1 §  Denna förordning innehåller bestämmelser om det arbetsmarknadspolitiska programmet jobb- och utvecklingsgarantin.

Syftet med jobb- och utvecklingsgarantin är att erbjuda personer som varit arbetslösa under lång tid individuellt utformade insatser för att de så snabbt som möjligt skall få arbete.

2 §  Inom ramen för jobb- och utvecklingsgarantin ska Arbetsförmedlingen

1. kartlägga vilka insatser deltagaren behöver för att kunna stärka sin position på arbetsmarknaden, och
2. lämna det stöd som deltagaren bedöms behöva för att uppfylla det som framgår av den individuella handlingsplan som ska upprättas enligt 6 § förordningen (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten.

Någon kartläggning behöver dock inte göras för den som har omfattats av lagen (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare, om motsvarande kartläggning redan har gjorts enligt den lagen. Förordning (2013:687).

3 §  En anvisning till jobb- och utvecklingsgarantin innebär att den som anvisas erbjuds att ta del av programmet. Programmet är indelat i tre faser.

Frågor om anvisningar prövas av Arbetsförmedlingen. Förordning (2009:1603).

4 §  En anvisning till jobb- och utvecklingsgarantin ska avse verksamhet på heltid.

En anvisning får dock avse verksamhet på deltid, om den enskildes arbetsutbud understiger det arbetsutbud som motsvarar verksamhet på heltid och detta beror på

1. sjukdom eller funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga,
2. föräldraledighet, eller
3. annat hinder som anmälts till och godtagits av Arbetsförmedlingen.

I fall som avses i andra stycket ska anvisningen göras för den tid som motsvarar arbetsutbudet.

En anvisning får även göras på deltid i en omfattning som understiger den enskildes arbetsutbud om den enskilde samtidigt studerar inom ramen för ett utbildningskontrakt enligt förordningen (2015:502) om samverkan för att minska ungdomsarbetslösheten eller arbetar, under förutsättning att studietiden eller arbetstiden och tiden i programmet sammanlagt motsvarar hans eller hennes arbetsutbud. Förordning (2015:511).

4 a §  För den som har ett nedsatt arbetsutbud på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga ska en anvisning göras på heltid, trots att den enskilde har ett lägre arbetsutbud. Detta gäller dock endast under förutsättning att han eller hon inte kan få sjukpenning enligt socialförsäkringsbalken med anledning av sjukdomen eller funktionsnedsättningen samtidigt som han eller hon är inskriven i programmet och får aktivitetsstöd.

För den som avses i första stycket och samtidigt har ett nedsatt arbetsutbud på grund av föräldraledighet eller annat hinder som anmälts till och godtagits av Arbetsförmedlingen eller ägnar sig åt sådana aktiviteter som avses i 4 § fjärde stycket, ska anvisningen avse verksamhet i sådan omfattning att den sammanlagda tiden motsvarar verksamhet på heltid. Förordning (2010:1731).

4 b §  Om en anvisning görs till verksamhet på deltid, ska skälen för beslutet anges i beslutet. Vidare ska de uppgifter som ligger till grund för beslutet dokumenteras hos Arbetsförmedlingen. Förordning (2010:63).

5 §  En anvisning till jobb- och utvecklingsgarantin får göras för en person som är arbetslös och anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen och som

1. har fått arbetslöshetsersättning enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring men förbrukat 300 ersättningsdagar i en ersättningsperiod och inte kvalificerat sig för en ny period med arbetslöshetsersättning,
2. är ensamstående och, på grund av vårdnad eller umgänge, har egna barn under 18 år boende helt eller delvis i sitt hem och har förbrukat 75 ersättningsdagar under veckor som han eller hon utfört eller deklarerat deltidsarbete,
3. inte fått arbetslöshetsersättning enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring men under 14 sammanhängande månader varit arbetslös och anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen eller deltagit i arbetsmarknadspolitiska program,
4. har deltagit i jobbgarantin för ungdomar i 15 månader, förutsatt att anvisningen sker direkt efter deltagandet i jobbgarantin,
5. har dömts till fängelse och är beviljad vistelse utanför anstalt enligt 11 kap. 1 § fängelselagen (2010:610) eller är villkorligt frigiven men inte fullgjort ett år av prövotiden,
6. har deltagit i programmet arbetslivsintroduktion enligt förordningen (2000:634) om arbetsmarknadspolitiska program och har fyllt 25 år, eller
7. har deltagit i insatser enligt lagen (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare och etableringsplanen har upphört att gälla för att tiden för etableringsplanen har löpt ut.

