Prop. 2001/02:107: Det finns inga allmänt godtagna definitioner av begreppen grupprättegång och grupptalan, men väl vissa drag som kan sägas utgöra själva kärnan i taleformen. Det är dels frågan om att någon utan rättegångsfullmakt processar för andras räkning, dels det förhållandet att gruppmedlemmarna omfattas av domens rättskraft trots att de inte är parter i målet. I första stycket ges en kort beskrivning av dessa egenskaper, som särskilt utmärker en grupptalan och skiljer den från en ordinär individuell ...

Prop. 2016/17:9: För grupprättegång tillämpas bestämmelserna om tvistemål i rättegångsbalken, med undantag av 1 kap. 3 d §, om inte något annat anges i denna lag.

En grupprättegång kan också föras enligt särskilda bestämmelser i miljöbalkenoch i konkurrensskadelagen (2016:000). ...

Prop. 2001/02:107: I första stycket definieras termen grupprättegång. Begreppsinnehållet är vidare än för termen grupptalan. Grupprättegång omfattar alltså all talan som förs i målet, dvs. också en individuell talan, medan grupptalan enbart syftar på den talan som förs på gruppens vägnar. Av första stycket framgår också att lagen om grupprättegång avser civila tvister vid allmän domstol, som skall handläggas enligt reglerna om tvistemål. Tvister som skall tas upp av en tingsrätt men där överklagande sker till ...

Prop. 2001/02:107: Enligt paragrafen skall regeringen bestämma vilka tingsrätter som skall vara behöriga att handlägga mål enligt lagen. Behöriga tingsrätter skall finnas i varje län. Det innebär att behörigheten kan knytas till de tingsrätter som utpekas som fastighetsdomstolar i 1 § kungörelsen (1971:549) om fastighetsdomstolar. Skälen för den valda lösningen behandlas i avsnitt ...

Prop. 2001/02:107: I denna och följande två paragrafer utpekas de rättssubjekt som är behöriga att inleda en grupprättegång. Bestämmelsen har ändrats redaktionellt i förhållande till lagrådsremissens förslag.

Enskild grupptalan kan väckas av både fysiska och juridiska personer. För att få inleda en sådan talan för en grupp krävs enligt paragrafen att käranden själv har ett anspråk som omfattas av talan, dvs. är medlem i gruppen. Med det menas att vederbörande skall ha behörighet att vara part ...

Prop. 2001/02:107: Paragrafen anvisar vilka organisationer som har rätt att väcka grupptalan utan att själv ha ett anspråk som omfattas av talan. Är organisationen medlem i gruppen blir talan att betrakta som en enskild grupptalan enligt 4 §.

För att få väcka talan räcker det inte med att en organisation har talerätt enligt bestämmelsen. Organisationen måste dessutom vara partsbehörig enligt allmänna bestämmelser om det (se 11 ...

Prop. 2001/02:107: Bestämmelsen behandlas i avsnitt 5.2.4. Som framgår där kan offentlig grupptalan bara inledas beträffande anspråk som tillkommer andra subjekt än det offentliga. Är staten själv anspråkshavare faller talan under

4 § om enskild grupptalan.

Vilka myndigheter som har rätt att väcka offentlig grupptalan överlämnas till regeringen att besluta om. På Lagrådets inrådan inleds ...

Prop. 2001/02:107: Bestämmelsen, som har formulerats i enlighet med Lagrådets förslag, innebär att en grupptalan inte kan avvisas enbart på grund av att käranden har förlorat en egenskap som enligt någon av de tre föregående paragraferna är en förutsättning för talerätt, om ändringen har inträffat efter det att grupptalan väcktes. Detsamma gäller en förändring i de förhållanden som anges i 32 kap. 14 § miljöbalken (se <a href="https://lagen.nu/prop/2001/02:107#S11-2" ...

Prop. 2001/02:107: Bestämmelsen anger fem för en grupprättegång specifika processförutsättningar som måste vara uppfyllda för att talan skall kunna tas upp till

prövning i sak enligt denna lag. Processförutsättningarna diskuteras i avsnitt 5.2.2. I lagrådsremissen hette det att en grupptalan ...

