Lag (2013:524) om konvention om social trygghet mellan Sverige och Indien

Departement
Socialdepartementet
Utfärdad
2013-06-13
Ändring införd
SFS 2013:524 i lydelse enligt SFS 2014:527
Ikraft
2014-08-01
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad
2018-08-19
Övrigt
Bilagan innehåller endast svensk och engelsk text.

1 §  Den konvention om social trygghet mellan Sverige och Indien som undertecknades i New Delhi den 26 november 2012 ska gälla som lag här i landet. Konventionens innehåll framgår av en bilaga till denna lag.

2 §  Vid tillämpning av konventionen ska avgiften för sjukersättning och aktivitetsersättning bestämmas till den procentsats av sjukförsäkringsavgiften enligt socialavgiftslagen (2000:980) som beräknas motsvara den andel av denna avgift som finansierar sjukersättning och aktivitetsersättning.

Bilaga

KONVENTION OM SOCIAL TRYGGHET MELLAN KONUNGARIKET SVERIGE OCH REPUBLIKEN INDIEN
Konungariket Sveriges regering och Republiken Indiens regering, nedan kallade de avtalsslutande staterna, som önskar reglera de båda staternas förhållanden på den sociala trygghetens område, har kommit överens om följande:

AVDELNING I

ALLMÄNNA

BESTÄMMELSER

Artikel 1

Definitioner
  1. Vid tillämpningen av denna konvention gäller följande definitioner:
    1. ”lagstiftning”: de lagar och andra bestämmelser som anges i artikel 2,
    2. ”behörig myndighet”: med avseende på Indien, Ministry of Overseas Indian Affairs (MOIA) [ministeriet för Indiens internationella relationer], och med avseende på Sverige, regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer,
    3. ”behörig institution”: med avseende på Indien, Employees’ Provident Fund Organization [Arbetstagarnas pensionsfond], och med avseende på Sverige, den institution som ansvarar för tillämpningen av den i artikel 2 angivna lagstiftningen,
    4. ”försäkringsperiod”: varje avgiftsperiod, försäkringsperiod eller bosättningsperiod som tillämpas för att förvärva rätt till en förmån enligt en avtalsslutande stats lagstiftning,
    5. ”förmån”: varje förmån som anges i den lagstiftning som avses i artikel 2.
  2. Varje ord och uttryck som inte definieras i punkt 1 i denna artikel ska ges den innebörd som de har i den tilllämpliga lagstiftningen.

Artikel 2

Lagstiftning på vilken
konventionen ska tillämpas
  1. Denna konvention gäller:
    1. i fråga om Indien, all lagstiftning om
i. ålderspension och efterlevandepension för arbetstagare, och
ii. varaktig fullständig invalidpension för arbetstagare,
  1. i fråga om Sverige, all lagstiftning om
i. sjukersättning och aktivitetsersättning,
ii. inkomstgrundade ålderspensioner och garantipensioner, samt
iii. efterlevandepension och efterlevandestöd.
  1. Denna konvention ska också gälla all lagstiftning som syftar till att ändra eller utvidga den lagstiftning som anges i punkt 1 i denna artikel.
  2. Denna konvention ska vidare gälla all lagstiftning som utvidgar de befintliga systemen till att omfatta nya grupper av förmånstagare, såvida inte den avtalsslutande stat som har ändrat sin lagstiftning i detta avseende har framfört invändningar mot att inbegripa sådana nya grupper av förmånstagare till den andra staten senast sex månader efter att nämnda lagstiftning offentliggjorts.
  3. Denna konvention ska inte gälla lagstiftning som syftar till att inrätta en ny socialförsäkringsgren, såvida inte de avtalsslutande staternas behöriga myndigheter enas om denna tillämpning.

Artikel 3

Personer som omfattas av konventionen
Om inget annat anges, ska denna konvention gälla varje person som omfattas eller har omfattats av lagstiftningen i någon av de avtalsslutande staterna och andra personer som härleder rättigheter från en sådan person.

Artikel 4

Likabehandling
Om inget annat föreskrivs i denna konvention, ska de personer som avses i artikel 3, vid tillämpning av en avtalsslutande stats lagstiftning, likställas med statens egna medborgare.

