1 §  Denna förordning innehåller bestämmelser om det arbetsmarknadspolitiska programmet jobb- och utvecklingsgarantin.

Syftet med jobb- och utvecklingsgarantin är att erbjuda personer som varit arbetslösa under lång tid individuellt utformade insatser för att de så snabbt som möjligt skall få arbete.

4 a §  För den som har ett nedsatt arbetsutbud på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga ska en anvisning göras på heltid, trots att den enskilde har ett lägre arbetsutbud. Detta gäller dock endast under förutsättning att han eller hon inte kan få sjukpenning enligt socialförsäkringsbalken med anledning av sjukdomen eller funktionsnedsättningen samtidigt som han eller hon är inskriven i programmet och får aktivitetsstöd.

För den som avses i första stycket och samtidigt har ett nedsatt arbetsutbud på grund av föräldraledighet eller annat hinder som anmälts till och godtagits av Arbetsförmedlingen eller ägnar sig åt sådana aktiviteter som avses i 4 § fjärde stycket, ska anvisningen avse verksamhet i sådan omfattning att den sammanlagda tiden motsvarar verksamhet på heltid. Förordning (2010:1731).

4 b §  Om en anvisning görs till verksamhet på deltid, ska skälen för beslutet anges i beslutet. Vidare ska de uppgifter som ligger till grund för beslutet dokumenteras hos Arbetsförmedlingen. Förordning (2010:63).

7 §  /Upphör att gälla U:2016-02-01 genom förordning (2015:949)./ Den inledande fasen i jobb- och utvecklingsgarantin, som omfattar längst 150 dagar med aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning, ska i huvudsak omfatta

• kartläggning,
• jobbsökaraktiviteter med coachning, och
• förberedande insatser.

Fas två ska därutöver i huvudsak omfatta

• arbetspraktik,
• arbetsträning, och
• förstärkt arbetsträning.

Arbetsförmedlingen ska planera de insatser som den enskilde tar del av i fas två så att fas tre kan inledas i så nära anslutning som möjligt till den dag då den enskilde har haft aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning i 450 dagar. Deltagare i fas tre ska som huvudregel sysselsättas hos anordnare som förmedlas av Arbetsförmedlingen. Deltagare kan i begränsad omfattning även ta del av insatser som motsvarar programmen enligt 1 § förordningen (2000:634) om arbetsmarknadspolitiska program. En sådan insats får dock endast ges om det bedöms att deltagaren genom insatsen skulle få väsentligt förbättrade möjligheter att få ett arbete. Arbetsförmedlingen ska ansvara för att deltagaren får fortsatt stöd hos en arbetsförmedlare.

Varje sysselsättningsperiod i fas tre får pågå högst två år. Arbetsförmedlingen ska ha regelbunden kontakt med anordnaren och deltagaren för att bland annat fastställa om deltagaren har möjlighet att övergå till arbete. Innan sysselsättningsperioden avslutas ska perioden följas upp och deltagarens arbetsutbud fastställas på nytt. Förordning (2013:1169).

8 §  /Upphör att gälla U:2016-02-01 genom förordning (2015:949)./ Med förberedande insatser avses individuellt anpassade arbetsmarknadspolitiska insatser av vägledande, rehabiliterande eller orienterande karaktär. En förberedande insats får pågå under längst sex månader. En förberedande insats i form av kortare folkhögskoleutbildning för personer som varken har grundläggande högskolebehörighet eller gymnasieexamen får dock pågå under längst tre månader. Förordning (2012:985).

9 §  /Upphör att gälla U:2016-02-01 genom förordning (2015:949)./ Med arbetspraktik avses praktik på en arbetsplats. Arbetspraktik får anordnas av den som Arbetsförmedlingen ingår överenskommelse om arbetspraktik med. Sådan arbetspraktik får anordnas även i form av praktisk kompetensutveckling.

Arbetspraktik får pågå under längst sex månader. Arbetspraktik i form av praktisk kompetensutveckling får dock pågå längst tre månader. Förordning (2008:1435).

14 §  Den som har skrivits ut ur jobb- och utvecklingsgarantin enligt 13 § första stycket 1 och andra stycket har möjlighet att återinträda i programmet, under förutsättning att han eller hon inte uppfyller ett nytt arbetsvillkor enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring och inte heller erbjuds en anställning.

Den som har skrivits ut ur jobb- och utvecklingsgarantin enligt 13 § första stycket2–5 och tredje stycket har möjlighet att återinträda i programmet, under förutsättning att avbrottet i programmet har varat i högst ett år. Den som skrivits ut för att påbörja en utbildning inom skolväsendet eller motsvarande utbildning vid en folkhögskola har dock möjlighet att återinträda under förutsättning att avbrottet har varat i högst tre år.