Prop. 2001/02:107: Av 2 § framgår att rättegångsbalken är tillämplig på handläggningen av en grupprättegång, om det inte ges avvikande bestämmelser i denna lag. Något undantag från balkens regler i fråga om innehållet i en stämningsansökan finns inte. Alltså är 42 kap. 2 § RB omedelbart tillämplig när någon väcker en grupptalan.

Det innebär att käranden måste ...

Prop. 2001/02:107: Denna paragraf behandlar den situationen att käranden i en individuell process begär hos rätten att målet skall övergå till att handläggas enligt lagen om grupprättegång. Utgångspunkten för att en övergång skall

tillåtas är att det finns ett påtagligt behov av det. De särskilda processförutsättningar som anges i 8 § måste givetvis vara uppfyllda. Vid ...

Prop. 2001/02:107: Enligt paragrafen skall enskild grupptalan och organisationstalan föras genom ombud. Denne skall vara advokat. Motiven för detta har behandlats i avsnitt 5.2.5.

Ombuds- och advokattvånget gäller inte om det finns särskilda skäl. Det kan finnas anledning att göra undantag från huvudreglerna med hänsyn till dels omfattningen och arten av talan, dels kärandens eller det tänkta ombudets kvalifikationer ...

Prop. 2001/02:107: Enligt 12 kap. 14 § RB medför en rättegångsfullmakt behörighet för ombudet att bl.a. väcka talan och att ta emot delgivning av stämning och andra handlingar i målet. Att föra talan som part i en grupprättegång innebär på flera sätt en annorlunda situation jämfört med att vara kärande eller svarande i en vanlig rättegång. De speciella förhållanden som präglar en grupptalanprocess gör att det inte rimligen bör tillåtas att ett ...

Prop. 2001/02:107: Paragrafen föreskriver en skyldighet för domstolen att underrätta gruppmedlemmarna om att en grupprättegång har inletts. Kravet på att underrätta medlemmarna är obligatoriskt. Underrättelsen skall gå ut så snart rätten har gjort bedömningen att kärandens talan skall tas upp till prövning i sak. Detta kan utläsas av första stycket. Med hänsyn till att grupptalan kommer att slutligt omfatta endast de medlemmar som anmäler till domstolen att de vill få sina anspråk prövade i grupprättegången ...

Prop. 2001/02:107: Genom bestämmelsen slås fast att det ankommer på varje gruppmedlem att bestämma om han eller hon vill omfattas av grupptalan eller inte. Endast den som anmäler till domstolen att han eller hon vill vara medlem i gruppen kommer att bli bunden av en dom i grupptalanmålet. Lagtekniskt har detta lösts på så sätt att den som inte gör någon anmälan skall anses ha trätt ur gruppen. Fram till dess att anmälningstiden gått ut är således samtliga som omfattas av kärandens gruppbestämning att anse ...

Prop. 2001/02:107: Det skulle i vissa avseenden rimma illa med de ändamålssynpunkter som ligger bakom rättegångsbalkens regler att betrakta en passiv gruppmedlem som en tredje man. I denna lag sägs t.ex. uttryckligen att bestämmelserna om rättegångskostnader i rättegångsbalken kan aktualiseras när en gruppmedlem orsakat kostnader (35 §) och att vissa bestämmelser i <a href="https://lagen.nu/1942:740" ...

Prop. 2001/02:107: En gruppmedlem likställs enligt 15 § med part vid tillämpning av rättegångsbalkens regler om jävsförhållanden.

En jävsinvändning är en processhandling. Lagrådsremissen utgick mot den bakgrunden ifrån att en gruppmedlem som ville framställa en jävsinvändning måste intervenera i rättegången. Lagrådet delar uppfattningen att det kan uppkomma situationer då en jävsgrund föreligger som enbart gäller i förhållande ...