Artikel 5

Export av förmåner
  1. Om inget annat anges i denna konvention, ska en avtalsslutande stat inte minska eller ändra förmåner som förvärvats i enlighet med dess lagstiftning endast på grundval av att förmånstagaren vistas eller är bosatt inom den andra avtalsslutande statens territorium.
  2. Förmåner som betalas ut enligt denna konvention ska också betalas ut när en förmånsberättigad person är bosatt inom en tredje stats territorium.

AVDELNING II

BESTÄMMELSER OM TILLÄMPLIG LAGSTIFTNING

Artikel 6

Allmän bestämmelse
Om inget annat föreskrivs i artiklarna 7–11 i denna konvention, ska en arbetstagare som arbetar inom en avtalsslutande stats territorium när det gäller det arbetet enbart omfattas av den statens lagstiftning.

Artikel 7

Utsändning
En person som normalt arbetar som anställd i en avtalsslutande stat hos en arbetsgivare som normalt bedriver verksamhet där ska, när arbetsgivaren sänder ut personen för att för denna arbetsgivares räkning utföra ett arbete i den andra avtalsslutande staten, fortsätta att omfattas av lagstiftningen i den förstnämnda staten, under förutsättning att detta arbete inte förväntas vara längre än 24 månader. Om arbetet fortsätter efter 24 månader får de behöriga institutionerna komma överens om att den utsände får fortsätta att omfattas av den förstnämnda statens lagstiftning under ytterligare 24 månader. Detta gäller endast om institutionerna har träffat en sådan överenskommelse innan den första perioden om 24 månader har löpt ut.

Artikel 8

Statligt anställda, personal vid beskickningar och konsulära myndigheter
  1. Statligt anställda eller personer som behandlas som sådana enligt lagstiftningen i en avtalsslutande stat, som inte omfattas av punkt 2 i denna artikel, och som sänds ut för att arbeta i den andra avtalsslutande staten, ska enbart omfattas av lagstiftningen i den förstnämnda staten.
  2. Denna konvention ska inte påverka bestämmelserna i Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser av den 18 april 1961 eller Wienkonventionen om konsulära förbindelser av den 24 april 1963.

Artikel 9

Resande personal
  1. En person som är anställd på ett flygplan i internationell trafik och som annars skulle omfattas av båda de avtalsslutande staternas lagstiftning, ska omfattas av lagstiftningen i den stat där arbetsgivaren har sitt säte.
  2. En person som är anställd på ett fartyg ska omfattas av lagstiftningen i den avtalsslutande stat vars flagga fartyget för.

Artikel 10

Undantag
De behöriga myndigheterna eller de behöriga institutionerna i de båda avtalsslutande staterna får komma överens om undantag från bestämmelserna i artiklarna 6–9 för vissa personer eller grupper av personer, under förutsättning att de berörda personerna omfattas av lagstiftningen i en avtalsslutande stat.

Artikel 11

Medföljande make och barn
Medföljande make och barn under 18 år till en arbetstagare som är anställd i en avtalsslutande stat och omfattas av lagstiftningen i den andra avtalsslutande staten i enlighet med artikel 7, punkt 1 i artikel 8 eller artikel 10 ska omfattas av den senare statens lagstiftning, om de inte själva förvärvsarbetar i den förstnämnda staten.

AVDELNING III

BESTÄMMELSER OM

FÖRMÅNER

Artikel 12

Sammanläggning av
försäkringsperioder
  1. När försäkringsperioder har fullgjorts enligt lagstiftningen i de två avtalsslutande staterna ska den behöriga institutionen i var och en av staterna, i samband med fastställandet av rätten till en förmån enligt den lagstiftning som den tillämpar, vid behov beakta försäkringsperioder enligt lagstiftningen i den andra staten, förutsatt att dessa perioder inte sammanfaller med försäkringsperioder enligt dess egen lagstiftning.
  2. För en person som efter sammanläggning av försäkringsperioder enligt båda staternas lagstiftning enligt punkt 1 inte är berättigad till en förmån, ska rätten till denna förmån fastställas genom sammanläggning av dessa perioder och sådana försäkringsperioder som har fullgjorts enligt lagstiftningen i ett tredje land med vilket de båda avtalsslutande staterna har gällande konventioner om social trygghet, om det i nämnda konventioner finns bestämmelser om sammanläggning av perioder och dessa bestämmelser gäller för personen i fråga.