För den som omfattas av första stycket 1 eller 2, får en anvisning göras tidigast 20 ersättningsdagar innan de 300 respektive 75 ersättningsdagarna i perioden med arbetslöshetsersättning har förbrukats. För den som omfattas av första stycket 1 gäller detta under förutsättning att personen då inte bedöms kvalificera sig för en ny period med arbetslöshetsersättning. Förordning (2012:985).

6 §  Inom ramen för programmet kan den enskilde ta del av insatser som motsvarar programmen enligt 1 § förordningen (2000:634) om arbetsmarknadspolitiska program.

Insatserna i faserna ett och två av jobb- och utvecklingsgarantin ska täcka minst 75 procent av den enskildes arbetsutbud inom programmet. Om den enskilde arbetar vid sidan av deltagandet i programmet, får den arbetade tiden räknas in i den tid som ska täckas av insatser. Vid sidan av insatserna ska det ges utrymme för eget arbetssökande. Omfattningen av insatserna inom faserna ett och två ska tillsammans med det egna arbetssökandet motsvara den enskildes arbetsutbud inom programmet. Den enskilde ska söka arbete aktivt och regelbundet redovisa sitt arbetssökande i en aktivitetsrapport som avses i 6 a § förordningen (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten.

Insatserna i fas tre av jobb- och utvecklingsgarantin ska täcka hela den enskildes arbetsutbud inom programmet och inkludera eget arbetssökande. Omfattningen av det egna arbetssökandet inom fas tre ska bestämmas i dialog mellan arbetsförmedlaren och den enskilde. Om den enskilde arbetar vid sidan av deltagandet i programmet, får den arbetade tiden räknas in i den tid som ska täckas av insatser. Den enskilde ska ha regelbunden kontakt med en arbetsförmedlare. Förordning (2013:687).

7 §  Den inledande fasen i jobb- och utvecklingsgarantin, som omfattar längst 150 dagar med aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning, ska i huvudsak omfatta

• kartläggning,
• jobbsökaraktiviteter med coachning, och
• förberedande insatser.

Fas två ska därutöver i huvudsak omfatta

• arbetspraktik,
• arbetsträning, och
• förstärkt arbetsträning.

Arbetsförmedlingen ska planera de insatser som den enskilde tar del av i fas två så att fas tre kan inledas i så nära anslutning som möjligt till den dag då den enskilde har haft aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning i 450 dagar. Deltagare i fas tre ska som huvudregel sysselsättas hos anordnare som förmedlas av Arbetsförmedlingen. Deltagare kan i begränsad omfattning även ta del av insatser som motsvarar programmen enligt 1 § förordningen (2000:634) om arbetsmarknadspolitiska program. En sådan insats får dock endast ges om det bedöms att deltagaren genom insatsen skulle få väsentligt förbättrade möjligheter att få ett arbete. Arbetsförmedlingen ska ansvara för att deltagaren får fortsatt stöd hos en arbetsförmedlare.

Varje sysselsättningsperiod i fas tre får pågå högst två år. Arbetsförmedlingen ska ha regelbunden kontakt med anordnaren och deltagaren för att bland annat fastställa om deltagaren har möjlighet att övergå till arbete. Innan sysselsättningsperioden avslutas ska perioden följas upp och deltagarens arbetsutbud fastställas på nytt. Förordning (2013:1169).

8 §  Med förberedande insatser avses individuellt anpassade arbetsmarknadspolitiska insatser av vägledande, rehabiliterande eller orienterande karaktär. En förberedande insats får pågå under längst sex månader. En förberedande insats i form av kortare folkhögskoleutbildning för personer som varken har grundläggande högskolebehörighet eller gymnasieexamen får dock pågå under längst tre månader. Förordning (2012:985).

9 §  Med arbetspraktik avses praktik på en arbetsplats. Arbetspraktik får anordnas av den som Arbetsförmedlingen ingår överenskommelse om arbetspraktik med. Sådan arbetspraktik får anordnas även i form av praktisk kompetensutveckling.

Arbetspraktik får pågå under längst sex månader. Arbetspraktik i form av praktisk kompetensutveckling får dock pågå längst tre månader. Förordning (2008:1435).

10 §  Med arbetsträning avses att den enskilde får arbetsträna på en arbetsplats. Arbetsträning får anordnas av den som Arbetsförmedlingen ingår överenskommelse om arbetsträning med. Arbetsträning får pågå under längst sex månader. Förordning (2007:932).

11 §  Med förstärkt arbetsträning avses att den enskilde erbjuds en arbetsplats för utredning av arbetsförmåga eller för arbetsträning. Förstärkt arbetsträning får anordnas av den som Arbetsförmedlingen ingår överenskommelse om förstärkt arbetsträning med. Arbetsgivaren har inget inflytande över vilken person som erbjuds arbetsplatsen. Förstärkt arbetsträning får pågå under längst tolv månader. Förordning (2007:932).