Prop. 2001/02:107: Paragrafen anger kärandens skyldigheter gentemot gruppmedlemmarna i rättegången och annars, vid t.ex. förlikningsförhandlingar.

Kärandens grundläggande uppgift är att ta till vara gruppmedlemmarnas intressen på ett ändamålsenligt sätt. Däri ligger naturligtvis ett krav på käranden att inte företa processhandlingar som är till nackdel för en gruppmedlem, t.ex. ett erkännande eller en eftergift, om det inte finns välgrundade skäl för det. På motsvarande sätt skall käranden företa ...

Prop. 2001/02:107: Att käranden utvidgar sin talan mot svaranden till att omfatta ytterligare gruppmedlemmar eller ytterligare anspråk som tillhör dem som redan ingår i gruppen är med rättegångsbalkens terminologi närmast att betrakta som en ändring av talan. Den nu aktuella paragrafen ger käranden vidare möjligheter att utvidga talan än som är fallet enligt 13 kap. 3 § RB. Bestämmelsen ...

Prop. 2001/02:107: Enligt 13 kap. 7 § RB gäller att om käranden överlåter det som tvisten angår kan förvärvaren antingen själv begära att få träda in i rättegången (partssuccession) eller tvingas in i processen av överlåtarens motpart (adcitation). Dessa processuella verkningar passar inte i en grupprättegång, med hänsyn till att käranden för talan inte bara för sig själv utan för en grupp. Samtidigt kan det inte accepteras att förvärvaren lämnas ...

Prop. 2001/02:107: I denna bestämmelse regleras domstolens handläggning när det finns individuella tvistefrågor som är gemensamma eller likartade för flera gruppmedlemmars anspråk, men som ändå kräver en särbehandling i rättegången. Paragrafen ger i sådant fall domstolen möjlighet att dela upp gruppen i olika underavdelningar och förordna någon att som part föra talan för en undergrupp. Frågan behandlas i avsnitt 5.6.2. Bestämmelsen har ...

Prop. 2001/02:107: Paragrafen reglerar rättens åtgärder när det kan konstateras att en kärande inte längre är lämplig att föra talan för gruppens räkning. Käranden kan då bytas ut mot någon annan person, organisation eller myndighet.

Bedömningen av kärandens lämplighet skall grundas på samma omständigheter som enligt 8 § punkt 5 ligger till grund för rättens beslut att ta upp grupptalan till handläggning i sak. Det är fråga om samma typ av prövning, men från en annan utgångspunkt. När rätten inledningsvis ...

Prop. 2001/02:107: Det kan under rättegången uppkomma ett behov av att sätta någon annan i kärandens ställe, trots att käranden är i sig lämplig att processa för gruppen. Förändringar i gruppens sammansättning, nya yrkanden eller åberopandet av nya omständigheter kan resultera i att någon annan framstår som betydligt mer lämplig att föra grupptalan. Det kan vara frågan om en av medlemmarna i gruppen eller en organisation eller ett offentligt organ.

En partssuccession kan orsaka tidsfördröjningar ...

Prop. 2001/02:107: I denna paragraf regleras den situationen att det på grund av händelser som inträffar under grupprättegången blir aktuellt att avbryta den. Frågan behandlas i avsnitten 5.4.3 och 5.5.1. Paragrafen har i enlighet med

Lagrådets förslag disponerats så att det i lagtexten görs åtskillnad mellan åtgärder som avser gruppen respektive sådana som avser en enskild gruppmedlem.

Som framgår av 14 § har den som omfattas av kärandens gruppbestämning att senast ...

Prop. 2001/02:107: Denna paragraf har som en följd av de av Lagrådet föreslagna omdisponeringarna i föregående paragraf justerats redaktionellt.

Att en grupprättegång avbryts helt eller delvis kan medföra betydande olägenheter för gruppmedlemmarna, gruppens motpart och det allmänna. Detta gäller oavsett om anledningen till avbrottet är att det brister i processförutsättningarna, att käranden återkallar sin talan eller att ett mål skall skrivas av på grund av kärandens utevaro. Det kan då ...

