1 §  Denna förordning gäller för sådan personal som tjänstgör i Försvarsmakten.

Förordningen gäller dessutom för dem som är anställda som yrkesofficerare vid andra myndigheter och som har en motsvarande anställning vid Försvarsmakten.

2 §  Om det i en författning som har beslutats av regeringen eller i ett kollektivavtal finns en föreskrift som avviker från denna förordning, gäller i stället den föreskriften.

3 §  Försvarsmakten får meddela föreskrifter för verkställigheten av denna förordning.

1 §  I Försvarsmakten finns militär och civil personal. Den militära personalen indelas i befäl och meniga.

3 §  Om tjänstegrader och befordran finns bestämmelser i officersförordningen (1994:882). Försvarsmakten bestämmer villkoren för och beslutar om befordran av militär personal som inte är anställd.

1 §  Befälsrätt innebär rätt och skyldighet för den som tillhör den militära personalen att i tjänsten föra befäl över annan militär personal. Befälsrätten kan vara begränsad till en viss tjänsteutövning eller ett visst tjänsteuppdrag.

Den som har befälsrätt över någon annan är dennes förman.

2 §  En chef har befälsrätt över den personal som tjänstgör under honom eller henne. Befälsrätt över en chef medför också befälsrätt över den personal som står under dennes befäl.

3 §  En militär eller civil chef får begära av sin personal att den skall biträda honom eller henne med personliga angelägenheter endast under tjänstetid och om det behövs för att chefen skall kunna utöva sina tjänsteåligganden effektivare.

4 §  Befälsrätt över dem som har befattningar i Försvarsmakten som läkare, veterinär, tandläkare, apotekare, psykolog, själavårdare eller jurist omfattar inte medicinska, psykologiska, religiösa respektive juridiska frågor.

5 §  Den som har befälsrätt får inte ge en order som strider mot svensk lagstiftning eller folkrätten.

1 §  När någon för första gången börjar militärtjänstgöring skall han eller hon upplysas om vad som gäller för honom eller henne enligt denna förordning och i övrigt under tjänstgöringen. Han eller hon skall också upplysas om grunddragen i rikets säkerhets- och försvarspolitik.

I upplysningen skall ingå en erinran (soldaterinran), som meddelas på ett värdigt sätt av chefen för organisationsenheten eller den han eller hon utser.

2 §  Soldaterinran skall ha följande lydelse.

"Sedan du nu har påbörjat din grundläggande militärutbildning erinrar jag dig om vad det innebär att vara soldat i landets tjänst.

Det svenska försvaret skall verka för att vår fred och vårt oberoende bevaras. Det skall värna vår frihet att själva forma vår rättsordning och vår kultur. Om Sverige blir angripet, skall vi med vapenmakt hindra att landet faller i angriparens hand.

Försvarets styrka och landets säkerhet beror på den personliga insats som du och alla vi andra kan göra och på allas vår förmåga att samverka för att lösa de uppgifter som ålagts oss. Värdet av dina insatser bestäms av de kunskaper och färdigheter som du förvärvar under utbildningen och av din vilja att fullgöra de uppgifter som möter dig.

Såväl i fred som i krig skall vi samvetsgrant och efter bästa förmåga fullgöra våra uppgifter och lyda givna order. Vi skall vara vaksamma mot allt som kan äventyra landets säkerhet. Genom vårt personliga föredöme skall vi främja samhörighet och god anda inom försvaret.

3 §  Försvarsmaktens personal skall i sitt arbete iaktta de principer som soldaterinran ger uttryck för och skall uppträda så att Försvarsmaktens anseende främjas.

En chef i Försvarsmakten skall agera på ett sådant sätt att han eller hon är ett föredöme för övrig personal.

1 §  Bestämmelser om att sända en svensk väpnad styrka till ett annat land finns i regeringsformen, lagen (2003:169) om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands och lagen (1994:588) om utbildning för fredsfrämjande verksamhet. Med de begränsningar som följer av dessa bestämmelser får den som tjänstgör vid Försvarsmakten beordras att fullgöra tjänsteuppgifter i ett annat land. Förordning (2007:268).

1 §  Den militära personalen och civil personal som tjänstgör i vakt- eller bevakningstjänst skall bära uniform.

Civil personal som inte tjänstgör i vakt- eller bevakningstjänst skall bära uniform när det är särskilt påkallat.

I fred får Försvarsmakten medge undantag från första stycket i den utsträckning som det bedöms lämpligt.

2 §  Försvarsmakten får medge att uniform bärs också av militär personal som tjänstgör vid andra myndigheter än de som sägs i 1 kap. 1 §.

3 §  Den som deltar i en politisk demonstration får inte bära uniform.

4 §  Den som är avstängd från arbetet, liksom den som avtjänar frihetsstraff, får inte bära uniform.

5 §  I övrigt får uniform bäras utom tjänsten enligt Försvarsmaktens bestämmande.

1 §  Personal i uniform skall hälsa på

1. Sveriges statschef och dennes gemål samt utländska statschefer vid officiella tillfällen,
2. Sveriges flagga eller annat lands flagga förd som blottad fana, en blottad förbandsfana, ett blottat förbandsstandar, en svensk eller utländsk örlogsflagga när den hissas eller halas samt en tvärskuren svensk eller utländsk flagga när den hissas eller halas vid ett ceremoniellt tillfälle.

Personal i uniform skall i övrigt hälsa enligt Försvarsmaktens bestämmande.

Hälsning utförs på det sätt som Försvarsmakten bestämmer.

2 §  Vid statschefens eller dennes gemåls frånfälle skall den anställda militära personalen bära sorgetecken till uniformen från den tidpunkt då frånfället har tillkännagetts officiellt och under så lång tid som bestäms särskilt.