Återinträde enligt första och andra styckena ska anses ske dagen efter den ersättningsdag då den enskilde lämnade programmet. Förordning (2015:511).

15 §  En anvisning till programmet ska återkallas om

1. den som anvisats missköter sig eller stör verksamheten, eller
2. det i övrigt finns särskilda skäl för att återkalla anvisningen.

För den som förbrukat sina 450 dagar med ersättning enligt 5 a § förordningen (1996:1100) om aktivitetsstöd ska anvisningen dessutom återkallas om han eller hon

1. avvisar någon insats inom programmet eller någon annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd,
2. utan godtagbart skäl avvisar ett erbjudet lämpligt arbete,
3. inte redovisar sina jobbsökaraktiviteter, eller
4. inte har regelbunden kontakt med en arbetsförmedlare.

Ett beslut om återkallelse gäller omedelbart. Förordning (2014:878).

19 §  Arbetsförmedlingen ska se till att stöd enligt denna förordning används på föreskrivet sätt. Förordning (2007:932).

20 §  En mottagare av ekonomiskt stöd enligt denna förordning är återbetalningsskyldig om han eller hon genom att lämna oriktiga uppgifter eller på något annat sätt har förorsakat att stöd har lämnats på felaktig grund eller med ett för högt belopp.

Om stöd i annat fall har lämnats på felaktig grund eller med ett för högt belopp, är mottagaren återbetalningsskyldig endast om han eller hon insett eller skäligen borde ha insett felet. Förordning (2010:397).

20 a §  Om en mottagare av ekonomiskt stöd är återbetalningsskyldig enligt 20 §, ska Arbetsförmedlingen besluta att återkräva det felaktigt utbetalda beloppet. Förordning (2010:397).

20 b §  Vid återkrav enligt 20 a § får Arbetsförmedlingen bevilja anstånd med betalningen eller träffa avtal med den återbetalningsskyldige om en avbetalningsplan. Arbetsförmedlingen ska i sådana fall ta ut ränta på det obetalda beloppet.

Ränta ska tas ut från den dag då anståndet beviljades eller avtalet om avbetalningsplan träffades, dock inte för tid innan det återkrävda beloppet har förfallit till betalning.

Ränta ska tas ut efter en räntesats som vid varje tidpunkt överstiger statens utlåningsränta med två procentenheter. Förordning (2010:397).

20 c §  Om ett belopp som har återkrävts med stöd av 20 § inte betalas i rätt tid, ska dröjsmålsränta enligt räntelagen (1975:635) tas ut på beloppet. Detsamma gäller när den återbetalningsskyldige beviljats anstånd med betalningen eller träffat ett avtal om en avbetalningsplan enligt 20 b § och betalning inte sker inom den tid som följer av beslutet om anstånd eller avtalet. Förordning (2010:397).

20 d §  Om det med hänsyn till den återbetalningsskyldiges personliga eller ekonomiska förhållanden eller andra omständigheter finns särskilda skäl för det, får Arbetsförmedlingen helt eller delvis efterge ett krav på återbetalning enligt 20 a § eller ett krav på ränta enligt 20 b eller 20 c §. Myndigheten ska i sådant fall i beslutet ange vilka de särskilda skälen är och dokumentera den information som ligger till grund för beslutet. Förordning (2010:397).

20 e §  Vid återkrav enligt 20 a § får Arbetsförmedlingen, vid en senare utbetalning av stöd till den återbetalningsskyldige, besluta att dra av ett skäligt belopp i avräkning på vad som har betalats ut för mycket. Detsamma gäller skyldighet att betala ränta enligt 20 b eller 20 c §. Förordning (2010:397).

21 §  Arbetsförmedlingen ska till Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen lämna de uppgifter som har betydelse för inspektionens granskning av handläggningen av och rutinerna för handläggningen av ärenden om återkallande av anvisningar till programmet. Förordning (2007:932).

22 §  Arbetsförmedlingens beslut enligt denna förordning ska omprövas hos myndighetens centrala enhet för omprövning, om det begärs av den som beslutet gäller. Vid omprövningen får beslutet inte ändras till den enskildes nackdel.

En begäran om omprövning ska vara skriftlig. Begäran ska ges in till Arbetsförmedlingen och ska ha kommit in dit inom tre veckor från den dag då den som begär omprövning fick del av beslutet. Förordning (2010:397).

22 a §  I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än beslut om omprövning av beslut enligt 13, 14, 15 och 20 e §§ får dock inte överklagas.

Om ett beslut överklagas innan det har omprövats, ska överklagandet anses som en begäran om omprövning. Förordning (2010:397).

23 §  Arbetsförmedlingen får meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning. Förordning (2007:932).