetalningsskyldighet betalas för den bidragsberättigades räkning till den allmänna försäkringskassa som anges i 2 § lagen (1991:1488) om handläggning av vissa ersättningar till den som tjänstgör inom totalförsvaret. Förordning (1996:1041).

9 §  Familjebidrag får endast om det finns särskilda skäl lämnas för den tid som ligger längre tillbaka än 30 dagar före den dag då ansökan kom in till den allmänna försäkringskassan.

10 §  Ekonomiskt stöd i form av bidrag enligt 8 kap. 3 § denna förordning beslutas och betalas ut av Totalförsvarets pliktverk.

11 §  I fråga om grupplivförsäkring skall befogenhet som enligt 30, 38 och 41 §§ TGL-S tillkommer arbetsgivaren utövas av Statens tjänstepensions- och grupplivnämnd. Övriga befogenheter som enligt TGL-S eller 10 kap. denna förordning tillkommer arbetsgivaren skall utövas av Statens pensionsverk. Förordning (2000:61).

12 §  Annan förmån än dagpenning, familjebidrag, ekonomiskt stöd i form av bidrag och grupplivförsäkring beslutas och betalas ut av den myndighet, den kommun eller det landsting där den totalförsvarspliktige tjänstgör.

I fråga om de totalförsvarspliktiga som tjänstgör hos ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en annan enskild än ett registrerat trossamfund eller en organisatorisk del av ett sådant samfund skall dock den utbildningsansvariga myndigheten besluta om och betala ut sådana förmåner. Myndigheten får dock överlämna rätten att besluta om och betala ut förmånerna till de enskilda hos vilka totalförsvarspliktiga fullgör civilplikt.

För de totalförsvarspliktiga som tjänstgör hos ett registrerat trossamfund eller en organisatorisk del av ett sådant samfund skall Krisberedskapsmyndigheten besluta om och betala ut förmånerna. Krisberedskapsmyndigheten får överlämna rätten att besluta om och betala ut förmånerna till de trossamfund och organisatoriska delar av sådana samfund hos vilka totalförsvarspliktiga fullgör civilplikt. Förordning (2002:509).

13 §  Arbetsmarknadsstyrelsen beslutar och betalar ut ersättning enligt 8 kap. 4 § lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. Ansökan om sådan ersättning skall göras hos Arbetsmarknadsstyrelsen. Ansökan skall vara skriftlig och innehålla de skäl som åberopas. Intyg och andra handlingar som den totalförsvarspliktige önskar åberopa skall ges in tillsammans med ansökan.

1 §  Enligt 4 § lagen (1991:1488) om handläggning av vissa ersättningar till den som tjänstgör inom totalförsvaret tillämpas i fråga om dagpenning och familjebidrag bestämmelserna i 20 kap.10-13 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring om omprövning och ändring av beslut samt om överklagande.

I fråga om överklagande av beslut rörande statlig riskgaranti tillämpas 22 a § förvaltningslagen (1986:223) om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol. Förordning (2002:509).

2 §  Andra beslut om förmåner enligt denna förordning än som avser dagpenning, familjebidrag, grupplivförsäkring eller statlig riskgaranti får överklagas hos Överklagandenämnden för totalförsvaret. Överklagandenämndens beslut får inte överklagas. Förordning (2002:509).

Tjänstepliktsnämndens beslut får inte överklagas.

1 §  Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av 8 kap. lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och denna förordning meddelas i fråga om

1. bestämmande och utbetalning av dagpenning och familjebidrag av Riksförsäkringsverket efter hörande av Totalförsvarets pliktverk, Försvarsmakten och Krisberedskapsmyndigheten,
2. hälso- och sjukvård samt tandvård av Totalförsvarets pliktverk efter hörande av Socialstyrelsen, Försvarsmakten och Krisberedskapsmyndigheten,
3. bestämmande och utbetalning av dagersättning, utbildningspremie, högskoleprov, resor, förplägnad, inkvartering, beklädnadsersättning, ekonomiskt stöd, begravningshjälp och statlig riskgaranti, av Totalförsvarets pliktverk efter hörande av Försvarsmakten, Krisberedskapsmyndigheten och Statens räddningsverk samt i fråga om rehabilitering även efter hörande av Riksförsäkringsverket. Förordning (2002:509).