13 §  Den som har anvisats till jobb- och utvecklingsgarantin får ta del av insatserna i programmet till dess att han eller hon

1. påbörjar ett arbete på heltid med eller utan statligt stöd, eller ett arbete på deltid med särskilt anställningsstöd i form av extratjänst eller traineejobb,
2. påbörjar en utbildning som inte berättigar till aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning,
3. påbörjar en utbildning som avses i 30 § andra stycket 10 förordningen (2000:634) om arbetsmarknadspolitiska program,
4. påbörjar en frånvaroperiod med föräldrapenningsförmån enligt socialförsäkringsbalken på heltid,
5. påbörjar en period med sjukfrånvaro på heltid, eller
6. uppfyller ett nytt arbetsvillkor enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring.

Första stycket 6 gäller inte för den som uppfyller ett arbetsvillkor genom ett arbete som kommunen anordnat inom ramen för ett utbildningskontrakt enligt förordningen (2015:502) om samverkan för att minska ungdomsarbetslösheten.

Den som inte längre får ta del av insatserna i programmet ska skrivas ut ur programmet. Vid en sådan frånvaro enligt första stycket 1, 2, 3 eller 4 som kan antas vara kortvarig, får Arbetsförmedlingen avvakta med utskrivning till dess att frånvaron har varat mer än 30 kalenderdagar i följd. Vid frånvaro enligt första stycket 5 ska utskrivning ske först när frånvaron har varat mer än 30 kalenderdagar i följd.

Ärenden om utskrivning ska handläggas skyndsamt. Förordning (2015:511).

13 a §  I fråga om den som är frånvarande från ett program på grund av sjukdom enligt 13 § första stycket 4 ska Arbetsförmedlingen inom 30 kalenderdagar från första sjukdagen undersöka om en utskrivning enligt 13 § andra stycket kan undvikas genom att aktiviteterna i programmet anpassas så att den enskilde åter kan delta i programmet. Förordning (2009:1603).

14 §  Den som har skrivits ut ur jobb- och utvecklingsgarantin enligt 13 § första stycket 1 och andra stycket har möjlighet att återinträda i programmet, under förutsättning att han eller hon inte uppfyller ett nytt arbetsvillkor enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring och inte heller erbjuds en anställning.

Den som har skrivits ut ur jobb- och utvecklingsgarantin enligt 13 § första stycket 2–5 och tredje stycket har möjlighet att återinträda i programmet, under förutsättning att avbrottet i programmet har varat i högst ett år. Den som skrivits ut för att påbörja en utbildning inom skolväsendet eller motsvarande utbildning vid en folkhögskola har dock möjlighet att återinträda under förutsättning att avbrottet har varat i högst tre år.

Återinträde enligt första och andra styckena ska anses ske dagen efter den ersättningsdag då den enskilde lämnade programmet. Förordning (2015:511).

15 §  En anvisning till programmet ska återkallas om

1. den som anvisats missköter sig eller stör verksamheten, eller
2. det i övrigt finns särskilda skäl för att återkalla anvisningen.

För den som förbrukat sina 450 dagar med ersättning enligt 5 a § förordningen (1996:1100) om aktivitetsstöd ska anvisningen dessutom återkallas om han eller hon

1. avvisar någon insats inom programmet eller någon annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd,
2. utan godtagbart skäl avvisar ett erbjudet lämpligt arbete,
3. inte redovisar sina jobbsökaraktiviteter, eller
4. inte har regelbunden kontakt med en arbetsförmedlare.

Ett beslut om återkallelse gäller omedelbart. Förordning (2014:878).

16 §  Om en anvisning till jobb- och utvecklingsgarantin har återkallats enligt 15 § första stycket 1 får den enskilde på nytt anvisas till programmet om han eller hon

1. anmält sig som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen inom 60 kalenderdagar efter återkallelsen, och
2. efter återkallelsen varit inskriven som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen under 45 dagar som det skulle ha lämnats aktivitetsstöd för om inte återkallelsen gjorts.

Vid tillämpning av första stycket 2 ska dagar då den enskilde utfört förvärvsarbete räknas in i de 45 dagarna.

Den som på nytt anvisas till jobb- och utvecklingsgarantin träder in i garantin dagen efter den ersättningsdag då han eller hon lämnade programmet. Förordning (2014:878).