Artikel 13

Bestämmelser om förmåner
enligt indisk lagstiftning
  1. Om en person är berättigad till en ålders-, efterlevande- eller invalidförmån enligt indisk lagstiftning utan sammanläggning, ska Indiens behöriga institution beräkna rätten till förmånen direkt på grundval av de försäkringsperioder som fullgjorts i Indien och uteslutande enligt indisk lagstiftning.
  2. Om en person är berättigad till en ålders-, efterlevande- eller invalidförmån enligt indisk lagstiftning, och den rätten har uppkommit uteslutande genom att sammanläggningen av försäkringsperioderna beaktats enligt artikel 12, gäller följande bestämmelser:
    1. Indiens behöriga institution ska beräkna det teoretiska beloppet för förmånen som om samtliga försäkringsperioder som fullgjorts i enlighet med de båda avtalsslutande staternas lagstiftning uteslutande har fullgjorts enligt indisk lagstiftning.
    2. Indiens behöriga institution ska sedan beräkna det belopp som ska betalas ut på grundval av det belopp som anges i a, i förhållande till försäkringsperiodernas längd enligt indisk lagstiftning, i jämförelse med den sammanlagda längden av alla försäkringsperioder som beräknats i a.
  3. Om det enligt indisk lagstiftning krävs att försäkringsperioder måste fullgöras inom ramen för en viss verksamhet för att vissa ålders-, efterlevande- och invalidförmåner ska kunna beviljas, ska enbart försäkringsperioder som fullgjorts eller erkänts som likvärdiga inom ramen för samma verksamhet i Sverige sammanläggas för rätt till dessa förmåner.
  4. Om det enligt indisk lagstiftning krävs att försäkringsperioder måste fullgöras inom ramen för en viss verksamhet, och dessa perioder inte ger rätt till nämnda förmåner, ska nämnda perioder betraktas som giltiga för att bestämma de förmåner som lämnas i det allmänna systemet för anställda personer.

Artikel 14

Bestämmelser om förmåner
enligt svensk lagstiftning
  1. Bestämmelserna om sammanläggning i artikel 12 ska inte tillämpas på grundkravet på tre års bosättning i Sverige för rätt till garantipension, sjukersättning i form av garantiersättning eller aktivitetsersättning i form av garantiersättning.
  2. Vid fastställande av rät-ten till sjukersättning eller aktivitetsersättning ska försäkring enligt indisk lagstiftning anses som försäkring enligt svensk lagstiftning.
  3. Vid beräkning av inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning ska endast inkomst intjänad under tid då svensk lagstiftning var tilllämplig beaktas.
  4. Vid beräkning av den inkomstgrundade ålderspension i form av tilläggspension som ska betalas ut i enlighet med artikel 12, ska enbart försäkringsperioder som fullgjorts enligt svensk lagstiftning beaktas.
  5. Bestämmelserna i artikel 5 ska inte tillämpas på följande förmåner:
    1. sjukersättning i form av garantiersättning eller aktivitetsersättning i form av garantiersättning, och
ii) garantipensioner och efterlevandestöd.

AVDELNING IV

ÖVRIGA BESTÄMMELSER

Artikel 15

Tillämpningsöverens-
kommelse
  1. De avtalsslutande staternas behöriga myndigheter ska ingå en tillämpningsöverenskommelse i vilken de åtgärder som är nödvändiga för att tilllämpa denna konvention fastställs.
  2. De behöriga institutionerna och förbindelseorganen i var och en av de avtalsslutande staterna ska anges i tilllämpningsöverenskommelsen.

Artikel 16

Administrativt samarbete
  1. Vid tillämpningen av denna konvention ska de behöriga myndigheterna och de behöriga institutionerna i de båda avtalsslutande staterna bistå varandra i fråga om fastställandet av rätt till eller utbetalning av varje förmån enligt denna konvention, som de skulle ha gjort vid tillämpning av sin egen lagstiftning. Det bistånd som åsyftas i denna artikel ska ges utan ömsesidig ersättning för kostnader.
2. I de fall det enligt lagstiftningen i endera av de avtalsslutande staterna föreskrivs att varje dokument som ges in till den behöriga myndigheten eller den behöriga institutionen i denna stat ska befrias, helt eller delvis, från avgifter eller kostnader, inbegripet konsulära och administrativa avgifter, ska detta också gälla motsvarande dokument som ges in till den behöriga myndigheten eller den behöriga institutionen i den andra avtalsslutande staten vid tillämpningen av denna konvention.
  1. Dokument och intyg som måste visas upp vid tillämpning av denna konvention ska undantas från legalisering av diplomatisk eller konsulär myndighet. Kopior av dokument som är bestyrkta som exakta kopior av en behörig institution i en avtalsslutande stat ska betraktas som bestyrkta och exakta kopior av den andra avtalsslutande statens behöriga institution, utan ytterligare bestyrkande.
  2. Vid tillämpningen av denna konvention får de behöriga myndigheterna och de behöriga institutionerna i de avtalsslutande staterna kommunicera direkt med varandra och med enskilda, oavsett var dessa är bosatta. Denna kommunikation får ske på engelska.
  3. De behöriga myndigheter och behöriga institutioner som ansvarar för tillämpningen av denna konvention ska snarast delge varandra alla uppgifter om åtgärder de vidtagit för att tillämpa denna konvention samt om ändringar i deras respektive lagstiftning, i den mån sådana ändringar påverkar tillämpningen av konventionen.
  4. De behöriga institutionerna ska årligen utbyta statistik, som ska anges närmare i tillämpningsöverenskommelsen.

