1 §  Denna förordning innehåller bestämmelser om tillämpning av rådets rambeslut 2006/960/RIF av den 18 december 2006 om förenklat informations- och underrättelseutbyte mellan de brottsbekämpande myndigheterna i Europeiska unionens medlemsstater (rambeslutet).

Förordningen är även tillämplig på informationsutbyte enligt rådets beslut 2007/845/RIF av den 6 december 2007 om samarbete mellan medlemsstaternas kontor för återvinning av tillgångar när det gäller att spåra och identifiera vinning eller annan egendom som härrör från brott.

2 §  I denna förordning betyder

1. svensk brottsbekämpande myndighet: Polismyndigheten, Ekobrottsmyndigheten i den polisverksamhet som bedrivs vid myndigheten, Tullverket, Kustbevakningen och Skatteverket i dess brottsbekämpande verksamhet,
2. utländsk brottsbekämpande myndighet: en brottsbekämpande myndighet i en annan medlemsstat i Europeiska unionen som har anmälts vara behörig brottsbekämpande myndighet enligt rambeslutet, eller som har utsetts till nationellt kontor för återvinning av tillgångar enligt rådsbeslutet om samarbete mellan medlemsstaternas kontor för återvinning av tillgångar när det gäller att spåra och identifiera vinning eller annan egendom som härrör från brott,
3. brott som avses i artikel 2.2 i rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna: brott som enligt svensk rätt motsvarar de brott som avses i den artikeln. Förordning (2023:453).

3 §  En svensk brottsbekämpande myndighet ska, om det inte möter något hinder enligt 5 §, till en utländsk brottsbekämpande myndighet lämna uppgifter för användning i underrättelseverksamhet om brott eller vid utredning av brott, under förutsättning att

1. begäran innehåller minst de uppgifter som anges i formuläret i bilaga B till rambeslutet, och
2. uppgiften är tillgänglig för myndigheten vid tidpunkten för begäran.

4 §  Om en svensk brottsbekämpande myndighet har sakliga skäl att anta att uppgifter som är tillgängliga för myndigheten kan bidra till att upptäcka, förebygga eller utreda brott som avses i artikel 2.2 i rambeslutet om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna, ska uppgifterna, om det inte möter något hinder enligt 5 §, utan särskild begäran lämnas till en berörd utländsk brottsbekämpande myndighet. Utlämnandet ska begränsas till vad som bedöms relevant och nödvändigt för syftet med utlämnandet.

5 §  Uppgifter får inte lämnas ut enligt 3 eller 4 § om ett utlämnande av uppgifterna står i strid med lag eller förordning eller om det finns sakliga skäl att anta att ett utlämnande

1. kan skada väsentliga svenska säkerhetsintressen,
2. kan äventyra resultatet av en pågående brottsutredning eller

underrättelseverksamhet, eller

1. kan äventyra enskilda personers säkerhet.

En begäran om uppgifter enligt 3 § får också avslås om den gäller en gärning som är straffri i Sverige eller ett brott för vilket svensk rätt föreskriver ett års fängelse eller mindre. Detsamma gäller om ett utlämnande bedöms vara uppenbart oproportionerligt eller irrelevant för det syfte det begärs.

Om begäran avslås, ska den utländska brottsbekämpande myndigheten underrättas.

6 §  Uppgifter som tillhandahålls med stöd av 3 eller 4 § får i enskilda fall förenas med villkor för användandet, om det krävs med hänsyn till enskilds rätt eller från allmän synpunkt. Ett sådant villkor får inte strida mot Sveriges internationella förpliktelser.

7 §  En begäran om uppgifter enligt 3 §, som gäller brott som avses i artikel 2.2 i rambeslutet om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna och som uppges vara brådskande, ska om möjligt, om uppgifterna är direkt tillgängliga, besvaras inom åtta timmar från det att begäran kom in till den myndighet som är utsedd att vara nationell kontaktpunkt enligt rambeslutet. Om begäran inte kan besvaras inom åtta timmar ska den besvaras så snart som möjligt, dock senast inom tre dagar från det att begäran kom in till den nationella kontaktpunkten.

En begäran om uppgifter enligt 3 §, som gäller brott som avses i artikel 2.2 i rambeslutet om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna och som inte uppges vara brådskande, ska besvaras inom en vecka från det att begäran kom in till en svensk brottsbekämpande myndighet.

8 §  En begäran om uppgifter enligt 3 § ska, i andra fall än de som anges i 7 §, besvaras inom 14 dagar från det att begäran kom in.

9 §  Om begäran inte kan besvaras inom angivna tidsfrister, ska den ansökande myndigheten underrättas om detta enligt formuläret i bilaga A till rambeslutet.

10 §  Om en svensk brottsbekämpande myndighet anser att det finns skäl att anta att det i en annan medlemsstat finns tillgängliga uppgifter som behövs för att upptäcka, förebygga eller utreda ett brott, får myndigheten med tillämpning av rambeslutet begära sådana uppgifter. Begäran ska innehålla minst de uppgifter som anges i bilaga B till rambeslutet.

11 §  I 4 kap. 2 § lagen (2000:1219) om internationellt tullsamarbete och 6 kap. 3 § lagen (2017:496) om internationellt polisiärt samarbete finns bestämmelser om skyldighet för en myndighet att följa villkor som begränsar möjligheten att utnyttja en uppgift. Förordning (2017:513).

12 §  En svensk brottsbekämpande myndighet som har mottagit uppgifter från en utländsk brottsbekämpande myndighet ska på begäran av den myndigheten lämna upplysningar om hur uppgifterna har använts.