Förordning (2014:110) om en upplysningstjänst för konsumenter

Departement
Finansdepartementet KO
Utfärdad
2014-02-20
Ändring införd
SFS 2014:110 i lydelse enligt SFS 2020:1132
Ikraft
2015-04-01
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad
2020-12-16

/Upphör att gälla U: 2021-01-01/

1 §  Konsumentverket ska i samverkan med informationsansvariga myndigheter ansvara för att tillhandahålla och samordna en upplysningstjänst med opartisk information och vägledning till konsumenter.

[S2]Informationsansvariga myndigheter är Allmänna reklamationsnämnden, Boverket, Datainspektionen, Energimarknadsinspektionen, Fastighetsmäklarinspektionen, Finansinspektionen, Kammarkollegiet, Kemikalieinspektionen, Kronofogdemyndigheten, Livsmedelsverket, Naturvårdsverket, Pensionsmyndigheten, Polismyndigheten, Post- och telestyrelsen, Spelinspektionen, Statens energimyndighet och Transportstyrelsen.

[S3]De informationsansvariga myndigheterna ska bidra till upplysningstjänsten utifrån varje myndighets verksamhetsområde. Förordning (2020:55).

/Träder i kraft I: 2021-01-01/

1 §  Konsumentverket ska i samverkan med informationsansvariga myndigheter ansvara för att tillhandahålla och samordna en upplysningstjänst med opartisk information och vägledning till konsumenter.

Informationsansvariga myndigheter är Allmänna reklamationsnämnden, Boverket, Energimarknadsinspektionen, Fastighetsmäklarinspektionen, Finansinspektionen, Integritetsskyddsmyndigheten, Kammarkollegiet, Kemikalieinspektionen, Kronofogdemyndigheten, Livsmedelsverket, Naturvårdsverket, Pensionsmyndigheten, Polismyndigheten, Post- och telestyrelsen, Spelinspektionen, Statens energimyndighet och Transportstyrelsen.

De informationsansvariga myndigheterna ska bidra till upplysningstjänsten utifrån varje myndighets verksamhetsområde. Förordning (2020:1132).

2 §  Konsumentverket och de informationsansvariga myndigheterna ska eftersträva samverkan med andra aktörer som förmedlar opartisk konsumentinformation, såsom andra relevanta myndigheter, kommunerna och de konsumentbyråer som finns för finans-, försäkrings-, energi- och telekommarknaderna.

3 §  Upplysningstjänsten ska omfatta information och vägledning om konsumenters rättigheter och skyldigheter. Information bör också ges om i vilka fall konsumentskyddande regler inte är tillämpliga. Upplysningstjänsten ska också omfatta information som syftar till att underlätta för konsumenter att göra väl avvägda val. Där ingår även information om miljömässigt hållbar konsumtion relaterad till generationsmålet för miljöarbetet och miljökvalitetsmålen, liksom information om andra hållbarhetsaspekter när det bedöms lämpligt. Förordning (2020:55).

4 §  Upplysningstjänsten ska vara tillgänglig främst via internet, men även via telefon.

[S2]Den information som tillhandahålls via internet ska i möjligaste mån vara utformad på ett enhetligt sätt och där så är lämpligt ges med hjälp av interaktiva lösningar. Förordning (2020:55).

5 §  Det ska finnas ett råd som samordnar upplysningstjänsten. I rådet ska samtliga informationsansvariga myndigheter enligt 1 § andra stycket ingå. Rådet ska sammanträda minst två gånger om året. Myndighetschefen vid Konsumentverket ska vara ordförande i rådet. Ordföranden utser representanter från de myndigheter som ingår i rådet efter förslag från dessa myndigheter. Ordföranden får även utse representanter från andra organ att ingå i rådet. Förordning (2020:55).

Ändringar

Förordning (2014:110) om en upplysningstjänst för konsumenter

Ikraftträder
2015-04-01

Förordning (2020:55) om ändring i förordningen (2014:110) om en upplysningstjänst för konsumenter

Omfattning
ändr. 1, 3, 4, 5 §§
Ikraftträder
2020-04-01

Förordning (2020:1132) om ändring i förordningen (2014:110) om en upplysningstjänst för konsumenter

Omfattning
ändr. 1 §
Ikraftträder
2021-01-01