1 §  Denna förordning innehåller bestämmelser om försiktighetsmått och andra begränsningar vid produktion av titandioxid.

Förordningen är meddelad

1. med stöd av 9 kap. 5 § miljöbalken i fråga om 2–8 §§,
2. med stöd av 26 kap. 19 § miljöbalken i fråga om 9–11 §§, och
3. i övrigt med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen.

2 §  Från en anläggning där det bedrivs verksamhet med produktion av titandioxid med sulfatprocess får utsläpp till vatten i genomsnitt under ett år inte innehålla mer än 550 kilogram sulfat per ton producerad titandioxid.

3 §  Från en anläggning där det bedrivs verksamhet med produktion av titandioxid med kloridprocess får utsläpp till vatten i genomsnitt under ett år inte innehålla

1. mer än 130 kilogram klorid per ton producerad titandioxid, om naturligt rutil används för produktionen,
2. mer än 228 kilogram klorid per ton producerad titandioxid, om syntetiskt rutil används för produktionen, och
3. mer än 330 kilogram klorid per ton producerad titandioxid, om slagg används för produktionen.

Om fler än en typ av malm används för produktionen, ska för varje malmtyp tillämpas det begränsningsvärde som enligt första stycket gäller för malmtypen och i proportion till den använda mängden.

4 §  Den som på en anläggning bedriver verksamhet med produktion av titandioxid ska vidta lämpliga åtgärder för att förebygga att det från anläggningen släpps ut syradroppar till luft.

5 §  Från en anläggning där det bedrivs verksamhet med produktion av titandioxid får utsläpp till luft i genomsnitt under ett dygn inte innehålla mer än 50 milligram stoft per kubikmeter utsläppt gas.

6 §  Från förbränning eller kalcinering på en anläggning där titandioxid produceras får utsläpp till luft i fråga om gasformig svaveldioxid och svaveltrioxid, inklusive syradroppar,

1. i genomsnitt under ett år inte innehålla mer än det som motsvarar 6 kilogram svaveldioxid per ton producerad titandioxid, och
2. i genomsnitt under en timme inte innehålla mer än det som motsvarar 500 milligram svaveldioxid, om anläggningen är en anläggning för koncentration av avfallssyror.

7 §  Från en anläggning där det bedrivs verksamhet med produktion av titandioxid med kloridprocess får utsläpp till luft

1. i genomsnitt under ett dygn inte innehålla mer än 5 milligram per kubikmeter utsläppt gas, och
2. aldrig innehålla mer än 40 milligram per kubikmeter utsläppt gas.

8 §  Begränsningsvärdena i 5 §, 6 § 2 och 7 § avser gas vid temperaturen 273,15 kelvin och trycket 101,3 kilopascal.

9 §  Den som bedriver en verksamhet med produktion av titandioxid ska se till att utsläpp som omfattas av denna förordning kontrolleras på ett sätt som

1. är ändamålsenligt med hänsyn till behovet av att kunna säkerställa att begränsningsvärdena följs, och
2. överensstämmer med relevanta och aktuella standarder som har tagits fram av Europeiska standardiseringsorganisationen (CEN-standarder) eller, om CEN-standarder saknas, standarder som har tagits fram av internationella standardiseringsorganisationen (ISO-standarder), eller andra internationella eller nationella standarder som har en likvärdig vetenskaplig kvalitet.

10 §  I fråga om utsläpp till luft ska kontrollen omfatta kontinuerlig mätning av

1. stoft,
2. gasformig svaveldioxid och svaveltrioxid som släpps ut från förbränning eller kalcinering, om anläggningen är en anläggning för koncentration av avfallssyror och produktionen av titandioxid sker med sulfatprocess, och
3. klor, om produktionen av titandioxid sker med kloridprocess.

11 §  Den som bedriver en verksamhet med produktion av titandioxid ska underrätta tillsynsmyndigheten om vilken kontroll som görs enligt 9 och 10 §§ och om resultaten av kontrollen. Bestämmelser om vem som är tillsynsmyndighet finns i miljötillsynsförordningen (2011:13).

12 §  Bestämmelser om tillsynen över att denna förordning följs finns i 26 kap.miljöbalken och miljötillsynsförordningen (2011:13).