Prop. 2001/02:107: Paragrafens första stycke innebär att samma förfarande som skall tillämpas när en grupprättegång helt eller delvis måste avbrytas på grund avvisning eller återkallelse gäller när ett överklagande för en grupp skall avvisas eller återkallas. Bestämmelsen avser alla situationer som kan leda till att ett överklagande skall avvisas, utom det fallet att avvisningsbeslutet grundas på att överklagandet har kommit in för sent. I sådant fall finns det inget överklagat mål som kan bli föremål för ...

Prop. 2001/02:107: Paragrafen reglerar kärandens behörighet att träffa förlikning för gruppmedlemmars räkning. Eftersom en frivillig överenskommelse om hur en tvist skall lösas inbegriper ett materiellrättsligt förfogande över medlemmarnas rätt är det nödvändigt att uttryckligen reglera kärandens kompetens i detta hänseende. Bestämmelsen, som har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter, behandlas i avsnitt 5.5.2.

Kärandens ...

Prop. 2001/02:107: Bestämmelsen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Möjligheten för rätten att skjuta upp prövningen av en viss fråga behandlas i avsnitt 5.5.3. Domstypen har likheter med både deldom och mellandom enligt rättegångsbalken men innehåller moment som gör den lämplig i situationer då varken deldom eller sedvanlig mellandom kan användas. ...

Prop. 2001/02:107: Vilka uppgifter en dom skall innehålla framgår av 17 kap. 7 § RB. När det gäller en dom som utfärdas i förenklad form ges anvisningar om innehållet i 22 § förordning (1996:271) om mål och ärenden i allmän domstol. Vidare får Domstolsverket meddela föreskrifter om underrätts- och hovrättsdomars ...

Prop. 2001/02:107: Frågan om rättskraft behandlas i avsnitt 5.5.4. Att ett avgörande har rättskraft innebär att den sak som varit föremål för prövning inte skall prövas på nytt. Regeln torde inte innebära någon avvikelse från rättegångsbalken. Domens rättskraftsverkan är emellertid av sådan fundamental betydelse för grupprättegången som processuellt institut att den i klargörande ...

Prop. 2001/02:107: Rättegångsbalkens kostnadsregler skall gälla även i en grupprättegång. När en person enligt 21 § andra stycket har förordnats att föra gruppens talan som klagandens motpart i högre rätt intar emellertid den personen närmast en ställning som i kostnadshänseende kan liknas vid en konkursförvaltare, en boutredningsman eller liknande. Det är då inte rimligt att talan skall vara förenad med en egen kostnadsrisk. Detta är här löst på så ...

Prop. 2001/02:107: Paragrafen har, med ett par språkliga justeringar, utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

I en grupprättegång gäller bestämmelserna om rättegångskostnader i 18 kap. RB. Enligt huvudregeln i 18 kap. 1 § RB skall den förlorande parten utge full ersättning för den vinnande partens rättegångskostnader. Det kan emellertid inte komma ...

Prop. 2001/02:107: Enligt paragrafen, som har förtydligats i enlighet med Lagrådets förslag, har staten rätt till ersättning från en part eller någon annan för kostnader enligt 30 § på samma sätt som om kostnaderna uppkommit för den som har utsetts att föra gruppens talan. Det innebär att om gruppen vinner målet skall rätten förplikta motparten att betala ersättning till staten för vad som har utgått av allmänna medel för arvode och kostnader. På samma sätt kan rätten förplikta en passiv gruppmedlem som har ...

Prop. 2001/02:107: Grupptalan skall ge möjlighet för gruppmedlemmarna att få sina anspråk prövade utan egen kostnadsrisk. En av grundprinciperna för grupprättegången som processform är därför att gruppmedlemmar inte har något eget rättegångskostnadsansvar. Denna huvudregel kommer till uttryck i den nu aktuella paragrafen.

I de två följande paragraferna föreskrivs om vissa undantag från huvudregeln.

