1 §  Denna förordning innehåller bestämmelser om flyttningsbidrag. Bidrag lämnas i form av ersättning för resa och logi, ersättning för bohagstransport och pendlingsstöd. Förordning (2010:1909).

2 §  Flyttningsbidrag får lämnas till den som har fyllt 25 år och i övrigt uppfyller de krav som anges i denna förordning.

Ersättning för resa och logi enligt 8 och 8 a §§ får lämnas även till den som har fyllt 20 år och i övrigt uppfyller de krav som anges i denna förordning. Förordning (2010:1909).

3 §  Flyttningsbidrag får inte lämnas, om anställningen på den nya orten kan anses som en flyttning mellan arbetsplatser inom samma företag.

Flyttningsbidrag får inte heller lämnas om anställningen är arbetstagarens första efter avslutad utbildning.

Flyttningsbidrag får dock lämnas även om anställningen är arbetstagarens första efter avslutad utbildning om utbildningen är arbetsmarknadsutbildning eller kommunal vuxenutbildning. Ersättning för resa och logi samt ersättning för bohagstransport får dessutom lämnas till den som har en yrkeshögskoleutbildning och som söker eller har fått anställning i yrket vid ett stödberättigat företag på en ort inom ett stödområde som avses i förordningen (1999:1382) om stödområden för vissa regionala företagsstöd, om arbetskraft med sådan utbildning inte finns att få tag i på orten. Förordning (2010:1909).

3 a §  Flyttningsbidrag får bara lämnas vid sådana förflyttningar som är arbetsmarknadspolitiskt motiverade och får bara lämnas till den som

1. är eller riskerar att bli arbetslös,
2. är inskriven som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen, och
3. inte bedöms kunna få arbete på eller nära hemorten. Förordning (2010:1909).

4 §  Vid tillämpningen av denna förordning anses risk för arbetskonflikt vid en arbetsplats inte innebära risk för arbetslöshet.

Lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt skall tillämpas på flyttningsbidrag. Detta gäller dock inte bidrag som har beviljats före utbrott av en konflikt eller sökts före varsel om konflikten och bidrag som i annat fall uppenbarligen skulle ha lämnats, även om konflikten inte inträffat.

8 §  Ersättning för resa och logi får lämnas för en arbetssökandes besök på en annan ort, om besöket bedöms nödvändigt för att anställning ska komma till stånd och anställningen är registrerad i respektive EU-lands offentliga arbetsförmedlings nationella databas över lediga anställningar eller i European Employment Services (EURES) databas över lediga anställningar. Förordning (2010:1909).

8 a §  Ansökan om ersättning för resa och logi ska göras före resan.

Ersättning för resa får lämnas med skälig kostnad för en resa till och från den ort där besöket äger rum. Kostnader för resa med eget fordon får ersättas om det är motiverat att en resa görs med eget fordon. Ersättning lämnas då med högst 185 öre per kilometer. Kostnader för logi får ersättas med den faktiska kostnaden om den är skälig.

Ersättning för resa och logi lämnas dock med högst 2 500 kronor per tillfälle. Förordning (2010:1909).

9 §  Ersättning för bohagstransport får lämnas till den som

1. varit inskriven som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen i minst sex månader,
2. har fått en anställning som beräknas vara minst sex månader på en annan ort än hemorten, och
3. har fått bostad på den orten eller i dess närhet. Förordning (2010:1909).

9 a §  Ansökan om ersättning för bohagstransport ska göras före flyttningen. Ersättning för bohagstransport lämnas dock inte om sökanden har fått pendlingsstöd enligt 16–18 §§ i mer än tre månader.

Ersättning för bohagstransport får ersättas med den faktiska kostnaden om den är skälig.

Ersättning för bohagstransport lämnas dock med högst 20 000 kronor per tillfälle. Förordning (2010:1909).

16 §  Pendlingsstöd får lämnas för dagpendling och för veckopendling. Förordning (2004:1329).

16 a §  Ansökan om pendlingsstöd ska göras innan anställningen tillträds. Pendlingsstöd får lämnas till den som fått anställning på en ort som ligger på ett sådant avstånd att kostnaden för en resa dit överstiger kostnaden för en resa inom normalt pendlingsavstånd från arbetstagarens hemort.

Pendlingsstöd lämnas dock inte om arbetstagaren i den nya anställningen får ersättning av arbetsgivaren för pendlingskostnaden. Förordning (2010:1909).

16 b §  Pendlingsstöd för veckopendling får lämnas till den som

1. bor på en ort där arbetslösheten i yrket är hög, och
2. har fått en anställning som varar i minst tre månader i en region där det finns brist på arbetskraft i yrket. Förordning (2010:1909).