Artikel 17

Ansökningar, meddelanden
och överklaganden
  1. Ansökningar, meddelanden och överklaganden, som enligt lagstiftningen i den ena avtalsslutande staten ska ges in till en behörig myndighet eller en behörig institution i denna stat inom en föreskriven tid, ska anses ha kommit in i tid och på angivet datum, om de ges in inom samma föreskrivna tid till en behörig myndighet eller en behörig institution i den andra avtalsslutande staten. I detta fall ska ansökningarna, meddelandena eller överklagandena utan dröjsmål översändas till den behöriga myndigheten eller institutionen i den förstnämnda avtalsslutande staten.
  2. En ansökan om förmåner enligt lagstiftningen i den ena avtalsslutande staten ska också anses vara en ansökan om en förmån av samma slag enligt den andra avtalsslutande statens lagstiftning, under förutsättning att den sökande så önskar och tillhandahåller uppgifter som anger att försäkringsperioder har fullgjorts i enlighet med den andra avtalsslutande statens lagstiftning.

Artikel 18

Sekretessbelagda uppgifter
Om inget annat föreskrivs i de nationella lagarna och andra bestämmelserna i en avtalsslutande stat ska uppgifter om en enskild person, som i enlighet med denna konvention vidarebefordras till den behöriga myndigheten eller den behöriga institutionen i denna stat av den behöriga myndigheten eller den behöriga institutionen i den andra avtalsslutande staten, uteslutande användas för tillämpning av denna konvention och den lagstiftning som denna konvention omfattas av. De uppgifter som tas emot av en behörig myndighet eller en behörig institution i en avtalsslutande stat ska behandlas i enlighet med nationella lagar och andra bestämmelser i nämnda stat om skydd för uppgifter av privat och konfidentiell natur.

Artikel 19

Utbetalning av förmåner
  1. Den behöriga institutionen ska betala ut förmånerna direkt till förmånstagarna utan avdrag för administrativa kostnader.
  2. Utbetalningar till den andra avtalsslutande staten med anledning av denna konvention ska göras i fritt konvertibel valuta.
  3. Om en avtalsslutande stat inför valutakontroll eller vidtar andra liknande åtgärder som begränsar betalning, remittering eller överföring av medel eller finansiella instrument till personer som befinner sig utanför dess territorium, ska den avtalsslutande staten utan dröjsmål vidta lämpliga åtgärder för att trygga betalning av penningmedel som ska betalas ut i enlighet med denna konvention.

Artikel 20

Tvistlösning
  1. De avtalsslutande staternas behöriga myndigheter ska i möjligaste mån lösa problem som kan uppstå i fråga om tolkning eller tillämpning av denna konvention i enlighet med dess syfte och grundläggande principer.
  2. De avtalsslutande staterna ska utan dröjsmål samråda på begäran av endera staten om frågor som inte har lösts av de behöriga myndigheterna i enlighet med punkt 1.

AVDELNING V

ÖVERGÅNGS- OCH

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 21

Ändringar och övergångsbestämmelser

Lag (2013:524) om konvention om social trygghet mellan Sverige och Indien

Övergångsbestämmelse

Vayalar Ravi

Förarbeten
Rskr. 2012/13:265, Prop. 2012/13:117, Bet. 2012/13:SfU12
Ikraftträder
2014-08-01

Förordning (2014:527) om ikraftträdande av lagen (2013:524) om konvention om social trygghet mellan Sverige och Indien

Omfattning
ikrafttr.