Prop. 2001/02:107: En grupptalan som bifalls medför normalt att käranden får täckning för de kostnader han eller hon haft för att ta till vara gruppens intressen i rättegången. Bifalls talan endast delvis kan rätten jämka eller kvitta rättegångskostnaderna. I båda fallen är syftet att finna en rimlig balans mellan ersättningsskyldigheten och målets utgång i sak. Också jämkning och kvittning kan därför sägas innebära att parterna får ersättning för de delar av målet där utgången har blivit till deras fördel. ...

Prop. 2001/02:107: Enligt paragrafen kan en gruppmedlem som inte är part i rättegången åläggas att ersätta rättegångskostnader som medlemmen har förorsakat genom att ha föranlett onödig rättegång eller genom försumligt agerande i processen. De disciplinära ändamål som ligger bakom denna reglering väger lika tungt oberoende av om det är käranden, en medlem som har intervenerat eller en passiv gruppmedlem som har felat. Bestämmelsen behandlas i avsnitt ...

Prop. 2001/02:107: Om en gruppmedlem intervenerar i rättegången får medlemmen ställning av part i målet. Gruppmedlemmen blir då ansvarig för rättegångskostnader som hänför sig till den del av målet som rör honom eller henne. Medlemmen kan dessutom enligt 18 kap. 9 § RB bli solidariskt ansvarig för samtliga motpartens kostnader i grupprättegången, om förutsättningarna för det är uppfyllda. Paragrafen innebär i detta avseende en begränsning av medlemmens ...

Prop. 2001/02:107: En grupprättegång kan helt eller partiellt avbrytas av flera skäl. Det kan vara frågan om att rätten avvisar grupptalan eller delar av den, att käranden återkallar sin talan beträffande samtliga eller några käromål eller att domstolen meddelar en s.k. särskild mellandom. Också en parts utevaro kan föranleda att grupprättegången helt eller delvis måste avslutas. Enligt 24 § gäller i fall som dessa att gruppmedlemmarna kan ges möjlighet att få sina anspråk fortsatt prövade genom en individuell talan. ...

Prop. 2001/02:107: Genom denna bestämmelse klargörs uttryckligen att det i grupptalansituationer är tillåtet för ett ombud och en klient att träffa avtal som gör rätten till arvode helt eller delvis beroende av det resultat som gruppmedlemmarna uppnår. Bakgrunden till denna reglering diskuteras i avsnitt 5.8.3. Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Som framgår av 34 § kan kostnader ...

Prop. 2001/02:107: Paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, anger under vilka förutsättningar ett riskavtal får godkännas. Frågan har behandlats i avsnitt 5.8.3. Genom godkännandet uppnår käranden att avtalet kan åberopas mot gruppmedlemmarna. På det sättet kan arvodet till ombudet täckas av medel som tillförts gruppen, se 34, 38 och 41 §§. ...

Prop. 2001/02:107: Paragrafen anger vid vilket forum frågan om godkännande av ett riskavtal skall prövas. Regleringen har berörts i avsnitt 5.8.3. Pågår det en grupprättegång skall prövningen ske vid den domstol som handlägger

målet. Frågan får tas upp endast på yrkande av käranden. I annat ...

Prop. 2001/02:107: Ett riskavtal innebär för käranden att den ekonomiska bördan vid en processförlust minskar. På motsvarande sätt bör den större rättegångskostnad som följer med en framgångsrik process bäras av käranden. Därför sägs i paragrafen att det vid prövningen av vad som är en ersättningsgill rättegångskostnad enligt 18 kap. 8 § RB inte skall tas hänsyn till kostnader som har uppkommit särskilt på grund av ett riskavtal. Vid en förlust ...

Prop. 2001/02:107: Enligt 27 § får rätten, om det är lämpligt med hänsyn till utredningen och kan ske utan betydande olägenhet för svaranden, i en särskild dom skjuta upp avgörandet av en viss fråga. Domslutet blir då villkorat av en senare prövning (se vidare avsnitt 5.5.3). Den nu aktuella paragrafen reglerar på vilket sätt domen kan överklagas i fråga om käromål som inte har blivit slutligt prövade. Bestämmelsen har utformats med beaktande ...