17 §  I förordningen (1996:1100) om aktivitetsstöd finns bestämmelser om att den som tar del av programmet jobb- och utvecklingsgarantin kan få ekonomiskt stöd för sin försörjning i form av aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning.

Personer som under faserna ett och två inte har haft ersättning grundad på arbetslöshetsersättning, kan delta i garantins tredje fas utan att få aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning. Förordning (2009:1603).

18 §  Ekonomiskt stöd får lämnas till den som anordnar arbetsträning enligt 10 §, förstärkt arbetsträning enligt 11 § eller sysselsättning i fas tre. Arbetsförmedlingen beslutar om och betalar ut stödet.

När ekonomiskt stöd lämnas till privata arbetsgivare eller offentliga arbetsgivare vid drift av affärsverksamhet, ska Arbetsförmedlingen säkerställa att inte vissa företag eller viss produktion gynnas på det sätt som framgår av artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Förordning (2010:1464).

19 §  Arbetsförmedlingen ska se till att stöd enligt denna förordning används på föreskrivet sätt. Förordning (2007:932).

20 §  En mottagare av ekonomiskt stöd enligt denna förordning är återbetalningsskyldig om han eller hon genom att lämna oriktiga uppgifter eller på något annat sätt har förorsakat att stöd har lämnats på felaktig grund eller med ett för högt belopp.

Om stöd i annat fall har lämnats på felaktig grund eller med ett för högt belopp, är mottagaren återbetalningsskyldig endast om han eller hon insett eller skäligen borde ha insett felet. Förordning (2010:397).

20 a §  Om en mottagare av ekonomiskt stöd är återbetalningsskyldig enligt 20 §, ska Arbetsförmedlingen besluta att återkräva det felaktigt utbetalda beloppet. Förordning (2010:397).

20 b §  Vid återkrav enligt 20 a § får Arbetsförmedlingen bevilja anstånd med betalningen eller träffa avtal med den återbetalningsskyldige om en avbetalningsplan. Arbetsförmedlingen ska i sådana fall ta ut ränta på det obetalda beloppet.

Ränta ska tas ut från den dag då anståndet beviljades eller avtalet om avbetalningsplan träffades, dock inte för tid innan det återkrävda beloppet har förfallit till betalning.

Ränta ska tas ut efter en räntesats som vid varje tidpunkt överstiger statens utlåningsränta med två procentenheter. Förordning (2010:397).

20 c §  Om ett belopp som har återkrävts med stöd av 20 § inte betalas i rätt tid, ska dröjsmålsränta enligt räntelagen (1975:635) tas ut på beloppet. Detsamma gäller när den återbetalningsskyldige beviljats anstånd med betalningen eller träffat ett avtal om en avbetalningsplan enligt 20 b § och betalning inte sker inom den tid som följer av beslutet om anstånd eller avtalet. Förordning (2010:397).

20 d §  Om det med hänsyn till den återbetalningsskyldiges personliga eller ekonomiska förhållanden eller andra omständigheter finns särskilda skäl för det, får Arbetsförmedlingen helt eller delvis efterge ett krav på återbetalning enligt 20 a § eller ett krav på ränta enligt 20 b eller 20 c §. Myndigheten ska i sådant fall i beslutet ange vilka de särskilda skälen är och dokumentera den information som ligger till grund för beslutet. Förordning (2010:397).

20 e §  Vid återkrav enligt 20 a § får Arbetsförmedlingen, vid en senare utbetalning av stöd till den återbetalningsskyldige, besluta att dra av ett skäligt belopp i avräkning på vad som har betalats ut för mycket. Detsamma gäller skyldighet att betala ränta enligt 20 b eller 20 c §. Förordning (2010:397).

21 §  Arbetsförmedlingen ska till Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen lämna de uppgifter som har betydelse för inspektionens granskning av handläggningen av och rutinerna för handläggningen av ärenden om återkallande av anvisningar till programmet. Förordning (2007:932).

22 §  Arbetsförmedlingens beslut enligt denna förordning ska omprövas hos myndighetens centrala enhet för omprövning, om det begärs av den som beslutet gäller. Vid omprövningen får beslutet inte ändras till den enskildes nackdel.

En begäran om omprövning ska vara skriftlig. Begäran ska ges in till Arbetsförmedlingen och ska ha kommit in dit inom tre veckor från den dag då den som begär omprövning fick del av beslutet. Förordning (2010:397).

22 a §  I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än beslut om omprövning av beslut enligt 13, 14, 15 och 20 e §§ får dock inte överklagas.

Om ett beslut överklagas innan det har omprövats, ska överklagandet anses som en begäran om omprövning. Förordning (2010:397).

23 §  Arbetsförmedlingen får meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning. Förordning (2007:932).