1 §  Enligt 4 § polislagen (1984:387) utgör varje län ett polisdistrikt och i varje polisdistrikt finns det en polismyndighet som ansvarar för polisverksamheten där. Rikspolisstyrelsen är enligt 7 § samma lag central förvaltningsmyndighet för polisen.

2 §  Regeringen bestämmer namnen på polisdistrikten. Polismyndigheternas namn skall stämma överens med polisdistriktens namn.

3 §  Grundläggande bestämmelser om polisen finns i polislagen (1984:387).

Närmare bestämmelser om Rikspolisstyrelsen finns i förordningen (1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen.

Bestämmelser om utbildning finns i polisutbildningsförordningen (1999:740). Förordning (2002:1).

4 §  Med polisman avses vid tillämpning av lag eller annan författning

1. rikspolischefen, säkerhetspolischefen, överdirektören vid Rikspolisstyrelsen, rikskriminalchefen och biträdande säkerhetspolischefen,
2. länspolismästare, biträdande länspolismästare, polismästare, polisöverintendent, polisintendent och polissekreterare,
3. kommissarie, inspektör och polisassistent samt polisaspirant som under tjänstgöringstid fullgör aspirantutbildning vid en polismyndighet,
4. sådan anställd vid Rikspolisstyrelsen som avses i 2 eller 3,

och

1. chef för arbetsenhet och avdelningschef vid Rikspolisstyrelsen liksom rektorn vid Polishögskolan, om dessa tidigare haft anställning som avses i 1, 2 eller 3.

Om polismän som anges i första stycket inte uppehåller sin befattning som polisman, tillämpas dock inte bestämmelser om polisman på dem.

Att vad som föreskrivs om polismän också gäller militärpolismän och beredskapspolismän följer av förordningen (1980:123) med reglemente för militärpolisen och förordningen (1986:616) om beredskapspolisen. Förordning (2006:149).

5 §  Polisen skall organisera och planera verksamheten så att de samlade resurserna används så effektivt som möjligt och att därmed de mål uppnås och de riktlinjer följs som riksdagen och regeringen har lagt fast.

6 §  I sitt arbete för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet och för att i övrigt tillförsäkra allmänheten skydd och annan hjälp enligt 1 § polislagen (1984:387) skall polisen uppmärksamma och beakta krav och önskemål från dem som bor och verkar i polisdistriktet.

Polisen bör utveckla och välja sådana arbetsformer som bidrar till ett nära och gott förhållande mellan den och allmänheten. Polisen bör se till att den är tillgänglig och synlig. Polisen bör sträva efter att ge medborgarna råd och stöd och särskilt ge dem som har utsatts för ett brott den information som behövs med anledning av brottet.

7 §  Följande bestämmelser i myndighetsförordningen (2007:515) ska inte tillämpas på polismyndigheterna:

2 § om myndighetens ledning,

3 och 4 §§ om ledningens ansvar,

5 § om delegering,

9-18 §§ om särskilda bestämmelser för enrådighetsmyndigheter, styrelsemyndigheter och nämndmyndigheter,

20 § om ärendenas handläggning,

27 § om myndighetens rätt att företräda staten vid domstol,

28 § om åtgärder med anledning av Riksrevisionens revisionsberättelse, och

29 § om ärendeförteckning. Förordning (2007:1149).

1 §  Varje polismyndighet skall enligt 5 § polislagen (1984:387) för sin ledning ha en polisstyrelse. Styrelsen skall bestå av länspolismästaren och högst tretton andra ledamöter, som utses av regeringen för en bestämd tid.

Regeringen utser bland ledamöterna, utom länspolismästaren, ordförande och vice ordförande i polisstyrelsen.

2 §  Polisstyrelsen får enligt 5 a § polislagen (1984:387) inrätta en eller flera polisnämnder som under styrelsen skall leda polismyndigheten inom den eller de delar av polisdistriktet som styrelsen bestämmer. Av samma bestämmelse följer att polisstyrelsen utser ledamöter och suppleanter i polisnämnden.

3 §  Ledamöterna i polisnämnden, utom polismännen som ingår i nämnden, utser bland sig en ordförande och en vice ordförande. Den blir vald som får flest röster. Vid lika röstetal avgörs utgången genom lottning.

4 §  Utsedda ledamöter eller suppleanter i polisstyrelser eller i polisnämnder förlorar omedelbart sitt uppdrag, om de inte längre är behöriga enligt 5 § tredje stycket polislagen (1984:387) därför att de upphör att vara svenska medborgare, att vara bosatta inom polisdistriktet eller att ha rösträtt vid val till kommunfullmäktige.

5 §  Polisstyrelsen är beslutför när ordföranden eller vice ordföranden, länspolismästaren och minst fyra andra ledamöter är närvarande. När ett ärende av större vikt behandlas, bör samtliga ledamöter närvara.

Vid lika röstetal vid omröstning i styrelsen har ordföranden utslagsröst.

6 §  Om ett ärende i polisstyrelsen är så brådskande att styrelsen inte hinner sammanträda för att behandla det, avgörs ärendet genom meddelanden mellan ordföranden eller vice ordföranden, länspolismästaren och minst fyra andra ledamöter. Kan ärendet inte avgöras på detta sätt, får länspolismästaren besluta ensam i närvaro av den föredragande till vars uppgifter ärendet hör.