Prop. 2001/02:107: Enligt paragrafen råder fullföljdsförbud mot beslut som en tingsrätt meddelar med anledning av att käranden har återkallat talan för en grupp eller en gruppmedlem inom den tid som gäller för anmälan enligt 14 §. Förbudet ligger, som berörts i avsnitt 5.7.1, i linje med att svaranden inte har rätt till dom vid en sådan återkallelse av talan som åsyftas här (se

Prop. 2001/02:107: När rätten har utsett någon annan än den som väckt grupptalan att föra talan för gruppens räkning kan det finnas gruppmedlemmar som är missnöjda med rättens val av person. En gruppmedlem som är missnöjd med domstolens val kan visserligen välja att inte anmäla sig till rätten och därmed ställa sig utanför gruppen eller, om han eller hon redan anmält sig och inte kan återkalla anmälan eftersom tiden för anmälan har gått ut, intervenera. I paragrafen ges varje medlem en rätt att överklaga rättens ...

Prop. 2001/02:107: Paragrafen är ett tillägg till katalogen i 49 kap. 5 § RB över beslut som får överklagas särskilt. Bestämmelsen anger vilka beslut enligt denna lag – utöver beslut enligt 44 § – som kan bli föremål för ett särskilt överklagande när de meddelas under rättegången.

I första punkten sägs att överklagande får ske särskilt, om rätten har avslagit kärandens begäran att få föra enskild grupptalan eller organisationstalan ...

Prop. 2001/02:107: Paragrafen är en motsvarighet till 54 kap. 4 § RB.

Prop. 2001/02:107: Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 5.7.2. Den reglerar en gruppmedlems möjligheter att överklaga domar och beslut (se även 44 §).

Första stycket behandlar överklaganden som görs för en grupp.

Överklagandet behöver inte avse samtliga gruppmedlemmar som omfattas av domen. Det väsentliga är att överklagandet har en sådan omfattning och utformning att talan uppfyller de ...

Prop. 2001/02:107: Flera beslut som meddelas under en rättegång förutsätter för klagorätt att klaganden har anmält missnöje. Sådan anmälan skall normalt göras genast, om beslutet har meddelats vid ett sammanträde, och annars inom en vecka från den dag då klaganden fick del av beslutet. I en grupprättegång ställs inga krav på att gruppmedlemmarna skall närvara personligen eller genom ombud vid ett sammanträde, om det inte finns speciella skäl till det. En passiv gruppmedlems klagorätt blir därmed i många fall illusorisk, ...

Prop. 2001/02:107: Bestämmelsen kompletterar andra föreskrifter i lagen som ålägger domstolen att underrätta gruppmedlemmarna i olika frågor, se 13, 20, 23 och 25 §§.

I första stycket föreskrivs en obligatorisk underrättelseskyldighet när det gäller domar, slutliga beslut och förlikningar som begärs stadfästa.

Andra stycket anger i vilka ytterligare fall rätten är skyldig att underrätta en gruppmedlem om händelser som inträffar under rättegången.

Underrättelse ...

Prop. 2019/20:189: Underrättelser enligt denna lag till gruppmedlemmar ska ske på det sätt rätten finner lämpligt och med beaktande av 33 kap. 3 a § rättegångsbalken.

Rätten får förelägga en part att ombesörja en underrättelse om det innebär betydande fördelar för handläggningen. Parten har i så fall rätt till ersättning av allmänna medel för kostnader.

Andra stycket gäller även ...

Prop. 2001/02:107: I första stycket anges att underrättelser till gruppmedlemmarna får ske på det sätt som domstolen finner lämpligt. Paragrafen avser endast under-

rättelser som skall ske enligt föreskrifter i lagen om grupprättegång. Beträffande kallelse till förhandling och andra handlingar, som skall skickas till en gruppmedlem enligt bestämmelser i <a href="https://lagen.nu/1942:740" ...