3 §  Om någon som tillhör den militära personalen förolyckas under tjänsteutövning, skall han eller hon begravas genom militär begravning. Sådan begravning får utföras också i andra fall enligt Försvarsmaktens bestämmande.

Militärbegravning skall inte äga rum mot de anhörigas önskan.

1 §  Personalen skall i den omfattning som Försvarsmakten bestämmer medverka för att ge försvarsinformation inom och utom Försvarsmakten. Sådan medverkan skall anses som tjänstgöring.

2 §  Försvarsinformationens ändamål är att sprida kunskap om vår säkerhetspolitik, om totalförsvaret och om det militära försvarets roll i totalförsvaret. Försvarsinformationen skall ge ökad förtrogenhet med uppgifterna i försvarets tjänst.

Försvarsinformation skall vara saklig och så fullständig som säkerhetsföreskrifterna medger.

3 §  Försvarsinformationen skall utgå från de mål för säkerhetspolitiken som statsmakterna har fastställt. Den skall inriktas på att belysa de uppgifter som statsmakterna har lagt på Försvarsmakten och dess verksamhet och ha avseende på organisation, materielanskaffning, utbildning och övningar samt de utrikespolitiska, militärpolitiska och militärtekniska förhållanden som har varit och är av betydelse för statsmakternas beslut.

4 §  Försvarsinformation skall inte innehålla partipolitiska ställningstaganden. De partier som är representerade i riksdagen och deras ungdoms- och kvinnoförbund bör dock ges tillfälle att informera Försvarsmaktens personal om sin syn på säkerhets- och försvarspolitiken.

1 §  Militär personal svarar för vakttjänsten vid statschefens residens.

Närmare bestämmelser om högvakten meddelas av Försvarsmakten.

2 §  Försvarsmakten får besluta att personalen skall medverka i tjänsten vid statsceremonier eller vid andra ceremonier som anordnas i anslutning till utländska officiella besök här i landet eller vid liknande tillfällen.

3 §  Försvarsmakten får besluta att personalen skall medverka i tjänsten vid utställningar eller liknande evenemang, om medverkan tjänar ett militärt eller annat allmännyttigt intresse.

4 §  Om det inte medför någon särskild kostnad för staten, får Försvarsmakten bestämma att personalen skall medverka som funktionärer vid idrottstävling eller liknande tävling under ordinarie arbets- och övningstid, om sådan medverkan kan inordnas som ett led i och är likvärdig med den militära utbildningen eller om tävlingen är av militär betydelse och medverkan är nödvändig för att tävlingen skall kunna genomföras.

5 §  Deltagande i och träning inför en idrottstävling eller en liknande tävling får enligt Försvarsmaktens bestämmande anses som tjänstgöring.

1 §  En förman skall, i den mån omständigheterna kräver det och med de inskränkningar som anges i 3 och 4 §§, ingripa på sätt sägs i 6 § mot underlydande, som inom ett område eller utrymme som används av Försvarsmakten eller på allmän plats stör ordningen inom Försvarsmakten eller allmän ordning eller utgör en fara för disciplinen.

2 §  Den skyldighet som en förman har enligt 1 § har också annan personal i uniform med lägst löjtnants tjänstegrad i fråga om ingripanden mot personal som har lägre tjänstegrad eller saknar sådan grad.

3 §  På allmän plats får ingripanden enligt 1 och 2 §§ göras endast mot personal i uniform.

4 §  Om ett ingripande på allmän plats kan antas orsaka större allmän uppmärksamhet, får ingripandet göras endast om förseelsen är att anse som allvarlig.

Ingripanden på allmän plats för att upprätthålla allmän ordning får göras endast om polis eller vaktpersonal eller en ordningspatrull inte är omedelbart tillgänglig eller om ingripandet görs för att hjälpa sådan personal.

5 §  Den som ingriper skall, om det kan antas att han eller hon inte känns igen av den som ingripandet riktas mot, uppge sin tjänstegrad och sitt namn och även kunna legitimera sig.

6 §  Den som ingriper skall uppmana den som ingripandet riktas mot att upphöra med sin ordningsstörande verksamhet. Blir han eller hon inte åtlydd skall han eller hon, om det krävs, ta befälet över den som ingripandet riktas mot samt utöva detta tills syftet med ingripandet har nåtts.

7 §  För övervakning av den militära personalens uppförande på allmän plats får Försvarsmakten på begäran av polismyndigheten sända ut en särskild ordningspatrull.

På tåg, fartyg, eller luftfartyg tjänstgör ordningspatruller enligt Försvarsmaktens bestämmande på begäran av det berörda trafikföretaget.

8 §  Vaktpersonalen skall utöver vad som följer av 1 och 2 §§ ingripa mot militär personal i uniform som i närheten av ett post- eller vaktställe stör ordningen inom Försvarsmakten eller allmän ordning eller utgör en fara för disciplinen.

9 §  Ordnings- och vaktpersonalen skall informeras noga om i vilken utsträckning våld får användas.

1 §  Bestämmelserna i lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. och i förordningen (1995:241) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. skall gås igenom med de totalförsvarspliktiga i den omfattning som behövs. Detsamma gäller bestämmelserna i lagen (1994:260) om offentlig anställning och lagen (1994:261) om fullmaktsanställning beträffande den anställda militära och civila personalen.

För var och en skall göras klart vilka disicplinpåföljder som kan komma i fråga samt vilka bestämmelser som finns om åtalsanmälan, överklagande och omprövning samt om omhändertagande och kroppsvisitation och annan undersökning.