16 c §  Pendlingsstöd för veckopendling får lämnas

1. för skäliga kostnader för en resa tur och retur mellan hemorten och arbetsorten varannan arbetad vecka, och
2. därutöver med 1 200 kronor per månad om den enskilde har kostnader för dubbelt boende.

Pendlingsstöd för veckopendling får lämnas under sammanlagt högst sex månader under en fyraårsperiod. Förordning (2010:1909).

17 §  Pendlingsstöd för dagpendling får lämnas till den som har fått en anställning som varar i minst sex månader. Förordning (2010:1909).

17 a §  Pendlingsstöd för dagpendling får lämnas för resekostnader som överstiger de kostnader som en arbetstagare normalt skulle ha haft för resor till och från ett arbete inom normalt pendlingsavstånd. Sådant stöd lämnas dock med högst 2 000 kronor i månaden.

Pendlingsstöd för dagpendling får lämnas under högst sex månader och endast en gång för varje arbetssökande under en tvåårsperiod. Förordning (2010:1909).

19 §  Arbetsförmedlingen prövar frågor om flyttningsbidrag. Förordning (2010:393).

20 §  Arbetsförmedlingen ska se till att stöd enligt denna förordning används på föreskrivet sätt. Förordning (2010:393).

21 §  En mottagare av ekonomiskt stöd eller ersättning enligt denna förordning är återbetalningsskyldig om han eller hon genom att lämna oriktiga uppgifter eller på något annat sätt har förorsakat att stöd eller ersättning har lämnats på felaktig grund eller med ett för högt belopp.

Om stöd eller ersättning i annat fall har lämnats på felaktig grund eller med ett för högt belopp, är mottagaren återbetalningsskyldig endast om han eller hon insett eller skäligen borde ha insett felet. Förordning (2010:393).

22 §  Om en mottagare av ekonomiskt stöd eller ersättning är återbetalningsskyldig enligt 21 §, ska Arbetsförmedlingen besluta att återkräva det felaktigt utbetalda beloppet. Förordning (2010:393).

23 §  Vid återkrav enligt 22 § får Arbetsförmedlingen bevilja anstånd med betalningen eller träffa avtal med den återbetalningsskyldige om en avbetalningsplan. Arbetsförmedlingen ska i sådana fall ta ut ränta på det obetalda beloppet.

Ränta ska tas ut från den dag då anståndet beviljades eller avtalet om avbetalningsplan träffades, dock inte för tid innan det återkrävda beloppet har förfallit till betalning.

Ränta ska tas ut efter en räntesats som vid varje tidpunkt överstiger statens utlåningsränta med två procentenheter. Förordning (2010:393).

24 §  Om ett belopp som har återkrävts med stöd av 21 § inte betalas i rätt tid, ska dröjsmålsränta enligt räntelagen (1975:635) tas ut på beloppet. Detsamma gäller när den återbetalningsskyldige beviljats anstånd med betalningen eller träffat ett avtal om en avbetalningsplan enligt 23 § och betalning inte sker inom den tid som följer av beslutet om anstånd eller avtalet. Förordning (2010:393).

25 §  Om det med hänsyn till den återbetalningsskyldiges personliga eller ekonomiska förhållanden eller andra omständigheter finns särskilda skäl för det, får Arbetsförmedlingen helt eller delvis efterge ett krav på återbetalning enligt 22 § eller ett krav på ränta enligt 23 eller 24 §. Myndigheten ska i sådant fall i beslutet ange vilka de särskilda skälen är och dokumentera den information som ligger till grund för beslutet. Förordning (2010:393).

26 §  Vid återkrav enligt 22 § får Arbetsförmedlingen, vid en senare utbetalning av stöd eller ersättning till den återbetalningsskyldige, besluta att dra av ett skäligt belopp i avräkning på vad som har betalats ut för mycket. Detsamma gäller skyldighet att betala ränta enligt 23 eller 24 §. Förordning (2010:393).

27 §  Arbetsförmedlingens beslut enligt denna förordning ska omprövas hos myndighetens centrala enhet för omprövning, om det begärs av den som beslutet gäller. Vid omprövningen får beslutet inte ändras till den enskildes nackdel.

En begäran om omprövning ska vara skriftlig. Begäran ska ges in till Arbetsförmedlingen och ska ha kommit in dit inom tre veckor från den dag då den som begär omprövning fick del av beslutet. Förordning (2010:393).

28 §  I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än beslut om omprövning av beslut enligt 26 § får dock inte överklagas.

Om ett beslut överklagas innan det har omprövats, ska överklagandet anses som en begäran om omprövning. Förordning (2010:393).

29 §  Arbetsförmedlingen får meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning. Förordning (2010:393).