Beslut som fattas enligt denna paragraf skall anmälas vid nästa sammanträde med polisstyrelsen.

7 §  Vad som sägs i 5–6 §§ gäller också polisnämnden. Om den ställföreträdande polischefen eller chefen för ett polisområde ingår i polisnämnden i stället för länspolismästaren, gäller för dessa vad som anges för länspolismästaren. Förordning (2005:52).

8 §  Personalföreträdarförordningen (1987:1101) ska tillämpas på polisstyrelserna och på polisnämnderna.

Personalföreträdarna har rätt att yttra sig vid all handläggning i styrelserna eller nämnderna. Förordning (2007:1149).

9 §  Den åklagare som Åklagarmyndigheten utser har rätt att delta i och yttra sig vid polisstyrelsens och polisnämndernas sammanträden och att få sin mening antecknad till protokollet. Förordning (2004:1278).

10 §  Vid polismyndigheten får det finnas närpolisråd och andra organ för samråd och samverkan mellan polismyndigheten och andra myndigheter eller allmänheten.

11 §  Chef för en polismyndighet är en länspolismästare.

12 §  Den ställföreträdande polischefen skall vara en biträdande länspolismästare eller, om det inte finns en sådan vid polismyndigheten, den befattningshavare som anges i arbetsordningen.

När både länspolismästaren och ställföreträdaren har förhinder, skall länspolismästarens uppgifter skötas av den som anges i arbetsordningen. Förordning (2002:1).

13 §  Rikspolisstyrelsen skall bestämma hur många biträdande länspolismästare, polismästare, polisöverintendenter, polisintendenter och polissekreterare som skall finnas vid en polismyndighet.

Polismyndigheten skall bestämma hur många polismän i övrigt som skall finnas vid myndigheten.

14 §  Rikspolisstyrelsen får fördela polisaspiranter för aspirantutbildning till polismyndigheterna. Förordning (2001:2).

15 §  Vid de polismyndigheter som Rikspolisstyrelsen beslutar skall anställda avdelas för sådant polisarbete som leds av Rikspolisstyrelsen.

Chefskapet för dessa anställda utövas av Rikspolisstyrelsen.

16 §  Vid varje polismyndighet skall det finnas vakthavande polisbefäl. I den utsträckning som det behövs för vaktuppdraget utövar det vakthavande polisbefälet befälet över varje annan polisman som tjänstgör inom ramen för vaktuppdraget utom över sin förman i uppdraget.

Om polismyndigheterna träffat en överenskommelse om det, får ett vakthavande polisbefäl vid en polismyndighet också utöva befäl enligt första stycket vid en annan polismyndighet. Förordning (2005:52).

18 §  För varje polismyndighet skall det finnas en arbetsordning. Den skall innehålla de allmänna bestämmelser för arbetet inom myndigheten som behövs utöver polislagen (1984:387), denna förordning och andra föreskrifter av regeringen och Rikspolisstyrelsen.

Polismyndigheten får dessutom meddela särskilda föreskrifter till personalen.

Polismyndighetens arbetsordning beslutas av polisstyrelsen.

1 §  Polisstyrelsen ska särskilt se till

1. att polisarbetet bedrivs i överensstämmelse med de prioriteringar och riktlinjer som riksdagen och regeringen har lagt fast för polisverksamheten,
2. att polisarbetet bedrivs effektivt och uppfyller rättssäkerhetens krav, och
3. att förvaltningen fungerar väl.

Polisstyrelsen ska se till att verksamheten är organiserad på ett ändamålsenligt sätt och att den samordnas med verksamheten vid andra polismyndigheter.

Styrelsen ska biträda länspolismästaren och föreslå honom eller henne de åtgärder som styrelsen finner motiverade. Förordning (2007:1149).

2 §  Polisstyrelsen avgör

1. viktiga frågor om planeringen och inriktningen av verksamheten samt ekonomi,
2. viktiga frågor som rör polismyndighetens organisation, och
3. andra frågor som länspolismästaren hänskjuter till styrelsen.

Styrelsen får inte avgöra frågor som avser polisledning i särskilda fall.

3 §  Polisstyrelsen skall yttra sig i samband med att länspolismästare, biträdande länspolismästare, polismästare, polisöverintendenter och polisintendenter skall anställas.

4 §  Polisstyrelsen skall bestämma vad som skall gälla om planering och uppföljning av polisens arbete och den skall göra det inom ramen för de föreskrifter som Rikspolisstyrelsen har meddelat med stöd av 13 b § förordningen (1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen. Polisstyrelsen skall vid planeringen och uppföljningen samverka nära med Åklagarmyndigheten och, i förekommande fall, med Kustbevakningen. Förordning (2004:1278).

5 §  Polisnämnden avgör i den utsträckning som polisstyrelsen bestämmer sådana ärenden som avses i 2 § första stycket1-2 och 3 §. Polisnämnden avgör också andra frågor som hänskjuts till nämnden av länspolismästaren, av den ställföreträdande polischefen eller av chefen för det polisområde som ingår i nämnden.

Polisstyrelsen får bestämma att polisnämnden skall bereda ärenden som skall avgöras av styrelsen. Polisstyrelsen bör särskilt se till att ärenden delegeras till polisnämnden i den utsträckning som det behövs med hänsyn till att polisarbetet skall vara lokalt förankrat.

Polisnämnden får inte avgöra frågor som avser polisledning i särskilda fall.